Malmö Högskola
Lärarutbildningen:
Barn och ungdomsvetenskap
Examensarbete
15 högskolepoäng grundnivå
Arbetet med utåtagerande barn
Pedagogers strategi i arbetet med utåtagerande barn
Working with children who are acting out
Teachers strategies when working with children who are acting out
Jimmy Ferhm
Examen: Lärare och fritidspedagog 210 hp Examinator: Åse Piltz Huvudämne: Barn och ungdomsvetenskap Handledare: Thom Axelsson Examen: 16/12-2014
2
Förord
Mitt intresse för att arbeta med de så kallade stökiga barnen föddes redan innan jag påbörjade min utbildning på Malmö Högskola. Som elevassistent fick jag möjlighet att utveckla strategier och förhållningssätt att hjälpa dessa elever. Efter min icke fullföljda utbildning fick jag anställning på SIS ungdomshem, Råby, vilket var min arbetsplats under 7 år.
Tio års arbete med barn och ungdomar med utåtagerande och andra antisociala beteenden har gett mig en god erfarenhet. Det har också gjort mig både uppgiven, stärkt, fascinerad, utmanad och nyfiken på att öka min kunskap för dessa barn och ungdomar. Jag skulle till och med vilja säga att arbetet med dessa är en av de få saker jag är duktig på och jag skulle kunna berätta om oändligt många tillfällen där kunskap, rutin, utbildningar, förhållningssätt, ilskedämpande strategier och en god relation har kunnat dämpa ilska och ett möjligt utåtagerande beteende. Att skapa ett lugn och en god arbetsmiljö i ett klassrum där det finns ca 25 elever är något jag inte arbetat med och därför vill undersöka i min examensuppsats. Med anledning av detta har jag valt att intervjua fyra lärare för att undersöka vilka deras strategier och verktyg är.
Jag vill rikta ett stort tack till de lärare som tog sig tiden att bli intervjuade samt de ”handledare”/vänner och min fru som stöttat mig under vägens gång. Jag hade verkligen aldrig klarat eller orkat denna uppgift utan er hjälp. Sist men inte minst vill jag berömma och tacka min handledare Thom Axelsson som varit kanon att samarbeta med och ta hjälp utav.
3
Abstracts
Because of my interest and experience within the field of children and teenagers with an antisocial behaviour and who are acting out I wanted to devote my essay to researching these children through the perspective of the teachers. In this essay I, therefore, interviewed 4 teachers with 4-16 years of experience within this occupation. The method I've chosen can be described as qualitative interview with semi-structured questions to enable the teachers to thoroughly describe their answers without diverting from the original question. The questions that form this essay are: What strategies do the teachers possess to enable stability, a safe work environment and enabling knowledge-sharing for the children that are acting out? What kind of tools do the teachers use when they work with children who are acting out? The results were analysed through the theory of socialization, which simplified can be compared with upbringing. This process that affect and construct norms and values is in the long run elevating the understanding of the social systems' functions. Other literature and research are also part of clarifying the discussion. Conclusively the teachers interviews came to tell the story of the frustration and the joy that these children bring, but more so effective strategies to succeed giving the children that are acting out a progressive teaching and a positive experience from school.
4
Innehållsförteckning
1.Inledning...6
1.1.Problemformulering...7
2.Syfte och frågeställning...8
2.1.Bakgrund...8
3.Tidigare forskning ...9
3.1.Hur beskrivs ett utåtagerande barn?...9
3.2.Orsaker till beteendeproblem...10
3.3.Bemötande...11
3.4.Risk- skyddsfaktorer för antisocialt beteende...13
4.Teori...17
4.1.Socialisationsteorin...17
4.2.Primär och sekondär socialisatör...18
5.Metod...19
5.1.Metodval...19 5.2.Metoddiskussion...19 5.3.Urval...20 5.4.Genomförande...20 5.5.Tillförlitlighet...20 5.6.Etiska överväganden...216.Resultat...22
6.1.Vad menar vi med ett fysiskt utåtagerande barn?...22
6.2.Vad har skolan för plan för att hantera ett fysiskt utåtagerande barn?...22
6.3.Har du någon egen strategi?...23
6.4.I vilken miljö brukar dessa barnen vara mest aggressiva eller problemskapande?...24
6.5.Exempel på när lärandet fungerar bättre för dessa barnen?...25
6.6.Hur ser du på dessa barnens prestationer i skolan?...25
5
6.8.När kontaktas socialtjänst och elevhälsoteam?...25
6.9.Hur bemöter föräldrarna informationen då barnets problematik kommer på upp?...26
6.10.Har du upplevt någon skillnad då åtgärdsplan kommit igång?...26
7.Analys...28
7.1.Definitionen och hanterandet av ett fysiskt utåtagerande barn...28
7.2.Fungerande lärandesituationer för de utåtagerande barnen…...30
7.3.Föräldrarnas betydelse...32
8.Diskussion och slutsats...34
8.1.Förslag till fortsatt forskning...37
9.Referenser...38
9.1.Tryckta källor...38
6
1.Inledning
Enligt Läroplan för grundskola, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, (Skolverket 2011) som är skolans styrdokument skall skolan främja alla elevers utveckling och lärande. Skolans uppgift är att låta varje enskilt barn hitta sin väg för att på bästa sätt kunna delta. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten och undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Asmervik, Odgen och Rygvold (1993) menar dock att det, trots att skolan är obligatorisk för alla, är svårt att få resurser för de problemskapande barnen om inte en diagnos har fastställts. Därmed riskerar många av dem att få för lite eller för få insatser för att kunna tillgodogöra sig relevant kunskap. Hjörne och Säljö (2008) skriver att vi arrangerar klasser och smågrupper för de barn med diagnoser som inte passar in i den vanliga skolan, men samtidigt menar de att avskiljning och särskilda undervisningsgrupper kan leda till stigmatisering och dålig självkänsla för barnen vilket i sin tur kan leda till fler fysiskt utagerande situationer. Ingen kommer någonsin att skapa pedagogiska metoder som tar bort barns svårigheter men pedagogerna i skolan behöver ständigt förnyad kunskap för att på bästa sätt kunna stötta dessa elever (Hjörne & Säljö s.56)
Den svenska folkskolan inrättades 1842 då industrialiseringen och urbaniseringen gjorde att varken samhället eller föräldrarna längre kunde lämna barnen utan uppsikt då vuxna skulle arbeta. Den allmänna skolplikten löste det akuta behovet att ta hand om våra barn. Hjörne och Säljö (2008) beskriver att svårigheter uppkom då inte längre bara de normal- och högpresterande barnen gick i skolan men att Grundskolereformen och ”en skola för alla” blev ett sätt att bemöta utmaningen. Numera är det svårt att tänka sig något annat än att utbildningen i Sverige skall vara tillgänglig för alla barn oavsett deras sociala bakgrund och individuella förutsättningar. Harju och Tallberg Broman (2013) skriver att en annan förändring är att föräldrar har fått ett större ansvar av att vara delaktiga i barnets skolgång. För många blir det ett kompliserat pussel att få ihop vardagen då både skola och fritidsverksamheter kräver tid och engagemang. Föräldrars delaktighet beskrivs som viktigt för elevernas demokrati, rättigheter, motivation och utveckling.
Samhället jobbar på många fronter med de utåtagerande och aggressiva barnen och ungdomarna. Vi möter dem inom både fritidsverksamhet, föreningslivet, på institutioner (Statens institutionsstyrelse) och i behandlingshem (HVB-hem). I denna uppsats kommer jag avgränsa arbetet till skolans och klassrummets värld och fokus kommer ligga i att undersöka fyra lärares erfarenhet och kunskaper inom ämnet.
7
1.1 Problemformulering
Eresund & Wrangsjö (2008) beskriver att barns uppväxt består av stök och bråk men att vi i modern tid accepterat detta som en naturlig del utav ett barns utveckling. Men i vissa fall tar bråket och de stökiga situationerna över barnets vardag och det blir ett stort problem för både dem själva och sin omgivning. Olsson och Olsson (2007) menar att barn och ungdomar med dessa svårigheter tycks dessutom öka och detta leder till frågan och kärnan i denna uppsats, nämligen, vad kan en lärare göra för att, trots barnens svårigheter, hitta strategier för en god arbetsmiljö och ett gott lärandeklimat i klassrummet?
