Svenskans beskrivning 37
Skrifter från Svenska institutionen vid Åbo Akademi nr 8
Svenskans beskrivning 37
Förhandlingar vid trettiosjunde sammankomsten
Åbo 8 10 maj 2019
Redigerad av
Saara Haapamäki, Ludvig Forsman och Linda Huldén
Svenska språket vid Åbo Akademi 2020
© 2020 respektive författare
Svenskans beskrivning ISSN 1102-3619
Skrifter från Svenska institutionen vid Åbo Akademi ISSN 1237-8445 ISBN 978-952-12-4021-8 (tryck)
ISBN 978-952-12-4022-5 (pdf)
Tryckt i Finland av Painosalama 2020
345
All makt åt folket!
Om populism som affektiv stil
Gustav Westberg
1 Inledning
Denna artikel handlar om samtida politiskt språkbruk och utforskar populism som kommunikativ stil. Artikeln balanserar mellan ett empiriskt och ett teoretiskt syfte: empiriskt strävar artikeln efter att begripliggöra och prob-lematisera samtida svenskt politiskt språkbruk som affektiv diskursiv praktik (Ahmed 2004, Wetherell 2012). Teoretiskt bidrar artikeln till att diskutera affekt som ingång till kritisk diskursanalys (jfr Seiler Brylla m.fl. 2018, Mouffe 2019). Konkret presenteras en komparativ analys av delar av det multi-modala språkbruk som Sverigedemokraterna (SD) och Moderaterna använde under 2018 års valrörelse. Utifrån ett socialsemiotiskt perspektiv (van Leeu-wen 2005) kartlägger artikeln hur de två partierna realiserar en populistisk repertoar och den affektiva potential som en sådan aktualiserar. Innan denna analys presenteras ger nästa avsnitt en bakgrund till samtida politisk diskurs, populism och affekt, varpå undersökningens material och metodiska angreppssätt presenteras. Därefter redovisas studiens resultat, som avslut-ningsvis diskuteras i termer av affektiv praktik.
2 Bakgrund och problemställning
Runt om i världen och i Sverige firar populistiska partier parlamentariska framgångar (Breeze 2019, Wodak 2015, Wodak m.fl. 2013). Denna politiska trend har begripliggjorts i termer av interregnum (Bauman 2013), med vilket menas att nationalstaten, däribland Sverige, befinner sig i politisk identitets-kris mellan två stabila regeringsperioder (Gramsci 1971:556). Till följd av bl.a. klimatförändringar och globala flöden av människor på flykt undan krig och naturkatastrofer har det uppstått en konfliktlinje mellan global solidaritet å ena sidan och högerpopulism och nationalism å andra sidan (Mouffe 2019).
346
I samband med detta har nationell politik kommit att uppfattas som och anklagas för att vara oförmögen att lösa globala problem. I så skilda länder som USA, Tyskland, Sverige och Ungern profiterar högerpopulistiska partier på denna kris och omvandlar den till sin kärna ge m a if ga a e
able-ade a ie ch eli e f i oförmåga att hantera rådande samhälleliga ma i ga W dak K a ki I S e ige de im h ge -populistiska Sverigedemokraterna (SD) som gjort detta till sitt politiska signum (jfr Boréus 2013). I takt med SD:s parlamentariska framgångar de ökade från ca 13 % till drygt 17 % mellan 2014 och 2018 års riksdagsval har ett populistiskt språkbruk spridit sig i det politiska landskapet. Så visar exempelvis Fryklund och Saveljeff (2019) hur etablerade partier sedan början av 2000-talet har anpassat sina egna ideologiska strävanden för att till-mötesgå en populistisk opinion och för att vinna röster, vilket i synnerhet märks i M:s konvergens gentemot SD:s retorik (Fryklund & Saveljeff 2019:59 60). Mot bakgrund av denna iakttagelse, och som ett exempel på hur populism sprider sig, kontrasteras SD:s och M:s valspråk här med varandra.
