Barnets delaktighet på vuxnas premisser : En diskursanalys av hur barnets åsikter konstrueras i familjerättsliga utredningstexter

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet

Socialt arbete, C

C-uppsats, 15 högskolepoäng HT 2018

Barnets delaktighet på vuxnas premisser

En diskursanalys av hur barnets åsikter konstrueras i

familjerättsliga utredningstexter

Författare:

Lovisa Granér Elin Måneskiöld

Handledare:

BARNETS DELAKTIGHET PÅ VUXNAS PREMISSER

En diskursanalys av hur barnets åsikter konstrueras i familjerättsliga utredningstexter Lovisa Granér och Elin Måneskiöld

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet

Socialt arbete, C

C-uppsats, 15 högskolepoäng HT 2018

Sammanfattning

Denna studie syftar till att belysa hur barnets åsikter konstrueras i familjerättens utredningar avseende vårdnad, boende och umgänge, genom en detaljerad analys av hur utredare återger barns och föräldrars uttalanden i utredningstexter. Studien genomförs med en kvalitativ ansats där diskursanalytiska verktyg tillämpas. Verktygen kompletteras med en teoretisk ram som består av ett perspektiv på språk som konstruerat och konstruerande, barndomssociologi samt en delaktighetsstege som beskriver grader av barns delaktighet. Resultatet visar att barns uttalanden, genom språkanvändningen, konstrueras som mindre trovärdiga i jämförelse med vuxnas. Vuxnas uttalanden tenderar i högre grad att konstrueras som objektiva sanningar som är svåra att ifrågasätta, jämfört med barns åsikter som är lättare att ifrågasätta. Barn konstrueras utifrån stereotypa egenskaper vilket har en inverkan på att barn förstås som mindre trovärdiga just för att de är barn. När barnets åsikter inte går i linje med utredarens bedömning av barnets bästa tenderar barnet ha en lägre grad av delaktighet i det beslut som föreslås till domstolen. Studien ämnar till att bidra med förståelse för hur barnets åsikter ges betydelse i utredningstexter och hur det kan påverka barnets delaktighet i vårdnadstvister. Studien belyser barnets perspektiv eftersom barnet befinner sig i en utsatt situation då föräldrarna genomgår en vårdnadstvist.

THE CHILD’S PARTICIPATION ON ADULTS PREMISES

A discourse analysis of how the child's views are constructed in family law investigation texts Lovisa Granér and Elin Måneskiöld

Örebro University

School of law, psychology and social work The Social Work Program

Social Work C Essay 15 credits Autumn 2018

Abstract

This study aims to show how children's views are constructed in family law investigations, through a detailed analysis of how the investigators reproduce children's and parents' statements in the investigation texts. The study is conducted with a qualitative approach in which discourse analytical tools are applied. The tools are supplemented with a theoretical framework regarding a view of language as constructed and constructive, childhood sociology and a model of degrees of participation. The results show that, based on how the investigators use the language in the investigations, children are less reliable compared to adults. Adult statements are to a greater extent considered as objective truths, which are more difficult to question, unlike children who do not possess the same reliability. One conclusion is that adults construct children based on stereotypical characteristics, which implies that children are understood as less reliable just because they are children. When the child's views are not in line with the investigator's evaluation of the child's best, the child tends to have a lower degree of participation in the decision proposed to the court. This study aims to contribute to an understanding of how the child’s views are given meaning in investigation texts and how it can affect the child’s participation in custody disputes. This study highlights the child's perspective considering the child’s vulnerable situation as the parents go through a custody dispute.

I

I

……… 1

PROBLEMFORMULERING………..2

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR………. 2

DEFINITIONER………. 3

BARN OCH VÅRDNADSHAVARE………... 3

BARNETS BÄSTA………..3

BARNETS ÅSIKTER………...3

BARNETS DELAKTIGHET ENLIGT LAG……….. 4

T

……….. 5

BARNETS UTSATTHET VID FÖRÄLDRARS KONFLIKTER………. 5

BARNETS UPPFATTNING AV DELAKTIGHET I FÖRÄLDRARNAS VÅRDNADSTVIST………. 6

VUXNAS PERSPEKTIV PÅ BARNDOM………... 6

T

………. 7

SPRÅKETS RELEVANS OCH DISKURSBEGREPPET………. 7

BARNDOMSSOCIOLOGI……….. 8

DELAKTIGHETSSTEGEN………. 9

M

………10

DATAINSAMLING, URVAL OCH AVGRÄNSNING……….. 10

UTREDNINGENS INNEHÅLL……… 11

BEARBETNING OCH DISKURSANALYS……… 11

NOMINALISERING OCH PASSIVERING………. 12

MODALISERING……… 12

KATEGORISERING………..12

STUDIENS TILLFÖRLITLIGHET……… 12

ETISKA ÖVERVÄGANDEN………. ..13

R

………. 14

UTREDNING AV FAMILJEN KARLSSON………... 16

MODALISERING………. 16

KATEGORISERING………..18

UTREDNING AV FAMILJEN MOHAMMED……… 19

KATEGORISERING………..20

UTREDNING AV FAMILJEN JOHANSSON………..22

NOMINALISERING OCH PASSIVERING………. 22

MODALISERING………. 23

KATEGORISERING………..24

SAMMANFATTNING AV RESULTAT OCH ANALYS……… 26

S

……… 26

REFLEKTIONER KRING STUDIENS METODOLOGI………. 28

STUDIENS RESULTAT I RELATION TILL VIDARE FORSKNING………... 29

R

………..30

Inledning

Sedan mitten av 1960-talet har separations- och skilsmässostatistiken ökat markant i västvärlden, vilket innebär att många barn har upplevt sina föräldrars skilsmässa (Albertini & Garriga, 2011). Barn som lever i ett hem där föräldrarna genomgår en skilsmässa kan trots det ha en fortsatt trygg och stabil relation till föräldrarna, där barnets behov kommer i första hand. Dessa barn ges förutsättningar att känslomässigt klara av att hantera föräldrarnas skilsmässa, till skillnad från de barn som lever i ett konfliktfyllt hem där föräldrarna inte förmår att se till barnets behov, då de fokuserar mer på sin egen problematik (BRIS, 2013). I Sverige berörs cirka 50 000 barn varje år av sina föräldrars separation. I de fall föräldrarna inte kan samarbeta i frågor som rör barnet kan en domstol avgöra hur samarbetet ska ske, denna process tenderar ofta att bli långvarig. Domstolen baserar sitt avgörande på vad som bedöms vara den bästa lösningen för barnet (Socialstyrelsen, 2011). År 2016 var cirka 6000 barn mellan 0 till 17 år aktuella för utredning av vårdnad, boende eller umgänge i Sverige. En vårdnads-, boende-, och umgängesutredning är en utredning som görs av socialnämndens familjerätt på uppdrag av domstolen och utgör underlag för domstolens beslut om ett barns vårdnad, boende eller umgänge (Socialstyrelsen, 2017).

I Föräldrabalken (1949:381) [FB] stadgas barnets delaktighet i den familjerättsliga utredningen där det i 6 kap. 2 a§ redogörs för att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut som rör vårdnad, boende och umgänge. I 6 kap. 1 § FB föreskrivs barnets rätt att få sina grundläggande behov tillgodosedda vilket innefattar både behov av omvårdnad och skydd likväl som respekt för sin individ och integritet. Det går inte att definiera vad barnets bästa innebär då det krävs en individuell bedömning för varje barn. Vid bedömning av barnets bästa bör hänsyn tas till barnets behov, intressen och situation samt till att barnet ska respekteras som individ med egna rättigheter och som subjekt i rättsliga sammanhang. Dessa grundläggande perspektiv på barn kan ställas mot varandra då barnets bästa ska vara avgörande eftersom perspektiven hamnar i konflikt med varandra (Singer, 2012). I 6 kap. 2 a § FB föreskrivs att vid bedömning av barnets bästa ska hänsyn även tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. I tidigare studier framkommer att majoriteten av barn, vars föräldrar genomgått en vårdnadstvist, skulle vilja ha mer möjlighet att påverka de beslut som fattas i vårdnadstvisten medan vissa barn inte vill vara en del av beslutsfattandet. Samtliga barn önskar att de fått mer information om den familjerättsliga processen (Birnbaum & Saini, 2012; Birnbaum, Bala & Cyr, 2011; Fitzgerald & Graham, 2011; Cashmore, 2011). En övervägande del av de barn som fått göra sin röst hörd i föräldrarnas vårdnadstvist upplever att åsikterna inte haft någon avgörande betydelse för de beslut som fattats i domstolen (Cashmore, 2011; Birnbaum, Bala & Cyr, 2011).

