Jag älskar honom, trots att han är min kusin

Hälsa och samhälle

Jag älskar honom, trots

att han är min kusin

EN KVALITATIV STUDIE OM ARRANGERADE

ÄKTENSKAP

Bodil Nyberg

I love him, even though

he is my cousin

A QUALITATIVE STUDY ABOUT ARRANGED

MARRIAGES

BODIL NYBERG

Nyberg, B Jag älskar honom trots att han är min kusin. En kvalitativ studie om arrangerade äktenskap. Examensarbete i socialt arbete, 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för Hälsa och Samhälle, 2008.

Denna uppsats handlar om arrangerade äktenskap. Syftet är att undersöka dels hur kvinnor som lever i en miljö där arrangerade äktenskap är vanligt förekommande, beskriver, uppfattar och värderar denna form av äktenskap och dels hur dessa påverkas av andra samhällens syn på det arrangerade äktenskapet. En annan infallsvinkel är hur det professionella mötet inom socialt arbete i Sverige med personer som lever i ett sammanhang där arrangerade äktenskap är vanligt ser ut samt hur det upplevs, uppfattas och värderas av de professionella. Intervjuer har gjorts med sju kvinnor i Palestina, som antingen lever i eller har levt i ett arrangerat äktenskap, eller befinner sig i en miljö där denna form av äktenskap är vanligt förekommande. Intervjuer har även utförts med en kurator, en lärare och en behandlingsassistent i Sverige som genom sina professionaliteter på något sätt kommer i kontakt med det arrangerade äktenskapet. För att kunna bearbeta detta material har begrepp som retribalisering och postmodernism använts. Resultatet visar att majoriteten av de palestinska kvinnorna ställer sig negativa till det arrangerade äktenskapet på individuell basis, samtidigt som de försvarar det som en kulturell angelägenhet som är viktig att bevara. Detta framgår tydligast när de jämför sin egen kultur gentemot västvärlden. Resultatet visar även på att arrangerade äktenskap är relativt vanligt förekommande i Sverige och att det finns vissa oklarheter i hur de professionella bör förhålla sig till det. Kritik har framförts huruvida det svenska samhället väljer eller snarare inte väljer att agera. Strukturella problem såsom segregation och utanförskap är högst aktuella för

varför det arrangerade äktenskapet fortlever i Sverige. En fråga som uppkommer i samband med detta är om det svenska samhället kan vara en erbjuda trygghet för den individ som i samband med ett arrangerat äktenskap tvingats bryta med sin familj.

Nyckelord: arrangerade äktenskap, frihet, förändring, hot, lojalitet, trygghet,

Förord

Jag vill framföra ett stort tack till de personer som har gjort det möjligt för mig att genomföra denna studie. Det inkluderar de palestinska kvinnor som öppnade sina hjärtan och frikostigt delade med sig av sina livshistorier och även de

yrkesutövare i Sverige som både gav insikt och information om en värld som för många är främmande. Jag vill även tacka min handledare Pelle Hallstedt som har bjudit upp till många intressanta diskussioner och vägledning i den akademiska värld som det är lätt att gå vilse i samt min goda vän Catarina Näslund som har varit en stor hjälp i korrekturläsningen där hennes språkliga begåvning har varit en stor tillgång. Den sista personen jag vill tacka är min vän och arabiska lärare i Betlehem, som la ner sin själ och obeskrivligt många timmars arbete med att hjälpa mig med intervjuer, översättning och diskussioner. Utan henne hade jag aldrig fått tillgång till det material som jag publicerar i denna uppsats.

Innehållsförteckning

Inledning

... 7 Bakgrund ... 7 Problemformulering ... 7 Syfte ... 8 Frågeställningar ... 9

Metod

... 9 Urval ... 10 Etiska krav ... 11 Procedur ... 11 Intervjustruktur ... 12 Dataanalys ... 13

Validitet och reliabilitet ... 13

Presentation av respondenter ... 14

Teori

... 15

Definition av arrangerade äktenskap ... 15

Mänskliga rättigheter ... 15

Modernism, postmodernism, traditionalism och det post-traditionella samhället ... 16

Traditionalismens återkomst? ... 17

Gruppdynamik i traditionell och modern kontext ... 17

Hot och lojalitet ... 18

Retribalism och stereotypifiering ... 18

Utanförskapets konsekvenser ... 19

Resultat

... 20

Palestinska kvinnor i arrangerade äktenskap om arrangerade äktenskap ... 20

Kvinnornas bakgrund ... 20

Bröllopsdagen ... 21

Livet idag ... 22

Kvinnornas uppfattning om arrangerade - respektive tvångsäktenskap ... 23

Det egna valet eller familjens val ... 23

Arrangerade äktenskap i kulturell och traditionell kontext ... 25

Synen på andra former av äktenskap, samboskap eller eget boende ... 27

Öppen eller stängd dörr till arrangerade äktenskap ... 29

Hur ska dörren öppnas? ... 30

Barnens äktenskapliga framtid ... 31

Kärlekens betydelse ... 32

Sammanfattning ... 32

De professionellas möten med arrangerade äktenskap i Sverige ... 33

Mötet ... 33

Synen på arrangerade äktenskap ... 34

Arbetet med individ och familj ... 35

Hantering av äktenskapsplaner ... 37

Hinder i arbetet ... 38

Kunskap och okunskap om arrangerade äktenskap ... 39

Dilemman i arbetet med arrangerade äktenskap ... 40

Sammanfattning ... 41

Diskussion

... 42

Individen och gruppdynamiken ... 42

Hot och lojalitet ... 43

Trygghet eller frihet? ... 44 Hur ska det arrangerade äktenskapet hanteras? ... 45

Referenser

... 47

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Inledning

Bakgrund

Hösten år 2007 befann jag mig i ett flyktingläger i Palestina där jag gjorde praktik på ett kulturcenter för barn och ungdomar. Min andra dag i Aida, som lägret heter, blev jag inbjuden till en förlovningsfest hos en grannfamilj. Den blivande bruden satt på en sammetsbeklädd tron och bredvid henne satt hennes framtida make som var minst 20 år äldre än henne. Ceremonin innehöll både dans och sång och bruden fick mängder av guldsmycken av hennes framtida makes familj. Förutom honom var det bara kvinnor som deltog och alla dessa såg både stolta och glada ut för brudens skull. En av de palestinska kvinnorna som talade engelska berättade för mig att bruden kunde skatta sig lycklig som blivit tilldelad en make som kom från en både rik och mäktig familj på Västbanken. Detta är varje kvinnas stora dröm sade hon vidare. Detta fick mig att fundera mycket över hur olika äktenskap, relationer och familjesammansättningar ser ut i vår världsamt vad som egentligen definierar lycka. Ofta läser man om de arrangerade äktenskapen som något negativt betingat och där familjer som praktiserar denna typ av äktenskap hängs ut som motståndare till både mänskliga rättigheter, barnkonventionen och den svenska lagen. Detta må så vara i många fall, men samtidigt kanske det finns en annan värdering av vad lycka egentligen är och detta är ingenting som etniska svenskar kan relatera till. I Palestina blev jag dagligen tillfrågad om jag var gift. Snabbt lärde jag mig att säga nej istället för att förklara att jag har en pojkvän. Många kvinnor och män reagerade starkt på att jag levde tillsammans med en man som jag inte var trolovad eller gift med. De undrade varför vi inte kunde lova varandra evigt liv tillsammans inför Gud eftersom vi ändå älskade varandra. Vad skulle jag svara? Så fungerar det helt enkelt inte i det svenska samhället. Samtidigt undrade jag över hur de kvinnor jag träffade kunde finna sig i att gifta sig med en man de inte valt själva. Så fungerar det i det palestinska samhället var svaret. En annan företeelse som palestinierna jag träffade ställde sig både frågande och förebrående till, var hur jag kunde välja att inte bo nära min egen familj. Hur det kunde vara ett val jag själv gjorde, var för dem helt omöjligt att förstå. Det enda som kunde separera deras egna familjer var skapat av yttre makter, i detta fall den israeliska ockupationen. En mur skiljer familjemedlemmar åt men ändå tar de stora risker som farofyllda resor på bergsstigar för att kunna återförenas med sina nära och kära. Skillnaden i synen på lycka, trygghet, frihet och familj är stor mellan mig och mina palestinska vänner.

