Malmö högskola
Lärarutbildningen
Barn unga samhälle
Examination 15 hp
Ett omöjligt uppdrag?
Konstruktioner av läraryrket i Lärarförbundets
facktidning
Mission impossible? Constructions of the teaching profession in the
Swedish Teachers’ Unions trade publication
Katla Gudmundsdottir & Daniel Scotford
Inlämningsdatum:2012-11-02
Handledare: Peter Lilja Examinator: Gitte Malm
Abstract
This study sets out to investigate how the roll of the teacher is constructed in the Swedish Teachers’ Unions trade publication. Based on the theory of social constructionism we have used the method of critical discourse analysis to establish dominant trends and patterns in how the roll of teacher is constructed in editorials in Swedish Lärarnas Tidning. We have established that the conflict between a modernist school tradition and a postmodern society has resulted in a dominant, traditional teacher discourse which is being simultaneously challenged by both a market-orientated discourse and a professionalization discourse. Furthermore, we attempt to highlight how these ‘ideal’ constructions can create problems in terms of identity construction for teachers. Aside from a process of professionalization, teaching has also undergone an
intensification in terms of workload in a period of incessant education reform, with new
tasks being handed down without any of the older tasks disappearing. According to the Swedish Teachers’ Union this has rendered teaching something of a “mission impossible”.
Key words: Discourse, identity construction, professionalization, Swedish Teachers Union, teaching
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
2. Teori ... 3
2.1 Socialkonstruktivism ... 3
2.2 Diskurs ... 5
2.3 Kritisk diskursanalys ... 6
2.4 Faircloughs kritiska diskursanalys – En tredimensionell analysmodell ... 7
2.5 Media som medkonstruktör av verklighet ... 8
3. Tidigare forskning ... 9
3.1 Lärarkonstruktioner: perspektiv utifrån ... 9
3.2 Lärare om läraryrket: perspektiv inifrån... 11
3.3 Professionalisering - den professionella läraren ... 13
3.4 Ett yrke i förändring ... 15
4. Metod ... 18 4.1 Metodval ... 18 4.2 Kritisk diskursanalys ... 19 4.3 Urval ... 20 4.4 Genomförande ... 21 4.5 Validitet ... 21
5. Resultat och analys ... 23
5.1 En utmanad yrkesroll ... 23 5.2 Lösningsstrategier ... 26 6. Slutsatser ... 33 7 Diskussion ... 34 8. Reflektion ... 37 Referenser ... 38
1
1. Inledning
Det senmoderna samhället kännetecknas av ett ständigt informationsflöde från olika medier. Nyheter från hela världen levereras inom sekunder genom TV, radio, virtuella dagstidningar och sociala medier (Castells 2000). Mycket av den information vi konsumerar, bidrar till vår förståelse av den värld vi lever i. I många sammanhang representerar olika medier de enda informationskällor en del människor har för att kunna bilda sig en uppfattning om olika händelser och fatta beslut som kan påverka deras liv. Ett ständigt återkommande debattämne i svensk media är den svenska skolan och huruvida den bör ändras eller förbättras. Den bild av skolan som ges är därmed väsentlig för hur föräldrar, elever, lärare och allmänheten föreställer sig den svenska skolan.
I sin artikel i Pedagogiska Magasinet förklarar Leif Mathiasson, tidningens chefredaktör, att ”[m]ed imponerande målmedvetenhet och […] uthållighet har den hårt vinklade och tendentiösa bilden av den havererade svenska skolan matats ut i offentligheten” (2011). Vidare menar Mathiasson att den negativa bild som har skapats i svensk massmedia numera accepteras som verklighet. Han avslutar sin artikel med att fråga hur den konstanta svartmålningen av den svenska skolan kan påverka de som är verksamma i skolorna runt om i Sverige. Lärare har sina egna facktidningar, som t.ex.
Pedagogiska Magasinet, Lärarnas tidning och Skolvärlden, där de kan driva sina
politiska frågor och ge sin egen bild av vad det innebär att vara lärare i dagens Sverige. Givetvis riktas facktidningar framförallt mot egna medlemmar men de har en viktig funktion i och med att de fungerar också som förmedlare av yrkesbilden till allmänheten. Hur lärare väljer att beskriva sitt yrke för varandra och allmänheten är en intressant fråga att undersöka.
Under de senaste två decennierna har svensk skola genomgått en enorm förändringsprocess, en process som fortfarande pågår. I början av 1990-talet introducerades en ny styrningsmodell för skolan. Skolstyrningen övergick från en centraliserad byråkratisk modell till en decentraliserad, lokalbaserad modell med fokus
2
på målstyrning och en strävan mot ökad professionalitet. Synen på undervisning har förändrats från den av en lärare som förmedlar kunskap från bakom katedern till en mer demokratisk, kollaborativ undervisningsmetod i form av lärarlag och ökat inflytande för elever och föräldrar. Utöver det har vi bevittnat en marknadisering av skolan sedan det fria skolvalet infördes. Nya krav ställs på skolor att locka till sig de bästa eleverna. Alla dessa faktorer har lett till en intensifiering av lärares arbete i form av dokumentation, administration, ökat ansvar för elevers sociala välbefinnande samt utökat kontakttid med både kolleger och föräldrar. En förandrad lärarroll har givetvis en stor betydelse för hur lärare skapar sin egen yrkesidentitet (Carlgren & Klette, 2008; Hargreaves, 1998).
1.1
Syfte och frågeställningar
Syftet med detta examensarbete är att, genom kritisk diskursanalys, undersöka vilka diskursiva konstruktioner av svenska lärare som uppenbarar sig i Lärarförbundets egen facktidning. Dessutom vill vi ta reda på vilka problem, förbättringsområden och möjligheter som skildras i diskurser om lärare i den svenska skolan.
Vad är det för lärardiskurser som framställs i ledarartiklar i Lärarnas tidning?
Vad är de huvudsakliga problem, förbättringsområden och möjligheter som skildras?
3
2. Teori
Som nämnts i föregående avsnitt handlar denna undersökning om att granska hur texter från medierna upprätthåller, utvecklar eller, helt enkelt, skapar en viss bild av lärare. Begreppet text kan stå för många olika slags källor, som t.ex. personliga brev, officiella dokument och massmediedokument Enligt Bryman (2002) har begreppet text tidigare används som synonymt med ”skrivet dokument” men idag har begreppets användning utvecklats till att beskriva olika företeelser som kan beskriva verkligheten. I detta arb-ete syftar vi på artiklar ur facktidningar när vi pratar om en text.
Språket är ett system för kommunikation som förmedlas med talat språk, teckenspråk eller skrift. Alla dessa språk är ekvivalenta medium av språklig kommunikation (Fairclough, 2001). Begreppet kan betyda två saker, men de skiljer sig åt. Det gäller det mänskliga språket som företeelse och det enskilda språket inom en avgränsad grupp människor, som t.ex. svenska, engelska, eller spanska. I vårt arbete syftar vi på den förstnämnda betydelsen, alltså språket som förmedlare och skapare av mening och åsikter (Hall, 1997). I kommande avsnitt förklarar vi den teoretiska grundsynen för arbetet.
2.1 Socialkonstruktivism
Detta arbete har sin teoretiska grund i den socialkonstruktivistiska världssynen. Att förklara vad som menas med socialkonstruktivism är ingen enkel uppgift eftersom begreppet är mångtydigt. En väldigt förenklad förklaring vore att verklighet, det vill säga vissa fenomen som vi accepterar som existerande som inte kan bara ”önskas bort”, är konstruerade i ett samspel mellan olika sociala aktörer (Berger & Luckmann, 1991:13). Beskrivningen ovan kan förtydligas med hjälp av Vivien Burr (2003:2ff) som förklarar socialkonstruktivism i termer av en familj. Hon menar att även om det
4
förekommer en familjär likhet mellan de olika familjemedlemmar, finns det inga utmärkande drag som alla tillhörande har. Samma sak gäller socialkontruktivism, nämligen att det finns likheter i olika tolkningarna av socialkonstruktivism men inget karakteristiskt drag som alla delar. Därmed föreslår hon att ett socialkonstruktivistisk tillvägagångssätt kan kännetecknas av en eller flera av följande fyra antaganden:
- En kritisk inställning till det för-givet-tagna - Det gäller att vara kritisk till uppfattningen att det finns vissa sanningar som är baserad på objektiv observation av världen
- Kunskap är historiskt och kulturellt specifik - Vårt sätt att förstå världen präglas av och produceras i de sociala och ekonomiska omständigheter vi befinner oss i. Det som vi anser här och nu som sanning behöver inte vara sann för någon annan eller, som Berger och Luckmann uttrycker det, ”what is ’real’ to a Tibetan monk may not be ’real’ to an American businessman” (1991:15).
