Hur må vi berätta om detta? : Forum för levande historias porträttering av Sovjetunionen.

51 

Full text

(1)

Örebro universitet HumUS-institutionen

Huvudområde: Historiedidaktik Erling Bronsberg Nilsson

Självständigt arbete i historia (C-uppsats), 15hp. Handledare: Nadezda Petrusenko

Examinator: Izabela Dahl Vårterminen 2018

Hur må vi berätta

om detta?

(2)

Abstract

My purpose is to analyses Forum för levande historias (FFLH) portrayal of the Soviet Union during the time period of 1918-1953. My reason for doing this is to find out what nuances of the Soviet Union FFLH finds important to present to the public, but also, to teachers and student in the Swedish education system. My source material consists of historian Klas-Göran Karlssons text Crimes against humanity during communist regimes and I’ve applied a critical discourse analysis, along with several marxist theories of how language, ideology and ideological reproduction manifests in society. However, since this is an essay focused on the didactical aspect of history, I’ve also used theories that explains how ideologies use, and reproduce history as a way to repress ideologies that doesn’t conform to a capitalist

reproduction of a society. The questions that I’ve asked are: How are the periods in the Soviet

Union during Lenin and Stalin’s chairmanship portrayed in the material? How does the material portray the historical processes in the Soviet Union? And: Which types of ideological naturalizations can be found in the text?

I’ve come the conclusion that FFLHs text, focuses on: 1) A strong connection between

Soviet politics and a discourse around “ethnic cleansings”, and that ethnic groups where persecuted by both Lenin and Stalin. 2) Soviet politics, and especially Stalin, is connected to a anti-Semitic and anti-Jewish ideology. 3) Soviet politics, in general, is portrayed as lacking “legal basis” and is often ridiculed or rejected without a proper explanation as to what the soviets wanted to achieve. 4) Historical processes and phenomenons are often portrayed without a context, and also without different sides arguments, choices and opinions. 5) The text is at some times prone to make speculative accusations, to enhance an ideological agenda.

I’ve also concluded that, based on all of the remarks above, that FFLH material should be used cautiously in an educational situation, since the material is ideologically biased, leaves out certain aspects of the historical processes, and in doing so, to vilifies the soviets. Futhermore, I’ve concluded that the vilification of the soviet union, and the

anti-communist agenda, has gone from a portrayal focused on “judeo-bolshevism”, where every communist is a Jew, and every Jew is a communist, to the exact opposite – now the

bolsheviks are actively seeking out Jews in their midst, in order to persecute, and/or execute this specific ethnic group.

Keyword: Forum för Levande Historia, Historiebruk, marxism, kommunism, Sovjetunionen, ideologi, ideologisk reproduktion, brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer.

(3)

Innehållsförteckning:

Inledning ... 1 Syfte ... 2 Källmaterial ... 2 Författarens förtydligande... 3 Bakgrund ... 4

Forum för levande historia ... 4

Den historiska disciplinens historik... 7

Den sovjetiska porträtteringens historia ... 8

Tidigare forskning ... 9

Forskning kring och om Forum för levande historia ... 9

Sovjetunionen i svenska läroböcker ... 11

Akademikers förhållning till kommunism och nazism ... 12

Teori ... 13

Den kritiska teorins utgångspunkter ... 13

Ideologi ... 15

Ideologisk reproduktion under kapitalismen ... 16

Hur brukar ideologierna historia?... 18

Metod ... 19

Kritiken mot KDA ... 19

Den kritisk diskursanalysens tre nivåer ... 20

Avgränsningar inom KDA ... 21

KDAs mikronivå ... 21

KDAs mesonivå ... 22

KDAs makronivå ... 22

Disposition ... 23

Analys... 23

Karlssons teoretiska utgångspunkter ... 23

Folkmord ... 24

Brott mot mänskligheten... 25

Slutsatser ... 26

Lenins etniska fiender ... 27

Slutsatser ... 28

Stalins etniskas resningar ... 29

Slutsatser ... 30

Den antisemitiska politiken... 31

(4)

”Doctor’s plot” och Den antifascistiska judiska kommittén ... 33 Slutsatser ... 34 Lenins terror ... 35 Slutsatser ... 35 Inbördeskriget ... 37 Slutsatser ... 37 De historiska processerna ... 38 Slutsatser ... 39 Resultat ... 40 De etniska resningarna... 40

Av-kontextuallisering och av-relativisering... 41

Slutdiskussion ... 42

Referenslista ... 44

Källor: ... 44

(5)

Inledning

När den japanske författaren Haruki Murakami besökte Jerusalem för att ta emot ett pris för sina alster så gjorde han detta mitt under ett brinnande kring mellan den israeliska och palestinska staten. Murakami kom då med följande konstaterande: “If there is a hard, high wall and an egg that breaks against it, no matter how right the wall or how wrong the egg, I will stand on the side of the egg.”

När det kommer till den historiska porträtteringen av Sovjetunionen så är det viktigt att belysa och berätta om de ”ägg” som föll offer inför den Sovjetiska ”muren”, men samtidigt måste vi också berättas om de ”ägg” som kunde åtnjuta de sociala reformer som

förverkligades i landet i och med den ryska revolutionen. Sociala reformer, som vid

tidpunkten för deras inrättande, avgjorde ett så monumentalt brott mot det tidigare styret, att det blir svårt att hitta motstycke till ett liknande maktskifte i världshistorien. Om vi inte berättar om dessa positiva företeelser, tillsammans med det onda, så riskerar vi att glömma och förstå varför revolutionärerna i Ryssland kämpade för en förändring av samhället, men även varför det fanns en sida som inte ställde sig bakom dessa förändringar.

Något som jag lagt märke till under mina studier på universitet, men även bland mina kollegor inom läraryrket, är att det ibland läggs fram en väldigt onyanserad blid av både kommunismen, Karl Marx och vänsterekonomiska reformer. Resonemangen reduceras ofta till att bli en moralpredikan om vad som är rätt och fel (där Sovjetunionen oftast beläggs med benämningen ”fel”) istället för att sätta historien till sin kontext och förstå snarare än

fördöma.

Att vinnarna skriver historien är sedan länge väl etablerat. I och med detta så har vinnarna (i detta fall de västerländska icke-kommunistiska länder) ett ansvar att förmedla historien på ett så korrekt och nyanserat sätt som möjligt. Eftersom jag reda använt mig av en klyscha så skadar det inte att jag använder ytterligare en: ”With great power comes great reasonability”. Om vi frångår från dessa principer, och porträtterar Sovjet i en moraliserande ton, så tillåter vi (som lärare och utbildare) inte våra elever att komma fram till några egna slutsatser. Om historiska företeelser inte länkas till sin kontext eller dåvarande samhällsprocesser (i all sin komplexitet), och om vi inte försöker förstå de historiska aktörernas olika perspektiv, så riskerar skolan att bli just den ondska som den så gärna önskar bekämpa - en värld där oliktänkande och ifrågasättande av ordningen aktivt stoppas och där samhällets institutioner och medborgare söker enkla svar på enormt komplicerade frågor.

(6)

Syfte

Syftet med denna uppsats är att få reda på vilken bild av Sovjetunionen (under årsperioden 1918-1953) som förmedlas till lärare och elever då de använder sig av materialet ”brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer” utgivet av Forum för levande historia. För att nå ett resultat har jag valt att använda mig av en kritisk diskursanalys (hädanefter KDA), men även vissa marxistiska teorier kring hur språk, ideologi och makt etableras, manifesteras och reproduceras i samhället. Metoden och teorin bottnar i konstaterandet att FFLH är en statlig myndighet, vars uppgift är att driva en normaliserande historisk undervisning mot/till elever och lärare. Detta konstateras i och med att institutionen ska främja demokrati och mänskliga rättigheter, men också belysa vilka ideologier som inte står för dessa företeelser.

Syftet med uppsatsen rättfärdigas genom två konstateranden: 1) Det finns förvånansvärt lite forskning om vilken bild av Sovjetunionen som FFLH förmedlar till elever och lärare inom skolan. 2) Av min erfarenhet att döma används materialet väldigt okritiskt och ofta, vilket (tillsammans med punkt 1) gör min undersökning ännu mer betydelsefull.

Huvudfrågan som jag använt mig av är: Hur skildrar materialet Lenin och Stalins

ordförandeperioder i Sovjetunionen? Till denna frågeställning har jag även använt mig av två

underfrågor: Hur förhåller sig materialet till, och hur skildras Sovjetunionens historiska

processer? Och: Vilka ideologiska naturaliseringar går att hitta i texten?

