ÖREBRO UNIVERSITET
Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 4-6 Svenska språket
Svenska, Självständigt arbete, avancerad nivå, inriktning 4-6, 15 högskolepoäng VT 2021
Skrivutvecklingens moment, kopplat till läroplanen
från Lgr69 till Lgr11 med samspel till utvalda
läromedel.
Fredrik Dahlgren
Abstract:
Fredrik Dahlgren: Hur har skrivutvecklingen i våra läroplaner och läromedel sett ut historiskt till idag? En textanalys med utgångspunkt i den ideationella strukturen om hur fokuset på skrivutvecklingen har sett ut. Svenska, Självständigt arbete, avancerad nivå, inriktning 4-6, 15 högskolepoäng. VT 2021, 15 högskolepoäng. Institutionen för humaniora, utbildnings-och samhällsvetenskap.
Uppsatsen är en textanalys där syftet är att granska hur skrivutvecklingen har framställts sig från läroplanen 1969, till den nuvarande läroplanen som började användas 2011. Det
analyseras också tre olika läromedel i relation till de olika läroplanerna för att se relationen mellan läroplanerna och läromedlet som förhåller sig till läroplanen. Metoderna som används för analysen är dels en textanalys när läroplanerna och läromedlen analyseras. Men också en ideationell struktur där temat skriftlig språkutveckling eftersöks under tiden då analysen görs. Resultatet av analysen visar att det finns en tydlig utveckling i både läroplanerna och deras olika fokus utifrån vad samhället anser vad som är en viktig kunskap att utveckla. Det finns också en klar utveckling i läromedlen som visar att det är nya områden som prioriteras i de nyare läromedlen jämfört med tidigare. Det finns däremot fortfarande många likheter från de äldre läroplanerna och läroböckerna med dagens läromedel och läroplan. Slutsatsen är således att samhället och politikerna påverkar läroplanernas innehåll, medan läromedlen är påverkade av läroplanerna.
Innehållsförteckning:
1. Inledning 4
1.1 Syfte och frågeställningar 5
1.2. Disposition 5 2. Teoretisk bakgrund 5 2.1 Läroplan 5 2.2 Läromedel 7 2.3 Barns utveckling 8 3. Metod 9 3.1 Design 9 3.2 Datainsamling 9
3.3 Analysverktyg och tillvägagångssätt 10
3.4 Forskningsetiska överväganden 11 4. Resultatredovisning 11 4.1 Lgr69 11 4.2 Lgr80 13 4.3 Lpo94 14 4.4 Lgr11 16 4.5 Sammanfattning av läroplaner 19
4.6 Läromedel 1970 - Svenska. Mellanstadiet: tala, läsa, skriva, språkiakttagelser 20 4.7 Läromedel 1985 - Svenskan på mellanstadiet. Årskurs 5, läroboken i svenska. 21
4.8 Läromedel 2015 - Klara svenskan 22
4.9 Sammanfattning av läromedel 23 5. Diskussion 23 5.1 Metoddiskussion 23 5.1.1 Validitet 24 5.1.2 Reliabilitet 25 5.2 Resultatdiskussion 25 5.3 Slutsats 28 6. Litteraturförteckning 30
1. Inledning
I den svenska skolan har pedagoger under en period på cirka 50 år fått förhålla sig till olika läroplaner. I dagens läge ska vi förhålla oss till Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och
fritidshemmet, något som vidare i uppsatsen förkortas till Lgr11. Utbildningsdepartementet
(1994, s.2) skriver att det är läroplanen som anger färdriktningen till dit vi ska. Den styr vart vi ska med vår undervisning och den påverkar också vad som ska läras ut men även till en viss del hur det ska undervisas.
Läroplaner är något som förändras, de kan revideras eller så kommer det helt nya läroplaner. Andreas Nordin skriver i Vad räknas som kunskap? Läroplansteoretiska utsikter och
inblickar i lärarutbildning och skola (2012, s.182) att diskurser inte är statiska utan de
förändras över tid i samspel med det omgivande samhället där relationen mellan skola och samhälle ses som dialektiskt. Nordin menar vidare att samhällets värderingar och normer inverkar på skolans innehåll och dess utformning, samtidigt som även skolan har en reell möjlighet att ge sitt bidrag till samhällsutvecklingen.
I svenska klassrum finns idag barn med olika bakgrunder, erfarenheter och kunskaper. Alla – barn som vuxna – bär med sig erfarenheter som bidragit till att forma dem till unika individer. Pedagoger har till uppgift att leda eleverna mot uppsatta mål och krav som finns i våra
styrdokument. De här barnen ska lära sig det som finns i våra styrdokument. Hur de ska lära sig allt är dels upp till oss pedagoger, i förhållande till hur målen i styrdokumenten är
formulerade, men även till hur forskningen anser vara ett bra sätt att lära sig.
Våra olika läroplaner har också haft olika fokus, de har till exempel varit innehållsorienterade processorienterade, resultatorienterade och kompetensorienterade (Wahlström, 2016,
s.79-89). Mer om vad deras olika fokus har varit behandlas i ett senare avsnitt.
Utifrån alla olika läroplaner har det också skapats mängder av olika läromedel, läromedel som förhåller sig till de läroplanerna våra politiker har ansett innehålla viktiga kunskaper att lära ut. Relationen mellan läromedel, kursplan och barns utveckling är det som kommer vara i fokus för den här uppsatsen.
Personligen tycker jag att det här är värt att undersöka då jag nu har arbetat som lärare i en årskurs 4 i snart ett läsår. Jag har satt omdömen på min klass och när jag läser
kunskapskraven i svenska kan jag vara kritisk till att alla barn inte har möjligheten att klara av de kunskapskrav som finns.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur undervisningen av barn i momentet skrivutveckling har sett ut utifrån våra läroplaner och några utvalda läromedel.
Mina frågor:
1. Hur har svenskämnets utveckling sett ut i läroplanerna, med fokus på momentet skrivutveckling?
2. Hur har läromedlen fokuserat på momentet skrivutveckling i relation till vad läroplanen säger?
1.2. Disposition
I kapitel två behandlas de centrala begrepp som är väsentliga för den här undersökningen. Efter den teoretiska bakgrunden presenteras de metoder och tillvägagångssätt som används i den här undersökningen. I kapitel fyra redovisar jag fyra olika läroplaner och deras syfte och innehåll samt vad deras mål har varit att lära ut. Det redovisas också tre olika läromedel som förhåller sig till tre av de fyra olika läroplanerna. Avslutningsvis kommer kapitel fem, där diskuterar jag dels metoderna jag har använt mig av, men det diskuteras också relationen mellan läromedel och läroplan.
2. Teoretisk bakgrund
Några begrepp som är väsentliga för den här undersökningen är läroplan, läromedel och barns utveckling. Dessa begrepp vägleder och är centrala för denna uppsats och därför innehåller den teoretiska bakgrunden de olika begreppens definitioner. Med stöd i relevant litteratur finns här nedan en beskrivning av dessa centrala begrepp.
2.1 Läroplan
Är du uppväxt under 1970-, 1980-, 1990- eller 00-talet? Beroende på svar så kan du ha växt upp i en skola som har haft olika fokus på vad som ansågs som viktigt att lära sig och inte bara vad du skulle lära dig utan även också hur. I Allmändidaktik - vetenskap för lärare
(2017, s.271) skriver Sven-Erik Hansén och Jan Sjöberg att processen bakom läroplanens tillkomst har sett olika ut. I Sverige och Finland var det specifikt två krav som kom med när grundskolan etablerades under 1960- och 1970-talet, nämligen att det skulle vara ett
likvärdigt innehåll oberoende var i landet eleverna bor. Det andra kravet som också var viktigt var att det skulle vara jämlika utbildningsmöjligheter. Det var de första kraven som de första läroplanerna hade i åtanke, men läroplanerna har inte sett likadana ut under alla dessa år. Det har alltid funnits krav på att läroplanerna ska kunna tillämpas och vara möjlig att genomföra oavsett vilken geografisk plats du befinner dig på i landet samt att det inte ska spela någon roll vem du som elev är.
Läroplaner förändras och sedan läroplanen 1969 har vi i grundskolan haft tre nya läroplaner. De har dels reviderats i vissa perioder men det har också kommit helt nya med ett nytt innehåll och fokus. Men vad ska egentligen en läroplan innehålla, vad är syftet med
läroplanen? Enligt Hansén och Sjöberg (2017, s.277) är läroplanens grundläggande syfte att beskriva och föreskriva den kunskap elever och studerande förväntas tillgodogöra sig. Med denna beskrivning rymmer alla läroplaner en föreställning om att vissa kunskapsområden är mer värdefulla än andra. Det intressanta är vem som har makten att avgöra vad som är värdefull kunskap.
