Malmö högskola
Lärande och samhälle
Barn unga samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
”Bilden av en skola i kris”
”The image of a school in crisis”
Ulrika Hansson
Lina Nilsson
Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare
Barndoms- och ungdomsvetenskap 2011-11-09
Examinator: Caroline Ljungberg
2
Förord
Vi vill tacka för den respons som vår handledare Sara Berglund bidragit med. Igenom vår arbetsprocess har vi diskuterat och reflekterat kring arbetets olika kapitel. Dialogen har berikat framförallt resultat- och analysdelen eftersom vi kunnat se olika infallsvinklar i texten. Efter flera bearbetningar av texten är detta det slutgiltliga resultatet.
3
Sammanfattning
Titel: Bilden av en skola i kris
Författare: Ulrika Hansson och Lina Nilsson
Från massmedia presenteras skoldebatten och som blivande lärare är vi några av de i samhället som i framtiden kommer beröras av den. Det är därför aktuellt att titta på hur den ser ut. Vilka aktörer är det som pratar om skolans kvalitet och lärarnas kompetens, och hur argumenterar de för att förbättra Sveriges skolresultat. Medias roll är av betydelse eftersom vi grundar en uppfattning om skolan utifrån media. Viktigt för vår undersökning har varit hur språket ger betydelse och konstruerar gemensamma föreställningar om skolan. Med hjälp av en diskursanalys som metod har vi kunnat undersöka och analysera aktörernas positioner i förhållande till varandra, och även vilka mönster som skoldebatten förmedlar genom aktörernas uttalanden. Resultatet för vår analys kan i korta drag beskrivas med att läraren pekas ut som syndabock för Sveriges skolors sjunkande resultat och att skoldebatten ger ett sken av en skola som måste förändras.
5
Innehållsförteckning
1. Inledning 7
1. 2 Syfte och frågeställningar 8
2. Tidigare forskning 9
2. 1 Media som kommunikatör 9
2. 2 Den politiska skoldebatten 11
2. 3 Skolan och kvaliteten 12
3. Teoretiska begrepp 14 3.1 Diskurs 14 3.2 Diskursordning 15 3.3 Hegemoni 15 3.4 Hermeneutik 16 3.4 Makt 17 4. Metod 18 4.1 Metodval 18 4.1.1 Kritisk diskursanalys 20 4.2 Urval 20 4.3 Genomförande 22 4.4 Forskningsetiska överväganden 23
5. Skolan som arena för debatt 24
5.1 Katederundervisning i tiden igen 25
5.2 Läraren som syndbock? 29
5.2.1 När läraren talar 31
5.2.2 Högre löner - så ordnar sig allt? 35
5.3 Politikerna styr i olika riktningar 38
5.4 Sammanfattning 41
7
1. Inledning
Nyheterna når snabbt ut till hushållen via medier. Några av dessa är dagstidningar, internet, tv och radio som är lättillgängliga för de flesta av oss. Skolan är ett återkommande nyhetsämne. De bilder som delges om skolan genom media påverkar såväl lärarstudenter och lärare som föräldrar och barns föreställningar och tankar om skolan. Alla i samhället kan genom media ta del av skoldebatten och vara en del av den. Några av de aktuella ämnena i debatten är skolans kvalitet och ifrågasättandet av lärarnas kompetens. Oavsett om vi deltar aktivt i debatten eller om vi väljer att inte ta ställning till den, så finns den och utvecklas gemensamt med samhället.
Aktörerna i skoldebatten är många. Det är intressant att ha i åtanke vem aktörerna är och vilka maktpositioner de talar utifrån för mottagaren. Westlund (2009:338) ger ett perspektiv på att det i diverse medier som dagstidningar och lärartidningar tas upp argument om metoder och undervisning. Argumenten som tas upp är ibland inte vetenskapligt förankrade, men kan trots det slå igenom via media. Detta kan bero på att den metod som presenteras i mediertill exempel knyts till en ”känd” person inom något forskningsfält. I detta uppmanar Elbro (2004) till att vara kritisk mot resonemang av metoder som debattörerna strider för. Mottagaren bör ifrågasätta graden av trovärdighet i det som sägs (Westlund, 2009:339).
Avsikten med denna undersökning är att visa flera infallsvinklar ur skoldebatten, för att ge en helhetsbild av debattens många olika sidor och värden. Vi har valt att gå på djupet i den aktuella skoldebatten för att granska hur diskussionen utspelar sig på skolan som arena. Metoden kommer att fokusera på språkets betydelse och användning i skoldebatten. Studien tar därför sitt avstamp i en diskursanalys som metod. Centralt för
8
en diskursanalys är att den inriktar sig på språkets betydelse och hur den konstruerar, skapar och formar verkligheten (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Studien handlar om konstruktionen av skoldebatten i media.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet är att granska den aktuella skoldebatten i media med särskild inriktning på hur aktörerna resonerar kring skolans kvalitet och lärarnas kompetens. Detta kommer att göras utifrån följande frågeställningar:
1. Vilka är aktörerna i debatten och vilken position har de?
2. Vilka olika värden finns representerade i debatten från aktörerna och vilka motstridigheter finns emellan dem?
3. Hur framställs läraren och dess kompetens i debatten? 4. Hur tar läraren som aktör sin plats i debatten?
9
2. Tidigare forskning
Här följer en överblick över tidigare forskning inom skoldebattens fält. Media tar här sin plats eftersom de framställer bilder av skolan utifrån aktörernas åsikter. Kapitlet kommer att avslutas med tidigare forskning om skolan i media och hur kvalitet definieras.
2.1 Media som kommunikatör
Eftersom materialet i studien är texter från medier tar vi i den tidigare forskningen upp mediers relevans – varför medierna presenteras på ett visst sätt och från vems synvinkel verkligheten skildras igenom media. Media har en viktig position för avgörandet om vad som skall publiceras och vad som skapar debatt (Wiklund, 2006:68). Detta är viktigt för vår undersökning angående hur aktörernas uttalande framställs i skoldebatten i media eftersom det idag är en informationskälla i samhället.
Nyhetsmakarna skapar rubriker i syfte att dra till sig konsumenternas intresse. Ekström och Larsson (2010:139) visar hur tidningar med hjälp av ord- och rubrikval kan framföra ett budskap som är vinklat för eller emot en viss ståndpunkt. De menar också att valet av ord spelar roll eftersom det sker på bekostnad av något annat perspektiv i debatten. Wiklund (2006:19) skriver om ”medialisering” i tiden som en skapare av en gemensam mening för oss människor. Genom information från media och individuella erfarenheter bygger människorna upp en gemensam bild om frågor i samhället som presenteras genom media. Det är just genom media som vi delges offentliga samtal. Media skapar gemensamma referensramar. Det gör media till en källa för vetande och kunskap, varifrån vi kan grunda vårt gemensamma vetande och våra grundläggande föreställningar
10
(Wiklund, 2006:63). ”Texter” som publiceras i media har ofta en ”avsikt”. De skrivs med ett specifikt syfte och texten skall svara på samhällets frågor, krav och maktkamper. Texten är en företrädare för ett perspektiv. För politiker innebär media en arena att göra intryck på, få genomslagskraft med och vinna uppmärksamhet för sin åsikt (Wiklund, 2006:68). Media är alltså ett verktyg för politisk publikation.
Journalister har en speciell position när det gäller nyheter. De har makten att välja hur nyheterna ska framställas. Det finns olika metoder inom media för journalister gällande hur de under en tidsperiod har möjligheten att göra en ”sak” av något. Gripsrud (2011:246) menar att med en artikelserie kan journalisten bygga upp en konflikt och spela ut två företrädare för olika perspektiv emot varandra. Journalisten kan med hjälp av ”konflikten” framföra deras perspektiv i en form liknande en berättarstruktur. Bilden av en konflikt byggs upp, för att sedan eventuellt nå en slags lösning på problemet som skapats. När journalisten väljer att skriva på det här sättet kallas det mediedrama eller medieföljetång (Gripsrud, 2011:246). Det handlar alltså om en utgångspunkt i en konflikt där två makthavares perspektiv ställs emot varandra. Ekström och Larsson (2010:266) menar att det finns ett samband mellan nyheter från media och samhället. När en text eller ett uttalande publiceras i media har texten en avsikt att förmedla ett intresse för ett värde i samhället. ”Den inverkan som medierna utan tvivel har på samhället och de enskilda medborgarna är ett huvudskäl till att vi bör skaffa oss gedigna kunskaper om medierna och det de förmedlar” (Gripsrud, 2011:58). Media är således en arena som skapar kollektiva föreställningar om exempelvis bilden av skolan. Utsagorna i nyheterna påverkar vår bild av och syn på skolan. Liljequist (1999:144) betonar hur utrymmet i samhället för olika tolkningar begränsats genom att vi tillskriver massmedia trovärdighet utan att kritiskt källgranska det som förmedlas. Ekström och Larsson (2010:267) uppmanar att ställa frågan ”vad i samhället är texten en del av eller försöker motverka?”.