- Kunskap upprätthålls i sociala samspel - Det är genom dagliga interaktioner mellan sociala aktörer som vår verklighet produceras och upprätthålls.
- Kunskap och sociala handlingar hör ihop – Varje enskild social konstruktion medför olika handlingar från människor (Burr, 2003:2ff).
Alla dessa karakteristiska drag är av betydelse när konstruktioner av lärarrollen i facktidningar undersöks. För att sammanfatta kan det sägs att ett socialkonstruktivistiskt tillvägagångssätt utmanar oss att komma ihåg att det inte finns några objektiva sanningar om vad det innebär att vara lärare, att vi bör håller oss kritiska till de konstruerade sanningar vi möter eftersom de är kulturellt och historiskt specifika. Lärare skapar sina identiteter i ett samspel mellan egna föreställningar och olika sociala aktörer såsom media. Detta leder till att lärares upplevda handlingsalternativ är påverkade och begränsade av den verkligheten som skapats.
Berger och Luckmann inleder sin studie med att enkelt argumentera att ”reality is socially constructed and that the sociology of knowledge must analyze the process in which this occurs” (1991:13). Syftet med detta arbete är att belysa vilka verkligheter som konstrueras när det gäller lärare genom att just analysera de processer, i det här fallet genom tolkning av mediatexter, i vilka dessa verkligheter skapas.
5
2.2 Diskurs
Diskursbegreppet har beskrivits i många texter som komplext och svårdefinierat för att det har kommit fram ur traditioner där begreppet används för olika syften. Begreppet har utvecklats från att enbart vara språkvetenskapligt och lingvistiskt kopplat till en bredare användning vilket inkluderar innehållsanalys (Wiklund, 2006).
Diskurser förekommer överallt och begreppet diskurs handlar om sättet att tala om något. Det utgörs av vad ett samtal handlar om, vem som talar och skriver med auktoritet, vem som lyssnar till det sagda, vad som inte blir sagt och vem man ignorerar (Stensmo, 2002). Detta innebär att det finns olika mönster i språket. Dessa mönster uppstår överallt i olika sociala sammanhang i samhället, t.ex. inom politik, inom hälsa/friskvård och inom utbildning. Således skapar och formar språket den sociala verkligheten. (Bryman, 2002).
Foucault, fransk filosof som oftast nämns i samband med begreppet diskurs, menar att det är viktigt att vara medveten om att det är möjligt att få olika resultat i undersökningen av en diskurs, beroende på frågor som ställs och olika inställningar till ämnet. Detta leder till att resultatet inte är den givna sanningen, utan bara en variant av många. Det som undersöks blir alltså hur verkligheter representeras inom diskursen (Bryman, 2002). Diskurser är dock även produktiva. Det handlar inte bara om att belysa det negativa. Diskurser är nyskapande och ger oss mening, samt hjälper de oss att förstå olika sammanhang. Det kan handla om dagens diskurser, andra som funnits sedan långt tillbaka som historiska traditioner. Man kan slutligen sammanfatta att begreppet diskurs är ett bestämt sätt att tala om världen (Winther Jörgensen & Phillips, 2000). Det viktiga i detta sammanhang är att betona ett bestämt sätt. T.ex. när man diskuterar identiteter – att ge sig själv eller någon annan en identitet, innebär med nödvändighet att man talar om vad man inte är, således medför identiteter att ta avstånd från något annat – vad man står emot. Dock hade våra synsätt och identiteter kunnat vara annorlunda. De formas och förändras med tiden och våra personligheter är diskursivt skapade och kulturellt förstådda (Börjesson, 2003). Verkligheten är alltså inte ”fast” eller ”sann”.
6
2.3 Kritisk diskursanalys
Den kritiska diskursanalysen lägger fokus på betydelsen som språket har som maktresurs, kopplad till synsätt på hur samhället ska se ut och på sociokulturella förändringar (Bryman, 2002). Med denna metod försöker man finna samband och knyta ihop språket och dess tillämpningsformer med makt och sociala olikheter i samhället.
Genom att använda sig av en kritisk diskursanalys är man mer öppen för idén om en pre-existerande fysisk verklighet som hindrar den individuella handlingsfriheten än om man valt ”vanlig” diskursanalys. Diskursanalys innehåller flera dimensioner än bara en textanalys, som handlar om i sin tur att analysen inkluderar exempelvis sociala praktiker (Wiklund, 2006). Som kritisk diskursanalytiker försöker man hitta mening inom specifika händelser och som hjälp kan man använda Phillips och Hardys lista över analytiska infallsvinklar inom kritisk diskursanalys. Man undersöker hur:
diskursen kom att få en speciell mening i dag då den för fyrtio eller femtio år sedan kanske hade en helt annan mening eller ingen mening alls
diskursen bygger på och påverkar andra diskurser
diskursen konstrueras via texter (till exempel tidskrifts- eller tidningsartiklar)
diskursen ger mening åt socialt liv och gör vissa aktiviteter möjliga, önskvärda eller oundvikliga
vissa aktörer utnyttjar diskursen för att legitimera sin position och sina handlingar (Bryman, 2002).
Dessa punkter visar således att kritisk diskursanalys innehåller en undersökning av varför vissa meningar eller betydelser blir priviligierade eller tas för givna, medan andra marginaliseras. Diskursen ger, med andra ord, inte bara en förklaring av vad som sker utan den är även en process med vars hjälp mening skapas, vilket leder till att man frågar sig vem som använder språket samt hur, varför och när (Bryman, 2002).
I närmast följande avsnitt beskriver vi Faircloughs tredimensionella analysmodell som vanligtvis används när en analys av en specifik diskursföreteelse görs.
7
2.4 Faircloughs kritiska diskursanalys – En
tredimensionell analysmodell
I
den tredimensionella analysmodellen beskriver Fairclough den sociala verklighetens språkliga utvecklingar med hjälp av tre dimensioner – text, diskursiv praktik och social praktik. I textdimensionen görs en granskning av konkret innehåll, struktur och mening i den text som undersöks. I den andra dimensionen, diskursiv praktik, görs en granskning av själva interaktionen som används för att kommunicera mening och åsikter (Bryman, 2002). Här har Fairclough betonat vikten av att vad det är för sorts text och vad det är som inte uttalas, vilka som är aktiva och om den bara kommer användas inom en speciell diskurs eller i flera olika sammanhang (Fairclough, 2001). Diskursiv praktik innebär hur texter skapats och sprids samt hur användningen ser ut.Den sista dimensionen, social praktik, handlar om maktrelationer och den diskursiva praktikens ideologiska effekter. Den sociala praktiken är en omfattande vidgning av själva diskursbegreppet. Det betyder hur relationerna mellan text och diskursiv praktik ser ut på ett yttre och bredare plan (Wiklund 2006). Man analyserar om den diskursiva praktiken återskapar eller förändrar den befintliga diskursordningen och belyser vilka konsekvenser det har för den sociala praktiken.
8
2.5 Media som medkonstruktör av verklighet
Vanligtvis hade detta avsnitt placerats bland tidigare forskning. Vi anser, dock, att genom att placera det här kan det bidra till en konkretisering av hur ovanstående teorier påverkar vår vardag.
