Erfarenheter av egenvård vid diabetes mellitus typ 2 : En kvalitativ litteraturöversikt

Erfarenheter

av egenvård

vid diabetes

mellitus typ 2

FÖRFATTARE: Johanna Barassa, Petra Hvit, Jenny Håkansson HANDLEDARE: Therese Karlsson

JÖNKÖPING 2021, Januari

Sammanfattning

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en växande folksjukdom i Sverige och globalt. Utförandet av egenvård är viktigt för att en person ska kunna undvika komplikationer och leva ett långt och hälsosamt liv.

Syfte: Att beskriva personers erfarenheter av att utföra egenvård vid diabetes mellitus typ 2.

Metod: En kvalitativ litteraturöversikt genomfördes där 16 artiklar analyserades och användes för resultatet. En induktiv ansats har använts. Analysen har gjorts i fem steg enligt Friberg.

Resultat: Analysen resulterade i två teman: “Förändrade levnadsvanor” och “Behov av stöd och information”. Förändringar som utfördes gällande fysisk aktivitet och kost innebar en omvälvande omställning i vardagen. Den förändrade kosten medförde hinder i det sociala livet. Stöd från omgivningen och hälso- och sjukvården var betydelsefullt. Vilken information som gavs påverkade utförandet av egenvård.

Slutsats: Egenvårdshanteringen innebar varierande grad av livsstilsförändringar. Den svåraste förändringen att genomföra var kostanpassning. Information och fungerande stöd från omgivningen och hälso- och sjukvården underlättade utförandet av egenvård. Litteraturöversikten kan användas som stöd för hälso- och sjukvårdpersonal för att få en övergripande insikt i personers erfarenheter.

Nyckelord: Diabetes mellitus typ 2, egenvård, erfarenheter, livsstilsförändringar, Orems egenvårdsteori

Summary

Title: Experiences of self-care in diabetes mellitus type 2 A qualitative literature review

Background: Diabetes mellitus type 2 is a growing health care concern, in Sweden and globally. The implementation of self-care is a significant part to avoid complications and live a long and healthy life.

Aim: To describe people’s experiences of performing self-care in diabetes mellitus type 2.

Methods: A qualitative literature review was conducted in which 16 articles were analysed and used for the result. An inductive approach has been used. The analysis was conducted in five steps according to Friberg.

Results: The analysis resulted in two themes: “Changed lifestyle” and “Need for support and information”. Changes regarding diet and physical activity entailed readjustment in the everyday life. Dietary changes were found as a barrier to the social life. Support from both health care, family and friends was meaningful. The information that was provided affected the execution of self-care.

Conclusion: The management of self-care involved various extent of lifestyle changes. The most difficult to implement in the daily life was dietary changes. Information and support from surroundings and health care facilitated the implementation of self-care. The literature review may be used as support for health care professionals to achieve more insight in people’s experiences.

Keywords: Diabetes mellitus type 2, experiences, lifestyle changes, Orem’s self-care theory, self-care

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Diabetes mellitus typ 1 och 2 ... 1

Komplikationer ... 2

Egenvård ... 3

Orems Egenvårdsteori ... 3

Omvårdnad vid diabetes mellitus typ 2 ... 4

Syfte ... 5

Material och metod ... 5

Design... 5

Urval och datainsamling... 5

Dataanalys ... 6

Forskningsetiska överväganden ... 6

Resultat ... 7

Förändrade levnadsvanor ... 7

Att utföra fysisk aktivitet ... 7

Att göra förändringar av kosten ... 8

Det sociala livet förändras ... 9

Att kontrollera sin sjukdom ... 9

Inställning till egenvård... 9

Behov av stöd och information ...10

Behov av praktiskt stöd ...10 Behov av emotionellt stöd ...10 Behov av information ...11

Diskussion ... 12

Slutsatser ... 16

Referenser ... 18

Bilagor ...

Bilaga 1: Protokoll för basala kvalitetskriterier för studier med kvalitativ metod ... Bilaga 2: Sökmatris ... Bilaga 3: Artikelmatris ...

1

Inledning

Personer som lever med diabetes mellitus typ 1 och typ 2 har en ökad risk för att drabbas av allvarliga och livshotande tillstånd, som kan leda till en ökad stress och ett minskat välbefinnande (International Diabetes Federation [IDF] 2020c). Egenvård är viktigt för att lära sig att leva med sjukdomen där både den drabbade och vårdpersonal har ett ansvar (Socialstyrelsen, 2018). Kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor beskriver bland annat sjuksköterskors ansvar att stärka patient och närståendes egenvård och inflytande i vården (European Federation of Nurses Associations, 2015).

Omkring 463 miljoner vuxna levde med någon typ av diabetes mellitus under 2019. År 2045 väntas antalet stiga till 700 miljoner (IDF, 2020b). Enligt en global rapport från WHO (2020) visar en markant ökning kring antalet personer som lever med diabetes mellitus under de senaste 40 åren. Cirka 5 % av Sveriges vuxna befolkning lever med diabetes mellitus (Socialstyrelsen, 2018). Under 2016 uppskattades ca 1,6 miljoner dödsfall vara direkt kopplade till diabetes mellitus (World Health Organization [WHO], 2020). Sjukdomen räknas vara en av de fem största dödsorsakerna i länder med hög inkomst (Gherman et al., 2011). För personer med diabetes mellitus typ 2 är egenvård som kosthållning och fysisk aktivitet centralt, vilket kan göra att medicinering som insulin kan undvikas (WHO, 2020).

Bakgrund

Diabetes mellitus typ 1 och 2

Diabetes mellitus typ 1 är en autoimmun sjukdom som oftast drabbar människor under 30 år. Sjukdomen kännetecknas av total avsaknad av insulin, vilket resulterar i hyperglykemi eftersom glukos inte kan tas upp av kroppens organ (Meece, 2003). Diabetes mellitus typ 2 [DMT2] är en växande folksjukdom bland Sveriges befolkning (Socialstyrelsen, 2018). Antalet personer med DMT2 ökar i de flesta länder (IDF 2020b). Av alla personer med diabetes mellitus har 90% DMT2 som därmed är den vanligaste förekommande typen av diabetes mellitus (IDF, 2020d). DMT2 är en sjukdom som ökar risken för tidig död och komplikationer med livslånga hälsoproblem (WHO, 2020).

DMT2 kännetecknas av ett förhöjt blodglukosvärde på grund av ofullständig insulinproduktion samt insulinresistens. Vid DMT2finns det en viss produktion av insulin. Insulin är ett hormon som bildas i pankreas i samband med ett ökat glukosvärde. Hormonet fungerar genom att celler kan ta upp glukos från blodbanan och därmed hålla ett normalt glukosvärde (Simonsen & Hasselström, 2016). Symtom på DMT2 är till exempel ökad törst, ökade urinmängder, trötthet och dimsyn (IDF, 2020d). Det är ofta äldre som får diagnosen. Hos äldre personer med DMT2 kan symtomen komma smygande under flera månader eller till och med år (Ericson & Ericson, 2012). Riskfaktorer som inaktivitet, fetma och dåliga matvanor har en koppling till att även yngre vuxna och ungdomar kan få denna typ av diabetes mellitus (IDF, 2020d).

När det talas om DMT2 är HbA1c ett viktigt begrepp vilket visar hur en persons blodglukosvärde varit de senaste fyra till sex veckorna (Lou et al., 2019). HbA1c är

2

molekyler av hemoglobin som bundit till sig glukos och beroende på hur mycket glukos som finns i en människas kropp bildas varierande mängd HbA1c. Analysen av HbA1c gör det möjligt att fastställa hur värdet varit under de senaste fyra veckorna eftersom hemoglobinets livslängd är cirka 120 dagar. Ett långvarigt högt HbA1c har stark koppling till senare komplikationer (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU], 2009). För att fastställa diagnosen DMT2 krävs antingen två blodglukos fastevärden som är högre än 7 mmol/L, två tvåtimmars-blodglukosvärden högre än 12,2 mmol/L(kapillärt) eller högre än 11,1 mmol/L(venöst). Patienter måste samtidigt uppvisa symtom på hyperglykemi. Diagnosen kan också fastställas utifrån ett HbA1c-värde högre än 48 mmol/L. Personer som har ett HbA1c-värde mellan 42– 47 mmol/L löper stor risk att drabbas av DMT2 i framtiden (Lilja et al., 2014).