Barnets delaktighet i utredningen påverkas av om barnet ses som ett subjekt eller objekt. Att se barn som subjekt i familjerättsliga sammanhang belyser barnets rätt att komma till tals i vårdnads-, boende- och umgängesutredningar, då de ses som aktörer i ärendet. Genom att se barn som objekt definieras barnet som beroende av vuxnas omsorg, omvårdnad och skydd. Barn som betraktas som objekt kan få mindre möjlighet att uttrycka sina åsikter i den familjerättsliga utredningen eftersom vuxna strävar efter att skydda barnet från att involveras i föräldrarnas konflikt. Det krävs därmed att familjerättssekreteraren tar ställning bland perspektiven på barn, vilket har en påverkan på barnets delaktighet i utredningen (Dahlkild-Öhman, 2011; Mattsson, 2017). Språket har en central roll i det sociala samspelet då det är genom språket som människan konstruerar uppfattningar av vad som ska betraktas som sanning och inte (Berger & Luckmann, 1966). Familjerättssekreteraren skapar genom textframställning i utredningar kunskap och betydelser av ålder. Det innebär att det i

utredningstexter konstrueras en uppfattning av barn och vuxna samt relationen mellan dem (Sundhall, 2012).

Problemformulering

Med utgångspunkt i regeringens proposition 2005/06:99 genomfördes år 2006 en vårdnadsreform i föräldrabalken. Lagändringens huvudsakliga intention var att stärka barnets perspektiv i utredningar som rör vårdnad, boende och umgänge (Socialstyrelsen, 2011). Vid utvärdering av reformen år 2017 framkommer att barnets perspektiv i många fall har stärkts då barn i större utsträckning kommer till tals efter reformen jämfört med innan. Det konstateras dock att det fortfarande är vanligt att särskilt yngre barns åsikter inte framgår i vårdnadsutredningar och domar. Det framgår inte heller någon bedömning avseende hur barnets åsikter beaktats (SOU 2017:6). Det kan vara svårt för ett barn att uttrycka sina åsikter i en situation där föräldrarna är i en tvist gällande vårdnaden om barnet. Det finns en risk att barn som uttryckt sina åsikter i en utredning blir utsatta för hot och påtryckningar från en förälder som känt sig anklagad av barnets utsagor (Socialstyrelsen, 2011).

Det stadgas i svensk lagstiftning att barnet har rätt till att uttrycka sina åsikter (6 kap. 2 a § FB). Även i FN:s konvention om barns rättigheter, artikel 12, redogörs för att barn har rätt till att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet (UNICEF, 2009). I svensk lagstiftning finns dock utrymme för familjerättssekreteraren att göra en bedömning av barnets deltagande då det stadgas i 6 kap. 19 § FB att barnets inställning ska klargöras för rätten om det inte bedöms vara olämpligt. Barnets rätt att uttrycka sina åsikter är därmed inte självklar utan det är familjerättsekreteraren som avgör om det är lämpligt att klargöra barnets inställning utifrån en bedömning av barnets bästa (6 kap. 2 a § FB). Familjerättssekreterare behöver därmed förhålla sig till att lagstiftningen dels ställer krav på att hänsyn ska tas till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad, samt till barnets behov av skydd från att fara illa. Det innebär att det i lagstiftningen anges två perspektiv på barnets bästa som kan ställas i konflikt med varandra. Familjerättssekreterarens bedömning av vilket av perspektiven som får företräde framför det andra får betydelse för barnets delaktighet i det rättsliga sammanhanget (Eriksson, 2007; Eriksson, 2011). Familjerättssekreteraren framställer skriftligt barnets uttalanden i utredningar avseende vårdnad, boende och umgänge där språkanvändningen påverkar hur barnets uttalanden uppfattas av läsaren. Därav är det intressant att studera hur familjerättssekreterare skriftligt återger barnets åsikter och hur åsikterna ges betydelse i utredningarna. Studien ämnar bidra till en ökad förståelse för barnets delaktighet i den familjerättsliga processen och huruvida barnets åsikter beaktas i familjerättssekreterarnas bedömning. En förståelse för språkets påverkan på barnets delaktighet i den familjerättsliga processen kan bidra med kunskap om hur barnet genom språkanvändningen kan göras delaktigt i utredningar.

Syfte och frågeställningar

Syftet med följande studie är att belysa språkets betydelse för hur barnets åsikter förstås i familjerättens utredningar avseende vårdnad, boende och umgänge, genom en detaljerad analys av hur utredare återger barns och föräldrars uttalanden i utredningstexter. Vidare kommer följande frågeställningar att besvaras:

● Hur konstrueras barnets åsikter genom de diskursanalytiska verktygen nominalisering, passivering, modalisering och kategorisering?

Definitioner

I detta avsnitt presenteras centrala begrepp för att kunna besvara studiens syfte och belysa hur begreppen kommer användas i studien. Begreppen är relevanta för att förstå studiens insamlade empiri då de utgör en grund för att skapa förståelse för barnets rättsliga ställning i svensk lagstiftning.

Barn och vårdnadshavare

Ett barn är varje människa under 18 år, det stadgas i 1 kap. 2§, tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) [SoL] samt i artikel 1 i Barnkonventionen. Alla barn i Sverige har rätt till en eller två vårdnadshavare som har ett ansvar för barnet och vissa skyldigheter att följa (Regeringskansliet, 2013). Skyldigheterna regleras i 6 kap. 1 och 2§§ FB där det föreskrivs att varje barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. Det är den som har vårdnaden för barnet som har ansvar barnets personliga förhållanden fram tills dess att barnet fyllt 18 år. Barnets vårdnadshavare består ofta av en eller två av barnets föräldrar, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en särskild förordnad vårdnadshavare. I följande studie benämns enskilda barn för barnet vilket syftar till att belysa barn som individer och inte barn som grupp.

Barnets bästa

Principen om barns bästa ska vara avgörande i alla beslut som rör barn, detta återfinns i 1 kap. 2 § SoL, 6 kap. 2 a § FB samt i artikel 3 i Barnkonventionen. Innebörden av barns bästa utgår från varje enskilt barns bästa vilket kräver att det enskilda barnet synliggörs. Det innebär att det i varje fall måste göras en bedömning av vad barnets bästa innebär för det enskilda barnet (Barnombudsmannen, 2005). I 6 kap. 2 a § FB anges att följande ska beaktas vid bedömning av barnets bästa:

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid - risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och

- barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

Vid avgöranden i vårdnadstvister ska barnets rätt till omsorg och trygghet beaktas likväl som barnets behov av en god och nära kontakt med båda sina föräldrar. Det framgår även att hänsyn ska tas till barnets vilja utifrån en bedömning av barnets ålder och mognad. Barnet har således ett grundläggande behov av omvårdnad och skydd men även behov av respekt för sin individ och integritet, vilket ska beaktas i bedömningen av barnets bästa (Singer, 2012). Utifrån denna definition framgår att en bedömning av barnets bästa kan vara komplexa då de innefattar flera perspektiv som kan ställas mot varandra. Vi kommer i följande studie fokusera på hur barnets åsikter konstrueras i familjerättsliga utredningar. Lagrummet ovan benämner barnets åsikter för barnets vilja, vilka ska beaktas i bedömningen av barnets bästa. Följande avsnitt utgör en definition av barnets åsikter.

