G E R T R U D Å S T R Ö M
Föräldraförsäkring och
vårdnadsbidrag — om f ö r h å l l a n d e t
mellan ideologi och verklighet
Vilken ideologi ligger
bakom utformningen av föräldraförsäkring
respektive vårdnadsbidrag? Vad säger
oss de könsneutrala reformernas könsspecifika
resultat om den polititska viljan
till jämställdhet ? Gertrud Aström
söker svaren i denna
artikel.
På d e första r a d e r n a i b o k e n Makt i det öppna
samhället, f r å g a r sig f ö r f a t t a r e n o m ett
sam-hälle kan se sig i s p e g e l n . Frågan korrigeras sedan till att gälla h u r u v i d a ett samhälle kan undvika att se sig i spegeln (Petersson 1989). D e n h ä r m e t a f o r e n , som gäller en viktig me-kanism i samhälleliga f ö r ä n d r i n g s p r o c e s s e r (självsynen, självförståelsen), kan a n v ä n d a s för att belysa frågor, s o m r ö r kvinnors liv i välfärdsstaten. Emellertid ä r det inte e n av-klarnad spegelbild, som h ä r t r ä d e r f r a m , u t a n f a s t m e r d e n bibliska versionen, »Såsom i en spegel» (1 Kor.13:12), d ä r bilden ä r d u n -kel och ö p p e n f ö r tolkningar.1
Idag ä r d e t en a l l m ä n t v e d e r t a g e n k u n -skap att k ö n s n e u t r a l a r e f o r m e r eller åtgär-der, f å r könsspecifika resultat. Det är ett slags första-stegs-kunskap, som konstateras m e r eller m i n d r e lakoniskt och som inte l ä n g r e verkar ha f ö r m å g a att göra n å g o n u p p h e t -sad. Resultaten b r u k a r beskrivas som para-doxala och indikerar en m e d v e t e n h e t o m att m ö t e t mellan n o r m och verklighet k ä n n e -tecknas av att »allt inte ä r som d e t skulle». Att vi beskriver resultaten s o m paradoxala är ett sätt att peka på samhällets självförståelse av att vara jämställt och att vi i vår t u r h a r en för-ståelse av att så inte är fallet.
Dessa ständiga p å p e k a n d e n o m d e para-doxala r e s u l t a t e n ' ä r kanske f ö g a originella, m e n kan ses u r strategisk synvinkel, som ett talets h a n d l i n g (Gzarniawska-Joerges 1988). Detta, talets betydelse, h a r även uttryckts så, att o m vi säger A f å r vi göra B ( H i r d m a n 1989). Det ä r jämställdhet förd på retorisk ni-vå.
Det f i n n s säkerligen ett flertal sätt att när-ma sig förståelsen av reformer. Ett sätt ä r att p r i m ä r t intressera sig f ö r resultaten och däri-g e n o m få e n verklidäri-ghetsbeskrivnindäri-g. D e n m å n g f a s e t t e r a d e verkligheten visar sig i vari-e r a n d vari-e och komplicvari-eradvari-e rvari-esultat (Jakobsson
1988). Ett a n n a t sätt, s o m d e n h ä r artikeln ska a n v ä n d a sig av, ä r att fokusera |)å refor-m e r n a s konstruktion och se vilket u t r y refor-m refor-m e f ö r olika resultat som ges där.2 Via
konstruk-t i o n e r n a kan m a n h o p p a s k o m m a åkonstruk-t vilken ideologi som ä r b ä r a n d e , vilka b e t e e n d e n och f ö r ä n d r i n g a r som f å r stöd och också vilka re-sultat som faktiskt n o r m e r a s . H u r m a n utfor-m a r e n r e f o r utfor-m kan »avslöja» det soutfor-m ligger dolt, egentliga avsikter, d e n politiska viljan, f ö r v ä n t n i n g a r o m m o t s t å n d och s å d a n t som u p p f a t t a s som politiska »omöjligheter».
Rent allmänt kan paradoxala resultat ses som uttryck f ö r att r e f o r m e r ä r t u m m e l p l a t s
f ö r e n m å n g f a l d , delvis motstridiga, mål (Petersson 1989; J a k o b s s o n 1988). De k ö n s n e u t -ralt f o r m u l e r a d e r e f o r m e r n a , exempelvis, in-r y m m e in-r b å d e samhällets självföin-rståelse av att vara jämställt, samtidigt som d e ingår i d e n jämställdhetspolitik som bedrivs f ö r att ska-pa j ä m s t ä l l d h e t . De två r e f o r m p r o g r a m ' , som d e n n a artikel u t g å r f r å n , föräldraförsäk-r i n g och v å föräldraförsäk-r d n a d s b i d föräldraförsäk-r a g , äföräldraförsäk-r av d e n n a beskaf-f e n h e t .
P r o g r a m m e n benas u p p på f ö l j a n d e sätt: d e h a r e n ideologisk nivå ( E d u a r d s 1987) som uttalat n o r m e r a r till en viss könsrelation (i d e t t a fall d e t j ä m s t ä l l d a föräldraskapet); d e h a r sedan en konstruktionsnivå som också norm e r a r till en viss könsrelation, dock inte n ö d -vändigtvis d e n s a m m a som p å ideologisk ni-vå; d e h a r till sist ett resultat , ett paradoxalt så-d a n t (i så-detta fall ett icke jämställt förälså-dra- föräldra-skap), som kan ses som uttryck f ö r e n existe-r a n d e könsexiste-relation. Vilket f ö existe-r h å l l a n d e finns mellan ideologisk nivå och konstruktionsni-vå? Vilken relation till verkligheten finns in-byggd i k o n s t r u k t i o n e n och vad ä r det me-n i me-n g e me-n att r e f o r m e r me-n a ska f ö r ä me-n d r a ? Refor-mer, s o m ä r g j o r d a på ett sådant sätt, att det skapats u t r y m m e f ö r till synes motstridiga mål att slå i g e n o m , skulle k u n n a sägas h a a m -bivalenta konstruktioner.
De r e f o r m p r o g r a m som d e n n a artikel h a n d l a r o m ska o r d n a s k r i n g tre ambivalens-o m r å d e n : manligt ambivalens-och kvinnligt, ambivalens-offentligt och privat, betalt och obetalt och d e ställs i f ö r h å l l a n d e till j ä m s t ä l l d h e t e n . Dessa tre am-bivalenspar ska inte u p p f a t t a s som n å g r a ab-soluta, helt åtskilda, storheter. I själva verket är d e ofta a s p e k t e r av varandra. T r i a d e n pri-vat-obetalt-kvinnligt ä r vi j u bekant m e d , lik-som offentligt-betalt-manligt. Emellertid k o m m e r vi att hitta även a n d r a kombinatio-ner, såsom privat-betalt-kvinnligt. Detta ger vid h a n d e n att a m b i v a l e n s p a r e n ä r konstanta som s o r t e r i n g s g r u n d e r , m e n att innehållet d ä r e m o t ä r f ö r ä n d e r l i g t .
Två reformprogram
I n f ö r valet 1988 d i s k u t e r a d e s familjepoliti-ken flitigt. Då f r a m f ö r d e s två förslag s o m gällde o m s o r g e n o m s m å b a r n och båda r u b -ricerades »jämställdhet». De borgerliga
par-tierna p r e s e n t e r a d e ett g e m e n s a m t förslag till vårdnadsbidrag4 och s o c i a l d e m o k r a t e r n a
aviserade e n u t b y g g n a d av
föräldraförsäkring-en. (Den föreslagna u t b y g g n a d e n h a r sedan
påbörjats). Föräldraförsäkring och v å r d n a d s -bidrag h a r b å d a »ett förflutet»5, m e n en
skill-n a d ligger däri att v å r d skill-n a d s b i d r a g aldrig h a r praktiserats. Det finns d ä r f ö r inga paradox-ala resultat att titta på. S a m m a brist förelig-g e r emellertid även n ä r det förelig-gäller föräldra-f ö r s ä k r i n g e n s u t b y g g d a del. En diskussion o m eventuella e f f e k t e r av r e f o r m f ö r s l a g e n , måste alltså bygga på hittills k ä n d a resultat av d e n f ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g som är g e n o m f ö r d , samt p å en allmän k u n s k a p o m o r d n i n g e n mellan k ö n e n såsom d e n f r a m s t å r i Statistis-ka Centralbyråns publiStatistis-kationer.
