1
Malmö högskola
Lärande och samhälle
Barn- och ungdomsvetenskap
Examensarbete
15 högskolepoäng
Uteförskolan och inneförskolan- en jämförande
studie
Preschool outside and inside- a comparative study
Petra
Brant
Lärarexamen 210hp Examinator: Åsa Alftberg Barn-och ungdomsvetenskap Handledare: Johan Söderman
3
Sammanfattning
Genom att jag har samlat in empiriskt material i form av kvalitativa intervjuer av sammanlagt två pedagoger och fyra barn på två olika förskolor, har jag undersökt vad barn och pedagoger anser om uteförskolor respektive inneförskolor. Sedan har jag jämfört uteförskolan med
inneförskolan samt granskat deras fördelar ochnackdelar ur ett pedagogiskt perspektiv.
Mitt resultat talar bland annat om att utemiljön är en fantastisk plats för barn att leka på, där de kan använda och därmed utveckla sin fantasi och få bättre grovmotorik. Men, för att de ska kunna utveckla fantasin på bästa sätt, kanske det krävs att de ”från början” är vana vid att vara ute mycket, eftersom det annars tycks vara svårare för barnet att veta vad han eller hon ska göra med materialet som finns ute i naturen. Det är svårt att avgöra vilken typ av förskola som är mest fördelaktig, eftersom båda typerna har många fördelar. Bland annat tycks de barn som går på uteförskolan bli sjuka mindre ofta, medan det verkar som att barnen på inneförskolan får bättre finmotorik.
Valet av förskola kanske är väldigt individuellt och möjligtvis är det till och med så att inte alla barn skulle trivas på en uteförskola respektive inneförskola, även om de alltid hade gått där.
4
Innehållsförteckning
1. INLEDNING... 6
1.1 Syfte...7
2. TIDIGARE FORSKNING ...8
2.1 Förskolans uteverksamhet förr och nu ...8
2.1.1Förskolans uteverksamhet förr...8
2. 1.2Förskolans uteverksamhet nu... .8
2.2 Den traditionella förskolans utveckling... 10
2.3Barns motoriska träning och utveckling...11
2.4 Barns uppfattning om ute och inne ...12
3.3 Forskningsetiska överväganden ...12 3. METOD...14 3.1 Urval...14 3.2 Miljön...15 3.3 Intervjuerna...16 3.4 Forskningsetiska överväganden... ...16
4. RESULTAT OCH ANALYS...18
4.1. Uteförskolor och inneförskolor- fördelar och nackdelar...18
4.1.1Fantasiskapande eller bekvämlighet och nyttig oreda?...18
4.1.2 Sjukfrånvaro och smittospridning... 19
4.1.3 Arbetsbelastning... 20
4.1.4 Var vill du helst leka-ute eller inne?... ...20
4.1.5 Leksaker och saker att leka med- det finns en skillnad... 23
4.2 Barns utveckling på inne- och uteförskolor ... 24
4.2.1 Motorik och uthållighet...24
5. AVSLUTANDE DISKUSSION...26
5.1.1 Sammanfattning...26
5.1.2 Barn stöps i olika former inne och ute...26
5.1.3 Varför finns det så få uteförskolor?...27
5.1.4 Vad kan man göra nu?...28
5.1.5 Nyväckta frågeställningar...28
REFERENSER...30
6
1. Inledning
Enligt Friluftsfrämjandets hemsida (http://www.friluftsframjandet.se/mark/i_ur_och_skur) finns det 185 uteförskolor som arbetar enligt pedagogiken ” I Ur och Skur”. Denna
pedagogik, som är friluftsfrämjandets egna, tycks vara den allra vanligaste bland Sveriges uteförskolor. Kanske är det den enda utomhuspedagogik som finns i vårt land, eftersom jag inte hittat information om någon annan utepedagogik.
På en uteförskola vistas barn och pedagoger utomhus den allra största delen av tiden och i alla väder och barnen använder till stor del saker som finns i miljön i sin lek. Samtliga uteförskolor har ett hus där de bland annat kan byta om och gå på toaletten. En uteförskolas verksamhet kanske inte nödvändigtvis behöver innebära ett större fokus på läran om naturen och jag kan tänka mig att det istället läggs störst fokus på själva utomhusvistelsen och användning av naturens resurser i leken.
Det finns olika typer av lekmaterial ute och inne och jag vill därför undersöka om det finns skillnader på barns motoriska utveckling inomhus och utomhus. Förutom graden av barns motoriska utveckling kan det finnas andra fördelar och nackdelar med inneförskolor och uteförskolor. Det är av intresse att ta reda på vilka de är, eftersom jag tror att det är av stor vikt att vi som lever i dagens samhälle fördjupar våra kunskaper om konsekvenserna av förskolemiljöns utformning. Om det exempelvis skulle visa sig att uteförskolan har många fler fördelar än inneförskolan och att den motoriska utvecklingen gynnas mest där, kanske politiker och samhället i övrigt skulle se till så att det startades många fler uteförskolor. Med det menar jag inte att jag tycker att den typ av förskola som visar upp flest nackdelar ska tas bort. Jag anser istället att det är bra med så många alternativ som möjligt, eftersom alla är olika. Det som generellt sägs vara det ”bästa” alternativet, behöver kanske inte vara bäst för alla barn i Sverige. Jag tror dock att barnets vana vid en viss typ av förskola kan spela en stor roll för dess trivsel.
7
1.1 Syfte
Syftet med mitt arbete är att jämföra uteförskolan med inneförskolan genom att väga in
fördelar och nackdelar, så som till exempel barns motoriska utveckling, samtvilka skillnader
det finns i pojkars och flickors syn på uteverksamhet och inneverksamhet. Jag tror att den allmänna kunskapen om uteförskolor i vårt samhälle är mycket mindre än om inneförskolor. Därför anser jag att det är viktigt att ta reda på vilka skillnader det finns mellan de båda förskolorna, samt förmedla det jag upptäckt och tagit reda på.
8
2. Tidigare forskning
2.1 Förskolans uteverksamhet förr och nu
2.1.1 Förskolans uteverksamhet förr
Eva Ärlemalm Hagsér, universitetsadjunkt i pedagogik tar i boken ”Miljöer för lek, lärande
och samspel” (2008) bland annat upp hur synen på uteverksamhet har sett ut ända sedan de
första barnverksamheterna startade i Sverige i slutet av 1800-talet. De olika formerna av barnverksamhet som startades i Sverige för över hundra år sedan, inspirerades av pedagogen och naturfilosofen Freidrich Fröbel. Fröbel ansåg att barn var som växter som var i behov av stimulans och näring för att kunna utvecklas. I början av 1900-talet menade dåtidens
”förskollärare” att en väsentlig del av det svenska kulturarvet var respekt för naturen. Därför tog man med barnen till skogen och till olika jordbruksmarker. Ända sedan dess har naturen funnits kvar som en del av förskoleverksamheten.