11
2.2 Den politiska skoldebatten
Flera forskare har studerat den politiska skoldebatten. En av dessa är Matilda Wiklund vars avhandling är en diskursanalys som bygger på 1990-talets debatt- och ledarartiklar från tidningen Dagens Nyheter. Undersökningen utgår från relationen mellan media och utbildning.
Wiklund (2006:21) belyser vikten av att se närmare på konstruktioner som finns i språket. Konstruktionerna har en funktion att avgränsa sätt att tala om skolan på i mediearenan. I detta hänvisar Wiklund (2006:20) till (jfr t.ex. Fejan Ljunghill & Svensson, 2006) och beskriver hur media skildrar utbildningen i ett negativt sken eller som en skola i svår kris. Detta spår ifrån media har fått Wiklund att intressera sig för mediernas position i samhället och vilken roll de har i sammanhang med debatten om utbildning. Wiklund ser medierna som aktörer i sin studie och menar att tidningar ”driver” politiska frågor. Konkretiserat agerar medierna som ett medel för att framföra politikernas åsikter. Genom det ser Wiklund (2006:74) medierna som aktörer som representerar utbildningspolitiska åsikter. Gripsrud (2011:57) lyfter mediernas påverkan på sin publik. Politiker har taktiskt satsat pengar på media för att driva och uppmärksamma sina åsikter. Syfet är att få folk att tänka om och tänka i enighet med politikerna. ”Det vill säga, att om mediernas dagordning har handlat om […] skolan, så är det utifrån våra uppfattningar om partiernas politik på dessa områden som vi bedömer partierna i sin helhet” (Strömbäck 2000:208). Om skoldebatten skriver Wiklund att det media förmedlar i politiska frågor är det som människorna grundar sin bedömning på angående de politiska partierna (2006:70). Ur debattartiklar har Wiklund valt att titta närmare på hur bilden av den ”goda läraren” konstrueras. Vår undersökning inriktar sig på kvalitet och i detta visar undersökningen en bild av konstruktionen av läraren precis som i Wiklunds avhandling, men vår studie rör även andra debattämne gällande kvaliteten.
Peter Lilja har också gjort en studie som handlar om den svenska skolpolitiska debatten (2008). Lilja frågar sig vad det innebär att vara lärare i dagens samhälle och ifall lärare ges riktiga möjligheter för att kunna bidra med den kunskap som samhället idag kräver.
12
Liljas undersökning visar att lärarna idag har svårt för att beskriva sin yrkesidentitet. Detta beror bland annat på samhällets förväntningar på lärarna och hur lärarna själv lyfter probematik kring att beskriva sitt läraruppdrag. Liljas syfte är att studera hur samhället talar om lärarna och hur det påverkar lärarna i uppbyggnaden av deras yrkesidentitet. Lilja (2008:68) visar att kunskapsuppdraget och demokratiuppdraget strider mot varandra från två olika diskursiva positioner i den svenska skolpolitiska debatten. Enligt den ena diskursen ska lärarna huvudsakligen arbeta efter kunskapsuppdraget medan den andra diskursen också bör ta hänsyn till det sociala uppdraget med värdegrundsfrågor och demokratiuppdraget. Liljas resultat visar även att media framställer att lärarutbildningen är av för låg kvalitet för att ge blivande lärare den flertydiga kunskap som krävs för de båda uppdragen.
2.3 Skolan och kvaliteten
Fredrik Schoug (2006) skriver i en artikel om användningen av kvalitetsbegreppet i debatten om högskolan. Han menar att begreppet ”kvalitet” används flitigt av högskolorna vilket leder till konkurrens om makt och resurser för högskolan. En anledning till att det råder sådan kvalitetsiver bland högskolorna är delvis på grund av kampen för ekonomiska resurser högskolorna emellan, samtidigt som flera studier visat att svensk forskningskvalitet sjunker. Kvalitet är något som alla högskolor vill eftersträva och ett ord som associeras till positiva betingelser. Strävan mot vad kvalitet egentligen innebär och vilken högskola som har de bästa förutsättningarna för utvecklingsarbete av kvalitet och vidareutveckling inom forskningsområden är grunden till debatten. Schoug menar att hysterin att presentera högskolan med hjälp av ordet kvalitet har skapat en viss norm som universitetets verksamheter bör införliva. I detta tar frågan om ekonomi och resurser sin plats, om hur det ska fördelas för att den svenska högskolan skall behålla och helst höja sin kvalitet. Ett exempel som Schoug (2006:69) tar upp är hur kvalitetsdiskursen kolliderar med jämlikhetsdiskursen. När utbildningsministen föreslog en proposition om kvotering av kvinnor för att beredda jämställdheten mellan könen fick det genast mothugg och skapade debatt i media. I det kunde Schoug (2006:68) se
13
argument om konkurrens, angående hur kvalitet bibehålls och hur politikernas vilja till jämställdhet tillbakavisas. Liknande argument har synts i debatter kring diskussionen om ekonomiska resurser menar Schoug (2006). Det som händer är att ett perspektiv tar ett steg framåt medan ett annat perspektiv får ta ett steg tillbaka. Det som hävdas i en debatt sker på något annats räkning. I detta exempel fick jämlikhetsdiskursen ta ett steg tillbaka för kvalitetsdiskursens räkning. Det som utspelar sig är en maktkamp. Schoug (2006) menar att kampen som högskolorna deltar i fokuserar på att beskriva sitt innehåll med hjälp av kvalitet som status, istället för att poängtera vilka uppgifter respektive högskola uppfyller.
Schoug (2006:71) menar att kvalitet är det dominerande ordet som högskoledebatten kretsar kring. Om man gör internationella jämförelser finner Schoug begreppet ”excellens”. I likhet med kvalitet är excellens svårt att definiera. Det är många aktörer som gör anspråk på orden. Schoug menar att det är just den uteblivna betydelsen som gör det så populärt. Ord som dessa används för att driva striden om makt och resurser inom högskolan/skolan.
14
3. Teoretiska begrepp
I den här delen kommer vi att definiera de teoretiska begreppen för vår studie. Begreppen används som redskap när vi analyserar skoldebatten.
3.1 Diskurs
Enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000:7) definieras diskurs som ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av den)”. Diskurs utgör mönster för hur vi talar och gör världen begriplig. En diskurs kan sägas ha en viss genre beroende på vem det är som talar och i vilken situation det sker. När vi talar i hemmet talar vi på ett annorlunda sätt jämfört med hur vi till exempel talar med chefen. Diskurs syftar således på vilken situation det är och utifrån vilka roller eller förhållande man talar. I olika grupper finns det olika åsikter som är viktiga och de åsikterna bildar diskurser. En diskurs kan sägas vara verklighetsbeskrivningar av ett ordnat sätt att förstå, tänka och tala om världen. Olika diskurser kan också avgränsa vissa sätt att förstå, tänka eller tala om världen.
Skoldebatten är ett exempel där det råder olika diskurser. En grupp människor kan ha en viss uppfattning om exempelvis skolans kvalitet. En grupp uppfattar sin åsikt som korrekt och åsikten inom gruppen blir en slags sanning. En annan grupp kan ha en annan uppfattning kring samma fråga. Varje grupp hävdar att deras åsikt är den rätta, vilket då blir den gruppens sanning. Inom kritisk diskursanalys har diskurser betydelse för maktförhållandet i samhället, det syftar till de sociala sammanhangen och vilka som ingår i dem.
