Elitidrottsproblem? : En kvalitativ studie om elitidrottares karriäravslutning

Full text

(1)Högskolan Dalarna Institutionen för Hälsa och Samhälle Sport Management programmet VT 2005 C-uppsats Sociologi 41-60 p. Elitidrottsproblem? En kvalitativ studie om elitidrottares karriäravslutningar. Författare: Niklas Eriksson Examinator: Lars-Erik Alkvist.

(2) INNEHÅLLSFÖRTECKNING ABSTRACT SAMMANFATTNING 1. FÖRORD ...................................................................................................................1 2. INLEDNING .............................................................................................................2 2.1 Ämne.....................................................................................................................3 2.2 Syfte ......................................................................................................................3 2.3 Problemformulering..............................................................................................3 2.4 Frågeställningar.....................................................................................................3 2.5 Avgränsning..........................................................................................................3 2.6 Definition ..............................................................................................................3 2.7 Disposition ............................................................................................................4 3. METOD .....................................................................................................................5 3.1 Design ...................................................................................................................5 3.2 Urval ....................................................................................................................5 3.3 Datainsamlingsmetod ...........................................................................................5 3.4 Tillvägagångssätt .................................................................................................5 3.5 Metoddiskussion ...................................................................................................6 4. TIDIGARE FORSKNING INOM OMRÅDET.....................................................7 4.1 Nationell forskning ...............................................................................................7 4.1. 1 Elitidrott, karriär och avslutning .......................................................................7 4.2 Internationell forskning.........................................................................................8 5. TEORETISKA BEGREPP OCH UTGÅNGSPUNKT ........................... 11 5.1 Introduktion ........................................................................................................11 5.2 Jaguppfattning.....................................................................................................11 5.3 Signifikanta andra ...............................................................................................12 5.4 Situationsbundna identiteter/roller......................................................................12 5.5 Självkänsla ..........................................................................................................13 5.6 Begränsning av interaktion med andra ...............................................................13 5.7 Motstridig jaguppfattning ...................................................................................14 5.8 Förberedande socialisering .................................................................................15.

(3) 6. RESULTAT .............................................................................................................16 6.1 Presentation av informanter ................................................................................16 6.2 Upplevelser direkt efter avslutad karriär.............................................................16 6.3 Jaguppfattning under karriären ...........................................................................23 6.4 Tränings- och tävlingsmängd under karriären ....................................................30 6.5 Tränings- och tävlingsmängd efter karriären......................................................31 6.6 Upplevelser under karriären................................................................................31 6.6 Signifikanta andra under karriären......................................................................31 6.7 Signifikanta andra efter karriären .......................................................................35 6.8 Hjälp från förbunden...........................................................................................38 6.9 Sammanslaget resultat ........................................................................................38 6.10 Metodgranskning ..............................................................................................39 7. SLUTSATS ..............................................................................................................42 8. DISKUSSION..........................................................................................................43 9. SLUTORD ...............................................................................................................46 REFERENSLISTA .......................................................................................................47 FÖRTECKNING ÖVER TABELLER Tabell 1 Informant A ....................................................................................................24 Tabell 2 Informant D ....................................................................................................24 Tabell 3 Informant E ....................................................................................................26 Tabell 4 Informant B ....................................................................................................27 Tabell 5 Informant F ....................................................................................................28 Tabell 6 Tränings- och tävlingsmängd under karriären...........................................30.

(4) ABSTRACT This paper used a qualitative technique from a social scientific perspective, a model based on Hewitt and his theory of the self-concept. The purpose of this study was to investigate why some elite athletes experience troublesome periods after their career ending. Interviews were performed with five elite athletes with varying experiences after career ending. The length of the elite athlete careers vary between 7 to 17 years. Two groups were made based upon experiences after career ending. Group 1 had experienced problems, for example suicide tendency, and group 2 had not. The result shows that a troublesome period can come up independently of career ending. The self-concept was investigated during the career and further different kind of variables which could affect the self as training and competition, social relations both before and after termination from sport. Result indicates that an individual in group 2 who has a high complexity in the self-concept based upon significant others outside the elite sport during the career copes with the new situation after career ending much better than group 1 who have not. To build up the self based only upon significant others in the elite sport seems to give expression in a strengthen self. Intensity in training and competition did not have a connection with a troublesome period after retirement from sport but it could prevent establishing contact with others outside the elite sport and reduce a high complexity in the self-concept. The result further shows that elite athletes who practise an individual sport trains in to a greater extent than elite athletes in a seasonal sport. Result also shows that practising a sport with one day off a week, contributes to better opportunities for developing a higher complexity in the selfconcept. Suspicions has also rouse that practising an elite sport on the highest level can lead to extensive focusing that further leads to social isolation from individuals outside elite sport. To build up the self upon significant others outside elite sport during the career and keep in touch with significant others from elite sport after the career seems to be the key to avoid problems after the career ending. Suggestions about further investigations are made to see if medial exposure and status can affect the self..

(5) SAMMANFATTNING Syftet med uppsatsen är att undersöka hur det kommer sig att vissa elitidrottare upplever problem tiden efter avslutad karriär. Som hjälpmedel har Hewitts teori om jaguppfattning tillämpats. Fem elitidrottare, som har tävlat på högsta nivå inom sin idrottsgren och som efter sina karriäravslut har haft olika upplevelser (bland annat självmordstendenser), har intervjuats. Längden på elitidrottskarriären varierade mellan allt från 7 till 17 år. Informanterna delades in i två olika grupper (grupp1 ”problem” grupp2 ”problemfri”) beroende på upplevelser direkt efter avslutad karriär. Resultatet visar att problem kan uppstå oavsett hur idrottskarriären avslutats eller i vilken omfattning träning och tävling förekommer under karriären. Vidare undersöktes olika variabler som kan påverka elitidrottarens jaguppfattning som sociala relationer, träning och tävlingsmängd, både före och efter karriären. Resultatet visar att jaguppfattningen för grupp 1 under karriären nästan enbart var grundad på signifikanta andra inom elitidrotten. Detta tog sig uttryck i en förstärkt jaguppfattning som elitidrottare. Efter karriären för grupp 1 upphörde nästa all kontakt med de signifikanta andra som upprätthållit jaguppfattningen som elitidrottare under karriären. Detta resulterade i en motstridig jaguppfattning men en låg självkänsla. Grupp 2 hade däremot en jaguppfattning grundad på en varierad krets signifikanta andra, även utanför elitidrotten, under som efter karriären vilket gav sig uttryck i att de inte upplevde en motstridig jaguppfattning efter karriären. Andra upptäckter är att individuella idrottsutövare tränade och tävlade i högre utsträckning jämfört med lagidrottare. Ytterligare upptäckter visar att en vilodag i veckan bidrar till att utveckla komplexiteten i jaguppfattningen. Misstankar kan riktas kring att elitidrottsutövning på högsta nivå leder till kraftig fokusering (individualisering/egoism) som i sin tur bidrar till total social avskärmning från individer utanför elitidrotten. För att motverka upplevda problem efter karriären och få en smidigare/mjukare övergång till den nya karriären, verkar det vara viktigt att redan under karriären bygga upp sin jaguppfattning med signifikanta andra utanför elitidrotten. Även det omvända d.v.s. att inte mista sina signifikanta andra inom elitidrotten efter avslutad karriär blir då betydelsefullt. Rekommendationer ges angående utveckling av uppsatsen i ett vidare perspektiv, då genom att titta på om massmedial exponering och status ytterligare kan påverka jaguppfattningen..