Styrdokumenten har i 35 år menat att naturen ska vara en del av förskolan. År 1987 ville man i det ”Pedagogiska programmet för förskolan” att barnen skulle lära sig om tre saker: natur, kultur och samhälle. Tanken var att barnen skulle uppleva saker i naturen i förskolan, vilket skulle leda till att barnen skulle få en positiv känsla för naturen.
2.1.2 Förskolans uteverksamhet nu
År 1997 började man lägga extra mycket fokus på miljöarbetet i förskolan. Den nuvarande läroplanen (Lpfö98), menar att stor vikt ska läggas på miljöfrågor och att få barnen att förstå att de är en del av det naturliga kretsloppet. Lpfö98 är inte ett lika detaljrikt styrdokument som de tidigare, utan mer generellt. Fokus tycks numera ligga mer på barnens syn på naturen, snarare än deras kunskap om den. Så här ser det ut i Sverige. Men enligt Ärlemalm- Hagsér är inte synen på vistelse ute i naturen densamma i andra kulturer. Det verkar som att den
positiva ”natursynen” är typiskt svensk.
9
ungdomsvetenskap och Peg Lindstrand, docent i barn-och ungdomsvetenskap (2008) i boken
”Miljöer för lek, lärande och samspel”. Exempelvis skriver de att samtliga förskolor i
Sverige brukar låta barnen vistas utomhus en stund varje dag. Det genomfördes en studie om barns utelek i förskolan med hjälp av både intervjuer och observationer. Samtliga barn var mellan fyra och fem år och bodde i Stockholmsområdet. Barnen tillhörde olika förskolor. Det fanns inte så mycket lekutrustning på förskolegårdarna, utan istället var de berikade med buskar, träd, stenar, fria ytor att springa på, sandlådor m.m. Sandlådan nämndes ofta av barnen och verkade vara en central plats på gården. I sandlådan kan man ju göra så mycket. Bland annat kan man bygga vägar, hus, samt göra kakor. Vid många av observationerna noterades att flickorna ofta bara lekte två och två, medan pojkarna ofta var många fler och sprang efter varandra. Man noterade även att lekarna hela tiden ändrades och att barnen ständigt förflyttade dem till andra delar av gården. Uteleken var väldigt intensiv. I den här delen av världen innebär utelek oftast en stor frihet och stora utrymmen att röra sig på. Därför uppskattar många barn uteleken här. Gungor brukar vara lika populära bland barnen som sandlådor och rutschkanor, men på grund av skaderisker är gungor mindre vanliga på våra förskolegårdar. Att spela fotboll och springa fort och jaga varandra är andra vanliga aktiviteter på Sveriges förskolor.
Friluftsfrämjandet är en ideell organisation som startades år 1892 och finns i hela Sverige
(http://www.friluftsframjandet.se/iurochskur/39). Denna organisation har cirka 98 000
medlemmar. Av de 98 000 medlemmarna är 10 000 funktionärer och ledare. Dessa ledare och funktionärer anordnar friluftsaktiviteter inom olika områden för andra medlemmar.
Friluftsfrämjandet har en pedagogik som heter ” I Ur och Skur”. Denna pedagogik finns i både förskolan, fritidshemmet, skolan och i annan pedagogisk omsorg. I Sverige finns det 185 uteförskolor som arbetar enligt pedagogiken ”I Ur och Skur”. Att arbeta enligt ”I ur och skur” innebär bland annat både ute och inne-vistelse (mest ute), men även ett lärande baserat på barnens upplevelser. Ett av pedagogikens syften är att skapa en verksamhet där barnen gillar utevistelse och friluftsliv.
På Friluftsfrämjandets hemsida (http://www.friluftsframjandet.se/iurochskur/forskolan) står det om forskning kring uteverksamhet. Det står bland annat att hjärnforskaren David Ingvar menar att våra hjärncellers tillväxt är i behov av naturens stimulans, speciellt när vi är mellan tre och sex år gamla. En annan forskare, Patrik Grahn som även är docent vid SLU, menar att barn som går på förskolor, skolor, eller andra verksamheter med pedagogisk omsorg som
10
jobbar efter ” I Ur och Skurs pedagogik” är mer än dubbelt så koncentrerade och visar tecken på frustration sex gånger mer sällan. De blir även rastlösa elva gånger mer sällan än barn som går på en inneförskola. Grahn menar också att barn på en ”I Ur och Skur-förskola” är fyra gånger så friska som barn som går på traditionella inneförskolor.
2.2 Den traditionella förskolans utveckling
Ann Granberg , förskollärare och kursledare för förskolepersonal, skriver i
”Förskoleboken” (1998), om förskolans framväxt och om förskolan idag. Hennes
resonemang presenterar jag i detta avsnitt.
Industrialismen slog igenom under 1800-talet. I samband med det, lämnade många människor landsbygden och flyttade till städerna där de började jobba på fabriker. Eftersom lönerna var låga, tvingades både männen och kvinnorna att jobba, till och med barn var tvungna att arbeta. Detta resulterade i att de minsta barnen lämnades utan uppsyn. Då startades de första institutionerna för barnpassning. Dessa institutioner var välgörenhetsinrättningar som ofta kallades för ”barnkrubbor” eftersom de anknöts till krubban som Jesusbarnet låg i. Läkaren Magnus Huss (1807-1890) startade den första svenska barnkrubban år 1854. De första barnkrubborna saknade helt pedagogiska mål. Det fanns inte heller några hygienregler eller krav på lokaler. Det fanns inte ens några leksaker. Ledarinnan var inte utbildad och ibland kunde hon ha hand om 30 barn från ett års ålder, alldeles ensam.
År 1896 startades den första svenska kindergarten (barnträdgården) av Anna Eklund (1872-1942). Det var Fröbels teorier och idéer som från början lade grunden till barnträdgårdens verksamhet, som till skillnad från barnkrubban var pedagogisk. De första barnträdgårdarna kostade de inskrivna barnens föräldrar mycket pengar, så det var bara de rika som kunde ha sina barn där. Ellen och Maria Moberg startade därför en förening som skulle göra det möjligt för barn till fattigare föräldrar att också ha en barnträdgård att gå till. År 1904 öppnades den första Folkbarnträdgården.
Behovet av barntillsyn ökade under andra världskriget och barnträdgårdarnas och barnkrubbornas verksamheter diskuterades ivrigt. År 1942 beslutades det att båda
institutionerna skulle få samlingsnamnet ”halvöppen barnavård”. Senare döptes barnkrubbans heldagsverksamhet om till daghem och barnträdgårdens halvdagsverksamhet till lekskola. År
11
1963 blev Socialstyrelsen tillsynsmyndighet för daghemmet och lekskolan. Samma år fick dessa institutioner den gemensamma benämningen ”barnstugor”. På 1940-talet ökade antalet barnomsorgsplatser. Då ansågs lekskolan och daghemmet vara nyttiga institutioner för barnen. På 1950-talet var inte behovet av kvinnlig arbetskraft lika stort längre, så då ansåg experterna att det var bäst för barn att vara hemma med sina mammor. Plötsligt såg många på daghemmen som något dåligt som bland annat orsakade ”miljöskadade barn”. Under 1960-talets tidiga skede, ökade behovet av arbetskraft återigen och i samband med det, började samhället se lekskolor och daghem som viktiga för barns utveckling igen. År 1962 kom Socialstyrelsen ut med regler om bland annat barnantal på avdelningarna, lekytor, personal och inredning. År 1967 beslutades att lekskolor och daghem skulle ha samma mål och regler. Det enda som skulle skilja sig var barnens vistelsetider. År 1975 fick samtliga daghem och lekskolor det gemensamma namnet förskola, i samband med att alla sexåringar berättigades förskoleplats. År 1991 togs beslutet att samtliga barn från ett års ålder skulle ha rätt till en förskoleplats. Senare fördes sexåringarna över till skolan. Förskolan fick sin första läroplan år 1998 och då blev den även en del av skolan.