Källmaterial

Från början var studien tänkt att involvera en bredare analys av flera olika källmaterial på FFLHs hemsida, men ju längre in i min efterforskning jag kom, desto mer började det uppdagas att historikern Klas-Göran Karlsson hade haft en betydande roll när det kom till utformningen av FFLHs material om kommunismen (detta kommer bli tydligt för en eventuell läsare i bakgrundsdelen, men även när den tidigare forskningen presenteras). Baserat på denna efterforskning, har jag valt att enbart använda Klas-Göran Karlssons text ”Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer. Forskningsöversikt” som

källmaterial för min undersökning. Häftet är utgiven av FFLH och finns tillgänglig för allmänheten på institutionens hemsida, där den beskrivs som:

(7)

”En kartläggning av olika perspektiv på kommunistiska regimers brott mot mänskligheten. Inventeringen kartlägger forskningens utveckling och frontlinjer och pekar även på områden som har potential att ge nya kunskaper och perspektiv.”1

Denna forskningsrapport publicerades 2008, vilket, tillsammans med skriften ”Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer” (red Liv Weisberg)2, gör det till den första skriften om kommunism som publicerades via FFLH.

Ytterligare motiveringarna till mitt val av källmaterial är: 1) Klas-Göran Karlssons text är en forskningsöversikt, vilket ger en bredare bild av Sovjetunionens historiska händelser, och därigenom också en bredare bild av den porträttering som FFLH ställer sig bakom. 2) Klas-Göran Karlssons tidigare forskning finns med som referenser i bägge ovannämnda skrifter, vilket då kan ge oss indikationer på att Karlsson används som en slags intertextuell referens (mer om detta begrepp under uppsatsens metod-del). 3) Karlsson har, som det tidigare påpekats, en stark koppling till FFLH och bör ses som en aktör, vars forskning styrt

riktningen på institutionens porträttering av Sovjetunionen. 4) Den kritiska diskursanalysens metod kräver en bred och djup analys av källmaterialet och på grund av uppsatstidens tidsbrist och kvantitativa begränsningar har jag varit tvungen att göra avkall på ytterligare källor. Den andra skriften som tidigare nämnts, ”Brott mot mänskligheten under

kommunistiska regimer” (red Liv Weisberg), har studerats men inte tagits med i analysen, just på grund av ovannämnda begräsningarna. Det ska tilläggas att jag, till mitt yttersta, arbetat med att inte föra över eller poängtera saker i Karlssons text, som jag hittat under analysen (som plockats bort) av Liv Weisbergs text. Jag redogör dock detta för läsaren då jag ser det som relevant i ett forskningsetiskt syfte. 5) Som jag tidigare påpekade så är Karlssons text den första att publiceras om kommunismens brott mot mänskligheten på FFLH, vilket också kan ge oss vissa indikationer på att Karlssons text har fungerat som en slags grund för efterföljande material om publicerats om ämnet. Logiken här är att FFLH inte kommer publicera ett senare material som säger emot det tidigare.

Författarens förtydligande

I denna uppsats kan det stundtals uppfattas som att jag intar en stringent okritisk förhållning till Sovjetunionen och dess ledare. Eftersom en dialektisk förhållning, och ett kritiskt

ifrågasättande av materialet, är oundviklig i och med KDA som metodval, så kan det ibland verka som att jag ”blundar” för vissa, i brist på bättre ord, dåliga aspekter av Sovjetunionen.

1 Forum för levande historia. ”Forskningsöversikt, brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”.

https://www.levandehistoria.se/material/forskningsoversikt-brott-mot-manskligheten-under-kommunistiska-regimer (hämtad 2018-05-10)

2 Det måste klargöras att dessa två texter inte är samma. En är författad as Karlsson, den andra är av Wiesberg, men bägge två belyser, precis som titeln anspelar på, brotten mot mänskligheten under kommunistiska regimer.

(8)

Sådant är dock inte fallet. Min forskningsuppgift är att ta fram en logik, en argumentation och olika diskurser som finns i materialet, och detta kräver därför ibland att jag förstärker och förtydligar vissa aspekter i texten. Min uppgift i denna uppsats är alltså inte att komma med motargument till eventuella påståenden angående Sovjetunionen, utan att framhäva de argument som redan finns.

Att kritiken, som vetenskaplig disciplin, är mindre ”objektiv” är någonting som jag ifrågasätter å det grövsta (detta framfördes mellan raderna på denna uppsats opponering). Vi kan tex hitta flera exempel där vetenskapliga rön tagits fram genom argumentation och övertalning.3 Denna utgångspunkt, på hur forskning bör bedrivas, blir således en

epistemologisk schism som kräver större debatt än ett kapitel i en c-uppsats. Jag har helt enkelt inte tid att förklara Poppers inställning kontra Paul Feyerabend, men det ska tilläggas att jag gjort mitt bästa för att tillmötesgå de ramar som har staplats upp omkring mig. Det har även riktats kritik emot mitt metodval, då på grund av att jag baserar min KDA på Norman Faircloughs metoder. Under opponeringen ombads jag istället att använda en vilt skild metod än den jag presenterat för min handledare för mer än en månad sedan. På grund av den uppenbara tidsbrist som kommer med denna uppsats, har jag därför inte lyckats omstrukturerar uppsatsen och utarbetat en ny metod för att sedan applicera detta på nytt på källmaterialet. Allt detta skulle gjort med motiveringen att Fairclough är lingvist, och har således inte något att göra med den historievetenskapliga disciplinen. Jag måste därför bemöta detta genom att påpeka att Faircloughs KDA först utvecklades inom

litteraturvetenskapen, men har sedan dess används inom praktiskt taget varenda forskningsgren inom akademin.

Bakgrund

Forum för levande historia

”Nynazisterna är visserligen få. Men varje svastika som syns på våra torg, varje Sieg Heil som ekar på gatorna, varje brinnande kors, varje människa som misshandlas eller mördas på grund av sin hudfärg, sin bakgrund eller sin sexuella läggning – varje sådan tendens i dagens samhälle är en tydlig larmsignal och en utmaning för demokratin.”4

Strax efter den ekonomiska kris som drabbade den svenska ekonomin under 1990-talet kunde landet se den största vågen av rasistiska och nazistiska våldsdåd i modern svensk historia.5

3 Jag tänker inte ge mig in i en epistemologisk diskussion kring detta, men det kan vara nyttigt för humanioraforskarna att följande bok: Feyerabend, Paul (1977), Ned med metodologin, s30-187. Här går filosofen Feyerabend konsekvent igenom några av forskningsvärldens största rön och påpekar att dessa inte kunde skapats enbart genom en objektiv analys, eller specifikt metodval. Snarare handlar det om argumentation, övertalning och ibland även propaganda.

4 Persson, Göran (1997), Riksdagsprotokoll 1997/98:35, 27 november, s.45.

(9)

Våldsupptrappningen, aktionsvågen och den allmänna mentaliteten hos befolkningen satte även sin prägel hos de svenska skolungdomarna. 1997 kunde Centrum för

invandringsforskning (CFI) konstatera att 66%6 av Sveriges gymnasieungdomar var osäkra på om förintelsen verkligen hade inträffat. Citatet ovan, från Göran Persson, sammanfattar regeringens reaktion. Samma år som CFIs rapport publicerades så grundades institutionen

Levande Historia (hädan efter FFLH7) med stöd från samtliga riksdagspartier.8 Staten skulle nu informera de svenska skolungdomarna om nazismens utrensningar av politiska

motståndare, judar, homosexuella och andra icke önskvärda grupper i samhället. Men det rådde dock inte konsensus över FFLH uppgift.

1998 (strax efter att Vänsterpartiet fick 12% i riksdagsvalet) lägger Sten Andersson(M) fram en motion9 som kräver att FFLH också måste berätta om kommunismens brott mot mänskligheten. Anderssons motion fick dock inget bifall i riksdagen och han fick vänta ytterligare 4 år innan FFLH kom att beröra kommunismen i sin undervisning.

Vi förflyttar oss därför fram till 2003, ett händelserikt år för FFLH. Institutionen fick b.la. en ny överintendent, Helén Lööw, som ansåg att ”kommunistiska regimers illgärningar skulle prioriteras”10 men forumet lanserade också ett projekt om folkmord som konstaterade att begreppet också skulle innefatta Sovjetunionens gulag-fångar, och att dessa kunde/skulle likställas med den judiska förintelsen.11 I en rapport refererade FFLH till historikern Klas-Göran Karlssons konstaterande om att förintelsen ”kan vara inkörsporten till en diskussion om totalitära system, där nazismen kan jämföras med fascism och kommunism.”12 Forumet lanserade därför en mängd olika, vad historikern Jan Selling kallade, diskursiva event, dvs, lärarutbildningar, kringresande utställningar och offentliga föreläsningar, för att informera

6 Brandell, Daniel (2004), “Levande historia och kommunismen”, i Opuscula Historica Upsaliensia nr 31 2004, s 176. 7 Jag kommer använda akronymen FFLH för samtliga benämningarna som Forum för levande historia har genomgått under åren.

