EXAMENSARBETE -MAGISTERNIVÅ
VÅRDVETENSKAP
VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD
2020:102
Anestesisjuksköterskans strategier för att lindra oro
En systematisk litteraturstudie om det perioperativa mötet
Julia Hultén
Alexandra Karlsson
Uppsatsens titel: Anestesisjuksköterskans strategier för att lindra oro: En systematisk litteraturstudie om det perioperativa mötet
Författare: Julia Hultén & Alexandra Karlsson Huvudområde: Vårdvetenskap
Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng
Utbildning: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård
Handledare: Thomas Eriksson Examinator: Johan Herlitz
Sammanfattning
Anestesisjuksköterskan ansvarar för den perioperativa dialogen med patienten. En av anestesisjuksköterskans kärnkompetenser är att arbeta personcentrerat, det innebär att inte bara se till patientens fysiska behov utan även de psykiska samt att se patienten som en unik person. Forskning visar att de flesta patienter som ska genomgå en operation under generell anestesi upplever oro och att perioperativ oro kan leda till både postoperativa komplikationer och långvariga konsekvenser för patienten. Syftet med studien var att undersöka vilka strategier anestesisjuksköterskan använder vid det perioperativa mötet för att lindra oro hos patienter som ska genomgå kirurgi och generell anestesi.
Den metod som användes för att svara på forskningsfrågan var en systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. Studien resulterade i fyra huvudkategorier: verbal kommunikation, icke-verbal kommunikation, personcentrerad vård och patientsäkerhet. Genom verbal kommunikation kunde anestesisjuksköterskan se till att patienten kände sig välinformerad och bekräftad. Med den icke-verbala kommunikationen kunde anestesisjuksköterskan få patienten att känna sig trygg och sedd genom omvårdnadshandlingar och samtidigt visa att hen fanns vid patientens sida. Genom att arbeta personcentrerat kunde anestesisjuksköterskan bevara autonomi, främja delaktighet och individanpassa vården. Genom att säkerställa patientsäkerheten genom kontroll av operationssal och högteknologisk utrustning samt avsätta tid för samtal så möjliggjorde det för anestesisjuksköterskan att känna sig trygg och därmed fokusera på att förmedla trygghet till patienten. Svårigheter i det perioperativa mötet kan uppstå vid tidsbrist, avsaknad av erfarenhet hos anestesisjuksköterskan, vid språkförbistringar samt om patienten har en kognitiv sjukdom. Vidare forskning behövs gällande patienternas upplevelser av de strategier som framkommit i studiens resultat.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1
Anestesisjuksköterskan i den perioperativa vården ______________________________ 1 Den perioperativa vårdprocessen _____________________________________________ 2 Personcentrerad vård ______________________________________________________ 3 Patientens upplevelse av oro inför anestesi _____________________________________ 3 Konsekvenser av perioperativ oro ____________________________________________ 4
PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 5 SYFTE ______________________________________________________________ 5 METOD _____________________________________________________________ 5
Forskningsdesign __________________________________________________________ 5 Datainsamling och urval ____________________________________________________ 5 Urvalsprocess och kvalitetsgranskning ________________________________________ 7 Dataanalys _______________________________________________________________ 8 Etiska överväganden _______________________________________________________ 9
RESULTAT _________________________________________________________ 10
Verbal kommunikation ____________________________________________________ 10
Information ___________________________________________________________________ 10 Det vårdande samtalet ___________________________________________________________ 11 Bekräftelse ____________________________________________________________________ 12 Icke-verbal kommunikation ________________________________________________ 12 Anestesisjuksköterskans bemötande ________________________________________________ 12 Vårdande handlingar ____________________________________________________________ 13 Personcentrerad vård _____________________________________________________ 13 Delaktighet ____________________________________________________________________ 13 Autonomi _____________________________________________________________________ 13 Individuellt anpassad vård ________________________________________________________ 14 Patientsäkerhet ___________________________________________________________ 14 Förberedelser __________________________________________________________________ 14 Kontroll ______________________________________________________________________ 15 DISKUSSION _______________________________________________________ 15 Metoddiskussion __________________________________________________________ 15 Forskningsdesign _______________________________________________________________ 15 Datainsamling och urval _________________________________________________________ 15 Urvalsprocess och kvalitetsgranskning ______________________________________________ 16 Dataanalys ____________________________________________________________________ 17
Resultatdiskussion ________________________________________________________ 18
Verbal kommunikation __________________________________________________________ 18 Icke-verbal kommunikation _______________________________________________________ 19 Personcentrerad vård ____________________________________________________________ 19
Patientsäkerhet _________________________________________________________________ 21
Hållbar utveckling ________________________________________________________ 21
SLUTSATSER _______________________________________________________ 21
Vidare forskning _______________________________________________________________ 22
INLEDNING
År 2019 genomfördes totalt 762 324 kirurgiska ingrepp i Sverige (Socialstyrelsen 2020). En studie visar att 85 % av patienterna som ska genomgå en operation under generell anestesi upplever oro och ångest (Mitchell 2010). Att arbeta som anestesisjuksköterska innebär att ständigt vara i kontakt med människor som befinner sig i en utsatt situation med olika bakgrund och erfarenheter. För att bli medveten om bakgrund och individuella behov måste det ges tillfälle för samtal. I det perioperativa mötet får anestesisjuksköterskan och patienten tid med varandra för dialog och relationsskapande. Mötet är ofta snabbt i karaktär och under den korta tidsperioden ska även högteknologisk utrustning placeras på patienten och ett multidisciplinärt team ska presenteras. I samtalet ska informationsutbyte ske och det ska framgå vilka behov som föreligger hos patienten så att anestesisjuksköterskan kan planera och bedriva en patientsäker och personcentrerad vård. Enligt Hälso-och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) är målet inom all sjukvård att bedriva individanpassad och säker vård med respekt för den enskilda människans värdighet. Eftersom anestesisjuksköterskan har huvudkontakten med patienten under den perioperativa tiden så finns det möjligheter att möta och lindra den perioperativa oron. Perioperativ oro är likt smärta eller illamående ett symtom som ska tas på allvar. Genom att uppmärksamma oro som ett symtom kan anestesisjuksköterskan genom omvårdnadshandlingar skapa tillit, trygghet och symtomlindring. Att bli medveten om strategier som är lindrande avseende oro innebär flertalet positiva utfall i patientförloppet både pre-, intra- och postoperativt (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening 2012). Eftersom omvårdnad är huvudområdet för alla sjuksköterskor så är det av intresse att undersöka det perioperativa mötet och belysa de olika strategierna som anestesisjuksköterskan kan använda sig av för att lindra oro hos patienter som ska genomgå generell anestesi.
BAKGRUND
Anestesisjuksköterskan i den perioperativa vården
Anestesisjuksköterskans arbetsroll på en operationsavdelning är att ansvara för den anestesiologiska omvårdnaden. Tillsammans med anestesiolog planerar och genomför anestesisjuksköterskan självständigt generell anestesi av patienter med ASA-klassificering 1-2 vid planerade kirurgiska ingrepp. ASA-ASA-klassificering är ett system från American Society of Anesthesiologists för att bedöma patientens fysiologiska status inför anestesi. ASA 1 innebär en frisk patient och ASA 2 en patient med en lindrig systemsjukdom (Valeberg 2013, s. 329). Vid akuta ingrepp, samt för patienter med ASA 3 och högre, genomförs anestesin tillsammans med en anestesiolog (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening 2012). Generell anestesi är en typ av anestesi som verkar på det centrala nervsystemet genom att framkalla medvetslöshet hos patienten samt hämma smärtförnimmelser och autonoma reflexer. Alternativ till generell anestesi är lokalanestesi samt regional anestesi, då patienten är vaken eller sederad. Vid generell anestesi används kombinationer av läkemedel; analgetika, hypnotika och ibland krävs även muskelrelaxantia inför intubering och viss kirurgi (Valeberg 2013, s. 339). Patienten
försätts i ett djupt koma med påverkan på både andning och cirkulation, vilket kräver assisterad andning (ventilation). Det krävs noggrann övervakning av respiration, cirkulation samt medvetande och även administrering av potenta läkemedel (Valeberg 2013, ss. 340, 347-350).