2.3 Barns motoriska träning och utveckling
Granberg (1998) menar att man använder sig av sin grovmotorik vid alla stora kroppsrörelser såsom till exempel gång, löpning, hoppning, balansgång och kast. Grovmotoriken utvecklas innan finmotoriken. Finmotorik innefattar de små rörelser där precision krävs, exempelvis handrörelser och fingrarnas och tårnas rörelser. Mimik och ögonrörelser är andra exempel på när finmotoriken används. Allra tidigast utvecklas överarmens och huvudets rörelser och sist utvecklas fingrarnas och tårnas rörelser.
Lärarstudenterna Marlene Bengtsson och Lina Holmström skrev år 2006 ett examensarbete vid Malmö Högskola som hette: ”Kroppen måste vara igång...- Förskolepedagogers syn på
samspelet mellan fysisk miljö och barns motoriska utveckling.” Bengtsson och Holmström
besökte, förutom en ”I Ur och Skur- förskola” två inneförskolor, en med en utegård och en utan utegård. Förskolan med utegården valde de att kalla för ”Tranans förskola”. Den andra förskolan (utan utegård), kallade de för ”Måsens förskola”. Dessa namn kommer jag också att använda mig av i min text.
12
I arbetet står bland annat att pedagogerna på förskolan med pedagogiken ”I Ur och Skur” menar att naturen är ett viktigt redskap i ett barns motoriska utveckling. Dessa pedagoger menar också att barnen automatiskt tränar sin motorik vid utevistelse och att det inte är något som de specifikt tränar på. De anser även att en outvecklad motorik kan orsaka koncentrations- och inlärningssvårigheter. Samtliga pedagoger på denna förskola tror att finmotoriken automatiskt ingår i deras verksamhet, bland annat när barnen plockar med olika saker, både utomhus och inomhus. De anser även att barns av- och - påklädning har en stor betydelse för deras motoriska utveckling.
Småbarnsavdelningen på Tranans förskola har gymnastik varje dag. Det hjälper barnen att öva upp sin grovmotorik. Barnen brukar också rita, måla och trycka ner plastploppar i en platta. Då tränar de upp sin finmotorik. De barn på Tranans förskola som är mellan två och fyra år, lyssnar på ett speciellt band när de gympar. Femåringarna har sin gymnastik i skolans idrottshall. En av pedagogerna anser att det krävs stimulans för att barns motorik ska kunna utvecklas. Denna stimulans kan bidra till en spännade utemiljö och en tillåtande innemiljö, men även till bra kamrater som hjälper varandra, exempelvis i situationer där något barn är rädd för att prova nya saker som att klättra i träd eller hoppa på ett ben.
På Måsens förskola har de inte gymnastik regelbundet. En av pedagogerna anser att barnen får röra sig mycket ändå, i samband med att de vistas utomhus. Denna pedagog menar också att naturlig rörelse som uppstår vid exempelvis trädklättring, gungning och hoppning gynnar barns motoriska utveckling. Samtliga pedagoger på Måsens förskola anser att den fysiska miljöns utformning är den viktigaste faktorn för barns motoriska utveckling. Två av pedagogerna är överens om att barnen använder händerna hela dagarna genom att de får pyssla med och göra det de vill, exempelvis halsband eller pärlplattor. De menar alltså att allt man gör, innehåller någon form av motorisk träning.
2.4 Barns uppfattning om ute och inne
I boken ”Miljöer för lek, lärande och samspel” presenterar Anette Sandberg, docent i pedagogik, en studie som gjordes år 2007 hos 86 barn mellan tre och tolv år och som gick ut på att ta reda på vad pojkar och flickor tyckte om innelek och utelek. De kom fram till att
13
många flickor hellre lekte inomhus än utomhus. En av anledningarna till det visade sig vara att det fanns fler leksaker att välja på inomhus. En annan anledning verkade vara att det fanns större chanser till att leka lugna lekar inomhus. Många av pojkarna visade sig föredra
inomhuslek hemma och utomhuslek i förskolan. En orsak till att pojkarna föredrog
utomhuslek i förskolan kanske var att pojkarna gärna ville dominera lite över flickorna, vilket underlättades när avståndet till personalen blev större, vilket det ju automatiskt blev utomhus.
14
3. Metod
I mitt arbete har jag valt att använda mig av en empirisk undersökning i form av intervjuer. Runa Patel och Bo Davidson som undervisar i forskningsmetodik har skrivit boken ”Forskningsmetodikens grunder” (2007). Enligt den handlar empiri om att få fram information genom olika typer av studier, för att kunna skapa sig teorier inom det ämne man vill utforska. I detta arbete hade jag tänkt använda mig av mitt empiriska material i min jämförelse av uteförskolor och inneförkolor.
Jag har valt att använda mig av intervjuer, främst därför att jag tror att jag får utförligare svar än om jag exempelvis hade skickat ut enkäter, men också för att det inte ska finnas någon risk för missförstånd. Dessutom ger intervjuer mig chansen att ställa spontana följdfrågor, som kan visa sig leverera intressanta svar. Även min tidigare erfarenhet säger mig att man kan få ganska luddiga svar från enkäter. Dessutom riskerar inte en
intervjuperson att bli påverkad av andra när han eller hon ska svara på frågorna, vilket ju lätt hade kunnat hända vid ifyllandet av en enkät. Detta är anledningarna till att jag valde just intervjuer. Patel och Davidson menar att en intervju kan ha låga eller höga grader av strukturering och standardisering. Jag har kommit fram till att min intervju har en låg grad av både strukturering och standardisering. En låg grad av strukturering innebär att den intervjuade får ett ganska stort svarsutrymme. Detta sker vid öppna frågor. En låg grad av standardisering betyder att man ändrar frågorna beroende på vem som besvarar dem. Man har kanske en färdig ”mall” med frågor, men väljer att ändra dem helt, eller ändra
ordningen på dem.