(6) 1. FÖRORD Under denna rubrik vill jag rikta min uppskattning till informanterna för att de tog sig tid att ställa upp på intervjuerna och även, i en del fall, på uppföljande frågor i telefon. Utan era öppna berättelser hade denna uppsats inte kunnat genomföras. Att få tillfälle att träffa er och följa med på alla era ”resor” under karriären är minnesvärt. Upplevelserna tiden efter karriären, för vissa av er, kan jag bara beklaga. Oavsett upplevelser har ni skapat ett intressant material att utgå ifrån i denna uppsats. Resten har varit upp till mig med bidragande vägledning och stöd från handledaren. Förutom ovanstående personer ska ytterligare uppskattning riktas till en person1 som har gett sitt fulla stöd, på alla sätt och vis, under stora delar av uppsatsskrivandet.. 1. H! 1.

(7) 2. INLEDNING Efter Mikael Ljungbergs tragiska bortgång i november 2004 kom elitidrottarens situation efter karriären att uppmärksammas och debatteras i media. En kort tid efter Ljungbergs bortgång gick andra elitidrottare ut i media och berättade att de upplevt problem i olika former och omfattning efter avslutad karriär. Välkända elitidrottsutövare som Tomas Johansson och Susann Gunnarsson upplevde tomhet och depressioner (Aftonbladet 2004 11 20). Frank Andersson upplevde otrygghet i tillvaron och blev samtidigt intrasslad i missbruk och struliga affärer (Expressen 2004 11 19). Problem i olika former, inkluderat självmord, är inte unikt inom idrottens sfär och grundar sig inte enbart på en oberoende variabel utan är socialt komplext och varierar från person till person. En intressant fråga är hur det kan komma sig att vissa elitidrottare, som tävlat på högsta nivå, upplever problem tiden efter avslutad karriär? Dessa har ju utövat, oftast under en längre period i sitt liv, den aktivitet de har ”älskat” mest över allt annat, vilket många önskar, men det är ett mindre antal som når toppen och blir professionella inom sin idrottsgren. Vissa f.d. elitidrottare har även lyckats nå sina högt uppsatta mål och tjänat en ”rejäl hacka” på karriären. Många behöver inte tänka på annat än träning och tävling under karriären – allt är organiserat från förbund och klubbar för att uppnå optimala resultat! Finns det ett problem inom elitidrotten eller är de ovan nämnda endast ett olyckligt sammanträffande? Brottningsförbundets dåvarande ordförande, Tony Stigsson, gick under den aktuella perioden ut i en intervju i Expressen efter Ljungbergs bortgång och uttalade sig: ”Varför sa ingen någonting?” (Expressen 2004 11 19). Föregående uttalande riktade Stigsson mot Ljungbergs depressioner, vilka han tydligen var medveten om. Artikeln avslutas med att fråga Stigsson vad som kommer att hända närmast. Stigsson svarar att ”- Jag måste hela ett helt förbund. Hur nu det ska gå till.” (Expressen 2004 11 19). Det viktigaste var tydligen inte att undersöka varför Ljungberg tog sitt liv utan att istället försvara brottningsförbundets heder. Att ”elitidrottsproblemet” inte har framförts tidigare till högre nivå från f.d. elitidrottare som har upplevt problem efter karriären kan ifrågasättas. Eller har ”problemet” fortsatt att ignoreras i jakten på att ”krama ur trasan rejält” gällande resultat, både på det ekonomiska och idrottsliga planet? Avsikten med denna uppsats är att försöka undersöka om fenomenet förekommer inom idrottens sfär och om det kan förklaras och förstås med hjälp av socialpsykologin, ur ett symboliskt interaktionistiskt mikroperspektiv, med betoning på jaguppfattning. 2.

(8) 2.1 Ämne Ämnet inriktar sig mot svenska elitidrottares avslutning av sin karriär och hur tillvaron gestaltar sig tiden efter denna. 2.2 Syfte Syftet inriktar sig mot att försöka nå en förståelse av elitidrottares upplevelser av sin situation och uppfattning som person under och efter avslutad karriär. 2.3 Problemformulering Finns det speciella risker med att utöva elitidrott på högsta nivå och i så fall vilka konsekvenser kan det eventuellt medföra efter avslutad karriär? 2:4 Frågeställningar För att kunna söka svar på syftet har ett antal frågeställningar konstruerats. o Hur upplever en elitidrottare sin situation och person under och efter avslutad karriär o Varierar upplevelserna beroende på hur karriären avslutades o Varierar upplevelserna beroende på tränings- och tävlingsmängd under som efter karriären o Vilken jaguppfattning har elitidrottaren utvecklat under karriären 2.6 Avgränsning Avgränsningen är gjord till elitidrottare som har varit verksamma på högsta nivå i Sverige och internationellt. Från början var både män och kvinnor tillfrågade att delta i studien. Efter att vissa av de tillfrågade avböjde att delta blev utfallet att studien endast kom att omfatta män. 2.7 Definitioner I uppsatsen förekommer ett antal centrala begrepp vilka kommer att förklaras nedan. Med begreppet elitidrottare avses i denna uppsats en aktiv utövare av minst en av Riksidrottsförbundets 67 specialidrottsgrenar och som tävlat på högsta nivå2 inom denna gren. Med begreppet problem avses olika upplevda påfrestningar som uppkommer för individen vilket försvårar och problematiserar hans, och andras, förmåga att hantera den 2. I elit och landslagssammanhang 3.

(9) dagliga rutinen. I övrigt har författaren valt att använda sig av begreppet idrottsutövare framför sportutövare oavsett val av utövning. 2.7 Disposition Uppsatsens disposition består av, efter förord och inledning, metod, teori och resultat. Därefter följer sammanfattning av resultat för att till slut presentera slutsats som följs av diskussion och slutord.. 4.

(10) 3. METOD 3.1 Design För att kunna svara på frågeställningarna valdes en kvalitativ design och i detta fall i form av fallstudier, vilket Jonsson (1999) rekommenderar om syftet är att är att nå en förståelse av individens egen uppfattning om den egna situationen. ”Den kvalitativa undersökningen, enligt det hermeneutiska vetenskapsidealet, syftar till att nå en förstående kunskap.”(Jonsson 1999; s.54.) ”[…] vi analyserar och kommer fram till en förståelse med utgångspunkt från de studerade individernas sätt att tolka och förhålla sig till sin situation” (Jonsson 1999;s.132-133).. Resultatet av en kvalitativ fallstudie ger, om en möjlig och rimlig tolkning görs, en detaljerad beskrivning av fenomenet (1999; s.55-56). Vidare kan studien generera en eller flera hypoteser. En hypotesgenererande studie kan leda till ett antagande som är avgränsat i tid och eller rum till skillnad mot en teori som är mer generell i sin karaktär. (Esiasson m.fl. 1994; s.37). 3.2 Urval Urvalet genomfördes som ett nyckelpersonsurval vilket Trost rekommenderar om man eftersträvar maximalt med information om fenomenet som ska utforskas per informant (2005, s.119). 3.3 Datainsamlingsmetod För att få en så nära förståelse som möjligt av en elitidrottares upplevelser valdes intervjuer som datainsamlingsmetod. Hjälpmedel under intervjun har varit en teoristyrd intervjuguide med utgångspunkt från Hewitts teori om vad som påverkar jaguppfattning. Intervjuguidens utformning innefattade ett fåtal frågeområden, vilket rekommenderas av Trost om innehållsrika svar om ett speciellt tema önskas (Trost 2005; s. 50-52). 3.3 Tillvägagångssätt Det svåra med att försöka besvara studiens frågeställningar var att hitta personer som hade upplevt problem efter karriären, men som inte upplevde problem i dagsläget. För att hitta personer inom denna kategori, och som uppfyllde det uppsatta etiska kravet, utnyttjades det sociala kontaktnätverket på olika idrottsorganisationer. Allt eftersom kontaktpersonerna på idrottsorganisationerna hade tillfrågat möjliga och tänkbara informanter, och de i sin tur gett sitt samtycke att delta i undersökningen, kontaktades 5.

