Processen in på arbetsmarknaden - en analys av sju funktionshindrades erfarenheter och strategier

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

Processen in på arbetsmarknaden

- en analys av sju funktionshindrades erfarenheter och strategier

The process of establishing contacts in the buisness market

– a study of 7 disabled people´s experiences and strategies

Pernilla Rosenquist

Rebecca Zandén

Studie– och yrkesvägledarexamen 180 p Vårterminen 2008 Slutseminarium 2008-08-29 Examinator: Anders Lovén Handledare: Marita Flisbäck

1. INLEDNING... 4

1.1 BEGREPPET FUNKTIONSHINDER... 4

1.2 FUNKTIONSHINDRADE OCH RÄTTEN TILL ARBETE... 5

1.3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 7

2 TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING ... 8

2.1 GOFFMAN STIGMATEORI... 8

2.2 KÄNSLA AV SAMMANHANG... 9

2.3 TIDIGARE FORSKNING... 11

2.3.1 Lindkvist nia SOU 1999:21 ... 11

2.3.2 Funktionshinder och arbetsliv... 11

2.3.4 Klara, ofärdiga, gå mot arbetets framtid ... 12

3 METOD... 14

3.1 URVAL OCH AVGRÄNSNING... 14

3.2 GENOMFÖRANDE... 14

4 RESULTAT ... 16

4.1 ARBETSSITUATION... 18

4.2 STRATEGIER... 20

4.3 MYNDIGHETER OCH ANDRA AKTÖRERS HJÄLP... 21

4.4 POSITIVA RESPEKTIVE NEGATIVA ERFARENHETER... 23

4.5 BEMÖTANDE... 25

5 ANALYS ... 26

5.1 ARBETSSITUATION... 26

5.2 STRATEGIER... 27

5.3 POSITIVA RESPEKTIVE NEGATIVA ERFARENHETER... 29

5.4 MYNDIGHETERS OCH ANDRA AKTÖRERS AGERANDE... 30

6 SLUTSATSER... 31

6.1 FORTSATT FORSKNING... 32

7 REFERENSER... 34

Sammanfattning

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka funktionshindrades strategier och erfarenheter av att etablera sig på arbetsmarknaden. För att få svar på vårt syfte har vi utgått från följande frågeställningar: Vilka positiva respektive negativa upplevelser har de funktionshindrade med sig från processen av att komma in på arbetsmarknaden? Hur har processen sett ut gällande de funktionshindrades egna handlingar och beslut? Vad har myndigheter och andra aktörer gjort för de funktionshindrade? Syftet med studien är att ta del av enskilda funktionshindrades berättelse för att få en så mångfacetterad, levande och detaljrik beskrivning som möjligt av varje livssituation och erfarenhet. Vi har valt att enbart intervjua funktionshindrade för att få just deras uppfattning av att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi har i detta arbete valt att inte rikta oss mot Arbetsförmedlingen, arbetsgivare och andra aktörer utan bara fokusera på de funktionshindrades upplevelser och erfarenheter. Därför har vi valt att använda oss av

kvalitativ metod med ett hermeneutiskt perspektiv. Sju kvalitativa intervjuer har utförts. Som teoretisk grund av Goffmans teori om Stigma och Antonovskys KASAM-teori använts. Stigma handlar om att vara avvikande gentemot omgivningen och KASAM handlar om att uppnå en känsla av sammanhang genom hanterbarhet, begriplighet och mening. Resultatet visar att frågan om en strategi för att etablera sig på arbetsmarknaden kopplas till förmågan att ta egna initiativ. I undersökningen framkommer också att en etablering på arbetsmarknaden innebär att det som är avvikande hos en funktionshindrad synliggörs och stigma (avvikande) ökar. Detta kan vara en del av förklaringen till bristen på eget initiativ hos vissa personer. Att få ett arbete innebär, förutom synliggörande av avvikelse, även en ökad känsla av sammanhang. Bemötande som ökar eller minskar individens upplevelse av att vara avvikande samt händelser som påverkar individens känsla av sammanhang ger positiva respektive negativa erfarenheter. Vägledarens och konsulentens roll är viktig framförallt för de personer som inte upplever att de har förmågan att ta egna initiativ, men är även efterfrågad som experthjälp av andra personer i undersökningen.

1. Inledning

Närmare en miljon personer mellan 16 och 64 år i Sverige uppger att de har någon typ av funktionshinder och hälften av dessa bedömer att deras arbetsförmåga är nedsatt på grund av funktionshindret. Cirka 250 000 av dessa funktionshindrade personer med nedsatt

arbetsförmåga är sysselsatta (RiR 2007:24). Statistiken ovan visar på brister, men både svenska lagar och förordningar samt FN: s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder talar om funktionshindrades rätt till arbete. I arbetet för detta har exempelvis Arbetsförmedlingen insatser som innebär bland annat stödperson (SIUS-konsulent) och lönebidrag.

Men hur är de funktionshindrades upplevelse av att etablera sig på arbetsmarknaden? Genom att intervjua sju funktionshindrade vill vi skapa en djupare kunskap om deras strategier för att få ett arbete och deras erfarenheter från processen att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi har valt att enbart intervjua funktionshindrade för att få just deras uppfattning av att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi har i detta arbete valt att inte rikta oss mot Arbetsförmedlingen, arbetsgivare och andra aktörer utan bara fokusera på de funktionshindrades upplevelser och erfarenheter.

I rollen som studie – och yrkesvägledare, möter man med stor sannolikhet personer som har funktionshinder. Studie- och yrkesvägledarens roll är att tillsammans med den

funktionshindrade hitta möjligheter, förmågor och intresseområden och det är därför viktigt att ur ett vägledarperspektiv höja sin kunskap när det gäller de funktionshindrades

erfarenheter och tankar.

1.1 Begreppet funktionshinder

På senare år har ordet handikapp ersatts av begreppen funktionshinder och

funktionsnedsättning. Skillnaden mellan en sjukdom och en funktionsnedsättning är att sjukdomen vanligen är övergående, medan en funktionsnedsättning ofta innebär livslånga nedsättningar av fysiska och psykiska funktioner. En funktionsnedsättning kan bli mer eller mindre funktionshindrande, beroende på den vardagsmiljö man lever i (www.vardguiden.se, 2008-06-11). Funktionsnedsättningar kan vara medfödda eller förvärvade. Exempel på

medfödda funktionsnedsättningar är utvecklingsstörning, Downs syndrom och autism. Förvärvade funktionsnedsättningar kan uppstå på grund av olyckor eller sjukdomar (www.vardguiden.se, 2008-06-11).

Det finns en mängd olika funktionsnedsättningar och i takt med att forskningen inom området ökar tillkommer fler. En relativt ny diagnosgrupp är till exempel de neuropsykiatriska

funktionsnedsättningarna, som Asperger syndrom och ADHD (ADHD = är en förkortning av engelskans ”attention deficit/hyperactivity disorder” vilket brukar översättas med

”uppmärksamhetsstörning med överaktivitet” www.sjukvardsradgivningen.se 2008-09-01). Personer med Asperger syndrom kan till exempel ha svårt med sociala kontakter och

kommunikation. Dessa funktionsnedsättningar uppmärksammas inte vid födseln utan oftast i skolåldern. (www.vardguiden.se 2008-07-29).

Enligt en undersökning gjord av SCB (Statistiska Centralbyrån) uppger sig idag ca 20 procent av Sveriges befolkning i åldrarna 16-64 ha någon funktionsnedsättning vilket motsvarar ca 1,2 miljoner människor. Enligt SBC: s definitioner är en person funktionshindrad om denne uppges ha: nedsatt syn, nedsatt hörsel, tal- eller röstproblem, rörelseförhinder, allergi, någon form av psykiskt funktionshinder, diabetes, hjärt-/lungproblem, mag-/tarmsjukdom, psoriasis, epilepsi eller dyslexi (Söderberg & Sölvesdotter 2007 s.37). Av de 1,2 miljoner personerna bedömer sig hälften också ha en nedsatt arbetsförmåga (SCB 2005, Antonsson 2003 s.11). Stig Larsson professor och föreståndare för Centrum för handikapp- och

rehabiliteringsforskning vid Lunds universitet, menar att siffran troligen är högre än så eftersom inte alla väljer att delge sitt funktionshinder. Man kan också tänka sig att flera kan vara ovetande om, eller har svårt att bedöma sin egen arbetsförmåga. Mätt i Statistiska Centralbyråns siffror är arbetslösheten större för individer med funktionshinder än för övriga befolkningen och inom gruppen är flera kvinnor än män arbetslösa (SCB 2005). Beräkningar inom EU visar att cirka 37 miljoner, ca 10 procent, av Europas befolkning har någon form av funktionsnedsättning (www.vardguiden.se, 2008-07-29).