Samtida populism har studerats från olika perspektiv (t.ex. sociologiska, filosofiska, medie- och kommunikationsvetenskapliga, språkvetenskapliga, retoriska) och populism definieras på olika sätt inom olika discipliner. Exempelvis menar framträdande populismforskare som Ernesto Laclau (t.ex. 2005) och Chantal Mouffe (t.ex. 2019) att populism är en politisk logik och demokratisk grundförutsättning; all politik går tillbaka på populism som ett uttryck för folkets vilja och direkta närvaro, vilket innebär att politik är och måste vara populism. Andra forskare anlägger mer metaspråkliga perspektiv genom att angripa populism utifrån det språkbruk som kretsar kring
begreppet li m (De Cleen m.fl. 2018). Ruth Wodak, som mer eller mindre har ägnat hela sin forskargärning åt att blottlägga högernationalis-tiskt och populishögernationalis-tiskt språkb k defi ie a i i li m m e
ideologi. Med detta menas en ideologi som utifrån en indelning av samhället i två homogena och antagonistiska grupper förutsätter att politiken bör vara e ck f de e a f lke ge e ella ik a a e a g de k a elitens ärenden (Wodak, 2015:7 9). Denna artikel inspireras särskilt av detta synsätt, och väljer att specifikt uppmärksamma hur populism artikuleras som kommunikativ stil och som resurs för affektivt betydelseskapande. Denna utgångspunkt utvecklas i nästa avsnitt.
3 Populism som affektiv stil
Populism förstås här som en tunn ideologi som realiseras diskursivt och genom användning av en strategisk kommunikativ stil (jfr Reisig 2014). Moffitt och Tormey (2014) definierar politisk stil som de performativa och
347 kommunikativa repertoarer som används för att skapa politiska relationer. Ur detta perspektiv antas olika stilar följa olika performativa repertoarer och semantiska troper; populistisk stil skiljer sig således från exempelvis totalitär stil (jfr Seiler Brylla 2011, Westberg & Årman 2019). Detta angreppssätt gör det alltså möjligt att angripa populism som en kommunikativ och ideologisk resurs som kan mobiliseras för olika partipolitiska syften. Utifrån tidigare forskning vet vi att populistisk stil är centrerat kring ett antagonistiskt folkbegrepp (se figur 1) som är semantiskt strukturerat längs en vertikal och en horisontell axel (Reinemann m.fl. 2017, Block & Negrine 2017, Mudde & Kaltwasser 2012, Reisigl 2014, Wodak 2015, 2017).
Figur 1. Ett antagonistiskt folkbegrepp.
Fig ill e a h e li i k f lkbeg e kilje f lke i a a-g i i k ela i ill eli e d e l m i h i ell ela i ill de a d a I tillägg konstituerar populistisk stil ytterligare två centrala troper: den vertikala dimensionen är bunden till en idé om en överhängande kri ch k lla m i k ela e a ill eli e f m ga a l a f lke problem. Den horisontella dime i e i i k e ill e m h ch fa a m i k a ik le a ge m a de a d a ch de a i -ell k l ell f mma de k ce ali e a m e h m f lk (Moffitt & Tormey 2014, Taggart 2002). Som påpekats antas politiska stilar kunna mobilisera olika politiska relationer, och Mouffe (2019) betonar att
affekt är centralt för allt politiskt handlande och för populism i synnerhet.
Detta förutsätter alltså att partier med olika politiska agendor kan använda sig av populistisk stil för att bygga känslomässiga relationer med potentiella väljare. Beträffande relationen mellan högerpopulism och affekt skriver Wodak (2015:4) att det är viktigt att vi strävar efter att förstå och förklara
348
how right-wing populist parties continuously construct fear in order to
address the collective common-ground as well as their reasons and (rhetorical and communicative) means. This is necessary in order to understand why and how right-wing populist parties are achieving ever more success across Europe and beyond, especially in recent national and European elections.
