JAG ÄLSKAR DIG, JAG HATAR DIG, JAG SAKNAR DIG : Om barnperspektivet i svenska kvinnofängelser

ÖREBRO UNIVERSITET

Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet

Socialt arbete, C

C-uppsats, 15 högskolepoäng Vt 2013

”Jag älskar dig, Jag hatar dig,

Jag saknar dig”

- Om barnperspektivet i svenska kvinnofängelser.

Emelie Eriksson Therese Ringqvist Handledare: Pia Hellertz

Hjärtligt tack!

Vi vill tacka barnombuden och intervjuperson vid Bryggan i Örebro för att de tagit sig tid att medverka och bidragit med kunskap och erfarenheter till vår studie. Vi vill också rikta ett varmt tack till vår handledare Pia Hellertz för sitt engagemang och sin inspirerande

professionalitet. Sist men inte minst vill vi tacka varandra för ett gott samarbete och en trevlig vårtermin!

Leva livet är en sak man måste göra.

Man måste kämpa och öppna sig för världen.

Jag vet att det är tungt att inte ha någon att prata med,

och jag måste ha någon att prata med

för att klara av känslan man har inom sig.

Känna kärlek från sina föräldrar är det man vill.

Men varför ska de då svika en så mycket?

Ljuga för att se oss må bra?

Vi behöver ju få veta sanningen…

I.L.

1

”JAG ÄLSKAR DIG, JAG HATAR DIG, JAG SAKNAR DIG”

Om barnperspektivet i svenska kvinnofängelser Emelie Eriksson, Therese Ringqvist

Örebro universitet

Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet

Socialt arbete, C

C-uppsats, 15 högskolepoäng Vt 2013

SAMMANFATTNING

Barn till frihetsberövade mödrar är en utsatt grupp i samhället, både socialt och ekonomiskt. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur den svenska kriminalvården tillämpar ett barnperspektiv i arbetet med frihetsberövade mödrars kontakt med och relation till sina barn. Intervjuer genomfördes via mailkonversation med barnombud vid fyra av de sex

kvinnoanstalter som finns i Sverige. För att få en bredare bild kring hur barnperspektivet tillämpas inom kriminalvården utfördes också en intervju med Bryggan i Örebro. Materialet transkriberades, kodades och analyserades sedan utifrån relevanta teorier. Resultatet visade att kriminalvården inom de svenska kvinnofängelserna till stor del tillämpar ett barnperspektiv men att det finns en del brister. Alla barn är oavsett ålder är i behov av trygga vuxna och bra förebilder, vilket medför att barn påverkas av att mamman frihetsberövas. Frihetsberövandet av mamman är olyckligt för de barn som drabbas utifrån att en viktig person för barnet försvinner vilket kan sätta djupa spår i barnet för resten av livet.

“I LOVE YOU, I HATE YOU, I MISS YOU”

About children's perspective in Swedish prisons for women Emelie Eriksson, Therese Ringqvist

Örebro University

School of Law, Psychology and Social Work Social Work Program

Social Work C-essay, 15 points Vt 2013

ABSTRACT

Children of imprisoned mothers are a vulnerable group in society, both socially and

economically. The aim of this study was to investigate how the Swedish Prison and Probation Service operates a child´s perspective in work with the contact and relationship between imprisoned mothers and their children. Interviews were carried out by e-mail correspondence with the ombudsmen at four out of the six prisons for women in Sweden. In order to have an understanding of how the children of imprisoned mothers might be affected, we also

conducted an interview with “Bryggan” in Örebro. The material was transcribed, coded and subsequently analyzed, in the light of relevant theories. The result demonstrated that the Prison and Probation Service in general take a child’s perspective into consideration, but that there are some deficiencies. All children, regardless of age, are in need of confident adults and good role models, which mean that children are affected by the mother being imprisoned. The imprisonment of the mother is unfortunate for those children, who are affected by the

disappearance of an important person, which may leave them scarred for life. Keywords: Children of imprisoned mothers, prison, a child’s perspective

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING

1

B

AKGRUND OCH PROBLEMFORMULERING

1

S

YFTE

1

SVENSKA KVINNOFÄNGELSER OCH BARNPERSPEKTIV

2

S

ÄKERHETSKLASSER

2

S

VERIGES KVINNOFÄNGELSER

2

Färingsö 2 Hinseberg 2 Ljustadalen 2 Ringsjön 2 Sagsjön 2 Ystad 3

B

ARNPERSPEKTIV INOM KRIMINALVÅRDEN UR ETT HISTORISKT PERSPEKTIV

3

K

ONVENTIONEN FÖR BARNS RÄTTIGHETER

3

B

ARNOMBUD

3

B

RYGGAN

3

TIDIGARE FORSKNING

4

B

ARN TILL FRIHETSBERÖVADE MÖDRAR

4

A

NKNYTNINGENS BETYDELSE

5

B

ARNETS BEHOV

5

B

ARNETS REAKTIONER

6

M

ÖDRARS UPPLEVELSER AV FRIHETSBERÖVANDE

7

V

ÅR STUDIE I RELATION TILL FORSKNINGSFÄLTET

8

TEORETISK TOLKNINGSRAM

8

B

ARNPERSPEKTIVET

9

B

ARNS BEHOV AV TRYGG ANKNYTNING

9

B

ARNS KOGNITIVA UTVECKLING

10

B

ARNS IDENTITETSUTVECKLING

10

METOD

12

V

AL AV METOD

12

U

RVAL OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT

12

Bortfall 13

L

ITTERATURSÖKNING

13

U

TVECKLING AV INTERVJU

-/

SAMTALSGUIDE

13

B

EARBETNING OCH ANALYS AV EMPIRI

14

V

ALIDITET

,

RELIABILITET OCH GENERALISERBARHET

14

RESULTAT OCH ANALYS

15

B

ARNPERSPEKTIVET

15

B

ARNS BEHOV AV TRYGG ANKNYTNING

17

B

ARNS FÖRMÅGA ATT FÖRSTÅ MAMMANS FRIHETSBERÖVANDE

18

B

ARNS MÖJLIGHET TILL POSITIV IDENTITETSUTVECKLING

19

SLUTSATSER OCH SLUTDISKUSSION

21

H

UR BARNPERSPEKTIVET TILLÄMPAS I SVENSKA KVINNOFÄNGELSER

21

M

ETODDISKUSSION

23

R

ELEVANS FÖR SOCIALT ARBETE OCH FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING

23

REFERENSLISTA

25

BILAGA 1

28

T

ACK FÖR ATT DU VILL DELTA I VÅRT UPPSATSARBETE

!

28

I

NTERVJUFRÅGOR

29

Barnets kontakt med modern 29

Arbete med mödrarna 29

Utbildning 29

BILAGA 2

31

T

ACK FÖR ATT DU VILL DELTA I VÅRT UPPSATSARBETE

!

31

I

NTERVJUGUIDE TILL PERSONLIG INTERVJU

32

Inledande frågor 32

Barnens situation 32

1

INLEDNING

I Sverige har, enligt Kriminalvården (2013), minst 30 000 barn en förälder som sitter i fängelse eller har kontakt med frivården. Detta medför att när barn möter kriminalvården måste höga säkerhetskrav kompenseras med barnets rätt till sin frihetsberövade förälder samt att den unges integritet måste skyddas. Att vistas på en anstalt bör inte vara något barns verklighet, tyvärr ser sanningen annorlunda ut. Det finns barn som tillbringar sitt eller sina första levnadsår bakom murar tillsammans med sin mamma samt barn som endast har

möjlighet att träffa sin förälder i besöksrummet på Sveriges mest bevakade anstalter. Barn till frihetsberövade föräldrar är ofta utsatta både socialt och ekonomiskt. Barnet har ändå rätt till båda sina föräldrar, vilket framkommer tydligt i Konventionen om barnets rättigheter (2006), den så kallade barnkonventionen. Tidigare studier visar att barn till frihetsberövade mödrar ställs inför en svårare situation jämfört med om det är pappan som blir frihetsberövad. Barnet behöver ofta i dessa fall flyttas utanför hemmet då mamman blir intagen (Parke & Clarke-Stewarts, 2002, Melin, 1998). Hur arbetar den svenska kriminalvården för att främja kontakten mellan barnet och dess frihetsberövade mamma i denna redan problematiska situation?

