”ATT DU BETER DIG ANNORLUNDA, DET GÖR SÅ ATT MÄNNISKOR DRAR SIG UNDAN" : En kvalitativ studie om personer som lever i hemlöshet och deras situation

Akademin för hälsa, vård och välfärd

”ATT DU BETER DIG ANNORLUNDA,

DET GÖR SÅ ATT MÄNNISKOR DRAR

SIG UNDAN”

En kvalitativ studie om personer som lever i hemlöshet och deras situation

VICTORIA MAGNUSSON

Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grund nivå

Högskolepoäng: 15 hp

Program: Socionomprogrammet Kursnamn: Examensarbete inom socialt

arbete

Handledare: Eric Svanelöv Seminariedatum: 2021-06-02 Betygsdatum: 2021-06-14

”ATT DU BETER DIG ANNORLUNDA, DET GÖR SÅ ATT MÄNNISKOR DRAR SIG UNDAN”

Victoria Magnusson Mälardalens högskola

Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet

Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårtermin 2021

SAMMANFATTNING

Att personer som lever i hemlöshet är tiggare och galna människor är fördomar som gått över generationer och även idag utsätts denna grupp för en hel del diskriminering. Syftet med denna studie är att undersöka vad personal på ideella organisationer som riktar sig till personer som lever i hemlöshet, har för uppfattning kring livssituationen hos personer som lever i hemlöshet. Studien utgår från en kvalitativ metod där insamlingen av data

genomfördes via sex semistrukturerade intervjuer med personal som arbetade nära personer som lever i hemlöshet. Tematiseringen av resultatet utmynnade i sex kategorier: en vardag, behov, bemötande, hemlös som stigma, egenmakt och samhällets ansvar. Resultatet visar på att personer som lever i hemlöshet utgör en heterogen grupp och att deras situation och behov därför skiljer sig åt. Något som däremot framgår är att personerna befinner sig i en svår situation med dagliga utmaningar. Intervjupersonerna beskriver även att de möter hel del diskriminering mot personer som lever i hemlöshet, vilket kan resultera i ytterligare försämring av självkänslan. Vidare lyfts i studien att ansvaret för att personer ska komma ur sin hemlöshet kan förläggas hos individen och samhället, men att samhällets ansvar för att förbättra situationen för personer som lever i hemlöshet bör betonas mer.

”ATT DU BETER DIG ANNORLUNDA, DET GÖR SÅ ATT MÄNNISKOR DRAR SIG UNDAN”

Victoria Magnusson Mälardalens högskola

Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet

Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårtermin 2021

ABSTRACT

That people in homelessness are beggars and crazy people are preconceptions inherited through generations, and to date, there is still a lot of discrimination towards people living in homelessness. The aim of the study is to investigate people working in non-profitable

organisations targeting people in homelessness´s perception of people in homelessness´life situations. The study is based on a qualitative method where data was collected from six semi-structured interviews. with staff working close with people living in homelessness. The analysis of the interviews resulted in six different categories: everyday life, needs, treatment, homeless as a stigma, empowerment and social responsibility. The results show that people who live in homelessness is a heterogenous group and, therefore, have different life situations and needs. People in homelessness face difficult situations with multiple challenges everyday. In addition, the participants describe that discriminations against people living in

homelessness is common, which can result in reduced self-esteem for the person living in homelessness. To solve the problem of homelessness is both the individual and the society´s responsibility but the societal responsibility to solve the problem with homelessness need to be more emphasized.

Keywords: Homelessness, life situation, needs, treatment of people living in homelessness,

INNEHÅLL

1

1.1

1.2

1.2.1

2

2.1

2.2

2.3

2.4

3

3.1

3.1.1

3.2

4

4.1

4.2

4.3

4.4

5.4

5.5

6

6.1

6.2

7

7.1

7.2

8

REFERENSLISTA ... 29

BILAGA A: INTERVJUGUIDE BILAGA B: MISSIVBREV

1 INLEDNING

Hemlöshet kan ha olika varaktigheter och flera orsaker, men ofta är det en komplex situation. Människor som lever i hemlöshet är en heterogen grupp med olika situationer och behov, men som gemensamt står inför en osäker boendesituation (Stadsmissionen, 2020). Nedan kommer ett citat som beskriver hur en äldre kvinna tvingats lämna sin bostad och istället bo i en bil på gatan:

Vi kan kalla henne Magda, kvinnan i 80-årsåldern som i flera år saknade ett hem och istället sökte skydd från Stockholms-nätterna på casinon och snabbmatsrestauranger. Magda hade inget missbruk, ingen psykisk ohälsa och inga sociala problem eller skulder. Istället var det när hennes dotter tillfälligt behövde jobba på annan ort som Magda tog ett ödesdigert beslut. Hon flyttade in i dotterns lägenhet. Det var låg hyra och så slapp dottern förlora kontraktet, var tanken. Men, så förlängs jobbuppdraget, dottern kommer inte tillbaka. Magda får inte bo kvar -och inte heller överta kontraktet. Hon har skral pension, inga dagar i bostads-kö och även dottern saknar resurser. Plötsligt står alltså Magda, 80 år, på bar backe. Det är då hon tvingas hitta lösningen att spendera nätterna på McDonalds och Casino Cosmopol. Till slut lyckas hon köpa en bil som hon flyttar in i. Där blir hon boende i fem år (Forte, 2020).

Citatet ovan är endast en version av många, som beskriver en typ av verklighet för personer som lever i hemlöshet i Sverige (Stadsmissionen, 2020). Det råder bostadsbrist i flera av Sveriges kommuner och trångboddhet, tillfälliga boendelösningar och hemlöshet kan även drabba personer utan sociala problem. År 2019 avhystes 2 355 personer från sin lägenhet i Sverige (Socialstyrelsen, 2020). År 2017 fanns det ungefär 33 250 personer som levde i hemlöshet och nästan hälften av dessa personer bodde i någon form av långsiktig

boendelösning. Det var 5 900 personer som levde i akut hemlöshet medan 5 700 personer själva hade ordnat ett kortsiktigt boende hos en privatperson. Den gruppen som vistades på stödboenden utan en plan på boende efter utskrivning eller utflytt var 4 900 personer. Majoriteten av personer som lever i hemlöshet är män och medelåldern är omkring 40 år (Socialstyrelsen, 2017).

Diskussioner om hur vi ska hantera sociala problem som hemlöshet är högst aktuellt. Det finns flera perspektiv på vad som orsakar sociala problem och vem som bör ta ansvar för dem. En orsak kan vara att personer som lever i hemlöshet har drabbats av olika

omständigheter som till exempel sjukdom eller neddragning på arbetsmarknaden. En syn kan då vara att samhället ansvarar för att stötta och vägleda dessa personer med hjälp av rätt typ av insatser. Om individens olika svårigheter inte hanteras på rätt sätt av samhället, är det samhällets ansvar som har brustit (Bild, 2008). Inom det skandinaviska välfärdsperspektivet betraktas sociala problem på detta sätt, då de ses som brister i välfärden som går att bekämpa genom politiska reformer (Ejrnæs & Kristiansen, 2013). Det finns däremot ett motsatt

perspektiv, som menar att ansvaret istället ligger hos individen, och i dennes val och livsstil, där en förändring av en individs beteende istället är i fokus (Bild, 2008). Individer kan då

betraktas som ansvariga för sin situation, vilket gör att diskrimineringen kan upplevas som legitim av både dess förövare och dess offer. Detta i form av att få det att verka som att personer som lever i hemlöshet inte förtjänar tillgång till grundläggande behov såsom pengar, mat och skydd (Budescos m.fl., 2019). Sociala problems uppkomst är komplext men sett på detta sätt kan en av flera orsaker till ett socialt problem bero på att människor

stämplar personer som avvikare genom att tillskriva dem nedvärderande egenskaper (Ejrnæs & Kristiansen, 2013). Detta kan leda till att människor undviker personer som lever i

hemlöshet på grund av deras status som hemlös. Denna känsla av utanförskap kan hos individerna resultera i låg självkänsla, ensamhet och depression (Budescos m.fl., 2019). Nedan kommer ett citat från en kvinna som lever i hemlöshet, som beskriver att det finns en hel del fördomar om personer som lever i hemlöshet.

Det är svårt att sova om nätterna och jag är aldrig utvilad. Folk har fördomar om sådana som mig och förstår inte min situation för att de inte har varit där jag är. Jag var likadan förut, jag tänkte att de som knarkar och är hemlösa får skylla sig själva (Frälsningsarmén, u.å).

