Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Maria Adolfsson
Title
Att känna fäderneslandet.
Om traditionen att beskriva landet under 1700- och 1800-talenIssue
30
Year of Publication
1995
Pages
81–88
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Att
känna
fäderneslandet
Om traditionen
attbeskriva landet under 1700- och 1800-talen
av Maria
Adolfsson
Ortbeskrivningar utgör en särskild genre av geo¬
grafiska beskrivningaravorterinom Sverige. Deär i huvudsak tillkomna från 1700-talets början till sekelskiftet 1900. Orten, det vill säga den geogra¬ fiskaenheten,är avgränsad ibeskrivningensrubrik
ellerunderrubrik. Vanligtvis ärden störstageogra¬
fiska enheten ett landskap och den minstaenjord¬
egendom medan den oftast beskrivna orten är en
socken. Beskrivningarna har ett
ekonomiskt-topo-grafiskt innehåll som vanligtvis dominerar. Under
stordelavovannämndaperiodharbeskrivningarna
också ett historiskt-antikvariskt och
folkloristiskt-etnografiskt innehåll somtidvis står i fokus. Ortbe¬ skrivningarhartillkommit vid etti tiden avgränsat
tillfälle och skiljer sig i detta avseende från olika
slags återkommandeberättelser och rapporterupp¬ rättade på ortnivå. Den enskilda ortbeskrivningen har antingen tillkommit påförfattarens eget initia¬ tiv ellersom svarpåskilda institutionersochorga¬ nisationers frågelistor eller beskrivningsprogram.
En stormängd ortbeskrivningarharocksåtillkom¬
mitsomakademiska dissertationer.
Ortbeskrivningar är ovärderliga källor till kun¬ skap framföralltomdetagrarasamhället ientiddå
etnologisk dokumentation och andra former av vetenskapligt upplagda, kulturhistoriska undersök¬ ningar ännu inte förekom eller var i sin linda.
Detaljrikedomen är ofta stor och kan därigenom
dels nyansera och modifiera vedertagna uppfatt¬
ningaromdetgamlabondesamhället och delsbely¬
sanyasidorav kunskapsomhämtasurandratyper av källmaterial.
Beskrivningar av orter av ovannämnda slag har
oftaenholistiskambition. De gerupplysningarom
tillståndetpåorten ifrågaomframförallt jordbruk,
boskapsskötsel, näringsliv, den enskilda hushåll¬ ningen, handel och manufakturverk.Ortenbeskrivs
oftaävenutifrån botaniskaaspekter med redogörel¬
ser för sten-,jord- och bergarter, träd och buskar,
flora,däggdjur,fåglaroch insekter. Mycketvanligt är också utförliga skildringar av allmogens
bygg-nadsskick, klädedräkt, dialektala uttryck och lev¬
nadssätt överhuvudtaget. Därtill beskrivs ibland folkets vidskepelser och högtidsseder. Avsnitt som behandlarkyrkliga förhållanden och verksamheter som husförhör, tionden, prästlängder och så vidare finns i de flestabeskrivningar författade av präst¬
män. Ortensäldre historiabelyses oftastgenom att
socknensantikviteteromtalas, det vill sägaalltifrån
fornlämningartill gamla skjutvapen.
Bakgrunden
Att geografiskt beskriva landområden och deras
invånare ären tradition som i Sverige åtminstone kan förastillbakatill 1500-talet och OlausMagnus Historia de gentibus septentrionalibus. Under stor¬ maktstiden gjordes en rad insatser på geografiens
område varvid kan nämnas Erik Dahlbergs Suecia
antiqua et bodierna, rikshistoriografernas arbeten,
de av Johan Hadorph ledda rannsakningarna av antikviteter och deflerfaldigaakademiska orationer som hade formen av ortbeskrivningar.
Mendet äregentligen först under 1700-taletsom
ekonomisk-topografiska beskrivningar kan sägas bildaen egen litteraturgenre och kom attproduce¬ rasi enstörre omfattning. Fenomenet har karaktä¬
lant-mätarna och andra ämbetsmannagrupper vid sidan av universiteten deltog i författandet (Richter
1959:182). Drivkraftenvarinledningsvisenönskan om att nå kännedom om landet och dess resurser
föratt i enlighet med framförallt de
merkantilistis-ka idéerna kunna exploatera dem på effektivast
möjligasätt.
Det allmänt omhuldade utforskandet av landets
resurser, men även dess brister, under 1700-talet varinteen unik företeelse förSverige. Detvarfrå¬ gan om envästeuropeisk rörelse därSverige knap¬ pastgick i bräschenutansnarare varstarktpåverkat
av händelser på kontinenten, som till exempel
inrättandetav vetenskapsakademier ochekonomis¬ ka societeter.
