Örebro universitet
Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap Sociologi
Hon bad om det
En kritisk diskursanalys om hur våldtäkter porträtteras i svensk nyhetsmedia
Sociologi, kandidatkurs, 30 högskolepoäng Självständigt arbete, 15 hp Vt. 2021 Författare: Emma Granath & Evelina Martelin
Örebro University
School of Humanities, Education and Social Sciences Sociology, Advanced course, 30 hp
Essay, 15 hp, Spring 2021 Title: Hon bad om det
Author: Emma Granath & Evelina Martelin
Abstract
The purpose of this study is to clarify whether there are rape myths in Swedish news media’s reports of rapes. The news media chosen to be analyzed are Aftonbladet and Dagens Nyheter (DN), which are two of Sweden’s biggest newspapers. The articles are selected from
Mediearkivet, the keywords used to find relevant newspaper articles are rape and sexual crimes. We have used a qualitative text analysis based on critical discourse analysis. The results are presented using the concept of Christie’s Ideal Victim and rape myths combined. The concept of ideal victim means that certain victims meet criteria that justify them as victims. Rape myths are stereotypes about victims, rapists and rapes. It is considered important to investigate whether it appears in Swedish newspapers due to the power of the news media's influence on public perceptions and the lack of research on Swedish
newspapers. The newspaper articles have been analyzed using an analysis scheme based on previous research and the current theories. The results of the study shows that the prevalence of rape myths in the news media differs depending on the characteristics of the victim.
Keywords: rape, victim, perpetrator, rape myths, ideal victim, critical discourse analysis, media.
Sammanfattning
Studiens syfte var att undersöka om svenska nyhetsmedier är med och bidrar till ett reproducerande av våldtäktsmyter genom sitt sätt att skriva och på grund av deras makt i samhället. För att besvara syftet har en kvalitativ textanalys genomförts med utgångspunkt i kritisk diskursanalys. Vårt empiriska material är tidningsartiklar som handlar om våldtäkter, offer och gärningsmän. Resultaten presenteras med hjälp av Christies begrepp idealoffer, vilket är en teori som innebär att det finns vissa kriterier som kännetecknar ett idealt offer, och begreppet våldtäktsmyter som innebär stereotyper om våldtäktsoffer, våldtäktsmän och våldtäkter, dessa begrepp kombineras i en kritisk diskursanalys. På grund av nyhetsmedias makt att kunna påverka allmänhetens uppfattningar samt bristen av svensk forskning på området, ansågs det högst relevant och viktigt att undersöka förekomsten av våldtäktsmyter i svensk nyhetsmedia. Sökorden som använts för att få fram relevanta tidningsartiklar att granska är våldtäkter och sexualbrott, som sökts på i Mediearkivet. De har sedan analyserats med hjälp av ett analysschema baserat på tidigare forskning samt de aktuella teorierna.
Studiens resultat visar att förekomsten av våldtäktsmyter i nyhetsmedia skiljer sig åt beroende på vilken typ av offer det handlar om.
Nyckelord: våldtäkt, offer, gärningsmän, media, våldtäktsmyter, idealoffer, kritisk diskursanalys
Innehållsförteckning
Inledning 1
Syfte och frågeställningar 1
Disposition 2
Teoretisk referensram och tidigare forskning 2
Teoretiska referensramen våldtäktsmyter 3
Forskning om våldtäktsmyter i media 4
Teoretiska referensramen idealoffer 6
Forskning om idealoffer i media 7
Studiens bidrag 9
Metod 9
Kvalitativ textanalys 9
Kritisk diskursanalys 9
Tolkningsstrategi och analysschema 10
Urval 11
Procedur 12
Åtgärder för att stärka studiens validitet och reliabilitet 13
Etiska överväganden 13
Analys 14
Våldtäktsmyter om offret 14
Samspelet mellan idealoffer och ideala gärningsmän 16
Samspelet mellan icke-ideala offer och gärningsmän 19
Icke-ideala offer som får medialt utrymme och medlidande 21
Slutsatser 22
Diskussion 23
I jämförelse med tidigare forskning 23
Resultatdiskussion 24
Metoddiskussion 25
Förslag på vidare forskning 26
Referenslista
Analyserade tidningsartiklar Aftonbladet
Dagens Nyheter Bilagor
1 Inledning
Vi lever i en samtid där vi näst intill dagligen exponeras för nyhetsartiklar som handlar om grova brottsfall, däribland våldtäkter. Den senaste tiden har debatten om mäns våld mot kvinnor uppmärksammats efter en rad brutala mord på kvinnor. En mycket allvarlig form av mäns våld mot kvinnor är sexuellt våld, och bland de som utsätts finns ett stort mörkertal och de som väljer att anmäla riskerar att inte bli tagna på allvar (Amnesty, u.å.).
Våld mot kvinnor är ett utbrett samhällsproblem som inte bara är ett brott utan också en inskränkning mot kvinnors friheter och rättigheter (Kvinnofridslinjen, 2021). Samtidigt tenderar det att vara ett ständigt aktuellt tema i media. Media har makt att bestämma vilka händelser och perspektiv som tas upp samt hur det förmedlas (Engström, Enbom & Lindgren, 2012, s. 8–9). På så sätt bidrar media till att konstruera och rekonstruera verkligheten.
Kombinationen av ord, tecken och bilder relaterar också till maktförhållanden och påverkar förståelsen av händelsen eller människan det rapporteras om (Engström, m. fl., 2012, s. 8–9). Medias skildringar av nyheter kan leda till ett reproducerande av felaktiga uppfattningar om våldtäkter (Collins, 2016, s. 297). Med anledning av medias makt att förmedla information till den stora massan samt kvinnors utsatthet för sexualbrott anser vi det sociologiskt relevant att kritiskt undersöka hur nyhetsmedia skriver om offer, gärningsmän och våldtäkter. Även män kan bli våldtagna, och kvinnor kan våldta, men i denna studie är det kvinnliga offer och manliga gärningsmän i fokus.
Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att klargöra om det förekommer stereotyper i svensk nyhetsmedias rapportering om våldtäkter. Med utgångspunkt i kritisk diskursanalys och de teoretiska
begreppen våldtäktsmyter och idealoffer granskas hur svensk nyhetsmedia skildrar våldtäkter, offer och gärningsmän.
Frågeställningar:
1) Hur konstrueras offer och gärningsmän i svensk nyhetsmedias rapportering om våldtäkter?
2) Finns det en koppling mellan konstruerandet av idealoffer och förekomsten av våldtäktsmyter i svensk nyhetsmedias rapportering om våldtäkter?
2 Disposition
Följande avsnitt innehåller en redogörelse för studiens teoretiska referensram och tidigare forskning. Först presenteras våldtäktsmyter som begrepp, sedan redogörs för en
dokumentation av tidigare forskning om våldtäktsmyter i media. Följt av det redogörs det för idealoffer som begrepp och till sist presenteras tidigare forskning om idealoffer i media.
Nästkommande avsnitt behandlar studiens metodologiska utgångspunkt som är kritisk diskursanalys. Den kritiska diskursanalysen används som både teoretisk referensram och metodologisk utgångspunkt. I avsnittet redogörs även för den tolkningsstrategi och analysschema som använts för att analysera studiens datamaterial samt de åtgärder som vidtagits för att stärka studiens validitet och reliabilitet följt av etiska överväganden.
Därefter följer studiens analys som presenteras i fyra huvudteman: våldtäktsmyter om offret, samspelet mellan idealoffer och ideala gärningsmän, samspelet mellan icke-ideala offer och gärningsmän samt icke-ideala offer som får medialt utrymme och medlidande. Sedan redogörs för studiens slutsatser. Till sist presenteras avsnittet diskussion som innehåller en resultatdiskussion, metoddiskussion och förslag på vidare forskning.
Teoretisk referensram och tidigare forskning
Våldtäktsmyter och idealoffer kan vara användbara begrepp för att ta reda på om kvinnor utsatta för våldtäkt också blir svikna av omgivningen efter brottet. Vi argumenterar för att begreppen kan komplettera varandra då det möjliggör för att hitta mönster som behandlar huruvida offer blir anklagade för att ha gjort något fel. Likväl mönster som rör huruvida offret lyckas passa in normerna för hur denne ska känna och vara under och efter brottet, och hur de som inte passar in beskrivs. Studien har även en utgångspunkt i kritisk diskursanalys, vilket hjälper till att klargöra vilka maktförhållanden och ojämlikheter som förekommer i diskursen, den används som både teoretisk referensram och metodologisk utgångspunkt och kommer förklaras närmare i metodavsnittet.