1.2 Funktionshindrade och rätten till arbete

I den preliminära informella översättningen av FN: s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder (det finns ännu ingen officiell översättning av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, däremot har regeringskansliet låtit göra en

preliminär översättning av konventionen www.regeringen.se/sb/d/10060/a/101) kan läsas i artikel 27 Arbete och sysselsättning: ”Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete för personer med funktionshinder på samma villkor som för andra. Det innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främja förverkligande av rätten till arbete, däribland för personer som förvärvar funktionshinder under anställning, genom att vidta ändamålsenliga åtgärder, däribland lagstiftning”.

Det finns lagar och förordningar som innehåller bestämmelser om vad funktionshindrade har för rättigheter när det bland annat gäller arbete och sysselsättning. Vi har valt att ta med de som vi anser är mest relevanta för vår studie, och beskriver även den rapport som

Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skolverket och Socialstyrelsen gemensamt har utfört. Den avser att finna en gemensam strategi för att fler personer med funktionshinder skall kunna försörja sig genom eget arbete.

Förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten innehåller närmare regler om Arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitiska verksamhet. Det övergripande målet för hela arbetsmarknadspolitiken är att bidra till en väl fungerande arbetsmarknad.

Arbetslinjen är en överordnad princip för regeringens sysselsättnings- och tillväxtpolitik och innebär att aktivitet i form av arbete eller utbildning ska främjas.”(2005/06:AU1,s.16).

Förordningen (SFS 2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga omfattar bestämmelser om Arbetsförmedlingens

arbetsmarknadspolitiska program för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga och som har eller kan förväntas få svårigheter att få eller behålla ett reguljärt arbete.

Exempel på insatser som Arbetsförmedlingen bidrar med är:

20 § Särskild stödperson för introduktion och uppföljning (SIUS)

- Särskild stödperson för introduktion och uppföljning (SIUS) innebär att

Arbetsförmedlingen utser en särskild stödperson åt en person med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga och som behöver extra stöd och träning i inledningsskedet av en anställning eller under arbetspraktik som föregår en anställning.

25 § Lönebidrag

- Innebär ekonomiskt stöd till arbetsgivare åt personer som har funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga och som anvisats anställning hos arbetsgivaren. - Stödet är ett bidrag till arbetsgivarens lönekostnad för den anställde.

Lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder (1999:132) syftar till att motverka diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Lagens

ändamål är att motverka diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Strategi för fler personer med funktionshinder i arbete -

Rapport till arbetsmarknadsdepartementet, februari 2008 (Dnr 01-2008:627).

Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skolverket och Socialstyrelsen har gemensamt utfört en rapport som avser att finna en gemensam strategi, för att fler personer med funktionshinder skall kunna försörja sig genom eget arbete. Rapporten tar upp 15 förslag, där en samverkan skall utvecklas mellan myndigheterna, stärka svaga länkar i rehabiliteringen och undanröja hinder i regelverken. Förslagen syftar till att göra det lättare för personer som har ett funktionshinder att lättare finna, komma få och behålla ett arbete.

1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med vårt examensarbete att undersöka funktionshindrades strategier och erfarenheter av att etablera sig på arbetsmarknaden.

Vi vill söka kunskap om:

• Vilka positiva respektive negativa upplevelser har de funktionshindrade med sig från

processen av att komma in på arbetsmarknaden?

• Hur har processen sett ut gällande de funktionshindrades egna handlingar och beslut? • Vilka strategier kan urskiljas?

•

2 Teori och tidigare forskning

Detta examensarbetes teoretiska inramning är sociologisk och utgörs av Erving Goffmans

Stigmateori samt Aaron Antonovskys KASAM teori. Stigmateorin är relevant då den berör den

sociala konstruktionen av vad som kan uppfattas som avvikande i vårt samhälle. Det andra teoretiska perspektivet ger förståelse för hur en individ upplever en meningsfullhet i sin tillvaro, vilket kan relateras till betydelsen arbete. Kapitlet avslutas med ett avsnitt tidigare forskning som är relevant för vår studie.

2.1 Goffman Stigmateori

Erving Goffman, visar i studien Stigma – Den avvikandes roll och identitet, hur samhällets normer ställer den ”stigmatiserade” inför en konflikt- eller kampsituation då individen möter de förväntningar och normer som råder i samhället. De normala sätter med andra ord en ”stämpel” på personer som ses som avvikande och detta kan exempelvis vara fysiskt, psykiskt eller socialt avvikande personer. Vi anser att teorin är relevant i vår studie då vi granskar funktionshindrades strategier och erfarenheter av att ta sig ut på arbetsmarknaden.

Goffman menar att det i varje enskilt samhälle finns individer som inte anses ”passa in” i för det som betraktas som ”normalt” och dessa individer benämner Goffman för de

stigmatiserade, de som har djupt misskrediterande attribut. När vi möter en ny individ skapas de första intrycken och den sociala identiteten. Med detta skapas förväntningar om hur individen är och fungerar och vi har gjort en kategorisering av den andre, i själva

interaktionen med varandra. Det är karakteristiskt att vi inte blir medvetna om att vi ställt de här förväntningarna eller vad de innebär innan det verkligen blir fråga huruvida dessa

förväntningar blir uppfyllda eller ej. Om det visar sig att en främling har en egenskap som ses som mindre önskvärd reduceras han lätt till en utstött människa. Genom att stämplas på detta sätt får individen ett stigma, vilket kan innebära oförmåga, oduglighet eller handikapp

(Goffman 2008, s. 11-12).

Ett stigma kan vara både synligt eller osynligt och då det är osynligt behöver individen inte konfronteras med situationer där omgivningen får vetskap om stigmat. Men för dessa individer kan detta vara svårt på så sätt att de ständigt riskerar att bli avslöjade, vilket Goffman benämner för misskreditabla situationer. Med ett synligt stigma som inte går att

dölja kan exempelvis ett fysiskt handikapp göra att individen får lära sig att leva att leva med sitt handikapp och att det kan finnas fördomar i olika situationer. Detta benämner Goffman för misskrediterande situationer (Goffman 2007, s.13-14). I vilken grad ett tydligt stigma inverkar på interaktionen med andra beror mycket på vilken typ av stigma det är. Att vara

stigmatiserad och en avvikare kan upplevas som en börda rent känslomässigt och för att minska den känslan så utvecklar en del stigmatiserade strategier och exempel på detta kan vara att sprida information om sitt stigma. Att inte avslöja sitt stigma kan upplevas som fördelaktigt i vissa situationer och Goffman menar att de flesta med ett stigma vid tillfällen föredrar att passera. Med andra ord, att inte avslöja sitt stigma (Goffman 2008, s.80-82). Enligt Goffman finns det tre olika typer av stigma och det gemensamma för dessa är att personer som har något av dessa stigman avviker på ett icke önskvärt sätt från omgivningens förväntningar. De som inte avviker på ett negativt sätt från omgivningens förväntningar är normala (Goffman 2008, s.12). Det första är kroppsliga stigman som till exempel ett fysiskt funktionshinder. Det andra är det som benämns för karaktärsstigma exempelvis missbruk, psykiska störningar eller arbetslöshet. Det tredje stigmat innefattar gruppstigman som klass, kön, religion samt etnicitet. I vår studie är det främst de förstnämnda aspekterna som

behandlas, det vill säga kroppsliga stigman som exempelvis ett funktionshinder.

Goffman menar att en individ som skulle ha accepterats i det vanliga sociala samspelet kan i ett sammanhang ses som annorlunda och inte undgå uppmärksamhet eller uppfattas som avvikare då individen inte uppvisar samma drag eller egenskaper som sin omgivning av de normativa förväntningarna som ställs. På så vis kan individen reduceras från att vara en vanlig människa till att ses som en avvikare med exempelvis en funktionsnedsättning. Personen kan sägas ha ett karaktärsdrag som gör att omgivningen vänder sig bort från honom eller henne och gör att övriga egenskaper inte ses (Goffman 2008, s 12).

2.2 Känsla av sammanhang

Aaron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi är grundare till teorin, känsla av

sammanhang, KASAM. Teorin grundar sig på tre begrepp, vilka är begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Vi vill koppla teorin med dessa tre begrepp till vår studie då vi anser att

den är relevant för att förstå och få en djupare insikt i de funktionshindrades strategier, erfarenheter och tankar i samband med att komma ut på arbetsmarknaden.

