Individuella programmet - Elevers upplevelser av sin skoltid

Malmö Högskola

Studie- och Yrkesvägledarprogrammet Examensarbete 10 poäng

Vårterminen 2000

INDIVIDUELLA PROGRAMMET

Elevers upplevelser av sin skoltid

Rose-Marie Nilsson Handledare:

INDIVIDUELLA PROGRAMMET

Elevers upplevelser av sin skoltid

Helena Hall

Rose-Marie Nilsson

I detta arbete vill vi belysa det individuella programmet ur ett elevperspektiv. Syftet är att ta reda på vilka tankar och upplevelser eleverna har kring programmet. Vi ville möta eleverna personligen och valde därför en kvalitativ metod. Fem elever som slutade grundskolan våren 1998 intervjuades. Eleverna var inte behöriga att gå på ett nationellt eller specialutformat program eftersom de inte var godkända i de behörighetsgivande ämnena svenska, engelska och matematik. Vår uppfattning är att grundskolan måste ta ett större ansvar för de elever som av olika anledningar inte når betyget godkänt.

Nyckelord: Individuella programmet, elevperspektiv, ungdomscentrum, gymnasieskolan, skolupplevelser

FÖRORD

Detta som du håller i din hand är vårt examensarbete omfattande 10 poäng.

Uppsatsen handlar om det individuella programmet sett ur ett elevperspektiv. Vi har använt intervjumaterial från elever, två studie- och yrkesvägledare och två teorilärare som arbetar med det individuella programmet. Utöver detta har vi, för att i någon mån kunna kartlägga individuella programmet, använt oss av litteraturstudier.

Vi vill tacka de elever som ställt upp i vår undersökning samt personalen som arbetar med individuella programmet. Ett speciellt tack vill vi rikta till de båda studie- och yrkesvägledarna på Ungdomscentrum som har varit till stor hjälp när vi har haft frågor och funderingar.

Vidare vill vi tacka vår handledare Kerstin Neckmar som har varit ett stöd och en inspirationskälla under arbetets gång.

Tyringe i maj 2000

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 4

2 Inledning 5

3 Syfte och problemformulering 7

4 Bakgrund till 1994 års gymnasieskola 8

4:1 Bakgrund 8

4:2 Det kommunala uppföljningsansvaret 10

5 Utformning av 1994 års gymnasieskola 11

5:1 Det livslånga lärandet 11

5:2 Gymnasieskola 12

5:3 Styrdokument 12

5:4 Betygssystemet 13

6 Individuella programmet 14

6:1 Individuella programmet på nationell nivå 14

6:2 Individuella programmet i en kommun 18

7 Uppläggning av empirisk undersökning 21

7:1 Urval 21

7:2 Metod 22

7:3 Genomförande 22

8 Elevporträtt 24

9 Resultatredovisning av intervjuer 28

9:1 Intervjuer med elever 28

9:2 Intervjuer med studie- och yrkesvägledare och lärare 32

10 Diskussion 36

11 Litteraturförteckning 41

1. SAMMANFATTNING

Syftet med vår studie har varit att undersöka det individuella programmet inom gymnasieskolan från elevernas perspektiv och ta reda på vilka upplevelser de har av skolan. Vi ville ge eleverna en chans att träda fram och bestämde oss för att intervjua elever som går/gått på individuella programmet. De skulle uppfylla följande kriterier: slutat årskurs nio inför sommaren –98 och inte vara godkända i svenska, engelska och/eller matematik. För att kunna identifiera dessa elever, vände vi oss till Ungdomscentrum (UC) i en mellanstor stad, som ansvarar för genomförandet av individuella programmet. Från början hade vi femton elever som uppfyllde våra kriterier men av olika anledningar föll tio elever ifrån och endast fem elever kom att ingå i intervjuundersökningen.

Vi valde läsåret 98/99 eftersom från och med detta läsår ändrades behörighetsreglerna till gymnasieskolans nationella och specialutformade program. Vi ville intervjua de elever som inte var behöriga och därmed hade begränsade valmöjlighet till något annat. Eftersom vi utbildar oss till studie- och yrkesvägledare ville vi också undersöka vilken kontakt eleverna upplever att de haft med studievägledare, dels på grundskolan, dels på individuella programmet. För att ta reda på hur de som arbetar i verksamheten tror att eleverna på ett individuellt program upplever sin skolgång har vi också intervjuat några av personalen på Ungdomscentrum.

Resultatet visar att eleverna har haft det problematiskt redan i grundskolan. Redan från lågstadiet har en elev känt att han inte nådde upp till skolans krav. I högstadiet har skoltröttheten satt in vilket har resulterat i för sen ankomst och skolk. Eleverna upplever att de inte har fått någon hjälp med sina problem från grundskolans personal. Det har dock funnits en och annan lärare som tagit sig an eleverna. När det gäller syoinsatserna har det inte varit några vägledningssamtal utan det har mest rört sig om information inför gymnasievalet och praktik. När eleverna insåg att de inte kom in på det program de sökt till blev de först arga, ledsna och besvikna men upplevde sedan UC positivt. Enligt vår bedömning arbetar personalen på UC flexibelt utifrån elevernas villkor och försöker hitta individuella lösningar till alla elever. Personalens kunskap om hur eleverna upplever sin skoltid stämmer väl överens med det som eleverna själva uttryckt i intervjuerna.

2. INLEDNING

Stora förändringar har ägt rum de senaste årtiondena både på arbetsmarknaden och i samhället. Det svenska folket har varit vana vid ett utbyggt välfärdssamhälle där i stort sett alla hade ett arbete och där många lärdes upp på arbetsplatsen till ett yrke. Idag ser arbetsmarknaden helt annorlunda ut och det ställer andra krav på personalens kunskaper och kompetens. Förändringarna på arbetsmarknaden med ett dåligt ekonomiskt läge innebar att vi under hela 1990-talet såg många vuxna hamna utanför arbetsmarknaden. De har blivit tvingade ut i arbetslöshet på grund av bland annat nedskärningar på olika arbetsplatser. Detta påverkar även ungdomarnas syn och tro på framtiden. Vad har arbetsmarknaden egentligen att erbjuda?

Idag finns det nästan inga arbetsuppgifter kvar som inte kräver någon form av utbildning. För att höja utbildningsnivån reformerades gymnasieskolan. Alla program gjordes treåriga och oavsett om utbildningen är studie- eller yrkesförberedande ska alla läsa vissa ämnen, de så kallade kärnämnena. För att överhuvudtaget få börja på ett nationellt eller specialutformat program krävs att man är godkänd i svenska, engelska och matematik. Det individuella programmet är ett medel som kommunerna har för att öka gymnasieskolans flexibilitet och för att uppfylla kravet att ge alla ungdomar en fullständig gymnasieutbildning. Dess föregångare kallades för det kommunala uppföljningsansvaret men det ingår numera i det individuella programmet. Det individuella programmet var läsåret 98/99 landets tredje största program i gymnasieskolan och i vår undersökta kommun.

Eftersom vi båda studerar till studie- och yrkesvägledare tyckte vi att det kunde vara intressant att undersöka de elever som inte har nått upp till kravet att vara godkänd i svenska, engelska och matematik. Finns det några valmöjligheter för dessa elever? Hur ser dessa elever på det individuella programmet före och efter sin tid där? Är bilden av det individuella programmet positiv eller negativ?

En annan anledning till att vi valde att studera det individuella programmet lite närmre var att vi ansåg att våra kunskaper inte var tillräckliga och att vi tycker att vi hört en hel del om dessa elever i media. Är det verkligen så många elever som inte når upp till kraven för att vara behöriga till ett nationellt program eller är det kanske ett fåtal elever som det hörs mycket om eftersom gymnasieskolan idag har förändrats och blivit hårdare på många sätt?

Vi ville studera vårt problem utifrån ett elevperspektiv eftersom vi tycker det skulle vara intressant att se hur eleverna själva upplever sin situation i skolan. Utöver detta ville vi prata med några utav personalen som arbetar på det individuella programmet för att se om deras syn på eleverna stämmer överens med hur eleverna själva känner och upplever.

3. SYFTE OCH PROBLEMFORMULERING

Endast vid ett par tillfällen har vi berört individuella programmet i vår utbildning till studie- och yrkesvägledare och då oftast i förbigående. Vi upplever därför att våra kunskaper är otillräckliga om detta program. Syftet med vårt examensarbete är därför att undersöka individuella programmet ur ett elevperspektiv för att förstå vilka tankar, funderingar och upplevelser eleverna har kring detta program. Vi vill också undersöka vad programmet kan leda fram till och vad eleverna sysselsätter sig med idag. Eftersom vi studerar till studie-och yrkesvägledare vill vi även belysa vilken kontakt eleverna upplever att de har haft med studie- och yrkesvägledaren på grundskolan och vid det individuella programmet.

Med utgångspunkt från våra funderingar har vi ställt oss följande frågor:

- Hur beskriver eleverna sina upplevelser av tiden på individuella programmet?