Komplikationer

Att ha ett förhöjt blodglukosvärde under en längre tid medför skador på kapillärerna som kan orsaka skador som nefropati och retionpati (Socialstyrelsen, 2018). Diabetesnefropati är en av de vanligast förekommande komplikationer hos personer med DMT2. Nefropati orsakas av skador på kärlen i njurarna. Detta kan leda till en försämrad funktion eller helt avsaknad av funktion av njurarna (Lou et al. 2019). Retinopati är en mikrovaskulär skada som orsakas av DMT2 och leder till nedsatt synfunktion (Qin et al., 2019). IDF (2020a) beskriver retinopati på liknande sätt som kan orsaka konsekvenser trots att tillståndet är behandlingsbart och går att förebygga. IDF (2020d) och Socialstyrelsen (2018) beskriver att när blodglukoshalten är hög under en längre tid kan det uppstå skador på nerverna, detta benämns även som neuropati. Enligt IDF (2020d) drabbas vanligast fötterna. Nervskador kan leda till smärta, domningar och krypningar. Förlusten av känsel är en viktig aspekt då det kan leda till oupptäckta skador på till exempel fötter. Dessa skador kan leda till allvarliga infektioner och i värsta fall amputation.

En vanlig dödsorsak vid DMT2 är hjärt- och kärlsjukdomar som orsakas av ateroskleros. Vid ateroskleros finns en ökad risk för försämrad blodcirkulation i benen, ökad risk för stroke och hjärtinfarkt (Kaminsky et al., 2020; Socialstyrelsen, 2018). Långvarig DMT2 kan också medföra svårläkta fotsår och infektioner. Denna komplikation kan för patienten innebära en risk för akut allvarlig skada, stort lidande och försämrad livskvalité (Socialstyrelsen, 2018). Hangaard et al. (2019) beskriver diabetiska fotsår som en allvarlig komplikation, där svåra infektioner inträffar som kan resultera i amputation och död. IDF (2020a) visar att personer med diabetes löper 25 % större risk att behöva amputera en kroppsdel än personer utan diabetes.

Hos en vuxen och frisk person brukar blodglukosvärdet sällan understiga 3,5 mmol/L eller överstiga 8,8 mmol/L. Detta oberoende av matintag och träning (Ericson & Ericson, 2012). Hos personer med DMT2 kan blodglukosvärdet variera mycket, vilket kan medföra en påverkan på det dagliga livet. Om kroppens blodglukosvärde sjunker för lågt kan hjärtat börja rusa. Svettningar, skakningar och trötthet är andra vanliga symtom som kan förekomma (Mompoint-Williams et al., 2012). Personer med DMT2 lever ofta med en rädsla och oro för att de ska vara ensamma om det inträffar (Chuan Huang et al., 2020). Om personen har ett högt blodglukosvärde under en längre tid finns risk för att komplikationer av sjukdomen uppstår. För att bibehålla livskvalitet är strävan därför att blodglukosnivån är stabil, det vill säga på en hälsosam nivå (Socialstyrelsen, 2015). Rädslan för att drabbas av hyperglykemi eller hypoglykemi är

3

vanligt förekommande bland denna patientgrupp. Rädsla har visat en försämrad livskvalitet hos personer med DMT2 (Chuan Huang et al., 2020).

Egenvård

Enligt Patientlagen (SFS 2014:821) ska förutsättningar och önskemål från patientens medverkan i hälso- och sjukvården individanpassas, för att patienten själv ska kunna utföra vissa behandlingsåtgärder. Enligt Socialstyrelsen (2020) beskrivs egenvård som när “en patient får utföra hälso- och sjukvårdsåtgärder i hemmet, antingen själv eller med hjälp av en närstående eller en personlig assistent” (Socialstyrelsen, 2020., ”Egenvård”, st.1). Detta bidrar till att personen kan leva ett så normalt liv som möjlig utan tät kontakt med sjukvården. Riegel et al. (2009) beskriver olika exempel på vad egenvård skulle kunna vara, till exempel att ta medicin, hålla en hälsosam kost, motionera och vara uppmärksam på symtom som skulle kunna uppstå. Enligt Riegel et al. (2017) är egenvård grundläggande för att bibehålla hälsa och motverka sjukdom eller insjuknande.

En risk med att överlåta vårdansvaret till den drabbade är att hälso- och sjukvården inte har kontroll över hur egenvården utförs (Socialstyrelsen, 2020). Enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:6) om bedömningen av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård framkommer det att även om det är den enskilde personen som ska utföra åtgärder i det egna hemmet är det vårdgivarens ansvar att planera, stötta och följa upp egenvårdsåtgärderna regelbundet. Alla steg ska dokumenteras utav vårdgivaren. Det ska bland annat framgå vilka åtgärder som innefattas, om patienten klarar sig själv eller behöver stöd, vilka åtgärder som ska vidtas om situationen förändras på något sätt och när uppföljning ska ske (SOSFS 2009:6).

Sjuksköterskan ska ansvara för att personer får utbildning i egenvård vilket är en central del för att minska komplikationer och symtom av sjukdomen (Socialstyrelsen, 2017). Sådan patientutbildning kan med fördel ske i grupp av någon som är kunnig i ämnet och har god pedagogisk kompetens. En förutsättning för att nå ett lyckat resultat är att den drabbade är närvarande och deltar aktivt i diskussionen som sker i gruppen.

Eftersom det finns skillnader i hur människor ser på vård och omsorg, kan utbildning i egenvård även ske med kulturell anpassning (Socialstyrelsen, 2018). Enligt SBU (2009) medför gruppbaserad patientutbildning i egenvård en reducering av HbA1c-värde efter 1–2 år. Detta är av vikt eftersom ett högt HbA1c-HbA1c-värde är starkt kopplat till komplikationer långsiktigt.

Orems Egenvårdsteori

Orems egenvårdsteori bygger på att stödja personer till att själva arbeta med personliga åtgärder. Teorin delas in i tre olika delar som egenvård, egenvårdsbrister och omvårdnadssystem. Dessa tre delar skapar en övergripande teori om omvårdnad (Orem, 2001).

Egenvård innebär att individen utför aktiviteter på eget initiativ för sin egen skull. Detta för att bevara välbefinnande, hälsa och liv. För att individen ska uppnå en självständig egenvård kan sjuksköterskan vara ett stöd i processen. Egenvårdskravet definieras av de egenvårds åtgärder som individen behöver utföra för att uppfylla utveckling i egenvårdsbehovet. Egenvårdsbehovet innefattas av att vara medveten om

4

sitt hälsotillstånd samt genomföra medicinsk behandling. Att vara medveten om sina handlingar krävs för att uppfylla egenvårdsbehoven. Egenvård är ett tillägg till medicinsk behandling (Orem, 2001).

Egenvårdskapacitet är en väsentlig del i egenvården som innebär att ha kunskaper, resurser, teknik samt motivation. När egenvårdskapaciteten inte uppfyller egenvårdskraven uppstår egenvårdsbrister vilket innebär att patienten inte kan tillgodose sina egenvårdsbehov, således får anhöriga eller sjukvården överta ansvaret för patientens egenvård. För att främja hälsa är det nödvändigt med egenvårdsåtgärder för att fortsätta utveckla egenvårdsbehovet (Orem, 2001).

Omvårdnadssystem innebär ett samarbete mellan sjuksköterska och den drabbade där patientens egenvårdsbrister identifieras. Sjuksköterskan bedömer, planerar och utför omvårdnaden där fokuset är att patienten själv ska ha förmåga att genomföra egenvård (Orem, 2001). En god relation är nödvändig för att sjuksköterskan ska ha möjlighet till att stödja den drabbade (Younas, 2017).

Omvårdnad vid diabetes mellitus typ 2

Enligt Patientlagen (SFS 2014:821) ska omvårdnaden i största möjliga mån ske i samråd med patienten och enligt Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) ska behandlingsåtgärder utformas efter individens behov och önskemål. Du pon et al. (2019) beskriver att omvårdnaden vid DMT2 utförs till stor del av en sjuksköterska. Sjuksköterskan ansvarar och utför fysiska undersökningar i form av bland annat blodglukoskontroller, laboratorietester samt samtal kring välbefinnande, livsstilsfrågor och tillstånden hyperglykemi och hypoglykemi. På ett liknande sätt beskriver Kaminsky et al. (2020) omvårdnaden där det är viktigt att ta hänsyn till önskemål och vad som är viktigt för personen. Att ha patientspecifika behandlingsmål innebär att ta hänsyn till daglig funktion, aktiviteter samt vårdnivå och därefter skräddarsy en vårdplan.

Det finns flera olika orsaker till att DMT2 kan uppkomma, några av dessa är övervikt, stillasittande livsstil och ohälsosamma matvanor. Patienten med diabetes mellitus och hälso- och sjukvårdspersonalen har ett gemensamt ansvar för omvårdnaden, i och med att till exempel livsstilsförändringar och ändrade kostvanor skapar bättre förutsättningar för patienten (Ericson & Ericson, 2012). Personer med DMT2 är en patientgrupp där ohälsosamma levnadsvanor är mer riskfyllda. Därför kan de vara behov av stöd från sjukvården för att ändra dessa ohälsosamma levnadsvanor (Socialstyrelsen, 2018).