I anestesisjuksköterskans ansvar ingår även att skapa tillit, förtroende och trygghet, informera och undervisa samt att erbjuda den perioperativa dialogen. Den perioperativa dialogen är det samtal som sker pre-, intra- och postoperativt mellan anestesisjuksköterskan och patienten (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening 2012).
Anestesisjuksköterskan har stort ansvar för både patientsäkerheten och patientens psykosociala behov. Många upplever dock att vid ökat fokus på produktivitet och effektivitet så förkortas tiden med patienten och då står patientsäkerheten överordnad de psykosociala behoven (Aagard, Elgard Sørenssen, Steen Rasmussen & Schantz Laursen 2016). Aagard et al. (2016) skriver även att det kan uppstå svårigheter för anestesisjuksköterskan att fokusera på den anestesiologiska omvårdnaden, då mycket i anestesisjuksköterskans profession ligger nära anestesiologens profession med stort fokus på det medicinska och tekniska arbetet.
Den perioperativa vårdprocessen
Perioperativ vård innebär anestesisjuksköterskans och operationssjuksköterskans perioperativa omvårdnad, vilket även kallas den perioperativa dialogen. Det innebär de samtal samt de praktiska handlingar som utförs i samband med anestesi och kirurgi. Ett perioperativt arbetssätt kräver kontinuitet. Den perioperativa dialogen sker både pre-, intra- och postoperativt och är till för att lindra patientens lidande, skapa välbefinnande och göra den perioperativa tiden till en händelse patienten kommer ihåg som något positivt. Det är en utbildande dialog där anestesisjuksköterskan och patienten går in med olika kunskaper att dela med sig av till varandra (Lindwall & von Post 2008, ss. 11-16). Ett preoperativt samtal kan ske i anslutning till operationen eller tidigare, antingen på en mottagning, vårdavdelning eller operationsavdelning. Det intraoperativa samtalet är det som sker direkt i anslutning till operationen, när patienten ankommer till operationssalen. Det postoperativa samtalet sker när anestesin är avslutad och kan äga rum på operationssalen eller senare på en avdelning (Lindwall & von Post 2009).
En litteraturöversikt av Lindwall och von Post (2009) visar att patienter ofta upplever att den perioperativa dialogen ökar tryggheten inför operationen samt gör att de känner sig mer delaktiga i sin vård. Då patienten är tvungen att släppa kontrollen över sin kropp och själ vid generell anestesi, ger den perioperativa dialogen en känsla av att anestesisjuksköterskan vakar över hens kropp och liv. Studien visar även att anestesisjuksköterskor känner sig mer tillfreds med sitt arbete och att de känner ett ökat ansvar under operationen när patienten inte är lika anonym som vid korta preoperativa möten.
I en litteraturöversikt av Arakelian, Swenne, Lindberg, Rudolfsson och von Vogelsang (2016) visar resultatet att när patienten får träffa samma anestesisjuksköterska pre-, intra- och postoperativt ökar känslan av välbefinnande hos patienten och samtidigt
påskyndas även återhämtningen efter operationen. Ett samtal preoperativt möjliggör dels för anestesisjuksköterskan att få en uppfattning om patientens individuella behov och tidigare erfarenheter samt dels för patienten att bli delaktig i sin vård. Arakelian et al. (2016) skriver även att patienten inte bara vill att anestesisjuksköterskan ska vara psykiskt närvarande utan även fysiskt nära, exempelvis genom en hand på axeln. Även Bjerring Nors, Dreyer och Mark (2017) styrker att ögonkontakt och fysisk kontakt ökar känslan av säkerhet och trygghet hos patienten.
Personcentrerad vård
En av de kärnkompetenser som ingår för alla vårdens professioner är personcentrerad vård (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening 2012). Enligt Svensk Sjuksköterskeförening (2016) definieras personcentrerad vård som en vård som synliggör hela patienten och inte bara hens fysiska behov och som respekterar och bekräftar patientens egen upplevelse och unika perspektiv.
Centrum för personcentrerad vård - GPCC (2020) har utvecklat tre viktiga komponenter för att arbeta personcentrerat. Det första är partnerskap, vilket innebär att patient och sjuksköterska har en ömsesidig respekt för varandras kunskap. Den andra delen är patientberättelsen, att patient och sjuksköterska utgår ifrån patientens berättelse och utifrån den utformas en hälsoplan. Sista komponenten är dokumentation, vilket innebär att hälsoplanen ska dokumenteras i patientens journal (Centrum för personcentrerad vård – GPCC 2020).
Vårdhandboken (2020) beskriver att genom att arbeta personcentrerat så övergår patienten från att vara en passiv mottagare till en aktiv deltagare i sin vård. En systematisk litteraturstudie som undersöker effekten av personcentrerad vård (Olsson, Jacobsson Ung, Swedberg & Ekman 2013) visar att personcentrerad vård kan leda till förbättrad hälsa och kortare vårdtider. Arakelian et al. (2016) beskriver att arbeta personcentrerat inom den perioperativa vården som att se patienten som en unik individ och att försöka tillgodose patientens personliga önskemål. Det innebär även att patienten ska bli lyssnad på och behandlad med respekt.
Patientens upplevelse av oro inför anestesi
Nigussie, Belachew och Wolancho (2014) skriver att stora livsförändringar såsom kirurgi är en faktor som orsakar ångest. Sjukhusvistelse, oavsett orsak till besöket, kan också framkalla ångest hos patienten. Många som väntar på elektiv kirurgi upplever operationsdagen som den största och mest hotfulla dagen i livet.
Patienten har vanligtvis begränsade möjligheter att ge uttryck för vad de känner och en teknisk och okänd miljö inbjuder inte patienten till att avreagera sig känslomässigt. Patientrollen förklaras som passiv och det är därför viktigt att stödja de patienter som tar initiativ till att fråga om sådant som ger dem oro. Som patient är det inte heller lätt att förstå varför det ställs så många frågor preoperativt och om patienten inte förstår avsikten kan det ge ofullständiga eller felaktiga svar och skapa ytterligare oro (Valeberg 2013, s. 336). Forskning visar att patienter ofta vill ha information för att kunna vara aktiva i beslut gällande vården (Nortvedt 2013, s. 47) och patienten har enligt
Patientlagen (SFS 2014:821) rätt till individuellt anpassad information samt möjligheten att vara delaktig i sin vård.
Bjerring Nors, Dreyer och Mark (2017) skriver att patienten ofta känner sig sårbar inför anestesin och att rollen som patient innebär att placeras i en beroendeställning gentemot anestesisjuksköterskan. Om anestesisjuksköterskan inte upplevs närvarande, inte för en dialog med patienten eller pratar nedlåtande så ökar det den perioperativa oron. Det finns också en rädsla hos patienten att bli straffad av anestesisjuksköterskan om man är en besvärlig patient med speciella önskemål.
En studie visar att 85 % av patienterna som ska genomgå en operation under generell anestesi upplever oro och ångest (Mitchell 2010). Enligt Nigussie, Belachew och Wolancho (2014) är den främsta orsaken till perioperativ oro patientens rädsla för att dö eller rädsla för det okända. Oro grundar sig även kring risken att skjuta fram ingreppet till ett annat datum, att inte få uppmärksamhet från vårdpersonal och att inte vakna upp efteråt. Även miljöombyte, väntetiden innan operation, att bli stucken och eventuella misstag av anestesipersonal är tankar som orsakar oro perioperativt. Mulugeta, Ayana, Sintayehu, Dessie och Zewdu (2018) skriver att rädsla för komplikationer, tankar på postoperativ smärta och döden är orsaker till oro.
Konsekvenser av perioperativ oro
Nigussie, Belachew och Wolancho (2014) skriver att om vårdpersonalen inte känner igen och uppmärksammar oro så finns det en risk att skapa långvarig stress som i sin tur skadar patienten och fördröjer återhämtningen. Även Andersson, Bergstrand, Engström och Gustafsson (2020) lyfter fram riskerna med perioperativ oro, där deras studie visar att de patienter som upplever oro preoperativt även riskerar att uppleva oro direkt postoperativt men även oro, ångest och depression efter en längre tid.
