Organisatorisk stigma och kommunikation vid penningtvättsskandaler : En studie om varför organisatorisk stigma uppstår och hur banker kommunicerar för att motverka detta

Organisatorisk stigma och kommunikation vid penningtvättsskandaler

motverka detta

Författare: Rojeh Faez Slewa (970726) och David Sörbye (930801)

Höstterminen 2020

Företagsekonomi, självständigt arbete, avancerad nivå, 30 hp Ämne: Företagsekonomi

Handelshögskolan vid Örebro universitet Handledare: Simon Lundh

Förord

Vi vill tacka vår handledare Simon Lundh och bisittare Hans Hasselbladh för deras engagemang och goda vägledning under arbetets gång. Med hjälp av detta stöd har vi kunnat prestera till vår högsta förmåga under uppsatsskrivandet samt bidragit till en lärorik process som givit en god grund för framtida åtaganden. Vi vill även rikta ett stort tack till våra opponenter som bidragit med konstruktiv kritik under hela arbetsprocessen vilket förbättrat och hjälpt studien framåt.

Örebro, 10 januari 2021

__________________________ __________________________

Abstract

Background and research issue: In today's society big established banks are involved in

scandals regarding the financial crime known as money laundering. Documents from Polismyndigheten and Hvidvasksekretariatet show that reports regarding money laundering have increased drastically within the past years. This is a problem for banks because money laundering scandals are a source for organizational stigma which can lead to consequences regarding their economy and social status. This issue arises because stakeholders and society view the banks that are involved in money laundering scandals as flawed and dysfunctional and their behavior is not accepted. To prevent organizational stigma from damaging the banks they can use communication to reduce the negative effects that follow from stigmatization.

Purpose: The study aims to describe and analyze how banks communicate to counteract the organizational stigma that arises due to money laundering scandals. To be able to answer the purpose, an understanding must be created regarding how organizational stigma arises in relation to money laundering scandals. This will then form the basis for the study's analysis of how banks communicate to counteract the organizational stigma that arises in connection with money laundering scandals.

Methodology: The thesis is carried out using a qualitative content analysis based on document

review. The documents that was reviewed and analysed has been collected from Finansinspektionen, Finanstilsynet, swedish and danish media, press releases and annual reports from SEB, Danske Bank and Swedbank. The empirical material that the thesis has reviewed and analysed is based on a time period from 2017 to 2020.

Conclusions: The findings of this thesis indicate that organizational stigma occurs, in regards

to money laundering scandals, because of inadequate control and monitoring systems which gives criminals an opportunity to abuse the banks and the financial system. Controlling and monitoring is something that the banks are expected to do which SEB, Danske Bank and Swedbank has failed to fulfill. Because of this failure the stakeholders of SEB, Danske Bank and Swedbank have responded with social and economic sanctions to prevent similar behaviour in the future. The banks in turn have communicated through certain strategies to reduce the impact and damage that the money laundering scandals and the organizational stigma brings. In this thesis it is indicated that the banks have used mainly one type of communication strategy throughout the time period that the money laundering scandals were happening.

Keywords: Organizational stigma, communication, communication strategies, money laundry,

Innehållsförteckning

2. Organisatorisk stigma och kommunikation ... 5

2.1 Organisatorisk stigmateori ... 5

2.1.1 Kommunikation inom organisatorisk stigma ... 7

2.2 Analysmodell ... 9

3. Metod och metodologiska överväganden ... 10

3.1 Undersökningsdesign ... 10

3.1.1 Explorativ fallstudie och kvalitativ forskningsansats ... 10

3.1.2 Urval ... 10 3.2 Genomförande av studie ... 12 3.3 Analysmetod ... 13 3.4 Metodreflektion ... 14 4. Empiri ... 17 4.1 SEB ... 17 4.2 Danske Bank... 19 4.3 Swedbank ... 20 5. Analys... 23

5.1 Organisatorisk stigma till följd av penningtvättsskandaler ... 24

5.2 Kommunikationsstrategier i samband med penningtvättsskandaler ... 26

6. Slutsats ... 30

7. Diskussion ... 32

7.1 Egna reflektioner och studiens teoretiska samt praktiska bidrag... 32

7.2 Förslag till vidare forskning ... 33

8. Källförteckning ... 34

8.1 Vetenskapliga artiklar ... 34

8.2 Digitala källor ... 36

1

1. Inledning

—————————————————————————————————————————— Studiens introduktionskapitel inleds med en beskrivande bakgrund om skandaler och dess effekter på banker och samhället. Därefter presenteras problemdiskussionen för att problematisera kring varför skandaler är ett problem för banker. Sedan redogörs syftet med studien vilket tillsammans med problembakgrund och problemdiskussion mynnar ut i studiens frågeställning.

——————————————————————————————————————————

1.1 Problembakgrund

I dagens samhälle uppmärksammas det ofta i media att stora etablerade banker är involverade i skandaler gällande penningtvätt, bedrägeri och bokföringsbrott. Skandalerna avser bankerna Danske bank, HQ bank, Nordea, SEB och Swedbank (Expressen, 2019; SVT, 2018; Aftonbladet, 2019; Expressen, 2016; Expressen, 2019). I denna studien kommer penningtvättsbrott att studeras då det är den kriminella aktivitet som främst och mest frekvent förekommer i banksektorn. Penningtvätt innebär att kriminella utnyttjar banker och andra finansinstitut för att göra illegala vinster tillgängliga för investering och konsumtion (Finansinspektionen, 2020). Finansinspektionen anger att penningtvätt ger upphov till en så kallad ryktesrisk som kan leda till ett försämrat förtroende för en bank. En ryktesrisk avser risker som är associerade med att en bank inte följer de regelverk som existerar kring penningtvätt vilket kan leda till sanktioner eller andra typer av bestraffningar från myndigheter. Utöver sanktioner och bestraffningar kan ryktesrisk även leda till att en banks aktiekurs sjunker, att kunder lämnar banken eller en försämrad möjlighet att hitta samarbetspartners. Ryktesrisk och dess konsekvenser kan realiseras utan att det finns konkreta bevis på att banken faktiskt har blivit utnyttjad för penningtvätt och det enbart finns rykten om att det förekommer brister i arbetet mot penningtvätt (Ibid.).

Penningtvätt ger upphov till det som kallas händelsestigma, det vill säga att en organisation blir stigmatiserad på grund av en viss händelse (Tracy & Phillips, 2016). Intressenter utvärderar därmed en organisation negativt på grund av denna händelse vilket leder till att organisationen blir stigmatiserad. Denna stigmatisering sker oavsett vilken bransch organisationen tillhör vilket innebär att det skiljer sig från kärnstigma. Kärnstigma till skillnad från händelsestigma innebär att organisationer stigmatiseras baserat på den bransch de tillhör. Kärnstigma uppstår därmed på grund av “who it is, what it does, and whom it serves” (Tracy & Phillips, 2016, p. 742). En skandal som penningtvätt kan klassificeras som en enskild händelse där organisatorisk stigma uppstår vilket innebär att studien därmed kommer utgå från händelsestigma och inte kärnstigma. Detta innebär att händelsestigma ingår i begreppet organisatorisk stigma i denna studie.

Organisatorisk stigma definieras som ett attribut som innebär ett sämre anseende hos omvärlden där intressenter uppfattar det som att en organisation har en fundamental och djupgående brist (Devers & Mishina, 2019; Devers, Dewett, Mishina & Belsito, 2009).