Barnets åsikter

I svensk lagstiftning stadgas barnets rätt att komma till tals i vårdnadstvister och att hänsyn ska tas till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad (6 kap. 2 a § FB). Det är upp till utredaren att i varje enskilt fall bedöma barnets möjlighet att ha en egen uppfattning i frågan, utifrån en bedömning av barnets mognad. Små barn kan komma till tals på andra sätt än genom samtal, exempelvis genom att utredaren samtalar med andra personer i barnets omgivning. Om utredaren bedömer att det inte är lämpligt att samtala med barnet ska skälen för det anges i utredningen (Sjösten, 2014). Enligt Edvardsson och Vahlne Westerhäll (2014)

kan det vara problematiskt att genomföra utredande samtal med små barn då de inte har utvecklat förmågan att samtala. Det finns ingen definierad ålder som avgör när det är möjligt att samtala utan det är individuellt och varierar mellan olika barn. Utredaren bör låta barnet styra samtalet så att barnet har möjlighet att delge sin uppfattning. Det finns en risk att barnet tror att utredaren eller en förälder bestämmer om det som sägs är sant. Det kan innebära att barnet försöker svara på utredarens frågor även om de inte förstår frågan eller vart svaret kan leda. Barnombudsmannen (2005) hänvisar till FN:s barnrättskommitté där det framförs att även små barn kan uttrycka åsikter och att det är vuxnas ansvar att skapa metoder och möjligheter för att alla barn ska bli lyssnade på. Vidare anser Barnombudsmannen (2005) att inte ta hänsyn till barnets åsikter i vårdnads-, boende- och umgängesutredningar är att motsätta sig de lagar och riktlinjer som återfinns i barnkonventionen samt i den svenska lagstiftningen. I 6 kap. 19 § femte stycket FB stadgas att det finns möjlighet att höra barnet inför domstolen om det finns särskilda skäl för det och att det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av det. Det är domstolen som avgör om det finns särskilda skäl att höra ett barn i domstolen där barnets ålder och mognad bör tillmätas stor betydelse i bedömningen. Domstolen bör även ta del av föräldrarnas och utredarens uppfattning av att höra barnet för att kunna bedöma om det är uppenbart att barnet inte skulle ta skada av det. Möjligheten att höra ett barn inför domstol används sällan, då barnets inställning ska framgå i den familljerättsliga utredningen, vilket innebär att det inte bedöms vara nödvändigt (Sjösten, 2014).

Uttrycket barnets vilja används i svensk lagstiftning medan barnets åsikter används i FN:s konvention om barns rättigheter. Skillnaden mellan uttrycken är att barnets vilja avser något mer bestämt än barnets åsikter (Singer, 2012). Användningen av barnets vilja istället för barnets åsikter har kritiserats då barnets vilja innebär att barnet behöver uttrycka en bestämd åsikt för att det ska räknas som just barnets vilja. Barnets inställning ska dock beaktas oavsett om barnet uttryckt en bestämd åsikt eller inte. I de situationer där barnet inte vill ta ställning i föräldrarnas tvist kan rätten beakta barnets perspektiv indirekt genom att exempelvis inhämta information från en närstående, med syfte till att försöka tillgodose barnets önskemål (SOU:2005:43). Följande avsnitt använder barnets åsikter som definition för barnets möjlighet att komma till tals och uttrycka sina synpunkter i utredningar avseende vårdnad, boende och umgänge.

Barnets delaktighet enligt lag

Det framgår i 6 kap. 11 § FB att barnets vårdnadshavare har rätt att bestämma i frågor som rör barnet. Dock ska vårdnadshavaren, i takt med barnets stigande ålder och utveckling, ta allt större hänsyn till barnets åsikter. I 6 kap. 2 a § stadgas att även vid avgöranden i vårdnadstvister ska hänsyn tas till barnets åsikter med beaktande av barnets ålder och mognad. Singer (2012) menar att det är problematiskt att hänsyn ska tas till barnets åsikter med beaktande av barnets ålder och mognad. Det innebär att betydelsen av barnets åsikter kan bli godtyckliga och beroende av hur barnets behov definieras. Barnets rätt att uttrycka sina åsikter är ett sätt att identifiera barnets behov samtidigt som det är ett ställningstagande för att belysa att barnet ska ses som ett självständigt rättssubjekt. Domstolen är skyldig att ta reda på om barnet har några synpunkter att delge med undantag för om föräldrarna skulle komma överens. Då behöver barnets åsikter inte utredas om det inte finns något som talar för att barnet har en annan åsikt än vad föräldrarna kommit fram till. Det stadgas i 6 kap. 19 § fjärde stycket FB att det i en utredning om vårdnad, boende eller umgänge ska redogöras för barnets inställning och att denna ska redovisas för domstolen, om det inte är olämpligt. Om barnet har en bestämd önskan och bedöms ha nått en mognad där denna ska respekteras bör

domstolen i allmänhet följa barnets önskan. Domstolen bör dock även beakta andra omständigheter och göra en helhetsbedömning av barnets situation (Sjösten, 2014).

Tidigare forskning

Tidigare forskning på området består av studier som kan sammanfattas i tre teman. Det första temat berör forskning som avser barnets utsatthet vid föräldrars konflikter, det andra temat berör forskning om barnets uppfattning av delaktighet i föräldrarnas vårdnadstvist och det tredje temat berör forskning om vuxnas perspektiv på barndom.

Barnets utsatthet vid föräldrars konflikter

Barnets relation till sina familjemedlemmar har en avgörande betydelse för barnets känsla av välbefinnande och inkludering i samhället. Den känslomässiga kontakten mellan föräldrar och barn är en viktig del av individens sociala nätverk och kan motverka och förhindra social isolering. I en studie om relationen mellan föräldrar och barn i Sverige, Danmark, Belgien och Frankrike, framgår att barn påverkas negativt av föräldrarnas separation och skilsmässa avseende relationen till sina föräldrar samt känsla av välbefinnande. Konsekvenserna för relationen mellan barn och föräldrar gäller både på kort och lång sikt (Albertini & Garriga, 2011). Barn och unga som lever med föräldrar som går igenom en separation eller skilsmässa löper högre risk för att utveckla ett alkohol- eller drogmissbruk. Detta enligt en kvantitativ studie som baseras på en longitudinell design där deltagarna är ungdomar mellan 12 och 17 år. När studien startade år 1997 deltog 8984 personer men endast 16 % återstod vid sista mätningen. Resultatet visar att dessa personer redan innan föräldrarnas separation eller skilsmässa har en högre risk att utveckla ett alkohol- och drogmissbruk. Det beror bland annat på konflikter mellan föräldrarna, då det är något som även barnet lever med (Arkes, 2013).

Det finns skillnader i barns relation med deras fäder efter en skilsmässa, som kan förklaras av demografiska faktorer, socioekonomisk status samt kontextuella olikheter. De flesta barn har en god eller väldigt god kontakt med deras fäder efter skilsmässan då en majoritet av barnen bor växelvis hos modern och fadern, eller har kontakt med sin fader minst en gång i veckan. Sverige är, jämfört med England, Tyskland och Nederländerna, det land där föräldrar i de flesta fall har gemensam vårdnad efter en skilsmässa. Sverige beskrivs även vara det land där relationen mellan fäder och barn är som bäst, vilket anses ha sin grund i att föräldrarna ofta har gemensam vårdnad om barnet (Kalmijn, 2015). Sammanfattningsvis har vårdnadstvister har en avgörande påverkan på barnet och dess mående samt på barnets känslomässiga kontakt med sina föräldrar (Albertini & Garriga, 2011; Arkes, 2013). Att föräldrar tilldöms gemensam vårdnad för barnet har visat sig ha en positiv inverkan på barnets relation till sina föräldrar (Kalmijn, 2015). Gemensamt för studierna ovan är att de är internationella studier som undersöker påverkan hos barn, vars föräldrar genomgått en vårdnadstvist, vilket skiljer sig från föreliggande studie då de inte beskriver hur barnet gjorts delaktigt i vårdnadstvisten. Professionella som arbetar med familjer där föräldrarna har svåra konflikter menar att det är vanligt att föräldrar försöker manipulera sitt barn med syfte till att få barnet att stötta de egna påståendena i vårdnadstvisten. De menar även att föräldrar ofta har mycket svårt att kommunicera information till varandra som handlar barnet. Det finns en misstro till den andra föräldern som tillsammans med den bristande kommunikationen skapar situationer med missförstånd. De professionella menar att föräldrarna ofta är upptagna av den egna konflikten och att de inte är medvetna om hur det egna beteendet påverkar barnet. Studien baseras på

fyra fokusgruppsintervjuer med 28 personer som arbetar i en organisation i Kanada (Saini, Black, Lwin, Marshall, Fallon & Goodman, 2012).