8 En intressant anmärkning: Samma dag som debatten kring den nynazistiska och nationalistiska frammarschen i Sverige lägger Nils- Fredrik Aurelius (M), fram förslaget att nationaldagen nu ska bli en högtidsdag i Sverige. Detta motiverar han med: ”Bakgrunden är bl.a. vår alltmer internationella värld som ökat behovet av att känna en nationell identitet.”, hämtat ur Riksdagsprotokoll 1997/98:35, 27 november, s. 22–23.

9 Sten Andersson gick även, efter 2001, med i Sverigedemokraterna. Motionen lyder: ”Dessvärre finns en annan med nazismen likvärdigt grym ideologi - kommunismen. Om den ideologins kränkningar överallt av demokrati och mänskliga fri- och rättigheter, om havererad ekonomi och förstörd miljö bör det också berättas. Regeringen borde ta initiativ till en omfattande nationell informationsinsats om kommunismens illdåd.” Riksdagsmotion 1998/99:K219. Se även Henrik S Järrel (M): Riksdagsmotion 1998/99: K320, ”Anständigheten kräver dock att man inte kan göra halt här. Alla totalitära ideologiers förakt för mänskliga fri- och rättigheter förtjänar att granskas nära och kritiskt. Bland dem framstår kommunismen genom sin svarta historia och utbredning som särskilt angelägen att påminna inte minst uppväxande generationer om. Miljoner och åter miljoner människor har förföljts, förtryckts och fått sätta livet till i dess namn.”

10 Lööw är citerad ur: Andersson, Viktor (2017), När Clio tar plats vid politikers bord: Den akademiska debatten om

utformandet av projektet Levande historia i Sverige 1999-2005, s. 87.

11 Selling, Jan (2011), “Between history and politics”, i Scandinavian journal of history, vol. 36, no 5, s. 560. 12 Selling, Jan (2011), s. 560.

(10)

om kommunismens brott mot mänskligheten. Drivande bakom dessa event, utöver FFLH, var historikerna Klas-Göran Karlsson och Kristian Gerner.

Under dessa år utvecklades också en diskussion kring huruvida kommunismen, som ideologi, är våldsbejakande eller inte. Ett läger ville koppla ”mekanismerna i den kommunistiska ideologin” med folkmord, och ”jämföra de auktoritära ideologierna kommunism och nationalsocialism med varandra.”13 På andra sidan stod personer som önskade en mer nyanserad bild mellan Marx och Engels idéer och den socialrealistiska kommunismen.14

När moderaterna tog makten, efter valet 2006, var en av de första punkterna på

dagordningen att utveckla FFLHs kampanj kommunismens brott mot mänskligheten, men redan 2008 fick de omformulerade projektet till brott mot mänskligheten under

kommunistiska regimer.15 Detta efter att en debatt blossat upp mellan de två ovannämnda grupperna. Bland annat skrev 466 akademiker under ett upprop som ställde sig emot regeringens politiska ambitioner kring FFLH.16 Som svar på detta påpekade FFLHs överintendent, teologen och fd prästen Eskil Frank: ”Forum för levande historia är ingen forskningsmyndighet och kan därför aldrig styra historieskrivningen…Vi lyfter fram mönster och mekanismer i olika folk-mord och brott mot mänskligheten, problematiserar och förklarar processer och försöker– fullt medvetna om alla de historieteoretiska komplikationer som finns – låta då och nu belysa varandra.”17

Vid maktskiftet 2006, förespråkade även Carl Bildt (tillsammans med Karlsson och Gerner) att lobbygruppen Upplysningen om Kommunismen (UOK), finansierad av Svenskt Näringsliv, skulle slås ihop med FFLH. UOK tog bland annat ställning mot porträtteringen om att Röda Armén, på något sätt, skulle varit delaktig i Europas befrielse under andra världskriget. Sammanslagningen nekades dock på grund av att en socialdemokrat i ledningen för FFLH lade in sitt veto, varpå samme socialdemokrat uppmanades att avgå av den

dåvarande utbildningsministern Jan Björklund.18

13 Andersson, Viktor (2017), s. 85. 14 Andersson, Viktor (2017), s. 86.

15 Det är även under denna kampanj där Richard Pipes citeras utan större bekymmer och betänklighet. Pipes har bland annat konstaterat att förintelsen var en ”konsekvens av den ryska revolutionen”. För mer information om detta: Selling, Jan (2011), s. 561.

16 ”Som professionella forskare med historien som arbetsfält känner vi en växande oro över att historieämnet görs till slagfält för ideologiska regeringskampanjer och att den öppenhet, kritiska hållning och tolerans som Forum för Levande Historia var avsett att stimulera hotas.” Historieuppropet: https://www.historieuppropet.se/ (hämtad 2018-04-16)

17 Frank, Eskil (2009), ”Historieframställning i grundlagsandans tjänst”, i Historisk tidskrift, 129:3, s. 532-533.

18 Selling, Jan (2011), s. 563. Selling konstaterar: ”I studien (UOK) användes inställningen till marknadsekonomi som mått på demokratiskt sinnelag. I förordet påstod Gerner felaktigt att människor aldrig hade flytt till ett kommunistiskt land och förbisåg därmed en mångskiftande flyktinghistoria om bland annat tyska kommunister, baltiska judar och latinamerikaner som flytt till Sovjetunionen, det kommunistiska Kuba respektive DDR. När studien lanserades på Dagens nyheters debattsida, skedde det med diskursiva referenser till det nationalkonservativa tyska ”upprop mot glömskan” som

(11)

Vid skrivandets stund så verkar det som att rapporten, som publicerades av Klas-Göran Karlsson, har vunnit fäste hos FFLH. Detta, i och med att förintelsen blivit en inkörsport till diskussionen om kommunism, men även om demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter, samt vilka ideologier som inte står för dessa företeelser.

Den historiska disciplinens historik

Under 70- och 80-talet började en ny generation historiker att bedriva forskning kring ryska revolutionen och Sovjetunionen. Deras syfte var att beskriva ”historien underifrån” och motsatte sig den totalitära porträtteringen av bolsjevikerna. Dessa historiker kom att gå under den benämningen ”revisionister”. Det gamla synsättet, som såg revolutionen som en händelse utförd av en diktator vars process endast möjliggjordes av det rättsliga förfallet i landet, möttes nu av motstånd. Den yngre generationen sökte att vidga porträtteringen och den process som ledde fram till företeelsen, men även dess efterföljder. Framför allt önskade de skifta fokus bort från att enbart enskilda individer påverkan samhällsprocessen och på så sätt skriva in den gemene mannen och kvinnan i historien, men även se till de ekonomiska strukturerna som fanns i landet.19

Den nya historiska forskningen skulle dock inte mötas utan motstånd. Flera forskare under 1980-talet började ifrågasätta denna porträttering, och önskade istället koppla bort de

historiska processerna från olika samhällsstrukturer. Detta, tillsammans med Sovjetunionens kollaps (som öppnade upp tidigare stängda arkiv) skapade en klinch i den historiska

vetenskapen. Revisionisterna anklagades för att beskriva ”sociala processer som den förklarande faktorn för kommunismen”, men även att ”normalisera” Sovjetregimen och att rentvå bolsjevikerna från deras ”hemska ’experimentet’ som dom hade påtvingat det

hjälplösa ryska folket”.20 Medan den andra sidan anklagades för att blunda för yttre faktorer i samhällsprocesserna.

Den andra kritiken som riktades mot revisionisterna kom från den post-strukturalistiska synen på hur sociala klasser skapas, reproduceras och således bör analyseras. Denna

språkliga vändning, kom att konstatera att sociala identiteter inte var knutna till materiella publicerades i tysk press motsvarande datum 1995: ”Den fruktade Röda armén befriade aldrig någon från förtryck – den införde bara ännu en våldets diktatur, som inte stod den nazistiska efter i terror och brutalitet.”