15
3.2 Diskursordning
Enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000:135) är diskursordning ett analysverktyg eftersom det ger möjlighet att se vilka oenigheter som aktörerna strider om. En diskursordning rangordnar också aktörernas tilldelning av position. Det vill säga att när en aktör talar från positionen som ”vanlig människa”, klassas dennes budskap som en vanlig åsikt och inte som en sanning. En annan aktör kan däremot klassas som expert, beroende på vilken status aktörens yrke har samt inflytandet utifrån positionen man talar. Aktörens position kan ge en auktoritär roll för att göra anspråk på sannigen. Fairclough menar att begreppet ”diskursordning” innebär att olika sociala grupper finns på samma fält och deras åsikter står ibland i konflikt med varandra (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:78). Diskursordningen för studien fyller sin funktion genom att avgränsa vilka diskurser som vi analyserar. I detta fall har vi valt att titta på skoldebattens diskursordning.
3.3 Hegemoni
Antoni Gramsci är en samhällkritiker som gav upphov till begreppet hegemoni (Lalander & Johansson, 2008:39). Hegemoni är något som ständigt förhandlas i samhället genom en maktkamp mellan olika aktörer. En samhällgrupp vars åsikter dominerar över andra samhällsgruppers åsikter kan sägas vara i en hegemonisk position. Det betyder att den gruppen ”äger” företräde gällande vad som är giltigt i samhället. Men i en hegemoni kan motstånd utövas av de övriga grupperna. ”Begreppet hegemoni syftar inte på total makt, utan individer och kollektiv i samhället kan genom att opponera sig mot den hegemoniska makten utöva motmakt” (Lalander & Johansson, 2008:39). Hegemoni är alltså ett begrepp som kan förklara relationer och hierarkier mellan till exempel de politiska åsikterna i debatten om skolan. Norman Fairclough är en engelsk språkforskare som menar (i Winther Jørgensen & Phillips, 2000:80) att hegemoni innebär att inom exempelvis en viss politisk grupp finns en centralt dominerande åsikt. Men hegemonierna
16
förhandlar hela tiden vilken hegemoni som skall äga företräde och dominera framför de övriga. Hegemoni omfattar makt så som att en viss grupp eller åsikt kan äga ett tolkningsföreträde i vad som skall gälla.
3.4 Hermeneutik
Hermeneutik är förknippat med ord och språk. Den hermeneutiska teorin handlar om hur läsaren finner en förståelse eller mening av text och läsning. En text kan ses som en helhet som består av olika delar. När en person tolkar en text har den personen tidigare föreställningar om textens innehåll, alltså helheten. Men för att förstå helheten är också delarna i texten viktiga. Helheten och de olika delarna kompenserar varandra. Om det är någon del vi inte förstår använder vi oss av helhetsbilden vi fått när vi läst texten och delen kan då förstås. Att använda helheten för att förstå delen och tvärtom är ett tillvägagångssätt inom hermeneutiken som förklarar hur tänkande, förståelse och tolkning fungerar (Vikström, 2005:79). Vidare menar Gripsrud (2011:171) att när vi läser en artikel eller följer en tv-debatt kan vi förhålla oss fritt till budskapet som aktörerna förmedlar. Mottagaren tolkar texten genom tidigare kunskaper, erfarenheter, åsikter och attityder, vilket innebär att sändaren inte kan reglera hur mottagaren väljer att tolka budskapet (Bergström & Boréus, 2005:25). Hartman (2004:191) talar om förståelse i den meningen att det är omöjligt att förstå hur en annan människa ser världen fullt ut då vi inte kan bortse från hur vi alltid bär med oss vår egen förståelse av världen. Det betyder att vi människor innehar en viss tolkningskompetens där varje enskild individ använder sin egen tolkningsstrategi och en tolkning inte är den andra lik (Vikström 2005:8). Förförståelsen är alltså grundläggande för att vi ska förstå en text.
17
3.5 Makt
Makt finns i relationerna mellan individerna enligt Foucault (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:44). Makt är således inget som någon utför över någon. Makten i relationerna skapar den sociala värld vi befinner oss i och bestämmer hur vi är och vilka förhållanden vi har till varandra vid en viss tidpunkt. Vi lever i samhället efter hur den sociala ordningen är bestämd. Men eftersom makten är en tillfällig sanning, en kontingens, kan makten i relationen förändras. Varje individ har alltså makt att förändra sina relationer och kan därmed förändra den sociala ordningen med hjälp av makten (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:45). Makten är inget konstant och evigt.
Enligt Foucaults teori finns makten fördelad mellan alla oss människor och så här uttrycks det ”Maktutövningen finns överallt. Vardagsspråket är maktens centrala medium – häri gömmer sig föreställningar om normalitet, sanning och moralisk riktighet” (Ekström 2008:124). Makt är en definition av vad som anses vara giltigt och rätt. Begreppet används för att analysera aktörernas maktutövning, då de strider för att deras åsikter skall anammas som giltiga och riktiga av folket i samhället för att nå en så kallad hegemonisk position i samhället.
18
4. Metod
Nedan kommer först en presentation av valet av metod i vår studie att motiveras, för att sedan övergå till en mer detaljerad beskrivning av metoden och hur metodvalet kommer till användning i vår studie. Sedan presenterar vi de medier som vi valt att hämta debatter från. Slutligen knyter vi ihop delarna och beskriver hur vi genomfört arbetet i studien.
4.1 Metodval
Vårt empiriska material är text i form av tal och skrift från skoldebatten som media förmedlar. Ett sätt är då att analysera de mönster som är uttalade i diskurser via språket (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:7).
Eftersom studiens syfte är att granska hur aktörerna resonerar kring skolans kvalitet och lärares kompetens i skoldebatten, är det lämpligt att använda sig av en metod som syftar till att analysera aktörernas argument. En diskursanalys lyfter bland annat hur text kan tolkas (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Det vill säga hur text och språk sätts i sammanhang i samhället. Diskursanalys som metod har sitt användningsområde vid studier om bland annat debatter (Bergström & Boréus, 2005:357). Med metoden kan vi få syn på sammanhang mellan aktörernas makt och argument ifrån skoldebatten. Metodens syfte är att lyfta fram kontraster men också likheter mellan diskursiva förhållanden i debatten (Bergström & Boréus, 2005:357). Det vill säga att vi kan synliggöra samband mellan aktörerna och sättet de förhåller sig till varandra samt hur de upprepar sina diskursvärden.
19
Ekström och Larsson (2010:285) tar upp vikten av att sätta sin undersökning i en jämnvikt mellan inriktning på språkbruket och dess kontext i samhället för att den skall vara trovärdig som en diskursanalys. Generellt om vårt metodval kan man säga att det koncentrerar sig på sociala handlingar och hur människor interagerar med varandra i sociala sammanhang. Det innebär i vårt fall att vi inriktar oss på textens funktion mellan aktörerna och hur den skapar aktörernas relationer till varandra. Men metoden handlar alltså om diskurs som en konstruktion av verkligheten och kunskap vilket närmare bestämt avgör vad som är acceptabelt att tycka, tänka, veta och uttrycka.
Wiklund (2006:38) menar att det inte finns några renodlade riktlinjer för hur en diskursanalys används som metod. Hur metoden används beror mycket på materialet för undersökningen. Metoden diskursanalys har fler användningsområde och dess analysverktyg varierar från undersökning till undersökning. Det fungerar inte att kombinera varianterna av en diskursanalys hur som helst. Ekström och Larsson (2010:286) lyfter att man bör överväga hur man kombinerar varianterna trots att kritisk diskursanalys är en tvärvetenskaplig metod. Vi har valt att avgränsa oss mot en särskild inriktning av diskursanalys eftersom de olika inriktningarna för metoden fokuserar på olika saker. Gillespie och Toynbee (2009:122) tar upp Fairclough och van Dijk som två företrädare för metoden kritisk diskursanalys. Det handlar om hur språket skapar och omskapar bilden av till exempel skoldebatten. När aktörerna tar makten i sina händer och debatterar mot varandra så skapar de och omskapar bilden av debatten. ”For this reason, their work is often labelled ’critical discourse analysis’ – because it claims to be more critical of language as it is used socially than are some other types of discourse and linguistic analysis” (Gillespie & Toynbee, 2009:122).
Nedan följer en närmare beskrivning av metodvalet. Därför vill vi åter igen lyfta att en färdig mall för diskursanalytiska studiers tillvägagångssätt inte finns, utan var studie har sina egna ramar för diskursanalytiska verktyg (Bergström & Boréus, 2005:329). Just i denna studie använder vi de teoretiska begrepp som presenteras i kapitel tre. Specifikt använder vi vid studiens ”språkanalys” begreppet hermeneutik. Texternas sociala sammanhang i studien analyseras med begreppen diskurs, diskursordning, hegemoni och
20
makt. Huvudsakligen avser vi att hämta inspiration från den kritiska diskursanalysen för studien.