- Vilka är elevernas individuella skäl till att de går/gått på individuella programmet

- Vart tar eleverna vägen efter individuella programmet?

- Vilken roll upplever eleverna att studie- och yrkesvägledaren spelade på grundskolan respektive individuella programmet?

4. BAKGRUND TILL 1994 ÅRS GYMNASIESKOLA 4:1 Bakgrund

Ungdomars svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden hänger samman med den rekordhöga arbetslösheten med början på 1990-talet. Ungdomars väg från skola till arbetsliv har förändrats genom åren bland annat har den snabba tekniska utvecklingen i industrin och samhället medfört högre krav på människors utbildning och deras kunskap. Ungdomar tillbringar betydligt mer tid i skolans värld jämfört med tidigare generationer som oftast lärde sitt yrke på arbetsplatsen. Idag har skolan till stor del övertagit den uppgiften. Eftersom många unga människor får räkna med att byta arbete och yrke flera gånger under sitt yrkesverksamma liv, måste gymnasieutbildningen ge mer allmänna och breda kunskaper (SOU 1994:77; Proposition 1990/91:85)

Efterfrågan på arbetskraft utan utbildning har så gott som upphört. Varje år tillkommer ca 10% nya arbetstillfällen med krav på högre kvalifikationer och en lika stor andel med enklare arbetsinnehåll försvinner. Industrin har gått från massproduktion till en mer kundanpassad tillverkning i små serier. Arbetsorganisationerna var tidigare hierarkiska medan man nu har övergått till små självstyrande enheter. Allt detta medför andra krav på arbetskraften. Internationaliseringen och utvecklingen inom mediateknologin är andra faktorer som påverkar arbetskraftens kompetens. Arbetslivet behöver personer som kan lära sig nytt, samarbeta med andra och arbeta självständigt. Ska Sverige konkurrera med andra länder måste vi ha en välutbildad befolkning som t.ex. kan tillverka avancerade varor med hög kvalité (SOU 1996:1).

Förändringarna i samhället och arbetslivet gjorde det omöjligt att ha kvar den ”gamla” gymnasieskolan från 1970 med linjer, grenar och specialkurser. Därför lade regeringen 1991 fram Kunskapspropositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85). Förslagen i propositionen antogs i allt väsentligt av riksdagen sommaren 1991 (Sjögren,1994). Motiven för en gymnasiereform finns sammanfattade i Den nya gymnasieskolan – Hur går det? (SOU 1996:1, s 7) och de lyder så här:

• arbetslivet ställer högre krav på generella kunskaper

• kraven gäller alla – det finns knappast några okvalificerade arbeten kvar

• för att man skall kunna anpassa sig till ett föränderligt arbetsliv krävs bättre kunskaper

• samhällsförhållandena ändras och ställer högre krav på kunskaper hos alla medborgare

• den enskildes möjligheter att påverka samhällsutvecklingen är beroende av hur goda allmänna kunskaper han eller hon har

• goda allmänna kunskaper ökar ens förutsättningar att skapa sig ett personligt liv med utvecklande upplevelser av kultur, natur, och möten med människor från olika språkområden och miljöer

• en god grund av allmänna kunskaper är en bas för livslångt lärande och för fortsatta studier i ett utbildningssystem utan återvändsgränder.

Den nya gymnasieskolan trädde i kraft från och med läsåret 92/93 och under en fyraårsperiod skulle reformen vara helt genomförd. Läsåret 95/96 skedde all antagning till gymnasieskolan enbart till de nya programmen. Från och med läsåret 98/99 krävs godkända betyg i svenska, engelska och matematik från grundskolan för att vara behörig till gymnasieskolans nationella och specialutformade program. De elever som inte når denna nivå är hänvisade till individuella programmet. För att undvika att eleverna har för stora kunskapsskillnader måste de elever som inte har godkänt i svenska, matematik och engelska läsa upp dessa ämnena innan eleven tas in på ett nationellt eller specialutformat program. Ca 90% av eleverna är behöriga till gymnasieskolan enligt Skolverkets rapport nr 183 (2000).

Enligt skollagen (SFS 1985:1100) 5 kap 5§ ”Varje kommun är skyldig att erbjuda utbildning på nationella program för samtliga de ungdomar i kommunen som avslutat grundskoleutbildning eller motsvarande till och med första kalenderhalvåret det år de fyller tjugo förutsatt att de

1. har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande och har godkända betyg i svenska alternativt svenska som andra språk, engelska och matematik eller på annat sätt förvärvat likvärdiga kunskaper, samt

2. inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt program i gymnasieskolan eller en i förhållande därtill likvärdig utbildning eller avlagt International Baccalaureate (IB).”

IB är en treårig utbildning på gymnasienivå. Utbildningen leder fram till en examen som ger tillträde till universitet i många andra länder. Eftersom undervisningen bedrivs på engelska krävs att eleverna har goda kunskaper i engelska (Programväljaren 2000/2001).

4:2 Det kommunala uppföljningsansvaret

1976 kom en lag som innebar att landets alla kommuner hade uppföljningsansvar vilket innebar en skyldighet att dels söka upp och kontinuerligt hålla sig underrättade om alla 16-17-åringars sysselsättning (informationsansvaret) och dels erbjuda ungdomarna studie- och yrkesorientering samt sysselsättning i form av kurser, praktik eller arbete (åtgärdsansvaret). I uppföljningsverksamheten fanns alla typer av elever från de som var välmotiverade med bra betyg och förkunskaper till elever med psykiska eller sociala problem som saknade fullständiga grundskolebetyg. Vidare innefattades de ungdomar som inte kom in på önskad gymnasielinje och de som av någon anledning avbröt gymnasiet. Syftet med det kommunala uppföljningsansvaret var alltså att hjälpa ungdomar som inte fanns i gymnasieskolan och inte heller hade arbete. Uppföljningsåtgärderna bestod bland annat av individuell vägledning och socialt stöd (Ds 1998:27).

I Livlina för livslångt lärande (SOU 1989:114), framgår att de som arbetade inom den kommunala uppföljningsverksamheten kontinuerligt berättade om hur betydelsefullt det var för verksamheten att man kunde placera eleverna på ungdomsplatser vilka nämns som uppföljningens ”viktigaste pedagogiska redskap”.

5. UTFORMNING AV 1994 ÅRS GYMNASIESKOLA 5:1 Det livslånga lärandet

Redan i 1984/85 års budgetproposition betonades att ”skolans uppgift är att ge en grund för livslångt lärande. Om skolan inte lyckas med att ge alla de nödvändiga baskunskaperna och förmedla en lust att lära blir insatserna för att öka möjligheterna till fortsatt utbildning och främja återkommande utbildning fruktlösa” (SOU 1989:114 s 35). Det är alltså viktigt att det som eleverna lär sig i skolan känns meningsfullt för dem och att det är något som är användbart även utanför skolan.

Enligt Skola för bildning (SOU 1992:94) bygger varje läroplan på föreställningen om vad kunskap är och hur lärande sker. Skolan ska se till att elevernas ”kunskapande” blir meningsfull och det bör finnas en balans mellan praktiska och teoretiska kunskaper. Alla elever har när de börjar skolan mängder av erfarenheter av sin omvärld och de gör också ständigt nya erfarenheter under skoltiden. Det viktiga är att skolkunskaperna hjälper till att organisera elevernas vardagserfarenheter så att kunskaperna inte blir något som är till för skolans och lärarnas skull eftersom eleverna då kan utveckla en negativ inställning till studierna.

Den nya gymnasiereformen syftar till att höja utbildningsnivån och förbereda för ett livslångt lärande där utrymme finns för valmöjligheter och omval, dvs. ett utbildningssystem utan återvändsgränder (prop.1990/91:85). I Läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94 betonas det livslånga lärandet och nödvändigheten av det. ”Genom studierna skall eleverna skaffa sig en grund för livslångt lärande. Förändringarna i arbetslivet, ny teknologi, internationaliseringen och miljöfrågornas komplexitet ställer nya krav på människors kunskaper och sätt att arbeta”. (Lpf 94 s 25)

Vidare betonas i ovanstående läroplan att ungdomar ”…skall få en sådan grund för ett livslångt lärande att de har beredskap för den omställning som krävs när betingelser i arbetsliv och samhällsliv förändras”. (s 27)

Resonemanget om det livslånga lärandet hör vi också i dagens diskussioner om vidareutbildning och kompetensutveckling som pågår på många arbetsplatser.