Känslan av sammanhang bygger på tre förutsättningar. Den första är att vi har en känsla av

begriplighet. ”Känslan av begriplighet uppkommer när vi tycker oss förstå och är förtrogna

med tillvaron. Den behöver inte ha med kunskap att göra, utan snarare med hur pass välbekant världen ter sig för oss. Som exempel på detta menar Antonovsky att det är svårt att hitta begriplighet i dagens informationssamhälle. Känslan av begriplighet innehåller även en komponent av tillit och förtrogenhet. Den beror på i vilken utsträckning vi känner igen och kan tolka alla intryck som når oss, både ur vårt eget inre och från världen omkring. ”Vi kan uppleva ordning, sammanhang och struktur i intrycken, men också kaos när det mesta tycks slumpmässigt, oordnat och oförklarligt” (Almvärn, & Fäldt, 2001 s. 36).

Den andra förutsättningen för att individen skall kunna skapa en känsla av sammanhang är att det finns en känsla av hanterbarhet. Om den känslan är hög upplever vi att vi klarar av de problem vi möter och känner att vi har tillräckliga möjligheter att kunna hantera de situationer som uppstår. Känslan av hanterbarhet innebär en känsla av kompetens, en känsla av att vara tillräcklig och duglig. Antonovsky menar att grunden för att känslan av hanterbarhet skall infinna sig är att det finns en balans mellan individens resurser i form av kunskaper,

färdigheter och förmågor och de krav och påfrestningar som miljön innehåller. Detta skapar känslan av hanterbarhet. När en individ ställs inför krav som han inte kan uppfylla sjunker känslan av hanterbarhet. För att en känsla av sammanhang skall infinna sig så är känslan av

mening den tredje förutsättningen i Antonovskys teori. Upplevelsen av mening innebär att

individen finner intresse och engagemang då vi ställs inför ofrånkomliga krav och

utmaningar. I individens liv brukar det finnas något som gör livet rikare, en meningsbärare. Exempel på detta kan vara att vi har en stark tro, upplevelse av att vi utvecklas som

människor och själförverkligande.(Almvärn & Fäldt 2001, s.37-38). Vilken är känslan av sammanhang, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet för den enskilde individen? Nedanstående figur illustrerar Antonovskys KASAM – begrepp. ”En person kan ha höga (+) respektive låga (-) värden i alla dessa avseenden. Ju högre värdena är i de tre

delkomponenterna, desto högre blir KASAM” (Engquist, Anders 2001, s.83). KASAM

Mening

Figur: Illustration av Antonovskys KASAM-begrepp (Engquist Anders 2001, Om konsten att samtala, s. 83)

+

+

2.3 Tidigare forskning

I kapitlet tidigare forskning hänvisar vi till rapporter och gjorda undersökningar inom området funktionshinder och arbetsliv.

2.3.1 Lindkvist nia SOU 1999:21

I rapporten konstaterats att det finns stora brister i bemötandet av personer med

funktionshinder. T ex att många känner sig kränkta, kontrollerade och ifrågasatta. Bemötandet av enskilda människor präglas i mycket hög grad av förutsättningar som skapas av yttre faktorer. Enskildas värderingar liksom de förväntningar individen själv har om vad man har rätt till har naturligtvis betydelse. Men också arbetsförhållanden, otydliga och komplicerade regelsystem som ofta ändras, brister på resurser och de värderingar som kommer i den ekonomiska krisens spår påverkar bemötandet.

Författaren menar att fördomar kan skapa utanförskap. Fördomar och myter tycks alltid ha varit starka inslag i synen på funktionshinder (s.77). Fördomar och föreställningar som inte har någon grund i verkligheten, har skapats för att hålla det skrämmande och annorlunda på avstånd. Författaren skriver att så långt vi kan överblicka historien har fördomarna och myterna alltid bidragit till att skapa utanförskap och oacceptabla livsvillkor för personer med funktionshinder. Därför menar författaren att det måste dras fram i dagsljuset, granskas och gisslas.

De flesta forskare som ägnar sig frågan om attityder, värderingar och fördomar mot personer med funktionshinder menar att den största möjligheten till förändring ligger i ökad kunskap och kontakt med dem som fördomarna handlar om. Kunskap kan alltså minska fördomarnas makt (s.78).

2.3.2 Funktionshinder och arbetsliv

Rapporten Funktionshinder och arbetsliv - En deskriptiv processutvärdering av pilotprojektet ”Funktionshinder som merit på arbetsmarknaden” Arbetslivsrapport nr 2007:14 är relevant för vårt arbete, då den tar upp hur funktionshindrade kan se sitt funktionshinder som en merit i arbetslivet. Vi ser vikten av arbetsgivarnas inställning till funktionshindrades möjligheter att

bli anställningsbara. Projektets huvudsyfte kan sägas vara att utveckla en metod för att underlätta för arbetssökande individer med funktionshinder att nå ut på den öppna

arbetsmarknaden. För att uppnå syftet erbjuder man såväl arbetssökande som arbetsgivare och berörda offentliga deltagare utbildning (s.6) Författarna menar att ambitionen är då att

förbereda dessa parter för ett optimalt möte vid praktik eller anställning vilket till stor del görs via utbildningar som erbjuds till såväl arbetstagare, arbetsgivare samt även representanter från de berörda offentliga organisationerna (Arbetslivsrapport nr 2007:14).

I rapporten framkommer att några arbetsgivare menar, att funktionshinder kan ses som en merit och en tillgång eftersom det berikar ett företag, ett sammanhang eller en arbetsgrupp att ha en person med funktionshinder anställd. En annan intervjuperson menar att det också går att se det ur ett individperspektiv och att det då handlar om en matchning mellan själva funktionshindret och arbetsuppgifter. Även om det inte är så enkelt i verkligheten menar den intervjuade att vi måste börja tänka i de banorna. Här påtalas vikten av att växla perspektiv för att kunna uppnå det handikappolitiska målet. Enligt intervjupersonens synsätt betyder alltså

Funktionshinder som merit på arbetsmarknaden att funktionshindret i sig inte är någonting

som skall fokuseras. Tvärtom. Det positiva ligger enligt beskrivningen istället i ett förändrat synsätt som kan komma ur att man synliggör och ger kunskap om funktionshinder.

En deltagare nämner att en del av ett synsätt som bygger på idén om att funktionshinder är en merit handlar om vikten av att inte dölja sitt funktionshinder utan att tala om det och försöka berätta det på ett positivt sätt, trots att man inte vet hur arbetsgivaren kommer att reagera på det. En annan framhåller att det är problematiskt att prata om funktionshinder enbart och menar att det vore bättre att istället tala om mångfald, och därmed inte fokusera på det fysiska eller psykiska funktionshindret. På så sätt skulle man också inkludera andra sociala aspekter som spelar in gällande relationen till arbetsgivare och arbetslivet överlag.

2.3.4 Klara, ofärdiga, gå mot arbetets framtid

I boken Arbetsliv och funktionshinder (2002) ingår texten Klara, ofärdiga, gå mot arbetets framtid av Abrahamsson. Abrahamsson menar att vi måste lära oss att se människan bakom funktionshindret och inte låsa oss fast vid funktionshindret hos människan. Därmed säger han att bemötande, kompetens, respekt och positiv självuppfattning är viktiga inslag i dialogen om funktionshindrade i arbetslivet (Arbetsliv och funktionshinder s.33).

Författaren tar upp två besläktade diskussioner i dagens arbetsliv när det gäller

funktionshindrades villkor (Arbetsliv och funktionshinder s.36). Det ena perspektivet har en arbetsmarknads- och socialpolitisk utgångspunkt och handlar om att öka möjligheterna till betalt arbete på den öppna arbetsmarknaden för olika grupper med funktionshinder. Åtgärderna återfinns i arbetsmarknadspolitikens redskapslåda och kallas särskilt

anställningsstöd (lönebidrag och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare, OSA), Samhall eller andra stödinsatser. Sammantaget rör det sig om vad som kan kallas de utestängdas predikament. Den andra diskussionen rör effekter av stress, arbetsbelastning och dålig arbetsmiljö i form av arbetsskador och yrkessjukdomar, där de drabbade vanligen kallas arbetsskada och inte funktionshindrade. Abrahamsson menar att oavsett vilken grupp en individ tillhör kan hon vara bärare av samma funktionshinder, men uppleva olika grad av funktionshinder beroende på yttre omständigheter. Dessutom skiljer sig villkoren och motivation för riktade insatser från arbetsgivare och det offentliga arbetsmarknads- och trygghetssystemet.