4.1.1 Kritisk diskursanalys
”I den kritiska diskursanalysen förenas samhällskritik och vetenskap genom texter, dvs. meningsskapande i tal, skrift och bilder, ses som diskurs” (Ekström & Larsson 2010:266). Utgångspunkten i begreppet makt är att den ägs av varje individ. I en kritisk diskursanalys är det möjligt att granska hur aktörerna använder sin makt för att påverka skoldebatten. Det kan vi göra genom att granska hur aktörerna använder språket emot varandra för att bygga upp sin argumentation. Ekström (2008:122) menar att en kritisk diskursanalys delvis är hur man kritiskt analyserar språk och makt. Ett ord eller uttryck kan med genomslagskraft i media bli ett giltigt ord att använda och anamma för samhället beroende på vem aktören är och framförandet av ordet. Vidare är det av betydelse för att förstå att människors förhållanden inte är likgiltiga, det pågår hela tiden maktbegäran och sociala strider i samhället (Ekström, 2008:122). Det finns alltså flera åsikter i ett samhälle, dessa kan ses som maktstrukturer och de representerar olika grupper med olika intressen och åsikter. Antingen dominerar en diskurs eller förgörs den och dess åsikter framstår som ointressant i samhället. Ekström (2008:126) menar att mediernas texter är anpassade efter sociala och kulturella ramar.
4.2 Urval
Till en början sökte vi på ”skola och debatt” på hemsidan Google. På träfflistan fanns Göteborgsposten och vi fastnade för artikelns rubrik ”Fel fokus i skoldebatten” som var skriven av en skolpedagog. Vi fortsatte att söka efter empiri. Sedan bestämde vi oss för att använda Lärarnas riksförbunds hemsida Skolvärlden, Lärarförbundets tidningar Lärarnas tidning och Pedagogiska magasinet, Dagens Nyheter samt Sveriges television.
21
Det två första källorna valdes eftersom de inriktar sig på skolans debattämnen, de representerar lärarna samt att de är en länk mellan lärarna och politikerna i debatten. Dagens Nyheter har sin relevans som källa för studien eftersom det är en rikstidning. Sveriges television eftersom SVT är kanaler som är tillgängliga i alla svenska hem med en tv. SVT har i uppdrag att stimulera till debatt och ta upp allsidig fakta för att tittarna själva skall kunna göra ställningstagande i samhällsfrågor (Griprud, 2011:360).
Resultatet blev totalt 16 stycken artiklar/webbklipp, varav sex artiklar kommer från Dagens Nyheter, fem artiklar/webbklipp kommer ifrån Lärarnas riksförbunds hemsida Skolvärlden och tre artiklar från Lärarförbundets Lärarnas tidning samt Pedagogiska magasinet. De övriga två källorna är ett webbklipp från SVT samt en artikel ifrån Göteborgsposten. Winther Jørgensen och Phillips (2000:10) menar att det kan vara av värde att använda olika källor då det bidrar till varierad kunskap och en bredare förståelse. Aktörernas debattinlägg påverkar och utvecklar skoldebatten med nya inslag som mottagaren bildar ny kunskap om. Det kan därför vara till fördel att använda olika mediers debatter då de når ut och riktas till olika samhällsgrupper.
De finns två artiklar i materialet som är i tryckt pappersform, vårt övriga material är från internet. Tillvägagångssättet vid insamling av materialet har gjorts genom sökorden ”skola”, ”lärare”, ”elev” på våra källors hemsidor. Genom sökningen uppmärksammade vi på DN en artikelserie som heter ”Debatt: Den svenska skolan”. På samma sätt gjorde vi sökningar på Lärarnas riksförbunds hemsida Skolvärlden. Från Skolvärlden har vi använt webbklipp. Dessa fann vi under kategorierna ”senaste” och ”mest sedda” webbklipp. Materialet om skoldebatten från DN och Skolvärlden visade sig vara fylligt och tog upp många diskussionsämnen. Det resulterade i att vi använt dessa källor mest. Att hitta webbklipp från Skolvärlden visade sig praktiskt vara enklare än på SVT. Vi sökte med sökorden ovan på SVT men resultatträffarna visade barnprogram och inslag från regionala nyheter om skolan. Vi gjorde valet att avgränsa oss till det material vi redan hade. SVT skulle spegla en bild av hela svenska folkets generella bild av skoldebatten men valet att avgränsa oss till materialet vi redan hade gjordes också eftersom DN precis som SVT är en rikstäckande media. Valet att endast använda DN:s
22
atikelserie ”Debatt: Den svenska skolan” skulle ge ett för snävt utbud då det endast fanns en lärarröst med i debatten. För att få en helhetsbild har vi valt att använda ett webbklipp från Skolvärlden och en artikel från Pedagogiska magasinet med inslag från en lärare. Anledningen till att vi valde en artikel från Göteborgsposten var på grund av att den gav en ny infallsvinkel från lärarhåll.
4.3 Genomförande
Frågan om vad en diskursanalys praktiskt är som metod har vi kommit underfund med mer och mer längre in i arbetsgången. I vårt tillvägagångssätt för att använda diskursanalysen som metod har vi börjat med att kartlägga vilka värden aktörerna strider för och vilken position de har. Det gav en överblick av aktörernas relation till varandra. En viktig punkt i en kritisk diskursanalys är hur språk skapar vårt samhälle. För att få en tydlig struktur i resultat kom vi fram till att vi skulle bearbeta materialet genom att sortera aktörerna och titta på vilken position de talade från, vilka värden och ord de argumenterar med. Vidare avsåg vi att få en bild av varför den enskilda aktören argumenterade som den gjorde och hur argumenten knöts till aktörens bakgrund och förutsättningar. Vi kollade på hur aktörerna förde diskussionen om viktiga diskussionsämnen för sin egen räknings skull i debatten. De mönster vi såg i vårt material mynnade ut i kategorierna katederundervisning, lärarnas åsikter och politikernas åsikter. När vi har arbetat fram resultat- och analysdelen har vi återkommande resonemang från aktörerna. Dessa citat och referat har vi sedan försökt att koppla det till de teoretiska begreppen och den tidigare forskningen. I det har vi kunnat utläsa aktörernas sätt att tala om skolans kvalitet och lärarens kompetens. För att förstå skoldebatten är det av vikt för oss att försöka tolka vem aktörerna är, hur deras relationer ser ut och hur de bygger upp sina argument mot varandra.
23
4.4 Forskningsetiska övervägande
Repstad (2007:122) menar att en risk med diskursanalys är att personliga ideologier, åsikter och tankar om diskurserna har inverkan på analysen i studien. Vår roll vid diskursanalys är inte att värdera diskurser utan vi närmar oss diskurserna på ett sätt för att förstå verkligheten. I analys av diskurser är syftet att gå på djupet av det som kan anses vara självklart. Winther Jørgensen och Phillips (2000:28) menar att det är problematiskt att bortse från sin tidigare kunskap inom fältet och försöka förhålla sig objektivt. Utifrån en hermeneutisk tolkning inom samhällsvetenskapens fält menar Repstad (2007:137) att forskarens egna reflektioner av textens mening kan dominera tolkningen istället för att framhäva textens betydelse. Ett relevant övervägande var att försöka gå utanför sina egna referensramar och låta flera personer ta del av materialet för att inte spegla personliga tolkningar vid analysen. Därför har vi låtit tre lärarstudenter ta del av vårt material vid olika tidpunkter i processen när vi arbetat fram resultat- och analysdelen. Detta eftersom vår avsikt var att gå in med en objektiv blick på bearbetningen av materialet.
24
5. Skolan som arena för debatt
I debatterna finns det en del ämnen som återkommer. Dessa rör skolans kvalitet och aktörerna i skolan, lärarna och eleverna. Utifrån dessa områden och frågeställningarna är resultat- och analyskapitlet strukturerade. Inledningsvis tas frågan om katederundervisning upp, vilket leder vidare till en diskussion om lärarens roll och elevernas studieresultat. Därefter tar lärarnas röster plats och sista kapitelstycket visar politikernas åsikter. Avslutningsvis kommer en sammanfattning av detta kapitel.