3.1 Urval
Jag valde att gå till två olika förskolor: en inneförskola och en uteförskola. Inneförskolan har totalt 60 barn i åldern ett till fem år, uppdelade på fyra avdelningar. Där intervjuade jag en kvinnlig pedagog i 50-års-åldern som har jobbat på förskola i 23 år. Hon har alltid jobbat på inneförskola. På hennes avdelning går det 15 barn. Det är en så kallad
15
syskonavdelning med barn från ett till fem år. Jag intervjuade även fyra barn där, två flickor och två pojkar (fyra och fem år gamla). Anledningen till att jag endast intervjuade barn från inneförskolan var att de barnen hade erfarenhet av både inomhusverksamhet och utomhusverksamhet. Eftersom de flesta frågor jag ställde till dem innefattade jämförelser mellan att vara inne och ute, tyckte jag det var lämpligast att endast intervjua dem.
Dessutom tror jag att min analys skulle ha en tendens till att bli ganska rörig och
missvisande om jag intervjuade både barn från inneförskolan och barn från uteförskolan. Detta tror jag eftersom de barn som går på en uteförskola endast har erfarenhet av inomhuslek hemma och lek där hemma borde inte vara samma sak som lek på förskolan. Därför borde även uteförskolebarnens och inneförskolebarnens uppfattning om utelek och innelek skilja sig väsentligt. Uteförskolans barn skulle dra jämförelser mellan att leka inomhus hemma och utomhus på förskolan, medan jag i själva verket skulle velat att de endast drog jämförelser mellan utelekar och innelekar på förskolan.
På uteförskolan går totalt cirka 100 barn i åldern ett till fem år och majoriteten är flickor. På uteförskolan intervjuade jag en manlig pedagog i 30-års-åldern. Han har jobbat på både ute- och inneförskola och har sammanlagt sju års erfarenhet av förskolearbete. På hans avdelning går det 25 barn.
Anledningen till att jag valde att intervjua både pedagoger och barn, är att jag ville få in åsikter om ute- och inneverksamhet från både ett barns perspektiv och en vuxens perspektiv, just för att förskoleverksamheten ju är till för barnen, och inte de vuxna.
3.2 Miljön
När jag kom till uteförskolan, möttes jag av en mycket fin gård, full av lekande barn. Där fanns även ett litet hus som framförallt är till för måltider och toalettbesök. Avdelningarna ligger utspritt och en bit ifrån varandra och på två av avdelningarna finns även vindskydd. Pedagogen som jag valt att kalla Christian, kom fram och hälsade och vi beslutade oss för att gå in och sätta oss i huset.
När jag kom till inneförskolan, blev jag imponerad av den stora gården de har. Där var fullt av stora leksaker som sandlådor, rutschkanor och gungor. Men där fanns även gott om stockar och stenar att gå på och träd att klättra i. Aldrig har jag sett en förskolegård med så
16
många valmöjligheter för barnen. Jag och pedagogen som jag valt att kalla Eva, gick och satte oss i en soffa som fanns i ett lekrum fullt av kuddar som låg huller om buller.
3.3 Intervjuerna
Den första intervjun genomförde jag på en förskola med utomhuspedagogik. Det blev en cirka 15 minuter lång men intensiv intervju. Jag valde att ej spela in intervjun, utan att istället anteckna svaren. Detta gjorde jag dels för att jag inte hade tillgång till diktafon eller liknande och dels för att jag själv skulle få lite extra tid till att tänka ut vilken fråga jag skulle ställa härnäst under tiden jag antecknade. För att minimera anteckningstiden, skrev jag förkortningar till vissa av orden som sades.
Den andra intervjun gjorde jag på en inneförskola. Jag kom dit en eftermiddag, precis lagom till att barnen skulle äta mellanmål. Intervjun med Eva tog cirka 20-25 minuter att genomföra. Även denna gång valde jag att anteckna svaren.
Den tredje intervjun gjorde jag på samma inneförskola. Jag intervjuade två flickor och två pojkar som är mellan fyra och fem år gamla. Jag antecknade deras svar och intervjuerna tog sammanlagt cirka 20 minuter. Eftersom jag i efterhand kommit på några enstaka nya frågor att ställa till pedagogerna, har jag mailat dessa när intervjuerna redan genomförts.
3.4 Forskningsetiska överväganden
Vetenskapsrådet skrev år 1990 ”Forskningsetiska principer inom
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning”. Detta är principer som forskare bör följa.
Det första forskningsetiska hänsyn som jag har tagit i mitt arbete handlar om att man som forskare ska upplysa de som deltar i undersökningen man gör om vad deras uppgift är och vilka villkor som gäller när de deltar.
Det andra forskningsetiska hänsyn som jag har tagit, innebär att forskaren måste få både
uppgiftslämnarens och undersökningsdeltagarens samtycke. Om de som undersöks är under 15 år, ska samtycke i vissa fall även fås av en vårdnadshavare, beroende på vad det är för typ av
17
Den tredje forskningsetiska princip som jag utgått ifrån, talar om att man som forskare ska se till att uppgifter man får in ej kan röja identiteten på undersökningsdeltagarna. Detta gäller särskilt uppgifter av etiskt känslig karaktär.
Det sista forskningsetiska hänsyn jag tagit i mitt arbete, handlar om att man inte får använda eller låna ut uppgifter om enskilda personer (insamlade i forskningssyfte) för icke-vetenskapliga syften. Dessa uppgifter bör endast lånas ut eller ges till forskare som har samma skyldigheter som den ursprungliga forskaren.
Jag har noggrant följt dessa forskningsetiska principer när jag samlat in mitt material till arbetet. Jag har berättat för de intervjuade personerna vad jag ska använda materialet till, och att jag har fingerat deras namn för att inte röja deras identitet. Jag har även lovat att jag inte ska avslöja vilka förskolor intervjuerna genomförts på. Jag har också frågat föräldrar om jag får intervjua deras barn. Slutligen så har jag endast haft som syfte att använda empirin i mitt examensarbete.
18
4. Resultat och analys
4.1 Uteförskolor och inneförskolor- fördelar och
nackdelar
4.1.1 Fantasiskapande eller bekvämlighet och nyttig oreda?
Enligt utepedagogen jag intervjuade (Christian), har uteförskolan en obestämd miljö, där det endast finns få leksaker för barnen att leka med. Detta är enligt honom den största fördelen med en uteförskola, därför att barnen då får en mycket större chans att använda sin fantasi genom att hitta egna lekmaterial och utnyttja dessa på bästa sätt. En annan fördel med få leksaker, är att det då inte uppkommer några favoritleksaker, som barnen sedan skulle bråka om. På frågan om det finns några nackdelar med uteförskolan svarade Christian nej. Granberg menar att barns fantasi inte skapas lika lätt när de leker med färdiga leksaker, som när de leker med föremål som kan hittas i naturen. Exempel på sådana föremål kan vara pinnar, kottar, löv och stenar. Här kan jag se ett samband mellan Christians tankar om barns lekmaterial och Granbergs teori.