Forskning visar att ett socialt stöd från till exempel familj och vänner, förbättrar personers HbA1c-värden. Detta resulterar också i ökad fysisk aktivitet och följsamhet av kosten. Därför har närståendes stöd en betydande roll i omvårdnaden vid DMT2 (Socialstyrelsen, 2017). Att som sjukvårdpersonal stötta och lyssna på sina patienter är också en viktig del av omvårdnaden, då det för många är en kris att drabbas av en livslång sjukdom (Socialstyrelsen, 2018). Att som sjukvårdspersonal få kunskap och insikt i hur personer uppfattar sin egenvård är relevant. Med ökad kunskap kan vård och information till personer med DMT2 utvecklas och förbättras för att i längden minska personers sjukdomsrelaterade komplikationer likväl som påfrestningar för hälso- och sjukvården.

5

Syfte

Syftet var att beskriva personers erfarenheter av att utföra egenvård vid diabetes mellitus typ 2.

Material och metod

En litteraturöversikt av 16 artiklar har genomförts. Syftet med en litteraturöversikt är att få en övergripande bild av den forskning som finns inom ett område (Rosén, 2017). Artiklar av kvalitativ design har använts och granskats för resultatet. Enligt Forsberg och Wengström (2016) är en kvalitativ metod lämplig när erfarenheter skall studeras.

Urval och datainsamling

Utifrån syftet gjordes en första pilotsökning med sökorden diabetes mellitus type 2, self-care, experienc*, perception*, view*, attitude*, feel*. En sådan sökning kan benämnas helikoptersökning, vilket rekommenderas om målet är att få en överblick över vilken forskning som finns inom ett område (Forsberg & Wengström, 2016). I senare sökningar har Diabetes mellitus type 2 och Self-care använts som ämnesord för att få träffar som ligger närmre syftet (Forsberg & Wengström, 2016). I sökningen har vissa ord trunkerats med hjälp av en asterisk (*). Trunkeringar används för att få träffar på fler ändelser av ett ord vilket breddar sökningen och ger fler sökträffar (Willman et al., 2011). AND och OR har använts för att kombinera olika sökord. Genom att använda så kallade Booleska termer som AND och OR ökar möjligheten att få mer specifika träffar (Karlsson, 2017). Artiklar söktes i databaserna Cinahl och Medline vilket är de främsta databaserna inom omvårdnad och hälsa (Forsberg & Wengström, 2016). Samtliga sökningar finns redovisade i sökmatrisen (Bilaga 2). En manuell sökning genomfördes och på detta sätt identifierades en artikel som finns med i resultatet.

Vid sökningen i Cinahl användes det som Östlundh (2017) benämner avgränsningar. De avgränsningar som användes var att artiklarna skulle vara peer-reviewed, skrivna på engelska och publicerade mellan år 2015–2020. Inklusionskriterier som låg till grund för arbetet var att artiklarna skulle handla om människor över 18 år och endast inkludera personer med DMT2. Artiklar som inte stämde överens med avgränsningar och inklusionskriterier exkluderades ur arbetet. I Medline användes samma inklusionskriterier, dock behövde peer reviewed inte användas som avgränsning då alla artiklar i Medline är vetenskapligt godkända.

Artiklar vars titlar var relevanta valdes ut för att läsa artiklarnas abstrakt och därefter artiklarna i dess helhet. Artiklar som matchade sökorden, var relevanta och lämpliga till syftet kvalitetsgranskades. Det gjordes utifrån Hälsohögskolans Protokoll för Kvalitetsgranskning (Bilaga 1). För att få användas i resultatet behövde samtliga fyra första frågorna besvaras med “ja”. Således fortsatte granskningen utifrån resterande frågor. Nästa steg var att bedöma artikelns kvalitet antingen som låg, medel eller hög. Detta gjordes utifrån ett poängsystem där 0–5 var låg, 6–9 var medel och 10–12 var hög kvalitet (Rosén, 2017). De artiklar som uppfyllde inklusionskriterierna och fick medel eller hög kvalitet skrevs in i en artikelmatris för att få en samlad helhet över

6

valda artiklar (Bilaga 3). Artiklarna delades upp och granskades individuellt för att sedan gå igenom och diskutera varje artikel så att samtliga deltagare i gruppen var överens om artikelns kvalitet. Sammanlagt 16 artiklar inkluderades och användes för litteraturöversiktens resultat. Studierna var utförda i världsdelarna Asien, Oceanien, Nordamerika, Afrika och Europa.

Dataanalys

En induktiv ansats har använts vilket innebär att artiklar analyseras och studeras utan förutfattade meningar (Priebe & Landström, 2017). Analysen gjordes i fem steg enligt Fribergs (2017) beskrivning av analys av kvalitativa artiklar. I steg ett lästes de valda artiklarnas resultat igenom flertalet gånger, där störst fokus lades på artiklarnas resultatdel. I steg två identifierades nyckelfynd i de olika artiklarnas resultat. Nyckelfynden som svarade på litteraturöversiktens syfte skrevs ner på post-it lappar i olika färger. I steg tre skapades en sammanställning av alla nyckelfynd. Post-it lapparna placerades upp på en vägg för att få en överblick över allt material som skulle analyseras. Denna placering av post it-lappar upprepades under analysens gång. I steg fyra grupperades post-it lapparna beroende på nyckelfyndens likheter och skillnader. Varje post-it lapp analyserades gemensamt och genom analysen framkom subteman och teman. I det sista och femte steget presenterades den nya analysen i löpande text vilket bildade litteraturöversiktens resultat (Friberg, 2017).

Forskningsetiska överväganden

Då en litteraturöversikt genomförs är det viktigt att de artiklar som ingår i materialet har genomgått en forskningsetisk granskning, där etiska överväganden ska ha gjorts inför, under och efter studiernas genomförande (Kjellström, 2017). Till exempel ska de som deltagit känt sig säkra och skyddade under studiens gång. Detta ska fortlöpa även efter avslutad studie (Kjellström, 2017; Helsingforsdeklarationen, 2013). Forskningsetiken behandlar frågor som handlar om deltagarens medverkan som testpersoner eller som uppgiftslämnare. För att involveras i en studie måste samtycke inhämtas från de som tillfrågas. Om en person avstår från att delta ska inte detta innebära några negativa konsekvenser för personen (Kjellström, 2017).

Plagiering, förfalskning och fabricering är tre oacceptabla beteenden inom forskning och något som måste undvikas (All European Academies [ALLEA], 2018; Forsberg & Wengström, 2016). Plagiering innebär att andras arbeten används utan korrekt källa. Förfalskning innefattas av att resultat, ursprungligt material ändras eller att information döljs eller exkluderas. Fabricering innebär att resultat är påhittat däremot är det skrivit som om det vore sant. Ett sådant tillvägagångssätt i en studie kan medföra att resultatet blir förvrängt eller felaktigt, till exempel om endast vissa delar tas med samtidigt som andra delar utesluts (ALLEA, 2018). För att se till att det som skrivs i studier är korrekt krävs ett eget etiskt ansvar (ALLEA, 2018; Helsingforsdeklarationen, 2013). En medvetenhet kring språkförståelse behöver finnas, då olika begränsningar kan finnas eftersom artiklar på engelska har använts. Därför behövs noggrannhet och samarbete vid översättning. Egna erfarenheter och förkunskaper bör beaktas för att detta inte ska ha någon inverkan på studiens resultat (Kjellström, 2017). Samtliga deltagare i gruppen har varit i kontakt med personer som har diabetes mellitus typ 2 genom tidigare arbetslivserfarenhet.

7

Resultat

Resultatet är en sammanställning av 16 artiklar av kvalitativ design som har svarat på syftet att beskriva personers erfarenheter av att utföra egenvård vid diabetes mellitus typ 2.Genom arbetet med analysen har subteman och teman identifierats (Figur 1). Det första temat som identifierades var Förändrade levnadsvanor med fem subteman; att utföra fysisk aktivitet, att göra förändringar av kosten, det sociala livet förändras, att kontrollera sin sjukdom och inställning till egenvård.Det andra temat var Behov av stöd och information med tre subteman; behov av praktiskt stöd, behov av emotionellt stöd och behov av information.

Figur 1: Översikt av teman och subteman

Förändrade levnadsvanor

Personerna med DMT2 hade erfarenheter av att egenvård handlade om förändrade levnadsvanor där balansen mellan fysisk aktivitet och kost var två viktiga aspekter (Herre et al., 2016). Erfarenheten var också att hanteringen av DMT2 inte fungerade i sociala sammanhang vilket medförde att delaktigheten i det sociala livet påverkades negativt (Aweko et al., 2018; Pardhan et al., 2020). Kontroll av blodglukos och medicinering var en central del av dagliga rutiner och något som ingick i de förändrade levnadsvanorna (Abuelmagd et al., 2019). Erfarenheten var att det var problematiskt men absolut inte omöjligt att förändra beteenden i livet (Aponte et al., 2015).