Barnets uppfattning av delaktighet i föräldrarnas vårdnadstvist

De flesta barn vars föräldrar genomgått en vårdnadstvist önskar att de varit bättre informerade om tillvägagångssättet vid vårdnadstvisten. Det finns barn som önskar att de fått vara en större del av beslutsprocessen samtidigt som andra barn inte vill vara delaktiga i de beslut som fattas. Undersökningen grundas i en sammanställning av 44 studier genomförda i 13 länder som involverade totalt 1525 barn (Birnbaum & Saini, 2012). Ytterligare en studie visar att barn, som var över 10 år vid sina föräldrars separation, uppgav att de fått möjlighet att uttrycka sina synpunkter avseende sin boendesituation. Dock upplevde en majoritet av barnen att varken föräldrarna eller de professionella lyssnade på åsikterna. Barnen fick uttrycka sina åsikter genom samtal med antingen en advokat, familjerättens personal eller med domaren. Studien genomfördes i USA och 32 barn deltog. Gemensamt för alla barn var att de själva inte fick avgöra vem de skulle samtala med för att delge sina åsikter, utan detta valdes av vuxna utan barnens inblandning. Samtliga barn uttryckte även ilska och ångest över sina föräldrars separation oberoende av hur länge sedan separationen skett. Studien visar även att konflikterna mellan föräldrarna tenderar att involvera barnet oberoende av om föräldrarna är i behov av rättslig hjälp för att kunna samarbeta kring barnet. Barnet kan därmed inte skyddas från föräldrarnas konflikt genom att inte få uttrycka sina åsikter i frågor som rör barnet, då barnet redan är involverad i konflikten (Birnbaum, Bala & Cyr, 2011).

En studie genomförd i Australien visar att barn upplever att beslut i familjerättsliga frågor fattats utan deras inblandning. Studien baseras på intervjuer med 13 barn som har erfarenhet av att sina föräldrar genomgått en vårdnadstvist där 11 av barnen hade en person som företrädde dem i rätten. Dock uppger endast två av barnen att de mindes ha samtal med företrädaren och delgett denna sina åsikter (Fitzgerald & Graham, 2011). Vidare undersöker Cashmore (2011) hur barn själva beskriver sitt deltagande och inflytande i den familjerättsliga processen efter föräldrarnas vårdnadstvist. Utifrån kvalitativa intervjuer med barnen visade resultatet att mer än hälften av barnen ansåg att de hade en del inflytande, medan inget av barnen ansåg att de hade haft stort inflytande gällande beslut om boende och umgänge. De flesta av barnen beskriver att de bör vara involverade i besluten men inte fatta dem själva. De barn som uppgav att de inte ville vara med att påverka besluten var mestadels barn i yngre åldrar. Dessa barn ansåg att de sätts i en svår situation, där de är rädda för att föräldrarna skulle få kännedom om deras åsikter och bli sårade av dem, de vill därmed inte uppge sina åsikter. Barnen menar att det kan vara en fördel om de själva skulle få prata direkt med domaren. En del barn uttrycker att det känns bättre att veta vad som pågår i rättsprocessen och ha en viss kontroll över situationen och inte endast låta föräldrarna tala för dem. Flera av barnen redogör även för att de ställer sig mot att välja mellan sina föräldrar och att behöva ta ställning för en sida (Cashmore, 2011). Samtliga studier ovan har studerat barnets upplevelse av den familjerättsliga processen vilket skiljer sig från föreliggande studie, som därmed kan bidra med ytterligare perspektiv på hur barnet görs delaktigt baserat på hur barnets åsikter konstrueras och ges betydelse i utredningstexten.

Vuxnas perspektiv på barndom

Barns ålder används rutinmässigt i domslut som ett mått på om ett barn får komma till tals i och uttrycka sina åsikter i rättsliga sammanhang i Sverige. Professionella, som arbetar med barn vars föräldrar befinner sig i en vårdnadstvist, anser att barn som tar ställning för den ena föräldern i en vårdnadstvist tar för mycket ansvar i föräldrarnas konflikt. Citat från barnen

används inte i utredningar med anledning av att barnen ska skyddas från att deras åsikter eventuellt kan vändas mot dem av exempelvis en förälder. Att lyfta bort ansvaret från barnet kan ses som ett sätt att skydda barnet från inblandning samtidigt som det innebär att barnets uppfattning inte blir ledande i domstolen. Med synsättet att skydda barnet från föräldrarnas konflikt och med ifrågasättande av barnets verkliga vilja finns en risk att barnets uppfattning osynliggörs i domstolen oavsett barnets ålder. I svensk lagstiftning finns ett utbrett antagande om att barn är i behov av en god och nära kontakt med båda sina föräldrar. Den familjerättsliga lagstiftningen har utformats därefter då det bland annat betonas att båda barnets föräldrar har lika ansvar för barnets välbefinnande och omsorg. Detta enligt en kvalitativ studie som studerar hur professionella identifierar och redogör för barns åsikter i familjerätten, specifikt vid avgöranden om kontaktförbud (Röbäck & Höjer, 2009). Eriksson (2011) redogör för att barn som bevittnat våld i hemmet positioneras antingen som ett vittne, offer eller en kompetent aktör i rättsliga sammanhang i Sverige. Det finns en tvetydighet i synen på barn som påverkar barnets deltagande i rättsliga sammanhang. Det ena perspektivet utgår från att barnet är ett objekt som är i behov av vuxnas omsorg och kontroll av barnet. Det andra perspektivet ser barnet som en deltagare med rätt till delaktighet i allt som angår barnet. Genom att se barnet som ett föremål för vuxnas omsorg och kontroll görs en skillnad mellan barn och vuxna. Barnet ses ofta som mindre kompetent än den vuxna då barnet inte är fullt utvecklat ännu. Barnets upplevelser av att bevittna våld i hemmet tillmäts då inte lika betydelse som den vuxnes upplevelser. Denna syn på barnet markerar barnets utsatthet i att inte vara fullt utvecklad och betonar vuxnas ansvar i att beskydda barn. Barnets åsikter tenderar därmed att tillmätas lägre betydelse trots att det regleras i svensk lagstiftning att barnet ska ha rätt att göra sin röst hörd. Genom att se barnet som en kompetent informant med en unik kunskap och förmåga att beskriva sitt eget liv ökar möjligheten för att barnets ställning stärks då barnet ses som expert på sitt eget liv trots att barn som grupp befinner sig i en sårbar ålder (Eriksson, 2011). Sammanfattningsvis skiljer sig studierna ovan från föreliggande studie då de innefattar professionellas perspektiv på hur barns åsikter inhämtas samt hur våldsutsatta barns åsikter beaktas. Det saknas därmed forskning som genom en textanalys belyser hur barns åsikter konstrueras och beaktas i familjerättsliga processer.

Teoretisk ram

För att uppfylla studiens syfte presenteras en teoretisk ram i kommande avsnitt. Teorin utgör tillsammans med de diskursanalytiska verktygen och empirin, redskap i studiens analys. Den teoretiska ramen avser tre teorier varav en utgörs av ett perspektiv på språket som konstruerat och konstruerande och används för att belysa hur barnets åsikter konstrueras i utredningstexterna. Barndomssociologi är ytterligare en teori som används för att analysera hur barn och barndom förstås av vuxna. Barnets delaktighet i utredningarna analyseras utifrån grader av delaktighet, där Roger Harts delaktighetsstege utgör ett redskap i studiens analys.