8
2.Syfte och frågeställning
Syfte med examinationsarbetet är att studera vilka strategier och verktyg som lärare har för att kunna ge kunskap, stabilitet och en trygg arbetsmiljö till fysiskt utåtagerande barn i skolan. Undersökningen kommer ta del av dessa lärarnas erfarenheter och kunskaper i att kunna upprätthålla lärande, arbetsro, utveckling och goda relationer i klassrummet.
Vilka strategier har lärarna för att bemöta och kunna ge kunskap, stabilitet och en trygg arbetsmiljö för de fysiskt utåtagerande barnen?
Vad har lärarna för verktyg då de arbetar med de utåtagerande barnen?
2.1 Bakgrund
Pedagogerna i skolan spenderar ca 30-40 timmar varje vecka med barnen både i och utanför klassrummet. Normell (2008) beskriver att den naturliga auktoriteten som en lärare har haft ifrågasätts numera av flera olika skäl och istället får pedagoger lära sig att bygga goda relationer och skapa ett förtroende hos barnen. Normell menar dessutom att lärare ej utbildas tillräckligt för att få verktygen som faktiskt finns för detta utan förväntas klara uppgiften då de ställs inför en klass. Barn med utåtagerande eller andra antisociala beteenden kommer alltid kräva mer av pedagogen. Är denna då ovan eller okunnig menar Eresund & Wrangsjö (2008) att man enklare kan komma att känna sig provocerad och arg av barnets beteende. Detta kommer i sin tur förstärka de negativa förväntningarna på barnet vilket leder till en ond cirkel och ohållbar lärandemiljö. De antisociala beteendena kan se mycket olika ut men gemensamt är att barnen oftast beskrivs som missnöjda, ensamma, stressade och otrygga individer. Det finns inget allmänt accepterad definition för barns beteendeproblematik, men under detta examensarbete kommer jag utgå ifrån begreppet utåtagerande barn då jag talar om den lilla del av barn som använder fysiskt våld som uttryck för sin ilska.
9
3.Tidigare forskning
Jag kommer i detta avsnitt studera vad tidigare forskning berättar om utåtagerande barn. Jag har valt fyra övergripande rubriker som kan hjälpa läsaren att få förförståelse för arbetet och kunskapen om utåtagerande barn.
3.1 Hur beskrivs utåtagerande barn?
Som en intressant reflektion på att människan alltid tyckt att barnuppfostran var bättre förr börjar jag med att citera en inskrift på en ca 6000 år gammal egyptisk pyramid:
Världen håller på att utvecklas till det sämre. Det är ett tecken på att jorden håller på att gå under. Barn lyder inte längre sina föräldrar. Världens ände är nära (Nordahl, Sörlie, Manger & Tveit 2007, s. 7)
I boken Att möta beteendeproblem bland barn och ungdomar skriver författarna att beteendeproblem handlar om i vilken utsträckning barnets beteende bryter mot gällande regler, normer och förväntningar i uppväxtmiljön och i samhället samt i vilken utsträckning beteendet avviker från åldersadekvat uppförande på ett sådant sätt att det hindrar barnets eget lärande och utveckling. De ger också en förklaring till varför beteendeproblem förklaras och definieras olika i litteraturen. Pedagogik, psykiatri, psykologi, sociologi och specialpedagogik är olika discipliner som alla ger sin egen definition på problemet. Även om barnets beteende kan observeras så finns det ingen allmänt accepterad definition. Inte heller någon knivskarp skiljelinje mellan normalt och avvikande beteende. 1969 definierade Bower:
Beteendeproblem som bristande förmåga hos barn att etablera sociala relationer, att barnet uppvisar avvikande beteende och känslor i normala situationer, att barnet genomgående uppvisar nedstämdhet, samt tenderar att ha psykosomatiska besvär (Nordahl et al 2007, s. 31).
Senare definierar bland annat Patton, Kaufman och Blackbourn år 1979:
Beteendeproblem måste också förstås som ett normativt och relativt fenomen där det till stor del handlar om vuxnas uppfattningar om och förväntningar på acceptabelt och normalt beteende i olika situationer inom olika åldersgrupper (Nordahl et al 2007, s. 31).
10
De menar också att det oönskade beteendet, impulsivt och aggressivt eller för den delen introvert och depressivt, måste för att kunna klassas som beteendeproblem hålla i sig över en viss tid. En tredje definition som fått störst genomslagskraft i nutiden förspråkar att ett:
Beteendeproblem är ett resultat av ett stört ekosystem. Det innebär att beteendeproblem kan definieras som ett misslyckande att förena individen och miljön (Nordahl et al 2007, s. 31).
Denna definition inriktar sig mer på samspelat mellan barnet och omgivningen. Beteendeproblemet beskrivs då som ett uttryck för bristande jämnvikt mellan krav och förväntningar som ställs på barnet i dess olika utvecklingsfaser (Nordahl et al 2007)
Evenshaug och Hallen (2001) skriver angående antisocialt beteende och våld att det finns två olika typer av aggression. Fientlig aggression är den som primärt har som avsikt att skada eller förstöra. Instrumentell aggression beskrivs användas som en metod att uppnå ett visst mål. En och samma handling av antisocialt beteende kan alltså ses på två olika sätt beroende på omständigheterna.
Det är även viktigt att skilja mellan externaliserat och internaliserat beteende och i detta examensarbete kommer jag endast att beröra externaliserat/utåtagerande beteende. Det utåtagerande beteendet beskrivs som det beteende som syns och uppmärksammas mest i klassrummet. Dessutom är konsekvenserna ofta mer dramatiska för läraren och omgivningen eftersom de provocerar och utmanar vuxenvärlden samt klassrumsstämningen på ett obekvämt vis (Nordahl et al 2007).
Olsson och Olsson (2007) menar att en del barn med koncentrationssvårigheter också tidigt utvecklar ett utåtagerande beteende. De beskriver ett beteende som långsamt eskalerar om inte mönstret mellan barn-föräldrar eller barn-lärare bryts. Författarna beskriver en eskalerande stegring av våldet som kan börja med att barnet spelar ut sina känslor om det inte får som det vill: kan själv eller jag vill blir snart till gråt och skrik om barnet inte får sin vilja igenom. Beteenden som är vanligt trots i treårsåldern kan behållas långt upp i skolåren. De vuxna upplever då barnet som trotsigt och aggressivt om de inte förstår de bakomliggande orsakerna. Samspelet mellan barnet och de vuxna påverkas negativt vilket ofta förstärker det dåliga beteendet. De negativa förväntningarna på barnet blir en självuppfyllande profetia och de vuxna upplever det som lönlöst att kämpa. Barnet ser då fördelar, i sitt utagerande beteende,
11
som att kraven sänks och att det blir enklare att få igenom sin vilja eftersom de vuxna inte orkar att ständigt hamna i konfliktsituationer. Samspelet mellan barnet och de vuxna präglas allt mer av protester och i detta stadiet är det också vanligt med konflikter och slagsmål bland kamraterna. I leken blir barnet dominant och har svårt att ta motgångar och förluster och hen upplevs som oberäknelig hos de andra barnen vilket gör att de så småningom tar avstånd. Det utåtagerande barnet upplever sig då som dålig och kan bli ledsen och besviken över känslan att vara utanför. I denna onda cirkel behöver ofta både skolpersonal, föräldrar och ett elevhälsoteam agera tillsammans för att klara av att bryta barnets negativa mönster och utåtagerande beteende (Olsson & Olsson 2007)
3.2 Orsaker till beteendeproblem?
Kimber (2009a) skriver att emotionellt intelligent innebär att kunna förstå sina egna, men även andras, känslor. Att förstå och resonera kring hur känslor utvecklas och formas i mellanmänskliga relationer är en central del av ett barns emotionella intelligens. Författaren beskriver att barn med beteendestörningar ofta har svårt att se/känna sitt inre händelseförlopp mellan den ilsketriggande händelsen till känslan av ursinne och varför känslan sedan leder till en utåtagerande reaktion. Beroende på omständigheterna kan barnet även ha svårt att känna skuld eller se sin del i en sådan processen eftersom ilskan, den höga pulsen och adrenalinet som tillkommer i denna situation gör att barnet inte minns detaljerna i händelseförloppet. ”Att vara emotionellt intelligent innebär att kunna använda sina känslor så att de bidrar till en ändamålsenlig anpassning till nya situationer” (Kimber 2009a, s.7).
