Vägen till övertygelse : en retorisk studie av partiledare i partiledardebatter

Vägen till övertygelse

- En retorisk studie av partiledare i partiledardebatter

The way to persuasion

-

A rhetoric study of party leaders in party leader

debates

 

Cecilia Ek

Madelene Johansson

HÖGSKOLAN FÖR LÄRANDE OCH

KOMMUNIKATION (HLK)

Högskolan i Jönköping

Examensarbete 15 hp inom Medie- och

kommunikationsvetenskap Höstterminen 2008

SAMMANFATTNING

Cecilia Ek, Madelene Johansson och Alexandra Rönnqvist

Vägen till övertygelse

En retorisk studie av partiledare i partiledardebatter

The way to persuasion

A rhetoric study of party leaders in party leader debates

Antal sidor: 45

Vårt syfte med denna studie var att förstå fenomenet retorik som partiledare använder sig av i partiledardebatter i Sveriges riksdag. För att klarlägga fenomenet har vi utgått från teorierna övertygningsmedel och partesläran. Vi har sedan jämfört vårt empiriska resultat med våra teoretiska utgångspunkter.

Vi har valt att använda oss av en kvalitativ ansats med en hermeneutisk inriktning och genomfört en fallstudie genom att utföra retorikanalyser med två svenska partiledare som undersökningsobjekt, Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Valet föll på dessa då de är partiledare för de två största partierna i Sverige, Moderaterna och Socialdemokraterna. Våra analysresultat visar att de båda följer den retoriska arbetsprocessen men de nyttjar den inte till fullo. Analysresultaten visar även på att det finns tydliga skillnader mellan partiledarna och få likheter.

Våra slutsatser visar att Reinfeldts retorik karaktäriseras av sakligt resonemang i

argumentationen, en stark, klar och flexibel röst med ett varierat kroppsspråk samt att han har ett neutralt ansiktsuttryck utan känsloyttringar. Sahlins retorik karaktäriseras av att hon

fokuserar på att skapa känslor hos åhörarna genom att använda pathos-argument och stilfigurer. Hon har även en stark, tydlig och flexibel röst med varierat ansiktsuttryck men hon är sparsam med gester för att stärka det hon säger. Det som skiljer partiledarna åt är hur de använder sig av den retoriska arbetsprocessen, partesläran, då Reinfeldt fokuserar på saklig argumentering medan Sahlin fokuserar på elocutio. Båda är medvetna om hur de ska arbeta fram ett tal utifrån partesläran, dock nyttjar de den inte fullt ut.

Nyckelord: retorik, politik, partiledardebatt, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt

Postadress Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) Box 1026 551 11 JÖNKÖPING Gatuadress Gjuterigatan 5 Telefon 036–101000 Fax 036162585

Innehåll

1

 

Inledning ... 1

 

2

 

Bakgrund ... 2

 

2.1 

Fredrik Reinfeldt ... 2 

2.2 

Mona Sahlin ... 2 

2.3 

Partiledardebatt ... 3 

3

 

Teoretiska utgångspunkter ... 4

 

3.1 

Retorikens historia ... 4 

3.2 

Vad är retorik? ... 5 

3.3 

Talarkonstens uppgifter ... 5 

3.4 

Det effektiva talet ... 6 

3.5 

Tre sätt att vinna tillit ... 6 

3.5.1

 

Ethos ... 6

 

3.5.2

 

Logos ... 6

 

3.5.3

 

Pathos ... 7

 

3.5.4

 

De tre plikterna ... 7

 

3.6 

Partesläran: den retoriska arbetsprocessen ... 7 

3.6.1

 

Inventio ... 8

 

3.6.2

 

Dispositio ... 8

 

3.6.3

 

Elocutio ... 9

 

3.6.4

 

Actio ... 11

 

3.6.5

 

Memoria ... 11

 

4

 

Tidigare forskning ... 12

 

4.1 

Self-sufficient arguments in political rhetoric: construction reconciliation and

apologizing to the Stolen Generations ... 12

 

4.2 

Att övertyga mellan raderna ... 12 

4.2.1

 

Aggressivt beteende i debattsituationer ... 13

 

4.3 

What makes a politician persuasive? ... 13 

4.4 

Sverigedemokraternas retorik ... 14 

4.5 

Den borgerliga webbretoriken ... 14 

5

 

Problemformulering ... 16

 

5.1 

Syfte och frågeställningar ... 16 

5.1.1

 

Syfte ... 16

 

5.1.2

 

Frågeställningar ... 16

 

6

 

Metod ... 17

 

2

6.1.1

 

Kvalitativ metod ... 17

 

6.2 

Tillvägagångssätt ... 17 

6.2.1

 

Retorikanalys ... 18

 

6.2.2

 

Komparativ analys ... 18

 

6.2.3

 

Problem ... 18

 

6.3 

Material ... 19 

6.3.1

 

Urval ... 19

 

6.4 

Avgränsningar ... 19 

6.5 

Metoddiskussion ... 20 

6.5.1

 

Studiens tillförlitlighet och trovärdighet ... 21

 

6.5.2

 

Kritik ... 21

 

7

 

Analys ... 22

 

7.1 

Fredrik Reinfeldt ... 22 

7.1.1

 

Dispositio ... 22

 

7.1.2

 

Elocutio ... 26

 

7.1.3

 

Actio ... 26

 

7.2 

Mona Sahlin ... 27 

7.2.1

 

Dispositio ... 27

 

7.2.2

 

Elocutio ... 32

 

7.2.3

 

Actio ... 33

 

7.3 

Komparativ analys ... 34 

7.3.1

 

Dispositio ... 34

 

7.3.2

 

Elocutio ... 35

 

7.3.3

 

Actio ... 35

 

7.4 

Sammanfattning analys ... 36 

7.4.1

 

Fredrik Reinfeldt ... 36

 

7.4.2

 

Mona Sahlin ... 36

 

7.4.3

 

Komparativ analys ... 37

 

8

 

Diskussion ... 38

 

8.1 

Fredrik Reinfeldt ... 38 

8.2 

Mona Sahlin ... 39 

8.3 

Komparativ analys ... 41 

8.4 

Sammanfattande slutsatser ... 41 

8.5 

Egna reflektioner ... 42 

8.6 

Förslag till vidare forskning ... 42 

Litteratur ... 44

Elektroniska källor………45

Bilagor 1

1

1 Inledning

Politisk retorik har under åren blivit allt mer uppmärksammat, i synnerhet i USA då de har

personval istället för partival. Många amerikanska ledare och framförallt Barack Obama

hyllas världen över för sin retoriska fallenhet och talekonst. Retoriken i den svenska politiken

anses ofta vara en aning föråldrad i jämförelse med den amerikanska men begreppet har blivit

allt mer centralt även hos våra svenska partiledare.

Avsikten med den här studien är att undersöka fenomenet retorik inom den politiska sfären i

Sverige. Politikernas viktigaste uppgift är att övertyga sina åhörare och därför är det intressant

att undersöka deras retoriska verktyg och tekniker. Vårt engagemang inom politik är

begränsat, vilket är en anledning till att vi har valt att undersöka retorik inom politik. Vi har

valt att begränsa oss till två personer inom politik, Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Varför

vi har valt Reinfeldt och Sahlin beror på att de är partiledare och representerar de två största

partierna i Sverige, moderaterna och socialdemokraterna. Med tanke på att vi har valt att

analysera två partiledare inom samma kontext föll det sig naturligt att genomföra en

fallstudie. Under vår utbildning har vi studerat många olika former och aspekter av

kommunikation, däribland presentationsteknik, som går hand i hand med retoriken. Vi ansåg

att det därför var relevant att fördjupa oss i fenomenet retorik.

Det finns mycket forskning om retorik inom politik, till exempel har det genomförts en studie

av Göran Perssons retorik i offentliga framträdanden, då ur ett tidsperspektiv. Reinfeldt och

Sahlin, som vi har valt att studera, har dock ingen tidigare forskning med retorisk infallsvinkel

genomförts. Vi kommer att fokusera vår studie på att analysera den retoriska strukturen,

argumentationen och stilen i deras offentliga framträdanden. Detta då vi i nästa steg vill

jämföra partiledarna för att eventuellt se likheter och skillnader i deras retorik.