Språkets relevans och diskursbegreppet

I följande studie studeras språkets betydelse för konstruktionen av barnets åsikter i familjerättsliga utredningar. Språket är viktigt vid kommunikation mellan människor då det är genom språket vi konstruerar vår subjektiva sociala verklighet. Språket möjliggör samspel mellan människor som resulterar i en objektiv verklighet som grundas på vår gemensamma kunskap. Språket består av olika fält, såsom vokabulär, grammatik och syntaxer. Hur dessa fält kombineras med varandra skapar vårt sätt att kommunicera (Berger & Luckmann, 1966). När en grupp människor sluter en överenskommelse om en bestämd uppfattning av verkligheten skapas en sanning om verkligheten. Denna bestämda uppfattning som delas med

andra kallas diskurs. En diskurs representerar och föreställer en verklighet samtidigt som en diskurs skapar världen genom att selektivt skildra verkligheten på ett bestämt sätt (Börjesson, 2003). Användningen av språket får effekter på hur något uppfattas, beroende på hur vi talar om något utesluts andra perspektiv (Bolander & Fejes, 2015). Olika diskurser formar sätt att se på verkligheten men de avspeglar även de strukturer som finns i samhället. Språket kan alltså både ses som ett sätt att konstruera verkligheten men det går även att genom språket utläsa vilka diskurser som dominerar i samhället (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Föreliggande studie fokuserar på diskurser som konstruerar hur barn och barndom ska förstås. En diskursanalys används för att studera hur språket bidrar till att konstruera hur barn förstås i utredningstexterna. Språket ses inte som en direkt avbild av hur barn förstås men användningen av språket påverkar uppfattningen av barn och vuxna. Diskursanalysen kan därför relateras till maktordningar i samhället då språket begränsar människans sätt att tänka och handla annorlunda än den uppfattning som konstrueras (Bergström & Boréus, 2012). Sanning skapas som en konstruktion inom en diskurs influerad av olika kunskapsregimer. Ur ett maktperspektiv är det därav intressant att studera reglerna inom en diskurs för vad som kan sägas och vad som är helt otänkbart samt reglerna för vad som betraktas som sant och falskt (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). I föreliggande studie belyses maktaspekter vid ett fåtal tillfällen i analysavsnittet men det utgör inte ett centralt teoretiskt perspektiv. Följande avsnitt redogör för hur barn och barndom kan förstås som både konstruerat och konstruerande, i en diskurs där det är vuxna som definierar barn.

Barndomssociologi

Det är en skillnad mellan hur barn och vuxna förstås baserat på ålder. Det finns två perspektiv på barn som dominerar barndomsforskningen. Barn förstås antingen som individer som befinner sig i en process där de stegvis utvecklas till att bli vuxna fullvärdiga samhällsmedlemmar eller, på grund av barns ofärdiga sociala tillstånd, som i behov av omsorg från vuxna. Barn ses därmed som en minoritetsgrupp som exkluderas full delaktighet i det sociala livet (Qvortrup, 1994; Alanen, 1994). Barns beroendeställning gentemot vuxna är en del av den verklighet vi lever i och en del av det människan definierar som barndom. Barndomen ses som en del av en struktur, som är i ständig interaktion med andra strukturer i samhället. Begreppet barndom är en strukturell kategori, som jämförs med andra strukturella kategorier i samhället, till skillnad från vad som definierar begreppet barn, som förändras från barndomen till vuxen ålder. Innebörden av barndom får mening först när det ställs i relation till vuxenskap (Qvortrup, 1994; Alanen, 1994). Barn definieras därmed inte utifrån vad de är utan snarare utifrån vad de inte är, i jämförelse med andra åldersgrupper. Barn är individer som befinner sig i ett stadie av utveckling och förbereds därmed för att bli vuxna och därav befinner sig barn i ett sårbart tillstånd (Alanen, 1994). Att vara vuxen relateras ofta till att vara stabil och mogen medan barn konstrueras som motsatsen. Vuxna skapar därmed normer för hur barn ska förstås. Vuxenhet är naturaliserad och kan ses som en osynlig norm i samhället som innefattar makt att definiera hur barn ska förstås (Sundhall, 2018). Barns röster formas och begränsas ständigt av vuxnas antagande om barn då det är via vuxna som de flesta barn kan göra sin röst hörd. Hur barn uttalar sig är en produkt av det sociala arvet som kan begränsa möjligheten att uttrycka sig. Barn är beroende av de diskurser som de har tillgång till när de ska uttrycka sig, vilket resulterar i uttalanden som vuxna får möjlighet att tolka. För att uppfatta innebörden av barns röster krävs förståelse för de diskurser som påverkar barnets röst, vilket innefattar värderingar som påverkas av historiska, kulturella och socialpolitiska sammanhang. Först då kan hänsyn tas till barnets perspektiv (Spyrou, 2011). Konstruktionen av barn påverkas av att barn är mindre till storleken jämfört med vuxna vilket innebär att de upplevs som mer sårbara än vuxna och är således i behov av skydd. Barns underordning ses ofta som legitim vilket medför att den sällan ifrågasätts. Olika åldrar är

förknippade med olika livsfaser som utifrån normer har olika förväntningar på individen i livsfasen. Det medför att människor kategoriseras i åldersbaserade sociala positioner som är föränderliga (Sundhall, 2012). Dock börjar inte en individs deltagande i samhället vid en specifik ålder eller mognad utan individer är deltagare i samhället oavsett position och utveckling (Alanen, 1994).

Delaktighetsstegen

Delaktighet beskrivs som den process där en individ kan delta i beslut som påverkar den enskilda individen. Delaktighet utgör grunden för medborgarskap. Vuxna tenderar att underskatta barns kompetens och samtidigt använda barn i olika typer av processer för att barnets närvaro har en påverkan på utgången. Till skillnad från det kan barn vara en del av en process i en förutbestämd roll som innebär en möjlighet att ha inflytande på processen, exempelvis i en rättsprocess. Barnets delaktighet kan förstås i grader av delaktighet, vilket illustreras likt en stege (Hart, 1992). En låg grad av delaktighet kan förstås som en föreställning som innebär att barnet, trots sin rätt att uttrycka sin röst, står inför en maktlöshet att påverka vuxnas beslut. Det perspektivet grundas på att barn ska skyddas från att involveras i samhällsproblem där strävan istället ska vara en bekymmerslös barndom. Barn behöver få kunskap om att rättigheter att delta i samhället medför ett ansvar, vilket de kan få genom att få vara delaktiga i olika processer (Hart, 1992).

Det räcker inte med att barn ska vara närvarande i en process för att barnet ska ses som delaktig i processen. Delaktighetsstegen består av totalt åtta steg där de tre första stegen förklarar hur barn skenbart kan vara delaktiga i vissa situationer. Det innefattar situationer där barn deltar utan att vara medvetna om syftet, vilket kan förstås som en form av manipulation. De två andra stegen förklarar hur barn kan ses som dekoration eller som en symbol i sammanhang där barnet utan sin vetskap får vara föremål för ett ställningstagande utan att bli tillfrågad om sin åsikt. Först på det fjärde steget i trappan börjar processen mot att barnet ska kunna vara delaktig i sammanhanget. Barnet får information om situationen men barnet har inte någon möjlighet att vara en del av beslutsprocessen. Barnet kan alltså inte ses som delaktig i sammanhanget. I det femte steget får barnet möjlighet att yttra sig, det är dock de vuxna som tagit initiativ till situationen och det är också de som fattar besluten. I nästa steg får barnet vara en del av beslutet även om det är på de vuxnas initiativ. På de sjunde och åttonde stegen får barnet ännu större möjlighet att påverka i beslutsprocessen. På det åttonde steget innefattas även att barnet kan initiera frågor och fatta beslut tillsammans med andra medborgare (Eriksson & Näsman, 2011). Delaktighetsstegen används i studien som ett analysverktyg för att förstå barnets delaktighet i den familjerättsliga utredningen. Delaktighetsstegen används för att analysera hur barnets åsikter givits betydelse i utredningstexten. Figuren nedan illustrerar hur de olika stegen av delaktighet kan förstås då de bygger på varandra, med en stigande grad av delaktighet.

Figur 1. Delaktighetsstegen

8. Beslutsfattande initierat och styrt av barn, delat med vuxna

7. Initierat och styrt av barn

6. Beslutsfattande initierat av vuxna, delat med barn 5. Konsulterad och informerad

4. Anvisad, men informerad 3. Symbol

Metod

Syftet med föreliggande studie är att belysa språkets betydelse för hur barns åsikter förstås i familjerättens vårdnads-, boende-, och umgängesutredningar. För att besvara syftet krävdes att vi genomförde tolkning av utredningstexterna. Därav har en kvalitativ ansats valts för att genom tolkning skapa mening i textmaterialet (jfr Fejes & Thornberg, 2015). I följande studie utgörs empirin av sju utredningar gjorda av familjerättsliga verksamheter i Sverige, varav tre har utgjort material för en närmare och mer detaljerad analys.

Datainsamling, urval och avgränsning

Studiens empiri valdes utifrån relevansen för studiens syfte och frågeställningar, vilket benämns som ett målinriktat urval. Vid målinriktade urval bör kriterier utses för vad som är relevant att inkludera i urvalet och vad som bör exkluderas (jfr Bryman, 2011). Med utgångspunkt i det målinriktade urvalet var första steget i datainsamlingen att ta kontakt med en tingsrätt i en medelstor stad i Sverige för att ta del av arkiverade avgöranden avseende tvister om vårdnad, boende och umgänge som avgjorts mellan 1 januari 2017 och 31 december 2017. Avgöranden som avser beslut om särskild förordnad vårdnadshavare exkluderades omedelbart och då återstod 94 av totalt 104 domslut.