I Läroplansteori och didaktik skriver Wahlström (2016, s.74) att läroplanen brukar stå för den politiska styrningen av skolans mål och innehåll. Wahlström påpekar också att i grunden handlar en läroplan om hur en viss uppfattning om vad som bör räknas som viktiga kunskaper i ett viss samhälle, vid en viss tidpunkt väljs ut och representeras i läroplanen. Samtidigt som varje läroplan strävar efter att belysa viktiga frågor i sin omvärld, ger läroplanen i sig en bild av sin omvärld i koncentrat, där dominerande frågeställningar och ideologier från den aktuella tidsepoken blir synliga. Selander (2017, s.211) styrker det Wahlström är inne på när han i Allmändidaktik - vetenskap för lärare skriver att utbildningar har ett ansvar för att förbereda människor inför att kunna leva ett gott liv efter utbildningen, och för att detta ska vara möjligt så måste utbildningen vara i samklang med det samhälle som hela tiden utvecklas och förändras.
Sammanfattningsvis kan man säga att en läroplan har haft olika syften under olika perioder och ska man definiera begreppet läroplan så kan man göra det på det sätt som Lundgren gör i skolverkets text Läroplaner och kursplaner som styrinstrument (2004, s.7). Lundgren skriver att begreppet läroplan är en beteckning som anger mål och innehåll för lärande, stoffets
sekvensering och ibland även de undervisningsmetoder som skall brukas, samt den tid som skall användas. Läroplanen definierad på det här sättet har en, flera eller samtliga av dessa komponenter: mål, innehåll, ordningsföljd, metod och tid.
2.2 Läromedel
I boken Läromedel - vad är det? (1979, s.32) skriver Erik Lindeskog att läromedel för det mesta är läroböcker. Läroböcker ger innehållet i en kurs, samt att de sedan länge har varit det främsta hjälpmedlet i undervisningen. Lindeskog skriver vidare att läroböckerna ofta var gråa och oansenliga, de var fulla av texter som allt som oftast skulle läras utantill. Den här boken trycktes för drygt 40 år sedan och Lindeskog spekulerade i hur han trodde att
läromedelsutvecklingen skulle arta sig. Han menade att läromedelsdominansen skulle brytas, genom att det enda som skulle behövas är läroplanernas mål och riktlinjer, då skulle
läromedelsdominansen brytas i betydelsen förproducerad undervisning. Lindeskog var dock tydlig med att läroboken måste finnas kvar som faktainsamling, läromedlet skulle kunna vara uppbyggd kring centrala områden menade han.
På Nationalencyklopedin (u.å.) definieras läromedel som en resurs för lärande och undervisning. Traditionellt är det främst läroböcker, läseböcker, övningsböcker och ordböcker. Numera inbegriper läromedel även digitala resurser för informationshämtning, kommunikation och produktion av multimodala texter samt spel. Vidare har
läromedelsbegreppet alltmer vidgats, och i princip kan allting användas som grund för undervisning. Det förefaller dock rimligt att man avgränsar begreppet läromedel till det material som direkt är skapat och producerat för lärande i olika sammanhang. Läroböckerna har under en mycket lång tid varit en norm för vad som anses vara väsentligt, och det var därifrån som eleverna skulle hitta sin fakta. Läroböcker, liksom läromedel, förmedlar också metakunskaper, genom att förmedla samhällets uppfattning om vad som bör betraktas som sann och önskvärd kunskap samt dess syn på hur kunskap skall bearbetas och användas. Vilket man kan koppla ihop med läroplanerna. Läroböcker och läromedel förhåller sig till läroplanens innehåll och läroplanens innehåll styrs som tidigare sagt, mycket av politik och vad samhället vill att man ska lära sig. Detta styrks till exempelvis genom att under tiden 1938-1991 skedde en myndighetskontroll av läromedlen, främst inriktad på
objektivitetsfrågor, för att säkerställa vad som finns i läromedel och på det sättet också i undervisningen.
2.3 Barns utveckling
I grundskolan årskurs 4-6 är barnen mellan 9-12 år gamla och de har alla olika
inlärningsstilar. Oftast utnyttjas fler inlärningsstilar samtidigt, men en av dem brukar vara dominerande. Vissa barn lär sig mest genom att höra ett budskap, andra genom att själva skriva ner det. Vissa behöver muntligt repetera det som ska läras in medan andra behöver göra något, till exempel föra anteckningar eller rita en bild, för att ta in av det som förmedlas. Som pedagog i grundskolan är det därav viktigt att använda sig av olika lärometoder som kan gagna så många elever som möjligt i lärandet (Hwang & Nilsson, 2019, s. 261).
Barn i årskurs 4-6 har en förmåga att ägna sin uppmärksamhet åt en sak och att strunta i en annan. Hwang och Nilsson (2019, s. ??) beskriver att det är deras selektiva uppmärksamhet som har med mognad och erfarenhet att göra, men beror även på hur hjärnan utvecklas under barnaåren. Ett barn som tycker att det finns något mer intressant i rummet än det pedagogen pratar om kommer alltså helt naturligt att lägga sitt fokus på annat håll. Pedagoger i skolan behöver ha vetskap om att barn lär sig saker på olika sätt, då vissa barn har svårt att lära sig glosor men lätt att lära sig genom att göra på ett mer fysiskt sätt, och att för andra barn är det tvärtom. Skolorna i Sverige tenderar att sträva efter fokus på fler former av inlärning och kunskap, men det mer faktabaserade inlärandet får ofta en mer framträdande roll.
Även minnet spelar in i hur väl barnen kan ta in ny information. Hwang och Nilsson (2019, s. 262-266) skriver att det finns gränser för hur mycket information de kan ta in, samt minnas, i enskilda situationer. Ju yngre barnen är desto svårare är det dessutom för barnen att sålla bland informationen, då deras förmåga att observera relevanta detaljer baseras på erfarenheter av att ha gjort det tidigare. Elever i mellanstadiet läser cirka en miljon ord per år och 20 000 av dessa kan vara okända för eleven som under denna period. Läsandet hjälper att öka ordförrådet samt ger barn en bra förutsättning att lära sig fler ord, då de blir allt mindre begränsade till ordets mer konkreta innebörd, de kan istället förstå ett ord genom att sätta det i ett sammanhang.
Barn med koncentrations-, läs- eller skrivsvårigheter kan börja få allt svårare att hänga med i undervisningen i takt med att kunskapskraven från skolan ökar. Hwang och Nilsson (2019 s. 268-270) skriver i sin bok Utvecklingspsykologi att ungefär 5-10 % av alla svenskar har dyslexi i någon grad. Detta kan orsaka ett lidande hos många av barnen som ofta jämför sig
med sina klasskamrater och som kan börja må dåligt då de kan uppleva att de presterar sämre än sina jämnåriga.
3. Metod
3.1 Design
Stensmo skriver i sin bok Vetenskapsteori och metod för lärare - en introduktion (2002) att design står för hur en undersökning planeras och utformas. I en undersökning utforskas något existerande och kan till exempel gälla en kartläggning av ett bestämt fält. I denna uppsats har en textanalys av hur läroplaner samt läromedel utvecklats över tid, där en textanalys gjorts av nutida och äldre texter. Textanalysen har fokus på ideationell struktur. Uppsatsen är uppbyggd i två delar, den första delen är en textanalys av läroplanerna från 1969, 1980, 1994 samt vår nuvarande, Lgr11. Med tanke på att det är ett stort omfång i läroplanerna och även i deras olika ämnen så är fokus på svenskämnet, med speciellt fokus på vilka mål och krav det finns på skrivandet i svenskan.
Den andra delen i uppsatsen fokuserar på hur läromedel sett ut historiskt sett fram till idag, med fokus på barns skrivutveckling utifrån vad läroplanerna säger.
3.2 Datainsamling
Läroplanen Lgr62 exluderades ur detta uppsatsarbete då det både ansågs för inaktuell och för svårt att hitta läromedel att analysera från de årtalen. Läroplanerna eftersöktes på google.com och laddades ner som pdf-filer för att kunna läsas i sin helhet.
Ett nutida läromedel fanns redan att tillgå då jag arbetat som lärare i mellanstadiet under snart ett läsår. Historiska läromedel eftersöktes genom att jag undersökte om det fanns några äldre läromedel på min nuvarande arbetsplats. Då jag inte fick tag på några på detta vis så mailade jag bokförlaget som gett ut mitt nutida läromedel Klara svenskan, utgiven av Natur & Kultur, och frågade om de hade några gamla kopior av äldre läromedel. Bokförlaget Liber mailades också men ingen av dessa hade några böcker att tillgå.