Varför det som skrivs i lärares facktidningar är av relevans för denna studie är en viktig fråga att besvara. Det handlar framförallt om medias roll som kommunikatör och skapare av verkligheter i vårt samhälle. Som tidigare nämnts har dags- och facktidningar, och deras virtuella motsvarigheter, förmåga att nå människor, ofta som enda informationskälla, för att informera om en tragisk händelse inträffat eller diskutera ett politiskt beslut som har fattats. Det bör dock påpekas att ett medvetet val alltid görs om vad som skrivs, vilka som får sin röst hörd, vilka röster tycks vara av mindre värde och vilka slutsatser som kan dras. De bilder våra tidningar förser oss med är tolkningar av verkligheter. Falkheimer (2001:150) förklarar detta på följande sätt: ”Det som når mottagarna i […] mediekommunicerade processer är alltid en bild av verkligheten som någon konstruerat utifrån olika normer, syften och idéer”. Den brittiske kulturteoretikern och sociologen Stuart Hall använder begreppet representation för att åskådliggöra fenomenet. Med representation menar han att mening inte är någonting som hittas eller upptäcks utan snarare någonting som skapas eller konstrueras genom språket (Hall 1997: 5) Begreppet representation är centralt i både Berit Wigerfelts (2011) och Matilda Wiklunds (2006) studier om svenska dagstidningar och deras förhållande till den svenska skolan. När det gäller vilken roll media har, förklarar Wigerfelt (2011:84) att ”[e]ftersom media har stor genomslagskraft betyder detta att de besitter stor makt över hur verklighet ska beskrivas och tolkas. Det utgör en viktig källa för våra föreställningar om vad som är bra eller dåligt, normalt eller onormalt”.
Wiklund (2006:67) förklarar mediernas relevans med att ”[de] fyller en viktig funktion i offentlig meningskonstruktion när det gäller lärare, skola och utbildning”. Hon menar att de budskap som framförs i medierna om skola och utbildning inte överförs direkt till allmänheten eftersom mottagarna själva också är aktiva skapare av mening, däremot har medierna fortfarande en central plats i informationssamhället som medkonstruktör av verkligheter.
9
3. Tidigare forskning
I följande avsnitt ger vi en överblick över tidigare forskning gällande konstruktionen av olika läraridentiteter utifrån både lärares eget perspektiv men också hur olika lärarkonstruktioner skapas i svensk media. Utöver det diskuterar vi mer allmänt hur mediatexter kan vara medaktörer i skapandet av verkligheter1. Vidare åskådliggör vi vilka förändringar som pågår i läraryrket och hur dessa förändringar påverkar lärares möjlighet att skapa en definitiv yrkesidentitet. Slutligen kommer en av dessa förändringar, professionalisering, undersökas närmare eftersom processen är en framträdande del av Lärarförbundets arbete och en punkt vi återkommer till i analysen.
3.1 Lärarkonstruktioner: perspektiv utifrån
Mediernas, och mer specifikt dagstidningen Dagens Nyheters roll i den politiska skoldebatten diskuteras av Wiklund (2006) i hennes avhandling Kunskapens fanbärare:
Den goda läraren som diskursiv konstruktion på en mediearena. Hon konstaterar att
bilden som skapas är av en skola i förfall. Vidare undersöker hon hur bilden av ”den goda läraren” skapas i media. Utöver dessa två frågor menar hon att utbildning och skola numera är en ytterst politisk fråga. I samband med en medialisering av svensk politik har även skoldebatten medialiserats. Medialisering kan beskrivas som ”en utveckling där allt fler samhälleliga faktorer och fenomen i allt högre grad anpassat sig och anpassats efter mediernas centrala position som kommunikativa eller diskursiva praktiker” (Wiklund, 2006:67). Det är framförallt genom medierna som de politiska
1 Vi har valt att konsekvent använda ”verkligheter” i pluralform i detta arbete. Vi anser att detta är i linje
med den teoretiska grundsynen vi använder oss av, nämligen att det inte finns ”en verklighet” utan många olika som är konstruerande samt historiskt och kulturellt specifika. Ett alternativ skulle kunna var att använda citationstecken varje gång ordet ”verklighet” används. Vi anser dock att detta skulle skapa förvirring och, rent kosmetiskt, se lite konstigt ut.
10
partierna framför sina budskap om utbildning, oftast med en idé om skolan som ”startpunkt” för att lösa olika samhälleliga problem. Fackförbundens ledarsidor har följt med i denna utveckling.
Medialisering av den svenska skoldebatten belyser hur mediernas makt kan utövas på två liknande, men ändå skilda plan, nämligen vad som faktiskt blir till nyheter och hur dessa nyheter framställs. När det gäller både dessa faktorer är begreppet ”gatekeeping” betydelsefull. Wiklund beskriver en gatekeeping eller grindvaktande som ”de processer, personer eller positioner som gör urval”. Det handlar inte enbart om urval av nyhetsstoff utan även ”all bearbetning som sker när information behandlas och blir till en mediatext” (Wiklund, 2006:69). Återigen framstår det tydligt att medierna har makten att forma den politiska skoldebatten, hur olika budskap presenteras, vilka röster som hörs och, minst lika viktigt, vilka som inte hörs.
Judyth Sachs (2001) belyser att framställningen av den goda läraren sker i flera olika sammanhang. Hon beskriver två begrepp som har blivit två styrande diskurser om den goda läraren. Det första begreppet, styrningsprofessionalism, handlar om att styrningen i den offentliga sektorn är lösningen på alla problem där de goda lärarna är de som lyckas bäst i läraryrkets alla områden. I det andra begreppet, demokratisk professionalism, handlar diskursen om hur man tillsammans, alla inblandade inom skolväsendet har ett gemensamt ansvar. Diskurserna i sig skapar två olika former av läraridentitet, där den första, styrningsprofessionalismen skapar en identitet där de mest offentliga, som ekonomi och politiska beslut, formar lärarnas professionella identiteter, den enskildes men även den gemensamma bilden av lärarens profession (Sachs, 2001). Den identitet som skapas kan ses som en företagsam läraridentitet, där frågor om ansvar, ekonomi, effektivitet och användarbarhet är betydelsefulla för hur denna lärare bygger upp sin professionella identitet (a.a.). Den demokratiska professionalismen skapar i sin tur en effektiv och aktiv profession där allt går ut på samarbete. Professionalismen ger förutsättningar för den sedvana samhällsutvecklingen, då dessa läraridentiteter präglas av samverkande kulturer i deras arbetsmetoder. Man skulle kunna se professionalismen som en strategi för att utveckla organisationen och kompentensutvecklingen (a.a.).
Dessa olika former av lärarkonstruktioner är ett tydligt sätt att försöka beskriva de dominerande diskurserna. Konstruktionen av den ”goda” läraren handlar om hur professionell läraren är i arbetet med eleverna, t ex. när läraren ska dokumentera elevernas resultat, hjälpa eleverna med olika svårigheter och problem, både i skolan och utanför och även planering inom olika ämnen. Bilden handlar om att vara så effektiv
11
som möjligt. Den enskilda skolan blir därmed ett attraktivt val på arbetsmarknaden för andra goda lärare (a.a.)
3.2 Lärare om läraryrket: perspektiv inifrån
Persson & Tallberg Broman (2002) förklarar i sin artikel Det är ju ett annat jobb! att både förskollärare och grundskollärare anser att läraryrket har förändrats markant på senare år och framförallt grundskollärarna upplever denna förändring som något negativt. De intervjuade upplever att det sociala ansvaret de bär ha ökat betydligt medan möjligheten att ta just detta ansvar anses ha minskat på grund av bl.a. förändringar i styrning av skolan, decentralisering, ekonomiska åtstramningar och ansvarsfördelning mellan hem och skola. De beskriver ”ett helt annat jobb” som präglas av ”mångsyssleri” dvs. mer socialt arbete med elever, mer kontakt med vuxna både i form av kollegor också föräldrar. Den dystra bilden som målats ovan belyses i följande citat från en intervjuad grundskollärare:
Det är inte alls samma yrke. Tyvärr är många gånger undervisningen sekundär i sammanhanget. Det är otroligt som det har förändrats. Resurserna och hela synen på lärare, har gått till det sämre. Ingenting har gått till det bättre, till det positivare, jag kan inte komma på någonting som har blivit bättre, det är ju hemskt (Persson & Tallberg Broman, 2002:262).