Det har under årens lopp skapats många olika fackuttryck för att beskriva problemelever i skolan – anpassningssvårigheter, beteendestörningar, socio-emotionella störningar, psykosociala svårigheter, psykiska och personliga avvikelser samt samarbetssvårigheter (Asmervik, Ogden & Rygvold 1993, s.42)
Dessutom har det via psykiatrin och psykologin tillkommit diagnostiska begrepp som sociopati, beteendeneuros, jagsvaghet, tidig störning och borderline. Olika yrkesgrupper beskriver problemen med sin terminologi, förståelse och tillvägagångssätt i arbetet med dessa barn. Sociala och emotionella problem kan beskrivas som vanliga problem som rör uppfostran, men i förstärkt form. Sociala och emotionella svårigheter hos barn kan ofta leda till problem i samspelet med sin omgivning och i de relationer som de lyckas skapa (Asmervik, Ogden & Rygvold 1993).
12
Normell (2008) skriver hur skolan förändrats från kunskapsorienterad till att barnen själv ska läras sig ta ställning och att detta kräver andra verktyg. I en tid med snabb förändring och oändliga valmöjligheter behöver barnen forma en grundläggande självkänsla. Lärarens uppgift blir i första hand att hjälpa barnet utveckla emotionella och relationella färdigheter. Nordahl, et al (2007) skriver samtidigt att relationella och emotinella färdigheter är något som ofta innebär svårigheter för barn med beteendeproblem.
Nordahl, et al (2007) skriver att det sociala samspelet mellan barn och vuxna ständigt påverkas av vardagliga processer. När föräldrar t.ex. är uppmuntrande och tydliga om vad barnet förväntas bidra med i hemmet ökar chansen för att barnet skall utveckla ett socialt ansvar. Barnets ökade förmågor gör i sin tur att föräldrarna blir mindre tjatiga och kontrollerande. I motsatts till detta leder ofta tjat och emotionella utbrott hos föräldrarna, då de vill åstadkomma moget och ansvarsfullt beteende, till att barnet vägrar utföra plikter i t.ex. hemmet. Om ljudnivå från föräldrarna ofta är hög samt att negativt känslostyrda tillrättavisningar ofta sker så leder det till att barnen medvetet väntar med att reagera tills den vuxna skriker. På samma sätt kan en auktoritär lärare som leder barnen med hög grad av kontroll och lite känslomässig värme tappa kontrollen i klassrummet. Detta beteende från pedagogen kan även bli bemött med aggressivitet av en elev med utåtagerande beteendeproblem då hen känner sig kränkt och utmanat. Läraren och eleven kan i detta klimat utveckla antipati för varandra vilket ökar risken för att beteendeproblem hos eleven segmenteras eller förvärras.
Barn med emotionella omognad kan ofta förstöra eller påverka klassrums- och lärandesituationer negativt. Har eleven dessutom en svag motivation till skolarbetet, vilket enligt författarna ofta hör ihop, kan lärandesituationen och tryggheten för de andra barnen i klassen också bli ohållbar. För att kunna stärka detta barns sociala och emotionella förmåga behövs oftast en förändringsprocess i alla hennes sociala arenor samtidigt. Detta innebär att föräldrar och andra viktiga vuxna i barnets närhet tillsammans måste påbörja den process som enlig Nordahl et al (2007) kan ge en möjlig beteendeförändring samt emotionell mognad.
3.3 Bemötande
Många lärare, skolkuratorer, skolpsykologer, skolsköterskor, föräldrar och elever pratar i dag om den oro och otrygghet som råder i skolan. Den oron visar sig i form av stökiga klasser och skolor som får dåligt rykte för att det inte är någon ordning där. Oron visar sig också hos barn som har
13
ont i magen eller bråkar, barn som inte vill gå till skolan och barn som faktiskt inte lär sig speciellt mycket fast de inte har specifika inlärningssvårigheter. (Kimber 2009b, s.7)
Kimber (2009b) beskriver vidare att problemen förstärks i en dålig lärandemiljö om ett barn har andra svårigheter, men skriver att hon är övertygad om att de som har en verklig chans att förändra detta till det bättre är lärarna i klassrummen.
Sett utifrån ett modernt utvecklingspsykologiskt perspektiv vet man enligt Wrangsjö (1998) att vuxnas sätt att förhålla sig till sina barn påverkas av barnets sätt att relatera. Det kan vara svårt att hitta förhållningsätt till barn som är svåra att förstå sig på, vilket leder till att de vuxna blir osäkra och otydliga. De vuxnas sätt att förhålla sig till barnen kan av andra då uppfattas som själva problemet till barnets svårigheter. Barn med antisociala beteenden har ofta svårare att hantera otydliga besked. Dessa situationer kan göra barnet förvirrat och istället för att ställa frågor, som de flesta barnen gör för att få reda på den vuxnas tankar, skapas förvirring och uppgivenhet hos barnet (Wrangsjö 1998).
Mänsklig utveckling sker genom interaktion och samspel i dialog med andra människor. Risken finns att de barn som inte själva söker denna interaktion eller som har svårigheter i samspelet med andra inte heller får det vanliga behovet av mänsklig kontakt tillgodosett. För att minska risken för att dessa situationer uppstår behöver vuxna ta ansvar för att sätta ord på svårhanterliga affekter och känslor. Detta för att hjälpa barnet skapa mening och sammanhang i de situationer som är förvirrande, så att barnet på så vis kan få hjälp med att knäcka sociala koder som behövs för att klara av olika slags situationer (Wrangsjö, 1998).
Eresund och Wrangsjö (2008) menar att det mest effektiva sättet att återuppta ordning i situationen när det uppstått oönskat beteende är att försöka möta barnet där det är. De beskriver också att graden av tillit barnet har till den vuxna har avgörande betydelse för hur den vuxnas bemötande, av barnets beteende, tas emot av barnet. Vidare menar Eresund och Wrangsjö att man behöver bilda sig en uppfattning om hur de viktigaste händelsekedjorna och utlösande faktorerna ser ut i konflikten utifrån den kontext barnet befinner sig i. Med hjälp av denna förståelse kan vi minska kraven samt ha överseende med vissa beteende då situationer av denna art uppstår. Om man lättar på kraven och har överseende med vissa beteende minskar stressen på barnet och frustrationen kan bli mer hanterbar. Ett bra bemötande och ett fungerande samspel mellan vuxna och barn kan förebygga konfliktsituationer och ge barnet bättre förutsättningar för att kunna utveckla kompetenser.
14
I likhet med ovanstående menar Olsson och Olsson (2007) att det som vuxen är lätt att känna sig osäker i bemötandet av barn med antisociala svårigheter. Det är då viktigt att den vuxna tar ansvar för att förstå att barnets reaktionssätt inte har sin grund i att hen är lat eller provokativ. De vuxna som lyckas sätta sig över dessa uppfattningar och istället bemöta barnet med förståelse kan ha en viktig funktion för barnets möjlighet att utvecklas i positiv riktning.
Det är i alla lägen under skoldagen viktigt att uppmärksamma och se varje barns starka sidor, samt att berömma och förstärka dessa. Genom att göra detta växer barnets självkänsla. Det är viktigt för varje enskilt barn att få känna att man lyckas och att få vara nöjd med sig själv. Ett barn som känner sig tryggt och som har förtroende för pedagogen är inte lika sårbart och det blir därför också lättare att sätta gränser samt att ställa krav utan att barnet känner sig kränkt (Eersund & Wrangsjö, 2008).
3.4 Risk- och skyddsfaktorer för antisocialt beteende
När vi försöker förstå barn som agerar aggressivt och destruktivt behöver vi tillgång till kunskap om hur känslomässig, social och kognitiv utveckling vanligen sker samt om hur och varför denna utveckling ibland hakar upp sig och leder till beteendestörningar (Eresund & Wrangsjö 2008, s.91).
Eresund & Wrangsjö menar att utåtagerande beteendeproblem utvecklas i komplexa samspel mellan risk-, sårbarhets- och skyddsfaktorer men att olika barn reagerar mycket olika på t.ex. traumatiska separationer, övergrepp eller psykiskt ostabila föräldrar. Det är därför svårt att fastställa hur mycket enskilda riskfaktorer betyder för den negativa utvecklingen.
