YTTRANDE 2011-05-09 dnr MAHR 81-2011/90 Utbildningsdepartementet 103 33 Stockholm
Betänkandet SOU2010:96 Riktiga betyg är bättre än höga betyg
(dnr MAHR 81-2011/90)
Yttrande från Malmö högskola till SOU 2010:96 ”Riktiga betyg är
bättre än höga betyg. Förslag till omprövning av betyg”
Sammanfattning
Malmö högskola avfärdar utredningens förslag till omprövning av betyg. Utredningens intention att skapa ett betygssystem utifrån ett perspektiv på elevens rättssäkerhet är självfallet lovvärd. Malmö högskola ställer sig tveksam till att förslaget i dess nuvarande utformning verkligen når den önskade rättvisan och likvärdigheten i bedömningen av den enskilde eleven. I själva verket riskerar förslaget att påtagligt öka den administrativa bördan och byråkratisera lärarkårens arbetsuppgifter. Därmed försämras de pedagogiska förutsättningarna för lärare att utöva sin profession, vilket avsevärt reducerar skolans möjligheter att tillhandahålla ett gediget kunskapsinnehåll och grundlägga elevers lärande. Det tror vi blir effekterna av att lärarkårens undervisningskvalitet försämras genom att tiden för undervisning reduceras till förmån för planering, dokumentation, diarieföring och administrativa uppföljningsåtgärder. Detta kan få långtgående konsekvenser som är oönskade för utbildningssystemets kvalitet, lärarkårens professionsutveckling och elevernas kunskaper som på sikt snarare försvagar än förstärker kunskapsutvecklingen i Sverige.
Utgångspunkterna för utredningens förslag bygger på bristfälliga grunder enligt högskolans mening. Utredningen pekar på ett bristande forskningsunderlag och erfarenhetsbaserad kunskap på området. Samtidigt hänvisar utredningen till några forskare och åberopar forskningsresultat på ett tveksamt sätt. Förslaget måste därför ifrågasättas. Att genomföra en så omfattande reform av skolans system för betyg och bedömning på dessa grunder får betraktas som riskfyllt för det svenska utbildningssystemet i dess helhet.
De ekonomiska prognoserna för den föreslagna ökade skoladministrationen med krav på dokumentation och arkivering av elevers betygsunderlag saknar dessutom förankring i skolverksamheters vardag. Sett både utifrån ett elev-, lärar- och skolledningsperspektiv ter sig förslagen vara juridiska, ekonomiska och administrativa skrivbordsprodukter utan skolverklighetsanknytning. Följderna blir att skolors administrativa verksamhet kommer att öka kraftigt vilket naturligtvis även påverkar skolledare, lärare, administrativ personal såväl som elevernas skolsituation. Förslagen vittnar om en vanligt förekommande tillika nedslående brist på lärarutbildnings- och lärarkårsperspektiv i skolpolitiken och bidrar till att ytterligare avprofessionalisera skolans lärare. Ett sådant förslag ställer sig högskolan tveksam inför. Vad svensk skola behöver är snarare åtgärder som värnar och stärker lärarkårens professionsutveckling och inte ett systematiskt ifrågasättande och skuldbeläggande av den.
I övrigt redovisar Malmö högskola synpunkter på utredningens förslag enligt nedan.
1.7 Omprövning av betyg i andra länder
Utredningen bygger bland annat sina förslag på andra länder som har någon form av system för att ompröva betyg. Ett problem med detta är att det inte förefaller vara särskilt vanligt förekommande. Det saknas därför tydliga och jämförbara exempel som kan verka vägledande för beslut om förslaget på omprövning av betyg. Utredningen visar att det råder avsaknad av forskning och erfarenhetsbaserade exempel på hur omprövning av betyg har inrättats och genomförts med framgång i andra länder. Utredningen legitimerar sitt förslag med resonemang om att Sveriges skol- och betygssystem inte är jämförbart med de andra länder som har omprövning av betyg. Därför är det inte möjligt eller lämpligt att göra vägledande studier utifrån hur de andra länderna har implementerat omprövning. Utredningen väljer istället att jämföra den svenska skolan och dess betygssystem endast med Finland (s 64-65) som sägs uppvisa sådana likheter med det svenska skolsystemet att det är intressant. Det sägs dock väldigt litet om vilka likheter som kvalificerar denna jämförelse med Finland. Tvärtom poängterar utredningen sakförhållanden med betygsättning i Finland som skiljer sig ifrån det svenska skolsystemet. Betänkandet beskriver exempelvis hur eleverna i Finland redan har fler betygssteg och en annan betygsskala (steg 4-10), eleverna ges betyg, vitsord och ordningsbetyg. Betygen och vitsorden kan dessutom förmedlas skriftligen eller muntligen. Allt detta skiljer snarare Finland och Sverige åt och utgör inget lysande exempel för att stärka implementeringen av omprövning.