De b å d a r e f o r m p r o g r a m m e n h a r en ge-m e n s a ge-m u t g å n g s p u n k t , n ä ge-m l i g e n d e n för-ä l d r a f ö r s för-ä k r i n g s o m f a n n s 1988. Det social-demokratiska förslaget i n n e b a r en utbygg-nad, som trots vissa j u s t e r i n g a r f ö l j d e det g a m l a u t l a g d a mönstret. Förslaget till vård-n a d s b i d r a g å sivård-n sida, var kovård-nstruerat så, att b a r n e t s första å r reglerades av föräldraförsäk-r i n g e n och d ä föräldraförsäk-r e f t e föräldraförsäk-r skulle det nya bidföräldraförsäk-raget t r ä d a in. Det skulle alltså inte ersätta föräld-raförsäkringen, u t a n snarare k o m p l e t t e r a d e n . Det som h ä r sägs o m föräldraförsäk-r i n g e n s histoföräldraförsäk-rik gälleföräldraförsäk-r alltså på så sätt även f ö r v å r d n a d s b i d r a g e t . Basen är d e n s a m m a .
Varför det skapats eit p å b y g g n a d s f ö r s l a g som v å r d n a d s b i d r a g e t , m e d e n u t f o r m n i n g som skiljer sig f r å n basen, kan tolkas på olika sätt. Det kan tolkas s o m en vilja att korrigera brister, som iakttagits i d e n tidigare lösning-en, vilket g ö r att m a n inte vill fortsätta en ut-b y g g n a d e f t e r d e n g a m l a linjen. Frågan in-ställer sig då varför m a n inte slopat »basen» o m d e n ä r så bristfällig?
E n a n n a n t o l k n i n g skulle k u n n a vara, att det är n å g o t helt nytt, som basen inte alls täckte, s o m är målet f ö r tillskottet. Frågan blir d å förstås vad detta nya ä r och eventuellt också varför det ä r viktigare än en u t b y g g n a d u t e f t e r d e u t l a g d a v ä g a r n a .
Föräldraförsäkringen infördes 1974 och o m f a t t a d e d å 6 m å n a d e r m e d e r s ä t t n i n g på s j u k p e n n i n g — eller garantinivå (då 25 kro-n o r o m d a g e kro-n ) . D e kro-n kro-nya f ö r s ä k r i kro-n g e kro-n ersatte d e tidigare e r s ä t t n i n g a r n a , s o m betalats ut
Foto: Ann Christine Eek / Ml RA.
till m a m m o r n a n ä r d e fött b a r n . De bestod av en m o d e r s k a p s p e n n i n g (som var ett en-g å n en-g s b e l o p p , lika f ö r alla mödrar, motsvar-a n d e g r u n d s j u k p e n n i n g f ö r 6 m å n motsvar-a d e r ) och en t i l l ä g g s s j u k p e n n i n g som f ö r v ä r v s a r b e t a n d e k v i n n o r fick ( s j u k p e n n i n g m i n u s g r u n d -s j u k p e n n i n g = tillägg-sjukpenning).
I n f ö r a n d e t av f ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n inne-b a r alltså i n g e n egentlig f ö r ä n d r i n g vad gäl-ler ersättningstid elgäl-ler nivå, m e n d ä r f a n n s a n d r a nyheter. E n var att även p a p p a n blev »formell» förälder. E n a n n a n att ersättning-e n r ersättning-e n t idersättning-eologiskt n u k o p p l a d ersättning-e s till förvärvs-arbetet. D e s s u t o m i n f ö r d e s r ä t t e n att vara h e m m a f ö r vård av sjukt b a r n och d å u p p b ä -ra s j u k p e n n i n g . Skillnaden mellan d e som f ö r v ä r v s a r b e t a d e och d e som inte g j o r d e det förstärktes. Eldigare h a d e alla föräldrar, dvs m a m m o r n a , fått en b e t y d a n d e del av ersätt-n i ersätt-n g e ersätt-n j u s t s o m m a m m o r .
F ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n ä r alltså k o p p l a d till förvärvsarbete, dvs d e n ersätter f ö r l o r a d arbetsinkomst. För att få u p p b ä r a f ö r ä l d r a p e n -n i -n g e-nligt si-n s j u k p e -n -n i -n g -n i v å måste m a -n
ha meriterat sig för detta, g e n o m att u n d e r minst 8 m å n a d e r i n n a n dess a n v ä n d a n d e h a h a f t s j u k p e n n i n g g r u n d a n d e inkomst. För-ä l d r a f ö r s För-ä k r i n g e n ger vidare rFör-ätt till 6 timmars a r b e t s d a g f ö r b å d e m a m m a n och p a p p a n samtidigt, m e n u t a n i n k o m s t k o m p e n s a -tion. Försäkringen kan tas u t för hel- eller deltidsledighet och kan alltså a n v ä n d a s f ö r att bekosta ett deltidsarbete. D e n som a r b e t a t heltid f ö r e första b a r n e t s födelse f å r vid ett eventuellt a n d r a b a r n tillbaka sin heltidser-sättning, även o m f ö r ä l d e r n arbetat deltid mellan b a r n e n s födelse, u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g att barn n u m m e r två fötts inom loppet av 2 1/2 år. H u r uttaget av f ö r s ä k r i n g e n ska fördelas mellan f ö r ä l d r a r n a b e s t ä m s inte, m e n b ä g g e h a r rätt att ta ut ledighet.
Försäkringens successiva u t b y g g n a d kan följas i s a m m a n s t ä l l n i n g e n nedan.1' 1 d e
före-slagna, m e n ej g e n o m f ö r d a u t b y g g n a d e r n a , ä r det intressanta att g a r a n t i n i v å d a g a r n a för-svinner. Det i n n e b ä r en ytterligare förstärk-n i förstärk-n g av arbetsliförstärk-njeförstärk-n g e förstärk-n t e m o t d e s o m står u t a n f ö r förvärvsarbete.
Sammanställning över föräldraförsäkringens utbyggnad
Förslaget till v å r d n a d s b i d r a g , s o m föll i och m e d att s o c i a l d e m o k r a t e r n a b i l d a d e rege-r i n g , i n n e b a rege-r att ett årege-rligt b i d rege-r a g o m 15.000 k r o n o r p e r b a r n skulle u t b e t a l a s f r a m till bar-n e t s s j u bar-n d e år. Bidraget skulle beskattas, m e n s a m t i d i g t i n n e h ö l l förslaget avdragsrätt f ö r styrkta b a r n o m s o r g s k o s t n a d e r på u p p till 15.000 k r o n o r p e r b a r n och å r och d e k o m -m u n a l a d a g i s t a x o r n a skulle h ö j a s -m e d 12.000 k r o n o r p e r år. V å r d n a d s b i d r a g e t skul-le betalas ut lill e n a f ö r ä l d e r n och var inte k o p p l a t till f ö r v ä r v s a r b e t e . Det skulle alltså betalas ut lika vare sig m a n a r b e t a d e heltid, deltid eller i n t e alls.
Manligt och kvinnligt
V ä l f ä r d s s a m h ä l l e t s å t g ä r d e r vid b a r n s f ödel-se h a r gått f r å n att f o k u s e r a på k v i n n a n s o m mor, till att gälla l ö n t a g a r e n s o m f ö r ä l d e r . ! alla fall gäller d e t t a k ö n s n e u t r a l a tillstånd p å d e n retoriska n i v å n . D ä r e m o t visar oss d e pa-radoxala r e s u l t a t e n att m ä n n i s k o r n a i n t e rik-tigt h ä n g t m e d i s v ä n g a r n a . F ö r ä l d e r n ä r fort-f a r a n d e m o r till 9 0 % . B e r o r n u d e t t a e n d a s t p å att »folk» ä r o m o d e r n a och t j u r n a c k a t väg-rar ä n d r a sig trots 15 års p å b u d ? Eller ä r d e t så att det f i n n s o k l a r h e t e r i vad p å b u d e t e g e n t l i g e n ä r ? K a n s k e folkets b e t e e n d e n väl svarar m o t e n s t y r n i n g , m e n e n m e r d o l d så-d a n ?