Drivkrafter och initiativ
Ortbeskrivningsmaterialet kanytterstsägas varaett materialsomtillkommit därförattsamhället haftett
uttalat behovavdetsamma. Det existerardärföratt
beskrivandet initierats, uppmuntrats och under-stötts av enskilda individer och institutioner vars intressenstyrtsamhällsdebatten vid skilda tidpunk¬
ter. Strävan var oftastatterhålla operationella data
för att kunna påverka utvecklingen i en riktning som låg i linje med dominerande ideologier eller
idéströmningar.Mankan till exempel konstateraatt den ortbeskrivningsvåg som ingångsattes under förra delenav 1700-talet inledningsvis varett mer-kantilistisktprojekt. En central doktrin i merkanti-1 ismen var uppfattningen att en nations främsta rikedomvar enstorbefolkning. Vidare krävdes, för
attföra landet moten hägrande positiv handelsba¬ lans, att befolkningen övergav allt mångsyssleri
och fogade sig i en optimal arbetsdelning och spe¬
cialisering (Liedman 1986:131). I 1700-talets Sve¬
rige ägde merkantilismens idealbild av samhället i
ringa grad sin motsvarighet i den faktiska verklig¬
heten. Denvarhuvudsakligenenvision och omfat¬ tadeäven,för det eftersträvadeförverkligandet, sta¬
tens behov av en relevant empirisk kunskap, som var statistiskt och kvantitativt presenterad. Häri
rymdesett starkt incitament för ortbeskrivningar.
Ar 1741 publicerade inspektorn vid Lantmäteri-kontoret och sekreteraren i Vetenskapsakademien, Jacob Faggot, en välkänd instruktionen för hur
orter runt om i landet skulle beskrivas, kallad Tanckar om Fäderneslandets känning och
beskrif-wande. Denna instruktion publicerades i Veten¬
skapsakademiens Handlingar och var akademiens
samlade programförutforskandetavlandet. Denär
att betrakta som startpunkten för författandet av
ortbeskrivningar med ett övervägande ekonomiskt
innehåll underenmerkantilistisktfärgad ledstjärna. Faggots instruktion ären detaljerad frågelista med
sammanlagt 165spörsmål, underordnadeett flertal övergripandeparagrafer vilkabehandlar skilda för¬
hållandenapå orten som till exempel Om
jordmå-nerne/Åkerbruket och Swedjeland, Om
Äng
ochBeteshagar, Om Boskaps-skötsel, Om hyttor och
Smält-wärk/samt Hammar-Smidjor/Factorier och
Qwarnar, Om Landtmannens Utskylder/Bygg-nad/Hushållning/Näring och Seder/samt om Lan¬
dets utwärtesSkeppelse.
Sammanhållande
ramverk
Ortbeskrivningsgenren kännetecknas generellt av
ett sammanhållande ramverk som har sin grund i
strukturen hos frågelistor och beskrivningspro-gram. Flertalet beskrivningar innehåller, vilket berörtsnågotovan,redogörelser förortenskamera¬ la ochpolitiskaförhållanden (areal, jordnatur, folk¬
mängd, skatter och prästrättigheter, sockeninrätt¬
ningar), näringslivetstillstånd (åkerbruk, ängsbruk,
utmarker,boskapsskötsel, hantverk, handel, manu¬ fakturer), dess fysiska och botaniska beskaffenhet
(klimat, naturgeografi, flora och fauna) samt dess
kulturhistoria (sockenkyrka, antikviteter/ fornmin¬
nen, folketsseder,sinnelag, klädedräkt,talesätt och
vidskepelser). Var författarenvaldeattläggatyngd¬
punkten i beskrivningen och hurdenne fyllde det
relativt fixeraderamverket medinnehåll kom sedan
attvariera individuellt och övertid. Den innehålls-mässiga tyngdvikten i beskrivningarna har flera gånger förskjutits så att hushållnings- och resurs¬
frågor stod i fokus under 1700-talet medan det
folk-loristiska och folkkulturella kom att dominera
under detföljandeårhundradet.
BlandannatFaggotssättattdiktera dispositionen
av en ortbeskrivning i paragrafer och undernumre-rade avsnitt, vilka behandlade skilda förhållanden
på en ort, kom att leva kvar som ryggrad i upp¬ läggningenav beskrivningar underen mycketlång tid. Frågan om författaren till en ortbeskrivning,
trots att han styrdes av frågelistor som angav vad som skulle beskrivas ändå hade en stor frihet att
välja fokus och innehåll eller motsatsen, det vill
sägaattformen påtagligtdikterade innehållet,åter¬ ståratthesvaras.