(11) informanterna. De fick en kort presentation av studien3 och tid och plats bokades, allt enligt informantens önskemål (Esaiasson 2004; s.444). 3.5 Metoddiskussion I Metodpraktikan presenterar Esiasson m.fl. (2004) en viss kritik mot att välja intervjuer som metod, vilket benämns under begreppen positiv och negativ källkritik (Eliasson m.fl. 2004; s.309). Positiv källkritik till intervjuer är, enligt Esiasson m.fl. att budskapet kommuniceras direkt från en primär källa till mottagaren, vilket är mer trovärdigt än sekundärkällor. Andra positiva aspekter som de pekar på är om informanterna inte har haft någon personlig koppling till intervjuaren tidigare, vilket stämde med alla informanter i dessa fallen. Detta innebär att parterna hade en oberoende ställning till varandra under intervjun, vilket minimerar uppkomsten av jäv (Eliasson m.fl. 2004; s.309). Det riskabla med intervjuer som metod är att utsagorna inte nödvändigtvis behöver vara sanningsenliga, eller kan ha förvrängts i syfte att framställas som respektingivande. Vad som ska påpekas är att de flesta informanter har haft en tillmötesgående attityd till studien, vilket har visat sig genom de öppna berättelserna. Längden på intervjuerna är varierade. Första intervjun varade i ungefär 25 minuter och de sista varade över två timmar. Miljöerna som intervjuerna genomfördes i var varierande, med allt från en privat bostad till en restaurant på ett köpcentrum. Alla intervjuer spelades in på band för att sedan skrivas ut på dator. Över hundra sidor dokumenterades totalt.. 3. Presentationen angående författaren, studien och forskningsetiska principer och tillvägagångssätt. 6.

(12) 4. TIDIGARE FORSKNING INOM OMRÅDET 4.1 Nationell forskning Det finns en del tidigare nationell och internationell forskning av idrottsavslutningar. Inom den nationella forskningen hittades en avhandling, Elitidrott, karriär och avslutning4 skriven av Stråhlman (1997). I avhandlingen finns ett avsnitt under tidigare forskning där en äldre studie av Halldèn (1963) presenteras. Studiens urval var ”Stora grabbar”. 5. som varit verksamma inom olika idrotter under1940 - talet. Studien visar. olika idrottsliga såväl som civila faktorer för att anpassa individen till ett liv efter elitidrottskarriären och reducera traumatiska händelser (Stråhlman 1997; s. 45-47). Resultatet visar att problem uppstår när individen inte lyckas i sitt idrottsutövande samt: ” […] också att ju mer realistisk avvägningen mellan olika valalternativ varit, desto större blir sannolikheten för god anpassning, d.v.s. om individen inte involverat sig uteslutande i idrott, utan också haft andra intressen, underlättas anpassningen. (Stråhlman 1997; s.46). Resultaten från Halldèns tidiga studie är inte direkt överförbar till dagens idrottsutövare. Det beror till stor del på att samhället är dynamiskt och föränderligt. Bland annat utövades amatörreglerna6 under denna tidsperiod vilka avreglerades successivt efter 1960, eftersom vissa länder ignorerade bestämmelserna på olika vis (Blom & Lindroth 1995). Andra faktorer är att idrottsrörelsen i högre utsträckning övergått till att vara en professionell verksamhet. Vid denna tidpunkt var inte heller massmedia utvecklat eller utbrett i samma utsträckning som i dag. 4.1.1 Elitidrott, karriär och avslutning Stråhlmans syfte med undersökningen var att beskriva hur elitidrottare upplevde sin idrottskarriär, avslutning och övergångsprocessen för att anpassa sig till ett liv utanför elitidrotten. Avhandlingen beskriver hur externa socialpsykologiska faktorer påverkar individen under och efter karriären, som utbildning, yrke och relationerna till familj och vänner. Andra redogörelser gjordes angående olika individrelaterade förutsättningar som identitet, självskattning, egen förmåga till anpassning och stress i samband med övergångsprocessen. Ytterligare påverkansfaktorer som beskrivs är hur avslutningen har inträffat och hur detta påverkar övergångsprocessen till en ny karriär. Undersöknings4. Avhandlingen ingick i ett större projekt som startade 1989 vid Universitetet i Göteborg Stora grabbar definieras som ”en enskild idrottare som i sin idrottsgren nått stora framgångar” (Stråhlman 1997; s. 47) 6 Syftet med amatörreglerna var att ingen deltagare skulle tjäna pengar på sitt idrottsutövande. Anledningen var att alla skulle delta på samma rättvisa villkor. 7 5.

(13) gruppen bestod av 27 svenska f.d. elitidrottsutövare7 som varit verksamma inom olika idrottsgrenar. Resultatet av studien varierade gällande kombinationen av idrottskarriär med studier och familj. Något som var gemensamt för de flesta var att de ansåg att deras idrottskarriär hade bidragit till att de kunnat få en sysselsättning efter avslutad karriär. De flesta hade en sysselsättning parallellt med sin idrottskarriär vilket visade sig fungera väl, förutsatt att arbetsgivaren var införstådd med idrottarens liv. Negativa upplevelser under karriären uppgavs vara avsaknaden av ett traditionellt familjeliv och ett permanent boende. En annan negativ faktor var skador som kunde göra sig påminda i framtiden och hämma den fysiska kapaciteten såsom utvecklingen av sin kropp och sin hälsa. Andra upplevelser var egoism och en avsaknad av gamla vänner. Individer som hade haft en stark koppling till sin idrott upplevde ofta en identitetsförlust i samband med sin avslutning. Dessa individer upplevde ofta svårigheter med att anpassa sig till en ny karriär. När saknaden av idrotten blev som starkast, efter avslutningen, var det nödvändigt att kompensera utövandet med andra aktiviteter. Positiva upplevelser som uppgavs var att det fanns möjlighet att skapa god laganda, öppenhet för att lösa gemensamma problem samt de sociala kontaktnätverken som skapades. Det medgavs också att en positiv självkänsla och självsäkerhet byggdes upp under idrottskarriären. Individer som hade lämnat sin sport utan att nå sina uppsatta mål kände besvikelse och de som tvingats lämna sin sport hastigt på grund av skada upplevde anpassningsproblem till en ny karriär (Stråhlman 1997). 4.2 Internationell forskning Förutom Stråhlmans avhandling, och den tidigare nationella forskningen som redovisas i denna, finns det flera internationella studier som har utförts inom området. I en undersökning (Dacyshyn & Kerr; 2000) undersöktes sju kvinnliga f.d. elitgymnaster angående deras upplevelser efter karriäravslutningen. Resultatet visade att fem av de sju f.d. elitgymnasterna upplevde desorientering, frustration och en saknad efter sin idrottsutövning. En annan nordamerikansk studie (Webb m.fl. 1998) gällde professionella idrottsutövare och idrottsutövare inom skolidrotten (high school & college) och deras avslutning. I studien tillämpades Hewitts teoretiska resonemang angående jaguppfattning och den situationsbundna identiteten. Syftet var att utforska sambandet mellan idrottsidentiteten, i vilken grad idrottsutövaren identifierade sig med idrotten och 7. 11 kvinnor och 16 män 8.

