Att knyta ihop en konstbiennal i stadsrummet : Rummen mellan verken

Att knyta ihop en konstbiennal i

stadsrummet

Rummen mellan verken

Mirka Kylmäaho

För avläggande av filosofie kandidatexamen i Informationsdesign med inriktningen Rumslig gestaltning

Ett examensarbete på grundnivå, 15 hp Examinator Yvonne Eriksson

Handledare Virginia Kallia och Laura Gottlieb Akademin för Innovation, design och teknik Mälardalens högskola

2021-06-0X (Datumet då du presenterade och försvarade ditt arbete skrivs här innan

Sammanfattning

Detta arbete är för avläggande av kandidatexamen i informationsdesign med inriktning mot rumslig gestaltning. Examensarbetet har utförts i samarbete med OpenArt, en utställning som breder ut sig över Örebro citykärna vart annat år. Genom arbetet har jag utforskat hur utställningsrummet kan gestaltas för orienterbarhet, för att bidra till flöde och locka besökare.

Vid tidigare utställningar har biennalen inte arbetat med tydliga system i stadsrummet för spontan orientering. Besökare har upplevt att det varit svårt att hitta och besöken försvåras ytterligare av långa avstånd och påverkas i högsta grad av stadens läsbarhet, som utforskats i detta arbete för att identifiera behov och en specifik plats att arbeta med. För att öka flöde har teorier kring wayfinding och berättande utforskats för att ta fram ett system som knyter ihop utställningen i rummen mellan verken.

Systemet innefattar nodförstärkande ledmarkeringar med citat från tidigare besökare. Systemet kan användas för orientering direkt i rummet genom wayfindingstrategin track following. Resultatet har tagits fram genom

dokumentära analyser, enkät och olika analyser av kartor, rörelsemönster och plats. Genom workshop och nära samarbete med OpenArt har berättelsen någon

mötte staden och konsten kunnat identifieras, som föreslås vara tema för

utställningsrummet.

Nyckelord: Rumslig gestaltning, wayfinding, wayfindingstrategier, stadsrum, konstbiennal, meaning driven design, mening, berättande, flöde, social navigation.

Abstract

This work is for the completion of a bachelor's degree in Information design with a focus on Spatial Design. The project has been carried out in collaboration with OpenArt, a biennial art exhibit that occurs across Örebro city center every other year. In this thesis I’ve explored how design in the exhibition space can contribute to visitors wayfinding processes, attract passers-by and how design can contribute to visitor flow.

In previous years, the biennial has not worked with clear in-space wayfinding systems for spontaneous orientation. Visitors have experienced difficulties in finding the art works and navigating in the exhibition. A visit is further

complicated by long distances and greatly affected by the city's readability. In this work, readability by city elements has been explored in order to identify needs and a specific place to work with. To increase flow, theories about wayfinding and storytelling have been explored to develop a system that connects the exhibition through the spaces between the art works.

The system includes node-strengthening track markings with quotes from previous visitors. The system can be used for orientation in the environment through the wayfinding strategy track following. The results have been produced through documentary analyzes, questionnaires and various analyzes of maps, movement patterns and space. Through workshops and close collaboration with OpenArt, the story someone met the city and art has been identified, which is proposed to be the theme of the exhibition space.

Förord

Jag mötte OpenArt första gången när jag flyttade till Örebro i september 2013. Utställningen hade precis plockats ner och det jag fick uppleva var samtal. Många diskuterade en kissande pojke. Många var passionerat arga. Det var inte konst. Eller det var för dyrt. Jag blev mest provocerad över hur provocerade andra var. Det gjorde mig lite ledsen. Varför kunde de inte bara låta konsten vara det den var? Följande biennal, 2015 njöt jag, älskade konsten, älskade staden i dess nya, tillfälliga form. Hur upplevelsen kunde förändra vardagen och tillföra spänning. Jag tog in de olika budskapen, reflekterade över konsten, över staden och dess alla platser i sina nya former. Än diskuterades konsten, politiken, pengarna och

diskussionerna skavde i mig. Men dagen jag verkligen kopplade ihop den sista pusselbiten av OpenArt, dagen jag innerligt förstod vad det handlade om var en dag på bussen, sommaren 2017. I en relativt tom buss satt en kvinna i 70-årsåldern några rader framför mig. Vi närmade oss Järntorget och under ett par sekunder stannade bussen framför den enorma installationen av stolar som jag själv hade åtrått, drömmande, under sommaren. Kvinnan vände sig plötsligt om mot mig. Med en bestämd, något upprörd blick såg hon på mig och sa ”Jag

förstår inte vad de håller på med. Vet du. Det här är INTE konst. Det här är bara FULT! Det är INTE konst.” Jag gick runt med ett leende på läpparna hela den

dagen och smälte det lilla mötet. Orden hon hade kläckt ur sig. Hennes åsikt och provokationen. Det lilla mötet. Som var så vackert. Där stadsrummet och konsten skapade ett möte, ett samtal, mellan helt främmande personer vars vägar råkade korsas. Och jag minns det mötet än idag. Idag är det ett varmt minne. Idag, fyra år senare, ger det mig fortfarande ett leende på läpparna. Och jag förstår nu.

Personen jag mötte, som var så provocerad. Det var det som var meningen. Det

där vill jag göra, tänkte jag redan då. De där känslorna vill jag skapa och

möjliggöra. Ett möte provocerat av rummet, konsten och samhället. Det där mötet vill jag skapa. Känslor och ett möte som bidrog till mitt beslut att börja studera rumslig gestaltning på Mälardalens högskola.

Informationsdesign är så mycket. Det handlar om människan som ska röra sig i miljöer som måste fungera för dem. Det handlar om att skapa miljöer där

människor får ta del av något. Något viktigt, något mindre viktigt. Det handlar om att göra våra miljöer tillgängliga, men också meningsfulla. Rummen kan tala till oss, berätta något, lära oss något eller bara finnas där för oss. Och konsten. Konsten låter oss ta del av berättelser och budskap, de kan ge våra miljöer

mervärde, skapa trivsel och identitet. Konsten kan allmänbilda, låta människan ta in nya perspektiv och ny information om samhället och livet.

Mötet mellan konsten och människan behöver vara tillgängligt. Konsten är ett bra medium för människor att få ta del av olika perspektiv och det kan ge oss något verkligt att ta fasta på i våra diskussioner. Diskussioner, som är en av våra mest grundläggande rättigheter kan hjälpa till att föra samhället framåt. En personlig oro är att vi utan diskussionerna kanske blir passiva i utvecklingen och glömmer bort att vi är en del av den.

Jag vill uttrycka ett stort tack till mina handledare Virginia Kallia och Laura Gottlieb som varit ett enormt stöd under veckorna för det här arbetet. De har lyckats ta sig igenom och hänga med i de mest röriga tankegångarna och texterna som varit del av processen. Båda så fina människor som har varit klippor att få ventilera och bara prata med. Jag kommer sakna er! Ett stort tack även till teamet på OpenArt, som tagit emot mig och som jag fått äran att hänga med och

djupdyka i.

Inte minst vill jag tacka min sambo Rickard, som tålmodigt hållit ställningarna i hemmet under de stressigaste av tider.

Nu, mot nästa äventyr.

Innehållsförteckning

2.2 Narrativ och berättande ... 13

3. Metod ... 15

3.1 Dokumentär forskning ... 15

3.2 Analys av kartor och plats ... 15

3.3 Enkätundersökning ... 16 3.3.1 Persona ... 17 3.4 Workshop ... 17 4. Analys ... 18 4.1 Dokumentär analys ... 18 4.1.1 Utställningsrummet ... 18

4.1.2 Karta och app ... 20

4.2 Stadsrummet och utställningsrummet ... 21

4.2.1 Stadsbild ... 22 4.2.2 Upplevelse ... 23 4.2.3 Statistik ... 23 4.2.4 Instagramflöde ... 24 4.2.1 Wayfinding ... 25 4.3 Upplevelseanalys på plats ... 28 4.5 Enkät ... 29 4.5.1 Persona ... 30 4.6 Workshop ... 31 4.7 Berättande ... 32 4.9 Sammanfattning av analys ... 34 5. Gestaltningsförslag ... 35

5.1.3 Material, färg och form ... 44

7. Slutsats ... 45

8. Källförteckning ... 47

9. Figurförteckning ... 49

10. Bilagor ... 50

Bilaga 1: Kartor för analys ... 50

Bilaga 2: Enkätsvar ... 54

1. Inledning

I artikel 27 av FN’s deklaration för mänskliga rättigheter framhålls att alla ska ha rätt till att ”njuta av konst” och ”delta i samhällets kulturella liv”

(Regeringskansliet 2011). I det offentliga rummet kan konst skapa närvaro i stadsrummet, ge platser identitet och mervärde och på sikt bidra till människans livskvalité (Statens konstråd, u.å., hämtad 2021-03-23). Offentlig konst finns i många olika former: tillfälligt som permanent och den kan uppkomma genom alltifrån offentliga upphandlingar och urval till gerillahandlingar (Public Art Research Report 2018).