Problemformulering

Främmande kulturer bemöts i många fall som något positivt. Vi strävar efter att få ta del av det som vi själva inte har växt upp med. Det kan vara balkaninfluerade matlagningskurser, afrikansk dans där de högljudda och taktfasta bongotrummorna får oss att svettas eller studiecirklar som behandlar afghansk hemslöjd. Allt detta får oss att glädjas över det mångkulturella samhället vi lever i och som vi aktivt kan ta del av. Främmande kulturer bemöts i många fall också som något negativt. Vi blir skrämda över vissa så kallade ”kulturella särdrag” och många strävar efter att dessa inte ska få vara tillåtna i Sverige. Det kan vara muslimska kvinnor i burka, religiösa friskolor eller arrangerade äktenskap. Allt detta får oss att känna rädsla inför det mångkulturella samhälle vi lever i och som vi aktivt inte vill ta del av. Just arrangerade äktenskap förknippas ofta med patriarkala familjestrukturer där tvång inte ses som något fel. Vi ser minderåriga flickor som blir skadade eller rent av dödade av andra familjemedlemmar för att

de väljer att inte följa familjens regler. Det är svårt för oss att förstå hur en förälder kan tvinga sitt barn att gifta sig med någon som det själv inte valt ut, eller i andra fall, inte heller vill gifta sig med. Är det inte ett brott mot de mänskliga rättigheterna?

Vi talar om dagens Sverige som ett mångkulturellt samhälle där flertalet olika kulturer lever sida vid vida med respekt och tolerans som nyckelord. Att leva tillsammans i det mångkulturella samhället under samma premisser har dock visat sig vara svårare än som kanske var väntat. Vårt samhälle är idag ett segregerat samhälle där olika grupper delar på samma yta land men med murar som skiljer oss åt. Huruvida murarna har uppkommit av naturliga orsaker eller av påtvingade orsaker går att diskutera men jag skulle vilja hävda att det är en kombination av de båda. Ju högre murarna växer desto svårare verkar det bli att bibehålla respekt och tolerans till det som finns på andra sidan muren, för det blir helt enkelt svårare att se vad som egentligen finns där. Det kanske också försvårar känslan av solidaritet till en större grupp och istället leder till en ökad lojalitet till den egna lilla gruppen som lever på samma sida av muren. För att visa lojalitet kanske man väljer att skapa synliga identifikationer till denna, även om det inte har gjorts tidigare i det ursprungliga hemlandet. Svensken som talar om Luther när denne befinner sig utomlands trots att Luther aldrig varit delaktig i svenskens liv överhuvudtaget. Eller den syrianska kvinnan som väljer att använda slöja när hon kommer till Sverige även om hon aldrig har gjort det i Syrien. Allt detta är tecken på hur lojalitet kan yttra sig. Frågan är då varför och när lojaliteten blir särskilt stark till den egna gruppen?

Relevant för denna studie är vad en västerländsk majoritetsbefolkning anser om vissa gruppers kulturmönster, till exempel romska eller muslimska. Skev kvinnosyn, patriarkala familjestrukturer och hedersrelaterat våld är begrepp som ofta associeras med dessa grupper. På så sätt framställer sig den svenska kulturen som jämställd och icke-våldsam, som kanske inte är en helt rättvis bild. Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle där flertalet olika kulturer lever sida vid sida och där de flesta respekterar den form av mångfald vi lever i. Dock uppstår det problematik när det gäller olika gruppers normer, värderingar och livsstil. Hur ska man bemöta det faktum att vi inte alltid tänker på samma sätt, och vad kan man inte acceptera? De mänskliga rättigheterna, barnkonventionen och svensk lag bör alltid stå i fokus hävdar många, men det är inte alltid dessa tolkas på samma sätt. Det kan nog underlätta att ta del av de olika tolkningarna innan man skapar sig en bild om fenomenet. Det är kanske då bilden av det framstår som rättvis?

Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka arrangerade äktenskapet i en miljö där det är en vanlig företeelse. Fokus ligger på hur kvinnor, som antingen lever i denna form av äktenskap eller i en miljö där detta är vanligt förekommande, beskriver, uppfattar och värderar det arrangerade äktenskapet. En annan aspekt som uppsatsen syftar till är att belysa hur kvinnorna påverkas av andra samhällens syn på det arrangerade äktenskapet. Arrangerade äktenskap är inget nytt fenomen i det svenska samhället utan är något som våra egna förfäder använde sig av och som kanske även används idag även om begreppet ogärna används i dessa sammanhang. Dock tillskrivs begreppet arrangerade äktenskapet mer frekvent till vissa kulturella sammanhang, där det i vissa fall kan vara normen för ett sätt att ingå äktenskap. Med detta som bakgrund är ett annat fält av intresse att granska, nämligen vilken innebörd det arrangerade äktenskapet har för professionella möten inom socialt arbete samt hur de professionella uppfattar, värderar och påverkas av denna form av äktenskap. Dessa möten berör flera olika fält i det

svenska samhället, såsom behandling, skola och introduktion för nyanlända invandrare.

Frågeställningar

Kvinnor som lever i en miljö där arrangerade äktenskap är vanligt förekommande: Hur ser de på livet i ett arrangerat äktenskap, bröllopsdag till vardagsliv?

Hur ser de på det egna valet respektive familjens val? Hur ser de på arrangerade – respektive tvångsäktenskap?

Hur ser de på kulturer som förespråkar andra former av äktenskap eller samboskap?

Hur påverkas de av andra kulturers syn på det arrangerade äktenskapet? Hur önskar de att andra kulturer ska se på det arrangerade äktenskapet? Hur ser de på sina barns framtid när det gäller äktenskap?

Vilken betydelse har kärlek för kvinnorna?

Yrkesverksamma i Sverige som genom sin professionalitet kommer i kontakt med arrangerade äktenskap på olika sätt:

Hur ser omständigheterna ut kring mötet med arrangerade äktenskap? På vilket sätt påverkas de av dessa möten och omständigheter?

Vilken syn har de på det arrangerade äktenskap?

På vilket sätt sker arbetet med de individer och familjer rörande äktenskapsplaner som de kommer i kontakt med?

Hur ser de på kunskap respektive okunskap som finns om arrangerade äktenskap? Hur ser de på behandling av arrangerade äktenskap i det svenska samhället?

Metod

Urval

Efter att först ha formulerat ett forskningsproblem bör forskaren undersöka vilka enheter som ska ingå i studien. Dessa enheter kan bland annat vara samhällen eller organisationer, men också ett antal individer som identifierats på ett visst sätt (Rosengren & Arvidson, 2002).

Urvalet av undersökningspersoner i den kvalitativa metodiken sker därmed inte slumpmässigt utan systematiskt utifrån vissa medvetet formulerade kriterier (Kvale, 1997).

Respondenterna i denna studie är indelade i två olika grupper. Grupp A är kvinnor som antingen lever i ett arrangerat äktenskap eller i en miljö där denna form av äktenskap är vanligt förekommande1 Grupp B är yrkesutövare som genom sin professionalitet kommer i kontakt med personer som endera lever i ett arrangerat äktenskap eller i ett sammanhang där det är vanligt förekommande. Respondenterna som tillhör den första gruppen har jag mött i Palestina under min utlandspraktik hösten år 2007. För att kunna knyta kontakt med dessa respondenter har jag dels använt mig utav mitt eget kontaktnät och dels utav min dåvarande arabiska lärares kontaktnät.