Vi har disponerat uppsatsen på följande vis; i kapitel ett ger vi läsaren en kort inledning av

ämnet och vad vi ämnar studera. Kapitel två innehåller bakgrund till undersökningsobjekten

och undersökningsmaterialet för att sedan i kapitel tre konkretisera studiens teoretiska

utgångspunkter. I kapitel fyra beskrivs den tidigare forskningen för att läsaren ska få en bild

av hur idéer till studien har utvecklats. Vidare i kapitel fem redovisas problemformuleringen,

syfte och frågställningar som ligger till grund för nästkommande kapitel, kapitel sex, då vår

metod redogörs. I kapitel sju klargör vi resultaten av analyserna och i sista kapitlet, kapitel

åtta för vi vår diskussion och ger förslag till vidare forskning.

2

2 Bakgrund

Vi har under vår utbildning läst ett antal olika kurser om kommunikation och även en inom

den politiska arenan. Vi har under dessa kurser kommit fram till att kommunikation handlar

om att få ut sitt budskap på ett effektivt sätt, hur det sker har mindre betydelse. Vi har inriktat

oss på hur två svenska partiledare använder sig av retorik för att nå ut med sina budskap.

Syftet med vår studie är att få en förståelse för den retoriska strukturen, argumentationen och

stilen hos respektive partiledare samt vilka likheter och skillnader som finns.

Detta kapitel kommer att ge en kort överblick över de två valda partiledarnas politiska

karriär samt en beskrivning av det forum som vi valt att analysera dessa i.

2.1 Fredrik Reinfeldt

Den 4:e augusti 1965 föddes John Fredrik Reinfeldt. Han är uppväxt i bland annat Haninge,

Spånga och Täby. På gymnasiet läste Reinfeldt den naturvetenskapliga linjen och efter det

utbildade han sig till civilekonom vid Stockholms universitet.

1

Reinfeldts politiska karriär

började redan 1991 då han blev invald i riksdagen. Året därefter blev han ordförande för

Moderata Ungdomsförbundet, där han blev kvar till 1995. År 2003 valdes Reinfeldt till

partiordförande för Moderata samlingspartiet. Innan dess var han bland annat ordförande i

riksdagens justitieutskott, ekonomiskpolitisk talesman och gruppledare för moderaterna i

riksdagen.

2

Efter valförlusten 2002 påbörjade Reinfeldt arbetet med den nya politiska linjen. Moderaterna

gick från ambitionen att kraftigt sänka skatterna till att tona ned sänkta skatter för att istället

fokusera på att bevara den så kallade arbetslinjen samt prioritera en politisk riktning för att

skapa nya arbetstillfällen. Moderaternas politik omarbetades även på ett flertal andra centrala

välfärdspolitiska punkter. Deras politiska förändringar innebar att partiet valde att byta namn

till ”De nya moderaterna”. I valet 2006 hade Reinfeldt tillsammans med de övriga borgerliga

partierna format ”Allians för Sverige”.

3

Den 6:e oktober 2006 blev Reinfeldt statsminister och

leder nu den första majoritetsregeringen i Sverige sedan 1981.

4

2.2 Mona Sahlin

Mona Sahlin föddes den 9:e mars 1957 i Sollefteå. Samtidigt som Sahlin gick gymnasiet på

Södra latin var hon aktiv i Sveriges Socialdemokratiska ungdomsförbund och var det fram till

1983.

5

När Sahlin var 25 år gammal valdes hon in i riksdagen. Hon har varit riksdagsledamot

från 1982 till 1996 samt sedan år 2002 där hon bland annat har lett arbetstidskommittén och

varit arbetsmarknadsminister. Sahlin har även varit

statsråd mellan åren

1990–1991, 1994–

1995 och 1998–2006.

6

1 http://www.moderat.se/web/Fredriks_CV.aspx 2 http://www.nationalencyklopedin.se/artikel/630869 3 Ibid. 4 http://www.moderat.se/web/Fredriks_CV.aspx 5 http://www.socialdemokraterna.se/Mona/CV-/ 6 http://www.nationalencyklopedin.se/artikel/298679/298679

3

Sahlin blev utsedd till socialdemokraternas första kvinnliga partisekreterare 1992, mycket

tack vare hennes slagkraftiga debattstil. I den nya regeringen som tillträdde 1994 fick hon

rollen som jämställdhetsminister och biträdande statsminister. När Ingvar Carlsson beslöt sig

för att avgå 1995 utsågs hon som kandidat till ordförandeposten. Sahlin blev kort därefter

anklagad för att ha använt sitt tjänstekreditkort för privat bruk och därmed förlorades

förtroendet för henne både inom och utom partiet. Trots en friande dom valde hon att lämna

sin post både i riksdagen och i regeringen för att istället börja arbeta som konsult mellan åren

1996-98. Hon återvände dock efter valet 1998 och blev då biträdande statsråd där hon

ansvarade för arbetslivs- och arbetsrättsfrågor, småföretagande och regional näringspolitik.

7

Efter valet 2002 utnämndes Sahlin till statsråd i justitiedepartementet där hon ansvarade för

integrations- och demokratifrågor. Hon fick dock efter regeringsombildningen 2004 istället

rollen som samhällsbyggnadsminister och som chef för miljö- och

samhällsbyggnadsdepartementet. År 2007 skrev Sahlin historia då hon av en enig

partikongress utsågs till den första kvinnliga socialdemokratiska partiledaren i Sverige.

8

2.3 Partiledardebatt

Ordet debatt betyder ”ordnat offentligt meningsbyte (i viss fråga) under fastställda former”.

9

En partiledardebatt är en debatt i riksdagen. Partiledardebatten har inte någon direkt koppling

till ett ärende som ska beslutas utan kan behandla alla typer av frågor.

10

I oktober äger riksdagsårets första partiledardebatt rum. Då får partiledarna möjligheten att

argumentera för den politik de står för. Under riksdagsårets lopp hålls två partiledardebatter

till, en i januari efter juluppehållet och en i juni innan riksdagen tar sommaruppehåll.

11

Annalena Hanell

12

berättar att partiledardebatterna sänds i radio och TV och når därmed

intresserade medborgare och väljare. De uppmärksammas även i medierapporteringen då

medierna kan välja ut delar av debatten för att till exempel visa i ett nyhetsinslag. Debatterna

går också att följa via riksdagens webbsändning.

7 Ibid. 8 Ibid. 9 http://www.nationalencyklopedin.se/artikel/O133031/O133031/partiledardebatt 10 http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____3168.aspx 11 Ibid. 12

4

3 Teoretiska utgångspunkter

Vårt angreppssätt

Vi har för avsikt att skapa förståelse för fenomenet retorik som våra undersökningsobjekt

använder sig av i offentliga sammanhang för att se om det råder några skillnader mellan

teorin; om hur talare bör följa den klassiska retorikens delar och tekniker för att övertyga

sina åhörare samt att nå ut med budskap på ett effektivt sätt. De resultat vi får fram från vår

empiriska studie kommer sedan att jämföras med de teorier vi valt. I detta kapitel kommer vi

att redovisa de teorier som vi anser är relevanta för vår studie och som kommer att stå för

grunden till vår analys.

3.1 Retorikens historia

Retoriken som begrepp stöter vi på redan under antiken i de homeriska berättelserna Iliaden

och Odyssén. Under antiken ansågs människan vara en handlande individ som genom talet

såg till att uppmuntra till handling. De första läroböckerna i retorik sägs ha tillverkats av

Korax och hans elev Tisias. Dessa böcker skapades vid en tidpunkt då samhället gick från

envåldsmakt till att bli mer demokratiskt. Retorikens betydelse stärktes då i och med att

demokratiseringen innebar att fler människor fick möjlighet att delta i politiken. Aristoteles

var en grekisk filosof och den förste som grundade retoriken filosofiskt.