2 Organisatorisk stigma är subjektivt och det är ett attribut som utomstående ömsesidigt tilldelat en organisation där stigmatiseringen inte behöver vara sanningsenlig eller objektiv. Organisatorisk stigma uppstår genom att utomstående ger en organisation attribut i form av stereotyper, förlust av status och diskriminering i specifika kontexter där dessa komponenter av organisatorisk stigma har möjlighet att utspelas. På en organisatorisk nivå definieras stigma i form av förändrad identitet och ett försämrat anseende hos utomstående. Organisatorisk stigma är kopplat till underliggande egenskaper, till exempel policies eller agerande, hos organisationer i relation till specifika omständigheter eller händelser. Det innebär att stigmatisering från intressenter i förhållande till en organisation kommer återstå om en förändring av de underliggande egenskaperna inte kommuniceras ut till intressenterna (Ibid.). Anmälningar gällande penningtvätt har ökat kraftigt mellan 1996 till 2019 i Sverige enligt rapporter från Finanspolisen år 2014 och år 2019 (Polismyndigheten, 2019). Under 1996 anmäldes cirka 400 penningtvättsrapporter medan det 2019 anmäldes 21 709 penningtvättsrapporter gällande alla sektorer i Sverige (Polismyndigheten, 2019). I banksektorn anmäldes 3275 penningtvättsrapporter år 2009 medan år 2019 anmäldes 16 831 vilket innebär en ökning på cirka 414 procent. Dessutom utgjorde banksektorn cirka 36 procent av samtliga anmälda penningtvättsrapporter år 2009 medan 2019 utgjorde banksektorn cirka 77,5 procent vilket innebär en ökning med 41,5 procent. Finanspolisen anger i sin rapport från år 2019 att största ökningen sker i bank- och finansieringsrörelse då det är en växande sektor där fler fått tillstånd att bedriva en sådan verksamhet (Ibid.). I Danmark är det Hvidvasksekretariatet som ansvarar för penningtvätt och rapporter gällande detta (Anklagemyndigheden, 2016; Anklagemyndigheden, 2019). År 2013 mottog de 5166 rapporter vilket sedan dess ökat markant och år 2019 mottog de 53 454 rapporter. År 2016 stod banksektorn för cirka 72% medan år 2019 stod de för 77% av samtliga penningtvättsrapporter som Hvidvasksekretariatet mottog. Det är en massiv ökning i det totala antalet rapporter där Hvidvasksekretariatet anger att komplexiteten i dessa rapporter också ökat (Ibid.).

1.2 Problemdiskussion

Skandal definieras som en omständighet eller handling som inte är anständig eller strider mot den etablerade uppfattningen gällande moral och kan leda till ett försämrat eller skadat rykte (Merriam-Webster, 2020). Skandaler i banksektorn är inget nytt fenomen utan det har pågått under en lång period. Den mest aktuella typen av bankskandal är penningtvätt som ökat markant på grund av globaliseringen av de finansiella marknaderna (Bjerregaard & Krichmaier, 2019). Penningtvätt ses idag som ett globalt problem som många länder och organisationer utsätts för. Enligt Schott (2006) medför penningtvätt stora makroekonomiska konsekvenser såsom oförutsägbara förändringar i efterfrågan på pengar och utsätter finansiella institut och finansiella system för risker som försämrat anseende eller rättsliga konsekvenser. Schott (2016) förklarar att när en bank löper risk för ett försämrat anseende genom negativ publicitet på grund av penningtvätt kan det resultera i en förlust av förtroende för organisationens integritet. Då en bank har fått ett försämrat anseende på grund av misstankar samt anklagelser gällande penningtvätt finns risken att intressenter väljer att avsluta sin relation med organisationen (Ibid.). Detta uppstår främst på grund av det som kallas “stigma by

3

association”, det vill säga att de som associerar sig med en organisation som stigmatiseras till

följd kan bli stigmatiserade själva (Pozner, 2008). För att motverka detta avslutar de sin relation till organisationen.

Som tidigare nämnt ger penningtvätt upphov till organisatorisk stigma då samhället anser att det är en negativ händelse. Detta beror på att händelsen är ett resultat av att en organisation överträder grundläggande normer i samhället vilket indikerar en dysfunktionalitet inom organisationen (Pozner, 2008). Om dessa överträdelser kan tillskrivas vissa enskilda aktörer minskar risken för att organisatorisk stigma uppstår. Organisatorisk stigma uppstår främst om en eller flera överträdelser kan tillskrivas organisationen som helhet. Om en enskild aktör bryter mot de normer som ett samhälle värderar kan organisationen minska risken för organisatorisk stigma genom att skylla på den aktören så att denne bär majoriteten av stigman. Om aktörer däremot kan bryta mot normer på grund av att en organisation har svaga kontroll- och övervakningssystem blir det omöjligt att skylla enbart på en eller flera aktörer och organisationen får bära skulden. Detta leder till att organisationen i sin helhet blir stigmatiserad (Ibid.). När en organisation väl utsätts för organisatorisk stigma uppstår det problem i förhållande till ekonomisk och social status (Devers, Dewett, Mishina och Belsito, 2009). Det innebär att organisationen utsätts för skadliga ekonomiska och sociala sanktioner från samhället på grund av det som anses vara ett felaktigt agerande. Organisatorisk stigma påverkar en organisations förmåga att prestera negativt vilket i sin tur försämrar dess anseende. Forskare inom organisationsteori har demonstrerat att ett dåligt anseende kan leda till ett minskat ekonomiskt värde samt försämrad förmåga för en organisation att erhålla resurser (Ibid.). Fischer och Reuber (2010) anger ett exempel på hur en skandal ger upphov till organisatorisk stigma och dess negativa påverkan. Arthur Andersen var en internationell bokförings- och rådgivningsverksamhet för offentliga organisationer. Verksamheten i fråga upplevde oåterkallelig skada gällande sitt anseende på grund av att de utförde kriminella aktiviteter för att skydda en kund. Detta uppdagades och avdelningen som hanterade denna kund avvecklades där skulden enligt Arthur Andersen enbart skulle placeras på denna enhet. Arthur Andersen blev dömda i domstol för dessa brott då hela verksamheten ansågs vara ansvariga för det felaktiga agerandet. Det ledde till att de inte längre fick revidera offentliga organisationer. Övriga kunder till Arthur Andersen övergav därmed verksamheten vilket ledde till att organisationen lades ned.

Warren (2007) förklarar att skandaler kan ses som en händelse som producerar stigma vilket kan skada identiteten hos en organisation. Organisationer är därmed motiverade till att undvika skandaler och på så sätt stigmatisering. När en organisation däremot är involverad i en skandal vill intressenter förstå varför denna händelse uppstod och organisationen kan fylla detta tomrum genom att förmedla information genom olika kommunikationskanaler. Den information som förmedlas har syftet att försöka tillfredsställa intressenternas efterfrågan men främst skydda organisationen från stigmatisering och skadad identitet. Detta är något organisationer gör frekvent vid normala omständigheter för att förbättra sitt anseende i relation till intressenter men det blir än mer viktigt vid en skandal (Ibid.). Organisationer som är inblandade i skandaler har ofta en mer detaljerad uppfattning gällande händelsen än

4 utomstående (Zapata Johansson, 2007). Detta är ett problem eftersom intressenter främst skapar en uppfattning om skandaler av media där den information som rapporteras genom denna kommunikationskanal inte nödvändigtvis är sanningsenlig (Ibid.). Däremot har utvecklingen av media och andra kommunikationskanaler ökat mängden information som avslöjas ofrivilligt av organisationer och dess ledning (Casonato, Farneti & Dumay, 2019). Detta kan därmed leda till en signifikant och omedelbar påverkan på intressenters värdering av en organisation vilket i sin tur har en påverkan på organisationens prestation samt dess anseende.

Enligt Harvey och Wade (2019) är det viktigt att ledningen i en organisation kan analysera och förstå vilket beteende som är socialt acceptabelt för intressenter. Det beror på att intressenter har en möjlighet till att exponera beteenden som inte är socialt acceptabla genom olika kommunikationskanaler vilket leder till stigmatisering av en organisation. Denna exponering och stigmatisering innebär att en organisation med stor sannolikhet måste anpassa sin verksamhet så att den är i enlighet med intressenternas åsikter. Generellt sett existerar det dock intressentgrupper med olika målsättningar samt motiv vilket innebär att ledningen i en organisation måste balansera sin respons gentemot dessa (Harvey & Wade, 2019). Detta beror på att vissa intressentgrupper har som motivation samt målsättning att motverka en viss typ av praxis i en organisation eller bransch. Om en organisation inte har en balanserad respons mot sina intressentgrupper kan det leda till stigmatisering (Ibid.). Intressenter är delaktiga i sammankopplade sociala system i form av till exempel industrier, samhällen och länder (Devers, Dewett, Mishina & Belsito, 2009). Då grupper av intressenter är delaktiga i sammankopplade sociala system leder det till informationsutbyte mellan grupper och över gränser vilket ökar allvarlighetsgraden samt spridningen av organisatorisk stigma (Ibid.). När en skandal väl uppstått är det ledningen i en organisation som måste förhindra att relationer till intressenter förstörs med hjälp av kommunikation (Sutton & Callahan, 1987). Det är därför viktigt för organisationer att tillämpa kommunikationsstrategier för att förhindra eller reducera organisatorisk stigma som uppstår i samband med en skandal (Ibid.).