Urvalsprocessen av de respondenter som tillhör Grupp A är strategiskt

genomförd (Jensen, 1995) och med detta som grund har jag valt att ha så stor spridning som möjligt när det gäller faktorer som ålder, religion, klass och

1 _{I en tidigare studie har författaren beskrivit fyra palestinska kvinnors upplevelser av det}

arrangerade äktenskapet. Studien beskriver bland annat vad ett arrangerat äktenskap är, hur arrangemanget går till och hur det påverkar kvinnorna individuellt och socialt. Dessa kvinnor medverkar dock inte i denna studie.

bakgrund. Anledningen till just dessa faktorer är förutom att täcka in ämnet så brett som möjligt, att också undvika generaliseringar och fördomar. Resultatet av denna urvalsprocess är sju kvinnor, alla boende i Palestina, som kommer att presenteras närmare efter detta avsnitt samt i resultat delen. Respondenterna i Grupp B har jag kommit i kontakt med genom personer som tillhör mitt eget kontaktnät i Sverige. Denna del av studien har genomförts våren 2008. Även här har jag valt att genomföra urvalsprocessen strategiskt. I detta fall har strategin baserats på att respondenterna ska tillhöra olika yrkesgrupper inom socialt arbete. Respondenterna inkluderar en lärare/mentor, en kurator och en behandlare/kontaktperson. Dessa personer kommer att kort presenteras närmare efter detta avsnitt.

Etiska krav

En undersökning innebär ofta att forskaren gör intrång i enskilda individers privatliv och forskaren kan även riskera att kränka någon av respondenterna. För att undvika detta finns det tre grundläggande etiska krav som forskaren ska försöka tillfredställa. Dessa är informerat samtycke, krav på skydd av privatlivet och krav på att bli korrekt återgiven. Kraven är något som forskaren alltid bör ha i åtanke och sträva efter, men samtidigt kan dessa ibland agera som hinder för forskningen. Nyttoetik är ett begrepp som forskaren då kan använda sig av och detta innebär att kränkningarna av de etiska idealen måste bedömas i förhållande till den nytta man uppnår genom att kränka dem (Jacobsen, 2007).

När jag skulle genomföra mina intervjuer med kvinnorna i Palestina visste jag att detta var ett känsligt ämne för många av dem, särskilt för de som levde i ett arrangerat äktenskap. Detta märkte jag redan vid tillfrågningen om de ville delta i en intervju. Flera av kvinnorna ville ha betänketid innan de kunde ge ett definitivt svar. Jag var noga med att informera kvinnorna om studiens syfte samt att anonymitet var en självklarhet om de så ville. Eftersom intervjuerna spelades in på band gav jag också ett löfte om att ingen annan förutom jag och tolken skulle ha tillgång till dessa, samt att de skulle förstöras efter det att studien var färdig. Eftersom en kvinnlig, palestinsk tolk skulle delta vid de intervjuer som genomfördes på arabiska, gav jag även respondenterna information om detta samt att tolken själv lovade kvinnorna att denna information skulle stanna mellan henne, mig och kvinnorna som deltog.

Vid intervjuerna som genomfördes i Sverige med yrkesutövare inom socialt arbete hade jag förberett en informationsbilaga som bland annat innehöll studiens syfte och hur materialet skulle publiceras. I denna förklarade jag också för respondenterna att deltagandet var frivilligt och att det inte fanns krav på att intervjun ska fullföljas, samt rätten att vara anonym. Trots att anonymitet är frivilligt har jag valt att ge samtliga respondenter i Sverige fingerade namn eftersom deltagarnas riktiga namn inte har någon relevans för studiens nyttoaspekt. Något som är viktigt att påpeka är att jag inte har kunnat garantera total anonymitet vilket jag även delgett deltagarna i informationsbilagan. I samband med att deltagarna fick ta del av informationsbilagan har de också fått skriva under en samtyckesbilaga. Detta band inte någon av dem att fullfölja sitt arbete som respondent, utan samtycket betyder att deltagarna har fått ta del av informationsbilagan så att studien genomförs etiskt korrekt. När det gäller material som kassettband och transkriberingsutdrag har jag informerat respondenterna om att dessa kommer att förstöras när forskningsstudien är avslutad. En av intervjuerna i Sverige har skett via Internet. Jag har skickat över frågor via e-post och även tagit emot svaren via e-post. Denna information kommer också att raderas vid forskningsstudiens slut.

Procedur

Då genomförandet av intervjuer har skett vid två olika tillfällen samt att respondenterna tillhör två olika så kallade respondentgrupper, kommer jag att beskriva proceduren utifrån varje grupp.

Grupp A består av sju kvinnor som alla bor i Betlehemregionen i Palestina. Två av dessa känner jag själv personligen och efter att ha beskrivit studiens preliminära syfte och frågeställningar frågade jag dem om de ville medverka som respondenter i min studie. Båda dessa talar god engelska och intervjuerna genomfördes av mig själv i kvinnornas egna hem. Intervjuerna spelade jag in på band och transkribering gjorde jag på plats i Palestina innan jag återvände till Sverige. De övriga fem kontaktades av min arabiska lärare och hon beskrev studiens syfte och frågeställningar och frågade därefter om de ville ställa upp som respondenter. Alla tackade ja till att delta. Fyra av dessa kvinnor talar ingen eller mycket begränsad engelska och därför erbjöd sig min arabiska lärare att vara tolk vid dessa tillfällen. Därefter hjälpte hon mig att översätta intervjuerna. Eftersom kvinnorna kände min arabiska lärare sedan tidigare var det ingen av kvinnorna som tyckte det var konstigt att det blev en så kallad trepartsintervju som jag valt att kalla det, där kvinnan, jag och min arabiska lärare deltog. Den femte kvinnan talade god engelska så henne besökte jag själv. Trepartsintervjuerna genomfördes hemma hos min arabiska lärare. Vid varje tillfälle förklarade vi syftet och frågeställningarna med studien för kvinnorna, samt information enligt de etiska kraven. De flesta kvinnorna ville att dörrar och fönster skulle vara stängda under intervjun. Min arabiska lärare ställde frågorna till kvinnorna på arabiska och de svarade på samma språk. Intervjuerna spelades in på band eftersom vi kommit överens om att det skulle vara bättre att översätta intervjuerna efter varje intervjutillfälle, så att intervjun skulle kunna flyta på så naturligt som möjligt utan avbrott. Nackdelen med att själv inte kunna kontrollera intervjuförfarandet på grund av språkskillnader, är att man aldrig vet om respondenterna förstår vad jag menar med frågorna och att det finns i princip ingen möjlighet till följdfrågor. Jag fick istället ha full tilltro till att min arabiska lärare själv uppfattade frågorna på det sätt som jag gjorde när jag formulerade dem och att hon själv fick ta initiativ till att ställa följdfrågor om hon ansåg det vara nödvändigt. Fördelen med denna form av intervju är att jag fick möjlighet att observera kvinnorna, samt vara ett stöd vid vissa tillfällen. Detta hade varit svårare att genomföra om jag själv lett intervjun. Vid vissa intervjuer var vi även tvungna att göra korta avbrott. Intervjuerna var av vardaglig karaktär och påminde mer om förtroliga samtal. Kvale (1997) menar att det är viktigt att komma ihåg att även om samtal inom den kvalitativa metoden ofta är av vardaglig karaktär och också ses som en av metodens stora styrkor, ska det dock ej förglömmas att forskningsintervjun inte är ett samtal mellan två likställda personer. Detta beror på att det är forskaren som definierar och kontrollerar situationen (Kvale 1997).

Efter varje intervju hjälpte min arabiska lärare mig att översätta från arabiska till engelska. Det var ett relativt omfattande arbete som krävde mycket tålamod. Intervjuerna var mellan 45-90 minuter långa och eftersom flera av kvinnorna hade sina barn närvarande vid intervjun, var det ibland svårt att höra vad som sades på bandet. En annan svårighet som vi upptäckte var att det arabiska språket är svårt att översätta till engelska. Dels för att varken jag eller min arabiska lärare har engelska som förstaspråk och dels för att det arabiska språket innehåller många metaforer och ordspråk som är mycket svårt att översätta till engelska. Det betyder att det är omöjligt att garantera att intervjuerna har översatts ordagrant, och det kan finnas missförstånd som uppkommit på grund av språket. Jag transkriberade dessa översättningar till engelska för hand eftersom dator inte fanns

tillgänglig. Översättning till svenska gjorde jag när jag återvände till Sverige, senhösten år 2007. Även de intervjuer som jag själv kunde genomföra på engelska i Palestina översatte jag vid hemkomsten till Sverige.

Genomförandet av intervjuerna i grupp B gick smidigare än i grupp A, detta på grund av att vi alla talade och förstod samma språk. Efter att ha kontaktat de tre respondenterna och förklarat studiens syfte samt frågeställningar och fått ett bekräftande att de ville delta, bestämde vi tid och plats för intervjuförfarandet. En av dessa intervjuer gjordes via e-post eftersom det inte fanns resurser att besöka denna person på grund av att denne bor på en ort som ligger långt ifrån min egen hemort. Jag skickade frågorna samt information om de etiska kraven via e-post i december år 2007 och därefter fick jag svar från denna person på samma sätt i februari år 2008. Anledningen till den långa tiden mellan mina frågor och respondentens svar var att jag först ämnade använda den informationen i en B-uppsats som skrevs vintern år 2007. Jag ändrade mig dock och ville istället spara den till denna studie. Av den anledningen gav jag respondenten information om att det inte var någon brådska med svaren. Nackdelen med denna metod är att intervjun inte blir lika utförlig och innehållsrik som om man genomför den vid ett möte. Informationen i sig var dock mycket givande till min studie. Respondenterna fick själva välja var intervjuerna skulle genomföras och det ledde till hembesök hos de båda. Jag var först kritisk till att intervjuerna inte genomfördes på en neutral plats, men det visade sig gå bättre än förväntat eftersom vi kunde samtala ostörda och att de båda samtalen skedde i en avslappnad miljö. Båda intervjuerna inleddes med att jag återigen förklarade syftet och frågeställningarna med studien, samt hur intervjun skulle gå till, det vill säga att jag önskade spela in dem på band. Anledningen till att jag ville spela in de båda intervjuerna på band var att jag under respektive intervjutillfälle kunde fokusera samt koncentrera mig på respondenterna samt korrekt kunna återge vad som framkommit under de båda intervjuerna. Av samma anledning antecknade jag heller inte under intervjuerna. Jag gav även respondenterna en informations - och samtyckesblankett enligt de forskningsetiska principerna innan intervjuernas genomförande. Efter intervjuerna gav jag även respondenterna möjlighet att lägga till något om de ansåg att det fanns frågor av vikt som jag missat. Eftersom de båda respondenterna samtyckte till bandinspelning spelades de båda intervjuerna in på band och efter varje intervjutillfälle transkriberade jag dessa. Båda dessa intervjuer skedde i april månad år 2008 och var mellan 45-60 minuter långa.

Intervjustruktur

Intervjuerna som genomfördes med respondenterna i grupp A genomfördes både med strukturerade och halvstrukturerade frågor. Strukturerade frågor kännetecknas av frågeområden som ställs i en bestämd följd och halvstrukturerade frågor innebär att frågeområden ställs i en bestämd följd med relevanta följdfrågor (Lantz, 1993).

Vid de intervjuer jag själv genomförde använde jag mig av halvstrukturerade frågor (se bilaga 1). Eftersom jag själv kunde följa vad kvinnorna sa under intervjuns gång underlättade det också möjligheten till följdfrågor. De intervjuer som genomfördes med tolk var av en mer strukturerad karaktär, där tolken använde sig av ett frågeformulär. Dock ställde tolken vid vissa tillfällen egna följdfrågor som hon trodde kunde vara av intresse för studien. Vid översättningsarbetet märkte jag att trots att frågorna i princip hade ställts exakt likadana till informanterna, hade många uppfattat dem på olika sätt.

I grupp B genomfördes två intervjuer med halvstrukturerade frågor (se bilaga 2) och en intervju med strukturerade frågor (se bilaga 3). Den sistnämnda

intervjun gjordes via e-post och det var därför inte möjligt att ställa följdfrågor. Dock hade jag möjlighet att ställa kompletterande frågor vid ett senare tillfälle, men valde att inte göra det eftersom den information jag delgivits var fullständig i relation till studiens syfte. De andra två intervjuerna gav möjligheter till följdfrågor och detta valde jag också att göra för att få så mycket information som möjligt tillhanda. Även i denna grupp kunde jag vid översättningsarbetet märka att respondenterna uppfattat vissa av frågorna olika, trots att formuleringen var densamma vid båda tillfällena.

Dataanalys

Efter att ha genomfört transkribering av samtliga intervjuer, påbörjade jag arbetet med kodning och kategorisering av materialet.

Rosengren och Arvidson (2002) menar att det finns flera olika tekniker som forskaren kan använda sig av som metod för att upptäcka mönster och detaljer i materialet. Dock ställer de sig tveksamma till att förmedla sådana eftersom de hävdar att det finns en risk att det då blir själva tekniken som skapar mönster. De menar att tekniker förvisso kan vara bra, men det bästa är ändå att finna sitt eget sätt att bearbeta materialet (Rosengren & Arvidson, 2002).

Jag kan bara utgå från mig själv, men jag tror att om jag hade varit inläst på fenomenet arrangerade äktenskap innan jag genomförde intervjuerna, hade detta påverkat mitt sätt att ställa frågorna samt på hur jag uppfattade och bearbetade svaren. Anledningen till detta är att den litteratur jag tittat på efter intervjuernas genomförande och kodning, generellt sett ställer sig kritisk till det arrangerade äktenskap. Hade jag läst den innan intervjuerna hade jag troligtvis fokuserat på begrepp som tvång, rädsla, familjehierarki och dylikt. Visst är dessa begrepp viktiga, men fokus på detta skulle ha tagit fokus ifrån andra aspekter.

Inom den explorativa forskningen kan det hända att forskaren plötsligt ser något som denne inte har sett tidigare. Detta brukar kallas serendipity -upptäckt och innebär att det sker en betydelsefull upptäckt av något som forskaren egentligen inte har letat efter och därmed ligger utanför det planerade forskningsområdet. En sådan upptäckt bör tas upp i det vetenskapliga arbetet och det har faktiskt hänt att sådana har lett till ett paradigmskifte inom diverse vetenskapliga discipliner (Rosengren & Arvidson, 2002).

Under bearbetningen och kodningen av materialet gjorde jag en så kallad serendipity – upptäckt, där jag upptäckte en relevant aspekt som inte fanns med i studiens ursprungliga syfte men som i efterhand har fått ta relativt stort utrymme både i forskningsstudiens teori – och analysavsnitt. Denna upptäckt fann jag när jag bearbetade och kodade materialet. Den visar på hur majoriteten av kvinnorna ställer sig kritiska till arrangerade äktenskap om man talar om det utifrån individnivå. Ställer man istället arrangerade äktenskap i en kulturell kontext och jämför det med en annan kulturell kontext, försvarade flera kvinnor det arrangerade äktenskapet som en del av deras kultur och det var en kultur som de värnade om att bevara.

Validitet och reliabilitet

Miles och Hubermans definition av den interna validiteten är att den behandlar trovärdigheten för den undersökta gruppen och huruvida man anser sig ha fått en äkta bild av fenomenet (Svensson & Starrin, 1996)

Min förhoppning under forskningsstudiens gång har varit att trovärdigheten ska vara så hög som möjligt. På grund av begränsade resurser har jag inte haft möjlighet att studera flera olika grupper. Detta hade annars varit ett sätt att öka trovärdigheten. Dock anser jag mig ha fått en äkta bild av fenomenet som jag har

undersökt i och med att det är respondenternas upplevelser och tankar som ligger till grund för forskningsstudien.

Jacobsen (2007) menar att det explorativa forskningsintresset handlar om att upptäcka ny kunskap om ett fenomen och att det okända därmed blir känt. Därför ska man undvika att skapa sig en bestämd uppfattning om vad man letar efter, eftersom det kan leda till att man bara får syn på det man på förhand bestämt sig för att se och att man på så sätt endast får sina antaganden bekräftade. Forskaren bör därför åsidosätta sina förutfattade meningar och förväntningar för att kunna samla in data på ett sätt som återspeglar verkligheten i ett visst sammanhang (Jacobsen, 2007). Detta var dock enklare att göra vid intervjuerna i Palestina eftersom min kunskap vid det tillfället redan var begränsad. Vid intervjuerna jag genomförde med yrkesutövare inom socialt arbete i Sverige var det lite svårare. Detta främst på grund av att min kunskap om fenomenet hade ökat och därmed blev svårare att reducera. Dock har jag i båda fall gjort mitt yttersta för att åsidosätta mina förutfattade meningar och förväntningar vid varje enskilt intervjutillfälle.