Flera
intressen
och aktörer
Frihetstidens, merkantilismensochFaggots fokuse-ring på i förstahandresursutnyttjandeoch närings¬
liv fick redan frånbörjan samsas med andra intres¬
seströmningar vilka manifesterades genom bland
annat frågelistor för ortbeskrivningar. Carl von
Linnévarkanske den främste influatören ochpådri¬ varen. Linné upprättade bland annat en instruktion för resande naturforskare i slutetav 1750-taletsom i stora stycken påminnerom den Faggotska fråge¬
listan men naturligtvis domineras av botaniska
spörsmål omflora och fauna, geologi och hälsotill¬ stånd.Räntmästaren Frans Westerdahl författadeen
annanvälkändbeskrivningsplanmeden merrenod¬ lad fokusering på folklivet. Prosten Gaslanders
Beskrifning om Swenska Allmogens Sinnelag och
Seder, Västbo Härad,Småland blev ettav fåresul¬
tatavWesterdahlsfrågelista.
Vidare fanns det en rad andra enskilda personer somtog initiativtill upprättande avplaner för ort¬
beskrivningar och under 1800-talet kom hushåll¬
ningssällskapen och Lantmäteriverket att driva på
ochorganisera insamlandetavkunskaputifråndel¬ vis skildautgångspunkter.
Om det merkantilistiska idékomplexetkansägas vara upphovet till brett upplagda och genomförda
ortinventeringar iett samhällsförbättrandeoch
väl-ståndshöjandesyftesåkom denna metod för insam¬ lingavkunskapatt visa sigmeröverlevnadsduglig
ände merkantilistiska doktrinerna. Kungliga Patri¬ otiska Sällskapet, Kungliga Lantbruksakademien och hushållningssällskapen som grundades under
ett mer jordbruksvänligt influerat tidsskede vid 1700-talets slut och början av 1800-talet, fortsatte
attuppmuntraortbeskrivandet,sammanställafråge¬
listor och inventeringsprogram. Den kunskap som varmöjlig attsamla inpå dettasättvarfortfarande
högst attraktiv och ingen bättre metod ännukänd.
JohanBenedictBussers"Ukasttillbeskrifningom Upsa-la”utkomåren1769 och 1773 ochtillägnas i högstämda
ordalag "stormägtigste allernådigste Konung" Gustav
III. Ettkopparstickavkungen pryder titelsidan.
Ortbeskrivningarna kom inte, med undantag för
ett par modellbeskrivningar, att genomföras av
männen bakom programmen och frågelistorna. Detta anförtroddes istället redan tidigt dem man kallade män med ”wittra ocheftertänksamasinnen”
(Faggot 1741:4). Därmedavsågsi första handpräs¬
terskapmenäven lärare och studerande vid univer¬
siteten, liksom lantmätare och andra kategorier av ämbetsmän.
Projekten utföll knappast, åtminstone inte under
1700-talet, på sätt som initiativtagarna önskat. Karin Johannisson har konstateratattdet merkan-tilistiskt genomsyrade beskrivningsprogrammet
”bokstavligenropar/.../ut sinegenomöjlighet. Det visar hur akut behovet av en metodisk resurs¬
inventering upplevdeshär omkring 1740, menhur svårt det var attfinna enform fördenna invente¬
ring som gjorde det möjligt att överskådligt be¬
skriva, jämföra och sammanställa data” (1988:143).Avgörandevarockså den ständiga
sak-naden av koppling mellan datainsamling, visioner och realistiska handlingsprogram (Johannisson 1988:122). Men trots detta hade, bildlikt talat, en
snöboll sattsirullning. En lång rad ortbeskrivning¬ arsåg dagens ljus.
Ortbeskrivning
som
begrepp
Det, vid sidanavortbeskrivning, vanliga begreppet
sockenbeskrivning användes redan under 1700-talet.Faggot talade däremot, i sin instruktion, inte ombeskrivningaravsocknarutan avlandsorter och
hövdingadömen.Dedirekthänförbara resultatenav hans uppmaning var dock alla utformade som
beskrivningarav socknar. Andrafrågelistorangeri
titeln attdet är sockenbeskrivningarsomeftersträ¬ vas. GabrielTidegren publicerade i slutetav 1700-talet en handling kallad Plan Til en
Sockne-Beskrifning och Carl Fredrik Akrell, somunderen tid var chef för topografiska kåren, presenterade
ungefär samtidigt ett Formulaire till
Socken-Beskrifningar. Lanthushållningssällskapet i Kristi¬
anstad län sammanställdeår 1814enPlan till
Sock-ne-beskrifningar i Christianstadslän.