Eti e x e m p e l : familjepolitiska k o m m i t t é n , som 1965 fått i u p p d r a g att på ett översiktligt sätt u t r e d a politiken g e n t e m o t b a r n f a m i l j e r , p o ä n g t e r a d e att det bästa stödet var att tillse att b ä g g e f ö r ä l d r a r n a f ö r v ä r v s a r b e t a d e . E m e l l e r t i d f a n n m a n att t i d e n n ä r m a s t e f t e r ett b a r n s f ö d e l s e skulle b e t a l a s m e d e n f ö r -ä l d r a p e n n i n g , och att k ö n e t p å f ö r -ä l d e r n , s o m u t n y t t j a d e r e f o r m e n , i p r i n c i p var irrele-vant. 1 l ä r u t f ä r d a d e s d o c k e n v a r n i n g , f ö r att utsträcka d e n n a tid a l l t f ö r mycket » . . . m e d Aroc hdag Föräldrapenning i
samband med barns födelse (sjukpenning eller garantinivå)
Tillfällig f öräldra-penning vid vård av sjukt barn (sjukpen-ningnivå)
1 ja n -74 6 månader med föräldrapenning el garantinivå (25 kr)
10 dagar per år, f ör barn upp till 10 år 1 jati -75 7 månader med
föräldrapenning el garantinivå (25 kr)
1 jan -77 12 dagar för 1 barn/år, 15 dagar för 2 barn/år, 18 dagar för 3 barn/år, för barn upptill lOår ljan -78 8 månader med
föräldrapenning el garantinivå och 1 månad enligt garanti-nivå för samtliga (32 kr) 1 jan -80 9 månader med
föräldrapenning el garantinivå (32 kr)
60 dagar per barn/ åt för barn upp till 12 år 50 dagar med havandeskapspenning
10 dagar för fadern vid barns födelse 1 juli -80 9 månader med
föräldrapenning el garantinivå (37 kr) och 3 månader enligt garantinivån för alla 1 jan -85 garantinivån höjs tili
48 ki
1 juli -85 60 dagar även för barn mellan 12-16 år med särskilda behov 1 jan -8(i 2 kontaktdagar per
barn och år, för barn 4-12 år
1 jan -87 garantinivån höjs till 60 kr
1 juli -89 12 månader med föräldrapenning el garantinivå och 3 månader enligt garantinivån för alla
90 dagar per barn/år upp till 16 år
1 juli-90 15 månader med 120 dagar per barn/år föräldrapenning el upptill 16 år garantinivån
1 juli-91 *. 18 månader med föräldrapenning el garantinivån
h ä n s y n till att d e n inte f å r inverka negativt på kvinnors ställning p å a r b e t s m a r k n a d e n . » ( S O U 73:47). Trots att m a n alltså skrev o m »föräldern» p å e n ideologisk nivå, rättas re-f o r m e n s k o n s t r u k t i o n e re-f t e r en m e d v e t e n h e t o m att f ö r ä l d e r n ä r kvinna. (Man ska h ä r k o m m a ihåg att »föräldern» i d e n n a m e n i n g e n d a s t existerar i d e n m å n som föräldraledig-h e t e n verkligen a n v ä n d s . )
Ett a n n a t l i k n a n d e exemel ä r i n f ö r a n d e t av g a r a n t i n i v å e r s ä t t n i n g e n . Motiveringen var att d e n n a b e h ö v d e s f ö r att stödja d e fa-miljer d ä r k v i n n a n f ö r v ä r v s a r b e t a d e lite eller inte alls.'
Det kanske tydligaste exemplet p å att kön i högsta grad var relevant f ö r »förälder» är emellertid f ö l j a n d e konstruktion: för att m a n n e n skulle få ut e r s ä t t n i n g enligt sin in-komstbortfallsnivå krävdes att k v i n n a n h a d e en e g e n inkomst m e d s j u k p e n n i n g över ga-rantinivån. Det var alltså k v i n n a n sont meri-t e r a d e f ö r e r s ä meri-t meri-t n i n g som förälder, även o m f ö r ä l d e r n var en m a n . Regeln i n f ö r d e s 1974 och togs bort 1986 ( S O U 84/85:78).
Det r å d e r alltså vissa o k l a r h e t e r o m det m a n l i g a och det kvinnliga i r e f o r m t e x t e n . Dessa o k l a r h e t e r p e k a r emellertid f r a m mot en klarhet vad gäller jämställdhetens ställ-n i ställ-n g i f ö r h å l l a ställ-n d e till a ställ-n d r a mål f ö r refor-m e n . Resultaten var sorefor-m sagt paradoxala, m e n m a n k u n d e ju f ö r v ä n t a sig en f ö r ä n d ring av d e t t a f ö r h å l l a n d e då reglerna ä n d r a -des (1986) så att m a n n e n fick sin e r s ä t t n i n g o b e r o e n d e av kvinnans. Då blev ju m a n n e n f ö r ä l d e r i e g e n s k a p av löntagare u t i f r å n sig själv, så att säga. M e n si, n å g o n större f ö r ä n d -r i n g k u n d e inte skönjas uti -resultaten. Anta-let d a g a r som u t n y t t j a d e s av p a p p o r n a ökade f r å n 6 , 2 % till 7 , 5 % ' ( R F V ls-1 1989:24). Det var och är f o r t f a r a n d e så att m a n n e n inte ä r förälder, även o m h a n är far, på det sätt kvin-n a kvin-n är förälder, o m h o kvin-n är mor.
Det låga uttaget av p a p p a l e d i g h e t h a r ibland förklarats m e d att det inte ä r så lätt för p a p p o r att vara h e m m a u n d e r b a r n e t s allra första s p ä d b a r n s t i d . E n u t b y g g n a d av försäk-ringstiden b o r d e då leda till ett ökat manligt uttag. Så h a r inte varit fallet. E f t e r e n t o p p n o -t e r i n g 1977 på 7 . 0 % manlig-t u -t -t a g e n -tid da-lade s i f f r o r n a till b o t t e n n i v å n 5 , 5 % 1982.
Föräldraförsäkringens svaga påverkan av
m ä n s f ö r ä l d r a s k a p kan ytterligare tydliggö-ras. Det var n ä m l i g e n så att r e d a n ett p a r år e f t e r att f ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n införts var m ä n n e n s u t t a g u p p e på d a g e n s nivå. En g r u p p m ä n f a n n s alltså beredd att t r ä d a in som p a p p o r , m e n det f r a m s t å r klart att det inte var f ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n s attitydpäver-kan som bibringat d e m d e n n a b e r e d s k a p . P a p p a n s aktiva f ö r ä l d r a s k a p h a d e diskute-rats u n d e r hela 60-talet och f r a m f ö r t s som e n viktig del i m e r jämlika relationer mellan m ä n och k v i n n o r (Drangel 1984).
Familjepolitiska k o m m i t t é n d r o g f r å g a n g e n o m 8 års l å n g b ä n k (1965-1973) och resul-taten kan beskrivas som ett refomistiskt så-d a n t . Det gav m ö j l i g h e t att vant h e m m a f ö r d e m ä n som ville, m e n s a k n a d e aktiva f o r m u -leringar f ö r att f ö r ä n d r a d e övriga m ä n n e n s b e t e e n d e n .
V å r d n a d s b i d r a g e t s f ö r h å l l a n d e till m a n -ligt och kvinn-ligt skiljer sig inte speciellt mycket f r å n d e t ovan sagda. Texten var g a n -ska k n a p p h ä n d i g , m e n ett uttalat mål var jämställdhet. U n d e r valdebatten blev jag själv tillfrågad o m »...vårdnadsbidrag ä r det d r å p s l a g mot jämställdheten, som det sägs?» O m m i n n e t inte sviker, blev svaret att vård-n a d s b i d r a g e t var gavård-nska margivård-nellt vård-n ä r det gäller f ö r ä n d r a d e relationer mellan k ö n e n .