Utöver en enighet om hur arbetet har förändrats, är båda grupperna överens om att deras yrkesstatus har försämrats på grund av en ökning av arbete av en mer social, fostrande karaktär. De kraven som dagens lärare ställs inför strider mot deras ”djupt rotade föreställningar om det egna yrket” (Persson & Tallberg Broman, 2002:263), nämligen att planering och genomförande av undervisningen betraktas som fundamentalt i läraryrket och andra uppgifter inte bör ta tid från det.
Sara Irisdotter (2006) analyserar i sin avhandling Mellan tradition, demokrati och
marknad lärarkonstruktioner utifrån ett etiskt perspektiv. Eftersom hennes empiriska
material, som består av gruppintervjuer med lärarlag, är förhållandevis litet menar Irisdotter att de tre lärardiskurser hon identifierar ska betraktas som lokala. Irisdotter (2006:64) citerar Hursh för att förklara att lärardiskurserna fortfarande måste förstås som betydelsefulla eftersom ”how teachers talk about teaching reflects the discourse of the larger society”. Det är värt att påpeka att de tre diskurserna inte är helt skilda utan
12
snarare sammanlänkade.
Den första diskursen Irisdotter presenterar döper hon till en konventionell,
traditionellt dominerande lärardiskurs vilket hon förklarar som ”den diskurs som
reproducerar väl etablerade föreställningar, värderingar, attityder och förhållningssätt” (2006:65). Vidare förklarar Irisdotter att en traditionellt dominerade diskurs är svårdefinierad eftersom olika värden och ideal har varit rådande under en längre tidsperiod och därmed upplevs som självklarheter inom läraryrket. Däremot påpekar hon att den konventionella lärardiskursen, och de normer, ideal och förhållningssätt som förknippas med den, präglas av en modernistisk, mångårig skoltradition. Detta antyder att lärare tenderar att se nya arbetsuppgifter som onödiga och snarare som i öppen konflikt med det som är det verkliga arbetet för verksamma lärare, nämligen planering och genomförande av undervisning. Här ser vi en tydlig koppling mellan Irisdotters arbete och de lärardiskurser beskrivna i den ovannämnda artikeln av Persson & Tallberg Broman.
Det konstaterades i detta arbetes inledning att den svenska skolan, och därmed läraryrkets innebörd, befinner sig i en utdragen förändringsprocess. Dessa förändringar beror dels på grund av problem som uppstår när en modernistisk, skoltradition möter nya, postmoderna samhällsvillkor (Irisdotter 2006:66). Irisdotter, med stöd från Hargreaves, anser att två lösningsstrategier har vuxit fram i ett försök att handskas med problemen.
Den första lösningsstrategin kallar hon för marknadsorienterade inslag i
lärardiskursen. Detta innebär att på grund av det fria skolvalet och ökad konkurrens
mellan skolorna för att locka de bästa studenterna, måste en lärare sälja skolan den arbetar på. Vidare menar Irisdotter (2006:70ff) att denna lärardiskurs har ”två ansikten”: dels kännetecknas den av en intimiserad marknadsföring med fokus på omsorg, jämlikhet och goda relationer, dels av en mer auktoritär linje med tydlig fokus på resultat, effektivitet och måluppfyllelse.
Den andra döper hon till dialogiskt kommunikativa inslag i lärardiskursen vilket ”präglas av samhällsvindar som förespråkar demokratisering, aktivt medborgar-deltagande, politiskt målmedvetenhet och maktutjämning” (a.a. 76). För att möta dessa krav ska skolan erbjuda en verksamhet som bygger på demokratiska värderingar samt ”kännetecknas av reflektion, öppenhet […] och flexibilitet” (a.a. 78).
13
3.3 Professionalisering - den professionella läraren
Definitionen av begreppet professionalism är mångtydigt och kan förklaras på olika sätt. Enligt Judyth Sachs (2001) finns det tre centrala begrepp för att förklara vad som kännetecknar en traditionell föreställning om professionalism, nämligen kunskap, självständighet och ansvar och de anses vara sammankopplade. Begreppens samband beror på att när professionella ställs inför komplicerade och oförutsägbara situationer behöver de en specifik kunskapsbas och när kunskapen ska tillämpas hävdas det att man behöver en viss frihet att få göra sina egna bedömningar, som i sin tur kräver ett ansvarstagande i deras handlingar (Sachs, 2001).
Historiskt sett har det funnits tre klassiska professioner, läkare, advokater och präster (Colnerud & Granström, 1989). Dessa professioner har kommit att stå modell för vad man ser som en profession, just för att de omfattar de begreppen som definierar professionen, enligt Sachs beskrivning (2001). Ivor F. Goodson (2005) , Colnerud & Granström (1989; 1993), Sjöberg (2010) och Sachs (2001) är alla eniga om att även läraryrket tillhör denna grupp, där en specifik kunskapsbas kräver speciell utbildning och mer kunskap, men att det är svårt för omvärlden att förstå det speciella och unika inom yrket. Sedan slutet av 80-talet och framför allt under 90-talet, då kommunaliseringen genomfördes och olika omstruktureringar inom skolverksamheten infördes, har lärare benämnts som professionella i den svenska utbildningspolitiska debatten (Sjöberg 2010).
I sin artikel New Professionalism and New Public Management: Changes,
Continuities and Consequences förklarar Julia Evetts (2009:248) att två olika typer av
professionalism har vuxit fram i professionaliseringsdebatten kring kunskapsbaserat arbete i den offentliga sektorn. Den första typen, som kännetecknas av juridisk auktoritet, hierarkiska strukturer vad gäller ansvar och beslutsfattande, målstyrning och standardisering av arbets- och kontrollmetoder, kallar hon för organizational
professionalism. Motsatsen är en occupational professionalism där auktoriteten
härstammar, inte från någon juridisk makt utan en kollegial auktoritet, grundad i tillit från kolleger, elever och föräldrar och det övriga samhället. Tilliten skapas genom en djup kunskapsbas grundad i både utbildning och yrkeserfarenhet, en stark yrkesidentitet och ansvar för beslutsfattande. I en senare artikel påpekar Evetts (2011:407) att även
14
samarbete och partnerskap är betydelsefulla aspekter av occupational professionalism. Enligt Colnerud och Gramström (1989), som hänvisar till Etzionis teorier, har skolan definierats som en semiprofessionell organisation. Enligt Etzioni är den professionella organisationen kunskapsproducerande och den halvprofessionella är kunskaps-reproducerande, hon menar alltså att skolan har ett kunskapsförmedlande uppdrag som gör att den blir till en semiprofessionell organisation. Om man tar den gemensamma kunskapsbasen som exempel blir det mer otydligt för lärare än för de yrken som har en bestämd kunskapsbas, som för läkare och advokater. En tydlig professionalisering av yrket handlar inte bara om att bibehålla goda ämneskunskaper utan att även ge lärare det utrymme som krävs för att utveckla, beskriva och bearbeta den egna praktiken. Det är trots allt praktiken som lärarna är intresserade av (Hargreaves 1998).
Hargreaves (a.a) menar även att yrket har genomgått en förändring som handlar just om professionalisering och även om intensifiering. Med professionalisering menar han att yrket har fått en bredare roll som innefattar mer arbete inom samarbetskulturer och att lärare fått större kunskap av lokalt läroplansarbete, att de ges mer ansvar och att de deltar i skolutvecklingen. Dessa framställningar beskriver läraryrket som komplext och kompetent. Hargreaves nämner även hur läraryrket kännetecknats av av-professionalisering, då lärarens arbete handlar mer om rutiner och är mindre kvalificerat. Han menar att lärarna framställs och liknar mer de outbildade lågstatus-arbetarna och inte en grupp av självständiga yrkesutövare, som får göra egna professionella bedömningar i de sammanhang där de vet bäst.