Men begreppet sockenbeskrivning är i viss mån
problematiskt. Det är ett ofta använt samlingsbe¬
grepp för de beskrivningar jag bär behandlarmen det är till sin rumsliga definition inte sällan för
snävt ellerför vitt. Visserligen är beskrivningarna avsocknar till antaletövervägandemenocksåpas¬ torat, härader, fögderier, län, landskap, egendomar
och städerärbeskrivna. Därförärbegreppet ortbe¬ skrivningmer adekvatsom samlingsterm fördetta
källmaterial och kan jämföras med till exempel
samlingsbegreppet ortnamn. Sockenbeskrivningar
utgör därmed en undergrupp. Termen ortbeskriv¬
ning förekommer förhållandevis ofta i både äldre
och nyare litteratur som behandlar denna typ av
beskrivningar. Arvid Hultin benämner till exempel
i sin beskrivning av det ekonomiska tidevarvet i Finlands litteraturhistoria genomgående dylika
beskrivningar med termenortbeskrivningar.
Olika
grupper av
ortbeskriv¬
ningar och materialets
omfatt-ning
översiktligt
kan man dela in beskrivningarna i ettantal grupper med hänsyn dels till den institution
som tog initiativ till frågelistan eller
beskrivnings-planen och dels till författarensyrkesprofession.
En stormängd beskrivningar tillkom somakade¬
miskadissertationer(proexcercitio ochpro gradu-alis) vid universiteten i Uppsala, Lund,
Åbo
ochGreifswald.
Under 1700-talet kom universiteten att i ökande
grad påverkas avoch svaraemot statensutilistiska
intressen.Attuniversiteten blevpådrivande för till¬ komsten avortbeskrivningaräretttydligt utslagav denna utveckling. Ett par hundra ortbeskrivningar kom att ventileras som akademiska dissertationer inom en rad olika discipliner. Troligen författades de flestaavrespondenten,menmedåtskilliga kom¬
pletteringar av preses. Topografiska dissertationer
varunder dettaårhundradeiprincip den kategoriav dissertationer där andelen som författades av
respondenternavar somstörst.Detföll sig naturligt
förrespondenten attbeskriva sin hembygd och till
nödiga fältundersökningar var denne förstås själv
bäst skickad (Liedman 1988:120). En del av
beskrivningarna skrevs på latin. Några har i efter¬
hand översatts till svenska. Ekonomiprofessorn Anders Berch iUppsala presiderade enbart för dis¬ sertationer på svenska, vilket ingick som ett led i hans långt drivna nyttotänkande (Liedman
1986:117).
En annan grupp ortbeskrivningar utgör de som har direkt hänvisning till Vetenskapsakademiens
frågelista och blev insända till akademien.
Vetenskapsakademiens rollsompådrivande insti¬ tution i arbetet med framtagandet av ortbeskriv¬
ningar har i flera sammanhang starkt understrukits.
Man hartraditionelltocksåsettakademien och dess
Handlingar som det mest centrala forumet för publicering av och diskussioner kring ortbeskriv¬
ningar. Akademien hade onekligen betydande
ambitioner i sammanhanget. Faggotsfrågelista,det vill säga akademiens ortbeskrivningsprogram,
trycktes som ovan nämnts i dess Handlingar och
avsikten var att alla resultat skulle komma akade¬ mientillhanda förpublicering. Vid mingenomgång av Handlingarna visade det sig dock attendastett tiotal beskrivningar trycktes i denna publikation. Genom ytterligaregenomgångaravarkiveratmate¬ rial och de dagboksanteckningar som fördes vid alla sammanträden har jag kunnat konstatera att
Vetenskapsakademien endast refuserade ett par
beskriv-ningar utgjordeen högst marginell verksamhetför
akademien. Sålundaharman iVetenskapsakademi¬ en under drygt sex decennier enbart handlagt ett
tjugotalbeskrivningar.Akademiensroll ijust detta
avseende torde alltså inte alls stå i proportion till den framställning den fått i litteraturen hittills (se
t.ex. Lindroth 1978:26).
Ett stort antal beskrivningar är upprättade på
uppmaningavhushållningssällsicapen.