En alltmer förekommande form för offentlig konst är konstbiennaler, tillfälliga utställningar av samtida konst som återkommer vart annat år (Public Art Research Report 2018). De är ofta i stort format och kan till exempel ta över stadsrummen (Ibid.). Offentliga biennaler kan innebära en chans för fler att upptäcka konst och kultur, samtidigt som det kan innebära en plattform för konstnärer att nå en större publik. För området där biennalen äger rum kan det samtidigt innebära intäkter och tillväxt genom ökat turistflöde och rörelse i allmänhet i stadsrummet. Det här examensarbetet sker i samarbete med OpenArt, Nordens största konstbiennal (OpenArt 2021) som äger rum i Örebro. Under biennalen ställs konstverk ut i Örebros centrala stadsrum, där den kan ta över alltifrån byggnader, gator och vatten till shoppingcentrum och andra verksamheters lokaler. OpenArts uppkomst skedde genom insikten att få besöker konsthallar och att tröskeln är stor för att göra det. Syftet med utställningarna är att tillgängliggöra konsten för att fler ska få uppleva och ta del av den.

1.2 Problembeskrivning

I sin kommunikationsplan uppger OpenArt att en del av tillgänglighetsarbetet är att alla ska kunna lokalisera konstverken i stadsrummet. Under utställningarna har OpenArt analoga kartor som kan hämtas vid infohubben och en app genom vilken besökaren kan orientera sig och hitta de olika konstverken. Under 2017 hade OpenArt 160 000 unika besökare varav 10 000 laddade ner appen. Hur många som hämtade och använde kartor är svårare att få statistik på, men med

reservation för dessa riktar sig det här examensarbetet mot resterande 150 000 personer som inte laddar ner eller orienterar sig med hjälp av appen.

I konstutställningar generellt brukar man arbeta med till exempel teman, där man väljer verk utifrån temat. Sedan avgör till stor del rummets layout och

eller verken bestämma plats i staden och man arbetar inte utefter fasta teman vid urval av verk och konstnärer.

1.3 Syfte

I en utställning av den omfattningen - där stadsrummet är utställningsrummet - kan det uppstå svårigheter i att skapa flöde mellan verken och vissa verk får färre besök än andra. Om verken är svåra att finna och om ett besök är kognitivt belastande kan det i värsta fall motverka syftet att tillgängliggöra utställningen och konsten.

Under OpenArt placeras konst ut på olika ställen i stadsrummet, ibland med långa avstånd mellan verken. Samtidigt innebär utställningen ett nytt sätt att se på stadsrummet och ett nytt sätt att röra sig i det. OpenArt vill nå alla, men många passerar verken i sin dagliga rutt, utan att ta del av helheten och många kanske upplever problem att hitta och ger upp på grund av långa sträckor och låg

läsbarhet. Problematiken blir således speciell ur ett informationsdesignperspektiv, jämfört med annan offentlig konst och kompakta utställningar i inomhusmiljö. I detta examensarbete undersöks problematiken kring utställning i stadsrummet utifrån människans kognitiva förmåga att läsa av och tolka sin omgivning. I detta utforskas stadens orienterbarhet och vilka element som kan tillföras

utställningsrummet, tillika stadsrummet, för att bidra till att knyta ihop

utställningen. Med knyta ihop avses här att skapa en starkare helhet, underlätta för orientering och därmed bidra till ett ökat flöde genom utställningen. Detta med målet att fler ska kunna ta del av konsten och utställningen i sin helhet, utan att hindras av faktorer som rör läsbar stad. För att se till användares tolkning av rummet och för tillgänglig orientering utgår arbetet ifrån teori kring kognition och wayfinding, medan teori för berättande ytterligare kan bidra till att knyta ihop utställningen, samt ge mening och andra värden. Informationsdesignproblem blir således att utforska hur gestaltning kan underlätta för orientering och hur rummen mellan verken kan gestaltas för att skapa en helhet.

Examensarbetet kommer att mynna ut i ett gestaltningsförslag för kommande utställning. Det här arbetet riktar sig till OpenArt, men även andra utställningar som upplever samma problematik, som vill ha besökaren och tillgänglig

orienterbarhet i fokus i arbetet med utformning av utställningen.

1.4 Frågeställningar

På vilket sätt kan artefakter tillföras den förändrade staden under en konstbiennal för att underlätta för människan att orientera sig och på vilket sätt kan detta bidra till flöde i utställningen?

På vilket sätt kan berättandegrepp användas för att knyta ihop utställningsrummet, locka besökare och ge utställningsrummet mening och upplevelse, utöver

funktion?

1.5 Avgränsningar

Arbetet har avgränsats till utemiljöer och orientering i rummen. Det innebär att jag inte ser exempelvis på utformning eller gestaltning av kartor, digitala

hjälpmedel eller guidning. Många verk i utställningen brukar placeras inomhus, i till exempel köpcentrum. Dessa ytor lämnas utanför detta arbete för att fokusera på orienterbarhet och flöde utomhus, som är mer generell. Konceptet som tas fram kan sedan utgöra grund även för att öka orienterbarhet till inomhusytorna.

Avgränsning har även gjorts för undersökning av färg och i arbetet ges endast en kort reflektion kring form. I gestaltningsförslaget används istället färger enligt OpenArts grafiska manual. Ytterligare avgränsningar har gjorts under arbetets gång, för att smalna av till en konkret plats och konkreta behov.

2. Teori

Under arbetet har jag haft ett källkritiskt förhållningssätt, sökt i huvudsak peer-reviewed-artiklar och ifrågasatt den litteratur som inte expertgranskats. För McKenna-Cress & Kamien (2013) exempelvis kan vetenskaplighet ifrågasättas, då den ej är expertgranskad enligt peer review. Denna används dock främst i arbetet för att lyfta hur man arbetar med berättande i utställningar generellt. Människans förmåga att förstå och skapa berättelser kan utläsas av övrig litteratur, som prof. em. Abbotts introduktion till narrativ (2008), som tagits fram genom Cambridge University. Boken har spårats vidare till expertgranskad recension av Herman (2003), som lyfter att boken ger en bra start för dem som söker en ”synoptic overview of recent scholarship on narrative”.

2.1 Wayfinding

För att besvara frågorna har jag grundat arbetet på teorier kring kognition

avseende wayfinding och berättandeteori. Wayshowing handlar om att designa för människans beteende, informationshämtning och för de beslut hen tar i

wayfinding-processen och detta behöver göras i det fysiska rummet (Passini 1996, 321). Vid visuellt sökande riktar vi in oss på den information som är relevant för oss där och då (ibid.) och vi har förmågan att kunna hålla uppmärksamhet på ett visst antal objekt samtidigt (Chun 2011). Dessa objekt utgörs av sådant som är

2008, 12) och om visuell uppmärksamhet, som ju inte alltid kan motstå distraktion (Chun 2011).

Att finna sin väg handlar till stor del om att tolka sin omgivning. Tolkningen sker genom kognitiva processer i våra hjärnor, där vi tar in information från

omgivningen och blandar den med våra tidigare erfarenheter. Både inre och yttre faktorer avgör alltså våra tolkningar, där det vi upplever med våra sinnen - det vi ser, hör och förnimmer, tillsammans med händelser och minnen spelar in i processen. (Lynch 1960 & Mollerup 2013, 19)

2.1.1 Stadselement

Yttre faktorer innebär exempelvis stadens fysiska element, eller det som av Lynch (1960) benämns City elements, svenska stadselement. Miljön vi rör oss i ger oss information, till exempel i form av dessa stadselement, vilka vi sedan tolkar och organiserar. Dessa element bidrar till en stads läsbarhet och genom dem bygger vi kognitiva kartor av våra miljöer som hjälper oss i vår orientering och förståelse av miljöerna (Lynch 1960; Passini 1996 & Mollerup 2013, 24).

Stadselementen i Lynch (1960):

Paths (sv. Leder): Leder är främst olika vägar och gator, genom vilka människan

rör sig (Ibid., 41). Breda leder läses generellt av som huvudgator/huvudleder och människor har en tendens att söka dessa och förlita sig på dem (Ibid., 50-51).