(14) anpassningsstrategier till en tillvaro efter avslutning samt anledningen till avslutet. Resultatet visar att idrottsutövare med en stark idrottslig identitet som ofrivilligt avslutar sin karriär upplever stora problem. Den tänkta anledningen var att idrottsutövaren inte hade några psykologiska förberedelser i form av planering inför ett kommande avslut. Andra tolkningar var att brist på sysselsättningar utöver sin verksamhet inom idrotten minskade komplexiteten i jaguppfattningen. I övrigt upptäcktes det att det fanns en skillnad mellan offentlig och privat idrottsidentitet, vilket kunde påverka självbilden efter avslutningen på karriären. Att en allt för omfattande utövning av idrotten kan inverka negativt på individens utveckling av alternativa roller visar även Brown m.fl. (2000) som undersökte 189 idrottsutövare inom skolidrotten. Vidare beskriver Fortunato & Marchant (1998) i en Australiensisk studie hur elitidrottsutövare inom fotboll hanterar sina ofrivilliga avslut på karriären p.g.a. skador och dylikt. Resultatet visar att idrottsutövaren belastas med en förlust av sin viktigaste del i sitt liv och därmed sin idrottsidentitet. Andra upplevelser är svårigheter att kontrollera sitt avslut, den ekonomiska situationen och även frustration över att familj och vänner inte kan föreställa sig den problematiska situationen som uppstår för elitidrottaren. Elitidrottsutövaren kan även känna chock, ångest, sorg och nödställdhet vilket även Blinde & Stratta (1992) visar på i sin studie. De intervjuade 20 idrottsutövare som ofrivilligt hade avslutat sin karriär. Resultatet visar att många idrottsutövare upplever en traumatisk tid efter karriären då de kan drabbas av chock, ilska, depressioner och dödstankar. Vissa idrottsutövare kunde även känna sig som en utnyttjad handelsvara. Att problem uppkommer efter avslutningen av sin karriär beskriver även Pherson & Barry (1980) i sin studie. De tar upp socialisationsprocessen in i karriären, under och anpassningen till ett liv efter och övergångsprocessen. Resultatet visar att den nya karriären kan innebära mindre mental och ekonomisk tillfredsställelse. De som misslyckas att skaffa en sysselsättning tiden efter sin karriär lever kvar på gamla meriter och stannar kvar i en fantasivärld och hamnar oftast till slut i en nedåtgående social mobilitet. Att avsluta sin karriär på ofrivilliga grunder i kombination med att inte ha uppnått sina mål inom idrotten kan även innebära upplevelser som att känna sig otillräcklig8 utanför sin idrott vilket ger en svårare anpassningsperiod, vilket studien av Sinclair & Orlick (1993) visar. Sinclair & Orlick undersökte elitidrottares anledning till avslutning och individuella anpassningsstrategier och olika faktorer som kan ha påverkat 8. Inkompetent 9.

(15) anpassningsprocessen.. Ofrivilliga. karriäravslutningar. kan. även. leda. till. en. identitetsförlust som i sin tur leder till en social död, vilket Stidwells (1991) undersökning av professionella idrottsutövare och skolidrottsutövare, visar. Andra konsekvenser som Stidwell upptäckte i samband med karriäravslutningar är drogproblem, skilsmässor och comeback. Att göra comeback inom idrotten är en vanlig företeelse vilket även många andra studier (Murphy m.fl.; 1996, Kleiber & Brock; 1992) visar på. En undersökning av Allison (1988) visar även på att karriäravslutningar inom idrotten inte nödvändigtvis alltid behöver tyda på upplevda problem. Allisons undersökning gällde 28 kvinnliga professionella tennispelare och resultat visar på att karriäravslutningen även kan innebära nya möjligheter att etablera traditionella roller och få en förnyad livsstil. I en annan undersökning (Horton & Mack; 2000) undersöktes 236 löpare och vilka konsekvenser löpträning gav. Studien visar att idrottsidentiteten internaliseras och bestäms i hög grad av personer i utövarens omgivning vilka avspeglar hur utövaren uppfattar sig själv. Andra resultat visar att utövare med hög idrottsidentitet oftast omger sig med andra idrottsutövare vilket bidrar till att jaguppfattningen baseras helt på idrotten. Vidare framkom det även att det faktum att en individ hade en hög idrottsidentitet inte nödvändigtvis behövde betyda att andra aspekter i livet fick lägre prioritering. Vad som däremot framkom var att en hög idrottsidentitet gav ett utökat socialt nätverk och erfarenhet, både negativt som positivt. I studien påpekas även att en allt för stor satsning på sin idrottsutövning begränsar utvecklingen av andra alternativa roller. För att minimera riskerna att misslyckas efter sin idrottskarriär krävdes en hög komplexitet i individens jaguppfattning. Slutligen visar en studie av Ahlgren m.fl. (1999) att någon form av sysselsättning efter karriären medför en större tillfredsställelse i jämförelse med dem som inte har en sysselsättning. Sammanfattningsvis kan konstateras när det gäller tidigare forskning att de flesta studier som hittades visar på att problem uppstår i olika omfattning. efter. avslutad. karriär.. Begreppet. coping,. förmågan. att. hantera. övergångsprocessen, är ett återkommande begrepp vilket avser anpassningsstrategier till en ny karriär, i syfte att reducera upplevda problem.. 10.

(16) 5. TEORETISKA BEGREPP OCH UTGÅNGSPUNKT 5.1 Introduktion Det teoretiska hjälpverktyget som kommer att tillämpas, för att analysera materialet och utifrån det försöka besvara uppsatsens frågeställningar, utgår i huvudsak ifrån Hewitts socialpsykologiska resonemang. Vissa delar är även tagna från Goffman. Hewitts mest centrala begrepp är jaguppfattning vilket han menar måste studeras integrerat med individen och dennes omgivning. Hewitt menar att jaguppfattningen skapas av tidigare sociala relationer och i allra högsta grad påverkas av de signifikanta andra (se nedan), vilket är utgångspunkten för värderingen av den egna jaguppfattningen eller jaget och som kommer att påverka individens uppträdande. Jaguppfattningen är enligt Hewitt resultatet av en komplex socialisationsprocess som startar vid födseln och som ständigt utvecklas och omformas genom socialt samspel. Sammanfattningsvis kan konstateras att jaguppfattningen enligt Hewittt är en social konstruktion baserad på den miljö/kultur som individen har befunnit sig inom och har tidigare erfarenhet av (Hewitt 1981). 5.2 Jaguppfattningen För att vidareutveckla jaguppfattningen tar Hewitt upp tre analytiska dimensioner (1981; s.100). Dessa tre dimensioner är lokalisering i relation till andra, egenskaper som jaget och andra ser samt värderingar av objektet som jaget och andra gör (1981; s.95). Lokalisering kan ses som en upplevd situationsbunden identitet, egenskaper som upplevd självbild och värderingar som upplevd självkänsla. Summan av föregående uppräknade dimensioner är högst beroende av de samlade erfarenheterna som uppkommit i tidigare miljöer, i interaktion med signifikanta andra vilket tillsammans bildar individens jaguppfattning (1981; s.121-124). Personen som objekt finns i två former, i ett situationsbundet objekt och i ett biografiskt objekt beroende på om individen är objekt för sig själv eller för andra. Uppsatsens frågeställning inriktar sig mot elitidrottares uppfattning av sig själva vilket begränsar analysen till det situationsbundna jaget. Hewitt menar att det finns två olika faktorer som är viktiga vid formande av jaguppfattningen. Den första är rollerna som bestämmer jaguppfattningen, vilkas utformning individen delvis kan kontrollera. Det andra är att individen i begränsad grad kan påverka vilka hon har interaktion med i en viss struktur. Vad som utmärker jaguppfattningen, enligt Hewitt är att jaguppfattningen är summan av beståndsdelarna situationsbunden identitet, självbild och självkänsla (1981; s.99, 111). 11.

