Efter några år av relativt stark positiv utveckling för den svenska järvstammen visar den senaste populationsberäkningen att järvstammen kan vara stabil eller att den minskar något. Ser man i ett längre perspektiv har trenden varit att järvpopulationen ökat i Sverige, främst i skogsområdet nedanför fjällen. Antalet beräknade järvar i Sverige ligger strax över referensvärdet för järv på 600 järvar som utgör del i bedömning av gynnsam bevarandestatus för järven.
Antalet dokumenterade föryngringar under inventeringarna har det senaste två åren har dock minskat. Minskningen kan bero på flera faktorer. En förkla-ring kan vara att minskningen är ett resultat av en ny inventeförkla-ringsmetodik för järv infördes under 2013. Ytterligare undersökningar behövs för att säkerställa om förändringar och trender är kopplade till förändringar i inventeringsmetodik eller om det är fråga om en reell minskning av antalet järvar som kan bero på till exempel ökad skyddsjakt.
Järvstammen i Sverige
– stabil eller något minskande
Efter några år av relativt stark positiv utveckling för den svenska järvstammen antyder
den senaste populationsberäkningen 2014 att järvstammen kan vara stabil eller att den
minskar. Beräkningen visar att det fanns omkring 647 (502–867) järvar i Sverige och
omkring 990 (806–1 264) järvar i Skandinavien.
ROVDJURSINVENTERING
JÄRV
VINTERN 2013/14
Övervakning och
inventering av rovdjur
Sedan 2012 inventeras järv och lodjur med hjälp av en gemensam metodik för Sverige och Norge. Under 2014 blev även gemensam metodik för björn och varg klar. Rovdjursstammarna inventeras årligen för att veta hur stora stam-marna är och var rovdjuren finns. Kunskapen om djuren är nödvän-dig för att kunna genomföra en hållbar och långsiktig viltförvalt-ning och utgör bland annat grund för beslut om jakt, för förebyg-gande åtgärder och för ersättning till samebyarna för förekomst av rovdjur. Björn Varg Lodjur Järv 800 700 600 500 400 300 200 100 0 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 POPULATIONSUTVECKLING JÄRV
Populationsberäkningarna baserade på faktiska data anger att det 2014 fanns runt 990 (806–1 264 95 % CI) järvar i Skandinavien varav cirka 647 (502–867 95%CI) i Sverige. I Sverige är intervallet för osäkerheten, utifrån ingående data, beräknad till mellan 502 och 867 järvar. I Norrbotten har länsstyrelsen angett att det på grund av bristande inventeringsförhållanden varit svårt att få tillfredsställande inventeringsresultat. I en populationsuppskattning där antalet järvföryngringar korrigeras med resultat från tidigare tre års inventeringsresul-tat i berörda områden så uppskattas den svenska delen av beståndet till 708 järvar (95% CI = 582–910). I jämförelse med andra populationsberäkningar hos vilda djur världen över är denna osäkerhet att anse som relativt liten.
Eftersom beräkningarna inte fullt ut bygger på samma data som tidigare beräkningar så är de inte fullt jämförbara med tidigare publicerade skattningar. På grund av förändringar i regelverk och uppföljning av inventeringarna är tillväxttakten för järvstammens utveckling därför svår att beräkna.
Hur vet man hur många järvar det finns
För att göra beräkningar av den totala järvpopulationen måste inventerings- resultaten som mäts i föryngringar (hona med ungar) räknas om till antal indi-vider. Dessutom behöver man uppskatta hur stor andel av föryngringarna som inte återfunnits under inventeringen. Under dessa beräkningar tas hänsyn till rådande inventeringsmetodik, inventeringsförhållanden och inventeringsinsats. Därefter används omräkningsfaktorer för att uppskatta hur många individer detta motsvarar i den totala populationen. Populationsberäkningen är grundad på de inventeringar som genomförts i respektive län.
Var finns järvarna
Från att i huvudsak vara knuten till fjällområdet samt gränslandet mellan skog och fjäll har järven börjat återetableras i skoglandskapet och förekommer nu allmänt i Sverige från norra delarna av Värmland, Dalarnas och Gävleborgs län och norrut. Fast förekomst genom föryngring har konstaterats i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Dalarna och Västernorrland. Regelbunden förekomst av järv har dokumenterats inom Värmlands och Gävleborgs län, tillfällig före-komst har dokumenterats i Örebro län. Utbredningsområdets tyngdpunkt har sakta men säkert förskjutits från fjällområdet till skoglandet såväl öster som söder ut (se karta).
NATURVÅRDSVERKET 106 48 Stockholm Tel: 010-698 10 00 www.naturvardsverket.se
FAMILJEGRUPPER JÄRV Inventering vinter 2014. Järv inventeras från 1 februari till 31 juli.
KÄLLA: VILTSKADECENTER OCH ROVBASE
Säkra eller dokumenterade familjegrupper 40 30 20 10 0 2002/03 2003/04 2004/05 2005/06 2006/07 2007/08 2008/09 2009/10 2010/11 2011/12 2012/13 2013/14 Skyddsjakt Övrig dödlighet ANTAL DÖDA JÄRVAR
Hur används inventeringsresultaten
Inventeringarna ger kunskap om rovdjursstammarnas storlek, var de lever och hur stammarna utvecklas över tiden. Bra underlag är nödvändiga för att det ska vara möjligt att bedriva en ansvarsfull och långsiktigt hållbar förvaltning av de stora rovdjuren. Inventeringsresultaten ska ge underlag för uppföljning av nationella och regionala mål för rovdjursstammarnas status och utveckling och ligger bland annat till grund för ersättning för rovdjursförekomst till samebyar och beslut om jakt samt för planering av skadeförebyggande åtgärder.