2.2 God bedömningsförmåga – en bristvara?
Malmö högskola ser bekymrat på utredningsförslagets frånvaro av lärar- och lärarutbildningsperspektiv. Det blir inte minst tydligt i att lärarkåren i utredningens förslag genomgående omyndigförklaras och skuldbeläggs. Lärarkårens förmåga till goda bedömningar anser utredningen lysa med sin frånvaro. Denna analys av lärares brister bör istället sättas i samband med en långtgående tendens att avprofessionalisera lärarkåren. Det har ofta använts som retoriskt grepp i den politiska debatten om skolan, lärarkåren och lärarutbildningen i alltför hög utsträckning. (Bedömningsmakten, Widén 2010). På det sättet har olika skolpolitiska reformförslag motiverats utifrån att hela skolsystemets problem med betyg och bedömning genomgående framställs som orsakat av den enskilde lärarens bristande professionalitet och lärarutbildningens kvalitetsbrister. En riktigare och mer nyanserad analys tar i själva verket hänsyn till olika aspekter och faktorer som tillsammans har bidragit till att förklara utbildningssystemets eventuella brister. Tendensen att avprofessionalisera och skuldbelägga lärarkåren blev särskilt framträdande under senare delen av 1900-talets skolpolitiska debatt, och inte minst kring betygsreformerna på sextio- och nittiotalet. Ett sådant perspektiv på lärares avprofessionalisering bör också anläggas på detta betygsförslag.
Det är utöver förslagets bristande lärarperspektiv anmärkningsvärt att man som grund för betänkandet endast har intervjuat en ämneslärare och ett icke angivet antal lärare från en och samma stockholmsskola (s 281). För att nå någon rimlig representativitet i underlaget för dessa långtgående förslag torde ett mycket mer omfattande lärarperspektiv ha eftersökts. De brister som det metodiska undersökningsarbetet uppvisar menar högskolan är beklämmande.
Forskningsanvändningen i avsnitt 2.2 och bilaga 6
Utredningens användning av forskningsresultaten är förenklade och ensidiga. De tolkas som inteckning för att lärare gör felaktiga bedömningar, sätter betyg på tveksamma grunder som personliga egenskaper och bryter mot förordningar, styrdokument och att de diskriminerar elever. Det är inte den enda, eller en entydig tolkning av forskningsläget som går att göra. När man läser avsnittet om forskning om bedömning och dokumentation framträder ett mönster som snarare handlar om att lärare hanterar en komplicerad verksamhet som består av sociala som psykologiska faktorer i ett stort utbildningssystem som inte nödvändigtvis är rättssäkert och likvärdigt. Denna tolkning av forskningen, som utredningen för övrigt anser är bristfällig i omfattning, och med hänvisning till tidigare myndighetsutredningar byggs resonemang upp om den samlade lärarkårens undermåliga professionalitet och enskilda lärares bristande kompetens. I bilaga 6 på s 271 och 273 framhålls det av betygsforskare att betygsystemet i sig inte är problemet och att förändringarna inte kommer uppå en rättvis och likvärdig bedömning. Det framhålls snarare att det föreligger andra risker som kan bli effekten av den föreslagna betygsreformen.