1.3 Syfte

Studien ämnar till att beskriva och analysera hur banker kommunicerar för att motverka organisatorisk stigma som uppstår vid penningtvättsskandaler. För att kunna besvara syftet måste det skapas en förståelse gällande hur organisatorisk stigma uppstår i förhållande till penningtvättsskandaler. Detta utgör sedan grunden för studiens analys av hur bankerna kommunicerar för att motverka organisatorisk stigma som uppstått i samband med penningtvättsskandalerna.

1.4 Frågeställningar

• Hur kommunicerar banker för att motverka organisatorisk stigma i samband med penningtvättsskandaler?

5

2. Organisatorisk stigma och kommunikation

—————————————————————————————————————————— Den teoretiska referensramen inleds med organisatorisk stigmateori vilket sedan följs av kommunikation inom organisatorisk stigma. Avslutningsvis presenteras en analysmodell samt förklaring till denna.

——————————————————————————————————————————

2.1 Organisatorisk stigmateori

Devers, Dewett, Mishina och Belsito (2009) har utvecklat en generell organisatorisk stigmateori eftersom tidigare forskare inte etablerat en sådan där teorin ska definiera konstruktionen av organisatorisk stigma och dess omständigheter. Stigma kan delas upp i individuell stigma samt organisatorisk stigma. Individuell stigma skiljer sig gentemot organisatorisk stigma på så sätt att stigmatisering sker i förhållande till enskilda individer på grund av individuella egenskaper, till exempel utseende, religion eller karaktärsdrag. Organisatorisk stigma uppstår genom att intressenter stigmatiserar en organisation på grund av dess beteende och agerande, till exempel vid skandaler eller misslyckanden i verksamheten (Ibid.) Penningtvättsskandaler är därmed orsaken till att organisatorisk stigma uppstår där organisatorisk stigma är konsekvensen av händelsen. Generellt sett är organisatorisk stigma specifik till en viss kontext medan individuell stigma kan förekomma i flera olika kontexter (Devers, Dewett, Mishina och Belsito, 2009). Individuell stigma överförs generellt sett inte till organisationen medan organisatorisk stigma ofta leder till individuell stigma (Pozner, 2008). Organisatorisk stigma definieras som ett attribut som innebär ett sämre anseende hos omvärlden där intressenter uppfattar det som att en organisation har en fundamental och djupgående brist (Devers & Mishina, 2019; Devers, Dewett, Mishina och Belsito, 2009). Organisatorisk stigma leder till att intressenter aktivt implementerar sociala och ekonomiska sanktioner på en organisation där stigmatisering används som ett verktyg för att socialt kontrollera organisationer. Stigmatisering leder utöver ekonomiska och sociala sanktioner till starka negativa känslomässiga reaktioner som till exempel rädsla eller hat (Devers, Dewett, Mishina & Belsito, 2009).

Devers, Dewett, Mishina och Belsito (2009) anser att stigmatisering kopplat till beteende oftast har djupgående inslag av fundamentala egenskaper som baseras på beteende. Det innebär således att förändringar i beteende möjligtvis inte är tillräckligt för att motverka eller eliminera organisatorisk stigma. Organisatorisk stigma är något som enkelt överförs till individer och organisationer som interagerar med en part som är stigmatiserad (Phung, Buchanan, Toubiana, Ruebottom & Turchick‐Hakak, 2020). Organisatorisk stigma är även långvarig vilket kan innebära svårigheter gällande minimering och motverkande av det (Ibid.). Eftersom en organisation har flera olika intressentgrupper och dessa kan uppfatta någon form av organisatorisk stigma kopplad till verksamheten innebär det att ledningen måste förstå sig på vilket beteende som anses vara socialt acceptabelt i förhållande till främst konsumenter, investerare och samarbetspartners (Harvey & Wade, 2019). Intressenter reagerar även olika på

6 stigma, till exempel att konsumenter avslutar sin handel med en organisation eller att samarbetspartners avslutar sin relation till en organisation (Ibid.). Intressenter ingår också i sociala nätverk vilket främjar utvecklandet av gemensamma värdegrunder samt beteendemönster och kan leda till ett beroendeförhållande till varandra (Devers, Dewett, Mishina & Belsito, 2009). Detta innebär att gränser överskrids och allvarlighetsgraden samt spridningen av stigmatisering blir större. En vilja att avskilja sig, så kallat disidentification, från en organisation som är utsatt för stigmatisering är därmed en vanlig reaktion från intressenter vilket leder till försämrad social och ekonomisk status samt minskad makt för den stigmatiserade organisationen. Om en organisation däremot har stor makt minskar möjligheten att avskilja sig, gäller generellt sätt samarbetspartners, även om det uppstått stigmatisering (Ibid.). Organisatorisk stigma kan även vara kopplat till specifika kontexter, till exempel yrkesroller eller specifika verksamheter, och kan i vissa fall motverkas av att organisationer anger tydliga skillnader i sin identitet i jämförelse med liknande verksamheter (Phung, Buchanan, Toubiana, Ruebottom & Turchick‐Hakak, 2020). Organisationer kan därmed vara tydliga med skillnader i identitet mellan varandra för att minska stigmatisering i förhållande till specifika kontexter (Ibid.).

Fischer och Reuber (2010) presenterar sex faktorer som utformats med hjälp av stigmateori där dessa beskriver hur en organisations anseende påverkas baserat på hur intressenter uppfattar en specifik händelse. Stigmatisering av intressenter och förlust av anseende menar forskarna är två sidor av samma mynt, det vill säga att de inte är skilda från varandra vilket även stärks av Devers och Mishina (2019) samt Devers, Dewett, Mishina och Belsito (2009). Den faktor som Fischer och Reuber (2010) benämnt faktor fem har uteslutits ur denna studie på grund av att den inte anses vara relevant. I denna studie finns det därmed fem faktorer som beskriver hur organisatorisk stigma samt ett försämrat anseende hos intressenter kan uppstå i relation till en organisation. Vid en analys av en organisation som agerat felaktigt så måste dessa fem faktorer inkluderas för att få en mer komplett förståelse för utfallet (Ibid.).

1. “An organization’s discreditable actions will be associated with reputational loss to

the extent that external stakeholders judge their onset and/or their continuation to be controllable by the organization.” (Fischer & Reuber, 2010, s. 43).

2. “An organization’s discreditable actions will be associated with reputational loss to

the extent that external stakeholders are certain that they occurred.” (Fischer &

Reuber, 2010, s. 44).

3. “An organization’s discreditable actions will be associated with reputational loss to

the extent that external stakeholders judge them as threatening.” (Fischer & Reuber, 2010, s. 44).

7

4. “An organization’s discreditable actions will be associated with reputational loss to

the extent that external stakeholders judge them to be deviant from industry norms.”

(Fischer & Reuber, 2010, s. 45).

5. “The relationship between perceived properties of discreditable actions and

reputational loss is positively moderated by frequent, predominantly negative media coverage of the discreditable actions.” (Fischer & Reuber, 2010, s. 46).