Wodak menar alltså att högerpopulistisk retorik anspelar på rädsla. Denna iakttagelse aktuali e a d ck f ga m ad de i eb a ka a k la ch på vilket sätt det som diskursanalytiker är möjligt och motiverat att ta sig an populism som resurs för affektivt betydelseskapande. För detta ändamål hämtar denna artikel inspiration från Wetherells arbeten om affekt som
diskursiv praktik (2012, Wetherell m.fl. 2015). Huvudargumentet hos
Wetherell är att affekt inte (bara) ska förstås som prekognitiva och somatiska eak i e m a ela ig i a ch b m di k i a ch meningsskapande processer. Snarare bör affekt angripas som integrerat i sociala praktiker, som realiserat i och genom olika former av multimodal k mm ika i ch m e f a g a em i al e e a lika ciala och politiska frågor (Wetherell m.fl. 2015:152; jfr Franzén m.fl. 2020, West-berg 2020, Årman 2020).
Inspirerad av detta synsätt tar denna artikel sikte på hur SD och M använder li i k il f a g a em i al e e a lika li i ka frågor och problem. Analysen har alltså inte som ambition att fånga hur multimodalt språk triggar affektiva upplevelser, utan utforskar vilka affektiva betydelsepotential som en populistisk stil aktualiserar. Ett sådant textanalytiskt angreppssätt stöds av Ahmed (2004), som menar att texter bjuder in läsare till att identifiera sig med olika slags kän l m iga jag . Studien har emellertid inga etnografiska anspråk på att studera hur väljare f h lle ig ill da a k l m iga jag Kunskapsintresset är i stället emi i k ch ce e a k i g he em i ali f e (Ahmed 2004:12). Således ger artikeln sig i kast med att besvara följande analysfrågor:
Med vilka semiotiska resurser be a f lke i ela i ill eli e l m ill de a d a SD ch M Facebookkonton under valrörelsen 2018?
H a de M ch SD f lkbeg e e f a g a em i al e e av olika politiska frågor?
Hur förhåller sig SD:s och M:s kommunikation till varandra som affektiv praktik?
349
4 Material och metod
För att besvara forskningsfrågorna undersöks inlägg som SD och M publi-cerade på sina Facebookkonton under maj, juni och augusti innan riksdags-valet 2018. Under dessa månader postades ofta flera inlägg om dagen, och för att avgränsa materialet inkluderar analysen endast s.k. valaffischliknande inlägg där folkbegreppet på ett tydligt sätt artikuleras. Således har inlägg som t.ex. redogör för opinionsmätningar, rapporterar om partiaktiviteter eller som länkar till debattinlägg och intervjuer utelämnats. Flera av de inlägg som analyseras förekom också som fysiska valaffischer under valrörelsen och totalt har ca 40 inlägg från respektive parti analyserats. Analysen uppmärk-sammar endast de texter som partierna själva publicerat, och kommen-tarsfälten har utelämnats av etiska skäl.1 De exempel som återges i nästa avsnitt har valts ut för att illustrera det större materialets allmänna tendenser beträffande kopplingen mellan populistisk stil och affekt.
Det insamlade materialet är tydligt multimodalt (jfr Ledin m.fl. 2019). Metodiskt tar artikeln därför hänsyn till hur populistisk stil realiseras med olika semiotiska resurser (van Leeuwen 2005). Semiotiska resurser förstås här som de betydelseskapande material som används för att kommunicera, exempelvis skriftspråk, fotografier, form och ljussättning (jfr van Leeuwen F a b a f ga h f lke ela e a ill eli e ch de a d a g a kild m k amhe inferenser och presuppositioner (Fairclough 1992, Lind Palicki 2005) och representerat ansvar så som det uttrycks med verbprocesser och processdeltagare (jfr Holmberg & Karlsson 2006). Visuellt ägnas uppmärksamhet åt kodningsorientering (Kress & van Leeuwen 2006) och visuell metonymi och konnotationer hos avbildade objekt (van Leeuwen 2005).