Citatet ovan är hämtat från den ideella organisationen Frälsningsarmén. Personen i citatet är en 36-årig kvinna som lever i hemlöshet och sover där hon lyckas ta sig in, i trappuppgångar eller källarutrymmen. På Frälsningsarméns sociala center i Hornstull kan hon vila upp sig en stund på dagen genom att exempelvis äta frukost eller duscha. Frälsningsarmén är en av många ideella organisationer som finns runt om i Sverige för att på olika sätt stötta personer som lever i hemlöshet (Frälsningsarmén, u.å). Även Convictus är en sådan ideell

organisation. Convictus når dagligen runt 200 personer där de erbjuds mat, tillgång till dusch, byte av kläder och gemenskap. Convictus lägger ett stort fokus på att stötta

individerna i processer som leder till positiva förändringar genom att ha ett nära samarbete med sjukvård, socialtjänst och församlingar med mera. Målet är att personerna ska bygga upp sin fysiska och psykiska hälsa med hjälp av stöd (Convictus, 2021). Stadsmissionen är också en ideell organisation i Sverige där ett nära arbete med personer som lever i hemlöshet sker. Stadsmissionens mål är att stötta personer till att själva förändra sin situation. Fokuset ligger på att främja delaktighet oavsett bakgrund och ekonomi och på detta sätt förebygga utanförskap (Stockholms stadsmission, u.å).

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka vad personal på ideella organisationer som riktar sig till personer som lever i hemlöshet, har för uppfattning kring livssituationen hos personer som lever i hemlöshet.

• Hur uppfattar personal att vardagsliv och behov är för personer som lever i hemlöshet?

• Hur upplever personal samhällets bemötande av och syn på personer som lever i hemlöshet?

• Vad anser personal att samhället kontra individen som lever i hemlöshet själv har för ansvar?

1.2 Centrala begrepp

I studien används begreppet ”hemlöshet” frekvent och nedan kommer därför en redogörelse för vad detta begrepp innebär.

1.2.1 Hemlöshet

Denna studie utgår från Socialstyrelsens (2017) definition av hemlöshet, vilket består av fyra olika situationer som en person under en kortare eller längre tid kan befinna sig i. Den första situationen benämns som ”akut hemlöshet” och innebär att en person är hänvisad till

jourboende, akutboende, skyddat boende, härbärge eller motsvarande. I den här kategorin ingår även personer som sover utomhus, i trappuppgångar, offentliga lokaler, bilar, tält, eller motsvarande. Den andra situationen heter ”institutionsvistelse och stödboende” där en person antingen är inskriven eller intagen på ett hem för vård och boende, en

kriminalvårdsanstalt, statens institutionsstyrelse, ett familjehem eller bor på ett stödboende som drivs av hälso– och sjukvård eller socialtjänst. Personer som tillhör denna kategori har inte någon egen bostad ordnad efter utskrivningen eller flytten och planerad flytt från

nuvarande boende ska vara inom tre månader. Personer som har blivit kvar på ett boende för att de inte har någon annan stans att flytta räknas även in i denna definition. Den tredje situationen heter ”långsiktiga boendelösningar” och innebär att personen bor i en av socialtjänstens ordnade boendelösningar på grund av att personen inte har tillgång till den ordinarie bostadsmarknaden. Detta innebär att personen är under tillsyn, har särskilda villkor eller regler i förhållande till sin bostad och att det finns någon form av hyresavtal eller kontrakt. De ordande bostadslösningarna är träningslägenhet, försökslägenhet, kommunalt kontrakt, socialt kontrakt eller motsvarande. Den fjärde och sista situationen heter ”eget ordnat kortsiktigt boende” och betyder att personen har ett tillfälligt inneboende eller andrahandskontrakt. Andrahandskontraktet ska vara max tre månader hos en privatperson eller att personen bor kontraktslöst och tillfälligt hos familj, släktingar, bekanta eller

kompisar.

2 TIDIGARE FORSKNING

För studiens tillförlitlighet är det viktigt att de artiklar som används är trovärdiga och att de har lästs noga med ett kritiskt synsätt. Litteraturgenomgången ska även ses som ett stöd för att formulera egna forskningsfrågor och för att visa att ens eget syfte är viktigt (Bryman 2011). Den tidigare forskningen som ligger till grund för den här studien hanterar ämnet hemlöshet och har relevans för studiens syfte, då den beskriver livssituationen för personer

som lever i hemlöshet. Den tidigare forskningen har även fungerat som stöd för att formulera studiens syfte i form av att se vad som har forskats på och inte. De använda källorna är peer-reviewed granskade och de har lästs med ett kritiskt synsätt. De databaser som har använts för att hitta artiklarna är Sage journals och SwePub och de nyckelorden som har använts var ”Homelessness” och ”hemlöshet”.

Det finna både likheter och skillnader i hur välfärdsstaten samt socialpolitiken ser ut i olika länder vilket gör att situationen för personer som lever i hemlöshet och synen på hemlöshet skiljer sig åt. Detta är något som måste tas hänsyn till i samanställningen av den tidigare forskning, då totalt åtta artiklar har använts där dess forskning är gjord i olika länder. I fyra av dessa åtta artiklar gjordes forskningen i United States of America (USA) medan

forskningen i de övriga artiklarna gjordes i Kanada, Sverige och Guyana. En artikel bygger även på forskning i både Kanada och USA. De olika artiklarna hade olika forskningsmetoder men majoriteten av studierna var kvalitativa och byggdes på semistrukturerade intervjuer. Nedan kategoriseras avsnittet utifrån rubrikerna: en komplex situation, den samhälleliga synens konsekvenser samt samhällets och individens ansvar.

2.1 En komplex situation

De starkaste behoven som utrycks av personer som lever i hemlöshet i Guyana tenderar att vara ett hem, mat och ett jobb (Lee m.fl., 2000). Personer som lever i hemlöshet är en heterogen grupp, har olika behov och befinner sig i olika situationer, men står gemensamt inför en hel del svårigheter och utmaningar. Över 90 procent som befinner sig i hemlöshet i Sverige har kontakt med socialtjänsten och ungefär hälften har ekonomiskt bistånd. I Sverige är missbruk en vanlig problematik för personer som lever i hemlöshet, där män procentuellt står för den större andelen. En stor andel personer som lever i hemlöshet i Sverige har även blivit utsatta för våld och flertalet lider av psykiska sjukdomar, vilket däremot är vanligare för kvinnor än för män (Bild, 2008). 68 procent av dem som lever i hemlöshet i Guyana

rapporterade ohälsa och 22 procent rapporterade psykiska sjukdomar (Lee m.fl., 2000). Individuella faktorer såsom missbruk kan snarare vara effekter av hemlöshet än orsaker till det - eller i alla fall att hemlöshet leder till att övriga problem kvarstår eller fördjupas.

Missbruk, psykiska sjukdomar och våld kan därför vara en konsekvens av hemlöshet snarare än en orsak (Bild, 2008). Upplevelsen av hemlöshet kan till exempel vara en riskfaktor för att utveckla allvarliga psykiska sjukdomar såsom schizofreni, depression eller bipolär sjukdom (Piat m.fl., 2004). Den utsatthet som finns för personer som lever i hemlöshet kan även resultera i att personer i hemlöshet utsätts för våld (Tate m.fl., 2021). I USA beskrivs

personer som lever i hemlöshet exempelvis kunna ha sexuella relationer i utbyte mot skydd, en plats att sova på eller mat. Denna otrygghet kan resultera i missbruk, vilket beskriver en situation när dessa fenomen är en konsekvens av hemlöshet och inte en orsak (Sample & Ferguson, 2019).

Något som framkom i Samples och Fergusons (2019) studie som gjordes i USA var den totala maktlösheten personer som lever i hemlöshet kände över att vända sitt liv och ta sig ur hemlösheten. Detta på grund av svårigheter som till exempel kriminell bakgrund, etnisk

diskriminering, diskriminering för status som hemlös, missbruk, brist på pengar eller på kunskap om hur pengar ska sparas, brist på personliga resurser och brist på transportmedel. Bristen på transport gör det svårt att delta på möten med exempelvis socialtjänsten eller ta sig till och från ett arbete. På samma sätt noterades även svårigheten att sakna viktiga dokument för att få en anställning eller ett stabilt boende. Gatuvåld uppges också vara ett hinder för att lämna hemlösheten då det finns gäng eller “gatufamiljer”. Enligt Kidds (2006) studie som gjordes i USA och Kanada förekommer självmordstankar och självmordsförsök i stor utsträckning bland personer som lever i hemlöshet. Kidd menar att det finns ett

samband mellan känslan av hopplöshet, bristande kontroll över sin egen situation och självmord. Att begå självmord är något som beskrivs vara ett sätt att bli befriad från dessa negativa känslor av att känna sig instängd och hjälplös.