Edges (sv. Kanter) Andra linjära element, som inte är leder. Kan utgöras av

exempelvis barriärer, men även annat som till exempel ramar in olika distrikt. (Ibid., 62)

Districts (sv. Områden) Distrikt är ofta större områden i en stad. Ofta har

byggnader i ett distrikt liknande egenskaper eller funktion. (Ibid., 66-68)

Nodes (sv. Noder) Noder, eller knytpunkter är platser i stadsrummet där

exempelvis vägar korsas. De kan utgöras av korsningar mellan vägar, men även torg och busstationer. Noder är beslutspunkter, varför människan generellt har högre uppmärksamhet vid dessa punkter. (Ibid.,41-42 & 12)

Landmarks (sv. Landmärken) Landmärken är element som särskiljer sig i

stadsrummet, ofta genom skala, färg eller form. (Ibid., 78) 2.1.2 Strategier för wayfinding

Mollerup (2013) beskriver wayfinding som en problemlösningsprocess i tre faser där vi först söker rutt, tar beslut och till sist följer beslutet. Vi använder oss sedan av olika strategier (se nedan) för att finna vår väg. Relevanta strategier avgörs dels av våra vanor, men till stor del tillsammans med extern information som vi

processar för att utläsa och välja rutt. Processen förs både på plats och i förväg, men information på plats leder ofta till nya beslut och i dessa fall är det vår vilja eller behov som leder till nya beslut (Mollerup 2013).

Track following (sv. Följa spår eller led) Vid track following följer man spår,

tecken eller leder som kan vara visuella, taktila och hörbara. Att läsa av och följa skyltar är ett exempel på track following, men även gångar som på muséer och IKEA leder enligt track following. Denna strategi är en av de två enklaste strategierna att följa, näst efter aiming (se nedan). (Ibid., 28)

Route Following (sv. Följa rutt) När vi följer vägbeskrivningar utför vi route

following och detta kan ske genom att vi får instruktioner från en annan person, men även genom en viss typ av kartor, där rutten finns markerad. (Ibid., 30)

Educated seeking (Ibid., 34) (sv. – Välgrundat sökande) Vid den här strategin

används logiskt tänkande och intellekt. Vi antar till exempel, utifrån erfarenheter, att godiset i butiken eller fyndavdelningen på en ny IKEA-butik finns nära kassorna.

Inference (Ibid., 36) (sv. Slutsats) När vi utför denna strategi ser vi till exempel

på siffror och bokstäver. Söker vi husnummer 23 eller ingång C, drar vi en slutsats om var målet finns baserat på siffror eller bokstäver före eller efter.

Screening (sv. Gallra, sålla, testa) Vid screening söker man igenom ett område

efter något specifikt (Ibid., 38), man utför denna strategi om man till exempel söker igenom ett centrum efter en blomsterhandel.

Aiming (sv. Sikta) Vid aiming riktar man in sig på något (till exempel på ett

landmärke) och går helt enkelt mot det. Detta kan ske genom direkt eller indirekt aiming, där den senare innebär att man riktar in sig på ett element men med syfte att nå något som finns i närheten av det. Framför track following är detta den enklaste strategin att använda sig av. (Ibid., 40)

Map reading (sv. Kartläsning) Vi kan orientera oss genom både portabla och

stationära kartor. Stationära kartor kan exempelvis vara du-är-här-kartor, kartor i rummet, där kartans plats finns markerad. (Ibid., 42) Portabla kartor kan idag vara både digitala och analoga.

Compassing Vid compassing navigerar vi oss utifrån väderstrecken, som vi i sin

tur identifierar genom kompass eller andra tecken i miljön. (Ibid., 44)

Social wayfinding/Social navigation utför man om man på ett eller annat sätt

orienterar sig utifrån andra människor (Ibid., 46). Gehl (2011, 23) framhåller att det främst är människor som lockar andra till en plats och att vi främst dras till platser där andra människor utför aktiviteter. Sett till detta kan social wayfinding vara det som kanske främst kan antas bidra till flöde.

Dalton m. fler (2019) lyfter olika typer av social wayfinding: Strong social wayfinding är medveten kommunikation om orientering, där man till exempel tar in instruktioner från andra eller följer en guide. Det kan också innebära att man i grupp diskuterar och tar beslut tillsammans. Detta kan ske direkt på plats (strong

innebär att den sociala orienteringen är indirekt. Man orienterar sig då utifrån andra människor genom att till exempel följa strömmen. Man utför även weak

social wayfinding om man följer spår från människor som varit där tidigare.

Människor influerar varandra i orienteringsprocessen på två olika sätt: genom

person-place cues och person-space cues. Den förste innebär att människan tolkar

en plats som populär om man ser många gå åt det hållet, i vilket fall människan har en tendens att följa strömmen. Person-space cues innebär att man läser av ett utrymme som mer tillgängligt avseende rumslig layout, om många människor rör sig i det. (Dalton, Hölscher & Montello 2019)

2.1.3 Design för wayshowing

Genom att kartlägga de olika stadselementen (barriärer, landmärken, leder, distrikt och noder) kan man förstå hur människorna läser av och tolkar staden (Lynch 1960). Till Lynch’s notationssystem har Branzell (1971) tagit fram ett kompletterande notationssystem genom vilket man kan fokusera på upplevelser av en plats. Det senare ger möjlighet att se bortom de fysiska stadselementen, på helheten och emotionella aspekter.

Ett sätt att gestalta för god social wayfinding är genom att designa för transparens (Mollerup 2013, 46). Men som Gehl (2011, 83) framhåller har vi sällan god sikt i stadsrummet och möjligheten att se andra människor ligger ofta på en radie om 20-100 meter i stadsrummet. För att samla människor behöver man annars se till att systemet är kompakt och med fördel skapa mindre utrymmen i det stora (ibid. 85). För att vidga rörelsemönstret kan man arbeta med att bryta av starkt linjära leder (Ibid.) Långa, linjära leder kan upplevas längre än de faktiskt är. Genom att placera exempelvis torg med jämna mellanrum, längs en linjär led kan dock avståndet upplevas kortare, liksom om leden bjuder på stimulans i någon form (ibid., 141) Därför kan man försöka skapa en upplevelse av att leden är kortare, genom att förse med delmål, tillföra stimulans eller genom att förkorta sikten.

2.2 Narrativ och berättande

Människan använder, skapar och upplever narrativ hela tiden och det är genom narrativ vi till exempel förstår tid (Abbott 2008, 1-3). Inte minst skapar vi berättelser genom våra kroppar som rör sig i fysiska miljöer, genom tid och rum (Hameed 2018). Likväl skapar vi berättelser i det statiska och applicerar

berättelser till konstverk (Abbott 2008, 7). Narrativ underlättar för människan att ta in och minnas information (Bedford 2014, 60). Som Bedford (i McKenna-Cress & Kamien 2013, 114) lyfter, väcker berättelser även känslor, som hen påpekar är lika viktiga för en utställning, som övriga funktioner och upplevelser.

Det som särskiljer narrativ är att de rör sig genom tid (Chatman, Seymour i Abbott 2008, 16), men med det sagt behöver inte en berättelse presenteras kronologiskt. Människans starka sinne för tid och berättande hjälper hen att sortera även om berättelsen inte presenteras enligt en kronologisk narrativ diskurs

(Abbott 2008, 16). Utställningar organiseras ofta utefter system som människor i regel är bekanta med, som kronologiskt eller enligt tydliga teman (McKenna-Cress & Kamien 2013, 109). Vid utställningar används berättande både till att leverera narrativ tydligt i rummet och till att helt enkelt användas som en metod för att organisera och skapa ordning (Ibid., 110). Ett narrativ öppnar upp för den som lyssnar och skapar kommunikation mellan sändare och mottagare (Bedford 2014, 59). Det är effektivt för att underlätta för besökarnas kognitiva förmåga att ta till sig utställningen, eftersom vi bygger förståelse genom berättelser och mening (Ibid.). Mening och berättande går hand i hand, berättelser hjälper oss att skapa mening av vår omgivning och våra liv (Abbott 2008, 6-8 & 10). Att skapa mening genom design handlar om att tänka innovativt och i många ansatser utforskas sådana frågor. Exempelvis inom ansatsen för meaning driven design, som syftar till att hitta ny mening till produkter och ge en ny anledning till att använda dem, utöver dess basala funktion (Öberg 2015).