Att utföra fysisk aktivitet

Den fysiska aktiviteten som utfördes var oftast promenader vilket också var den enklaste typen av aktivitet (Abuelmagd et al.,2019; Aponte et al., 2015; Aweko et al., 2018; Wu et al., 2019). Det var vanligt förekommande att promenera efter måltider (Aweko et al., 2018; Wu et al., 2019). Det fanns erfarenheter av att träning tillsammans

Förändrade levandsvanor Att utföra fysisk aktivitet Att göra förändringar av kosten Det sociala livet förändras Att kontrollera sin sjukdom Inställning till egenvård Behov av stöd och information Behov av praktiskt stöd Behov av emotionellt stöd Behov av information

8

med andra var lättare och ett mål som förekom var att träna minst tre dagar i veckan (Pardhan et al., 2020; Wu et al., 2019). Den höga åldern bland deltagarna var ett hinder för att utföra fysisk aktivitet (Mogre et al., 2019; Wu et al., 2019). Ambition och förståelse för betydelsen av att utföra fysisk aktivitet fanns, däremot var det svårt att utföra fysisk aktivitet om de hade fysisk smärta (Mogre et al., 2019; O’Brien et al., 2015; Ogunrinu et al., 2017; Wu et al., 2019). Komplikationer av DMT2 var också ett hinder för att utföra fysisk aktivitet (Gardsten et al., 2018). Personernas erfarenheter var att det var svårt att få tillgång till fysiska aktiviteter som de var intresserade av (Gardsten et al., 2018; O’Brien et al., 2015). Att hitta en fysisk aktivitet som var lämplig till deras ekonomiska situation beskrevs som ett hinder för att utföra egenvård (Gardsten et al., 2018; O’Brien et al., 2015). Förekomsten av att utföra fysisk aktivitet varierade beroende på årstid (Gien et al., 2017). När fysisk aktivitet förekom på jobbet var det en utmaning att balansera det med fysisk aktivitet på fritiden (Gardsten et al., 2018; Mogre et al., 2019; Tan et al., 2018). Motivationen till att vara fysisk aktiv var låg (Abuelmagd et al., 2019).

Att göra förändringar av kosten

Det fanns förståelse för att det var viktigt att förändra sina gamla kostvanor men erfarenheten var att det var svårare att genomföra en anpassning av kosten (Abuelmagd et al., 2019; Aponte et al., 2015; Pardhan et al., 2020; Saidi et al., 2018). Känslor av ett liv med strikt anpassad kost beskrevs som tråkig och meningslös (Aweko et al., 2018; Mogre et al., 2019; O’Brien et al., 2015; Tan et al., 2018). Det fanns erfarenheter av att hälsosam mat var smaklös, dyr och otillgänglig (Abuelmagd et al., 2019; Gien et al., 2017; Mogre et al., 2019; O’Brien et al., 2015; Ogunrinu et al., 2017). Detta skapade en svag självdisciplin vilket ofta resulterade i känslor av skam för att den rekommenderade kosten inte kunde efterföljas (Carolan-Olah & Cassar, 2018; Hushie, 2019; O’Brien et al., 2015; Wu et al., 2019). Ett hinder för att kunna utföra egenvård var att planera måltider, äta på regelbundna tider och veta vilken typ av mat som är hälsosam (Gardsten et al., 2018; Gien et al., 2017).Att hinna förbereda hälsosam mat sågs som ett hinder då brist på tid och långa arbetsdagar gjorde det svårt att upprätthålla en hälsosam kost (Aweko et al., 2018; Mogre et al., 2019). Ibland konsumerades billigare och snabbare alternativ som konserverad mat (Gien et al., 2017).

Ett hinder i att utföra egenvård genom kostanpassning var kulturell påverkan. Det ansågs vara viktigt att äta den traditionella mat som konsumerats hela livet (Abuelmagd et al., 2019; Aponte et al., 2015; Gien et al., 2017; Mogre et al., 2019; Ogunrinu et al., 2017; Tan et al., 2018). Personer uppskattade den kulturella maten och den uppfattades som välsmakande (Abuelmagd et al., 2019; Gien et al., 2017; Ogunrinu et al., 2017; Pardhan et al., 2020; Tan et al., 2018). Den kulturella maten var starkt kopplad till identitet och uppväxt vilket gjorde det svårare att följa aktuella rekommendationer kring kosten (Aponte et al., 2015). Det fanns påtryckningar från omgivningen vilket gjorde att det var svårt att inte äta mat som tillhörde kulturen (Abuelmagd et al., 2019; Mogre et al., 2019; Tan et al., 2018). Att välja nyttigare alternativ var inget som ville utföras (Ogunrinu et al., 2017; Pardhan et al., 2020; Tan et al., 2018).

Nya vägar upptäcktes för en hälsosam och anpassad kost. Att äta det som önskades men halvera mängden visade sig vara en förändring som hade positiv effekt på egenvården (Carolan-Olah & Cassar, 2018; Saidi et al., 2018). På så vis kunde god mat

9

fortfarande avnjutas dock i reducerad mängd (Herre et al., 2016; Saidi et al., 2018). Andra förändringar som uppmärksammades var att äta mer frukt och grönt eller att minska på sockret genom att äta mindre godis och att ha mindre socker i kaffet (Abuelmagd et al., 2019; Aweko et al., 2018; Gien et al., 2017).

Det sociala livet förändras

Erfarenheten var att sociala sammanhang var ett hinder för hanteringen av DMT2 (Hushie, 2019; Pardhan et al., 2020). DMT2 gjorde att deltagandet i sociala sammanhang varbesvärligt att genomföra fullt ut, bland annat var det svårt att motstå sötsaker (Carolan-Olah & Cassar, 2018; Gardsten et al., 2015; Hushie, 2019; Pardhan et al., 2020). Det fanns ofta inte rätt sorts mat på sociala evenemang, därför föredrogs det att inte delta på grund av att inte såra värdarna genom att inte förtära den mat som serverades (Aweko et al., 2018; Pardhan et al., 2020; Wu et al., 2019). Kostrestriktionerna påverkade det sociala livet och att hålla en hälsosam livsstil på semester och på religiösa tillställningar var besvärligt (Abuelmagd at al., 2019; Aweko et al., 2018). Ensamboende hade erfarenheter av att det var tråkigt att laga mat enbart till sig själv, däremot tyckte personer med familj att det var svårt att förbereda mat för resten av familjen utan någon egen aptit (Abuelmagd et al., 2019; Gardsten et al, 2018). Att kontrollera sin sjukdom

Att kontrollera blodglukos var en utmaning enligt personernas erfarenhet (Aponte et al., 2015; Gien et al., 2017; Mogre et al., 2019). Det framkom att det fanns en rädsla för nålar och att sticka sig själv (Aponte et al., 2015; Gien et al., 2017; Mogre et al., 2019). Förekomsten av att kontrollera blodglukos skilde sig åt och utfördes mer bland unga personer (Aweko et al., 2018; Gien et al., 2017). En minskning av blodglukosmätning i hemmet skildrades för att spara pengar (Gien et al., 2017; Mogre et al., 2019). Hur utrustningen skulle betalas var också något som väckte oro hos personerna (Gien et al., 2017; Ogunrinu et al., 2017). Relaterat till ekonomiska begränsningar kunde personerna inte köpa ny utrustning för att kontrollera sitt blodglukosvärde (Ogunrinu et al., 2017).

En utmaning var att komma ihåg att ta sin medicin och det var lättare att ta medicin i samband med måltider (Abuelmagd et al., 2019; Gardsten et al., 2018; Mogre et al., 2019; Pardhan et al., 2020; Tan et al., 2018). Att upprätthålla en daglig rutin för att ta sin medicin varierade (Abuelmagd et al., 2019; Saidi et al., 2018). En negativ erfarenhet av läkemedel resulterade i att de slutade ta sin medicin (Hushie, 2019). Oro kring hur medicin skulle kunna betalas framkom och på grund av ekonomiska begränsningar fanns inte möjlighet att ta sin medicin (Gien et al., 2017; Ogunrinu et al., 2017).