Riskfaktorer är de omständigheter som riskerar att utveckla negativa beteenden såsom t.ex. utåtagerande beteende. Nordahl et al (2007) skriver att de riskfaktorer som är knutna till individen sannolikt är biologiskt betingade och att ju tidigare uppkomst av beteendeproblem vi ser, som blir ihållande, desto större är risken att antisocialt beteende såsom kriminallitet och missbruk håller i sig in i vuxen ålder. Temperament är en biologisk betingande faktor och sannolikheten för att ett litet barn med lugnt temperament ska utveckla beteendeproblem är liten jämfört med barnen med besvärligt och hetsigt temperament. Nordahl et al (2007) skriver också att många studier (bl.a. White, Mottiff, Earls, Robins & Silva 1990) visar att barn med besvärligt temperament, låg IQ och familjeproblem lättare utvecklar antisocialt beteende än barn med balanserat temperament, hög IQ och familjeproblem. Detta kan enligt Wrangsjö (1998) visa sig då två syskon växer upp i samma dysfunktionella familj och sedan påvisar helt olika beteenden i skolan samt senare i livet. Nordahl et al (2007) beskriver en
15
studie som visar att 30-50% av barnen som tidigt uppvisar antisocialt beteende, senare i ungdomen och även i vuxen ålder, har utvecklat ett beteendemönster som präglas av våldsamhet, kriminalitet och drogmissbruk samt har större svårigheter med att skaffa utbildning och jobb. Eresund och Wrangsjö (2008) beskriver: häftigt temperament, skador eller trauman under graviditet eller förlossning, neuropsykologisk funktionsstörning, tidig motorisk utveckling, sen språkutveckling samt otrygg anknytning till föräldrarna, som sårbarhetsfaktorer till att utveckla antisocialt beteende. Detta tillsammans med riskfaktorer från uppväxten såsom: hög konfliktnivå och stress i familjen, låg socioekonomisk status, psykisk ohälsa hos föräldrar, kriminalitet och missbruk hos föräldrar, hård och inkonsekvent uppfostran, övergrepp och misshandel samt brister i boendemiljö, kan leda till utåtagerande beteendestörningar. Kimber (2009a) beskriver i sin bok även tre andra områden som riskfaktorer. Kamratkretsar under grundskolan som exempelvis ofta hamnar i slagsmål med andra, skolkar från skolan eller som har tillgänglighet till droger. Skoltrötthet med låg trivsel, kunskapsbrist, oordning, brist på struktur eller mobbning, beskrivs som en riskfaktor.
Samhällsproblem där t.ex. fattigdomen är hög, kriminalitet är vanlig, icke strukturerade
fritidsaktiviteter eller där bostadsområdet präglas av segregation och arbetslöshet är en ytterligare riskfaktor till antisocialt beteende.
Skyddsfaktorer är de omständigheter som minskar risken att utveckla ett negativt eller antisocialt beteende. Kimber (2009a) skriver att skyddsfaktorer kan neutralisera eller reducera riskfaktorernas inflytande. Social kompetens, hög intelligens, en känsla av sammanhang och god emotionell stabilitet är individuella faktorer som är skyddande. En stödjande familj där förväntningarna på barnet är tydliga samt en god relation mellan barn och föräldrar där ett inbjudande klimat för att få insyn i varandras liv och vardag är naturliga. Detta tillsammans med kärleksfull och tydlig uppfostran är en familjerelaterad skyddsfaktor. Skyddande faktorer i skolan och på fritiden kan vara att man har god trivsel i skolan på grund av ordning och reda, ett gott socialt och emotionellt klimat, en tydlig skolledning och skickliga pedagoger, goda och stabila relationer till klasskamraterna samt en meningsfull fritidsaktivitet med exempelvis både träning och goda relationer i klubb eller förening. Frelin (2012) beskriver även en god relation mellan läraren och eleven som en skyddande faktor. Att barnet har hittat ett förtroende som läraren och barnet tillsammans byggt upp innebär att relationen stundtals kan försämras utan att förstöras då läraren t.ex. behöver tillrättavisa ett beteende eller samtala om något som är jobbigt för barnet. Nordahl et al (2007) skriver dock att det är viktiga att poängtera att skyddsfaktorer inte är någon garanti för att de barn som påverkas av dem inte
16
kommer uppvisa beteendeproblem men att de minskar sannolikheten för att utveckla antisocialt beteende. I en studie av Vitaro, Brendgen och Tremblay undersöktes samspelat mellan barn, föräldrar och kamrater då barnet var 10 år. Det visade sig att om barnets bästa vän uppvisade antisocialt beteende i tioårsåldern så ökade detta risken för framtida kriminalitet hos barnet också. Men att detta inte skedde i alls samma utsträckning om barnet hade en stark anknytning till sina föräldrar och forskarna kunde med detta bl.a. dra slutsatsen att en varm och god relation till sina föräldrar minskar negativ påverkan från kamrater (Nordahl et al 2007). Författarna skriver att liknande studier har gjorts på barn som t.ex. utsatts för misshandel, vuxit upp med psykotiska, kriminella eller missbrukande föräldrar osv. men som trots detta har blivit välfungerande. Man har då sett att ett gemensamt drag hos dessa barn är att de ändå fått en tillräckligt god omsorg för att ha kunnat utveckla en känsla av tillit. I många av fallen visade det sig att barnen fått denna omsorg från den så kallade utvidgade familjen som kan bestå av mor- och farföräldrar, fastrar, mostrar, äldre syskon osv. Nordahl et al (2007) menar att föräldrar och familj har störst betydelse men att även skolpersonal eller andra vuxna relationer kan få rollen av att vara en skyddande faktor för barnens utvecklande av antisocialt beteende.
17
4.Teori
I min uppsats har jag studerat fyra lärares erfarenheter och strategier för att hantera och hjälpa barn med utåtagerande beteende i skolmiljön och i min analysdel kommer jag försöka tolka dessa erfarenheter och strategier genom socialisationsteorin. Skolan består av flera olika medvetna, omedvetna och påverkande vuxna människor, men viktigast att beskriva i studien är lärarnas roll som sekondärsocialisatörer eftersom det är just den funktionen mina respondenter i sin yrkesroll har för barnen i sin klass.
4.1 Socialisationsteorin
Ämnet sociologi uppstod ur den förändring av samhället som skedde under främst 1800-talet då den industriella samhällsordningen tog över det tidigare bondesamhället. Idag utgör sociologin, enligt sociologerna, en viktig faktor i dagens intellektuella kultur och ämnet har en central plats i samhällsvetenskapen (Giddens 1998). Ett begrepp som ofta används inom sociologin är socialisation, vilket enligt Brante, Andersen och Korsnes (1998) förenklat kan jämnföras med hur föräldrar och samhället utanför familjen uppfostrar ett barn. Detta är en process som påverkar och skapar normer och värden och som i förlängningen ökar barnets förståelse för det sociala systemet vi lever i. Vi förväntas agera på ett visst sätt för att vår kultur, tradition och uppväxt lärt oss just detta. Socialisation kan ses som en process som ständigt och omedvetet finns närvarande i barnet lärande angående normer och regler som finns inom vår kultur (Brante, Andersen & Korsnes 1998). Att integrera den nya generationen in i samhället är, enligt teorin, ett måste för att upprätthålla den balans som bevarar och återskapar våra normer, regler, värden och strukturer (Giddens 1998).
Brante, Andersen och Korsnes (1998) skriver att individer socialiseras ständigt under sin utveckling och de lär sig därmed att handla inom den sociala kontexten de befinner sig inom. Anthony Giddens (1998) menar att socialisationsprocessen inte är någon kulturell programmering där barn passivt uppslukas av den process de befinner sig i. Barnet är istället redan från början en aktiv varelse med behov och krav som påverkar beteendet hos den som tar hand om barnet. Då barnet utför en handling får den en reaktion från sin omedelbara omgivning och utifrån denna reaktion lär barnet sig långsamt orientera sig i vilka olika agerande som ger olika reaktioner. Genom att barnet utför dessa handlingar, som ger specifika reaktioner, blir hen också i sig en aktiv del i den process som utvecklar en jaguppfattning samt en förmåga till självständigt tänkande och handlande (Giddens 1998).
18
4.2 Primär och sekondär socialisatör
Brante, Andersen och Korsnes (1998) beskriver socialisatörer som de personer som under ett barns uppväxt överför ett socialt och kulturellt samanhang, även kallat agenter. Dessa brukar delas upp i primärsocialisatörer och sekondärsocialisatörer. Familjen eller de som är närmst barnet under uppväxten är primärsocialisatörer och de har i regel en klar medvetenhet om hur de vill att barnet skall uppfostras. Primära socialisatörer är också de som påverkar barnet mest under den tidiga delen av uppväxten. Sekondärsocialisatörer kan vara släktingar, vänner, lärare, annan skolpersonal, idrottsledare osv, och blir ofta viktigare ju äldre barnet blir. Även media som tv och internet kan fylla denna funktion som sekondärsocialisatör i dagens samhälle. Dessa står för en större spridning av värden och normer men har ändå en viktig roll i barnets utveckling av förståelsen för det sociala sammanhang den befinner sig i (Brante, Andersen & Korsnes 1998).