5:2 Gymnasieskolan

Gymnasieskolan omfattar 17 nationella program. Två av dessa är studieförberedande nämligen det naturvetenskapliga programmet och det samhällsvetenskapliga programmet. Gymnasiereformen innebar att alla utbildningar blev treåriga och innehöll både kärnämnen och karaktärsämnen. Kärnämnena är samma för alla programmen oavsett inriktning och syftet är att alla ska få en gemensam kunskapsgrund som går att bygga vidare på. Kärnämnena består av svenska, engelska, matematik, samhällskunskap, religionskunskap, naturkunskap, idrott och hälsa samt estetiska verksamhet. De nationella programmen består av olika kurser. Vissa av kurserna är valbara medan andra är obligatoriska. Alla programmen ger allmän behörighet till högre studier. När eleven har börjat på ett program har han/hon rätt att fullfölja utbildningen där man börjat. Det innebär att kommunerna inte kan lägga ner ett program innan alla slutat utbildningen. Idag läser ca 98% vidare på gymnasieskolan vilket kan jämföras med 1979 då siffran var 79%. 1979 var det dock lättare än idag att få ett arbete efter grundskolan (Sjögren, 1994; SOU 1996:1).

Gymnasieskolan omfattar idag tre programkategorier: nationella, specialutformade och individuella program (även förkortat IV). Genom de specialutformade programmen kan kommunerna erbjuda utbildningar som är anpassade till det lokala och/eller regionala arbetslivets behov av kompetens. Till dessa specialutformade program får endast elever från den egna kommunen antas om inte kommunen har samverkansavtal med någon annan kommun. Dock kan ungdomar antas från andra kommuner om utbildningen har riksintag vilket innebär att den mottagande kommunen har rätt till ersättning från elevens hemkommun för de kostnader som mottagarkommunen har för elevens utbildning. De specialutformade programmen ska ha en omfattning som motsvarar tre år samt innehålla samma kärnämnen som de nationella programmen (Sjögren, 1994).

5:3 Styrdokument

I detta avsnitt ger vi en överblick över de dokument som styr verksamheten i gymnasieskolan och vem som ansvarar för dem. Staten har det övergripande ansvaret för den gymnasiala utbildningen för att på så sätt garantera en likvärdig utbildning. Kommunerna ska ansvara för att verksamheten genomförs enligt de fastställda målen. Verksamheten har gått ”från regelstyrning till målstyrning med färre regler och tydligare mål”. (Sjögren, 1994, s 13)

I skollagen framgår de grundläggande målen för hela skolverksamheten. Skollagen fastställs av riksdagen som även fastställer timplanerna. Regeringen

fastställer gymnasieförordningen som innehåller bestämmelser om gymnasieskolan och läroplanen Lpf 94 som anger skolans värdegrund och uppgifter samt om verksamhetens mål och riktlinjer. Lpf-94 gäller för samtliga frivilliga skolformer, dvs. gymnasieskolan, Komvux, gymnasiesärskolan, särvux och SSV (statens skola för vuxna). SSV bedriver vuxenutbildning i form av distansundervisning (a.a.)

Vidare fastställer regeringen programmål samt kursplaner för kärnämnena. Programmålen anger vilka mål som skolan ska sträva efter att eleverna ska uppnå på de olika programmen. Kursplanerna för kärnämnena anger vilka kunskaper eleverna minst ska nå upp till efter avslutad kurs. När det gäller kursplanerna för alla övriga ämnen fastställs de av Skolverket som även fastställer betygskriterierna. Betygskriterierna är fogade till kursplanerna (a.a.). I skolplanen som upprättas i kommunen ska anges hur skolväsendet utformas och hur kommunen tänker nå de nationella målen. Dessutom ska det på varje skola finnas en lokal arbetsplan som anger skolans undervisningsmål (a.a.). Sverige har också förbundit sig att beakta vissa internationella deklarationer och överenskommelser som berör skolans verksamhet. Som exempel kan nämnas FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och konventionen om barnens rättigheter (Sjögren, 1994).

5:4 Betygssystemet

Från och med den 1 juli 1994 infördes ett nytt mål- och kunskapsrelaterat betygssystem i gymnasieskolan. ”…varje elevs kunskaper jämförs med de kunskapsmål som anges i kursplanen.” (Sjögren, 1994, s 56) Syftet med betyg är dels att ge besked om i vilken utsträckning eleven tillgodogjort sig undervisningen både för sig själv och för blivande arbetsgivare, dels att fungera som ett urvalsinstrument till högre studier om eleven fortsätter att studera. Tidigare fick eleven betyg i varje ämne men nu får eleven betyg efter varje avslutad kurs. De fyra stegen i betygssystemet är följande: IG (icke godkänd), G (godkänd), VG (väl godkänd) och MVG (mycket väl godkänd). När eleven avslutat samtliga kurser som ingår i en fullständig gymnasieutbildning utfärdas ett slutbetyg (Sjögren, 1994).

6. INDIVIDUELLA PROGRAMMET

6:1 Individuella programmet på nationell nivå

Som ett alternativ till de nationella programmen och de specialutformade programmen finns det individuella programmet. Förordningen om de individuella programmen trädde i kraft den 1 juli 1992. I propositionen Växa med kunskaper (prop.1990/91:85) föreslogs att för elever utan ”tillräckliga kunskaper för att kunna tillgodogöra sig en gymnasieutbildning skall man inrätta IV”. Vidare föreslogs att kommunernas uppföljningsansvar skulle ingå som en naturlig del av gymnasieskolan i form av individuella program.

Ett individuellt program kan enligt skollagen (SFS 1985:1100) 5 kap 4b§

1. ”syfta till att stimulera eleven att senare gå över till ett nationellt program eller ett specialutformat program,

2. särskilt inrikta mot studier på ett nationellt eller specialutformat program, (programinriktat individuellt program),

3. göra det möjligt för ungdomar att genom lärlingsutbildning förena en anställning som syftar till yrkesutbildning med studier av vissa ämnen i grundskolan,

4. avse utbildning för udda yrken, och 5. möta speciella behov hos eleven…”

Det tidigare kommunala uppföljningsansvaret ersattes med en skyldighet för kommunerna att erbjuda alla ungdomar fram tills eleven fyller 20 år, som inte har påbörjat eller avbrutit studierna på att nationellt eller specia lutformat program, utbildning på individuella program. Individuella programmet ersatte alltså flera olika verksamheter såsom det kommunala uppföljningsansvaret, introduktionskurser för invandrare och lärlingsutbildning (Sjögren, 1994).

Individuella programmet är reglerat i skollagen (SFS 1985:1100) 5 kap 13§ ”Varje kommun är skyldig att erbjuda gymnasieutbildning i form av specialutformade program eller individuella program för de ungdomar i kommunen som avses i 1§ (barn och ungdom som avslutat grundskoleutbildning eller motsvarande) och som inte har tagits in på något nationellt program i gymnasieskolan eller likvärdig utbildning eller har avlagt International Baccalaureate IB. Detsamma gäller den som har tagits emot på ett nationellt program i gymnasieskolan eller till en likvärdig utbildning, men som har avbrutit utbildningen där…”

Hur det individuella programmet utformas bestäms utifrån individens behov och förutsättningar. Det vanliga är att det individuella programmet består av en praktikdel och en teoridel. Teorin består mest av studier i grundskoleämnen som eleverna inte har godkänt i. Omfattningen av IV är inte reglerad i skollagen och

därför är det väldigt olika hur lång tid en elev är inskriven på IV (Ds 1998:27 ; Sjögren, 1994).

Enligt skollagen (SFS 1985:1100) 5 kap 4b§ andra stycket ”Utbildningen på ett individuellt program skall följa en plan, som skall fastställas av styrelsen för utbildningen”. Enligt Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85) skall studieplanen innehålla uppgifter om utbildningens längd och utformning, utbildningens innehåll samt vad den syftar till. Planen skall utgå från den enskilde elevens behov och lokala förutsättningar.

Enligt gymnasieförordningen (SFS 1996:684) 7 kap 8§ andra stycket ”En elev som har gått ett individuellt program skall få slutbetyg efter att ha fullföljt den studieplan som har lagts upp för eleven”. Slutbetyget kan omfatta allt från praktikperioder och/eller avslutade kurser. Enligt en studie som Skolverket gjort konstaterades att eleverna på IV har i genomsnitt 14 stycken kursbetyg i sitt slutbetyg vilket kan jämföras med genomsnittet för samtliga slutbetyg som var 33 kursbetyg. De elever som hade gått ett nationellt eller specialutformat program hade läst 2 150 respektive 2 370 gymnasiepoäng medan IV-eleverna hade läst mellan 0 och 970 gymnasiepoäng. (Skolverket, Dnr 1999:444)

Enligt Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85) finns det fyra motiv för ett individuellt program:

1. Kompensatoriska- Elever som saknar kunskaper för att klara av ett nationellt eller specialutformat program ska ges möjlighet att klara av den utbildning som krävs.

2. Motivationsskapande och vägledande- För de elever som är omotiverade och för de elever som inte bestämt sig.

3. Stödjande- Stimulera de ungdomar som inte kommit in på sitt val till gymnasieskolan och elever som avbrutit gymnasieutbildning.