5 Resultat: folket och känslorna
Detta avsnitt presenterar analysens huvudsakliga resultat. Först redovisas analysen av SD:s kommunikation, därefter analysen av M:s kommunikation. Avsnittet är disponerat så att det vertikala folkbegreppet analyseras innan det horisontella, och iakttagelserna diskuteras löpande i termer av affekt.
1 Kommentarfälten utgör annars en fruktbar ingång för andra forskare som vill undersöka hur
350
5.1 SD och folket
I SD:s inlägg används folkbegrep e f a k la ih e able ad li ik med en överhängande systemkollaps. Med språkliga och visuella resurser posi-tioneras etablerad och regerande politik som vertikal antagonist. Den sittan-de socialsittan-demokratiska regeringen representeras som ytterst ansvarig för att
f lke d ch m da De a ill e a med i l gg i fig m ema-tiserar brottslighet och sjukvård. Det vertikala folkbegreppet och tropen om kris och kollaps realiseras här primärt med presuppositioner i skrift och visuell kodningsorientering.
Figur 2. SD:s vertikala folk.
I skrift används presuppositioner språkliga förgivettaganden som förutsätts som bakgrund till det framförda för att representera etablerad politik som ansvarig för den kris som drabbar folket (Sverige). I de ackompanjerade bildtexterna som hör till respektive bild återfinns propositionerna Sverige
behöver politiker som tar polisens situation på allvar och Sverige behöver politiker som prioriterar svensk välfärd. Dessa påståenden presupponerar att
etablerade politiker inte tar polisens situation på allvar, alternativt prioriterar svensk välf d De fi lede e i fe e ad underförstådd och ej explicit kausalitet mellan det påstådda oansvaret hos etablerad politik och de framskjutna utsagorna i bildernas vänstra del: oansvariga politiker infereras som orsaken till att polisen är helt nerkörd och att patienter dör. Representationen av en havererad politik förstärks också visuellt: foto-grafierna är återgivna med markant dämpande färger och är under-exponerade. I termer av visuell kodningsorientering, som avser den verklig-hetsuppfattning som en bild är orienterad mot (Kress & van Leeuwen 2006, kap. 5), bidrar den mörka ljussättningen och underexponeringen till att orientera bilderna mot en sinnlig läsning som bjuder in till en förståelse av am ide m m k ka ke glig ch e e ell l kig M l im dal representeras etablerad politik på så vis som ansvarig för samtidens mörka hopplöshet. Som affektiv praktik går det att förstå realiseringen av det
351 e ikala f lkbeg e e i e me a il ka ch be ikel e il ka e a etablerade politiker sviker folket. Ahmed (2004:220f.) be a a be i-kel e ch il ka f b d a ge m a age migh be di ec ed he object tha fail deli e i mi e P de a g SD em i al e e av brottslighet och välf d med ek ch il ka e lig l gike e able ad li ik i i e a i e de S e ige ch de e ka f lke beh e SD strategiska användning av folkbegreppet blir ännu tydligare i ljuset av deras
e e e a i e a f lke ch ig j l a e figur 3.
Figur 3. SD som folket.
Texterna i figur 3 exemplifierar hur SD representerar sig själva som delar av e e k i ch f lk I e me a i ell färg- och ljussättning är kontrasten gentemot figur 2 påtaglig: färgerna är klara och starka, nästan överdrivna och a f e i lig ie e i g m imi m K a e ge em bilderna i figur 2 öppnar e f h f a a h i ha all feel ha ha a ge i i e i able (Ahmed 2004:184). I texterna används dessutom enstaka visuella element som metonymier (van Leeuwen 2005:34) f f lke R dm lade h med i a k a e ka flaggor som blåser i vinden, sommargrönska och blå himmel en idealiserad bild av svensk landsbygdssommar används för att symbolisera ett slags ab ak e k f lkgeme ka m ge m de i ella e e e ations-sättet alltså konnoteras med optimism. I kontrast representeras dessutom
socialliberalismen som aktör och ansvarig (har skapat) för gängskjutningar
och dagens otrygga samhälle, dvs. för de politiska frågor som delvis tematiseras i figur 2. Socialliberalism indexerar här etablerad politik, dvs. såväl socialdemokrati som de senaste decenniernas borgerliga allianspolitik. Denna politik representeras alltså som ansvarig för det som påstås hota f lke H e e k i e e e e a m h a a de a d a ill e a vidare med figur 4.