19
5. Metod
Mitt syfte är att undersöka vilka strategier och verktyg som lärare har för att kunna ge kunskap, stabilitet och trygg arbetsmiljö till fysiskt utåtagerande barn i skolan. Jag har därför valt att göra en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer av verksamma, erfarna lärare som arbetar med barn mellan 9-12 år.
5.1 Metodval
En kvalitativ intervju är ett sätt för respondenterna att få utrymme för att beskriva sin bild av verkligheten. Patel och Davidsson (2007) skriver att en kvalitativ intervju är ett sätt att upptäcka och identifiera egenskaper och kunskaper hos någon. Jag har därför valt att använda mig av en kvalitativ intervju med semistrukturerade frågor. Detta innebär att jag använt fasta frågeställningar som kommit i samma ordning till alla de intervjuade lärarna men att jag ställt korta följdfrågor såsom; ”kan du utveckla” Hur menar du” osv. Jag har valt att enbart ibland ställa just dessa korta följdfrågor för att inte omedvetet styra in respondenterna på en viss väg. Detta innebär enligt Patel och Davidson att jag har använt en medelhög grad av standardisering för att jag senare vill kunna jämföra respondenternas svar.
5.2 Metoddiskussion
Intervjuformen har jag valt eftersom jag ville ha ett djupgående, informationssamlande samtal genom öppna frågor, om lärarnas strategier, verktyg, kunskaper och erfarenheter i ämnet. En enkätstudie vore olämpligt för att uppnå detta, men även ett för ostrukturerat samtal skulle med all säkerhet leda diskussionen för långt ifrån huvudämnet.
Johansson och Svedner (2006) menar att den kvalitativa intervjuformen är rätt om man vill ha så uttömmande svar som möjligt. Patal och Davidson (2007) skriver att en ostrukturerad intervju ger maximalt utrymme för intervjupersonen att svara inom. Jag anser att ett sådant stort utrymme inte gynnar uppsatsen eftersom man lätt kan sväva långt ifrån grundfrågeställningen och Johanson och Svedner (2006) beskriver det då som ett osystematiskt samtal. Jag har därför valt den semistrukturerade intervjuer som gör att jag kan styra utan att vinkla, vilket enligt Patel och Davidson (2007) egentligen är mycket svårt om man inte är en van intervjuare.
20
En nackdel och ett eventuellt problem med denna typ av intervjuer kan vara just att intervjuaren, utan att själv märka det, uttrycker sina förväntningar och värderingar och därmed påverkar den intervjuades svar (Johansson & Svedner 2006). De skriver även att om man slarvar genom att ha för stängda frågor eller inte vara lyhörd under intervjun så kan den så kallade kvalitativa intervjun bli en muntligt genomförd enkät.
5.3 Urval
Jag har tagit kontakt med fem lärare, via min facebook, som jag tidigare studerat med, arbetat med eller spelat musik med. Efter att i ett mejl ha förklarat syftet med undersökningen samt upplyst dem om att de konfidentiellt kommer prata utifrån sitt perspektiv som lärare, var det fyra av dem som till slut ställde upp på att träffas för en semistrukturerad intervju. En av de tillfrågade lärarna var intresserad av studien samt av att hjälpa mig, men tappade intresset då närmare planering om datum då vi skulle träffas för intervjutillfället pågick.
Alla de intervjuade lärarna arbetar i olika grundskolor i Malmö-Lundregionen och har gjort det i 4-16 år och är därför en bra och relevant grupp av respondenter. Jag har givit respondenterna namnen Emily, Jenny, Pernilla och Alexander.
5.4 Genomförande
Intervjuerna har skett på kvällstid hemma hos respondenterna i boendets tystaste rum. Jag ansåg att jag ville vara till så lite besvär som möjligt för mina intervjuobjekt. För att spara på både deras tid och ekonomi valde jag att köra hem till respondenterna då tiden passade. Patal och Davidson (2003) skriver att det är upp till varje forskare att hitta sin egna väg för att uppnå önskat resultat. Jag har spelat in materialet med en inspelningsbar mikrofon. Detta var viktigt för att tempot i intervjun skulle kunna vara kreativt och behagligt, vilket det inte hade varit om jag behövt skriva ner svaren under tiden samtalet pågick. Johansson och Svedner beskriver att tonfall, pauseringar och avbrutna meningar är viktigt för att förstå sammanhanget och meningen. Därför bör man spela in dessa intervjuer för att sedan skriva ut dem helt, eller i vissa delar ordagrant. ”I och med att verkligheten är lagrad kan vi också ta den i repris så många gånger vi behöver för att försäkra oss om att vi har uppfattat allt korrekt” (Patal och Davidson s.101).
21
Tillförlitlighet eller reliabilitet berättar om slumpen har spelat någon roll i den intervjuades svar. Kan jag upprepa intervjun och få samma resultat? ”När vi har ett instrument som är reliabelt så har vi minskat felvärdet och närmat oss individens sanna värde” (Patel och Davidson 2007: s. 101). I statistikböcker finns det, enligt författaren, instrument som mäter tillförlitligheten i intervjumaterialet genom poängsättning. Dessa mått är uttryck för samband och det ända sättet man säkert kan få sann tillförlitlighet. Vid strukturerade intervjuer eller observationer är tillförlitligheten kopplad till intervjuarens förmåga. Förutsättningarna för god reliabilitet ökar därmed med träning (Patel & Davidson 2007).
5.6 Etiska överväganden
I Vetenskapsrådets forskningsetiska principer lyfter man fram att forskning är nödvändig och viktig för samhällets utveckling, men att den inte ska bedrivas utan att fyra specifika huvudkrav först skall beaktas. Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet är nyckelord som skall respekteras då seriös forskning bedrivs (Vetenskapsrådet 2002). Respondenterna har informerats om dessa innan våra intervjusamtal ägde rum just eftersom dessa ska fungera som ett skydd för individerna som forskningen berör. De intervjuade är i enlighet med informationskravet informerade om syftet med forskningen, samtyckeskravet informerade om att de själva har rätt att bestämma över sin medverkan, konfidentialitetskravet informerade om att största möjliga konfidentialitet gäller och att personuppgifter skall förvaras så att obehöriga ej kan ta del av dem samt i enlighet med nyttjandekravet att de insamlade uppgifterna om enskilda personer endast kommer användas för forskningsändamålet.
Att tillägga är också att både lärarnas och en elevs namn, som kom upp i en intervju, är fingerade för att i lärarnas fall hålla dem konfidentiella och i elevens fall vara anonym. Patel och Davidsson (2007) beskriver att skillnaden mellan konfidentiell och anonym är att vi omöjligt kan spåra en persons identitet vid anonymitet, men i och med att intervjuaren vet lärarnas riktiga identitet kan hen bara utlova att denna intervjun blir konfidentiell med avkodade namn. Patel och Davidsson menar även att man motiverar de tillfrågade genom att upplysa dem om att deras kompetens är viktig för uppgiften och att detta kan bli skäl nog att ställa upp eftersom de annars inte vinner något på att ta sig tiden att bli intervjuade.
22
6. Resultat
I detta avsnitt följer en sammanställning utav lärarnas svar på de 10 intervjufrågorna.
6.1 Vad menar vi med ett fysiskt utåtagerande barn?
Emily menar att ett fysiskt utåtagerande barn är en benämning på ett barn som inte har förmågan att kontrollera sina känslor och reaktioner utan handlar utefter en impuls och inte hinner tänka på konsekvensen av det. Pernilla och Alexander svarar ungefär detsamma men lägger till att det skall vara ett återkommande problem och att handlingen blir besvärlig för omgivningen och barnet själv. Alexander lägger även till att barnen också kan vara utåtagerande mot de vuxna i skolan vilket då kan göra det svårare att tillrättavisa och bygga upp den relation och förtroende som behövs för att ha möjlighet att förbättra situationen. Jenny går in mer i detalj och säger att det handlar om barn som fysiskt skadar sig själv eller andra i sin omgivning genom att t.ex. bitas, slåss, knuffas eller banka sitt huvud i väggen och att detta händer då de inte klarar av en given situation som uppstår.