19 Brandell, Daniel (2004), s. 176-189.

20 Smith, Steve (2008), “Year one in Petrograd”, i New Left Review, nr52 2008, s.151-153, 158. “The historiography of the Red Terror is structured according to this pattern. On one side are what might be called the ‘circumstantialists’, who tend to see the terror as a response either to the immediate circumstances in which the Bolsheviks found themselves—for example, the security situation in Petrograd in 1918—or to the wider exigencies of civil war, with its polarizing political logic and brutalizing culture. Broadly speaking, the revisionists of the 1970s and 1980s took this line. Against them are ranged the historians who stress Bolshevik agency, arguing variously that the terror flowed from the ‘totalistic’ nature of Bolshevik ideology or from a ruthless determination to hold onto power at any price. This is the approach favored by the ‘totalitarians’, but by no means confined to them.

(12)

förbindelser mellan olika parter, utan identiteter skapas utifrån vad individerna själva ansågs sig tillhöra.21 Detta bidrog till att förstärka schismen mellan den forskargrupp, vars teoretiska grund vilade på den historiska materialismen, och den andra som önskade öppna upp

samhällsutvecklingen för ytterligare faktorer än den materiella grunden.

Den sovjetiska porträtteringens historia

“Connecting iterations of anti-communism across the globe, it shows that actors and nation-states defined themselves and their politics as anti-communist from the

immediate post First World War crises and the domestic European and colonial battles of the 1920s and 1930s to the bipolar Cold War world of the late 1940s.”22

Av citatet att döma, och oavsett vart vi ställer oss så i en epistemologisk diskussion, så kan vi konstatera att eurocenterismen, rent historiskt, har blundat för vissa nyanseringar av

historiska porträtteringar av grupper och länder som inte betecknas som antingen ”vita” eller ”europeiska”. I sin artikel ”Recasting Russia”, förklarar sociologen Georgi Derlguain just den ryska porträtteringen och dess historiska innebörd för vad vi idag kallar ”västvärlden”. Han argumenterar för att Ryssland, eller dess föregångare, så långt tillbaka som 1000 år, har setts som en fiende och en motpol till det som i Västeuropa ansetts som ”normalt”. Under dessa 1000 år har Ryssland attackerats tre gånger från väst och:

”Three times Russian elites rose to the challenge, constructing states capable of defeating the most daunting external pressures on the country. On each occasion, no sooner was victory won, at huge cost, than the terms of competitive struggle changed, rendering it obsolete.”23

Denna process kom dock med ett pris och en ”horrendous terror and coercion… [b]ut all three were also reactions to external threats that were only too real. Russia had virtually no natural defenses—only its size and climate stood between it and foreign predators.”24 Kulmen av denna 1000 åriga motpol mot väst, kom således i och med Sovjetunionens grundande, då landet blev, som jag tidigare nämnt, ett alternativ till kapitalismen i väst. 25 Och som professorn i sociologi, Göran Therborn, förklarar: ”Deras [de fattigas] gränslösa beundran för Stalin och Mao var befängd men väldigt ofta var de också de fattigas och förtrycktas bästa – ibland enda – vänner.”26

Derlguain får även medhåll från två amerikanska forskare, Marla Stone & Guiliana Chamedes, som poängterar att i takt med att Sovjetunionen växte under 1920-talet, så växte

21 Lundell, Valter (2017), s. 251.

22 Stone, Marla & Chamedes, Guiliana (2018), “Naming the enemy: Anti-communism in transnational perspective.”, i

Journal of contemporary history, vol. 53, s 7.

23 Derlguain, Georgi (2001), “Recasting Russia” i New Left Review 12, Nov-Dec 2001, s 17. 24 Derlguain, Georgi (2001), s 7.

25 Derlguain, Georgi (2001), s 14.

(13)

också en fruktan från västvärlden för kommunismens potentiella spridning. I allt från strejkande arbetare i USA, indiska frihetskampen, och den filippinska

självständighetsrörelsen så sågs ”bolsjevismen” som den drivande faktor som hotade makten.27 Denna fruktan gick till och med så långt att begreppet ”judeo-bolsjevism” etablerades inom den västerländska maktsfären.28 Denna konspirationsteori såg varje jude som en kommunist, och varje kommunist som en jude, och bägge grupper behövdes både övervakas och motarbetas av staten.29 Denna anti-kommunistiska och anti-judiska agendan fick sin kulm i Tyskland under 1930-talet. Efter andra världskriget försvann dock den judeo-kommunistiska konspirationsteorin och anti-semitismen blev nu i större utsträckning

frikopplad från anti-kommunismen, men det ska dock påpekas att hatet mot kommunismen skapade en förutsättning för extremhögern att slå rot i Västeuropa under denna tid.30

Alltmedan skräcken för kommunismen växte så kom även ett binärt tänkande att skapas på den geopolitiska spelplanen. Olika maktgrupper, från både höger till vänster, kunde samlas kring hatet mot kommunismen och detta binära tänkande, påpekar författarna, har dock inte försvunnit, utan präglar den politiska och sociala maktkampen i samhället fortfarande.31

Tidigare forskning

Som jag tidtagare påpekat så har jag inte lyckats hitta en enda uppsats eller artikel som

konsekvent analyserat materialet om kommunism på FFLH. Det finns dock avhandlingar som berör FFLHs porträttering av nazismen (vilket tyvärr inte är intressant för denna uppsats), och även artiklar som analyserat den akademiska debatten kring FFLH. Jag kommer här

presentera de rön som är relevanta för min analys.

Forskning kring och om Forum för levande historia

Historikern Jan Selling har gjort en kvantitativ och kvalitativ studie om debatten kring FFLH, i syfte att få fram olika diskurser kring institutionens etablerande och utövande. I studien har han analyserat 651 nyhets- och debattartiklar, och har via en diskursanalys fått fram två olika diskurser: 1) En liberal ”mot-diskurs”, som konstaterar att staten inte ska involvera sig i historieskrivning, inte ens om det är för en god sak. Denna diskurs poängterar istället att

27 Stone, Marla & Chamedes, Guiliana (2018), s. 4-5.

28 Stone, Marla & Chamedes, Guiliana (2018), s. 5. ”The term proposed that European Jews were foreign invaders who used communist revolution as a way to seize the reins of social, economic, and political power.”

29 Stone, Marla & Chamedes, Guiliana (2018), s. 5.

30 Stone, Marla & Chamedes, Guiliana (2018), s. 10, 5. ”For the varied anti-communists across the globe, communism and communists represented layered and complex signifiers, experienced differently according to the worldview, culture, geography, and priorities of those mobilizing against them.”

31 Stone, Marla & Chamedes, Guiliana (2018), s. 5, 5-10. ”The binary was intentionally constructed as a false binary that would undermine the possibility of mutual recognition or co-existence.”

(14)

staten bör satsa på en bättre historieundervisning i skolan för att upplysa eleverna.32 2) En

center-högerdiskurs, som ”kräver att kommunismen och förintelsen ska få samma utrymme och samma granskning.” Bland dessa, påpekar Selling, kan vi bland annat hitta de tidigare nämnda historikerna Klas-Göran Karlsson och Kristian Gerner. Bland annat, påpekar Selling, att Gerner försöker sammankoppla Stalinismen och Nazismen som två sidor av samma mynt, men även länka antisemitism och judehat med olika vänsterideologier.33 Vidare kan vi också hitta spår bland denna högerdiskurs, återigen hos Kristian Gerner, som bland annat har försökt sammanlänka socialdemokratin med en latent ”anti-semitism”.34

Kemisten och historikern Daniel Brandell har skrivit en artikel som analyserar

utställningen, Sovjetkommunismens brott och föreläsningen, Att jämföra folkmord, bägge två i regi av FFLH och Klas-Göran Karlsson och Kristian Gerner. Brandell kan även här

konstatera det som Selling tidigare påpekat - att vänsterpolitik blir sammanlänkad med anti-semitism.35 I artikeln konstatera Brandell också att Karlsson intar en ställning som

sammanlänkar marxismen med folkmord, och att dess ideologiska grund är en ”våldsideologi”.36 Brandell påpekar att föreläsarnas förhållningssätt, när de använder begreppet totalitarism, får alla andra system utom den västerländska demokratin att ses som bristfälliga och ”[d]en kapitalistiska civilisationen förlänas en glans och oskuld den inte alltid förtjänar”.37 Jag sammanfattar Brandells konstateranden med två punkter: 1) Totalitarismen blir ingångsporten till en diskussion om kommunism, och återigen sammankopplas

förintelsen med kommunismen.38 2) Kopplingen mellan marxism och folkmord, är diffus, men Karlsson och Gerner konstaterar dock att ”marxismen är en revolutionär teori” som öppnar upp risken för ”folkmord och massutrotningar – revolutioner är den starkaste faktorn bakom folkmord.” 39 Brandell väljer också att citera Karlsson, som påpekar att revolutioner leder till etniska rensningar (genom deportation och förvisningar).40

För den som önskar få en sammanfattning av debatten om och kring FFLH, och dess

32 Selling, Jan (2011), s. 562.

33Selling, Jan (2010), “Ideologisk kamp om Levande historia”, i Historisk Tidskrift 130:2 2010, s. 273. Gerner blir här citerad: [E]xakt som nazisternas framtidssamhälle måste det socialistiska samhället som Marx skisserat vara ’befriat’ från det judiska, det vill säga rent på judar.”