352
De affek i h f lla ch imi i ka j l e e e a i e a i fig 3 kontrasteras här med skriftspråkliga meddelanden i rött mot vit bakgrund; rent visuellt konnoterar färgsätt i ge a i g meddela de E e -k mma de m e h de h f lla h i ella a ag i e eali e a med nominal i bestämd form: Islamiseringen, hotbilden, terrorismen. Ahmed be k i e d la m e k l m ig eak i m e defi ie a h om vad som komma skall. Genom att återvända till figur 3 går det att konstatera att de h f lla ch imi i ka e ial m k ill de svenska samhället representeras som hotade av islam och terrorism, samtidigt som nominalens bestämda form presupponerar hotet som rådande och ofrånkomligt. Detta gör det motiverat att läsa in d la ch m potential som knyts till den horisontella axeln: rädsla och oro för att gå miste
m de e ka f lkgeme ka e imi m ch h P e ek i f ke d la ch imi m all a a d a S m a al e a fig de m i a e e e e a f lke a ag i e m ema i k sammankopplade genom att den vertikala antagonisten tillskrivs ansvar för de h i ella a ag i e h P i f ke d la ch k l a ek ch il ka il ka ver att etablerad politik ansvarar för hotet mot vårt folk.
Figur 4. SD:s horisontella folk.
5 M och folket
Vänder vi så blicken mot hur M artikulerar ett populistiskt folkbegrepp så finns det både likheter och skillnader i jämförelse med SD:s kommunikation. Vad g lle de e ikala dime i e a ik le a M beg e e f lk mer explicit än SD. Samtidigt går inte M lika långt som att anklaga etablerad politik
353 för att orsaka död, mord och brottslighet. Snarare utnyttjar de folkbegreppets vertikala dimension för att inta en oppositionspolitisk position. I termer av affekt är arbetet dock liknande: vanligt folk representeras som sviket av
e able ad li ik e fig
Figur 5. M:s vertikala folk.
Bilden i figur 5 följer ett tydligt mönster i M:s valspråk: sittande regering, och särskilt Socialdemokraterna (S) och statsminister Löfven, avbildas i mörka och svartvita fotografier. I den ackompanjerande skriften till höger positioneras S explicit i relation till vanligt folk. I tre punkter listar M olika sätt på vilka S har brutit sina vallöften; i likhet med SD:s valspråk ser vi alltså hur e a ag i m mella f lk ch e able ad li ik i ce med be ikel e som affektivt potential. I skriften som överlappar fotografiet finns dessutom en infererad koncessiv relation mellan den första och den andra grafiska me i ge h jda ka e li erna blivit färre, brotten fler och dk e a l g e De a im lici a led f ke be ikel e ch il ka m potential; i likhet med SD mobili e a M il ka ch be ikel e e a etablerad politik inte levererar vad den lovar. Antagonismen mellan etablerad politik och folk förstärks dessutom visuellt: svartvita fotografier uttrycker låg grad av naturalisitisk kodningsorientering (Kress & van Leeuwen 2006:165), vilket bidrar till att etablerad politik representeras som mindre 'verklig-he a Formuleringen vanligt folk återkommer i andra liknande texter, liksom nominalfrasen hederligt folk. Bägge skrivningarna formuleras i motsättning till regerande politik, vilket presupponerar att etablerad politik
inte sammanfaller med kategorie a a lig ch hede lig a a a e a lig ch hede lig De a f ke e liga e h M make em i al e e a ege a de li ik i e me a be ikel e ch il ka be ikelse över
354
att politiken inte gör det som är bäst för folket och ilska över politikens ohederlighet.