6 Konsekvenser med anledning av utredningens förslag
Nationella prov, betyg och bedömning får enligt flera studier märkbara effekter på såväl kunskapernas innehåll som undervisningens utformning. Det är relativt väl dokumenterat inom forskningen. De centrala proven, framhåller också utredningen, har fått en alldeles för styrande effekt på undervisningen (se exempelvis ”Elevdokumentation och bedömning” Asp-Onsjö 2011; ”Prov och provfrågor” Nordgren 2008; Kunskapsbedömning – hur, vad och varför? Korp 2003). Sett i ljuset av det är det anmärkningsvärt att utredningen i det närmaste saknar djupgående resonemang angående hur betänkandets förslag kommer att styra elevers lärande och lärares pedagogiska arbete ifråga om undervisningsinnehåll och utformning. Hur ska den påtagligt tilltagande dokumentationen hanteras ekonomiskt av skolhuvudmän, hur ska skolor organiseras för att klara av denna reform, hur ska skolledningar, lärare och lärarutbildningsinstanser hantera den är oklart enligt betänkandet. Betänkandet rymmer förvisso ett mycket kort avsnitt med rubriken ”Departementspromemorian Betygens effekter på undervisningen” (Avsnitt 1.4.2, s 50-52). Tyvärr saknar textavsnittet innehållslig substans ifråga om hur betygens styrning av undervisningens innehåll kommer att slå. Det handlar snarare om att konstatera att lärare brister i sin information om betygsunderlag till sina elever och att både elever och föräldrar närmast är offer för godtyckliga och veka lärare som är inkompetenta till att sakligt informera. En tydlig tendens i dagens skolpolitik går ut på att öka lärares administrativa arbetsuppgifter med ökade krav på lärares dokumentation, att skapa åtgärdsprogram och arkivera betygsunderlag. Kravet på lärares dokumentation beräknas inte öka kostnaderna något avsevärt utan det är en kärnuppgift för lärarna enligt utredningen. Men det kommer sannolikt bidra till att förändra lärares och elevers arbete i betygsättningsprocessen i grunden. Hur utredningen får det att gå ihop är oklart. Betänkandets förslag på finansiering vittnar också om bristande kunskap om skolans vardagliga förutsättningar. Hur lärares undervisningsvardag och elevers skolverksamhet ter sig lämnas obeaktat av utredningen. Att föreslå dessa långtgående administrativa åtgärder för betygsättningen utan förankring i ett ordentligt ekonomisk kostnadsförslag är oansvarigt. Malmö högskola önskar att ett långtgående betygsförslag
likt detta också på ett mer realistiskt sett tog hänsyn till hur lärares planerings- och undervisningsbörda ser ut redan idag. Annars riskerar förslaget att fjärma lärarna från eleverna ytterligare och försämra förutsättningarna för det pedagogiska arbetet i namn av juridisk rättssäkerhet och ökad skoladministration.
De genomgripande betygsreformerna med relativa betyg på sextiotalet och de målrelaterade betygen på nittiotalet har följts av kritik från allmänheten, samhälls- och skoldebattörer och breda lager i den samlade lärarkåren. Bristerna relaterade till betyg och bedömning som har påtalats har skiftat, men fenomenet att förlägga skulden för skolans brister på lärarkåren är genomgående i svensk utbildningspolitik (Widén 2010). Att lärare har en avgörande del i skolans verksamhet råder inget tvivel om. Ett återkommande problem tycks också vara att förutsättningarna och styrningsvillkoren för lärares yrkesutövning ständigt har förändras. Ofta har reformerna förväntats att bli hastigt implementerade med bristfälliga resurser och information som ledstjärna. Att resultatet av sådana reformer blir annat än de önskade intentionerna är måhända inte så märkligt.
6.8 Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män samt för de integrationspolitiska målen
Utredningens förslag framhålls också som ett sätt att komma tillrätta med en systematisk betygsdiskriminering. I utredningens resonemang om att förändra detta missförhållande förläggs ett helt utbildningssystems eventuella tendenser till etnisk-kulturell diskriminering till den enskilde läraren (s 184). En analys av det slaget bygger på en mycket grund förståelse av vårt svenska samhälle och utbildningssystem i hela dess komplexitet. Att generalisera och utelämna aspekter som att ett utbildningssystem är historiskt och kulturellt uppbyggt och ”etnifierat” så att det på lång sikt gynnar vissa och missgynnar andra utelämnas helt i utredningen. Det går inte att enkelt reducera eventuella missförhållanden och effekter av ett historiskt framväxt betygssystem till att handla om att den enskilde läraren sätter högre betyg på blondhåriga tjejer och killar med medelklassföräldrar uppvuxna i Sverige. Om det vore så att det entydigt var den enskilde lärarens problem så skulle det med största säkerhet redan ha gått att få bukt med problematiken. Det finns genus- och etnicitetsforskning som snarare tycks peka på en mer omfattande komplexitet beträffande betygsättning och att de kulturellt ”etnifierade” föreställningar bärs upp av hela vårt samhälle och skolsystem och inte enbart av lärarkåren (Jansdotter Samuelsson 2008, s 37ff). Ett sådant mångfacetterat perspektiv uteblir olyckligt nog i utredningens förslag.