13

Marcus Tulius Cicero och Marcus Fabius Quintilianus var romartidens dominerande retoriska

gestalter. Cicero var utan några tvivel romartidens största teoretiker inom retorikämnet. Han

var framförallt känd för sina politiska och juridiska tal. Det som vi idag kallar den klassiska

retoriken uppstod under Ciceros levnadstid. Quintilianus är känd för att ha gett retoriken en

litterär grund. Han ansåg att retorik och litteratur inte ska vara skilda från varandra. För att

retorikern ska kunna förbättra sin retorik bör han eller hon läsa samt försöka efterlikna det

bästa i litteraturen. Den grekiska och romerska retoriken i antiken blev en lära om att kunna

tala väl inom politiken. När kejsardömet avlöste den romerska republiken minskade den

politiska talekonsten och ersattes istället av en epideiktisk, litterär retorik. Samtidigt blev

retoriken ett ämne inom skolväsendet.

14

Under medeltiden fortsatte den politiska offentligheten att lysa med sin frånvaro i och med att

talen inte längre var offentliga. Därför blev skrivkonsten politikens viktigaste

kommunikationsmedel och därmed utvidgades retoriken till att även vara läran om det skrivna

ordet. Konsekvenserna blev att retoriken inte längre handlade om kommunikationen mellan

talare och åhörare.

15

13 Elmelund Kjeldsen, J 2008:27-32 14 AA:35-40 15 AA:41-44

5

Renässansen kallas för retorikens återfödelse då återupptäckten av antiken också innebar att

retoriken återupptäcktes. Detta berodde på att retoriska texter från antiken kunde spridas tack

vare boktryckarkonsten. Renässansen hade en annan syn på människan på så sätt att de satte

människan och de mänskliga värdena i centrum. Denna människosyn ledde till att retoriken

bildade en grund för renässansens utbildningssystem. Under renässansen befästes retorik som

en lära som sedan under barocken begränsades till att vara en lära om emotionellt och

värdeladdat tal.

16

Under upplysningstiden och parlamentarismen avgränsades retoriken till en lära om det

offentliga framförandet. Retoriken utvidgades under 1700-talet då det handlade om både tal

och skrift samt smak, stil och estetik som nu var viktiga faktorer i den mänskliga

kommunikationen. Retoriken stagnerades som lära under talets romantik. Under

1800-talet var retoriken viktig att tillämpa praktiskt, särskilt inom politiken, men som teoretiskt

ämne var den på tillbakagång. I mitten på 1900-talet etablerades en ny akademisk retorik som

var inriktad på att det skulle forskas om hur människor kommunicerar med varandra.

17

3.2 Vad är retorik?

Den grekiska filosofen Aristoteles anses vara den viktigaste tänkaren inom den retoriska

traditionen.

18

Han levde mellan 384-322 f.Kr och var en filosof mer än en talare.

19

Aristoteles retorikbok, Retoriken, anses vara den mest ansedda och den äldst bevarade. Han

skrev även fler retoriska verk och idag finns tre retoriska böcker, samlade i en, bevarade, The

Art of Rhetoric.

20

Den här uppsatsen kommer att lägga mest fokus på den andra boken då det

är här Aristoteles beskriver de tre övertygningsmedlen ethos, pathos och logos, som kommer

att beskrivas mer utförligt längre fram i kapitlet. Aristoteles definition av retorik är följande

”Konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga”. Lindqvist Grinde

har tagit fram fyra väsentliga delar i den aristoteliska retorikdefinitionen:

1. att retoriken är en konst, som innebär att retoriken ses som ett hantverk vars grunder

kan läras ut och studeras

2. som består i att finna, det vill säga att upptäcka möjligheter, se vilka strategier du bör

använda samt att hitta det som talar emot din åsikt

3. det som är övertygande,

4. i varje given situation.

21

3.3 Talarkonstens uppgifter

Talarkonstens huvuduppgift inom retoriken är att övertyga, persuasio på latin. Det handlar om

att avsiktligt påverka lyssnarna i riktning mot talets syfte. För att övertyga lyssnarna måste

talaren få dem på sin sida för att i nästa steg leda till handling. Talaren måste övervinna sina

lyssnares tvivel och tvekan genom att övertyga och överbevisa. Om ett tal ska övertyga krävs

förtroende, i fortsättningen kallat pistis. Pistis har en central roll i den klassiska retoriken och

innebär att det måste finnas pistis från bägge sidor. Åhörarna måste tro på att talaren inte

16 AA:44-48 17 AA:49-55 18 Lindqvist Grinde, J 2008:30 19 Hägg, G 2002:209 20 Frogel, S 2005:23 21 Lindqvist Grinde, J 2008:30-33

6

använder sina ord för att vilseleda. Samtidigt måste talaren kunna lita på att åhörarna försöker

lyssna och förstå.

22

3.4 Det effektiva talet

Ett bra tal utmärker sig genom att det för det första är vänt till sina åhörare genom att det

utgår från vilka kunskaper, intressen och behov som de har. För det andra ska talet vara riktat

mot talaren, hur han eller hon beter sig inför åhörarna. För det tredje ska ett tal vara vänt mot

sitt ämne vilket innebär att tala med hjälp av språkliga medel för att ge talet en bild av en

faktisk eller möjlig verklighet.

23

3.5 Tre sätt att vinna tillit

Vi har ovan nämnt det grekiska ordet pistis (pisteis i plural), som betyder förtroende.

24

Pistis

kan även betyda bevismedel och det finns tre olika typer som en talare kan använda sig av för

att påverka sina åhörare.

25

Det första bevismedlet är ethos som handlar om att övertyga sina

åhörare med sin personlighet och trovärdighet. Det andra bevismedlet kallas logos vilket

innebär att talaren försöker övertyga med fakta och förnuft. Det tredje och sista bevismedlet är

pathos som innebär att talaren med hjälp av känslor försöker övertyga.

26

3.5.1 Ethos

En talares ethos är mycket viktig. För även om budskapet är sant hjälper det inte om talaren

inte verkar pålitlig. När en talare försöker övertyga genom ethos finns det tre olika kategorier

att studera. Den första handlar om hur talaren framställer sin identitet i sitt framförande,

avslöjar han eller hon sin personlighet och sin bakgrund. Den andra handlar om hur talaren

stödjer sig på auktoriteter. Genom att använda sig av ett citat av en känd person kan talaren

stödja ett argument i talet. Den tredje kategorin handlar om hur talaren skapar samhörighet

med åhörarna. Genom att verbalt hänvisa till intressen, värderingar, moralprinciper och annat

som talaren delar med publiken kan en samhörighetskänsla åstadkommas.

27

3.5.2 Logos

Logos handlar om själva orden, de som är sagda för att bevisa talarens tanke eller åsikt med

talet. Genom att talaren visar att han eller hon vet vad personen ifråga talar om vinner talaren

auktoritet hos åhörarna.

28

Talaren använder logos för att väjda till åhörarnas förnuft och

kritiska omdöme. När logos studeras är huvudfrågan i vilken mån talaren använder sig av

fakta såsom statistik, siffror, facktermer och sakupplysningar i framförandet. Statistik, siffror

och facktermer som argument förekommer ofta i tal och debattartiklar. Ett annat exempel på

logos-argument är när talaren försöker få åhörarna att dra egna slutsatser och få insikter.

29

Det

22 Hellspong, L 2004:43-46 23 AA:48 24 AA:45 25 Lindqvist Grinde, J 2008:55 26

Karlberg, M & Mral, B 1998:31

27

AA:31ss

28

Hellspong, L 2004:50

29

7

är dock inte tillräckligt att bara använda en logisk argumentation utan ett tal måste också

innehålla de två andra övertygningsmedlen, ethos och pathos.

30

3.5.3 Pathos

Kort sagt handlar pathos om processen att skapa positiva känslor och betydelsefulla

konnotationer hos åhörarna.

31

Pathos handlar även om att talaren visar upp egna känslor.

32

Genom att talaren själv visar känslor för sin ståndpunkt blir åhörarna mer mottaglig för

talarens skäl.