34 Selling, Jan (2010), s. 273.

35 Brandell, Daniel (2004), s. 186–189. ”Att påstå att Israels politik på Västbanken eller Natos bombningar av Belgrad skulle vara folkmord avfärdas som politisk retorik eller antisemitism.”

36 Brandell, Daniel (2004), s. 189. ”Vidare hävdas att eftersom marxismen är en revolutionär teori öppnar den för risken för folkmord och massutrotningar – revolutioner är den starkaste faktorn bakom folkmord enligt Karlsson. Han inskärper att inte alla revolutioner lett till folkmord, men ofta till det eller till etnisk rensning genom deportationer och förvisningar.”

37 Brandell, Daniel (2004), s. 184.

38Brandell, Daniel (2004), s. 184–189. ”Dock kan inte en jämförelse med västvärldens brott mot tredje världen göras

”eftersom ytterst få i samtiden försvarar kolonialtidens brott i tredje världen, medan nazismens och kommunismens brott har trivialiserats.” Det ska anmärkas att Brandell här citerar antingen Karlsson eller Gerner.

39 Brandell, Daniel (2004), s. 188. 40 Brandell, Daniel (2004), s. 188.

(15)

skapande, så har historikern Viktor Anderssons skrivit en avhandling - När Clio tar plats vid

politikerns bord. Denna forskning har jag använt mig av under uppsatsens bakgrunds-del.41 Andersson har analyserat riksdagsprotokoll, tidningar, offentliga utredningar och intervjuer i syfte att få fram hur och varför FFLH bildades.

Sovjetunionen i svenska läroböcker

Historikern Johan Stenfeldt har skrivit en artikel om svenska och danska läroplansböcker mellan 1950-1990 och deras förhållning till den sovjetiska totalitarismen. Jag har använt Stenfeldts artikel då FFLH och Klas-Göran Karlsson ser totalitarismen som ett

grundläggande begrepp för en ingång till diskussioner om kommunism, men även för att se likheter/skillnader mellan FFLHs porträttering av Sovjet och de svenska läroplansböckerna. Stenfeldts undersökning konstaterar att svenska läroböcker försökt att hålla sig förhållandevis neutrala till den Sovjetiska regimen, som tidigare sågs som ”fienden”42, bland annat så tar man tex upp kollektiviseringen av jordbruket som en förutsättning för att sovjet skulle moderniseras, en utveckling som också skedde i Sverige under samma tid.43 Den Sovjetiska

porträtteringen kan sammanfatta med två punkter: 1) Agentskapet i ett land knyts direkt till en ledare. 2) Nazityskland ses som irrelevant för att porträttera Sovjetunionen, dvs inga jämförelser mellan länderna görs.44

Historikern Janne Holmén har, via en kvalitativ textanalys, analyserat läroböcker från Sverige, Finland, Norge och Danmark under åren 1930 till 2004, i syfte att få fram hur dessa porträtterar Sovjetunionen och USA. Jag kommer använda denna forskning för att ta upp några intressanta aspekter som just behandlar historieämnet (Holmen har analyserat ytterligare läroplansböcker än just historieämnet). Holmén konstaterar att läroböcker, ända sedan dess konception, har varit och är politiskt styrda, dels för att det oftast är en fristående producent som agerar efter marknadsprinciper som producerar böckerna45, men också för att

”läroboken är ett medium som för att kunna hävda sig på marknaden måste appellera till breda befolkningsgrupper. Den tvingas därigenom bli en minsta gemensam nämnare för ett samhälles syn på historien och samtiden. Därigenom är läroboken mycket känslig för förändringar i vad som för tillfället uppfattas som politiskt korrekt.

41 Andersson, Viktor (2017).

42 Stenfeldt, Johan (2012), “Positioning the cold war – Swedish and Danish history textbooks and the totalianism doctrine”, i

Scandinavian journal of History, vol 37, no 4 2012, s. 521.

43Stenfeldt, Johan (2012), s 520. ”In this context, the Stalinist project may have been regarded as ‘of the same kind’ as the progressive and emancipating aims of the Swedish and Danish – most often social democratic – governments, both sharing Enlightenment origins.”

44 Stenfeldt, Johan (2012), s. 520. ”There is basically no difference between Stalinist society and Stalin. It may be said,

though, that this agent-orientated view does not naturally evoke a totalitarian analysis, as initially suggested.”

45 Holmén, Janne (2006), Bilden av USA och Sovjetunionen i norska, svenska och finländska läroböcker under Kalla kriget. Stockholm: Uppsala Universitet, s. 24-32.

(16)

Detta påverkade de finländska och i mindre utsträckning de svenska läroböckernas skildring av Sovjetunionen.”46

I denna tolkning måste läroböckerna förhålla sig till det rådande samhällsklimatet. Holmén fortsätter: ”Efter Sovjetunionens upplösning var det de svenska läroböckerna som starkast tog avstånd ifrån landet och allt det representerade. Liksom tidigare hittade de ingenting positivt att säga om det progressiva klimatet under Sovjetunionens 1920-tal.”47 Marknadsekonomi och planekonomi behövdes inte längre debatteras på grund av att marknadsekonomin nu sågs som segraren i historien. Men han påpekar att läroplansböckerna i historia alltid drivit tesen om att Sovjetunionens enpartisystem och hårt styrda medier ska ses som ”odemokratiska”, men även betonat sovjets förföljelse av oliktänkande, dess fångläger och företeelser som massmord. ”Detta gjorde”, konstaterat Holmén, ”att historieläroböckerna åldrades med betydligt större värdighet när Sovjetunionen kollapsade.”48

Akademikers förhållning till kommunism och nazism

Historikern Valter Lundells har i sin avhandling Det omstridda arvet intervjuat svenska och danska akademiker och lärare för att få fram deras syn på kommunism och nazism. Jag har använt mig av Lundells avhandling då samtliga texter på FFLH är producerade av just akademiker och det finns en mening i att se hur dessa förhåller sig till dessa politiska ideologier. Lundell ser en tydlig skillnad mellan åldersgrupperna hos akademikerna då de yngre har mindre kunskap inom marxistisk teori och ideologi, vilket kan vara en förklaring till att den yngre skaran akademiker visar en oförmåga att förstå vad kommunismen var, är och hur den bör tolkas.49De danska akademikerna visade ett ”starkt, specifikt ideologiskt samband”50 mellan terrorn under både Stalin och Lenin. Lundell påpekar att de yngre akademikerna inte gör någon distinktion mellan de olika perioderna och att de danska akademikerna var mer benägna att göra en sammankoppling mellan Karl Marx och Sovjetunionen, alltså att länka den marxistiska ideologin med Stalins ”terror”.51 Lundell påpekar slutligen att de danska forskarna var mer benägna till vad han kallar, aggregering, dvs, att denna grupp klumpar ihop alla kommunistiska stater och dess tidsperioder, till ett och samma begrepp – kommunism.52 Till detta kopplar Lundell relativisering och

av-kontextalisering, alltså att de historiska processerna ryks ur sin kontext. Detta blir

46 Holmén, Janne (2006), s. 333-334. 47 Holmén, Janne (2006), s. 324. 48 Holmén, Janne (2006), s. 324.

49 Lundell, Valter (2017), s. 206-208. ”Fabricius Dahl menar exempelvis att de brännande frågorna om kommunismen handlar om en historia där ideologierna spelar en avgörande roll. Om den yngre generationen da inte vet något om marxismen, kan de överhuvudtaget inte första sovjetsystemet.”

50 Lundell, Valter (2017), s. 206-208. 51 Lundell, Valter (2017), s. 206-208, 248. 52 Lundell, Valter (2017), s. 252.

(17)

framstående främst bland de svenska akademikerna när de ombads förklara de nazistiska krigsbrotten och förintelsen. Nazisternas handlade ses enbart som något ondskefullt och inga reflektioner görs över den motsatta sidans ambitioner, ideologi och/eller moral. Något som de dock klarade av att göra kring diskussionen om Sovjetunionen.53

Teori

Det diskuterats ibland kring huruvida KDA är en teori, metod eller båda delarna. För att undvika denna debatt ska jag därför göra det så tydligt som möjligt för en eventuell läsare vart mina teoretiska utgångpunkter ligger. Detta görs genom att förklara begreppen: ideologi och ideologisk reproduktion, samt hur dessa brukas i/av samhället. Men innan detta sker måste jag först klargöra den kritiska teorins utgångspunkter.