Vi började med att granska varje domslut i sin helhet hos tingsrätten för att skapa en uppfattning om vad varje avgörande avsåg. Två urvalskriterier skapades för att avgränsa studien avseende innehållet i avgörandena för att vara relevant för studiens syfte. Ett kriterium bestod av att minst en förälder skulle vara bosatt i en på förhand bestämd kommun. Det innebär dock inte att enbart en familjerättslig verksamhet har varit inblandad i ärendet då föräldrarna kan vara boende i olika kommuner. Ytterligare ett kriterium var att domstolen begärt en vårdnads-, boende- eller umgängesutredning från socialnämnden i berörd kommun. I de domslut som uppfyllde kriterierna begärdes utredningen ut då den var bifogad som en aktbilaga. Totalt inhämtades 23 aktbilagor i form av utredningar avseende vårdnad, boende och umgänge. Samtliga dokument är offentliga handlingar som mottogs elektroniskt för att underlätta hantering av materialet.

Vid genomläsning av de 23 utredningarna exkluderades ytterligare 16, då utredningen antingen bestod av en ett kortare yttrande från socialnämnden eller på grund av att familjerättssekreteraren bedömt att barnet inte kunde höras på grund av sin låga ålder. Totalt återstod sju utredningar. En sammanställning gjordes i en tabell av de sju utredningarna, se bilaga 1. Tabellen innehåller information om hur många barn utredningen avser, barnets ålder, vem som lämnat in stämningsansökan och vad denne yrkar, vem som har barnets vårdnad innan avgörandet, barnets åsikter, vad familjerättssekreteraren föreslår i ärendet samt hur tingsrätten dömt i ärendet. Utifrån denna sammanställning framkom att familjerättssekreteraren i tre ärenden föreslagit ett beslut till domstolen som går delvis eller helt mot barnets åsikter. Dessa ärenden valdes för att utgöra empirin för studiens analys. I ärendena berördes totalt sju barn födda mellan år 2004 och 2014. I de tre utredningarna har familjerättssekreterarna bedömt att minst ett barn i varje ärende ska ges utrymme att komma till tals baserat på barnets ålder och mognad. I studiens resultat och analys används även information från de fyra utredningstexter som inte presenteras i en närmare analys. Informationen används för att belysa både mönster och unika inslag i jämförelse med de utredningstexter som valts för en närmare analys.

Utredningens innehåll

Vårdnad-, boende- och umgängesutredningar genomförs av socialnämndens familjerätt och syftar dels till att lämna ett förslag på beslut till domstolen om det inte är olämpligt och dels till att möjliggöra för barnet att få sina rättigheter tillgodosedda genom att få möjlighet att framföra sina åsikter i ärendet. Det är barnets bästa som ska vara avgörande för det beslut som föreslås av utredaren. Utredningen ska utöver information om barnet innehålla information om föräldrarnas förmågor att hantera konflikter och prioritera barnets behov framför de egna. Utredaren gör även en bedömning av respektive förälders lämplighet som vårdnadshavare, boendeförälder eller umgängesförälder. Utredningen utgör en grund för domstolens avgörande i ärendet och domstolen kan utöver det som nämnts ovan ange riktlinjer för vad den enskilda utredningen ska innehålla (Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd [MFOF], 2018).

Bearbetning och diskursanalys

En studie där empirin baseras på offentliga dokument är en form av textanalys. En textanalys innebär att förhålla sig till texten och använda textens innehåll för att skapa ny kunskap om texten (Widén, 2015). I föreliggande studie görs detta med hjälp av teorier som är specifika för ämnet och de utgör tillsammans en tolkningsram. Denna används som ett verktyg vid analys av utredningstexterna som utgör studiens empiri. En abduktiv ansats utgör grunden i föreliggande studie då det möjliggör en fördjupning i materialet. I en abduktiv ansats strävar forskaren efter en öppenhet gentemot insamlade data samtidigt som analysen präglas av forskarens förförståelse för ämnet. Teori används för att upptäcka mönster i studiens empiri som kan bidra till kunskap. En ständig växelverkan sker mellan teori och empiri vilket bidrar till att studiens resultat kan problematiseras och en djupare förståelse för ämnet kan skapas (Fejes & Thornberg, 2015).

Föreliggande studie syftar till att belysa språkets betydelse för hur barns åsikter förstås. Studien omfattar även hur sanningar, genom språkanvändningen, skapas för familjeförhållandena. En textanalytisk tradition som fokuserar på hur språkliga uttryck organiserar den sociala verkligheten är den diskursanalytiska traditionen (Bergström & Boréus, 2012). En diskursanalys kan vara vägledande i studier som syftar till att undersöka hur sanningar skapas om vad som är normalt respektive onormalt, samt vad som anses som självklart och vad som osynliggörs i hur dessa fenomen framställs i texter (Bolander & Fejes, 2015). Den kritiska diskursanalysen syftar till att studera upprätthållandet av ojämlika maktrelationer i samhället, ambitionen med denna typ av analys är att bidra till en förändring i riktning mot mer jämlika maktförhållanden (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). I följande studie görs en kritisk diskursanalys för att synliggöra språkets roll i hur barns åsikter ges betydelse i familjerättsliga utredningstexter. Studien belyser detta genom en detaljerad textanalys av hur barns uttalanden, i jämförelse med vuxnas, återges. Analysen bidrar till att uppmärksamma hur dominerande diskurser, så som hur vuxna skapar normer för hur barn ska förstås, har en påverkan på betydelsen av barns åsikter (jfr Winther Jørgensen & Phillips, 2000). För att möjliggöra en detaljerad textanalys används verktyg som utgör grunden i en textnära analys. Följande analysverktyg har valts med avsikt att uppfylla studiens syfte och frågeställningar: nominalisering och passivering, modalisering och kategorisering. En djupare redogörelse av begreppens innebörd presenteras nedan.

Nominalisering och passivering

För att kunna göra en fullständig beskrivning av en händelse används verb eller adjektiv. När de byts ut till substantiv osynliggörs deltagarna i händelsen vilket kallas nominalisering. Det innebär att det inte går att utläsa vem det är som är aktör och har ett ansvar för händelsen (Boréus & Bergström, 2012). Ett exempel på nominalisering är i meningen “barnen blev ledsna”, då utelämnas det som orsakat att barnen blivit ledsna. Beskrivningen fokuserar istället på själva händelsen i sig och dess konsekvenser. En beskrivning av en händelse kan skrivas i passiv form vilket möjliggör att aktören kan utelämnas. Att ändra textens intresse på detta sätt kallas passivering och möjliggör alltså nominalisering i en text. Genom att skriva en mening i aktiv form så kan inte aktören i handlingen osynliggöras (Boréus & Bergström, 2012). “Pappa gjorde barnen illa”, är ett exempel på ett uttryck som skrivs i aktiv form och aktören kan således inte utelämnas. I följande studie analyseras användningen av nominalisering och passivering för att synliggöra hur föräldrar redogör för ansvar vid handlingar. Analysen syftar även till att tolka hur föräldrarna redogör för barnets situation i sina beskrivningar av olika typer av händelser.

Modalisering

Modalisering innebär i vilken utsträckning ett påstående framställs vara sant utifrån textförfattarens grad av instämmande i det som skrivs. Modalisering kan ses i vilken grad av säkerhet författaren uttrycker sin beskrivning. Varje uttryck baseras på subjektiv eller objektiv modalitet. Objektiv modalitet innebär att det inte framgår vem aktören i uttrycket är vilket kan skapa ett högre sanningsvärde i texten. Vid användning av subjektiv modalitet framkommer det däremot vem aktören är, alltså vem det är som anser att något är sant (Börjesson, 2003). Ett exempel på objektiv modalitet är “Barnet har varit hemma hela dagen”. Det framgår då inte vem som lämnat informationen. Ett exempel på subjektiv modalitet är “Mamma uppger att barnet varit hemma hela dagen”. I följande studie har modalisering använts för att granska hur sanningsgraden i barns och föräldrars uttalanden kan förstås utifrån textförfattarens grad av instämmande i utsagan.