Inställning till egenvård

Det fanns erfarenheter av att egenvård vid DMT2 var komplicerat och att livet blev begränsat (Aweko et al., 2018; Tan et al., 2018). Det var besvärligt att hitta hälsosamma rutiner som fungerade i det dagliga livet (Aweko et al., 2018; Gardsten et al., 2018). Det fanns motstånd till att förändra sina levnadsvanor gällande egenvårdsaktiviteter (Tan et al., 2018). Att förändra beteenden var problematiskt däremot inte omöjligt vilket medförde att svårigheterna kring att utföra egenvård blev lättare med tiden (Abuelmagd et al., 2019; Aponte et al., 2015). Egenvård uppfattades som en kamp i att hitta ny meningsfullhet. Däremot fanns andra erfarenheter av att förändringar i

10

vardagen var lättare att åstadkomma än förväntat (Gabre et al., 2019). Det var den enskilda personen som var tvungen att lära sig hur vardagen skulle hanteras (Herre et al., 2016). Att acceptera sin sjukdom var en väsentlig del för att kunna leva med DMT2 och för att vara villig att förändra sina levnadsvanor (Abuelmagd et al., 2019; Carolan-Olah & Cassar, 2018).

Behov av stöd och information

Erfarenheten av egenvård hos personerna med DMT2 var att det fanns ett behov av stöd och information för att de skulle klara av att hantera sjukdomen. Praktiskt och emotionellt stöd var centralt i egenvården (Aponte et al., 2015; Aweko et al., 2018). Stödet kunde dock uppfattas som ett hinder men också som att det var till nytta (Hushie, 2019). Information från Hälso- och sjukvården beskrevs som viktig då det stärkte viljan att utföra egenvård. Erfarenheten var dock att informationen från Hälso- och sjukvården i många fall var bristfällig (Herre et al., 2016; Ogunrinu et al., 2017; Tan et al., 2018).

Behov av praktiskt stöd

Praktiskt stöd från familj och vänner visade sig fungera både som hinder och nytta för utförandet av egenvård (Aweko et al., 2018; Hushie, 2019). Familjemedlemmar sågs som medhjälpare till att bland annat påminna om blodglukosmätning och att ta medicin (Abuelmagd et al., 2019; Hushie, 2019). Att familjen var delaktig i planering, förberedelse och utförande av måltid sågs som en hjälp för att enklare utföra egenvård (Aweko et al., 2018; Herre et al., 2016; Hushie, 2019). Personerna med DMT2 beskrev också erfarenheter av ett bristande praktiskt stöd när familjen till exempel inte ville förändra kosten som förtärdes i hemmet utan valde att fortsätta äta som tidigare (Abuelmagd et al., 2019; Gardsten et al., 2018; Hushie, 2019). En frustration beskrevs över familjemedlemmar som försökte förklara vad som får och inte får förtäras (Aweko et al., 2018). Ett annat hinder var känslan av att inte vilja vara en börda för den som förbereder maten (Pardhan et al., 2020).Att få stöd från medpatienter via stödgrupper och sociala sammanhang var nödvändigt för en god egenvård (Aponte et al., 2015; Herre et al., 2016). Det fanns erfarenheter av praktiskt stöd, bland annat att lära av varandra när det gällde till exempel kost och fysisk aktivitet (Wu et al., 2019). Sjukvården identifierades som en viktig del av egenvården, där relevanta verktyg presenterades för att kunna utföra egenvård (Abuelmagd et al., 2019; O’Brien et al., 2015; Tan et al., 2018). En vilja att lyssna och efterfölja sjukvårdens råd fanns (Carolan-Olah & Cassar, 2018). Detta stärkte utförandet av egenvård vad gäller till exempel blodglukosmätning och kostanpassning (Herre et al., 2016; O’Brien et al., 2015). Däremot identifierades ett hinder för att besöka sjukvården, som var kostnaden för själva sjukhusbesök (Gardsten et al., 2018; Ogunrinu et al., 2017).

Behov av emotionellt stöd

För att utföra förändringar i levnadsvanorna sågs stöd från familj och nära vänner som en viktig del (Aponte et al., 2015; Hushie, 2019; Mogre et al., 2019). En grupp nära vänner eller familj sågs som en stödjande beståndsdel, då förståelse och hopp stärktes i de situationerna (Aponte et al., 2015; Gabre et al., 2019). Ett gott emotionellt stöd hade alltså positiv inverkan på utförandet av egenvård (Aponte et al., 2015; Gabre et al., 2019; Hushie, 2019; Mogre et al., 2019). Positiva känslor uppkom vid mötet med

11

sjukvården och dess betydelse var viktig för utförandet av egenvård (Ogunrinu et al., 2017). Rädslan för att inte kunna bibehålla ett gott emotionellt stöd från familj och vänner hade negativa konsekvenser på utförandet av egenvård (Hushie, 2019; O’Brien et al., 2015). Detta hade ett samband med rädslan att bli en börda för sin familj på grund av DMT2 (Hushie, 2019). Familj och vänner beskrevs som hinder för egenvården då de ibland agerade okänsligt mot deras behov som diabetiker (O’Brien et al., 2015).

Behov av information

Erfarenheter av att information var en nödvändig del för att kunna utföra egenvård förekom (Abuelmagd et al., 2019; Herre et al., 2016; O’Brien et al., 2015; Tan et al., 2018). Möjligheten att delta i utbildningsprogram fanns, dock inget som informerats om (Pardhan et al., 2020). Hälso- och sjukvårdpersonal informerade vanligtvis om vad som skulle undvikas och vad som skulle förbättras däremot inte hur ofta och på vilket sätt det skulle utföras (Aweko et al., 2018; Gardsten et al., 2018; Gien et al., 2017). Det fanns erfarenheter av att bristen på information var frustrerande och otillräcklig vilket resulterade i missförstånd med hälso- och sjukvården (Aponte et al., 2015; Gardsten et al., 2018; Gien et al., 2017; Ogunrinu et al., 2017; Tan et al., 2018). Hälso- och sjukvården beskrevs som skrämmande vid samtal och information kring komplikationer vilket skapade en negativ bild av mötet med sjukvårdspersonalen (Saidi et al., 2018). Det fanns en önskan om att tilldelas mer information om DMT2 från sjukvården för att kunna utföra egenvård (Aponte et al., 2015; Gien et al., 2017; Ogunrinu et al., 2017; Pardhan et al., 2020; Saidi et al., 2018). Vid frågor om DMT2 rådde det oklarheter kring vem patienterna skulle vända sig till (Pardhan et al., 2020). Däremot var erfarenheten hos andra personer att sjukvården var den källa där fakta och råd söktes och de var nöjda med den hjälp som erhölls (Abuelmagd et al., 2019; Tan et al., 2018). En begränsning vid utförandet av egenvård beskrevs av personer som var analfabeter och därför inte kunde ta del av skriftlig information, vilket var den information som fanns att tillgå (Aponte et al., 2015).

Information om kost och medicinering var användbart för att hantera sjukdomen (Herre et al., 2016; O’Brien et al., 2015). En bredare kunskap om sjukdomen gjorde det enklare att utföra egenvård (Herre et al., 2016). Bristande kunskap om fysisk aktivitet och dess fördelar var vanligt förekommande (Abuelmagd et al., 2019; Pardhan et al., 2020). Det var svårt att veta hur ofta och hur länge det var lämpligt att utföra fysisk aktivitet (Pardhan et al., 2020). Ett uteslutet kontrollerade av blodglukos upptäcktes då det rådde okunskap kring vad de skulle göra om ett för högt värde visades (Aponte et al., 2015). Erfarenheten var också att kunskap och information om läkemedel var bristande vilket resulterade i oro och egen justering av medicineringen (Ogunrinu et al., 2017; Saidi et al., 2018; Wu et al., 2019). Den rätta vägen antogs vara att äta som tidigare och reglera blodglukosvärdet med hjälp av medicin (Saidi et al., 2018).

12

Diskussion

Metoddiskussion

Enligt Mårtensson och Fridlund (2017) bygger en vetenskaplig kvalité på trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet. En litteraturöversikt av vetenskapliga artiklar med kvalitativ design genomfördes. Syftet var att beskriva personers erfarenheter av att utföra egenvård vid diabetes mellitus typ 2. En kvalitativ metod var lämpligt eftersom denna metod har syftet att ge förståelse för människors upplevelser och erfarenheter (Forsberg & Wengström, 2016; Henricson & Billhult, 2017).

Innan processen startade diskuterades förförståelse som sedan har beaktats under hela arbetet vilket stärker pålitligheten (Mårtensson & Fridlund, 2017). Förförståelse kan innefatta erfarenhet från tidigare arbetslivserfarenhet men också kunskaper från en utbildning (Priebe & Landström, 2017). En förförståelse kan handla om både positiva och negativa föreställningar om det som skall undersökas (Friberg & Öhlén, 2017). Samtliga deltagare i gruppen har tidigare kommit i kontakt med diagnosen DMT2 genom sjuksköterskeutbildningen samt tidigare arbetslivserfarenhet. Däremot fanns ingen erfarenhet kring hur det är att utföra egenvård vid DMT2.