33

Beroende på vad talaren har för syfte med sitt tal kan han eller hon välja att

väcka olika känslor såsom upprördhet, engagemang, medlidande, fruktan och hopp,

förtvivlan, längtan och så vidare. Hur talaren väcker dessa känslor kan se ut på olika sätt. Här

följer några exempel: talaren kan måla upp möjligheter, till exempel ett positivt

framtidsprojekt som väcker känslor om hopp hos åhörarna. När talaren vill visa på negativa

konsekvensen av ett beslut kan känslorna som uppstår vara eventuella hot.

34

3.5.4 De tre plikterna

Cicero kräver att varje tal har tre plikter som måste uppfyllas för att nå syftet med talet. Dessa

tre plikter är: docére, movére och delectáre vilket på svenska betyder lära, röra och behaga.

Docére riktar sig till åhörarnas förstånd och skapar övertygelse genom fakta och sakskäl.

35

Movére innebär att talaren ska lyckas väcka, röra och styra åhörarnas känslor för att påverka

dem i rätt riktning.

36

Delectáre riktar sig till att behaga åhörarna genom att skapa en stämning

som gör åhörarna mottagliga för övertalning.

37

De tre plikterna svarar till viss del mot varsin av de tre pisteis. Ethos handlar om att behaga

åhörarna vilket även delectáre gör, logos handlar om att lära om något nytt vilket passar in på

docére och pathos är viktigt för att röra åhörarna vilket är movéres uppgift.

38

3.6 Partesläran: den retoriska arbetsprocessen

När en talare skriver ett tal genomgår han eller hon en arbetsprocess som kallas parteslära.

Det första talaren försöker göra är att hitta sina argument, på så sätt att han eller hon

bestämmer vilket ämne som ska beröras (inventio). Därefter bestämmer han eller hon talets

ordning (dispositio). Med detta gjort är det dags för talaren att välja sina ord och uttryck

(elocutio). Talaren planerar därefter hur talet ska framföras det vill säga hur talaren ska

använda sig av kroppsspråk och sin röst (actio). Till sist när talet är färdigskrivet lär sig

talaren det utantill (memoria).

39

30 Frogel, S 2005:43 31 Halmari, H 2004:116 32 Lindqvist Grinde, J 2008:55 33 Hellspong, L 2004:51 34

Karlberg, M & Mral, B 1998:34-43

35 Hellspong, L 2004:49 36 Lindqvist Grinde, J 2008:58 37 Hellspong, L 2004:49 38 Lindqvist Grinde, J 2008:58 39 AA:36

8

3.6.1 Inventio

Ordet är besläktat med svenskans ”inventering” och med inventering menas att upprätta en

förteckning över något. Det är även besläktat med ”inventarium” vilket betyder en förteckning

över all lösegendom. Inventio kan ses som en teknik för att hitta och skriva ner allt som hör

till ämnet. Första steget i inventio är att formulera sin tes, med andra ord formulera vad talet

eller texten ska bevisa. Efter att talaren har bestämt sin tes går han eller hon vidare genom att

hitta argument som styrker tesen. Här är det viktigt att tänka på hur talaren ska aktivera

åhörarnas känslor genom att formulera sig på ett specifikt sätt. I en debatt är det även viktigt

att talaren har funderat ut vilka motargument han eller hon kan möta från motståndaren.

40

3.6.2 Dispositio

När talaren är klar med vad han eller hon ska säga i sitt tal blir nästa steg att bestämma

ordningen på innehållet. Syftet är att talet ska framstå som en helhet som hänger ihop där en

del på ett naturligt sätt leder över till nästa del. Detta kallas inom retoriken för dispositio.

41

Dispositio innebär inte bara att organisera ett material utan den fungerar även som ett medel

för att steg för steg leda åhörarna mot en bestämd övertygelse. Dispositio innehåller enligt den

klassiska retoriken fem delar: exordium, narratio, probatio eller argumentatio, recapitulatio

eller peroratio.

42

3.6.2.1 Exordium

Exordiet som är talets inledning har till uppgift att locka åhörarna att stanna kvar eller att

lyssna till slutet. För att lyckas med detta måste talaren nå tre mål i början av sin

framställning: att väcka åhörarnas intresse, att vinna deras välvilja samt att skapa ett

förtroende för sig själv som person.

43

För att talaren ska väcka åhörarnas intresse kan han eller hon inleda med något drastiskt,

personligt eller något aktuellt. Genom att beskriva ett hot eller en förhoppning inleder talaren

med något drastiskt. När talaren berättar om personliga erfarenheter är detta ett exempel på

hur talaren kan inleda med något personligt. Talet kan även inledas med något aktuellt genom

att talaren uppmärksammar en nyhet som präglat den senaste tidens debatt.

44

När talaren har väckt åhörarnas intresse måste han eller hon även vinna deras välvilja. För att

lyckas med detta finns det tre grundläggande verktyg: att uttrycka sin glädje över situationen,

att visa upp en grundläggande anspråkslöshet eller att smickra åhörarna. Ett exempel på att

uttrycka sin glädje över situationen är att talaren berättar hur glad han eller hon är över att få

tala just här. Genom att börja med den klassiska formeln ”jag är ingen talare” uttrycker talaren

anspråkslöshet. Talaren kan också vinna åhörarnas välvilja genom att uttrycka kärlek mot

något de tycker om, till exempel att berömma lokalen eller arrangemanget.

45

För att vinna åhörarnas välvilja måste han eller hon slutligen skapa ett förtroende genom att

visa att han eller hon har något nytt och intressant att komma med. Talaren måste på något

40

AA:65ss

41

Hellspong, L 2004:107

42

Karlberg, M & Mral, B 1998:28

43 Lindqvist Grinde, L 2008:202 44 AA:203-204 45 AA:205-206

9

sätt kunna demonstrera sina kunskaper. Detta kan ske genom att talaren anspelar på sin

utbildning eller att han eller hon bevisar sin kunskap istället för att berätta om den.

46

3.6.2.2 Narratio

Ordet narratio betyder bakgrund eller berättelse. Syftet med denna del är att talaren ska sätta

in åhörarna i ämnet. En bra narratio ska uppfylla tre krav: den ska vara klar, kortfattad och

trovärdig.

47

Kravet på klarhet innebär att åhörarna måste begripa vad talaren säger. Om

talaren använder sig av svåra termer är det viktigt att han eller hon definierar dem tydligt här.

Ämnets narratio bör vara kort då talaren inte ska slösa åhörarnas tid genom att nämna

irrelevanta fakta. För att uppfylla kravet om trovärdighet har Quintilianus tagit fram fyra

kriterier som avgör vad som är trovärdigt:

1. ”att talaren själv frågar ”sitt hjärta” om händelseförloppet är naturligt”

2. ”att motiv och orsaker beskrivs innan händelserna”

3. ”att de personer vi beskriver stämmer överrens med sina handlingar samt”

4. ”att tid, plats och så vidare är specificerade i beskrivningen”

48

3.6.2.3 Probatio eller argumentatio

Här ska talaren styrka sitt påstående genom att använda argument. Ett argument har både en

stark och en svag sida och det gäller för talaren att avgöra vilken sida som överväger. För att

få bäst genomslagskraft ska de starkaste placeras sist, det näst starkaste först och slutligen det

svagaste i mitten.

49

Talaren kan vara extra tydlig genom att dela in argumentationen i

huvudargument och stödargument. Detta för att ett huvudargument kan vara för abstrakt för

att vara tillräckligt slagkraftig och därmed behöver det stödjas av ett argument, ett så kallat

stödargument.

50

3.6.2.4 Recapitulatio och peroratio

Denna del handlar om hur talaren avslutar sitt tal. En avslutning har ofta två huvuduppgifter:

att försöka få åhörarna att minnas det som talaren har sagt och att försöka få dem att känna för

det som har sagts. Recapitulation är besläktat med ordet rekapitulation och betyder

sammanfattning. I avslutningen kan talaren passa på att sammanfatta det han eller hon har

sagt för att vara extra tydlig. Efter det följer det viktigaste, nämligen själva avslutningen,

peroratio. Här måste talaren engagera åhörarnas känslor för hans eller hennes tes. Antingen

kan talaren avsluta med att bli personlig genom att berätta en upplevelse som på något sätt

förstärker det han eller hon hittills har sagt eller med en slagkraftig formulering i form av en

slogan.