När det handlar om intensifiering menar Hargreaves (a.a) att lärarna förväntas möta ökade krav och ska förhålla sig till allt fler arbetsuppgifter som i sin tur leder till att man får mindre tid för annat såsom avkoppling i samband med matpaus, att bevara den egna kunskapsnivån och hålla sig uppdaterad om utvecklingar inom sitt eget ämnesområde. Intensifiering av läraryrket yttrar sig i stor del av tidsbrist för olika förberedelser, vilket kan innebära, enligt Hargreaves (a.a.), att professionsideologin upprätthåller den intensifieringen som uppstår när tiden går till att finna förenklade lösningar för att förbättra arbetet inifrån. Dessutom skapas en känsla av professionalism när lärarna får användning av tekniska kriterier och tester, som sedan gör att arbetet blir mer tidskrävande och intensifierat.
Lena Sjöberg har genomfört fyra olika studier i sin doktorsavhandling, Bäst i
15
studierna handlar om hur läraren representeras och konstrueras som den ideella och professionella läraren. Enligt Sjöbergs (2011:21) studie behöver läraren ”inta en ny attityd” då läraren ska ha en viss drivkraft för det egna arbetet, lärandet och utvecklingen inom yrket. Det är alltså lärarnas inre auktoritet som är viktig, men även en inre självstyrningsprocess som i sin tur är betydelsefull för läraridentiteten.
LiksomWiklund (2006) förklarar även Sjöberg (2010) att begreppet professionalism är tydligt kopplat till de olika formerna av läraridentiteten. Båda menar att i det mediala sammanhanget betonas lärarens professionalitet starkt och huvudsakligen i termer av att lärarens professionalitet handlar om att handskas med elever, dokumentera deras resultat, upptäcka och åtgärda deras problem, vara effektiv och därmed göra den enskilda skolan till ett attraktivt val på utbildningsmarknaden. Sjöberg (a.a.) nämner dessutom att under en förändring av debattens retorik benämns lärarna som professionella i samband med att de ges ett ökat direkt ansvar för verksamhetens utformning och förnyelse. Hon menar att det krävs en ny typ av lärare med delvis andra kunskaper än vad andra tidigare lärare har haft, och att det dessutom behövs nya sätt att förhålla sig till kunskap, undervisning och sitt egna lärarandet. Hon anser även att den professionella läraren behöver ha en erfaren och förnyad social och personlig skicklighet och även en inre drivkraft för lärarkårens professionella progression (a.a.). Då begreppet professionalism har tydliga kopplingar till den sociologiska definitionen kring yrkens professionalisering, vilket är ökad reell självständighet och ökad status, har diskursen möjlighet att verka extra tydligt. Man kan därigenom se debatten om lärarprofessionalism som ett sätt att styra hela läraryrket (a.a.)
3.4 Ett yrke i förändring
I inledningen av detta arbete konstaterar vi att skola, lärare och läraryrket genomgår en omvälvande förändringsprocess. Vad beror dessa förändringar på? Vad är drivkraften bakom dem? Hur kan de olika förändringarna se ut? Och vad har dessa förändringar för påtagliga konsekvenser för lärare? Det är med dessa frågor i åtanke som Andy Hargreaves (1998) klargör hur det är att vara lärare i ett postmodernt, västerländskt
16
samhälle. Han förklarar förändringar i termer av ett försök att handskas med ett större samhälleliga problem, nämligen:
[K]onfrontationen mellan […] en allt mer postindustriell, postmodern värld som kännetecknas av ett allt högre förändringstempo, och en intensiv komprimering av tid och rum, kulturell mångfald, teknologisk komplexitet, nationell ovisshet och vetenskaplig osäkerhet [och] ett modernistiskt, monolitiskt skolsystem som fortsätter att arbeta utifrån starkt otidsenliga mål inom ogenomträngliga och föga flexibla strukturer (Hargreaves, 1998:18).
Det bör påpekas att lösningen på de problem som uppstår i samband med mötet mellan den modernistiska skolan och det postmoderna samhället inte kan åtgärdas enbart genom införandet av postmoderna organisationsformer. Hargreaves (a.a) anser att de förändringsalternativ och möjligheter som har påbörjats hittills kan vara delvis motstridiga eller inte tillräckligt utvecklade.
Vi introducerade begreppet professionalisering i föregående avsnitt och Hargreaves menar också att dessa förändringar har en betydande roll för lärares professionssträvan. Det är nämligen här, i mötet mellan modernitet och postmodernitet, som utmaningarna och förändringarna lärare handskas med förvandlas antingen till något positivt och frigörande eller något negativt och hämmande, eller som Hargreaves (1998:18) uttrycker det, ”[d]et är här som kampen om lärarens professionalitet kommer att vinnas eller förloras”.
När det gäller förändring befinner sig dagens lärare i en krävande situation. Det finns stora krav på att lärare ska förändra sig, speciellt nu när samhället brottas med den globala finanskrisens konsekvenser, och därmed ökade krav på att lyfta Sverige ur krisen samt stärka landets internationella konkurrenskraft. Hargreaves (a.a) liknar skola vid kristider med en papperskorg där alla samhällets problem kastas och ska lösas. Det påpekas att det är få som vill, i grunden, förändra det ekonomiska systemet som har orsakat finanskrisen men vill gärna förändra skolan avsevärt för att lösa problemen som uppstått. Ansvaret för att ta Sverige ur krisen och återigen göra landet konkurrenskraftigt på den internationella marknaden har hamnat på lärares bord. Det har resulterat i ökat fokus på matematik, teknologi och förbättring av grundläggande färdigheter och traditionella ämneskunskaper (a.a). Målsättning konkurrens och styrning uppifrån får allt större genomslag. Utveckling mot en marknadsorienterad och standardiserad undervisning beskrivs, av Hargreaves och Shirley (2010), som ”andra
17
vägen av förändring”.
Tredje vägen av förändring inspireras av lite andra tankar. Målsättningen kvarstår men ska uppnås på ett mer inkluderande, demokratiskt sätt med hjälp av ökat stöd och inflytande från olika håll. Nedifrån i form av elevinflytande, från sidan genom samarbete med kolleger, föräldrar och arbetsmarknaden och uppifrån genom ökat statligt stöd, exempelvis i form av resurser till ökad lärartäthet eller pengar till uppdaterat läromedel. På den här förändringsvägen kan man argumentera att läraren har gått från att vara ”herre på täppan” till att tvunget ingå i ett samarbete med diverse grupper såsom chefer, föräldrar och elever (Hargreaves & Shirley 2010).
Även om det är en motstridighet mellan de två tillvägagångssätt som diskuteras ovan, kan det konstateras att båda vägar har inneburit en ökad arbetsbelastning för lärare. Hargreaves (1998) skriver om en intensifiering av lärararbetet med ständigt nykommande uppgifter som inte görs utrymme till i lärarnas arbetstid. De gamla uppgifterna kvarstår och utökas med nya som administration, dokumentation, marknadsföring, möten med arbetslag och ökad kontakt med föräldrar. Lärare ska ansvara för en förändrad typ av undervisning där målen uppnås i ett nära samarbete med elever och kolleger, samtidigt som allt dokumenteras och rapporteras till chefer och föräldrar. Lärarnas arbetsvillkor har inte förändrats i takt med deras faktiska uppgifter. Hargreaves påpekar att:
Lärare vet att deras yrke håller på att förändras, liksom den värld som deras yrke utövas i. Att försöka hantera dessa komplexa och accelererande förändringar på ett isolerat sätt, utan att rubba dagens strukturer och kulturer, kommer bara att resultera i ännu större överbelastning, intensifiering, skuldkänsla, osäkerhet, cynism och utbrändhet (Hargreaves, 1998:276).
Hargreaves (1998) menar att situationen för lärare som det ser ut nu är ohållbar. Antingen måste de traditionella strukturerna och kulturerna ändras för att bättre kunna hantera de postmoderna kraven eller så kommer kvaliteten på undervisning, eller även lärares hälsa, påverkas negativt.