Enligt Eva är den största fördelen med inneförskolan att barnen inte behöver vara ute i alla väder. Hon tror att barnen har behov av att vara lite ”bekväma” ibland och bara vara inomhus. Hon nämner också att det såklart ofta blir stökigare och mer högljutt när barnen vistas inomhus, men hon menar att det inte bara finns nackdelar med det. Hon uttrycker sig så här:
Genom att barnen får vistas inomhus, lär de sig att inte väsnas så mycket och att ta det lite lugnare. Vi ber dem vara lite tystare och visar dem hur skönt det är med lugn och ro. Detta är enligt oss en nyttig kunskap att bära med sig i livet- att kunna anpassa sig. Springa runt och skrika får de göra hur mycket de vill när vi vistas utomhus.
Eva menar också att man kan dra fördel av den mindre ytan och de färre leksakerna inomhus. Hon säger:
Jagtror att det lättare uppstår bråk mellan barnen inomhus, för leksakerna är ju färre och ytan är mindre. ”Kalle ” kanske vill leka med sin bil på mattan, medan ”Olle” kanske vill bygga med klossar på samma ställe. Ibland bråkar barnen om leksakerna, men då måste vi finnas där och hjälpa barnen att lösa sina konflikter. Jag tror att det är just i de situationerna som barnens sociala utveckling stärks.
19
Jag anser att Eva har en poäng i det hon säger. Att barn lär sig att anpassa sig vid inomhuslek verkar rimligt, eftersom de blir tvungna till det när ytorna blir mindre. Inomhusvistelsen skulle väl troligtvis inte fungera om barnen inte anpassade sig. Vid utomhuslek torde anpassningsbehovet inte vara lika stort, eftersom den bedrivs i ett ”friare” och rymligare utrymme. Eva nämner ju också att inomhusleken gynnar barns träning av förmågan att lösa konflikter. Även detta anser jag verkar rimligt då både leksakerna och platser där barnen kan använda dem, blir färre.
4.1.2 Sjukfrånvaro och smittospridning
Eva menar att nackdelen med att vistas inomhus är att barnen har lite lättare (om än kanske marginellt) för att bli sjuka.
Men hur står det då till med sjukfrånvaron och smittospridningen på de olika förskolorna egentligen? Detta ville jag också få reda på i mitt arbete och mailade därför både Eva och Christian efter mina genomförda intervjuer.
Enligt Eva har barnen på hennes avdelning relativt låg sjukfrånvaro. Hon uppskattar att det under en genomsnittlig månad är tre-fyra barn som blir sjuka så att de får stanna hemma. Hon nämner också att det självklart är fler sjuka barn på vintern, men att det är få som är så sjuka att de måste stanna hemma. Så gott som alla barn är lite förkylda eller har ont i halsen då och då, utan att de för den sakens skull stannar hemma.
Enligt Christian märker pedagogerna på uteförskolan att sjukdomar inte sprids mellan barnen lika lätt ute som det gör inne. Han menar att det beror på att luften står stilla
inomhus, och att barnen är närmare varandra där än när de är ute. Christian menar också att om ett utebarn blir sjukt, så är det inte alls säkert att fler blir sjuka, eftersom risken att smittas ute är mindre.
Granberg skriver i sin bok att smittorisken ökar vid inomhusvistelse eftersom ytorna är mindre och barnen har mer fysisk kontakt med varandra. Granberg menar även att värmen inomhus bidrar till uttorkning av slemhinnorna, vilket i sin tur gör dem mer mottagliga för virus och bakterier. Därför rekommenderas utevistelse flera timmar om dagen. På varje förskola jag varit på under min utbildning har det pratats om hur bra utomhusvistelsen är
20
för hälsan och jag kan inget annat än att hålla med Granbergs teori samt Evas och Christians uppfattningar.
4.1.3 Arbetsbelastning
Jag var intresserad av att jämföra arbetsbelastningen i de olika förskolorna eftersom det också kunde vägas in som en fördel eller nackdel i min undersökning. Eftersom Christian har jobbat på både inneförskola och uteförskola, frågade jag honom (via mail) om hur arbetsbelastningen skiljde sig åt mellan de båda förskolorna. Han anser att det är mer fysiskt ansträngande att arbeta ute, eftersom vissa väderförhållanden, så som t.ex. mycket vind tar på krafterna. Men han menar även på att inomhusarbete innebär en högre ljudnivå och sämre luft.
Det är lite oklart om arbetsbelastningen på uteförskolan är större eller mindre. Det ser i alla fall ut som att arbetsbördan är av olika karaktär ute och inne. Generellt sett borde det vara så att utflykter i naturen utanför förskolan är vanligare på en uteförskola än på en
inneförskola. Därför borde också vissa rutiner såsom exempelvis blöjbyten gå smidigare inomhus än utomhus, vilket bör leda till en mindre arbetsbelastning då skötbord är till en stor hjälp.
4.1.4 Var vill du helst leka- ute eller inne?
Jag intervjuade ett barn i taget, för att de inte skulle påverkas av varandra. Jag intervjuade en flicka och en pojke på fyra år samt en pojke och en flicka på fem år.
Följande frågor ställde jag till alla fyra barn:
Var är det roligast att leka- utomhus eller inomhus? Varför då?
Vad brukar du leka för lekar utomhus/inomhus?
Det visade sig att båda flickorna jag intervjuade samt den fyraåriga pojken föredrog att leka utomhus. Den fyraåriga flickan ville helst leka utomhus eftersom hon då kunde cykla och leka buss med sin kompis. På frågan om det fanns fler lekar hon brukade leka
21
pojken svarade så här på samma fråga: ”För att man får springa där. Det får man inte
inomhus, för då blir fröknarna arga.” Då passade jag på att ställa följdfrågan: ”Vad brukar du leka utomhus när du springer?” Han svarade: ”Jag brukar leka tjuv och polis.” Jag
fortsatte med frågan: ”Är det något mer du brukar leka när ni är ute?” Han funderade en stund och svarade sedan: ”Kurragömma och fotboll, fast tjuv och polis är roligast.” Flickan på fem år föredrog utomhusleken eftersom hon älskade att gunga och åka rutschkana med sin bästa kompis. Hon fick följdfrågan: ”Men om du skulle komma till
förskolan en dag, och gungorna och rutschkanan hade varit borta, vad hade du lekt då?”
Flickan svarade: ”Då hade jag frågat fröken om vi fick vara inomhus.” Jag fortsatte med att fråga henne: ”Vad hade du lekt med inomhus i så fall?” Hon svarade: ”Jag hade lekt i
dockis.” Jag kände mig tvungen att ställa en sista fråga: ”Men om ni inte hade fått gå in och leka för fröknarna då?” Hennes svar blev kort och gott: ”Vet inte.”
Denna fråga ställde jag till de tre barn som föredrog utomhusleken:
Om det hade regnat, hade du fortfarande hellre lekt utomhus då?
Samtliga svarade att de hellre skulle ha lekt inomhus vid regn.
Den femåriga pojken föredrog att leka inomhus därför att han då kunde bygga med lego och leka med tågbana.
Han fick följdfrågorna:
Skulle du fortfarande hellre lekt inomhus om solen sken och det vore varmt ute?
Om du hade fått önska vad du ville som ni skulle få ha ute på gården: vad skulle det
vara då? Skulle du hellre vara ute om ni hade det på gården?