51

3.6.3 Elocutio

Elocutio är den tredje delen i partesläran och innebär att talaren ska välja rätt ord samt finna

effektiva och passande formuleringar. Retoriklärarna från antiken ansåg att språkstilen skulle

uppfylla fyra dygder: korrekt, klar, konstfull samt decorum. Den första dygden, korrekt,

handlar om att uttrycka sig korrekt i språkliga och formella avseenden. Den andra dygden,

klar, handlar om att uttrycka sig tydligt och pedagogiskt det vill säga att det är viktigt för

46

AA:207

47

Karlberg, M & Mral, B 1998:29

48

Lindqvist Grinde, L 2008:211-212

49

AA:215

50

Karlberg, M & Mral, B 1998:37

51

10

talaren att använda uttryck och termer som åhörarna förstår. Den tredje dygden, konstfull,

innebär att talaren ska smycka sin text med hjälp av språkliga ornament och utsmyckningar.

Den fjärde och sista dygden, decorum, innebär att talaren ska anpassa och välja en stilnivå för

tillfället, ämnet och publiken.

52

3.6.3.1 Stilfigurer – att uttrycka sig konstfullt

En talare använder sig av stilfigurer i sitt tal för att ge variation men även för att väcka känslor

hos åhörarna. Det finns två olika typer av stilfigurer, troper och ornament. En trop används för

att säga något annat än vad de faktiska orden anger. För att åhörarna ska förstå troper måste

de göra de associationer som talaren vill att de ska göra. Om talaren använder ett ornament

behåller orden sin bokstavliga mening. De används för att ge texten variation och rytm.

53

Nedan följer exempel på troper och ornament som har förekommit i våra analyser

Troper:

• Allusion – här anspelar talaren på litteratur, händelser, personer eller företeelser.

• Apostrofering – talaren vänder sig från publiken och talar till någon annan. Det kan

vara en motståndare, en åhörare, en gud, en kraft med mera.

• Besjälning – ett dött ting ges levande mänskliga egenskaper. Till exempel

FN-organisationen är sjuk.

• Metafor – baseras på likheter. Talaren använder ett ord som liknar det han eller hon

vill säga, till exempel ditt häftplåster.

• Ironi – när en talare använder sig av ett ord eller uttryck som betecknar motsatsen. Till

exempel uttrycker sig talaren efter ett fundamentalt misslyckande såhär: Jaha, det där

gick ju bra.

• Exklamation – Utrop! Till exempel: Nu får det väl ändå vara nog!

• Erotema – är en retorisk fråga som är en fråga som inte är avsedd att uppfattas som en

fråga. Till exempel, ska vi verkligen behöva lyssna på det där?

• Liknelse – en metafor som innehåller ett jämförelseord såsom lik, liksom eller som.

Till exempel: Min älskling du är som en ros.

54

Ornament:

• Alliteration – är en upprepning av ett ljud. Från början av ett ord till början av ett

annat ord. Till exempel: Om du var ett hav skulle jag vara en våg.

• Anafor – är en ordfigur som består i upprepning av minst ett ord i början av flera

följande satser eller rader. Till exempel: Du gamla du fria, du fjällhöga nord.

• Epifor – är en upprepning av minst ett ord i slutet av flera följande satser eller rader.

Till exempel: Fä dör fränder dör.

• Anadiplosis – är en upprepning av ett ord från slutet av en mening till början av nästa

mening. Till exempel: Sommar blev höst, höst blev vinter.

• Antites – är när motsatta begrepp eller termer nämns i anslutning till varandra. Till

exempel: Jag har rest över hav och öken.

55

52

AA:235-238

53

Karlberg, M & Mral, B 1998:46-47

54

11

3.6.4 Actio

Actio handlar om hur talaren framför sitt tal och vanligtvis har framförandet två aspekter:

röstbehandling och kroppsspråk. En talares röst bör vara stark, uthållig och flexibel. En talares

kroppsspråk anses som viktigt då det är en väsentlig del för talarens förmåga att påverka sina

åhörare.

56

3.6.4.1 Rösten

Framförandet bör även det präglas av de fyra dygder för språk och uttryck nämligen korrekt,

klart, konstfullt och decorum. För att inte verka okunnig är det viktigt att talaren kan uttala

alla svåra ord och begrepp på ett korrekt sätt. Om talaren har en klar röst innebär det

framförallt att uttalet är tydligt det vill säga att talaren är noga med att artikulera konsonanter.

En talares röst är konstfull om den besitter egenskaperna flytande, stark, fyllig, flexibel,

stadig, ljuv, uthållig, klar och ren. Ordet konstfull innebär inte i detta sammanhang vacker

utan snarare att en talare har kontroll över sin rösts uttryck. Decorum innebär att rösten måste

anpassas efter vad talaren vill uppnå och efter vilka känslor han eller hon vill uttrycka. Genom

att talaren själv låter sig ryckas med i de känslor som beskrivs kan han eller hon även väcka

dessa känslor hos åhörarna. För att åhörarna ska få tid att reagera på det talaren säger är

konstpauser viktiga i ett tal.

57

3.6.4.2 Kroppsspråk

Det verbala språket kompletteras med kroppsspråket. Genom att talaren använder sig av olika

gester, ansiktsuttryck, hållning och liknande kan han eller hon skapa uppmärksamhet hos

åhörarna. Med hjälp av gester försöker talaren beskriva, poängtera samt visa eller uttrycka

känslor.

58

Talaren bör stå stadigt och vara naturlig vid framförandet. Till exempel kan talaren

ge ett nervöst intryck om han eller hon står och väger på det ena eller andra benet. Ett varierat

kroppsspråk är också att föredra hos en talare. Det är då viktigt att anpassa kroppsspråket efter

situationen. Till exempel om talaren vill skapa trygghet och lugn bör han eller hon använda

små lugna rörelser, däremot kan det vara lämpligare med snabba rörelser när talaren befinner

sig i en hetsig debatt. Slutligen är det viktigt att talaren har ögonkontakt med publiken

eftersom det visar att talaren vill åhörarna väl.

59

3.6.5 Memoria

Memoria handlar om att talaren ska lära sig talet utantill och anledningen till det är att det blir

mycket mer effektivt och övertygande.

60

55 AA:281-288 56 AA:315-323 57 Ibid 58

Karlberg, M & Mral, B 1998:53

59

Lindqvist Grinde, J 2008:323-329

60

12

4 Tidigare forskning

Begreppet retorik har funnits sedan antiken och vi är inte ensamma om att ha studerat ämnet.

Vi har valt att göra en avgränsning där vi enbart fokuserar på retoriken inom politiken och

därför hade vi svårt att hitta relevant tidigare forskning för vår studie. I detta kapitel

presenteras tre studier som gav oss tankar och idéer om vad vi ville undersöka i vår studie.

4.1 Self-sufficient arguments in political rhetoric: construction

reconciliation and apologizing to the Stolen Generations

En artikel skriven av Martha Augoustinos, Amanda Lecouteur och John Soyland år 2002 vid

Adelaide universitet i Australien, inriktade de sig på retoriska och diskussionslystna

organisationer som hade fokuserat sig på ett större politiskt tal som framfördes av

statsministern för Australien 1997. Det aktuella ämnet behandlade försoning och att beklaga

sig till den stulna generationen av inhemska människor i Australien.

61

Skribenterna har använt sig av diskurs- och argumentationsanalys då de har koncentrerat sig

på utveckling av retorik och diskurs i socialpsykologi. De har analyserat tal och text som har

uttalats av statsministern, med syfte att belysa hur talarens språk med hjälp av retoriska medel

framställer konstruktionen av verkligheten.