Hushållningssällskapens uppgift var, från och
med början av 1800-talet, att med jordbrukarna i
länetsom målgrupp bedrivaverksamhet somfräm¬
jadeflertalet grenarav den enskildahushållningen.
Förattfåenkunskapsbasattgrunda sin verksamhet
på kom flerasällskapatt upprättaplaner för ortbe¬
skrivningar. Publicerade är bland annat hushåll¬
ningssällskapens beskrivningar för Skaraborgs, Jönköpingsoch Kristianstads län.
Beskrivningar blev också upprättade av lantmä¬
tare i samband med utgivandet av sockenkartver¬
ket.
Arbetet med ett sockenkartverkförlandet inled¬
des på 1840-talet.Avsikten var att få till stånd ett
geografisk kartverk över Sverige som bl.a. åskåd¬
liggjorde markslagens arealmässiga fördelning
både kartografiskt och statistiskt, men också till exempel socknarnas bebyggelse och hydrografi
skulle kartläggas. I instruktionen för upprättandet avkartverketingickävenkravpå beskrivningartill
kartan. Dessa beskrivningar ficken bred upplägg¬
ning och omfattade inte bara olika numerära upp¬ gifter itabellformutanocksåredogörelserför sock¬ nens industriella verksamhet, invånarnas lynne,
klädedräkt, byggnadsskickoch seder, kyrkligaför¬ hållanden, olika bevillningar och fornlämningar (Hedar 1928:431). Uppläggningen var därmed i
stort sett densamma som äldre beskrivningar haft.
Sigfrid Svensson haransett attdetär genom Lant¬ mäteriverketssockenbeskrivningarsomJacob Fag¬
gots program fått sitt mest konsekventa förverkli¬ gande, vilket alltså skulle dröja hundra år(Svens¬ son 1961:12).
En rad beskrivningarharavslutningsvis tillkom¬
mit påförfattarens eget initiativ. Frågelistor, som syftade till ortbeskrivningar kunde, åtminstone
bland prästerskapet, enkelt cirkulera genom den
form av postgång som tillämpades dem emellan. Sådana kunde säkert både direkt och indirekt leda till att hugade författare satte igång ett
beskriv-ningsprojekt. Impulsenkunde ocksånå denenskil¬
degenom kännedomenomandrasbeskrivningar. Cirka500 ortbeskrivningarav varierande slagär
utgivna i tryck, därtill kommer cirka 200 beskriv¬
ningarsom utgörakademiska dissertationer.Unge¬
fär hälften avdetsammanlagda antalettryckta ort¬
beskrivningar behandlarexklusivt socknar. Därmed är uppskattningsvis en av sju socknar beskrivna. Det största antalet beskrivningar behandlar orter inom landskapen Västergötland, Småland och
Skåne. Flertaletbeskrivningar gavs ut i sin samtid menmångahar också publicerats förstunder 1900-talet i samband med attmanuskript har återfunnits
ochhembygdsintresset tilltagit.I blandannatlands¬ arkiven förvarasytterligareett stort antal opublice¬ rade manuskript.
Författarens roll
Författaren till enortbeskrivning hade förståsalltid enambitionattförmedlaobjektivkunskap. Härmed
intesagt atthan intekundevarapersonlig ochtasig friheten att vädra egna åsikteri sin text. Men hans
mål var enkunskapsom varupplysande och tjäna¬ de till nytta för till exempel Vetenskapsakademien ellerhushållningssällskapetochsom i förlängning¬ en skullegagnahela rikets väl och ve. En del för¬ fattare deklarerar samtidigt att de vänder sig till
spekulanter på prästämbeten eller kanske till och
med direkt till ortens egna invånare med sin
beskrivning. Gemensamt för författarnas strävan¬
den var dock tanken på beskrivningarnas till¬
lämplighet i någotpraktisktavseende.Nyttoaspek¬
ten präglade helagenren,speciellt i dess inledande
skede. Det var sällan frågan om att beskriva för
beskrivandets egen skull. Den presenterade kun¬
skapen borde vara möjlig att omedelbart eller i framtiden omsättai någotkonstruktivtprojekt.
Att presentera en beskrivning av den ort man hade sina rötter eller sin dagliga gärning i bör ha varitprestigefyllt. Denkunde läsas och värderasav
kollegor och författandet av ortbeskrivningar till¬
skrevs,som ovanvisats, storbetydelse.
Författarna var genomgående måna om att
beskrivningarnahadeenvetenskaplig uppläggning.