Bakgrund och problemformulering

Enligt Kriminalvården (2013a) döms varje år cirka 10 000 personer till fängelse i Sverige. Den vanligaste orsaken till att personer idag döms till fängelse i Sverige är narkotikabrott, näst vanligast är våldsbrott. I Sverige finns 52 fängelser som är klassificerade efter säkerhet från 1-3, där 1 står för den högsta säkerhetsklassen och 3 för den lägsta. Av de 10 000 personer som varje år döms till fängelse i Sverige är sex procent kvinnor, enligt kriminalvården (2013b), 1 oktober 2012 uppmättes antalet till 272 kvinnliga intagna. I Sverige har kriminalvården sex anstalter som endast tar emot kvinnor, där Hinseberg utanför Örebro är den största, resterande anstalter ligger i Ystad (Ringsjön och Ystadanstalten), Sundsvall (Ljustadalen), Göteborg (Sagsjön) och Stockholm (Färingsö).

Av de kvinnor som varje år döms till fängelse är cirka 70 procent mödrar. Detta medför att många barn varje år förlorar rätten till sin mamma. Under det första levnadsåret kan barn, om det är till barnets bästa med godkännande av socialnämnden, vistas med modern på anstalten. Då barnet fyllt ett år anses fängelset inte vara en fortsatt lämplig uppväxtmiljö och barnet placeras då i ett nytt hem i väntan på mammans frigivning. I dagens samhälle anses modern ha en betydande roll för barnets trygghet och anknytningsprocess. I de fall modern döms till fängelse är det vanligare att barn placeras i familjehem än om fadern döms till fängelse. Utifrån detta kan vi se att det blir mer problematiskt för barn då modern

frihetsberövas. Vi vill studera hur Sveriges kvinnofängelser tillämpar ett barnperspektiv och hur de arbetar för att barn ska behålla rätten till sin mamma. I enlighet med ovan förlorar många barn årligen den dagliga rätten till sin mamma då hon frihetsberövas. Därför finner vi denna fråga central för socialt arbete, eftersom socialtjänsten har det yttersta ansvaret för kommunens barn.

Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur den svenska kriminalvården tillämpar ett

2

SVENSKA KVINNOFÄNGELSER OCH BARNPERSPEKTIV

För att förtydliga studien beskrivs här vad säkerhetsklasser innebär och information om de olika anstalterna. De redogörs också för hur barnperspektivet inom kriminalvården har utvecklats över tid samt vad barn till frihetsberövade föräldrar har för rättigheter enligt barnkonventionen. Det ansågs även relevant att beskriva vilka uppgifter barnombud vid Sveriges fängelser har och vilket arbete som Bryggan bedriver med de barn som har en frihetsberövad förälder.

Säkerhetsklasser

I Sverige klassificeras anstalterna i tre olika säkerhetsklasser. Säkerhetsklass 1 är den högsta klassen och säkerhetsklass 3 är den lägsta. De anstalter som har den högsta klassificeringen utrustas för att kunna hantera de mest riskfyllda fångarna och motverka fritagning och rymningar, säkerhetsklass 3 har oftast inget skalskydd och är en mer öppen anstalt. I Sverige finns ingen kvinnoanstalt med säkerhetsklass 1 (Kriminalvården, 2013c).

Sveriges kvinnofängelser

Färingsö

Enligt Kriminalvården (2013d) är Färingsö en behandlingsanstalt som ligger väster om Stockholm. Anstalten är inriktad mot kvinnor med narkotikaproblematik. Det finns 43 platser i säkerhetsklass 2 och 12 platser i säkerhetsklass 3.

Hinseberg

Hinseberg är, enligt Kriminalvården (2013e), Sveriges största kvinnoanstalt med 91 platser i säkerhetsklass 2 och 22 platser i säkerhetsklass 3. På Hinseberg finns också riksmottagningen för kvinnor. Dit kommer alla som dömts till två års fängelse eller mer för utredning och sedan vidare placering. Anstalten är belägen utanför Frövi cirka två mil nordost om Örebro.

Ljustadalen

Ljustadalen är en kvinnoanstalt med 20 platser i säkerhetsklass 3. Anstalten ligger norr om Sundsvall i Sundsbruk (Kriminalvården, 2013f).

Ringsjön

Kriminalvården (2013g) beskriver att Ringsjön är en filial till anstalten i Ystad med 14 platser för kvinnor i säkerhetsklass 3. Anstalten ligger i anslutning av Rönneholms Slott, närmaste ort är Stehag. Enligt kriminalvården har Ringsjön stort fokus på barnperspektiv i de fall som en mamma är frihetsberövad. De mödrar som har sina barn med på anstalten kan erbjudas dagisplats anpassad efter barnets behov genom Malins Minne2 som ligger i anslutning till anstalten.

Sagsjön

Enligt Kriminalvården (2013h) är Sagsjön en behandlingsanstalt för kvinnor som ligger i Lindome söder om Göteborg. Anstalten har 14 platser i säkerhetsklass 2 och 24 platser i säkerhetsklass 3.

3

Ystad

Anstalten Ystad är Sveriges nästa största kvinnofängelse, enligt Kriminalvården (2013i). Anstalten har 65 platser i säkerhetsklass 2 samt 14 platser i säkerhetsklass 3.

Barnperspektiv inom kriminalvården ur ett historiskt perspektiv

Enligt Kriminalvården (2013j) så antar de Förenta nationernas (FN) generalförsamling år 1989 Konventionen om barns rättigheter och 1990 ratificerar Sverige denna konvention. År 1996 lämnas en motion till riksdagen som gällde särskilda åtgärder för barn med föräldrar i häkte eller anstalt. Efter denna motion får dåvarande Kriminalvårdsstyrelsen och

Socialstyrelsen år 1997 ett gemensamt uppdrag av regeringen som innefattade att se över villkoren för de barn som hade frihetsberövade föräldrar, vilket resulterade i en rapport,

”Barn till frihetsberövade föräldrar”, som publicerades 1998. År 1990 genomförs ett försök

med föräldrautbildning på en del manliga anstalter och på samtliga anstalter för kvinnor. År 2000 ger regeringen tre miljoner kronor till Svensk kriminalvård för att bland annat kunna erbjuda föräldrautbildning och bygga besökslägenheter. Detta resulterar i att samtliga anstalter år 2002 får uppdrag att erbjuda föräldrautbildningar. Den lagändring som kom 2003 medförde att alla anställda inom kriminalvården blev anmälningsskyldiga enligt 14 kap. 1 §

Socialtjänstlagen och 2004 så blir barnperspektivet en del av kriminalvårdens

grundutbildning. Generaldirektören för kriminalvården beslutar år 2005 att alla enheter ska ha egna barnansvariga, så kallade barnombud. År 2008 startar projektet ”Godnattsagor inifrån” på anstalterna Kirseberg och Fosie och kriminalvården skapar barnsidor på internet i

anslutning till deras hemsida.

Konventionen för barns rättigheter

”Enligt artikel 9 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ska konventions-staterna säkerställa att inget barn skiljs från sina föräldrar mot sin vilja om det inte kan anses vara nödvändigt utifrån barnets bästa. Situationer när det kan vara nödvändigt att barnet skiljs från en eller båda föräldrarna är till exempel vid övergrepp eller vanvård eller då föräldrarna lever åtskiljda på grund av en skilsmässa eller separation samt när en förälder är frihetsberövad på grund av brott. Barn som har en eller två föräldrar som är frihetsberövade på grund av brott har rättigheter utifrån barnkonventionen liksom andra barn. De har rätt att upprätthålla

kontakten med en förälder även om denne är häktad eller intagen på anstalt. Skillnaden för barnet blir att samhället reglerar hur och när kontakten ska ske...”3

Barnombud

Enligt Brottsrummet (2013) har den Svenska kriminalvården barnombud som arbetar på Sveriges alla anstalter. Barnombud har i arbetsuppgift att stödja och utbilda personalen på anstalten utifrån ett barnperspektiv. Främst syftar det till att skapa en förståelse hos personalen för hur det är för ett barn att ha sin förälder i fängelse. Det ligger även i barnombudets ansvar att se till att det finns lämpliga besöksrum för barnet att besöka sin frihetsberövade förälder i. Barnombuden har också till uppgift att stödja de frihetsberövade föräldern i sin föräldraroll.

Bryggan

Bryggan är en partipolitisk och religiöst obunden ideell förening som har FN´s konvention om barns rättigheter som utgångspunkt. Föreningen arbetar för att uppmärksamma och utveckla

3_{Barnombudsmannens tolkning, hämtad från}

4

förhållandena för barn och ungdomar vars förälder är föremål för kriminalvården. De arbetar även för att sprida kunskap om dessa barns specifika situation till andra professionella som möter barn med olika behov. Bryggan är en skyddad mötesplats, där barn och ungdomar kan träffa andra i samma situation. Förening finns även till som stöttning för de föräldrar som sitter frihetsberövade samt för de föräldrar som har en partner i fängelse. De hjälper också till i de fall som en förälder behöver hjälp med att förbereda frigivning tillsammans med sin familj. Bryggan finns i Norrköping, Karlstad, Göteborg, Nyköping, Malmö, Örebro och Sala (Bryggan, 2013).