Dramaturgi och konflikter är två av berättarkonstens viktigaste grepp. Inom dramaturgi används en tydlig berättarkurva för att strukturera upp berättelsen och den rör sig från ett anslag till klimax, med fördjupningar och upptrappningar av konflikter och olika händelser däremellan. I anslaget introduceras berättelsen, dess tema och konflikt. För att skapa ett bra anslag behöver man besvara frågor som vad det är för berättelse, vem det handlar om och hur det uppkommit. Under fördjupningen och konfliktupptrappningen möts man av delkonflikter och utmaningar. Avslutningsvis skänker en avtoning tid för reflektion och för upplevaren att smälta berättelsen. (Granath 2009)

Kleine (2017) lyfter att rumslig dramaturgi handlar om det temporära, att även rumsliga upplevelsen är uppbyggd av olika händelser i sekvens och att rumslig dramaturgi rör tid och rum, som övrig berättarkonst. Rumslig dramaturgi kan byggas upp på många olika sätt, repetition kan exempelvis bidra med att skapa sammanhållning, medan kontraster kan skapa uppbrott (Kleine 2017, 235).

Något som förenar de olika teoretikerna inom ämnena för berättande och wayfinding (Lynch 1960, 5-6; Passini 1996; McKenna-Cress & Kamien 2013; 109; Mollerup 2013 & Abbott 2008, 57), är att det finns ett starkt värde i det mystiska, i överraskningarna och i sökandet. McKenna-Cress och Kamien (2013, 109 & 133) påpekar att alltför enkla och tydliga system i utställningar kan

upplevas tråkiga, men vikten av att upplevelsen inte heller ska utgöras av förvirring.

3. Metod

Genom olika kvalitativa analyser har information och data hämtats in för analys av stadsrummet och utställningsrummet för att klargöra vilka behov och problem som finns. Metoderna som använts är baserade på dokumentär forskning

(Denscombe 2014, kap. 14) av visuella, digitala och skriftliga källor;

serveyundersökning (Ibid., kap. 1) genom enkät. Analyser av kartor och plats har utförts, som kan jämföras med dokumentär forskning av skapade bilder (ibid., 322). En workshop med OpenArt teamet har utförts i gestaltningssyfte och en persona har tagits fram för processen. Vid sidan om detta har information hämtats in genom dialog med OpenArt.

3.1 Dokumentär forskning

Olika dokument från OpenArt analyserades för att skapa förståelse för biennalen och för analys av tidigare utställningar. Dokumenten innefattade kataloger för tidigare utställningar, webbplats, kommunikationsplan, statistik och kartor. Vidare var den dokumentära analysen viktig för att identifiera problemområden och behov. Valet att använda dokumentär analys och analys av tidigare utställningar togs då utställningen ej fanns på plats under tiden för detta examensarbete och nästa års utställning ej var färdigplanerad.

Vid sidan om dokumentära analyser har nära dialog förts med OpenArt, för att kunna identifiera kärnan och de berättelser som utgör biennalen, men även för att få mer information kring dokumenten.

3.2 Analys av kartor och plats

För att identifiera problemområden analyserades stadsrummet utifrån Lynch’s (1960) teorier och notationssystem, liksom genom notationer baserade på Branzells (1971) system för notation av upplevelser. För detta arbete bidrog notationerna för de fysiska elementen till att identifiera behov i stadsrummet. Upplevelser kan vara subjektiva, men dessa backades även upp genom teori. Plats och kartor analyserades vidare jämte data från utställning som ägde rum 2019. Genom analyserna identifierades problemområden gällande orientering, varav fokusområde för detta arbete kunde väljas ut för vidare utforskning. Platserna som identifierades som problematiska analyserades sedan närmare genom upplevelsenotationer på plats. Analyserna hjälpte med förståelse för hur människan, teoretiskt, kan uppfatta miljöerna i fråga. Resultaten från den dokumentära analysen, tillsammans med kartor, statistik och övriga data analyserades för att identifiera tillgång till medel för de olika

lämpar sig för stadselementen. Detta gjorde jag för att identifiera behov sett till wayfindingstrategier, dvs. vilka som i designförslaget behöver tillgodoses för. För att testa statistiken analyserades även instagramflödet under #openartörebro under tiden för utställningen 2019. För analys av alla olika delar och för att skapa en helhetsbild visualiserades olika element i ett digitalt ritprogram som gav möjlighet att placera olika lager av information ovanpå varandra (se figur 1). Genom

metoden kunde olika data jämföras och analyseras i relation till varandra.

Figur 1 – Adobe illustrator, process

3.3 Enkätundersökning

För att identifiera en målgrupp och för att få en bild av besökarnas beteenden utfördes en enkätundersökning. Syftet med enkäten var vidare att få en bild av besökarnas upplevelser och behov från tidigare utställningar. Enkäten riktade sig mot människor som besökte någon av utställningarna 2017 eller 2019 och besökarna ombads svara på frågorna främst utifrån sitt senaste besök. Enkäten skickades ut genom sociala medierna Facebook och instagram. För att få så många svar som möjligt lämnades deltagandet öppet. Alternativet var att kräva inloggning, vari det upplevdes en risk för uteblivna svar på grund av den ansträngning det kan innebära att skapa konton. Metoden valdes för att snabbt kunna samla in mycket data och ansågs relevant då jag själv har ett kontaktnät av tidigare besökare genom sociala medier. Genom enkätundersökning kunde jag då nå ett urval av tidigare besökare och för omfattningen av arbetet gav metoden goda resultat (se enkätfrågor och svar i bilaga 2). 20 personer besvarade enkäten, varav 70% av informanterna var boende i Örebro och metoden gav en god inblick i tidigare besök och förståelse för målgruppen. I enkäten ställdes även pilotfrågor för att förstå om behovet av ett orienteringssystem ens fanns.

3.3.1 Persona

Genom att ha en bild av besökarna och deras beteende gestaltades målgruppen genom personas. Dessa hjälpte till att ha en målgrupp i fokus, även när

målgruppen är svårdefinierad. Den data som tagits fram genom enkäterna är i högsta grad abstrakt och genom att sätta dem i mänsklig kontext blir

designprocessen konkretare. I det här arbetet togs personas fram baserat på ytterligheterna i enkätsvaren, där de vanligaste svaren formade en persona och de minst förekommande svaren formade en annan. Svarsalternativ som ej hade några svar togs inte in i en persona. Ett visualiserat scenario togs fram baserat på

personan som stod för arbetets huvudsakliga målgrupp: passerande.

3.4 Workshop

Två workshoppar utfördes tillsammans med deltagare från OpenArt-teamet. Under tiden för en konstbiennal blir stadsrummen till något utöver det vanliga och får tillfälligt en ny mening. Ett gestaltningsförslag bör förhålla sig till detta och spegla syftet med utställningen, som en del i att skapa helhet och för att knyta ihop konceptet. För att gestaltningen skulle förhålla sig till och bidra till detta utforskades hur man kan skapa mening och innovation genom workshoppar inspirerade av meaning driven design (Öberg, 2015). I det här fallet handlade det om att ge ett orienteringssystem ny mening som skapar upplevelse, utöver funktion. Detta projekt syftade till att lösa problem i orientering på

konstbiennalen, men vid sidan om problemlösning utforskades även innovation genom meaning driven design för att gestalta ett system som speglar det radikala i konstbiennalen. Syftet med workshopparna var dels att identifiera OpenArts berättelse och meningen, som senare kunde utgöra det som knyter ihop

utställningen. Vidare var workshoppen ett idégenereringsmoment för mig som designer, för att söka inspiration till gestaltningen. Valet att utföra workshoppen med deltagare ur OpenArt teamet togs för att de besitter viss expertis genom erfarenhet av att manipulera, skapa mening och dramatik i stadsrummet. Under första workshoppen fick deltagarna först till uppgift att hämta ett varsitt objekt, antingen med ett starkt funktionellt värde, eller ett objekt med ett starkt emotionellt värde. Dessa objekt diskuterades sedan i grupp, där vi tillsammans försökte applicera ny mening eller ny funktion till objekten. I andra momenten skulle deltagarna ponera att Örebro hade förändrats, att staden hade en helt ny mening och att de var vilse i den nya staden. De fick till uppgift att skriva egna, korta berättelser, där objektet från innan på något sätt skulle leda dem rätt. I andra workshoppen fick de konkretisera upplevelser och idéer utifrån berättelserna, genom att rita storyboards. Berättelserna fördes in i ett dokument där kortare noteringar gjordes för analys, som sedan visualiserades i ett diagram. I

diagrammet noterades olika komponenter utifrån behov och med inspiration från metoden AEIOU (Activities, Environment, Interactions, Objects & Users),

användare. Genom visualiseringar identifierades även mönster och viktiga komponenter som kunde utgöra inspiration för gestaltningen.