Valeberg (2013, ss. 316–317) skriver att om patienten har bristande kunskaper preoperativt kan det leda till oro och ångest. Det kan i sin tur aktivera det sympatiska nervsystemet med en liknande reaktion som vid akut fysisk smärta. Ångest förstärker smärtan, sänker smärttröskeln, förvärrar symtom och det kan leda till starkare postoperativ smärta.
Vid stimulering av det sympatiska nervsystemet frisätts noradrenalin, adrenalin, glukos och kortisol. Frisättningen leder till förhöjd hjärtfrekvens och hjärtat blir belastat och det kan uppstå arytmier. Hjärtat, hjärnan och musklernas arbete kräver mer syrgas. En ökad mängd kortisol påverkar nedbrytningen av proteiner vilket innebär att sårläkningen går långsammare. Vid omfördelningen av blodtillförsel nedprioriteras tarmen och ventrikelretention, illamående och kräkning kan uppstå. (Valeberg 2013, ss. 316– 317). De patienter som upplever rädsla och oro preoperativt har även större risk att drabbas av postoperativt illamående och kräkningar (PONV) på grund av frisättning av hormoner (Valeberg 2013, ss. 118-119). Konsekvenserna av psykologisk och fysiologisk stressrespons beror på omfattning och varaktighet (Valeberg 2013, s. 317).
PROBLEMFORMULERING
Anestesisjuksköterskan har huvudkontakten med patienten under den perioperativa vården. Den perioperativa tiden är en utsatt situation för patienten som kan leda till oro och ångest. Psykisk och fysisk stress kan leda till ett flertal komplikationer postoperativt och även långvariga konsekvenser för patienten. En Cochrane-review som granskat effekten av psykologiska interventioner preoperativt, visar att denna typ av interventioner kan minska postoperativ smärta, påskynda återhämtningen och förkorta vårdtiden för patienten (Powel et al. 2016).
Forskning på vilka strategier som anestesisjuksköterskor använder sig av för att lindra oro är bristfällig, trots att det ställs höga krav på anestesisjuksköterskans ansvar för den perioperativa dialogen och att möta patientens psykosociala behov. För att kunna identifiera och stödja de patienter som upplever oro så krävs det att anestesisjuksköterskan har god kunskap om de olika strategier som finns att tillgå för att lindra oro. Den forskningsfråga som vi önskar besvara genom studien är vilka strategier som anestesisjuksköterskan använder sig av vid det perioperativa mötet för att lindra oro.
SYFTE
Syftet var att undersöka vilka strategier anestesisjuksköterskan använder vid det perioperativa mötet för att lindra oro hos patienter som ska genomgå kirurgi och generell anestesi.
METOD
Forskningsdesign
Som metod för att svara på syftet valdes en systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. En kvalitativ ansats förmedlar upplevelser och erfarenheter djupgående och enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016, s. 6) är en systematisk litteraturstudie en sammanfattning av aktuell forskning gällande en frågeställning. En systematisk litteraturstudie utformas för att nå all högkvalitativ forskning som är relevant för den aktuella frågan.
Datainsamling och urval
Datainsamlingen påbörjades genom att göra provsökningar på forskningsfrågan, för att kontrollera om det fanns tidigare forskning kring valt ämne samt att se vilka MeSH-termer, ämnesord och keywords som använts i tidigare studier. Därefter bokades ett möte in med bibliotekarie på Sahlgrenska Universitetssjukhus för att få hjälp med sökningarna. Enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016, s. 23) består en välformulerad forskningsfråga av tre till fyra delar och inför mötet med bibliotekarien hade sökord valts ut enligt PEO. PEO står för patient, exposure och outcome och är en
metod för att bryta ned forskningsfrågan till flera delar. PEO är det format som är mest passande för kvalitativa studier. För att kunna göra en omfattande studie, som en systematisk litteraturstudie är, krävs att sökningen är så bred som möjligt men också specifik (Bettany-Saltikov & McSherry 2016, s. 23). Studiens PEO utformades enligt figur 1.
För att en systematisk litteraturstudie ska vara av hög kvalitet ska inklusions- och exklusionskriterier vara fastställda innan sökningen av artiklar påbörjas, vilket innebär att kriterier utformas för att tydliggöra exakt vilka sorts artiklar som studien ska inkludera samt exkludera. De kriterierna ska utformas från forskningsfrågan och PEO-formatet. PEO utvecklas till PEOT, där T står för types of studies (Bettany-Saltikov & McSherry 2016, s. 26). Se figur 1.
Figur 1
PEO-T Sökord Inklusionskriterier/
Exklusionskriterier P Patienter som ska
genomgå kirurgi med generell anestesi
Patient Patienter över 18 år,
generell anestesi/ Regional anestesi, patienter inom obstetrik och odontologi E Perioperativt möte/samtal med anestesisjuksköterska Anestesisjuksköterska, möte/samtal Strategier för anestesisjuksköterskan/ Strategier för annan profession
O Lindring av oro/ångest Oro Lindring av oro och
ångest/ Lindring av andra symtom T Kvalitativa studier: fenomenologisk-, etnografisk-, deskriptiv- och grounded theory design Artiklar skrivna 2010-2020, engelskspråkiga/ Ej tillgängliga i
fulltext via Högskolan i Borås eller
Medicinska Biblioteken Sahlgrenska
Utefter de ord som framkommit enligt PEOT utvecklades fyra sökblock med synonymer. Enligt Karolinska Institutet (2020) ska så få sökblock som möjligt användas i en systematisk litteraturstudie. Fler sökblock ger lägre sensitivitet och ökar risken att
missa relevanta artiklar. För att hitta relevanta sökord användes svensk MeSH (Medical Subject Headings) samt SweMed+, som ett verktyg för att hitta tidigare använda MeSH-termer inom forskningsfrågan. Sökblock utformades med MeSH-MeSH-termer i PubMed, PsycINFO och Scopus samt ämnesord i Cinahl. Fritext användes då ingen passande MeSH-term kunde hittas. De kombinerades med hjälp av olika booleiska operatorer (engelskspråkiga sökkommandon som exempelvis AND, OR och NOT) för att styra sökningen. ”OR” för att inkludera synonymer och trunkering (avkortning av ordet för att få med alla böjelser av sökordet) i form av symbolerna ** för att inkludera olika ändelser, användes för att få en mer omfattande sökning. Sökblock kombinerades sedan med ”AND” för att specificera sökningen (Karolinska Universitetssjukhuset 2016). Sökningen avslutades när samma artiklar upprepades vid sökningarna och mättnad ansågs ha uppnåtts. Se bilaga 2.
Urvalsprocess och kvalitetsgranskning
Enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016, s. 121) ska urvalsprocessen ske genom två faser. Fas ett är att gå igenom titlar och abstrakt och systematiskt screena efter de som motsvarar syfte och förbestämda inklusionskriterier. Under fas två granskas artiklarna i fulltext.
Sökningarna i databaserna Cinahl, PubMed, Scopus och PsycINFO genererade totalt 964 träffar där alla titlar lästes. Av alla titlarna lästes 70 abstrakt. Av abstrakten motsvarade 16 artiklar syfte samt inklusions- och exklusionskriterier. En av artiklarna fanns ej tillgänglig i fulltext. 15 artiklar lästes av oss båda samt kvalitetsgranskades enligt en granskningsmall för bedömning av studier med kvalitativ metod från Critical Appraisal Skills Programme (CASP 2018). Tre artiklar exkluderades, en var en review, den andra syftade på strategier för anestesiologer och den tredje hade studerats från patientens synvinkel. Tolv artiklar ansågs ha medelhög till hög kvalitet och valdes att inkluderas i studien. Artiklarna har sammanställts i en artikelmatris, se bilaga 1.
Kvaliteten på en systematisk litteraturstudie beror helt på kvaliteten på de artiklar som inkluderas i studien (Bettany-Saltikov & McSherry 2016, ss. 129-130). För att bedömas med hög kvalité enligt CASP ska syftet vara tydligt beskrivet i artikeln och forskningsmetoden lämpad för att svara på syftet. Diskussion ska finnas kring val av metod och urval och det ska också tydligt framgå hur datainsamlingen har gjorts. Forskarna ska kritiskt ha granskat sin roll genom hela arbetet och en etisk reflektion och ett etiskt förhållningssätt ska finnas. Dataanalys och resultat ska vara beskrivet tydligt. Det ska också finnas en diskussion kring validitet av resultatet (CASP 2018).