Att redogöraförortens flora och fauna i linneansk anda krävde naturligtvis någon botanisk bildning men även i andra sammanhang försökte beskrivar-navetenskapiiggörasinaiakttagelser. Det hörde till
exempel till 1700-talets ideal att kunna framställa
allehandakunskapi statistisk form, liksomattange
både kvantitativaoch kvalitativaförhållanden i så exakta siffrorsommöjligt.Men ävenvidskeplighet kunde klädas i förment vetenskapliga termer. Pro¬
sten Öller, sombeskrev Jämshögssocken år 1800, tyckte antagligen att kvast lät för banalt när han
skildrade folkets tro på Blåkullaresenärer och kal¬
lade den i stället för ett ”aero-flatiskt ridredskap”
(Öller
1800:253).Utgivarna av beskrivningarna, många gånger
samtidigt dess beställare och användare, börockså
ha ägt en viss makt över innehållet. Man kan till
exempel läsa i Vetenskapsakademiens
dagboksno-teringar från den 25/11 1767 hur innehållet i en
beskrivning blivit värderat; "Uplästes en
afDirec-teuren HUlphers insänd Beskrifning öfver
Ham-rångers Soken iGestrikland. K. Academien fandär
utiså litetOeconomiskt ellereljest instructift, utan
mästålderdomslemningar ochgissningar, atden ei tycktestjänatilHandlingarna”. Denna beskrivning publicerades aldrig. Risken att inte få sin skrift publicerad bör rimligtvis ha inverkat på vad och
hurman beskrev.
Ortbeskrivningar
som
källma¬
terial och
forskningsobjekt
Ortbeskrivningar är som källmaterial utnyttjat av flera olika kategorier av forskare. Redan samtida
geografer, historiker, statistiker, demografer, olika naturvetenskapliga forskare hämtade användbara uppgifterochkunskapurdem. För denetnologiska forskningen har beskrivningarna varit ett flitigt
utnyttjat och citerat material under disciplinens
hela existens. Dethar skattatspå uppgifteromfolk¬
ligt dräktskick, byggnadskick, folktro, folkseder
vid livetshögtider, åkerbrukochkreatursskötsel. Kortare eller längre resonemang kring ortbe¬
skrivningar förekommerbåde i äldreochmoderna¬
revetenskaplig litteratur.
De forskningsinsatser kring ortbeskrivningar somhittillsgjorts hänför sig framförallt tillattpla¬ cera in dem i sin vetenskapliga och samhälleliga kontext, vilket istorutsträckning hargjorts av lär¬
domshistoriker, men även av etnologer som till exempel Nils-Arvid Bringéus isamband med utgi¬
vandet av Sockenbeskrivningar från Hälsingland 1790-1791.
EttannatexempelärStig Appelgrensomi början
av 70-talet utkom med sin licenciatavhandling Västgötsk hembygdsforskning åren 1740-1820.
Appelgren har koncentrerat sin forskning till en utredningkring vilkapersoner som drevpå arbetet
medattfåen fullständiguppsättning beskrivningar
över alla västgötska socknar. Däremot behandlar han inte beskrivningarnas konkreta innehåll eller hur, i de här fallen, huvudsakligenprästerarbetade
sombeskrivareoch materialinsamlare.
En tredje forskareärMatsHellspongsom i
anta-logien Etnologiska beskrivningar bidragit med en
uppsats kallad Sockenbeskrivningar. Hellspong
anlägger ett långt historisktperspektiv på socken¬
beskrivningarnagenom att göranedslag i enskilda
beskrivningar mellan åren 1740 och 1947. Hell¬
spongvill tecknaenutveckling i sättetatt beskriva
och se bakomliggande faktorer till denna utveck¬
ling.
De ortbeskrivningarsom kommitut i tryck eller
nyutgåvor under 1900-talet har i flera fall försetts
med kommentarer vari ges en bakgrund till
beskrivningens tillkomst men också en presenta¬
tion av författarens biografiska data. Ibland finns dessutom kortfattade kommentarer av etnografien
som sådan.
En
källa
till
mentalitetshisto-risk
forskning
Oavsett hur frågelistorna formulerades och hur
kampanjerna drevs berodde det ytterstpå hur för¬
fattaren uppfattade sitt uppdrag när den enskilda
beskrivningen kom till. Flertalet ortbeskrivningar
har sannolikt nedtecknats av personersom uppfat¬ tade sitt uppdrag just pådetsättsom”beställaren” önskade. Man besvarade kort och koncist fråga
efterfråga påettobjektivt och ”opersonligt” sätt. Fleraortbeskrivningarrymmerocksåetturandra
aspekterintressantinnehåll somöppnarmöjlighe¬
terför nyaforskningsuppgifter ochfrågor till detta
traditionellakällmaterial. Jag syfterpå de beskriv¬ ningar där författaren ärnärvarande i sin text och
geruttryck för sinatankaroch värderingar.Gemen¬
samtför dessa författare,som är i minoritet, äratt
de troligen tolkat sitt uppdragpåett vidare sätt än dengenomsnittlige.Samtidigtsomdetillåtersigen
störrefrihet i förhållande till instruktioneranserde
ortbeskrivningen är ett gyllene tillfälle att göra detta.