Sökningen fortsatte genom att jag kontaktade Riksarkivet, Stockholms universitet och olika bibliotek via mail och chatt. Även min före detta lärare Therése Dahlström som dessutom jobbar för Skolverket mailades, där hon blev tillfrågad om hon visste var äldre läromedel kunde hittas, eller om hon hade några i besittning. De jag samtalade med från diverse
bibliotek informerade om att det möjligen kunde gå att fjärrlåna de läromedel jag var ute efter. Så slutligen ombads mitt lokala bibliotek i Nykvarn att fjärrlåna fyra böcker:
1. Svenska. Mellanstadiet: tala, läsa, skriva, språkiakttagelser, nordiska språk, 2 M (1970, grundbok)
2. Svenska. Mellanstadiet: tala, läsa, skriva, språkiakttagelser, 1M (1970, lärarhandledning)
3. Svenskan på mellanstadiet. Årskurs 5, läroboken i svenska, (1985, läromedlet) 4. Lärarhandledning till läroboken i svenska, övningsboken i svenska, språkläran för
grundskolan. (1985, lärarhandledning)
Av dessa läromedel var det dessvärre bara tre som kunde fjärrlånas, bok listad som nummer 1 ovan redovisas därav inte med de andra i resultatredovisningen kapitel 4. Hur själva analysen av övriga läromedel samt läroplaner gått till beskrivs dock närmare under nästa rubrik.
3.3 Analysverktyg och tillvägagångssätt
I första steget av processen lästes de fyra olika läroplanerna genom för att ge en överblick, dessa analyserades med en textanalys. Det innebär att texterna har analyserats och tolkats utifrån ett specifikt samhällsfenomen (Widen, 2015). Stensmo (2002) skriver att i en
textanalys ska uppmärksamheten ligga på det som inte skrivs, men som ändå rörde sig i tiden som texten producerades. Därför bör den som analyserar ha i bakhuvudet den kontext och tidsanda som finns runt om texten.
Vidare sammanställdes detta innan jag sedan utförde en liknande textanalys även på de läromedel som framställs i uppsatsens resultatredovisning. Analyserna av läroplaner och läromedel har därefter sammanfattats för att slutligen jämföras gentemot varandra. I uppsatsens diskussionsdel diskuteras vad som hittades i jämförelsen.
För att besvara frågorna som ställs i syftet av denna uppsats utgick jag från en textanalys med fokus på ideationell struktur. Lennart Hellspong och Per Ledin skriver i Vägar genom texten
-handbok i brukstextanalys (1997, s. 115) att man bör fråga sig vad texten som analyseras
handlar om, och med vilka ögon texten ser på det som texten handlar om. På detta sätt kan textens innehållsmönster (ideationella struktur) läggas märke till. Den ideationella strukturen är uppdelad i tre huvudpunkter: teman, propositioner och perspektiv, varav jag i min analys enbart använt mig utav teman och propositioner. I en text kan alltså teman hittas, både
makro-och mikroteman som texten kan delas in i. I denna uppsats har specifikt temat skriftlig språkutveckling eftersökts under tiden då analysen genomförts, då syftet varit att se hur läroplaner samt läromedel uttryckt sig gällande just det. Alla teman pekas ej ut i analysen utan det är främst de tydligaste och för min analys mest intressanta teman som kommer nämnas. Med propositioner menas vad läroplanerna samt läromedlena säger om sina teman, hur framställs de delarna av texten? Textens teman och propositioner bildar tillsammans en textvärld för en möjlig verklighet.
Sammanfattningsvis har jag alltså i denna uppsats först utfört en analys över hur läroplanerna utvecklats historiskt. Likaså har en analys gjorts separat av hur läromedlen sett ut över tid. Avslutningsvis har analyserna ställts emot varandra och analyserats ytterligare ett varv där relationen mellan läromedel i förhållande till läroplaner jämförts historiskt.
3.4 Forskningsetiska överväganden
Enligt Stensmo (2002) ska all utbildningsvetenskaplig forskning följa vetenskapsrådets etiska kod. Information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande är saker som krävs för att en studie ska svara mot individskydd i forskningen. Då denna uppsats enbart samlat in befintliga och offentliga texter att analysera, och ej några känsliga personuppgifter, så har dessa punkter inte berört mig i mitt arbete. Samtliga företag och personer som kontaktats under
datainsamlingens fas har dock fått information om vad texterna skulle användas till, nämligen denna uppsats.
4. Resultatredovisning
I den här delen presenteras de olika läroplanerna där fokus är på ämnet svenska, där jag har valt att begränsa mig till att fokusera på skrivandet, vilka mål som finns i kursplanerna och hur de yttrar sig i läroplanen.
Den andra delen presenterar tre läromedel i svenska för att granska hur läromedel fokuserar på skrivutvecklingen och hur de går tillväga för att utveckla skrivandet.
4.1 Lgr69
I avsnittet syfte och frågeställning så nämnde jag kort att det finns olika typer av läroplaner och att de har olika syften, Ninni Wahlström (2016, s.79) skriver att läroplanen från 1969 är en innehållsorienterad läroplan. Det här innebär att läroplanen ger konkreta anvisningar för
det innehåll som eleverna ska möta i undervisningen i termer av ämnesstoff samt arbets- och undervisningsformer. Huvudfokuset och tyngdpunkten ligger på det stoff som ska förmedlas, menar Wahlström.
I Lgr69 (Skolöverstyrelsen, 1969, s.128-136) finner jag makrotemat som är de generella målen för ämnet svenska samt ett återkommande mikrotema i hur undervisningen ska avse de grundläggande färdigheterna att lyssna, se och tala, läsa och skriva. Eleven ska kunna
utveckla sin förmåga att förstå och ta ställning till vad den hör, ser och läser samt att uttrycka sig enkelt och klart i tal och skrift. Undervisningen ska öka förutsättningarna för personlig utveckling och för gemenskap och samarbete. Undervisningen ska stimulera elevernas läslust, och de generella målen för svenskämnet fokuserar till största del på läsningen samt att man ska utveckla sitt eget språk och lust att vårda det.
Om vi däremot granskar de utskrivna tydliga målen så är de uppdelade i tala, läsa, skriva, språkiakttagelser och övningar samt språken i de nordiska länderna. De mål som finns för att utveckla skrivandet är:
- Fritt skriftligt berättande. - Personliga brev.
- Enkel skriftlig dramatisering.
- Enkla beskrivningar, redogörelser, sammandrag och anteckningar, även i anslutning till undervisningen i andra ämnen.
- Korta meddelanden. - Vanliga blanketter.
- Handstilsövningar och handstilsvård.
Sedan avslutas kursplanen med en del som heter anvisningar och kommentarer, allmänna synpunkter. Där delas det också in i de olika momenten i ämnet. Jag väljer att sammanfatta det som står i kommentarerna till skrivdelen. Undervisningen ska i mångt och mycket
stimulera eleverna till att uttrycka sig i en enkel och klar framställning, som är korrekt i fråga om språk och stavning med en tydlig handstil. I de tidigare åldrarna ska kraven på korrekthet var måttliga, då eftersträvar man istället äktheten, naturligheten och friskheten i språket. Deras skriftliga framställningar betecknas som en bunden skrivning. De ska öva i att skriva
anteckningar, sammanställningar och sammandrag. De ska lära sig att skriva korta meddelanden, fylla i blanketter, skriva rapporter, bruksanvisningar och andra praktiska skrivelser som eleverna under skoltiden eller senare i livet kommer i beröring med. Lärarens uppgift är till en stor del att göra det roligt och stimulerande för eleverna. Undervisningen ska väcka lust och intresse. En stor del av undervisningen ska också fokusera på handskrivning. Eleverna ska tillägna sig och bibehålla en tydlig handstil, även där måste det vara lustfyllt för eleverna. Sammanfattningsvis finns det tre tydliga fokusområden: utveckla handstilen, lusten till att skriva samt skriva relevanta texter för vad som komma skall vidare i livet, som till exempel bruksanvisningar med mera.
4.2 Lgr80
Ninni Wahlström (2016, s.83) skriver att läroplanen som kom 1980 var en processfokuserad eller processorienterad läroplan. Här skulle fokus vara på elevernas lärandeprocesser och mindre på ett förbestämt innehåll. Huvudvikten skulle vara på utvecklingen av elevernas lärande och täcker på så sätt in färdigheter och attityder likaså.
Ninni Wahlström skriver också om den nya läroplanen i Om det förändrade ansvaret för
skolan Vägen till mål- och resultatstyrning och några av dess konsekvenser (2002, s.145).