4. Tillmötesgå målinriktade elever som har önskemål om att gå en annan utbildning än de nationella programmen.

När de som arbetar inom individuella programmet beskriver eleverna som studerar där, så framhålls de ofta som skoltrötta, socialt omogna, vilsna och osäkra inför fortsatta studier. Det är inte ovanligt att ungdomarna skolkat mycket i grundskolan vilket har lett till dåliga betyg och bristfälliga kunskaper. På individuella programmet finns även mycket svagpresterande elever som ligger på gränsen till att tillhöra gymnasiesärskolan samt elever med olika svårigheter såsom tex. dyslexi (Ds 1998:27).

I rapporten Kursutformad gymnasieskola för alla? (Ds 1994:139) delas elever som inte följer ett nationellt eller specialutformat program utan går på det individuella programmet in i olika grupper:

Grupp 1: Elever som vill men inte kan – av olika skäl. Dessa elever är motiverade men har svårigheter av olika slag, ex. elever med olika handikapp, läs- och skrivsvårigheter.

Grupp 2: Elever som kan men inte vill – av olika skäl. Elever som har förutsättningar för studier men är inte intresserade av skolan, är skoltrötta, omotiverade.

Grupp 3: Elever som både kan och vill – men som är ”hindrade” av olika skäl. De som är motiverade och har förutsättningar men som har brister av olika slag som hindrar dem tex. saknar det svenska språket, sociala svårigheter eller psykiska problem.

Grupp 4: Elever som varken kan eller vill men måste – av olika skäl. De elever som helst skulle vilja slippa gymnasieskolan men går där tex. därför att de har ett yttre tryck på sig (föräldrar) och inte har något alternativ.

Grupp 5: Elever som varken kan eller vill men inte heller måste. Elever som inte sökt gymnasieskolan på grund av kunskapsbrister från grundskolan.

Det är dock sannolikt att vissa - om än få - ungdomar tackar nej till de erbjudanden om individuellt program som de får. För de ungdomar som vill söka sig utanför gymnasieskolan, måste arbetsmarknadsmyndigheternas åtgärder stå öppna. Problemet är att några generella arbetsmarknadsåtgärder för ungdomar under 18 år inte finns (prop 1990/91:85).

Från och med 1 juli 1999 inrättades PRIV dvs. ett programinriktat indiv iduellt program. Tanken är att kommunerna så långt det är möjligt bör erbjuda eleverna sökbara programinriktade individuella program (PRIV). En programinriktad utbildning innebär en utbildning där eleven, vid sidan av studier i kärnämnen och grundskoleämnen, får ta del av kurser i yrkesämnen från ett nationellt program. Syftet är att erbjuda eleverna en utbildning som så långt som möjligt överensstämmer med deras intresse och därmed underlätta övergången från ett individuellt program till ett nationellt program (Ds 1998:27).

Skolverket fick 1999 i uppdrag att följa elevströmmarna till och från samt inom gymnasieskolan. De skulle särskilt analysera hur många elever som börjar på det individuella programmet och som slutför studierna på ett nationellt eller specialutformat program, vilket är ett av syftena med IV. Skolverket har studerat de elever som började gymnasieskolan 1993, 1994 och 1995. Av de elever som kom direkt från grundskolan alla tre åren började 6% på IV. Man bör dock ha i minnet att nuvarande behörighetsregler till gymnasieskolan inte gällde dvs. godkänt betyg i svenska, engelska och matematik. De elever som inte når upp till godkända betyg är oftast hänvisade till IV och hösten 1998 när behörighetsreglerna började gälla ökade också antalet elever till IV. Av de elever som gick på IV hösten –98 kom 50% direkt från grundskolan mot tidigare 40%. Lika många flickor som pojkar. Däremot börjar det fler pojkar än flickor

bland eleverna som inte kommer direkt från åk 9 till IV. Två tredjedelar läste år 1995 endast ett år på IV, var tionde läste mer än två läsår. Av andelen elever som kommer direkt från åk 9 till gymnasiet går var tjugonde elev med svensk bakgrund, var tionde elev med utländsk bakgrund och var sjätte elev som är född utomlands på IV (Skolverket, Dnr 1999:444).

Skolverkets analys visar vidare att elevernas studieframgång hänger samman med föräldrarnas utbildningsnivå. De elever som har föräldrar med eftergymnasial utbildning representerar 3% av IV eleverna som kommer direkt från åk 9. Detta kan jämföras med elever som går NV eller SP (naturvetenskapliga eller samhällsvetenskapliga programmet) där 64% har föräldrar med eftergymnasial utbildning. Av elever som har föräldrar med gymnasial utbildning går 6% på IV och 36% på NV eller SP (a.a).

Av de elever som började gymnasieskolan direkt efter åk 9 1995, fick 72% slutbetyg 1998, dvs. inom normal studietid 3år. Högst slutförandegrad inom tre år hade elever som gått på NV (83%), SP (80%) och MP (Medieprogrammet 80%). Elever som börjar på IV får mycket sällan slutbetyg från IV. Många elever får slutbetyg först efter 4 år beroende på i första hand programbyte men även på förlängd undervisning eller studieuppehåll. Kvinnor, elever med svensk bakgrund och elever med föräldrar som har en högre utbildningsnivå slutför sin utbildning i större utsträckning än övriga elever (a.a)

Den största gruppen elever på IV är de som ej kommit in på ett nationellt eller specialutformat program eller de som avbrutit sina studier. Den näst största gruppen på IV är de som kombinerar SFI undervisning med IV, dvs. IVIK (invandrarintroduktion). Den minsta gruppen på IV är de som går IVLL, dvs. lärlingsutbildning. Denna utbildning är en treårig yrkesverksamhet som varvas med obligatoriska ämnen som svenska/svenska som andra språk, engelska, samhällskunskap, religionskunskap och matematik. (GyF 2 kap, 21§). Elevantalet har på senare tid varit mycket litet på lärlingsutbildningen och 1998 deltog bara 14 elever i lärlingsutbildning, jämfört med 137 elever 1993 (Skolverket, Dnr 1999:444).

6:2 Individuella programmet i en kommun

Som vi skrev i avsnitt 6:1 framgår det av skollagen (SFS 1985:1100) 5 kap 13§ att varje kommun är skyldig att erbjuda gymnasieutbildning i form av individuella program. Medan de nationella programmen utformas enligt mål som regeringen fastställer har kommunerna stor frihet att utforma individuella program utifrån lokala förutsättningar. Utbildningen kan vara av olika längd och med mycket varierat innehåll. IV är en viktig resurs för att stödja de elever som

har bristfälliga kunskaper från grundskolan så att de så småningom ska kunna gå över till ett nationellt program.

Vi har valt att studera det individuella programmet i en kommun som har ca 49 000 invånare och en lång tradition inom trä- och verkstadsindustrin. Kommunen har tre gymnasieskolor med ca 1500 studerande och man har valt att förlägga IV i egna lokaler som kallas för Ungdomscentrum. Här går ca 160 elever/år, dels elever som inte blivit godkända i svenska, engelska och/eller matematik, dels elever som är skoltrötta. Många av eleverna som kommer till UC är avhoppare dvs. de har börjat på ett nationellt program men av någon anledning har de avbrutit sina studier. Det vanligaste är att eleverna går på individuella programmet ett år för att sedan fortsätta till ett nationellt program men ca ett 20-tal går kvar ytterligare ett år eller fler. UC skickar brev under sommaren (när eleverna har slutat årskurs nio) till elever som inte sökt något gymnasieprogram och till elever som inte är behöriga att gå på ett nationellt eller specialutformat program. Eleverna får därefter ta ställning till vad de vill göra till hösten.

De elever som väljer att börja på UC börjar med en introduktion som varar i ca 2½ vecka. Introduktionen går ut på att personal och elever ska lära känna varandra. Eftersom man arbetar väldigt nära varandra är det viktigt att all personal lär känna alla elever. Personalen lägger ner stor möda på att lära sig elevernas namn i början av terminen. När eleverna känner sig mer trygga sätter studievägledaren sig ner i enskilda samtal med eleverna. För varje elev gör man upp en individuell studieplan som anger målet med utbildningen, vilka praktiska inslag eleven ska ha, vad eleven behöver komplettera för att bli behörig till gymnasieskolan osv. Den individuella studieplanen är bindande för skolan men inte för eleven. Eleverna får också göra diagnostiska prov i svenska, engelska och matematik. Provresultaten används för att se på vilken nivå eleven är mogen att börja på. Det är dock upp till eleven att själv avgöra hur mycket teori han/hon vill läsa och vissa elever väljer enbart praktik eller arbete i verkstäderna på UC. På UC finns det tre verkstäder med inriktning mot textil, kök samt trä och metall. På dessa verkstäder kan eleverna alltså välja att vara om de inte vill ha så mycket teori. Eleverna kan även läsa de teoretiska ämnena svenska, engelska och matematik på UC men övriga ämnen får de studera på Komvux. På UC har de temastudier ca 4-5 ggr/år då de bjuder in representanter från olika instanser i samhället tex. polisen, kriminalen, kyrkan och ungdomsmottagningen. Varje onsdagseftermiddag har de båda studie- och yrkesvägledarna och alla lärare på UC en veckokonferens då de stämmer av så allt står rätt till med alla elever. På UC arbetar 10 personer, uppdelat på följande tjänster:

1 Studierektor på heltid

1 Ungdomskonsulent på heltid 3 Yrkeslärare: Industrilärare på heltid Hushållslärare på heltid Textillärare på heltid 2 Teorilärare på heltid 1 Kanslist på halvtid

Utöver dessa kommer vid behov yrkeslärare från andra gymnasieskolor exempelvis kommer en bildlärare en gång i veckan.