Ökad arbetstakt, högre kompetenskrav och trenden mot magra företag och myndigheter gör det svårare för de funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden eller utvecklas i det egna arbetet (Arbetsliv och funktionshindrade s.39). Abrahamsson menar att under senare år har dock den svenska ekonomin utvecklats positivt och efterfrågan på arbetskraft ökat, något som borde ge funktionshindrade bättre konkurrensvillkor på arbetsmarknaden. (Arbetsliv och funktionshinder, 2002). En ökad efterfrågan på personal inom främst offentliga sektor borde gynna de funktionshindrade. Den offentliga sektorn står inför de största rekryteringsbehoven det närmsta decenniet. En annan väg till arbete för funktionshindrade är ett ökat

egenföretagande, även om det kan ha sina ekonomiska risker. En annan väg är att satsa på produktiv mångfald som ett försök att kombinera social rättvisa, produktivitet och tillväxt. Abrahamsson anser att funktionshindrades reella chanser i arbetslivet inte kan vidgas enbart med hjälp av starkare lagstiftning, hårdare påbud och fler mångfaldsplaner. En lika viktig uppgift, menar Abrahamsson är att skapa allianser mellan stat och företagsamhet och nätverk mellan olika företag (Arbetsliv och funktionshinder, 2002).

3 Metod

Vi har valt att använda oss av kvalitativ metod. Syftet för oss har varit att få ta del av varje enskild individs berättelse och få en så levande beskrivning som möjligt av varje livssituation och erfarenhet. I en kvalitativ intervju kan vi ställa vidare frågor och den intervjuade kan få vidareutveckla sina egna frågor och svar om han så behöver under intervjun. Då vi har

möjligheten att tolka, förtydliga, klargöra och försöka förstå innebörden i en berättelse har den kvalitativa metoden ett hermeneutiskt perspektiv (Widerberg 2002, s.26). Den kvalitativa hermeneutiska intervjun går ut på att förstå den intervjuades situation och erfarenheter samt hur han eller hon tänker och känner, med andra ord: att undersöka hans eller hennes

föreställningsvärld (Trost 2005, s. 23).

3.1 Urval och avgränsning

Trost menar att bekvämlighetsurval är en praktisk metod för att göra enkla och strategiska urval och vi har valt en form av bekvämlighetsurval som benämns för ”snöbollsmetoden” (Trost 2001, s. 120). Den här metoden är mest befogad att använda sig av vid strategiska urval som vid kvalitativa studier. Benämningen ”snöbollsmetoden” är bildligt uttryckt och innebörden av den är att vid exempelvis en intervju så får du genom den intervjuade tips om andra personer som är lämpliga informanter (Trost 2001, s.31).Detta innebar för vår del att vi har frågat vänner och bekanta om lämplig informant och dessa har i sin tur gett oss fler namn på personer som har varit beredda och lämpliga för en intervju.

Vårt mål har varit att finna de personer som stämmer in under begreppet funktionshinder och som är villiga att bidra med sina livsberättelser till vår studie. Dessa personer går att finna i alla samhällets grupper. Intervjupersonerna är därför från flera olika delar av landet och består av både kvinnor och män. Deras ålder varierar från 20 till 55 år.

3.2 Genomförande

Första kontakten vi hade med varje intervjuperson var via ett förberedande telefonsamtal där vi presenterade oss och vårt syfte med examensarbetet. I samtalet hade intervjupersonerna möjlighet att ställa frågor om arbetet, vilka vi var och även få tid på sig att fundera om dem ville ställa upp för en intervju. Intervjupersonerna fick även ta del av hur efterarbetet med

varje enskild intervju skulle gå tillväga och om deras anonymitet, detta för att ingen skulle känna sig utlämnad. Därpå bestämdes datum och tid för intervju. Intervjuerna genomfördes per telefon under inspelning med godkännande av dem som skulle intervjuas. Sammanlagt intervjuade vi 7 personer och under intervjuerna var endast en av oss delaktig. Intervjuernas efterarbete bestod i att varje intervju transkriberades av den som genomfört intervjun och sedan diskuterades av oss tillsammans för att båda skulle ha insikt och förståelse för varje enskild intervju. För att intervjupersonernas anonymitet skall förbli har vi valt att bland annat förändra personernas namn och dess arbetsplatser (Trost 2005).

Hjälpmedel under intervjun

Under intervjuns gång använde vi diktafon med intervjupersonernas godkännande.

Intervjuguiden var vårt andra hjälpmedel som innehöll de ämnesområden vi ville utforska under intervjun. Under telefonintervjuerna har både vi och respondenterna haft möjlighet att utveckla och förklara frågor och svar. Vid varje intervju har intervjupersonerna tillfrågats om vi kan få återkomma om det skulle vara aktuellt och detta har skett vid två tillfällen då behövlig information har saknats.

Kodning och tolkning

I samband med att intervjuerna har genomförts och även transkriberats har var och en av oss skrivit ner de reflektioner vi gjort under arbetets gång, detta för att underlätta det kommande arbetet med analysen. Vi är medvetna om att då vi var och en enskilt har transkriberat de intervjuer vi har gjort sker det under påverkan utefter de erfarenheter och tankar vi själva har med oss i bagaget, alltså ur vårt eget tolkningsutrymme. Då intervjuaren vill göra en

eftertänksam studie, alltså att använda sig av reflexion och se intervjun ur olika synvinklar benämner Thomsson det för att det finns en tolkande och reflexiv ansats. Detta betyder med andra ord att kunskapen inte är något som finns utan som vi skapar. Thomsson betonar detta med att den som gör undersökningen är med andra ord en viktig del i en kritisk

kunskapsprocess och måste själv betraktas som en del i studiematerialet”. (Thomsson 2002, s. 38 - 39). Det underlättar att göra löpande analyser och påbörja analysen när den är i färskt minne, detta för att få ett material som är så ”levande” som möjligt (Patel & Davidson, 2003, s.119). Enligt Trost är den naturliga arbetsgången i en undersökning att data samlas in för att sedan analyseras och därpå sker en kodning av materialet. Detta kan ske genom att skissa tabeller där varje person representerar en kolumn. På detta sätt kan mönster börja skönjas (Trost 2005, s. 131-132). Det här tillvägagångssättet har gjort det möjligt för oss att bearbeta

våra analytiska teman som är arbetssituation, strategier, erfarenheter – positiva respektive negativa och myndigheter och andra aktörer.

4 Resultat

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka funktionshindrades strategier och erfarenheter av att etablera sig på arbetsmarknaden.

För att få en så klar bild som möjligt av etableringen på arbetsmarknaden ur de

funktionshindrades perspektiv samt deras erfarenheter däri, har vi följande frågeställningar för undersökningen: Vilka positiva respektive negativa upplevelser har de funktionshindrade med sig från processen av att komma in på arbetsmarknaden? Hur har processen sett ut gällande de funktionshindrades egna handlingar och beslut? Vilka strategier kan urskiljas? Vad har

myndigheter och andra aktörer gjort för de funktionshindrades etablering på arbetsmarknaden?

Vi kommer här att ge en kort beskrivning av varje intervjuperson. Intervjuperson 1:

Maria är i 20-årsåldern och beskriver sitt funktionshinder som ett socialt handikapp, vilket innebär för hennes del en slags panikångest i sammanhang då hon umgås eller träffar personer i grupp. Under hennes skoltid har hon gått i mindre grupper för att få extra stöd. Hon har alltid haft svårt att vistats i större sällskap men kan klara av mindre grupper. Hon upplevde sin högstadietid som mycket ansträngande då hon hade svåra inlärningsproblem vilket medförde att hon valde att läsa ett program som har en praktisk profil. Trots detta hoppade hon av programmet efter en tid, för att sedan påbörja det individuella programmet vilket hon fullföljde. Efter diverse olika praktikperioder har hon nu fått arbete i ett projekt som innebär att hon åker hem och städar hos människor.

Intervjuperson 2:

Lars är en 30- årig funktionshindrad man och har varit detta sedan födseln. Han har assistent som hjälper honom med exempelvis att klä på sig, laga mat, när han äter, städning etc. Han sitter inte i rullstol men skall han gå långa sträckor, behöver han rullstol. Trots sitt

liknande situation som hans egen. Efter några år som dataassistent på en grundskola, jobbar han nu som områdeschef på ett privat assistentföretag som en nära släkting driver.