(17) 5.3 Signifikanta andra De signifikanta andra är personer i individens omgivning som anses viktiga och därför har en stor betydelse för konstruktionen och uppfattningen av jaget. ”Genom att de signifikanta andra är sådana som vi bryr oss om så får det en mycket stor betydelse för vårt jag” (Trost & Levin 1999; s.60).. De signifikanta andra är personer som individen har interaktion med9. I början av individens socialisationsprocess är oftast familjemedlemmar och nära släktingar de signifikanta andra. Fältet av signifikanta andra utvidgas oftast under individens livstid med personer i både offentliga och privata organisationer. Vilka signifikanta andra som individen har interaktion med är högst beroende av i vilken kultur man är uppväxt och socialiseras in i (Trost & Lewin 1999; s.220-221). 5.4 Situationsbunden identitet/roller Begreppet rolltagande, eller situationsbunden identitet som Hewitt även benämner begreppet i sin modell i jaguppfattningen, får Trost & Lewin (1999) förklara. Trost & Lewin menar att rolltagande är en process som startar med att en individ som har en given position i en grupp, sedan varseblir de förväntningar som riktas mot honom/henne. Detta i sin tur skapar en given roll åt individen. Det ovannämnda medför i sin tur att individen uppträder i enlighet med sin roll i olika hög grad beroende på hur viktigt individen anser att medlemskapet/identifikationen med gruppen är (1999; s.138). Hewitt menar att individens roll omedvetet skapas av samhällsstrukturen och av andra individer i omgivningen för att vidare anpassa sig till deras föreställning av situationen (Hewitt 1981; s.150). ”[…] beskrivning på hur människor förstår och föreställer sig varandra och vad de väntar sig av varandra i bestämda sociala situationer ” (Hewitt 1981; s. 96-97) ”[---] Att utföra en roll innebär att forma sitt uppträdande så att det passar situationen och den andres synpunkt” (Hewitt 1981; s.150).. Goffman (2000) menar i motsatts till Hewitt att individen själv styr utformningen av sin roll likt en teater, eller det dramaturgiska, som han benämner det för. En på riktigt sätt iscensatt och framställd scen får publiken att erkänna en rollgestalt ett jag, men det tillerkännande – det jaget – är en produkt av en scen som spelas upp och är inte en orsak till den […] det är en dramatisk effekt som uppstår ur en scen som visas upp, och allt hänger på om det kommer att anses trovärdigt eller väcka misstro.” (Goffman 2000; s-218). 9. Interaktion/samspel 12.

(18) Om en roll skulle vara oklar uppstår vad Hewitt benämner irrationella handlingar. ”Att peka på eventuella oklarheter i rolltagande och rolltilldelande är att antyda att människor ibland känner ovisshet, tvivel, obeslutsamhet eller förvirring i förhållande till sig själva.” (Hewitt 1981; s.93). Hewitt (1981) menar vidare att en individ oftast har en komplex uppsättning av roller10 som bibehålls i relation till andra vilket benämns under begreppet självkomplexitet av Helkama m.fl. (2000; s.311).Problematiken i det nuvarande postmoderna och differentierade samhället, är enligt Hewitt, att det uppstår en stark gränsdragning mot andra individer, vilket leder till uteslutande av en komplexitet i sin jaguppfattning, vilket kan påverka individens stresstålighet (Hewitt 1981; 121-124). 5.5 Självkänsla Hewitt (1981) talar om begreppet självkänsla på två nivåer nämligen låg och hög självkänsla. Återkommande positiva bilder av de andra under en längre tidsperiod leder oftast till att jaget kommer att framstå som underlägset. Upprepningar av ett underlägset Jag utvecklar vad Hewitt kallar för en kumulativ låg självkänsla11. Detta kan resultera i att individen får svårt att uttrycka positiva egenskaper hos andra samtidigt som ett tillstånd av oro eller psykiska spänningar som ångest kan uppstå (Hewitt 1981; s.106, 109). Däremot har individer med en kumulativ hög självkänsla ofta en förmåga att betrakta sig själva som beundransvärda oavsett vad andra i omgivningen anser (1981; s.110). 5.6 Begränsning av interaktion med andra Hewitt (1981) påpekar att individen begränsas av bristen på frihet att välja vilka denna har interaktion med och vidare vilka normer jaget värderas efter. Att ikläda sig en roll innebär att individen i viss omfattning begränsas och blir instängd i ett nätverk av sociala relationer i en viss struktur12. Individen väljer ofta inte vilka hon har interaktion med, utan är mer eller mindre tvingad att anpassa sig till att utvecklas till en viss situationsbunden identitet. Detta vidareutvecklar sedan individens ställning13 i den struktur som hon befinner sig i. Det ovannämnda leder till att jaguppfattningen inte 10. Oftast har en individ en roll för varje uppkommen relation till en annan individ. Invand låg självkänsla 12 Hewitts begrepp struktur tolkas som den rådande kulturen, alltså vilka normer/värderingar som är accepterade. 13 Hewitts begrepp ställning tolkas som individens status, alltså hur den utvecklas och uppfattas i förhållande till andra individer. 11. 13.

(19) utvecklas och formas fristående av samhället utan i högre grad i relation till individens ställning i strukturen. Hewitt menar att strukturen är socialt normativt reglerande och uppbyggd av ett system av positioner, vilket är grunden för individens uppfattning av vad som är ett normalt uppträdande. För att förklara hur jaguppfattningen utvecklas och formas är det nödvändigt att veta personens lokalisering i den sociala strukturen eftersom individen gör sig bilder av de andra vilket påverkar individens uppträdande. Vidare menar Hewitt att en individ oftast strävar efter att försöka framställa jaget i olika situationer så att de ger uttryck för de egenskaper och kännetecken som hon och andra i sin omgivning värdesätter. Hur individen uppfattar sig själv, med låg eller hög självkänsla, beror på hur personen lyckas framställa jaget i förhållande till andra i den sociala strukturen. Detta kan dock ge motstridiga jaguppfattningar beroende på vilka individen frivilligt/ofrivilligt har interaktion med i en viss struktur. (1981; 113-116). 5.7 Motstridig jaguppfattning Det finns olika idealföreställningar för hur en person ska uppträda i en viss struktur beroende på dess normer och värderingar. Hewitt påpekar att individer oftast försöker eftersträva att framställa jaget i positiv bemärkelse. Skulle det inte lyckas uppstår vad Hewitt benämner en motstridig jaguppfattning. Jaget kan uppfattas positivt i en social värld och framstå i motsatt förhållande i en annan, vilket kan ge konflikter. Att förhindra en negativ jaguppfattning görs effektivast genom undvikande av personer i andra sociala världar, som inte ger en positiv spegling av jaget. Föregående leder oftast till en begränsad krets av sociala relationer som kan upprätthålla en positiv bild av jaget. Denna grupp, som ger en positiv spegling av jaget, benämner Hewitt stödjande förtrogna andra. Om däremot negativ spegling av jaget upprepas under en längre period, av de icke stödjande andra, leder det till att dessa individer bedöms som betydelselösa. Till sist finns endast en liten grupp kvar som kan upprätthålla en positiv jaguppfattning. I extrema fall händer det även att individen retirerar till en privat fantasivärld när personer i omgivningen inte kan återspegla en positiv spegling jaguppfattningen. Hewitt menar slutligen att jaguppfattningen är summan av alla de samlade erfarenheter som uppkommit genom interaktion i tidigare sociala relationer (1981; 116-121). Ett utdrag ur artikeln Athletic identity in marathon runners (Horton & Mack; 2000) får illustrera jaguppfattningen (AI = Athletic identity). 14.

(20) ”As a social role, AI may be determined by the perceptions of those close to the athlete. Often, an individual whose friends, family, members, or coaches emphasize the athletic dimension of the individual will internalize the perceptions of those important people and will define the self as others define him or her: as an athlete (Mead, 1934). In addition, people strong in AI may surround themselves with other athletes who encourage a self-definition centered on athletics” (Horton & Mack 2000; s.2). 5.8 Förberedande socialisering För att förhindra konflikter, i form av vad Hewitt benämner motstridig jaguppfattning, ger Goffman (2000) rekommendationer i Jaget och maskerna. Goffman menar att om en seriös roll för individen plötsligt upphör, utgörs upprepade försök att återskapa en modifierad variant av denna. För att motverka denna kompenserande process, förklarar Goffman att förberedande socialisering (prosocialisation) med signifikanta andra är lösningen. Anledningen är att individen ska kunna återuppta en roll som han/hon tidigare känt sig förtrogen med. Detta medför en smidigare/mjukare övergång och en bättre hantering av sin nya verklighet (2000; s.69).. 15.