Reliabilitet handlar om huruvida undersökningen är konsekvent genomförd samt att resultaten är hållbara över tid. Ett konsekvent genomförande betyder att resultatet uppfyller syftet med studien (Jacobsen, 2007). För att lyckas med detta har jag varit uppmärksam på att upprepade gånger fråga mig själv huruvida varje steg i studieprocessen uppfyller syftet med den. Jacobsen (2007) menar att reliabilitet anger tillförlitligheten i en mätning, till exempel att resultatet ska vara detsamma vid flera olika mätningar. I min kvalitativa studie har jag inte kunnat förutsätta att till exempel svaren på mina frågor kommer att bli detsamma vid varje intervjutillfälle även om det skulle gälla samma intervjuperson. Detta betyder att jag istället har sett reliabiliteten utifrån sitt sammanhang, det vill säga vid varje intervjusituation.

Presentation av respondenter

Palestina (Grupp A):

Azhar: Azhar är 35 år gammal, gift och lever tillsammans med en man hon valt själv.

Echlas: Echlas är 35 år gammal och ogift. Iman: Iman är 18 år gammal och ogift.

Zuhaila: Zuhaila är 54 år gammal och änka, men har tidigare levt i två olika arrangerade äktenskap.

Menal: Menal är 29 år gammal och lever i ett arrangerat äktenskap. Louise: Louise är 35 år gammal och ogift.

Hanna: Hanna är 42 år gammal och lever i ett arrangerat äktenskap.

Sverige (Grupp B):

Alicia: (fingerat namn) Alicia arbetar som behandlingsassistent på en öppenvårdsverksamhet och även som kontaktperson i en större stad i Sverige. Öppenvårdsverksamheten riktar sig till barn som går i sjätte till nionde klass, men arbetet fortsätter även därefter i form av eftervård.

Ida: (fingerat namn) Ida arbetar som lärare och även som mentor på en gymnasieskola i en större stad i Sverige. I skolan är eleverna mellan 16-20 år gamla.

Ester: (fingerat namn) Ester arbetar som kurator på en Sfi-skola (Svenska för invandrare) i en mindre stad i norra Sverige. Till skolan kommer män och kvinnor mellan 18-65 år och alla med blandad etnisk bakgrund.

Teori

Definition av arrangerade äktenskap

Betydelsen av äktenskap och familj varierar från olika kulturer, från olika religioner och från olika tidsskeden. Det som kännetecknar det arrangerade äktenskapet är att andra bestämmer vem individen själv ska gifta sig med. Individens familj inleder en jakt på lämpligt parti, som inkluderar både ekonomiskt välstånd, gott rykte och en stabil och ärofylld släkt. Därefter får individen en viss betänketid för att bestämma sig om den partner föräldrarna valt ut är någon som passar den (Khader, 1996).

Det som definierar samhällen som praktiserar arrangerade äktenskap är att de ofta är av kollektivistisk karaktär. Det innebär att gruppens intressen går före individens intressen och en majoritet av världsbefolkningen lever faktiskt i sådana typer av samhällen (Hofstede & Hofstede,1991).

Johansson (2005) menar att i de kulturer där Islam är huvudreligion har äktenskap och religion alltid haft en central roll. Äktenskapet är något som rekommenderas och betraktas som både en social och religiös plikt. Profeten Muhammed lär själv ha beskrivit äktenskapet som hans tradition, och den som håller sig därifrån är då heller inte från honom. Arrangerade äktenskap är inte bara förankrat till den islamska tron, utan denna äktenskapsform är utbredd i stora delar av världen, bland annat i länder såsom Kina och Indien (Johansson, 2005).

Mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter innefattar de grundläggande rättigheter som är baserade på att alla individer är födda fria med lika värde och rättigheter. Varje individ kan hävda dessa mot det allmänna och därmed reglerar de mänskliga rättigheterna förhållandet mellan individ och stat och ålägger staten en rad skyldigheter. En av de mänskliga rättigheterna är rätten till kultur och detta inbegriper bland annat staten ska respektera och främja individers och gruppers rätt att uttrycka, utveckla och utvecklas i sin kultur. Det kan ske genom språk och religion, men också traditioner (Gunner &Namli, 2005).

I de mänskliga rättigheterna ingår också en kvinnokonvention som är ett av de viktigaste instrumenten för kvinnors mänskliga rättigheter, och som ställer krav på staterna för att förverkliga kvinnors rättigheter. Konventionen täcker flera områden och ett av dessa är det privata, där kvinnors rättigheter inom familjen har framställts. Detta innebär bland annat att kvinnor och män ska ges lika rätt att ingå äktenskap, välja make och maka samt samtycka till äktenskapet. Eftersom äktenskapet är djupt rotat i kulturella eller religiösa traditioner i många länder, är det just mot denna del av konventionen som flera reservationer har gjorts. Sverige är ett land som har gjort invändningar mot sådana reservationer eftersom de strider mot konventionens syfte och ändamål (Gunner &Namli, 2005).

Även barnkonventionen är en del av de mänskliga rättigheterna och ett barn är enligt den en individ under 18 år. En av artiklarna i konventionen lyfter fram barnet som subjekt med rätt att bilda åsikter och framföra dem, samt att få dem beaktade. Barnets bästa står också skrivet i denna konvention och det ska användas som en prioritet inom alla beslut som rör barn. Vad som är barnets bästa kan variera från kultur, social situation och kunskap. Vid bedömning av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets egen åsikt och erfarenhet, professionell kunskap och föräldrarnas åsikter. Sverige har valt att täcka in de internationella konventionerna, det vill säga de mänskliga rättigheterna, i den nationella lagstiftningen (Gunner &Namli, 2005).

Modernism, postmodernism, traditionalism och det post-traditionella samhället

Det moderna samhällets strategi är att samhället ska styras i enlighet med moraliska och förnuftiga principer men detta har också lett till att människan präglas av en större otrygghet än förr. Bakomliggande faktorer till denna otrygghet kan vara att samhällena har blivit större, gränserna mellan dem är mer flytande och teknologiska förändringar sker snabbare än någonsin. Den kulturella kunskapen mellan olika generationer sviktar eftersom den ena generationens nödvändiga kunskap är nästa generations nostalgi. Även om många delar av världen har nått den ultimata frihet, själständighet och självansvar som tidigare varit en efterlängtad illusion, har detta också inneburit en ökad osäkerhet. Att gå från tvång till individuell frihet har visat sig vara en tyngre börda än vad som var beräknat. Bedömare har kommit till slutsatsen att om människan skulle följa sina naturliga instinkter skulle hon inte sträva efter frihet, hon skulle hellre välja beroende. Den individuella befrielsen innebär också i många fall av en växande ensamhet som i sig skapar en känsla av maktlöshet och oro (Bauman, 2002). Postmodernister betonar ett starkt medvetande över den brist på identitet som det moderna samhället karaktäriseras av och anklagar kapitalismen och det storskaliga samhället för att uppmuntra denna splittrade och opolitiska typ av identitet. De anser också att det inte finns något objektivt grundval för kunskap och moral, som det moderna samhället i enlighet med dess ideologi bör styras efter (Hylland Eriksen, 1993).

Den postmodernistiska ideologin associerar vetenskap och förklaringar med totalitära regimers dominans och förtryck. Förklaringsmässiga vägar ses som orättvisa och istället vill man ersätta dessa med bland annat känslor, fantasi och begrundelse (Harris, 1999).

Traditionalism är enligt Friedman (i Hylland Eriksen, 1993) ett projekt som skapas av det behov som individer i det moderna samhället känner. Behovet är att engagera sig i ett större projekt där ens identitet är konkret och fast, oavsett rörlighet, framgång eller andra yttre förändringar i ens sociala omständigheter (Hylland-Eriksen, 1993).