För att välja ut tidigare forskning användes databaserna Sociological Abstracts och Criminology Collection. Exempel på sökord är: rape myth, blaming the rape victim, media portrayal, newspaper, discourse analysis, critical discourse analysis, ideal victim, victim status, deserving victim. Samtliga artiklar begränsades till peer reviewed och tidsperioden 2005–2021. Litteratururvalet började med att vi valde ut relevanta rubriker, sedan lästes abstract och till sist valdes de som behandlar studiens ämne för att läsas i sin helhet. Vi fann endast en relevant och aktuell studie som var svensk, vilket vi ansåg var en bidragande faktor
3
till behovet av en sådan studie av just svenska nyhetsmedier. I övrigt var majoriteten av den tidigare forskningen amerikansk, men även kanadensisk, brittisk och sydafrikansk. Att välja tidigare forskning från fler olika länder bevisar vikten av relevans, då detta är ett så utbrett fenomen.
Våldtäktsmyter och idealoffer presenteras var för sig, först redogörs för
våldtäktsmyter som utgör en av studiens teorier, följt av en forskningsöversikt om ämnet. Därefter redogörs för idealoffer som utgör studiens andra teori, följt av tidigare forskning om idealoffer.
Teoretiska referensramen våldtäktsmyter
Våldtäktsmyter som begrepp började ta plats i forskningen 1980 och definierades då av Burt som “prejudicial, stereotyped, or false beliefs about rape, rape victims, and rapists” (Burt, 1980, s. 217). Det inkluderar bland annat fördomar som att offret själv bad om det, att endast dåliga kvinnor blir våldtagna samt att gärningsmännen skulle vara sexuellt frustrerade eller galna. Lonsway & Fitzgerald (1994, s. 134) utvecklade definitionen som då blev “Rape myths are attitudes and beliefs that are generally false but are widely and persistently held, and that serve to deny and justify male sexual aggression against women” (s. 134).
Payne, Lonsway och Fitzgerald (1999, s. 34, 48–50), utvecklade några år senare ett mätinstrument som heter Illinois rape myth acceptance scale, förkortat IRMA, med syfte att mäta acceptansen av våldtäktsmyter. Den är baserad på sex olika studier och inkluderar 45 skalor men har också en kortversion med sju skalor, IRMA-SF (short-form). IRMA-SF innehåller våldstäktsmyterna: hon bad om det, det var inte en våldtäkt, han menade det inte, hon ville det, hon ljuger, våldtäkt är en trivial händelse och våldtäkt är en avvikande händelse (Payne, m. fl., 1999, s. 49–50). De sju skalorna innehåller underkategorier som utgör den fullständiga IRMA. Exempelvis är kvinnans alkoholpåverkan en underkategori till myten hon bad om det. En underkategori till myten att kvinnan ljuger är att kvinnan ångrat sig efter sex och därför anmäler det för våldtäkt. En underkategori till att våldtäkt är en avvikande
händelse är att män från medelklassen aldrig våldtar. I vår studie inkluderades IRMA-SF i analysschemat som beskrivs i metodavsnittet.
Tron på våldtäktsmyter kan påverka synen på vem som anses ansvarig för att våldtäkten inträffade. Lonsway och Fitzgerald (1994, s. 147) redogör för en studie av Katz och Burt (1988) i vilken de intervjuade 80 kvinnor utsatta för sexuella övergrepp. Studien konstaterade att när offret är den som får största skulden riskerar det att leda till att offret
4
också skuldbelägger sig själv och att det kan resultera i högre nivåer av psykisk ohälsa, längre återhämtningstid och sämre självkänsla.
Forskning om våldtäktsmyter i media
Forskning tyder på att det förekommer våldtäktsmyter i nyhetsmedia (Bonnes, 2013; Easteal, Holland & Judd, 2015; Franiuk, Seefelt, Cepress & Vandello, 2008; Franiuk, Seefelt, & Vandello, 2008; Nilsson, 2019; O’Hara, 2012; Siefkes-Andrew & Alexopoulos, 2019). Våldtäktsmyterna som reproduceras i media blir en återspegling av kvinnors lägre status och hur kvinnor riskerar att mötas av defensiva reaktioner (Franiuk, m.fl., 2008, s. 798).
Förekomsten av våldtäktsmyter kan göra att det sexuella våldet i samhället bibehålls och medias användning av våldtäktsmyter förstärker inte bara tron för de som redan tror på dem, utan påverkar och konstruerar också tankarna hos de som inte tror på våldtäktsmyter.
Offret
Genom en innehållsanalys fann Franiuk, m.fl., (2008, s. 293) att mer än 65 % av
nyhetsartiklarna i studien inkluderade våldtäktsmyter. De mest förekommande myterna var att kvinnan ljuger eller att hon var med på det. I enlexikal analys undersökte O’Hara (2012, s. 253, 256) huruvida våldtäktsmyter förekommer i amerikansk och brittisk nyhetsmedia. Resultatet visade att skuldbeläggning av offret var framträdande där bland annat offrets klädsel och agerande fick ta stor plats i texterna.
Alkohol
I en studie från 2013 (Bonnes, 2013, s. 208, 218–219) genomfördes en kritisk diskursanalys med syfte att analysera hur en sydafrikansk tidning skriver om våldtäktsfall.
Tidningsartiklarna skrev inte mycket om offrets klädsel, däremot nämndes att offret varit berusad i åtta av sexton tidningsartiklar. När fokuset hamnar på alkohol snarare än våldtäkten finns en risk att offret skuldbeläggs och att betoningen hamnar på att kvinnan varit oansvarig istället för att en våldtäkt har inträffat. I linje med det fann en amerikansk studie att det sällan rapporterades om offrets klädsel, medan offrets alkoholkonsumtion nämndes drygt tre gånger oftare än gärningsmannens (Siefkes-Andrew & Alexopoulos, 2019, s. 754). Även O’Haras (2012, s. 254–255) studie tyder på att våldtäktsmyten om kvinnans berusning är
återkommande i tidningsartiklar. En tidning skrev att kvinnan inte borde utsatt sig för en sådan risk som att dricka alkohol och att hon borde varit medveten om konsekvenserna.
5 Indirekta våldtäktsmyter
Forskning indikerar på att media inte explicit använder våldtäktsmyter (Sacks, Ackerman & Shlosberg, 2018, s. 1241–1244). Genom en innehållsanalys av nio amerikanska
lokaltidningar visade Sacks, m.fl., (2018, s. 1242) att det inte finns starka belägg för att media uttryckligen använder våldtäktsmyter. Istället kan det handla om en indirekt koppling.
Resultatet visade att det fanns mer sympati för offret om den blivit utsatt av en främmande gärningsman medan förekomsten av alkohol var relaterat till minskad sympati för offret. Vidare menar Sacks m.fl., (2018, s. 1242–1243) att mer sympati för offret när den blivit utsatt av en främmande gärningsman kan vara förknippat med den falska uppfattningen om att en våldtäkt som begås i en nära relation inte är en verklig våldtäkt.
Ord som tyder på tvivel
Genom en innehållsanalys fann Siefkes-Andrew och Alexopoulos (2019, s. 755) att närmare 40 % av tidningsartiklarna i studien inkluderade ord som tydde på tvivel gentemot offret. I tidningsartiklarna användes ett språk som antydde på ett underförstått samtycke såsom kyssar eller samlag, men det var mer vanligt att journalisterna använde ett språk som antydde att det inte fanns samtycke. Vidare visade O’Haras (2012, s. 254) studie på att författare till
tidningsartiklar använt ord som påstådda incidenter, vilket antyder att ett brott nödvändigtvis inte har ägt rum.
När en rapportering om våldtäktsfall inte innehåller ord som offer finns en risk att ansvaret förflyttas från gärningsmannen till offret (Bonnes, 2013, s. 217). I Bonnes (2013, s. 217) studie var det arton av tjugotre som istället för offer beskrevs som flickor eller kvinnor, två av de tjugotre beskrevs som skolflickor och en som målsägare. Bland de tjugotre
användes offer i ett fall och både offer och modig överlevare i ett annat.
Gärningsmannen
Författaren till en tidningsartikel kan använda tekniker för att separera aktören från
handlingen (Bonnes, 2013, s. 216–217). Det kan komma till uttryck genom att en våldtäkt beskrivs utan att gärningsmannen nämns och denne blir således utan ansvar. Bonnes (2013, s. 216) fann att tretton av sexton tidningsartiklar gjorde en åtskillnad på gärningsmannen och våldtäkten, vilket bidrar till en reducerad skuld på gärningsmannen och kan få läsaren att ifrågasätta våldtäkten.
Forskning (Franiuk, m.fl., 2008, s. 293–295; Cobos, 2014, s. 46–48) har visat att tidningsartiklar inkluderar irrelevant information om gärningsmannen, exempelvis diskuteras
6
gärningsmannens goda karaktär och sportprestation. I samband med det refereras det till offret i negativa termer, exempelvis “Prosecutor plans to interview F.S.U quarterback´s accuser.” (Cobos, 2014, s. 48). Vilket antyder att offret anklagar mannen för något, och inte att hon är ett offer. Även Siefkes-Andrew och Alexopoulos (2019, s. 754) visade att detaljer om gärningsmannens liv inkluderas mer ofta än offrets.