Innan ni får ta del av resultatet och analysen vill vi börja med att presentera aktörerna i debatten. Vi ställer oss därför frågan vilka är aktörerna i debatten och vilken position har de? Det är viktigt att få en bild av hur de står i position till varandra för att lättare kunna följa deras argument i debatten. Ekström och Larsson (2010:137) tar upp behovet av att beskriva vem aktörerna är och vilket innehåll de framför. Vi väljer att lyfta fram aktörerna i form av deras yrkesidentiteter. Det förekommer även passiva röster, framförda eller använda av andra aktörer. För en närmare beskrivning av aktören och dess källa använder vi fotnoter i det här kapitlet.
Aktörerna kan ses på en spelplan med olika roller. Det finns tre huvudaktörer i debatten. Den första aktören talar för alliansen och är utbildningsminister Jan Björklund. Den andra aktören är socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt, som talar utifrån oppositionen. Den tredje aktören är lärarna. Winther Jørgensen och Phillips (2000:137) ger exempel på hur en avgränsning för ett visst område (i denna studie är det skoldebatten) kan vara en god uppdelning om man vill urskilja ”utövarnas diskurs” ifrån de andra aktörernas diskurs. ”Praktikerna” i skoldebatten är lärarna eftersom de gör jobbet i skolan, de kan därför sägas tala för ”utövarnas diskurs”. Men det finns fler än dessa tre huvudaktörer i
25
debatten. Som vi nämner finns det även passiva aktörer som kan användas av någon annan aktörs röst. Exempel på dessa aktörer är fackförbunden som också är en länk mellan politikerna och lärarna. Fackförbunden som aktörer förväntas representera lärarna. En annan aktör som också bör presenteras är journalisten som skapat Dagens Nyheters artikelserie om skolan. Till hela debatten hänvisar aktörerna emellanåt till forskare och forskning för att styrka sina argument.
Vi återknyter till en övergripande frågeställning för hela resultatet och analysen: Vilka olika värden finns representerade i debatten från aktörerna och vilka motstridigheter finns emellan dem? Det första kapitlet riktar sig specifikt till denna frågeställning.
5.1 Katederundervisning i tiden igen
Slagord om skolans kvalitet haglar tätt i skoldebatten. Medierna skapar möjlighet för aktörerna att vinna makt på fältet för att förstärka sin position. En ledande profil i debatten är utbildningsminister Jan Björklund. Björklund myntade begreppet ”katederundervisning” och hävdar i en artikel att läraren åter måste ta sin plats i katedern.1 I genmälde reagerar Lärarnas riksförbund positivt på Björklunds uttryck och menar att ”den står för en lärare som kan sin sak, vågar ta plats och behärskar konsten att lotsa eleverna mot nya insikter”.2
Men begreppet ”katederundervisning” skapar också en hetsig diskussion. Lärarförbundets ordförande framhåller förbundets kritik och menar att denna typ av undervisning skulle innebära mer tid i helklass och mindre självstudier.3 Hon påtalar också att det är anmärkningsvärt att ministern beblandar sig i hur lärarna ska arbeta och menar att det är en kränkning av lärarnas kompetens. Men betydelsen i ”katederundervisning” är djupare än så. Lärarnas riksförbund ser inte bara katedern som en fysisk möbel utan en symbol. De menar att katedern symboliserar lärarens viktigaste
1 Nuvarande utbildningsminister Jan Björklund (2011-03-13) Dagens Nyheter. ”Dags för läraren att åter ta
plats i katedern”
2
Lärarnas riksförbund (2011-06-09) Dagens nyheter.”Maciej Zaremba: Så får svenska skolan en ny blomstertid”
3 Lärarförbundet ordförande Eva-Lis Sirén (2011-09-06) Dagens Nyheter. ”Nedvärderinng av lärarnas
26
pedagogiska verktyg i skolan.4 Björklund står dock inte oemotsagd med begreppet ”katederundervisning” i debatten. En annan politiker som tar plats i debatten är partiledare Håkan Juholt för Socialdemokraterna som menar att Sverige inte behöver en ”High-Chaparall”-effekt som är spridd över skoldebatten idag utan en enad skolpolitik.5
Med uttrycket riktar Juholt kritik mot hur skolpolitiken förs och lyfter strävan efter jämlika och likvärdiga skolor oavsett vilken skola du går i. I Lärarnas tidning hänvisar en reporter till en professors åsikt som menar att lösningen till skolans kvalitet och resultat inte går att åtgärdas med Björklunds förslag om införandet av katederundervisning.6
Det är många röster i skoldebatten som strider för sin uppfattning och bild av skolan. Alla har de en sak gemensamt. De vill förändra något i skolan och styra den i sin riktning. Vi kan särskilja två aktörer där olika riksdagspartier intar olika positioner. Ett av partierna står för ”katederundervisning” och det andra partiet svarar med att motsätta sig ”katederundervisning” genom uttrycket att Sveriges skolpolitik har en ”High-Chaparall”-effekt. Det vi ser är att partierna strider om makten. Med det teoretiska begreppet hegemoni kan vi förstå hur makten i debatten förhandlas. Björklund har med begreppet ”katederundervisning” fått uppmärksamhet för sin skolpolitik och som utbildningsminister har han en auktoritär roll. Juholt som även han är politiker har en auktoritär roll. Men i striden mellan dessa makthavare ger Björklunds position och titel som utbildningsminister en ledande ställning. Björklund är i en hegemonisk position, vari Juholt talar om skolpolitik från en annan diskurs utan att konkret tala om hans syn på undervisningmetod. I relationen mellan Björklund och Juholt finns en konstant maktaspekt. Maktaspekten finns dock i alla relationer. Det som gör att ”katederundervisning” praktiskt slår igenom och skapar debatt beror på deras yrkesidentiteter som politiker, de förväntas ha skilda åsikter. Enligt Bergström och Boréus (2005:32) kan mottagaren tolka en text utifrån vem avsändaren är. Det har betydelse för hur textens mening tolkas om det är en aktör med en viss samhällelig
4 Journalist Maciej Zaremba (2011-06-09) Dagens Nyheter. ”Maciej Zaremba: Så får svenska skolan en ny
blomstertid”
5
Partiledare Socialdemokraterna Håkan Juholt (2011-06-07) www.skolvarlden.se. ”Håkan Juholt: Ge
lärarna reella möjligheter”
6 Reporter Ulrika Sundström (2011-03-15) Lärarnas tidning. Lärarförbundet. ”Krav på
27
position. Beroende på vem du är och ifrån vilken position man talar möts orden och tolkas med olika stark genomslagskraft. Frågan är vilken genomslagskraft ”katederundervisning” får om en ”vanlig människa” hade introducerat ordet i skoldebatten?
Hegemonin blir tydlig i sammanhanget med debatten om ”katederundervisning” när aktören Lärarnas riksförbund styrker Björklunds vision om skolan. Genom det tillskrivs och förstärks Björklunds parti och dess hegemoniska position. Lärarnas riksförbunds handlig förstärker sanningen om vad som är korrekt i debatten för skolan. Men Lärarförbundets ordförande däremot förhandlar om makten med och mot Björklund och hans partis hegemoniska position. Lärarförbundet hävdar genom en ”expert” i Lärarnas tidning i debatten att införandet av katederundervisning inte är rätt väg för att nå kvalitet i skolan. Ekström och Larsson (2010:137) belyser aktörernas roller vid vilket innehåll de knyts till då det kan vara passivt representerade av en annan aktörs röst. Lärarförbundet använder en experts röst för att underbygga sina motargument när de i sin tidning hänvisar till en professors åsikter som inte går i linje med återinförandet av katederundervisning.
Politikerna önskar att se kvalitet i skolan, men det finns stridigheter om hur vägen för kvalitet i skolan skall se ut. ”Katederundervisning” är ett inslag i striden från Björklund som ordagrant uttrycker sig: ”Det är hög tid att låta lärarna vara lärare.”7 Med liknande ord säger Juholt i debatten att ”Lärarna måste få reella möjligheter att koncentrera sig på sin huvuduppgift – att vara just lärare.”8 Som vi ser utspelar sig alltså debatten bland makthavarna på skolpolitikens arena. Björklunds vision är att läraren bör återta det som kallas förmedlingspedagogik.9 Medan Juholt talar om hur han ser möjligheter för att driva Sverige som en kunskapsnation genom att förslagsvis öka antalet lärartjänster.10
7 Nuvarande utbildningsminister Jan Björklund (2011-03-13) Dagens Nyheter. ”Dags för läraren att åter ta
plats i katedern”
8 Partiledare Socialdemokraterna Håkan Juholt (2011-06-07) www.skolvarlden.se. ”Håkan Juholt: Ge
lärarna reella möjligheter”
9
Nuvarande utbildningsminister Jan Björklund (2011-03-13) Dagens Nyheter. ”Dags för läraren att åter ta plats i katedern”
10 Partiledare Socialdemokraterna Håkan Juholt (2011-06-07) www.skolvarlden.se. ”Håkan Juholt: Ge
28
Innebörden med begreppet ”katederundervisning”, i Björklunds resonemang, är att lärarens roll behöver förstärkas. Läraren är skolans svaga länk och måste stärkas och bli mer auktoritär för att kvaliteten ska kunna höjas. Detta synsätt står emot ett annat synsätt som istället framhäver behovet av högre lärartäthet. Politikerna tvistar mellan idéerna om en auktoritär lärare mot högre lärartäthet. Lärarnas riksförbunds ordförande går i detta in och stöttar tanken på en auktoritär lärare. Genom att närmare reflektera över begreppet ”katederundervisning” hänvisar Bergström och Boréus (2005:115) till att en text alltid har en underförstådd mening. En närmare förklaring i förhållande till ”katederundervisning” är att sändaren lindar in ordet. Sändaren talar så att säga inte rakt ut eller i klarspråk. Det sändaren istället väljer att göra är att linda in ordets innebörd för att gå runt konsekvensen att behöva stå för det som eventuellt kan läsas mellan raderna av ordet. Det är ett retoriskt knep för att väcka uppmärksamhet.
Lärarna används i debatten som ett medel som får ta stryk till fördel för Björklunds syn på skolpolitiken. Juholts respons på utbildningsminister Björklunds skolpolitik är slagordet ”High-Chaparall”-effekt och att använda högre lärartäthet som ett argument. ”High-Chaparall” är ett perspektiv som i debatten vill visa på låg kvalitet i nuvarande skolpolitiken som drivs från Björklunds hegemoniska position. Juholt å sin sida försöker stärka sin trovärdighet i debatten genom att visa att han tar avstånd från Björklunds politik där lärarna bär skulden. Juholt bygger delvis upp sitt argument genom att opponera sig mot Björklunds syn på lärarna. Juholt argumenterar att det behövs tillsättas resurser för högre lärartäthet vilket bidrar till att lyfta lärarna. Det kan liknas med det Schoug (2006:68) fann i sin studie. I den visar det sig att värderingen av att Sverige skall vara ett jämlikt land för kvinnor och män förlorar sitt värde hos vissa aktörer, som istället framhäver värdet av kvalitet framför jämlikhet. Parallellen finns i att lärarna som är praktikerna i denna studie nervärderas av Björklund som vill rikta fokus på hur lärarna bör inta sin position som lärare i praktiken. Juholt däremot framhäver behovet av en ökad lärartäthet istället, vilket inte ger lärarna skulden för låg kvalitet som Björklunds resonemang kan tolkas göra.
29
5.2 Läraren som syndabock?
I förra kapitlet kunde vi utläsa hur två politiker uttalade sig i skoldebatten. Vi fick även ta del av Lärarförbundet och Lärarnas riksförbunds uttalande. Att det finns oenigheter i skoldebatten om hur man når kvalitet i skolan kan vi redan konstatera, vidare tittar vi på hur debatten speglar vem det är som får bära skulden av de försämrade studieresultaten. Svenska elevers studieresultat har de senaste 20 åren försämrats enligt flera rapporter. Utbildningsminister Jan Björklund framhåller att de svenska elevernas studieresultat har sjunkit de sista åren och att det beror på att eleverna lämnas ensamma vid inlärningen. Björklund styrker sitt argument genom att hänvisa till internationell forskning som visar att med lärarledd undervisning når eleverna bättre resultat.11 Lärarförbundet tar fasta på detta och betonar att de ”svaga” elevernas studieresultat blivit allt sämre.12
Differentieringen mellan elevernas resultat ökar. Men trots att debatten i helhet faktiskt handlar om barnens bästa, finns elevperspektivet inte med i skoldebatten. I ett inslag i SVT dyker de dock upp, ”eleven” tillsammans med sina föräldrar visar en generaliserad bild av lärarens yrke.13 Både föräldrar och elever uttrycker att statusen är låg. Eleverna lyfter argument om dålig lön och mycket arbete som anledningar till att de inte vill bli lärare. En del av eleverna hänvisar argumenten till föräldrarnas åsikter.
Bilden som konstateras i media med underbyggd fakta från forskning är att elevernas prestationer har blivit sämre. Trots det nämns aldrig eleven som orsak till Sveriges försämrade skolresultat. De dåliga resultaten har i debatten tillskrivits skolans bristande kvalitet. På eleven läggs ingen skuld och elevens röst hörs sällan eller inte alls i debatten. De gånger eleverna hörs är det vanligtvis genom tv. I jämförelse med de vuxna aktörerna står eleverna i en underordnad position, eleven som aktör är nästintill osynlig skoldebatten. I SVT:s klipp speglade sig i elevernas tankar om läraryrket som ett lågstatusyrke. När aktörerna använder tillgängliga diskurser ur debatten skapar de
11 Nuvarande utbildningsminister Jan Björklund (2011-03-13) Dagens Nyheter. ”Dags för läraren att åter ta
plats i skolans kateder”
12 Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén (2011-04-19) Dagens Nyheter. ”Lärarna måste höja sina
röster”
30
förändring. Men gränserna till hur mycket en aktör kan förändra en diskurs bestäms av maktrelationerna mellan aktörerna (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:28). Elevernas röster i debatten genom tv kan tolkas som ett medel att förstärka diskursen om lärarnas brister. Ekström och Larsson (2010:269) menar att det är lätt att konsumera nyheter som objektiv information utan att kritiskt reflektera över informationen. I media finns ett intresse för makthavarna som representerar ett bakomliggande syfte med sin nyhet. Det är lätt för konsumenten att ryckas med strömmen och bli en budbärare av nyheten utan att ifrågasätta den. Elevernas bild av lärare som ett lågstatusyrke visar att eleverna i SVT:s klipp blivit påverkade av omgivningens åsikt. Föräldrarna får information genom media där politikerna med sina olika syften skuldbelägger läraren i debatten.
För att få ett nytt perspektiv på varför elevernas studiereslutat sjunker, visar en professor i pedagogik som inte är en aktör i debatten på forskning. Professor Pettersson menar att det är en kombination varierande orsaker som syns i elevernas resultat. Till exempel brister i lärarnas kompetens, att lärarna saknar behörighet och även deras val av undervisningsmetoder. Kontentan är att eleverna inte får sättas ensamma till att möta eventuella svårigheter i matematiken. Pettersson belyser vidare att svenska elever ger upp för lätt. Det är en tendens forskarna sett utvecklas med ungdomskulturen ”där man gör lite vad man känner för” (Pettersson, 2011-09-12). Tittar man med Pettersons med fleras forskning kring eleven är det en trendbrytande infallsvinkel. Fast Pettersson tilldelar lärarna skulden för bristande kvalitet i skolan menar hon att också ungdomskulturen är en effekt av elevernas dåliga resultat. Ingen av de andra aktörerna i debatten varken lärare, politiker eller övriga har lyft aspekten om elevernas ”skuld” i dilemmat. Den ”lata och självständiga” ungdomskulturen kan sägas vara ett paradigm som förändras med tiden. Petterssons perspektiv på ungdomskulturen och elevens ”skuld” skulle flytta fokus från lärarna till eleven vilket ingen av aktörerna vill. För aktörerna i debatten verkar denna tendens uteslutas eftersom de inte kan påverka hur ungdomskulturen förändras. Ungdomskulturen ägs av ungdomarna (Lindgren, 2009).