Intervjuperson 3:

Bo är i 30-årsåldern och är född med ett ryggmärgsbråck vilket gör att han sitter i rullstol. Assistenterna som jobbar hos honom är ett oerhört stöd och dessa hjälper honom större delen av dygnet. Bo gick på ett handikappsgymnasium i 4 år, därefter hade han svårt att få någon sysselsättning. Efter att ha varit arbetslös under många år fick han slutligen arbete genom lönebidrag i ett verkstadsföretag, där han nu har fortsatt att arbeta. Det han tycker är bäst med arbetet är arbetskamraterna som bidrar till att känner sig uppskattad.

Intervjuperson 4:

Markus är i 30-årsåldern och har en CP-skada sedan födseln. Han upplever att han har haft tur med sitt arbete, på så sätt att han har haft förmågan att ordna det på egen hand. Han sökte sitt nuvarande arbete genom en annons, blev kallad till intervju och fick det. Arbetet innebär administrativa arbetsuppgifter då han jobbar i växeln på färdtjänst. Han trivs väldigt väl på sitt arbete och vill gärna bli kvar ytterligare några år.

Intervjuperson 5:

Mikael är en man i 40-årsåldern och har en ryggmärgsskada sen tio år tillbaka då han råkade ut för en olycka på sin fritid. Innan Mikael fick sin skada var han en väldigt aktiv man och beskriver sig själv som en person som är väldigt drivande och har en stark vilja. Mikael har en gymnasieutbildning bakom sig med kompletterande utbildningar inom sitt arbetsområde. Hans arbetsplatser har varit inom större industrier inom olika delar av Sverige.

Intervjuperson 6:

Monika är en kvinna i 50-årsåldern och har större delen av sitt liv jobbat i storkök. I dagsläget arbetar hon med bokföring på ett mindre företag. Monikas problem är att hon har en

Intervjuperson 7:

Jenny är en kvinna i 30-årsåldern och är för tillfället sjukskriven på halvtid och arbetar resterande 50 procent. Hon har under flera år tillbaka varit sjukskriven då hon insjuknade i schizofreni för åtta år sedan. Jenny har studerat på högskola och har fram till sin sjukdom arbetat heltid och även drivit ett företag på egen hand. Numera är hennes företag vilande men hon hoppas på att kunna driva det inom en snar framtid.

4.1 Arbetssituation

Maria berättar att hennes arbetssituation inte alltid har varit lätt då hennes sociala handikapp har varit ett hinder för henne. Hon vet med sig att hon inte passar in på exempelvis en större arbetsplats då hennes besvär antagligen skulle ta överhand. Hon säger att hon ännu inte har arbetat på en arbetsplats där hon har känt att ”här vill jag arbeta länge”. Vid några tillfällen har hennes sociala handikapp pressat henne så mycket att hon har valt att sluta på egen hand utan att egentligen tala om för någon om varför. Hon upplever att det är svårt att ta sig fram på arbetsmarknaden därför att klimatet är så hårt. Hon har vid ett flertal tillfällen upplevt den tuffa attityden som finns på arbetsmarknaden både från kollegor och chefer.

Även Bo säger att hans arbetssituation i livet inte har varit helt enkel. Han menar att han själv har fått ”ligga på” för att han skall få en meningsfull sysselsättning. Vägen till det arbete han har i dag har varit mycket tuff. Han har fått kämpa, hota och gråta för att få en sysselsättning. Det har funnits en känsla av att ”inte passa in”. Han berättar att han fick gå till en psykolog under tiden han var arbetslös för att få ordning på tillvaron och för att inte helt ”braka ihop”. I dag känner han att han bemöts med respekt från de andra i arbetsgruppen. Han har fått vänner som han även umgås med på fritiden.

Lars och Markus upplever att deras arbetssituation har varit ganska god, och med det menar de att de nästan alltid har haft arbete eller sysselsättning och som de har trivts med. Markus betonar att för hans självförtroende är det så viktigt att ha ett arbete, att inte stå utanför samhället. Markus säger dock att man inte kan ”kräva” vilket jobb som helst, eftersom en funktionshindrad inte kan jobba med vad som helst. Båda upplever att de under åren har varit accepterade av sina kollegor och chefer.

Mikael berättar att innan han råkade ut för olyckan och blev ryggmärgsskadad arbetade han på större industrier i Sverige och arbetet innebar att han fick resa mycket. I dagsläget driver han ett eget företag med flera anställda som utför tjänster inom markanläggning åt både privatpersoner och kommun och han trivs väldigt bra med sin nuvarande situation. Han menar att han och hans familj lever med funktionshindret och att det är en del av vardagen.

Men under åren som har gått har Mikael fått kämpa för att bli accepterad med sitt

funktionshinder. Han menar att då en del arbetsgivare har fått reda på att han sitter i rullstol så har han vid ett flertal tillfällen fått höra kommentarer som ”Tyvärr, du passar inte på vår avdelning”. Han menar att det kan bero på bristande kunskaper om hans funktionshinder och att det finns en rädsla för vad det kan medföra ekonomiskt för arbetsgivaren om det krävs eventuella förändringar för att göra arbetsmiljön anpassad till en rullstolsburen.

Jag har med tiden märkt att ibland är det bättre att ge information om mitt handikapp och vad det innebär. Annars tar det bara onödig tid vid ett annat tillfälle…för jag måste ju ändå göra det förr eller senare

Monika har arbetat inom storkök ända sen hon hoppade av gymnasiet då hon var ung. Hennes arbete har inneburit mycket tunga lyft och detta har med tiden slitit på hennes axlar och rygg. Monika menar att hon har under åren som gått funderat på att hon egentligen skulle vilja prova på något annat än att vara i storkök. Hon har dock inte sett det möjligt eftersom inte har en avslutad skolgång. Då hennes fysiska besvär har gjort att hon har fått helt nya

arbetsuppgifter som bokföring på ett mindre företag så upplever hon att hennes arbetstid har blivit så mycket mer innehållsrik. Hon säger att hon utvecklas och får lära sig nytt och att arbetet känns viktigt. Hon menar att tidigare trivdes hon bra med arbetskamraterna och att det var det som ”drev henne” trots hennes smärtor, men nu är det innehållet i det hon gör som har blivit drivkraften.

Jenny anser att hennes arbetsliv har förändrats en hel del sen hon insjuknade i schizofreni. De sista åren har hon inte alltid vågat berätta om sin sjukdom på alla arbetsplatser hon har varit på, då hon menar att schizofreni fortfarande är en ganska skamfull sjukdom. Före sjukdomen bröt ut arbetade hon på olika tidningar som journalist, hon reste en hel del i sitt arbete och startade även på egen hand ett företag som var kopplat till hennes journalistik. Jenny beskriver att arbetslivet många gånger varit stressigt och krävande, men samtidigt omväxlande och givande. Nuförtiden ser hennes arbetssituation lite annorlunda ut på så sätt att hon inte orkar

arbeta som journalist mer än en halvtid då hon inte mäktar med stress på samma sätt som tidigare. Hon menar att för höga krav i arbetslivet lätt medför att hennes hälsa försämras. Hennes mål är att kunna arbeta utefter hennes egna förutsättningar och detta menar hon kan ske genom att hon återupptar sin egen verksamhet.

4.2 Strategier

Lars upplevs som en person som har lätt att föra sig i sociala sammanhang. Han säger själv att den egenskapen har varit till stor hjälp när han skall ta sig ut på arbetsmarknaden. Till

exempel kontaktade han en skola där det behövdes en IT-assistent. Skolan hade vänt sig till de ansvariga för datakursen som Lars tidigare hade gått på, för att höra sig för om det fanns någon lämplig för detta arbete. Efter att Lars själv kontaktade skolan om den lediga tjänsten, slutade det med att Lars fick jobbet som IT-assistent.

Markus strategi att söka jobb var via en annons i tidningen. Han skrev en ansökan och ordnade själv en referens vilken hade en chefsfunktion på det sökta arbetet. Markus tror att hans egenskap att vara ansvarsfull har hjälpt honom till det jobb han har idag. Han berättar att han tidigt fick lära sig att ta initiativ om han ville skapa förändring i sitt liv. Han upplever det inte som att han har fått någon hjälp från familj eller omgivning, utan är en självständig person.

Det handlar om att kämpa och inte ge sig i första taget.

Bo berättar att hans strategi var att ”hota”. Med detta menar han att det var först genom hot att inte vilja leva längre som hela hans omgivning tog honom på allvar. Han var trött på att vara sysslolös och inte ha något arbete. Han var frustrerad av att ingenting hände och att han aldrig fick någon hjälp. Men det var vid den här tidpunkten det började hända saker. Han blev då tagen på allvar.