När gärningsmannen beskrivs i media kan han separeras från ”vanliga” män genom att beskrivas som avvikande (Nilsson, 2019, s. 1182). Gärningsmannen kan porträtteras som galen, pervers eller dylikt (O’Hara, 2012, s. 251, 256). När gärningsmannen beskrivs på ett sådant sätt blir han till en person som allmänheten inte kan relatera till. Användningen av sådana stereotyper skapar uppfattningen om att våldtäkt är en slumpmässig våldshandling snarare än ett utbrett samhällsproblem.
Teoretiska referensramen idealoffer
Idealoffret som teori myntades av Christie och är en allmän uppfattning, en slags abstrakt status om vem som är det ideala offret (Christie, 2019, s. 12). Idealoffer handlar inte om vem som har störst risk att bli utsatt för brott, idealoffret är snarare en viss typ av person som får sin offerstatus erkänd av omgivningen. För ett erkännande finns det sex attribut som ska uppfyllas. Dessa innefattar att offret är svagt, offret utförde en respektabel aktivitet, offret var på en plats den inte kan förebrås för och att gärningsmannen hade övertag och var för offret okänd. Offret behöver även ha tillräckligt med inflytande för att hävda sin offerstatus. Detta innebär att offret å ena sidan behöver vara stark nog att bli lyssnad på, å andra sidan svag nog för att uppfattas som oskyldig till händelsen. Personer som uppnått statusen som idealoffer får ofta medias uppmärksamhet, medan de som aldrig får statusen som ett idealoffer får
begränsad medial uppmärksamhet (Greer, 2017, s. 49–53).
Denna abstrakta status som idealoffret innebär kan tolkas vara en diskurs där personer som anses vara svaga är de som också anses vara mer förtjänta att få hjälp, stöd och respekt efter att ha blivit utsatt för ett brott. Christie (2019, s. 13) beskriver hur idealoffret bland de som utsätts för våldtäkter är en ung oskuldsfull kvinna som hälsat på sina släktingar och blir överfallen på väg hem, samtidigt som kvinnor utsatta för våld i nära relation inte betraktas som ett idealoffer. Christie (2019, s. 14) menar dock att det skett en stegvis förbättring i takt med att kvinnors samhälleliga status ökat.
Idealoffret förväntas följa de etiketter som kommer med att vara ett offer, i form av att visa sig sårbar och hjälplös för att få samhällets respekt och medlidande (Van Dijk, 2009, s. 8, 13, 17, 25). När ett brottsoffer visar motståndskraft går det emot tanken om ett hjälplöst
7
offer, samhället kan ge negativ respons till offret vilket kan ske genom nyhetsmedia. Ett offer ska inte vara synlig eller arg, istället ska offret vara ledset och tyst. När offret bryter mot förväntningarna denne har på sig som offer riskerar hon att bli kritiserad och i vissa fall till och med ses som en syndabock.
Samtidigt som ett offer kan tjäna på att uppfylla kriterierna för att vara ett idealoffer kan det vara problematiskt (Van Dijk, 2009, s. 24–25). Offret konfronteras med förutfattade idéer om känslor och agerande vilket kan resultera i å ena sidan samhällets sympatier, å andra sidan en eventuell begränsning av friheten på grund av den förväntade passiviteten.
Avvikelser från de förväntningar som finns på offer är också att eventuellt utlösa misstankar, både formellt och informellt. Det handlar således inte endast om offrets rätt till rättsliga processer och tjänster, det kan också handla om offrets sociala identitet. Att förändra
diskursen om idealoffer är att befria offren från kulturella begränsningar, därför ansåg vi det lämpligt att undersöka hur det skrivs om våldtäkter i relation till idealoffer.
Forskning om idealoffer i media
Nyhetsmedier innehar makt då de kan vinkla en nyhet genom olika formuleringar (Collins, 2016, s. 298). Vissa typer av brott har visat sig leda till ett större medialt intresse än andra, de brott där idealoffer är inblandade har varit just sådana. Idealoffer har visat sig ta sig i uttryck på olika sätt i media, antingen genom olika sätt att uppmärksamma brottsoffer, eller genom olika sätt att beskriva gärningsmannen.
Det ideala offret
Collins (2016, s. 298) redogör i en innehålls- och diskursanalys på fyra kanadensiska
tidningar för olika typer av kvinnliga brottsoffer, de goda offren som tar vara på sig själv, och de dåliga offren som äventyrat sin egen säkerhet genom att vara ute på fel plats på fel
tidpunkt, där de goda offren anses förtjäna mer sympati än de dåliga. I studien redogörs för hur kvinnor beroende på deras olika egenskaper kan skiljas från andra kvinnor gällande nyhetsvärdet för nyhetsmedierna. Det redogörs också för att ju mer negativt gärningsmannen målas upp, desto mer sympati får offret.
Den ideala gärningsmannen
Konstruktionen av idealoffret hänger ihop med konstruktionen av den ideala
gärningsmannen. Dessa är ömsesidigt beroende av varandra och verkar tillsammans (Christie, 2019, s. 18). Den ideala gärningsmannen beskrivs vara en inhuman, okänd person. En
8
innehållsanalys som gjorts har sin utgångspunkt i att förklara hur media konstruerar en gärningsman. Studien är baserad på artiklar från Los Angeles Times mellan 1990–2015 och visar att gärningsmän tenderar att benämnas som rovdjur (DiBennardo, 2018, s. 2,6).
Skildringar om brott som rör offer som anses vara i underläge, exempelvis barn och kvinnor, bidrar till att förstärka rovdjursmallen. Det framkom även att så kallade rovdjur i nyhetsmedia oftast är gärningsmän som är okända för offret, vilket är ett av de sex attributen som krävs för att uppnå en legitim offerstatus (Christie, 2019, s. 12).
Det icke ideala offret
En innehållsanalys (Bouchard, Wong & Gushue, 2020, s. 327) av tidningsartiklar från Vancouver Sun indikerar att offerstatus är något som är socialt konstruerat där ett offer kan ses som antingen värdigt eller ovärdigt. Studiens resultat pekar på att medierna systematiskt utesluter offer som tillhör vissa typer av sociala grupper på grund av lägre nyhetsvärde. I O’Haras (2012, s. 248, 253), studie undersöks hur media porträtterar sexuellt våld och jämför olika fall. Ett av fallen handlar om en flicka utsatt för gruppvåldtäkt där media skrev om hennes klädsel och smink. Det andra fallet handlar om en äldre kvinna som blev utsatt för ett grovt våldtäktsförsök. På grund av hennes höga ålder porträtteras hon inte som sexuell och fick därmed inte skulden för våldtäkten, till skillnad från den yngre flickan som hade sig själv att skylla på grund av hennes opassande klädsel.
En studie (Spies, 2020, s. 43–45) ifrågasätter hur kvinnor utsatta för sexbaserade hatbrott, ofta mord, porträtteras i sydafrikanska medier. Medierna använde sig av
formuleringar som tydde på att hon borde ha lämnat, ofta i de fall när det inte rör sig om idealoffer, detta gör att ansvaret läggs över på kvinnan. För att belysa våld mot kvinnor som ett strukturellt problem och inte som isolerade händelser antyder Spies (2020, s. 43–44) att medierna behöver förändra sitt sätt att framföra information.
Den icke ideala gärningsmannen
En svensk kulturanalytisk studie pekar på att nyhetsmedier genom sitt sätt att förmedla nyheter riskerar att dölja patriarkala strukturer genom att linda in en gärningsman i attribut som monster och ensamvarg (Nilsson, 2018, s. 1182). Den svenska serievåldtäktsmannen Hagamannen används som exempel på någon som i tidningarna beskrevs som ensamvarg, som sedan förvånade genom att vara en familjefar, vilket inte passar normerna om en ideal gärningsman.
9 Studiens bidrag
Tidigare forskning har främst använt begreppen våldtäktsmyter och idealoffer separat. I denna studie används de i kombination för att klargöra om offer som inte klassas som idealoffer drabbas av våldtäktsmyter. Trots att synen på våldtäkter kontinuerligt förändras finns fortfarande stereotyper och missuppfattningar kvar i samhället. De personer som inte passar in i mallen som idealoffer riskerar att bli misskrediterande för sin historia och kan således eventuellt drabbas av våldtäktsmyter. Studien kan därför medvetandegöra om skillnad görs på offer och om våldtäktsmyter reproduceras genom nyhetsmedias rapportering.