31
5.2.1 När läraren talar
Hittintills finns inte lärarens perspektiv i skoldebatten, utan i skoldebatten pekas läraren nästan ut som syndabock till de försämrade skolresultaten. Det är dock svårare att finna lärarens röst i skoldebatten, det vill säga praktikerns. I detta kapitel visas hur läraren tar sin plats i debatten. En högstadielärare uttalar sig i media och går mot strömmen i DN debatt där många andra aktörer hävdar att skolan blivit sämre. Läraren tycker att skolan blir bättre. Läraren grundar sina argument på Lpo 94 som en positiv förändring i arbetet i skolan. Han menar att det förändrade arbetet handlar om att eleven skall vara i centrum, och ett mer demokratiskt arbetssätt är aktuellt i kombination med det då nya betygsystemet som kom.14 Som tidigare nämns har Björklund också uttalat sig i DN debatt och hänvisar till forskning om skolan, där han menar att anledningen till att eleverna presterar allt sämre är på grund av de ändrade arbetsformerna.15 Läraren ifråga hävdar dock att elevernas engagemang blivit större, de får utmaningar och tränas i att tänka självständigt. Läraren menar i genmälde till Björklund att det inte är ”flum” utan att det är Björklund som oemotsagt skapat bilden av en skola i kris. En matematiklärare påpekar att ämnet matematik är de lektioner där lärarledd undervisning syns som mest disciplinerad, men menar att en förändring i arbetssättet måste till. En dialog mellan elever och lärare behöver upprättas för förståelse av matematikens begrepp, detta är viktig för att eleverna ska anamma kunskapen.16 En professor i pedagogik menar att vägen för att nå kunskap och färdigheter är genom meningsfulla sammanhang, vilket för människan oftast sker i samspel och genom dialog. Det handlar inte om att lyfta fram teoretikers perspektiv i debatten utan att göra elevens lärande verklighetsförankrat. Professorn hävdar: ”Att beskylla förespråkare för perspektiv på lärande som ställer frågor om elevrollen för relativism är ett väl beprövat retoriskt trick.”17 Att Sveriges skolresultat har sjunkit och sjunker hävdar högstadieläraren beror på att det är svårare att mäta sådan
14
Högstadielärare Fredrik Karlsson (2011-05-11) Dagens Nyheter. ”Skolan blir bara bättre och bättre”
15 Nuvarande utbildningsminister Jan Björklund (2011-03-13) Dagens Nyheter. ”Dags för läraren att åter ta
plats i katedern”
16
Matematiklärare Maria Sikström (2011-05-01) Pedagogiska magasinet. ”Ställ det matematiska samtalet i centrum”
17 Professor i pedagogik Roger Säljö (2011-05-01) Pedagogiska magasinet. ”Det är skillnad på en teori och
32
kunskap eleverna tillgodogjort sig under Lpo 94s tid, jämfört med tiden när skolan präglades av traditionell lärarledd undervisning.18
Det finns motstridiga argument om var problemet ligger när det talas om den svenska skolans sviktande resultat. Sällan talar lärare i debatterna och vid de tillfällena de gör de vill de argumentera för deras åsikter om skolan. Både matematikläraren och högstadieläraren är aktörer i skoldebatten och talar ur en praktikers position när det gäller inflytande av makt i samhället. Man kan tolka det som att båda lärarna vill samma sak, de vill motbevisa att lärarledd undervisning inte enbart är metoden för att höja skolans kvalitet. Skillnaden mellan lärarna är att de argumenterar på olika sätt. Matematikläraren ser inte lärarledd undervisning som en negativ metod för att höja skolans kvalitet. Hon talar snarare om det som disciplinerande samtidigt som hon betonar att en förändring måste ske och man får inte glömma bort dialogen mellan lärare och elever. Men när högstadieläraren påstår att Björklund i debatten skapat en bild av en skola i kris, kan man tolka det som att läraren hyser agg mot Björklund. Med hjälp av Björklunds tidigare uttalanden om lärarledd undervisning i DN debatt vill högstadieläraren motbevisa den negativa trenden som går igen i skoldebatten genom att argumentera gott om det förändrade arbetssättet, den så kallade ”Flumskolan”. Som en tredje part i debatten finns professor Säljö i pedagogik. Han kommer in i debatten med en vetenskaplig förankring och expertis eftersom han är utanför skolans arena. Men han menar att kunskap ges i form av dialog och samspel nära förknippat med meningsfulla sammanhang. Båda lärarna och professorn bildar i skoldebatten ett mönster som visar att de argumenterar från sina positioner för att bevisa att kvalitet inte enbart handlar om lärarledd undervisning. Vi kan här tyda hur Björklunds hegemoniska position utspelar sig. I detta fall argumenterar lärarna och professorn för att bevisa att Björklunds uttalande om lärarledd undervisning inte är helt riktigt. De försöker förhandla med sina ideologier om kvalitet för att skapa betydelse och sträva efter den hegemoniska positionen. Högskoleläraren förhandlar genom att utnyttja sin position som praktiker, som den som faktiskt verkar i skolan, men också genom att opponera sig mot Björklunds idéer och göra något positivt av dem. Ekström (2008:133) tal om hegemoni är att det inte enbart handlar om dominans, utan att
33
det sker en förhandling och kamp mellan olika ideologier. Det vill säga att lärarna i detta fall som sina argument strävar efter den hegemoniska positionen, för att bevisa att de har rätt och inte låta sig tryckas ner av någon högre upp som till exempel Björklund.
Men det är inte enbart mellan praktikerna lärarna och politikerna som det finns motstridigheter i skoldebatten. Diskurserna avslöjar att det finns oenigheter inom gruppen lärare och lärarförbundet som skall representera lärarna. Ordförande i Lärarförbundet säger att ”välutbildade lärare är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas resultat. Det visar all forskning.”19
Som en ytterligare praktiker i skoldebatten talar en skolpedagog verksam i skolan.20 Hon hävdar att det varken är elevens försämrade studieresultat, disciplin, finansiella aspekter eller personal som bör fokuseras i skoldebatten. Det huvudsakliga i debatten är lärarnas bristande kompetensutveckling. Genom Lpo 94 menar skolpedagogen att en annan kunskapssyn har lyfts fram. Skolpedagogens poäng är att lärarna behöver kompetensutveckling i takt med att samhällets värderingar av kunskap förändras. När röster från Lärarförbundet samt skolpedagogen också höjs i debatten poängterar även de att elevernas behov skall styra skolans kvalitet. Det som händer då är att bilden av eleven skönmålas. Lärarna blir då åter igen de som pekas ut som någon som behöver förändras till de bättre.
Vidare kan vi titta på aktörernas olika positioner i samband med diskursordningen. Vi vill därför trycka på Faircloughs begrepp ”diskursordning” som innebär att åsikter inom en fråga ibland står i konflikt med varandra (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:78). Alla aktörerna är på samma fält men innehar olika positioner i samhället. Björklund är politiker och innehar mest makt i jämförelse med lärarna och fackförbunden som står underordnade honom. Lärarna är praktikerna och argumenterar utifrån sina erfarenheter. Sedan har vi professorn som inte direkt finns på skolans arena men som deltar i skoldebatten med vetenskaplig kunskap. I detta kan vi då finna att Björklund har den högsta positionen och därför blir hans ord av betydelse för samhället. Eftersom lärarna är de som verkar inom skolan har de praktisk erfarenhet vilket är en gemensam nämnare för
19 Lärarförbundet ordförande Eva-Lis Sirén (2011-04-19) Dagens nyheter ”Lärarna måste höja sina röster” 20 Skolpedagog Cecilia Bjurgren (2011-02-11) Göteborgsposten ”Fel fokus i skoldebatten”
34
läraren som aktör i debatten. Men när skolpedagogen går emot matematikläraren och högstadieläraren i debatten visas en bild om oenigheter i gruppen av lärare. Det är bland annat av dessa oenigheter som finns i debatten mellan lärare och lärare, politiker och lärare som ger utrymme för andra aktörer och individen att tycka till om skolan. En skör bild av oenigheter om skolan bildas i detta som en effekt angående hur debattens sidor visar sig i media.
Allt som oftast i debatten lyfter aktörer fram sina argument med hjälp av forskningsresultat. När aktörerna gör det skapar de en intertextuell kedja. Det innebär att skribenten använder en tidigare text, som i detta fall är forskning, för att inflika fakta i media. När media konsumeras skapas ny vetskap hos mottagaren (Winther & Jørgensen, 2000:77). Björklund menar att eleverna lämnas ensamma vid inlärning och lärarförbundet hävdar att välubildade lärare är den viktigaste faktorn för att höja elevernas resultat. Både Björklund och Lärarförbundet lyfter i skoldebatterna fram sin argumentation om försämrade resultat i skolan med hjälp av forskning. I detta kan vi se hur en tidigare händelse används för att bidra till en ny förståelse och utveckling av världen, och hur diskurserna förstärks genom att framstå som mer trovärdiga baserade på vetenskap. Det tyder på att både Björklund och Lärarförbundet ser läraren som en viktig person för eleverna i skolan.