Flödesschema enligt PRISMA (Mother, Liberati, Tetzlaff & Altman 2009) Figur 2
Dataanalys
Tolv kvalitativa artiklar analyserades. Enligt Karolinska Institutet (2020) krävs det minst två personer för att genomföra en systematisk litteraturöversikt, främst när data ska extraheras från artiklar. Innehållsanalysen utformades enligt en metod från Bettany-Saltikov och McSherry (2016, ss. 140-153).
Artiklarna lästes upprepade gånger av oss båda, för att vara fullt insatta i studiernas resultat. Nästa steg var att markera den data i artiklarna som motsvarade studiens syfte. Efter det bestämdes teman som utvecklades från forskningsfrågan och utefter de teman färgkodades den data som extraherats. Färgkodningarna klipptes sedan ut och lades samman i ett annat dokument och öppen kodning användes för att hitta kategorier. Genom öppen kodning kunde kategorier hittas och även slås ihop med varandra, vilket resulterade i ett mer avgränsat och överskådligt resultat. Slutresultatet var huvudkategorier och subkategorier enligt figur 3.
Figur 3
Etiska överväganden
Lag om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460) är utvecklad för att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet. Det gäller skydd mot både mot fysisk och psykisk skada men också för att skydda integriteten. Studentarbeten på magisternivå innefattas dock inte i den lagen, så länge inte materialet är tänkt att användas i ett forskningsprojekt (SFS 2003:460), därför har den här systematiska litteraturöversikten inte genomgått en etikprövning.
Alla valda artiklar i studien har noggrant granskats för att kontrollera att de följt forskningsetiska principer, vilket innebär att de följt kravet om information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande (Vetenskapsrådet u.å). Sju av artiklarna har fått sin forskning godkänd av en etikprövningsnämnd. De andra har ändå valts att inkluderas då det enligt Lag om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460) inte krävs ett etiskt godkännande från en etikprövningsnämnd för den sortens studier.
I alla artiklar som inkluderats så har deltagarna fått information i muntlig eller skriftlig form om studien, information om valfriheten att delta samt möjligheten att avbryta sitt deltagande när som helst. Deltagarna har givit sitt muntliga eller skriftliga samtycke till att delta i studierna, vilket är ett krav då deltagarna aktivt deltar i forskningen.
Det har inte varit tydligt i alla artiklar hur de har tagit hänsyn till kravet om konfidentialitet eller nyttjande, men inget av de uttalande som deltagarna gjort i studien kan härledas till en individ.
RESULTAT
Verbal kommunikation
Information
Samtliga artiklar som granskades i studien nämnde vikten av att ge adekvat information till patienterna för att lindra perioperativ oro. För att skapa trygghet och lugn så presenterades namn och yrkesroll och därefter gick anestesisjuksköterskan igenom hur anestesin skulle gå till. Att kontinuerligt ge information och guida patienten genom händelseförloppet pre-, intra- och postoperativt var en strategi anestesisjuksköterskorna använde sig av för att lindra oro (Aagaard, Rasmussen, Sørenssen & Laursen 2018; Aagaard, Schantz Laursen, Steen Rasmussen & Elgaard Sørenssen 2017; Abelsson & Nygårdh 2020; Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Bengtsson, Johansson & Englund 2016; Berg, Kaspersen, Unby & Hollman Frisman 2013; Clair, Engström & Strömbäck 2020; Cousley 2015; Krupic 2019; Krupic, Eisler, Sköldenberg & Fatahi 2016; Sundqvist, Nilsson, Holmefur & Carlsson 2018; Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014).
Att bringa klarhet i information som givits av andra professioner och att förklara varför olika handlingar utfördes var viktigt enligt anestesisjuksköterskorna (Aagaard et al. 2017; Berg et al. 2013). Även att tydliggöra varför anestesisjuksköterskan ställde många frågor perioperativt och få patienten att förstå att det var rutinfrågor, uppgav en del som en lugnande strategi (Berg et al. 2013; Sundqvist et al. 2018).
För att kunna lindra perioperativ oro genom adekvat information måste anestesisjuksköterskan ha kunskap innan mötet, både i sin profession men även om patienten, för att kunna guida och utbilda (Cousley 2015). Att ge information men att samtidigt låta patienten ställa frågor var en viktig aspekt att ta hänsyn till (Clair, Engström & Strömbäck 2020).
Många anestesisjuksköterskor upplevde att patienter med stor perioperativ oro gällande själva kirurgin mådde bra av att få träffa operatören innan ingreppet som kunde ge förklaring kring operationen en ytterligare gång (Abelsson & Nygårdh 2020; Clair, Engström & Strömbäck 2020). Hos patienter med generell perioperativ oro kunde ett komprimerat innehåll av information vara mer lindrande (Abelsson & Nygårdh 2020). Anestesisjuksköterskorna ansåg även att det var viktigt att inte ljuga i ett försök att lugna patienten (Cousley 2015; Clair, Engström & Strömbäck 2020).
Det vårdande samtalet
Vikten av att kunna anpassa samtalet efter situation och patient för att lindra perioperativ oro presenterades av samtliga artiklar. Viktiga aspekter för att lindra oro var att anestesisjuksköterskan var huvudkontakten med patienten perioperativt (Aagard et al. 2017; Sundqvist et al. 2018) samt att inte prata över huvudet på patienten eller prata om sådant som patienten inte behövde höra (Bengtsson, Johansson & Englund 2016).
Genom att fråga om tidigare upplevelser av anestesi kunde anestesisjuksköterskan få en bild av hur införstådd patienten var sedan tidigare (Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Clair, Engström & Strömbäck 2020). Att steg för steg ge information och sedan känna av hur patienten tagit emot informationen var ytterligare en viktig teknik för att patienten skulle känna sig trygg och inte överväldigad av information (Abelsson & Nygårdh 2020; Clair, Engström & Strömbäck 2020).
Enkel och rak kommunikation var att föredra eftersom det upplevdes lättare för patienten att förstå (Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Cousley 2015; Sundqvist et al. 2018; Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014). Vid språksvårigheter var det viktigt att tolk fanns på plats (Krupic 2019). För patienter med mycket oro, kognitiv svikt eller vid eventuella otydligheter var det viktigt som anestesisjuksköterska att upprepa informationen och att inte tappa tålamodet (Cousley 2015; Krupic et al. 2016).
En del anestesisjuksköterskor använde sig av en lugn röst för att lindra oro (Aagaard et al. 2018; Aagard et al. 2017; Clair, Engström & Strömbäck 2020; Cousley 2015; Sundqvist et al. 2018) och ställde frågor kring hur patienten sovit under kvällen för att visa omtanke (Aagard et al. 2017; Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Berg et al. 2013; Sundqvist et al. 2018). Att skapa en vårdande relation var ett viktigt verktyg för anestesisjuksköterskan (Abelsson & Nygårdh 2020; Bengtsson, Johansson & Englund 2016). Att småprata (Aagaard et al. 2018; Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Sundqvist et al. 2018) och låta patienten prata om sig själv var tekniker som användes för att skapa ett band mellan anestesisjuksköterska och patient, som gjorde det lättare att förstå varandra och minska oro (Abelsson & Nygårdh 2020; Bengtsson, Johansson & Englund 2016; Clair, Engström & Strömbäck 2020).
Genom att anestesisjuksköterskan frågade om oro kunde det i sig vara en lindrande åtgärd, som kunde uppmuntra patienten att prata om sig själv och sina farhågor (Abelsson & Nygårdh 2020; Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Krupic 2019). Dock beskrev en del anestesisjuksköterskor att de valde att inte diskutera patientens känslor i rädsla för att förvärra oron (Aagard et al. 2018; Arakelian, Nyholm & Öster 2019). Att använda sig av humor (Aagaard et al. 2018; Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Clair, Engström & Strömbäck 2020) eller avledande frågor kring exempelvis arbete och familj (Clair, Engström & Strömbäck 2020) eller att prata om något annat som distraherade (Cousley 2015) var ytterligare tekniker för att lindra oro. Att be patienten tänka på något som gav glädje inför sövning var också en teknik som användes (Aagaard et al. 2018; Clair, Engström & Strömbäck 2020).