Avslutningsvis vänds blicken mot M:s strategiska artikulering av ett hori-sontellt folkbegrepp. Som figur 6 illustrerar utnyttjar M den horisontella axeln för att tematisera brottslighet som samhälleligt problem och som hot mot f e ll i ga m e khe
Figur 6. M:s horisontella folk.
En slående skillnad mellan figur 5 och de två övre bilderna i figur 6 är färg-användningen. I kontrast till de svartvita avbildningarna av S representeras M:s politiker i färg, vilket i termer av kodningsorientering bidrar till att de e e e e a m me e kliga Till kill ad f SD ja i e M presuppositioner för att artikulera ett horisontellt hot. I stället använder M le ikala e he e ch f a e m e me ag i de e a de a d a
hedersförtryck [har ingen plats i Sverige], värderingar som inte hör hemma i Sverige, utländska brottslingar och gränsen. Dessa enheter och fraser bygger
e diff f e ll i g m de a i ell f mma de m e h m S e ige ch de e ka am idig m de e e e e ade beh e a förbud presupponerar att moralpoliser och hedersförtryck finns. Som påpekats ovan är h k e ill d la ch m affek i a e ial I jämförelse med SD:s kommunikation är dock hotet inte lika explicit definie-rat som islam och terrorism, samtidigt som ett kluster av uttryck som
hedersförtryck, moralpoliser, hederskultur, hedersrelaterad brottslighet
kon-no e a k l ella le ad f Mella e I ill gg f lle im e a i e en presupponerande funktion: Förbjud, stäng och utvisa tar för givet att den sittande regeringen inte utvisar tillräckligt många utländska utbrottslingar,
355
inte förbjuder moralpoliser och inte stänger gränsen för narkotika och vapen.
Folkets vertikala antagonist presupponeras på så vis som ansvarig för ett utländskt hot, dvs. på ett liknande sätt som hos SD, samtidigt som M associeras med handlingskraft. Den sittande regeringen hålls på så vis
ansva-ig f e bj de d la ilke i i f ke il ka ch be ikel e över att etablerad politik inte vidtar åtgärder för att säkra trygghet för Sverige
ch e ka
6 Avslutande diskussion
Denna artikel har visat hur SD och M artikulerar ett antagonistiskt folk-begrepp under valrörelsen 2018 med visuella och skriftspråkliga resurser. Beträffande SD:s kommunikation har det framgått hur ett horisontellt folkbegrepp artikuleras för att f gi e a i lam m h m e e k f lk medan det vertikala folkbegreppet artikuleras för att stigmatisera och delegitimera regerande politik. På ett liknande vis utnyttjar M ett populistiskt f lkbeg e f a e e e e a icke e k brottslighe ch k l m e h m f lk meda f lkbegreppets vertikala dimension används för att kritisera (snarare än att stigmatisera) regerande politik. Vidare har analysen visat hur både M och SD representerar den vertikala antagonisten som ansvarig för det hot som den horisontella antagonisten utgör. Folkbegreppets två semantiska axlar och tropen om kris och tropen om hot är alltså kausalt förbundna med varandra.