Den kritiska teorins utgångspunkter

“Reason has always existed, but not always in a reasonable form. The critic can therefore start out from any form of theoretical and practical consciousness and from the forms peculiar to existing reality develop the true reality as its obligation and its final goal…In that case we do not confront the world in a doctrinaire way with a new principle: Here is the truth, kneel down before it! We develop new principles for the world out of the world’s own principles…Hence, our motto must be: reform of consciousness not through dogmas, but by analyzing the mystical consciousness that is unintelligible to itself, whether it manifests itself in a religious or a political form.”54

Den marxistiska kritiska analysen vilar tungt på konstaterandet att företeelser i samhället sällan är vad de utger sig för att vara, därav Marx ordval i citatet ovan med ”the mystical consciousness.” Det finns alltså bakomliggande förutsättningar, betingelser och relationer som måste analyseras i sin totalitet för att få reda på företeelsens mindre beståndsdelar, tex ideologier. (Det ska tilläggas att kritiken, som forskningsinriktning, inte är något unikt för marxismen utan har en lång historia bakom sig. Mest framträdande har den dock varit inom den tyska disciplinen men har sedan mitten av 1800-talet spridit sig till andra delar av världen. Bland annat användes den hos de mer liberala kristna vetenskapsmännen, i syfte att ifrågasätta den historiska äktheten hos berättelserna i bibeln.55) Geografen David Harvey beskriver hela den kritiska processen med liknelsen att skala en lök - för varje lager kan du dyka djupare ned till roten av problematiken och analysen. Men som alla vet så resulterar dissekeringen av en lök ofta i att du börjar gråta.

53 Lundell, Valter (2017), s. 283.

54 Marx, Karl (1844), Letter from Marx to Arnold Ruge. Sjunde stycket från toppen.

55 Bland dessa kan vi nämna Charles A Briggs, som genom sin vetenskapliga kritik av bibelns texter blev utesluten ur den presbyterianska kyrkan. För de som är intresserade hans ”high criticism” så rekommenderas: Briggs A, Charles. (1891). The

(18)

Vägen mot företeelsernas, i brist på bättre ord, ”natur”, ligger i kritiken av dessa

företeelser. I sin text, med den ödmjuka titeln; ”A ruthless criticism of everything existing”,56 påpekar Marx att världen redan tolkats och analyserats av kunniga människor och att en kritik av dessa tankar kan få fram mönster om vilka uppfattningar som är framträdande under en viss tidsepok. Såldes kan vi urskönja om vissa tolkningar är mer frekventa under vissa perioder, samhälls- och/eller ekonomiska system. Språket blir här alltså inte någon form av oorganiserat, ostrukturerat uttryck av isolerade ord, som på egen hand bär på en betydelse, snarare måste vi konstatera att språket, som lingvisten Norman Fairclugh påpekar, ”consists of clusters of words associated with meaning systems.”57 Men för röra oss bort från

metafysikens dunkla dimridåer och hur dessa ”meaning systems” konstitueras hos människan, är det nödvändigt med en konkretisering.

Arbete är ett ord, precis som vilket annat, och består av våra olika språkliga beståndsdelar - morfem, fonem, etc. Men bara för dessa bildar ett ord, så kommer detta inte nödvändigtvis betyda att dess innebörd är densamma för alla i ett samhälle. Arbete kommer således betyda olika saker beroende på vilken tidsepok och vilket ekonomiskt produktionssystem vi

analyserar, men också vilken ände av den ekonomiska ”köp-och-sälj-kedjan” som individen befinner sig på. För kapitalet är arbete det enda tillvägagångsättet för att realisera mervärde och börjar sin utgångspunkt med pengar för att skaffa mer pengar.58 För arbetaren, som står i diametral motsats till kapitalet, är en vara (arbetet) startpunkten i denna kedjan, varpå hon säljer sin arbetskraft för pengar, för att köpa fler varor. 59 Arbetaren, till skillnad från

kapitalet, får därför aldrig mer pengar för sin vara än vad den ursprungligen var värd.60 Ordet

arbete, kommer således få en ideologisk prägel, eller som lingvisten Vladimir Volosinov

väljer att benämna det, ett tecken.61 Detta tecken är ”the materalization of that

communication”,62 och tecknet kan därför utsättas för kritiska granskningar för att få reda på om det är falskt, sant, rätt, fel, ont eller gott.63 Det blir således en fråga om vems verklighet

56 Marx, Karl (1844).

57 Fairclough, Norman (1989), Language and power, s. 94.

58 Deras utgångspunkt är, för att använda marxistiska termer, P-V-P’. Pengar, till vara, till ”mer pengar”. 59 Arbetaren står inom formeln V-P-V. Vara, till pengar, till vara.

60 Marx, Karl (2013), Kapitalet, första boken, s. 82-153. För en mer ingående analys av motsättningen mellan kapitalet och arbetets olika utgångspunkter i den kapitalistiska konsumtionskedjan, se Cleaver, Harry (2007). Att läsa kapitalet politiskt, s. 111-133, och s. 157-185. Även: Marx, Karl (1971). Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin, s. 89: ”Det kan den heller aldrig, eftersom innehållet i den vara som arbetaren säljer på intet sätt ställer den över cirkulationens allmänna lagar: han kastar in ett värde i cirkulationen, får en ekvivalent medelst pengar, för att skaffa sig ett annat bruksvärde, som han förtär. En sådan operation kan naturligtvis aldrig göra någon rikare, utan vid processens slut måste arbetaren vara tillbaka på den fläck där han befann sig från början.”

61 Ett tydligt exempel på detta är att kapitalet vill att arbete ska betyda mer och mer intensivt arbete för en sämre lön, medan arbetaren önskar det diametralt motsatta. Volosinov, Valdimir (1973), Marxism and the philosophy of language, s. 15-42. 62 Volosinov, Vladimir (1973), s. 13.

(19)

som återspeglas, när ett tecken brukas, och följaktligen kan detta också ställas inför

ideologisk granskning. I min teori kommer jag därför förhålla mig till Volosinovs tre kriterier när jag diskuterar språk och dess ideologiska uppkomst inom den sociala processen i

samhället.

1. Ideologier får inte frånskiljas från dess materiella verklighet (genom att lägga dessa i ett ”medvetande”, eller andra vaga, svårfångade regioner). Tecken, och således ideologier, kan bara uppstå genom materiella förutsättningar.

2. Tecknet får inte frånskiljas från konkreta former av social interaktion. (Tecknet är således kopplat till en organiserad social interaktion och kan inte existera utanför den.) Med andra ord: vi måste, utöver den materiella grunden, analysera den sociala relationen mellan grupper och individer för att komma åt tecknets ideologiska innebörd.

3. Kommunikationer och formerna för kommunikation får inte, precis som tecknet, frånskiljas från dess materiella bas.64

Ideologi

Begreppet ideologi har ibland den egenskapen att bli så fullkomligt luddig att den akademiska disciplinen inte lyckas konkretisera begreppets innebörd. Det blir därför nödvändigt att klarlägga vad jag menar med begreppet när jag sätter det i kontext till min analys.

Enligt Fairclough har begreppet ideologi två olika utgångspunkter. 1) Ideologi är en social riktlinje som är delvis, eller helt, tagen från en social teori på ett medvetet sätt. Eller; 2) ideologi kommer från givna materiella förutsättningar och intressen baserade på dessa förutsättningar.65 I min analys kommer jag uteslutande använda mig av denna, andra, utgångspunkt.