4. Analys

Genom metoderna ovan identifierades problem som rör orientering i

utställningsrummet, samt behov och grunden för ett tema. Nedan presenteras analyser och resultat av dessa metoder.

4.1 Dokumentär analys

Genom ett introduktionsmöte med OpenArt framkom att biennalen startades för att man ville nå ut med konst till en större publik. Man ville att människor skulle få möta konsten på ett annat plan än det intellektuella och skapa okonventionella möten med konsten och staden. OpenArt framhåller i sin kommunikationsplan att ”konsten ska vara tillgänglig för och engagera alla” och att denna tillgänglighet ska finnas ”till konsten, visuellt och geografiskt”. Den ska vara ”lätt att hitta, lätt att uppleva”. Det framkom i flera av samtalen att OpenArt till stor del handlar om möten, samtal och diskussioner mellan människor. Vid sidan om konsten är det just diskussioner och möten som främst repeteras i de olika dokument som analyserats och i de samtal som förts. Något de alla tre har gemensamt är att man vill väcka känslor, dvs. både genom konsten, möten och diskussioner. Vid introduktionsmötet där vissa av dokumenten diskuterades, framkom att en av de kanske populäraste elementen för utställningen var ett år då det fanns ett

klotterplank vid infohubben, vilket kan antyda ett behov hos besökaren av att själv få sätta sina spår och manipulera i stadsrummet.

4.1.1 Utställningsrummet

Under utställningen förändras stadsrummet och människor börjar dels utforska fler delar av staden och ser på omgivningen med nya ögon. Konstverken tillför ofta dramatik i stadsmiljön (figur 2), vissa genom storlek och formelement i övrigt, andra genom det konkreta budskapet och i övrigt genom att bara förändra stadsbilden.

Figur 2 - Exempel på dramatik genom konstverk

Vid sidan om konstverken finns det som kallas utställningsrum.

Utställningsrummet är allt i utställningen som inte är konst och det innefattar alltifrån skyltar till bänkar försedda av OpenArt. Under en utställning har OpenArt en infohubb, dit hela informationscentret hör. I infohubben 2019 (figur 2) fanns sittbänkar, hängmattor och en bemannad informationskub där besökare kunde hämta kartor och möta personal för frågor och samtal. Här fanns även en skaparverkstad, där det fanns material för besökaren att skapa själva. Placeringen av infohubben bestäms varje år av konsten och år 2019 fanns flest verk i närheten av Järntorget, vilket var en av anledningarna till att den placerades där.

Figur 3 - infohub. Bildkälla: OPENART

Skyltar, som kallas ”torn” (figur 4) placerades främst i de yttre kanterna av staden (placeringar i bilaga 2.1), utanför utställningen och hade haft till syfte att meddela att OpenArt är igång. Tanken med tornen var att de skulle agera portaler som leder in i utställningen. Några torn fanns dock även mitt i utställningsrummet,

med omnämnanden av samarbetspartners, samt med annan information relevant för respektive plats. Man hade även sittbänkar formade som pilar som pekade mot utställningen. Dessa fanns utanför eller i anslutning till utställningen. Information om konstverken presenterades genom skyltar i direkt anslutning till verken. Skyltarna satt på trafiksuggor, som målats om till OpenArts gröna färg. I övrigt har skyltning funnits i form av vepor, vid olika infarter och entrépunkter till staden. Fokus med skyltningen tycks därmed ha legat vid att meddela eventuella besökare att utställningen var igång och att locka till utställningen, snarare än att vägleda besökaren i stadsrummet. Man har under tidigare år inte haft stort fokus på utställningsrummet och utställningsrummet upplevs till stor del vara

koncentrerat till infohubben, med vissa inslag av information runtom i utställningsrummet och med information om verk i deras anslutning.

Figur 4 - Ett s.k. ”torn” vid resecentrum. Bildkälla: OPENART

4.1.2 Karta och app

Fokus gällande orientering har legat i kartor (figur 5) och appen. Numreringen i kartan för 2019 års utställning antyder en startpunkt vid Olof Palmes torg/på den södra delen av utställningen och avslutas vid Örebro konsthall. Numreringarna har dock inte satts med åtanke att skapa en rutt, utan beskrivs som av läsbarhetsskäl, för att kartan ska kunna utläsas från vänster till höger. I appen kunde man välja att få ut markerade rutter genom utställningen, där man antingen kunde välja mellan fyra färdiga rutter, eller välja de verk man var intresserad av och planera och skapa en egen rutt i appen.

Figur 5 – Numrering och karta över utställningen 2019. Bildkälla: OPENART

4.2 Stadsrummet och utställningsrummet

För examensarbetet delade jag in stadsrummet och utställningsytorna i fyra områden (figur 6) baserat på geografi och besökssiffror (se nedan för statistik). I den södra och centrala delen (A & B) ligger tre olika köpcentrum, som även dessa ingår i OpenArt och områdena kan generellt ses som stadens shoppinggator med många olika butiker. Sett till hela staden ligger utställningsrummet i det centrala distriktet, men för att bryta ner lite kan centrala delen (B) enligt kartan nedan (med viss överlappning mot C) upplevas som ett mindre shoppingdistrikt. Under somrarna fylls torgen och flera av vägarna i både område B och C av

uteserveringar. I mitten ligger Stortorget, med anslutning till Nikolaikyrkan i väst. I område C ligger Järntorget och Örebro slott. Jämte Nikolaikyrkan är slottet ett av de viktigaste landmärkena i staden och en stark turistattraktion. Järntorget är en viktig knytpunkt i stadskärnan, här korsar vägar som leder mellan resecentrum och sjukhus, respektive norra och södra delen av staden. Tidigare har Järntorget även fungerat som en knytpunkt för många av stadsbusstrafikens linjer. Kartan nedan är av staden i vardagen, kvadraterna som markerar utställningsdelar har lagts till för att beskriva stadsbilden i vag relation till utställningen. Noderna som markerats i kartan (figur 6) är torg, men generellt kan varje korsning utgöra en nod. Avståndet mellan Järntorget och Stortorget är ca 340 m, medan avståndet mellan Stortorget-Våghustorget är ca 280 m. 1 4 20 21-24 25 Krämaren Oscar C Hjalmar Bergman teatern Från tidigare år:

76. Ulf Lernhammar Sverige Himla Bygge 2011

77. Johan Paalzow Sverige Bee there 2013

78. ROA Belgien Catch of the Day 2013

79. Lilian Bourgeat Frankrike Park bench 2015

80. Fredrik Wretman Sverige Goatrans 2008

81. Knutte Wester Sverige Monument without a home 2013

82. Roadsworth USA Bird House 2013

83. Kent Karlsson SverigeTables have turned 2013

84. Kent Karlsson Sverige Green Rabbit Aid 2013

85. Linnea Jörpeland Sverige Penguin 2013

86. SEGO Mexico lnframundo 2013

OPENART SKAPARVERKSTAD

& OPENART KIDS

OPENART INFOHUB & START FÖR OFFENTLIGA GUIDNINGAR 53 38 40 41 42 54 VON AKENS STADSODLING OCH BYGGLEK 39 ÖREBRO KONSTHALL & START FÖR OPENART KIDS SÖDRA SIDAN

1. Alexandra Hedberg Sverige

Just pointless 2. Anna Sörenson Rydh Sverige

Banana Cone 3. Jeppe Hein Danmark

Modified Social Bench #07 Modified Social Bench #09 Modified Social Bench Q 4. Jacob Dahlgren Sverige