Där skriver Wahlström att Lgr80 understryker en samhälls- och människosyn där både barn och vuxna förutsätt vara aktiva, skapande, kunskapssökande och villiga att ta och ge ansvar. Wahlström menar vidare att det nya synsättet får konsekvenser för skolans innehåll och arbetssätt. Elevernas aktiva medverkan i både skolarbetet och i utformandet av skolans miljö är något som Lgr80 betonar som viktigt. Även föräldrarnas roll skulle förändras och de skulle kunna utnyttjas som en aktiv resurs i skolan såväl i undervisning som i den övriga
verksamheten.
Lgr80 (Skolöverstyrelsen, 1980, s.133-141) inleds precis som Lgr69 med makrotemat om de generella målen som ska utvecklas i svenskämnet. Här kommer även återigen mikrotemat gällande det undervisningen ska fokusera på, att eleverna ska lära sig att skriva och läsa, samt utveckla sin förmåga att lyssna, iaktta och tala. När de lämnar grundskolan ska de med en trygghet kunna uttrycka sig tydligt i både tal och skrift i de språksituationer de ställs inför. De ska också kunna läsa olika sorters texter för att ta till sig kunskaper. Språket ska också stärka elevernas självkänsla så att de vågar yttra sig och stå för sina åsikter. Arbetet ska därför utgå från det språk och de erfarenheter som de bär med sig. Lgr 80 fokuserar mycket på elevernas
erfarenheter vilket därav har blivit ett mikrotema. Mycket handlar om att eleverna ska bygga sitt egna språk samt att anknyta undervisningen till deras vardagliga liv, där de har med sig mycket erfarenheter men även att bygga nya erfarenheter genom att byta erfarenheter med varandra.
Om vi fokuserar på de tydligt uppsatta målen som finns inom skrivandet så ska man på mellanstadiet stabilisera och utveckla sin förmåga att skriva. Det här innebär att eleverna ska kunna ge uttryck åt vad det menar, oavsett om de skriver sakliga redogörelser,
äventyrsberättelser, sagor eller poetiska texter. Arbetet med att lära sig att stava ska utgå från deras egna texter, men läraren har som fokus att eleverna ska lära sig:
- Ljudenlig stavning: Ord där uttalet kan vilseleda, sammansatta ord, svåruttalade ord. - Enkel- och dubbelteckning av konsonanter: I slutet av ord, mellan vokaler, vid
sammansättningar och släktskap med bokstaven m och n.
- Samt speciella beteckningar för olika ljud: Främst ä eller e, å eller o samt ng, tj- och sj-ljuden.
Det sista målet som finns att utveckla inom skrivutvecklingen på mellanstadiet är att arbetet med de egna texterna ska få en tydlig form genom inledning i meningar och stycken samt användningen av stora bokstäver och skiljetecken. Eleverna behöver också fortsatt stöd för att utveckla en tydlig handstil.
4.3 Lpo94
14 år efter att Lgr80 kom till verket var det dags för en ny läroplan. Den nya läroplanen döptes till Läroplan för det obligatoriska skolväsendet. Ninni Wahlström skriver (2016, s.86) att den nya läroplanen är målstyrd samt kompetensorienterad. Det innebär att olika slags förmågor formuleras, som bland annat handlar om att lära sig att bemästra olika praktiker och problem genom att urskilja, bedöma och lösa. De är enligt Wahlström utformade efter mål-och resultatstyrningsprinciper, vilket skiljer dem från de tidigare läroplanerna. Wahlström skriver också att läroplanen har en ny central roll i den mål- och resultatstyrda skolan (2002, s.169). Hon skriver att det måste vara tydligt formulerade mål så att resultaten av
undervisningen går att utvärdera i förhållande till målen. De kunskapsformer som man talar mycket om är fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet.
I Utbildningsdepartementets text Information om 1994 års läroplan för det obligatoriska
skolväsendet Lpo 94 (1994, s.2) står det att läroplanen har två typer av mål, de mål som
undervisningen ska sträva mot och sen de mål som alla ska ges möjlighet att nå, utbildningens krav. Wahlström (2002, s.169) döper de här olika typerna av mål till strävansmål samt uppnåendemål. Strävansmålen är de mål som är avsedda att ange
inriktningen för skolans arbete, det är de mål som eleverna och personalen ska sträva mot och arbeta efter. Uppnåendemålen däremot anger de kunskaper alla elever ska garanteras att få i grundskolan. Utbildningsdepartementet styrker också det som Wahlström skriver, nämligen vikten av att målen är formulerade på ett sätt så de kan utvärderas.
Om vi nu undersöker i Kursplaner och betygskriterier (2008, s.96-101) hur Lpo94 är
uppbyggd och formulerad så inleds ämnet svenska med en förklaring av ämnets syfte och roll i utbildningen. Sammanfattat står det att eleverna ska ges möjlighet att utveckla sin förmåga att tala, lyssna, se, läsa och skriva. De poängterar också att det är ett av skolans viktigaste uppdrag för elevernas utveckling. Kommunikationsförmågan ska ges möjlighet att utvecklas i både tal och i skrift. Det skrivna ordet har en stor betydelse och det är också något som ska ha ett stort fokus i det svenska ämnet.
Nästa del i läroplanen är mål att sträva mot, jag väljer att avgränsa mig till att sammanfatta de mål som gäller skrivandet. Skolan ska i sin undervisning sträva efter att eleven ska:
- Utveckla en språklig säkerhet och kan, vill och vågar uttrycka sig i många olika sammanhang.
- Utveckla sin förmåga att bearbeta sina egna texter.
- Utveckla sin förmåga att skriva läsligt för hand samt att kunna använda datorn som hjälpmedel.
- Samt genom sitt egna skrivande få en fördjupad insikt i grundläggande mönster och grammatiska strukturer i språket, och utveckla sin förmåga att tillämpa skriftspråkets normer i olika sammanhang.
Målen som eleverna lägst ska ha uppnått innan slutet av det femte läsåret är: - Kunna producera olika texter med olika syften som redskap för lärande och
- Samt kunna tillämpa de vanligaste reglerna för skriftspråket och de vanligaste reglerna för stavning samt kunna använda en ordlista.
De här är de två uppnåendemålen som eleverna minst ska kunna uppnå i slutet av årskurs fem enligt Lpo94.
Efter uppnåendemålen kommer en ny del som inte har funnits i de tidigare läroplanerna, här finns nämligen en bedömningsdel med kriterier som ska uppnås för vissa betyg. Då man inte fick betyg förrän i årskurs 8 så väljer jag att inte gå in mer på den delen.
4.4 Lgr11
Nu till den läroplan som vi i grundskolan i skrivande stund förhåller oss till, nämligen Lgr11 (Skolverket, 2018, s.222-230). Läroplanen håller på att revideras i skrivande stund och den reviderade versionen ska man börja undervisa efter med start i läsåret 2022/23 om ingenting förändras. Argumenten till en ny läroplan enligt Wahlström (2016, s.89) är för att:
- Göra skolans uppdrag tydligare - Förbättra skolans resultat - Renodla ett svårt system
- Minska mängden mål och endast använda en måltyp
- Ge tydligare vägledning, istället för att lärare ska var hänvisade till egna lösningar - Fler och tätare kunskapskontroller
- Ett mer enhetligt system för att öka likvärdigheten.
Just likvärdighetsaspekten är något man har fokuserat väldigt mycket på, under lärarutbildningen för att det är en stor aspekt inom skolpolitiken. Men vad innebär en likvärdig utbildning? Christian Fernández skriver i sin artikel Liberalisering av svensk
skolpolitik: en positionsbestämning (2012, s.16) att en likvärdig utbildning innebär att alla
elever, oavsett var de bor, vilket kön eller vilken social och ekonomisk bakgrund de har ska få en jämlik och likvärdig utbildning. Om det här stämmer i dagens samhälle med privatskolor, olika förhållanden mellan skolor och kommuner, är en fråga för en annan uppsats att besvara.
Den senaste läroplanen benämner Wahlström (2016, s.89) som en resultatfokuserad läroplan. I regel är det en kombination av en innehållsbaserad, processorienterad och en
kompetensfokuserad läroplan, med andra ord en kombination av alla de föregående
läroplanerna. Lgr11 har till exempel elementet centralt innehåll som är ett tecken på att den har blivit mer innehållsorienterad än Lgr80 och Lpo94. Den resultatorienterade läroplanen är också konstruerad på ett sätt som gör att den anger och preciserar vad eleven ska ha lärt sig relaterat till olika bestämda miniminivåer enligt Wahlström.
I den resultatfokuserade läroplanen ska målen formuleras på ett sätt som gör att de kan mätas i uppfyllelse. Fokus ligger därmed på undervisnings- och lärandeprocesser i skolan.