6.2 Vad har skolan för plan för att hantera ett fysiskt utåtagerande
barn?
På frågan om hur skolan hanterar de fysiskt utåtagerande barnen så berättar Emily att om hon som klasslärare uppmärksammar ett beteende hon är orolig för ska hon göra en anmälan. Denna görs till elevhälsoteamet där kurator, specialpedagog och rektor ingår. Pernilla menar dock att man så länge det är möjligt försöker lösa problemet kring den berörda eleven inom personalen som har hand om klassen.
I klassrummet tänker man på lite olika saker som till exempel vart man placerar eleven och vem som ska sitta bredvid. Och en tydlig struktur på alla momenten under dagen brukar vara bra för dessa elever. Sen gäller det såklart att hela tiden ha kontakt med barnets föräldrar för att tillsammans jobba med problemet (Pernilla 2014-09-18).
Sedan berättar Pernilla att om detta inte hjälper så har de ett liknande team som Emily pratar om, som ordnar möten för att diskutera vilken hjälp som finns att tillgå i kommunen. I likhet med Pernilla så pratar Jenny också först om det som man själv kan göra i klassrummet som t.ex. bänkplacering, uppdelning i halvklasser eller att få jobba i tystare grupprum. Jenny nämner även att man kan underlätta genom att barnet t.ex. få pauser i sitt skolarbete eller
23
alltid får stå bland de första i matkön, eftersom detta annars är sådant som snabbt kan trigga igång en situation. Som sista utväg nämner Jenny också ett specialteam och i vissa fall även BUP (barn- och ungdomspsykiatrin). Alexander pratar också om liknande åtgärder som kan åstadkommas i klassrummet, men vad som skiljer hans svar från de andra är att han får det att låta lättare att ta till åtgärder som t.ex. elevassistent och att få vissa undervisningstimmar hos speciallärare.
Skulle inte det heller fungera har vi ett team bestående av en elevassistent, en socialpedagog och en fritidspedagog som arbetar mot de barnen som har störst behov. Man kan då punktmarkera den situation där problemen oftast uppstår (Alexander 2014-09-23).
6.3 Har du någon egen strategi för att bemöta och kunna ge kunskap,
stabilitet och trygg arbetsmiljö för dessa fysiskt utåtagerande barnen?
På frågan om lärarnas egna strategier berättar både Emily och Jenny om en utbildning de gått som heter ”KOMET” som i korthet går ut på att ge positiv förstärkning med t.ex. ett ”stjärnsystem” eller med hjälp av andra snabba belöningar.
Jag arbetar också med mycket tydlig struktur och rutiner för att hjälpa barnet att vara förberedd på vad som sker under dagen (Jenny 2014-09-09).
Emily berättar också om hur viktig leken är för att lära barnet det sociala samspelet.
Jag anser att dessa barn oftast inte har förmågan att verbalt uttrycka sina känslor och upplevelser vilket såklart påverkar det sociala samspelet (Emily 2014-09-06).
Hon menar att genom att aktivt delta i barnets lek, kan hon visa hur man socialiserar med de andra och att detta på sikt få barnet att känna sig förstått och därmed slippa ta till det fysiskt utåtagerande.
Jag försöker föregå barnet och ta rollen som lekledare utan att barnet ska känna sig utpekat (Emily 2014-09-06).
Både Jenny och Pernilla pratar här om att ge barnet förutsättningar för att lyckas genom att t.ex. ge lektionsplaneringar långt i förväg, ha tillgång till hörselkåpor, mp3, I-pad och dator samt vara lyhörd på elevens önskemål.
Trygghet och förtroende är a och o för att senare kunna förklara vad som är rätt och fel i olika situationer. (Pernilla 2014-09-18).
24
Alexander pratar också om förutsättningar för att barnet ska lyckas samt att se barnets behov. Detta för att undvika det som dessa barn ofta är vana vid i skolsituationer, nämligen misslyckanden.
6.4 I vilken miljön brukar dessa barnen vara mest aggressiva eller
problemskapande?
Här är alla 4 lärare överens om att de miljöer och situationer som är mest problemskapande för de utåtagerande barnen är de minst strukturerade situationerna. Raster, omklädningsrum och matköer är det som 3 av 4 som nämner som störst riskområden för dessa barn. I klassrummet upplever man att man kan dämpa ilska och misslyckanden genom att hålla god struktur, men i de andra nämnda situationerna är det ofta leken och kaoset som tar över. Emily nämner även idrotts- och musiklektionerna som risker till misslyckanden för dessa elever.
Jag tror det har att göra med att väldigt många barn lämnar lugnet i klassrummet och just transporten mellan klassrummet och till exempel idrottshallen är en riskzon för många av eleverna i min klass. Sen har det kanske också att göra med att jag oftast inte befinner mig på dessa lektioner vilket antagligen tar bort en del av tryggheten (Emily 2014-09-06).
Alexander vänder dock också på det och berättar att han varit med om en elev som hade uppmärksamhetsstörning och därför precis tvärtemot hade svårt att ta till sig undervisningen, men som väldigt sällan misslyckades på rasterna där han var duktig på att sysselsätta sig.
6.5 Kan du ge exempel på när lärandet fungerar bättre för dess
barnen?
På frågan om när lärandet fungerar bäst beskriver både Jenny, Pernilla och Emily att struktur och relation är det som skapar bäst förutsättningar och ett inre lugn för de utåtagerande barnen.
Jag tydliggör alltid för barnen att jag tycker väldigt mycket om dem men att jag kan bli besviken och arg på saker som de gör (Emily 2014-09-06).
Hon förklarar att när de sen förstår skillnaden vågar barnen berätta saker de gjort eller känner som kan innebära skam för dem. Vidare menar hon att de utåtagerande i ännu högre utsträckning behöver bekräftelse och uppmuntran för att lyckas hålla fokus på sin uppgift.
25
Om det så bara är en minut på hela dagen som har gått bra så ska dom få höra om den minuten(Emily 2014-09-06)
Alexander nämner precis som övriga strukturen och möjligheterna men lägger till mer konkret att dessa elever behöver korta uppgifter med givna svar och som inte ger möjlighet till diskussion och eget tyckande.
6.6 Hur ser du på dessa barns prestationer i skolan?
Alla lärare är här överens om att de utåtagerande presterar på samma kunskapsnivå som övriga i klassen då rätt möjligheter ges. Pernilla och Jenny menar dock att de mycket oftare misslyckas och att prestationerna är ojämna. Både Emily och Alexander berättar att de varit med om både de som konstant ligger över kunskapssnittet och som inom många ämnen är riktigt intelligenta, men Alexander lägger till att det oftare är tvärtom med just dessa barnen.
6.7.Hur upplever du att dessa barnen klarar det sociala samspelet?
I denna fråga är alla fyra lärare överens om att de mycket ofta har problem med det sociala samspelet och att omgivningen så småningom märker detta. De andra barnen blir rädda, osäkra och ser det avvikande beteendet, vilket gör att de utåtagerande ibland stängs ute från leken. Detta kan då leda till att deras destruktiva beteende förstärks.
Till exempel klänger de gärna på barnen eller har yviga gester som uppfattas som jobbiga. De har ofta också svårt att förstå gränser gentemot de andra barnen (Pernilla 2014-09-18).
Jenny nämner att hon upplevt att några av dem haft svårt och visa empati, men att det finns program i skolan som går ut på att träna just detta samt att förstå det sociala samspelet.
Det är svårt att förstå vad andra menar och att se det andra ser då man är arg (Jenny 2014-09-09).
Övriga barn i klassen lär sig efter hand att det inte är roligt att leka med honom eftersom det ofta leder till högljutt tjafs och våld vilket till slut såklart gör att dessa barn blir ensamma (Alexander 2014-09-23)
6.8 När kontaktas socialtjänst elevhälsoteam och annat?
Pernilla och Jenny berättar att socialtjänst och elevhälsoteam kontaktas då allt annat i klassrummet har provats utan något positivt resultat. Jenny menar att man tar kontakt med dessa instanser då man misstänker och vill utreda en eventuell diagnos. Dock nämner de att
26
det inte alltid blir så att processen gås igenom eftersom det kräver resurser som kostar mycket. Alexander och Emily berättar att en styrka på deras skola är att de har en kurator som ofta träffar barnen och som är lätt att koppla in då det finns problem kring ett barn. Emily lägger till att socialtjänst enbart kontaktas då ett barn far illa.