Metod
Kvalitativ textanalys
Kvalitativ metod valdes då metoden är tolkningsinriktad och konstruktionistisk (Bryman, 2018, s. 455) och möjliggör därför för djupdykning i hur föreställningar om våldtäkter tolkas och konstrueras i en viss miljö. Vidare valdes textanalys då texter har makt över människors tankar och kan påverka huruvida en individ anammar vissa övertygelser (Bergström & Boréus, 2018, s. 18). Att analysera nyhetsmedias rapportering om våldtäkter kan därför klargöra om och hur, nyhetsmedia är en del av att reproducera ett sådant samhällsproblem. Textanalys innebär att dolda budskap och texternas innebörd kan förstås (Bryman, 2018, s. 488), den är därför användbar i studien då stereotyper i media kan reproduceras både medvetet och omedvetet, och därmed också mer eller mindre tydligt i texterna. Studien har sin grund i utvalda tidningsartiklar vars innehåll granskats genom en kritisk diskursanalys.
Kritisk diskursanalys
Kritisk diskursanalys används som både teoretisk referensram och metodologisk
utgångspunkt i studien. Inom inriktningen kritisk diskursanalys avser diskurs hur människor uttrycker sig semiotiskt, det vill säga, uttryck genom tal, skrift, avbildningar, kroppsspråk och dylikt (Boréus & Seiler Brylla, 2018, s. 308). Kritisk diskursanalys möjliggör för att
undersöka sätt att uttrycka sig och hur det kan leda till obalans i vem som har rätten att uttala sig och vem som blir exkluderad, samt vilka grupper i samhället som drar nytta av den aktuella diskursen.
Den kritiska diskursanalysens samhällskritiska inslag och möjlighet att avslöja maktförhållanden (Boréus & Seiler Brylla, 2018, s. 305–307) gör den användbar i studien då den kan synliggöra normer om våldtäkter. Ett avslöjande av maktförhållanden innebär i den
10
aktuella studien att genom en kritisk granskning av språkanvändning få fram hur personer och händelser skildras och vem som får nackdelar respektive fördelar, och på så sätt avslöja hur ett samhällsproblem reproduceras i vardagen (Bryman, 2018, s. 640, 651). Då diskurser påvisar hur sociala normer upprätthålls och hur språket är en del av konstruerandet av
samhällets syn på vad som är normalt kan vi genom att kritiskt undersöka hur tidningsartiklar skriver om våldtäkter, offer och gärningsmän synliggöra och utmana dessa normer.
Tolkningsstrategi och analysschema
Ett analysverktyg syftar till att underlätta för att hitta mönster som återspeglar diskursen (Boréus & Seiler Brylla, 2018, s. 313). Med hjälp av analysverktyg skapades ett
analysschema med syfte att användas som tolkningsstrategi vid analyseringen av
datamaterialet. De analysverktygen som inkluderades i analysschemat var lexikala aspekter och transformationer. Analysschemat baserades även på våldtäktsmyterna från
mätinstrumentet IRMA-SF och kriterierna för idealoffer. Se bilaga 1 för analysschemat.
Lexikala aspekter
Ord påverkar hur någonting uppfattas och kan leda till både politiska och rättsliga konsekvenser (Boréus & Seiler Brylla, 2018, s. 320–324). Särskilt intressant blir
nyckelorden. Nyckelord är sådana ord som används i hög frekvens, har en central funktion och kan representera olika gruppers sätt att tänka och med hjälp av markörer, fetstil,
kursivering, inramning eller liknande kan ofta nyckelord hittas. De tenderar att vara i centrum för kommunikationen och kan följaktligen antas karaktärisera diskursen. Vidare pågår det också en förhandling om nyckelordens betydelse, vilket blir påtagligt i termer av
konnotationerna som görs till orden.
Transformationer
Transformationer kan användas när det ska redogöras för vad som är med i diskursen och vad som förblir outsagt (Boréus & Seiler Brylla, 2018, s. 334–338). Det grundar sig i att det finns beskrivningar mer fullständiga än andra. Exempelvis kan det handla om att den ansvariga personen reduceras från texten genom att inte nämnas eller också att påverkade individer exkluderas, och således görs osynliga. Att exkludera ett offer för våldtäkt i en nyhetsartikel skulle därför kunna få det att låta som att det inte finns någon som blivit drabbad av detta grova brott. Det handlar därför om att ifrågasätta huruvida uttrycken i texten kunnat bytas ut mot andra uttryck för att beskriva samma händelseförlopp.
11
När deltagare reduceras från texten leder det till att det som sägs transformeras (Boréus & Seiler Brylla, 2018, s. 335). Detta görs genom att någonting beskrivs som en handling eller händelse där en handling är utförd av en aktiv aktör, medan en händelse inträffat utan att någon har agerat. Det innebär att de verb som skulle använts för att förklara ett händelseförlopp byts ut till substantiv och handlingen som utförts tycks leva ett eget liv utan någon ansvarig eller drabbad.
I relation till huruvida någonting beskrivs som en handling eller händelse kan det också undersökas vem som har gjort vad (Boréus & Seiler Brylla, 2018, s. 336). I
förhållande till det undersöks om individerna som är inkluderade är ansvariga eller föremål för handlingen, vilket kallas passivering. Passivering handlar om att inkluderade individer aldrig synliggörs i texten trots att det utifrån texten går att förstå att det finns sådana.
Urval
Principen för ett målstyrt urval är att ha syftet i åtanke för att strategiskt sträva efter relevant information (Bryman, 2018, s. 496). Vilket ansågs passa studien eftersom det möjliggjorde för att exkludera irrelevanta texter samtidigt som vi kunde följa en tydlig urvalsstrategi.
Datamaterialet samlades in från en svensk kvällstidning, Aftonbladet, och en svensk morgontidning, Dagens Nyheter, som båda når ut till miljontals människor varje dag. Att använda två tidningar syftar inte till att jämföra dem, utan till möjligheten att upptäcka mer. Vidare valdes de eftersom de är etablerade tidningar och på så sätt kan vi klargöra hur och vad som nås ut till ett stort antal människor.
Databasen Mediearkivet användes för att välja ut tidningsartiklarna. Sökningen preciserades med sökorden våldtäkt och sexualbrott. Barn exkluderades då vi ville åt tidningsartiklar om män och kvinnor. Sökningen tidsbegränsades från april 2018 till april 2021 i DN och från april 2019 till april 2021 i Aftonbladet. I DN söktes det på tre år istället för två då DN innehöll färre artiklar än Aftonbladet. Fler än ett år valdes då första sökningen på ett år innehöll korta notiser men inte särskilt innehållsrika texter vilket gjorde dem svåra att analysera. Brott och rättsväsendet valdes som kategori för att precisera antalet träffar, både webb och tryckt press inkluderades i sökningen. Två år tillbaka i DN gav 430 träffar, när vi sedan ökade till tre år gav det 1085. Då det inte gick att välja brott och rättsväsendet 2018 blev det många fler träffar. Aftonbladet resulterade i 864 träffar.
Urvalet av tidningsartiklarna baserades på antal ord som skulle vara minst 200 samt rubriker eller ingresser som innehöll information om att det handlade om en våldtäkt av en
12
man mot en kvinna. Sammanlagt analyserades 15 tidningsartiklar från vardera tidning, totalt 30.
Procedur
Till en början fanns ingen minimigräns på ordantal tidningsartikeln skulle innehålla. När vi ögnat igenom några av träffarna upptäcktes att det var många notiser som innehöll runt 50 till 200 ord som var svåra att analysera eftersom de inte innehöll innehållsrik information. Därför valdes en gräns på att tidningsartikeln skulle innehålla minst 200 ord, vilket gjorde processen mer effektiv eftersom många artiklar snabbt kunde sållas bort.
En överblick av texten gjordes sedan för att välja ut relevanta artiklar. Flera artiklar som endast innehöll information från domstolar blev exkluderade eftersom det upplevdes svårt att få fram journalistens och de inblandades språk. Ytterligare ett krav var att det skulle finnas information om offer och våldtäkten, detta för att avgöra om offret kunde klassificeras som ett idealoffer. Vi valde endast svenska fall eftersom internationella fall kan tänkas inkludera flera andrahandskällor.
När artiklar valts ut lästes de djupgående och analyserades utifrån analysschemat. Vi började med att analysera tre artiklar för att sedan stämma av tillsammans om analysschemat behövde justeras. Då valdes att ta bort en fråga om det fanns ett passivt språk i texten
eftersom vi upplevde att vi fångat det med hjälp av de andra frågorna. En person analyserade DN och en annan Aftonbladet, för att säkerställa att båda tolkat texterna likadant har båda läst alla utvalda tidningsartiklar.
13
Åtgärder för att stärka studiens validitet och reliabilitet
Nedan presenteras en tabell som visar de åtgärder som vidtagits för att stärka studiens validitet och reliabilitet.
Tabell 1. Validitet och reliabilitet.
Validitet Reliabilitet
Teoretiska begrepp och fynd från tidigare forskning är inkluderat i analysschemat.
Två personer har läst alla
tidningsartiklar för att säkerställa att texterna tolkas likadant. Val av rätt texter i
förhållande till syftet: rikstäckande nyhetsmedier.
Analysschemat möjliggör replikering.
Val av rätt ansats: kritisk diskursanalys. Intresset ligger i att förstå språkets innebörd.