I sin text On the reproduction of capitalism lägger filosofen Louis Althusser fram två sätt som staten kan använda en ideologi i samhället. 1) Genom repression66 och/eller 2) Genom reproduktionen av den egna ideologi.67 Enligt Althusser finns det exogena faktorer som existerar i samhället (i detta fall ideologier, baserade på materiella relationer) som kommer påverka medborgarnas medvetande. Men eftersom ideologier bara är strikta metafysiska företeelser, så måste dessa på något sätt manifesteras materiellt i samhället. Ideologierna måste alltså förankras via vad Althusser kallar, institutioner. Exempel på dessa är kyrkor,

64 Volosinov (1973), s. 212. Dessa tre utgångspunkter kan vi även hitta i Karl Marx analys, där han konstaterar. ”The ruling ideas are nothing more than the ideal expression of the dominant material relationships, the dominant material relationships grasped as ideas.” Marx, Karl (1968). The German Ideology, Första stycket under rubriken ”Ruling class and Ruling ideas”, (https://www.marxists.org/archive/marx/works/1845/german-ideology/index.htm)

65 Fairclough, Norman (1989), s. 94. Fariclough hittar tar sin analys från Williams, Raymond (1977), Marxism and

literature, s. 55-71. Raymond, precis som Volosinov, understryker att ideologierna inte får bli vagt förankrade inom någon

slags Platonesk tankevärld, utan måste hitta grund inom den materiella verkligheten.

66 Detta ord ska förstås i dess sociala mening: att vissa grupper förföljs, förtrycks eller dess idéer och tankar inte får existera inom det offentliga rummet.

(20)

regeringar, fackföreningar, etc.68 Här överlever ideologierna genom sina subjekt (dess medvetande, tro och handlingar) men uttrycks genom praktiker, alltså ritualer, inom dessa ideologiska institutioner. Och det är här som vi kan koppla ideologierna till den kritiska

diskursanalysen. Subjekten i samhället, måste förhålla sig till de diskurser som de ideologiska

institutionerna manifesterar som en materiell verklighet. Detta blir alltså något som vi åter kan knyta till Volosinovs tecken-begrepp där; ”counciousness becomes consciousness only once it has been filled with ideological (semiotic) content, consequently, only in the process of social interaction.”69

Sammanfattningsvis: Ideologier kan inte uppstå som en form av förtryck, om de inte materialiserats i konkreta former, i denna uppsats teoretiska perspektiv, institutioner.70

Ideologisk reproduktion under kapitalismen

När vi nu byggt upp en teoretisk utgångspunkt för hur ideologier manifesterar sig i samhället,71 så kan vi börja bygga en teori om hur staten inom den kapitalistiska

ackumulationsprocessen fungerar.

Enligt Karl Marx, genomgår det ekonomiska kapitalet olika metamorfoser.72 Statens roll, i denna metamorfosprocess blir, som Marx & Engels uttryckte det, ”blott ett utskott, som förvaltar hela borgarklassens gemensamma affärer.”73 Om staten eller andra institutioner går emot denna ackumulationsprocess kan och kommer kapitalet kastas in i våldsamma kriser,74 och om en ideologi uttryckligen skulle vara ute efter att omkullkasta detta invävda systemet, vars grund vilar på mervärdet, skulle denna ideologi (eller institution) mötas med ett våldsamt motstånd från kapitalet. Statens roll, under kapitalismen, kommer alltså vara att underlätta kapitalets metamorfos. Saker och företeelser så som konkurrens,75, privategendom,76 och

68 Althusser, Louis (2004), s. 174–182. För en kritik av Althussers analys av klasskampen och den historiska processen, se Cleaver, Harry (2007), s. 52-61.

69 Volosinov, Vladimir (1973), s. 11.

70 Inom denna syn räcker det med att institutionen tex skriver ned stadgar för hur den ska operera och/eller agera, redan då har ideologierna manifesterats materiellt i samhället.

71 Denna manifestation gäller för såväl kapitalistiska samhällen, som socialistiska. Det tidigare avsnittet berör enbart statens roll.

72 För mer information om denna process. Läs Marx, Karl (1971). Kapitalet, andra boken, s. 25–92, för en genomgång av

metamorfosprocessen. Marx, Karl, (2013), s 31-127, för en genomgång av penningformen och, s. 172-453, för produktionsformen.

73 Marx, Karl & Engels, Fredrich (2004), Det kommunistiska partiets manifest, s. 32. För med detaljerad analys av denna diskussion så rekommenderar jag: Therborn, Göran (1980). Vad gör den härskande klassen när den härskar?, s. 139-215. Och: Aglietta, Michel (2015), A Theory of Capitalist regulations – The US experience, s. 111-198.

74 Något de också är fullt kapabla att göra på egen hand. Krisernas tendenser har analyserats av både: Fine & Harris (1979).

Rereading Capital. Columbia: University press. s. 120-145. Morishima, Michio (1973). Marx’s Economics. Cambridge:

University press. s. 72-128. Samt: Wright Olin, Erik (2012). Class struggle and class compromise in the era of stagnation and crisis, i Transform! European journal for alternative thinking and political dialogue, nr: 11 2012.

75 För mer information om denna analys, se Therborn, Göran (1980), s. 57-79. Det finns även en artikel om ett nyfunnet språk som forskare från Lund studerat, där konkurrens mellan barn ses som förkastligt, och vars språk inte innehåller några ord för sälja och köpa, men däremot flera varianter och nyanser av omfördelning. Detta kan ge oss några indikationer på att saker som vi tar som givna i dagens samhälle, inte nödvändigtvis är givna under andra ekonomiska förutsättningar. För mer

(21)

förtrycket av arbetarklassen, och andra utsatta grupper i samhället, kommer inte bara möjliggöras utan också vara en förutsättning för cirkulationen av kapital. Eller som Fairclough uttrycker det: “The relationship between social classes starts in economic production, but extends to all parts of a society.”77

Men sociala processer har också en förmåga att påverka statens roll. Dess funktionalitet är inte skrivet i blod och ristat i sten. Som vi tidigare konstaterade så kan även ideologierna manifesteras genom institutioner som motsätter sig den kapitalistiska

ackumulationsprocessen, detta på grund av att utgångspunkten för arbetet under kapitalismen är olika. Det uppstår således en klasskamp, vars grund uppkommer från samhällets sociala relationer,78 och som, för att låna Althussers analys, överlever i subjektets medvetande, och reproduceras i materiella praktiker - kamper om arbetsdagar, tid, lön, normer och värderingar. Men vilka är då de som upprätthåller dessa värderingar och ideologier?

The people who have power in these social institutions often have very little in the way of direct links to the capitalist class. Think of the local education authorities, school governors and senior teachers who are responsible for most of what goes on in schools, for example. Nevertheless, analyses of the way in which education and other

institutions train children to fit into and accept the existing system of class relations are very persuasive.79

Fairclough granskar ordens mening, eller uttryck i största allmänhet, som en dialektisk koppling mellan den materiella verkligheten, uttryckt i sociala och ekonomiska relationer, och vad som förmedlas till och via vårt medvetande. Men praktiker, som ofta anses vara universella, allmänna och ”sanna”, kommer nästan uteslutande från den dominanta klassen i samhället. Där Althusser ser statens roll genom repression och/eller reproduktion av

ideologier, utvecklar Fairclough detta till ”coercion and consent”. Med andra ord: statens institutioner kommer undertrycka ideologier som står emot den kapitalistiska

ackumulationsprocessen, genom att använda ett språk som han betecknar som common-sense, dvs de tecken som Volosinov refererade till kommer att nå en sådan nivå att författarna, och ibland även dess mottagare, inte reflekterar över om dess användning har en ideologisk innebörd. Språket har nu nått den punkt i sin process då den blivit naturaliserat (naturalized). Med andra ord; vissa uppfattningar om verkligheten har blivit så pass naturaliserade att det

information om detta, läs: Yager, Johanna & Burenhult, Niclas (2017), ”Jadek: A newly discovered Aslian variety of Malaysia”, i Linguistic Typology, vol: 21, Issue 3, Dec 201, s. 493-547.

76 För den marxistiska analysen av privategendomen och dess uppkomst, se Marx, Karl (2013), s. 77, 203-208 och 669-673. 77 Fairclough, Norman (1989), s 33.

78 Denna sociala relation är således baserad på materiella relationer. Van Dijk, Teun A (1998), Ideology, s. 203-221. Van Dijk för denna diskussion vidare och tar ett exempel på en professor gentemot sina studenter. Vi kan även utveckla detta till relationen mellan kapitalist och arbetare, man och kvinna, und so weiter, und so weiter.

(22)

inte längre reflekteras om deras innebörd är sann eller inte. De har, i brist på bättre ord, blivit en dogm. Fairclough konstaterar:” naturalization [is] the outcome of ideological struggle and hence of particular interest in CLS [critical discourse analysis].”80

Allt detta blir viktigt att påpeka, eftersom KDA söker att finna dessa naturaliseringar, och genom detta, hitta en hegemoni om vad som är självklara uppfattningar om specifika företeelser.

Hur brukar ideologierna historia?