Kategorisering

Verkligheten organiseras i kategorier för att särskilja vissa fenomen från andra. En mängd kategorier sorteras i mönster för att ge verkligheten meningsfullhet. Kategorier kan aldrig vara neutrala utan det finns en underförstådd värdering som påverkar hur världen uppfattas. Kategorier kan även verka i motsatspar där den ena kategorin inkluderar det den andra kategorin exkluderar (Börjesson, 2003). Exempel på kategorier som utgör motsatspar är barn och vuxna, vilket föreliggande studie kommer fokusera på i analysavsnittet. Kategorierna man och kvinna utgör ett annat exempel på motsatspar som dock inte är relaterat till denna studie men utgör underlag för ett tydligt exempel. Kategorierna som motsatspar innebär att det finns stereotypa antaganden som påverkar konstruktionen av dessa kategorier, exempelvis vad som enligt normen är manligt och kvinnligt. Det som inkluderas i den ena kategorin exkluderas i den andra. I föreliggande studie analyseras hur kategorierna barn och vuxna kan utläsas i utredningstexterna. Studien fokuserar på hur kategorierna framställs genom språkanvändningen i utredningstexterna, baserat på stereotypa antaganden om kategorin barn och vuxen.

Studiens tillförlitlighet

I föreliggande studie har dokument analyserats. Ur ett diskursanalytiskt perspektiv bedöms en studies kvalitet utifrån hur väl skildringen görs av hur texter producerar dominerande sanningsanspråk samt vilka anspråk om verkligheten som exkluderas (Bolander & Fejes,

2015). Inom kvalitativ forskning är kriteriet tillförlitlighet uppdelat i fyra kategorier; pålitlighet, trovärdighet, överförbarhet samt möjlighet att styrka och konfirmera. Pålitlighet och trovärdighet i en studie innebär att genomföra en forskningsprocess som är noggrann och systematisk där alla delar i processen beskrivs (Bryman, 2011). Studiens resultat och slutsats ska vara väl förankrat i den insamlade empirin för att utgöra en trovärdig studie (Thornberg & Fejes, 2015). I föreliggande studie har vi beaktat dessa kriterier utifrån att i metodavsnittet återge processen vid insamling av material samt hur materialet bearbetats och analyserats med hjälp av valda analysverktyg. Empirin valdes utifrån studiens syfte eftersom det i text är möjligt att granska hur barns åsikter konstrueras. Genom att granska språket i utredningarna kan fenomen, som annars inte hade uppmärksammats, synliggöras. För att ytterligare stärka studiens pålitlighet och trovärdighet har vi i resultat- och analysavsnittet illustrerat vår argumentation genom användning av citat. En övergripande sammanfattning av varje enskild utredning redogörs i ett inledande skede för att återge vad ärendet avser samt vilka som berörs av ärendet. Detta med avsikt att bidra till en ökad möjlighet för läsaren att bilda en egen uppfattning om, och göra en bedömning av den text som ligger till grund för föreliggande analys (jfr Bryman, 2011). Inom kvalitativ forskning intresserar forskaren sig för att på djupet nå en förståelse för ett fenomen. Det är viktigt att i forskningsprocessen ge tydliga beskrivningar på i vilken kontext studien är genomförd, vilket ger andra forskare en möjlighet att bedöma hur pass överförbara studiens resultat är till en annan kontext. Föreliggande studies empiri utgörs av totalt sju familjerättsliga utredningar. Antalet utredningar är relevant utifrån studiens kvalitativa ansats då vi fokuserar på att skapa en nära och ingående förståelse för hur språket används i utredningarna. Studiens resultat bedöms således inte vara möjligt att överföra till en annan kontext än den som presenteras i följande studie (jfr Bryman, 2011).

Hur forskaren förhåller sig till objektivitet är väsentligt för studien då forskaren ska försöka styrka och konfirmera att denne agerat i god tro (Bryman, 2011). Vi har under arbetsprocessens gång reflekterat över vår tolkning av insamlat material och hur denna kan komma att styra arbetets riktning och slutsatser. Vår tolkning av materialet kan inte antas ha genomförts ur ett objektivt perspektiv. Detta då forskaren vid en diskursanalys inte kan antas vara fristående från diskursen (Bolander & Fejes, 2015). Tolkningen av empirin är influerad av vår tidigare kunskap och erfarenhet på området som kommer främst från vår utbildning till socionomer, från arbete på en familjerättslig enhet vid socialtjänsten samt som medborgare som tar del av medias skildring av vårdnadstvister. Vår tolkning av materialet präglas inte minst av att vi som vuxna kan antas utgöra en del av diskurser avseende vuxnas perspektiv på barndom. Bergström och Boréus (2012) förklarar att erfarenheter som påverkar tolkningen av en text kallas förförståelse. Det är förförståelsen som möjliggör tolkningen av text då de individuella erfarenheterna utgör en individuell tolkningsram. Det kan därmed antas att våra erfarenheter har betydelse för den tolkning som gjorts och de slutsatser vi kommit fram till.

Etiska överväganden

Användningen av utredningstexter i följande studie har föregåtts av en etisk reflektion. Denna reflektion har inneburit diskussioner kring att insamlat material är baserat på offentliga handlingar som finns tillgängliga hos en tingsrätt. Vi anser därför att det är väsentligt att resonera kring hur våra analyser och slutsatser av materialet kan komma att påverka de som berörs av utredningarna. Följande studie baseras på offentliga handlingar där de som berörs av utredningarna inte har informerats om studien. De som berörs är både familjerättssekreterarna som genomfört utredningen och familjen som utredningen avser. Vi har därför valt att avidentifiera ärendets målnummer, vilken stad och/ eller kommun som är ansvarig över utredningen samt namn på familjerättssekreterarna och de personer som berörts

av vårdnadstvisterna. De barn och föräldrar som genomgår en vårdnadstvist befinner sig i en utsatt situation. Trots att utredningstexter är offentliga handlingar bör de hanteras med varsamhet då de innehåller information om personer som befinner sig i en utsatt situation. Detta har i praktiken beaktats genom att vi valt att använda fingerade namn på barnen, dock används inte fingerade namn hos föräldrarna, utan istället används [modern] och [fadern], med anledning av att vi bedömer att föräldrarnas namn inte är av betydelse då studien fokuserar på barnets delaktighet. En annan anledning till att vi valt fingerade namn till barnen är att vi vill respektera dem som person och ge en större förståelse för att det är enskilda individer utredningarna avser. Vi har valt att namnge utredningarna med fingerade efternamn med anledning av att underlätta för läsaren då det upplevs enklare att följa resonemang i studiens resultat och analys. Vi är medvetna om att barnens föräldrar inte nödvändigtvis delar efternamn och att det på så vis kan vara missvisande för läsaren. Vi bedömer dock att fördelen med att benämna familjen med ett efternamn är större eftersom det underlättar för läsaren. Familjerättssekreterarna nämns inte heller med sitt namn då deras språkanvändning granskas vilket innebär att enskilda utredare kan uppleva sig ifrågasatta beroende på hur texten analyserats och vilka slutsatser som dras. Utredarna har inte informerats om studien och vi ämnar inte att kritiskt granska enskilda utredare. Vi har resonerat kring utredarnas språkanvändning med respekt för att val av ord kan vara medvetna likväl som omedvetna. Vi bedömer därför att det är väsentligt att utredarna garanteras anonymitet i studien likväl som familjerna. Det är således av vikt att förvara uppgifterna om de som berörs med största möjliga konfidentialitet så att obehöriga inte kan ta del av forskningen. Det ska heller inte vara möjligt att i forskningen identifiera vilka de som berörs är. Handlingarna har därför endast funnit tillgängliga för oss samt för vår handledare. Insamlat material till ett forskningsprojekt ska endast nyttjas till forskningens syfte. Utredningarna kommer därför att makuleras efter studien genomförts för att förhindra att materialet sprids (jfr Vetenskapsrådet, 2002).