2.2 Den samhälleliga synens konsekvenser

Förr var det vanligt att samhället i USA såg på personer som lever i hemlöshet som lata och oansvariga (Budescu m.fl., 2019). Att de är tiggare och galna människor är fördomar som gått över generationer även i Guyana (Lee m.fl., 2000). I stort sett har sympatin och

medkännande mot andras situationer ökat alltmer och idag är allt fler som förstår att externa faktorer såsom ekonomi kan orsaka hemlöshet (Budescu m.fl., 2019. Bilden för vad en person som lever i hemlöshet är har i Sverige blivit bredare och idag är fler medvetna om att

hemlöshet innefattar olika grupper såsom familjer, kvinnor, barn, ungdomar, äldre och marginaliserade grupper (Bild, 2008). I bland annat USA finns det trots detta fortfarande en hel del diskriminering och nedsättande ord såsom ”galen” används än idag. Personer som lever i hemlöshet kan även fortfarande utsättas för fördomar som att de är osmarta och svaga och inte kan ta hand om sig själva som en "frisk" person kan göra. Media är en del av det som kan framkalla känslor av avsky bland nyhetskonsumenter mot personer som lever i

hemlöshet. En undersökning visade att när deltagare tittade på bilder på individer som verkade leva i hemlöshet, upplevde de ökad aktivering i delar av hjärnan associerade med förakt och avsky (Budescu m.fl., 2019).

Negativa attityder och fördomar kan uttryckas både medvetet och omedvetet, vilket kan resultera i förtryck (Schneider m.fl., 2019). Personer som lever i hemlöshet i USA har berättat om hur de blir stigmatiserade av socialtjänst, företag, vård och samhället i stort på grund av deras status som hemlösa. Fördomarna kan göra att människor undviker personer som lever i hemlöshet på grund av rädsla att de ska begå brott eller att de är våldsamma. Personer som befinner sig i hemlöshet kan därför uppleva brist på synlighet och erkännande vilket kan göra att de känner sig förolämpade och avhumaniserade av andra människor (Budescos m.fl., 2019). Detta kan resultera i låg självkänsla, ensamhet och depression (Kidd, 2006). På grund av denna ensamhet kan behovet av empati och medkänsla från andra vara extra stort. Tyvärr kan personer som lever i hemlöshet istället bli ignorerade när de försöker interagera med andra. I USA är verbala förolämpningar heller inte helt ovanligt att dessa personer utsätts för. Förbipasserande kan känna sig berättigade att verbalt förolämpa personer som lever i hemlöshet genom kränkande namngivningar såsom lat eller missbrukare. Det framkommer även att förbipasserande i USA kan spotta eller kasta föremål på dem. Trots många negativa

upplevelser finns det goda erfarenheter av att ta emot vänlighet och stöd från

förbipasserande. Detta i form av att en förbipasserande ler, pratar med personen, ger pengar, mat eller kläder (Tate m.fl., 2021).

2.3 Samhällets och individens ansvar

I Sverige kan strukturella faktorer ses som styrande för hemlöshetsproblemet såsom brister i systemet vad gäller exempelvis vräkningsförebyggande arbete och de individuella faktorerna kan förklara vilka som drabbas av dessa såsom olika personliga svårigheter. I Sverige är en del av samhällets ansvar vad gäller att minska hemlöshet att erbjuda vräkningsförebyggande arbete såsom boendestöd, eftersom vräkningar är en central orsak till hemlöshet (Bild, 2008). I USA visar forskning på att det även är viktigt att personer som lever i hemlöshet erbjuds stödjande insatser med möjlighet till konsekventa och sociala kontakter för att de inte ska känna sig ensamma eller ge upp på att förändra sin situation (Tate m.fl., 2021). Forskning i USA visar även på att de stödjande insatser som erbjuds inte endast bör fokusera på den inblandade personen utan också den berörda personens relationer och interaktioner med andra och den miljö de befinner sig i. Detta för att omgivningen kan ha en stor påverkan på en individs mående och beteende (Sample & Ferguson, 2019). Dessa insatser är däremot inte tillräckligt, för att hemlösheten ska minska måste även fördomar och förtyck mot personer som lever i hemlöshet bekämpas genom att krossa de stereotyper som finns. Detta genom att sprida berättelser om dessa personer som kan skapa lärdomar och förståelse. Det är därför viktigt att personal som arbetar med personer som lever i hemlöshet ansvarar över att uppmuntra individerna att prata om deras egna historier och att personalen lyssnar och inte är dömande. Andra i samhället ansvarar också över att vara intresserade av individens sammanhang och komplexitet och inte leta efter snabba svar och lösningar. Det är även viktigt att samhället ansvarar över att mildra känslan av osynlighet och minskat egenvärde. Människor är inte deras situation och det är därför även viktigt att fundera kring

begreppsanvändning då det kan bidra till fortsatt diskriminering. En individ som befinner sig i hemlöshet bör veta om att hen inte är “den hemlösa” utan att hen är en egen person med viktiga unika styrkor och behov (Schneider m.fl., 2019).

2.4 Sammanfattande kommentarer

I den tidigare forskningen redogörs det för personer som lever i hemlöshet och deras situation. Studierna som presenteras lyfter fram att dessa personer är en heterogen grupp. Det beskrivs även att det i gruppen är vanligt med psykiska sjukdomar, självmordstankar och missbruk och att de kan utsättas för fysisk och psykisk diskriminering. Studier visar även att personer som lever i hemlöshet i stor utsträckning känner sig ensamma och upplever

hopplöshet samt att det finns en hel del svårigheter med att ta sig ur sin situation. Vidare beskrivs det att samhällets syn på personer som lever i hemlöshet med tiden har blivit bredare och bättre, men att det trots detta finns en hel del negativa attityder mot dessa individer. Studier visar även att det är vanligt med fördomar såsom att personer som lever i

hemlöshet är galna, osmarta, kriminella och har bristande kontroll. Det framkommer även i en studie att personer som lever i hemlöshet har blivit spottade på eller fått föremål kastade på sig vilket påverkar personerna negativt genom att de kan känna sig osynliga, ignorerade och förolämpade. Detta kan i sin tur resultera i låg självkänsla och depression. Vad samhället kontra individen har för ansvar för personer som lever i hemlöshet och hur det bör hanteras är även något som lyfts i tidigare studier.

3 TEORI

I följande avsnitt kommer två teoretiska utgångspunkter att presenteras. Den första teoretiska utgångspunkten är stigma och används för att öka förståelsen för hur och varför människor hamnar i utanförskap och vad det kan ha för effekter. Den andra teoretiska utgångspunkten är empowerment som förklarar på vilket sätt personer har makt över sin egen situation. Stigma och empowerment kompletterar och stärker varandra i sina ansatser att besvara studiens syfte och frågeställningar. De teoretiska utgångspunkterna kommer även i senare avsnitt att användas för att analysera det empiriska materialet som framkommit.

3.1 Stigma

En utstött person, någon som väcker obehag och som människor undviker, betecknas med begreppet stigma. För att beteckna något nedsättande eller ovanligt i en individs status, egenskaper eller identitet skapades begreppet stigma. När vi möter en främling tar det inte lång tid innan vi kategoriserar personen och ger hen en social identitet genom att fastställa vissa föreställningar om hur individen borde vara utifrån dess resurser och egenskaper. Dessa kategoriseringar gör det till viss del möjligt för oss människor att veta vilka personer vi kommer att vistas omkring och ha att göra med. Dessa kategoriseringar kan ses som sociala spelregler där personer som tillhör samma kategori medvetet eller omedvetet, håller sig till varandra medan personer som tillhör olika kategorier, kan dra sig ifrån varandra. När en individ besitter egenskaper som kan upplevas som mindre önskvärda, kan andra gå från att se individen som en vanlig människa till en utstött. Det som sker då är en stämpling, vilket är ett slags stigma. Detta sker när en person uppfattas som oförenlig med vårt sociala mönster som visar hur en viss individ bör vara. Personer kan se på den person som tillskrivs ett stigma som inte fullt mänsklig, vilket kan resultera i diskriminerande åtgärder. Människan kan på detta sätt bygga upp stigmateorier för att övertyga oss själva om att en person upplevs vara underlägsen och att personen representerar en fara för oss och andra (Goffman, 2011). Goffman (2011) beskriver tre olika typer av stigma, där den första typen innebär att en individ har kroppsliga avvikelser. Den andra typen innebär att en individ har en annorlunda personlighet som kan uppfattas som onaturlig och avvika från förväntningar på ett icke önskvärt sätt. Detta kan till exempel vara en person som lever i hemlöshet, har någon typ av

beroendeproblematik, är arbetslös eller har begått självmordsförsök. Den tredje typen innebär stambetingade stigman som bygger på religion, nation eller ursprung. Denna typ av stigma kan föras vidare från en generation till en annan. Vidare beskriver Goffman att stigmasymboler är något som förmedlar en negativ social information om någon. Till exempel kan stickmärken på kroppen symbolisera att en person injicerar droger precis som smutsiga, trasiga och illaluktande kläder kan symbolisera att en person lever i hemlöshet.