Om vi återgår till vad Lgr11 innehåller så fokuserar jag på delen där kursplanen och
kunskapskraven är. Alla skolans ämne har sin egen kursplan och en kursplan inleds alltid med motiven till varför ämnet finns i respektive skolform. Sedan anges syftet och de långsiktiga målen för undervisningen i ämnet, något man skulle kunna jämföra med strävansmålen som Lpo94 hade. I det centrala innehållet som därefter kommer så anges vad som ska behandlas i undervisningen. Det centrala innehållet är utformat på det sättet att det ska lämna utrymme för läraren att göra egna fördjupningar eller tillägg. Efter det centrala innehållet kommer kunskapskraven som anger kunskapsnivån för godtagbara kunskaper och för de olika betygsstegen som börjar från och med årskurs 6. I skrivande stund får rektorn på de olika grundskolorna i Sverige välja om betyg ska delas ut redan från årskurs 4 men det är valbart, däremot ska alla börja få betyg från årskurs 6 som senast (Skollagen, SFS 2010:800, kap 3 §14a ; kap 10 §15).
I den inledande syftesdelen avgränsar jag som vanligt till att fokusera på vad som står om skrivandet. Undervisningen ska göra så eleverna ges förutsättningar för att utveckla sitt tal-och skriftspråk så deras tilltro till sin språkförmåga tal-och möjlighet till att uttrycka sig i olika sammanhang och för skilda syften ökar. Det betyder att eleverna ska ges möjlighet att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära. Undervisningen ska också stimulera elevernas intresse för att skriva. Eleverna ska ges möjlighet att utveckla nya kunskaper om hur man kan uttrycka och formulera sina egna åsikter och tankar i olika slags texter bland annat. Ett nytt mikrotema kontrasterat gentemot de tidigare läroplanerna är att eleverna ska ges möjlighet att träna och utveckla förmågan att skapa och bearbeta texter, inte bara enskilt utan också tillsammans med andra. Undervisningen ska också bidra till en förståelse hos eleverna att sättet du kommunicerar på kan få konsekvenser för andra människor, både i tal
och skrift. Genom undervisningen i ämnet svenska ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsätt ningar att utveckla sin förmåga att:
-
formulera sig och kommunicera i tal och skrift,- anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang, - urskilja språkliga strukturer och följa språkliga normer.
Om vi sedan undersöker på det centrala innehållet och fokuserar på det en elev förväntas att få undervisning i när det gäller skrivandet i årskurs 4-6 så ska eleverna:
- Utveckla strategier för att skriva olika typer av texter. De ska lära sig deras typiska uppbyggnad och deras struktur i de olika genrerna.
- De ska lära sig att bearbeta sina egna texter till innehåll och form, samt kunna ge och ta emot respons på texter och sedan bearbeta dem.
- De ska utveckla en handstil samt att skriva, disponera och redigera texter för hand men även med hjälp av en dator.
- De ska förstå språkets struktur med meningsbyggnad, stavningsregler, skiljetecken, huvudsatser, bisatser, ordböjningsformer och ordklasser samt textuppbyggnad med hjälp av sambandsord.
- Samt hur man använder ordböcker och andra hjälpmedel för stavning och ordförståelse.
Det finns även en del som heter ’’berättande texter och sakprosatexter’’ i den nya läroplanen och även där finns det delar som inkluderar skrivandet. Eleverna ska bland annat utveckla sin förståelse om:
- Beskrivande, förklarande, instruerande och argumenterande texter av olika slag samt texternas innehåll, uppbyggnad och typiska språkliga drag.
- Berättande texters budskap, språkliga drag och typiska uppbyggnad med parallell handling och tillbakablickar, miljö- och personbeskrivningar samt dialoger.
Nästa del i kunskapsplanen är kunskapskraven, där det står vad eleverna faktiskt ska kunna för att få ett specifikt betyg. Jag väljer att avgränsa min sammanfattning till betyget E, det enda som skiljer mellan betygen är de värderande orden och inte innehållet de ska lära sig. I kunskapskraven ska eleverna som går ut årskurs 6 kunna:
Skriva olika slags texter med ett begripligt innehåll och i huvudsak med en fungerande struktur samt med viss språklig variation. Eleverna ska kunna de grundläggande reglerna för regler för stavning, skiljetecken och språkriktighet med viss säkerhet. Texterna ska också innehålla enkla gestaltande beskrivningar och en enkel handling. Dessutom kan eleven ge enkla omdömen om texters
innehåll och utifrån respons som de ska ge men även kunna ta emot ska de bearbeta texter mot ökad tydlighet och kvalitet på ett i huvudsak fungerande sätt. (Skolverket, 2018, s228)
De fetmarkerade orden är de värderande orden som jag syftade på ovan. Dessa ord är det som ändras för högre betyg, inte innehållet utan snarare hur väl du kan följa innehållet i
kunskapskraven.
Nu går vi över till en kort sammanfattning av de olika läroplanerna innan vi ska gå vidare och analysera olika läromedel.
4.5 Sammanfattning av läroplaner
Fyra läroplaner under en tidsperiod på 40 år har analyserats, fokus har varit på skrivandet i ämnet svenska. Jag har analyserat hur läroplanerna har varit uppbyggda, vad deras
huvudfokus har varit och vad de vill att eleverna ska bära med sig efter avslutad skolgång. Läroplanerna har skilt sig åt, beroende på vad man har ansett varit viktigaste i samhället och politiskt. Gemensamt för samtliga läroplaner är makrotemat gällande de generella målen som genomsyrar läroplanerna. Även mikrotemat gällande att undervisningen ska avse de
grundläggande färdigheterna att lyssna, se och tala, läsa och skriva återfinns i alla läroplaner men i olika ord. Hur själva undervisningen skulle gå till skiljde sig dock åt. Till exempel finns i Lgr11 ett mikrotema som berör elevernas förmågor att samarbeta med sina klasskompisar, vilket inte tidigare nämnts särskilt mycket i läroplanerna. Mer om vad läroplanerna faktiskt säger och hur de kan tolkas diskuteras mer under resultatdiskussionen där jag fortsätter att gå in djupare och göra mer tolkningar mellan de olika läroplanerna och inte bara analysera dem en och en.
4.6 Läromedel 1970 - Svenska. Mellanstadiet: tala, läsa, skriva,
språkiakttagelser
Det ska sägas att läromedlet som jag försökte få tag på tillsammans med lärarhandledningen inte gick att få tag på då Stockholms universitet var det enda stället där boken fanns och det inte gick att låna den. Så denna analys sker genom lärarhandledningen till det läromedlet, medan de kommande analyserna är en blandning av läromedel samt lärarhandledning. Jag anser det fortfarande högst relevant att ha med den här analysen då lärarhandledningen är tydlig och mitt fokus på skrivutveckling fungerar fortfarande att analysera.
Lärarhandledningen är publicerad 1970 och jag ska granska dess eventuella samspel och relation till Lgr69. Lärarhandledningen har en innehållslista där varje moment som finns i läromedlet står. Sedan har varje undervisningsmoment sin egen sida, där det står syftet med övningen samt tydligt hur man som pedagog ska gå tillväga när man undervisar om det valda innehållet. Jag fokuserar som vanligt på skrivmomenten och därför presenteras bara de lektioner som är till för att utveckla skrivandet. Jag väljer ut några exempel och ger också några exempel på deras syften samt hur de ska lära ut innehållet.
I John Digerfeldts och Ossian Åhströms (1970) lärarhandledning kan vi tydligt se ett mönster på vad som anses vara viktiga kunskaper och vad man ska lära sig i mellanstadiet under den här perioden. Det finns 58 olika undervisningsmoment, en del av det som ska läras ut kan vara en lektionsserie, så det är inte 58 olika lektioner men 58 olika moment de ska ha fått undervisning i och lärt sig om innan de lämnar mellanstadiet. Av de här 58 olika momentet är det 22 av dem som innehåller skrivmoment. Lite mer än en tredjedel av övningarna
inkluderar med andra ord skrivmoment och skrivutveckling ifall du ska följa deras tydliga arbetssätt som pedagogen styrs av. Av de här 22 skrivmomenten är nio av dem vanliga ’’lära-sig-att-stava’’ lektioner, där eleverna till exempel ska lära sig att stava å-, m-, tj-, sj-, j-, tj-ljudet. När det gäller alla de här stavningsmomenten ska arbetssättet alltid avslutas med en diktamensuppgift för att pedagogen ska kunna se om eleven faktiskt har lärt sig att stava. Diktamensuppgifter finns bara under de moment där det gäller stavning aldrig annars, vilket också visar på vad som anses vara viktigt att kunna för eleverna.