TIDIGARE FORSKNING

Forskning kring frihetsberövade mammor och deras barn ur ett svensk perspektiv och en svensk kontext är fortfarande begränsad. De studier som är genomförda i Sverige fokuserar i huvudsak på mödrarnas upplevelser av att vara frihetsberövad och hur det kan påverka föräldrarollen. Dock finns det fler studier som är gjorda utanför Sverige, i USA och

Storbritannien samt Australien. Dessa studier har fokuserat på många olika vinklar om vad det kan innebära för ett barn eller en mamma att bli frihetsberövad. Några har studerat hur

anknytningsmönstret hos barn vars förälder blivit frihetsberövad har påverkats och vilken betydelse anknytningen har för barnet (Parke & Clarke-Stewarts, 2002, Dallaire, 2007, Poehlman, 2005) samt om det finns någon skillnad mellan mammors och pappors frihetsberövande (Melin, 1998, Parke & Clarke-Stewart, 2002).

Barn till frihetsberövade mödrar

Östling (2007) menar att barn till frihetsberövade mödrar är en grupp som ofta lever under utsatta förhållanden i samhället och att erfarenheter av övergivande, separationer och

traumatiska händelser inte är ovanliga för dessa barn. Björkhagen Turesson (2009) beskriver att när en mamma frihetsberövas blir hennes barn utsatta för stora svårigheter. Första tiden efter gripandet är extra problematisk för den unge, eftersom de intagna ofta har restriktioner som även gäller i förhållande till de egna barnen. När modern sedan placeras på en anstalt tar det ytterligare ett par veckor innan myndigheten behandlar ärendet om telefontillstånd. Under denna period är barnet i stort behov av stöttning för att kunna bearbeta förlusten av sin

mamma. För att hantera de känslor och problem som uppstår behöver barnen få stöd och hjälp från deras familj, vänner samt från samhället, menar författaren.

Majoriteten av barnen i Björkhagen Turessons studie har med anledning av att mamman frihetsberövas varit i kontakt med socialtjänsten. Denna kontakt har uppstått då barnen blivit familjehemplacerade eller om familjen varit i behov av ny bostad i samband med att de

förlorat sin gamla bostad, i samband med frihetsberövandet. Detta innebär att det stöd och den hjälp som varit riktad till barnen främst har varit av praktisk karaktär. Flertalet barn uppger också att de inte blivit erbjudna någon psykosocial hjälp med att bearbeta eller hantera de känslor som uppstått i och med att mamman frihetsberövats. Även Karlsson (2007) menar generellt att barn till intagna är en särskilt utsatt grupp som längre fram i livet själva riskerar att avtjäna en fängelsedom, och då framförallt pojkarna som haft en frihetsberövad mamma. Karlsson menar dock att detta samband inte är lika starkt i Sverige som exempelvis i USA, vilket kan härledas till Sveriges mildare fängelseregimer och att Sveriges välfärdssystem motverkar den sociala utsatthet och fattigdom som ett fängelsestraff kan medföra. I en brittisk studie som Karlsson (2007) presenterar i sin forskningsöversikt finns ett samband mellan längden på förälderns fängelsestraff och risken för att barnet senare ska utveckla ett kriminellt beteende och själva dömas till fängelse.

5

Lindberg (2005) beskriver att barn till frihetsberövade föräldrar ofta beskrivs som bortglömda brottsoffer eftersom barnen också straffas genom att deras mamma tas ifrån dem. På grund av fängelsestraffet drabbas barn av psykologiska och sociala konsekvenser. Parke och Clarke-Stewart (2002) menar att fängslandet av mamman har större påverkan på barn än vad fängslandet av pappan har, då mamman oftast fortsätter att ha omsorg om barnet då pappan blir dömd. Hur barnet påverkas av frihetsberövandet har att göra med hur föräldra-barn relationen sett ut före frihetsberövandet, menar författarna. Melin (1998) menar också att det är annorlunda om mammor frihetsberövas då det sällan finns en pappa som kan ta hand om barnet. Barnet placeras då istället hos en släkting eller i traditionellt familjehem. Om däremot pappan fängslas finns ofta en mamma hemma som kan ta hand om barnet. Holly (2011) menar däremot att om barnet bor kvar hos den andra föräldern påverkas inte bara av vem av föräldrarna som fängslas utan också på vilken folkgrupp och etnicitet som familjen tillhör. Studien visar att barn med afro- och latin-amerikanska föräldrar i mindre utsträckning bor med den andre föräldern, då mamman är frihetsberövad, jämfört med anglo-amerikanska föräldrar. Detta är situationen i USA. Flynn (2012), som studerade kvinnor på ett fängelse i Australien, kom i sin studie fram till att papporna oftast var de personer som var

omsorgsgivare då mödrarna var fängslade.

Som ovan nämnts så är barn till frihetsberövade föräldrar en socialt utsatt grupp och enligt Mackintosh, Myers och Kennon (1999) hade barn med frihetsberövade mödrar inte sällan erfarenheter av andra riskfaktorer förutom mammans fängelsestraff. Dessa erfarenheter kunde vara fattigdom, drogrelaterade problem inom familjen och flera byten av olika

omsorgsgivare.

Anknytningens betydelse

Flera forskare har studerat vilken betydelse barnets anknytning till den primära

omsorgspersonen har då föräldern blivit fängslad eller frihetsberövad. Parke och Clarke-Stewarts (2002) studie av statliga amerikanska fängelser visar att det finns en skillnad beroende på om mödrar eller fäder frihetsberövas. I de allra flesta familjer var det mamman som hade det huvudsakliga föräldraansvaret över barnen, vilket kan tolkas som att mamman oftast är den primära omsorgspersonen. Även Dallaire (2007) belyser att det kan vara mer traumatiskt för barn att mamma fängslas just för att mamman är den primära

omsorgspersonen. En annan möjlig förklaring till det trauma som uppstår då mamma frihetsberövas kan vara att det då är vanligare att barnet blir placerat utanför hemmet, i

exempelvis familjehem. Om däremot pappa frihetsberövas är det vanligare att barnet fortsätter att bo med mamma och slipper således separeras från sin anknytningsperson. Poehlman (2005) har studerat anknytningsmönstret hos 54 barn i åldrarna två till sju år där mamman nyligen blivit frihetsberövad. Studien visar att ju äldre barnen är vid mammans

frihetsberövande desto lättare har barnen att hantera separationen, vilket kan grunda sig i att barnen haft ett stabilt omhändertagande innan mödrarnas verkställande av domen. Dallaire (2007) menar att den separation som uppstår då mamman blir frihetsberövad kan påverka att barn inte utvecklar ett tryggt anknytningsmönster vilket senare kan leda till att barn själva utvecklar ett kriminellt beteende. Andra faktorer som kan påverka barns anknytningsmönster kan vara att barn växer upp i socialt utsatta miljöer vilket kan leda till bristande omsorg om barnen.

Barnets behov

Då barnets mamma frihetsberövas och fängslas finns vissa behov som barnet har för att kunna hantera den separation som frihetsberövandet medför. Parke och Clarke-Stewart (2002) menar att en grundläggande trygg anknytning till mamman kan vara en faktor som hjälper barnet att hantera separationen vilket medför att barnet kan ha lättare att knyta an till en ny

6

omsorgsgivare. Det är även viktigt för barnet att ha en vidare kontakt med mamman i form av besök och permissioner. För ett yngre barn kan ett uppehåll längre än en månad vara

detsamma som en total förlust för barnet. Även Poehlman (2007) tar upp vikten av att ha en stadigvarande relation till mamman och menar att denna relation är viktigare än de

föräldrakvaliteter de nya omsorgspersonerna har. Det kan dock vara svårt att upprätthålla denna kontakt då anstalterna inte alltid ligger i anslutning till hemkommunen. Lindberg (2005) menar att de flesta kvinnorna på Hinseberg4 _{uppger att anstaltens geografiska position} är det största hindret för att ta emot besök. Även Melin (1998) menar att om kontakten mellan förälder och barn upprätthålls kan det vara bra för både den intagna och hennes barn samt för det övriga samhället i förlängningen. Melin menar vidare att det är viktigt att berätta för barn vart föräldern är och vad som har hänt på grund av att barnet annars kan börja fantisera om vart föräldern tagit vägen och kanske tänka sig föräldern som död eller borta för alltid. Detta är även något som Poehlman (2007) och Östling (2007) belyser då de menar att det är viktigt att ha en öppen kommunikation med barnet avseende mammans fängelsedom och ge barnet den väsentliga informationen kring frihetsberövandet. Östling menar också att stöd från samhället är något som efterfrågas av barnen och då i form av samverkan mellan myndigheter.