62

Författarna har kommit fram till att statsministern är kapabel till att positionera sig själv, inte

bara som en ledare som kan motstå kritik över hans hantering av känslig ”folkstam”, men

också som en ledare som är riktad med valmöjligheter. De har även kommit fram till att det

viktigaste för att en talare ska vara övertygande är att han eller hon identifierar sig som en av

publiken samt att talaren talar till samtliga åhörare som ett och samma folk. Författarna menar

även att en talares standard argument ska stämma överens med åhörarnas värderingar.

63

4.2 Att övertyga mellan raderna

Anders Sigrell disputerade 1999 vid Umeå universitet med avhandlingen ”Att övertyga

mellan raderna – En retorisk studie om underförståddheter i modern politisk argumentation”.

År 2001 gav Sigrell ut en reviderad utgåva av avhandlingen i bokformat där han har gjort

förtydliganden, referenser och förklaringar.

64

61

Augostinos, M, Lecounteur, A, Soyland, J 2002:105 Self-sufficient arguments in political rhetoric:

construction reconciliation and apologizing to the Stolen Generations

62

AA:106

63

AA:133-137

64

13

Författarens syfte med avhandlingen är tredelat. Först vill han ta reda på vad det innebär att

något är underförstått. Därefter vill han kartlägga vilka underförståddheter som förekommer i

diskursen, modern politisk argumentation. Slutligen vill han se vad det blir för retorisk effekt

av den underförstådda budskapsförmedlingen. För att kunna nå syftet med avhandlingen har

författaren valt att begreppsutreda underförstått och vad är retorisk effekt? För att sedan i

empirin använda begreppsutredningarna för att analysera modern politisk argumentation. Från

empirin har Sigrell valt att analysera Carl Bildts tal till nationen när ”lasermannen spred

rädsla i Stockholm, 1992”

65

Författaren kommer fram till att något som är underförstått kan förstås på ett tekniskt plan, att

det finns ett budskap som det i texten saknas tydliga uttryck för. Det kan också förstås på ett

kommunikativt plan då sändaren visar upp obearbetat material till en möjlig världsbild och

sedan får mottagaren själv dra slutsatser samt ta ansvar för dem. Vidare har han kommit fram

till att den retoriska effekten av underförstådd budskapsförmedling fortfarande efter studiens

avslut är i flera delar obesvarad. De slutsatser som kan dras är att det handlar om mer

specifika företeelser än underförståddheter i allmänhet, som till exempel ironi.

66

4.2.1 Aggressivt beteende i debattsituationer

En vanlig föreställning inom retorik är att ett aggressivt debattbeteende skulle vara

framgångsrikt. Grunden till detta ligger förmodligen i att detta beteende är vanligt

förekommande i flertalet debattsituationer, även i det annars så sakliga och rationella tonläge

som är utmärkande för politiska debatter i Sverige. Det är dock ett felbeslut att tro att något är

en effektiv form av kommunikation bara för att det är vanligt förekommande. Ett aggressivt

och ovänligt beteende i en debatt är ofta bara till skada för sändarens ethos. Däremot är det

inte nödvändigtvis så att den aggressive debattören förlorar.

67

4.3 What makes a politician persuasive?

Annelén Takita A. Stenbakken har genomfört en doktorsavhandling om vad som gör en

politiker övertygande. Hon har valt att fokusera på ideologi, retorik och modalitet i tal från

Tony Blair och George W Bush. Syftet med Stenbakkens studie är att studera en samling tal

framförda av framgångsrika politiker, Blair och Bush, för att belysa några av de tekniker som

gör dessa två politiker till övertygande talare.

68

Stenbakkens har använt sig av både en kvantitativ och en kvalitativ metod men fokuserar till

största del på den kvalitativa ansatsen då studien är fokuserad på effekterna av de retoriska

teknikerna. Talen handlar om terroristattacken den 11 september 2001 och analyserade med

hjälp av ett verktyg kallat Word Smith.

65 AA:12-19 66 AA:385-403 67 AA:381 68

14

Författaren har kommit fram till att övertygelse kan endast nås genom mellanmänsklig

interaktion mellan åhörare och talare. Studien visar att de två politikernas tro och värderingar

inte är helt identiska. Blairs ordval visar att han har en intention att agera i enlighet med

förenta nationernas vilja medan Bush är mer intresserad av att föra fram moralaspekter såsom

frihet och rättvisa. Vilket förtydligas med att Blair är mer intresserad av att arbeta i enlighet

med de förenta nationerna medan Bush agerar efter vad han tycker är rätt.

69

Studien visar att Blair föredrar att använda etablerade experter för att styrka sina argument

medan Bush favoriserar människor som representerar hans åhörare. Att Blair använder

experter stärker hans logos medan Bushs användande av vanliga människor för att styrka sina

argument stärker hans pathos.

70

4.4 Sverigedemokraternas retorik

Vårterminen 2007 gjorde en student vid Lunds universitet en studie av hur

Sverigedemokraterna använder retorik för att förmedla sitt budskap.

Författaren har använt sig av en fallstudie av Sverigedemokraternas användning av retorik.

Han har i huvudsak använt sig av material som partiet har producerat själva, det vill säga

bloggar på hemsidan och inskickade motioner till kommunfullmäktige. Utifrån författarens

syfte och frågeställningar ämnar han att bidra till: ”kunskapen om hur ett tvetydligt parti av

detta slag ska kunna bemötas i t.ex. en debattsituation, där kännedom om argumentens

struktur och disponering av texter kan vara av värde”.

71

Författaren kommer fram till att Sverigedemokraterna använder sig av retorik men de

utnyttjar den inte till fullo. Författaren anser att de kunde ha utnyttjat dispositionens konst

mer. Mellan de ledande personerna på kommunalnivå inom partiet råder det en skiftande

retorisk kvalité. Han har även kommit fram till att deras argument var tunna och ogrundade.

72

Denna uppsats gav oss idén om att studera fenomenet retorik inom politik eftersom politiker

är centrala figurer i dagens retorik.

4.5 Den borgerliga webbretoriken

I en annan studie om retorik studeras de borgerliga partiledarnas nyhetsbrev på webben.

Syftet med denna studie är att ”analysera den retoriska strukturen, argumentationen och

stilen i de borgerliga partiledarnas, Maud Olofssons, Lars Leijonborgs, Alf Svenssons och Bo

Lundgrens nyhetsbrev på webben”.

73

Författaren har valt en kvalitativ ansats med en

hermeneutisk inriktning genom att använda en tolkande analys för att ta reda på hur retoriken

bland partiledarna ser ut samt om det finns skillnader och likheter. I den retoriska analysen

har författaren utgått från partesläran, övertalningsmedel, stilen och figurerna.

74

69

AA:132

70

Ibid.

71

Larsson, D 2007:2 D-uppsats, Sverigedemokraterna en retoriskstudie

72

AA:25

73

Burke. R, G 2002:1 C-uppsats, Den borgerliga webbretoriken

74

15

För att kunna genomföra en retorisk analys och en komparativ analys har författaren hämtat

material i form av nyhetsbrev via webben.

75

Resultaten från denna studie visar att partiledarna anpassar sig till decorums krav och att de

använder sig av en informell språkstil. De skiljer sig åt i användandet av stilfigurer där Alf

Svensson är mest utmärkande. Studien visar att de identiska upprepningarna är enkla och

effektiva och används av samtliga partiledare.

76

Författaren kommer även fram till att Maud

Olofsson använder sig av pathos i större utsträckning än de övriga manliga partiledarna.

77

Utifrån denna studie fick vi tankarna om att använda oss av partesläran det vill säga den

retoriska arbetsprocessen, övertalningsmedel och stilfigurer. Studien gav oss även en tanke

om att istället för att använda nyhetsbrev som material vore det mer intressant att analysera

politiker i partiledardebatter i Sveriges riksdag.

75 AA:5 76 AA:43 77 AA:44

16

5 Problemformulering

Vi lever idag i ett informationssamhälle där vi möts av ett stort informationsflöde, det kan

vara allt från politisk debatt i TV till en flyer i brevlådan. Det innebär att vi människor på

något sätt måste sålla bland all information och detta leder till en ökad press på dagens

politiker då de på ett effektivt sätt måste nå ut med sina budskap. Politikers främsta uppgift är

idag att övertala och nå fram med sina budskap till allmänheten, därför är det viktigt att

politiker kan presentera sina åsikter samt att argumentera för dem på ett övertygande sätt.