När vi nu konstaterat att språket vi använder är präglat av ideologiska tecken (som är baserade på materiella relationer mellan grupper och individer) och att dessa ideologier återskapas genom institutioner, så kan vi också börja närma oss konstaterandet att historia kan blir ett föremål som kan användas i ideologiernas syfte, eller rättare sagt: Historia kan

användas av de konstruerade institutionerna för att rättfärdiga sin ideologi. Någon som vi

inom den historiska akademin kallar historiebruk. Den ideologi som kontrollerar nuet kan alltså i viss mån också kontrollera historien. I denna uppsats kommer jag därför använda mig av historikern Klas-Göran Karlssons analys av begreppet historiebruk.81

Karlsson delar upp historiebruk i flera olika kategorier, varav två kommer vara användbara i min analys. 1) Ideologiskt historiebruk – denna process är till för att uppfinna, konstruerar och övertyga andra för att legitimera och rationalisera en viss porträttering av historian. För att citera Karlsson: ”[M]an kan också peka ut och stigmatisera grupper av ”de andra” som utgör ”hinder” på den ideologiska vägen från ett avlägset förflutet till ett hägrande

framtidsparadis och därför måste undanröjas.”82

2) Historiebrukets icke-bruk. Vissa aspekter av historien, göms och/eller döljs för att på så sätt legitimera och rationalisera makten i samhället. Maktpersoner kan alltså undanröja ”inslag i den ideologiska historia berättelsen som funktionellt inte passar in utan tvärtom raserar hela meningsbyggandet.”83

Vidare konstaterar Karlsson att det är personer med makt i samhället som styr

historiebruket. Välutbildade, intelligentsia, politiker, akademiker, etc är, enligt Karlssons matris, de enda som kan påverka historiebruket. Jag poängterar detta, då Karlssons analys är lik Althussers, bara det att den sistnämnda knyter historiebruket till institutioner och inte till

80 Fairclough, Norman (1989), s. 95.

81 Det ska tilläggas att jag, och förmodligen även Karlsson, vill påpeka att hans teorier inte vilar på samma teoretiska grund som hos mig.

82 Karlsson, Klas- Göran (2014), Historien är närvarande, s. 74. 83 Karlsson, Klas- Göran (2014), s. 75.

(23)

individerna i dessa institutioner. Gränsen kan tyckas hårfin, men den måste ändå poängteras; hos Althusser har individerna en mindre framträdande roll.

Metod

Jag har nu förklarat min epistemologiska, ekonomiska och historiska teori som jag kommer använda i min analys. Men en sak kvarstår: jag måste redogöra hur dessa teorier kommer att appliceras på materialet, alltså vilken metod jag kommer använda mig av. Om det inte tidigare blivit uppenbart för läsaren så kommer min metod att innefatta en kvalitativ

textanalys via den kritiska diskursanalysen. Under följande del kommer jag klargöra denna metods utgångspunkter. Först måste jag dock påpeka, via Fairclough, att inga analyser eller konstateranden inom vetenskapen, speciellt inom humaniora, är befriad från åsikter och ideologier.84 Jag påpekar detta eftersom denna uppsats har fått utstå kritik för att mitt ”jag” uppenbaras för mycket i texten. Om vi ska bemöta detta argument logiskt så kan vi då fråga oss vilka uppsatser, och även analyser, som inte involverar ett ”jag”.85

Kritiken mot KDA

I sin artikel Critical discourse anallays and its critics, sammanfattar Ruth Breeze, som titeln anspelar på, kritiken emot den kritiska diskursanalysen. Kritiken är till mångt och mycket baserad på en neo-marxisistisk syn på vetenskap - Frankfurtskolan. Denna anklagas för att vara ”extremely radical, reaching far beyond economic factors to issues related to alienation, rationality and human nature.”86 Men kritiken som förs mot KDA grunda sig oftast i

uppfattningen om att marxismen, i sin helhet, ses som ovetenskaplig och hör således inte hemma på universiteten.87 Vi kan sammanfatta Breeze huvudargument med fyra punkter: 1) KDA måste vara öppen (rent metodiskt) för argumentation, eftersom den kan ifrågasättas från både högern och andra vetenskapliga traditioner. 2) Bara för att KDA har en öppen

förhållning betyder inte det automatiskt att dess forskning blir objektiv.88 3) Många

84 Fairclough, Norman (1989), s. 5.

85 Denna förhållning, som konstaterar att alla analyser är skrivna av en objektiv person, bara för att förstapersonspronomen utesluts, och/eller författarens kommer med en slutsats i analysen, är en uppfattning som KDA inte delar med övriga discipliner inom vetenskapen. Detta påpekas eftersom min syn på vetenskap kan resultera i att mitt arbete just inte ses som vetenskapligt. Detta är dock baserat på en viss epistemologisk disciplin och uppfattning om vad vetenskap är, och står i sig också redo för en granskning av naturaliseringar och en potentiell diskursanalys. Frågan är dock om en viss syn ska få rätt att underkänna en annan?

86 Denna kritik kan således vara berättigad, eftersom Frankfurtskolan till mångt och mycket fokuserad på den humanistiska aspekten av marxismen. Denna skola såg alienation och människans existentiella utgångspunkt under kapitalismen som sin utgångspunkt och försökte bryta med den ortodoxa, ekonomiska marxismen. Breeze, Ruth (2011),” Critical discourse analysis and its critics”, i Pragmatics 21:4 2011, s. 498. För mer information om den humanistiska marxismen, se Ramsay, Anders (2008) ”Marx? Vilken Marx?”, i Froneses tidskrift nr. 28.

87 Breeze, Ruth (2011), s. 498. 88 Breeze, Ruth (2011), s. 501-502.

(24)

akademiker inkluderar inte en språkteori när de använder KDA som metod.89 4) KDAs tillvägagångssätt presenteras inte ordentligt.90 Baserat på dessa konstateranden så har jag försökt att bemöta Breeze kritik genom att utförligt förklara min metod, min språkteori samt förhålla mig öppet med varför jag gör detta.

Jag måste även redogöra en kritik mot KDA som riktats från David Harvey som påpekar att metoden och vissa av diskursanalytikerna, mer influerats av liberalism och anarkism än av den marxistiska disciplinen.91 Som exempel tar han upp Foucault, som påstår att diskurser och idéer är något som du självmant väljer att gå in i. Det blir alltså inte en fråga om något materialistisk epistemologisk utgångspunkt och denna tradition överger således grunden inom marxismen och ”its faith… in the proletariat as an instrument of progressive change.”92

Den kritisk diskursanalysens tre nivåer

Innan jag ger mig in i KDAs olika nivåer så kan det vara fruktbart att förklara min syn på begreppet diskurser. Inom KDA är diskurser en form av social praktik som både konstruerar och konstitueras av den sociala praktiken i samhället och dessa två aspekter står i ett

dialektiskt förhållande till varandra.93 Dvs, vi kan inte analysera diskursen utan den sociala praktiken, och vi kan inte analysera den sociala praktiken utan diskursen. Detta skapar svårigheter i att bestämma vad som kommer först, men underlättar forskningens

generaliserbarhet på samhället. Med andra ord: Den diskurs jag kan hitta i ett material går därför, via min teori, att koppla till en bredare samhällsanalys. Denna generaliserbarhet ökar också i och med konstaterandet att FFLH är en statlig institution, som styr riktningen på ideologin i samhället.

I sin bok Diskursanalys som teori och metod, påpekar författarna Marianne Jörgensen och Louise Philips att KDA kan delas in i tre olika dimensioner. 1) En textanalys där

textanalytiska metoder kommer användas (detta innefattar grammatiska val, syntaxer, satslära etc, alltså, textens formalia). 2) Den diskursiva praktiken (här analyseras texten för att se vilka diskurser som kan hittas, mer om detta senare i texten). 3) En social praktik (här analyseras texten utifrån dess reproduktion av redan tidigare diskurser).94 Vidare konstaterar

89 Breeze, Ruth (2011), s. 503. Jag har försökt bemöta detta under min teoridel genom Volosinovs genomgång av språk. 90 Breeze, Ruth (2011), s. 503. Därför kommer jag göra en så klargörande syn som möjligt av KDA i uppsatsens metod-del. 91 Harveys kritik riktas mot den språkliga vändningen inom vetenskapen, som betraktas språket som en enkelriktad väg, där våra tankar och idéer bestämmer hur verkligheten ska formas. Verkligheten här har alltså inget annat val än att rätta sig efter människors tankar. Harvey, David (1992), The conditions of postmodernity, s. 327- 359.

92 Harvey, David (1992), s. 354.

93 Jörgenssen Winther, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod, s. 68. 94 Jörgenssen Winther, Marianne & Phillips, Louise (2000), s. 72-75.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :