Friisgatan - unikum eller ny stadsbyggnadsnorm. En fallstudie om fysiska egenskaper på en stadsgata i Malmö

Friisgatan, unikum eller ny stadsbyggnadsnorm

En fallstudie om fysiska egenskaper på en stadsgata i Malmö

Friisgatan, a unique example or the new standard for city planning

A case study of physical features of a Malmö city street

Sammanfattning

En trend inom svensk stadsbyggnad idag är att försöka åter-skapa stadsdelar med innerstadens karaktär i nybyggnadsområ-den. Dessa gator konstrueras i många fall inte i närheten av städ-ernas traditionella stadskärnor där de från början uppkom. Det finns en del röster inom ämnet som pratar om hur en stadsgata som gynnar folkliv ska se ut. Friisgatan i Malmö har vid en opi-nionsundersökning blivit utsedd till stadens hetaste gata. Detta gav oss en bra anledning att använda den som en fallstudie för denna uppsats då den identifierats besitta fysiska egenskaper som lockar människor. Syftet med uppsatsen att förstå vilka fy-siska egenskaper Friisgatan besitter. Vidare är syftet också att skapa kunskap kring hur Friisgatans fysiska egenskaper påver-kar användningen av gatan.

Metoder som används i fallstudien genomförd i denna uppsats in-nefattar kartstudier, inventering, passiv observation samt kor-tare samtalsintervjuer som komplement. Litteratur som behand-lar gators fysiska egenskaper har studerats för att kunna förstå de resultat empirin har genererat.

Arbetets slutsats är att kontinuerligt folkliv skapas genom ett samspel mellan flera olika fysiska egenskaper. Var gatan är pla-cerad i förhållande till närliggande noder skapar flöden. Dessa flöden stannas upp genom att byggnader och gränssnitt skapar förutsättning för att verksamheter ska finnas. Dessa verksam-heter gör anspråk i det offentliga rummet som lockar människor att stanna upp.

Nyckelord

Abstract

A current trend within the Swedish city planning is to try to rec-reate inner city-like areas on the outskirts of Swedish cities where new neighbourhoods are being built. There are different opinions regarding what a lively city street should look like. Fri-isgatan in Malmö in south of Sweden is an inner city street that has been previously chosen as the “coolest” street in the city. This provided us with an excellent reason to use this street as a case study for this thesis as the street seems to possess the characteristics of a “people magnet”. The aim of this thesis is to understand what physical features are prevalent on Friisgatan. Further, the aim is to create understanding for how these featu-res affect street life.

The methods used in the case study part of this thesis include: map studies, inventory, unstructured observation as well as in-formal interviews conducted on Friisgatan. We researched lite-rature about physical street features to help us better under-stand the results the empirical study generated.

The conclusion of this thesis is that the continuous street life is created through a range of interconnecting features. The ability of buildings and urban interfaces to house different kinds of bu-sinesses is essential, along with the location of the street in re-lation to nodes, for creating a stable flow of people. Street bu-sinesses are able to claim the public space outside of their shops which ultimately results in passers-by becoming part of the continuous street life.

Key Words

Innehållsförteckning Problemformulering / 6 Syfte och frågeställning / 7 Metod / 8 Fallstudie / 8 Kartstudie / 9 Inventering / 9 Observation / 9 Intervjuer / 11 Teoretiskt ramverk / 14

Konnektivitet och rumslig integration / 14 Formtyper / 14

Gränssnitt / 17 Edges / 20

Hur skapas ett levande offentligt rum? / 21 Kort om Friisgatan, vår fallstudie / 22

Analys / 23

Friisgatans noder och konnektivitet / 23

Byggnaders form och hur den påverkar Friisgatan / 25 Gränssnittets påverkan på Friisgatans folkliv / 30

Hur edges och verksamheter påverkar Friisgatans folkliv / 34 Säkerhet och gatans form / 39

Slutsats och reflektion / 41

Vidare forskning / 43

Källor / 44

Tryckta källor / 44 Internetkällor / 44 Bildkällor / 45

Förord

Vi vill i detta förord passa på att rikta ett stort tack till vår hand-ledare Hoai Anh Tran som med sin vägledning har fått detta ar-bete att gå i land. Du har med ditt engagemang för vårt lärande och härliga inställning till oss som personer haft stor del i ska-pandet av denna uppsats. Vi är två tankspridda personer som ibland behövde väldigt specifik vägledning vilket du också gav oss. Vi vill även passa på att tacka varandra för gott samarbete och mestadels muntra miner arbetet genom.

Problemformulering

Utifrån en opinionsundersökning från Sydsvenskan (2015) ut-sågs Friisgatan till Malmös hetaste gata. Detta föranledde tankar om vilka egenskaper gatan besitter som skulle göra den populär. Vårt intresse för problematiken har ursprung i den trend som finns idag där svenska städer försöker återskapa miljöer med in-nerstadens karaktär, så kallade blandstäder, i många nybygg-nadsområden (Bellander, 2005). Exempel på detta återfinns inom de byggnadsprojekt som utförs i Hyllie i Malmö och Täby utanför Stockholm (Malmö stad, 2015, Täby kommun, 2016). De båda stadsdelarna är inte belägna i närheten av städernas traditio-nella stadskärnor som de till viss del försöker efterlikna. För att lyckas återskapa gator med innerstadskaraktär där människor vill vistas utanför stadens centrala delar krävs det en bra förståelse för vilka egenskaper i stadens miljö som skapar liv på gatan. Att en gata påverkas av dess fysiska egenskaper verkar själv-klart. Vad som påverkar och i hur stor utsträckning är dock svå-rare att svara på. Det finns många åsikter kring vilka fysiska egenskaper en gata besitter som bidrar till att människor vistas där. Jane Jacobs (1961, s. 57ff) pratar exempelvis om vikten av öppna bottenvåningar med verksamheter och korta kvarter som bidrar till spontana möten mellan människor som aspekter ett väl fungerande stadsrum bör ha. Jan Gehl (2010) skriver också om påverkan av den fysiska miljön på stadsliv. Han ser miljöer med reducerad tillgång för bilar, med mycket att se och göra som sådana stadsrum som ger bästa förutsättningar för ett rikt stadsliv. Samtidigt påvisar Whyte (2011, s. 517) att platsens lo-kalisering i staden är kritisk för att människor ska ha möjlighet

att vistas där. Friisgatan i Malmös innerstad har identifierats som en gata vilken besitter de egenskaper som idag ofta förekommer i kommunala planeringsstrategier (Malmö stad, 2014, Stock-holms stad, 2016). Egenskaper som återfinns i dessa strategier är exempelvis blandade funktioner, tät bebyggelse och närheten till kollektivtrafik. Detta föranleder att Friisgatan blir objekt för denna undersökning.

Med bakgrund av den rad med egenskaper som påstås ha inver-kan på gatuliv i staden och den vilja att utforma stadsdelar med egenskaper som genererar folkliv kommer Friisgatan studeras med ambitionen att förstå hur fysiska egenskaper påverkar an-vändandet av gatan.

Syfte och frågeställning

Syftet med detta arbete är att identifiera de egenskaper som gör att människor vill vistas på en stadsgata. Vidare är syftet också att förstå de fysiska och sociala faktorer som bidrar till ett levande stadsrum. För att få kunskap om hur en levande gata kan skapas kommer vi göra en fallstudie på Friisgatan i Malmö. Med bakgrund av studiens problemformulering och syftet med denna uppsats, har följande frågeställning utformats:

Vilka fysiska egenskaper innehar Friisgatan och hur påverkar de användandet av gatan?

Metod

I detta avsnitt kommer det beskrivas hur vi har gått tillväga för att svara på den forskningsfråga som identifierats. Vi har nomfört en fallstudie på Friisgatan i Malmö. I fallstudien som ge-nomförts innefattas en kartstudie, inventering och observation. Som komplement till fallstudien har även ostrukturerade inter-vjuer genomförts med människor på gatan.

Den undersökning som legat till grund för arbetet har varit av kvalitativ karaktär. Detta går att se i den forskningsfråga som ar-betet syftar till att besvara som är formulerad med frågan “hur” och ämnar att förstå hur en gatas olika egenskaper påverkar människorna som befinner sig där (Patel & Davidson, 2011, s. 14.) En djupare förståelse för det empiriska materialet kom-mer hjälpa oss att svara på vår forskningsfråga vilket också är kännetecknande för en kvalitativ studie. Denna förståelse ska-pas dels genom tolkning av insamlat empirisk material som vi-dare vävs samman med studerad teori. Ett exempel på tolkning är i de intervjuer som genomförts där vi som författare ämnar att förstå vilka egenskaper som bidrar till att respondenten be-finner sig på gatan. Detta gör vi genom att studera det transkri-berade materialet och på så vis kunna identifiera vilka fysiska egenskaper en specifik respondent uppfattar som viktiga för gatan. Både observations – och intervjumetoden är kvalitativa i sin karaktär då de primärt syftar till att öka förståelsen kring ett identifierat fenomen och förordar till stor del tolkande (Patel & Davidson, 2011, s. 73 & 91). Argument för att arbetet skulle vara av kvantitativ karaktär finns, då den inventering som genomförts kategoriserar det empiriska materialet (Patel & Davidson, 2011,

s. 14). Det blir en form av kvantifiering av egenskaper som är klassiskt vid kvantitativ forskning (Patel & davidson, 2011, s. 13f). Det kategoriserade materialet har dock som syfte att skapa förståelse kring hur fysiska egenskaper påverkar männi-skor på en gata vilket innebär att arbetet är av kvalitativ karak-tär.

Fallstudie

Fokus för denna uppsats är att förstå hur människor påverkas av en stadsgatas fysiska egenskaper, i synnerhet med fokus på den omgivande byggda miljön. Yin (2014, s. 4) menar att om forskningsfrågan är utformad för att förstå ett samtida fenomen som kan avgränsas på specifika platser så är att genomföra en fallstudie ett bra sätt att gå till väga. I den fallstudie som ge-nomförts av oss är det i synnerhet tre metoder som bidragit med material. Dessa metoder är kartstudie för att titta på gatans läge, inventering av Friisgatans byggnadstyper, gränssnitt, edges och verksamheter samt passiv observation av hur människor rör sig på och använder gatan. Som komplement till den genomförda fall-studien har även intervjuer med gatans besökare genomförts. Det är viktigt att de använda metoderna hela tiden får lika mycket utrymme vid genomförandet av en fallstudie då det inte ska finnas någon hierarkisk ordning för metoder inom det valda studieobjektet (Yin, 2014, s. 6f). Denna hierarkiska ordning får inte heller förekomma i presentationen av material i uppsatsen. Om det råder obalans i det empiriska materialets presentation kan resultatet i slutändan bli missvisande. Om exempelvis in-venteringen är undermålig och dåligt presenterad blir förståel-sen för analyserna lidande.

En svaghet med att göra en fallstudie med endast ett fall är svå-righeten att generalisera (Yin 2014, s. 40f). Eftersom varje fall är unikt kan resultatet av det empiriska arbetet mer sällan än ofta gå att generaliseras. Den förståelse vi syftar att skapa kring fy-siska egenskapers inverkan på folkliv är dock mer generaliserbar. Vi kan förstå hur olika fysiska egenskaper har tendenser att på-verka gatulivet. Ett exempel på en fallstudie som liknar vår egen och som bidrog till ökad generell förståelse är den fallstudie Jane Jacobs genomförde på 60-talet (Yin, 2014, s. 43f). I det fallet framkom det hur viktiga levande trottoarer var och hur byggna-der kunde bidra med trygghet.

Kartstudie

Kartstudien har syftat till att ge oss en grundläggande förstå-else för hur Friisgatans läge påverkar människors användande av gatan. Vi har i synnerhet studerat gatan ur ett Space Syntax per-spektiv med ambitionen att se hur väl gatan kopplar till närlig-gande noder (Bafna, 2003, s. 27). Eftersom studieobjektet en-dast innefattade en gata togs beslut om att inte skapa några egna axialkartor eftersom vi kan se på en vanlig karta hur väl Fri-isgatan kopplar till olika platser i närområdet.

Inventering

En inventering kan förklaras som en typ av redovisning av samlat empiriskt material (Persson, 2006, s. 19). Exempel på in-ventering kan vara som i fallet för denna uppsats, studera en gata och presentera vilka typer av byggnader, gränssnitt och verksamheter som finns på den. Historiskt har presentation av

inventering varit adekvat för fulländade rapporter på olika nivåer (Persson, 2006, s. 20). I moderna tider har denna typ av metod mer kommit att användas som underlag för vidare analys med hjälp av annan empiri och teori. En inventering av ett fenomen eller av en plats kan alltså inte stå själv utan att bli prövat och tolkat av de personer som genomför undersökningen. Själva in-venteringen i sig är som Persson (2006, s. 21) nämner det bara halva uppgiften. Den kan hjälpa oss en bit på vägen att förstå det vi undersöker men kommer aldrig kunna ge ett fulländat re-sultat. Det är därför vi har kombinerat denna metod med andra i en fallstudie.

I fallet för denna uppsats står inventeringen som grund för att förstå vilka fysiska egenskaper som Friisgatan innefattar. Identi-fiering av dessa egenskaper kan vidare analyseras för att förstå hur de påverkar människorna som befinner sig på gatan. Även vilka verksamheter som finns i byggnadernas bottenvåningar har identifierats. Vi menar att det är verksamheterna som är gatans sociala plattformar i form av mötesplatser. Eftersom studien syf-tar till att förstå hur fysiska egenskaper påverkar människors an-vändande av en gata och den byggda miljön skapar förutsättning för att verksamheter ska kunna finnas är deras inventering i detta fall relevant. Under inventeringen har vi tagit fotografier som kommer att komplettera texten för att visa vilka fysiska egenskaper gatan har.

Observation

Att genomföra passiv observation vid studerandet av hur män-niskor använder Friisgatan är högst relevant för att kunna

be-svara vår forskningsfråga, eftersom vi kan observera hur männi-skor blir påverkade av gatans olika fysiska egenskaper. Passiv observation används främst för att studera beteende och ske-enden såsom människors rörelse i rummet (Davidson & Patel, 2011, s. 91–92). De observationer som genomförts har skett under flera olika veckodagar och tidpunkter på dygnet. Detta för att kunna se hur människor använder gatan vid olika tider och dagar. Resultatet från observationerna, vad gäller hur människor använde gatan, blev väldigt olikt beroende på när de genomför-des. Då vi ämnade att studera hur människor påverkas av olika fysiska egenskaper på gatan, fanns det inget specifikt skeende vi letade utan försökte i allmänhet hålla ögonen öppna kring hur människor betedde sig i den fysiska miljön. Eftersom det inte fanns specifik interaktion som skulle studeras utformades heller inte observationsschema (Patel & Davidson, s. 94).

Den första passiva observationen syftade till att skapa en gene-rell förståelse för hur gatan såg ut och hur människor använde den. Denna observation genomfördes innan inventeringen var klar vilket fick innebörden att vi hade svårt att uttala oss om det vi såg. Vi fick dock en generell bild över hur rörelsemönster på gatan såg ut vilket vid senare tillfällen kunde studeras vidare. Denna passiva observation genomfördes en vårdag i april vid 10-tiden. Det uppdagades redan vid detta besök att mängden män-niskor som rörde sig längs gatan varierade mycket beroende på vilken del av gatan vi befann oss på. Främst uppdagades skillnad beroende på vilken sida av Bergsgatan som observerades. När-mast Folkets Park var det väldigt lite människor i rörelse samti-digt som den del av gatan som korsas av Södra Förstadsgatan hade betydligt fler besökare. De människor som rörde sig på

delen av gatan närmast Södra Förstadsgatan besökte olika verk-samheter eller gick och tittade in genom de olika skyltfönster som finns längs gatan.

Den andra passiva observationen av gatan initierades vid mid-natt en lördagskväll. I detta fall var rollerna ombytta i det avse-ende att det rörde sig mycket fler människor på den del av gatan som är belägen närmast Folkets Park kontra den del som ligger närmast Södra Förstadsgatan. Detta var på grund av att väldigt många människor befann sig vid Scaniabaren, som ligger på hör-net Bergsgatan/Friisgatan.

Den tredje observationen genomfördes vid lunchtid en vardag. Vid detta besök var resultatet detsamma som vid den första ob-servationen, alltså närmast Folkets Park fanns det lite folkliv och ju närmare Södra Förstadsgatan vi befann oss desto fler männi-skor såg vi.

Den fjärde passiva observationen tog plats en solig fredagsef-termiddag. Vid detta besök var även förändringen till sommar-gata genomförd, vilket resulterade i att gaturummet pryddes av stora uteserveringar. Vid detta tillfälle var det väldigt många människor som rörde sig i och kring de nyetablerade servering-arna. Vid denna observation uppdagades att de uteserveringar som nu fanns i gaturummet lockade väldigt mycket människor då dessa var den primära källan för folkliv på gatan.

Den sista observationen genomfördes en varm vårkväll en var-dag vid 20-tiden. Vid detta tillfälle observerades att få männi-skor rörde sig på gatan och att de flesta butiker och caféer var

stängda. Endast två restauranger var öppna vid detta tillfälle. Uteserveringarna vid dessa restauranger var dock fulla med män-niskor. Förutom denna servering var antalet människor som be-fann sig på Friisgatan samma, oberoende var på gatan vi obser-verade.

En aspekt som hade inverkan på huruvida gatan användes var vädret vid genomförandet av de passiva observationerna. Det var något som från början erfarats men också prövades när vid de olika tillfällena för observation. Det blev uppenbart att väder-leken spelade roll på folklivet då den dag då vädret var som bäst också var den dag då flest människor befann sig på gatan. En anomali återfanns dock under den passiva observationen som genomfördes under nattetid då det befann sig väldigt mycket människor vid KB och Scaniabaren. Generellt dock utifrån ob-servationerna har vädret haft stor inverkan på och hur männi-skor använder gatan.

Vid genomförande av passiva observationer är det en bra idé att vara medveten om vilken typ av material som ska samlas in (Da-vidson & Patel, 2011, s. 93). En svaghet med metoden är att ob-servationer tenderar att bli ofokuserade om de inte är korrekt strukturerade. Detta gäller för alla typer av observation. Att ha observationer strukturerade kan dock också göra att observatö-ren missar skeenden i rummet som kan vara av relevans. Efter-som vi inte vill missa något skeende Efter-som kunde vara av relevans så genomfördes observationerna ostrukturerat. Ett annat pro-blem med observation som metod är att vad som sker på gatan i ett ögonblick kommer aldrig kunna rekonstrueras, detta gör att liknande studier kan få varierande resultat beroende på

utom-stående faktorer såsom väder och tidpunkt (Patel & Davidson, 2011, s. 92). Detta var också en av anledningarna att de passiva observatorierna genomfördes olika dagar och tidpunkter på dyg-net. Vi reserverar oss ändå för att resultatet av antalet männi-skor längs gatan kan komma att förändras och var de befinner sig kan se annorlunda ut om studien genomförs vid ett annat till-fälle.

Intervjuer

För att öka förståelsen för individens upplevelse av de fysiska egenskaper som karaktäriserar Friisgatan har ostrukturerade in-tervjuer genomförts. En ostrukturerad intervju innebär att hela intervjusessionen genomförs med ett fåtal öppna frågor så att respondenten får tänka mycket själv och säga vad de verkligen känner (Kvale, 1997, s. 13 & 117). Dessa frågor har sedermera följts upp på lämpligt sätt från oss med ambitionen att skapa ett samtal som berör fysiska egenskaper på Friisgatan. Då vi är med-vetna om att antalet anledningar att befinna sig på en gata är många togs beslutet att försöka genomföra flera kortare inter-vjuer istället för få och längre sådana. Ett sådant beslut togs för att vi ville få en så bred bild som möjligt kring olika egenskapers roll på gatan. Detta resulterade i att 25 intervjuer genomfördes under de dagar som gatan besöktes. Då intervjuerna var ostruk-turerade och frågorna öppna blev också mångfalden av svar väl-digt stor. Att få en mångfald av svar var något som vi förmodat redan på förhand vilket således också bekräftades genom de ostrukturerade intervjuerna. Det var två frågor som var grunden till de ostrukturerade intervjuerna, dessa var som följer:

Finns det någon specifik anledning att ni befinner er på Friisga-tan idag?

Finns det något speciellt som du gillar med Friisgatan? I så fall vad?

Utifrån dessa frågor utformades samtalsliknande intervjuer där varje möte med en respondent var olikt ett annat. Då frågorna till viss del är vaga tolkade också respondenterna vilket svar vi le-tade efter olika. I något fall talade bara respondenten om biltra-fiken och hur viktig den var och i annat fall var trygghet huvud-ämne för samtalet. Vi såg det som en styrka att respondenten själv var med och utformade intervjun och pratade om vad hen var mest intresserad av, inom ämnet Friisgatan. Detta innebar att förhållandet mellan respondenten och personen som inter-vjuar var mer jämlikt. Hur maktförhållandet ser ut i en given in-tervjusituation kallas för maktasymmetri (Kvale, 1997, s. 26). En jämnare sådan symmetri bidrar till att samtalet är mer öppet och respondenten kan prata om vad hen finner mest intressant. En annan avvägning som gjordes inför intervjuerna var att alla respondenter skulle vara anonyma. Detta var något som också framkom tydligt innan vidare samtal genomfördes. Att respon-denterna skulle vara anonyma beslutades för att inte hämma något kontroversiellt uttalande och för att varje person skulle våga säga precis vad de tyckte, även om Friisgatan inte är ett så kontroversiellt ämne. Det är också vanligare att respondenter är anonyma när det handlar om att genomföra flera kortare inter-vjuer i förhållande till om den person som samtalet genomförs med har expertis inom ämnet (Kvale, 1997, s. 235). Om en person

är mer engagerad i problemet som undersöks, exempelvis en pro-jektledare för ett projekt så tenderar de att vilja svara för sig själv och inte vara anonyma.

Under genomförandet av de ostrukturerade intervjuerna på Fri-isgatan uppdagades problem vilket berörde svårigheten att få människor att stanna upp och låta sig bli intervjuade angående gatans egenskaper. Detta är ett vanligt problem som en möter vid genomförandet av intervjuer av denna typ (Patel & Davidson, 2011, s. 92). Av de människor som vi försökte intervjua var hälften av de tillfrågade som inte svarade på några frågor. Det fanns en rad anledningar till att inte svara, exempelvis tidsbrist då kollektivtransport nalkades eller att personen i fråga var på väg hem och inte hade lust att svara. Då vi ville genomföra ett större antal intervjuer för att få adekvat information om indivi-dens upplevelse av gatan hämmade ovilja att svara på frågorna oss en aning.

Ytterligare problem som uppkom under genomförandet av de ostrukturerade intervjuerna var möjligheten att spela in samta-len. I många fall skulle det endast utbytas några få meningar då respondenten hade bråttom vilket gjorde att samtalet inte blev inspelat. Detta påverkade vår möjlighet att transkribera dessa samtal. I ett sådant fall fick den av oss som antecknade intervjun vara väldigt noga med att skriva exakt vad som sades. I fallet att det fanns osäkerhet kring vad respondenten hade sagt så rata-des den ostrukturerade intervjun från analysen. Detta för att inte äventyra trovärdigheten för arbetet genom att inte återge san-ningen.

Under insamlandet av material har vi också försökt göra ett ak-tivt val så att människor med olika bakgrund och från flera sam-hällsklasser ska intervjuas. Här ställdes något av ett etiskt di-lemma för oss då vi fick utgå väldigt mycket från vad vi såg, alltså vilka yttre attribut en person som befann sig på Friisgatan hade. Det verkade inte som en bra idé att under den korta stund vi hade med varje person ställa frågor som var allt för privata utan vi förhöll oss huvudsakligen till det ämne som studerades. Att utgå från människors utseende för att diversifiera under-sökningen kan förefalla aningen fördomsfullt men efter avväg-ning beslutade vi oss för att utföra metoden på detta vis och så-ledes försöka generera ett representativt och diversifierat re-sultat.

Ytterligare problem med intervjumetoden finns då exempelvis Kvale (1997, s. 192) beskriver makten hos den som genomför in-tervjun, då denne har möjlighet att vrida samtalet i en riktning som eftersträvas. Vid en strukturerad intervju styrs samtalet helt av de frågor som intervjuaren i förväg har skapat vilket på-verkar intervjupersonens förmåga att svara (Ibid). Detta påpå-verkar i sin tur vilken räckvidd som svaren kan ha. Liknande problem kan uppstå vid en ostrukturerad intervju där den som utför intervjun kan styra samtalet genom ovilja att ställa en följdfråga. Förkun-skap inom ämnet från båda parter är också något som påverkar resultatets innehåll vilket nödvändigtvis inte behöver vara dåligt men bör hållas i åtanke. Vidare har skribenten tolkningsföreträde efter att intervjun har transkriberats vilket ger ytterligare tillfälle att färga resultatet (Rönnblom, 2014, s. 3) En ytterligare be-gränsning men också styrka vad gäller den ostrukturerade inter-vjun som metod är att den i stor utsträckning påverkas av känsla

(Kvale, 1997, s. 13). Styrkan är att den som intervjuar kan ta del av varje individs världsuppfattning vilket kan bidra med nya per-spektiv till undersökningen som genomförs. Svagheten i ett så-dant fall är att djupare studier krävs för att tolka fram vad som är relevant eller inte.

Teoretiskt ramverk

I denna del ska vi grundligt beskriva vilken teoretisk grund som arbetet bygger på. Teoriavsnittet är uppdelat i kapitel och varje kapitel syftar till att beskriva teorier som berör ett specifikt tema. Teorierna kommer att hjälpa oss att undersöka och analy-sera det empiriska materialet som samlats in under arbetets gång.

Konnektivitet och rumslig integration

Ett perspektiv att studera hur gator kopplar med varandra i sta-den är med en Space Syntax analys (Spacescape, 2005, s. 9). En sådan analys syftar till att förstå hur stadens olika rum är kopplade med varandra genom gator. Hur gator är kopplade med varandra påverkar huruvida människor har möjlighet att röra sig i det gatusystem som staden består av (Spacescape, 2005, s. 14, Bafna, 2003, s. 25). Även antalet anslutande gator påver-kar möjligheten att röra sig från en plats till en annan. När mäng-den anslutande gator studeras kallas det för konnektivitet (Bafna, 2003, s. 27). En svaghet med Space Syntax analys är att den behandlar varje gata lika vad gäller möjligheten att vistas på den (Spacescape, 2005, s. 14). Det går att förklara de flöden som finns på en specifik plats men inte det mer konstanta folk-livet som vårt arbete fokuserar på. Användandet av teorin kring Space Syntax kompletteras med hjälp av att titta på en teori om stadens noder. En nod kan förklaras vara en plats som genom sin funktion, form eller identitet är känd i staden och således be-söks av många människor (Lynch, 1960, s.101). Det kan exem-pelvis vara en järnvägsstation som dels har identiteten

trans-portnod, men också transport som funktion vilket gör att män-niskor som behöver förflytta sig längre sträckor kommer röra sig till den noden. De flöden som noder skapar går åt båda håll alltså de människor som tar sig till noden kommer också att ta sig där-ifrån genom olika gator som finns i närområdet (Lynch, s. 102f). Om en gata har god konnektivitet till en nod kommer således både flöden till och från noden gå igenom den gatan (Bafna, 2003, s. 27 ). En viss kritik går att rikta mot Lynchs (1960) sätt att se på noder. De kan vara svåra att definiera och vad som upp-levs vara en nod för en person är inte det för en annan. Exem-pelvis kan en byggnad med specifik arkitektonisk stil vara känd inom vissa kretsar men för dem som inte är intresserade av ar-kitektur är den inte känd alls. Då noden inte är känd hos en viss grupp kommer den inte ha inverkan på flöden som skapas av människor i den gruppen.

Formtyper

Begreppet Formal type syftar till att definiera en byggnad utifrån dess form och går att applicera på de flesta byggnader som finns (Scheer, 2010, s. 5). Eftersom arbetet är skrivet på svenska kom-mer begreppet Formal type vidare benämnas som formtyp. Om via ska förstå hur byggnader påverkar gatan så är det dess form-typ som bör studeras (Scheer, 2010, s. 6f).

Formtyp är ett sätt att definiera gemensamma formella karak-tärsdrag i en byggnad (Scheer, 2010, s. 4). Denna beskrivning fo-kuserar fofo-kuserar på en byggnads utseende, vilka tillträdesmöj-ligheter den ger, storlek samt i vilket sammanhang byggnaden befinner sig i gentemot gata och närliggande byggnader (Scheer,

2010, s. 6). En byggnads form är inte relaterat till vilken funk-tion den har (Scheer, s. 8f & 40). Ett exempel på detta är att om funktionen förändras, från bostad till kontor exempelvis, är van-ligtvis formen densamma då förändringen endast sker i innehål-let. Byggnader som har samma formtyp är dock benägna att in-nefatta samma funktioner. Exempel på en formtyp kan vara ett stort shoppingcentrum i förorten. En sådan byggnads fyrkantiga utformning, storlek, förhållande till gatan och förhållande till när-liggande struktur; i detta fall oftast en parkering, ser likvärdigt ut världen över. Shoppingcentret går därför att kategorisera som en viss formtyp. Ytterligare exempel är radhus i staden (Scheer, 2010, s. 6–9). Ett radhus har specifika karaktärsdrag exempelvis stängd bottenvåning och sitter ihop med andra byggnader som gör att de kategoriseras inom samma formtyp. Användningsom-rådet för ett radhus tenderar dock att förändras. Historiskt har radhus varit bostadshus men en ny trend har uppkommit där ex-empelvis kontor flyttar in i byggnader av denna formtyp

Ett förtydligande av hur en byggnads form kan studeras görs med ett exempel på hur byggnader förhåller sig till varandra. Detta förhållande studeras genom att titta på om byggnaden är

sammanslagen eller friliggande (Scheer, 2010, s. 94). Om

bygg-nader är sammanslagna innebär det att en byggnad sitter ihop med minst en annan. Sammanslagna byggnader är främst före-kommande i täta kvarter i städer där byggnader, som under lång tid har skapats intill varandra, nu är en del av en kontinuerlig stadsstruktur. Med kontinuerlig stadsstruktur menas att bebyg-gelsen är ihopkopplad inom hela kvarteret där den står. Om bygg-nader är fristående innebär det att de står för sig utan att vara sammankopplat med någon annan byggnad. Fristående

byggna-der är framträdande i exempelvis villakvarter. I ett villakvarter byggs husen med ambitionen att avstånd ska finnas mellan dem vilket gör plats för en trädgård (Scheer, 2010, s. 94–95). Skillna-den i stadslandskapet mellan de två ovan nämnda typerna är att de sammanslagna byggnaderna tenderar att besitta liknande ka-raktärsdrag; alltså samma formtyp, vilket skapar en mer konti-nuerlig stadsstruktur. I det urbana landskapet där det främst fö-rekommer friliggande byggnader försvinner kontinuiteten då byggnaderna oftast är av flera olika typer.

Insula är den historiskt mest förekommande formtypen (se bild 1) och definieras som ett flervåningshus beläget intill en gata med en verksamhetslokal i bottenvåningen (Scheer, 2010, s. 38f). Att byggnaden innefattar flera våningar innebär att andra

ner kan förekomma över den bottenvåning som huserar en verk-samhet. Dessa funktioner är oftast bostäder men kan även vara kontor (Scheer, 2010, s. 40). Insulan sitter ihop med intilliggande byggnader vilket skapar en sammanhängande byggnadsstruktur mot gatan. Insulan bidrar med sin form till att svara på efterfrå-gan av både bostäder och handel då den genom sitt formspråk skapar förutsättning för att funktionsblandning av både lägen-heter och handel kan ske i samma byggnad (Ibid). Det var på grund av ett behov till funktionsblandning som byggnadstypen insula först uppkom (Scheer, s. 38). I en tid dominerad av handel så var det praktiskt att den som ägde en affär också hade möj-lighet att sova ovanför, vilket innebar att bostad och arbete fanns på samma plats.

Förståelsen för formtyper är essentiell för att kunna förändra och förbättra ett stadsrum (Scheer, 2010, s. 2). Om det finns förståelse för vilka problem som olika formtyper är ämnade att svara på kan det bli lättare att tillämpa varje formtyp till ett upp-stått behov (Scheer, 2010, s. 5). Ett behov som uppkommer kan exempelvis vara brist på bostäder, i ett sådant fall är det inte fördelaktigt att skapa ett kontorshus eftersom det inte huserar lägenheter som människor kan bo i.

Om en formtyp historiskt har kunnat svara på ambitioner om för-ändring i stadsmiljön, relevant för rådande samhällsideal, kom-mer den också att återanvändas i liknande fall (Scheer, 2010, s. 27f). På så sätt får arkitekter och planerare ett ramverk för hur olika byggnadstyper påverkar staden och vilka problem de kan lösa. Detta kan röra sig om brist på bostäder eller att skapa folkliv på en gata. För att en formtyp ska återanvändas är

för-mågan att förändras för att tillfredsställa nya behov på funktio-ner essentiell (March, Rijal, Wilkinson & Fridin Özgur, 2012, s. 533–534). Formtyper som har lättare att adaptera till framtida bruk bidrar i sin tur med att en gata eller ett område får utökad levnadslängd (March et al. 2012, s. 550). Om en plats innefattar primärt typer av byggnader som inte kan adaptera till nya behov, kommer istället nya byggnader konstrueras. Dessa nya byggna-der kommer vara av annan formtyp som kan svara på det pro-blem som är ämnat att lösa. Behovet att skapa nya byggnader bi-drar in sin tur till att gamla rivs eller att mer yta används.

Något som identifierats problematiskt med Scheers (2010) sätt att se på byggnader är att teorin inte diskuterar huruvida en byggnads funktion påverkar gatulivet. Att identifiera vilken funk-tion en byggnad besitter kan öka förståelsen för varför männi-skor rör sig i och kring byggnaden. Ett exempel kan vara att en byggnad av en viss typ får en ny funktion som används mer, ex-empelvis en fabrik blir ett kulturhus. När en byggnad huserar pro-duktionsverksamhet används den vissa tider och endast vissa människor får gå in. När funktionen förändras till exempelvis kul-turhus är alla välkomna och ett större flöde av människor in i byggnaden kan skapas. Även om formen är densamma kan män-niskors möjlighet att beträda beroende på dess funktion föränd-ras.

Att inte studera byggnadens funktion går även emot Jacobs (1961, s. 57) sätt att se på positiva egenskaper i ett stadsrum. Verksamheter har stor inverkan på folklivet men i vilken typ av byggnad de befinner sig i spelar mindre roll. Även Lynch (1960, s. 102ff) talar om hur platser med specifik funktion får en

iden-titet som gör att människor rör sig dit. Scheer (2010, s. 4) menar själv att byggnader definieras genom att titta på hur människor rör sig kring den i förhållande till dess form. Hur människor rör sig kring en byggnad kan också påverkas av dess funktion som det tidigare nämnda exemplet med fabriksbyggnadens förändring i funktion påvisar. I det fallet är byggnadens funktion viktigare än dess form för människors rörelse. Dock är det byggnadens form som ger förutsättning för att en viss funktion ska finnas vilket gör att formtypen alltid är relevant att studera.

Gränssnitt

Övergången från gatans offentliga rum till de mer privata rum-men belägna i huskropparnas bottenvåningar har länge varit en fråga som förbryllat de som studerar staden (Dovey & Wood 2015, s. 1). Denna övergång brukar benämnas som interface eller

gränssnitt på svenska. Integrationen mellan byggnaden och

ga-turummet sker till största del genom ingångar men gränssnittet handlar inte bara om möjligheten att gå in i en byggnad. Hur in-gången förhåller sig till gatan, om möjlighet att se in i byggnaden finns samt om gränssnittet är anpassat för bilister eller gång-trafikanter är ytterligare egenskaper i fasaden som påverkar gränsen mellan det offentliga och privata (Dovey & Wood, 2015, s. 5). För att definiera ett gränssnitt finns det fyra olika aspek-ter som studeras. Dessa aspekaspek-ter är som följer.

Tillgänglighet definieras som möjligheten att beträda ett privat

rum från ett offentligt, alltså om det finns en dörr som gör att gränsen kan penetreras (Dovey & Wood, 2015, s. 5) Huruvida en byggnad är tillgänglig eller inte handlar om frekvensen av dörrar

längs dess fasad. En liten byggnad som endast har en dörr är tillgänglig. En annan byggnad som tar upp ett helt kvarter och en-dast har en dörr är inte tillgänglig. Tillgänglighet är även en aspekt som undersöks vid studien av en byggnads formtyp där bland annat tillträdesmöjligheter definierar en byggnads form (Scheer, 2010, s. 5).

Anslutning till gatan är en annan aspekt som kan undersökas.

Det går att titta på om det finns något semi-offentligt rum mel-lan gatan och ingången som skulle kunna gynna eller störa den mänskliga rörelsen (Dovey & Wood, 2015, s. 5). Alltså på grund av gränssnittets utformning med en inskjutning i fasaden ska-pas ett rum som är beläget intill en byggnad, som exempelvis en-ligt Carr (1992, s. 93) och Gehl (2010, s. 75 & 87–88) kan an-vändas för att skydda sig från olika väder.

Insyn i byggnaden är en annan aspekt som studeras när ett

gränssnitt ska definieras (Dovey & Wood, s. 5). Fasader kan vara

transparenta eller otransparenta. En transparent fasad ger

möj-ligheten att se in i en byggnad vilket en otransparent fasad inte gör. Om människan kan se in i byggnaden uppfattas den också mer offentlig då en kan förhålla sig till vad som finns inne även om en befinner sig på gatan utanför. Gehl (2010, s. 71) talar om hur fasader designade för människor ser ut. Transparensen är väldigt viktig för det kontinuerliga folklivet och människor som har möjlighet att titta in i olika skyltfönster längs en gata kom-mer också uppleva samma gata som kom-mer intressant. Det blir en form av visuell förlängning av gatan som gör att rummet upplevs större. Det människan kan se kan hen bilda kontakt med, detta gäller både andra människor och objekt vilket alltså förhöjer

upp-levelsen av stadsrummet om fasaderna är transparenta (Gehl, 2006, s. 67).

Anpassning för bil, cykel eller fotgängare påverkar vilket

trafik-slag som rör sig vid gränssnittet. Ett exempel på detta är att en garageinfart som är anpassad för bilar också primärt kommer an-vändas av dessa (Dovey & Wood, s. 6f). Denna anpassning är främst relevant på platser som har transformerats mellan att vara för gångtrafik och biltrafik (Dovey & Wood, s. 5). Vår fall-studie, Friisgatan, har aldrig primärt varit utformat för endast ett trafikslag förutom vid fem månader av året då gatan har

föränd-rats till sommargata (Malmö stad, 2017). Förändring till sommar-gata sker dock inte i byggnadernas gränssnitt vilket innebär att gatans omvandling inte kommer ha någon inverkan på vilket tra-fikslag fasaderna är anpassade till. Det finns dock fasader som utifrån sin arkitektoniska form är mer eller mindre anpassade för olika trafikslag (Gehl 2010, s. 77f). En byggnad med detaljerat formspråk och arkitektoniska element som för blicken uppåt har vad som kallas för vertikalt artikulerad fasad (se bild 2). En verti-kalt artikulerad fasad är genom sina många detaljer anpassad för att människor ska gå intill och ha något intressant att titta på. Motsatsen till vertikal artikulation är horisontell artikulation(se bild 3). En fasad med horisontellt formspråk är fattig i detalj, har ingen transparens och bidrar inte till att människor vill vistas på en gata. Gehl (2010, s. 78) menar att horisontella fasader är an-passade för bildominerade miljöer eftersom fasaders detaljrike-dom inte spelar någon roll i hög hastighet.

2 / Vertikalt artikulerad fasad på Friisgatan

Varje gränssnitt beskrivs utifrån kombination av två tidigare nämnda aspekter i gränssnittet (Dovey & Wood, s. 13). Vidare presenteras två exempel på hur en sådan kombination av aspek-ter kan se ut.

Direkt och transparent (se bild 4) är ett gränssnitt som har en transparens in mot exempelvis ett skyltfönster eller en cafémiljö som gör att människor blir intresserade av att komma in och un-dersöka butiken. Detta gränssnitt är främst förekommande i kommersiella syften exempelvis bottenvåningar på en insula då gränssnittet kännetecknas av en direkt ingång från gaturummet (Dovey & Wood, s. 6, Scheer, 2010, s. 39).

Blank (otransaprent) och otillgängligt gränssnitt är å andra sidan

mindre inbjudande för människor på gatan. Detta gränssnitt kän-netecknas av att det inte finns någon insyn in i byggnaden samt

att det finns få tillträdesmöjligheter. Gränssnitt av denna sort återfinns på exempelvis fabriker (Dovey & Wood, s. 6). Ett blankt och otillgängligt gränssnitt har inte samma interaktion med gatan och har således inte lika stora möjligheter att få männi-skor att stanna upp (se bild 5).

Det ska sägas att tillämpandet av denna metod används av för-fattarna främst på en konceptuell nivå då de menar att de fyra kategorierna inte på något sätt är universellt applicerbara (Dovey & Wood, 2015, s. 13). Det finns mängder av exempel på gräns-snitt och denna typ av kategorisering innefattar inte alla. Vi använder teorin kring gränssnitt i denna text för att den på ett mer precist sätt, jämfört med teorin om formtyp, beskriver fa-saders olika egenskaper och hur dessa på olika sätt påverkar gatan. Att studera på gränssnitt är också ett sätt att definiera 4 / Direkt/trans-parent gränssnitt 5 / Otransparent gränssnitt av stadsarkivets lokaler

byggnaders formtyp (Scheer, 2010, s. 6). Teorin om gränssnittet fördjupar Scheers (2010) sätt att studera på byggnader och hur de påverkar gatan intill. Denna fördjupning sker genom att vi kan vara mer specifika kring utformningen av byggnadstypens fasad och i sin tur hur detta påverkar gatan. Det bidrar också med för-ståelse kring vad i fasadens utformning som bidrar till ett le-vande gaturum. Ambitionen är att göra en egen undersökning ut-ifrån den metod som Dovey & Wood (2015, s. 5) använder för att klassificera gränssnitt. Detta för att kunna vara mer precisa i ut-låtandet kring vilka övergångar från offentligt till privat som finns på Friisgatan och sedermera hur dessa påverkar folklivet på gatan.

Vid studien av en gatas egenskaper identifierades en brist i teo-rin om urbana gränssnitt i form av ett fenomen som den inte kunde förklara. Då olika byggnader på en gata i vissa fall gör

an-språk på den offentliga miljön genom att placera ut olika objekt, bidrar teorin om gränssnitt med förståelse kring vilka fasader som gynnar ett sådant ianspråktagande. Teorin om gränssnitt in-nefattar dock inte själva förskjutningen vilket föranleder använ-dandet av Gehls (2010, s. 75–88) begrepp edge.

Edges

En edge syftar till gränsen mellan offentligt och privat men är inte fixerad i byggnadens fasad till skillnad från en byggnads gränssnitt. Gränsen mellan en uteservering och gatan intill kan därför definieras som edge men är svårare att benämna som gränssnitt. Edges kategoriseras i två olika typer (Gehl, 2010, s. 75–88). De edges som är genomträngliga, transparenta och aktiva benämns som mjuka (se bild 6) och de som är ogenom-trängliga, otransparenta och passiva som hårda (se bild 7) (Ibid).

6 / Mjuk edge på Friisgatan

7 / En hård edge på Friisgatan

En mjuk edge ter sig olika i fall en bostad som huseras i en bygg-nads bottenvåning eller om det är en kommersiell verksamhet. Mjuk edge intill en bostad kännetecknas av att det finns en träd-gårdsmiljö eller en veranda framför byggnaden som “mjukar upp” övergången från gatan till bostadens ingång. När det gäller mjuka edges intill kommersiella verksamheter sker övergången från gatan till ingången mer sömlöst om det är olika varor och objekt utplacerade intill byggnadens fasad (Gehl 2010, s. 75–88). En mjuk edge i kommersiellt syfte kan också innefatta en uteserve-ring. Gehl (2010, s. 88) menar vidare att brist på mjuka edges är negativa för stadsmiljöns attraktivitet vilket i slutändan bidrar till att färre människor rör sig i staden. “No single topic has

grea-ter impact on the life and attractiveness of city space than ac-tive, open and lively edges”, menar Gehl (Ibid). Detta påvisar

vik-ten av att det finns något som skapar aktivitet intill byggnader.

Hur skapas ett levande offentligt rum?

Enligt Malmö stads gällande översiktsplan är det viktigt att skapa offentliga rum som är inbjudande och tillgängliga för alla (Malmö stad, 2014. s. 38). Skapelse av ett kontinuerligt folkliv ses som ett mål som både utformning av byggnader och detaljer i det of-fentliga rummet ska stödja. Med kontinuerligt folkliv menas män-niskors som interagerar med varandra och gatans olika miljöer exempelvis butiker, uteserveringar samt gatumöblering. Det kon-tinuerliga folklivet innefattar inte förbipasserande flöden. Att de-finiera vilka egenskaper en gata besitter, som bidrar till ett kon-tinuerligt folkliv, kan dock vara problematiskt. Det kommer därför, i detta avsnitt presenteras en rad tankar om vilka egenskaper i det offentliga rummet som bidrar till ett kontinuerligt folkliv.

Jane Jacobs (1961, s. 57) nämner några aspekter en väl funge-rande gata bör ha. Ett exempel som nämns är tydliga gränser mellan byggnaden och gaturummet. Det går att identifiera en viss diskrepans mellan Jacobs tankar om tydlig avgränsning och hur både Gehl (2010, s. 74–77) och Dovey & Wood (2015, s. 1) ser på fenomenet med gränsen mellan de två rummen. De tre se-nare författarna förespråkar en mer sömlös övergång mellan det offentliga och privata. En mer sömlös övergång får som följd att människor har lättare att beträda olika privata rum och således kan människorna utnyttja mer platser i staden. Vidare menar Ja-cobs (1961, s. 57) att det bör finnas ”ögon på gatan”, det vill säga att byggnader måste vända sig ut mot gatan så att det alltid finns passiv övervakning av gaturummet. Denna passiva över-vakning skapas av butiksägare och boende intill gatan vilket tyder på att funktionsblandning av verksamheter och bostäder är något som förespråkas. Den passiva övervakningen gör att de som vistas på gatan känner sig tryggare eftersom i fallet något skulle hända finns det alltid någon i husen som kan höra eller se dem. Detta går att koppla till de formtyper som Scheer (2010, s. 4) talar om då byggnadens form måste vara på ett sådant vis så att den kan husera verksamheter och bostäder som skapar den passiva övervakningen. Även Dovey & Wood (2015, s. 15) talar om “ögon på gatan” och hur det urbana gränssnittet, genom transparens, skapar förutsättning för att den passiva övervak-ningen kan ske. Korta kvarter, äldre bebyggelse är andra byggs-tenar i Jacobs ideala stad (1961, s. 57). Dessa korta kvarter ska-par bättre förutsättning för att solljus ska skina på gatan. Att ett offentligt rum får mycket solljus är något som anses kritiskt för människors upplevelse av platsen (Carr et al. 1992, s. 92– 93). Här går det att påvisa hur byggnaders förhållande till

va-randra påverkar upplevelsen av gaturummet (Scheer, 2010, s. 94f). En gata med sammansatta byggnader kommer att ge mindre möjlighet för solen att skina på platsen än om det skulle vara mycket rum mellan byggnaderna. Även konnektiviteten har inverkan på om solens strålar kan nå en plats. En korsning med tre anslutningar har sämre förutsättning att låta solen skina på gatan än en korsning med fyra. Även skyddet från solen är en aspekt som inte ska glömmas i det offentliga rummet (Carr et al. 1992, s. 92). Exempel på hur människor kan skydda sig mot solen är de nischer och inskjutningar i fasaden som Gehl (2006, s. 36) och Dovey & Wood (2015, s. 5) talar om. I dessa inskjutningar kan människor få skydd från diverse väderlek om de skulle vilja. En ytterligare teoretiker som diskuterar vad som gör att männi-skor vistas på en plats i staden är William Whyte (2011, 510– 518). Whyte har under sina empiriska studier vid Wall Street i New York identifierat två aspekter som tycks ha störst inverkan på huruvida människor använder sig av det offentliga rummet. Den första aspekten som nämns är vikten av sittplatser då möj-ligheten att hitta en sittplats är kritisk för att människor ska stanna kvar på en plats. Det finns ett samband mellan hur mycket kontinuerligt folkliv en plats har och vilka möjligheter att sitta på platsen som finns (Whyte, 2011, s. 515). En plats kom-mer alltså att förbli folktom stora delar av dygnet om det inte finns bänkar, nischer eller trappor att sitta på. Ett kritiskt pro-blem för ett offentligt rum uppstår när dess koppling med andra delar av staden förhindrar människor av en eller annan anledning att ta sig till platsen (Whyte, 2011, s. 517). Det offentliga rum-mets placering i staden är enligt Whyte (Ibid) därför den vikti-gaste egenskapen för att folkliv ska finnas. Det spelar ingen roll

hur attraktiv en plats är om den inte kopplar på ett gediget sätt med andra platser i staden, alltså har gator som ansluter och korsar, som i sin tur leder till olika noder i staden (Spacescape, 2005, s. 14, Bafna, 2003, s. 27 Whyte, 2011, s. 517). Detta är en aspekt som också är väldigt svårföränderlig. Var en plats ligger går inte att förändra utan denna förutsättning är konstant vilket innebär att huruvida ett nyskapat offentligt rum kommer få mycket besökare redan på förhand är givet (Whyte, s. 517).

Kort om Friisgatan, vår fallstudie

Friisgatan, vår fallstudie, är en centralt belägen gata i Malmö och ligger i de två delområdena Möllevången och Rådmansvången. Möllevången byggdes i början av 1900-talet och planerades som ett bostadsområde för de människor som arbetade på fabrik i Malmö (Olsson, 2014). Detta var i samband med den kraftiga befolkningstillväxten som Malmö hade under det sena 1800-talet (Tykesson et al. 2003,s. 152). Friisgatan och kvarteren runt om den, i sin nuvarande form går att spåra till stadsplanen från 1897. Möllevångens rätvinkliga rutnätsstruktur som Friisgatan befin-ner sig i ritades 1903 av stadsingenjören Anders Nilsson (Ty-kesson et al. 2003, s. 158). Nilsson är också ansvarig för Friis-gatans karaktäristiska krök som gjordes för att den nybyggda S:t Johanneskyrkans torn skulle hamna i gatans bakgrund (Ibid). Den vanligaste bebyggelsen från denna tid var flerbostadshus i fyra till fem våningar som satt ihop (Björk, Reppen, Nordling, 2008, s. 31) Denna bebyggelse utgör fortfarande idag majoriteten av de byggnader belägna på Friisgatans som ligger mellan S:t Johan-neskyrkan och Norra Skolgatan.

Analys

I detta avsnitt kommer vi presentera resultatet av den fallstudie som genomförts. Varje kapitel är indelat i teman som förankrar dem i den litteratur som används i arbetet. Först undersöker vi hur gatans konnektivitet med olika noder påverkar att människor vistas på den. Detta gör vi genom att blanda kartstudier, obser-vationer och intervjuer med teori. Vidare presenteras tre avsnitt med resultatet från den inventering som genomförts på gatan. Analysen av det inventerade materialet genomförs med hjälp av observationer och teori samt kompletteras med intervjuer. En slutlig del som baseras på intervjuer och behandlar gatans miljö finns också med. Avsnittet om gatans miljö är svårare att för-ankra i enskild huvudteori som används och kommer därför pre-senteras för sig själv.

Utifrån den inventering och de observationer som genomförts på Friisgatan där läge i staden, olika formtyper, gränssnitt och edges påverkan på gatan har studerats går det att dela upp gatan i två segment. Ett gatusegment där folklivet frodas, där människor vill vistas och möjlighet för denna vistelse finns. Ett annat gatu-segment där väldigt få människor vistas som innehåller få saker att se och göra. Den första delen är markerad på kartan som Ga-tusegment A och den andra delen är markerad på kartan som Gatusegment B (se bild 8). Gränsen mellan de olika segmenten är dragen längs Bergsgatan, där de båda sidorna av gatan primärt besitter olika typer av byggnader och gränssnitt. Uppdelning av gatan i två segment påvisas här för att den hjälper oss att ana-lysera övrigt empiriskt material och benämningen Gatusegment A och B förekommer i alla delar av analysen.

Friisgatans noder och konnektivitet

Friisgatan har genom sitt läge i staden förhållandevis god kon-nektivitet med närliggande noder (Spacescape, 2005, s. 14, Bafna, 2003, s. 27). Dessa tre noder är Triangelns järnvägssta-tion, Möllevångstorget och Folkets Park, som alla kopplas sam-man med Friisgatan genom gatunätet och således har inverkan på de flöden som sker på gatan (se bild 9). Triangelns järnvägssta-tion transporterar dagligen cirka femton tusen resenärer med tåg (Skånetrafiken, 2011). Från denna station sker flöden både ut och in vilket påverkar antalet människor som rör sig i närom-rådet (Lynch 1960, s. 103). Exempel på detta flöde av människor till och från Triangelns station kan urskiljas i de genomförda in-tervjuerna. En respondent som vi talade med uttryckte vikten av gatans läge på detta vis: “Det är tre minuter dörr till dörr” och 8 / Friisgatans två segment och korsande gator

menade i detta fall dörren till hemmet och dörren till tåget, alltså närheten till järnvägsstationen Triangeln. Eftersom gatan låg så nära stationen och personen i fråga behövdes transportera sig till arbetet varje dag så användes Friisgatan dagligen. Denna re-spondent blir således en del av flöde som går till och från, en för Friisgatan närliggande nod. I detta fall går det också att tala om vikten av var ett offentligt rum är lokaliserat för att människor ska använda det (Whyte, 2011, s. 517). Eftersom Friisgatan lig-ger i nära anslutning till Triangelns station kommer människor som varit vid denna nod i många fall också röra sig till gatan för vidare transport i staden.

Ytterligare plats som har visat sig vara folkrik utifrån empiriska studier är Möllevångstorget. Vid de tillfällen som platsen besök-tes, vardagar och helger under dagen, huserade torget en mark-nad där ett stor människor befann sig. Folkets Park är en central belägen grönyta i staden som huserar olika barer och klubbar,

lekplatser, en liten djurpark och en skatepark. Parken används dagligen av många människor och ligger i direkt anslutning till Friisgatan i öst. Vad gäller flöden från dessa identifierade noder gäller samma logik som med tidigare nämnda exemplet med Tri-angelns tågstation. De kommer bidra till att fler människor är del av flödet på Friisgatan.

Friisgatan har sex anslutande gator vilket påvisar en god kon-nektivitet. Förutom dessa sex anslutande gator mynnar Friisga-tan också ut i ytterligare två kopplingar. Att FriisgaFriisga-tan har så pass många gator som ansluter till den gör det enklare för män-niskor som befinner sig i närområdet att ta sig till gatan. Om det är enkelt att ta sig till en gata kommer också fler människor att använda den (Bafna, s. 2003, s. 25ff). Att en gata trafikeras av människor är i sig själv en dragningskraft för ytterligare folkliv (Jacobs, 1961, s. 58, Gehl, 2011, s. 537). Det finns alltså en kor-relation mellan att en gata har många anslutningar och mängden människor som befinner sig där. Att Friisgatan inte bara har goda kopplingar till närliggande noder utan också en god konnektivitet i allmänhet får ses som en anledning till att människor använder den.

Hur Friisgatans konnektivitet påverkar respondenter som befann sig på gatan går att urskilja i de intervjuer med människor som var förbipasserande, alltså del av flödet istället för del av det mer kontinuerliga folklivet. Ett exempel på hur gatans konnektivitet påverkade flöden av människor kan vi se i svaret hos den re-spondent som bodde vid Nobeltorget och skulle handla på Tri-angelns shoppingcentrum. På grund av att gatan kopplades väl till målet för respondenten användes gatan i transportsyfte. På 9 / Noder i närheten av Friisgatan

grund av konnektiviteten var gatan den snabbaste vägen till Tri-angeln vilket gjorde att respondenten gick där. Om en individ har ett tydligt mål i staden tenderar också dem att försöka gå den snabbaste vägen (Gehl 2006, s. 126). I detta fall går det att på-visa hur viktig konnektiviteten är för att just denna respondent skulle använda gatan. Om inte gatan hade kopplat till respon-dentens mål hade den inte heller använts.

För att kunna se hur stor relevans närliggande noder och kon-nektiviteten har för det kontinuerliga folklivet studeras dessa aspekter på de två identifierade gatusegmenten. De båda gatu-segmenten har samma konnektivitet eftersom det är fyra gator som ansluter vilket borde innebära att det är lika många männi-skor som rör sig på de båda delarna (Bafna, 2003, s. 27). Kon-nektiviteten är densamma till närliggande noder där den enda skillnaden är vilken nod det handlar om. Gatusegment A ligger närmare Triangeln och Gatusegment B ligger närmare Folkets Park. De flöden som produceras av noderna borde gå genom hela gatan och ska således inte ha någon påverkan på mängden män-niskor som befinner sig där (Lynch, 1960, s. 93). Samtidigt ser verkligheten väldigt annorlunda ut då Gatusegment A är mycket mer folkrikt än Gatusegment B. Detta innebär att konnektivitet med närliggande noder inte på egen hand kan skapa ett offent-ligt rum med kontinueroffent-ligt folkliv. De flöden som skapas av no-derna kring Friisgatan rinner till stor del genom de två gatuseg-menten utan att stannas upp. Hur dessa flöden kan stannas upp kommer vidare att diskuteras.

Byggnaders form och hur den påverkar Friisgatan

Genom den inventering som gjorts på friisgatan har en rad form-typer identifierats. Dessa är som följer: Insula, Skolbyggnad,

Fa-brikshus, Skivhus och Stenstadshus. De har alla olika

karak-tärsdrag som definierar dem. Vidare i detta avsnitt kommer bygg-naderna presenteras utifrån sin form med ambitionen att förstå hur de påverkar gatan.

Insula är den mest förekommande formtypen längs Friisgatan.

Det finns 15 hus på gatan som vi har definierat som formtypen insula utifrån dess form, storlek, beträdesmöjlighet samt hur de förhåller sig till andra byggnader och gatan. Vissa av dessa är utformade på så sätt att de inte bidrar till det kontinuerliga folk-livet medan andra gör det.

Goda exempel av insula-hus finns exklusivt i Gatusegment A (se bild 1 & 2). Det är också här 13 av de 15 insula-byggnaderna som finns på Friisgatan. Ett exempel på insula-byggnader som med sin form bidrar till ett mer aktivt gaturum är husen på Friisgatan 4–14 längs gatans västra sida (se bild 10). Denna rad av smala sam-mansatta hus har en hög frekvens av ingångar som tillåter män-niskor att beträda byggnaderna. Insulan har även bottenvåningar som är öppna och i många fall transparenta vilket gör det lätt för gatans besökare att se vad som finns inne i byggnaden. Att bygg-naderna gör det lätt för människor att beträda samt att de har en bottenvåning som går att se in i gör att typen är väl anpassad att husera handelsverksamhet (Scheer, s. 37). Den länga av in-sula-hus som finns mellan Södra Förstadsgatan och Norra Skol-gatan på FriisSkol-gatan 4–14 har bottenvåningar som är smala vilket

innebär att det finns många olika butiker på den delen av gatan. Att det finns många lokaler som är lämpade att husera olika for-mer av handel bidrar till att en mångfald av verksamheter kan finnas som gör att människor tycker gatan är intressant (Scheer, 2010, s. 39, Gehl, 2006, s. 95). Jan Gehl et al. (2005, s. 39) ut-trycker vikten av många mindre hus längs en gata på ett följande sätt: “The more units per 100m, the greater the transparency,

the more niches and details in the facade design, then the more activities on the sidewalks in front of the facades”. Som citatet

påvisar finns det många positiva effekter av en gata med många smala hus.

Ovanför bottenvåningen i insula-husen finns fler våningar som används av andra funktioner (Scheer, 2010, s. 40). Dessa funk-tioner kan vara bland annat bostäder eller kontor. I fallet för in-sula-husen som ligger på Gatusegment A längs Friisgatan är det

bostäder som huseras på de övre våningarna. Denna blandning av verksamheter och boende gör att det finns aktivitet kring huset dygnet runt då det under dagen är handel som dominerar medan på kvälls – och nattetid är det bostäderna ovanför som används (Jacobs, 1961 s. 179 & 187). Eftersom insula som formtyp kan användas till olika funktioner som i sin tur skapar förutsättning för en levande gata kan den anses som ett bra svar på ambitionen att skapa en levande stad (Scheer, s. 27 & 42). Vid insulabyggnaderna på Friisgatan centreras också gatans kontinuerliga folkliv vilket påvisar formtypens positiva effekt på gatulivet.

Längs Gatusegment B återfinns två insula-hus som presterar sämre när det gäller att bibehålla ett kontinuerligt folkliv. Dessa byggnader på Friisgatan 17 och 19 inhyser Malmös stadsarkiv och Panora biograf. Att insula-hus presterar sämre beror på flera faktorer. För det första är det faktum att bottenvåningarna till stor del står tomma, som i biografens fall (se bild 11)eller inhyser 10 / Insula-hus

på Friisgatan 4–14

funktioner med få besökare, som i Stadsarkivets fall. För det andra är flera av skyltfönstren täckta med ett otransparent ma-terial (se bild 5)vilket hämmar den visuella förlängningen av gatan in i byggnaden (Gehl 2010, s. 71). Finns det vidare inget intres-sant att titta på upplevs gatan som ointresintres-sant vilket innebär att människor inte kommer att vistas där för mer än transport. Att blockera insynen till en insula är ett vanligt sätt att förstöra typens positiva effekt på gatan (Scheer, 2010, s. 39). Genom att blockera insynen förstörs en av de aspekter som gör att formty-pen insula premierar gatulivet, alltså möjligheten att kunna se in från gatan. Denna blockering får således negativ effekt på gatu-livet. De sämre exempel på insula-hus som finns på Friisgatan in-nefattar inte heller bostäder på de övre våningarna utan andra verksamheter. En avsaknad av funktionsblandning i byggnaden bidrar till mindre konstanta flöden av människor under dygnets olika timmar (Jacobs, 1961, s. 187). Det går således att påvisa att även byggnader som utifrån sin formtyp skulle bidra till en

levande gata, inte alltid lyckas med det på grund av exempelvis monofunktionalitet (Scheer, 2010, s. 42).

Ytterligare byggnad som definierats utifrån sin form är Mölle-vångsskolan som är belägen strax intill Folkets Park på adressen Friisgatan 34 (se bild 12). Denna byggnad har kategoriserats som

skolbyggnad. Då definitionen skola behandlar byggnadens

funk-tion så förefaller en beskrivning av byggnadens form utifrån Scheers (2010, s. 6) klassificeringsmetod av formtyp relevant. Byggnaden är tre våningar hög och består av tre sammansatta huskroppar och är den enda byggnaden i detta kvarter vilket in-nebär att den är friliggande (Scheer, s. 94f). Att byggnaden är friliggande i den annars täta kvartersstrukturen gör att den skil-jer sig i formtyp från övriga byggnader på gatan. Byggnadens huskroppar är förankrade i varandra på ett sådant sätt att det skapas ett mellanrum från gatan till byggnaden (se bild 13). I detta mellanrum är en cykelparkering belägen. Denna cykelparkering

12 / Möllevångsskolan 13 / Cykelparkering

utanför Möllevångs-skolan

kan alltså finnas på grund av att byggnadens form skapar yta från huset till gatan (Scheer, s. 6f). I detta mellanrum är också en ingång belägen vilket innebär att den inte är placerad i direkt an-slutning till gatan utan är inskjuten (Dovey & Wood, 2015, s. 5). Att ingången är placerad bakom cykelparkeringen påvisar att inte vem som helst får gå in där vilket är motsatsen till de tidigare nämnda insula-byggnaderna på Gatusegment A.

Ett skivhus som huserar primärt bostäder samt några få kontor i de lägre våningarna återfinns på Friisgatan 25–45 (se bild 14). Huset är tio våningar högt och består av fyra sammankopplade huskroppar. Byggnaden är placerad i anknytning till gatan men de öppningar som finns är i par utplacerade sporadiskt längs fa-saden. Denna sporadiska placering av ingångar påvisar en brist-fällig frekvens av beträdesmöjligheter som gör att människor inte har samma möjlighet att beträda byggnaden beroende var på

gatan personerna befinner sig (Dovey & Wood, 2015, s. 5). Bygg-naden tar upp största delen av kvarteret och bryts i nuläget upp av en parkering. Att skivhuset bryts upp av en parkering innebär att byggnaden för tillfället är friliggande vilket gör att den skiljer sig i formtyp från övriga byggnader längs gatan (Scheer, 2010, s. 94f). Om en byggnad är friliggande kan det vara svårt för män-niskor att förstå var tillträdesmöjligheterna finns (Scheer, 2010, s. 96) Skivhuset har dock genom sin placering på tomten en up-penbar framsida ut mot Friisgatan, där också nio ingångar är be-lägna. Vad som karaktäriserar ett skivhus är exempelvis att det är friliggande vilket byggnaden för tillfället är samt att det har balkonger som pryder fasaden (Björk, Nordling & Reppen, 2008, s. 31). Även höjden på huset tyder på att formtypen skivhus är en adekvat beskrivning av byggnaden. Trots att detta skivhus är multifunktionellt då det både finns bostäder och kontor så vis-tas människor inte kring byggnaden. Detta menar vi kan

förkla-14 / Skivhuset på Friisgatan

15 / Kulturhu-set Mazetti

ras med att de funktioner som finns på bottenvåningen inte vill att vem som helst ska gå in. Att inte alla är välkomna blir också tydligt i den bristande möjligheten att beträda byggnaden. Kulturhuset Mazetti är den fabriksbyggnad som återfinns på Fri-isgatan 15 (CoClass, 2017)(se bild 15). Kulturhuset är en byggnad av tegel som huserade tidigare en konfektyrfabrik, som lades ner i början av 90-talet, vars innehåll nu förändrats till en ny funktion (Tykesson & Magnusson Staff, 2009, s. 239). Byggnaden består av tre långsmala huskroppar varav den längsta stoltserar ut mot Friisgatan. Trots att byggnaden är lång är antalet ingångar be-gränsat till endast två. Detta eftersom byggnaden initialt inte konstruerades för att husera funktioner som var för allmänhe-ten utan istället var föremål för industriproduktion. Resterande del av fasaden ger inte möjligheter för människor att beträda huset. Byggnaden är fyra våningar hög och är placerad i direkt anknytning till gatan, dock utan några öppna bottenvåningar.

Istället återfinns mängder av fönster som är placerade på en sådan höjd och med skylande objekt att det inte går att se in i huset. Byggnaden är sammanhängande med närliggande bygg-nader vilket innebär att en kontinuerlig fasad skapas längs den del av gatan där kulturhuset Mazetti står. Även huset som är be-läget bredvid Scaniabaren på Friisgatan 28 definieras av oss som fabriksbyggnad (se bild 16). Den besitter liknande generella karak-tärsdrag som Mazettihuset. Tillträdesmöjlighet finns i båda fallen genom en större ingång ut mot gatan och de fönster som finns är placerade så pass högt att det inte går att se in.

Stenstadshus är den sista formtypen som enligt oss återfinns på

Friisgatan. Ett exempel på ett stenstadshus är den byggnad som ligger intill Kulturhuset Mazetti på adressen Friisgatan 13(se bild 17). Huset består av två delar som är långa och smala och ingår i den täta kvartersstruktur som innesluter en gård i mitten av

16 / Fabriksbyggnad på Friisgatan 28

17 / Stenstadshus på Friisgatan 13

kvarteret. Byggnaden är belägen i direkt anslutning till gatan men har endast en dörr att beträda för de gående som passerar utan-för. Stenstadshus kännetecknas av dekorativa fasader, det sym-metriska avståndet av fönster längs fasaden och en sluten in-nergård (Björk, Kallstenius & Reppen, 2013, s. 50). Dess form har stora likheter med formtypen fabrikshus, dock upptar stens-tadshusen mindre yta. I detta fall utgår vi mycket från byggna-dens utseende och med mindre tanke på hur den samspelar med gatan eller människans möjlighet att röra sig i och kring. Detta ef-tersom samspelet mellan gata och byggnad ser liknande ut både vad gäller stenstadshus och de byggnader som definierats som fabriksbyggnad. Viss anomali återfinns vid ett av stenstadshu-sen där det går att se hur typens form har förändrats för att kunna husera en ny funktion (Scheer, 2010, s. 35). Eftersom be-hovet fanns att skapa en verksamhet i dess bottenvåning gavs

också möjligheten genom förändring i formtypens fasad. Den byggnad som huserar Scaniabaren har en mer transparent och tillgänglig fasad än övriga byggnader av samma typ (se bild 18) (Dovey & Wood, s. 6). Att fasaden är transparent och tillgänglig gör också att förutsättningarna för att skapa kontinuerligt folk-liv för denna förändrade byggnad är bättre än vid övriga stens-tadshus.

Ytterligare en byggnad återfinns på gatan. Denna byggnad är lo-kaliserad på Friisgatan 11. Denna byggnad kommer dock inte få någon djupare presentation då den inte innefattar något i sin form som påverkar gatan på ett sätt som vi inte kan förklara med de definierade byggnadstyperna. Det ska nämnas att byggnaden inte har något i sin form som bidrar till ett mer kontinuerligt folk-liv på gatan.

Gränssnittets påverkan på Friisgatans folkliv

Vidare kommer vi att beskriva olika gränssnitt som identifierats under våra empiriska studier och hur de påverkar Friisgatan. Det finns en rad olika gränssnitt men vi lägger fokus på dem som är mest prevalenta, innefattas av de formtyper som identifierats samt endast de delar som är vända ut mot gatan. Vi kommer utgå ifrån den kategoriseringsmodell som Dovey & Wood (2015, s. 5) brukar vid sin studie i Melbourne i Australien.

Gränssnittet i de insula-byggnader som är belägna främst längs Gatusegment A på Friisgatan kännetecknas av stora transpa-renta fönster (Scheer, 2010, s. 38). Innanför det transpatranspa-renta gränssnittet finns olika verksamheter som skyltar med diverse 18 /

Stens-tadshus som huserar Scaniabaren