18
4. Metod
I det här kapitlet förklaras vårt val av metod, nämligen kritisk diskursanalys. Vi redogör för hur arbetet genomförs, processen kring urvalet av texter, vår roll som forskare när det gäller den valda analysmetoden, och i synnerhet hur den bästa möjliga validiteten i analysen uppnås.
4.1 Metodval
Som analysmetod använder vi kritisk diskursanalys. I kommande avsnitt diskuterar och förklarar vi valet av kritisk diskuranalys och varför det är passande för detta arbete.
Att analysera mediatexter ger redskap för förståelse av textens makt, hur maktstrukturer speglas och skapas i texter och hur texter utövar makt över läsaren och samhället. En del av den här makten kommer från det sättet mediatexter representerar och konstruerar knowledge, values and beliefs. Genom att analysera mediatexter undersöker vi mönster av change and continuity av lärarrollen (Gillespie & Toynbee 2006:2).
En kritik, enligt Fairclough (1995), av textanalys är att det ges onödigt mycket utrymme till just analys av texter medan mediastudier i allmänhet har tenderat på att senare tid fokusera mer på analys av hur mottagarna förhåller sig till eller tolkar texten. Att enbart fokusera på texter kan tolkas som en förenkling av kommunikationsprocessen till en sender-receiver modell. Trenden att fokusera på mottagaren kan därmed förstås som en reaktion till en tendens att predika om textens mening och makt utan att ta hänsyn till hur mottagaren förhåller sig till texten. Fairclough (a.a.) argumenterar dock att även om ”reception studies” är av vikt för att kunna förstå tolkningar och effekter av texter, är det samtidigt ytterst viktigt för den som håller på med mediastudier att texten i
19
sig inte bortses ifrån. Självklart har mottagarens tolkning av en text stor betydelse men ”the range of potential interpretations will be constrained and delimited according to the nature of the text” (Fairclough, 1995:16). Följaktligen kan vi förstå att texter konstrueras på ett sätt som begränsar det tolkningsutrymme vi har som mottagare. Textförfattaren innehar en maktposition som tillåter en viss kontroll över hur en text kan tolkas. Av den här anledningen är det lämpligt att undersöka och analysera just mediatexter.
4.2 Kritisk diskursanalys
Diskursanalys innebär att man problematiserar de mönster som finns inom diskurserna (Börjesson, 2003). Det finns många olika former av diskursanalyser, men när man använder en diskursanalys är det viktigt att man förstår att språket i sig är själva målet och inte medlet för undersökningen (Bryman, 2002).
Börjesson (2003) poängterar att diskursstudier och diskursanalyser, kan handla om att fånga det för-givet-tagna. Det innebär alltså att man som forskare tillför något genom att uppmärksamma det som är dolt men även det som är självklart inom ett visst område, t.ex. i skolans klassrum eller i dagstidningen. Ingrid Sahlin beskriver vad vi menar:
Ingen text kan uttrycka allt utan vilar på en rad outtalade förutsättningar, men i en diskursanalys läser man inte texterna för att undersöka vad författaren vill säga, utan man granskar de för att undersöka vad de underförstår, omöjliggör, respektive implicerar (Börjesson, 2003:23).
Diskursanalys är därmed en metod som är användbar för vårt arbete med texter. Man arbetar utåt från texten för att hitta mening och uppmärksammar varför texten är som den är och inte på ett annat sätt (Johnstone, 2008).
20
4.3 Urval
I samband med att Lärarförbundet (LF) bildades 1990, efter att Sveriges Lärarförbund och Svenska facklärarförbundet gick samman, lanserades en ny tidning med namnet Lärarnas tidning som hade som syfte att:
fungera både som ett internt organ för information och debatt för LFs medlemmar och fungera som ett språkrör för LF gentemot arbetsgivare, organisationer och allmänhet. Lärarnas tidning vänder sig också till den bredare allmänhet som har intresse för barn och ungdomars villkor och utveckling samt för skolans roll och utformning (Fritzén Krantz &, 2011:3).
Lärarnas tidning utkommer i cirka 20 nummer per år. Artikelurvalet i vår studie är gjort utifrån 40 nummer som utgavs mellan september 2010 och september 2012. Beslutet att använda september 2010 som startpunkt grundas på att Alliansen precis hade vunnit valet och började därmed sin andra mandatperiod vilket innebar en möjlighet för Lärarförbundet att driva sina politiska frågor och ställa regeringen till svars när det gäller vallöften om satsningar på skolan. Materialet som citeras i analysen är hämtat från 18 av dessa nummer men samtliga nummer har analyserats. Enbart ledarartiklar analyseras eftersom det är här som Lärarförbundet driver sina politiska frågor, tar ställning till politiska beslut som fattats och försöker påverka både medlemmarnas och politikernas och allmänhetens åsikter i pågående beslutsfattande processer.
En rimlig fråga att ställa sig är varför vi valt just Lärarnas tidning (LT)? LT är av betydelse framförallt för Lärarförbundets medlemmar som informationskälla, debattforum och övervakare av lärarnas intressen, men även för icke-medlemmar från allmänheten som vill hålla sig informerade om debatten om skola, utbildning och lärarprofession. Artiklarna förser oss med en bild av hur Lärarförbundet är med att forma, att förhandla om och att utveckla aktuella utbildningspolitiska frågor. Dessutom ger texterna ”uttryck för kontinuiteter och därigenom vad som har institutionaliserats och hur LF, utifrån mer grundläggande, principiell och idémässig grund, hålla kvar vid uppfattningar och perspektiv” (Fritzén & Krantz 2011:4).
Det finns andra facktidningar som skulle kunna anses som relevanta för studien. Lärarnas Riksförbund, Sveriges näst största lärarfackförbund, ger ut Skolvärlden som är
21
en motsvarighet till LT. Denna tidning valdes bort inför insamlandet av empirin av anledningen att Lärarnas Riksförbund riktar sig mer mot lärare för barn i de senare skolåren. Lärarförbundet, däremot, riktar sig mot lärare för barn i alla åldrar, från förskola till gymnasiet. Då vi båda utbildar oss till förskollärare samt lärare i grundskolans tidigare år, bedömdes LT en mer passande publicering att fokusera på när det gäller vårt kommande yrkesliv.
4.4 Genomförande
Vi har tidigare diskuterat varför det är kan anses som viktigt att analysera mediatexter. Nu gäller det att ställa sig frågan om just vad det innebär att tolka en text? Diskursanalys handlar om att ställa frågor till en text och försöka läsa mellan raderna och hitta vilka budskap den försöker framföra. I denna studie har de ledande frågorna som ställts till texterna i analysen varit:
Hur det är att vara lärare i dagens Sverige?
Vilka problem ställs lärare inför?
Hur ska dessa problem lösas?
Vi försöker tolka materialet utifrån de teoretiska perspektiv som studien byggs på. Detta innebär att analysera hur en bild av lärarrollen är konstruerad i materialet. De mönster vi finner i artiklarna gällande bilden av lärarrollen som skapats, problemen lärare står inför och hur dessa ska lösas utgör en grund för vår resultatredovisning. Dessa mönster ska givetvis återkopplas till tidigare forskning i området. Avslutningsvis försöker vi sammanställa resultaten samt förklara utifrån det teoretiska ramverket, hur den bilden som förmedlas kan användas av Lärarförbundet för att driva sina politiska frågor.
4.5 Validitet
Vi som forskare försöker att hålla oss objektiva men är medvetna om att vår analys färgas av det vi bär med oss i form av exempelvis en förförståelse av det studerade området, egna värderingar osv. Det finns en uppenbar risk gällande diskursanalys att
22
personliga tankar eller åsikter påverkar analysen. En forskare måste vara medveten om sina egna värderingar som kanske grundas i tidigare erfarenheter inom det studerade fältet för att kunna förhålla sig objektiv i största möjliga mån och inte låta egna reflektioner och värderingar dominera tolkningen av det insamlade materialet. Ett tillvägagångsätt som motverkar en sådan sned tolkning av empirin är att sammanväva utsnitt från det analyserade materialet med egna tolkningar samt att återkoppla till de vägledande teorierna som har diskuterats i tidigare avsnitt. Genom ett sådant arbetssätt kommer tolkningar lättare kunna följas av läsaren. Ett tydligt tillvägagångssätt är ett exempel av hur validitet kan uppnås (Bergström & Boréus, 2005). Vidare menar Eliasson (2006:12 ff) att validitet att även uppnåelig genom operationalisering, vilket innebär att ta fram begrepp ur teorin, göra deras betydelse för den fortsatta undersökningen tydlig för läsaren samt att göra begreppen mätbara. Att göra begreppen ”mätbara” i det här sammanhanget kräver att vi anger vad som kännetecknar ett visst begrepp, eller i det här fallet en viss diskurs, för att det ska kunna sättas i fokus i analysen av texterna.