Anthony Giddens (2003) menar att dagens samhälle är av post-traditionell karaktär. Han menar att detta samhälle inte saknar traditioner, men de som går in för dessa måste aktivt försvara sin tradition. I det post-traditionella samhället måste traditionen väljas eftersom individen inte längre föds in i den (Giddens, 2003).

Ett exempel på övergången från det traditionella samhället till det post-traditionella samhället är omskärelse bland somaliska kvinnor. I Somalia är omskärelsen av kvinnan en norm som gör henne fulländad, medan det i andra länder är ett undantag som möts med avsky. Studier visar att somaliska kvinnor som byter miljö och hamnar i till exempel London, tenderar att inte önska sina barn samma omskärelseritual som de själva varit med om. Det ifrågasättande som de somaliska kvinnorna gör av sin egen tradition uppmuntras ofta av den relativt liberala hållning som är utbredd i västvärlden. Om kvinnorna däremot väljer att inte ifrågasätta det förtryck som traditionen utsätter dem för, bemöts det ofta med medlidande och uppgivenhet. Anledningarna till att vissa kvinnor väljer att hålla fast vid traditionen kan vara flera, men en av dem är att traditionen är något som de somaliska kvinnorna känner igen och som ger dem trygghet och en tydlig identitet. Det moderna samhället som för många innebär en ökad otrygghet kan i sig verka som ett påtryckningsmedel för att söka skydd hos den egna traditionen. Om en individ inte vill ta emot något som den vet är gynnsamt, kan detta

benämnas som stolthet eller trots, men enligt Hylland Eriksen (2004) kan det också beskrivas som självrespekt (Hylland Eriksen, 2004).

Traditionalismens återkomst?

Den globala integrationen har drivits längre i det moderna samhället än någonsin tidigare. Det är viktigt att inte glömma att detta också är ett resultat av en lång historisk utveckling. Globaliseringen rör inte bara de stora systemen, såsom ekonomi och industrialisering utan är, enligt Giddens (1995), något som påverkar de mest privata och personliga delarna i vårt liv. Traditionella familjesystem och familjevärderingar är något som håller på att förändras i takt med att kvinnor över hela världen kräver jämlikhet (Giddens, 1995).

Det moderna samhället har också lett till att traditionen skiftar i karaktär och en ny dynamik träder fram. Denna beskriver Giddens (2003) som en balansgång mellan handlingsfrihet och tvångsmässigt beteende. Ett annat sätt att beskriva det är en vacklan mellan kosmopolitism och fundamentalism. Detta kan på ett sätt innebära frihet och autonomi, men samtidigt leder detta också till en ökad ängslan. Traditionen är ett hjälpmedel till att med det förflutna strukturera nutiden genom ett antal gemensamma, kollektiva föreställningar och känslor. Den plats som tydligast visar på kampen mellan tradition och modernitet är familjen. Många talar om den traditionella familjen med nostalgin lysande i ögonen och många kräver en återgång till denna familjekaraktär. Giddens (2003) hävdar dock att en återgång till detta också skulle innebära minskad jämlikhet, en skev fördelning av rättigheter och en sexualitet nära bundet till endast barnproduktion (Giddens, 2003).

Gruppdynamik i traditionell och modern kontext

Robert Ezra Park (1950) beskriver familjen som den viktigaste tillflyktplatsen i de flesta civilisationer. Den fungerar som ett samhälle där både barn och vuxna söker sig till när de har störst behov av skydd och när de har minst möjlighet att skydda sig själva, bland annat vid födseln och vid förälskelser. Detta lever fortfarande kvar, trots att vi lever i ett individualistiskt och sekulariserat samhälle. Park (1950) beskriver denna familj som ett samhälle där individen har skyldigheter men i princip inga rättigheter. Individens personliga intressen, även de mest intima och personliga, är ett ämne som involverar hela den familjära sfären och dess auktoriteter. I de äldre familjesystemen var individen helt översvämmad i familjeorganisationen och detta yttrade sig bland annat genom att individen varken kunde välja karriär eller sin egen väg genom livet samt att individen inte heller var ansvarig för val av make eller maka. Familjen insisterade istället att göra denna service åt individen. Anledningen till detta låg främst i ekonomiska faktorer och upprätthållandet av en familjs heder och ära, som i sin tur innebar ökad makt. Vidare menar Park (1950) att det ser helt annorlunda ut i den moderna världen. Individen är inte längre lika hängiven till att bibehålla familjens ära, heder och ekonomiska status. Den moderna världen karaktäriseras istället av vare sig plikt eller anpassning. Istället kräver och belönar den moderna världen duglighet och prestation (Park, 1950).

James Joyce sa vid ett tillfälle“I will not serve that which I no longer believe;

Mother, Country, God”(Nash 1989:129). Han vägrade alltså att tjäna det som han

inte längre trodde på, som i sig var mycket starka symboler för den egna gruppen och tillhörigheten. Detta kan förvisso ses som ett önskvärt val för att uppleva den sanna friheten i det modernistiska samhället, men för Joyce innebar det också ett liv i exil och vandring (Nash, 1989).

Hot och lojalitet

William Graham Sumner (i Park, 1950) hävdar att primitiva samhällen bör föreställas som små etnocentriska grupper utspridda i ett territorium. I ett sådant samhälle tänker varje grupp på sig själv i förstahand och betraktar sig själva som centrum av allt. Det är en så kallad vi-grupp och de andra är utomstående och en del av landskapet. Storleken hos dessa grupper bestäms av hur villkoren ser ut när det gäller kampen för existens. Gruppens interna organisation motsvaras av dess storlek men är ytterligare bestämd av dess relationer med alla andra. Anledningen till detta är att ordning och disciplin i varje vi-grupp är beroende av huruvida det är krig eller fred med de andra utomstående grupperna. Lojaliteten som binder samman medlemmarna i den lilla världen, den värld som innefattar familjen, klanen eller stammen, står i direkt proportion till vilken intensitet av rädsla och hat som medlemmarna ser på sina fiender och rivaler i den större internationella världen utanför (Park, 1950).

Kulturell identitet ses för många som en grund till konflikter i dagens värld. Hylland Eriksen (2004) menar att detta synsätt är felaktigt och hävdar istället att det inte är människors kulturella identitet som är källan till konflikt, utan det är istället försöken att konfiskera, ignorera, undertrycka och utradera dessa kulturella identiteter som skapar konflikt. Solidaritet i en grupp kan uppkomma på flera olika sätt. Samma språk och religion, boende på samma ställe, och ett gemensamt mål är viktiga faktorer, men den faktor som främst håller solidariteten vid liv är som tidigare sagts en gemensam fiende som hotar det gemensamma målet inom gruppen. Desto starkare pressen är utifrån, ju tätare är den inre gemenskapen (Hylland Eriksen, 2004).

Retribalism och stereotypifiering

Hylland Eriksen (1993) hävdar att människor som migrerar i de flesta fall försöker vidmakthålla sina släktband och tidigare grannkontakter i det nya samhället. I den nya miljön uppstår det i många fall etniska kvarter och etniska politiska kvarter. Det spelar egentligen ingen roll hur snabb den sociala och kulturella förändringen är, då människor tenderar att bibehålla sin etniska identitet trots att de nu bor i en ny miljö. I flera fall kan individens etniska tillhörighet bli ännu viktigare för denne i den nya miljön än vad den tidigare varit, vilket är ett fenomen som flera forskare som har betraktat (Hylland Eriksen, 1993).

Busia (i Epstein, 1958) har i det kenyanska samhället undersökt huruvida grupplojalitet och grupptillhörighet förändras när människor flyttar från landsbygden till gruvsamhällen. Han menar att lojaliteten till den egna gruppen eller stammen fortsätter att vara stark när en individ har flyttat till en stad och detta är oberoende av hur lång tid individen har varit stadsbo. Andra forskare, däribland Parker (i Epstein 1958), hävdar motsatsen och menar istället att det finns starka tecken på att olika stammar upplöser sig själva när de befinner sig i det urbana landskapet. Detta eftersom folket från landsbygden inte kan fortsätta att bo och arbeta tillsammans på basis av frändskap och samhörighet i städerna, som de tidigare gjort på landsbygden. På så sätt faller många sedvänjor och kännetecken för det tribala samhället bort (Epstein, 1958).