Faktor ett innebär att en organisations diskrediterande handling blir associerad med förlust av anseende till den omfattning som intressenter anser att den är kontrollerbar av organisationen (Fischer & Reuber, 2010). Det beror på att utomstående anser att en organisation kunde undvikit händelseförloppet men valde att inte göra det, därmed blir incitamentet för intressenter att stigmatisera större vilket leder till försämrat anseende. Faktor två innebär att en organisations diskrediterande handling blir associerad med förlust av anseende till den omfattning som intressenter med säkerhet kan fastställa att det förekommit. För att en organisation ska stigmatiseras av intressenter och på så sätt förlora anseende måste utomståendes uppfattning vara att en diskrediterande handling verkligen förekommit i en organisation. Faktor tre avser att en organisations diskrediterande handling blir associerad med förlust av anseende till den omfattning som intressenter upplever den som hotfull. Det baseras främst på om intressenterna uppfattar en diskrediterande handling som ett hot mot deras normer på grund av att det kan leda till negativa konsekvenser för de som är associerade med organisationen. Faktor fyra innebär att en organisations diskrediterande handling blir associerad med förlust av anseende till den omfattning som intressenter bedömer att detta skiljer sig från normerna som råder i branschen. Om en organisation därmed bryter mot de etablerade normerna i en bransch ökar sannolikheten att de blir stigmatiserade av intressenter och förlorar anseende. Faktor fem anger att relationen mellan upplevda egenskaper hos diskrediterbara handlingar och förlust av anseende positivt modereras genom frekvent, övervägande negativt reportage av media gällande de diskrediterande handlingarna. Med faktor fem menas det därmed att media behöver rapportera om en diskrediterande handling frekvent på ett mestadels negativt sätt för att stigmatisering av intressenter och förlust av anseende ska råda. Faktor ett till fyra behandlar därmed hur intressenter uppfattar organisationens agerande i förhållande till en händelse, medan faktor fem behandlar hur media och dess förmedling av främst negativ information har en påverkan på förlust av anseende och stigmatisering av intressenter i relation till en händelse (Ibid.).

2.1.1 Kommunikation inom organisatorisk stigma

Enligt Beelitz och Merkl-Davies (2011) kan kommunikation ses som ett viktigt verktyg för ledningen i en organisation och bör användas för att bevisa att organisationens agerande är i enlighet med samhällets normer, värderingar och förväntningar. Vid en skandal använder ledningen kommunikation för att återställa förtroendet. Detta sker genom att övertyga utomstående att organisationen strukturerar samt anpassar sitt agerande till samhällets normer

8 och regler (Ibid.). Ledningen i en organisation använder därmed kommunikationsstrategier för att undvika eller minska de negativa effekterna som uppstår i samband med en skandal och på så sätt skydda organisationens identitet (Sutton & Callahan, 1987). Dessa kommunikationsstrategier innefattar att en organisation antingen döljer information om en skandal, omdefinierar situationen i förhållande till intressenterna, drar sig tillbaka och minskar kommunikationen till intressenter, accepterar ansvar vid en skandal eller förnekar ansvar vid en skandal. Vanligast förekommande strategi är att en organisation antingen accepterar ansvar vid en skandal eller förnekar ansvaret när en skandal uppstått. Skillnaden mellan dessa två vanligaste strategier är att när en organisation förnekar ansvar då en skandal uppstått använder ledningen kommunikation för att skylla på enskilda omständigheter, till exempel omgivningen, högt uppsatta chefer eller övriga anställda. Om ledningen i en organisation däremot är tillmötesgående efter en skandal och accepterar ansvar där de förmedlar till intressenter att det finns problem i organisationen och att de ska agera för att förändra detta leder det till en bättre respons från intressenterna. När ledningen och andra sidan förnekar ansvar vid en skandal genom att försöka minska oroligheter kring organisationens finansiella situation eller agerar för att återgå till vanliga rutiner reagerar intressenter mer negativt. Skandaler uppstår främst på grund av problem eller felaktigt agerande inom organisationen och ledningen i en organisation vill identifiera en enhet eller en viss anställd inom organisationen som orsakat problematiken. Det beror på att ledningen då kan kommunicera ut att organisationens identitet särskiljer sig från de som agerat felaktigt och på så sätt minska risken för stigmatisering av organisationen som helhet. Genom denna strategi kan intressenter istället uppfatta det som att organisationen är oskyldig och att det var en enskild enhet eller anställd som orsakat skandalen (Ibid.).

De resterande kommunikationsstrategierna är mindre förekommande men kan också användas av ledningen i en organisation vid skandaler (Sutton & Callahan, 1987). När en organisation tillämpar strategin att dölja information sker detta genom att ledningen aktivt väljer att inte förmedla viktig och relevant information till intressenter om det inte finns specifika krav. Det innebär till exempel att organisationen inte utsätter sig för situationer där intressenter ställer frågor som ledningen måste besvara med sanningsenlig information. Det finns två huvudsakliga funktioner med denna strategi, där den första är att motverka organisatorisk stigma genom att intressenter aldrig får kunskap om allvarlighetsgraden av en händelse. Den andra funktionen är att ledningen genom att dölja information får mer tid att bearbeta och skapa en bättre respons till intressenter vid en skandal. Strategin gällande omdefiniering av en situation i förhållande till intressenter kan tillämpas i två olika former. Den ena innebär att ledningen i en organisation förmedlar att en rapporterad händelse är missförstod och genom kommunikation av ledningen ska korrekt information av händelsen framgå. Strategin ska resultera i att intressenter har mindre incitament till att stigmatisera organisationen. Den andra formen tillämpas genom att ledningen i en organisation beskriver verksamheten som unik där en negativ händelse inte beror på organisationen agerande utan omständigheter i dess omvärld. Den sista strategin handlar om att organisationen drar sig tillbaka och minskar kommunikationen gentemot intressenter angående en diskrediterande händelse vilket stärker intressenternas uppfattning att en skandal förekommit. Detta innebär att ledningen i en organisation utan avsikt förmedlar till intressenter att stigmatisering kan tillämpas. En kort tillbakadragning av kommunikation leder ofta till att intressenter har en ökad irritation i

9 förhållande till en organisation och dess ledning. När en organisation under en längre tid drar sig tillbaka och minskar kommunikationen till intressenter förvärrar det oftast situationen där möjligheten till en fortsatt relation försvinner (Ibid.).

2.2 Analysmodell

För att sammanfatta det teoretiska kapitlet presenteras en analysmodell, se figur 1, som redovisar variablernas funktion i analysprocessen. Variablerna faktor 1 till 5 kommer vara utgångspunkten för att beskriva och analysera hur organisatorisk stigma uppstår i samband med penningtvättsskandaler. Den organisatoriska stigman som identifieras genom faktor 1 till 5 ska sedan motverkas med någon/några kommunikationsstrategier vilket representeras av variablerna acceptera ansvar och vara tillmötesgående, förneka ansvar, omdefiniering av en händelse, dölja information, drar sig tillbaka och minskar kommunikation. De kommunikationsstrategier som kan urskiljas ska därefter analyseras i relation till om det har motverkat organisatorisk stigma och ska på så sätt göra det möjligt att besvara studiens syfte.

10

3. Metod och metodologiska överväganden

I detta avsnitt beskrivs studiens tillvägagångssätt. Inledningsvis presenteras insamling av litteratur och data. Därefter redogörs studiens undersökningsdesign samt genomförande av studien. Efter detta presenteras analysmetod vilket sedan övergår i en metodreflektion.

3.1 Undersökningsdesign

3.1.1 Explorativ fallstudie och kvalitativ forskningsansats

Syftet med denna studie är att öka kunskapen kring hur banker kommunicerar för att motverka organisatorisk stigma till följd av penningtvättsskandaler de varit involverade i. I samband med detta ska vi i studien först identifiera hur organisatorisk stigma uppstår i förhållande till penningtvättsskandaler. Studien syftar därefter till att beskriva och analysera hur bankerna kommunicerar för att motverka organisatorisk stigma som uppstår i samband med penningtvättsskandaler. Studien ska bidra med ökad kunskap gällande det empiriska fenomenet organisatorisk stigma och kommunikation i relation till kontexten penningtvättsskandaler. I denna studie ska vi sammankoppla två koncept, organisatorisk stigma och kommunikation, i relation till penningtvättsskandaler för att få en ökad kunskap om detta fenomen och därmed är en fallstudie lämplig (Jabareen, 2009). Fallstudien kan även klassas som explorativ eftersom den är utformad för att beskriva detta fenomen i denna kontext eftersom det inte finns tidigare kunskap eller teoribildning. I studien antar vi även att organisatorisk stigma uppstår i samband med penningtvättsskandaler samt att det finns en möjlighet att motverka detta med kommunikation, studien kan därmed kategoriseras som en explorativ fallstudie genom dokumentgranskning (Yin, 2014).