6.9 Hur bemöter föräldrarna informationen då barnets problematik
kommer upp från er sida?
Emily berättar att många föräldrar agerar känslomässigt och går i försvar då informationen om barnets problematik kommer på tal. Därför har hon lärt sig att ha detaljer dokumenterade om händelser som inträffat för att lättare bemöta föräldrarnas försvarsinställda motfrågor. Nästa sak är att vara tydlig med att det är skolpersonal och föräldrar som tillsammans måste hjälpa barnet att inte misslyckas lika ofta och att samarbetet därför är mycket viktigt.
Det enda som verkar vara okej att ha problem med är läs- och skrivsvårigheter. Det verkar som att man svartmålar barnen som har till exempel aggressionsproblem som om att det inte går att jobba på och förbättra med träning (Emily 2014-09-06)
Tyvärr så upplever jag ibland att det är föräldrarna som är en del av problematiken, eftersom situationen och klimatet i hemmet speglar det som sedan blir ett problem i barnets agerande på skolan (Pernilla 2014-09-18)
Äpplet faller oftast inte långt ifrån trädet (Alexander 2014-09-23)
Emily är den läraren som har starkast åsikt i frågan och de andra lärarna kan berätta mer nyanserat att föräldrarnas reaktioner ofta är mycket olika. Det finns absolut föräldrar som reagerar med försvar, men många blir också tacksamma över att man vill lägga tid och kraft på att hjälpa deras barn. Jenny beskriver att hon varit med om båda delar men att resan blir så mycket lättare då föräldrarna är med i processen. Alex berättar även att föräldrarna, först då lärarna tar upp problemet, vågar berätta vad de ser i hemmet och att detta blir en lättnad för dem
Jag tror det känns skönt för dessa föräldrarna eftersom man nu är fler som både ser problemet och vill ta tag i svårigheterna (Alexander 2014-09-23)
27
Alla lärarna berättar här att de har kunnat se förbättringar då ett lyckat åtgärdsprogram satts igång. Alexander berättar att de alltid utvärderar åtgärdsplanerna för att se om det har blivit någon beteendeskillnad och om de kan göra något annorlunda.
Jag har absolut sett skillnader i beteende oavsett om det handlar om två samtal i veckan med vår specialpedagog eller om det handlar om att eleven har en elevassistent vid sig hela dagarna. Tanken är ju att barnet ska få en chans att lära sig samma sak som alla andra och då spelar det ju ingen roll hur mycket energi och tid som man behöver lägga ner. Bara det blir bra till slut så (Alexander 2014-09-23)
Klart att jag har sett förändringar hos barnen, men tyvärr så är det så att samtal med lärare och specialpedagoger inte alltid fungerar utan någon måste va med hela skoldagen för att riktig förändring ska ske i längden (Pernilla 2014-09-18)
Emily berättar om ett fall där de kom igång med att ha eget schema med belöningar, positiva förstärkningar och pauser mellan övningarna. En specialpedagog hjälpte barnet att hitta nya vägar med den sociala biten och hon tillsammans med en fritidspedagog hjälpte pojken att inte misslyckas med leken på rasterna. Även föräldrarna gjorde ett förstärkningssystem i hemmet och berättar att de snabbt märkte skillnad i beteendet och relationen till sitt barn.
Efter att jag sluta på denna skolan har jag träffat på mamman på stan som krama om mig och berätta att hon var jättetacksam över allt vi hade gjort och att det fortfarande gick bra för Linus. Och jag måste erkänna att det kändes riktigt jäkla bra att ha kunnat vara delaktig i något som blev så bra (Emily 2014-09-06)
28
7.Analys
Utifrån de 10 intervjufrågor jag givit respondenterna kommer jag nu sammanställa svaren till tre analysrubriker som berör som viktigaste delarna av intervjuerna. Respondenternas svar kommer tolkas med hjälp av socialisationsteorin samt den tidigare forskning jag tagit stöd av i examinationsarbetet.
7.1 Definitionen och hanterandet av ett fysiskt utåtagerande barn
Respondenterna menar att ett fysiskt utåtagerande barn är en benämning på ett barn som inte har förmågan att kontrollera sina känslor och reaktioner utan handlar utefter en impuls och inte hinner tänka på konsekvensen av det. Kimber (2009a) skriver att barns olika emotionella intelligens gör att vissa har svårare att använda sina känslor för att bidra till ändamålsenlig anpassning av situationen de befinner sig i.
Brante, Andersen och Korsnes (1998) menar att sekondärsocialisatörer, vilket i detta fallet är läraren i skolan, är en viktig del i barnets uppväxt och uppfostran. Vad de visar och gör ser barnen och kan göra om till sitt eget då de får en önskad reaktion på sitt sätt att agera. Alexander pratar om att det utåtagerande beteendet även kan riktas mot de vuxna på skolan. Evenshaug & Hallen (2001) skriver att ungdomar i sin frigörelseprocess mot vuxna kan hamna i dessa utåtagerande besvär, men att det är en högst ovanlig process. Eresund och Wrangsjö (2008) beskriver att barn med beteendeproblem ofta visar brister i att hantera övergångar mellan olika sammanhang. Om känslan av ilska redan finns i kroppen och barnet blir pressat av en pedagog kan frustrationen leda till fysiska utbrott eftersom känslan är starkare än förnuftet. ”Känner man sig kränkt uppnås en balans genom att kränka den andre och självkänslan återupprättas” (Eresund & Wrangsjö 2008, s.52).
Kimber (2009a) skriver att riskfaktorer på skolnivå, som kan orsaka bekymmer hos barnen, kan vara otrivsel, låg kunskapsnivå, brist på struktur och låga förväntningar på elevernas presterande. Olsson och Olsson (2007) beskriver i sin aggressionseskalerande stege (se sidan 8-9 under rubriken Tidigare forskning) att om man som lärare ska kunna bryta trenden med att hamna i konfliktsituationer, så måste man i förväg planera olika handlingsalternativ för att eleven i trygghet ska kunna bemötes i sina olika sinnesstämningar. I ett arbetslag, med sekondärsocialisatörer på flera olika nivåer, kan man skapa gemensamma förhållningssätt och strategier för att ständigt ha en handlingsplan för de olika situationer man kommer hamna i.
29
När barnet litar på att du är en trygghet och ni tillsammans i arbetslaget får tilltro till förmågan att styra situationer, blir arbetslaget också ofta mer lyhört och empatiskt. ”Det viktigaste i konfliktsituationen är inte att få sista ordet utan att hitta samförståndslösningar där ingen förlorar i prestige”(Olsson & Olson 2007, s.43).
Mycket av tryggheten i tillvaron hänger samman med känslan av tillhörighet. Människan är en social varelse som behöver andras närhet för att känna sig trygg och utan känslomässiga band blir vi ofta sårbara både fysiskt och psykiskt. I skolan kan det yttra sig i oro, koncentrationssvårigheter, extrovert och introvert våld samt försämrad motivation till skolarbete. Att förstå och arbeta för det relationella värdet med hjälp av samtal och självreflektion är en viktig del för lärare som vill främja emotionell och social utveckling hos barnen (Normell 2008).
Trygghet och förtroende är a och o för att senare kunna förklara vad som är rätt och fel i olika situationer (Pernilla 2014-09-18).
Jag tydliggör alltid för barnen att jag tycker väldigt mycket om dem men att jag kan bli besviken och arg på saker som de gör (Emily 2014-09-06).
Nordahl et al (2007) skriver att vi alla interagerar med och agerar i förhållande till vår omgivning och att vi i denna interaktion väljer våra handlingar inom vissa möjliga ramar som vi socialiserats och uppfostrats in i. Även de utåtagerande barnen är agerande och viljestyrda individer med en önskan att skapa mening och ordning i sammanhanget. Såhär agerar vi för att det finns ett universellt behov av bli sedda, omtyckta och få beröm. Alexander beskriver just det viktiga i att barnen inte ska göra det de är vana vid, nämligen misslyckas, och därför är de förutsättningar som eleven och läraren tillsammans kan skapa oerhört viktiga eftersom målet är att eleven istället skall känna sig stärkt och få den uppmärksamhet hen vill ha av att lyckas.