3.1.1 Att vara stigmatiserad

En person kan födas in i ett stigma eller bli stigmatiserad senare i livet. Det är möjligt att en individ är oberörd av den stigmatisering hen utsätts för och trots detta känner sig som en ”normal” människa. Personen kan istället se andra individer som inte riktigt mänskliga. Det är även möjligt att en individ håller med om de värderingar och föreställningar som andra människor kan ha om hen. Detta kan göra att individen håller sig på avstånd till andra för att inte riskera att få negativa konsekvenser. På grund av att en person inte blir erkänd av andra människor kan personen återspegla detta förvägrande genom att skylla på sig själv. Personen kan innerst inne vara medveten om att hen är värd lika mycket som alla andra och förtjänar att få en chans. Trots denna medvetenhet kan personen skapa en negativ bild om sig själv som stämmer överens med andras. En person kan reagera på sin stigmatisering genom att försöka ändra på det som är orsaken till utanförskapet, men när personen har lyckats göra en korrigering blir inte resultatet alltid som önskats. Istället för att återfå full normal status kan personen gå från en individ som har drabbats av en skamfläck till att vara en individ som har rättat till en skamfläck. En person som lever i utanförskap kan på detta sätt skapa en slags känsla av osäkerhet och otillräcklighet i mötet med andra människor. Detta innebär att individen ser sig som underlägsen och osäker i andras närvaro och att hen därför tror att alla kommer att tycka illa om hen. Detta kan resultera i en känsla av att inte veta vad andra tänker och tycker om en, vilket kan leda till att personen snabbt kan inta en försvarsattityd (Goffman, 2011).

Personer med ett visst stigma riskerar även att väcka extra stor uppmärksamhet hos andra, då de kan stå inför att bli kategoriserade som bovar eller hjältar utifrån deras beteende. Någon som kan kategoriseras som hjälte är någon som gör så gott hen kan för att ”passa in”. ”Hjälten” kan då ges offentliga belöningar och utgöra ett exempel för hur en individ av detta slag kan vara en ”bra människa”. Den goda viljan eller försöket att anpassa sig för att hålla sig inom normens ramar kan däremot istället upplevas som otillräckligt av andra. Trots dessa förväntningar om att en stigmatiserad person bör anstränga sig för att göra så gott hen kan för att ”passa in” och komma ur sitt stigma, kan en stigmatiserad person istället anpassa sig efter sin ofördelaktiga situation (Goffman, 2011).

Att vara stigmatiserad kan skapa känslor som att känna sig annorlunda. För att ha ett bra självförtroende och för att känna sig stolt över sig själv, kan det vara viktigt att tillhöra ett sammanhang, där en person accepteras för den hen är. Människor kategoriseras på grund av skillnader med vissa och likheter med andra och utesluts därmed från vissa sociala

sammanhang men hindras inte från att istället skapa andra (Svanelöv m.fl., 2020). En grupp kan benämnas med en kategori där personerna i gruppen ser på varandra som ”vi”. I detta

fall har personerna ett visst stigma och detta kan då kallas för en stigmakategori. Medlemmar i en stigmakategori kan dras till varandra och kan även skapa mindre sociala kretsar där klagomål, politiska strävanden samt förhoppningar kan skapas. En person som tillhör en stigmakategori kan växla i intensitet mellan att känna samhörighet med gruppen och att ta avstånd från grupptillhörigheten (Goffman, 2011). En stigmatiserad grupp som befinner sig i utanförskap kan alltså inom gruppen finna gemenskap och sociala relationer med varandra. Detta kan resultera i positiva känslor i form av delaktighet. Dessa sociala interaktioner och känslan av delaktighet kan även skapa möjlighet till att personen vågar vara sig själv (Svanelöv m.fl., 2020).

3.2 Empowerment

Empowerment handlar om makt över tillvaron, att människor ska ha lika villkor, och bygger på föreställningen om att vi blir starka tillsammans. Empowerment ifrågasätter maktens konsekvenser i form av orättvisor och förtryck. När den offentliga sektorns engagemang inte längre räcker till för utsatta och svaga grupper blir empowerment aktuellt.

Frivilligorganisationer är ett exempel på en grupp som tagit till sig empowermentbegreppet för att stärka personer i utanförskap (Askheim & Starrin, 2007).

Empowerment innebär att utsatta grupper behöver skaffa sig styrka för att få kraft att ta sig ur maktlösheten. Detta genom att ändra de villkor som ligger till grund för deras maktsvaga position. Empowerment handlar om att individen ska få bättre självförtroende och starkare självbild samt större färdigheter och kunskaper för en förstärkt självkontroll. Detta ska ske genom att de krafter som håller individen nere ska motarbetas till att de får mer inflytande över sitt eget liv. Det utgår från att individen är fri och självständig. Samhället ska tillgodose individuella krav och önskemål och grunden till detta är att det finns en tillit till individen och att individen ses som kompetent, oberoende och rationell. De professionella ses som viktiga för förändringen för personer som lever i utanförskap och det är därför viktigt att personal själva arbetar för att avskaffa förtrycket (Askheim, 2007).

Empowerment bygger på en grundläggande positiv människosyn och det finns ett tydligt samband mellan samhälleliga strukturella förhållanden och den enskilda individens

livssituation. Teorin utgår från att samhällsstrukturen är skapt av människan och kan därför även ändras av människan. Genom att finna ett mönster i hur en grupps liv liknar varandra och hur de begränsas på samma sätt går det att identifiera vad som skapar förtrycket och därmed bekämpa det. De förtryck som individerna i en grupp upplever kan skapa en gemensam identitet mellan personerna i gruppen. De som är förtryckta är inte endast förtryckta av andra människor utan kan även vara det av sig själva. Personer kan ta till sig andras verklighetsuppfattning och gör det till sin egen och förtrycker på detta sätt sig själv. Det är inte förens individen blir medveten om detta som hen själv kan komma ur förtrycket. Detta för att personerna själva måste kämpa för sin frigörelse. Förtryckta personer behöver tillsammans stå upp för sina rättigheter för att förtrycket ska bekämpas (Askheim, 2007). Empowerment handlar om att främja goda förhållningsätt, ödmjukhet och respekt, vilket kan leda till att individen känner ökad självkänsla. Dåliga förhållningsätt kan istället leda till att

individen känner sig oduglig och osäker. Skam är ett samlingsnamn för de känslor som uppstår när en person ser på sig själv negativt, även om de handlar om att individen ser på sig själv genom andras ögon. Skam kan leda till att en person tar avstånd från sociala sammanhang. Att bli utsatt för destruktiv skam som exempelvis att bli kränkt, förödmjukad eller förlöjligad kan resultera i en rädsla för att ta egna initiativ. Detta kan visa sig genom att en person gör de andra vill att den ska göra, vilket är motsatsen till empowerment (Starrin, 2007). Att genom omgivningens ögon bli sedd som mindre värd och leva i utanförskap kan göra att människor tappar tron på att påverka sin egen livssituation eller tron på sitt

egenvärde. Omgivningens bemötande kan på detta sätt vara avgörande för hur en individ ser på sig själv (Tengqvist, 2007).