Då studien är baserad på dokumentgranskning för att identifiera hur banker kommunicerar i samband med penningtvättsskandaler för att motverka organisatorisk stigma ska studien genomföras med en kvalitativ forskningsansats. De dokument som studien kommer utgå från är offentliga samt massmedia dokument. Den data som kategoriseras som offentliga dokument är hämtade från Finansinspektionen, Finanstilsynet, SEB, Danske Bank och Swedbank medan den data som kategoriseras som massmedia är hämtade från nyhetsartiklar. Bryman och Bell (2015) menar att en kvalitativ forskningsansats ska bidra med en djupgående analys och förklaring till en social verklighet utifrån en unik kontext. Denna studie ämnar till att som tidigare nämnt undersöka och öka kunskapen angående hur banker kommunicerar för att minska fenomenet organisatorisk stigma i relation till den unika kontexten penningtvättsskandaler vilket innebär att en kvalitativ forskningsansats är lämplig.

3.1.2 Urval

Studien sträcker sig mellan åren 2017 till 2020 och val av denna tidsperiod baseras på att detta är en fallstudie och då är ett krav att fallen som studeras är nära i tiden med verklighetsbaserade kontexter (Yin, 2009). Valet av tre olika penningtvättsskandaler grundas i att detta ger en bättre

11 grund till att stärka studiens slutsatser, speciellt då det möjliggör en jämförelse mellan fallen (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, 2017; Yin, 1993). Anledningen till att de tre penningtvättsskandalerna som studeras involverar två svenska och en dansk bank beror på att vi anser att dessa är relevanta för studiens syfte och frågeställning. Vi som forskare upplever också att vi har en god förståelse för de normer och regelverk som existerar i både Sverige och Danmark vilket förbättrar förmågan att tolka den data som ska insamlas.

I denna studie har empiri hämtats från Finansinspektionen i Sverige och Danmark, media samt SEB, Danske Bank och Swedbank för de år som är relevanta i relation till penningtvättsskandalerna. För SEB är den relevanta tidsperioden 2019 till 2020, Danske Bank 2017 till 2018 och Swedbank 2019 till 2020. Det empiriska materialet ska fylla olika funktioner i undersökningen för att uppfylla syftet med studien. Finansinspektionen är en statlig myndighet som har som uppgift att övervaka finansmarknaden (Finansinspektionen, u.å; Finanstilsynet u.å). Utöver detta ska myndigheten även verka för ett stabilt finansiellt system samt ett bra konsumentskydd genom att utveckla regler och kontrollera att dessa följs av företag. Finansinspektionen analyserar även risker som kan medföra instabilitet i det finansiella systemet (Ibid.). Organisationer som inte följer de regler som existerar och på så sätt medför risker i relation till det finansiella systemet erläggs sanktionsavgifter samt med stor sannolikhet en eller flera varningar (Finansinspektionen, 2020a; Finansinspektionen, 2020b; Finanstilsynet, 2018). Finansinspektionen i Sverige och Danmark tillför i vår bedömning mer objektiv och sanningsenlig information gällande penningtvättsskandalerna som studeras, vilket i denna studie är en del av utgångspunkten för analys av organisatorisk stigma enligt de fem faktorerna i den teoretiska referensramen. Den andra delen av utgångspunkten för analys av organisatorisk stigma är data hämtad från media genom nyhetsartiklar vilket medför en mer subjektiv återgivning av penningtvättsskandalerna. Främsta anledningen till att media utgör en enhet för analys är att intressenter främst skapar en uppfattning om skandaler genom denna kommunikationskanal (Zapata Johansson, 2007). Dessa två källor anses ge en god möjlighet till att identifiera hur organisatorisk stigma uppstår i förhållande till de fem faktorerna under teoretisk referensram i relation till penningtvättsskandaler.

Empirin som ska bearbetas i studien gällande SEB, Danske Bank och Swedbank utgörs av två kommunikationskanaler. Det är pressmeddelanden och årsredovisningar som ska behandlas vilket beror på att det är genom dessa kommunikationskanaler som bankerna främst kommunicerar i relation till penningtvättsskandalerna. Pressmeddelanden är bankernas kommunikationskanal för att snabbt ge information och respons till samhället angående en händelse som är relevant för banken. Årsredovisningar däremot är mer inriktat på intressenter, främst investerare och samarbetspartners, vilket förändrar hur bankerna behandlar penningtvättsskandalerna då det främst anges information i relation till prestationsmått. Det är genom dessa kommunikationskanaler vi ska identifiera hur bankerna kommunicerar under och efter penningtvättsskandalerna. Detta för att kunna undersöka vilken typ av kommunikationsstrategi som verkar förekomma i enlighet med den teoretiska referensramen. Det empiriska materialet hämtat från Finansinspektionen samt media ska analyseras i relation till det empiriska materialet hämtat från SEB, Danske Bank och Swedbank. Genom detta förfarande ska det bli möjligt att uppfylla syftet med studien och svara på forskningsfrågan.

12

3.2 Genomförande av studie

Vi började med att identifiera tre banker som varit involverade i nutida penningtvättsskandaler genom kommunikationskanalen media vilket ledde oss till SEB, Danske Bank och Swedbank. Främsta anledningen till att dessa tre banker valdes var att samtliga haft utredningar med färdigställda beslut gällande penningtvättsskandalerna vilket resulterade i sanktionsavgifter och varningar. Detta gav oss en tydlig indikation på att bankerna agerat felaktigt i relation till penningtvättsfrågor eftersom en statlig myndighet utfört utredningar som lett till krav på korrigering samt bestraffningar. Vi identifierade därefter olika kommunikationskanaler som ansågs vara relevanta i relation till avsnitt 2. De kommunikationskanaler som valdes är utredningar från Finansinspektionen i Sverige och Finanstilsynet i Danmark, nyhetsartiklar från media i Sverige och Danmark samt pressmeddelanden och årsredovisningar från SEB, Danske Bank och Swedbank. Genom kommunikationskanalen media upptäckte vi att Finansinspektionen i Sverige och Finanstilsynet i Danmark var den myndighet som ansvarar för penningtvättsrelaterade ärenden. På grund av detta kunde vi sedan söka upp utredningarna från respektive hemsida vilket resulterade i ett dokument per bank.

Det empiriska materialet som innefattas i studien har inhämtats från Google och Mediearkivet genom att använda sökbegreppen skandaler och penningtvätt i kombination med de banker som inkluderas i studien. Det var därmed möjligt att hämta information om pressmeddelanden på bankernas hemsidor efter att tidsperioder för skandaler gällande penningtvätt identifierats. På samma sätt som pressmeddelanden hämtades årsredovisningar för de banker som inkluderas i studien. När vi skulle hämta nyhetsartiklar från media för de svenska bankerna, SEB och Swedbank, som är relevanta till studien använde vi oss av mediearkivet som tillhandahålls av Örebro Universitet. Där kunde vi hitta mer pålitliga källor som behandlat de penningtvättsskandaler som studien utgår från. Gällande nyhetsartiklar för Danske Bank var vi tvungna att utgå från Google då Mediearkivet inte möjliggör sökning för dansk media. Vi valde att utgå från dansk media eftersom vi behandlar Danske Banks kommunikation från den danska verksamheten. Detta berodde på att vi ville samla information som specifikt behandlade den danska verksamheten av Danske Bank samt utredningen och beslutet från Finanstilsynet. Angående de tre penningtvättsskandalerna bearbetade vi så många nyhetsartiklar vi upplevde var nödvändigt och insåg snabbt att majoriteten av dessa presenterade liknande information. Vi valde därför att fokusera på två stycken nyhetsartiklar per penningtvättsskandal då ytterligare nyhetsartiklar enbart hade bidragit till empirisk mättnad vilket Eisenhardt (1989) innebär att ytterligare data skulle medföra minimal kunskap.