23
5. Resultat och analys
I följande avsnitt undersöker vi vilka lärarkonstruktioner som framhävs i Lärarnas tidnings ledarsidor. Utifrån vårt teoretiska ramverk, det vill säga socialkonstruktivism, och den relevanta forskningen som presenterats, har empirin analyserats och kategoriserats enligt de diskurser vi har identifierat utifrån det insamlade materialet. För att förtydliga vår analys har de tolkningarna som har gjorts vävts samman med utdrag från det analyserade materialet samt återkopplats till relevanta teorier. Det bör dock påpekas att de olika diskurserna inte kan ses som helt skilda eller att vissa lärare kan placeras i en särskild kategori eller under en viss diskurs. Vi vill snarare påvisa vilka centrala diskursiva trender eller mönster vi finner i de analyserade artiklarna. De centrala frågeställningar som styrt analysen är; vilken är bilden av lärarrollen som uppenbarar sig i Lärarnas tidnings ledarartiklar? Samt vilka problem, förbättringsområden och möjligheter som skildras och hur dessa ska lösas.
Vi anser att professionalisering kan ses som en röd tråd genom hela analysavsnittet. Det finns, dock, olika pågående processer eller strategier som driver fram lärares professionalisering som är sammanlänkade även om de bottnar i olika teorier. Dessa lösningsstrategier är enligt Lärarförbundet viktiga redskap i en kamp för en professionaliserad lärarkår.
5.1 En utmanad yrkesroll
Enligt statsminister Fredrik Reinfeldt är lärare ”oumbärliga” (Sirén, 2010-11-05) medan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) menar att skolarbete är bland det viktigaste man kan göra i Sverige. Lärarnas tidning visar sig vara fullständigt överens med statsministerns och SKLs uppfattning. I ledarsidorna läser vi hur lärare, för att enbart ta ett fåtal av många exempel, ”är avgörande för elevernas resultat”, ”är nyckeln till
24
kunskap [och] brinner för att varje elev ska nå så långt det någonsin är möjligt” (a.a. 2011-04-21), ”gör stordåd varje dag” (a.a. 2011-10-11), kan ”ta landet ur [den ekonomiska] krisen”(a.a. 2011-08-26) samtidigt som de innehar en nyckelroll i kampen mot främlingsfientligheten (a.a. 2010-11-08). Bilden som framträder i Lärarnas tidning är av en altruistisk lärarkår som alltid kämpar, trots svåra arbetsförhållanden och knappa resurser, för att alla elever ska få en likvärdig utbildning, en demokratisk uppfostran och förses med de kunskaperna som behövs i det kommande arbetslivet. Framställningen av lärare i denna positiva bemärkelse har dock ett syfte utöver att hylla det arbetet som utförs. Inte sällan används ordförandes lovord som språngbräda för ett uppradande av problem som försvåra dagens lärares arbete, deras kärnuppdrag, problem som alltför ofta inte kan lösas endast av lärarna själva. Eva-Lis Sirén målar en bild av ett viktigt men nästintill omöjligt uppdrag. I ett utdrag från november 2011 kastar Eva-Lis Sirén ljus på den stora utmaningen lärarna står inför. Hon skriver:
Läraryrket är tufft, stressigt och utmanande. Det är ett yrke med många relationer, perspektiv och utmaningar varje dag. Där ligger mycket av det fantastiska i yrket. Men läraryrket riskerar att bli ohållbart. Utmaningarna är många gånger enorma och motsvaras inte på långa vägar av förutsättningarna för att klara dem. Allt fler uppgifter läggs på lärarna vid sidan av undervisningen, själva kärnuppdraget. Staten och skolhuvudmännen har de senaste åren hällt mängder av nya uppgifter över lärare och skolledare. Samtidigt har de ekonomiska svångremmarna dragits åt. Arbetsbördan har ökat rejält (Sirén, 2011-11-18).
Ovanstående citat, med sin antydan om en lärarkår som drunknar i ständigt nykommande uppgifter som tilldelas dem av politiska makthavare, illustrerar ett tydligt mönster i ledarsidorna i Lärarnas tidning, nämligen att det finns ett antal återkommande faktorer som förhindrar möjligheterna för dagens lärare att klara av sitt arbete. Dessa, som nämnts tidigare, bör inte ses som isolerade eller ömsesidigt uteslutande. De begränsningar som Eva-Lis Sirén anser att lärarna måste handskas med i sin vardag är givetvis sammanlänkade och bidrar till vad Hargreaves (1995) benämner en intensifiering av lärararbetet med uppgifter som är både viktiga och onödiga.
Att Sirén beskriver hur staten och skolhuvudmännen ”hällt mängder av nya uppgifter över lärare” förser oss med en bild där, trots att lärare enligt Lärarförbundet, ständigt har skolans och elevernas bästa i åtanke, nu drunknar i sitt dagliga arbete på grund av en rad olika faktorer. Dessa begränsningar kommer i form av en stor arbetsbelastning, knappa resurser och nedskärningar som leder till en psykiskt och fysiskt pressade arbetsmiljö. I
25
en ledare publicerad i 2011 poängterar Eva-Lis Sirén vikten av att rensa i lärarnas vardag för att de ska kunna utföra sitt arbete på bästa möjliga sätt.
Läraren är helt avgörande för att eleverna ska nå målen. Det kräver i sin tur lärare som mår bra och har förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Politiker som vill förbättra skolans resultat måste inse att lärarnas arbetsbelastning måste minskas. Lärare […] ska ha en rimlig arbetsmiljö och ett hållbart lärarliv – både på kort och lång sikt. Den som vill höja resultaten måste klara av att prioritera lärarens kärnuppdrag varje dag (Sirén, 2011-11-18).
Den stora arbetsbördan leder till att lärarna idag känner sig oerhört stressade och pressade när de står inför yrkets många utmaningar. I sin ledare från mars 2012
Reformtakt ökar pressen beskriver Lärarförbundets ordförande en dyster arbetssituation
för Sveriges lärarkår. En situation vari lärare känner sig stressade och plågas av sömnsvårigheter. Orsaken till den här stressade miljön, förklarar Sirén, är bland annat att ”lärares arbetsuppgifter har ökat rekordartat” och att ”[l]ärare ska göra mer av allt”. Situationen anses vara ohållbar och riskfylld. Att stressade, urtrötta lärare ska kunna levererar på sin fulla kapacitet när det gäller kvalitet i undervisningen är en orealistisk förväntning. Arbetsgivarna måste ”rensa bland lärarnas arbetsuppgifter” och se till att finna ”en betydligt rimligare balans mellan lärares kärnuppdrag - undervisningen – och andra uppgifter” (Sirén, 2012-03-02). Hon skriver:
[L]ärarnas arbete måste […] planeras och förberedas för att undervisningen ska bli av riktigt hög kvalitet. Undervisningen behöver självklart utvärderas och vässas. Hur och till vad lärarens tid används påverkar därför resultaten. Det alldeles avgörande är att lärare får arbeta med rätt saker och har möjlighet att styra över sin arbetstid (Sirén, 2011-03-25).