Barnets reaktioner

Flera studier visar att barn påverkas psykiskt av att deras mödrar frihetsberövas. Karlsson (2007) menar att det är svårare för barn att hantera det faktum att mamma frihetsberövas jämfört med i de fall då pappan gör det. Han menar vidare att det är lättare att förklara andra typer av separationer såsom sjukdom och dödsfall då omgivningen ofta har svårt att förhålla sig till det fängelsestraff som orsakat separationen. Melin (1998) beskriver att hur barnet hanterade och reagerade på att föräldern blivit frihetsberövad var beroende på vilken relation barnet hade med den intagna samt om barnet hade varit med vid gripandet och om detta hade genomförts på ett brutalt sätt. För att hantera den stora förändring som sker när en mamma blivit frihetsberövad använder sig barn enligt Björkhagen Turesson (2009), av olika

problemfokuserade och känslofokuserade copingstrategier för att lindra den bekymmersfyllda samt stressfyllda vardag som uppstått för barnet.

Som ett resultat av mammans verkställande av domen kan barn, enligt Poehlman (2007), reagera med sorg, ilska, förvirring, sömnproblem och ensamhet. Att barn hamnade efter i sin utveckling var också en vanlig reaktion hos barnet. Mackintosh, Myers och Kennon (1999) konstaterar också att barn i allra högsta grad påverkas av att deras mamma fängslas och att de flesta barn då uppvisar emotionella och uppförandemässiga problem. Barnen har också en högre risk för att misslyckas i skolan. Parke och Clarke-Stewart (2002) presenterar i sin studie internalisering och externalisering som vanliga reaktioner av separationen vid moderns fängslande. Internalisering kan visa sig i form av ångest, inåtvändhet, försiktighet, vaksamhet, depressioner, känslor av skam och skuld samt somatiska problem som exempelvis ätstörningar. Externalisering är utåtriktade reaktioner och innefattar ilska, aggression och fientlighet mot syskon och vuxna i den ”nya” familjen och hemsituationen. Mackintosh, Myers och Kennon (2006) menar att barn som möter en lägre känsla av värme och tillhörighet till de nya omsorgsgivarna oftare utvecklade mer avvikande internaliserade och

externaliserade beteenden. Familjerna som förmedlade en mindre känsla av värme och tillhörighet kände sig ofta stressade över den nya föräldrarollen i och med att de uppfattade barnets beteende som svårt att hantera. I de familjehem som lyckades förmedla värme fanns också mindre utsträckning av beteendeproblem hos barnen.

I en studie av Björkhagen Turesson (2009) upplevde majoriteten av de barn som

7

medverkat i studien skam över att ha en mamma frihetsberövad. De barn som växt upp med en mamma som under en längre tid haft en kriminell livsstil upplevde mindre skam i

jämförelse med de barn som haft en mamma som blivit dömd till fängelse utan att ha en kriminell vardag. De som kände mest skam var de barn till mödrar som begått allvarligare våldsbrott. För att hantera dessa skamkänslor försökte barnen dölja sanningen för

omgivningen eller försökte söka sig till andra barn som hade föräldrar med liknande problematik, menar författaren. Mammans brott och fängelsestraff resulterade även i andra känslor hos hennes barn såsom ledsenhet, otrygghet, rädsla, ensamhet och ilska. De barn som hade mammor frihetsberövade under en längre tid uppvisade i regel starka känslomässiga rektioner. De barn som antingen levt eller haft en fungerande regelbunden kontakt med sin mamma innan hon blev frihetsberövad uppvisade oftare starka reaktioner som kunde ge sig i uttryck i form av aggressivitet, ledsenhet eller ett mer utåtagerande beteende överlag. De starka reaktionerna blev en följd av att kontakten med den intagna mamman blivit mycket begränsad. De barn som inte haft en fungerande kontakt och relation med sin mamma tiden innan hon blev frihetsberövad uppvisade en annan reaktion än de barn som haft en fungerande situation. Dessa barn såg istället fängelsestraffet som en möjlighet till att få en fungerande och kontinuerlig relation till sin mamma. Exempelvis så kunde vissa barn få chansen att för först gången på många år uppleva sin mamma drogfri, enligt Björkhagen Turesson.

Lindberg (2005) menar att den psykiska påfrestningen separationen till mamman medför kan bli så överväldigande att barnet kan få bestående psykiska men och att mammans straff således främst går ut över de barn hon separeras från. Poehlman (2009) presenterar i sin studie att pojkar och äldre barn löpte störst risk att utveckla ett antisocialt beteende och skolsvårigheter än vad flickor och yngre barn gjorde. Poehlman förklarar vidare att andra faktorer såsom etnicitet och socioekonomisk bakgrund behöver tas i beaktande för att kunna förstå i vilken utsträckning barn påverkas av föräldrars frihetsberövande.

Mödrars upplevelser av frihetsberövande

I den studie som Lindberg (2005) genomfört på den största av Sveriges sex anstalter för kvinnor, Hinseberg, framkommer att mödrar också påverkas genom att separeras från sina barn. De känslor som uppstår då mödrarna är tvungna att lämna sina barn för vistelsen i fängelset är oro, skam och skuld samt rollförlust. Majoriteten av de kvinnor som Lindberg studerat uppger att de ofta oroar sig för hur deras barn har det vilket resulterar i känslor av svartsjuka och misslyckande samt oron för att förlora kontakten med sina barn. Lindberg menar också att de mödrar som blivit dömda till fängelse inte bara har brutit mot de lagar som finns utan också brutit mot föräldrarollen när de separeras från barnen. Eftersom kvinnorna menar att föräldrarollen blir påverkad medför detta känslor av självförakt samt skam och skuld. Även Björkhagen Turesson (2009) menar att mammor som innan fängelsestraffet haft en fungerande föräldraroll upplevde att anstaltsvistelsen begränsade deras möjlighet att vara mamma.

Lindberg (2005) menar att ofta då mödrar fängslas förminskas deras ansvar och inflytande gentemot barnen och mödrarna blir inte lika involverade och delaktiga vid viktiga händelser i barnens liv, exempelvis skolavslutningar och födelsedagar. Denna brist på inflytande kan bli mycket smärtsam för mammorna. Just på grund av att den rollförlust som förälder som kvinnorna drabbas av kan leda till att vissa kvinnor helt avstår från besök under verkställighetstiden. Andra mammor som tar emot besök från sina barn menade att de efteråt blev deprimerade och förtvivlade. Björkhagen Turesson (2009) beskriver dock att de flesta kvinnorna i hennes studie upplevde att fängelsevistelsen hade haft en positiv inverkan på deras föräldraroll, eftersom de under tiden på anstalten genomgått någon form av behandling. Lindberg berättar att de frihetsberövade mödrarna på Hinseberg ständigt oroar sig för deras barns utveckling samt att de har en innerlig längtan efter barnen. Lindberg menar att mödrarna

8

känner skuld och skam för att de inte kan leva upp till en anständig mammaroll. Mödrarna försöker upprätthålla kontakten med sina barn via brev, telefon, besök i besöksrum eller besökslägenheter och permissioner. På anstalten Hinseberg finns en besökslägenhet och några besöksrum, dock är endast ett av besöksrummen samt besökslägenheten lämpad för barn. Detta medför att det ofta är kö till utrymmena och att det kan gå flera månader innan barnen kan komma och hälsa på. Många av kvinnorna i Lindbergs studie hade en önskan om att deras barn skulle få möjlighet att se mammornas bostadsutrymmen. Detta är dock inte möjligt på grund av sekretessen som råder i fängelser.

Melin (1998) konstaterar i sin studie att öppnare anstalter har bättre besöksförhållanden vilket innebär att barn kan röra sig friare och möjlighet finns att besöka mammans rum. Att få se mammans rum kan vara bra för barnet så att de ser att mamma har det bra. Barnen blir även glada när de ser att teckningar och dylikt kommit fram till deras mamma. Melin (1998) och Björkhagen Thuresson (2009) menar att det hinder mammorna beskriver är att anstalten oftast ligger långt ifrån barnens hemort vilket försvårar möjligheten till att ta emot besök. Tuerk och Loper (2006) har specifikt studerat hur kontakten mellan mamma och barn ser ut på ett fängelse i USA med den högsta säkerhetsklassificeringen. Denna studie visade att mammor som hade huvudansvaret för sina barn innan fängelsedomen höll kontakten med sina barn genom att skriva brev flertalet gånger i veckan, ha telefonkontakt med barnen minst en gång i veckan och att besök gjordes minst fyra gånger per år. Att föräldrar hade mer kontakt med sina barn minskade stressen och oron kring barnet. Brevskrivandet i sig hade en positiv inverkan på vidhållandet av den föräldraroll kvinnan besatt innan frihetsberövandet.