Vid insamling av pressmeddelande för SEB, Danske Bank och Swedbank utgick vi från att dessa skulle behandla penningtvättsskandalerna och omständigheter kring detta, både genom direkt och indirekt kommunikation. Det fanns relativt få pressmeddelanden som specifikt behandlade penningtvättsskandalerna och omständigheter kring detta vilket resulterade i att vi inkluderade samtliga vi kunde identifiera i studien. Vi sökte upp dessa genom att gå in på bankernas hemsidor under rubriken pressmeddelanden och filtrerade i förhållande till när penningtvättsskandalerna uppdagades och sedan fram till tredje kvartalet år 2020. Vi har för alla pressmeddelanden under den valda tidsperioden gått igenom innehållet för att sedan kunna

13 bedöma om det är relevant i relation till studiens syfte. Övriga pressmeddelanden vid denna sökning som inte innehöll någon information gällande penningtvättsskandalerna och omständigheter kring detta exkluderades då vi bedömde att de inte hade någon relevans för studien. Totalt inkluderade vi fjorton pressmeddelanden varav fördelningen är tre för SEB, fem för Danske Bank och sex för Swedbank. Anledningen till att det skiljer sig i antal beror på att

vi som tidigare nämnt valde samtliga pressmeddelanden som behandlade

penningtvättsskandalerna och omständigheter kring detta vilket var väldigt få av det totala antalet pressmeddelanden under denna tidsperiod. Angående årsredovisningar valde vi en per bank då det var dessa som behandlade penningtvättsskandalerna. Årsredovisningarna för SEB och Danske Bank upprättades efter att beslutet från Finansinspektionen och Finanstilsynet presenterats medan Swedbanks årsredovisning upprättades innan. Detta ledde till att

Swedbanks årsredovisning innehöll mindre konkret information gällande

penningtvättsskandalen än årsredovisningarna för de andra två bankerna.

När den data som vi ansåg vara nödvändig för att genomföra studien var insamlad påbörjade vi en tolkningsprocess av empirin. Denna tolkningsprocess gav oss en bättre inblick i materialet i relation till studiens syfte och frågeställning (Shieh & Shannon, 2005). Genom detta förfarande kunde vi identifiera det som var relevant i varje dokument och sedan enbart inkludera detta i vårt empiriska material när vi väl skulle koda. Tolkningsprocessen stärkte även vår uppfattning att vi uppnått empirisk mättnad. Eftersom vi bearbetade empirin först genom en tolkningsprocess kunde vi uppfatta teman och kategorier i dokumenten som var relevanta i förhållande till den teoretiska referensramen. Detta ska enligt Shieh och Shannon (2005) hjälpa till vid kodningen genom att bestämma det initiala kodningsschemat.

3.3 Analysmetod

I denna studie har vi utgått från en kvalitativ innehållsanalys vilket är passande enligt (Bryman & Bell, 2015) eftersom vi granskat och tolkat data från dokument. Denna analysmetod ger även möjligheten till att bearbeta studiens data för att sedan koda detta i relation till syfte och frågeställning. Med anledning av att det uppstod en stor mängd data i studien är kvalitativ innehållsanalys en effektiv analysmetod eftersom det går att reducera datan utan att förlora förmågan till en djupgående analys (Hsieh & Shannon, 2005). Studiens kvalitativa innehållsanalys har även använt den summativa innehållsanalysens generella steg där mycket fokus existerat på att identifiera latenta betydelser i den data som bearbetats (Ibid.). Med hjälp av detta förfarande kan vi upptäcka vilken typ av kommunikationsstrategi SEB, Danske Bank och Swedbank använder genom vår analysmetod av det empiriska materialet.

Analysen i denna studie är en tvåstegsanalys där det första steget är en analys av hur organisatorisk stigma uppstår vilket stöds främst i de fem faktorerna (Fischer & Reuber, 2010) i relation till empirin gällande Finansinspektionen, Finanstilsynet och media. Det andra steget är en analys av hur bankerna kommunicerar vilket stöds främst i kommunikationsstrategierna (Sutton & Callahan, 1987) i relation till empirin gällande SEB, Danske Bank och Swedbank. Andra steget av analysen sätts sedan i relation till det första steget genom att vi sätter kommunikationen från bankerna i förhållande till den organisatoriska stigma som bör ha

14 uppstått på grund av den information som Finansinspektionen, Finanstilsynet och media presenterat. Genom detta tillvägagångssätt ökar vi förståelsen kring relationen mellan organisatorisk stigma och bankernas kommunikation. Med hjälp av kodningsprocessen kunde vi upprätta analysen på ett systematiskt sätt i relation till den teori som presenterats under den teoretiska referensramen. Med detta menas att analysen främst är baserad på meningsenheterna, kondenserade meningsenheterna, latenta meningsenheterna, kategorier och teman vilket förenklade men även förbättrade vår analys.

Innan kodningsprocessen började så läste vi enskilt igenom texten i empirin flertal gånger vilket Graneheim och Lundman (2004) menar ger en god förståelse för helheten, detta kan likställas med vår tolkningsprocess som vi nämnt tidigare. Detta innebar även att vi kunde jämföra vår tolkning av texterna för att hitta likheter och skillnader vilket resulterade i att det blev mer tydligt hur vi skulle gå tillväga vid kodningen av empirin. I samband med tolkningsprocessen förde vi in relevanta texter från empirin i ett dokument vilket sedan utgjorde vår enhet för analys. Efter tolkningsprocessen kunde vi därmed börja separera meningsenheter som var i linje med studiens syfte vilket initierade kodningsprocessen. Separation av meningsenheter skedde även i förhållande till de fem faktorerna enligt Fischer och Reuber (2010) när det gällde empirin från Finansinspektionen, Finanstilsynet och media. För empirin

gällande SEB, Danske Bank och Swedbank skedde det i förhållande till

kommunikationsstrategierna enligt Sutton och Callahan (1987).

När vi väl valt våra meningsenheter övergick vi till att kondensera dessa till en nära beskrivning av texten och om möjligt en tolkning av latenta betydelser hos meningsenheterna. Graneheim och Lundman (2004) menar att texter från andra källor än intervjuer är svåra att kondensera ytterligare då de är mer fokuserade, detta upplevde vi var fallet och meningsenheterna behöll därför mycket av sin ursprungliga karaktär även efter kondensering. De kondenserade meningsenheterna kodades sedan och sammanställdes under teman och kategorier som vi ansåg var lämpliga. Vi valde två teman där dessa utgörs av Faktorer för organisatorisk stigma och Kommunikation. I samband med detta skapade vi tio kategorier vilka består av de fem faktorerna (Fischer & Reuber, 2010) samt de fem kommunikationsstrategierna (Sutton & Callahan, 1987). Vi har under studiens gång kontinuerligt bearbetat varje steg av tolknings- och kodningsprocessen för att förbättra analysen. Detta tillvägagångssätt möjliggör en djupgående analys av det empiriska materialet i förhållande till studiens forskningsfråga samt att det stärker studiens trovärdighet enligt Graneheim och Lundman (2004). Se kapitel 8 för bilagan som innehåller kodningsschemat.

3.4 Metodreflektion

Generellt sett tillämpas reliabilitet och validitet för att etablera och utvärdera kvaliteten av en kvantitativ studie (Bryman & Bell, 2015). För en kvalitativ studie bör däremot fyra kriterier tillämpas för att etablera och utvärdera studiens kvalitet. Dessa kriterier är tillförlitlighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering vilket utgör studiens trovärdighet (Ibid.). Vi kommer därför i denna studie att tillämpa dessa fyra kriterier vid bedömning av trovärdighet.

15 Tillförlitlighet beskriver hur trovärdigt och rimligt en studies resultat är i förhållande till den sociala verklighetens olika aspekter (Bryman & Bell, 2015). Den tolkningsprocess som vi tillämpade vid bearbetningen av det empiriska materialet gav oss en god förståelse och bra förutsättningar till innehållet i relation till studiens kontext. Att vi bearbetade det empiriska materialet enskilt till att börja med bidrog även till detta genom att vi fick möjligheten att skapa egna uppfattningar om informationen för att sedan diskutera likheter och skillnader. På grund av detta så ökar sannolikheten att vi bildat en korrekt uppfattning av det empiriska materialet vilket stärker studiens tillförlitlighet. Enligt Graneheim och Lundman (2004) ökar tillförlitligheten om en studie inkluderar empiri som täcker olika aspekter av ett fenomen då det förbättrar möjligheten till att besvara studiens frågeställning. Denna studie har utgått från tre olika banker i två olika länder vilket ökar tillförlitligheten eftersom dessa tre fall har olika förutsättningar. Tillförlitligheten i denna studie ökar också på grund av att vi har utvecklat ett kondningsschema som utgjort grunden vid analys av det empiriska materialet. Detta är enligt Hsieh och Shannon (2005) en central del i den kvalitativa innehållsanalysen vilket bidrar till ökad tillförlitlighet. Genom kodningsschemat redovisar vi även att det empiriska materialet i form av meningsenheter är konsekvent med våra latenta betydelser, alltså vår tolkning (Ibid.). Överförbarhet enligt Bryman och Bell (2015) innebär om och på vilket sätt en studies resultat kan implementeras i andra kontexter. I en kvalitativ studie är målet att uppnå ett djup i studien mer än bredd där kontexten anses unik och den sociala världens signifikanta aspekter studeras (Ibid.). För att främja studiens överförbarhet menar Graneheim och Lundman (2004) att det är värdefullt att ge en tydlig och distinkt beskrivning av kontexten, urval, insamling av data och analysprocessen. I denna studie har vi därför valt att ingående beskriva och argumentera för studiens kontext, urval, insamling av data och analysprocessen för att öka möjligheten till överförbarhet. Det är dock upp till läsaren att bedöma om resultatet i studien är överförbar till en annan kontext (Graneheim & Lundman, 2004), men vi har genom studiens gång ansträngt oss för att tydligt framställa hur vill gått tillväga från början till slut.