Artikeln har genomgående diskuterat det analyserade valspråket som affektiv praktik ch a ef e a b i ga eda i h f lkbeg e e make em i al e e a lika li i ka f g I de a a be e ha a ikel e prövande sätt försökt blottlägga de känslomässiga positioner som texterna bjuder in till, och hur olika språkliga och visuella resurser realiserar vad Ahmed kalla he em i ali f e De a ha i h g ck i g inneburit ett tolkande arbete, men som analysen förhoppningsvis klargjort är affekt något som åstadkoms diskursivt och som präglar samtida politiskt språkbruk. Studiens resultat bekräftar delvis Wodaks (2015) slutsats om li m m e d la e ik Sam idig f dliga a al e a d la ch e ial m im k ill f lkbeg e e h i ella dimension och till trope m h Ge m de de alje ade emi i ka analysen kompletterar studien dessutom Wodaks iakttagelser genom att ide ifie a il ka ch be ikel e m ce ala f e li i k f lk-begrepp. Som framkommit kretsar dessa potential huvudsakligen kring folkbegreppets vertikala dimension. Distinktionen av hur olika affekter knyts till folkbegreppets olika dimensioner är främst analytisk, och det finns flera fall av empiriska överlapp. Dessa överlapp är dock viktiga att bejaka, eftersom
356
olika affektiva potential bidrar till att förstärka varandra. Detta blir extra dlig il ka ch be ikel e f k ge m a de e ikala a a-g i e e e e e a m a a ig f de bj d a d la f de a d a
Vad säger då dessa iakttagelser om samtida svensk politisk diskurs? Ur e kla i k k i i k di k a al i k e ek i e de m jlig de a kritisera användningen av populistisk affektiv stil för att försvåra ett rationellt utbyte av politiska idéer och argument (Reisigl & Wodak 2000, Seiler Brylla m.fl. 2018). Ett annat sätt vore att som Mouffe (2019) föreslår bejaka populism som strategi för att kunna utforma politiska alternativ till högerpopulism och nationalism. Snarare än att följa denna uppmaning, bör uppmaningen tillsammans med den analys som presenterats ovan ses som ett tecken på en affektiv vändning (jfr Breeze 2019) i svensk politik. För att skapa en bredare förståelse för känslornas roll inom samtida politisk diskurs behövs fler studier av andra partiers affektiva väljarkommunikation.
Litteratur
Ahmed, Sara. 2004. The cultural politics of emotion. Edinburgh: Edinburgh Univ. Press. Bauman, Zygmunt. 2013. Living in Times of Interregnum. Transcript of the Lecture
delivered by Bauman at the University of Trento, Italy.
Block, Elena & Negrine, Ralph. 2017. The Populist Communication Style: Toward a Critical Framework. International Journal of Communication 11. S. 178 197. Boréus, Kristina. 2013. Nationalism and Discursive Discrimination against
Immi-grants in Austria, Denmark and Sweden. I: Wodak, Ruth, Mral, Brigitte & Khosravinik, Majid (red.): Right-Wing Populism in Europe: Politics and Discourse. London: Bloomsbury. S. 293 307.
Breeze, R. 2019. Emotion in politics: Affective-discursive practices in UKIP and Labour. Discourse & Society 30(1). S. 24 43.
De Cleen, Benjamin, Glynos, Jason & Mondon, Aurelien. 2018. Critical research on populism: Nine rules of engagement. Organization 25(5). S. 649 661.
Fairclough, Norman. 1992. Discourse and social change. Cambridge: Polity.
Franzén, Anna Gradin, Jonsson, Rickard & Sjöblom, Björn. 2020. Fear, anger and desire: Affect and the interactional intricacies of rape humor on a live podcast.
Language in Society.
Fryklund, Björn & Saveljeff, Sigrid. 2019. Det politiska etablissemangets strategier gentemot högerpopulistiska partier. Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys 10. S. 33 70.
Gramsci, Antonio. 1971. Selections from the prison notebooks of Antonio Gramsci. London: Lawrence & Wishart.
Holmberg, Per & Karlsson, Anna-Malin. 2006. Grammatik med betydelse: En
intro-duktion till funktionell grammatik. Uppsala: Hallgren & Fallgren.
Kress, Gunther & van Leeuwen, Theo. 2006. Reading images: The grammar of visual
design. London: Routledge.
Laclau, Ernesto. 2005. On populist reason. London: Verso.
Ledin, Per, Nyström Höög, Catharina, Tønnesson, Johan & Westberg, Gustav. 2019.