Så här inventeras järvarna
Inventering av järv pågår i huvudsak från 1 februari till 31 juli. Det finns i huvudsak tre metoder som används för att få information om järvstammens storlek, utbredning och dynamik:
1. Inventering av järv vid föryngringslokaler (områden där järvar har sina lyor).
2. DNA-analyser utifrån insamlat biologiskt material
3. Utfall från skyddsjakt och information från andra döda järvar.
Inventering av järv vid lyor bygger i huvudsak på att registrera föryngringar (honor med ungar). Järvarna spåras när det är snö i syfte att hitta de lyor där honorna har fött ungar under vintern. Lyorna besöks sedan vid ett flertal till-fällen för att dokumentera järvens aktivitet vid lyan och för att säkerställa att det är en lya med ungar och inte t ex en plats för lagring av kött eller en dag- lega. Till hjälp vid inventering av lyor används även övervakningskameror som järven själv utlöser. Kamerorna placeras en bit från lyans öppning och järvarna kan därefter lämnas ostörda fram till det att kameran hämtas. För att resulta-ten ska vara möjliga att granska för utomstående krävs det även att länsstyrel-sens fältpersonal dokumenterar observationer med foton och spårningen med en GPS-logg. Foton och logg ska registreras i databasen Rovbase.se.
Dessutom används även direkta observationer av järvhonor med ungar, data om föryngringar från pågående forskningsprojekt och inrapporterade döda järvungar, inklusive de som fälls under jakt.
En annan metod som används som komplettering till att leta lyor är att samla in biologiskt material i form av hår eller sekret men framförallt spillning. Detta biologiska material används för att göra DNA-analyser för identifiering av individer. Resultatet kan därefter användas för att beräkna hur många jär-var som återfinns i populationen. Eftersom att jär-varje järvindivid bär på ett unikt DNA kan detta användas för att dels avgöra hur många individer som hittas under inventeringarna men även för att beräkna den andel järvar som finns men inte återfunnits under inventeringarna. Utifrån resultatet av inventeringen går det att beräkna hur många järvar som det finns totalt i landet.
Resultatet från DNA analyser och döda järvar finns tillgängliga för alla på www.rovbase.se
Databaser för inventering
I arbetet med rovdjursinventering-arna har viltförvaltningen tillgång till den gemensamma norsk-svens-ka databasen Rovbase. För närva-rande pågår ett utvecklingsarbete med att göra de inventeringsdata som inte omfattas av sekretess till-gängliga även för allmänheten och redan nu finns en mängd informa-tion om döda djur och dna-prover tillgängliga
www.rovbase.se
För att omhänderta allmänhetens observationer har Rovdata i Norge i samarbete med Naturvårdsverket utvecklat den gemensamma data-basen Skandobs med tillhörande mobilapp där vem som helst kan rapportera observationer av stora rovdjur.
www.skandobs.se
NATURVÅRDSVERKET 106 48 Stockholm Tel: 010-698 10 00 www.naturvardsverket.se
ISBN 978-91-620-8715-9 FOTO Ola Jennersten/Naturfotograferna/IBL (järv), Magnus Nyman (lodjur), Kristoffer Sahlén (björn), St
affan W
idstrand (varg)
Vem gör vad i inventeringsarbetet
Flera myndigheter och organisationer är delaktiga i rovdjursövervakningen. Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för att reglera hur inven-teringsarbetet ska genomföras samt för att fastställa och granska de årliga inventeringsresultaten.
Länsstyrelserna ansvarar för inventeringarna av järv och de andra stora rovdjuren på regional nivå. Länsstyrelsen dokumenterar och kontrollerar de rovdjursobservationer som har betydelse för inventeringsresultaten. All doku-mentation sparas i databasen Rovbase. Länsstyrelsernas rovdjursinventeringar i renskötselområdet bedrivs i nära samarbete med landets 51 samebyar som är delaktiga i inventeringarna av stora rovdjur i fält.
Svenska Jägareförbundet bidrar också i inventeringsarbetet bland annat genom att registrera rovdjursobservationer i samband med jakten och bistå länsstyrel-sen i inventeringar.
Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) samlar in data och prover från döda rovdjur så att andra myndigheter och institutioner får de data och prover som efterfrågas.
Evolutionsbiologisk Center vid Uppsala Universitet, EBC, har idag uppdrag att analysera och sammanställa resultat av DNA-analyser av prover från järv i samarbete med Norsk institutt for naturforsknings, NINA:s genetiska labora-torium.
Viltskadecenter och granskar inventeringsresultaten i dialog med länsstyrel-serna och sammanställer inventeringsresultaten på nationell nivå. Viltskade-center verkar även för en Skandinavisk samordning i samarbete med rovdata Allmänhetens syn- och spårobservationer av stora rovdjur utgör en mycket viktig del av inventeringsunderlaget och alla som vill kan bidra