Early One Morning, Eternity Sculpture 5. Heini Aho Finland

Corner Is A Place Where Two Sides Meet 6. Jani Ruscica Finland

Flatlands

NÄBBTORGET

7. iZZY iZVNE Moldavien

Balance 2 8. Filthy Luker & Pedro

Estrellas Storbritannien

Trees are people too 9. Karima Klasen Tyskland

Fishing for Pedestrians 10. Ulrika Sparre Sverige

I am not useful therefore I am

KRÄMAREN & VÅGEN

11. Johan Ledung Sverige

Mina mostrar 12. Johan Ledung Sverige

Måleriets kraft 13. Ulrika Sparre Sverige

On a clear day I can see forever 14. Ulrika Sparre Sverige

I suffered for you 15. Aurora Passero Norge

Affections

CENTRUM

16. Helgi Thorsson Island

Dog & Lady Kiosk 17. Aurora Sander Norge

Like and Subscribe 18. Natasja van der Meer Nederländerna

One 19. Egill Saebjörnsson Island

Mr Piano and Mrs Pile

THE CONTEMPORARY GARAGE

20. Anna Estarriola Finland

Reincarnation failure

OSCAR C

21. Shoplifter Island

Nervelings 22. Hanna Holmgren Sverige

Det stora blå 23. Markus Kåhre Finland

No Title 24. Linus Riepler Österrike

25 Places in one

STORTORGET

25. STYRELSEN FÖR STOR KONST Sverige

Statistism: Bevis på en orättvis konstvärld 26. Ellinor Augustini Sverige

Trinkets 2 27. David Černý Tjeckien

Pink Tank 28. Guerrilla Girls USA

Estrogen Bomb 29. Johannes Espedal Norge

Preludium 30. Cornelia Konrads Tyskland

Schleudersitz 31. Christian Falsnaes Danmark

A Good Reason Is One That Looks Like One

NIKOLAIKYRKAN

32. Ulrika Sparre Sverige

As I move up I will eventually see the horizon I have no problems just plans 33. Filippa Nilsson Kallhed Sverige

Toolbox

LÄNGS MED SVARTÅN

34. Santiago Mostyn USA/Sverige

Flex 35. Gudlaug Mia

Eythorsdottir Island

la / llb 36. Santiago Mostyn USA/Sverige

Mirakel 37. Åsa Jungnelius Sverige

Mamman 38. Karima Klasen Tyskland

Razzle Dazzle 39. Cecilia Parsberg, Erik

Pauser, David Martinez Escobar & Haval Murad

Sverige

A place in Europe/ En plats i Europa

SLOTTET

40. Anders Rönnlund Sverige

Maskin för bakgrundsljud 41. Astrid Myntekaer Danmark

The Hermit 42. Raija Evelin Sverige

Redet / The nest 43. Anna Sörenson Rydh Sverige

Rainy Cloud 44. Filthy Luker & Pedro

Estrellas Storbritannien

Octopus Attacks! 45. Ulrika Sparre Sverige

I have achieved nothing until I found myself 46. Erika Stöckel Sverige

Sweaty Tummy Club

MUSEIPARKEN & SLOTTSPARKEN

47. Filippa Nilsson Kallhed Sverige

Stardust 2 48. Jens Haraldsson Sverige

Unnecessary machine 49. Veronika Geiger Danmark

Blue Marble 50. Elsa Tomkowiak Frankrike

OUT/Judy and Dorothy. (The song from somewhere) 51. Idun Baltzersen Norge

Eye 52. STYRELSEN FÖR STOR

KONST Sverige

Statistism: En orättvis konstvärld 53. Dascha Esselius Sverige

Himlen i vattnet II

GAMLA STAN

54. Anna Sörenson Rydh Sverige

Flower Mushroom 55. iZZY iZVNE Moldavien

 Balance

VITA HUSET

56. Heji Shin Korea

Babies 57. Tuuli Saarekas Finland

Idle plants

NORRA SIDAN

58. Tuuli Saarekas Finland

Layers 59. Anders Sunna Sverige

Reclaim Saivo

60. Charlotte Gyllenhammar Sverige

Ute, Jätte 61. Ellinor Augustini Sverige

Trinkets 1 62. Åsa Jungnelius Sverige

Den ständiga kampen 63. STYRELSEN FÖR STOR

KONST Sverige

Statistism: Lösning på en orättvis konstvärld 64. Sebastian Mügge Sverige

Achtung, this is so instagrammable 65. Ilija Wyller Norge

Squinting eyes at rays 66. Kristin Rapp Sverige

Bebop

EXPOSÉ

67. Sebastian Mügge Sverige

Achtung, this is so instagrammable

ÖREBRO KONSTHALL

68. Fikret Atay Sverige

The flood The drum 69. Allora & Calzadilla USA/CUBA

Untitled 70. Anri Sala Albanien

43 Names in the Doldrums 71. Thomas Hirschhorn Schweiz

Pixel-Collage no 37 72. Hito Steyerl Tyskland

HOW NOT TO BE SEEN: A Fucking Didactic Educational .MOV File

BIO ROXY - Filmvisning

73. Kirsten Astrup Danmark

Urolige Hjerte 74. Anri Sala Albanien

1395 Days Without Red Filmerna visas lördag & söndag: 8 juni - 7 juli starttid 16:30, insläpp 16 13 juli - 1 sep starttid 17, insläpp 16:30

KONSTVERK PÅ OLIKA PLATSER

75. Sunshine Socialist Cinema Sverige

Filmvisning 15 juni kl. 21:30-23 Läs mer på openart.se för fler visningar. 77 78 79 80 81 82 83 84 86 76 85

OPENART 2019

Figur 6 - Stadsrummet med utställningsindelning

4.2.1 Stadsbild

Slottet och kyrkan är starka landmärken och lederna har en relativt tydlig rutnätsstruktur. Landmärkena i norra delen (C) kan bidra till högre läsbarhet i denna del. Till väster skärmar järnvägen och en vältrafikerad bilväg av området och tillgängligheten från detta område begränsas av denna starka barriär. I övrigt utgör Svartån en barriär, men med goda förbindelser i form av broar och än bättre visuell kontakt än i övriga delar, varför den inte upplevs fullt som en barriär i kontrast till övriga delar. Det finns tunnlar under järnvägen, men generellt blir tillgängligheten lägre från direkt västlig riktning, vilket kan innebära att leder i Örebro centrum är starkast i söder-norr-riktning. De leder som rör sig i denna riktning är även bredare än de väst-östliga lederna. Dessa gator kan därför antas vara de mest betydelsefulla för orienteringen i stadsrummet

Eftersom flödet kan förändras under tiden för biennalen och många konstverk till exempel kan agera landmärken i sig, går det inte att i dagsläget dra definitiva slutsatser om läsbarhet under utställningen. Med reservation för detta har staden i övrigt enligt analyserna god läsbarhet med stadselement som bidrar, men med vissa behov i den centrala och södra delen av utställningen i målet att bidra till orienterbarhet och flöde. Västra utställningsdelen har under tidigare år ej ingått i utställningen. Under sommaren 2021 öppnar ett nytt kulturkvarter i Örebro, som blir samlingsplats för olika kommunala, kulturella aktörer. Kulturkvarteret ligger i västra utställningsdelen och kommer under OpenArt 2022 ingå i

4.2.2 Upplevelse

De olika platserna i centrum har olika karaktär, där området kring slottet och Järntorget är öppet, kännetecknas av park/natur och man har god visuell kontakt mellan olika ytor. Det innebär att man under utställning kan se konsten från många håll och på långt avstånd, i synnerhet större verk. De lila

upplevelsenotationerna (figur 7) är torg och ger en mer urban, men öppen upplevelse där det finns goda möjligheter till visuell kontakt. De gula

upplevelsenotationerna utgörs av gator och är i högsta grad urbana, med sämre visuell kontakt till andra ytor, så när som vid korsningar. Gatorna är långa och linjära, vilket förstärker upplevelsen av avstånd. I de gröna och lila

upplevelsemarkeringarna har man god visuell kontakt till andra människor och deras aktiviteter. Visserligen erbjuder de gulmarkerade områdena god visuell kontakt i två riktningar (fyra vid korsningar), men denna kontakt blir främst en upplevelse av rörelse, långa sträckor och inte lika mycket av aktivitet.

4.2.3 Statistik

Statistik från utställningen 2019 har visualiserats i kartan nedan (figur 8). Statistiken är inhämtad från OpenArt, som i sin tur hämtade in datan genom att låta volontärer och feriearbetare analogt rita ”pinnar” för besökare. Platserna man hämtade in statistik från var de platser som var bemannade. Tillförlitlighet i datan kan visserligen ifrågasättas, då inhämtandet av statistik var beroende av volontärer och feriearbetare, deras positioner och omständigheter på respektive plats. För detta examensarbete har jag valt att använda statistiken från v. 32. Statistik finns för hela sommaren, men just denna vecka var alla platserna öppna och

bemannade. I kartan (figur 8) har statistiken visualiserats, där större tårtbit visar fler besök och mindre tårtbit visar färre besök.

Figur 8 - karta med statistik

Genom visualiseringen av statistiken mot kartan syns ett mönster av fler besök i de norra utställningsytorna, där 72% av alla besök noterades. Antal besök tycks gradvis bli lägre genom centrala utställningsdelen, mot södra utställningsdelen. 4.2.4 Instagramflöde

Visualisering av instagramtaggar i kartan nedan (figur 9) visar, som annan data, att de södra delarna av utställningen hade färre besök och lägre flöde, då de två förstnämnda delarna i norr, totalt taggades i 115 bilder, medan resterande totalt taggades i 27.Vid området slottet-svartån-järntorget-teaterplan taggades 57 bilder (mörkblå), kring svartån-slottet-länsmuséet taggades 58 bilder (orange),

stortorget-kyrkan 22 bilder (ljusblå), Oscar C hade två bilder (gul) och Olof Palmes torg 5 bilder (grå).