Hela diskursen byggs kring en föreställning om vad som är viktigast när det gäller lärares uppdrag. Medan lärares tid och energi sprids allt tunnare över en mängd olika arbetsuppgifter såsom dokumentation, administration, arbetslagsmöten, kontakt med föräldrar osv. samtidigt som det skärs ned på resurser blir de rätta sakerna, nämligen planering, genomförande och utvärdering av undervisningen, lidande. Kärnuppdraget sätts åt sidan för att få plats med andra icke-läraruppgifter. Bilden som framställs är lätt igenkännbar i både Irisdotters konventionell, traditionellt dominerande lärardiskurs (2006) och den liknande diskursen som uppenbarar sig i Persson & Tallberg Bromans artikel Det är ju ett annat jobb (2002). Irisdotter förklarar att ett vanligt sätt för lärare att
26
bemöta förändringarna i det dagliga arbetet som beskrivits ovan i de olika utdragen ”är att återgå till traditionella ideal i form av modernistiska idéer om stabila ämneskunskaper och tydliga hierarkier” (2006:68). Förändringar upplevs som hotfulla gentemot lärares professionella yrkesidentitet. Det upplevda hotet motstås genom att knyta sig an till en traditionell läraridentitet. Persson och Tallberg Broman sammanfattar lärarnas position på följande sätt:
Dagens krav motsvarar inte djupt rotade föreställningar om det egna yrket. Detta innebär en påtaglig provokation på den professionella identiteten och skapar upplevelser av osäkerhet i vardagsarbetet. Förskjutningen mot socialt arbete, uppfattas som en negativ förändring. Det representerar också en förändring mot sämre status efter den rangordning mellan omsorg och pedagogik som finns inom förskola och grundskola (Persson & Tallberg Broman, 2002:263).
Vi hävdar, utifrån det analyserade materialet och med stöd i den tidigare forskningen om lärarkonstruktioner, att det fortfarande finns en dominerande lärardiskurs som baseras på den uppfattningen att ”[a]tt vara lärare är2 per definition att vara kunskapsförmedlare” (Wiklund, 2006:194).
5.2 Lösningsstrategier
Vi konstaterar i föregående avsnitt att det finns en traditionell lärardiskurs inom yrket som framställs i ledarartiklarna. Det förekommer också en rad problem som försvårar lärares arbete och som måste handskas med för att lärare ska kunna utöva sitt arbete på ett tillfredställande sätt både för lärarna själva och för elever och föräldrar. Lärarförbundet förespråkar olika lösningsstrategier för de problem som uppstår när den modernistiska skolan konfronteras av postmoderna samhällsvillkor, som t.ex. ett högre förändringstempo och kulturell mångfald (Hargreaves, 1998; Irisdotter, 2006). Vi undersöker först hur en marknadisering av det svenska skolsystemet har påverkat vilka bilder av lärare som framkommer. Vi analyserar sedan hur professionaliserings-processen innefattar också begrepp som demokratisering, likvärdighet, samarbete och autonomi.
Marknadsdiskursen och styrningsprofessionalism har haft en betydande effekt på
27
lärares arbete och yrkesidentitet tack vare fokus på måluppfyllelse, ansvar, ekonomisk effektivitet samt förändringar i läraryrkets organisation, framförallt genom en decentraliseringsprocess. Eva-Lis Sirén beskriver hur man inom skolväsendet kräver samarbete, ett gemensamt grundläggande ansvarstagande och, framförallt, en tydlig ledning:
Skolans ledarskap är A och O. Skolledarna måste se till att skolans resurser användes där de ger bäst resultat. De ansvarar också för elevers och lärares lärande. Det betyder att varje lärare ska ha rätt kompetens och rätt förutsättningar för sitt uppdrag. Huvudmännens ledaskap handlar om att fördela resurser och försäkra sig om att hela verksamheten får bästa möjliga utveckling. Det politiska ledarskapet ger ramarna: resurser, lagstiftning och uppföljning (Sirén, 2010-09-24).
Samma argument återkommer i en senare ledarsida:
Professor Michael Fullan lyfter fram skolledare som nyckelgrupp. Han konstaterar att elevers resultat beror på hur mycket skolledaren involverar sig i lärarnas förbättringsarbete av undervisningen. Det är alltså att skolledare är aktiva i vardagsarbetet. Det är det som gör skillnad […] Den skolhuvudman som menar allvar med en bättre skola måsta satsa på skolledare. På större inflytande över resurserna […] Med satsningar på skolledare byggs också lärares förutsättningar. Och så byggs grunden för elevernas resultat. Skolan behöver ett rejält skolledarlyft (Sirén, 2011-10-07).
Utdragen visar tydligt att det inte råder något tvivel om skolledarens avgörande roll. Vi finner stöd för Siréns påståenden i uppfattningen, inom en marknadsdiskurs, att “the values of managerialism have been promoted as being universal: management is inherently good, managers are the heroes, managers should be given the room and autonomy to manage and other groups should accept their authority” (Sachs, 2001:151). En viktig aspekt av marknadsdiskursen är, som ovanstående citat tyder på, att alla problem kan lösas med effektiv styrning.
Sachs (a.a.) använder sig av begreppet universalism för att förklara hur alla organisationer i grunden är mer eller mindre densamma och oavsett vad de har för specifika funktioner måste de effektiviseras. I föregående avsnitt konstaterade vi att en ökad dokumentstyrning har inneburit en betydligt större arbetsbelastning vid sidan av kärnuppdraget för Sveriges lärare. Denna utveckling i riktning mot ett alltmer kommersialiserat läraruppdrag innefattar två olika aspekter inom marknadsdiskursen som råder. I den första står effektivitet och måluppfyllelse i fokus och lärarens roll anses
28
vara mer auktoritär och resultatkoncentrerat. Även om detta förhållningssätt har likheter med den traditionella lärarkonstruktionen skiljer det sig i och med att läraren ”utövar [en] typ av makt och strategiska förhållningssätt som är influerade av marknadens nyliberala strömningars påverkan [och dessutom] inrymmer en marknadsideologi snarare än kultur- och normproducerande ideologi” Irisdotter (2006:74). Andra viktiga begrepp i sammanhanget är kvalitet, skärpta krav, utvärdering, tillförlitlighet och rättsäkerhet. Dessa begrepp är återkommande i ledarsidorna som analyserats framförallt när det gäller lärarlegitimationen. Sirén har bland annat påpekat att:
Med lärarlegitimationen ges en kvalitetsstämpel på undervisningen och elevernas rättsäkerhet. Kraven skärps på vem som får göra en lärares arbete och det är bra. Tillsammans med en ny skollag och skarpare behörighetskrav, förskolan som egen skolform och tydligare krav på elevernas rätt till god utbildning, görs läraren ännu viktigare (Sirén, 2010-11-05).
Här hittar vi ett språk som kan förknippas med en marknadsdiskurs eller styrningsprofessionalism. Genom att kraven skärps uppifrån när det gäller både lärares behörighet och elevens rätt till god utbildning får man en ökad kvalitet på undervisningen och lärare får den statushöjningen de förtjänar.
I den andra aspekten ligger omsorg, jämlikhet och goda relationer i fokus, och enligt Irisdotter (2006) kan det tolkas som en demokratisk utveckling, men att den även innehåller en intimiserad strategi inom en marknadiserad diskurs. Begreppen används som säljpunkter för en skola. Ett annat exempel på hur marknadsdiskursen används för att driva professionaliseringsprocessen hittar vi när Sirén diskuterar vikten av att kunna göra karriär som lärare:
Det är för svårt att göra karriär som lärare i dag. De flesta yrken och branscher har utstakade karriärvägar. Sådana tydliga strukturer behövs även för lärare […] Rätt utformat höjer det statusen på läraryrket, utvecklar skolan till en modern organisation och bidrar till höjd kvalitet (Sirén, 2012-03-16).
Budskapet är tydligt: För att höja läraryrkets status till en professionell nivå måste skolan bli mer som organisationer i den privata sektorn. Konkurrens mellan skolor och mellan lärare ska garantera en utbildning av högsta kvalitet för elever eftersom lärare strävar efter att göra en riktig karriär. Att skapa konkurrens mellan verksamma lärare är en aspekt av marknadsdiskursen men att höja lärares status är, enligt Lärarförbundet, även nödvändig för att vidhålla och stärka Sveriges internationella konkurrenskraft.