Vår studie i relation till forskningsfältet

Tidigare forskning visar att barn till frihetsberövade mödrar lever under utsatta förhållanden. Det är mer problematiskt för barnet då mamman frihetsberövas då det oftast behöver

separeras från sin hemmiljö. För att barn ska kunna hantera separationen behöver de stöd från det övriga samhället. I nuläget är detta stöd oftast av praktisk karaktär och sällan utformat som ett psykosocialt stöd. Ju äldre barnen är desto lättare har de att hantera den situation som uppstår, dock kan detta bero på andra faktorer än själva frihetsberövandet. Vanliga rektioner som barn uppvisade var sorg, ilska, förvirring, ensamhet och hämmad utveckling. Barn är i behov av trygg anknytning och fortsatt kontakt med sin mamma, men forskningen visar att det största hindret för detta är avståndettill anstalterna. Vår studie avser undersöka hur den

svenska kriminalvården tillämpar ett barnperspektiv då mamman blivit frihetsberövad. Stora luckor i kunskapsläget finns här då endast få studier gjorts, speciellt i en nordisk kontext.

TEORETISK TOLKNINGSRAM

För att kunna analysera det resultat vi fått in och för att kunna besvara studiens syfte har vi valt att utgå från ett barnperspektiv. För att ta reda på hur kriminalvården arbetar för att tillämpa ett barnperspektiv valde vi att utgå från Konventionen om barns rättigheter, vilken beskriver vilka rättigheter som finns för barn och vilka skyldigheter övriga har för att tillgodose barns behov samt Socialstyrelsens beskrivning av barnperspektivet. För att få en djupare förståelse och ett mer nyanserat barnperspektiv har vi också valt att utgå från utvecklingspsykologiska teorier. De teorier som vi valt anser vi är de mest relevanta då de beskriver vad barn är i behov av i olika åldrar. Dessa teorier innefattar viktiga delar av vad barn är i behov av för att utvecklas gynnsamt vilket kan ses som nödvändigt att beakta för att beskriva ett barnperspektiv.

9

Barnperspektivet

Socialstyrelsens (2010) definition av vad som menas med ett barnperspektiv innefattar tre olika delar vilka är barnets eget perspektiv, de vuxnas barnperspektiv och samhällets barnperspektiv. Med barnets eget perspektiv menas att varje barn har sitt eget perspektiv på sig självt och sin situation beroende på vad de ser, upplever och känner i sin sociala miljö. De vuxnas barnperspektiv präglas av egna barndomserfarenheter, kunskaper och de kulturella sammanhanget. Detta innebär att vuxna aldrig riktigt kan se verkligheten utifrån ett barns perspektiv. Samhällets barnperspektiv grundar sig i samlade kunskaper och värderingar, synsätt och kultur om barns behov och rättigheter. Inom dessa tre delar kan det uppstå intressekonflikter utifrån vad som är barnens bästa. Socialstyrelsen menar då att barnets intresse alltid ska komma i främsta rummet.

Konventionen om barns rättigheter (2006) innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter gällande barn vilken är baserad på fyra principer. Dessa principer innefattar att barnet ska skyddas mot alla former av diskriminering (artikel 2), att barnets bästa ska beaktas i alla beslut (artikel 3), att barnet har rätt till liv och utveckling (artikel 6) samt att barnet ska ha rätt att säga sin mening och få den respekterad (artikel 12). Konventionen tar även upp andra delar som ska vara vägledande i arbetet för barns rättigheter. Artikel nio belyser att konventionsstaterna ska säkerhetsställa att barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja om inte barnets bästa kräver detta. Om barnen skiljs från sina föräldrar som en följd av att föräldern blivit frihetsberövad eller fängslad ska konventionsstaterna verka för att barn behåller kontakten med båda föräldrarna, utom i de fall då det strider mot barnets bästa. I samma artikel framgår också att barn har rätt att veta vart den frånvarande föräldern vistas så vida det inte skadar barnet.

Barns behov av trygg anknytning

Payne (2005) menar att teorin om anknytning bygger på vikten av goda relationer mellan föräldrar och barn. Författaren skriver att trygga och goda relationer till föräldrar är avgörande för hur barnet senare i livet ska kunna knyta an till sin omgivning. Detta gäller främst unga individer som skapar sin identitet utifrån inlärning från sin sociala omgivning. Payne beskriver att i takt med att vi utvecklas skapar vi förväntningar på vår sociala miljö. Värme, ömsesidighet, stöd och trygghet är viktiga ingredienser i ett barns uppväxt. Payne menar att spädbarn har ett medfött behov av att kommunicera och det är genom kommunicering de lär sig knyta an till sin omgivning. Småbarn blir exempelvis tidigt medvetna om sina egna psykologiska tillstånd innan de förstår andra människor. I takt med att barnen förstår sig själva börjar de jämföra sina egna känslor med sin omgivning. Vidare skriver Payne (2005) att barn som i tidig ålder förlorar kontakten med sin mamma senare i livet kan komma att

uppvisa separations ångest, upplevelse av förlust och beteendestörningar.

Andersson, Andersson och Thorsén (2002) beskriver anknytningsteorin på ett liknande sätt som Payne. Författarna skriver att anknytningsteorin handlar om hur viktigt det är att ett barn under det första levnadsåret får möjlighet att knyta an till trygga vuxna, vanligtvis sina föräldrar. Om barnet lyckas skapa en trygg anknytning till sina föräldrar talar det för att barnet kommer bli tryggt i sig själv samt enklare kunna skapa sunda relationer med andra senare i livet. Om barnet inte utvecklar en trygg anknytning till sina föräldrar riskerar barnet att utveckla misstro gentemot sin omgivning, eftersom barnet inte fått känna tillräckligt mycket tillit i sin barndom.

Enligt Andersson, m.fl., (2002) har anknytningen olika betydelse beroende på vilken ålder barnet har. Författarna berättar vidare att i småbarnsåldern (0-3 år) är barnet som mest beroende av sina föräldrar och det är även under de första levnadsåren som den mest

grundläggande anknytningen sker. Det är viktigt att föräldrarna konstant bekräftar barnets känslomässiga, fysiska och praktiska behov.

10

Karlsson (2008) menar att anknytningen och samspelet mellan ett barn och dess föräldrar påbörjas redan när barnet ligger i mammans mage. Fostret lär sig känna igen röster, rörelser och ljud. Detta innebär att när barnet föds finns det redan en ömsesidigt upplevd kontakt vilken barnet dagligen är i behov av. Karlsson belyser amningen som en central del av den nyföddas liv under dennes första levnadsår. Moderns mjölk ger barnet näring, hjälp att reglera hjärtklappning, hålla blodtrycket jämnt samt bygga upp ett immunförsvar. Dock betyder närheten mer en själva bröstmjölken. När föräldrarna bär och vyssjar barnet så kommer dess muskelaktivitet att regleras. Det är föräldrarnas närhet som håller barnet varmt och tryggt samt håller ner barnets stresshormoner. Det viktigaste för det nyfödda barnet är doft, beröring och ljud. Karlsson menar att barnets mamma ska ge barnet näring så att det växer och blir stort. Hon bör också, speciellt under de första månaderna, sätta barnets behov främst.

Wennerberg (2010) menar att när barn upplever separation går detta emot de starkaste instinkterna vad gäller överlevnad för barnet. Vid separation klipps viktiga band för barnet och barnet placeras i en främmande miljö med okända vuxna.

Barns kognitiva utveckling

Piagets teori om barns kognitiva utveckling består, enligt Crain (2008), av fyra olika utvecklingsfaser som barn går igenom. Alla barn går igenom de olika faserna i samma ordning men de passerar faserna i olika hastighet.

Havnesköld och Risholm Mothander (2009) menar att den första fasen sträcker sig från det att barnet är nyfött till att barnet är runt två år. Under det första halvåret lever barnet med uppfattningen om att världen är en plats som har barnet själv som centrum. När barnet närmar sig slutet av det första levnadsåret börjar barn förstå skillnaden mellan objektet och

upplevelsen av objektet vilket visar sig genom att barnet söker efter objekt även då det inte syns. Omkring då barnet är ett och ett halvt år uppnår barnet objektpermanens vilket innebär att barn förstår att objekt existerar oberoende av barnets egen varseblivning.