Mitchell (1956) studerade förhållandet mellan social och kulturell förändring samt kontinuitet i de afrikanska gruvsamhällena i norra Rhodesia på 1950-talet, och hävdade att det skedde en form av retribalisering i gruvsamhällena. Retribalisering är något som idag skulle kunna benämnas som etnicitet. Även om människorna i städerna inte var socialt organiserade enligt stam och etnicitet, blev de ytterst medvetna om sin etniska identitet i relation till omfattande kontakt med andra. I städerna utvecklades och befästes ett system för social klassificering där

skillnader gjordes mellan vi och dem, men inom dessa grupper förekom det också olika grader av gruppinkludering och gruppexkludering. Mitchell tillämpade en skala som visade på olika nivåer för socialt avstånd och social närhet. Högst upp på skalan, som visar på vem som tillhörde någons sociala närhet, är den person som man skulle godta som en ingift släkting (Mitchell, 1956).

För att kunna skapa ett system av social klassificering används ofta olika typer av stereotypiska beskrivningar. Stereotyper behöver nödvändigtvis inte vara sanna eller ge en rättvis bild av vad människor faktiskt gör, men de kan vara användbara för att hjälpa en individ att skapa ordning i en komplicerad värld. De kan också användas för att rättfärdiga privilegier och en ojämlik tillgång till samhällets resurser samt för att definiera den egna gruppens gränser. Majoriteten av stereotyper innefattar på ett eller annat sätt den egna gruppens överlägsenhet. Stereotyper tenderar i många fall vara nedsättande men kan också vara av positiv karaktär, där en grupp tillskriver en annan grupp olika stereotypiska egenskaper, men samtidigt hävdar att dessa också innebär en högre livskvalitet än vad den egna gruppen har. Stereotypifiering kan också bekräfta och förstärka tillhörighet och lojalitet till en grupp (Hylland Eriksen, 1993).

Utanförskapets konsekvenser

Studier visar att många barn till immigranter, som också kan vara immigranter själva, tycker att deras föräldrars värderingar och livsstil både är föråldrade och gammalmodiga i kontrast till det moderna och materialistiska västlandet. Detta sker ofta under influenser av skola och kamrater. Samma barn upptäcker senare i livet, att det samhälle som de tidigare såg upp till och var en del av, i ett senare skede vänder dem ryggen. Detta kan bland annat visa sig när de ska söka arbete eller vill ut i nöjeslivet. Roosens (1989) menar att denna diskriminering i sig leder till att många av andra generations invandrare återvänder till sina forna etniska rötter. Detta kallas för en andra immigration. Dock kommer dessa aldrig att kunna återvända till vad de tidigare valde att lämna, eftersom förändringar även har skett där (Roosens, 1989).

Det finns också döttrar och söner från kulturella grupper som går emot sina föräldrars vilja, bland annat när det gäller vem de ska gifta sig med. Istället för att bibehålla lojaliteten till den egna gruppen söker sig barnen till det kosmopolitiska samhället. Detta för att undvika vissa former av arrangemang som är viktiga för den egna gruppen men inte för själva individen. Park (1950) menar att detta val är direkt förankrat till varför många kulturella konflikter tar sin början (Park, 1950).

Sammanfattningsvis har avsnittet beskrivit hur samhällen har påverkats av

modernitetens och globaliseringens framväxt. Exempel har givits från 1950-talets koloniala Afrika där folk från landsbygden flyttade in till gruvsamhällena. Forskare trodde först att dessa individer skulle klippa av banden till den ursprungliga stammen och istället anpassa sig till den kosmopolitiska livsstilen i gruvsamhällena. Detta visade sig vara fel och istället blev det etniska ursprunget ännu viktigare i gruvsamhällena än vad det varit i hemorten. Anledningen till detta var bland annat skapandet av en social ordning genom stereotypifiering i en komplicerad värld och att visa lojalitet och tillhörighet till den egna gruppen. Lojalitet till den egna gruppen har visat sig bli viktigare vid skeden där gruppen utsätts för hot utifrån. Detta kan dels vara vid krig eller olika former av förtryck. Postmodernister kritiserar det moderna samhällets karaktäristiska drag som innefattar vetenskapliga förklaringar, kunskap och moraliska ståndtaganden till olika fenomen och menar att dessa går hand i hand med totalitära regimers dominans och förtryck. Giddens (2003) menar att där kampen mellan tradition och

modernitet är som mest synligt är inom familjen. De som kan hamna mitt i denna konflikt är barn till minoritetsgrupper som lever sida vid sida av en majoritetsgrupp. Om minoritetsfamiljen kommer från ett område som förespråkar kollektivism och grupplojalitet samt hamnar i ett område som förespråkar modernism och individualism, kan konflikten bli än större. Barnen kan då finna sig själva balanserande mellan familjens trygghet i traditionalistisk anda och mellan otryggheten i modernistisk anda (Giddens, 2003).

Resultat

Palestinska kvinnor om arrangerade äktenskap

Kvinnornas bakgrund

Azhar är 35 år gammal, född och uppvuxen i Syrien men bor idag i Palestina. Hennes familj anser hon vara väldigt trygg och kärleksfull samt förespråkare för frihet. Azhar studerade på universitet i Syrien och har idag en examen i det arabiska språket. När Azhar var 16 år gammal träffade hon Muhammed som är hennes kusin. De var vänner i sju år och därefter gifte de sig. Hennes mamma motsatte sig bröllopet först eftersom hon inte ville att Azhar skulle flytta till Palestina där Muhammed kommer ifrån. I slutändan gick hon dock med på det. Många var kritiska till att Muhammed inte hade en akademisk bakgrund som Azhar, men hon brydde sig inte om dessa kommentarer utan hävdade istället att Muhammed hade kultur, ett öppet sinne samt att han respekterar kvinnan. När hon anlände till Palestina flyttade hon in till Muhammeds familj, det vill säga hans föräldrar och syskon. Det var en svår omställning men hon upplevde att det blev enklare med tiden. Hon arbetade först som lärare på en flickskola men idag är hon assistent på ett barn och ungdomscenter samt aktiv i en kvinnogrupp. Azhar och Muhammed har 4 barn tillsammans, den äldsta är 12 år gammal och den yngsta är 3 år gammal.

Echlas är 35 år gammal och den yngsta i syskonskaran som består av åtta systrar och bröder. Hennes far är avliden och hon bor tillsammans med sin mamma. Hon är inte gift och Echlas säger att det ses som något onormalt i hennes kultur, främst på grund av hennes ålder. Echlas har aldrig gått i skola, men har lärt sig grundläggande ämnen som att läsa, räkna och skriva, av studenter från hennes hemstads universitet som besökt henne i hemmet.

Iman är 18 år gammal och den yngsta av sammanlagt fem bröder och fyra systrar. Hennes tre äldre systrar är gifta. Iman har påbörjat sitt första år på universitetet och trivs väldigt bra med studierna. Generellt sett är hennes situation i hemmet inte särskilt bra. Hennes pappa är arbetslös och visar varken kärlek eller omtänksamhet till sina barn. Allt ansvar ligger hos Imans mamma, både vad gäller hemmet och försörjning. För tillfället arbetar hennes mamma som städerska med en lön som inte räcker särskilt långt. Imans pappa vill gifta bort Iman till en 60-årig man som besökt familjen och bett om hennes hand. Hon var tvungen att sitta ner och tala med mannen och hon sa då till honom att hon inte ville gifta sig med honom. Iman vill avsluta sina universitetsstudier innan hon börjar tänka på giftermål.