På första frågan svarade han ja. På andra frågan svarade han: ”En sådan där stor karusell
som jag har där jag bor. En sådan som en vuxen puttar på. ” Pojken sade även att han
hellre skulle vara ute om de hade en karusell på förskolans gård.
I boken ”Miljöer för lek, lärande och samspel” presenteras en studie som Sandberg och Tuula Vuorinen (universitetsadjunkt i pedagogik) genomförde år 2007 hos 86 barn mellan tre och tolv år, hälften flickor och hälften pojkar. Där ville man bland annat ha reda på hur flickor respektive pojkar såg på innelek och utelek. Det visade sig att en stor del av
22
flickorna föredrog inomhusleken. Två anledningar till det var att det fanns fler leksaker att välja på inomhus, samt att det ibland var mindre bra väder utomhus. En annan anledning kunde vara att flickorna oftare än pojkarna ville leka lugna lekar, vilket personalen tyckte om och därmed fick flickorna också större stöd för den typen av lek , menar Ingemar Gens (1998) samt Örnstedt och Sjöstedt (1999). Många pojkar i studien sade att de föredrog inomhuslek hemma och utomhuslek i förskolan. Enligt Gens och Fabes, Lynn Martin och Hanish (2003) kan det faktum att pedagogerna befinner sig längre bort från pojkarna vid utomhuslek bidra till att pojkarna kan ta mer dominerande roller gentemot flickorna. Detta kan i sin tur leda till att flickornas handlingsutrymme krymper.
Enligt Eva har barn ibland behov av att vara inomhus, att vara ”bekväma” som hon kallade det. Hon ansåg inte att barnen skulle behöva vara ute i alla väder. Kanske är det så att det framförallt var flickorna på hennes avdelning som ville vara inne? Flickorna verkar tycka om när det finns många leksaker att tillgå, men samtidigt kanske det hindrar dem i deras fantasi? Kan det vara så att den påstådda dominansen hos pojkarna vid
utomhusvistelse hindrar flickorna från att använda sin fantasi? De kanske inte vågar göra det? På uteförskolan som jag besökte är majoriteten flickor. Om teorin om pojkars
dominans utomhus stämmer, kanske läget ser helt annorlunda ut i en uteförskola med fler flickor än pojkar? Jag kan tänka mig att leken där blir mer jämlik. Detta borde i så fall förstärka vissa fördelar som redan påstås finnas med uteförskolor, t.ex, fantasiskapandet hos barnen.
Enligt Granberg är rollekar med teman som omvårdnad och service vanligt förekommande hos flickor. Exempel på miljöer där deras lekar kan utspela sig är affären, förskolan, familjen och sjukhuset. Flickor gillar också att sy, göra pärlplattor och halsband, måla och rita, för att nämna några aktiviteter. De leker ofta på ställen där det finns vuxna. Pojkar däremot, gillar konstruktionslekar såsom kojbyggen, legobyggen och kuddbyggen. Pojkars fantasilekar handlar ofta om saker som krig, farliga djur, äventyr och naturkatastrofer. De brukar leka på ställen där vuxna sällan finns.
När jag jämför flickors lekar med pojkars, kan jag se en tydlig skillnad: flickors lek är ofta stillsammare och tystare än pojkars. Detta visade sig också i resultatet av mina intervjuer: de två flickorna jag intervjuade gillade att leka både Mamma, pappa, barn och i dockis. Pojkarna gillade bland annat att spela fotboll och leka Tjuv och polis. Därför är det ganska troligt att pojkar oftare än flickor föredrar utomhusleken, eftersom de då har mycket större
23
möjlighet till rörelse och högljudda lekar. Även Gens, Martin och Hanish teori om pojkars dominans gentemot flickorna, som jag tidigare nämnt, skulle kunna bekräfta Granbergs teori om att pojkar leker där de vuxna sällan finns och flickor leker där de vuxna finns. Det kan vara så att pojkar föredrar utomhusleken därför att de då automatiskt kan leka längre bort från de vuxna. Det skulle kanske i så fall ge pojkarna möjlighet till större dominans gentemot flickorna.
Resultatet av mina intervjuer av barnen, talar om att tre av barnen (en pojke och två flickor) föredrar att leka utomhus , och en pojke föredrar att leka inomhus. Studien hos 86 barn mellan tre och tolv år som jag tidigare beskrev, pekade på att många flickor föredrog lek inomhus, medan många pojkar föredrog lek utomhus, vilket alltså innebär att studiens resultat är tvärtemot mitt intervjuresultat. I samma studie, nämns också att en av
anledningarna till att en stor del av flickorna vill vara inomhus är att det ibland är mindre bra väder utomhus. Enligt mina intervjuer, så hade alla tre barnen som vill vara ute, velat gå in om det hade börjat regna. Dessa två resultat är därför ganska lika varandra. Därför skulle man kunna säga att många barn på inneförskolor gärna är ute, men vill vara inne om det regnar. Kanske kan det också vara så att barn från en uteförskola generellt sett har lättare för att leka med saker som finns i naturen än barn från en inneförskola, eftersom de troligtvis är mer vana vid att använda sin fantasi.
4.1.5 Leksaker och saker att leka med- det finns en skillnad
I boken ”Lärande lek i utemiljö” (2011) av Karin Persson Gode (förskollärare), står det att barn är väl medvetna om vad olika föremål som finns i deras närhet kan användas till. I barnens värld kanske en kotte blir en igelkott, och en pinne kanske förvandlas till en orm. Det väcks en vilja att lära hos barnen när de hittar nya saker. Detta är precis det som utepedagogen Christian pratade om. Därför skulle man kunna säga att barns utevistelse hjälper dem att utveckla sin fantasi. Eftersom föremålen de stöter på ute i naturen inte är färdigutvecklade leksaker, borde det skapa nyfikenhet hos barnen. En leksaksbil t.ex, kan aldrig bli något annat än just en bil. Därför kan man tänka sig att barnen inte behöver ta fram sin fantasi lika mycket i det läget.
24
Gården på inneförskolan som Eva jobbar på, skulle kanske lika gärna kunna vara en uteförskolas gård. Där finns många ”naturliga” saker som stockar, träd, stora stenar och buskar. Där finns även en rutschkana, fyra gungor och en sandlåda, samt en liten
fotbollsplan. Men om det nu stämmer att naturen väcker barnens nyfikenhet: hur kommer det sig då att ingen av de barnen jag intervjuade, nämnde något om de ”naturliga” sakerna som faktiskt finns på gården? Barnen nämnde att de brukade gunga, åka rutschkana, och ett barn ville ha en stor karusell på gården. Men inget av barnen nämnde att de brukar gå på stockarna, klättra i träd, eller liknande saker. Det närmsta man kan komma användandet av” naturliga” saker är väl deras kurragömmalekar. Men busken eller trädet de gömmer sig bakom, hade lika gärna kunnat vara en husvägg eller en hylla inomhus. Kanske är det så att barnen på en inneförskola är så vana vid att leka med färdiga leksaker inomhus, att de inte ens tänker på att de kan använda de ”naturliga” sakerna i sin utomhuslek. Om det är så, kan vi lägga till en nackdel i inneförskolans verksamhet.