Personalen arbetar med ett stort engagemang och med stor flexibilitet försöker de hitta lösningar för alla elever. I PRIV– en ny väg till nationellt program (Ds 1998:27, s 38) bekräftar kommittén att ”utbildningen på ind ividuella program präglas av stor flexibilitet. Ofta lägger lärarna ner mycket tid och engagemang på att så långt som det är möjligt individualisera undervisningen”. Vidare framgår av utredningen att lärarna upplevs som eldsjälar med ett starkt engagemang i sina elever.

Våren –98 slutade 551 elever grundskolan i den studerade kommunen. Av dessa var 26 ej behöriga till gymnasieskolan, dvs. ej godkända i svenska, engelska och/eller matematik från åk 9. Anmärkningsvärt är att det vid terminsbetyget vid jul var 56 elever som inte var behöriga till gymnasieskolan. Detta innebär att 30 elever blev godkända under våren. Det är möjligt att eleverna skärpt sig och insett betydelsen av att bli godkänd men det är också möjligt att lärarna tänjt på gränserna och godkänt elever som egentligen inte har tillräckliga kunskaper. 88% kom in på sitt förstahandsval läsåret 98/99 i kommunen. Av de elever som gick på UC 98/99 avbröt 65 elever studierna vid nationella program och började på IV. Orsakerna till avbrotten beror delvis på bristande förkunskaper eller felval, 21 elever, psykosociala faktorer/sjukdom, 15 elever och missbruk/kriminalitet, 1 elev. Orsakerna för de övriga eleverna är inte kända. Av de 551 eleverna var det 7 elever som inte sökte något gymnasieprogram alls. På UC började 15 elever av de 26 som inte var behöriga till gymnasiet. Var de övriga 11 eleverna tog vägen är inte känt.

7. UPPLÄGGNING AV EMPIRISK UNDERSÖKNING 7:1 Urval

När vi väl bestämt oss för vad vårt examensarbete skulle handla om började vi fundera på vilka elever som skulle kunna utgöra vår undersökningsgrupp. Rätt snart förstod vi att det var de elever som saknade valmöjligheter vi ville koncentrera oss på, dvs. de elever som inte uppfyllde behörighetskraven för att komma in på ett nationellt eller specialutformat program. Hur dessa elever ser på sin skolgång och framtid ansåg vi vara angeläget.

I och med detta kriteriet valde vi automatiskt bort ”avhopparna” dvs. de som påbörjat ett program men som av någon anledning avbrutit sin utbildning och därför kommit i kontakt med individuella programmet. Anledningen till att vi valde bort denna grupp av elever berodde på att de var godkända i kärnämnena och hade därmed möjligheter att söka och gå ett nationellt program.

Till en början funderade vi på att vända oss till elever som hade hunnit få distans till individuella programmet men eftersom behörighetsbestämmelserna trädde i kraft inför gymnasievalet läsåret 98/99 valde vi detta läsår som vårt utgångsår. Eleverna slutade alltså grundskolan våren 1998. Vår målsättning var vidare att lika många flickor som pojkar skulle ingå i undersökningsgruppen eftersom vi ville se om elevens syn på sin skolgång beror på könstillhörighet.

Våra kriterier blev följande:

• Eleverna ska ha slutat grundskolan våren 1998

• Eleverna ska inte vara godkända i de behörighetsgivande ämnena matematik, engelska och/eller svenska

• Lika många pojkar som flickor ska ingå i gruppen

När vi bestämt kriterierna tog vi kontakt med UC i den valda kommunen för att få hjälp med namn och adresser på tänkbara elever som uppfyllde våra kriterier. Det visade sig nu att det inte var så lätt att hitta elever och antalet pojkar var större än antalet flickor. Vi fick därför rätt omgående ta bort kriteriet lika många flickor som pojkar. Totalt fanns det 15 elever att välja bland, tre flickor och tolv pojkar. Vi beslöt att låta alla ingå.

7:2 Metod

När vi bestämt oss för vilka individer som kunde ingå i vår urvalsgrupp började vi fundera på vilken metod som var mest lämplig med tanke på studiens problem och syfte. Eftersom vi båda är intresserade av möte med människor och deras upplevelser bestämde vi oss för att använda oss av en kvalitativ metod. Vi ville möta eleverna personligen och på så sätt belysa individuella programmet. Det var elevernas berättelser och deras upplevelser som skulle utgöra grunden för vår uppsats. Eftersom upplevelser inte går att mäta med siffror, kunde vi därmed utesluta en kvantitativ metod. Vi valde kvalitativ intervju som vår datainsamlingsmetod och eftersom det bara fanns 15 elever som uppfyllde våra kriterier bestämde vi oss för att intervjua dem alla. Med så få elever kan vi inte dra några generella slutsatser men vi anser ändå att uppsatsen kan ha sitt värde därför att vi väljer att låta eleverna komma till tals.

7:3 Genomförande

Via UC fick vi fram namn- och adresslistor på elever som uppfyllde våra kriterier. Samtidigt lämnade vi ett brev till studierektorn där han fick skriva på att han godkände att vi använde oss av namnlistor, adresslistor och annat material från UC av betydelse för vårt examensarbete (bilaga 1). Vi började också fundera och formulera öppna frågor till en intervjuguide som skulle användas i samband med våra intervjuer. Målet med guiden var att få eleverna att berätta utan att vi styrde samtalet. För att få någon form av bekräftelse på vår guide gjorde vi tillsammans en provintervju med en kvin nlig elev från UC som en av studie- och yrkesvägledarna valde ut åt oss. Intervjun som dokumenterades med hjälp av bandspelare, tog ca 20 min och genomfördes på UC. Flickan var tyst och tillbakadragen men vi tyckte ändå att vi fick de svar vi var intresserade av med tanke på vårt syfte och problemformulering. Utifrån denna intervjun bedömde vi vår intervjuguide (bilaga 2) som användbar.

Vi tog kontakt med eleverna genom att ringa dem och fråga om de kunde tänka sig att ställa upp på en intervju. Fem elever ställde upp för en intervju, tre elever avböjde, en elev kom inte till intervjun trots att vi avtalat tid vid två tillfällen, en elev hade ångrat sig när vi kom till intervjutillfället och ställde därför inte upp. Övriga elever har drogmissbruk och/eller sociala problem vilket gjorde att det inte gick att intervjua dem. Av 15 elever som uppfyllde våra kriterier lyckades vi efter flera telefonsamtal genomföra fem intervjuer som ägde rum på de skolor eleverna går idag. Intervjuerna tog i genomsnitt ca 30 minuter. Så gott som alla elever var svårintervjuade på så vis att de var tystlåtna och berättade enbart det minsta möjliga. Flertalet av eleverna var blyga och nervösa. När intervjuerna väl var genomförda och dokumenterade med bandspelare skrev vi ut dem ordagrant i sin helhet.

I samband med intervjuerna delade vi ut ett brev (bilaga 3) till de elever som ställde upp där vi i korta drag berättade vilka vi är och syftet med vår uppsats. I brevet betonade vi att alla de inspelade banden kommer att behandlas konfidentiellt och raderas juni –00 när vårt examensarbete är färdigt.

För att skaffa oss en bättre bild av det individuella programmet valde vi att också intervjua två studie- och yrkesvägledare och två lärare på programmet. Vi började med att göra en intervjuguide (bilaga 4) på frågor som vi tyckte var lämpliga med tanke på uppsatsens syfte. Intervjuerna som dokumenterades med hjälp av bandspelare, tog ca 40 minuter och ägde rum på deras arbetsplats.

8. ELEVPORTRÄTT

Vi har här valt att presentera de elever som vi intervjuat. För att göra elevporträtten så levande som möjligt så har vi namngivit ungdomarna. Vi har valt att använda följande fingerade namn för att inte röja elevernas identitet: Per, Jens, Ola, Anna och Lena

Per

När vi första gången var i kontakt med UC för att få namn- och adresslistor träffade vi Per. Vi passade på att fråga honom om han kunde tänka sig att vara med på en intervju. Det kunde han och vi bestämde datum och klockslag för intervjun som skulle äga rum på UC. När vi träffades för intervjun var det en nervös kille som tafatt sträckte fram handen för att hälsa på mig. Han var klädd i svarta kläder och en svart keps. Jag berättade en gång till för honom om syftet med intervjun samtidigt som han fick brevet där vi intygar att hans medverkan kommer att behandlas konfidentiellt.