Att studera beskrivarens tankevärld med
utgångspunkt i ortbeskrivningsmaterialet erbjuder Hera infallsvinklar. Genombeskrivningaravallmo¬
genslevnadssätt,näringsliv, sedermed flera förhål¬ landen på orten avslöjar författaren delar av sin
världsbild. Dethandlarommentalaprodukter (atti¬ tyder, värderingaroch såvidare) som sällan artiku¬
lerades i den offentligadiskursen.
Ortbeskrivningarna innehåller vanligtvis kapitel
med rubrikersom”Om Folket tildessPhysiskaoch
MoraliskaBeskaffenhet”, ”Innewånare”eller ”His-torica”. Idessafinnsskildringar,varierande i längd
och utförlighet, av vad som generellt betecknas som allmogens ”seder” eller ”levnadsätt”. I dessa
sammanhang kommer beskrivarens syn på allmo¬ gen till uttryck genom att förhållandena ofta
beskrivsi termeravbra/dåligt, rätt/fel och såvida¬ re. Men även i skildringarav näringsliv,jordbruk,
boskapsskötsel, fattigvård och barnundervisning,
kan beskrivaren dela med sig av sina tankar om ortsbornasförehavandengenom ställningstaganden
och bedömningar.
Jagtror attdevärderingar och attitydersomkom¬ mertilluttryck i ortbeskrivningarspeglaren syn på folket, eller allmogen, som präglades av och i sin
tur påverkade den rådande samhällsdebatten och
dominerande idéströmningar och som delades av
majoriteten av den bildade befolkningen i landet.
Med andra ord avdemsominte hörde hemma i all¬
mogeklassen, men som ofta och gärna studerade
och beskrev den.En orsak till attman redan i mit¬
ten av 1700-taletefterfrågade beskrivningarav all¬
mogenslevnadssättochlynnevartroligenattfolket uppfattades som den resurs som skulle genomföra
förbättringen avjordbruketochsom skulle utnyttja naturtillgångarna. Och under inflytande av bland
annat Montesquieus klimatlära såg man ett sam¬
band mellan människans karaktär och hennes
omgivning. Sålunda väntade man sig att finna en sämremänniskotypi områdenmeddåliganaturför¬
utsättningar, stenigaåkrarochmagraängar. Man bör kunna nå kännedom om en
ämbetsman-namentalitetgenom attstudera hurderaskognitiva
världarkommertill uttryck ibeskrivningarnaavtill
exempel allmogen. Gemensamt för destora förfat-targrupperna, det vill säga präster och lantmätare,
ärattde tillhörenkategoriavämbetsmänsommed
fåundantag haravsattnågra påtagliga spår i histo¬
rien. Vår kunskap om den ordinäre lantprästens
ellerlantmätarenstankar ochvärldsbild ärbegrän¬
sad.
Ovan påpekade jag attetnologer med flera flitigt
använtortbeskrivningari olika sammanhangföratt
skildrasakförhållanden i bondesamhället.Man har
dåvanligtvisbetraktat beskrivningarnasommyck¬
et vederhäftiga. Det är sällsynt med källkritiska
synpunkter på de uppgifter man använder. När prästen beskrev dräktskickets form och färg, stu¬
gans inredning, bondens sättatt firabröllop så har
manansetthonomgöraen korrektåtergivning. Den ofta frånvarande källkritikenkan ställasmot
de avsnittavbeskrivningarnadärallmogenssättatt varastår i fokus. Skallman likaokritisktlitapåatt denjordlöse torparenvarlat,attfolketbaratjugo år
tidigare varit oregerligt ochblodtörstigt,attbonden
var en trogen rojalist och att grannsocknens kvin¬ norhadeettgrövreochosnyggareyttreänden
egna socknens?Givetvis inte och det ärhärjag tyckeratt
ortbeskrivningarnakan ge nya, spännande infalls¬
vinklar. Den som beskriver blir tydlig genom att han definierar andra som inte är som han, andra som ibland är högst förtjänstfulla men lika ofta
klandervärda. Dettaledervidare till en mentalitets-historiskforskningsuppgift.