Den fas som följer efter de två första åren sträcker sig från det att barnet är två till det att barnet närmar sig sjuårsåldern. Under denna fas skapar barn enligt Crain (2008) förståelse för symboler, de börjar organisera sitt tänkande samt att deras språkkunskaper utvecklas och stärks. Crain förklarar vidare att barn i denna fas har en annan uppfattning än vuxna om exempelvis ords betydelse. Detta beror på att barnen inte har lika mycket erfarenhet och att barnet hela tiden utgår från sitt eget perspektiv.

När barnet befinner sig i skolåldern, det vill säga runt sju år, gör de inträde i en ny fas enligt Piaget. Crain (2008) menar att i övergången till denna fas börjar barnet tänka mer logiskt och konkret. Barnet har även lärt sig vikten av att kompromissa och samarbeta med sina kamrater och andra vuxna. Barnet börjar även utveckla sin förmåga till att förstå andras perspektiv. Enligt Havnesköld och Risholm Mothander (2009) utvecklar barn också förmågan att kunna tänka i nutid, dåtid och framtid samt att växla däremellan.

Den slutliga fasen i Piagets teori om barn kognitiva utveckling inträder då barnet närmar sig tonåren. Enligt Crain (2008) så lär sig barnet i denna fas att tänka mer logiskt på ett mer abstrakt plan. Ungdomen har även utvecklat en förmåga att tänka i hypoteser samt en förmåga att analysera situationer.

Barns identitetsutveckling

Enligt Helleday och Berg Wikander (2007) syftar Eriksons teori till att studera jaget och dess förmåga att hantera livet. Författarna skriver att Eriksson ansåg att varje fas i livet, har sin kris att lösa och att det finns en positiv och en negativ motsats i krisen. Eriksson hävdade att det goda måste råda över det onda när krisen går över till nästa fas. Den negativa krisen ska inte endast ses som något negativt för individen utan att det på sikt kan ge individen mer mognad

11

och kännedom om sig själv. Sammanfattningsvis skriver författarna att Eriksson menar att varje människa måste lösa sin kris innan den kan gå vidare till nästa utvecklings fas i livet. Detta för att kunna utvecklas till en trygg individ. Om barnet dock inte förmått att lösa krisen till det positiva riskerar barnet att utveckla ett destruktivt beteende samt hamna efter i sin utveckling. Trots detta var Eriksson övertygad om att en människa senare i livet kan kompensera en bristande barndom.

Enligt Helleday och Berg Wikander (2007) är Erikssons första fas tillit kontra misstro. Denna fas fokuserar på barnets allra första levnadsår där en känsla av tillit, respektive misstro grundläggs. Eriksson belyser vikten av att barnet lär sig känna tillit till sin omgivning samt till sig själv. Vidare skriver författarna att Eriksson menar att om ett barn ska växa upp och utvecklas till en harmonisk människa bör det finnas ett övertag av känslan tillit. Enligt författarna menar Eriksson att barnet har ett stort behov av tillsyn och närhet under sitt första levnadsår och att barnet även har ett behov av att känna sig viktig för någon. Blir inte detta behov tillgodosett riskerar barnet att utveckla misstro gentemot sin omgivning. Författarna förklarar att trots att Eriksson ser hela livet som en möjlighet att bearbeta negativa händelser, anser han att barnets första levnadsår är betydande för barnets framtid.

Helleday och Berg Wikander (2007) menar att när barnet kommer in i den andra fasen är fokus på självständighet kontra skam. I denna fas sker betydande framsteg i

jagutvecklingen. Nu ska barnet själv utveckla självständighet och balansera den mot skam och blygsel. Barn behöver i denna fas utrymme till att utforska och testa världen omkring dem. Det är viktigt att föräldrar verkar som stöd och hjälp för barnet samt sätter gränser i de fall då barnet svävar ut. Även i denna fas gäller att det positiva måste vara dominerande, för att barnet ska kunna utveckla en självständighet. Annars riskerar barnet att som vuxen få svårt att komma över skam och blygsel.

Crain (2008) beskriver att när barnet befinner sig mellan tre och sex år är ”krisen”, initiativ kontra skuldkänslor. Helleday och Berg Wikander (2007) menar att denna fas är en viktig period för barnets identitetsutveckling. Barnet är under detta stadium oerhört mottagligt för att lära sig saker. De vill gärna samarbeta med andra barn för att planera saker samtidigt som de härmar hur de vuxna gör. Crain (2008) menar att denna fas sammanfaller med Freuds oidipala fas då barnet intresserar sig för sin fysiska person. Under denna fas börjar den unge inta en ”vuxen roll” vilket innebär att den utmanar den ena föräldern för att få den andra förälderns uppmärksamhet. Vidare skriver författaren att barnet börjar sätta egna mål samt utveckla planer som är viktiga för barnet att genomföra. Krisen i denna fas blir när barnets mål och planer inte går att genomföra. Vid denna kris kan föräldrar, genom att behandla dem som jämlika samt göra de delaktiga i olika projekt, underlätta för barnet vilket kan hjälpa barnet att utveckla en känsla av meningsfullhet.

Enligt Crain (2008) är den fjärde fasen flitighet kontra underlägsenhet och infaller när barnet är mellan sex och elva år. Helleday och Berg Wikander (2007) menar att under denna fas är skolan en viktig plats för barnet. Dels kunskapsmässigt men även då barnet är i behov av uppmuntran från lärare och andra vuxna. Crain (2008) menar att denna fas är viktig då barnets självkänsla utvecklas som mest. Barnet utvecklar även kognitiva och sociala färdigheter. Barnet lär sig mycket av människor i dess närhet såsom familj, kamrater och andra vuxna. Författaren menar att krisen i denna fas blir när barnet ställs inför ett

misslyckande. Detta kan utveckla en känsla av underlägsenhet. Vuxna kan underlätta denna kris genom att uppmuntra barnets talanger.

Crain (2008) menar att när barnet kommer upp i tonåren inträder en ny fas där identitet kontra rollförvirring ses som den centrala ”krisen”. I denna fas menar författaren att

ungdomar blir förvirrade av nya sociala konflikter och krav. De ska etablera en ny ego-identitet samt utveckla en känsla för vem de är i sociala sammanhang. Vidare menar Crain att ungdomen kan uppleva att deras impulser har en egen vilja, vilket innebär att de inte känner

12

sig ett med sig själv. Den fysiska tillväxten i puberteten kan även ses som en faktor till den unges identitetsförvirring. Helleday och Berg Wikander (2007) menar att ungdomen i denna fas är i behov av att känna sig omtyckt av sina kompisar och känna att det finns möjlighet till att utvecklas.

METOD

Val av metod

Denna studie är gjord med en kvalitativ ansats vilket Bryman (2011) beskriver som en forskningsstrategi som lägger större vikt vid ord inom det specifika område som forskaren valt att undersöka. Sveningson (2007) beskriver att valet av forskningsmetod påverkas av hur forskaren ställer sig till statistik. Inom kvantitativ forskning arbetar forskaren med ett större empiriskt material med strävan efter att generalisera resultatet till en större population. I kvalitativ forskning är syftet snarare att nå en djupare förståelse kring forskningsämnet eller att undersöka individers erfarenheter och upplevelser av det specifika fenomenet. Eftersom vår studie syftar till att beskriva hur kriminalvården arbetar för att främja kontakten mellan mamma och barn då mamman är frihetsberövad anser vi att kvalitativ forskningsmetod är den mest lämpade då vi är intresserade av en beskrivning av verkligheten utifrån andra personers uppfattning och erfarenhet.

Urval och tillvägagångssätt

Vi har använt oss av ett målstyrt urval vilket enligt Bryman (2011) innebär att forskaren önskar använda intervjupersoner som är relevanta för forskningsfrågan. Bryman menar att forskaren som använder sig av ett målstyrt urval ofta har som syfte att säkerställa variation vilket innebär att intervjupersonerna kan ha olika åsikter om viktiga aspekter kring det valda området. Bryman menar att om forskaren använder sig av ett målstyrt urval så finns inget intresse av att slumpmässigt välja ut deltagare till studien. Författaren menar vidare att en studie med ett målstyrt urval inte kan generaliseras till en större population. Vi har kontaktat alla barnombud på alla Sveriges fängelser för kvinnor samt Bryggan i Örebro för att få en bredare bild kring vår forskningsfråga.