På ideologisk nivå talas det o m att »Båda f ö r ä l d r a r n a ska ha reella m ö j l i g h e t e r att kom-binera förvärvsarbete och f ö r ä l d r a s k a p och också i praktiken dela sitt g e m e n s a m m a an-svar för b a r n e n . » (Familjepolitik f ö r ö k a d val-frihet, 1987) Förslagets konstruktion var emellertid i total avsaknad av något som skul-le skul-leda till ett ökat manligt föräldraskap. Där-e m o t vDär-erkar dDär-et klart att v å i d n a d s b i d r a g Där-e t h u v u d s a k l i g e n skulle bli e n kvinnlig angelä-g e n h e t . Detta b e r o r på dess k o p p l i n angelä-g till skat-tesystemet och det f a k t u m att k v i n n o r fak-tiskt t j ä n a r m i n d r e än m ä n . Enkelt uttryckt skulle m a n k u n n a säga att f ö r ä n d r i n g s k r a f -ten på manligt och kvinnligt är li-ten, m e n att konserveringskraften kan tänkas vara betvd-ligt större.
Offentligt och privat
F ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n sorterat i ambivalens-paret offentligt och privat på liera olika sätt.
Familjepolitiska k o m m i t t é n skrev att bästa stödet till b a r n f a m i l j e r var b ä g g e föräldrar-nas förvärvsarbete. Vad m a n d å e g e n t l i g e n säger ä r att k v i n n o r ska ut och arbeta, m e n inte vilka k v i n n o r som helst, u t a n d e m e d små b a r n .8 På d e n ideologiska nivån f r a m
-k o m m e r inte att detta ä r målet. D ä r e m o t s t ä m m e r d e t väl överens m e d själva konstruk-t i o n e n . M e r i konstruk-t e r i n g e n f ö r akonstruk-tkonstruk-t u p p b ä r a försäk-r i n g e n (boförsäk-rtsett f försäk-r å n gaförsäk-rantinivån) äförsäk-r att ha förvärvsarbetat, dvs h ä r f i n n s ett i n c i t a m e n t till en ökad kvinnlig offentlighet. I det kvinn-liga förvärvsarbetets kölvatten f ö l j e r sedan en u t f l y t t n i n g av ett tidigare privat ansvars-o m r å d e , ansvars-o m s ansvars-o r g e n ansvars-o m b a r n e n , till det ansvars- offent-liga. K o p p l i n g e n mellan f ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g och offentlig b a r n o m s o r g h a r d ä r f ö r också varit tät f r å n 1974 och f r a m till idag.1'
Detta gäller på en m e r programmatisk nivå, m e n i verkligheten h a r ö k n i n g e n av d e t kvinnliga f ö r v ä r v s a r b e t e t vida överstigit det offentliga ö v e r t a g a n d e t av o m s o r g e n o m bar-nen.1" Å t e r f ö d a n d e t av samhället, av m ä n n i
-skorna, h a r organiserats och reorganiserats i n o m kvinnokollektivet. Föräldraförsäkring-en (och a n d r a r e f o r m e r ) h a r i mycket låg grad f ö r m å t t avlasta kvinnokollektivet ansvaret f ö r o r g a n i s e r a n d e t av d e n n a sfär, och än m i n d r e lyckats dra in manskollektivet i u p p -giften. Det i n n e b ä r alltså att steget ut i offent-ligheten f ö r k v i n n o r h a r byggt på l ö s n i n g a r s o m k v i n n o r n a själva stått för.
Dessa f ö r f l y t t n i n g a r av a n s v a r s o m r å d e n är emellertid inte e n k e l r i k t a d e ut f r å n h e m m e t , u t a n f ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n g e r också en möj-lighet att å t e r f ö r a vissa a n s v a r s o m r å d e n till-baka dit.
F ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n skapar på ett ideolo-giskt plan m ö j l i g h e t e r f ö r m ä n s och kvinnors livsmönster att bli m e r lika. K o n s t r u k t i o n e n ä r d ä r e m o t mycket svag n ä r det gäller att »dra in m ä n n e n » i föräldraskapet, vilket i n n e b ä r att f ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n varit m e d v e r k a n d e till att åtskilja m ä n s och kvinnors liv. U n g a k v i n n o r och u n g a m ä n a r b e t a r i princip lika-dant (både i u t s t r ä c k n i n g och o m f a t t n i n g ) , m e n d e n n a likhet u p p h ö r n ä r b a r n e n föds.
F ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n s praktik h a r inte in-neburit det jämställda föräldraskapet. En ut-b y g g n a d av f ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n , som inte kan f ö r ä n d r a det könsstyrda u t t a g e t av
för-äldraledighet, i n n e b ä r alltså att d e n könsse-p a r e r a n d e t e n d e n s e n förstärks.
Familjepolitiska k o m m i t t é n v a r n a d e f ö r att utsträcka f ö r ä l d r a l e d i g h e t e n , e f t e r s o m det på sikt skulle k u n n a inverka negativt på kvinnors förvärvsarbete. D e n h ä r v a r n i n g e n verkar ha fallit i glömska. U t b y g g n a d e n , som i n n e b ä r återflyttandet till h e m m e n av u p p -gifter, vilka d e n första f ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n
fastslog som offentliga, svarar i stället mot
a n d r a , m e r kortsiktiga behov — som att få var-d a g e n att gå i h o p , att ha en rimlig arbetsbör-da och att klara av e n m a n k e r a n d e offentlig b a r n o m s o r g .Ju m e r k v i n n o r u p p f y l l e r sin del av jäm-ställdhetsskapandet, att förvärvsarbeta, des-to större blir kravet på en f u n g e r a n d e offent-lighet, och desto tydligare blir ambivalenser-na i d e r e f o r m e r som skulle reglera detta.
V å r d n a d s b i d r a g e t var inte kopplat till för-värvsarbete u t a n det var t ä n k t att u p p b ä r a s o b e r o e n d e av förvärvssituation. Det g å r allt-så inte att sortera i offentligt och privat p å s a m m a sätt som f ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n . Ä n d å är det just en sådan sortering s o m var h u v u d -målet f ö r r e f o r m e n . H ä r är det emellertid inte f r å g a n o m privat i betydelsen enskilt ansvar, u t a n en o m o r g a n i s e r i n g av b a r n o m s o r -gen till privat regi. V å r d n a d s b i d r a g e t förhål-ler sig ganska neutralt till d e livsmönster som basen, f ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n , dragit u p p .
Betalt och obetalt
Föräldraförsäkringen i n n e b ä r att a r b e t e som tidigare utförts obetalt, dras in i d e n betalda sfären. D e n g ö r det indirekt och u n d k o m m e r d ä r m e d s v å r i g h e t e r n a att b e s t ä m m a a r b e t e t s värde. D e n d e b a t t som fördes o m vårdnads-bidraget, h a m n a d e d ä r e m o t h u v u d s t u p a just i detta svåra p r o b l e m . Det f r a m f ö r d e s att bi-draget var ett sätt att betala det tidigare obe-talda a r b e t e t och m a n t o g h ä r fasta på d e k v i n n o r som s a k n a r inkomst. Eftersom d e t t a a r g u m e n t inte e g e n t l i g e n b o t t n a r i själva k o n s t r u k t i o n e n , blev det något a b s u r d a resul-tatet att det viktiga a r b e t e t skulle betalas m e d m i n d r e ä n en t u s e n l a p p i m å n a d e n , vilket v å r e n s u m m a som u n d e r s t e g föräldraförsäk-r i n g e n s gaföräldraförsäk-rantinivå. Eventuellt kan d e t t a föföräldraförsäk-r-
för-stås s o m en principiell b ö r j a n , som m a n se-d a n skulle utveckla.
Vad som h ä r aktualiseras ä r d e logiker f ö r a r b e t e och a r b e t e t s v ä r d e r i n g som f i n n s i samhället. Ä r d e t så att det ä r först n ä r kvin-n o r kvin-n a etablerat sig på a r b e t s m a r k kvin-n a d e kvin-n , som d e kan kräva långa föräldraledigheter, dvs att få betalt f ö r a r b e t s u p p g i f t e r som d e ti-digare u t f ö r t obetalt? Svängen ut över lönea r b e t e m e r i t e r lönea r såväl m ä n n i s k o r som u p p -gifter i en tidigare obetald situation, till att bli betalda. Detta komplicerar d e t tidigare förda r e s o n e m a n g e t 0111 h u r u t b y g g n a d e n av för-ä l d r a f ö r s för-ä k r i n g e n ska förstås. Det sför-ätter också fingret på d e n viktiga f r å g a n o m vad som egentligen anses vara ett enskilt ansvar och vad som anses vara offentligt, även 0111 båda är betalda.