Per är lågmäld och fåordig. Endast vid ett par tillfällen lyfter han på huvudet och möter mina ögon. Jackan har han på sig och kepsen snurrar han fram och tillbaka i händerna under hela intervjun som tar ca 30 minuter. Under intervjuns gång växer bilden fram av en kille som inte orkade bry sig om skolan eller hur det gick för honom i de olika ämnena i grundskolan. Han säger själv

”ja, jag pallade inte med skolan…orkade inte bara”.

Redan i årskurs åtta i grundskolan förstod han att han inte skulle komma in på något program. Ingen talade om det för honom utan det var något som han bara visste. Kompisarna har haft en stor betydelse för Per, både i grundskolan och på UC, men det finns också en lärare på grundskolan som Per säger har haft stor betydelse. Det var bl a han som följde med Per in på besök till UC på våren i årskurs nio.

Två dagar i veckan är Per på UC. De övriga dagarna har han ingen planerad verksamhet. Han förklarar det så här:

”Jag är så morgontrött…Ibland kommer jag inte upp ur sängen ens”.

Två år har Per varit inskriven på UC. Detta andra år skiljer sig inte speciellt mycket från det första. Det är som Per själv uttrycker det:

”Man känner sig mer hemma här än vad man gjorde första året här…Man vet var allting är och allt”.

För Per finns inga andra alternativ än UC just nu, men till hösten funderar han på att söka in till Folkhögskola. Han drömmer om att vinna pengar och att få ett bra jobb inom hans stora intresse som är att skruva på bilar.

Jens

När jag ringer till Jens svarar han genast ja på min fråga om han vill ställa upp på en intervju. Han bestämmer tid och plats. Det blir på hans nuvarande skola efter sista lektionstimmen. Till en början går samtalet lite trögt men efter en stund märker jag att han slappnar av och han blir mer pratsam efter hand som vi samtalar. Han ger intryck av att vara mogen och stabil.

Jens läser första året på ett yrkesförberedande program. Redan på lågstadiet hade Jens svårt med skolämnena framför allt svenska:

” jag hade det rätt svårt i skolan…faktiskt…Det var väl svenska och sånt som jag var lite så där…hade svårt för liksom.”

På våren i årskurs nio blev Jens informerad av rektorn och studierektorn att han antagligen inte skulle bli godkänd i engelskan vilket han inte heller blev i slutbetyget. Någon hjälp med engelskan upplever inte Jens att han fick och det är han besviken för. Under de sista åren i grundskolan var Jens skoltrött och skolkade en del. På grund av engelskan var han inte behörig till och kom inte in på det programmet som han sökt till efter årskurs nio. Han blev arg och besviken men bestämde sig för att börja på UC. Året efter sökte han in till samma program som han sökte från årskurs nio och kom då in. Men som han säger: ”…man känner sig så där lite dum nu när man går här med dom som är ett år yngre liksom…jag kunde ju ha gått i tvåan nu så”

Jens har fortfarande problem med kärnämnena på gymnasiet men han får inte någon extra hjälp. Hans förväntningar på yrkesprogrammet stämmer inte med hur han trodde det skulle vara. Han hade en föreställning om att det skulle vara mer praktiska inslag.

Ola

Ola har läs- och skrivsvårigheter som han anser att han inte fick hjälp med under grundskoletiden. Det var först i nian som en lärare tog tag i det, men att det då var för sent:

”Hjälpen kom lite sent så jag hann aldrig ta itu med det.”

Ola berättar att det var just denna läraren som betytt mest för honom i grundskolan. Han berättar också att han hade ca 60 poäng när han slutade nian vilket innebar att han började på individuella programmet. Där läste han matematik, svenska och engelska och var runt på de tre verkstäderna två dagar i veckan. Övriga dagar praktiserade han på en restaurang. Detta tyckte Ola var roligt och det var genom denna praktik han fick så bra rekommendationer att han efter ett år kunde börja på ett nationellt program.

Han går där med individuell studiegång eftersom han inte var godkänd i svenska, engelska och matematik från nian när han började gymnasieprogrammet. Ola förklarar:

”Jag går på ett program som…jag får inte betyg av lärarna, alltså jag ska tenta min svenska och sånt sen nere på UC. Jag måste ju tenta upp mina ämnen för att komma över till tvåan i svenska, engelska och matte”.

Karaktärsämnena är dock inga problem för honom. Ola berättar att han får hjälp med sina läs- och skrivsvårigheter nu:

”Ja, jag går nere hos en speciallärare”. Han anser att tiden på UC var rätt skön.

Ola är en ung, trevlig och ganska öppen kille som berättar om sina erfarenheter från skolan. Man kan märka viss bitterhet när han berättar att han inte fått hjälp med sina svårigheter tidigare. Idag trivs han bra med sin utbildning.

Anna

Anna var, i motsats till de övriga eleverna, mycket pratglad. Hon berättar att hon inte gick i högstadiet speciellt mycket eftersom hon var väldigt skoltrött. Anna säger att idag är hon inte så skoltrött som i åttan och nian: ”…men sen att jag fortfarande är morgontrött är en helt annan sak”.

Denna morgontrötthet innebär att Anna ofta kommer för sent på morgnarna och blir ovän med sin mamma:

”ja, det är när min mamma har släpat upp mig. Okej…då jag måste gå upp. Jag blir nästan ovän med min mamma varenda morgon för att hon tvingar mig att gå upp”.

Idag går Anna på ett nationellt program och trivs idag mycket bättre än på grundskolan:

”Ja, jag tyckte det fanns väl inget roligt i grundskolan över huvudtaget. Det var väl mest liksom att komma dit så träffade man sina kompisar och så. Jag hade inga kompisar direkt i klassen, om man säger så, och jag fick sitta helt själv och det ville inte jag”.

Anna var inte godkänd i matematik och en del andra ämnen i nian och började därför på individuella programmet. Tiden på UC var mycket bättre för Anna och hon trivdes bra. Under tiden på UC valde Anna att läsa upp sitt betyg i matematik parallellt med att gå runt på de tre verkstäderna. Anna var inte ute på någon praktik.

Lena

Lena är en ganska otrygg ung tjej som under hela intervjun höll på med att skala en apelsin. Hela hennes skolgång präglas av problem.

”Nej, jag hade mycket problem i grundskolan mycket, mycket. Så jag trivdes inte alls bra där. … jag hade det rätt så jobbigt, så jag var inte så mycket i skolan”.

Lena hävdar att hon inte fick hjälp med sina problem och berättar att hon inte hade några kompisar. Hon blev inte godkänd i matematik i nian och började på individuella programmet. Under sitt första år på UC läste Lena upp betyg på Komvux och tillbringade övrig tid i verkstäderna. Hon var inte ute på någon praktik. Efter ett år på individuella programmet sökte Lena in till ett yrkesförberedande program men kom inte in eftersom hon fortfarande inte var godkänd i matematiken. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra då:

”Nej jag visste inte riktigt det. Jag hade väl planer på att hoppa av…för man är ju automatiskt ändå inskriven här. Jag tänkte: jag hoppar av och struntar i det. Men jag ville ändå gå kvar för det går inte att gå hemma för man blir rastlös”. Så Lena fortsatte på individuella programmet ett år till och var då ute på praktik. Lena praktiserar idag på ett café och trivs bra med det. Hon säger: ”För jag trivs så mycket bland människor. Jag tycker det är kul att kunna ge service och se folk glada. Det gör mig också glad”.

En dag i veckan läser Lena matematik på UC. Hon tycker tiden på UC har gjort henne lugnare. Det innebär att hon inte blir aggressiv som hon blev på grundskolan.

9. RESULTATREDOVISNING AV INTERVJUER 9:1 Intervjuer med elever

I detta avsnitt redovisas resultaten från våra elevintervjuer. Intervjufrågorna har vi med som bilaga 3 och här tar vi endast upp de mest centrala områdena och de utsagor som vi tycker har relevans för vårt arbete.

Tiden på grundskolan

Ola och Lena uttrycker att de inte fick den hjälp på grundskolan som de ansåg sig behöva och detta resulterade i att de inte gick till skolan varje dag. Anna berättar att hon var oerhört skoltrött under högstadietiden. Hon kom inte överens med lärarna och gick därför inte i skolan så mycket. Följande citat illustrerar hennes närvaro.

” sjuan gick jag, sen gick jag väl sammanlagt halva åttan och halva nian ungefär”.

Per och Jens berättar att de trivdes ganska bra i skolan men när vi närmare frågar Per vad som vad bra i skolan så svarar han:

”Rasterna och så vissa lärare var bra”.

Jens säger att han: ”trivdes annars rätt så bra. Hade en bra klassföreståndare”. Det som han själv uttryckte som ”lite si så där” var att han hade en knepig lärare i engelska:

”Jo jag tyckte inte riktigt om henne. Därför blev jag inte godkänd där”. Senare berättar Jens att ”Jag var rätt så skoltrött, det var jag ju”. Skoltröttheten ledde till att han kom för sent och började skolka.