Pålitlighet enligt Bryman och Bell (2015) innebär att forskarna genom studiens gång bör anta ett granskande synsätt där samtliga faser av studiens processer redogörs på ett tydligt och tillgängligt sätt. Med detta i åtanke har vi beskrivit, argumenterat och motiverat de val och beslut som tagits under studiens gång vilket sedan granskats av en handledare, en bisittare och flertal andra studenter på Örebro Universitet. Genom denna process har vi därmed fått konstruktiv kritik för att förbättra studien i denna aspekt av trovärdighet vilket Bryman och Bell (2015) menar ökar pålitligheten.

Bryman och Bell (2015) anger att konfirmering handlar om att det inte går att utföra en kvalitativ studie i fullständig objektivitet, men att forskarna däremot ska redovisa att de inte medvetet har påverkat utförandet av studien samt resultatet genom sina egna värderingar eller teoretiska inriktningar. Forskarna ska med andra ord försöka säkerställa att de agerat i god tro genom studiens gång vilket ska stärka studiens resultat (Ibid.). Då vi är två som har genomfört studien och alla dess steg har vi haft möjligheten till att reducera subjektiviteten genom diskussioner vilket minskar risken för att någons egna värderingar eller teoretiska inriktningar tar över. Detta tillvägagångssätt har skett i varje steg, men främst kodningen, där tolkning är

16 ett krav vilket leder till subjektiva bedömningar. Genom att vi tolkade empirin enskilt innan kodningen kunde vi därmed reducera subjektiviteten genom att vi identifiera en gemensam uppfattning där våra enskilda värderingars inflytande minskade.

17

4. Empiri

I detta kapitel presenteras det empiriska materialet som hämtats från de dokument som studien innefattar. Det empiriska materialet har identifierats i relation till studiens syfte och frågeställning för att innehålla relevant information.

4.1 SEB

Gällande den penningtvättsskandal som SEB varit involverad i anger Finansinspektionen (2020a, sid.1; sid.2) att “Finansinspektionens undersökning visar att SEB AB inte har haft

tillräcklig styrning och kontroll av de baltiska dotterbankerna när det gäller åtgärder mot penningtvätt…Undersökningen omfattar perioden från och med 2015 till och med första kvartalet 2019.“. Detta innebär att SEB exponerat sina verksamheter för risker kopplade till

vissa kundgrupper och saknat system för att upptäcka penningtvätt hos dessa (Finansinspektionen, 2020a). SEB har därmed haft en bristfällig styrning och kontroll för att motverka penningtvätt, men undersökningen har inte sett över ifall det faktiskt förekommit penningtvätt i de baltiska verksamheterna. Utredningen och beslutet gentemot SEB grundas i att banker förväntas följa de regelverk som existerar för penningtvätt genom en god styrning och kontroll i verksamheten, där en bank förväntas hantera de risker som är relaterade till penningtvätt för att skydda den enskilda banken och hela finansmarknaden. SEB har vid flertal tillfällen fått information angående brister i de centrala grundpelarna i arbetet mot penningtvätt men har inte vidtagit åtgärder i tillräckligt stor utsträckning. SEB har inte heller haft tillräckliga resurser gällande sitt arbete mot penningtvätt. På grund av detta har det beslutats att SEB ska få en anmärkning samt en miljard svenska kronor i sanktionsavgift (Ibid.).

Genom SEB:s agerande kan det som kallas ryktesrisk uppstå vilket definieras som:

“Med ryktesrisk avses en risk som kan antas leda till ett minskat förtroende för banken, och i

förlängningen ekonomisk skada för banken. Ryktesrisk kan, om den realiseras – det vill säga om det goda ryktet eller anseendet faktiskt skadas – exempelvis leda till att bankens aktiekurs sjunker eller att banken förlorar kunder, samarbetspartner och personal och får svårigheter

att attrahera sådana. Ryktesrisk kan också leda till att bankens verksamhet, eller delar av den, påverkas...En bank som utnyttjas, eller misstänks utnyttjas, för penningtvätt löper risken att kunderna och andra intressenter samt allmänheten i stort tappar förtroendet för banken.”

− Finansinspektionen, 2020a, sid. 8

Ryktesrisk kan uppstå utan att det finns konkreta misstankar om att en bank har utnyttjats för penningtvätt, det räcker med att det framkommer brister i arbetet för att motverka penningvätt (Finansinspektionen, 2020a). Ryktesrisk måste banken hantera på samma sätt som alla andra risker som verksamheten är förknippad med, speciellt då ett ingripande från en myndighet ofta leder till ryktesförlust. Utöver ryktesrisk existerar en risk för penningtvätt i förhållande till de stora volymerna av transaktioner och affärsförbindelser som råder i banker som tillhandahåller

18 banktjänster till privatpersoner och små samt medelstora företag. Detta skapar en problematik med att identifiera risker för penningtvätt i relation till enskilda affärsförbindelser och på så sätt upptäcka misstänkta transaktioner (Ibid.).

När det gäller nyhetsartiklar hämtade från media tenderar dessa till att generellt sett främst återge information i form av en sammanfattning av Finansinspektionens utredning och beslut av SEB samt vilka konsekvenser detta kan leda till för banken (Sveriges Radio 2020; SVT 2020a). SVT (2020a) anger om SEB:s penningtvättsskandal att “De riskerar att få betala maximalt tio procent av sin omsättning, vilket är runt fem miljarder kronor. Får man böter så får man också varningar, vilket också Swedbank fick.”. Det rapporteras även att SEB kan ha

undanhållit information från Finansinspektionen under utredningens gång samt att detta fall är speciellt på grund av att det fått pågå i så många år utan att banken eller granskande myndigheter upptäckt problemen (Ibid.). Det anges i SVT (2020b) att SEB inte vill ställa upp på en intervju och att de inte kan kommentera innehållet i misstankerapporterna av juridiska skäl, men de har tidigare försäkrat sina kunder om att banken inte varit inblandad i den baltiska penningtvättshärvan kring Danske Bank och Swedbank.

SEB har efter slutställd utredning med ett fastställt beslut från Finansinspektionen valt att kommentera penningtvättsskandalen genom främst pressmeddelanden men även i sin årsredovisning. SEB anger under utredningens gång att “SEB har över tid förstärkt resurserna

och förmågan att upptäcka, förhindra och rapportera misstankar om penningtvätt...Detta är ett område där vi kommer att fortsätta investera framåt, för att bibehålla ett robust skydd”

(SEBgroup, 2019a). SEB menar dock att “Däremot kan ingen bank ge garantier på att vi aldrig

blivit utnyttjade för den här typen av kriminell aktivitet. Men vi gör vårt yttersta för att övervaka, upptäcka och rapportera.” (SEBgroup, 2019a). De uttrycker även att de gör sitt

yttersta och tar sitt ansvar för att inte utnyttjas för penningtvätt (SEBgroup, 2019a) och att de arbetar med Finansinspektionen genom full transparens (SEBgroup, 2019c). I SEB:s årsredovisning förmedlas det även att de inte kan utesluta att granskningar som sker nu eller i framtiden kommer leda till kritik eller sanktioner gällande regelefterlevnad i förhållande till penningtvätt (SEBgroup, 2019b). SEB uttrycker sedan att:

“SEB noterar de iakttagelser som FI har gjort, varav många är sådana som banken själv har

identifierat och löpande adresserat och rapporterat in till FI under åren. Däremot håller SEB inte med om FI:s slutsatser utifrån dessa iakttagelser gällande bankens styrning och kontroll

av åtgärder för att motverka penningtvätt i de baltiska dotterbankerna.”