Kvinnoforskningen och »kvinnorna»
Likt en igel skulle j a g n u k u n n a fortsätta att suga u r r e f o r m e r n a d e t som d e h a r att berät-ta. I lär f å r emellertid d e n allra som tätaste k o p p l i n g e n mellan analys och r e f o r m p r o -gram ge vika f ö r ett r e s o n e m a n g av m e röver-g r i p a n d e karaktär. D e n stora f r å över-g a n över-gäller förståelsen av j ä m s t ä l l d h e t och vägen dit g å r via en diskussion 0111 generalisering och ny-a n s e r i n g .
Ett aktuellt p r o b l e m i n o m kvinnoforsk-n i kvinnoforsk-n g e kvinnoforsk-n är h u r vi kakvinnoforsk-n gekvinnoforsk-neralisera k r i kvinnoforsk-n g kvinnliga e r f a r e n h e t e r . När ä r det klargöran-d e att prata o m »kvinnor», »kvinnorna», och n ä r är det f ö r d ö l j a n d e ?
Pluralismen i n o m k v i n n o e r f a r e n h e t e r n a ä r av betydelse f ö r analysen av välfärdspoli-tik, eftersom olika k v i n n o r b e f i n n e r sig i olika u t g å n g s l ä g e i f ö r h å l l a n d e till d e mål som f r a m f ö r s . Det i n n e b ä r att över tiden skiftar d e n g r u p p kvinnor, som ställs i c e n t r u m och vars e r f a r e n h e t e r f å r gälla f ö r samtliga kvin-n o r — d e kvin-n g r u p p som blir »kvikvin-nkvin-norkvin-na».
K v i n n o f o r s k n i n g e n h a r haft en t e n d e n s att h ä n g a m e d i dessa skiftningar och bli ett slags legitimeringsvetenskap. H u v u d o r s a -ken till detta verkar vara att m a n utgått f r å n ett a c c e p t e r a n d e av det som sagts på e n ideo-logisk nivå. När exempelvis d e n solidariska lönepolitiken evalueras (Ruggie 1984) sägs det att »kvinnorna» t j ä n a t p å d e n n a . D e n läg e s b e s t ä m n i n läg som h ä r indirekt f r a m k o m
m e r är intressant. N ä m l i g e n att k v i n n o r i stor u t s t r ä c k n i n g b e f a n n sig i d e lönelägen som o m f a t t a d e s av politiken. Målet m e d d e n soli-dariska lönepolitiken var ju att å s t a d k o m m a en strukturrationalisering, g e n o m att ett h ö g r e löneläge skulle slå u t d e f ö r e t a g som inte höll måttet ( J o h a n n e s s o n 1987). Kvin-n o r Kvin-n a fick alltså h ö g r e löKvin-ner p å a r b e t e Kvin-n som s e d a n skulle bortrationaliseras. Vad som är gotl f ö r samhället, i d e t t a fall s t r u k t u r r a t i o n a -liseringen, ses som något självklart gott f ö r »kvinnorna».
För 90-talet f r a m f ö r s n u att d e n stora kvin-n o f r å g a kvin-n ä r »kvikvin-nkvin-nors» karriärutvecklikvin-ng. H ä r visar sig resultaten av d e teoretiska bris-t e r n a . Är debris-t s a m m a g r u p p »kvinnor» som f ö r 90-talet b e h ö v e r utvecklade karriärmöj-ligheter, s o m t j ä n a d e på d e n solidariska löne-politiken? Nu kan det ju tänkas att m a n helt medvetet a n v ä n t sig av g r u p p e n »kvinnor-na». Man kan ha m e n a t att det ä r just d e n as-pekt m a n lokuserat p å som är d e n allra vikti-gaste f ö r hela kvinnokollektivets f ö r ä n d r a d e positioner. Det skulle i sin t u r ställa helt a n d -ra k-rav på analysen.
För d e n n a artikels analys av f ö r ä l d r a f ö r -säkring och v å r d n a d s b i d r a g blir d e n konkre-ta f r å g a n : h u r påverkar r e f o r m e r som gäller f ö r ä l d r a r till s m å b a r n alfa k v i n n o r i vårt sam-hälle; g a m l a k v i n n o r ; u n g a k v i n n o r som inte skaffat b a r n , m e n t ä n k e r göra det; k v i n n o r i » b a r n a f ö d a n d e ålder», som inte h a r och inte t ä n k e r skaffa b a r n ? Det intressanta bliv att hitta h u r r e f o r m e r n a skapar en g e m e n s a m kvinnlig e r f a r e n h e t , m e n också h u r d e är m e d s k a p a r e till olika kvinnliga e r f a r e n h e t e r , till skiktningen i n o m kvinnokollektivet.
Bägge r e f o r m p r o g r a m m e n ä r s å d a n a att det vid e n viss t i d p u n k t ä r en m i n d r e g r u p p k v i n n o r som o m f a t t a s aktivt: d e ined s m å b a r n . Sett u r kvinnors livsperspektiv ä r det emellertid en stor b e t y d a n d e g r u p p d e t gäl-ler: d e som n å g o n g å n g u n d e r sin livstid f å r b a r n .
H e l t korta svar kan ges u t i f r å n vad som ti-digare f r a m k o m m i t i artikeln. De b å d a re-f o r m p r o g r a m m e n m e d v e r k a r till en könsseg-r e g e könsseg-r a d a könsseg-r b e t s d e l n i n g i samhället, m e n också till s k a p a n d e t av bilder »i huv'et» av vad som är kvinnligt. F n av dessa bilder ä r att k v i n n o r liar e n självklar rätt till a r b e t e och egen
in-komst, en a n n a n att b a r n och k v i n n o r h ö r i h o p på ett helt a n n a t sätt ä n b a r n och m ä n . S m å b a r n s t i d e n ges ofta e n o p r o p o r t i o n e r l i g t stor vikt n ä r det gäller att förklara kvinnors hela livssituation. B a r n a f ö d a n d e t ges alltså ett mycket h ö g t förklaringsvärde.
För d e k v i n n o r s o m f ö r e n a s av att h a s m å b a r n h a r ä n d å f ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n och v å r d n a d s b i d r a g e t olika i n n e b ö r d f ö r olika kvinnor. Vad resultatet blir ä r kopplat till ställning på a r b e t s m a r k n a d e n , lönenivå och privat situation. Det som skapar u t r y m m e f ö r d e olika utfallen ä r r e f o r m e r n a s konstruk-tion.
K u n s k a p e n o m resultaten ä r ganska liten, m e n h ä r är ett e x e m p e l . M ä n till k v i n n o r m e d h ö g r e u t b i l d n i n g (definierad s o m hög-skoleutbildning) tar ut längre ledighet än m ä n till lågutbildade k v i n n o r (Näsman
1990). Det verkar klart att k v i n n a n s e g e n re-lativa ställning på a r b e t s m a r k n a d e n är avgö-r a n d e f ö avgö-r h u avgö-r l e d i g h e t e n ska föavgö-rdelas. H u avgö-r e n kvinna står r u s t a d i d e n privata f ö r h a n d -lingen o m l e d i g h e t e n s f ö r d e l n i n g avgörs allt-så till stor del av h e n n e s situation på arbets-m a r k n a d e n .
t n a n n a n aspekt av f ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n är att e n u t b y g g n a d kan ses s o m ett u n d a n -d r a g a n -d e av a n -d r a alternativ, t ex en utbygg-nad a\ d a g h e m eller a n d r a möjliga sätt att organisera b a r n o m s o r g e n på. E n kvinna som inte u t n y t t j a r r e f o r m e n berörs ä n d å av d e n , i d e n m ä n som samhället inte g ö r något an-nat, som h o n skulle h a h a f t större nytta av. Re-f ö r m e n e r b j u d e r ett slags negativt val."