För att uppnå empowerment behöver klienten känna sig delaktig i planeringen och

genomförandet av olika insatser. Det är även viktigt att individer får en betydelsefull relation med en god kontakt till sin socialarbetare för att de ska ha möjlighet att föra sin egen talan och för att socialarbetaren ska kunna upptäcka och motverka eventuella svårigheter. Det är viktigt att personen känner sig engagerad i beslut som rör dem för att stärka det personliga ansvaret. Empowerment innebär att en människa ska vara ett subjekt och inte ett objekt. Detta betyder att en person ska vara aktiv i sin roll och inte bli dominerade av andra. För att få makt krävs det en medvetenhet och kunskap om förtryck och strukturella orättvisor. Genom detta blir det möjligt att inte skuldbelägga sig själva för sina problem och ta personligt ansvar i form av att stärka sin förmåga samt sträva efter att uppnå förändring (Payne, 2015).

4 METOD

I metodavsnittet redogörs det för de metodologiska val som gjorts för studien. Avsnittet inleds med en argumentation för val av metod för att därefter presentera en detaljerad beskrivning av studiens datainsamling och genomförande. I metodavsnittet ges det även en databearbetning och analysmetod. I slutet av avsnittet presenteras begreppet tillförlitlighet för att sedan avsluta med några tankar kring etiska överväganden.

4.1 Val av metod

Kvalitativa undersökningar har ofta ett konstruktivistiskt synsätt där verkligheten är i ständig förändring och påverkas av individernas skapande förmåga. Kvalitativa undersökningar fokuserar ofta på en mindre grupp människor som delar vissa egenskaper. Kvalitativa forskare mäter därför inte företeelser på samma sätt utan lägger fokus på ord istället för siffror. Vikten ligger på hur individer tolkar och uppfattar sin sociala veklighet för att finna ett djup och förstå deltagrans upplevelser och erfarenheter (Bryman, 2011). För att

deltagarnas uppfattning. En kvalitativ metod ansågs även vara lämplig på grund av att undersökningen syftade till att finna ett djup i hur personalen uppfattade livssituationen hos personer som lever i hemlöshet. På detta sätt har undersökningen inte haft något fokus på att mäta företeelser utan istället på att försöka förstå innebörden av vad ett antal individer berättade.

4.2 Datainsamling och genomförande

De urvalsmetoder som har använts är målinriktat urval samt snöbollsurval. Målinriktat urval innebär att respondenter strategiskt har valts ut utifrån deras lämplighet att besvara studiens forskningsfrågor. Ett snöbollsurval innebär att forskaren kontaktar ett mindre antal personer som är relevanta för studien, för att använda dem för att genom dem få kontakt med

ytterligare personer som kan delta (Bryman, 2011). Urvalet skedde genom att ett flertal enhetschefer över totalt tre ideella organisationer i Stockholm, som arbetar med personer i hemlöshet, kontaktades. Detta för att personal på ideella organisationer arbetar nära personer som lever i hemlöshet och har viss kunskap om deras situation. En del av

organisationerna kontaktades första gången via mail och en del på telefon. I första kontakten framgick det en önskan om att enhetscheferna skulle sprida informationen vidare till sina anställda. Detta för att se ifall det fanns fler som ville delta i studien, utöver enhetschefen. Semistrukturerade intervjuer innebär att intervjuaren har en viss flexibilitet. Enligt denna metod består intervjuguiden av en lista på olika teman, som under intervjun ska beröras, där frågornas ordningsföljd kan variera. Intervjufrågorna är mer allmänt formulerade där intervjuaren kan ställa följdfrågor om det som anses vara viktigt, för att få fördjupade svar (Bryman, 2011). Det empiriska materialet till studien samlades in med hjälp av

semistrukturerade intervjuer. Intervjuguiden byggdes på teman och utformades utifrån det som ansågs vara relevant för att besvara studiens syfte och frågeställningar (Bilaga A). En semistrukturerad intervjumetod valdes för att ha möjlighet till att ha en viss flexibilitet under intervjun. Detta i form av att ha möjlighet att ändra på frågornas ordningsföljd, beroende på vad som sades i intervjun samt att kunna ställa följdfrågor, för att få fördjupade eller mer utvecklade svar.

Totalt intervjuades sex personer som var anställda på två olika ideella organisationer som arbetar med personer som lever i hemlöshet. Två personer var från den ena organisationen och fyra var från den andra. Tre av intervjupersonerna var kvinnor och de övriga tre

personerna var män. Genomsnittet på intervjupersonernas erfarenhet av att arbeta med personer i hemlöshet var cirka 15 år. Fyra av de personer som har intervjuats var

enhetschefer varav en av dessa även var kurator, de övriga två intervjupersonerna var anställda på organisationerna varav en av dessa var en kurator. När intervjupersonerna visade intresse för att delta i studien skickades informationsbrev ut (Bilaga B). I

informationsbrevet framgick studiens syfte, de forskningsetiska principerna samt kontaktuppgifter till mig och min handledare. Intervjupersonerna fick själva välja ifall

intervjun skulle ske digitalt eller fysiskt, med hänsyn till de rekommendationer som gällde på grund av COVID-19 pandemin. Två intervjuer utfördes som fysiska träffar på

intervjupersonernas kontor, där det gick att hålla avstånd för att minska risken för smittspridning. Resterande fyra intervjuer utfördes digitalt på telefonen med kamera via Zoom. Tiden för intervjuerna varierade mellan cirka 30 till 60 minuter. Intervjuerna spelades in via en dator efter att ha fått ett muntligt samtycke från samtliga intervjupersoner.

I den genomförda studien deltog inte alla personer som blev tillfrågade. En del personer som blev kontaktade gav inte någon återkoppling. Detta skedde både vid direktkontakt med den berörda samt när två enhetschefer kontaktades för att vidare höra av sig till sina anställda. Ena enhetschefen hörde aldrig av sig igen. Den andra enhetschefen vidarebefordrade förfrågan om att delta i studien till sina anställda, där jag var med i mailtråden. En tolkning är att det inte var någon av dessa personer som ville delta och att det är en förklaring till varför de inte hörde av sig, men det går inte att veta med säkerhet.

4.3 Databearbetning och analysmetod

De semistrukturerade intervjuerna spelades in och transkriberades. En del upprepningar, språkfel och utfyllnadsord i form av ”hm” och ”ehm” togs bort eller skrevs om, för att underlätta läsningen av det transkriberade materialet men i övrigt transkriberades

intervjuerna ordagrant. För att belysa tolkningar användes citat. Delar i citat som bedömdes som inte relevanta för sammanhanget eller inte tillförde något av vikt togs bort och

markerades därför med (…).

Intervjuerna analyserades utifrån en tematisk analys, vilket är en metod som används för att analysera, identifiera och rapportera mönster eller teman i data. Kodningen skedde genom att markera liknande svar med samma färg för att hitta relevanta teman. Det är forskarens uppgift att bestämma vad som räknas som ett tema, men det ska vara något som

representerar ett viktigt mönster eller mening i förhållande till syftet. Det finns olika steg som ska följas i en tematisk analys. I första steget ingår det att läsa igenom det

transkriberade materialet noggrant och upprepade gånger. Att själv ha transkriberat materialet underlättar inför en tematisk analys eftersom personen då har bättre insyn i vad som sagts. Anteckningar och markeringar i det transkriberade materialet har stor betydelse för att sedan snabbt kunna gå tillbaka till dessa. Sökandet efter betydelser och mönster sker därefter i det andra steget av analysen. Här är det viktigt att sortera all data och koda så många potentiella teman som möjligt. I steg tre läggs fokuset på att analysera dessa mindre teman och sammanföra dem till större teman. Detta görs genom att kombinera tidigare kodningar som kan passa in under ett och samma tema. I det här steget kan det bildas huvudteman. Därefter ska det i steg fyra ske en granskning och en förfining av de valda temana där vissa teman kommer att försvinna, andra kommer att bli till ett större tema och vissa teman kommer att delas upp i två. I steg fem ska det bestämmas vilken aspekt av data varje tema fångar, vad som är intressant av dem och varför. Här är det även viktigt att se till att varje tema passar i en bredare helhet och att det finns en struktur inom vardera tema. I sista steget ska rapporten skrivas ihop och fokuset ska då ligga på att få till intressanta redogörelser som är logiska, kortfattade och sammanhängande (Braun & Clarke, 2006).

4.4 Tillförlitlighet

Tillförlitlighet är ett grundläggande kriterium när en bedömning av en kvalitativ undersökning görs. Tillförlitlighet består av fyra delkriterier, där det första kriteriet är ”trovärdighet” vilket handlar om att skapa en trovärdighet i det resultat som framkommer i studien. För att göra detta är det viktigt att deltagarna har möjlighet att bekräfta det

forskaren har uppfattat samt att studien utförs i enlighet med de regler som finns (Bryman, 2011). Studiens trovärdighet bygger på att deltagarna hade goda kunskaper om det som undersöktes och det som redovisats i resultatet utgick från deltagarnas uppfattning.