För att komma tillbaka till arbetslivet upplever Mikael att han har fått agera mycket på egen hand. Exempel på detta har varit att han efter sjukhusvistelse och rehabilitering själv fått stå för kontakten med tidigare arbetsgivare och nya tänkbara arbetsplatser. För att lösa situationen startade Mikael på egen hand ett företag i mindre skala och tillverkade tillbehör i träsniderier. Då han efter ett tag insåg att företaget inte gav en tillräcklig inkomst för att hans familj skulle klara sig fick han en ny idé. Mikael menar att idén skapades ur den frustration han upplevde av att inte känna sig önskad på arbetsmarknaden. Hans nya strategi var att köpa en

gräsklippare och byggde om den för att den skulle anpassas utefter hans behov. Mikael berättar att han kontaktade kommunen och erbjöd dem sina tjänster i form av att klippa

gräsmattor inom kommunen. Det krävdes en hel del innan man från kommunens sida litade på att han skulle klara detta.

Ju mer någon säger att det inte går, ju mer vill jag visa på att det går. Ingenting är omöjligt

Nu kunde jag prata för mig, men det är ju inte alla som kan det.

Mikael säger att han fick gång efter annan bevisa vad han klarade och hela tiden stå på sig då ingen trodde på att han som handikappad i rullstol kunde klara av det hela. För att kunna förändra sitt arbetsliv har Mikael även studerat på senare år. Idag driver han återigen ett företag som han har startat på egen hand. Mikael menar att han är lyckligt lottad som har haft orken att kämpa vidare då han många gånger har känt sig motarbetad. Nu har han flera anställda och företaget arbetar inom markservice både för privatpersoner och kommun. Det är inte alla som upplever att de har strategier och Monika, Maria och Jenny är några av dessa. På frågan om strategier svarar de att de inte har några direkta strategier. Monika som inte har avslutat skolan eller har någon annan utbildning har hela tiden känt sig hänvisad till att söka de fysiskt tyngre jobben och dessa har inte varit aktuella i sig då hon har haft förslitningar och värk i axlar och rygg. Hon arbetar deltid på en firma där hon sköter

bokföring och känner att hon verkligen trivs med det hon gör. Hennes väg till det nya arbetet har varit genom Arbetsförmedlingen och Arbetslivsresurs. Maria upplever att det är jobbigt med de sociala kontakterna och hon berättar att hon inte har haft några direkta strategier för att få jobb, utan detta har hon fått genom Arbetsförmedlingens SIUS-konsulent. Jennys strategi har varit att söka sig till tidigare arbetsgivare och har periodvis kunnat ta vikariat då hennes hälsa har varit bättre.

4.3 Myndigheter och andra aktörers hjälp

Maria, Lars och Bo upplever att de har fått hjälp från myndigheterna i form av exempelvis lönebidrag. Det är genom lönebidraget som de har fått arbete och blivit anställningsbara. Bo berättar att han även har fått hjälp från Försäkringskassan med att träffa en psykolog när han inte mådde bra. Det är också med Försäkringskassans hjälp som han har kunnat besöka

Rehab och sjukgymnast. Lars har likaså fått anställning genom ett privat assistentföretag, där han har en tjänst som områdeschef.

Markus upplever en tacksamhet mot sin chef som har gjort väldigt mycket för honom, detta i form av arbetsuppgifter som känns utvecklande. Han upplever en bristfällighet från

Arbetsförmedlingens sida, då han inte fått den hjälp han anser sig behöva. Han säger vidare om han hade varit arbetslös i många år, hade han till slut sökt lönebidrag.

Maria anser sig ha fått mycket hjälp från myndigheter och då framförallt från

Arbetsförmedlingen. En av de viktigaste personerna för henne har varit SIUS- konsulenten (Stödperson på Arbetsförmedlingen) på Arbetsförmedlingen som har hjälpt henne att besöka företag, söka arbete och praktikplats. SIUS –konsulenten har även varit en källa till mycket information som exempelvis rättigheter och skyldigheter. Maria säger: ”hade jag inte haft Arbetsförmedlingen att vända mig till, vet jag inte vem som skulle ha hjälpt mig”. Hon fortsätter ”visst har jag fått hjälp från mina föräldrar, men de kan inte betala ut min lön”. Mikael svarar istället på hur han önskar att det skulle vara. Han menar att redan då han låg på sjukhuset hade han önskat att någon pratade med honom om hans framtid då det gäller arbetsliv och att man inte bara hade koncentrerat sig så vid det fysiska. Han menar att tiden efter olyckan var det många frågor som snurrade i hans huvud. ”Hur skulle livet se ut sen?, Vad skulle han kunna arbeta med som haft ett så rörligt yrke?”

Jag skulle haft en liten agent som kunde reglerna, någon som kunde prata för mig

Mikael anser att det finns en del som kunde ha sett annorlunda ut i kontakten med

Försäkringskassa och Arbetsförmedling. Hans upplevelse är att båda myndigheterna har gett en känsla av att systemet är tungrott och att det finns många bakåtsträvare inom det. Mikael menar att Arbetsförmedlingen borde våga profilera de funktionshindrade som vill och att samhället skall se dessa människor som lika dugliga som alla andra. Enligt Mikael gömmer många gånger samhället de personer som har ett handikapp, att det finns en tanke om att det finns inte så mycket de kan göra mer än att sitta och svara i telefon. Hans egen erfarenhet är att detta var det enda Arbetsförmedlingen hade att erbjuda honom fast han visat att han ville så mycket mer.

Bara för att en man sitter i rullstol och har rörelseförmåga i en arm, varför skulle inte han kunna vara dörrvakt på Berns?

Avvikelser som att sitta i rullstol, det tar ett tag innan det smälter in. Ju värre handikappet är, desto längre tid tar det för människor att acceptera

Människor tror att de vet hur man fungerar, på si och så sätt..Så måste han fungera..

Monika upplever att hon till största delen är väldigt nöjd med den hjälp hon har fått. Hon säger att hon har fått en oerhörd hjälp av Arbetsförmedlingen där hon har fått en egen handläggare. Genom Arbetsförmedlingen och Arbetslivsresurs har hon fått göra olika tester för att de gemensamt skulle komma fram till vad hon skulle kunna arbeta med istället. Hon menar att de har gett henne möjlighet att genomföra kortare utbildningar som har lett till praktik inom området ekonomi och som hon antagligen aldrig annars skulle ha kommit i kontakt med om det inte hade varit för hennes fysiska besvär. Monika menar att hennes handläggare på Arbetsförmedlingen även har varit väldigt noggrann med att ge henne information om vad hon har för rättigheter. Monika anser däremot att det inte alltid fungerat lika bra med Försäkringskassan. Exempel på detta är enligt Monika att hon har fått bristfällig information, att de dragit tillbaka pengar retroaktivt, vilket har lett till stora ekonomiska bekymmer.

Jenny kommenterar inte så mycket över myndigheters och andra aktörers insatser. Hon menar att den ekonomiska hjälp som Försäkringskassan skall stå för ofta har varit förknippad med problem, vilket har orsakat en stark inre stress hos henne.

4.4 Positiva respektive negativa erfarenheter

Maria berättar att tack vare det jobb hon har idag kunde hon flytta till en egen lägenhet, vilket hon upplever som positivt. Men Maria upplever ändå att de negativa upplevelserna överväger. Exempel på detta har varit i jakten på en praktikplats då hon besökt olika företag. Hennes känsla har varit en otillräcklighet där hon inte motsvarar arbetsgivarnas krav och

förväntningar. Detta har skapat en osäkerhet i arbetssammanhang. Maria berättar om den besvikelse hon upplevde då en arbetsgivare ångrade sitt beslut om praktikplats och meddelade att de inte kunde ta emot henne. Detta skapade tankar som:

Lars tyckte att det var positivt att kommunen skickade ut ett informationsbrev till honom om en datautbildning då han avslutat gymnasiet. Han upplevde som positivt att de ville visa på de möjligheter han har i kommunen och att de tog sitt ansvar.

Markus förknippar Arbetsförmedlingen med negativa upplevelser och minnet är att de inte hade någon direkt tid för honom. Hans känsla var att han var ännu en person i mängden som de var tvingade att skaffa sysselsättning till. Vid den här tidpunkten fanns det ingenting som matchade hans behov och intressen.