(21) 6. RESULTAT I resultatet presenteras först informanterna grovt av forskningsetiska principer. Detta följs sedan av en uppdelning beroende på upplevelser efter karriären. Därefter kommer informanternas jaguppfattning under karriären att presenteras för att vidare gå in på upplevelserna av sin situation under och efter karriären i form av signifikanta andra, tränings/tävlingskvantitet, status samt massmedial exponering. 6.1 Presentation av informanter o Informant A: Man, individuell idrott, 13 år på landslagsnivå samt 21 verksamma år totalt inom sin idrott, ofrivilligt avslut o Informant B: Man, individuell idrott, 15 år på landslagsnivå och totalt 24 verksamma år inom sin idrott, frivilligt avslut o Informant D: Man, individuell idrott, 17 år på landslagsnivå och professionell 8 år i Europa, totalt 25 år inom den idrottsliga verksamheten, frivilligt avslut o Informant E: Man, lagsport, 14 år på landslagsnivå, samt professionell i 12 år i Europa, totalt 25 år inom sin idrott, frivilligt avslut o Informant F: Man, Lagsport, 10 som professionell, totalt 20 år inom sin idrott, frivilligt avslut 6.2 Upplevelser direkt efter avslutad karriär Det finns olika kategorier av upplevelser hos informanterna direkt efter karriären, allt från starka upplevda problem till inga upplevda problem alls. Informant A, D & E verkar ha upplevt problem. Informant A Informant A, som för övrigt var den enda som inte kunde kontrollera sin idrottsavslutning, upplevde sig själv som en nyfödd människa i en främmande värld. A: Ja, det var ju som att födas som nytt kan man säga. Det var ju inte jag som var i den kroppen […] det kändes som att man levde kanske i en värld alltså man förstår inte vad som händer runtomkring en man är helt borta.. När träning på elitnivå hade ersatts av rehabilitering och medicinering upplevde han sig själv som en ”oattraktiv och inkompetent köttbulle” A: […] Jag var ju på X [behandlingshem] och ville ta livet av mig för att jag såg ut som en köttbulle […] jättetjock och orakad och fett hår och bara sån här glasartad blick. 16.

(22) Att idrottsutövare kan uppleva sig själv som inkompetent utanför idrotten visar studien av Sinclair & Orlick (1993). Informanten upplevde även att han var regelbundet utsatt för svettningar vid ett flertal tillfällen under dygnet, även under nätterna, utan att några fysiska kraftansträngningar hade utförts. Detta kunde enligt honom bero på kroppens reaktion på utebliven träning eftersom dessa svettningar upplevdes återkomma även på hans ordinarie träningstider. A: […] jag var vaken på nätterna och svettades och … klockan X hade vi alltid huvudmorgonpasset och klockan X hade vi alltid huvudkvällspasset så dom tiderna varje dag så började jag och råsvettas precis som jag skulle träna […]. Hewitt påpekar att ångest i form av oro eller psykiska spänningar kan uppkomma om individen upprepande gånger upplever sig själv med en kumulativ låg självkänsla vilket vidare utvecklar en motstridig jaguppfattning (Hewitt 1981; s.106, 109). För att motverka dessa återkommande ångestattacker ordinerades av läkare, på det behandlingshemmet som han var inlagd på, antidepressiva mediciner för att reducera alla självmordsförsöken! A: […] sen fick man ju lov att ta dem antidepressiva medlen bara för att få ner den här, den panikångest och ångestattacker som man får eftersom det var sådan allvarlig olycka och vad jag hade gjort förut och så där […] mediciner för att inte ha ont och mediciner för att inte ta livet av sig kan man säga […] Jag var ju på X [behandlingshem] och ville ta livet av mig. Tidigare studier (Stråhlman. 1997; Webb m.fl 1998; Fortunato, Marchant. 1998) visar att idrottsutövare som inte kan kontrollera sin avslutning och/eller inte uppnått sina uppsatta mål (Sinclair, Orlick 1993) upplever mer problem, i form av traumatiska upplevelser eller att personen får en lägre självkänsla. Detta i jämförelse med dem som har avslutat sin karriär på frivillig basis, vilket Kleiber & Brock (1992) visar i sin studie. Blinde & Stratta (1992) visade även att okontrollerade avslutningar kan leda till tankar kring självmord. Informant D Informant D verkade inte ha upplevt en fullt så traumatisk tillvaro som informant A. Vad som upplevdes var likgiltighet över den plötsliga mållösa tillvaron som i sin tur skapade filosofiska reflektioner om det fanns någon anledning till att fortsätta leva. Anledningen till att informanten inte tog sitt liv var enligt honom själv, stödet från familjen i kombination med hans stabila psyke. Spekulationer uppkom även angående riskerna med att betydligt fler f.d. elitidrottsutövare, än Ljungberg, är potentiella självmordsoffer efter avslutad karriär. 8. 17.

(23) D: […] det var ju ett annat problem i det för du vaknade ju, du vaknade ju på morgnarna och och ärligt talat bara frågade dig: ’va fan vaknade jag för det finns ingen mening att gå på denna jordyta längre’ och jag menar hade man inte haft familj och vart så pass stabil som jag var så kan jag säga att detta som har hänt, jag vet inte om det är någon riktig teori men så jag tror att det som har hänt i vintras höstas med Ljungberg när han tog livet av sig, det kunde lika bra ha hänt mig och det kan lika bra hända tusentals andra toppidrottare. Utbildningar och att hålla föredrag, var inte en tillräcklig tillfredställelse för informanten. D: […] under den perioden håll jag på med lite utbildningar och håll på med lite föreläsningsverksamhet och sånt jag kände att det räckte inte - jag ville göra något mer. Anledningen till allt detta var enligt informanten att han hade tjänat tillräckligt med pengar under idrottskarriären vilket medförde att han inte var beroende av att ta en heltidssysselsättning direkt efter karriären, vilket han även påpekade ”tog livet av en”. D: […] det är en förbannelse också att tjäna pengar som idrottare. Du ska inte tjäna mer än att bara för precis så att du bara precis överlever och då är du tvingad en vacker dag att ta ett jobb när du slutar att idrotta […]. Att en mållös tillvaro kan upplevas tiden efter karriären visar även Stidwell (1991) studie där fenomenet benämns under begreppet ”social död”. Andra upplevelser för informant D var frustration över att den idrottsliga livserfarenhet och kunskap han besatt inte tillvaratogs av exempelvis den svenska idrottsrörelsen. Att inte bli betraktad som en resurs av exempelvis svensk idrottsrörelse gav honom insikten att alla dessa år som elitidrottsutövare inte bidragit med något mer än att möjligtvis utveckla sig själv som person, en desillusion. Insikten att han inte längre var betraktad som en resurs av svensk idrottsrörelse medförde att han var tillfreds med att ha lämnat idrotten bakom sig. Han tyckte samtidigt att det var beklagligt att behöva ha den uppfattningen efter många ”trogna” år i tjänsten. D: […] det är ingen som bryr sig om dig som människa den dagen du slutar, dessutom är det ett gigantiskt resursslöseri … alla dessa toppidrottsmän och vilken erfarenhet besitter inte dom och vilken kunskap besitter dom inte… man pratar om att man ska utveckla svensk idrottsrörelse – det är ju skrattretande…[…] du inser [efter karriären] att du inte är värd ett djävla jädrans dugg dom [idrottsrörelsen] har ingen nytta av dig längre”. Liknande resultat presenterades av Dacyshyn & Kerr (2000) som visar att frustration kan uppstå efter avslutad karriär. Att idrottsutövaren även kan känna en viss ilska över att ha blivit behandlad och utnyttjad likt en handelsvara visar studien av Blinde & Stratta (1992). Informanten påpekade även att en ”förbannelse” i form av ”ärr” hade uppstått under karriären som aldrig verkade läka riktigt. Med detta syftade han på den kontinuerliga prestationsångesten, som resulterade, i stort sett, till samma tillvaro efter 18.