Ett annat kriterium är ”överförbarhet” vilket innebär att forskaren uppmanas att fokusera på att få till en tät beskrivning med fylliga redogörelser. Detta för att materialet sedan av en annan oberoende forskare ska kunna följas och för att den forskaren ska kunna göra likande forskning med liknande kontexter (Bryman, 2011). Detta har försökt uppnås genom att metod och resultat har beskrivits så noggrant och detaljerat som möjligt.

Det tredje kriteriet är ”pålitlighet”, detta innebär att forskaren ska ha ett granskande synsätt där alla steg i processen tydligt redogörs för. Detta gör att kollegor till forskaren sedan kan bedöma om kvaliteten på studien är god nog (Bryman, 2011). För att inte färga studiens resultat med egna värderingar har författaren haft ett kritiskt förhållningsätt och alla steg i processen har tydligt redogjorts för.

Det sista kriteriet kallas för ”en möjlighet att styrka och konformera”. Detta innebär att det ska vara uppenbart att forskaren inte medvetet har låtit någon teoretisk inriktning eller personliga värderingar ha påverkat slutsatserna eller utförandet i undersökningen (Bryman, 2011). I den genomförda studien har det tagits hänsyn till detta kriterium genom att

författaren har varit medveten om sina egna tankar kring ämnet och i högsta möjliga mån försökt lägga dessa åt sidan.

4.5 Etiska överväganden

Det är viktigt att forskare har ett etiskt förhållningsätt där de etiska principerna följs för att deltagarna i studiens inte ska fara illa. Dessa fyra principer är nyttjandekravet,

samtyckeskravet, informationskravet samt konfidentialitetskravet. (Bryman, 2011). Innan studien genomfördes fylldes en blankett i där frågorna berörde etisk egengranskning. Frågorna delades och diskuterades med handledaren innan undersökningen påbörjades. I studien har de fyra etiska grundprinciperna tagits hänsyn till. Informationskravet uppfylldes genom att informationsbrev skickades ut till de personer som ville delta i intervjun. I

informationsbrevet stod det att deltagandet i undersökningen var frivillig och att de hade möjlighet att när som helst avsluta sin medverkan utan att ange orsak, vilket uppfyller samtyckeskravet. I informationsbrevet framgick även studiens syfte, att studien efter godkännande kunde komma att publiceras på forskningsbasen DiVA och att

intervjupersonerna i högsta möjliga mån skulle avidentifieras. De etiska principerna som redogjorts för i informationsbrevet har tagits hänsyn till i studien. Detta genom att intervjupersonernas namn har bytts ut till fingerade namn. Det finns inte heller någon

information i studien som kan röja intervjupersonernas identiteter och transkriberingar och inspelningar har raderats, vilket uppfyller konfidentialitetskravet. De uppgifter som har samlats in från personerna har endast använts för forskningsändamål vilket uppfyller nyttjandekravet.

Det är av stor vikt att det finns en tillitsfull relation mellan intervjuaren och intervjupersonen (Bryman, 2011). Under och efter intervjuerna upplevdes intervjupersonerna vara nöjda och tillfreds med genomförda intervjuer. Detta tolkades som att personerna upplevde att intervjufrågorna var respektfulla och inte för privata, känsliga eller djupgående.

5 RESULTAT

I följande avsnitt kommer studiens material att redovisas. Syftet med studien är att undersöka vad personal på ideella organisationer, som riktar sig till personer som lever i hemlöshet, har för uppfattning kring livssituationen hos personer som lever i hemlöshet. Intervjupersonernas namn är fingerade och kommer att kallas Simon, Gustav, Caroline, Bengt, Veronica och Ronja. De teman som presenteras i resultatet är: en vardag, behov, bemötande, hemlöshet som stigma, egenmakt och samhällets ansvar.

5.1 En vardag

I intervjuerna framkommer det att personer som lever i hemlöshet är en heterogen grupp där det finns olika personligheter, själar och livssituationer. Såhär berättar Simon: ”De flesta tror att alla hemlösa är en homogen grupp men det är ju helt tvärtom. Det är en väldigt heterogen grupp”. Trots alla dessa olikheter beskriver Gustav en del likheter i personernas vardag:

Om man har den här livssituationen då kan man väl säga att man utifrån situationen delar vissa problem och dem brukar ju vara då mellan fem och sju brukar jag tänka. Är man hemlös har man ingenstans att bo, behöver man hjälp av socialtjänsten, man har ingen ekonomi och måste ha försörjningsstöd av socialtjänsten (…) hälsan är vad ska man säga, man uppsöker inte vården lika ofta som övriga medborgare, man har ofta olika hälsoproblem som liksom ligger och skvalpar alldeles för länge (…) man har psykisk ohälsa.

De personer som personalen på de ideella organisationerna möter har olika livssituationer. Majoriteten av intervjupersonerna berättar att de flesta de möter har någon stans att sova på natten, exempelvis att personen har en träningslägenhet eller sover hos olika vänner. Gustav beskriver på följande vis: ”Det är det som är grejen med hemlöshet, det är inte så att alla sover i soprum eller portuppgångar, utan den stora massan försöker ju hitta någonstans att lägga ner huvudet”.

Strategin är att man börjar på morgonen med att hitta någonstans där man kan få i sig mat tidigt, sen handlar det om att ta sig runt i staden, se till att man får mat så att man täcker dagsbehovet och samtidigt försöker man se till att man har planerat för vart man kan sova någonstans eller har en plan klar, och kanske också att man kollar upp med vilka personer man kan hänga med under dagen och under kvällen så att man kan känna sig någorlunda trygg. Lite beroende på situation men genomsnittsgästen skulle jag säga lever på det sättet. Samla mat, hitta någonstans att bo över natten, det är nytt för varje natt.

Intervjupersonerna berättar att de uppfattar att det är vanligt att personerna i sin vardag är trötta och känner en ständig hopplöshet. Nedan kommer ett belysande citat från Gustav:

Jag kan inte se det annat än att det är som en stor hopplöshet, att det heller inte riktigt är någon som lyssnar på mig, ingen som förstår mig, ingen som förstår min situation riktigt. Det är med viss rätt, för att det är naturligtvis svårt att sätta sig in i hur det är att vara hemlös, det kan man ju knappt föreställa sig förens man gjort det, men om man anstränger sig kanske man kan förstå att det är kallt, regnigt och vart ska jag ta vägen, man har ingenting utan det man har är det offentliga rummet, och där någonstans måste man ju hitta någon lösning på problemet som man har varje dag. Det är knepigt och man kanske inte mår så bra och liksom alla vet väl hur det är när man mår dåligt, att man vill dra sig undan och bli frisk eller vila upp sig, den möjligheten har man inte, det är en väldigt hopplös situation.

Hopplösheten beskrivs i citatet kunna bero på att personer som lever i hemlöshet känner att andra människor inte lyssnar på dem eller förstår deras situation. Något som Gustav också beskriver kan bidra till en känsla av hopplöshet är svårigheten att bli frisk från ett dåligt mående när det enda som finns är det offentliga rummet.

5.2 Behov

Personer som lever i hemlöshet har precis som alla andra en del behov. Ronja beskriver sökandet efter basala behov på följande sätt:

De har väl alla behov precis som vi, vi har ju exempelvis en dusch som vi kan erbjuda här för dem som vill duscha (…) och vi har en garderob där dem får ha kläder och jag menar det är också ett behov med kläder för de har inte pengar till kläder. Och vi hjälper ju till med hygienartiklar, schampo och tvål och bindor och allt sådant där.

Utöver att få i sig mat och sköta sin personliga hygien berättar personalen att individerna de möter oftast behöver hjälp med saker som att komma i kontakt med myndigheter, skriva på papper, ringa samtal, men även bara att ha någon att prata med.

Trots att behoven hos personer som lever i hemlöshet är olika så beskrivs en del utmärkande gemensamma behov. Något som flera intervjupersoner tar upp är att behovet av bostad och sömn är stort. Bostad och sömn beskrivs som något som även ligger till grund för att täcka många andra behov. Bengt säger såhär: ”Behoven är lite olika, de största behoven är brist på sömn och att man inte har tak över huvudet och det gör att allt annat faller”.