Citat från tidningsartiklarna har använts.
Medvetna om vår egen roll i tolkningsprocessen och motverkat subjektivitet genom att vara införstådda i ämnet
Intern källkritik = artikeltexterna uppfattas trovärdiga.
Andrahandskällor har påvisats i tidningsartiklarna.
Extern källkritik = Aftonbladet och DN är autentiska källor.
Etiska överväganden
Eftersom det empiriska materialet i studien består av publicerade tidningsartiklar har vi inte ställts inför etiska dilemman som vi hade gjort om vi inhämtade personuppgifter. Vi har haft de etiska principerna i åtanke under arbetets gång och vidtagit åtgärder som att endast använda oss av artiklar som inkluderar namn på personer som själva valt att gå ut i media, och annars undvikit att redogöra för händelseförlopp som kan härledas till en specifik individ, och därmed inte stött på någon forskningsetisk problematik.
14 Analys
Våldtäktsmyter om offret
Utifrån analysschemat fann vi följande våldtäktsmyter om offret från IRMA-SF: hon ljuger, hon ville och hon bad om det. Flera av våldtäktsmyterna urskildes när gärningsmannens perspektiv citeras eller förklaras, vilket nödvändigtvis inte innebär att det är journalistens egna ord, men när journalisten väljer att inkludera citat eller dylikt från gärningsmannen finns en risk att våldtäktsmyter reproduceras. Våldtäktsmyterna vi funnit tolkas som indirekta då det inte explicit skrivs i texten att kvinnan skulle ljuga, att hon ville eller bad om det. Snarare har vi läst mellan raderna.
Hon ljuger
Genom att identifiera och analysera transformationer i texterna upptäcktes att tidningarna ibland beskrev våldtäkt med andra ord. Aftonbladet skriver om en man som blev dömd för våldtäkt ”Kvinnan hade gått och lagt sig på småtimmarna, men vaknade av att den nu dömde mannen hade sex med henne.” (TT, 2021, 3 mars). I DN beskrivs hur offret vaknar upp av smärta när mannen har samlag med henne (TT, 2019, 28 maj). Orden sex och samlag används i stället för våldtäkt. När en våldtäkt beskrivs som sex eller samlag kan det tolkas som att det inte är en våldtäkt som har inträffat och att det skulle vara något som offret hittat på.
DN skriver om ett våldtäktsfall som ägt rum på en fotbollsarena. I texten skrivs det vad som skulle kunna tolkas som misstroende gentemot offret. Det beskrivs att
fotbollsklubben är försiktiga med sina uttalanden eftersom de tidigare varit med om ett så kallat falskt alarm:
”[...] är fortsatt försiktig i sina uttalanden om vad som kan ha inträffat, inte minst med tanke på att det under 2012 inleddes en förundersökning om en våldtäkt [...] som senare lades [sic!] när det visade sig handla om ett falskt alarm.” (Darab & Palmgren, 2018, 2 april). Vi identifierade också olika exempel på transformationer, ett sådant exempel handlar om att journalisten formulerar sig på ett sätt att offret blir den enda aktiva aktören genom att skriva ”En kvinna misstänks ha våldtagits under söndagens premiärmatch [...]” (Darab & Palmgren, 2018, 2 april). När gärningsmannen exkluderas och endast offret nämns riskerar det att förflytta fokus från honom till offret, offret blir således den aktiva aktören och riskerar att bli ansvarig eller ifrågasatt för våldtäkten. Ytterligare ett exempel på när ansvaret skiftar från
15
gärningsmannen till offret är när Aftonbladet skriver ”Våldtog berusad flicka på fest – döms.” (TT, 2019, 16 juli).
Hon ville
Transformationer visade att gärningsmannen synliggörs i texterna där han får utrymme att berätta att han försäkrat sig om att kvinnan gett samtycke, detta kan indikera att det skulle varit frivilligt och kopplas därför till myten att kvinnan ville. Exempelvis poängteras att mannen tydliggör att han både frågat om och fått kvinnans samtycke där journalisten även beskriver våldtäkten som att de ”[...] hamnar i samma säng.” (TT, 2019, 28 maj).
Hon bad om det
Aftonbladet skriver om ett fall där offret använt ett sexuellt språk mot gärningsmannen som han svarat tillbaka på, offret beskrivs också ha varit pådrivande enligt gärningsmannen (Nygren, 2020, 11 november). I DN beskrivs att kvinnan tog initiativ till samlag enligt mannen (Olsson, Canoilas, Ewald, & Turesson, 2021, 24 mars). Att poängtera att en kvinna använt ett sexuellt språk eller att hon tagit initiativ kan tolkas som att hon inte kan eller får ångra sig, samt att en kvinna som tar initiativ skulle likställas med att mannen är oskyldig.
Offrets klädsel har inte varit särskilt återkommande i tidningsartiklarna. Det har förekommit i två artiklar om samma fall där det poängterats att kvinnan gick och lade sig fullt påklädd (TT, 2019, 28 maj; TT, 2019 2 juli). När det läggs en vikt på att hon varit fullt
påklädd kan det tyda på att hon inte får skulden eftersom hon är påklädd, och att det kunnat sett annorlunda ut om hon inte haft kläder på sig.
Utifrån lexikala aspekter fann vi flera artiklar med nyckelord kopplade till offrets berusning. När berusning nämns tyder det på myten hon bad om det och riskerar att skuldbelägga offret. I några artiklar som nämnde offrets berusning poängterades att gärningsmannen utnyttjat offrets hjälplösa tillstånd. Till exempel i en DN-artikel används nyckelord kopplade till kvinnans berusning (Svensson, 2018, 4 december). I första skedet tycks det påverkat kvinnans förmåga att ge samtycke, i andra skedet handlar det om att detta gjort hennes version fragmentarisk. Att skriva om offrets berusning kan således innebära att offret var i en särskilt utsatt situation och kan ge henne medlidande, eller också kan det minska hennes trovärdighet.
Följaktligen tyder resultatet på att det indirekt förekommer våldtäktsmyter i media, däremot inte alla våldtäktsmyter från IRMA-SF. De offer som drabbades av våldtäktsmyter var de vi tolkade som icke-ideala. Vi fann inga våldtäktsmyter om offret kopplat till
16
idealoffer. Myten om att våldtäkt är en avvikande händelse förekom dock bland både idealoffer och icke-ideala offer då gärningsmännen beskrivs som avvikande från ”vanliga” män respektive män med goda karaktärer och som därför inte tillskrivs ansvaret för
våldtäkten, detta presenteras under rubrikerna: samspelet mellan idealoffer och ideala gärningsmän samt samspelet mellan icke-ideala offer och gärningsmän.
Samspelet mellan idealoffer och ideala gärningsmän
Ett tema vi funnit i tidningsartiklarna genom de lexikala aspekterna är hur offret presenteras. De flesta offren skrivs som kvinnan, i några fall används flickan, ung kvinna, målsägande eller offer. De som benämns som offer är i de flesta fall de som uppfyller kriterierna för att vara idealoffer. Genom att de benämns som offer indikerar det att de blir bekräftade.
Gärningsmännen har fått olika mycket plats och blivit tilldelade olika egenskaper. I de flesta fall har gärningsmannen blivit neutralt benämnd som mannen, men allt ifrån jurist till sexmonster har använts. Vid analys av datamaterialet upptäcktes att det förekommer
tidningsartiklar som beskriver gärningsmannen som avvikande, i det flesta fall har det då handlat om idealoffer och därmed också ideala gärningsmän. När gärningsmän porträtteras som skilda från ”vanliga” män riskerar det att leda till att våldtäkt uppfattas som en
slumpmässig händelse snarare än ett samhällsproblem, vilket kan kopplas till myten våldtäkt är en avvikande händelse.
Idealoffer medialt inkluderade
Resultatet pekar på att när offer och gärningsmän klassificeras som ideala får offret det mediala utrymmet och gärningsmannens perspektiv utesluts, med ett undantag från Aftonbladet (Thornéus, 2021, 25 mars). Orden som används i dessa artiklar målar upp hemska överfall med gärningsmän i överläge och därmed sympati för offret. Detta kunde påvisas både genom att analysera transformationer om hur våldtäkten beskrivs, och lexikala aspekter om vilka nyckelord som används. Vidare porträtteras offren som mycket påverkade av våldtäkten.
I en artikel med offer som uppfyller kriterierna för idealoffer beskrivs hur de påverkats i efterhand och att de upplever att de blivit tagna på allvar och aldrig känt sig ifrågasatta ”Vi kommer bära med oss det som hände resten av livet. Men nu kan vi i [sic!] gå vidare, stärkta av det stöd vi fått.” (By, 2021, 26 februari). Det framgår också att offren varit chockade och upprivna efter våldtäkten och haft svårt att återvända till brottsplatserna, ”[...]
17
har fortfarande svårt att vistas i trapphus, kan inte gå ut med soporna på kvällen, än mindre använda tvättstugan i huset där hon bor.” (By, 2021, 26 februari).