Det finns mycket forskning om DMT2, för att få tillgång till den senaste forskningen valdes 2015–2020 som tidsintervall för sökning av artiklar. Vetenskapligt material är något som hela tiden förnyas (Östlundh, 2017). Alla artiklar som användes i resultatet var peer-reviewed och skrivna på engelska vilket garanterar att artiklar är vetenskapliga och därmed stärker litteraturöversiktens pålitlighet och trovärdighet (Henricson, 2017). Nackdelen med artiklar skrivna på engelska var risken för feltolkning (Kjellström, 2017; Östlundh, 2017) eftersom deltagarna i gruppens modersmål var svenska. För att minska risken för feltolkning har deltagarna i gruppen tagit hjälp av varandra med komplicerade ord och på liknande sätt använt internet för att översätta ord som varit svåra att förstå. Däremot kan översättning via internet ha påverkat resultatet eftersom det kan ha uppstått felaktiga tolkningar som förhoppningsvis har upptäckts under arbetets gång.

I pilotsökningen söktes endast artiklar skrivna i Europa och som avgränsning att deltagarna skulle vara mellan 45–64 år. Efter genomförd sökning valdes avgränsningarna Europa och åldersspann på deltagarna att tas bort eftersom inte tillräckligt många artiklar kunde anträffas och deltagarnas ålder inte gick att urskilja trots att avgränsninganvänts. Genom hela arbetet bistod bibliotekarien på Jönköping University med hjälp för att finna nya sökord som var relevanta till syftet och hjälp med viss referenshantering (Östlundh, 2017). Användning och hjälp av utomstående stärker trovärdigheten i studier (Mårtensson & Fridlund, 2017).

Sökningarna gjordes i två databaser, Cinahl och Medline. Dessa är relevanta eftersom de är de största databaserna inom omvårdnad (Forsberg & Wengström, 2016). Genom att använda flera databaser ökar trovärdigheten för arbetet (Henricson, 2017). Ämnesord användes för att få en mer specifik inriktning på det som efterfrågades (Henricson, 2017; Östlundh, 2017). Sökningen i Medline resulterade i 223 träffar, där 8 artiklar svarade på syftet och kunde användas i resultatet. Sökningen i Cinahl resulterade i 129 träffar, där 7 användes i resultatet. Mängden sökträffar minskade i båda databaserna då antal sökord utökades (Bilaga 2).

Vanligt förekommande datainsamlingsmetoder inom kvalitativ forskning är bland annat intervjuer, observationer och berättelser (Forsberg & Wengström, 2016).

13

Artiklar som använts i resultatet använde intervjuer, fokusgruppsdiskussioner och observationer som datainsamlingsmetoder (Bilaga 3). Intervjuformerna var både strukturerade och semistrukturerade. I två resultatartiklar var erfarenheter från vårdpersonal inkluderade. Dessa artiklar valdes ändå att användas i resultatet då det gick att urskilja vilka erfarenheter som var patienternas och vilka som var vårdpersonalens. Artiklar kvalitetsgranskades först individuellt och sedan diskuterades artiklarnas kvalitet tillsammans i gruppen (Bilaga 1). Enligt Henricson (2017) och Friberg (2017) stärker en kvalitetsgranskning ett resultats trovärdighet samt ger ytterligare trovärdighet om granskningen har gjorts av en eller fler författare. Det var 15 av de 16 artiklarna som användes i resultatet som höll hög kvalitet. En artikel hade medel kvalitet, efter diskussion användes den ändå i uppsatsen eftersom artikelns resultat ansågs hålla tillräckligt hög kvalitet. Under arbetsprocessen har det funnits tillgång till handledning och studiekamrater har också granskat och haft synpunkter på arbetet med litteraturöversikten. Handledning och användning av medgranskare ger en studie större trovärdighet och pålitlighet genom att det ger fler perspektiv på det som undersöks (Henricson, 2017).

Under ett handledningstillfälle uppmärksammades att analysen inte utförts på ett korrekt sätt. Det medförde att materialet analyserades om, där nyckelfynd identifierades och skrevs ner på post-it lappar som sedan placerades på en vägg för att få det överskådligt. Detta genomfördes tillsammans av samtliga i gruppen. Att analysera tillsammans med andra anses stärka en studies trovärdighet (Henricson, 2017). Det var ett tidsödande moment då grupperingen av nyckelfynd fick göras om flera gånger för att fynden skulle hamna rätt. Under analysprocessen uppmärksammades en artikel där det inte gick att urskilja vilken typ av diabetes som deltagarna hade. Efter mailkontakt med artikelns författare bekräftades att alla deltagare hade DMT2, vilket gjorde att studien kunde inkluderas i resultatet.

Litteraturöversikten har inkluderat artiklar som är skrivna över hela världen. Resultatet kan anses som delvis överförbart och då till personer i liknande sammanhang i liknande kulturer (Mårtensson & Fridlund, 2017). Av 16 studier var sex genomförda i Europa varav tre i Sverige. Hälso- och sjukvårdsystemen kan se annorlunda ut i olika delar av världen vilket behöver uppmärksammas under analysprocessen (Henricson, 2017; Smedby & Andersen, 2010). Bland annat kan ekonomi och resurser se olika ut i olika delar av världen (Smedby & Andersen, 2010) vilket kan påverka förutsättningarna för utförandet av egenvård beroende på vilket land det handlar om. I litteraturöversikten inkluderades 16 artiklar vilket medförde en bredare kunskap och ökad trovärdighet (Bilaga 3). Enligt Willman och Stoltz (2017) ska minst 1o vetenskapliga artiklar inkluderas i litteraturöversikten för att den ska bedömas som trovärdig.

Vid alla vetenskapliga studier ska etiskt godkännande sökas innan studiens början, bland annat för att se till att deltagare inte tar skada eller att resultatet används på fel sätt (Forsberg & Wengström, 2016). I 14 av artiklarna stod det tydligt att etiskt godkännande erhållits. I en artikel framkom det inte om etiskt godkännande fanns eller ej, därför gjordes en sökning på tidskriftens hemsida där det framkom att alla artiklar som publicerats i tidskriften var etiskt godkända. I den sista artikeln framkom inte om etiskt godkännande fanns varken i artikeln eller på tidskriftens hemsida. Författaren till artikeln mailades med denna fråga och gav som svar att artikeln hade tilldelats etiskt godkännande. Det skulle potentiellt kunna anses som en svaghet då det inte kan garanteras att artikeln är etiskt godkänd när det inte står tydligt skrivet i artikeln.

14 Resultatdiskussion

Resultatet svarade på syftet vilket var att beskriva personers erfarenhet av att utföra egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Att vara diagnostiserad och leva med DMT2 krävde att personerna utförde förändringar i sina levnadsvanor. Det handlade bland annat om att förändra kostvanor, utföra fysisk aktivitet, börja kontrollera blodsocker och ta medicin. Att träffa vänner i sociala sammanhang var svårt då det fanns erfarenheter av att inte kunna leva som tidigare. Det fanns ett behov av olika former av stöd, till exempel praktiskt och emotionellt från närstående och hälso- och sjukvård. Att få rätt information var viktigt för att kunna utföra egenvård på rätt sätt.

Följande huvudfynd diskuteras, Att göra förändringar av kosten, Att vara fysiskt aktiv, Inställningen till sjukdomen och Behov av stöd och information.

I resultatet framkom svårigheter att upprätthålla nya kostvanor. Tidigare studier har visat att den svåraste förändringen vad gäller egenvård var att följa den rekommenderade kosten och att bibehålla den i längden (Schure et al., 2019; Smith-Miller et al., 2017). Tidigare forskning styrkte att det uppfattades krångligt och ogenomförbart att följa den rekommenderande kosten vilket medförde ökad oro (Bhattacharya, 2012). I Orems (2001) egenvårdsteori beskrivs att en patient lär sig hantera sin sjukdom genom att utföra egenvård. Teorin beskriver att när patienten inhämtat kunskap och förståelse för sjukdomen minskar patientens oro. Resultatet visade en okunskap om vilken kost som var hälsosam och hur ofta den skulle förtäras. Tidigare studie bekräftade personers svårigheter att förändra mängden mat och att äta regelbundet (Carolan et al., 2014). Brist på tid och arbetstider var hinder för att inte kunna upprätthålla en hälsosam kost. Tidigare forskning styrkte att arbetsförhållanden uppfattades som ett hinder för att hålla en följsamhet i kosten (Ince et al., 2017). En positiv känsla av egenvården var att kunna äta all mat, dock minska mängden. Tidigare forskning beskrev nödvändigheten att reducera den mat som konsumeras (Carolan et al., 2014). Att förtära den kulturella maten var en viktig del som personerna inte ville förändra. Den kulturella maten hade också en stark koppling till identitet och barndom vilket medförde att den var svår att ändra. Tidigare forskning har visat känslor av bekymmer över att den kulturella kosten är ohälsosam och bör undvikas, vilket medförde en oro att delta vid tillställningar där den maten kunde komma att serveras (Bhattacharya, 2012). Däremot beskrev annan forskning att en förändring av kulturella kosten var svår men att ambitionen till förändring fanns (Nguyen et al., 2017). Att personer utför egenvård på olika sätt kan ha sin förklaring i bland annat kulturens påverkan på egenvårdskapaciteten, vilket kan bidra till att personer har olika lätt för att utföra egenvård. Kulturens betydelse för egenvårdskapaciteten beskrivs i Orems (2001) egenvårdsteori vilket kan påverka utförandet av egenvården. Resultatet visade erfarenheter av att hälsosam mat var dyr och oåtkomlig vilket medförde att billigare och inte lika hälsosam mat konsumerades. Tidigare forskning har styrkt att en begränsad ekonomi medförde hinder för att inte handla hälsosamma livsmedel eftersom det var för kostsamt (Bhattacharya, 2012; Schure et al., 2019).