När personen har täckt ett av de stora behoven, som är att få någonstans att bo, är det inte självklart att allt löser sig som det är tänkt att det ska göra. Veronica berättar om hur det kan vara att helt plötsligt bo i en bostad själv och hur känslan av ensamhet kan göra det tufft. Veronica förklarar denna problematik på detta sätt:

Sen får de en ny lägenhet och de är jätte glada att de flyttat dit och sen kommer de dit och är så deprimerade för de är så ensamma och allt är så tråkigt, det är värdelöst de vill inte, de vill tillbaks till härbärget, jag orkar inte, jag klarar inte det här, det är ensamheten, den här ensamheten som blir av när du får en egen nyckel.

Citatet ovan leder in på behovet av gemenskap med andra. Vidare kommer ett citat från Caroline där hon berättar om situationer där detta blir extra tydligt:

De har börjat få kompisar och de säger nej jag vill inte på grund av att nej min väninna hon har ingenstans att sova så jag väljer att vara med henne på T-centralen eller i bilen så även här kommer de tillsammans och hittar grupper.

I citatet ovan framgår det att personer som lever i hemlöshet exempelvis kan tacka nej till vissa sovplatser ifall inte alla i personens närhet får plats tillsammans.

5.3 Bemötande

Det framkommer att det finns en hel del okunskap om personer som lever i hemlöshet, vilket skapar negativa attityder. Intervjupersonerna förklarar att bemötandet varierar mycket från person till person. Det finns människor som är hjälpsamma, snälla och visar respekt,

samtidigt som det finns personer som har ett negativt bemötande. Veronica säger följande: Privatpersoner kan vara hårda mot dem men de kan också vara väldigt hjälpsamma, det är svårt att säga, sen tänker jag också hur de blir bemötta, det är ju deras, hur de uppfattar situationen, det är lätt för mig att säga som kan försvara mig, men man stöter på en massa människor här som är hjälpsamma och många som inte är hjälpsamma, så de får nog allt, hela registret, det är klart de är mer utsatta, det är de ju för allt. Man möter ju alla fördomar och allting, att de inte ska finnas eller hur svårt ska det vara att fixa en lägenhet.

Ytterligare något som läggs fram är att det inte är ovanligt att förbipasserande välter deras muggar med pengar i, byter plats på tunnelbanan när de kommer nära eller inte tittar på personen. Hur människor ser på en person som lever i hemlöshet kan även variera beroende på hur individen ser ut. Bengt berättar följande:

Ser du ut som någon sån här jätte lortig och kommer och drar på någon vagn full av sopor och sopsäckar och allt möjligt sånt där, ja då kommer de inte bemöta dig, folk kommer att undvika dig, dels för att du luktar illa, dels för att man är osäker på vem du är, att du beter dig

Vad gäller intervjupersonernas åsikter om myndigheters bemötande av personer som lever i hemlöshet finns det stora skillnader i svaren. Det framkommer tydligt att alla människor är olika och att bemötandet av myndigheter därför även är olika beroende på vilken person som har tilldelats ärendet. Caroline uttryckte sig såhär om socialtjänsten: ”Det finns vissa som inte vill prata eller de säger, vi har så mycket att göra så vi har ingen tid nu, det finns andra personer som är jättesnälla och de försöker att hjälpa”.

Trots att bemötandet varierar beroende på vem som tilldelats ärendet tycker en del intervjupersoner att myndigheter generellt sett har ett bra bemötande. Vidare kommer ett citat från Veronica som har en positiv inställning till myndigheter: ”Jag tycker de flesta myndigheterna vi träffar idag de är ju förstående och väldigt hjälpsamma, alltså när man sitter med gästerna och hör deras samtal, de har förståelse för det här”.

Myndigheters nonchalanta syn på hemlöshet, där de har en dålig förståelse för situationen och där de lägger alldeles för mycket ansvar på att individen ska klara allt själv, beskrivs också. Svaren visar att majoriteten av intervjupersonerna tycker att villkoren för att få hjälp oftast är alldeles för svåra att uppnå. De menar på att myndigheter måste bli bättre på att vägleda personerna på ett mer individanpassat sätt. Ronja beskriver den här problematiken på följande sätt:

(…) sen kan jag tycka ibland att myndigheterna ställer helt orimliga krav på vad personen ska komma med och det är ju det här trasslet med att personen inte har bank-id och de har ju inte telefon så just den biten kan jag bli lite matt på.

Det beskrivs att det blir allt mer vanligt att handläggare byts ut och att det förhindrar bra relationer. Detta kan i sin tur leda till en opersonlig syn på individerna där de ses mer som ett personnummer med en kostnad. Intervjupersonerna talar om att i och med detta blir det allt mer vanligt med skrivbordsprodukter. Detta innebär att myndigheter är duktiga på att dokumentera och utreda men att det händer mindre i praktiken. Bengt utrycker sig såhär:

Jag är inte så säker på att vi hjälper människor utan det blir en administrativ syssla att ta emot en ansökan att administrera och hantera själva förfarandet och sen fattar man någon form av beslut och sen tycker man att man har gjort ett jobb. Men för den som är hemlös så står man på andra sidan och situationen ser precis likadan ut som den gjorde innan jag ansökte, den har inte förändrats nått.

Utöver detta tar Gustav även upp hur vården kan bemöta personer som lever i hemlöshet. Gustav beskriver att det finns förutfattade meningar om att dessa individer ska vara

våldsamma. Detta menar han kan leda till att individerna får kortare besök och mindre hjälp än en annan person, på grund av sjukhuspersonals oro.

5.4 Hemlös som stigma

I samtliga intervjuerna framkommer det att intervjupersonernas uppfattning är att personer som lever i hemlöshet känner sig utanför och övergivna av samhället. En av

intervjupersonerna berättar att individerna känner av hur andra tittar snett på dem eller hur de inte tittar alls. Samma person berättar att det troligtvis påverkar personernas självkänsla negativt vilket försvårar möjligheten att åstadkomma en livsförändring ännu mer. Gustav förklarar det på det här sättet: ”Utan att ha en förståelse för dig, har någon en uppfattning om dig, som du inte alls tycker om eller håller med om, så det klart att alla människor påverkas negativt”.

Dock håller inte alla med om detta utan menar istället att vissa personer som lever i

hemlöshet inte bryr sig lika mycket om vad andra personer tycker om dem. Bengt förklarar det såhär:

Den här negativa attityden påverkar hemlösa till viss del, några av dem är ju ganska

förhärdade på något sätt, de är liksom härdade i att folk inte tittar eller liksom stirrar på dem, men de bryr sig inte och de kan liksom fräsa ifrån, vad glor du på eller något sånt där liksom.

En av intervjupersonerna tog upp nyheter som ett exempel som uppvisar en negativ bild av personer som lever i hemlöshet. Simon beskriver det på följande vis: ”Om du tänker på nyheterna, när de pratar om hemlöshet då pratar de om att folk är typ missbrukare som är inkompetenta, som inte har någon framtid, som är väldigt lata, som inte vill bidra till samhället”.

Även myndigheter beskrivs av intervjupersonerna kunna bidra till en känsla av utanförskap hos personer som lever i hemlöshet. Detta i form av att individerna exkluderas från samhället på olika sätt. Ett exempel på detta som Bengt tar upp är följande:

När folkhälsomyndigheten går ut och säger såhär, stanna hemma så blir ju det lite konstigt det är ju inte så särskilt inkluderande. Det är som att det inte gäller dem som är hemlösa. Tvätta händerna ofta och håll avstånd, hur tvättar man händerna ofta när de kostar tio spänn att gå in på toaletten varje gång?

Personer som lever i hemlöshet beskrivs kunna gå från myndigheter och känna sig ganska svikna. Det framkommer i svaren att det kan leda till en känsla av förakt för personer som arbetar i systemet vilket i sin tur kan leda till att personen slutar lita på samhället och inte vill ha något med det att göra. På detta sätt blir det att systemet driver fram att personen i fråga drar sig undan trots att den egentligen inte vill det. Nedan kommer ett citat om detta från Simon:

Du sitter i ett samtal med en handläggare och man märker ju på en gång att den personen diskriminerar ju mig och ser ner på mig och man känner sig väldigt övergiven, att det inte är någon som vill hjälpa påverkar ju en persons mående såklart, och då kan man lika gärna vara där ute på gatan.