Detta tyder på att media uppmärksammar att dessa offer följer de förväntningarna som finns genom att det beskrivs att offren känner sig otrygga och rädda. När de får berätta om sina upplevelser i media tyder det på att de har samhällets stöd samtidigt som de inte tillskrivs våldtäktsmyter.
Tidningsartiklarna beskriver dessa våldtäkter på med ord som hot, knivhot, okänd gärningsman och skräck. Vidare förtydligas också att det funnits tillfällen då offren blivit överfallna mitt på dagen (Sundberg, 2020,18 februari) eller också att de blivit överfallna bakifrån (Thornéus & Jamshidi, 2019, 9 december). I dessa artiklar är det offrens perspektiv som belyses och sympati för offren återspeglas i beskrivningen om hur de blivit överfallna. DN skriver:
”Den 25 november blev en kvinna påhoppad bakifrån vid en gångtunnel [...] var kvinnan på väg till förskolan för att hämta sitt barn. [...] Det var brutalt. Han var våldsam, tog
strypgrepp och dunkade huvudet i marken [...]” (Sundberg, 2020,18 februari).
Detta visar på att våldtäkter som skett utomhus och som därmed förknippas med idealoffer, ofta hänger samman med de som får medial uppmärksamhet, samt att allvaret i dessa brott målas upp med hjälp av negativt laddade ord. Det blir ett typexempel på samspelet mellan idealoffer och idealisk gärningsman. Ju farligare gärningsmannen beskrivs desto mer tydligt porträtteras offret som ett idealoffer (Christie 2019, s. 13).
Sexmonster och empatistörd
När offren uppfyller kriterierna för att vara idealoffer beskrivs också gärningsmannen som avvikande från ”vanliga” män. En rubrik från Aftonbladet som exemplifierar detta lyder: ” ‘Sexmonstret’ misstänks ha härjat igen.” (Jamshidi, 2021, 13 februari). DN beskriver en gärningsman som serievåldtäktsman och offren berättar i texten att gärningsmannen var en ”[...] uppenbart empatistörd person och inte vilken man som helst.” (By, 2021, 26 februari) och ”En normal man beter sig inte så här.” (By, 2021, 26 februari). Vidare beskrivs att anmälan mot en gärningsman inte var lik andra våldtäktsanmälningar och gärningsmannen målas upp som aggressiv och obehaglig.
”Plötsligt hårdnade hans grepp om henne. Han höll kniven så att hon såg den, knivbladet var minst 20 centimeter långt. Han förde henne bestämt mot porten och sa att han skulle döda henne om det var någon annan i lägenheten.” (By, 2021, 1 mars).
18
Gärningsmannen som i Aftonbladet kallades för småbarnspappan passar också in här. I tidningsartikeln tas det inte bara upp att han är småbarnspappa, utan även att gärningsmannen misstänks lida av en allvarlig psykisk störning. I artikeln fetmarkeras ”Misstänks lida av en psykisk störning.” (Thornéus, 2021, 25 mars). Samtidigt poängterar journalisten att det handlar om en småbarnspappa med en frikyrklig bakgrund. På så sätt kan han skilja sig från ”vanliga” män genom att våldtäkterna förklaras utifrån hans psykiska störning, eftersom det i samhällets ögon upplevs otänkbart att en småbarnspappa skulle våldta. Betoningen på att han är småbarnspappa kan också indikera att det är ett chockartat besked att någon som honom skulle begå ett brott. Denna tidningsartikel inkluderar dock relativt mycket information om gärningsmannen, och är undantaget av tidningsartiklarna som exkluderar offren trots att de kan klassas som idealoffer.
Till skillnad från de artiklar som beskriver gärningsmannen som avvikande skriver DN om en gärningsman som misstänks begått två våldtäkter utomhus, gärningsmannen beskrivs varken som något sexmonster eller som en empatistörd person (Hjertén, 2021, 25 januari). Istället beskrivs han genomgående som mannen, våldtäktsmannen och
gärningsmannen. Varken offren eller gärningsmannen får komma till tals i artikeln. Detta kan innebära att DN inte försöker framhäva gärningsmannen som någon som skiljer sig från ”vanliga” män.
I ett annat fall är en man misstänkt för att ha våldtagit flera kvinnor, där beskrivs inte heller mannen på något utmärkande sätt. I texten förtydligar de att han inte skulle vara någon ensamvarg, de skriver ”Han verkar ha ett socialt nätverk, och verkar inte vara en ensamvarg.” (Dragic, 2020, 26 november). Indirekt kan det betyda att normen om att män som våldtar skiljer sig från ”vanliga” män finns kvar och att detta skulle kunna klassas som ett
undantagsfall eftersom han inte är en så kallad ensamvarg.
Sammanfattningsvis har analysen visat på en tendens att ideala gärningsmän i flera fall särskiljs från ”vanliga” män. Detta riskerar att bidra till synen att den endast är
enstöringar som våldtar. Att beskriva en gärningsman som någon avvikande genom att använda nyckelord med negativt laddade konnotationer som sexmonster, samt att påvisa det extrema i gärningen gör att dessa gärningsmän distanseras från ”vanliga” män.
Formuleringarna får gärningsmännen att verka omänskliga och hänsynslösa och skapar bilden av att det endast är en viss typ av person som våldtar.
19
Samspelet mellan icke-ideala offer och gärningsmän
I jämförelse med de artiklar där offer fick ta plats, fann vi tidningsartiklar där offren inte fick lika mycket utrymme, dessa offer uppfyller inte kriterierna för att vara idealoffer.Resultatet pekar på att våldtäkter som skett antingen inomhus eller på en plats som skulle kunna uppfattas som icke-respektabel hänger samman med både våldtäktsmyter och begränsad medial uppmärksamhet för offren. Myten om att våldtäkt är en avvikande händelse kan kopplas till hur männen beskrivs utifrån deras yrken, sportprestation eller privatliv eftersom deras skuld kan tänkas reduceras då det upplevs otänkbart att någon som dem skulle våldta.
Gärningsmannen medialt inkluderad
I flera artiklar fick mannen majoriteten av utrymmet. I artiklarna får mannen möjlighet att poängtera att han inte har gjort något fel och att han nekar till brott. När mannen får detta utrymme kan det tolkas som en insinuation att kvinnan ljuger.
I en DN-artikel får mannen utrymmet i början där det tydliggörs att han nekar till brott, att han menar att offret skulle ”[...] reagerat positivt på det som skedde i kvinnans sovrum.” (DN, 2018, 6 december). Mitt i texten synliggörs offret och det framhålls att det finns bevisning till hennes fördel, vilket skulle kunna legitimera henne samtidigt som gärningsmannens uttalande om att offret reagerat positivt skulle kunna kopplas till våldtäktsmyten om att kvinnan ville.
Aftonbladet skriver även om ett fall om en man som våldtagit flera kvinnor på en semesterö (Toll, 2019, 10 oktober). Offren stämmer inte in som idealoffer, delvis på grund av att de kände den nu dömde gärningsmannen. De får inte heller något medialt utrymme
jämfört med både gärningsmannen och idealoffer. I artikeln skrivs ”Mannen hävdar att han är oskyldig och säger [...] att han har ‘många unga svenska kvinnliga fans och att det sexuella umgänget var i samförstånd’.” (Toll, 2019, 10 oktober). Detta skulle kunna kopplas till våldtäktsmyten hon ville.
I ett annat fall från Aftonbladet hamnar våldtäktsoffren och deras perspektiv i skuggan av gärningsmannen som tituleras som känd klubbprofil. Under en av våldtäkterna
medverkade även hans vän. Offren tolkar vi som icke-ideala då det skrivs att de blivit upphämtade på Stureplan, vilket tyder på att gärningsmannen inte är okänd för offren. Artikelförfattaren har valt att fetmarkera: ”Misstanken: Våldtog kvinna tre gånger.” (Enn Henricsson, 2019, 16 november), detta gör offret till den ansvariga aktören. Även ”Männen nekar till brott.” är fetmarkerat och bidrar till de misstänkta gärningsmännens perspektiv.
20
I brottsbeskrivningarna där vi tolkar det som att det inte rör sig om idealoffer uppfattas en slappare ton kring brottet. Istället för gärningsman används ord som mannen, deras profession eller dylikt i större utsträckning, samt att våldtäkt upprepade gånger blivit nämnt som sex och samlag. I Aftonbladet beskrivs exempelvis att en tonårspojke har sex med en medvetslös flicka (TT, 2019, 16 juli).