Resultat och analys

Studiens resultat och analys redovisas under denna rubrik. De sju aktuella utredningarna är genomförda av fyra olika kommuners familjerättsliga verksamheter, med anledning av att föräldrarna är boende i olika kommuner. Utredningarna har dock generellt en likvärdig uppbyggnad och struktur. Inledningsvis presenteras vilken tingsrätt som givit socialnämnden i uppdrag att bedriva utredningen, vilken kommuns socialnämnd som står ansvarig för utredningen samt kontaktuppgifter till familjerättssekreteraren. Vidare anges vilket datum utredning inkommit till tingsrätten och vilket målnummer ärendet har. För att ge läsaren en uppfattning av utredningen anges anledningen till utredningen, där det framgår vilket lagrum som ligger till grund för den aktuella utredningen samt vilket datum utredningen avslutats. Namn och personnummer på de/det barn som utredningen avser samt föräldrarnas namn redovisas, i vissa fall även andra personuppgifter, som adress.

I en del av utredningarna beskrivs utredningens genomförande där det anges när och hur samtal med barnet, föräldrarna och eventuella referenspersoner genomförts. Här återfinns även eventuell information från polisens misstanke- och belastningsregister. Utredningar skiljer sig åt gällande hur mycket som redogörs för barnets aktuella situation och beroende på om det finns en tidigare förekomst i socialregistret. Samtliga utredningar innehåller sammandrag från utredarnas samtal med föräldrarna och från samtal med barnet, i de fall det genomförts. I samtal med föräldrarna ges beskrivningar av familjens aktuella situation, av barnets situation samt vad modern respektive fadern anser i vårdnads-, boende- och

umgängesfrågan. I vissa fall återfinns även föräldrarnas beskrivningar av sin föräldraroll samt hur samarbetet med den andre föräldern fungerar. I nästan alla utredningar, närmare bestämt sex av sju, har referensuppgifter inhämtats från barnens förskola/ skola där de har fått möjlighet att lämna sin uppfattning av barnet/ barnen. Den utredning där referensuppgifter ej har inhämtats kommer i denna studie benämnas som Utredning av familjen Mohammed. Anledningen till varför referensuppgifter inte inhämtats framgår inte i utredningen. Majoriteten av utredningarna innehåller även ett avsnitt som redogör för en eventuell förekomst av våld, missbruk, psykisk ohälsa eller annan problematik inom familjen. Vissa av utredningarna inkluderar även ett hembesök, detta redovisas då i en enskild rubrik. I de utredningar där det förekommer hembesök har även en observation gjorts av föräldrarnas och barnens samspel med varandra, där utredarna själva redogör för tankar, synpunkter och reflektioner. Samtliga utredningar har ett analysavsnitt där utredarens bedömning framgår. Slutligen signeras utredningen av familjerättssekreteraren.

I de fyra utredningar som vi valt att inte närmare analysera i denna studie benämns familjerna som familjen Andersson, Pettersson, Jansson och Borg. En sammanfattning av dessa ärenden återfinns i bilaga 1. Det presenteras ingen analys av utredningarna men exempel används från dessa texter för att visa på mönster och unika inslag. Barnens deltagande i utredningarna kan sammanfattas på följande sätt: I utredning av familjen Andersson och utredning av familjen Pettersson har barnen fått utrymme att uttrycka sig, där även utredarnas förslag till beslut samt tingsrättens avgörande har gått i linje med barnens vilja. I bedömningen av familjen Pettersson framför utredarna vikten av att låta barnet komma till tals men belyser även att barnet inte ska behöva ta ansvar i föräldrarnas konflikt. Utredarna använder i båda utredningarna information från barnen i argumentationen vid förslag på beslut, dock beskriver de i båda utredningarna att barnens åsikter, på grund av deras låga ålder, 7 och 9 år, inte ska vara avgörande för beslutet och därmed inte tillmätas en avgörande betydelse. Utredarna använder därmed inte barnets vilja som motiv till den slutliga bedömningen. I utredning av familjen Jansson har det angetts att barnets höga ålder, 15 år, har en betydande roll då utredarna beskriver att tingsrättens beslut inte kommer hindra barnet från att själv välja, och de redogör för att ett beslut gällande boende och umgänge ej kan regleras. I utredning av familjen Borg där ett syskonpar är aktuella gällande vårdnad, boende och umgänge har samtal genomförts med båda barnen, där det yngsta barnets utsaga inte redovisas i utredningen med motivering att utredarna bedömer att det är svårt att förstå vad barnet säger. I bedömningen används således endast det äldre barnets utsaga, där utredarna hänvisar till att det inte framkommit uppgifter om att syskonens åsikter skiljer sig åt. I de resterande tre utredningarna vi valt att analysera närmare, har majoriteten av barnen fått utrymme att delge sin vilja och sina åsikter, trots detta har utredarna valt att föreslå ett beslut som helt eller delvis strider mot barnets åsikter.

De utredningar som utgör underlag för studiens resultat och analys benämns utredning av familjen Karlsson, Mohammed och Johansson. Varje utredning analyseras var för sig med hjälp av några av de diskursanalytiska verktygen nominalisering, passivering, modalisering och kategorisering samt mot den teoretiska ramen. Namnen på de barn som berörs av ärenderna har bytts mot fiktiva namn för att säkerställa deras anonymitet. Föräldrarna benämns inte heller vid sitt namn utan de benämns som modern och fadern i samtliga utredningar. I denna studie kommer familjerättssekreterarna att benämnas som utredarna. Varje utredning analyseras utifrån utredarnas samtal med barnet, modern, fadern samt utifrån den bedömning där utredaren föreslår ett beslut till tingsrätten. Samtalen med modern och

fadern analyseras utifrån de utrymme de får att beskriva sitt barn och dess situation. Tabellen nedan utgör en sammanställning av de personer som ingår i respektive ärende, utöver den sammanfattning som återfinns i bilaga 1. Detta för att tydliggöra för läsaren vilka personer som ingår i respektive familj. En utförlig redovisning av omständigheterna i ärendet presenteras inledande i avsnittet som avser den enskilda familjen.

Familjen: Barnen:

Karlsson Linn, 6 år, Klara, 4 år och Josefine, 2 år. Mohammed Omar, 13 år, Jasmine, 11 år och Karim 7 år. Johansson Sara, 7 år.

Utredning av familjen Karlsson

Ärendet avser Linn 6 år, Klara 4 år och Josefine 2 år. Föräldrarna har, innan stämningsansökan inkommer från modern, gemensam vårdnad om alla barnen. De har sitt stadigvarande boende hos modern, där även moderns sambo bor. Linn och Klara har umgänge med fadern tre av fyra helger och var fjärde helg vistas de hos en kontaktfamilj. Josefine har umgänge med fadern i likhet med sina systrar men har umgänge med fadern en dag även den helg då systrarna är hos sin kontaktfamilj. Utredningssamtal har förts med Linn på socialkontoret vid två tillfällen i samband med vårdnadsutredningen och en barnavårdsutredning. Även Klara har erbjudits samtal i samband med vårdnadsutredningen, men hon har avböjt att delta. Under utredningens tid inkommer en orosanmälan från Linns skola gällande misstankar om sexuella övergrepp från fadern gentemot barnen. Modern avbröt barnens umgänge med fadern och kontaktade polismyndigheten. Polisens utredning lades ned utan åtgärder och därefter kom föräldrarna överens om att umgänget med fadern ska återupptas. Utredningen avseende vårdnad, boende och umgänge har genomförts av endast en familjerättssekreterare. Linn har under samtal med utredaren uttryckt en önskan om att bo hos modern samt en rädsla för att vistas hos fadern. Utredaren ger i sin bedömning ett förslag till beslut att den gemensamma vårdnaden ska upplösas. Det föreslås att modern ska anförtros enskild vårdnad om Linn, Klara och Josefine och att de ska ha umgänge med fadern varannan helg.

Modalisering

Utredaren genomför ett samtal med äldsta barnet Linn. I utredarens skildring av samtalet används vad Börjesson (2003) omtalar som subjektiv modalitet. Det innebär att samtalet med Linn beskrivs genomgående med ett anföringsverb som styrker att det är Linns uppfattning som framkommer i texten. Utredaren tydliggör på det sättet vem som är aktör i texten och ansvarig för det som sägs. Citatet nedan utgör ett exempel på hur subjektiv modalitet används i texten:

Linn säger, utan att utredaren ställer frågan, att hon vill bo hos mamma. Det finns bra leksaker där, hon får bra kläder och så är de snälla där. På fråga vilka Linn avser som är snälla säger hon att det är mamma och [moderns sambo]. Linn säger att hon har det bra som det är nu. (Vår kursivering).