Kontakten med studie- och yrkesvägledaren på grundskolan

Ola, Per och Lena berättar att de inte fick tillräckligt med hjälp av studie- och yrkesvägledaren i grundskolan men när vi frågar Ola vad han skulle velat få mer av sin syv så svarar han att det vet han inte. Lena säger:

”Alltså jag tyckte inte alls om henne för jag hatade henne”.

När vi frågar Lena om hon anser att hon inför gymnasievalet i nian hade bra kontakt med sin syv säger hon:

”Nej det var det nödvändigaste, papper och…”

Lena berättar vidare att hon inte fått information om det individuella programmet av syv på grundskolan utan av en lärare som hon hade bra kontakt med.

Anna och Jens menar att de fick tillräckligt med hjälp av sin studie- och yrkesvägledare på grundskolan vilket Anna uttrycker på följande sätt:

”Hade jag problem eller det var något jag undrade över så var det bara att gå in och prata med henne. Hon hade ju alltid tid”.

Personer av betydelse i grundskolan

Anna och Per säger att deras kompisar betydde mest för dem. När vi frågar vidare om det var någon vuxen person som betydde mycket, svarar Per:

”X, han var som lite extra hjälp. Man satt i ett sånt här litet rum. Så satt man där och räknade matte och gjorde svenska och sånt”.

Anna berättar att förutom hennes kompisar betydde syv mycket för henne.

Ola berättar att en lärare som han hade i historia betydde mest för honom. Ola säger:

”Han hjälpte mig till sist. Det var han som fick fart på det sen i slutet. Han hjälpte mig mycket”.

Jens säger att han inte tror att det var någon som betydde mycket för honom. Han uttryckte det så här:

”Jag sket mest i vilket”.

Förväntningar på UC

Alla eleverna hade olika förväntningar på UC. Per var den enda som inte hade några förväntningar. Anna berättar att hon hade förväntningar om:

”…att det skulle vara mycket slappare än på grundskolan. Det var det faktiskt”. Jens säger att:

”…det var väl att jag skulle ut och praktisera och sånt liksom det va det jag ville så jag slapp gå i skolan”.

Lena visste inte riktigt vilka förväntningar hon hade men hon berättar:

”Jag hade väl från början tänkt att man skulle kunna läsa upp alla betyg här, typ kemi och sånt här och fysik. Men det kan man ju inte. Det tycker jag är rätt så dåligt faktiskt”. (I den undersökta kommun läser man endast svenska, engelska och matematik på UC. Övriga ämnen studeras på Komvux.)

Sökta gymnasieprogram i årskurs nio och reaktion på det negativa antagningsbeslutet

Ola sökte i årskurs nio till Hotell och Restaurangprogrammet och på frågan hur det kändes att inte komma in säger han:

”Då sket jag mest i det”.

Lena sökte till Omvårdnadsprogrammet och hon beskriver sina reaktioner på följande sätt:

”Jag blev orolig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Alla andra hade kommit in och dom skulle gå i skolan”.

Jens sökte Fordonsprogrammet och berättar:

”Jag tog det väl rätt så bra så, men man blev väl lite arg … för att de inte hade berättat det innan”. (Att han inte skulle bli godkänd i engelska)

Anna sökte både till Hotell och Restaurangprogrammet och Fordonsprogrammet och citatet som följer speglar hennes reaktion:

”Jag var mest glad att jag slapp gå någon linje i och med att jag var så skoltrött”:

Personer av betydelse på UC

Lena och Anna berättar att det var deras syv som var den mest betydels efulla personen för dem under tiden på UC. Lena säger dessutom att en av personalen på UC var viktig för henne:

”För han känner till mig och min familj och vi pratar och så. Ja det är rätt skönt”.

Per säger: ”Ja kompisarna. De som jag umgås mest med”.

När vi frågar om någon i personalen betytt mycket så svarar Per att det vet han inte. Jens säger:

”Ja det var väl hon jag hade i engelskan X. Det var väl hon. Hon hjälpte mig”.

Kontakten med studie- och yrkesvägledare på UC.

Alla eleverna anser att de fick tillräckligt av det som de behövde av sin studie-och yrkesvägledare studie-och att kontakten var bra. Jens säger:

”Nä det var rätt så lagom. Det var det faktiskt”. Ola säger om sin kontakt med syv:

”Den var bra, mycket bra. Hon var schysst och sånt”.

UC:s påverkan på eleverna

Alla eleverna utom Anna hade ingen uppfattning om hur tiden på UC hade påverkat dem men efter en stund av reflektion svarade Sara och Jens lite mer. Sara formulerar det så här:

”Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Jag har väl blivit lugn alltså så”. Jens uttryckte det:

”Ja det vet jag inte de. Jag är väl fortfarande skoltrött och så men det är inte lika mycket som det var innan. Det har lugnat ner sig”.

Anna var den som anser att tiden för henne på UC har varit positiv.

”Det har nog påverkat mig väldigt positivt. Liksom i och med att jag fick ta den här tiden som jag behövde och vila upp mig och så, så fick jag en bättre start här på Hotell och restaurang”.

Elevernas nuvarande sysselsättning

Anna sökte och kom in på Hotell och Restaurangprogrammet efter ett år på UC och går där idag. Anna minns att när hon fick veta att hon kom in, blev hon

jätteglad.

”Jag har kommit in på Hotell och Restaurang. Jag satt och bölade glädjetårar för att jag hade kommit in. Det var väldigt roligt”.

Jens går på Fordonsprogrammet.

”Det var en lättnad, nu har jag grejat detta”.

Ola går på Hotell och Restaurangprogrammet med individuell studiegång eftersom han fortfarande inte är godkänd i svenska, engelska och matematik från grundskolan.

Lena går kvar på UC. På frågan hur hon tänkte efter ett år på UC svarar hon: ”Jag visste inte vad jag skulle göra sen”.

Lena minns inte om hon sökte något gymnasieprogram men tror att hon sökte Omvårdnadsprogrammet. Hon valde dock att praktisera på ett café.

Per går kvar på UC och håller på att läsa till körkortet. Han har inte sökt något gymnasieprogram till hösten men skall kanske söka till någon folkhögskola.

Framtidsvisioner och drömmar

När det gäller elevernas framtidsdrömmar och visioner kretsar det mycket kring arbete. Ingen av eleverna nämner fortsatta studier. Jens uttrycker sina framtidsplaner så här:

”Jag får hoppas jag har ett bra jobb… bilmekaniker” När vi frågar Anna om hennes framtid säger hon:

”Om jag ska va ärlig så har jag inte en blekaste aning fast det jag vill är att jag har jobb som bartender någonstans”.

När vi frågar Ola om hans drömmar så svarar han: ”Förhoppningsvis utomlands och jobbar någonstans”. Lena har inte funderat så mycket på sin framtid:

Nej jag tar det som det kommer. Jag är sån ha,ha…då är jag hemma och tar hand om barnen”.

Per drömmer om att i framtiden bli rik:

”Tjäna mycket pengar i så fall eller vinna på lotto”.

9:2 Intervjuer med studie- och yrkesvägledare och lärare

Här följer resultaten från de fyra intervjuer som vi har gjort med personal som arbetar med det individuella programmet. Vi har intervjuat två studie- och yrkesvägledare, som har arbetat sju respektive tre år på detta program, samt två teorilärare. Den ena läraren har behörighet för ma-no 1-7 och den andre är mellanstadielärare.

Personalen har intervjuats var för sig, men det kom fram en hel del liknande synpunkter så här redovisar vi sammanfattningsvis det viktigaste. Vi har med intervjufrågorna som bilaga 4.

Det är skilda orsaker till varför eleverna börjar på det individuella programmet. Enligt personalen beror det bland annat på att en del elever är skoltrötta eller inte riktigt vet vilken utbildning de ska söka och väljer då att börja på UC för att pröva på att praktisera inom olika områden. Några har inte lyckats bli godkända i svenska, engelska och/eller matematik. Det kan också vara sociala och/eller psykiska orsaker till att eleverna går på det individuella programmet, de orkar inte med någonting annat just då. En stor grupp elever på programmet är ”avhopparna”, dvs. elever som avbrutit studier på något nationellt program. Elevernas sociala situation utanför skolan är ganska blandad. En del elever kommer från bra hemförhållanden med engagerade föräldrar medan andra har det bekymmersamt hemma med olika problem tex. missbruksproblem och där de sociala myndigheterna är inkopplade i familjen. En av de intervjuade framförde att många av eleverna bor bara med en av föräldrarna. En av lärarna uttrycker sig så här:

”…detta året har vi många som har rätt så stora sociala tycker jag, problem runt omkring sig som har stört deras skolgång…”

Vi frågade om de har någon uppfattning om hur mycket eleverna vet om individuella programmet innan de börjar och alla fyra menade att de flesta eleverna har ganska negativa förutfattade meningar innan de börjar. Eleverna har hört mycket från andra tex. äldre kompisar om att det är där värstingarna går och där förekommer det droger osv. Dock verkar det som om denna inställning lägger sig efter ett tag när eleverna vet mer om programmet och har sett vilka som egentligen befinner sig där. Dessutom berättar en av de intervjuade att en del av de förutfattade meningarna kan komma från lärare på grundskolan.