Detta indikerar att när det handlar om de vi tolkar som icke-ideala offer belyses omständigheter som att offret befunnit sig på en festival, fest eller efterfest samt hur offret självmant träffat eller sovit över hos mannen samtidigt som gärningsmannen får medial uppmärksamhet. Sådan information kan göra att offren inte anses tagit ansvar över sin egen säkerhet då hon inte befinner sig på en respektabel plats och kan även kopplas till
våldtäktsmyter. Sammanfattningsvis kan det stödja uppfattningen om att våldtäkter som sker inomhus eller på en icke-respektabel plats inte tas på lika stort allvar som våldtäkter som sker utomhus av okända gärningsmän. Det kan också stödja uppfattningen om att icke-ideala offer inte är av stort nyhetsvärde.
En jurist och en fotbollsspelare
Tidigare har Franiuk, m.fl., (2008, s. 293–295) och Cobos, (2014, s. 46–48) visat att det finns en tendens att irrelevant information om gärningsmän inkluderas i tidningsartiklar, där
gärningsmannens goda karaktär eller sportprestation inkluderas. Genom att använda analysschemat och söka efter lexikala aspekter kunde vi identifiera att nyckelorden som förekom i flera tidningsartiklar var kopplade till männens yrken. Exempelvis beskrivs en man genomgående som jurist och en annan man beskrivs som en fotbollsspelare. DN skriver ”Spelaren, som vann flera SM-guld under sin aktiva karriär [...]” (DN, 2018, 6 december). När sådan information inkluderas har det handlat om de offer som vi tolkar som icke-ideala.
Vidare upptäcktes utifrån analysschemat att det inte bara skrivs om mannens karriär, utan också om vad han gör på sin lediga tid. ”[...] han lägger en tredjedel av sin tid på ‘familj, vänner och trevligheter’, en tredjedel på att hålla föredrag och skriva artiklar och en tredjedel till ’att hjälpa personer och organisationer’ [...]” (Canoilas & Boulvin, 2021, 17 mars). Men också hur mannen upplever tiden i häktet: ”Han tycker att personalen har varit
tillmötesgående och hjälpsamma. Han klarar av det, han är inte plågad av det.” (Canoilas & Boulvin, 2021, 17 mars).
Trots att männen inte alltid reduceras från texten så hade beskrivningarna av dem kunnat sett annorlunda ut. När gärningsmannens yrkesroll, sportprestation eller privatliv nämns riskerar det att förflytta fokuset från våldtäkten. Genom att identifiera och analysera
21
transformationer i texterna fann vi att dessa män är de som får komma till tals medan offren görs osynliga. Det kan tolkas som att offren hamnar i skymundan och riskerar att bli
ifrågasatta, samtidigt som konnotationer görs till männens yrken, sportprestationer eller privatliv som kan antas vara fördelaktiga för dem vilket också kan ge läsaren uppfattningen om att de skulle vara oskyldiga.
Icke-ideala offer som får medialt utrymme och medlidande
Vi fann även att offer som tolkas vara icke-ideala fått medial plats eller sympatier. Dock innehöll några av dem våldtäktsmyter där offrets berusning nämns eller att offret självmant följt med gärningsmannen. Offren har inte tolkats som idealoffer då de antingen haft någon typ av relation till gärningsmannen eller befunnit sig på vad som skulle kunna tolkas som en icke-respektabel plats.
DN berättar hur offret varit rädd och haft panik (Svensson, 2018, 4 december). Mestadels av artikeln består av offrets perspektiv vilket gör att hon möjligtvis också
rättfärdigas som offer. Däremot beskrivs i rubriken att offret skulle varit berusad och genom lexikala aspekter fann vi att nyckelorden i texten är kopplade till just alkohol. Journalisten skriver i ingressen ”Kvinnan hade över 2 promille alkohol i blodet och ringde flera gånger till sin flickvän och berättade att hon var rädd.” (Svensson, 2018, 4 december). Det tydliggörs även att offret självmant följt med männen på efterfest, vilken kan tolkas som att hon själv utsatt sig för en sådan situation och skulle kunna kopplas till myten att hon bad om det.
Aftonbladet rapporterar om ett offer för en gruppvåldtäkt som fick utrymme i texten trots att hon inte klassas som ett idealoffer, Johansson (2019, 24 november) skriver:
”Flickan beskrev hur hon plötsligt befann sig i en mycket utsatt situation. Någon försökte dra ner hennes byxor, en annan drog henne i armarna och tryckte ner henne på sidan. En annan höll fast henne [...] Det var händer överallt på henne.” (Johansson, 2019, 24 november). Nyckelord som skräckslagen, frozen fright och tvivel har använts i tidningsartiklarna, och offren har fått möjlighet att berätta sin historia om våldtäkten och om tiden efteråt. En kvinna beskriver tiden efter övergreppet:
”Han tog sig rätten att förbruka min kropp. Jag vill inte dö men jag vill heller inte leva i den här kroppen, den är inte min längre. Jag önskar att de som begår övergrepp förstår vilken skada de gör. Att aldrig kunna se på sig själv igen som man tidigare gjort, i varken kropp eller själ.” (Hjertén, 2021, 20 april).
22
Vidare skriver DN om ett fall som skapat frågor som handlar om offrens problematik när de behöver återuppleva våldtäkten under rättegången (By, 2019, 11 oktober). Det beskrivs att offret inte orkat vittna och att de fyra männen som anmälts för våldtäkt därför frias. Offret kände tre av dessa män, därför uppfattas hon inte som ett idealoffer. Varken offer eller gärningsmän uttalar sig i artikeln, men den genomsyras av en debatt om huruvida offer ska tvingas återuppleva traumat, och en eventuell sympati för offret kan urskiljas ”Hur mycket kan man begära att en person som säger att den utsatts för en grov våldtäkt ska minnas och orka berätta om detaljerna?” (By, 2019, 11 oktober). Offret beskrivs också varit ledsen och chockad vilket kan liknas vid hur idealoffren tenderar att beskrivas. Att männen frias med bakgrund av att offret inte orkat vittna kan antyda att offret inte lyckas uppfylla det sjätte kravet för att vara ett idealoffer, vilket innebär att å ena sidan vara stark men å andra sidan svag (Christie, 2019, s. 12).
I ett annat fall i DN kan offren tolkas som icke-ideala då våldtäkterna har begåtts i samband med krogvistelser (Svensson, 2019, 17 april). Gärningsmannen beskrivs istället som ordningsvakten samtidigt som offren benämns som kvinnorna. I artikeln poängteras att gärningsmannen menar att en av de tre offren varit ”[...] med på det hela [...]” (Svensson, 2019, 17 april). Överlag beskrivs våldtäkterna till offrens fördel då ordet våldtäkt används samt på sättet det beskrivs att gärningsmannen satt i system att utnyttja sin arbetsställning. Offren beskrivs som chockade, upprörda och drabbade av panik och det indikera att artikeln målar upp en sympatisk ställning gentemot offren. Ändock finns några ord som kunnat ändrats för att få fram en mer fullständig berättelse om våldtäkterna.
Med hjälp av analysschemat kunde vi identifiera mönster i både lexikala aspekter och transformationer som visade att icke-ideala offer får medialt utrymme i olika grad, och rättfärdigas därmed som offer trots mindre medialt utrymme jämfört med idealoffer. Sammantaget kan detta vara ett tecken på att det finns fler offer än de som kan tolkas som idealoffer som blir uppmärksammade i media. Även om det i vissa fall innehåller information om offrets berusning eller att hon skulle varit på en fest, skulle det mediala utrymmet och den sympati som stundtals kan uppfattas, vara en indikator att även dem anses förtjäna det stöd och hjälp ett offer ska få.
Slutsatser
Studiens syfte var att klargöra om det används stereotyper i svensk nyhetsmedia när det rapporteras om våldtäkter. Slutsatsen är att det indirekt förekommer i DN och Aftonbladet,
23
men att det skiljer sig åt beroende på om offret passar in i mallen för idealoffer och om gärningsmannen tolkas vara en ideal gärningsman.
Resultatet visar att våldtäktsmyter inte drabbar offret om kraven för ett idealoffer är uppfyllda. När både offer och gärningsman tolkas som ideala kan dock våldtäktsmyten våldtäkt är en avvikande händelse urskiljas. I dessa fall får offret medial uppmärksamhet, brottens allvar beskrivs och gärningsmannen porträtteras som skild från ”vanliga” män. Detta visar också på hur det sker ett samspel mellan konstruerandet av idealoffret och den ideala gärningsmannen. Dock fann vi undantagsfall från DN.
Bland deoffer som inte passar in i mallen för idealoffer upptäcktes våldtäktsmyterna hon ljuger, hon ville och hon bad om det. Offren fick olika mycket medial plats och
sympatier. I vissa fall inkluderades irrelevant information om gärningsmannen vilket riskerar att reducera gärningsmannens ansvar och kan tyda på våldtäktsmyten våldtäkt är en
avvikande händelse eftersom beskrivningen av männen får det att verka otänkbart att de skulle vara gärningsmän.