(24) som under karriären. Anledningen till att han avslutade sin karriär var för att få mera tid över till sin familj, vilket inte blev fallet. Informant E Informant E var däremot inte självmordsbenägen utan upplevde i stället en viss desorientering under de två första åren efter avslutningen. Detta trots en noggrann planering, under karriären, för att förverkliga sina efterlängtade drömmars mål, vilket innefattade bland annat inköpta fastigheter och uppstartande av företag. E: […] under tiden [under dennes karriär] så låg jag och planerade hur jag skulle X X och hur jag skulle göra ditt och datt va och sen väl när jag var här hemma och skulle börja med det…först då så ja… farsan fick ju göra allt va. Att en desorientering kan uppstå tiden efter avslutad karriär visar studien av Dacyshyn & Kerr (2000). Inga av dessa eftersträvade materiella drömmar som hade gått i uppfyllelse under karriären var tillräckliga för en tillfredsställande period efter denna. Informanten provade också flera olika sysselsättningar och aktiviteter men inget utföll till hans belåtenhet. Resultatet blev att andra aktiviteter påbörjades på andra platser än han själv och andra i hans omgivning hade planerat för under karriären. E: Nej, jag vet inte det var precis som att … nej jag visste inte var jag skulle vara eller vart jag hörde hemma… var jag här uppe så ville jag hem var jag hit så ville jag någon annanstans och vart jag än var så kände jag bara fan…[…] jag var ute på allt va jag var ute och föreläste jäkligt mycket ett tag va jag TV jag håll på med TV och TV expertkommentator och grejade och det var inte heller någonting som jag egentligen var intresserad av men det är ja, och så var jag med där och så var jag med här så var jag med där - jag var överallt! [---] Det var så pass jobbigt alltså att kände ingen samhörighet med någon eller nån. Hewitt (1981) menar att eventuella oklarheter i individens rolltagande kan resultera i en förvirring, vilket kan förklara informantens desorientering. Förvirringen i informantens tillvaro resulterade i att mindre tid spenderades med familjen än under karriären, och vidare att personer i informantens omgivning blev upprörda över hans uppträdande, vilket i sin tur ledde till en kaotisk tillvaro. E: […] jag hade ingen bas att stå på jag hade liksom inte kontroll på nånting. Frugan var vansinnig farsan var ju vansinnig på mig […]. Den enda sysselsättningen som informanten var tillfreds med var att hålla föredrag. Det huvudsakliga syftet med att hålla föredrag var inte att vidareförmedla kunskap, som han antog under den första tiden, utan att få bli exponerad inför publik och hyllad med applåder för sitt framträdande, precis som när han var på toppen av sin idrottskarriär. 19.

(25) I: Varför bjöd dom [företagen] in dig [för att hålla föredrag]? 1: Ja, känd och sen tjänade man lite pengar på det där med och just stå där framme och prata om sig själv och vad man hade gjort och vad man tycker och tänker och helt plötsligt vart det lika som när jag gick bakom planen - alla tittade ju på mig då och när jag spelade så då fick jag den här adrenalinkicken som man får då när man håller på med toppidrott och när det är viktiga matcher och så där va men sen efter ett tag så tyckte jag liksom själv att mycket av det som jag snackade kunde ju de flesta frågar du en bonde här ute så …’va fan snackar du om? Det här det har ju jag vetat hela mitt liv va’… […] men det var ändå kicken det här att det var min X [idrottsarena] när jag stod där på scen och prata va jag spelade X [idrottsutövningen] igen liksom …ja då i rampljuset igen. Det intressanta i detta utdrag är att informanten själv till slut kom till insikt att hans föreläsningsverksamhet nästan inte alls grundade sig på att dela med sig av kunskap utan istället att få uppmärksamhet. Liknade resultat har framkommit av Webb m.fl. (1998) som visar att förlusten av den mediala identiteten väcker större saknad än förlusten av den idrottsliga. I detta fall är det svårt att exakt peka på vilken saknad som är starkast för informanten, om det är den massmediala exponeringen eller den idrottsliga utövningen. Klart står i alla fall att det är en kombination och huvudpoängen är att informanten tydligen saknar att bli uppmärksammad eller som han uttryckte det ”att stå i rampljuset”. Frågan är om informanten hade haft behov av uppmärksamhet i samma omfattning om massmedia inte hade bidragit med exponering? Vi övergår till att försöka få en förståelse och förklaring till varför informanten uppehöll en viss föreläsningsverksamhet enbart i syfte att ”stå i rampljuset” som han utryckte det själv. Som tidigare har redovisats förklarar Goffman (2000) att om en seriös roll för en individ plötsligt upphör, görs upprepade försök att återskapa en modifierad variant av denna (Goffman 2000). Om Goffmans förklaring kan ge en förståelse till varför informanten var i behov av att få uppmärksamhet och beundran kan man misstänka att den massmediala exponeringen varit stark under hans karriär. Det kommer att undersökas i ett senare skede. Andra fenomen som framkom var att informanten upplevde sig själv beundransvärd, fast han insåg i efterhand att det inte var någon ”speciell kunskap” som han förmedlade. Detta kan förstås genom Hewitt. Hewitt förklarar att om en individ har en hög kumulativ självkänsla har denne oftast en förmåga att tycka sig vara beundransvärd oavsett vad omgivningen anser. Vidare kan den höga självkänslan förklaras av den tidigare samlade livserfarenheten, i detta fall erfarenheten under informantens karriär. En annan förklaring till att informanten var tillfreds med att ge föreläsningar kan ges av Hewitt som hävdar att individen oftast strävar efter att framställa jaget i olika situationer så att de ger uttryck för de egenskaper och kännetecken som hon 20.

(26) och andra i sin omgivning värdesätter (Hewitt 1981). Efter att ha provat på olika sysselsättningar och aktiviteter, som inte var tillräckliga för en inre tillfredsställelse, hade informanten allvarliga funderingar på att göra comeback för att åter kunna känna trygghet i tillvaron. Anledningen var att han tillslut kom till insikt om att det var den enda sysselsättning som han behärskade, och han hoppades att en comeback skulle hjälpa honom att åter få kontroll över vardagen. E: […] till slut gick det så långt så jag börja fundera på att börja spela igen då […] då får jag börja att spela X [idrottsutövning] igen va för du vart det så här att jag kan inge annat […] ska jag börja spela igen då.…jag visste hur det funkade jag visste att jag kunde det jag visste vad som gällde och det var väl dä att jag inte visste riktigt vad som gällde det var väl de att jag hade ingen bas att stå på jag hade liksom inte kontroll på nånting. Tidigare forskning (Stidwell 1991; Murphy m.fl. 1996; Stråhlman 1997) visar att comeback kan förekomma i syfte att förlänga sin idrottskarriär och därigenom bibehålla sin idrottsidentitet. Andra fenomen efter karriären var att hans omgivning som föräldrar, familj och kompisar ignorerades helt de två första åren efter hans avslutning. […] de första två åren… men man lyssnar inte på nån… farsan eller morsan pratade ju med en eller frugan med va kompisar med va ’fuck you’ man sa det inte va. Anledningen till att dessa personer ignorerades, var enligt informanten, att dessa varken kunde föreställa sig eller sätta sig in i hans uppkomna problematiska situation. Liknande resultat har framkommit i studien av Fortunato & Marchant (1998), som visar på att elitidrottarens omgivning inte förstår sig på den problematiska situation som kan upplevas efter avslutad karriär. Återkoppling till Hewitt förklarar att när personer i individens omgivning inte kan ge en positiv spegling av jaget anses de som betydelselösa. Till slut har individen endast en liten krets av stödjande förtrogna andra som kan ge en positiv spegling av jaget, vilket i detta fall var publiken där informanten höll sina föredrag. Att desorientering upplevdes fast informanten planerade tillvaron efter karriären stämmer inte överens med studien av Ahlgren m.fl. (1999) som visar att planering, med att ha sysselsättning efter karriären, ger en högre grad av tillfredsställelse med tillvaron. Informant F Informant F upplevde också vissa besvärligheter men inte på det personliga planet i den omfattningen som informanterna A, D och E, utan mer på ett materiellt plan. Den största svårigheten för informant F var i huvudsak att han saknade sin idrottskarriär som han benämnde den skyddade världen. Med den skyddade världen avsåg han en större 21.