Syftet med att kontakta barnombuden vid samtliga kvinnofängelser i Sverige var att få variation i svaren och få en bred bild om hur arbetet med mödrar och deras barn bedrivs på alla kvinnoanstalter. För att få en ännu bredare och djupare förståelse hade det varit önskvärt att också använda tidigare intagna mödrars upplevelser. Dock hade detta varit svårt att genomföra då detta är en målgrupp som inte är så lätt tillgänglig. Vi har därför varit i kontakt med Bryggan i Örebro för att få en bild av hur kriminalvården tillämpar ett barnperspektiv utifrån en annan organisations perspektiv. Vår studie är baserad på barnombudens och Bryggan i Örebros upplevelser och erfarenheter kring ämnet.

I vår studie har vi använt oss av intervjuer som är den vanligaste formen inom kvalitativ forskning och då via telefon kontaktat barnombud på Sveriges alla anstalter för kvinnor samt Bryggan i Örebro. Vår första tanke var att genomföra en personlig intervju med barnombudet på Hinseberg då det var den enda anstalten som var möjlig att besöka utifrån geografi och ekonomi. Vi diskuterade detta med barnombudet på Hinseberg men kom senare fram till att processen som krävdes för att komma och besöka anstalten skulle ta alldeles för lång tid. Vi bestämde oss senare för att det var mest lämpligt att genomföra en intervju via mail som sedan skickades ut till alla deltagare då detta skulle vara mer gynnsamt för att kunna bearbeta de svar som kommit in. Därför valdes att endast genomföra personlig intervju med

13

Sveriges anstalter för kvinnor kontaktats vilket inte möjliggjorde personliga intervjuer på grund av den geografiska spridningen. Vi valde därför att använda mailfunktionen för att genomföra våra intervjuer och datainsamling. Bryman menar att internet har blivit ett allt mer vanligt verktyg inom forskningen och att olika metoder går att använda. Studien är gjord med utgångspunkt i kvalitativ forskning med personliga intervjuer online och då med en

kommunikationsbaserad metod. Kommunikationsbaserad metod är enligt Bryman då intervjun utgår ifrån en mailkontakt där intervjupersonen får svara på intervjufrågor och teman. Detta kan ske antingen synkront, vilket innebär att samtalet sker då både intervjuare och intervjuperson är online med frågor som får direkta svar, eller asynkront, vilket innebär att intervjuaren sänder frågor och att intervjupersonen svarar då denne har möjlighet. Vi har genomfört en asynkron konversation då varje intervjuperson har fått möjlighet att tänka igenom sina svar innan dokumentet har sänts tillbaka.

Bryman (2011) menar att online-intervjuer riskerar att avbrytas i förtid och då har den asynkrona intervjun störst risk att avbrytas då den tar längre tid. Detta har vi haft i åtanke då vi genomfört våra intervjuer men har ändå tagit ställning till att detta varit den mest lämpade metoden för vår studie då intervjupersonen i lugn och ro kan svara genomtänkt på våra frågor. Vi har skapat ett intervjuformulär med frågor som är kopplat till syftet för studien och då utifrån temana barnets kontakt med modern, arbete med mödrarna och utbildning (se bilaga 1). Detta frågeformulär skickades sedan ut till barnombuden på samtliga kvinnoanstalter i Sverige. Vi har också tagit ställning till om frågorna skulle skickas en och en eller om alla frågor skulle skickas samtidigt, vilket Bryman beskriver att forskare bör tänka över. Bryman beskriver vidare att skicka frågor en och en kan vara det mest fördelaktiga då möjlighet till följdfrågor på svar i större utsträckning är möjliga. Vi valde att skicka alla frågor tillsammans i ett dokument med tillhörande informationsbrev.

Sveningson (2007) beskriver olika typer av kommunikation och att den internetbaserade kommunikationen är mer begränsad än den kommunikation som bedrivs ansikte mot ansikte. I direkt kommunikation så har personerna olika kommunikationsresurser att tillgå, exempelvis kroppsspråk och känslouttryck. Inom den internetbaserade kommunikationen finns inte den typen av kommunikationsresurser vilket kan försvåra interaktionen. Eftersom vår studie inte fokuserar på interaktion mellan individer utan snarare på information anser vi det mer lämpligt att använda oss av medierad kommunikation vilket även möjliggör att fler informanter kan användas då geografin inte försvårar datainsamlingen.

Bortfall

I vår studie har vi haft bortfall i form av att barnombudet på Sagsjön inte haft möjlighet att medverka på grund av tidsbrist samt att ett missförstånd har lett till att barnombudet på Ringsjön inte har kontaktats. Detta då vi i början kontaktade barnombuden fick uppfattningen om att barnombudet på Ystad även verkade på Ringsjön. Detta innebär att av de sex

kvinnoanstalter som finns i Sverige har fyra medverkat i vår studie.

Litteratursökning

När vi har sökt efter litteratur som är relevant för vår studie har vi i använt oss av databasen Diva och då använt sökorden: mödrar, fängelse, frihetsberövade, barn och kriminalitet. Vi har också sökt via Summon och då använt sökorden: incarcerated mothers och prison. Utifrån dessa sökträffar har vi sedan hittat annan relevant forskning som vi specifikt sökt efter. Vi har även använt oss av kriminalvårdens hemsida och de dokument som finns kopplade till denna.

Utveckling av intervju-/samtalsguide

Vi har diskuterat olika teman som vi ville undersöka djupare och sedan utformat frågor till intervjuformuläret utifrån dessa teman. De teman som ansågs relevanta för studien var:

14

barnets kontakt med modern, arbete med mödrarna och utbildning. Intervjuformuläret är av halvstrukturerad art och innehåller frågor där intervjupersonen själv med egna ord kunde berätta om sina upplevelser och erfarenheter (se bilaga 1). Eftersom intervjuerna har skett genom medierade kontakter så fanns inte möjligheten att i samma utsträckning använda följdfrågor vilket medförde att vissa förtydliganden skrevs i formuläret som kunde tänkas minimera otydligheten i formuläret. Sveningson (2007) menar att det är viktigt att ha i åtanke att det krävs en del arbete av den person som ska besvara frågorna vilket innebär att formatet på intervjun bör övervägas. Utifrån ovanstående utformades frågorna på ett sådant sätt att de inte blev helt öppna utan att intervjupersonen leddes in på det område som valdes att

undersöka djupare, vilket kunde göra det lättare och mer motiverande för intervjupersonen att besvara dem. Nackdel med denna typ av frågor anser vi är att resultatet inte ”svävar” ut något vilket kunde ha bidragit till en ännu bredare bild av forskningsområdet. Det kan också ses som en fördel då materialet endast fokuserar på det som har undersökts.

Vid den personliga intervju som genomfördes med Bryggan i Örebro användes en annan typ av frågor som då var mer inriktade på hur barn kan uppleva situationen av att ha en

frihetsberövad mamma. Även vid denna intervju var intervjuguiden halvstrukturerad så att intervjupersonen kunde svara fritt utifrån vissa teman och öppna frågor (se bilaga 2).

Bearbetning och analys av empiri

Efter genomförandet av den personliga intervjun transkriberades materialet från den

inspelning som gjordes vid intervjutillfället. När intervjuerna genomförs via internet och då via mailkonversation så är arbetet med transkribering av intervjun redan gjort eftersom

intervjupersonens utsagor redan är nedskrivna av personen själv. Eftersom materialet redan är ”transkriberat” så blir resultatet av intervjun påverkat av hur intervjupersonen kan uttrycka sig i skrift. Å andra sidan så blir en personlig intervju påverkad av hur personen i fråga kan uttrycka sig i tal (Sveningson, 2009). Efter det att insamlandet av materialet var klart kodade vi den insamlande empirin för att skapa mer struktur. Kodning innebär att etiketter sätts på den information som intervjupersonerna angivit genom att tolka utsagorna. Bryman (2011) menar att kodning inte är detsamma som analys utan att kodningen är en viktig del för att sedan kunna analysera resultatet. Resultatet samlades under rubrikerna, Barnperspektiv, barns behov av trygg anknytning, barns förmåga till att förstå mammans frihetsberövande och barns behov av positiv identitetsutveckling. Rubrikerna valdes utifrån vad som i denna studie definieras som barnperspektiv. Resultatet har sedan analyserats med de valda teorierna som beskriver ett barnperspektiv.

Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

Inom kvalitativ forskning finns det två typer av validitet, intern och extern. Intern validitet beskriver huruvida en studie är trovärdig eller inte, menar Bryman (2001). Eftersom vår studie är baserad på barnombuds och Bryggans utsagor har de svarat utifrån en professionell

yrkesroll blir svaren inte personliga i samma utsträckning som de skulle blivit om vi intervjuat en kvinna som varit föremål för kriminalvården. Dock kan svaren ha blivit vinklade till det positiva för kriminalvården men då intervjupersonerna inte blivit kallade vid namn utan med yrkesbeteckning anser vi att detta har minimerat risken för en positivare vinkling utan de gett en relativt sanningsenlig bild.