Figur 9 - Konstens relation till instagramflöde

Instagramflödesanalysen antyder samma som övrig statistik, att delarna i norr har fler besök. Inte heller dessa siffror är definitiva, då olika konstverk kan ha olika grad av popularitet och även så kallad instagrammabilitet1_{. Många kan även ha}

taggat från dolda konton, i vilka fall de inte dyker upp i flödet. Även andra hashtaggar, som #openartorebro och #openartsweden har undersökts, varav #openart inte kunde analyseras pga. en omfattande användning av hashtaggen över hela världen. #openartsweden å sin sida hade inte tillräckligt många taggar för analys.

4.2.1 Wayfinding

Utifrån ovanstående analyser kunde flera problemområden identifieras. Statistiken antyder att områden och verk söder om Stortorget hade färre besök 2019 och att de norra delarna av utställningen hade fler besök och högre flöde. De olika kartanalyserna pekar på vissa potentiella orsaker till problemet, där alltifrån upplevelse till stadsbild, avstånd eller placering av konst kan ha en inverkan på rörelsemönstret. I den norra delen finns Järntorget som är en viktig nod och slottet, som viktigt landmärke och turistattraktion. Det finns vidare skillnader i upplevelsen av platserna och under 2019 års utställning fanns viss skillnad i konsttäthet. Under utställningen 2019 agerade dessutom Järntorget ett centrum för hela utställningen, då infohubben fanns här. Alla de olika faktorerna bidrar till

1 _{Instagrammability: “attractive or interesting enough to be suitable for photographing and}

flöde och orienterbarhet och analysen pekade på ett gott flöde i den här

utställningsdelen. Därför lämnades detta område utanför vidare i processen, för fokus på de områden som har större behov av vägledande gestaltning.

För övriga områden visade analyserna ett behov av att få besökare att röra sig mer på gatorna med väst-östlig riktning. I detta rutnät, med starka, linjära huvudgator kan det vara viktigt att locka till ett utforskande i tvärgatorna. I de södra delarna brukar många konstverk även placeras inomhus i shoppinggalleriorna, vilket kan spela in på besökarsiffrorna. Det faktum att många verk brukar vara i slutna ytor, utan direkt visuell kontakt från gator kan vara en orsak till de lägre besökstalen. Dessa är inte heller öppna dygnet runt, såsom den konsten som kan nås utomhus. För detta arbete läggs dock fokus på det område som gränsar till den mest besökta delen (se fokusområde, figur 10) för att knyta ihop två utställningsdelar, fånga fler besökare och öka flödet i västlig riktning.

Figur 10 - Karta med fokusområde markerad

Den här platsen utgör en av de första noderna där besökaren ställs inför beslut om att avvika från utställningsrummet eller följa till nästa del, i det här fallet, det västra. Under 2022 kommer OpenArt ha ett större fokus på det nya området (D) och det södra området kan komma att lämnas utanför utställningen.

Kulturkvarteret ligger något avsides resterande område genom topografi,

stadselement och rörelsemönster och kan komma att vara okänt område, särskilt för besökare utifrån, som tror sig ha en mental karta av utställning och Örebro. Stora delar av Örebro centrum är bilfria, men just vägarna mot kulturkvarteret har

(C) och nya, västra utställningsdelen (D). När kulturkvarteret öppnar kan de hinder som tagits upp ovan komma att påverka flödet hit. Denna korsning (figur 11-12) ligger på en höjd och vägen nedåt kulturkvarteret är en nedförsbacke.

Figur 11 - vy från korsningen, mot portalen

Figur 12 - Vy från portalen, korsningen i övre kant

Besökare som kommer från det norra området kan vid utkanten av området

behöva lockas till det nya området, innan hen utforskar det norra. Oavsett om man kommer från söder eller norr är alltså platsen relevant för att öka flödet till

konstverk och utställningen i väst och kring kulturkvarteret. För vidare studier finns möjlighet att stegvis röra sig längre bort från utställningens centrum och utreda del för del. Samtidigt tas genom det här arbetet ett koncept fram, som sedan mer eller mindre kan appliceras på andra delar av utställningen, som är av samma behov.

4.3 Upplevelseanalys på plats

Korsningen ligger vid sydöstra hörnet av kyrkan och väst-sydliga hörnet av Stortorget, där Drottninggatan ansluter till Nikolaigatan. På den här platsen korsas besökarnas väg med cykel- och busstrafik. Vid korsningen upplevs dragning främst i riktning söderut längs Drottninggatan (övre i figur 13), en upplevelse av rörelse. Samt en dragning mot stortorget (t.v. i figur 13), som ger mer upplevelse av aktivitet. Vid korsningen har man Nikolaikyrkan bakom sig och runt denna finns grönyta som också kan locka till aktivitet, särskilt vid utställningen om man väljer att, som tidigare år, placera konstverk här. Stortorget utgörs av en större yta med bland annat många sittmöjligheter (primära som sekundära), uteserveringar och ibland diverse stånd. Rörelsen kan upplevas cirkulär runt och i Stortorget, medan rörelse längs Drottninggatan är starkt linjär. Då Drottninggatan även är väldigt plan vid denna del upplevs vägen mycket lång och här finns ett motstånd där avståndet kan utgöra en barriär. Till höger vetter en GC-väg mot Nikolaigatan, där en portal avgränsar mot kulturkvarteret och det område gestaltningen syftar att leda och locka till. På platsen finns hinder för flödet nedåt kulturkvarteret genom de starka dragningskrafterna längs Drottninggatan, mot stortorget och grönytan runt kyrkan. För att fler ska kunna ta del av konsten i väst behöver noden och leden i den riktningen förstärkas.

4.5 Enkät

Frågorna ”Besökte du hela utställningen under ditt senaste besök?” och ”Om du inte besökte hela utställningen – varför inte?” visade att 75% inte besökte hela utställningen och resterande 25% angav ”I stort sett/jag tror det”. Orsakerna som angavs till att de inte besökte hela utställningen var ”jag hade inte tid” (40%), ”barn i mitt sällskap orkade inte/tappade intresset” (35%). Alternativen ”jag var inte intresserad” och ”jag orkade inte gå” hade 25% vardera. 30% av

informanterna svarade att orsaken var ”jag hittade inte”. För denna fråga kunde man ange flera svarsalternativ och svaren antyder att det för de flesta var en kombination av faktorer som var orsak till att hela utställningen inte besöktes. Svaren antyder alltså att det finns problematik kopplat till utställningsrummet, dels kopplat till de långa avstånden, utställningens omfattning och att det var svårt att hitta. Pilotfrågorna visar att detta examensarbete är befogat, att de hypotetiska behoven i syftet stämmer och att det finns ett behov av förstärkt läsbarhet i utställningsrummet.

Resultatet från enkäten visar att de flesta besöken sker spontant och att de flesta orienterar sig spontant eller genom känsla. Majoriteten av besöken (ca. 42% + ca. 26 % som passerade under andra ärenden/aktiviteter) är spontana och majoriteten (ca. 75%) orienterade sig spontant/gick på känsla. Ca. 70% besökte inte

utställningen systematiskt. Svarsalternativ till inte systematiskt var att följa

numreringen kronologiskt eller att orientera sig baserat på närhet, intresse, följa någon annan eller annat. Detta antyder att målgruppen passerande och spontana

besökare är övervägande. Samtidigt uppgav endast 15% att de såg alla verk under en dag, medan resten svarade att besöket var uppdelat på två-fyra dagar eller något verk då och då, under sommaren. 25% av informanterna angav att de inte besökte hela utställningen p.g.a. att de inte var intresserade. För att identifiera motivet till besöken ställdes frågan ” Vad får dig/skulle få dig att besöka/ta del av OPENART?”, med svar enligt diagram nedan (figur 14).

”Att det händer något nytt i staden” tycks vara det vanligaste motivet till ett besök, men samtidigt visade enkäten att många besöker utställningen i

kombination med andra aktiviteter och då särskilt sociala sådana. De aktiviteter som ofta kombineras tillsammans med OpenArt är glass/fika/picnic eller dylikt, på offentliga platser (55% av enkätsvaren), tätt följ av besök på

restaurang/pub/uteservering eller dylikt, på kommersiell plats (45% av enkätsvaren).