Det h a r förts r e s o n e m a n g o m att k v i n n o r s a k n a r r ä t t e n till kollektiv »agency» ( E d u a r d s 1989), dvs r ä t t e n att f o r m u l e r a sig just som kvinnor. Emellertid gäller det här, att m a n exakt vet vilken nivå m a n r ö r sig p å f ö r att k u n n a göra e n s å d a n g e m e n s a m deklaration. Situationen måste vara väl identifierad, f o r enligt t a n k e g å n g e n (hos E d u a r d s ) skulle det-ta kollektiva uttryck mycket väl k u n n a följas av konkreta å t g ä r d e r s o m var olika f ö r olika g r u p p e r av kvinnor. Resultatet blir alltså att olika k v i n n o r h a r behov av olika saker f ö r att u p p n å s a m m a mål. I n o m kvinnoforskning-en kan vi alltså fastställa behovet av kvinnoforskning-en ge-m e n s a ge-m kvinnlig identifikation, sage-mtidigt som vi kritiserar att k v i n n o r inte blir sedda
som individer, u t a n b e h a n d l a s som en k l u m p , »kvinnorna». Det hela visar väl helt enkelt bara att vi h a r identifierat kvinnopro-blematiken p å olika nivåer.
O m m a n a n v ä n d e r sig av »kvinnor» som g r u p p blir det bara ett fåtal a s p e k t e r som kan belvsas på ett m e n i n g s f u l l t sätt. Det strategis-ka blir d å att hitta n ä r och för vilstrategis-ka ä n d a m å l som det kan vara lämpligt att tala o m »kvin-nor» som g r u p p . Det gäller att särskilja d e all-m ä n n a k v i n n o e r f a r e n h e t e r n a , o all-m k r i n g vilka vi kan generalisera, och d e olika uttrycken f ö r olika kvinnors e r f a r e n h e t .
Ett f r a m g å n g s r i k t a n v ä n d a n d e av g r u p -p e n »kvinnor» som fokus för analys h a r gjorts i r e p r e s e n t a t i o n s u t r e d n i n g e n (Varan-n a (Varan-n d a m e r (Varan-n a s S O U 1987:19). Där re(Varan-nodlas f r å g a n o m »kvinnornas» r e p r e s e n t a t i o n m e d f r a m g å n g . H ä r gäller verkligen r e f o r m e n »kvinnor». G e n o m ett generellt krav på kvinnlig r e p r e s e n t a t i o n binds o r g a n i s a t i o n e r u p p som i sin t u r r e p r e s e n t e r a r e n m ä n g d oli-ka kvinnor. En generell kvinnoidentifioli-kation verkar alltså f ö r ä n d r a n d e för flera olika g r u p -p e r av kvinnor. Kanske är det dags att revide-ra d e n tanke vi vant oss vid, att barevide-ra k v i n n o r inte utpekas, eller n ä m n s vid n a m n , så t j ä n a r k v i n n o r på det. H ä r h a r f u n n i t s s a m m a , m e n i detta fall o u t t a l a d e , rädsla för stigmatise-ring, som n ä r m a n talat o m d e generella å t g ä r d e r n a s skydd m o t social stigmatisering.
F ö r ä l d r a f ö r s ä k r i n g e n och vårdnadsbidraget ä r generellt och k ö n s n e u t r a l t f o r m u l e r a -de, d e ä r »könsligt upplösta», m e n det ä r inget som g a g n a t k v i n n o r speciellt. Det h a r inte lett till att k v i n n o r stärkts i relation till m ä n . M ä n n e n e r b j u d s frivillig f ö r ä n d r i n g g e n o m r e f o r m e r n a s konstruktion och köns-n e u t r a l a skrivköns-niköns-ng. De kaköns-n, o m d e vill, välja att delta i o m s o r g e n o m d e e g n a b a r n e n . S a m m a k ö n s n e u t r a l a skrivning och konst-r u k t i o n i n n e b ä konst-r d ä konst-r e m o t f ö konst-r k v i n n o konst-r en kkonst-raf- kraf-tig påtryckning att organisera sitt liv på ett visst sätt.
Den relativa underordningen
I b l a n d ställs f r å g a n o m det inte är så att vissa k v i n n o r i alla fall h a r m e r m a k t ä n vissa m ä n . Ett vanligt svar b r u k a r vara att, j o kanske, m e n d e t viktigaste är att d e t r å d e r e n relativu n d e r o r d n i n g , så att varje kvinna ä r relativt u n d e r o r d n a d m ä n n e n i sin g r u p p .
Detta r e s o n e m a n g ä r u n g e f ä r s a m m a som förts n ä r d e t gäller ras. Är det inte så att vissa svarta i USA eller t o m Sydafrika h a r m e r makt ä n vissa vita. J o , så ä r det n o g , etc. Frå-gan ä r i vilka s a m m a n h a n g som det ä r intres-sant eller adekvat att resonera så.
I k v i n n o f o r s k n i n g e n sätts det specifika i re-lationen mellan k ö n e n i c e n t r u m , h u r o r d n i n g e n mellan k ö n e n konstitueras. Be-g r e p p e t d e n relativa u n d e r o r d n i n Be-g e n kan tjä-na som en b e s k r i v n i n g av f ö r h å l l a n d e t att k v i n n o r faktiskt är u n d e r o r d n a d e sina res-pektive manliga »närmaste». Men d e t t a be-g r e p p säbe-ger oss inte särskilt mycket o m h u r d e faktiska relationerna ser ut.'2 H ä r måste
n ä m l i g e n a n d r a förklaringsvariabler föras in, exemelvis klass. De teoretiska redskap vi h a r för n ä r v a r a n d e klarar inte av att reda ut
hur d e n könsliga tillhörigheten b e s t ä m m e r
maktpositioner.
För att konkretisera kan vi tänka oss en kvinnlig minister och en m a n l i g skogsarbeta-re. H u r kan vi generalisera k r i n g m a n l i g ö v e r h ö g h e t i d e t t a fall? H u r ser d e n specifika könsliga relationen ut? H ä r kan förstås häv-das att exemplet är extremt och d ä r f ö r ointressant. Faktum kvarstår dock att dessa m ä n n i -skor delas u p p i m a n och kvinna och att d e är del i ett samhälle som k ä n n e t e c k n a s av m a n -lig d o m i n a n s , k ö n s s e g r e g e r i n g och kvinn-lig u n d e r o r d n i n g .
O m vi n u t ä n k e r oss d e n kvinnliga minis-tern tillsammans m e d m a n l i g a ministrar och kolleger, ä r h o n relativt u n d e r o r d n a d p g a sitt k ö n . Skogsarbetaren å sin sida ä r tillsam-m a n s tillsam-m e d k v i n n o r n a i sin o tillsam-m g i v n i n g relativt ö v e r o r d n a d p g a sitt kön. Vi kan sedan labore-ra vidare och låta vålabore-ra två h u v u d p e r s o n e r k o n f r o n t e r a s m e d m ä n n i s k o r av olika klass-tillhörighet och vid dessa m ö t e n försöka avgöra h u r utfallet blir av över och u n d e r o r d -n i -n g . Det e -n d a vi torde lära oss av d e -n -n a ta-n- tan-keoperation är att d e t t a tillvägagångssätt inte f u n g e r a r . Resultaten ä r b u n d n a till situa-tion och varje situasitua-tion skapas av ett stort an-tal faktorer.
P r o b l e m e t m e d att hitta d e t specifika i d e n könsliga o r d n i n g e n h a r uttryckts så, att det gäller att förstå vad i relationerna mellan
kö-n e kö-n s o m ä r verkligt g r u kö-n d l ä g g a kö-n d e och vik-tigt ( B o h m a n 1989). När uttrycket relativ un-d e r o r un-d n i n g a n v ä n un-d s på un-d e t sätt som h ä r pre-senterats, f ö r e n k l a r d e t verkligheten och »smiter u n d a n » k o n c e n t r a t i o n e n på vad som konstituerar d e könsliga relationerna.