4.2. Barns utveckling på inne- och uteförskolor
4.2.1 Motorik och uthållighet
Enligt Christian finns det inga stora skillnader i barns motoriska utveckling på
inneförskolor respektive uteförskolor. Han tror dock att det är lite mindre fokus på läsning i en uteförskola, men att de barnen istället kan få en bättre grovmotorik och större
uthållighet än barn som går på en inneförskola. Anledningen till den bättre grovmotoriken och uthålligheten kan vara att barnen får chansen att klättra mer och leka med större föremål utomhus, men även det faktum att de är ute i alla väder. Christian tog upp ett exempel på att barn från en uteförskola kan vara mer uthålliga. Han sade att föräldrar har berättat om att de varit på skidresa med sina barn (från uteförskolan) tillsammans med en annan familj som hade barn från inneförskolan, och att barnen som gick på uteförskola då visade sig mer uthålliga när de åkte skidor, både när det gällde vädret och deras ork. Granberg menar att alla fysiska lekar ute och inne räknas som motoriska lekar. Exempel på motoriska lekar är klättring, cykling, gungning, ”pjätt” och bråklekar. Alla dessa lekar kan vara högljudda och är platskrävande. Därför anser jag att dessa lekar generellt sett borde vara lättare att leka utomhus. Granberg menar även att utevistelse är bra för barns
25
motoriska utveckling eftersom marken är ojämn och kan luta. Det kan alltså vara så att barn får bättre grovmotorik utomhus än inomhus, vilket Christian också ansåg. Eva menar ungefär samma sak som Christian, att barn på en uteförskola kan tänkas ha bättre grovmotorik, medan barn på en inneförskola kanske har lite bättre finmotorik. Hon säger så här:
Vi ger ofta pärlor och ritpapper till barnen när vi vistas inomhus. Vi anser att detta hjälper till att stärka finmotoriken hos barnen väsentligt.
Lindstrand, menar att det är av stor relevans hur lekplatsen ser ut, när det till exempel gäller barns motoriska utveckling. En lekplats ska erbjuda utmaningar och vara lockande för att barn ska kunna utvecklas där. Med andra ord så kanske det viktiga inte är var lekplatsen är (utomhus eller inomhus), utan vad som finns där?
26
5. Avslutande diskussion
5.1.1 Sammanfattning
I mitt arbete har jag tagit upp uteförskolans och inneförskolans fördelar och nackdelar. Jag har även försökt komma ett steg närmare svaret på vilka skillnader det finns mellan barns motoriska utveckling i de två olika typerna av förskolor, samt vilka skillnader det finns i pojkars och flickors syn på uteverksamhet och inneverksamhet.
5.1.2 Barn stöps i olika former inne och ute
Jag har upptäckt att det kan tänkas finnas många fördelar och nackdelar med de olika förskolorna- fler än vad jag från början trodde. På grund av de olika sorters lekmaterial som finns att tillgå inne och ute, kan det vara så att de barn som går på en inneförskola får en bättre utvecklad finmotorik än barn som går på en uteförskola, samtidigt som barn på en uteförskola får en bättre utvecklad grovmotorik än barn från en inneförskola. Barn som går på en inneförskola tycks läsa mer än barn på en uteförskola, samtidigt som barn på uteförskolan stimulerar sin fantasi och blir mer uthålliga. Barn på en uteförskola verkar bli sjuka mer sällan än barn på en inneförskola (om än med små marginaler).
Generellt sett tycks det vara så att pojkar föredrar utomhusleken och flickorna föredrar inomhusleken. En av anledningarna verkar vara att pojkar oftare leker högljudda lekar med högt tempo, medan flickorna ägnar sig åt lugnare lekar. En annan anledning kan vara att pojkar befinner sig längre ifrån de vuxna vid utomhuslek och därför blir deras dominans större gentemot flickorna. Kanske hade man kunnat ha fler pedagoger närmare barnen (framförallt pojkarna) vid utomhuslek för att göra leken mer jämlik och därmed kanske öka chanserna till att flickor uppskattar utomhusleken mer? Möjligtvis hade det räckt om pedagogerna oftare lekte med barnen och kanske även anordnade fler gemensamma aktiviteter utomhus? Jag kan inte komma på vad man hade kunnat göra för att få pojkarna att uppskatta innelek mer, men det finns säkert något. Jag anser inte att det är ett stort problem om flickorna föredrar inomhusleken och pojkarna utomhusleken. Men eftersom
27
jag tror att en kombination av båda typer av lek kan vara bra för barnen då de förmodligen lär sig olika saker inne och ute, kan det vara en god idé att få dem att uppskatta både utomhuslek och inomhuslek.
Jag har funnit lite forskning kring uteförskolors och inneförskolors fördelar och nackdelar och påverkan på barnen, men inte någon forskning om vad som skulle hända om man placerade ett barn från uteförskolan på inneförskolan och tvärtom. Anledningen till att jag tycker att detta är intressant, är därför att jag har funderat på om vanan vid en viss miljö
eller själva personligheten hos barnet har den avgörande betydelsen för huruvida barnet
trivs på inneförskolan eller uteförskolan. Jag anser att vanan har större betydelse för barnets trevnad än personligheten, det vill säga att om ett barn skolades in på en
inneförskola från början, tror jag att det kommer att trivas bäst där, oavsett personlighet. Det är mycket svårt att ens fundera över vilken sorts förskola som är bättre än den andra, det går helt enkelt inte att avgöra. Men jag har insett att det kanske är så att den verksamhet som ett barn en gång skolades in i, aldrig överger barnet, vare sig i tanke eller handling. Det jag menar med det är att jag tror att om man till exempel hade placerat ett barn från en uteförskola i en inneförskola under en dag, så skulle detta barn skilja sig ganska mycket från de andra barnen. Jag tror att detta hade visat sig i barnets sätt att leka. På Evas förskola hade troligtvis detta barn hoppat på stockarna, byggt kojor eller liknande. Jag är tveksam till om detta barn hade trivts på den ”nya” förskolan. Denna teori gäller såklart även i det omvända fallet: ett barn från en inneförskola som placeras i en uteförskola kanske skulle börja undra vart alla leksaker har tagit vägen. Barnets trivsel är bara en av de saker jag vägt in när jag undersökt fördelar och nackdelar på de olika förskolorna, men jag anser att det är en viktig sak att forska över , eftersom det ju är barnen hela förskoleverksamheten kretsar kring.
5.1.3 Varför finns det så få uteförskolor?
Kanske är det så att rädslan för nya och okända saker har en tendens att hålla kvar personer i det välkända och trygga. Det är möjligt att det är så med förskolorna. Samhället skapar kanske hellre nya inneförskolor än ger sig ut på okänt vatten och skapar uteförskolor. Man vet att det som folk känner till alltid går hem och satsar därför hellre på säkra än osäkra kort.