I enkäten fick informanterna lämna kommentarer på olika frågor. Analys av kommentarerna visat att orden roligt/kul, spännande och tillgängligt var

återkommande. Även sällskapet nämns ofta i kommentarerna i form av ord som anhöriga, barn och familj. Roligt, kul och spännande rör emotionella behov och känslor, medan orden anhöriga, barn och familj rör sociala behov. Tillgänglighet kan röra både kognitiva och fysiska behov. Flera kommenterade att sökandet är roligt och att det är spännande att upptäcka spontant, men flera uttryckte samtidigt att det var svårt att hitta verken. Resultatet av enkäten visar att det spontana besöket och sökandet är starkt förekommande och det framkom att sökandet var en viktig del av upplevelsen. Detta bekräftar att det kan vara viktigt att lämna viss öppenhet för överraskning och utforskande sökande. Ett alltför tydligt

orienteringssystem eller i övrigt gestaltat utställningsrum kan ta bort dessa viktiga faktorer, men behovet av vägledning finns än kvar. Genom förståelse av motiven till besök av utställningen, kan man i gestaltningen sedan ta in och förstärka för de motiv besökaren har, för att locka till och vidare i utställningen och därmed bidra till flödet.

Många av informanterna och ur målgrupperna är hemmahörande i Örebro och de flesta av informanterna har besökt utställningen flera gånger. Dessa besökare kan ha byggt upp mentala kartor av både stadsrummet och av utställningar från tidigare år. Dessa kan orientera sig baserat på minne, vilket dock kan innebära en risk, då konstverk inte alltid placeras på samma ställen.

4.5.1 Persona

Den ena personan (figur 15) bor i Örebro och gestaltar den spontana besökaren som främst passerar verk och baseras på de mest förekommande svaren ur enkäterna. Den andra gestaltar besökare utifrån, som planerar besöken och ser hela utställningen och är baserad på de svarsalternativ som med färst svar. Persona nummer ett döptes till Kim och genom hen gestaltades ett scenario, som återfinns under designförslaget.

Figur 15 - Personas

4.6 Workshop

De fyra objekt som valdes ut i början av första workshopen var hörlurar, ett

hörslursetui, en växt och en boll. Berättelserna hade olika språk, deltagarna tog sig an uppgiften på olika sätt och berättelserna var i hög grad poetiska och abstrakta. Tillsammans med deltagarna diskuterades berättelsernas djupare, implicita meningar och jag som designer analyserade även berättelserna utifrån konkreta komponenter som sinnesupplevelser, teman och motiv som kunde föras in i gestaltningen.

Alla deltagare hade tolkat den nya staden som främmande och berättelsernas ansatser var dystopiska, med en resa mot trygghet och avtoningar av lugn och ro, liv och mening och samvaro i olika former. I berättelserna återkom och

identifierades många delar som identifierats i examensarbetets tidigare

utforskande. Bland annat utforskades ordet mening utifrån olika perspektiv och vad det innebär. Konkreta teman som återkom var sociala möten i olika former (i tre av fyra berättelser), där objekten som valt ut innan var motiv för mötet och där mötet också var det slutliga målet som objektet ledde till. Även konkreta

sinnerliga upplevelser, som taktila och hörbara, återkom i de olika berättelser. Platsen som deltagarna, under andra workshoppen, fick i uppgift att föra in berättelserna i, var den plats som är fokus för examensarbetet. De olika

komponenter som identifierats under första workshoppen togs även in i nästa och deltagarna försågs med orden Passing Forward – möten, kontakt, gemenskap,

manipulation och feedback. Med denna grund, tillsammans med förra

workshoppens berättelse skulle skapas berättelsen och upplevelsen gestaltas i form av storyboards. I en storyboard visualiserades ett tydligt system för track following utefter bollar; i ett annat, ett system med ljudduschar, genom vilket besökare kunde kommunicera med andra på håll; ett system bestående av ljud och ljus som lockade och ett med social koppling genom telefonsamtal.

Den sociala komponenten återkom starkt i de olika delarna av workshopparna och var till stor del en bekräftelse på att det är ett viktigt spår för OpenArt. De taktila upplevelserna och ett fysiskt behov av att få manipulera och göra egna spår i staden var också en stark inspiration och bekräftelse på implicita hypoteser. För syftet av examensarbetet har workshoppen bidragit till att inhämta ytterligare förståelse för OpenArt och det som knyter ihop biennalen. Insikterna kan tas in i designprocessen som inspiration till gestaltandet av helheten enligt

berättandeteori, som i sig kan bidra till ökat flöde, samtidigt som det kan hjälpa besökaren att förstå utställningen, dess syfte och underlätta för tolkningen av konstbiennalen som fenomen.

4.7 Berättande

Biennalen kan ses som en entitet, där konstverk, aktiviteter och upplevelser utgör händelser, som tillsammans bildar en eller flera berättelser. OpenArt gör det medvetna valet att inte använda sig av teman för att man vill hålla sig öppen för så många konstverk, uttryck och medium som möjligt. Helheten kan då behöva byggas upp mellan verken om man vill nå de positiva effekterna av olika gestaltningslagar ur wayfinding- och berättarperspektiv. Utställningen blir dock som en berättelse i sig, men som innehåller flera mindre berättelser genom konstverken – besökaren kan ta del av några berättelser, eller ta del av hela OpenArt-berättelsen. De olika konstverken utgör olika klimax i upplevelsen som utgör berättelsen. Rummen mellan verken bör enligt den dramatiska kurvan kunna agera som en upptrappning, där en förväntan byggs upp. Det rummen mellan verken bör berätta utifrån den dramatiska kurvan är att något är på väg att hända,

Genom dialog i samarbetet med OpenArt har ytterligare spår kunnat identifieras. Utställningarna handlar till exempel mycket om att skapa upplevelser genom konstverk i stor skala eller genom provokation. Provokation rör konflikter och biennalens största konflikt utgörs av det som av dem benämns som det

tillrättalagda i stadsrummet. Provokation rör till stor del uppmuntran till

diskussion. Det som kan knyta ihop utställningarna är staden, konsten och människan, då utställningen handlar om mötet mellan dessa.

4.8 Wayfindingstrategier

Övriga resultat har jämförts med strategierna för wayfinding och det som

framkommer är att besökaren har viss möjlighet att orientera sig genom många av de olika strategierna. Vissa strategier har tillgodosetts för direkt av OpenArt. Detta dels genom den digitala och analoga kartan som möjliggör för strategin map

reading, medan numreringarna möjliggör för inference. Vid bemannade stationer

och infohubben i synnerhet har det funnits möjlighet att hämta information och instruktion för route following och strong social wayfinding. Route following tillgodoses även genom rutterna som kan väljas eller skapas i appen. Map reading kan även kombineras med många andra strategier och kartan kan kopplas till det fysiska rummet genom stadens goda läsbarhet. Genom OpenArts guidade turer ges möjligheten till strong asonchrynous social wayfinding, likaså om man rör sig och tar beslut i grupp. Många kan även antas utföra social wayfinding genom att till exempel ta orienteringsbeslut utifrån andra besökare (exempelvis om hen ser någon annan bära karta, kan hen dra slutsatsen att denne är på väg till eller från ett verk).

Minnen från tidigare utställningar kan leda till att besökaren utför educated

seeking och söker sig till platser de av erfarenhet upplever har haft konstverk

tidigare år. Många av konstverken är stora och kan agera landmärken under utställningen och dessa verk kan utgöra möjligheter att använda sig av aiming för att nå både dessa verk och eventuella verk i närheten. Det går även att använda de permanenta landmärkena om besökaren vet att konstverk finns i närheten av dem. För screening och compassing krävs viss förkunskap, söker man ett visst

konstverk kan man söka av ett område enligt screening för att hitta det verket och om man vet ungefär var det finns kopplat till väderstreck kan man utföra

compassing i sökandet efter det. Möjlighet till track following har inte kunnat identifieras i utställningen.

Det går alltså att hitta potentiella sätt för besökare att använda sig av de olika strategierna, men alla är inte lika relevanta. Kartor, rutter och guidning är de enda strategierna som direkt förses med lösningar av OpenArt och många av de övriga strategierna förutsätter ett välorganiserat system eller tidigare kunskap. Tidigare kunskap går ej fullt att förlita sig på, då utställningarna ser olika ut för varje biennal och eftersom konsten ska få välja platsen skapas inte sådana system som är enkla för besökaren att fatta. Det strategin som ej förses med lösning, men som är högst relevant är track following, som till stor del handlar om leder som