B e g r e p p e t h a r en t e n d e n s att skapa ett sta-tiskt och g e n e r a l i s e r a n d e t ä n k a n d e , u t i f r å n vilket d e t är svårt att k o m m a till e n nyanserad operationalisering. Det ä r ju inte så att vi le-ver k l a s s h o m o g e n t , u t a n dagligen i n g å r vi i klassblandade situationer: på j o b b e t , i affä-ren, i skolan etc. Frågan gäller h u r alla dessa enskilda s i t u a t i o n e r i n g å r i s k a p a n d e t av att, på samhällelig nivå, »Inte n å g o t fall finns be-lagt d ä r k v i n n o r h a r utövat m e r formell m a k t än m ä n . » ( B o h m a n 1989).13
Den relativa jämställdheten
O m vi a c c e p t e r a r ett sådant b e g r e p p som re-lativ u n d e r o r d n i n g , kan m a n f r å g a sig vad som motsvarar dess u p p h ä v a n d e . En relativ jämställdhet, t o r d e svaret vara. Det vill säga att m ä n och k v i n n o r i respektive g r u p p ä r jämställda m e d varandra, m e n att jämställd-het inte r å d e r n ä r m ä n n i s k o r av olika klass möts. Det är alltså en jämställdhet, vars lös-n i lös-n g ligger i elös-n skiktlös-nilös-ng i lös-n o m respektive kön och d ä r d e dramatiska f ö r ä n d r i n g a r n a Lin f ö r v ä n t a s i n o m g r u p p e n kvinnor.» H ä r kan m a n f r å g a sig o m det, i ett sam-hälle d ä r o j ä m l i k h e t i a n d r a a v s e e n d e n är in-byggd i systemet, över h u v u d taget g å r att ge-n o m f ö r a jämställdhet'...» ( B o h m a ge-n 1(389). I en jämställdhet som var »absolut» och inte re-lativ, skulle d e specifika könsliga r e l a t i o n e r n a k ä n n e t e c k n a s av jämställdhet, oavsett klass-tillhörighet. Det skulle i sin t u r i n n e b ä r a en jämställdhetspolitik som vore inriktad på re-sultatlikhet, vilket i sin t u r t o r d e i n n e b ä r a en kraftfull o m f ö r d e l n i n g s p o l i t i k .
O m vi ser på jämställdhetspolitiken och d e n faktiska utvecklingen i Sverige sedan 70-talet, ligger en b e s k r i v n i n g av relativ jäm-ställdhet ganska nära.1 4 Vi läser dagligen om
ö k a d e löneklyftor och o m en ökad skiktning i n o m kvinnokollektivet. Fram till b ö r j a n av 80-talet m i n s k a d e löneklyftorna och m a n kan också säga att kvinnors livserfarenhet alltmer liknade varandra. Detta f ö r h å l l a n d e bröts s e d a n .
Detta h a r å e n a sidan skett g e n o m att vissa k v i n n o r tagit del av exempelvis d e utbild-n i utbild-n g s m ö j l i g h e t e r som f u utbild-n utbild-n i t s . De h a r h a f t d e n ö d v ä n d i g a m e r i t e r i n g a r n a för att h ä n g a m e d u p p å t , n ä r klyftorna i a l l m ä n h e t h a r ökat. A a n d r a sidan finns e n stor g r u p p kvin-n o r som sakkvin-nat i p r i kvin-n c i p varje f o r m av merite-r i n g och dessa h a merite-r h a m n a t p å eftemerite-rkälken. Vissa delar av d e n offentliga sektorn kan u p p v i s a hela d e n kvinnliga skiktningen, f r å n högsta till lägsta. Det kan uttryckas så att vissa k v i n n o r f å r bra betalt f ö r att administrera a n d r a kvinnors u n d e r o r d n i n g .
Den h ä r o r d n i n g e n ska inte ses s o m att d e n existerar trots jämställdhetspolitiken, u t a n att d e n är e n följd eller del av d e n s a m -m a , även o -m dessa e f f e k t e r inte h a r varit av-sedda. E n jämställdhetspolitik s o m är inrik-tad på en möjlighetslikhet i n n e b ä r att det räcker o m det finns möjlighet till jämställda val, även o m till och m e d dessa val måste ses som idealtypiserade. Man överlåter till privat f ö r h a n d l i n g o m en j ä m s t ä l l d h e t s r e f o r m s »re-sultat» ska vara jämställt eller ej. I fallet för-ä l d r a f ö r s för-ä k r i n g (och vårdnadsbidrag) för-är det d e n enskilda k v i n n a n s u p p g i f t att förverkli-ga d e n samhälleliförverkli-ga jämställdheten.
Avslutning
Beskrivningen av resultaten av d e h ä r aktuel-la r e f o r m p r o g r a m m e n som paradoxaaktuel-la, byg-ger p å att m a n j ä m f ö r d e n ideologiska nivån direkt m e d resultaten. Det f r a m g å r d å att d e n ideologiska nivån svävar tämligen fritt i f ö r h å l l a n d e till verkligheten. Verkligheten ä r emellertid väl f ö r a n k r a d i r e f o r m e r n a s konstruktionsnivå. I k o n s t r u k t i o n e n av r e f o r m e r -na u t g å r m a n n ä m l i g e n f r å n en m e d v e t e n h e t o m h u r verkligheten faktiskt är beskaffad. R e f o r m e r n a s resultat förefaller d ä r f ö r inte speciellt paradoxala i f ö r h å l l a n d e till konst-ruktionsnivån. Det verkar klart att n ä r det i r e f o r m e r n a skrivs f ö r ä l d e r så avses kvinna. R e f o r m e n h a r medverkat till att ge k v i n n o r en offentlig plats och en e g e n ställning, m e n d ä r e m o t h a r inte d e n del av jämställdheten som gäller m ä n n e n s ö v e r t a g a n d e av sin del av ansvaret f ö r b a r n e n lösts. R e f o r m p r o g r a m -m e n s ideologiska nivå svarar -m o t sa-mhällets självförståelse av att vara jämställt.
Som avslutning p å d e n n a artikel vill j a g dock peka p å betydelsen av d e n retoriska tal a n d e nivån, dvs f r å g a n o m f ö r ä n d r i n g s p o -tentialen hos talet som h a n d l i n g . O m j a g bortser f r å n d e n n a kan jag h ä r dra slutsat-sen: inga paradoxala resultat! Men o m vi lämn a r m ö j l i g h e t e lämn ö p p e lämn f ö r att j ä m s t ä l l d h e t s retoriken trots allt spelar en viss roll f ö r h u r u -vida samhället blir m e r jämställt eller inte, blir min konklusion m e r osäker och måste kanske f o r m u l e r a s som en f r å g a : inga para-doxala resultat?
N O T E R
1 Som alla vet bestod de omtalade speglarna av putsade metallplåtar, vilka återgav oklara bilder. Tolkningen säger att spegelbilden, förutom att vara dunkel, också är begränsad och inte inrymmer hela verkligheten. Så här lyder texten: »Nu se vi ju på ett dunkelt sätt såsom i en spegel, men då skola vi se an-sikte mot anan-sikte. Nu är min kunskap ett styck verk, men då skall jag känna till fullo,...» (lKor.l2:12, 1917 års översättning). En pro-fetisk utsaga, som kan få gälla som motto och mål för d e n n a artikels tolkning av väl-färdsreformer.
2 Det ä m n e s o m r å d e som d e n n a artikel rör sig om behandlas utförligare i rapporten »Väl-färdsreformer och kvinnors välfärd», G Aström.
3 J a g använder mig här av uttrycket reform-program, eller bara reform-program, för att ha en gemensam beteckning på de två reformer som är aktuella för d e n n a artikel, föräldra-försäkring och vårdnadsbidrag. Detta beror på att de skiljer sig åt på så sätt, att den ena är en reform som delvis är genomförd (för-äldraförsäkring), m e d a n den andra endast existerar som förslag.
4 KDS presenterade ett eget förslag, som vä-sentligt skiljer sig från trepartiförslaget. Det kommer inte att behandlas i d e n n a artikel. .") Redan på 60-talet var frågan om vårdnads-bidragets och föräldraförsäkringens vara el-ler inte vara en het potatis. Det man kan lära av den historien är att vare sig det ena eller andra förslaget har haft en själv klar hemvist utefter en höger- vänsterskala. H ä r hänvi-sas till J Hinnfors. »Vårdnadsbidragsdebat-ten 1960-1973»; C» Kvle, Gästarbeterska i
manssamhället,L Drangel, Liberal ideologi oeh f)olitik;G Karlsson, Manssamhället till behag.