Lyckas de med detta kan de få åhörarna att inta en viss uppfattning som sedan kan leda till

handling, vilket i det här fallet kan motsvara en röst i nästa val, 2010. Därför avser denna

uppsats att kasta ljus på hur politiker i partiledardebatter i Sveriges riksdag använder sig av

retoriska medel för att få ut sina budskap samt övertyga allmänheten och få dem att lägga sin

röst på just dem.

Aristoteles definition av retorik är: ”Konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat

att övertyga”.

78

Eftersom politiker är offentliga personer i samhället som har till uppgift att

övertyga, tränar de sin retoriska förmåga för att på ett bättre sätt nå ut med sina budskap till

åhörarna. Det går inte att träna någon till att bli en mästare i retorik utan det måste också

komma naturligt från personen själv. För att få ett bra flyt i ett tal finns det olika metoder att

använda för att lyckas med att övertyga. Den stora delen är den retoriska arbetsprocessen,

partesläran, som vi ämnar studera närmare.

5.1 Syfte och frågeställningar

5.1.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är att analysera den retoriska strukturen, argumentationen och stilen

i politikers offentliga framträdanden. Vi har valt att lägga fokus på de två partiledarna från de

två största partierna, Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Uppsatsen avser även att utreda

likheter och skillnader mellan partiledarna i deras sätt att använda sig av retoriska verktyg i

sina framföranden.

5.1.2 Frågeställningar

Vilken typ av retorik använder sig Fredrik Reinfeldts respektive Mona Sahlins av när de

uppträder i riksdagens partiledardebatter?

Genom att studera dessa två personer utifrån de retoriska aspekterna; dispositio, elocutio och

actio med kopplingen till övertygningsmedlen ethos, pathos och logos kommer ovanstående

fråga att studeras.

Vilka likheter och/eller skillnader finns det mellan respektive partiledares retorik?

Genom att analysera de resultat vi får fram i frågeställning ett avser vi att besvara

frågeställning två.

78

17

6 Metod

I detta kapitel redogör vi för den metod vi har använt oss av när vi genomfört vår studie. Vi

kommer även att redovisa hur vi gått tillväga, urval av material, problem under studiens gång

samt avgränsningar. Slutligen redovisas studiens tillförlitlighet och trovärdighet samt vår

kritik till uppsatsen.

6.1 Metodteori

Avsikten med vår studie är att skapa förståelse för fenomenet retorik och vi har då valt att

avgränsa oss till hur politiker använder sig av retoriska verktyg för att övertyga sina åhörare i

offentliga sammanhang. Då syftet är att få en större förståelse för vårt valda fenomen anser vi

att den kvalitativa metoden är mest lämpad.

Den kvalitativa metoden har sina metodteoretiska grunder inom den hermeneutiska

vetenskapsteorin. Hermeneutiken är läran om hur vi genom tolkning kan förstå hur människor

föreställer sig världen.

79

Vi kommer att använda oss av analytisk induktion när vi samlar in

våra data samt när vi analyserar. Det innebär att vi kommer att samla in all data som är

relevant för vår problemformulering. Efter att datainsamlingen är avslutad kommer vi att

analysera det insamlade materialet.

6.1.1 Kvalitativ metod

Kvalitativa undersökningar beskrivs som ett medel för att nå förståelse för människors

livsvärld, deras självuppfattning samt deras relation till omgivningen.

80

Då vårt syfte är att få

en förståelse för hur partiledare använder retorik för att nå fram med sina budskap anser vi att

den kvalitativa metoden är att föredra.

6.2 Tillvägagångssätt

För att undersöka två partiledares retoriska förmåga och på vilket sätt de skiljer sig eller liknar

varandra är en fallstudie ett relevant tillvägagångssätt. Skälet till detta är att vi utgår från två

analysobjekt, Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin, som befinner sig inom samma kontext,

politik.

81

Genom att vi utgår från en fallstudie av partiledarnas retorik var det lämpligt att genomföra

studien med hjälp av en retorikanalys och en komparativ analys för att få fram vad som

karaktäriseras hos respektive partiledare samt vilka likheter och skillnader som finns.

79

Hartman, J 2004:274

80

AA:272

81

18

6.2.1 Retorikanalys

Vi använder oss av en induktiv retorikanalys då den utgår från ett eller flera konkreta exempel

för att besvara mera allmänna frågor. Den är ett hjälpmedel som kan användas som en

checklista för att få grepp om det som ska undersökas. Retorikanalysen studerar människors

sätt att kommunicera och har ett helhetsperspektiv vilket innebär att hela

kommunikationsprocessen analyseras.

82

Det föll sig naturligt att använda retorikanalysen för

att se hur partiledarna kommunicerar med allmänheten. Vi har fokuserat på hur de har

disponerat sina anföranden och repliker, i vilken mån de använt sig av utsmyckningar,

övertygningsmedel och hur de stärker sin presentation genom röst och kroppsspråk. Detta för

att få en bra överblick över hur de använder sig av retorik i sina offentliga framföranden.

För att kunna genomföra analyserna arbetade vi fram en analysguide (se bilaga 1).

Analysguiden bestod av frågor som vi ställde till protokollen från partiledardebatterna och

materialet från riksdagens webb-tv. Arbetet med analyserna pågick under två veckor.

Tillsammans genomförde vi totalt tolv analyser utifrån de tre partiledardebatterna. I varje

debatt analyserades partiledarnas anförande för sig eftersom ett anförande är mer förberett än

replikerna och därmed underlättade analyserna av exordium och narratio.

För att inte påverka resultatet av analyserna satt vi på var sitt håll och hade ingen kontakt

sinsemellan under dessa veckor. Vi träffades sedan för att sammanställa resultaten från våra

analyser och genomföra den komparativa analysen. Även här utgick vi från analysguiden. Vi

tog beslutet att när majoriteten hade gemensamma resultat ansåg vi att det var karaktäristiskt

för undersökningsobjekten. När vi var klara med att kartlägga vad som utmärkte respektive

partiledare fortsatte vi med den komparativa analysen för att hitta likheter och skillnader.

6.2.2 Komparativ analys

Vår studie ämnar, förutom att kartlägga respektive partiledares retorik, även att jämföra vilka

likheter och skillnader som finns mellan deras retoriska förmåga. För att kunna genomföra

detta anser vi att det var lämpligast att använda oss av en komparativ analys.

6.2.3 Problem

Under arbetets gång har vi stött på en del problem, några mindre och några större. Det första

som inträffade var att vi hade svårt att bestämma oss för vilka våra undersökningsobjekt

skulle vara. Vi satte oss i situationen att vi var tvungna att göra ett val att antingen undersöka

retorik ur ett tidsperspektiv eller i nutid. Valet föll till slut på det sistnämnda och vi valde att

använda Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin som undersökningsobjekt.

Nästa problem vi stötte på var när vi skulle få tag på material från Statens bild- och ljudarkiv.

Det visade sig att vi skulle få vänta i någon vecka och det hade inneburit en försening av

analyserna. Därför tog vi kontakt med riksdagen och de informerade oss om att de hade en

egen webb-tv och hjälpte oss att hitta materialet på deras hemsida.

82

19

Innan analyserna gick vi igenom vår metod och vi kom fram till att vi inte hade diskuterat

igenom vilken metod vi skulle använda för att besvara våra frågeställningar. Det vi visste var

att vi skulle göra en kvalitativ studie med en hermeneutisk ansats, men inte vilken metod som

gynnade undersökningen. Det innebar att vi fick läsa in oss ytterligare på vilka metoder som

fanns och kom då fram till att en fallstudie var bäst lämpad för vår undersökning.

Vi hade även problem med att hitta tidigare forskning inom ämnet som vi kunde återkoppla

till vår studie. Vår ambition var att hitta forskningsrapporter, avhandlingar och D-uppsatser

för att koppla empirin till teorin. Till slut lyckades vi dock hitta en bok baserad på en

avhandling, en doktorsavhandling, en internationell artikel samt två uppsatser, varav en var en

D-uppsats, som behandlade vårt ämne retorik inom politiken. Vår tidigare forskning gav även

oss nya idéer för hur vi skulle genomföra vår egen studie.