Bekräftelse
Genom att bekräfta patientens känsla och att berätta att det var normalt med oro samt att många andra kände samma sak, kunde anestesisjuksköterskan lindra patientens oro (Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Bengtsson, Johansson & Englund 2016; Clair, Engström & Strömbäck 2020; Sundqvist et al. 2018). Andra tekniker var att fråga patienten vad som vanligen lindrade oro (Clair, Engström & Strömbäck 2020; Berg et al. 2013; Sundqvist et al. 2018). Många anestesisjuksköterskor upplevde att den perioperativa oron hos patienterna minskade genom att anestesisjuksköterskan berättade att hen skulle vara där hela tiden (Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Berg et al. 2013; Cousley 2015; Clair, Engström & Strömbäck 2020; Krupic et al. 2016; Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014) och att hen hade kontroll (Bengtsson, Johansson & Englund 2016; Berg et al. 2013).
Resultatet visade även att anestesisjuksköterskor upplevde att de kunde lindra patienternas oro genom att försäkra patienten om en god sömn och att hen skulle vakna upp igen efter operationen. De upplevde det också viktigt att berätta för patienten vid väckning att operationen var avslutad, så ingen patient trodde att de vaknade mitt under operationen. När patienten hade vaknat var det enligt anestesisjuksköterskan en lugnande strategi att berätta att operationen hade gått bra. Vid oväntade resultat eller komplikationer under operationen kunde anestesisjuksköterskan istället försäkra patienten om att anestesin hade gått bra och att hen hade sovit gott (Abelsson & Nygårdh 2020; Clair, Engström & Strömbäck 2020; Sundqvist et al. 2018). Det uppgavs även vara en lindrande åtgärd att informera patienten om hens rättigheter att säga till när något inte känns bra, för att försöka åtgärda det peri- eller postoperativt (Abelsson & Nygårdh 2020).
Icke-verbal kommunikation
Anestesisjuksköterskans bemötande
Majoriteten av artiklarna i studien belyste att anestesisjuksköterskans bemötande var en viktig komponent för att få en trygg patient. Att ta ögonkontakt och placera sig i ögonhöjd med patienten var en strategi som anestesisjuksköterskorna använde sig av för att visa genuint intresse (Aagard et al. 2017; Abelsson & Nygårdh 2020; Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Bengtsson, Johansson & Englund 2016; Berg et al. 2013; Clair, Engström & Strömbäck 2020; Cousley, 2015; Krupic et al. 2016; Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014). Även att vara medveten om sitt kroppsspråk, som att vara vänd mot patienten i samtalet och försöka placera sig så nära patienten som möjligt, var strategier som anestesisjuksköterskorna ansåg vara viktiga (Cousley 2015; Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014; Sundqvist et al. 2018).
Flertalet anestesisjuksköterskor uttryckte vikten av att vara både psykiskt och fysiskt närvarande (Aagard et al. 2018; Abelsson & Nygårdh 2020; Bengtsson, Johansson & Englund 2016; Clair, Engström & Strömbäck, 2020; Krupic 2019) samt att verkligen ta sig tid för patienten (Abelsson & Nygårdh 2020; Clair, Engström & Strömbäck 2020). Många anestesisjuksköterskor uttryckte att de alltid försökte visa lugn och
professionalitet inför patienten och att inte visa sig stressad (Abelsson & Nygårdh 2020; Bengtsson, Johansson & Englund 2016: Cousley 2015).
Vårdande handlingar
I resultatet framkom det att omvårdnadshandlingar, som att ge patienten en extra filt eller kudde samt att se till att hen låg bekvämt, var strategier som anestesisjuksköterskorna använde sig av (Abelsson & Nygårdh 2020; Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Bengtsson, Johansson & Englund 2016; Clair, Engström & Strömbäck 2020; Krupic et al. 2016; Sundqvist et al. 2018). Andra handlingar för att lindra oro kunde till exempel vara att se till att det var lugnt på operationssalen och att ljudnivån dämpades vid behov (Abelsson & Nygårdh 2020; Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Bengtsson, Johansson & Englund 2016; Cousley 2015; Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014; Sundqvist et al. 2018).
Fysisk kontakt var en av de vanligaste strategierna som anestesisjuksköterskorna använde för att lindra oro. Exempel på fysisk kontakt kunde vara en hand på patientens axel eller att hålla handen under procedurer på salen (Aagard et al. 2017; Aagard et al. 2018; Abelsson & Nygårdh 2020; Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Berg et al. 2013; Clair, Engström & Strömbäck 2020; Cousley 2015; Krupic 2019; Krupic et al. 2016; Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014; Sundqvist et al. 2018).
Personcentrerad vård
Delaktighet
En av de strategier som anestesisjuksköterskor uppgavs använda för att minska oro var att göra patienten delaktig i vården för att öka patientens känsla av kontroll. Att göra patienten delaktig kunde till exempel vara att låta patienten hålla syrgasmasken själv (Abelsson & Nygårdh 2020; Krupic 2019; Krupic et al. 2016; Sundqvist et al. 2018). Det rapporterades även att en ytterligare strategi för att främja delaktighet kunde vara att patienten fick möjlighet att själv välja om hen ville ha sederande inne på salen under förberedelserna (Abelsson & Nygårdh 2020; Arakelian, Nyholm & Öster 2019). Andra anestesisjuksköterskor uppgav att de försökte låta patienten välja hur de ville ligga på operationsbritsen i den mån operationen tillät det (Sundqvist et al. 2018) eller att försöka skynda på processen på salen för att låta patienten somna snabbt om hen önskade det (Abelsson & Nygårdh 2020; Clair, Engström & Strömbäck 2020).
Autonomi
Att respektera patientens autonomi var ytterligare en strategi som fanns beskrivet i de artiklar som granskades. Exempel på det var att respektera patientens önskemål, skydda integritet och aldrig göra något mot patientens vilja (Aagard et al. 2017; Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Berg et al. 2013; Clair, Engström & Strömbäck 2020; Cousley 2015; Krupic 2019; Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014). Studier visade även att anestesisjuksköterskorna försökte bevara patientens autonomi genom att låta hen göra så mycket självständigt som möjligt, exempelvis gå till toaletten eller förflytta sig själv från säng till brits (Krupic 2019; Sundqvist et al. 2018).
Att skydda patientens integritet perioperativt uppgav många anestesisjuksköterskor som viktigt, som att undvika onödigt blottande av patienten och att inte involvera fler personer än nödvändigt i omvårdnaden (Clair, Engström & Strömbäck 2020; Cousley 2015; Krupic 2019; Sundqvist et al. 2018).
Individuellt anpassad vård
Alla artiklar som ingick i studiens resultat tog upp vikten av att den anestesiologiska omvårdnaden behövde vara individuellt anpassad för att minska oro hos patienterna. Preoperativt kunde det ske genom att lära känna patienten för att snabbt få en uppfattning om hens individuella behov (Aagard et al. 2017; Abelsson & Nygårdh 2020; Bengtsson, Johansson & Englund 2016; Cousley 2015; Krupic et al. 2016; Krupic 2019; Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014). Många anestesisjuksköterskor uppgav att det var viktigt att identifiera de patienter som var extra sköra och som kunde behöva ytterligare stöd (Cousley 2015; Krupic 2019).
Ytterligare strategier var att vara lyhörd för vad patienten önskade och att anpassa samtal och information efter vad patienten behövde (Abelsson & Nygårdh 2020; Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Cousley 2015).