Zuhaila är 54 år gammal och den äldsta i sin syskonskara. Hon är född och uppvuxen i Palestina och där bor hon även idag. Zuhaila avslutade sina studier efter sjätte klass och säger att anledningen till det är att hon aldrig har haft något intresse av att studera, samt att livssituationen var väldigt svår vid denna tid, dels på grund av ockupationen och dels eftersom hennes pappa satt fängslad i sju år på grund sina politiska åsikter. När Zuhaila var 14 år gammal blev hon bortgift med

sin kusin. Han var 27 år gammal och bosatt Jordanien. Zuhaila hade aldrig träffat sin man innan bröllopsdagen. Efter bröllopet födde hon tre barn, två söner och en dotter. Det första barnet fick hon vid 15 års ålder. När Zuhaila var 19 år gammal omkom hennes man i en bilolycka. Hennes pappa ville att hon skulle återvända till Betlehem, men hennes avlidna makes familj hotade då att ta hennes barn. Om hon ville behålla sina barn skulle hon bli tvungen att gifta sig med sin svåger, som var dövstum och Zuhaila valde efter en viss tids betänkande att göra det. De skapade en vardag tillsammans och han blev som en far till hennes barn. Efter fjorton år tillsammans gick även denna man bort och Zuhaila kände att det inte fanns något som skulle kunna hålla henne kvar i Jordanien, och flyttade därför tillbaka till Palestina. Idag bor Zuhaila tillsammans med sin son, hans hustru och barn. De arbetar båda under dagtid och Zuhaila tar hand om barnen.

Menal är 29 år gammal och har sju bröder och en syster. Uppväxten beskriver Menal som underbar. Hennes familj levde tillsammans med mycket kärlek och vänskap. När Menal var 14 år gammal slutade hon skolan och i samband med detta gifte hon sig genom ett arrangerat äktenskap med sin nuvarande make. De har en dotter och två söner tillsammans. Deras äldsta barn är 14 år gammalt. Idag arbetar Menal som assistent hos en handikappad kvinna och trivs mycket bra med det arbetet.

Louise är 35 år gammal, bor i Palestina och tillhör den kristna minoriteten. Hon bor tillsammans med sin familj som består av två bröder, fyra systrar och föräldrarna. Syskonen är gifta och har egna familjer. Louise har studerat många år på universitet och för tillfället studerar hon konsthistoria. Hon arbetar även som lärare samt som stödperson till familjer som behöver hjälp med barnuppfostran. Hanna är 42 år gammal och är den äldsta i en syskonskara med fyra systrar och två bröder. Hon bor i Palestina och tillhör den kristna tron. Hon gifte sig när hon var 15 år gammal med en man som hennes familj hade valt ut och har idag fyra söner och en dotter samt några barnbarn. Hon slutade skolan när hon gifte sig och arbetar idag i en blomsteraffär som hon äger tillsammans med en annan kvinna.

Bröllopsdagen

De ogifta kvinnorna som deltagit i intervjuerna kan av förklariga skäl inte beskriva deras bröllopsdag, men det finns drömmar om att denna dag ska vara fylld med värme, trygghet, kärlek och respekt.

När Azhar berättar om sin bröllopsdag är det med viss sorg i rösten. Sorgen bottnar i att hennes familj inte kunde närvara på hennes bröllopsdag i Betlehem på grund av den politiska situationen. Hennes mor och syskon bor i Syrien och de nekades besökstillstånd till deras dotters bröllopsdag. Hon var dock lycklig att äntligen få gifta sig med den man hon älskade, Muhammed, samtidigt som hon kände en viss rädsla för hur det äktenskapliga livet skulle bli. Azhar var van vid frihet och hennes familj gav henne stort utrymme att provflyga sina vingar. Menal var lycklig på sin bröllopsdag. Hon hade en vacker klänning, håruppsättning och makeup, men hon hade ingen aning om vad äktenskapet skulle innebära eftersom hon var så ung. Hon fick dock relativt snart lärdom om denna innebörd. Med en viss bitterhet i rösten säger hon: ”Efter sex års äktenskap

vaknade jag upp och kunde se vad som hade hänt med mitt liv” (Menal)

Zuhaila är änka, gifte sig väldigt ung och är även den äldsta som medverkat vid intervjuerna. Hon fick vid fjorton års ålder åka till Jordanien för att gifta sig med en man hon aldrig träffat. Hon säger att hon var lycklig över sin nyinköpta klänning och att hon skulle få dansa, men samtidigt hade hon ingen aning om vad denna fest innebar. På något sätt föreställde hon sig att bröllopet och äktenskapet skulle vara som när de lekte mamma, pappa, barn med sina dockor som små. Hon

visste inte hur hon skulle ta hand om sin man eller hur barn kom till, ingenting. Hanna kommer inte ihåg sin bröllopsdag eftersom hon bara var 15 år när hon gifte sig, men hon säger att hon kände sig trygg, då hon tyckte att hennes blivande make var mycket snäll.

Livet idag

Azhar har idag varit gift i tolv år med sin man Muhammed och de har fyra barn tillsammans. För henne har allt varit bra mellan hennes man och henne själv från början, men det var desto svårare med hans familj. Första året var särskilt svårt. Plötsligt fann Azhar sig själv mitt i en stor familj där alla hade åsikter om hennes liv. Det var mycket svårt och frustrerande för henne. Muhammed hjälpte henne mycket under den här tiden och då förstod hon mer än någonsin tidigare att han var den rätta för henne. Han hjälpte henne förstå situationen runtomkring och hur hon kunde hantera problemen. Med tiden blev situationen bättre. Idag bor Azhar, Muhammed och barnen tillfälligt i ett flyktingläger med Muhammeds bror och hans familj. Azhar tycker det är svårt att leva så, men hon tror att det är svårare för henne än för barnen. Hon menar att hon ibland finner sig själv göra saker hon inte vill göra, till exempel trodde hon aldrig hon kunde bli arg på sina barn och till och med slå dem. Hon känner sig både nervös och pressad på grund av situationen. Azhar säger att hon är lycklig som gift kvinna men menar att det var bättre förr när hon hade mer frihet, mindre ansvar och hade råd att göra misstag. Iman vill avsluta sina studier innan hon gifter sig. Hon anser att det är viktigt eftersom hennes barn kommer att influeras av henne. På så sätt kan de bli mer öppna, intelligenta och göra bra val åt sig själva. Iman säger att hon tycker det är synd att många kvinnor väljer att inte studera och hon tror det påverkar deras barn och dem själva negativt.

Echlas menar att även om hon inte är gift så har hon haft mycket ansvar i sitt liv och än idag. Hon tror inte detta ansvar skiljer sig så mycket från det ansvar man har som gift kvinna med familj. När det gäller frågor om hemmet eller familjen är Echlas alltid den som tillfrågas först.

Menal hoppas att hennes barn kommer få det liv hon gick miste om. Sedan många år tillbaka gör hennes äktenskap henne trött. Hon måste försörja hela familjen, tänka och ta ansvar för allt. Det viktigaste för Menal är att bygga ett liv för hennes barn, men hon tillägger också att hon inte har ett eget liv. Hon lever endast för sina barn, ingenting annat. Hennes högsta önskan är att en dag kunna känna sig trygg och lycklig vilket fattas i hennes liv just nu.

För Zuhaila var livet tillsammans med hennes man inte dåligt och hon menar att hennes liv idag är normalt. Hon säger att likt alla kvinnor städar hon, tar hand om barnen och besöker vänner.

Louise är lycklig med sitt liv och trivs bra i skolan och med sina arbeten. Hon vill gifta sig en dag, men ännu har denna dag inte anlänt. Hon säger att hon har haft turen att komma från en familj med öppna sinnen och detta har gett henne möjlighet att spendera mycket tid med att studera.

Hanna berättar att hennes liv idag är mycket bra, trots att de lever i en konfliktfylld del av världen. Hon är lycklig med sin man och ångrar inte att hon gifte sig så ung, även om hon önskat att hon hade kunnat studera vidare. ”Livet

har behandlat mig bra” (Hanna).

Kvinnornas uppfattning om arrangerade - respektive tvångsäktenskap

Azhar accepterar inte situationer där en man kommer till en familj och säger att han vill gifta sig med deras dotter. Samtidigt säger hon att dessa äktenskap kan lyckas mycket bra. Hon tror att förutsättningarna för lycka och kärlek skulle öka