För att sätta ”flum” i sammanhanget går det inte att bortse från att Björklund genom media pekat ut vad som bör förändras inom skolans värld. Han upprepar flertal gånger i debatten att det förändrade arbetssättet bidragit till sämre resultat inom svensk skola. Ingen lärare säger rakt ut att de försämrade resultaten har en koppling till Lpo 94. Högstadieläraren är den som använder ordet ”flum”. Ordet ”flum” har inte en entydig betydelse utan enligt den hermeneutiska teorin handlar det om att texten kompenserar varandra genom del och helhet. Det är utifrån individens referensramar som ordet ges betydelse. I detta sammanhang kan man tolka det som att högstadieläraren själv tillskriver vad ordet ”flum” betyder. Lärarens text argumenterar om att skolan är bra och att det förändrade arbetssättet är till fördel. Det gör han i ett led för att motbevisa det Björklund ser som anledningen till varför Sveriges skolresultat sjunkit. När läraren
35
betonar att det förändrade arbetssättet inte är ”flum” tilldelar han alltså ordet en betydelse. ”Flum” blir i detta sammanhang riktat som ett gensvar på Björklunds uttalande. ”Flum” kan tolkas ge betydelsen av den pedagogik som lärarna argumenterar för, samtidigt som ordet blir förknippat med något icke eftersträvansvärt i Björklunds ögon.
5.2.2 Högre löner – så ordnar sig allt?
Den svenska lärarens löneutveckling går sakta och Lärarförbundets ordförande ställer frågan när regeringen ska infria löften om att kommuner som satsar på högre löner för lärare skall stimuleras.21 En lärare hävdar att lärarna är trötta men har inte gett upp hoppet. Hon har startat en namninsamling för att förbättra lärarnas situation bland annat gällande högre löner.22 Den tidigare nämnda skolpedagogen tar också upp att lärarna under en längre tid i debatten upprepande fortsätter att förespråka ”mer pengar, fler lärare, så ordnar sig allt”. Hon ser diskussionerna som totalt oväsentliga, och menar att problemet ligger på den uteblivna kompetensutbildningen.23 Som en passiv aktör uttalar sig en journalist som följt skoldebatten. Han hävdar att lönerna är viktiga men att de fackliga lärarförbunden lägger för mycket fokus på lönerna och bortser från den dåliga lärarutbildningen eller de kollegor och rektorer som inte gett tillräckligt med stöd till läraren.24 Statssekreteraren på utbildningsdepartementet säger att de är medvetna om att lärarnas löner den sista tiden halkat efter jämfört med andra akademikers löneutveckling, och vidhåller att det faktiskt är huvudmännen i kommunerna och friskolorna som reglerar lönerna.25 Mer detaljerat förklarar statssekreteraren på utbildningsdepartementet att regeringen är villig att lägga resurser för att inrätta karriärsteg, alltså att lönerna skall
21 Lärarförbundet ordförande Eva-Lis Sirén (2011-04-19) Dagens nyheter. ”Lärarna måste höja sina röster” 22 Lärare Annika Wallén (2011-09-02) www.skolvarlden.se. ”AnnikaWallén: Vi orkar inte länge till” 23
Skolpedagog Cecilia Bjurgren (2011-02-11) Göteborgsposten. ”Fel fokus i skoldebatten”
24 Journalist Maciej Zaremba (2011-05-12) www.skolvarlden.se. “Jag har mött många dåliga lärare” 25 Statssekreterare på utbildningsdepartementet Bertil Östberg (2011-09-02) www.skolvarlden.se.
36
höjas för de lärare som vill studera vidare, uppgradera sitt arbete med fler uppgifter eller gå vidare på annat sätt.26
Skoldebatten rör till en viss del frågan om resurser och lärarnas löner, vari vi funnit mönster och motstridigheter. Detta samtalsämne tar avstamp i uttalandet av ordförande i Lärarförbundet som representerar lärarna, lärarnas röster är passiva eftersom de blir representerade av Lärarförbundets ordförande. Andra aktörer som uttalar sig om löner och resurser är en lärare och en skolpedagog, vilka representerar praktikernas position i skoldebatten. Vi kan utifrån dessa uttalanden tolka att det inte endast råder motstridigheter mellan politiker och lärare utan att det finns motstridigheter inom lärarnas diskurser också. Utmärkande för skolpedagogen är att hon strider mot fackförbundets argument, som i själva verket representerar lärarna, och mot lärarens argument för högre löner och menar att det inte löser problemet. Vi kan i detta sammanhang tolka det som att det finns en viss självinstinkt hos pedagogen då hon inte tror att resurser förbättrar situationen, utan att det är läraren som måste förbättras med hjälp av kompetensutbildning. Hennes argument pekar i samma riktning som utbildningsdepartementet och Björklunds argument.
Den tredje aktören i debatten är en journalist som står utanför skolans värld och det är av värde att nämna att han följt och är insatt i skoldebatten. Den fjärde aktören är statssekreteraren på utbildningsdepartementet som går efter regeringens direktiv och därmed representerar politikern Björklund. Journalisten kritiserar de andra aktörernas åsikter och hävdar att skolan behöver förändras och det genom en rad faktorer som delvis statssekreteraren på utbildningsdepartementet nämner. Vi kan konstatera att journalistens ståndpunkt går i samma riktning som Björklunds åsikt i DN debatten, om att lärarna måste fortbildas och vara behöriga för att höja skolans kvalitet. Beträffande höjda löner menar journalisten att lärarna och fackförbunden fokuserar på fel faktorer för att höja kvaliteten vilket också det går samman med Björklunds ställningstagande. Journalisten står som en fristående aktör i debatten, och han förmedlar olika yttranden och egna
26 Statssekreterare på utbildningsdepartementet Bertil Östberg (2011-09-02) www.skolvarlden.se.
37
tyckanden i debatten vilket gör det intressant att analysera retoriken. Ekström och Larsson (2010:219) talar om den retoriska situationen. Någon försöker övertyga någon om något vid en vis tid och plats. De ställer frågorna: Vem försöker övertyga? Vem försöker man övertyga? och Vad är det man vill övertyga om? För att svara på den första frågan är det som tidigare nämnts en journalist som egentligen inte har några kunskaper om skolan. Detta för honom ner i hierarkin med tillträde till makt och trovärdighet jämfört med gruppen lärare och fackförbund. Men utifrån hans argument kan det tolkas som att han försöker övertyga fackförbunden, lärarna och samhället. Slutligen kan man konstatera att journalisten försöker övertyga om att lönerna är viktigt i arbetet med Sveriges skolors resultat men inte lika viktiga som att lärarna måste fortbildas. En fjärde fråga är: I vilket sammanhang sker detta? Svaret är i debatten om skolan. Journalisten följer den genom att höra andras argument och genom att bidra med egna tyckanden. En sista fråga är: Hur man försöker övertyga? I detta fall kan vi tolka det som om journalisten representerar Björklunds ståndpunkter, vilket ger journalisten fördel eftersom Björklund är den som är överordnad de övriga grupperna i debatten. Ekström och Larsson (2010:218) menar vidare att medietexters syfte är att övertyga om en åsikt men samtidigt också styrka avsändarens egenskaper så att han framträder som kunskapsrik och trovärdig inför läsarna.
Mönstret om ”den dåliga läraren” håller sig kvar i debatten. Politikerna är medvetna om den stillastående löneutvecklingen och menar att lösningen för att lärarna skall få högre lön är att göra karriär i till exempel ett visst forskningsområde, vilket i sin tur bidrar till att förstärka diskursen om ”den dåliga läraren”. Debatten speglar bristen på kommunikation mellan politiker och lärare. Den uteblivna kommunikationen kan tolkas som att de vanliga lärarna inte förtjänar högre löner utan det viktiga i debatten är att höja elevernas studieresultat. Vägen dit går genom att lärarna får kompetensutveckling och blir bra lärare.