Patientsäkerhet
Förberedelser
Att avsätta tid var en viktig åtgärd enligt anestesisjuksköterskorna för att minimera patientens perioperativa oro (Abelsson & Nygårdh 2020; Clair, Engström & Strömbäck 2020). Resultatet visar att anestesisjuksköterskor upplevde att det ibland fanns så lite tid att de behövde läsa på om nästa patient samtidigt som de vårdade en annan och att mötet med patienten blev kort. Anestesisjuksköterskorna, främst de som var nya i sin profession, kände sig stressade och otillräckliga vilket resulterade i mindre tålamod i mötet med patienterna och därmed ökade risken för missförstånd. Lite tid och hög arbetsbelastning kunde innebära en risk för patientsäkerheten (Sundqvist et al. 2018). I ett perioperativt möte kunde anestesisjuksköterskan få en uppfattning om det föreligger oro (Sundqvist et al. 2018) och få kunskap om vad patienten känner (Clair, Engström & Strömbäck 2020). Att avsätta tid till ett preoperativt samtal dagen innan operationen gav en mer avslappnad karaktär på samtalet (Aagaard et al. 2018) och anestesisjuksköterskan kunde ställa fler frågor och inte bara ge standardiserad information för att garantera säkerheten. Genom ett preoperativt möte upplevde anestesisjuksköterskorna att de kunde lindra patientens oro (Bengtsson, Johansson & Englund 2016; Clair, Engström & Strömbäck 2020).
För att anestesisjuksköterskan skulle kunna ge patienten full uppmärksamhet perioperativt så innebar det att inget fick stjäla uppmärksamheten. Det kunde vara svårt för anestesisjuksköterskan att vara helt närvarande när tiden var knapp och hen tvingades kombinera flera moment samtidigt (Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014). Samtliga artiklar som granskats i studien visade att genom planering och förberedelse ökade chanserna till ett bra möte med patienten. Att vara organiserad och strukturerad ingav förtroende och säkerhet för patienten (Arakelian, Nyholm & Öster 2019) och
anestesisjuksköterskan behövde inte involvera mer personal än nödvändigt (Cousley 2015; Clair, Engström & Strömbäck 2020).
Kontroll
Att förbereda operationsrummet var en viktig komponent inför mötet med patienten, eftersom det finns många högteknologiska apparater som ska kontrolleras dagligen för att säkerställa funktion, skydda mot patientskada och bibehålla patientsäkerheten (Aagard et al. 2017; Berg et al. 2013; Clair, Engström & Strömbäck 2020; Krupic et al. 2016; Sundqvist et al. 2018).
Genom att ha handlingsberedskap, att vara förberedd och att ligga steget före kunde anestesisjuksköterskorna känna sig tryggare och vara mer närvarande i mötet med patienten (Aagard et al. 2017; Arakelian, Nyholm & Öster 2019; Berg et al. 2013; Krupic et al. 2016; Sundqvist et al. 2018; Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014).
Att förbereda sig själv genom kunskap (Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014), kontrollera patientens identifikation, journal (Berg et al. 2013; Krupic 2019; Krupic et al. 2016; Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014), kontrollera läkemedel (Berg et al. 2013) och även ha utarbetade rutiner och checklistor (Krupic 2019; Sundqvist & Anderzén-Carlsson 2014) upplevde anestesisjuksköterskorna som viktigt för att öka patientsäkerheten, vilket resulterade i att anestesisjuksköterskan kunde vara mer närvarande och behålla fokus på patienten.
DISKUSSION
Metoddiskussion
Forskningsdesign
För att svara på studiens syfte valdes en systematisk litteraturöversikt. En systematisk litteraturstudie värderas högt enligt evidenshierarkin (Bettany-Saltikov & McSherry 2016, s. 8). Enligt Karolinska Institutet (2020) krävs det att fyra kriterier uppfylls för att en studie ska vara en systematisk litteraturöversikt; den ska vara uttömmande, det ska finnas en noggrann metodologi, den kräver minst två personer för att genomföra och den kräver mycket tid och olika typer av kompetenser. Studien uppfyller nämnda krav, dock kan det vara en svaghet att tiden har varit begränsad, då det är en magisteruppsats med en förbestämd tidsbegränsning på tio veckor.
Datainsamling och urval
Litteratursökningen har genomförts enligt en metod utformad av Bettany-Saltikov och McSherry (2016) och forskningsfrågan utvecklades enligt PEOT. En systematisk litteraturöversikt kräver att inklusions- och exklusionskriterier är förbestämda innan
sökningen påbörjas och när den utförs enligt PEOT blir den tydligt och transparent (Bettany-Saltikov, 2016, s. 87).
Inför sökningen nyttjades hjälp från en bibliotekarie för att få specialistkompetens till sökningen och under de mötena utformades sökblock utifrån PEOT. Under sökningen användes både MeSH-termer som sökts fram via SweMed+ och fritextsökning med många synonymer för att få en så bred sökning som möjligt samt booleiska operatorer och trunkering för att specificera och bredda sökningen vilket är viktigt enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016, s. 102).
De databaser som användes var Cinahl, PubMed, Scopus och PsychINFO. Det är de vanligaste databaserna för medicin och omvårdnadsämnen och sökningen har varit rigorös då flera databaser använts. Grå litteratur, vilket innebär text som inte har publicerats som vetenskapligt material, har uteslutits på grund av den tidsbegränsning som funnits, vilket kan vara en svaghet för studien.
Sökningarna gjordes tills mättnad uppstod, vilket innebär att inga nya artiklar hittades utan endast dubbletter. Mättnad har endast uppstått på de sökningar som gjorts samt i de angivna databaserna. Det finns alltså en möjlighet att ytterligare vetenskapliga artiklar kunde ha framkommit om sökningen breddats ytterligare med både sökord och databaser. Sökningen är noggrant beskriven och går att följa tydligt, vilket stärker studiens validitet.
Tiden för publicering begränsades till en tioårsperiod. Inom forskningsvärlden är tio år en lång tid. Det kan vara en svaghet att ha med äldre artiklar, dock hade ytterligare begränsning av tidsperioden gjort att antal artiklar som studerades blivit färre då det existerar ett begränsat antal artiklar skrivna inom ämnet. Ett av inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara skrivna på engelska. Det kan ses som en begränsning då relevant forskning på annat språk har exkluderats ur studien. Ytterligare ett inklusionskriterium var att artiklarna skulle vara skrivna utifrån anestesisjuksköterskans perspektiv. I två artiklar som inkluderats framgick även patientens samt anestesiologens perspektiv men de fynden har valts att exkluderas från resultatet.
För att svara på syftet valdes en kvalitativ systematisk litteraturstudie som metod. De artiklar som inkluderades var intervjustudier och observationsstudier, vilket stämde väl med syftet. En kvalitativ metod är passande för att undersöka en upplevelse (Bettany-Saltikov & McSherry 2016, s. 30) vilket syftet med studien är. Det stärker även studiens validitet. Det kan dock vara en av studiens svagheter då en integrativ litteraturstudie med både kvalitativa och kvantitativa artiklar kan ge en bredare kunskapsöversikt.
Urvalsprocess och kvalitetsgranskning
De tolv artiklar som svarade på syfte och kriterier granskades enligt Critical Appraisal Skills Programme (CASP 2018) som är en välanvänd granskningsmall för kvalitativa artiklar. Det finns i mallen tio frågor att svara på och vi valde att inkludera de artiklar som kunde uppfylla 8-10 av frågorna. Tre artiklar ansågs ha medelhög kvalitet, resterande hög kvalitet. Enligt Bettany-Saltikov & McSherry (2016, ss. 129-130) så är en systematisk litteraturstudies kvalitet beroende på artiklarnas kvalitet. Om någon artikel hade haft en sämre kvalitet enligt granskningen så hade den uteslutits från resultatet.
I de artiklar som inkluderats så har de flesta författarna valt att exkludera nyexaminerade anestesisjuksköterskor från urvalet, vilket kan ha påverkat resultatet i studien. Nyexaminerade anestesisjuksköterskor har eventuellt inte hunnit utveckla strategier för att lindra oro och om de hade deltagit i studierna så hade det kunnat påvisa mer svårigheter för att lindra oro hos patienter.
Dataanalys
Dataanalysen har utförts av två personer, vilket stärker studien. Artiklarna har lästs flertalet gånger och kategoriseringen av resultaten har först genomförts på varsitt håll för att sedan genomföras tillsammans, för att säkerställa att resultatet har tolkats på samma sätt.