(27) ekonomisk och tidsmässig frihet med service från förbundet till skillnad från ett "vanligt liv" med fasta och längre arbetstider och med sämre levnadsvillkor. F: […] det var jobbigt med att man ....man fick gå in i det här vanliga livet om man säger man hade levt som i en liten skyddad värld där man har fått allting serverat egentligen det får du inte här och ekonomiskt vi hade ju aldrig ekonomiska problem men från att ha haft friheten alltså lönemässigt till att bara ha X [civila lön] jag gick minus sex månader som jag fick skrapa på mina besparingar för att kunna försöka hitta en nivå [en balans i ekonomin] […] plötsligt nu så hade man jag på banken 17-18 000 i månaden det var jäkligt tufft alltså.. Barry & McPhersons (1980) studie visar liknande resultat i så måtto att idrottskarriärens avslutande kan innebära vissa ekonomiska förluster och sämre levnadsvillkor än vad elitidrottaren haft under karriären. Informant B När frågan ställdes till informant B om hur han upplevde tiden efter avslutad karriär började han omedelbart att prata om sin sysselsättning som han hade haft parallellt med sin idrottskarriär under en längre period. Företaget hade under många år haft ett samarbete. 14. med informanten.. I stället för små men dock tidskrävande uppdrag åt. företaget beslutades det att en anställning vore enklare och effektivare för båda parter. Då kunde små uppdrag utföras åt arbetsgivaren på informantens egen begäran som var organiserade helt efter tävlings- och träningsuppläggen. Detta var arbetsgivaren införstådd med. Avtalet innebar även en automatisk övergång till en fast anställning den dagen han avslutade sin karriär. B: Ja, jag hade månadslön från den dagen, för mig var det en otroligt social trygghet också då man kan ju säga att jag började jobba XX i stället för XX så att jag hade börjat byggt mitt sociala skyddsnät lite tidigare än vad jag egentligen skulle kunnat ha gjort då. […] det ska ju finnas en planering och att man inte blir störd i träning och upplägg av tävlingssammanhang, men det hade dom ju en klar och tydlig förståelse för.. Stråhlman (1997) visar på liknande resultat i så måtto att de flesta idrottsutövare anser att deras karriär har bidragit till att få en sysselsättning efter avslutad karriär. Anledningen var att arbetet hade pågått parallellt med idrottskarriären, vilket visade sig fungera väl, förutsatt att arbetsgivaren var väl införstådd med hur idrottsutövarens vardag är organiserad. Vidare visar Allison (1988) att idrottsavslutning inte nödvändigtvis behöver upplevas negativt utan istället kan ses som en ny möjlighet att utveckla sig själv.. 14. Ett. sponsorkontrakt 22.

(28) Sammanfattningsvis kan konstateras att upplevelserna direkt efter avslutad karriär varierade bland informanterna oavsett hur karriärer avslutades. Informanterna A, D och E upplevde svårigheter i olika former, allt från självmordsförsök, självmordstankar till ett totalt kaos i tillvaron, det senare oavsett planering eller materiella förutsättningar. Gemensamt för samtliga ovannämnda är att de upplevde vad Hewitt benämner motstridig jaguppfattning under tiden efter avslutad karriär till skillnad mot informanterna B och F som inte upplevde några större svårigheter förutom att de saknade karriären i viss utsträckning. Förslagsvis kan upplevelserna vidare indelas i tre olika kategorier som starka problem, mindre problem och problemfritt. Med upplevda starka problem avses trauma i form av avtagande livslust eller desorientering som i sin tur kan leda till tankar kring självmord. Informant A, D och E tillhör denna kategori. Mindre problem avser att sakna karriären i viss utsträckning. I detta fall handlade det om avsaknad av ekonomisk status vilket avser ett materiellt plan. Informant F klassificeras in under denna kategori. Med en problemfri tillvaro efter karriären menas att personen kan lägga sin tid under karriären bakom sig och starta upp en ny karriär med fokus på andra aktuella sysselsättningar och aktiviteter som kompensation. Informant B klassificeras in under denna kategori. Det största upplevda problemet för informant F var avsaknaden av det materiella och ekonomiska välståndet vilket gör att han tillhör den problemfria gruppen. Hädanefter kommer redovisningen fortsättningsvis att bestå av två olika grupperingar av upplevelser efter karriären. Grupp1 (”problem”) kommer då att innefatta informanterna A, D & E. Informanterna B & F tillhör grupp 2 (”Problemfria”). 6.3 Jaguppfattning under karriären Individens jaguppfattning under karriären kommer att presenteras i tabellform enligt Hewitts modell (Hewitt 1981; s.100). Modellen blir ett hjälpmedel och en utgångspunkt för att presentera informanternas jaguppfattning. Jaguppfattningen indelas enligt Hewitts modell i tre dimensioner, nämligen i lokalisering, i form av situationsbunden identitet, värdering, i form av situationsbunden självbild och egenskaper i form av situationsbunden självkänsla.. 23.

(29) Grupp 1 – “Problem” Tabell 1: Informant A Situationsbundet jag. Informant A. Lokalisering. Situationsbunden identitet. Elitidrottare. Värderingar. Situationsbunden självbild. Den viktiga personen. Egenskaper. Situationsbunden självkänsla. Egoistisk, oslagbar, osårbar, fanatisk, fokuserad. Den viktigaste beståndsdelen i jaguppfattningen för informant A under karriären baserades nästan helt på den situationsbundna identiteten som elitidrottare. Försök till att vara sambo gjordes under karriären men utnyttjades mer av egoistiska skäl än känslomässiga, i syfte att ”underlätta i vardagen” vilket oftast var ömsesidigt, eftersom hans partner var elitidrottare och av den anledningen hade samma värderingar. […] Ja, att flytta ihop med någon kanske man gjorde så där… men det var mest av egoistiska skäl, att underlätta för en själv så där…Det var inte så mycket kärlek […]. Studier på högskola påbörjades men avbröts för satsning inför viktigare tävlingar. A: Jag gick Högskolan XXXX [en period] sen fick jag lov att hoppa av för den OS-satsningen XX sen… sen hoppade jag aldrig på det där igen. Självbilden var den ”viktigaste personen”, vilket till och med var viktigare än föräldrarna. A: Som elitidrottsman, som är väldigt väldigt egoistisk, så dom som var viktigast var dom som håll på och jag själv, jag själv var ju absolut viktigast […] till och med viktigare än sina föräldrar.. Självkänsla baserades på förstärkta egenskaper. A: Jag upplevde mig själv som en människa som inte kunde bli sjuk eller vad ska man säga… som omgivningen inte kunde förstöra för, allting gick jättebra […] Jag upplevde mig själv som en människa som skulle kunna klara av precis vad som helst […]. Sammanfattningsvis kan konstateras att den egoistiska och extrema jaguppfattningen nästan helt baserades på elitidrotten. Tabell 2: Informant D Situationsbundet jag. Person D som ett objekt för sig själv. Lokalisering. Situationsbunden identitet. Den professionella idrottsutövaren, make och far. Värdering. Situationsbunden självbild. Professionell legosoldat. Egenskaper. Situationsbunden självkänsla. Uppriktig topptrimmad, fullfjädrad, fokuserad, målinriktad, egoistisk 24.

No results found