Det kändes som att det inte fanns något de ansåg att jag kunde göra av de jobb som fanns

Mikael menar att han gång på gång bevisat både för sig själv och andra att han löser problem och att det känns väldigt positivt på så sätt. Han ger inte upp. För ett antal år sedan hade han inte en tanke på att starta eget företag och att han idag är väldigt nöjd med så som han har det och de erfarenheter han har fått. De negativa erfarenheterna kommer från de tröga

instansernas arbetssätt och deras bemötande i form av en misstro till vad en funktionshindrad människa kan och vill utföra. Han menar att det även finns negativa attityder hos arbetsgivare som har både med ekonomi och yttre attribut att göra.

Utseende, ålder och yttre attribut har betydelse, även på en industri…

Mikael känner även idag att då han får kontakt med nya människor i telefon skapar de sig omedvetet en uppfattning i telefon om vem han är och hans företag. Då han väl möter personen i fråga och skall utföra ett arbete så kan han se hur förvånade och chockade de kan bli då de inser att han sitter i rullstol.

Människor skapar sig först en egen uppfattning och sen får man försöka att ändra den genom att visa vem man är. Men det tar bara onödig tid, så det är lika bra att berätta det direkt istället

Monika har positiva erfarenheter av processen att komma in på arbetsmarknaden. Hon upplever att hon har fått ny kunskap och detta har stärkt hennes självkänsla och

självförtroende. Med satsningar från Arbetsförmedlingen och Arbetslivsresurs har hon fått nya möjligheter genom exempelvis utbildning och praktik. Sammantaget har hennes erfarenheter varit positiva.

Jenny uttrycker sina erfarenheter så här;

Själva processen att komma in på arbetsmarknaden har jag inte haft så stora problem med. Det har däremot varit jobbigare då jag har känt att pressen från mina arbetsgivare har varit för stor.

I början sa jag inget till någon om att jag har schizofreni, det kändes ju som att jag skulle bli bedömd som konstig.

Något som var positivt där jag hade ett längre vikariat var att jag berättade för min chef precis som det är och det gjorde jag på ett ganska tidigt stadie, bara för att gardera mig. Eftersom jag i det skedet skulle ändra lite på min medicinering visste jag att jag kunde bli sämre igen, så jag kände att det var lika bra att tala om som det var. Det kändes skönt efteråt då jag hade pratat med min chef och att det kändes som att hon förstod.

4.5 Bemötande

Lars menar att många har förutfattade meningar om funktionshindrade. ”Många blir osäkra i

en funktionshindrad persons sällskap och de verkar nästan tro att man är dum i huvudet.”

Detta bidrar till att man känner sig mindrevärdig som person, vilket är något som Markus erfar. Markus tror att en funktionshindrad person måste bevisa så mycket mer för att bli accepterad.

Maria har varit försiktig med att berätta för sin omgivning att hon har lönebidragsanställning. Hon menar att ”man blir ganska lätt stämplad som mindre vetande”. Maria säger också att hon inte är en psykisk stark person och tar lätt illa vid sig då omgivningen påpekar något hon har gjort fel.

Mikael menar att man i många sammanhang som funktionshindrad inte blir betraktad som normal. Han har många gånger känt sig som avvikande då människor exempelvis vänder sig mot hans hustru och pratar till henne i stället. Mikael säger att så fort man frångår det som anses vara normalt är man avvikare.

Om det skulle rulla in tjugo stycken rullstolsburna i ett litet snabbköp, då hade man plötsligt inte varit samma avvikare

Ser man en rullstolsburen som försöker komma över en trottoarkant vill man rusa fram för man tror att det är det som förväntas. Men det kanske är så att den rullstolsburne varken vill eller behöver hjälp, bara han får lite tid.

Mikael menar att det även är detsamma i arbetslivet. Människor vill hjälpa till för mycket ibland.

Det finns så mycket förutfattade tankar som människor bygger upp om hur det ska vara för att det ska vara normalt, och alla vill vara så normala som möjligt

5 Analys

Syftet med vår studie är att undersöka funktionshindrades strategier och erfarenheter av att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi vill därmed få en ökad insikt och förståelse i de intervjuades strategier i processen att bli en del av arbetsmarknaden samt vilken hjälp de funktionshindrade anser att de fått från myndigheter och andra aktörer i denna process. Goffman och Antonovskys, samt tidigare forskning finns som utgångspunkt då vi analyserar våra resultat i skilda temaområden.

5.1 Arbetssituation

Etableringen på arbetsmarknaden har stor betydelse för att funktionshindrade ska uppnå en känsla av sammanhang. Vårt material visar på hur förändringen från arbetslöshet till arbete kan innebära ett skifte från total ensamhet till respekt från en arbetsgrupp och få vänner på fritiden.

Att uppleva sig själv som avvikande, vilket Goffman (Goffman 2008) beskriver i teorin om Stigma visar sig tydligt i vår undersökning då det gäller de intervjuades arbetssituation. Det märks att några av de intervjuade tycker att det främst var i skedet då de sökte arbete eller i början på en arbetsplats som de upplevde sig som avvikande. Flera uttrycker att de nu möts med respekt. Det verkar vara så att det som i en inledning är avvikande efter ett tag uppfattas av omgivningen som normalt. Detta gäller inte personerna med osynligt funktionshinder som istället har en rädsla för att bli påkomna med sitt funktionshinder och inte klara av arbetet.

Vi kan se i resultatet att personerna som har ett synligt funktionshinder verkar överlag trivas med sitt arbetsliv idag och att deras funktionshinder inte är något som hindrar dem. Hos personerna med osynligt funktionshinder är upplevelserna lite annorlunda.

Jenny uttrycker en rädsla av att inte klara av arbetet. Hon är rädd att det ska bli för höga krav så att hälsan försämras. Maria säger att hon inte hittat en arbetsplats som hon känt att ”här vill jag arbeta länge”. Hennes sociala handikapp har inneburit att hon vid några tillfällen valt att sluta utan att egentligen tala om för någon varför. Hon upplever att klimatet på

arbetsmarknaden är hårt och att hon inte kan leva upp till det. Enligt Goffman bör man som avvikare göra sin omgivning medveten om sitt stigma. Detta är något en av

intervjupersonerna bekräftar då han menar att det är bättre att göra sin omgivning medveten om funktionshindret på en gång då det underlättar i många situationer. Jenny, som i början inte sa något om sin schizofreni, säger att när hon en gång berättade för sin arbetsgivare kändes det bra.

Då vi analyserar vårt resultat kan vi se att det finns en viss motsägelsefullhet i det på så vis att flera av de intervjuade uttrycker att de trivs med sin situation i arbetet. Men att det samtidigt finns en känsla av att inte passa in i arbetslivet, att inte få de jobb man önskar och att som en av de intervjuade uttrycker, att man inte som funktionshindrad kan räkna med att ta vilka jobb som helst. Upplevelsen av att funktionshindret står i vägen i arbetsrelaterade situationer skulle kunna tolkas utifrån Antonovskys teori om KASAM. Att som funktionshindrad känna sig begränsad och inte kunna ta det jobb man önskar skulle kunna skapa en känsla där det saknas meningsfullhet för de arbetsuppgifter man har eller på något sätt tilldelas.

5.2 Strategier

Några av de intervjuade personerna upplever själva att de inte har några strategier. Även om de inte har haft en genomtänkt plan har de ändå agerat och valt vägar för att nå arbetslivet. Det de ger uttryck för är att de inte tagit så stora egna initiativ. T ex att de har förlitat sig på SIUS-konsulenten. Detta visar på vägledarens och konsulentens betydelse.

De andra personerna i undersökningen hävdar däremot att det till stor del är deras egna initiativ som fört dem ut på arbetsmarknaden, exempelvis att använda sin förmåga att skapa kontakter för att få jobb.

Goffmans teori om Stigma (Goffman 2008) stämmer väl överens med de resultat som framkommit i undersökningen. De finns en tydlig skillnad när det gäller strategier mellan de personerna med synliga funktionshinder och de med osynliga. De med synliga

funktionshinder kan och försöker inte dölja sitt stigma. Flera av personerna i undersökningen med synliga funktionshinder verkar ha utvecklat stigmatiserade strategier. Dessa strategier går bland annat ut på att visa och förklara vad man kan. Att man inte kan allt är uppenbart för arbetsgivaren.

I vårt resultat kan vi se att det finns ett par av de intervjuade som uppenbarligen är mer försiktiga med att diskutera och ”gå ut” med sitt handikapp i situationer då de skall etablera sig på arbetsmarknaden. Den gemensamma nämnaren för dessa individer verkar vara att funktionshindret inte är något som är synligt, utan ett dolt handikapp som de känner ett obehag för att deras omgivning skall upptäcka och att detta i sin tur kan påverka deras arbetsliv. Dessa tankar och känslor de bär på är det som Goffman beskriver som den

stigmatiserades rädsla för att hamna i en misskreditabel situation och dessa situationer skapar en stark psykisk press.