Resultatet visade att ålder påverkade utförandet av egenvård vad gäller fysisk aktivitet. Hög ålder resulterade i utesluten eller minskad fysisk aktivitet främst på grund av smärtor och komplikationer. Övrig forskning har bekräftat erfarenheten av utebliven fysisk aktivitet på grund av smärtor och komplikationer relaterade till DMT2 eller andra sjukdomar (Ince et al., 2017; Lidegard et al., 2016). Resultatet visade att arbetstider och andra ansvarsområden fungerade som hinder för utförandet av fysisk

15

aktivitet. Ince et al (2017) beskrev att arbetsförhållanden påverkade utförandet av egenvården. Andra faktorer som har påverkat utförandet av fysisk aktivitet beskrevs vara ekonomiska begränsningar och kallt väder. Motivationen till att vara fysiskt aktiv var låg bland personerna. Tidigare forskning har visat att en positiv påverkan på motivationen kunde vara att välja en fysisk aktivitet som uppfattades rolig, att utföra den tillsammans med någon annan och att ha bestämda tider för när det ska ske. Erfarenheten av att vara delaktig i ett sammanhang med andra människor ökade motivationen (Lidegard al., 2016). Enligt Orems (2001) egenvårdsteori är motivation en väsentlig del av egenvårdskapaciteten och om inte motivation finns uppstår egenvårdsbrister enligt teorin.

Inställningen till sjukdomen hade stor påverkan på utförandet av egenvården. Att lära sig att acceptera och leva med sin sjukdom gjorde att personer lättare utförde egenvård, däremot inställningen av att egenvård inte hjälper och att det är svårt att genomföra fungerade som hinder för egenvård. Gherman et al. (2011) och Van Puffelen et al. (2015) har genom tidigare forskning bekräftat att en tro på att sjukdomen kunde kontrolleras och behärskas med hjälp av egenvård samt skapade bättre förutsättningar för en förändrad livsstil med bland annat fysisk aktivitet och hälsosam kost. Orem (2001) egenvårdsteori men också annan forskning visar att en positiv inställning skapar förutsättningar för att egenvård ska fungera i personers vardag (Carolan et al., 2014; Gherman et al., 2011).

För att kunna utföra optimal egenvård behövdes stöd från familj och vänner. Det handlade om olika sorters stöd, både praktiskt och emotionellt. Socialstyrelsen (2017) har bekräftat att ett socialt stöd från närstående resulterar i ökad egenvård genom till exempel ökad fysisk aktivitet och högre följsamhet av kost. Övrig forskning har styrkt erfarenheterna av att om närstående bistår med stöd i form av till exempel delaktighet i matlagning och påminnelse om att ta medicin, har följsamheten till egenvård ökat (Bhattacharya, 2012; Carolan et al., 2014; Dao et al., 2019; Smith-Miller et al., 2017). Litteraturöversiktens resultat och tidigare forskning har bekräftat personers erfarenhet av att inte vilja vara en börda för familjen på grund av sin sjukdom (Carolan et al., 2014). I övrig forskning var det känslan av att DMT2 inte är en allvarlig sjukdom som gjorde att personer inte berättade för familj och vänner (Smith-Miller et al., 2017). I situationer där brist på stöd från familj och vänner identifierades visade sig också brist på utförandet av egenvård. Detta fenomen kan förklaras utifrån Orems (2001) beskrivning av egenvårdsbrist, där det bland annat beskrivs att ett bristande stöd från anhöriga kan göra att följsamheten till egenvård uteblir.Dao et al. (2019) beskrev på liknande sätt att familjen kan fungera som ett hinder för egenvården, då okunskap och oförstånd hos familj och vänner kunde leda till sämre följsamhet till egenvård. Dock beskrevAlwakaldehet al. (2020) att det är den enskilde personen som utför egenvård, därför behöver personen bli självständig för att klara sig själv. Detta visade sig ha god effekt på personer som kände glädje i att de klarade utföra förändring på egen hand. Detta fynd skilde sig från vad som framkom i litteraturöversikten. Erfarenheter av egenvård är individuellt och detta kan vara anledningen till att personer reagerar och agerar olika.

Stöd från hälso- och sjukvård identifierades som en viktig del för att personer skulle utföra egenvård på rätt sätt. Det var där relevant information presenterades. Detta har stärkts genom tidigare forskning som beskrev vikten av en god relation för att sjuksköterskan skulle kunna stötta den drabbade (Younas, 2017).Enligt Orem (2001) finns tre komponenter för att relationen mellan patient och Hälso- och sjukvården ska fungera. Dessa är kontakt, samhörighet och kommunikation. Genom en tydlig

16

kommunikation kan sjukvården ge konkreta råd kring egenvård. Detta gör att fenomenet egenvårdskapacitet ökar hos personen vilket i sin tur ökar självständiga handlingar. Litteraturöversiktens resultat visade att om stödet från hälso- och sjukvården uppfattades bristfällig kunde missuppfattningar lätt ske. Då Hälso-och sjukvården inte ger konkret information finns risk för det Orem (2001) kallar för egenvårdsbrist uppstår. Egenvårdsbristen som beskrivs enligt teorin kan vara avsaknad av verktyg som kunskap och information för att utföra egenvård.

Personer med DMT2 hade erfarenheten att informationen ofta var bristande angående egenvård men också annan information som de kunde ha nytta av. Personerna menade att de inte visste vem de skulle vända sig till vid eventuella frågor. Det fanns även en önskan om att få mer information om DMT2 och egenvård. Tidigare forskning av Maneze et al. (2019) har visat att personer med DMT2 i många fall inte visste vilka frågor de skulle ställa till hälso- och sjukvården. Resultatet visade att det fanns ett behov av information från hälso- och sjukvården för att kunna utföra egenvård. Den bristande informationen resulterade i ofullständig kunskap hos personerna kring fysisk aktivitet, kost, medicin och kontroll av blodglukosvärdet. I en studie gjord av Maneze et al. (2019) uppfattades informationen förvirrande och svår att förstå då medicinska termer var vanligt förekommande samt att de inte förklarades av vårdpersonalen. Enligt Orem (2001) är egenvårdskapaciteten en central del i egenvården där kunskap var en viktig del för att egenvårdsbrister inte ska uppstå. För att individen ska uppnå god egenvård krävs ett stöd från sjuksköterskan i processen enligt teorin. I resultatet framkom det att utbildning var centralt för hantering av egenvård och detta var något som sällan framkom i informationen från hälso- och sjukvården. Enligt Patientlagen (SFS 2014: 821), Riegel et al. (2017) och Socialstyrelsen (2018) är utbildning en central del för att utföra egenvård och därmed minska komplikationer, vilket stärker litteraturöversiktens resultat. Enligt Carolan et al. (2014) uppfattades informationen som erbjöds god och anpassad efter deras behov. Detta var något som skilde sig från de fynd som identifierades i resultatet.

Slutsatser

Att leva med DMT2 beskrivs både som fysiska och psykiska förändringar. Fysisk aktivitet och kostanpassning är olika svåra att implementera i vardagen. Den svåraste förändringen att genomföra är kostanpassning. DMT2 påverkar det sociala livet negativt då personerna inte vill vara en börda för deras omgivning när det gäller val av kost. Att kontrollera sin sjukdom är en ständig kamp, där blodglukosmätningar och daglig medicinering är nya delar av vardagen som är olika svåra att implementera. Stöd från hälso- och sjukvården, anhöriga och andra personer med DMT2 är betydelsefullt för utförandet av egenvård. Familjemedlemmar är en väsentlig del av det praktiska stödet för påminnelse om medicinering och blodglukosmätning. Förståelse och hopp stärks av ett fungerande emotionellt stöd från familjen. Bristande information från hälso- och sjukvården leder till okunskap och missförstånd.

Det finns mycket forskning inom det valda området. Ett framtida förslag på forskning är på vilket sätt personer med DMT2 önskar få hjälp och stöd från sjukvården. Resultatet visar att personer har för lite kunskap om DMT2 och i vissa fall oengagerade sjuksköterskor. Att studera hur personerna vill bli informerade och på vilket sätt de bäst inhämtar kunskap vore en spännande aspekt att vidareutveckla inom det valda området.