Av de 13 skrivmoment som återstår är sex utav dem moment där de faktiskt ska lära sig att skriva konkreta texter. De ska tränas i att förbereda frågor inför en intervju, skriva
en bild. De övriga skrivmomenten handlar mer om att förstå vad satser och satsdelar är, vad en riktig mening innehåller, mer om hur strukturen i ord och meningar fungerar. Det är med andra ord ett stort fokus på stavning, meningar och ord. När det gäller skrivutvecklingen så ska de lära sig att skriva korta meddelanden och texter som kan underlätta mer i vardagliga livet för eleverna. Inte olika genrer såsom berättelser, faktatexter, argumenterande texter och så vidare.
4.7 Läromedel 1985 - Svenskan på mellanstadiet. Årskurs 5, läroboken i
svenska.
När analysen av det här läromedlet har gjorts, har det varit både läromedlet samt
lärarhandledningen som har varit till grund för det. Böckerna är publicerade 1985, vilket innebär fokus kommer vara att försöka hitta ett samspel mellan det utvalda läromedel och Lgr80 och dess innehåll. Skillnaden gentemot den första analysen är att det läromedlet var tänkt för hela mellanstadiet. När det gäller analysen av Svenskan på mellanstadiet. Årskurs 5,
läroboken i svenska så är den tänkt att genomföras under ett år och det är årskurs 5 den är
tänkt för.
I Göta Englunds och Göran Leines läromedel och lärarhandledning (1985) finns även här ett tydligt fokus på vad som anses vara viktigast att undervisa om. Undervisningen har 54 olika moment som ska genomföras, vissa under en lektion och vissa under en lektionsserie på flera lektioner. Utav de här 54 olika momenten är 19 utav dem tänkta som skrivuppgifter där de på ett eller annat sätt är tänkt att de får skriva under lektionen. Utav de här 19 olika momenten är fem utav dem rena stavningsövningar, där det är j-, sj-, tj-, å- och ä-ljudet som eleverna ska lära sig. Även här finns det diktamensövningar som de kan göra för att bevisa sina kunskaper inom stavning. Det finns även sex moment som är till för att utveckla ett skrivande, de ska dels kunna skriva brev, vykort och intervjuer, precis som i det tidigare läromedlet från 1970. Det som däremot har förändrats ifall vi jämför de här två är att de ska få lära sig att skriva och fantisera, här finns det fyra uppslag (inledningar) till olika berättelser som de sedan får
fortsätta att skriva på helt själva utifrån sin egna fantasier. De ska även få utveckla att skriva hejaramsor, detta för att det anses som en bra introduktion till att skriva diktskrivning så småningom. Det sista som de ska utveckla inom skrivandet är att de ska få skriva recensioner, det kan vara recensioner till tv-program, filmer eller böcker. De övriga åtta olika
skrivmomenten är precis som i det tidigare läromedlet saker som handlar om ordkunskap, meningsuppbyggnad och strukturer.
Vi kan med andra ord se många likheter med det tidigare läromedlet, men vi kan också se en utveckling som börjar att utveckla det fria sinnet och det fria skrivandet där processer, såsom skriva och fantisera kan leda till en skrivutveckling. Det är inte bara moment som handlar om det vardagliga skrivandet, såsom brev, anvisningar och vykort, utan också ett skrivande som förespråkar ett helt annat sätt att skriva på.
4.8 Läromedel 2015 - Klara svenskan
När analysen görs utav Klara svenskan (2015) så är det både läroboken och
lärarhandledningen som granskas och analyseras. De här böckerna är publicerade 2015 vilket gör att vi ska undersöka ifall den är anpassad utifrån den nuvarande läroplanen Lgr11 och dess innehåll. Även det här läromedlet är anpassat utifrån en specifik årskurs och inte för hela mellanstadiet som det första läromedlet var. Den Klara svenskan som jag utgår ifrån är för årskurs 4.
I Michaela Erikssons och Pär Sahlins Klara svenskan märker vi en stor förändring jämfört med de två tidigare analyserna. Vi har tio olika stora moment, med mindre områden i som det ska undervisas om under årskurs 4. Sex utav de större delarna handlar om alfabetet,
meningsbyggnad, stavning, ordkunskap, ordklasser och språkbruk, vilket i sig inte är något som kontrasterar gentemot de tidigare läromedlen. De övriga fyra momenten handlar om olika genrer, eleverna ska få möjlighet att lära sig vad en återberättande text är, vad en faktatext innebär, en instruerande text samt en berättande text. Inom varje genre ska eleverna få lära sig dels vad som är viktigt att tänka på när man talar, läser och skriver de här olika texttyperna.
När de ska bli duktiga på att skriva återberättande texter ska de till exempel lära sig att använda sig av tidsord och styckeindelning, inledning och avslutning. När det gäller faktatexter ska de bland annat lära sig textens struktur och särdrag, inledningar och avslutningar. När det gäller berättande texter ska de bland annat lära sig att planera sitt skrivande, steg för steg, lära sig beskrivningar av både miljö och personer, komma på problem och lösningar. En stor skillnad mellan det här läromedlet som förhåller sig till den nuvarande läroplanen jämfört med de andra två är fokuset på nya genrer men även hur de ska lära sig. Det handlar mycket om att dela upp en text i olika delar och faser för att i slutändan kunna producera en hel text. Det handlar mycket om processen i skrivandet i dagens
4.9 Sammanfattning av läromedel
Tre läromedel och deras lärarhandledningar under en tidsperiod på drygt 40 år har
analyserats. Det som jag har fokuserat och presenterat är vad läromedlen väljer att fokusera på, vad gäller skrivandet, skrivutveckling och rena stavningsövningar och andra mer strukturella och mindre skrivutvecklande moment. Givetvis har läromedlen skilt sig åt, mycket av den enkla anledningen är att de har haft olika läroplaner som har haft olika lärostoff de anser att skolan ska lära ut. Men det finns fortfarande en del likheter mellan läroplanerna trots att de skiljer drygt 40 år mellan dem. I resultatdiskussionen ska läromedlen tillsammans med styrdokument och barns utveckling att kopplas samman och inte bara analyseras en och en som de har gjorts hittills.
5. Diskussion
5.1 Metoddiskussion
Syftet med denna undersökning är att ta reda på ifall skrivutvecklingen hos barn har ett samband med skolans läroplaner över tid. Huvudfokuset för undersökningen är hur
svenskämnets utveckling sett ut i läroplanerna, med fokus på skrivandet samt hur läromedlen fokuserat på skrivutveckling i relation till vad läroplanerna säger. Genom en textanalys med ideationell struktur anser jag att det varit möjligt att uppnå undersökningens syfte. En textanalys ansåg jag optimalt då det var just förhållandet mellan läromedel och läroplaner som undersöktes, då med fokus på vad texterna säger om barns skrivutveckling. Eftersom den ideationella strukturen fokuserar på teman, propositioner och perspektiv i texter kunde en större förståelse för de olika texternas innehåll fås.
Uppsatsen utfördes med textanalys och ideationell struktur, men en diskursanalys hade troligen lika väl kunnat göras om syftet vinklats annorlunda. Stensmo (2002) skriver
nämligen att en diskursanalys passar bra till analyser av pedagogiska texter. I diskursanalysen bör uppmärksamheten ligga på bland annat hur texten är skriven, vad som inte skrivs och vem texten är riktad till. Diskurser kan innebära att texten dekonstrueras, plockas isär och
undersöks i mindre beståndsdelar för att undersöka vad den består eller inte består av. Denna form av dekonstruktion passar väl på analys av läromedel då det kan tydliggöra de val, värderingar och bortval som läroboksförfattaren gjort.
Syftet är relevant då jag som lärare har just läroplanen och läromedlen som grund i mitt, och elevernas, lärande. Ett alternativ, om fokus legat på nutiden, hade kunnat vara att undersöka enbart på vår nuvarande läroplan och de läromedel jag använder i min lärarroll nu. Då hade kanske kvalitativa intervjuer av arbetande lärare varit ett bättre alternativ. Intervjuer är dock tidskrävande och kräver ett större arbete kring det etiska då det direkt rör både de vuxna och de eventuella barn som intervjuas. Ytterligare ett alternativ hade kunnat vara att elever och/eller lärare kunnat få fylla i enkäter för att till exempel undersöka upplevelsen av hur både läroplan och läromedel hjälper barn i deras skrivutveckling, enkäten hade isåfall eleverna kunnat fylla i anonymt hemifrån med föräldrars hjälp, godkännande och samtycke. Då syftet är att undersöka svenskämnets utveckling i läroplaner och läromedel historiskt, blev det de läroplaner jag mest fått lära mig om under min egna utbildning som togs med i
undersökningen; Lgr69, Lgr80, Lpo94 och Lgr11. Läromedel från samtliga läroplaner eftersöktes men dessvärre kunde jag inte få tag i något läromedel tillhörande Lpo94. Jag valde dock att ha med Lpo94 i min resultatredovisning ändå, då jag ansåg att det kunde bli svårt att få en rättvis bild av läroplanernas utveckling i annat fall. Istället blev det ett glapp mellan de läromedel jag analyserat, då jag på grund av tidsbrist inte hann leta rätt på det läromedel jag saknade.