Att vara stigmatiserad och en avvikare kan upplevas som en börda rent känslomässigt skriver Goffman. Detta uttrycks i undersökningen genom att det kan vara svårt att nämna framförallt sitt osynliga funktionshinder för arbetsgivare och omgivning. Det finns en rädsla att bli betraktad som konstig eller som mindre vetande. För att minska bördan kan en del utveckla stigmatiserade strategier och en intervjuperson nämner att hon vid ett längre vikariat berättade för sin chef om schizofrenin. Detta minskade rädslan för att bli påkommen med

funktionshinder om hälsan försämrades.

När det gäller begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i strategin för att etablera sig på arbetsmarknaden kan man tydligt se att en av de intervjuades strategi handlade om ett rop på hjälp för att han saknade såväl begriplighet, hanterbarhet som meningsfullhet. Den process som startade ökade hans hanterbarhet och han upplevde att hans agerande åstadkom något. Några verkar att i sin väg till arbetslivet ha en känsla av hanterbarhet. De har också en känsla av begriplighet då de upplever sig ha tillräckliga möjligheter att hantera situationer som uppstår. Att etablera sig på arbetsmarknaden med något man trivs med och därigenom uppnå en känsla av mening är kopplad till en mycket stark längtan att egna initiativ tas.

I rapporten Strategi för fler personer med funktionshinder ( Rapport till

arbetsmarknadsdepartementet, februari 2008, Dnr 01-2008:627) i arbete skriver författarna att funktionshindrades personers möjligheter att få och behålla ett arbete påverkas av en rad olika faktorer som har att göra med de personliga förutsättningarna, förhållanden på

arbetsmarknaden och villkoren i arbetslivet samt samhällets stöd. Detta är något vi har konstaterat när de gäller våra intervjupersoner. Alla ovan nämnda faktorer har påverkat etableringen på arbetsmarknaden. Tydligast kanske de personliga förutsättningarna har varit. Flera har betonat vikten av att vara framåt och att ta egna initiativ för att lyckas skaffa arbete.

5.3 Positiva respektive negativa erfarenheter

De positiva erfarenheter som de intervjuade nämner handlar både om egna initiativ och andra aktörers agerande som lett fram till arbete. Men det handlar också om att bli bemött med respekt. För en av de intervjuade var det en viktig del i processen att kommunen skickade ut informationsbrev om datautbildning och för honom är det en positiv erfarenhet. Mikael ser det som en positiv erfarenhet att han inte gav upp. En av de intervjuades positiva erfarenheter från processen att etablera sig på arbetsmarknaden är att hon fått ny kunskap, vilket stimulerat och gett henne stärkt självkänsla.

Relaterat till teorierna ser man att händelser som bidragit till ökad känsla av sammanhang och bemötande som bidragit till att minska upplevelsen av att vara avvikande, dvs. när man blir bemött med respekt, ger positiva erfarenheter. På samma sätt blir händelser som bidragit till minskad känsla av sammanhang och bemötande som ökar upplevelsen av att vara avvikande negativa erfarenheter.

De negativa erfarenheterna handlar om att inte motsvara arbetsgivarens krav, rädslan av att inte klara arbetet, kontakten med myndigheter och bemötande från arbetsgivare och

omgivning. En person berättar om attityder hos arbetsgivare som har mycket med yttre attribut som utseende att göra som är negativa erfarenheter för honom. I Markus kontakt med Arbetsförmedlingen var hans upplevelse att han vara ännu en person de var tvingade att skaffa sysselsättning till. Han upplevde att det fanns något de ansåg att han kunde göra utav de jobb som fanns. För Maria innebär det en stor besvikelse när en arbetsgivare drog tillbaka sitt löfte om jobb. Det skapade tankar som ”Vad är det för fel på mig?”.

Goffman skriver att när vi möter en ny individ skapas de första intrycken och med dem skapas förväntningar om hur den här individen är och fungerar och vi har gjort en kategorisering av den andre. Detta är något vi kan relatera till vårt resultat utifrån vår intervjuguide. De första intrycken där man upplevs bli granskad och bli bedömd berättar flera av intervjupersonerna att detta upplevs som negativa erfarenheter/upplevelser.

5.4 Myndigheters och andra aktörers agerande

Det råder delade meningar bland intervjupersonernas erfarenheter av olika myndigheter, men ett återkommande ord som har varit information. Här vill vi peka på en individs upplevelse av vikten av hanterbarhet han eller hon har i sin tillvaro. Antonovsky menar att det gäller inte bara att förstå sin tillvaro utan att även känna att det finns verktyg för att kunna påverka eller förändra den. Detta kan både gälla vilket synsätt individen har på hela sin tillvaro eller att rent praktiskt se nya utvägar. Detta vill vi koppla till det vi ser i vårt resultat. Det finns en röd tråd i det som sägs bland de intervjuade och detta handlar om vilken information de

funktionshindrade har fått av olika myndigheter. De personer som har varit nöjda med till exempel Arbetsförmedlingens insatser tillhör dem som anser att de har fått information och ny kunskap. Detta har varit i form av exempelvis omskolning, information om rättigheter och skyldigheter, arbetsplatsbesök, praktik etc. De personer som är nöjda har med olika insatser fått verktyg för att kunna förändra sin situation på arbetsmarknaden och som

funktionshindrad. Vi anser att de har blivit sedda för vilka personer de är, vilka förmågor de har och vad de önskar att få ut av tillvaron. De har fått en möjlighet att förändra sin situation. Sjöberg och Abrahamsson tar upp i boken Arbetsliv och funktionshinder (Abrahamsson 2002) vikten av att ha ett arbete och att vara delaktig. Detta är även något som en av de intervjuade uttrycker då han menar att ett arbete är källan till självförtroende. Abrahamsson säger att vi måste lära oss att se människan bakom handikappet och inte låsa oss fast vid handikappet hos människan. Därmed säger han att bemötande, kompetens, respekt och positiv självuppfattning är viktiga inslag i dialogen om funktionshindrade i arbetslivet. Detta är något vi finner i vårt resultat då en av de intervjuade uttrycker vikten av hur de funktionshindrade blir bemötta. Exempel på detta är att bli erbjuden ett arbete som känns meningsfullt och att det skall finnas en känsla att inte bli ”gömd” i samhället.

Enligt Antonovsky är känslan av mening den viktigaste av KASAM och då vi ser till vårt resultat och vad några av de intervjuade har uttryckt är att det måste finnas en mening med sysselsättningen.

Sjöberg menar att ett arbete är meningsskapande, man utvecklas och lär sig nytt. För de flesta som har ett arbete är det en av de viktigaste delarna i livet.

Några av intervjupersonerna är nöjda med myndigheternas agerande. Ett par anser att Arbetsförmedlingens tjänster fungerat, men att Försäkringskassan förknippas med problem. Någon annan anser däremot att Försäkringskassan hjälpt honom mycket när det gäller psykolog, rehab och sjukgymnastik. En respondents kontakt med både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har gett känslan av att det är ett tungrott system. För en respondent har SIUS-konsulenten varit en av de viktigaste personerna.

I en respondent, och flera andras, väg till arbetsmarknaden är hanterbarheten till stor del kopplad till SIUS-konsulenten. Det visar sig här att Arbetsförmedlingen har en viktig roll när det gäller att skapa begriplighet och hanterbarhet för den funktionshindrade genom att hjälpa och lotsa till ett arbete. En respondent uttrycker att det hade varit bra att ha en agent som kunde reglerna och som kunde prata för mig.

Det som är tydligt i undersökningen är att det behov man har av myndigheter skiftar. Beroende på funktionshinder, om det är medfött eller förvärvat och om det är synligt eller osynligt. Det beror också på vilken egen initiativförmåga man har.

Vi upplever att de personer som har intervjuats i studien, verkligen vill vara en del av arbetsmarknaden. Vi tolkar det som att mycket ligger på arbetsgivarens vilja att anställa en person med ett funktionshinder och att vägen dit är en ökad kunskap i samhället. Ett exempel på detta skulle kunna vara att övergå från lönebidrag till osubventionerade arbeten. Ytterligare ett exempel är att de funktionshindrade skulle profileras på ett positivt sätt, vilken en av de respondenterna menar skulle vara en väg till arbete.

6 Slutsatser

I vårt resultat har det framkommit att några av respondenterna har haft tydliga strategier när det gäller egna handlingar och beslut, medan de övriga inte ha haft medvetet uttalade