Asmervik, Ogden & Rygvold (1993) skriver om samspelet mellan eleven och omgivningen. Problem som uppstår då eleven möter negativa eller icke anpassade förväntningar och då barnet inte klarar av att hitta konstruktiva lösningar på det givna problemet. Läraren ska då reagera på det oönskade beteendet med de kunskaper hen har om elevens situation och samtidigt förstärka det som eleven gjorde bra.
Om det så bara är en minut på hela dagen som har gått bra så ska dom få höra om den minuten (Emily 2014-09-06).
30
7.2 Fungerande lärandesituationer för de utåtagerande barnen
Asmervik, Ogden och Rygvold (1993) menar att kontakten mellan läraren och eleven skall främja en sund identifikation och att en förutsägbar och trygg relation utgör grunden för en positiv beteendeförändring och fler fungerande lärandesituationer.
Frelin (2012) skriver att barnen ofta kan känna av autenciteten i en lärare till elev-relation och känslan av att läraren inte lyssnar eller bryr sig kan i känsliga fall bli förödande.
Det är svårt att säga något absolut säkert om vad en lärares handlingar leder till i längden, vilket är kännetecknande för den osäkerhet som finns i relationer mellan människor och som också är lärarens ständiga följeslagare (Frelin 2012, s.35).
Respondenter beskriver alla olika sätt att jobba med de utåtagerande barnen för att underlätta deras vardag och lärandesituation. Nordahl et al (2007) menar att proaktiva strategier, där man i förebyggande syfte arbetar för att hindra konflikter, är lika viktiga som de reaktiva, då man reagerar och löser problem i den stund de uppstår. Jenny berättar att hon provar olika strategier såsom mp3spelare, I-pad, hörselkåpor, användandet av datorn, olika klassrumsplaceringar osv. för att få arbetsro i klassrummet och för att lugnet skall infinna sig i de utagerande barnet.
Jag arbetar också med mycket tydlig struktur och rutiner för att hjälpa barnet att vara förberedd på vad som sker under dagen (Jenny 2014-09-09).
Alexander berättar att det han tycker fungerar bäst för dessa barn är då han ger dem korta uppgifter med givna svar som inte ger möjlighet till diskussion och eget tyckande. Asmervik, Ogden och Rygvold (1993) förstärker Alexanders tankar genom sin beskrivning av att eleven först måste uppleva att hen hanterar sin omgivning och att sedan inlämningsuppgifterna mycket tydligare måste vara anpassade till förmågorna för dessa elever. Likt alla respondenternas resoneranden skriver Asmervik, Ogden och Rygvold (1993) att strukturerade dagsprogram med tydliga klassrumsrutiner, en inlärningsmiljö med så få distraherande faktorer som möjligt, en ordnad klassrumsmiljö med strukturerad undervisningen och uppgifter med långsamt stigande grad av svårighet och komplexitet är något att sträva efter för att underlätta för de utåtagerande barnen. Något som gör lärarrollen mer komplex idag är enligt Normell (2008) att undervisningen måste vara mycket mer individualiserad vilket ställer höga krav då många av de utåtagerande barnen inte klarar av att ta ansvar för sitt egna lärande.
31
Emily beskriver att hon tar rollen som lekledare för att hjälpa de utåtagerande barnen att se hur det sociala samspelet skall fungera mellan barnen vilket är ett utmärkt exempel på vad en sekondärsocialisatör kan göra för att stärka barnet i dess vardagliga svårigheter. Med kunskaper om den sociala kontexten skapar vi mening i det sociala samspelet. Vi lär oss det sociala samspelet genom att få en delad förståelse för kontexten utan att fullt ut behöva beskriva eller visa exakt vad vi menar (Giddens 1998). Alla respondenterna beskriver på olika sätt hur de utagerande barnen ofta har en sämre social förmåga och att detta påverkar dem negativt. Normel (2008) skriver att konsekvenserna för dem som inte lyckas skapa eller bibehålla tillräckligt nära och långvariga relationer ofta får en sämre livskvalitet.
Övriga barn i klassen lär sig efter hand att det inte är roligt att leka med honom eftersom det ofta leder till högljutt tjafs och våld vilket till slut såklart gör att dessa barn blir ensamma (Alexander 2014-09-23).
Respondenterna berättar att de utåtagerande barnen presterar på samma nivå som resten av klassen då rätt förutsättningar ges. Tre utav fyra lärare beskriver att dessa förutsättningar är svåra eller mycket svåra att få till stånd. Detta förstärks av Hjörne och Säljö (2008) som skriver att rätt förutsättning, vilket kan vara elevassistent, speciallärare eller elevhälsoteamet, är betydligt svårare att ge om inte eleven har en diagnos med sig. ”Det finns ett intresse av att få till stånd en neuropsykiatrisk diagnostisering av ett barn för att få fram extra resurser” (Hjörne & Säljö 2008, s.144).
Att skapa ett lugn i klassrummet är inte något mål i sig utan en förutsättning för att eleverna ska kunna tillgodose sig lärandet. Målet är att eleverna skall lära sig ta ansvar för sin egen inlärning och att värna om den lugna klassrumsmiljön. Framgångsrika lärare är villiga att engagera sig och för att hitta lösningar på både små och stora problem i barnens vardag. Duktiga klassledare förhindrar problembeteenden på ett tidigt stadium och gör det på ett sätt
som stör klassrumsmiljön så lite som möjligt (Asmervik, Ogden & Rygvold 1993)
Asmervik, Ogden & Rygvold (1993) skriver att läraren bör lägga betoning på att förmedla empati och se sambanden mellan elevens känslor och beteenden. Normel (2008) menar att idag kan man som lärare inte gömma sig bakom en auktoritär yrkesroll utan man ska kunna föra samtal och hålla ordning samt få lov att bli arg utan att hämnas. Detta skapar den trygghet i elevgruppen som läraren är ute efter för att möjliggöra gott lärandeklimat.
De fyra intervjuade lärarna beskriver också vikten av elevhälsoteam, med olika kompetenser, som de i olika grad kan använda sig av då inte längre strategierna i klassrummet fungerar.
32
Nordahl et al (2007) skriver om inkluderande och anpassade insatser i närmiljön. Teamets uppgifter omfattar både systematiska insatser, där man erbjuder hjälp till familj, klass och skola under en längre tid men även tillfälliga insatser som sker under en begränsad tid. De menar att målet är inte att överta föräldrarnas och lärarnas uppgifter utan att bistå och handleda dem i barnets utveckling. Med sina särskilda och breda kompetenser ska de förändra förutsättningarna i hemmet och skolan så att barn, som riskeras att slås ut pga. allvarliga beteendeproblem, kan uppleva att de klarar av skolarbetet och känner tillhörighet.
7.3 Föräldrarnas betydelse.
Respondenterna är rörande överens om att en god relation till de utåtagerande barnens föräldrar är mycket viktig. Dock ser föräldrarnas tillit till skolan och personalen mycket olika ut vilket tyvärr verkar spela roll i dessa barnens utveckling och möjligheter till beteendeförändring.
I Läroplan för grundskola, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, (Lgr 2011) beskrivs att alla som arbetar i skolan ska samarbeta med elevernas vårdnadshavare så att man tillsammans kan utveckla skolans innehåll och verksamhet samt att det ska klargöras vilka rättigheter och skyldigheter som elever och deras vårdnadshavare har.
Syftet med att samarbeta med föräldrarna är att i samförstånd skapa de bästa förutsättningarna för barnets utveckling och lärande. Viktigt för att detta ska fungera är att det skapas en tillitsfull relation mellan personal, föräldrar och barn. Skolan måste även skapa förutsättningar för föräldrarnas insyn och inflytande i verksamheten samt att personalen får en förståelse för familjens förutsättningar och behov. Skolan bör även aktivt se till att lärare och pedagoger skapar möjligheter och villkor för ett föräldranätverk (Harju & Tallberg Broman 2013)
Emily berättar att många föräldrar agerar känslomässigt och går i försvar då hon tar upp att det finns ett beteendeproblem hos barnet och därför har hon lärt sig att ha detaljer dokumenterade om händelser som inträffat för att lättare bemöta föräldrarnas försvarsinställda motfrågor. Alexander menar också att föräldrar som kanske själv haft det svårt i skolan är nu de som har svårt att även samarbeta som vuxna.
Äpplet faller oftast inte långt ifrån trädet (Alexander 2014-09-23).
Olsson och Olsson (2007) skriver att barn som växer upp i miljöer av konflikt och oro kan få svårt att koncentrera sig på en uppgift i skolan. Om föräldrarna t.ex. bråkat på morgonen kan