Extern validitet är enligt Bryman ett begrepp som innefattar om studien är

generaliserbar eller inte. Då vi har varit i kontakt med barnombud på fyra av Sveriges sex anstalter för kvinnor anser vi att studien är generaliserbar till dessa anstalter. Dock anser vi att studien inte uppfyller extern validitet på andra anstalter både nationellt och internationellt utifrån att dessa anstalter kan vara annorlunda uppbyggda. Dock kan det anses att studien kan

15

vara generaliserbar till de två anstalter som inte medverkat i studien utifrån att de är uppbyggda på ett liknande sätt.

Reliabilitet handlar enligt Bryman om hur tillförlitlig studien är och om resultatet blir detsamma om undersökningen genomförs på nytt. Eftersom vi har använt oss av

barnombudens och Bryggans utsagor vid en speciell tidpunkt kan vi inte garantera att samma svar återfinns om studien görs igen då svaren kan vara kontextbundna och variera utifrån specifika händelser på personernas arbetsplatser samt utifrån personernas personligheter.

För att kunna generalisera en studie till en större population behövs ett representativt urval för den population som studien avser att generaliseras till enligt Bryman. Eftersom vi har genomfört en kvalitativ studie har denna inte syftat till att generalisera resultatet. Studien har snarare syftat till att skapa djupare förståelse för en mindre population och vi anser därför att vårt resultat inte går att generalisera.

Etiska reflektioner

Enligt Vetenskapsrådet (2005) finns det forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning som forskaren skall beakta. Dessa principer syftar till både

forsknings- samt individskyddskravet. Forskningskravet innebär att forskaren ska utföra viktig

och kvalitativt god forskning. Individskyddskravet syftar till att alla som medverkar i

forskningen inte får komma till skada utifrån att de deltar. Inom denna princip finns det regler som forskaren bör tillämpa utifrån krav på information, samtycke, konfidentialitet samt hur forskaren får använda det insamlade materialet. Dessa principer har väglett oss genom hela arbetet. Eftersom vi valt att undersöka barnperspektivet inom kriminalvården, och då inriktat oss på hur kontakten mellan barn och en frihetsberövad mamma främjas, har vi gjort vissa etiska överväganden. Utifrån vårt syfte hade det varit mest fördelaktigt att ta del av barnens upplevelser av att ha en mamma på anstalt vilket skulle innebära att vi blivit tvungna att intervjua personer under 18 år vilket inte hade varit att föredra. Då vi inte har möjlighet att följa upp studien samt att vi inte har ti llgång till professionella stödinsatser finner vi det etiskt orätt att också intervjua frihetsberövade mödrar, eftersom det kunde ha väckt starka känslor hos mödrarna vilket vi inte hade haft möjlighet att hantera. Utifrån ett etiskt perspektiv ansåg vi därför att det var mer etiskt korrekt att intervjua personer som arbetar inom kriminalvården och med frågor som rör barn till frihetsberövade mammor.

Alla våra intervjupersoner i vår studie har själva gett samtycke till att delta. Ingen av de personer vi varit i kontakt med har heller blivit kallade vid namn utan utifrån yrkestitel. Eftersom det, på de anstalterna vi varit i kontakt med, finns minst två barnombud går det inte att härleda svaren till en specifik person. Personerna har blivit upplysta om i vilket syfte studien utfördes och att de närsomhelst kunnat avbryta sin medverkan.

RESULTAT OCH ANALYS

Barnperspektivet

Samtliga anstalter erbjuder föräldracirklar och föräldrautbildningar som mammorna kan delta i. Föräldracirkeln omfattar tolv träffar där kvinnorna diskuterar sitt föräldraskap och ger varandra tips och råd. Barnombudet på Ystad uppger att detta brukar vara mycket uppskattat och då även för kvinnor utan barn. Dock skiljer sig inte arbetet nämnvärt från hur anstalterna arbetar med andra intagna kvinnor. Barnombudet på Färingsö beskriver att när barnen

kommer på besök så sker dessa besök i en besökslägenhet på anstalten och att denna lägenhet är utrustad med bland annat leksaker, böcker och tv-spel. Under hela besöket vistas mamma och barn i lägenheten tillsammans med en annan vuxen från anstalten. Barnombudet på Ystad menar att det första besöket alltid sker i ett av de besöksrummen som finns.

16

”Besöksrummet är väldigt barnanpassat, trevligt inrett i glada färger och tillgång till leksaker allt från dockor, bilar och pennor, spel och ritpapper. Oftast har mamman handlat fika eller godis i kiosken här, som hon tar med och bjuder på.”

Det kan ses att Kriminalvården, så gott de kan, tillämpar ett barnperspektiv dels utifrån att de bedriver föräldrautbildningar och att de har anpassade miljöer där barn på besök kan vistas. Samtliga av anstalterna menar även att alla beslut som rör barn görs med grund i vad som är barns bästa.

Enligt Socialstyrelsen (2010) finns tre typer av barnperspektiv, barnets eget, de vuxnas och samhällets. Ett av barnombuden uppger att det kan vara svårt att motivera barnets bästa gentemot föräldrarna eftersom föräldrarna kan tycka att deras bild av barnets bästa inte

överensstämmer med vad kriminalvården anser vara barnets bästa. Vi tolkar det som att det då uppstår en intressekonflikt mellan de vuxnas barnperspektiv och samhällets barnperspektiv men att beslutet alltid tas med hänsyn till barnets bästa vilket visar att barnperspektivet alltid kommer i främsta rummet.

Hur kontakten mellan barn och mamma ser ut beslutas alltid i samråd med

socialtjänsten och besluten tas alltid utifrån barnets bästa, enligt intervjupersonerna. Därför kan det i vissa fall innebära att barnet inte får träffa sin mamma vilket beror på brottets art och den tidigare relationen. Utifrån detta kan det ses att samhället kliver in och tar ansvar för de barn som inte gynnas av att ha kontakt med sin mamma. Resultatet visar att samtliga anstalter tar beslut utifrån barnets bästa. Dock uppger samtliga anstalter att ingen specifik utbildning som rör barn ges till de anställda förutom den tvådagarsutbildning som ges till barnombuden. Kriminalvården ska verka som samhällets barnperspektiv vilket enligt Socialstyrelsen (2010) innebär att samlade kunskaper och värderingar, synsätt och kultur om barns behov och rättigheter är vägledande i beslut. Det kan antas att personalen vid anstalterna inte har tillräcklig kunskap om frågor som rör barn som berättigar till att besluta om barn bästa. Resultatet visar istället att personalen handlar utifrån egna erfarenheter gällande barn. Det kan då ses om att personalen har ett vuxet barnperspektiv som grundas på erfarenheter och

kulturella föreställningar om vad barn behöver.

Barnombuden och intervjupersonen vid Bryggan berättar att närhetsprincipen inte är något som tas hänsyn till när mamman placeras på anstalt istället sker placeringen utifrån behov av behandling och riskbedömning. Detta innebär att mammor kan bli placerade långt ifrån deras hemkommun och därmed långt ifrån sina barn. I Konventionen om barn rättigheter (2006) framgår att om barnen skiljs från sina föräldrar som en följd av att föräldern blivit frihetsberövad eller fängslad ska konventionsstaterna verka för att barn behåller kontakten med båda föräldrarna, utom i de fall då det strider mot barnets bästa. Vi tolkar det som att det kan bli problematiskt att säkerställa att kontakt upprätthålls om mamman placeras långt hemifrån. Speciellt mindre barn kan tänkas påverkas i större utsträckning då dessa inte har möjlighet till kommunikation genom brev eller telefon. Större barn däremot som språkligt kan uttrycka sig i tal och skrift kan på ett bättre sätt hålla kontakten med sin mamma. Dock kan närhetsprincipen användas som argument vid förflyttning utifrån att barnets bästa är att kunna ha kontakt med sina mamma. Resultatet visar också att ansökan om telefontillstånd har en lång handläggningstid vilket kan hindra kontakten mellan barn och mamma ännu mer.

Barnombuden menar att barn aldrig får tvingas komma på besök till anstalten vilket kan ses som att barnets vilja blir respekterad. Konventionen om barn rättigheter (2006) menar, i en av de vägledande principerna, att barns röst ska respekteras och att alla barn har rätt att

framföra sin mening. Vi kan tydligt se att anstalterna följer denna vägledande princip utifrån att barnets vilja respekteras. Intervjupersonen vid Bryggan och barnombuden menar att det är viktigt för samtliga barn att ha en sanningsenlig bild av vart mamman finns någonstans, för att