Alla artiklar förutom en är skriven i Norden, vilket kan begränsa generaliserbarheten av resultatet ur ett internationellt perspektiv då arbetssättet ser olika ut världen över. Det skiljer sig hur självständigt anestesisjuksköterskor arbetar, en Anaesthetic Nurse har internationellt främst rollen som assistent till anestesiologen medan en Nurse Anaesthetist (benämningen på en svensk anestesisjuksköterska) som efter ordination av en anestesiolog arbetar mer självständigt (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening 2012). I sökningarna hittades inga artiklar som var från andra länder och som motsvarade studiens syfte och kriterier. Orsaken kan vara olika arbetssätt i andra länder och att anestesisjuksköterskorna där har mindre möjlighet att styra vården, vilket leder till att det inte forskas inom ämnet. Exempelvis uttrycker en del anestesisjuksköterskor i resultatet att om det finns behov så ser de till att kirurgen har ett extra samtal med patienten innan operationen samt att de ser till att få mer tid innan operationen för det pre- och intraoperativa samtalet. För att genomföra dessa strategier krävs jämlikhet inom arbetsplatsen eller att man vågar ta den platsen trots hierarkier bland professioner.
I alla artiklar som ingår i studien så har anestesisjuksköterskorna som deltagit gjort det frivilligt och i många studier så har de som varit intresserade att delta själva tagit kontakt med forskningsledaren. Det kan vara en svaghet för studien, då det kan vara så att de som velat delta också är de som har ett extra intresse för den perioperativa dialogen. I en studie är det exempelvis en anestesisjuksköterska som uttrycker att hen inte vill ansvara för att bemöta patientens oro. Om alla anestesisjuksköterskor på en avdelning hade deltagit så hade resultatet eventuellt sett annorlunda ut. Totalt 140 anestesisjuksköterskor har sammanlagt deltagit i studierna. En större mängd deltagare hade kunnat stärka studiens validitet.
Vi har en förförståelse inom den valda forskningsfrågan eftersom vi båda har arbetat på en kirurgisk akutavdelning och mött många patienter som är oroliga inför operationer och vi är under pågående utbildning till anestesisjuksköterskor. Genom praktik på operationsavdelningar har en förförståelse erhållits kring hur den perioperativa processen ser ut. Vi saknar dock den erfarenheten av det perioperativa mötet som anestesisjuksköterskor med lång yrkeserfarenhet har. Det kan ses som en fördel då studien har kunnat skrivas med ett öppet sinne.
Resultatdiskussion
Verbal kommunikation
Vikten av adekvat information var en avgörande aspekt för att lindra oron. Informationen skulle ges kontinuerligt och fungera som en tryggande guidning i händelseförloppet. För att informera patienten krävdes att anestesisjuksköterskan hade god kunskap innan mötet men även att patienten fick utrymme att ställa frågor tillbaka till anestesisjuksköterskan, för att uppnå en lärande och lindrande dialog.
Ovanstående stärks av Mitchell (2017) som menar att adekvat information innebär en överblick av anestesin, operationen och händelseförloppet i detalj, vilket i sin tur verkar lindrande för oro eftersom patienten blir fullt informerad. Mitchell (2017) nämner också vikten av kunskap och förklarar att mindre yrkeserfarenhet kan försvåra balansen kring vad patienten vill och måste informeras om.
Att anpassa informationen efter patienten och situationen var avgörande för att anestesisjuksköterskan skulle kunna lindra den perioperativa oron. Att skaffa sig en bild om tidigare erfarenheter och föra en sanningsenlig och rak kommunikation steg för steg visade sig vara lindrande för oron. I en litteraturöversikt av Falco, Rutledge och Elisha (2017) som undersöker patientens tillfredsställelse med anestesiologisk omvårdnad framkommer det att både för lite och för mycket information inför anestesin ökar oro preoperativt. Att för mycket information kan öka oron hos patienterna snarare än att minska den var ett intressant fynd, vilket visar på vikten av att den information som ges behöver vara individanpassad. Det kan dock vara en svårighet då mycket av informationen som ges är standardiserad och det krävs att de patienter som upplever att mycket information ökar oro också är medvetna om det och kan uttrycka det till personalen.
Rudolfsson, Ringsberg och von Post (2003) menar att genom den perioperativa dialogen kan anestesisjuksköterskan lära sig mer om patienten och därefter planera för vården. Genom att skaffa sig en bild genom att småprata och lyssna på patienten så framkommer information om hur mycket information som patienten vill ha och hur mycket patienten vill vara involverad.
Att bekräfta oron och att anestesisjuksköterskan förklarade att hen skulle finnas där hela tiden var strategier som användes. Att försäkra patienten om att vara i goda händer var även en åtgärd som anestesisjuksköterskorna upplevt som positiv. Rudolfsson, Ringsberg och von Post (2003) styrker det och skriver att anestesisjuksköterskan bekräftade oron och förklarade att patienten inte var ensam i sin känsla utan att många andra kände samma sak.
En av artiklarna i studien lyfte svårigheterna med kommunikationen då patienten har en demenssjukdom. Det är en patientgrupp som kräver mer tid, kompetens och tålamod av anestesisjuksköterskan. Andra strategier som den icke-verbala kommunikationen kan vara mer användbara under den perioperativa tiden men det är viktigt att inte låta bli att ge den information som alla patienter har rätt till om det finns misstanke om en kognitiv nedsättning och vid behov upprepa den informationen. Andra svårigheter som framkom med kommunikationen under den perioperativa tiden var när patienten talade ett annat språk, vilket är en vanlig situation. Även vid de situationerna är det viktigt att göra det
man kan för att patienten ska få den information och det stöd hen har rätt till, genom att se till att tolk är på plats eller att ta hjälp av anhöriga om de kan tolka.
Icke-verbal kommunikation
En av de strategier som anestesisjuksköterskan använder sig av för att lindra perioperativ oro är den icke-verbala kommunikationen, som exempelvis att kommunicera via ögonkontakt, kroppsspråk och beröring samt att ha ett bemötande som förmedlar trygghet.
Genom att vara medveten om sitt bemötande och hur patienten uppfattar de signaler som anestesisjuksköterskan förmedlar, så upplevde anestesisjuksköterskor att de kunde förmedla ett lugn till oroliga patienter. Rudolfsson, von Post och Eriksson (2007) styrker det genom sin studie, som påvisar att patienterna känner sig lugnare om anestesisjuksköterskan är lugn och kan avsätta tid till patienten. I en av artiklarna i studien uppger anestesisjuksköterskor att det är något som kan vara extra svårt när det är en tidspress på operationsavdelningen, att faktiskt vara både fysiskt och psykiskt närvarande och när det är många professioner som påverkas av en fördröjning av anestesistart (Aagard et al. 2016).
I studien har inga begräsningar gjorts i urvalet gällande elektiv eller akut kirurgi. Det hade varit av intresse av att se skillnaderna i vilka strategier anestesisjuksköterskorna använder sig av, då det både kan vara svårt att förmedla lugn i en mycket akut situation samt att det inte finns någon tid för preoperativa samtal och längre intraoperativa interventioner. Inga specificeringar gällande typen av kirurgiskt ingrepp har gjorts i urvalet. Det hade även varit av intresse att studera ett mindre kirurgiskt ingrepp jämfört med ett stort planerat ingrepp för att se om det föreligger större perioperativ oro som i sin tur kräver mer eller eventuellt andra strategier från anestesisjuksköterskan.
Flertalet artiklar i studien belyste att anestesisjuksköterskorna använder sig av fysisk kontakt för att lindra oro, en del uttryckte att genom erfarenhet kom det naturligt och kunde ske även vid andra tekniska procedurer. Lindwall, von Post och Bergbom (2003) skriver i sin studie att genom fysisk kontakt så kan patienten känna sig som en person och inte som ett objekt. Det är dock viktigt att vara medveten om att alla patienter inte tycker om fysisk kontakt, det krävs kunskap och erfarenhet för att kunna läsa av patientens behov.
I en integrativ litteraturstudie av Hawkins, Swanson och Kremer (2012) framkommer åtta faktorer som påverkar patientens upplevelse av generell anestesi, två av dessa handlar om anestesisjuksköterskans bemötande. Att visa omtanke och vara vänlig samt att ge full uppmärksamhet till patienten var viktiga komponenter för en nöjd patient (Hawkins, Swanson och Kremer 2012).