Bryman (2011, s. 351) beskriver att begrepp såsom validitet och reliabilitet verkar som ett stöd för att få en bild av undersökningens kvalitet. Dessa begrepp diskuterar jag närmare under nästkommande rubriker.
5.1.1 Validitet
Validitet är synonymt med giltighet och rör sig om huruvida jag mätt, observerat och identifierat det jag sagt mig att mäta. Det innebär att det som redovisas bör ha relevans gentemot studiens syfte och frågeställning. Här talas det även om intern och extern validitet, särskilt när det gäller kvalitativ forskning. Den interna validiteten avser att det forskarens observationer överensstämmer med de teoretiska idéer som forskaren utvecklar. I uppsatsen har jag gjort en textanalys och använt mig av ideationell struktur i analysprocessen, vilket i viss grad är kvantitativt, dock med kvalitativa inslag då det är mina tolkningar av texterna som beskrivs i uppsatsen (Bryman, 2011, s. 352-353).
5.1.2 Reliabilitet
Reliabilitet är synonymt med tillförlitlighet och kan delas upp i intern och extern reliabilitet. Den interna kan dock inte appliceras i denna uppsats då det handlar om hur de som
undersöker, ’’forskarna”, kommer överens om hur de ska tolka det som ses och hörs. Då jag har skrivit den här uppsatsen själv får vi istället fokusera på den externa reliabiliteten som handlar om ifall denna undersökning kan replikeras. Resultatet i uppsatsen är utifrån det jag själv tolkat och kommit fram till under analysen av samtliga texter, det är därför inte helt säkert att andra forskare skulle komma fram till samma resultat som jag gjort, vilket såklart är en svaghet i min uppsats. Men eftersom analysarbetet beskrivits i uppsatsen så bör andra kunna genomföra denna undersökning igen och komma fram till liknande resultat. En
redogörelse för hur jag gick till väga för att hitta samtliga texter gjordes också, vilket bör göra att andra forskare kan få tag i samma texter inför en liknande undersökning (Bryman, 2011, s. 352).
5.2 Resultatdiskussion
Det är många saker jag tar med mig utifrån allt som har analyserats, frågor som fortfarande inte är besvarade, men också frågor som har fått en större klarhet under uppsatsens gång. Under den här resultatdiskussionen ska jag dels försöka redovisa och besvara mina två inledande frågeställningar utifrån det tema som jag också valde att fokusera på, jag presenterar också nya tankar samt nya frågor som har uppkommit.
Inledningsvis är fokus på hur svenskämnets utveckling har sett ut under fyra läroplaner under en tidsperiod på drygt 40 år. Temat och fokuset har varit på skrivmomenten och
skrivutvecklingen och inte hela svenskämnet. Det har varit fyra läroplaner som har granskats mellan åren 1969-2011. Utvecklingen från Lgr69 till Lgr11 är på ett sätt mycket stor, medan det trots det finns många likheter kvar. Wahlström (2016, s.93) skriver just att den
resultatfokuserade läroplanen är en kombination av de föregående läroplanerna, något som jag absolut håller med om, samtidigt som den också har helt nya inslag som inte har funnits i de tidigare läroplanerna.
Om vi startar med Lgr69 så skulle eleverna enligt den läroplanen få utveckla personliga brev, fritt skriftligt berättande, enkla beskrivningar, korta meddelanden, vanliga blanketter,
handstilsövningar och handstilsvård samt lära sig att stava. Om jag knyter ihop det med det som läromedlet innehöll så finns det både röda trådar mellan dem här men också lite olikheter
som inte upplevs som lika viktiga ifall man fokuserar på vad läromedlet väljer att fokusera på. I Digerfeldt och Åhström (1970) var 22 av 58 undervisningsmoment inriktade mot
skrivutveckling, utav de här 22 momenten var 6 av dem moment som utvecklar ett skrivande. De skulle tränas i att skriva intervjuer, meddelanden, brev, anvisningar och beskriva djur samt bilder. Det första jag reagerar på är att skrivmomenten är klart mindre än hälften av allt som ska undervisas om. Av de moment som ska utveckla skrivandet är det drygt en fjärdedel av momenten som faktiskt utvecklar ett skrivande och inte bara fokuserar på stavning,
ordkunskap, meningar osv. Det är ett tydligt tecken på vad som anses som viktig kunskap. Eleverna ska kunna skriva vardagliga meddelanden och anvisningar och stavningen är bland det viktigaste, något som diktamensuppgifterna också indikerar.
Tar vi oss vidare mot nästkommande läroplan så går vi till Lgr80. Det en processfokuserad läroplan, mer fokus är på elevernas lärandeprocesser och mindre på ett förutbestämt innehåll. Utvecklingen av elevernas lärande skulle vara mer i fokus. Lgr80 ville att eleverna skulle ges möjlighet att utveckla och stabilisera sin förmåga att skriva, oavsett om de gäller vardagliga texter, berättelser eller poetiska texter. Stavningen ska eleverna lära sig utifrån sina egna texter. De ska även utveckla sin handstil samt meningsbyggnad och behärska stora bokstäver och skiljetecken. Med det i åtanke och kopplar samman med läromedlet Läroboken i svenska
årskurs 5 (1985), så kan vi se att det finns 19 olika skrivmoment, där fem av dem är ren
stavningsträning, och där sex av momenten ska utveckla skrivandet. Precis som i föregående läromedel ska eleverna utvecklas i att skriva brev, vykort, intervjuer. Det som däremot har skett här är just det processfokuserade innehållet, här ges eleverna nämligen möjlighet att skriva och fantisera. De får utifrån några inledningar skriva sin egen berättelse som de sedan kommer att få använda i sin träning för att bli säkrare i stavning och sin fortsatta utveckling. Det poetiska skrivandet får de också möjlighet att utveckla i form av hejaramsorna som sedan ska mynna ut i ett ökat intresse och engagemang för att skriva egna poetiska texter. Men även om läromedlet motsvarar det som läroplanen vill att eleverna ska få möjlighet att lära sig så upplever jag trots det ett tydligt fokus fortfarande, där fokus fortfarande är på det vardagliga skrivandet. Det är majoriteten av övningarna som inte inkluderar skrivning över huvud taget, det är majoriteten av de skrivutvecklande momenten som bara handlar om att lära sig regler, strukturer för satsdelar och ordkunskap. Även om det finns signaler på att skrivutvecklingen börjar ta form mot det vi idag tränar eleverna på så är det största fokuset kvar vid de delar man ansåg vara viktiga i den tidigare läroplanen från 1969.
Går vi vidare till den nuvarande läroplanen, Lgr11, och jämför innehållet där med läromedlet
Klara svenskan (2015), så är läroplanen enligt Wahlström (2016) en kombination av alla de
tidigare läroplanerna vi har haft. Målen som eleverna ska ges möjlighet att utveckla och lära sig är att de ska kunna kommunicera i skrift, anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang samt urskilja språkliga strukturer och följa språkliga normer. De ska
fortsättningsvis också lära sig olika genretyper och deras struktur, bearbeta sina texter och kunna ge och ta emot respons för att fortsätta arbeta på dem, men de ska också precis som i de tidigare läroplanerna utveckla handstilen, förstå meningsbyggnaden, stavningsregler, ordklasser med mera. Undersöker man läromedlet ser man också ett fokus på ordklasser, stavning, alfabetet, men det är också ett väldigt stort fokus på de olika genrerna som man i årskurs 4 ska lära sig. Det är berättande-, fakta-, återberättande-, och instruerande texter. Inom varje genre ska eleverna utveckla vissa läsförmågor, talförmågor och skrivförmågor. Det är en undervisning som ska gå genom varje genres struktur och olika delar bit för bit, innan man i slutändan ska få skriva en egen text själv. Det handlar väldigt mycket om processerna från start till slut, där eleverna ska bearbeta en text i flera veckor på olika sätt. Det är en lärandeprocess som startar med att man ska lära sig de olika byggstenarna innan man i slutändan kan bygga hela arbetet själv med hjälp av de grundstenarna som eleverna har utvecklat under en längre period.