6.3 Material

Det material som ligger till grund för vår studie är de resultat vi har fått fram genom de 12

retorikanalyserna av Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i partiledardebatter under

riksdagsåret 2007/2008. De resultat vi har fått fram har sedan jämförts med vår teoretiska

ram. Slutligen har materialet från retorikanalyserna använts till en komparativ analys mellan

undersökningsobjekten.

6.3.1 Urval

Vi har valt våra undersökningsobjekt genom ett ändamålsurval då vi är ute efter en bestämd

kunskap om retorik.

83

Vi anser att politiker är skickliga retoriker och därför tror vi att de är

bäst lämpade att ge oss den kunskapen. Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin är idag partiledare

för de två största partierna i Sverige och därför föll det sig naturligt för oss att använda dem

som undersökningsobjekt.

Det sammanhang vi har valt att undersöka Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin, vi kommer i

fortsättning av uppsatsen nämna dem vid efternamn, i är riksdagens partiledardebatter. I

partiledardebatterna är båda partiledarna representerade och de har ungefär lika stort utrymme

att föra fram sina åsikter. Dessutom är de frekvent förekommande i debatterna.

Partiledardebatter äger rum tre gånger per riksdagsår och därför tyckte vi att det var lämpligt

att använda oss av dessa.

6.4 Avgränsningar

Vi har valt att begränsa oss till två partiledare inom svensk politik då vi gör en kvalitativ

studie och vill få en djupare förståelse för ämnet retorik, därför anser vi att två

undersökningsobjekt är tillräckligt. Varför vi valde två svenska partiledare har att göra med

att vi ville att det skulle vara nära kulturellt då vi kommer från Sverige.

83

20

Det forum vi har riktat in oss på är partiledardebatter i Sveriges riksdag och anledningen till

det är att den ordnas under kontrollerande former. Båda partiledarna har lika mycket tid att

framföra sina anföranden och repliker. Vi har valt att analysera tre olika partiledardebatter,

under riksdagsåret 2007/2008, då en debatt ofta pågår under en hel dag och därmed ansåg vi

att vi hade nog med material för att genomföra analyserna. Ett riksdagsår är mellan oktober

och september däremellan är partiledardebatterna utspridda. Den första äger rum i oktober,

den andra i januari och den sista i juni. Vi valde riksdagsåret 2007/2008 eftersom det inte

inträffade några större händelser, som till exempel Tsunamin, finanskrisen, riksdagsval eller

kraftig nedgång för något av partierna, som kan ha påverkat debatten.

Den retoriska arbetsprocessen är uppdelad i fem olika delar: inventio, dispositio, elecutio,

actio och memoria. Vi har valt att utgå från dispositio, elecutio och actio för att vi kan

analysera dessa genom protokoll och webb-tv. Om vi hade valt att även analysera inventio

och memoria hade intervjuer varit ett bättre alternativ då inventio avser tankarna innan talet

skrivs ihop och memoria innebär att talaren lär sig talet utantill.

Dispositio är uppdelad i fem olika delar: exordium, narratio, probatio eller argumentatio,

recapitulatio och peroratio. När det gäller analyserna av partiledarnas anföranden har vi valt

att endast analysera exordium och narratio. Detta på grund av att replikerna i debatterna

främst fokuserar på att möta motståndarens påstående eller argument. Om vi även hade

analyserat replikerna på det sättet anser vi att utfallet hade blivit missvisande. Exordium och

narratio lämpar sig bättre att analysera i partiledarnas anföranden då de är uppbyggda som ett

tal och innehåller dessa delar naturligt.

Det hade varit intressant att se resultatet av partiledarnas retorik genom att antingen göra

enkäter eller intervjuer med undersökningsobjekt från allmänheten. Det hade dock blivit allt

för tids- och resurskrävande. Det kan även vara svårt att dra några generella slutsatser för

effekterna då retorikens mål är att påverka och övertyga. Med andra ord är det svårt att skilja

den retoriska förmågan från resultatet.

Vi kommer inte heller att ta hänsyn till talskrivarnas roll eller vilken medieträning våra

undersökningsobjekt har fått under sin politiska karriär. Detta är inte intressant för vår studie

då replikerna i debatten inte är förberedda i samma utsträckning som ett anförande samt att

talskrivaren samarbetar med talaren när talen skrivs.

6.5 Metoddiskussion

Vi har studerat två partiledare, Reinfeldt och Sahlin, för att få en bild av hur politiker

använder sig av retorik. Vår uppsats baseras på en fallstudie av ett fenomen, nämligen retorik.

Retorik som fenomen är tillräckligt belyst, men vi anser att Reinfeldts och Sahlins retorik inte

är klarlagd i samma utsträckning. Vi har inte ambitionen att generalisera våra resultat då vår

uppsats rör sig om en kvalitativ metod. Istället har vi försökt att koncentrera oss till att belysa

Reinfeldts och Sahlins retorik för att kunna få en bild av detta fenomen inom politiken.

Vår studie baseras på en kvalitativ metod då vi har gjort en fallstudie på två partiledares

retorik. Om vi istället hade valt en kvantitativ metod hade vi inte kunnat gå lika djupt på vårt

insamlade material. Då hade vi fått statistik på hur ofta de använder sig av retoriska verktyg

istället för att se på vilket sätt de använder sig av dessa. Eftersom vår frågeställning syftar till

att få reda på hur de använder sig av retoriska verktyg är den kvalitativa metoden att föredra.

21

6.5.1 Studiens tillförlitlighet och trovärdighet

Litteraturen vi har använt oss av består av ett stort antal handböcker i retorik. Efter

insamlandet av all litteratur jämförde vi dessa med varandra för att skapa oss en bild om

källan var tillförlitlig eller ej.

Datainsamlingsmetoden vi har använt oss av i vår studie är en fallstudie av partiledares

retorik. Fallstudien genomfördes med hjälp av retorikanalyser och en komparativ analys. Vid

analysarbetet hade vi ingen kontakt med varandra för att stärka tillförlitligheten i vårt resultat.

När vi sammanställde våra resultat upptäckte vi att vi hade fått ett mättat resultat då samtliga

analyser var likvärdiga. Om vi hade valt att analysera fler partiledardebatter anser vi att

resultatet inte hade blivit annorlunda. Till vår hjälp i analysarbetet har vi haft en analysguide

som har bidragit till att vi genomfört noggranna och likvärdiga analyser. Studiens

tillförlitlighet blir därmed hög då vi har mätt det vi ämnat undersöka.

När vi har sammanställt vårt resultat har det varit en fördel att ha varit tre personer i studien

eftersom vi då har fått tre olika perspektiv på det insamlade materialet och därmed minskat

risken för att missa intressanta resultat.

6.5.2 Kritik

En aspekt som vi har funderat på är om det har en negativ klang att vi i våra analyser har lagt

fokus på en resultatinriktad analys omedvetet. När vi har analyserat partiledardebatterna och

framförandena i webb-tv så har vi utgått från en analysguide och följt de olika frågorna. Detta

kan i sin tur ha skapat att vi har letat efter resultat i de olika frågeställningarna.

Trots att vi har försökt att analysera objektivt kan vi inte garantera en hundraprocentig

objektivitet då vi har valt ett tolkande angreppssätt. Det innebär att vi omedvetet kan ha

påverkat studien i en viss riktning i och med att vi har med oss personliga erfarenheter från

vår uppväxt. Detta gör det svårt att skilja våra egna åsikter när vi har tolkat det empiriska

materialet. Vi har försökt att undvika detta genom att kritiskt granska studien med hjälp av

tidigare forskning inom området samt tagit hjälp av utomstående för att få feedback.

En annan självkritisk insikt är att trots vårt bristande intresse av politik har vi i det senaste

valet röstat för eller emot något av partierna. Detta innebär att vi är medvetna om att

undersökningen omedvetet kan ha färgat oss.