Den intervjuade personalen hävdar att många elever påstår att de inte fått den hjälp som de önskat i grundskolan. Andra har inte brukat allvar och vissa av eleverna har fått mycket hjälp och har haft det bra i grundskolan, men trots detta inte lyckats nå upp till godkänt i de behörighetsgivande ämnena till gymnasieprogrammen. I grundskolan är klasserna ibland väldigt stora med ca 30 elever i varje klass vilket gör att läraren inte hinner med att hjälpa alla elever. Så här beskriver en av lärarna på individuella programmet situationen:

”…ju fler elever man har desto svårare är det att hinna med dom, det är en enkel ekvation…”.

”jag tror ju att det har betydelse för vi har fler elever idag med stora svårigheter här, än vi hade innan. Det tror jag beror på att de har fått mindre hjälp…”.

Personalen betonar dock att det inte enbart beror på att det går så många barn i varje klass utan att det ibland krävs andra arbetsmetoder.

Skolorna har dessutom inte råd till lika mycket specialundervisning som tidigare vilket innebär att många elever kanske inte får den hjälp som de hade önskat. Speciallärartjänsterna har dragits in på många håll.

Alla fyra berättar, om än på lite olika sätt, att de tror att eleverna reagerar negativt, genom att känna sig ledsna eller oerhört besvikna när de får veta att de ska börja på individuella programmet. En av studie- och yrkesvägledarna säger så här:

”Jag skulle nog faktiskt tro att de allra flesta känner sig besvikna. Om jag ska vara riktigt ärlig så tror jag det”.

Men efter ett tag så vänder denna negativa känslan och eleverna blir mer positiva i sin inställning. En del elever menar att:

”nu ska jag fixa det här – nu ska jag bli godkänd i de ämnena jag saknar”. Det handlar inte bara om vad eleverna tycker och känner utan det är många föräldrar som reagerar negativt på att deras barn ska börja på UC. En förälder berättade för personalen att hon tyckte det var pinsamt att hennes barn skulle börja på UC. Andra föräldrar bär på skuldkänslor för att de inbillar sig att de inte hjälpt sitt barn tillräckligt mycket i grundskolan.

Vi frågade hur det kan komma sig att eleverna efter ett år på individuella programmet lyckats få godkänt i ämnen som de inte lyckades med i grundskolan. En faktor som har stor betydelse för hur eleven klarar teoriämnena är att de arbetar i smågrupper på UC och eleven kan då få mycket enskild hjälp av lärarna. Det ska dock tilläggas att alla blir inte godkända, uppskattningsvis blir 60% det. Det är också så att en del elever behöver ytterligare ett år för att klara nivån för godkänt och många elever mognar under detta året. Sedan de nya intagningsbestämmelserna till gymnasieskolan börjat gälla har arbetssituationen förändrats för personalen. Nu måste de försöka motivera eleverna att arbeta med de ämnen som de inte är godkända i, tidigare kunde man utgå mer ifrån det som var positivt och arbeta vidare med det som gick bra för eleven. En av de intervjuade menade att:

”…det är en utopi att tro att alla skulle klara ett nationellt program…”

En av de intervjuade berättar att grundskolan borde förändras för att fånga upp alla elever genom att utnyttja de möjligheter skolan har med praktiska inslag i undervisningen. Teorin borde varvas mer med praktik. Det gäller att förstå varför man ska lära sig vissa saker tex. lära sig geometri för att kunna göra den hyllan jag vill ha.

Alla fyra tror att de flesta eleverna som gått på det individuella programmet har trivts bra och en påpekar att hon tror att det faktiskt upplevs positivt att personalen sätter mycket tydliga gränser och försöker vara konsekvent. Många elever upplever den familjära stämningen som något positivt.

Vi frågade om personalen anser att de kan göra tillräckligt för eleverna som går på individuella programmet. En lärare svarade så här:

”Det känns inte så idag när jag haft en tjej som inte fick godkänt…då tä nker man ju alltid, skulle vi gett henne mer tid…”

Den andra läraren menar att under de förutsättningar som finns, så kan man nog inte hitta någon skola som har bättre resurser. Den ena studie- och yrkesvägledaren berättar att för henne är det rena drömstället att jobba på eftersom det i arbetslaget finns en chans att göra det man vill med eleverna. Den andre vägledaren menar att hon:

”…saknar verktyg för att göra lösningar så att även barn som inte klarar ett vanligt nationellt program kan få så mycket utbildning som möjligt…”

De båda studie- och yrkesvägledarna berättar att kontakten med eleverna är ganska bra. Den ena säger att kontakten är innerlig med var och en och den andra berättar att kontakten är olika från person till person.

Alla fyra hoppas att året eller åren på individuella programmet påverkar eleverna så att de ser nya sidor hos sig själva, att de får en större självkänsla och ett större självförtroende.

”…det är liksom vårt mål nummer ett att de ska gå ut i världen med större självkänsla…”

Vad det gäller elevernas framtidsplaner, drömmar och visioner så tycker den ena intervjuade att många av eleverna saknar sådana medan en annan anser att drömmen för de allra flesta eleverna är att komma in på ett nationellt program. Vissa elever drömmer om att flytta hemifrån, köpa egen bil, skaffa ett jobb samt att resa utomlands. En av de intervjuade sa:

”Jag hoppas ju inte att vi har hjälpt till att fördärva deras drömmar det hade ju varit ett enormt misslyckande men det är mycket med i bagage hos dom här barnen både privat och från skolan…”

En del av barnen har så stora drömmar att de kommer att falla pladask till marken på grund av dem menar en av personalen och säger vidare:

”…kan vi hjälpa dem att få en mer realistisk bild att ingenting är så hopplöst som det ser ut och ingenting kan kanske heller bli så enormt…ibland måste man ta en dröm som är mitt emellan…”

10. DISKUSSION

När vi första gången i början av februari 2000 var på studiebesök på Ungdomscentrum och mötte personalen där, blev vi oerhört positivt bemötta. Båda två märkte vi att personalen var mycket engagerade i sitt arbete med eleverna och ville att alla skulle få det bra. Efterhand som vi mötte elever på UC och började ta del av material, märkte vi hur mycket varierande bakgrund de elever har som börjar studera på individuella programmet. Vi hade dock tidigt bestämt oss för att undersöka en viss grupp elever nämligen de som inte är godkända i svenska, matematik och/eller engelska när de slutat i årskurs nio. Bland dessa elever visade det sig att några har drogproblem och/eller sociala problem. Vi tycker båda att det är ganska många elever, fem av 15 i vår urvalda grupp, som har så pass tunga problem.

Utifrån de fem elever som vi har intervjuat bedömde vi ändå att vi har fått en bild av hur eleverna upplever dels sin skoltid och dels kontakten med studievägledaren på grundskolan och UC. Tyvärr har eleverna varit väldigt inåtvända, blyga och tystlåtna. I vissa intervjusituationer har det inte alltid gått att gräva så djupt i vissa frågor som vi kanske borde, därför att en del frågor har varit för känsliga för eleverna. Så här i efterhand har vi noterat att vi har missat att ställa några viktiga frågor som tex. hur ser elevernas sociala situation ut utanför skolan? Vi är dock till största delen nöjda med de frågor som vi ställt och vi anser att vi har fått fram de elevuppfattningar som vi har varit ute efter. Vår uppsats innehåller en teoretisk del och en empirisk del. I den teoretiska delen beskriver vi den nya gymnasieskolan och det individuella programmet och då särskilt som det är utformat i den utvalda kommunen. I den empiriska delen beskriver vi urvalsgrupp och redovisar våra intervjuresultat. Valet av den kvalitativa metoden med intervjuer, tycker vi har varit bra och vi har fått fram en hel del från eleverna genom detta. Vi kan naturligtvis inte dra några generella slutsatser av materialet eftersom underlaget är för litet, men det kan ändå ge en liten bild av vad dessa elever tycker och hur de tänker i dessa frågor.

Erfarenheterna av skolan var blandade bland de elever som vi intervjuat. Fyra kände någon form av personligt misslyckande över att börja på UC. Det är uppenbart att eleverna bär på en mängd negativa förutfattade meningar om UC men när de väl börjat där upplever de UC som en andra chans i livet. Vi kan inte låta bli att ställa oss frågan om det är nödvändigt, om ens rimligt, att alla elever ska nå upp till godkända betyg i svenska, engelska och matematik i grundskolan för att vara behöriga till ett nationellt eller specialutformat program i gymnasieskolan? Har alla förutsättningar för det? Vi har träffat på elever som inte klarat denna nivå varken på grundskolan eller på UC men där eleven fått börja på ett yrkesförberedande program därför att skolans personal anser att