− SEBgroup, 2020

SEB anger även att Finansinspektionen inte beslutat om ytterligare åtgärder för förbättring samt att risken för penningtvätt varit låg och sjunkande under utredningens gång (SEBgroup, 2020). Beslutet från Finansinspektionen kommer inte att överklagas av SEB även fast de inte anser att det är korrekt och menar att banken gör detta för att skapa mer värde för intressenterna då en överklagandeprocess skulle bli utdragen (Ibid.). SEB menar att “SEB:s ambition är, och har

alltid varit, att leva upp till gällande regelverk och bankens egna interna krav, samt att ha en hög standard för bolagsstyrning, regelefterlevnad och riskhantering.” (SEBgroup, 2020).

19

4.2 Danske Bank

Gällande den penningtvättsskandal som Danske Bank varit involverad i anger Finanstilsynet (2018, sid. 2) att “Den senaste utredningen av bankens styrning och kontroll av

penningtvättfallet i den estniska filialen visar allvarliga problem.” Danske Bank har mellan åren 2011 till 2015 inte levt upp till de krav som ställs av regelverk samt lagstiftning i Danmark gällande kontroll och styrning av penningtvätt i relation till sin filial i Estland (Finanstilsynet, 2018). Det framgår av utredningen och beslutet att Danske Bank haft bristfällig styrning och kontroll för att motverka penningtvätt där utredningen inte undersökt ifall det förekommit faktiskt penningtvätt. Danske Bank har inte agerat tillräckligt snabbt eller i tillräckligt stor utsträckning gällande de brister som existerat i de estniska verksamheterna, speciellt med tanke på att de kontinuerligt fått information gällande detta. På grund av denna problematik har det beslutats att Danske Bank ska få åtta anmärkning och åtta påbud samt ökad kapitalsäkring om fem miljarder danska kronor. Finanstilsynet anger dock att Danske Bank har åstadkommit flertal förbättringar gällande motverkning av penningtvätt och regelefterlevnad under utredningens gång. Dock har de brustit angående identifiering och begränsning av risker samt regelefterlevnad som är ett krav för en bankverksamhet i relation till penningtvätt (Ibid.). När det gäller nyhetsartiklar hämtade från media så rapporterar dessa främst sammanfattad information hämtad från Finanstilsynets utredning och beslut samt vilka konsekvenser detta fått för Danske Bank (DR, 2018; TV2, 2019). Det anges i DR (2018) att “I maj offentliggör

Finanstilsynet en 27 sidor lång redogörelse med åtta anmärkningar och åtta påbud för bristande efterlevnad av lagen för god styrning av banker...Finanstilsynet erlägger Danske Bank att avsätta ytterligare fem miljarder kronor för kapitalsäkring.”. TV2 (2019) förmedlar

också att Danske Bank förlorat cirka sex miljarder danska kronor i vinst sedan Finanstilsynet publicerade sin utredning och sitt beslut angående penningtvättsskandalen. Det rapporteras även att Danske Bank under denna tidsperiod har förlorat 11 000 privatkunder vilket är 0,8 procent av privatkunderna i Danmark. Förlusten av 11 000 privatkunder låter som ett stort och dramatiskt nummer, men är mycket färre än vad man kan förvänta sig med tanke på den massiva negativa rapporteringen kring händelsen som Danske Bank varit involverad i (Ibid.). DR (2018) rapporterar att åklagaren för Särskild Ekonomisk och Internationell Brottslighet i Danmark har inlett en straffrättslig utredning av Danske Bank för en möjlig överträdelse av penningtvättslagen. Den fjärde september 2018 sjunker aktien för Danske Bank med sju procent vilket motsvarar en förlust för aktieägare om 11,9 miljarder danska kronor (Ibid.).

Danske Bank har i sin egna kommunikation påpekat att“Vi kan inte garantera, att vi inte kan

missbrukas, men det har aldrig varit svårare, än det är nu, och vi gör allt, vad vi kan för att undvika det.” (Danske Bank, 2017). Danske bank förmedlar att “Vi tar vårt ansvar att bidra till kampen mot penningtvätt och annan ekonomisk brottslighet på allvar och har ökat våra insatser på detta område avsevärt de senaste åren.” (Ibid.). De anger sedan i sin årsredovisning

för 2018 att banken från början inte förstått eller visste storleken på penningtvättsskandalen samt hur allvarlig händelsen var (Danske Bank, 2018c). Danske Bank har däremot 2017 kommunicerat ut att de transaktioner som utretts av Finanstilsynet är något som banken känt till och kontaktat myndigheterna om (Danske Bank, 2017). Det anges i samband med detta att

20 “Vi hade under denna tidpunkt i Estland inte tillräckligt effektiva system och rutiner för att

säkerställa, att vi inte blev utnyttjade för penningtvätt.” (Ibid.). Styrelseordförande Ole

Andersen uppger även sedan att Danske Bank uppenbarligen brustit i sitt ansvar gällande penningtvätt vilket är en besvikelse och det har på så sätt gett upphov till de oacceptabla omständigheterna (Danske Bank, 2018b). I årsredovisningen för 2018 anges det att “Vi arbetar

hårt för att identifiera vad som låg till grund för händelsen och lära oss av det, så att vi kan ta alla nödvändiga steg för att förhindra att något liknande händer igen.” (Danske Bank, 2018c).

Danske Bank uttalar sig även angående bankens position på marknaden:

“Danske Bank är en av de största leverantörerna av finansiella tjänster i Danmark och ett av de största finansiella instituten i norden. Som sådan, har vi ett visst ansvar och skyldighet att positivt påverka nordens ekonomier och samhällen positivt genom att skapa långsiktigt värde

för alla våra intressenter.”

− Danske Bank, 2018c

Det förmedlas i samband med detta också att penningtvättsskandalen lett till att Danske Bank har ifrågasatts av intressenter, från kunder och aktieägare till tillsynsmyndigheter och allmänheten, om de kan agera ansvarsfullt, etiskt och lagligt i framtiden (Danske Bank, 2018c). Utöver detta anges det att penningtvättsskandalen har påverkat Danske Bank otroligt mycket och kommer i framtiden troligtvis fortsätta påverka banken, men händelsen har lett till flertal olika åtgärder för att stärka arbetet mot penningtvätt. Det råder en stor dedikation i förhållande till att dra lärdom av penningtvättsskandalen för att kunna förhindra att något liknande någonsin sker i framtiden (Ibid.).

4.3 Swedbank

Finansinspektionen anger likt SEB:s utredning att ryktesrisk kan uppstå i relation till en händelse som till exempel en penningtvättsskandal (Finansinspektionen, 2020b). Det vill säga att Swedbank kan få ett minskat förtroende hos intressenter vilket leder till ekonomisk skada samt ett försämrat anseende till följd av bankens agerande innan, under och efter penningtvättsskandalen. Det krävs enbart misstankar gällande att en bank utnyttjas för penningtvätt för att ryktesrisk ska kunna etablera sig och leda till konsekvenser för banken och på så sätt intressenter. Finansinspektionen anger gällande den penningtvättsskandal som Swedbank varit involverad i att:

“Finansinspektionens undersökning visar att Swedbank i flera avseenden inte har haft tillräcklig styrning och kontroll av de baltiska dotterbankerna när det gäller åtgärder mot penningtvätt...Finansinspektionen har undersökt hur Swedbank har följt reglerna om styrning

och kontroll när det gäller åtgärder mot penningtvätt i bankens dotterbanker i Estland, Lettland och Litauen från och med 2015 till och med första kvartalet 2019.”

− Finansinspektionen, 2020b, sid. 1; sid. 2

Syftet med utredningen är därmed inte att undersöka om faktiskt penningtvätt förekommit utan hur styrning och kontroll av åtgärder mot penningtvätt sett ut i den svenska verksamheten