Personcentrerad vård
Resultatet visar att genom att arbeta personcentrerat så ges anestesisjuksköterskan möjligheter att möta och lindra patientens oro perioperativt. Det kan ske genom att göra patienten delaktig i sin vård, exempelvis låta patienten göra det hen kan och vill själv
samt att ge information om valmöjligheter. Att respektera patientens autonomi och skydda integritet var två andra strategier som anestesisjuksköterskorna ansåg vara viktiga. En annan viktig faktor var att det perioperativa mötet skulle vara individuellt anpassat. Att lyssna på patienten och anpassa vården efter individuella önskemål ansåg anestesisjuksköterskorna lindra den perioperativa oron. Falco, Rutledge och Elisha (2017) styrker det i sin litteraturöversikt och skriver att när patienten blir sedd och behandlad som en unik person så ökar det tillfredsställelsen med den anestesiologiska omvårdnaden. Tidigare forskning har visat på vikten av kontinuitet för att skapa en vårdrelation med patienten. På de operationsavdelningar där vi har haft verksamhetsförlagd utbildning har inte vården varit utformad på det sättet, vanligtvis träffar patienten en anestesiolog preoperativt vid akutoperationer och vid elektiva operationer så har ett preoperativt möte skett tidigare med en sjuksköterska på en preoperativ mottagning. Det gör att mötet med patienten blir väldigt kort och det kan försvåra möjligheten att nå patienten med lindrande strategier.
Enligt Rudolfsson, von Post och Eriksson (2007) så upplever anestesisjuksköterskor ofta ett ansvar för att vara den som skyddar patienten från skada och ser till att hens vilja respekteras under hela anestesiförloppet samt att integriteten bevaras. Rudolfsson, von Post och Eriksson (2007) beskriver även patientens upplevelse av anestesisjuksköterskornas ansvar. Om patienten känner ett förtroende för att anestesisjuksköterskan kommer att skydda mot skada och respektera hens önskemål så är det lättare att våga släppa kontrollen, vilket kan leda till minskad oro (Rudolfsson, von Post och Eriksson 2007). Även Sundqvist, Holmefur, Nilsson och Anderzén-Carlsson (2016) skriver att anestesisjuksköterskorna försöker möta patientens önskemål, de anser att det är viktigt att dels göra patienten delaktig samt dels att de får en möjlighet att göra val. Anestesisjuksköterskorna upplevde även att det kunde vara svårt i vissa fall, där patientens önskemål stred emot deras egna värderingar och hur det fungerar i praktiken (Sundqvist et al. 2016). Som anestesisjuksköterska är det viktigt att inte vara dömande och att förklara för patienten om det är något önskemål som inte går att möta och varför. I den tid som vi nu befinner oss i med pandemin Covid-19 som pågår så kan det bli svårare att möta patientens behov på grund av restriktioner som föreligger, exempelvis vid önskemål att ha med sig anhöriga. Idag har de flesta sjukhusen totalt besöksförbud för vuxna patienter vilket kan medföra en ökad otrygghet och det ställer ännu högre krav på anestesisjuksköterskan att få patienten att känna sig trygg.
Det som krävs för att arbeta personcentrerat och att möta patientens individuella behov är tid och möjlighet att lära känna patienten. Oftast är det korta preoperativa möten inför operationen och det kan då vara svårt att skapa en vårdande relation med patienten. Att göra patienten delaktig under den perioperativa tiden kan också ha sina begränsningar, då vården på en operationssal är styrd av både tid, rutiner och checklistor och det finns lite utrymme för ändringar. Det är dock viktigt att försöka göra det som går för att patienten ska få känslan av att man är mer än ett objekt, som att låta patienten hålla syrgasmasken själv innan induktion eller att själv välja om man vill ha lugnande läkemedel på operationssalen.
Patientsäkerhet
Att avsätta tid var en viktig del i att lindra den perioperativa oron då det innebar att anestesisjuksköterskorna kunde fokusera på mötet och inte ha delad uppmärksamhet mellan patienten och de medicintekniska utmaningarna. Gillespie och Hamlin (2009) skriver att anestesisjuksköterskan är utsatt i det perioperativa mötet med patienten då det är en utmaning att kontrollera miljön på operationssalen och samtidigt ge specialistomvårdnad. Vidare förklarar Gillespie och Hamlin (2009) att det krävs yrkeskompetens för att hantera den högteknologiska miljön och samtidigt agera lugnt för att lindra patientens oro. Att vara ny anestesisjuksköterska eller att befinna sig i en stressig situation kan göra att merparten av fokuset hamnar på patientsäkerheten, som enligt anestesisjuksköterskor i en artikel, står överordnad omvårdnaden. Att planera ett samtal dagen innan innebar att karaktären på samtalet var mer avslappnad och det fanns tillfälle till fler frågor från bådas perspektiv istället för att hålla sig till standardiserad information. Genom att vara strukturerad och professionell kan anestesisjuksköterskan inge förtroende. Zetterlund (2000) skriver att det vanligtvis ligger tidspress över verksamheten på operationsavdelningen och stundtals kan det vara svårt för anestesisjuksköterskan att tala ostört med patienten. Det betyder att tiden måste anpassas, platsen behöver vara lämplig och deltagarna vara förberedda på att ett samtal ska äga rum.
Hållbar utveckling
Enligt Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (2017) krävs det av hen att ha kunskap om och förståelse för hållbar utveckling i hälso- och sjukvård. Anåker och Elf (2014) har definierat begreppet hållbar utveckling inom omvårdnad, där de menar att det utgår från en kärna av kunskap där ekologi, globalt och holistiskt, utgör grunden. Att arbeta hållbart bidrar till en utveckling av miljö som inte skadar nuvarande och framtida generationers möjligheter för god hälsa.
Genom den perioperativa mötet kan anestesisjuksköterskan verka för en hållbar utveckling. Att ha ett holistiskt perspektiv och att ha tid att möta varje patient som en unik person samt tillgodose individuella önskemål och behov kan leda till minskad oro hos patienterna. Det kan i sig leda till minskade vårdtider, mindre läkemedelsanvändning och snabbare återhämtning (Powel et al. 2016). I längden bidrar det till både bättre hälsa hos individen och minskade kostnader för samhället.Genom att anestesisjuksköterskan får möjlighet att arbeta med strategier för att minska perioperativ oro kan det leda till att känna sig mer tillfredsställd med sitt arbete. Om anestesisjuksköterskan får tid till både förberedelse och samtal med patienten kan det leda till minskad stress, minskade sjukskrivningar och att fler anestesisjuksköterskor stannar på arbetsplatsen (Boyd & Poghosyan 2017).
SLUTSATSER
Anestesisjuksköterskor har väl utvecklade strategier för att lindra oro hos patienter som ska genomgå kirurgi under generell anestesi. Genom utbildning och erfarenhet kan de
med hjälp av kommunikation se till att patienten känner sig välinformerad och bekräftad. Bekräftelsen kan även ske genom den icke-verbala kommunikationen, som att visa ett genuint intresse för den unika individ man möter och att utföra omvårdnadshandlingar som förmedlar trygghet och lugn. Anestesisjuksköterskor arbetar personcentrerat och får patienten att känna minskad oro genom att främja delaktighet, bevara autonomi och att se till individuella önskemål och behov. Patientsäkerheten är överordnad och när anestesisjuksköterskor har tid till förberedelse, kontroller och är inarbetad i rutinerna så finns större möjlighet att vara fullt närvarande i det perioperativa mötet med patienten.
Oro är ett symtom som ej ska stå underordnat exempelvis smärta eller illamående och det är viktigt att hitta de patienter som behöver extra stöd. Det är även viktigt att vården utformas så att det finns tid och möjlighet att använda sig av lindrande strategier, då minskad perioperativ oro i längden gynnar både patienten, anestesisjuksköterskan och samhället.
Vidare forskning
Studien belyser vad anestesisjuksköterskor använder för strategier för att lindra oro hos patienter under den perioperativa tiden. Vidare forskning behövs på patienternas upplevelse av de interventionerna. Det hade även varit av intresse att studera det kvantitativt och att använda sig av ett validerat mätinstrument för att utvärdera patienternas oro före och efter givna strategier. Studien undersöker endast hur oro hanteras och belyser inte andra symtom, som till exempel illamående och smärta, som också påverkar patientens upplevelse av den perioperativa tiden.