Att personer som lever i hemlöshet kan känna sig utanför samhället är tyvärr en känsla som kan finnas kvar en längre tid, tror personalen på de ideella organisationerna. Veronica berättar om hur känslan av utanförskap kan hänga med en person trots att den lyckats förändra sin situation och skaffa sig en bostad:

Även om de har fått ett boende och gjort en jävla resa så hänger det här i ryggsäcken liksom måste jag berätta det här nu och som det är på nätet liksom det är ju bara att gå in och skriva Mrkoll och skriva på namnet så ser man ju direkt om nån har några brottmål eller nånting. Det är liksom inte så himla lätt. Hur hårt man än har jobbat och hur hårt man än har fixat, att man fortfarande känner som en ryggsäck och inte riktigt har en plats i samhället i alla fall, och hur länge ska man gå omkring och skämmas för det här då? Det är svårt att man fortfarande är lite exkluderad ur samhället.

Två av intervjupersonerna beskriver en bild av hur människor kan se ner på personer som lever i hemlöshet fast de inte själva förstår att de gör det. Det framkommer att privatpersoner har använt sig av påståenden som att ”det vore mysigt att hjälpa en hemlös.” Veronica

förklarar det såhär: ”Man vill komma och klappa en hemlös liksom”.

En av intervjupersonerna lyfter vikten av att personer som befinner sig i hemlöshet ska få känna sig som människor och inte som hjälplösa offer. Ronja förklarar det på följande sätt:

De brukar säga att det är trevligt att komma hit när man ses som en människa, för att vi ser inte på att oj gud vad de är synd om dig för att du är hemlös, och oj oj oj vi måste hjälpa dig. Vi försöker att skoja, vi försöker att skapa en relation och sen vänta på att de ska komma till oss och be om hjälp istället för att vi ska tycka synd om.

Flera intervjupersoner tar upp vikten av att inte stigmatisera personer som lever i hemlöshet och att det är ett gemensamt ansvar som alla i samhället måste ta. Detta för att individerna inte ska känna sig utanför. Bengt menar att vilka ord vi använder är viktiga och att det är något vi bör tänka på som ett sätt att minska förtrycket: ”Vi brukar använda oss av begreppet människor som lever i hemlöshet för att inte stigmatisera”. Med detta menar Bengt att kalla en person för ”hemlös” kan bidra till stigmatisering vilket därför bör undvikas.

5.5 Egenmakt

Samtliga intervjupersoner anser att personer som befinner sig i hemlöshet har ett visst ansvar precis som alla människor har, men detta utifrån en del begränsningar. I alla intervjuer framgår det att dessa individer är begränsade i sina valmöjligheter. En av

intervjupersonerna berättar att alla som förstår vad personligt ansvar betyder, har ett ansvar, mer eller mindre. Nedan kommer ett citat från Caroline där hon berättar om hur makten är begränsad utifrån en persons situation.

Du kan ha makt att välja vart du ska bo eller vad du ska göra på dagen men jag är säker på att om man har en bostad så är det en annan typ av makt, man har makt utifrån sin situation men man är väldigt begränsad.

Flera intervjupersoner tar även upp att en individ som lever i hemlöshet, precis som alla människor, måste själv vilja ha förändring och att det ansvaret ligger hos individen. Någon som beskriver detta är Veronica:

Det är ju de som ska vilja få hjälp, det är ju deras ansvar liksom det är ju inte så att jag kan säga att nu behöver du någonstans att bo utan vill de ha någonstans att bo så fixar de ju det, så det är ju ett eget ansvar man har, men det är ju klart att om man är sjuk eller har psykiska diagnoser, så ja, då får man ju inte samma förutsättningar.

Två av intervjupersonerna förklarar att egenmakt är något som ska respekteras och inte glömmas bort. En av dessa två intervjupersoner tar specifikt upp vikten av att inte göra för mycket åt någon annan. Detta för att personen då kan tappa sin egen makt och tilltro på sig själva. Veronica förklarar det såhär:

Jag måste alltid tänka igenom för mig själv när jag hjälper någon att jag inte går in och gör saker åt personen, för att då tappar de tilltro till att klara sig och klara av någonting själva, (…) Jag känner att jag jobbar i alla fall på att försöka stärka dem genom att sitta intill och ringa samtalet, när vi jobbar med det här måste vi också stärka egenmakten så att de får makt över sitt liv.

Majoriteten av personerna de intervjuade har träffat vill ha en förändring i sitt liv men inte alla. Nedan kommer ett citat från Bengt som belyser detta:

Sen finns det förstås de här undantagen och de som kommer göra ett personligt val och säger såhär nej men jag har inte knarkat färdigt jag vill leva såhär, jag möter ju sådana människor också och det är ju också ett personligt val men de personerna söker ju oftast inte hjälp utan de hittar ju ett annat sätt att leva.

Citatet ovan beskriver hur Bengt har stött på personer som själva säger att de inte vill ha någon hjälp eller förändra sin situation och att det också ska beaktas på grund av allas rätt till personliga val.

5.6 Samhällets ansvar

Samtliga intervjupersoner är överens om att samhället har ett stort ansvar för personer som befinner sig i hemlöshet och deras mående. Veronica menar att samhället ansvarar över de individer som lever i hemlöshet precis som samhället ansvarar för alla andra. Nedan kommer ett citat från Veronica:

Samhället har ju absolut mycket ansvar för alla människor så det är väl det man tänker att det borde finnas jämlikt att det finns lika mycket hjälp för dem här som det finns för alla. Det ska finnas vårdplatser för dem här, det ska finnas träningslägenheter, det ska finnas härbärge och sprututbyten och det här för det här är ju en del av samhället.

I intervjuerna framkommer det att trots att individen ansvarar för att själv vilja ha en förändring måste samhället sedan finnas där och stötta och hjälpa de här personerna så att de inte ger upp. Nedan förklarar Gustav hur viktigt det är att en person som lever i hemlöshet får den hjälp den behöver för att lyckas förbättra sin livssituation:

Jobba sig upp från neder botten det är väldigt, det är en väldigt svår resa även om man är i toppform så att, nä man klarar inte det utan hjälp, det är nog, man ska inte säga aldrig men det är mycket sällsynt.

Ett exempel på ansvar som samhället har för personer som befinner sig i hemlöshet är att se till att personerna får hjälp att skaffa en bostad. Caroline säger följande: ”När jag tänker på samhället så tänker jag att de kan hjälpa att minska hemlöshet, på grund av att de kan ha den typ av boende som inte är så dyra”.

Ytterligare något som läggs fram är att skyddsnätet inte är så bra som alla kan tro och att det är ganska lätt att hamna i hemlöshet. Det räcker med att tappa fotfästet och av någon

anledning inte kunna betala sin hyra och därför bli vräkt. Att en gång ha blivit vräkt gör det dessutom mycket svårare att sedan få in en fot på hyresmarknaden igen. Bengt förklarar att det är viktigt att det finns ett bättre larmsystem för när någon håller på att mista sin bostad, så att det inte behöver gå så långt att personen faktiskt blir bostadslös. Nedan kommer ett citat från Bengt:

(…) när första hyran inte kommer in även om du bara betalar en halv hyra eller vad det än är så behöver den som tar emot hyran signalera någonstans i samhället att oj här är det någon som är på väg att halka ur sin bostad. Det skulle vi behöva, nått generellt system där samhället hjälps åt och tar ansvar.

I intervjuerna framgår det att samhället inte endast har ett ansvar för personer som lever i hemlöshet utan även för personer som riskerar att hamna i hemlöshet. Några av

intervjupersonerna tar upp vikten av att det bör finns ett bättre stöd för nyblivna föräldrar och att det bör läggas mer fokus och resurser i skolan på de elever som börjar hamna efter. Ronja säger såhär:

Jag tänker mig att man ska börja med problemet innan det ens har börjat (…) när man är förälder får man ofta hembesök och då utveckla det här stödet från myndigheterna och börja mer tidigt där och fånga upp de människorna som lever mer utsatta eller har en svårighet runt omkring sig så de får rätt stöd redan från början så att man inte behöver komma upp och gå i sjuan eller åttan och redan vara utanför samhället.

Ronja förklarar i citatet hur viktigt det är att samhället ansvarar över att stötta personer i tid, innan ett stort problem redan har utvecklats.

6 ANALYS

I detta avsnitt analyseras studiens resultat utifrån tidigare forskning samt teoretiska

utgångspunkter. Analysen delas in i två teman genomgripande för hela studien. Dessa två är: Hemlös som stigma samt empowerment.