28
5.1.4 Vad kan man göra nu?
Kanske är en mix av de båda typerna av verksamheter ett bra alternativ? Barnens svar på intervjufrågorna på inneförskolan jag besökte, kan betyda att barnen i fråga inte är medvetna om vad man kan göra med så kallade ”naturliga leksaker”. Ingen av dem nämnde att de till exempel brukade leka på stockarna eller klättra i träd. Tänk om
pedagogerna på inneförskolan hade introducerat de ”naturliga leksakerna” för barnen- visat exempel på vad man skulle kunna göra med dem? Man hade kanske kunnat ha temadagar då pedagoger och barn lekte tillsammans med enbart saker från naturen? Barnen på uteförskolorna kanske hade kunnat göra studiebesök på inneförskolorna och tvärtom? Jag tror på att alla barn har livlig fantasi, och lite lek med naturens egna saker (åtminstone då och då), hade säkert bidragit till ökad fantasi och kreativt tänkande hos barnen.
Man hade kunnat försöka få pojkar att uppskatta inneleken mer. Man hade även kunnat få flickorna att gilla uteleken mer, genom att exempelvis som pedagog vara mer delaktig i barnens lek och befinna sig närmare barnen i deras utevistelse.
Det borde vara bra om det fanns ungefär lika många förskolor av varje typ, eftersom föräldrar då får största möjliga förutsättningar att välja förskola. Kanske inte
nödvändigtvis efter deras barns behov eller personlighet, utan efter vilken typ av vistelse (ute eller inne) barnen är vana vid, samt vilken typ av förskola föräldrarna anser ha flest fördelar.
5.1.5 Nyväckta frågeställningar
Den första frågan som väcks hos mig är vilka argument föräldrar som har barn på uteförskolor har för att sätta sina barn där? Skolar de in sina barn där därför att de själva gick på en uteförskola? Eller kan det rentav vara tvärtom- att de själva gick på en inneförskola och därför vill att deras barn ska vistas ute mer än vad de gjorde? En annan fråga som dyker upp hos mig är hur barn som går på en inne- respektive
uteförskola blir när de börjar grundskolan? Kan man se någon skillnad i utvecklingen hos barn på ute- och inneförskola när de uppnått skolåldern? Är barnen från uteförskolan generellt sett lugnare? Eller har barnen från inneförskolan exempelvis lättare för att lära sig skriva?
29 Detta hade varit intressant att forska vidare på.
30
Referenser:
Brodin, Jane och Peg Lindstrand 2010: Utelek i ett mångkulturellt perspektiv. I: Anette Sandberg: Miljöer för lek, lärande och samspel, Lund, Studentlitteratur
Om: Hatje, Ann-Katrin, I: Sandberg, Anette (red.) 2010 Miljöer för lek, lärande och
samspel, Lund, Studentlitteratur
Granberg, Ann 1998 Förskoleboken, Kristianstad, Bonniers
Patel, Runa, och Bo Davidson 2007 Forskningsmetodikens grunder, Lund,
Studentlitteratur
Persson Gode, Karin 2011 Lärande lek i utemiljö, Stockholm, Natur och kultur
Sandberg, Anette (red.) 2010 Miljöer för lek, lärande och samspel, Lund, Studentlitteratur
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning Stockholm: Vetenskapsrådet. Tillgänglig på internet:
http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (2012-10-03) Friluftsfrämjandets hemsida Tillgänglig på internet: http://www.friluftsframjandet.se/mark/i_ur_och_skur ( 2012-11-12) http://www.friluftsframjandet.se/iurochskur/forskolan (2012-11-12) http://www.friluftsframjandet.se/iurochskur/40 (2012-11-17)
Bengtsson, Marlene och Lina Holmström : Malmö Högskola (2006)
Kroppen måste vara igång...- Förskolepedagogers syn på samspelet mellan fysisk miljö och barns motoriska utveckling.
31
Bilaga
Frågor jag ställde till Christian:
1. Hur länge har du jobbat på förskola? 2. Är du förskollärare eller barnskötare? 3. Har du alltid jobbat på en uteförskola?
4. Vilken är enligt dig den absolut största fördelen med en uteförskola jämfört med en inneförskola? Vad finns det mer för fördelar?
5. Finns det någon nackdel med uteförskolan?
6. Har du sett någon skillnad i den motoriska och/eller den sociala utvecklingen hos barn som går på uteförskola och hos barn som går på inneförskola?
7. Vad tror du är den största orsaken till att föräldrar ”sätter” sina barn på en uteförskola?
8. Brukar ni ha mycket organiserad lek eller får barnen oftast leka fritt? ( Har ni något slags schema?)
9. Lär ni barnen mycket om naturen eller handlar det mest om att barnen ”bara” ska vistas ute?
10. Går ni ofta ut på utflykt eller stannar ni oftast kvar här? Hur ofta ungefär?
Detta frågade jag Christian på mail i efterhand:
1. Hur många barn finns det på din avdelning? Hur gamla är de?
2. Du har ju jobbat i både inneförskola och uteförskola. Därför undrar jag: Hur såg
arbetsbelastningen ut i inneförskolan jämfört med
uteförskolan? Är det mindre "jobbigt" att jobba på uteförskola?
3. Många menar att "utebarn" blir sjuka mer sällan än "innebarn". Är det något som du har märkt av? Är "utebarnen" piggare än "innebarnen?
Frågor jag ställde till Eva:
1. Hur många barn går på denna förskola och hur många avdelningar har ni? Vad är det för åldrar på barnen?
32 3. Är du förskollärare eller barnskötare? 4. Har du alltid jobbat på inneförskola?
5. Vad är den största fördelen med inneförskolan? Andra fördelar? 6. Vad finns det för nackdelar?
7. Varför tror du att föräldrar väljer att skola in sina barn på en inneförskola och inte på en uteförskola?
8. Har du sett någon skillnad i den motoriska och/eller den sociala utvecklingen hos barn som går på uteförskola och hos barn som går på inneförskola?
Detta frågade jag Eva på mail i efterhand:
1. Hur ser du på barns förmåga att hitta kompisar inne jämfört med ute?
2. Hur ser sjukfrånvaron ut på förskolan där du jobbar? Ungefär hur ofta blir ett barn så sjukt så att det inte kan gå till förskolan?
Frågor jag ställde till barnen:
1. Var är det roligast att leka- utomhus eller inomhus? Varför då? 2. Vad brukar du leka för lekar utomhus/inomhus?
3. Om barnen svarat att de hellre leker inomhus: Om solen skulle skina och det vore varmt ute, skulle du fortfarande helst leka inomhus då?
4. Om barnen svarat att de hellre leker utomhus: Om det skulle regna, skulle du fortfarande helst leka utomhus då?
5. En pojke fick frågan: Om du fick välja vad som helst som ni kunde ha på gården, vad hade du valt då?
6. En flicka fick frågan: Om du hade kommit till förskolan en dag och gungorna och rutschkanan hade varit borta- vad hade du lekt med då? Samt följdfrågan: Men om ni inte hade fått vara inne, vad hade du lekt med då?