6 Noteras kan att fram till 1980 skedde en ganska rask utbyggnad av den del av försäk-ringen som gäller tiden närmast efter ett barns födelse, men att d e n n a del sedan stått stilla fram till 1989. De f ö r ä n d r i n g a r i för-säkringen som skett u n d e r d e n n a tid, har i stället gällt det som populärt brukar kallas »dagar för vård av sjukt barn». Dramatiska förändringar har skett både vad gäller om-fattning i tid och barnens ålder. Vad som här iakttas är h u r reformer som reglerar, eller skulle reglera, olika omsorgssituationer har en tendens att gå in i varandra.
7 Det ligger m å h ä n d a u t a n f ö r fokus för den-na artikel, men det är ändå intressant att konstatera att här görs avsteg från den rena försäkringsidén. Detta har uppmärksam-mats av andra och beskrivs så att i försäk-ringssystemet är m a n mer värd som föräl-der än som arbetslös (Marklund och Svall-fors 1986). Försäkringstanken är alltså inte så konsistent vid närmare betraktande, utan det finns skillnader i ersättning om man är sjuk, arbetslös eller nybliven förälder. 8 Männen arbetade ju redan, vare sig de var
p a p p o r eller ej, och det gjorde i stor ut-sträckning även kvinnor utan barn. Mellan
1976 och 1985 ökade kvinnor utan barn i ål-dern 25-44 sin förvärvsfrekvens från 85% till 92%. Motsvarande siffror för kvinnor med barn var 63% respektive 85%
(Kvinno-ocli mansvär(l)den 1986) och trenden har
hål-lit i sig.
9 Över huvud taget är det så att vid 70-talets början möts en m ä n g d reformer och för-ändringar i en och samma sak (antingen för att möjliggöra eller som en konsekvens) nämligen kvinnors förvärvsarbete. Det gäl-ler för jämställdheten, barnomsorgen, sär-beskattningen, föräldraförsäkringen, ja. hela samhällets omdaning.
10 Detta ä m n e behandlas i rapporten »Kam-pen om tiden», G Aström, u t k o m m e r
1990.
11 För ett studium av föräldraförsäkringens resultat hänvisas till exempelvis E Näs-man, Föräldraledighetslagen i tillämpning, Nilsson Schönnesson, Föräldrasliap-delad
föräldraledighet-jämställdhet,Famil\enor-mer-fämiljeformer, Forum för kvinnliga forskare.
12 Det är kanske så att begreppet i sig har ett förklaringsvärde, men i den m å n som det används som svar på de i stycket ställda frå-gorna gäller emelertid detta resonemang. 13 1 stället för att utgå från olika kvinnors
er-farenheter kan man systematisera i det som m a n ser som g e m e n s a m m a kvinnliga erfarenheter av underordning. Se Hird-man, Y, »Genussystemet — reflexioner kring kvinnors sociala underordning» och t ö r e n tillämpning Lindgren, G, »I broder-skapets skugga».
14 Se även Eduards, M L, »Kön, stat och jäm-ställdhetspolitik».
I I I T E R A T U R
Bohman, Kristina, »Kvinnor och antropologi i Sverige», Föredrag hållet för SGASS (sten-cil), 1989.
Czarniawska-Jorges, Barbara, Att handla med
ord, Carlssons, Stockholm, 1988.
Drangel, Louise, Liberal ideologi och politik, AB Folk och samhälle, 1984.
Eduards, Maud Landby, » H u m a n agency and beyond: feminism», opublicerat paper, Stats-vetenskapliga institutionen, Stockholm,
1989.
Eduards, Maud Landby, »Om jämställdhet och jämställdhetspolitik», i Saarinen,
Hänni-nen-Salmelin, Keränen (red) Kvinnor och
makt, Serie B 48/1987,
Samhällsvetenskapli-ga forskingsinstitutionen, Tammerfors uni-versitet, 1987.
Eduards, Maud Landby, »Kön, stat och jäm-ställdhetspolitik», Kvinnovetenskaplig
Tid-skrift nr 3,1986.
Hinnfors, Jonas, »Vårdnadsbidragsdebatten 1960-1973», Licentiatuppsats, Statsveten-skapliga institutionen, Göteborgs Universi-tet, 1988.
Hirdman, Yvonne, »Genussystemet och väl-färdsstaten», (opublicerat), avsnitt i kom-m a n d e huvudrapport från Maktutredning-en, Stockholm, 1990.
Hirdman, Yvonne, »Genussystemet-reflexio-ner kring kvinnors sociala underordning,
Kvinnovetenskaplig Tidskrift nr 3, 1988.
Jakobsson, Gunborg, Familjen i välfärdsstaten, Åbo Akademis Förlag, Åbo, 1988.
Johannesson, Jan, On the composition and
oulco-me of Swedish labour märket policy I970-19S7,
EFA, Delegation for labour märket policy re-search, Arbetsmarknadsdepartementet, Stockholm, 1987.
Karlsson, Gunnel, »Manssamhället till behag», (un), Historiska institutionen, Göteborgs universitet, 1990.
Kvinno- och mansvär(l.)den. Fakta om jämställdhe-ten i Sverige 1986, SGB.
Kyle, Gunhild, Gästarbeterska i manssamhället, Publica, Stockholm, 1979.
Lindgren, Gerd, »I broderskapets skugga»,
Kvinnovetenskaplig Tidskrift n r 3-4, 1989.
Marklund, Staffan och Svallfors, Stefan, »Väl-färd efter prestation- om arbetstvång inom socialförsäkringen», Nordisk sosialt arbeid, nr4, årg 6, 1986.
Näsman, Elisabeth, Föräldraledighetslagen i
til-lämpning, Arbetslivscentrum, beräknas
ut-komma u n d e r 1990.
Petersson, Olof, Makt i det öppna samhället, Carls-sons, Stockholm, 1989.
Riksförsäkringsverket informerar. Statistikin-formation, Is-I 1989:24.
Ruggie, Mary, The state and working women. A
comparative study ofBritain and Su<eden,
Prince-ton, New Jersey; Princeton University Press, 1984.
Schönnesson, Lena Nilsson, Föräldraskap —
de-lad föräldraledighet — jämställdhet, JÄMFO
rapport nr 9 1987, Stockholm. SOU 74:86.
SOU 84/85:78.
Varannan damernas, 1987, SOU, 1987:19.
Aström, Gertrud, »Välfärdsreformer och kvin-nors välfärd», Maktutredningen, u t k o m m e r 1990.
Aström, Gertrud, »Kampen om tiden», Makt-utredningen, utkommer 1990.
Continued[rom page 48
SU MM ARV
It has become somewhat of an aphorism that reforms that are gender-neutrally formulated lead to paradoxical (the a u t h o r s use of the term »paradoxical« differs from its standard denota-tive meaning) gender-specific resnlts. This artide goes behind iliis c o m m o n »understanding« to
uncover the vvay(s) these results are seen as
para-doxical, and whether the resnlts could be inter-preted in another way.This stndy looks at two sets of welfare reforms, both relating to the care of small children: the law of parental leave (föräldraförsäkring) and the caring subsidy (vårdnadsbidraget).
By comparing the ideologital intent of the planned reform with the final version of the reform itself (as it is construed), one finds both to be normative to gender relations, but not in a corresponding way. Equal status as understood on the ideological level relätes to a change in the lives of both m e n and women. O n the other hand, at the level of construc tion it is clear that the fulfillment of equal status in society is u p to each woman. T h e effects of the reforms confirms this and demonstrates that m e n s use of the opportunities provided by the reforms are limited. (In 1987 fathers were responsible for 7.5% of the allowed days in the parental leave, a figure which has remained comparatively un-changed since 1974.) T h e results (of the reform) are thus paradoxical with the ideological inten-tion of the reform, but not in relainten-tion to the reform itself.
This artide also discussed the concept of relative subordination, and looks at what would constitute a change in the current status quo. It is suggested the answer lies in a stratification within the sexes.
Gertrud Aström Maktutredningen
Drottningg.6, 4tr 11151 Stockholm