Det jag tar med mig efter att ha analyserat de olika läroplanerna är att det finns en stor utveckling inom vissa områden, medan vissa områden är väldigt lika. Stavningen,
ordkunskaper och satsdelar och meningsuppbyggnad är något som alltid har funnits med. Medan fokus på vad som ska undervisas i de olika skrivmomenten ser helt olika ut, till en början var det ett stort fokus på de vardagliga texterna. Det eleverna skulle få lära sig var att skriva texter som de kan möta i vardagen och som de kan behöva ha kunskap om i arbetslivet i ett senare skede i livet. Utvecklingen har sakta men säkert släppt mer och mer det
vardagliga skrivandet och fokus är inte bara på texter som de möter i vardagen utan även på andra genrer och det fria skrivandet, såsom berättelser till exempel. Idag finns det dock de kritiker som Adrienne Gear som i sin föreläsning Non-fiction writing power menar att det idag är alldeles för stort fokus på fiction writing, med andra ord berättelser, sagor, fabler, myter och legender. Medan brev, tidningar, rapporter, recept, vykort, recensioner, räkningar, broschyrer, poesi med mera inte undervisas så mycket, trots att vi möter så mycket av den här typen av texter i våran vardag. Vilket också kan styrkas i det Caroline Liberg, Jenny Wiksten Folkeryd och Åsa af Geijerstam skriver (2010, s.75) när de säger att eleverna skrivande
behöver ingå i för dem meningsfulla sammanhang för att texterna ska fungera som redskap för lärande och kommunikation. Därför står vi inför utmaningen att vidareutveckla levande skrivandemiljöer i skolan, där vi behöver arbeta aktivt med olika former av skrivande som fyller olika syften, där de vardagliga texterna eventuellt fyller ett större syfte än en berättelse. En annan intressant notering som har gjorts är dels att Lindeskog (1979, s.37-39) kunde sitta och spekulera om hur läromedel skulle se ut i framtiden, nu sitter man i den framtid han spekulerade kring och ser att läromedelsdominansen är bruten, precis som han faktiskt spekulerade i. Idag är läromedel inte lika styrda som de var förr, alla använder inte ens läromedel utan skapar sitt eget material i undervisningen. Givetvis finns läromedel fortfarande men det är så mycket mer än bara läroboken, det kan vara internet, material utomhus och så mycket mer. Det som också fascinerar är den ’’konflikt’’ som finns mellan professorerna i pedagogik Tomas Englund och Ninni Wahlström, där de skriver två
intressanta men olika saker angående den resultatfokuserade läroplanen. Englund skriver i
Vad räknas som kunskap? - Läroplansteoretiska utsikter och inblickar i lärarutbildning och skola (2012, s.28) att makten över skolans verksamhet förläggs ovanför och utanför lärarens
kontroll och också att lärarens professionalism riskerar att försvagas. Ninni Wahlström skriver däremot (2016, s.136) att när en lärare möter ett undervisningsinnehåll i form av en läroplan och kursplan så är det läraren som i sin profession gör den didaktiska analysen av vilka aspekter som blir viktiga. En intressant ’’konflikt’’ där de ser på lärarens roll i den resultatfokuserade läroplanen på olika sätt. Det är ett intressant perspektiv från Englund med tanke på pedagogernas valfrihet med läromedel och undervisningsstrategier som de faktiskt har idag.
5.3 Slutsats
Slutsatsen som jag bär med mig är att läroplanerna utvecklas utifrån vad samhället och politiken utanför skolan anser vara viktiga kunskaper. Läroplanernas innehåll om vad som ska läras ut har förändrats, men även hur det ska läras ut är något som ständigt förändras. I och med de förändrade läroplanerna och deras olika fokus så får vi också nya läromedel som förhåller sig till läroplanerna, ett viktigt val som pedagog är att välja ut ett läromedel som uppfyller de krav som finns från läroplanen men också vara ett läromedel man känner sig trygg med.
I skrivande stund skrivs de reviderade läroplanerna som vi pedagoger ska börja använda oss utav inför läsåret 2022/2023 och det ska bli spännande att se vad som förändras, vilken riktning vi kommer att gå i. Med säkerhet kommer jag som pedagog få uppleva minst en till läroplan under min yrkeskarriär. Vad den läroplanen kommer innehålla kommer alltid att vara intressant. Personligen hoppas jag som tidigare nämnt att den ger alla elever möjlighet att lyckas i skolan då den likvärdiga utbildningen ska kunna leva upp till de lagar som säger att vi ska ha en likvärdig chans och möjlighet att få en rättvis utbildning oavsett vem du som person är.
6. Litteraturförteckning
Bryman, Alan. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber.
Digerfeldt, John & Åhström, Ossian. (1970). Svenska. Mellanstadiet: tala, läsa, skriva,
språkiakttagelser, 1M, Lärarhandledning. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag AB.
Englund, Göta & Leine, Göran. (1985). Lärarhandledning till Läroboken i svenska årskurs 5,
Övningsboken i svenska årskurs 5, Språkläran för grundskolan. Stockholm: Esselte Studium
AB.
Englund, Göta & Leine, Göran. (1985). Läroboken i svenska årskurs 5. Stockholm: Esselte Studium AB.
Englund, Tomas. (2012). Utbildningspolitisk monopolism - nya utmaningar för
läroplansteorin. I Tomas Englund, Eva Forsberg & Daniel Sundberg (red.), Vad räknas som
kunskap? Läroplansteoretiska utsikter och inblickar i lärarutbildning och skola. Stockholm:
Författarna och Liber AB.
Eriksson, Michaela & Sahlin, Pär. (2015). Klara svenskan - lärarhandledning med
lärarwebb. Stockholm: Natur & kultur.
Eriksson, Michaela & Sahlin, Pär. (2015). Klara svenskan - Tala, Läsa, Skriva. Stockholm: Natur & kultur.
Fernández, Christian. (2012). ”Liberaliseringen av svensk skolpolitik: en
positionsbestämning”. Statsvetenskaplig tidskrift. 114(2), s. 241–269.
https://journals.lub.lu.se/st/article/view/8412/7549 [2021-04-26]
Hansén, Sven-Erik & Sjöberg, Jan. (2017). Att förstå och använda läroplanen. I Sven-Erik Hansén & Liselott Forsman (red.), Allmändidaktik - Vetenskap för lärare. (2. uppl.). Lund: Studentlitteratur
Hellspong, Lennart & Ledin, Per. (1997). Vägar genom texten - handbok i brukstextanalys. Lund: studentlitteratur.
Hwang, Philip & Nilsson, Björn. (2019). Utvecklingspsykologi (4. uppl.). Stockholm: Natur & Kultur.
Liberg, Caroline, Geijerstam af Åsa & Folkeryd, Wiksten, Jenny. (2010). Utmana, utforska,
utveckla! : Om läs- och skrivprocessen i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Lindeskog, Erik. (1979). Läromedel - vad är det? Stockholm: Krut.
Lpo94. (2006). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och
fritidshemmet. Utbildningsdepartementet. Stockholm: Fritzes.
Lundgren, P. Ulf, Lundahl, Christian & Román, Henrik. (2004). Läroplaner och kursplaner
som styrinstrument. Stockholm: Skolverket.
Nationalencyklopedin [NE] (u.å.). Läromedel. Tillgänglig:
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/l%C3%A4romedel (Hämtad: 22-04-21)
Nordin, Andreas. (2012). Bildningens plats i den svenska läroplanen - några kritiska reflektioner. I Tomas Englund, Eva Forsberg & Daniel Sundberg (red.), Vad räknas som
kunskap? Läroplansteoretiska utsikter och inblickar i lärarutbildning och skola. Stockholm:
Författarna och Liber.
Selander, Staffan. (2017). Design för lärande på tröskeln till ett digitaliserat samhälle. I Sven-Erik Hansén & Liselott Forsman (red.), Allmändidaktik - Vetenskap för lärare. (2. uppl.). Lund: Studentlitteratur
Skollagen. (2010:800). Utbildningsdepartementet.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2 010800_sfs-2010-800
Skolverket. (2008). Kursplaner och betygskriterier. Reviderad 2008. Stockholm: Skolverket. Skolverket. (2018). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.
Reviderad 2018. Stockholm: Skolverket.
Skolöverstyrelsen. (1969). Läroplan för grundskolan. Stockholm: Svenska utbildningsförlaget Liber.
Skolöverstyrelsen. (1980). Läroplan för grundskolan. Stockholm: Svenska utbildningsförlaget Liber.
Stensmo, Christer. (2002). Vetenskapsteori och metod för lärare - en introduktion. Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala AB.
Utbildningsdepartementet. (1994). Information om 1994 års läroplan för det obligatoriska
skolväsendet Lpo 94. Stockholm: Utbildningsdepartementet
Wahlström, Ninni. (2002). Om det förändrade ansvaret för skolan: vägen till mål- och
resultatstyrning och några av dess konsekvenser. Diss. Örebro: Örebro Universitet 2002.
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-27 [2021-04-24]
Wahlström, Ninni. (2016). Läroplansteori och didaktik. (2. uppl.). Malmö: Gleerup Widén, Pär. (2015). Kvalitativ Textanalys. I Andreas Fejes & Robert Thornberg (red.).