Sammanfattningsvis visar medias rapportering på en diskurs där en del offer blir misstrodda, skadade och svikna av omgivningen men också att våldtäkt kan uppfattas som en avvikande händelse när det i själva verket är ett utbrett samhällsproblem. När offer inte passar in i normerna som utgör ett idealoffer riskerar de att tillskrivas våldtäktsmyter vilket kan resultera i psykisk ohälsa och skuldbeläggning.
Diskussion
I jämförelse med tidigare forskning
På en övergripande nivå stödjer denna studie de resultat som påträffats i tidigare studier, exempelvis att det i vissa fall används ett språk som antyder att en våldtäkt inte ägt rum, att mer sympatier är förknippat med okända gärningsmän, eller att offret skuldbeläggs. Däremot har kombinationen av begreppen kunnat visa på fler perspektiv som inte tidigare påvisats i form av hur idealoffer och våldtäktsmyter hör ihop, då det finns ett tydligt mönster i vilken typ av offer som blir drabbade av våldtäktsmyter och vilka som inte blir det.
Vidare analyserades det underliggande i språket vilket genererade ett resultat som antyder att det indirekt förekommer våldtäktsmyter och inte att de uttryckligen nämns, vilket går i linje med Siefkes-Andrew och Alexopoulos (2019, s. 754) resultat. Samtidigt som det skiljer sig från Franiuk, m.fl., (2008, s. 293) studie som visade att våldtäktsmyter uttryckligen nämns.
24
Till skillnad från tidigare studier har denna studie funnit att alkohol även nämnts till kvinnans förmån som särskilt utsatt. De flesta studier nämner inte heller något om samtycke, med undantag för Siefkes-Andrew och Alexopoulos (2019, s. 754). Något som också skiljer studien från tidigare forskning kan vara att en del icke-ideala offer får medial uppmärksamhet och medlidande.
Resultatdiskussion
Att en del offer som inte uppfyller kriterierna för idealoffer får medialt utrymme kan indikera en normförskjutning i synen på vem som är ett idealoffer. Mer utrymme i media skulle kunna innebära mer sympatier, vilket bekräftar dem som offer. Möjligtvis kan en normförskjutning till viss del redan inträffat då vi funnit artiklar som inte innehållit några våldtäktsmyter, istället har det handlat om (ideal)offer som berättat om deras upplevelser.
Med hjälp av de lexikala aspekterna och transformationerna har vi funnit flera tidningsartiklar som skulle kunnat uttryckt sig annorlunda för att rättfärdiga offret. I vissa artiklar har både samlag och våldtäkt använts för att beskriva våldtäkten, det kan tyda på att journalisten överlag rättfärdigar offret, men det korrekta hade varit att byta ut samlag till våldtäkt. Genom lexikala aspekter har vi funnit att offret upprepade gånger blir benämnt som kvinnan, detta kan tyda på att offret inte anses värdigt att kallas för offer och därför väljs ett mer neutralt ord. Det kan också handla om att gärningsmannen inte är dömd.
Att nyhetsmedia väljer att poängtera att en gärningsman är avvikande, genom att exempelvis se det väsentligt att belysa att en gärningsman lider av en allvarlig psykisk störning, kan ge intryck av att nyhetsmedia känner ett behov av att hitta någonting som kan påvisa att det inte handlar om en ”vanlig” man. Detta kan bidra till en försvårad process av att våldtäkter borde förstås ett samhällsproblem och inte som en isolerad, avvikande händelse.
I många av de artiklar som handlat om våldtäkter inom den privata sfären har det varit frågan om samtycke vilket skulle kunna spegla samtyckeslagens avtryck. Möjligtvis kan det vara så att en förändring håller på att ske som handlar om att våldtäkter inom den privata sfären inte längre alltid stannar där. När det diskuteras samtycke indikerar det att en våldtäkt numera inte behöver föregås av hot och våld, och kanske kan samtyckeslagen förändra bilden av vem som anses vara ett idealoffer. Att förändra synen på vem som är ett idealoffer kan också leda till en minskning av våldtäktsmyter.
Att få rättsligt och samhälleligt stöd är en övervägande fördel som idealoffren får. Däremot kan de riskera att bli fast i en begränsning som innebär att de behöver bete sig på ett visst sätt för att få stödet (Van Dijk, 2009, s. 24–25). Om samtyckeslagen kan leda till en
25
förändrad syn på vem som anses förtjänt att ses som ett offer kan det kanske också lyckas befria offren från denna känslomässiga och kulturella begränsning.
En ökad förståelse för brott som sker bakom stängda dörrar kanske också kan leda till en ökad förståelse för att det inte finns ett enhetligt sätt att bete sig på innan, under eller efter en våldtäkt. En förändring av detta skulle då kunna reducera förekomsten av våldtäktsmyter. Ett tecken på att en sådan förändring är på väg att ske är våldtäktsmyten om kvinnans berusning, vi kunde se en tendens att kvinnans berusning inte nödvändigtvis togs upp i syfte att skylla på henne, snarare antydde det att hon varit i en särskilt utsatt situation och att gärningsmannen utnyttjat det.
Det är viktigt att diskutera begreppen i relation till varandra då det kan synliggöra förekomsten av skuldbeläggning på vissa typer offer, för att sedermera förändra synen på dessa och i sin tur reducera skuldbeläggningen. Vi menar därför att det finns en poäng med att kombinera begreppen eftersom en förändring av förväntningarnapå ett offer också skulle kunna frigöra dem från begränsningar och samtidigt minska våldtäktsmyter. I slutändan kan det leda till att flera kvinnor vågar anmäla en våldtäkt och det skulle kunna föra oss närmare en lösning på samhällsproblemet.
Metoddiskussion
En nackdel med en kvalitativ metod kan vara att resultaten inte alltid är generaliserbara eftersom syftet är att tolka, men beslut föll ändå på en sådan då resultatet kan visa en trend i en teoretisk kontext samt möjlighet till en helhetsbild genom en djupare förståelse (Bryman, 2018, s. 484, 485). Vidare har metoden ett konstruktionistisk synsätt vilket innebär att det finns en risk för subjektiva tolkningar (Bryman, 2018, s. 484). Men med kritiska ögon och en väl utvald tolkningsstrategi som vi delar definition av, samt en dubbel bedömning från båda författarna har vi gjort vårt bästa för att minska den risken.
Då studien innefattar processer av tolkningar kan det leda till att vi valt bort
tidningsartiklar som någon annan forskare skulle inkluderat i studien, men med riktlinjer för hur urvalsprocessen gick till har vi förhoppningsvis lyckats parera denna problematik. En eventuell problematik skulle kunna vara att vi i analysschemat möjligen exkluderat användbara frågor och att de vi valt att inkludera har inkluderats baserat på vår subjektiva bedömning. Detta har hanterats genom att basera analysschemat på tidigare forskning, teorier och analysverktyg från kritisk diskursanalys.
Då kritisk diskursanalys bland annat syftar till att blottlägga det implicita i texterna kan analysverktygen också verka otydliga (Bergström & Ekström, 2018 s. 294). Vi har därför
26
valt att inkludera en förklaring om de olika delarna i analysschemat. Vidare ansågs det givande att analysera utifrån kritisk diskursanalys eftersom det möjliggjorde att vi kunde finna sådant som inte blir sagt i form av konnotationer och andra viktiga aspekter och samtidigt ha en utgångspunkt i studien som kan synliggöra ojämlikheter och
maktförhållanden. En vanlig läsning av en text kan inte alltid leda lika långt (Boréus & Brylla, 2018 s. 342).
Ytterligare en reflektion är att utfallet kunnat sett annorlunda ut om vi sökt på andra ord i Mediearkivet. Om vi sökt på fler ord än våldtäkt och sexualbrott hade vi möjligtvis kunnat få fram fler dimensioner men samtidigt som det förmodligen resulterat i för många irrelevanta träffar.
Om vi även inkluderat korta artiklar med färre än 200 ord hade det kunnat leda till andra viktiga insikter. Men vi ansåg det mer fördelaktigt att inkludera innehållsrika texter och att ha en effektiv arbetsgång. Det finns en risk att vi exempelvis missat artiklar som
procentuellt gett stort utrymme till våldtäktsmyter.
Förslag på vidare forskning
Ett förslag på vidare forskning kan tänkas vara att jämföra hur rapporteringen om våldtäkter såg ut före och efter samtyckeslagen trädde i kraft för att därmed också kunna se om en normförskjutning har skett och om bilden av idealoffer har förändrats. Detta skulle kunna påvisa om förändringen skett gradvis under en längre period, eller om det kan urskiljas en markant skillnad i skiftet innan och efter samtyckeslagen stiftades.
Ytterligare ett förslag är att fortsatt kombinera begreppen våldtäktsmyter och idealoffer för att undersöka hur det ser ut bland våld i nära relation eller också jämföra manliga och kvinnliga offer eller manliga och kvinnliga gärningsmän. Då vi fann många rubriker som reducerade gärningsmannens ansvar från brottet utan att djupdyka i denna problematik kan även det tänkas vara en intressant infallsvinkel för vidare studier.