357 van Leeuwen, Theo. 2005. Introducing social semiotics. London: Routledge.
Lind Palicki, Lena. 2005. Hur man än vänder sig har man rumpan bak om hur man konstruerar kön i en progressiv lärobok. Språk och stil NF 2005(15). S. 161 192. Moffitt, Benjamin & Tormey, Simon. 2014. Rethinking Populism: Politics,
Mediati-sation and Political Style. Political Studies 62(2). S. 381 397.
Mouffe, Chantal. 2019. Till vänsterpopulismens försvar. Hägersten: Tankekraft. Mudde, Cas & Rovira Kaltwasser, Cristóbal (red.). 2012. Populism in Europe and the
Americas: Threat or corrective for democracy? Cambridge, New York: Cambridge
University Press.
Reinemann, Carsten, Aalberg, Toril, Esser, Frank, Strömbäck, Jesper & de Vreese, Claes H. 2017. Populist Political Communcation: Towards a Model of Its Causes, Forms, and Effects. I: Aalberg, Toril, Esser, Frank, Reinemann, Carsten, Strömbäck, Jesper & de Vreese, Claes H. (red.): Populist political communication in Europe. New York, NY: Routledge. S. 12 25.
Reisigl, Martin. 2014. Österreichischer Rechtspopulismus im Zeitalter von Medien-demokratie und medialer Erlebnisgesellschaft. I: Januschek, Franz & Reisigl, Martin (red.): Populismus in der digitalen Mediendemokratie. Duisburg: Univer-sitätsverlag Rhein-Ruhr. S. 71 99.
Reisigl, Martin & Wodak, Ruth. 2000. Discourse and discrimination: Rhetorics of racism
and antisemitism. London: Routledge.
Seiler Brylla, Cha l a O d ka a a m m a e ikd e Om k ch makt i Tredje riket, under kalla kriget och i dagens populistiska retorik. I: Müsse-ner, Helmut & Jegebäck, Per (red.): Språket, makten och härligheten: Fem
föreläs-ningar. Uppsala: Uppsala universitet. S. 71 96
Seiler Brylla, Charlotta, Westberg, Gustav & Wojahn, Daniel. 2018. C som i kritik: Kritiska perspektiv inom text- och diskursstudier. I: Wojahn, Daniel, Seiler Brylla, Charlotta & Westberg, Gustav (red.): Kritiska text- och diskursstudier. Huddinge: Södertörns högskola. S. 9 36.
Taggart, Paul. 2002. Populism and the Pathology of Representative Politics. I: Mény, Yves & Surel, Yves (red.): Democracies and the populist challenge. Basingstoke, Hampshire New York: Palgrave. S. 62 80.
Westberg, Gustav & Årman, Henning. 2019. Common sense as extremism: The multi-semiotics of contemporary national socialism. Critical Discourse Studies 16(5). S. 549 568.
Westberg, Gustav. 2020. Affective Rebirth: Discursive gateways to contemporary national socialism. Discourse & Society. S. 1 17.
Wetherell, Margaret. 2012. Affect and emotion: A new social science understanding. Los Angeles; London: SAGE.
Wetherell, Margaret, McCreanor, Tim, McConville, Alex, Moewaka Barnes, Helen & le Grice, Jade. 2015. Settling space and covering the nation: Some conceptual consi-derations in analysing affect and discourse. Emotion, Space and Society 16. S. 56 64.
Wodak, Ruth. 2015. The politics of fear: What right-wing populist discourses mean. Los Angeles, CA: Sage.
Wodak, R h The E abli hme he Éli e a d he Pe le Wh h
358
W dak R h K a ki Michal Righ -Wing Populism in Europe & USA: C e i g P li ic Di c e be d O ba i m a d T m i m Journal of
Language and Politics 2017 16(4). S. 471 484.
Wodak, Ruth, Mral, Brigitte & Khosravinik, Majid (red.). 2013. Right-Wing Populism in
Europe: Politics and Discourse. London: Bloomsbury.