17 Kliniska implikationer

Förhoppningen är att resultatet på litteraturöversikten kan ligga till grund för utveckling av nya rutiner eller en utveckling av PM för vårdcentraler där alla diabetespatienter följs av specifika diabetessjuksköterskor. Diabetespatienterna kan då förhoppningsvis få en större följsamhet i vården, erhålla rätt information vilket kan motverka missförstånd och eventuella brister i egenvården. Ett PM kan fungera som stöd för hälso- och sjukvården och ge större förståelse för patienters erfarenheter av att utföra egenvård och vikten av ett fungerande stöd från omgivningen. En ändamålsenlig relation mellan patient och hälso- och sjukvård kan leda till att personer hanterar sin egenvård på egen hand, vilket medför ett mindre beroende av hälso- och sjukvården. Detta kan i längden minska kostnader för samhället då patienterna blir mer självständiga.

18

Referenser

Artiklar som användes i resultatet är markerade med *

*Abuelmagd, W., Osman, B. B., Håkonsen, H., Jenum, A. K., & Toverud, E. L. (2019). Experiences of kurdish immigrants with the management of type 2 diabetes: a qualitative study from Norway. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 37(3), 345–352. https://doi.org/10.1080/02813432.2019.1639911

All European Academies [ALLEA]. (2018). Den europeiska kodexen för forskningens integritet. https://www.vr.se/download/18.7f26360d16642e3af99e94/1540219 023679/SW_ALLEA_Den_europeiska_kodexen_f%C3%B6r_forskningens_inte gritet_digital_FINAL.pdf

Alwakaldeh, M. Y., Jacelon, C. S., & Choi, J. (2020). Older adults’ experiences with a tablet-based self-management intervention for diabetes mellitus type 2: a

qualatative study. Geriatric Nursing, 41(3), 305-312. https://doi.org/10.1016/j.gerinurse.2019.11.010

*Aponte, J., Campos-Dominguez, G., & Jaramillo, D. (2015). Understanding diabetes self-management behaviors among hispanics in New York City. Hispanic Health Care International: The Official Journal of the National Association of Hispanic Nurses, 13(1), 19–26. https://doi.org/10.1891/1540-4153.13.1.19

*Aweko, J., De Man, J., Absetz, P., Östenson, C. G., Swartling Peterson, S., Mölsted Alvesson, H., & Daivadanam, M. (2018). Patient and provider dilemmas of type 2 diabetes self-management: a qualitative study in socioeconomically

disadvantaged communities in Stockholm. International journal of environmental research and public health, 15(9), 1810-.

https://doi.org/10.3390/ijerph15091810

Bhattacharya, G. (2012). Psychosocial impacts of type 2 diabetes self-management in a rural african-american population. Journal of Immigrant and Minority

Health, 14(6), 1071–1081. https://doi.org/10.1007/s10903-012-9585-7 Carolan, M., Holman, J., & Ferarri, M. (2014) Experiences of diabetes

self-management: a focus group study among Australians with type 2 diabetes. Journal of Clinical Nursing, 24(7-8), 1011-1023.

https://doi.org/10.1111/jocn.12724

*Carolan-Olah, M., & Cassar, A. (2018). The experiences of older Italian migrants with type 2 diabetes: a qualitative study. Journal of Transcultural Nursing, 29(2), 172–179. https://doi.org/10.1177/1043659617696974

Chuan Huang, M., Hsiu Hung, C., Yuan Chen, C., Wen Hung, W. & Ling Liang, H. (2020). Factors associated with quality of life in patients with diabetic

hypoglycaemia. Journal of Clinical Nursing, 29(9/10), 1704– 1711. https://doi.org/10.1111/jocn.15183

19

Dao, J., Spooner, C., Lo, W., & Harris, MF. (2019). Factors influencing

self-management in patients with type 2 diabetes in general practise: a qualitative study. Australian Journal of Primary Health, 25(2), 176-184.

https://doi.org/DOI:10.1071/PY18095

Du pon, E., Wildeboer, A. T., Van Dooren, A. A., Bilo, H. J. G., Kleefstra, N., & Van Dulmen, S. (2019). Active participation of patients with type 2 diabetes in consultations with their primary care practice nurses - what helps and what hinders: a qualitative study. BMC Health Services Research, 19(1),

1-11. https://doi.org/10.1186/s12913-019-4572-5

Ericson, E. & Ericson, T. (2012). Medicinska sjukdomar: patofysiologi, omvårdnad, behandling. (4., rev. och utök. uppl.). Studentlitteratur.

European Federation of Nurses Associations (2015). EFN guideline for the implementation of article 31 of the mutual recognition of professional qualifications directive 2005/36/EC, amended by directive 2013/55/EU. http://www.efnweb.be/wp-content/uploads/EFN-Competency-Framework-19-05-2015.pdf

Forsberg, C., & Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier. Värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. (4. Uppl.). Natur & Kultur.

Friberg, F. (2017). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I F. Friberg (Red.) Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (3. Uppl.). (s. 129-138). Studentlitteratur. Friberg, F., & Öhlén, J. (2017). Fenomenologi och hermeneutik. I M. Henricson

(Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (2 Uppl.). (s. 301–323). Studentlitteratur.

*Gabre, M., Wireklint Sundström, B., & Olausson, S. (2019). “A little good with the bad”: Newly diagnosed type 2 diabetes patients’ perspectives on self-care: a phenomenological approach. Nordic Journal of Nursing Research, 39(1), 20–28. https://doi.org/10.1177/2057158518775319

*Gardsten, C., Blomqvist, K., Rask, M., Larsson, Å., Lindberg, A., & Olsson, G. (2018). Challenges in everyday life among recently diagnosed and more experienced adults with type 2 diabetes: a multistage focus group study. Journal of Clinical Nursing (John Wiley & Sons, Inc.), 27(19–20), 3666–3678.

https://doi.org/10.1111/jocn.14330

Gherman, A., Schnur, J., Montgomery, G., Sassu, R., Veresiu, I., & David, D.

(2011). How are adherent people more likely to think? A meta-analysis of health beliefs and diabetes health care. The diabetes educator,

20

*Gien, L., Porr, C., Parsons, K., Allison, J., & Donovan, C. (2017). Challenges in self-management of type 2 diabetes mellitus (t2dm) in a rural community of eastern Canada. Perspectives: The Journal of the Gerontological Nursing Association, 39(3), 6–15.

Hangaard, S., Rasmussen, A., Almdal, T., Anker Nielsen, A., Engelhart Nielsen, K., Siersma, V., & Holstein, P. (2019). Standard complication screening information can be used for risk assessment for first time foot ulcer among patients with type 1 and type 2 diabetes. Diabetes Research and Clinical Practice, 151, 177- 186. https://doi.org/10.1016/j.diabres.2019.04.021

Helsingforsdeklarationen (2013, 19 oktober) World medical association declaration of Helsinki – ethical principles for medical research involvning human subjects. https://doi:10.1001/jama.2013.281053.

Henricson, M., & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom

omvårdnad. (2. Uppl.). (s. 111-117). Studentlitteratur.

Henricson, M. (2017). Diskussion. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (2 Uppl.). (s. 411–419). Studentlitteratur.

*Herre, A. J., Graue, M., Kolltveit, B. H., & Gjengedal, E. (2016). Experience of knowledge and skills that are essential in self-managing a chronic condition - a focus group study among people with type 2 diabetes. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 30(2), 382–390. https://doi.org/10.1111/scs.12260

*Hushie, M. (2019). Exploring the barriers and facilitators of dietary self-care for type 2 diabetes: a qualitative study in Ghana. Health Promotion Perspectives, 9(3), 223–232. https://doi.org/10.15171/hpp.2019.31

Ince, S. Ç., Günüşen, N. P., Özerdem, A., & Özışık, S. (2017). Diabetes self-care views of individuals with severe mental illness and comorbid type 2 diabetes and of those only with type 2 diabetes. Archives of Psychiatric Nursing, 31(4), 386–393. https://doi.org/10.1016/j.apnu.2017.04.011

International Diabetes Federation. (2020a, 22 maj). Diabetes

complications. https://www.idf.org/aboutdiabetes/complications.html

International Diabetes Federation. (2020b, 12 februari). Diabetes facts &

figures. https://www.idf.org/aboutdiabetes/what-is-diabetes/facts-figures.html International Diabetes Federation. (2020c). Introduction. Hämtad 7 maj 2020 från:

https://diabetesatlas.org/en/introduction/

International Diabetes Federation. (2020d, 20 mars). Type 2 diabetes. https://www.idf.org/aboutdiabetes/type-2-diabetes.html