MariaAdolfsson, f. 1965, doktorand i etnologi vid Institutetförfolklivsforskning, Stockholmsuniver¬
Litteratur:
Appelgren, Stig, 1972: Västgötsk hembygdsforskning äreii
1740-1820.
Bringéus, Nils-Arvid (utg.), 1961; Sockenbeskrivningarfrän
Hälsingland 1790-1791.
Faggot,Jacob, 1741: TankaromFäderneslandetsKänningoch
beskrifwande. Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar.
Vol. 1. 11.
Hedar, Sam., 1928:Lantmäteristyrelsens arkiv. 1: Svenskti
lant-mäteriet1628-1928.
Hellspong, Mats, 1989: Sockenbeskrivningar. 1: Ehn, B & Klein,B(red.). Etnologiskabeskrivningar.
Hultin, Arvid, 1910: Det ekonomiska tidevarvet i Finlands
litteraturhistoria. Skrifter utgivna av Svenska litteratursäll¬
skapet94.
Liedman,Sven-Eric, 1986: Den.synligahanden.
Lindroth, Sten, 1978: Svensklärdomshistoria.Frihetstiden.
von Linné, Carl, 1906: Instruktion för resande naturforskare.
Akademiskafhandlingaf Carl Linneus.Tillsvenska språket
översattaf Th. M. Fries. I:Skrifter afCarlvonLinné utgifna
afKungl. Vetenskapsakademien 2.
Johannisson,Karin, 1988: Detmätbara.samhället. Statistikoch
samhällsdröm i 1700-talet.sEuropa.
Richter, Herman, 195.8: Geografienshistoria i Sverige intillår
1800. 1:Lychnos 1953.
Svensson, Sigfrid, 1960: Linné som ''antiquarius''. 1; RIG 4.3/1960.
Öller,Johan Jöran, 1800: BeskrifningöfwerJemshögs Sochn i Blekinge.
To
know
one’s
native land.
The tradition ofdescribing places and dis¬
tricts in Sweden during the 18th and
19th
centuriesby Maria
Adolfsson
Summary
During the 18th and 19th centuries a long succes¬ sion ofdescriptionsofdifferent places and districts
in Sweden were written. Initially this genre of descriptiveaccounts had an economic-topographi¬ cal character, but as time passed increasing atten¬ tion was given to antiquarian and folk-cultural aspectsin the descriptions.
The majority of the place and district descrip¬ tions were written by public officials, primarily
membersoftheclergyand land-surveyors. Therea¬ sonwhy thedescriptionswerecompiledwaspartly
tomeetthe needforknowledge and informationon
the part of a number of different institutions and
partly as academic dissertations - but also as a
result of the authors’own initiative.
The existenceof this genreof descriptivemateri¬ al during the period in question was to a great
extent dependenton the large number ofquestion
lists and description plans which were compiled
and which in a decisive fashion influenced which
aspectsofreality wouldbe described. Thedescrip¬
tion programmes were formulated by both institu¬
tions and by private individuals. One of the most
important description plans was, for example, the
RoyalSwedish AcademyofSciences’programme -published 1741 -for the studyof Sweden.
Generally speaking the description programmes
and theplace anddistrictdescriptionswerestrong¬
ly linkedtoeither dominating questions of interest
to society or to currently popular doctrines. One
driving forcewas the desiretocompileknowledge
about Sweden which was both relevant anduseful
tosociety.Thequestion listsand thecontentsof the
majorityof the place anddistrictdescriptions in the
mid-18th century reflect above all the strong and
distinctive economic interests which the ideas of
mercantilism entailed. The authors fulfilled their
obligations to society and delivered descriptions
concerningtheeconomy ofaplaceordistrict-that
istosayitsresourcesand howtheywereeither uti¬
lized orneglected. Otherconsiderable use-orienta¬ ted interests which are emphasized in the descrip¬ tionsare, forexample,CarlLinné’s botanyand, as
time passed, the ever-increasing passion for the
improvement of agriculture. During the course of
the 19thcentury thedocumentation of the folk-cul¬
turebecame regarded as an increasingly important task.
Theplaceanddistrictdescriptions contain much-usedsourcematerial,notleastin thefield of ethno¬ logical research. Mentality history presents the
opportunity of posing new questions to the place
anddistrictdescriptionssincemanyof theirauthors
did not content themselves with solely registering
differentconditions butwent onto supplement the
descriptionswith theirown evaluations and judge¬
