Förekomst av hot och våld inom akutavdelningar för psykiatri och beroende

(1)

EXAMENSARBETE

Förekomst av hot och våld inom

akutavdelningar för psykiatri och beroende

Mahtab Alsafar

Specialistsjuksköterskeexamen Psykiatrisk vård

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

(2)

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Förekomst av hot och våld inom akutavdelningar för psykiatri och

beroende

The occurance of threat and violence in emergency departments of

psychiatry and substance abuse

Mahtab Alsafar

Kurs: O7034H, Examensarbete 15 hp Höstterminen 2012

Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning psykiatri 60 hp Handledare: Stefan Sävenstedt

(3)

Förekomst av hot och våld inom akutavdelningar för psykiatri och

beroende

The occurance of threat and violence in emergency departments of

psychiatry and substance abuse

Mahtab Alsafar

Luleå tekniska universitet

Institutionen för hälsovetenskap

Avdelningen för omvårdnad

Abstrakt

Bemötande och trygghet i relationen med vårdtagare är viktiga hörnstenar i omvårdnadsarbetet som försvåras när det förekommer hot och våld i vårdmiljön. Våld på arbetsplatsen har blivit ett globalt folkhälsoproblem och sjukvårdspersonal löper 16 gånger större risk att utsättas för våld av patienter/klienter jämfört med andra serviceyrken. I många fall utsätts personalen för verbala och fysiska övergrepp så ofta att det har blivit en accepterad del av arbetet och inbäddat i arbetsplatsens kultur. Syftet med studien var att undersöka förekomst och hantering av hot och våld på två akutpsykiatriska vårdavdelningar i ett storstadsområde i Sverige. Kvantitativ metod användes och data samlades in med hjälp av en testad och validerad enkät, Survey of Violence Experienced by Staff (SOVES) som översattes och anpassades till situationen på de arbetsplatser som undersöktes. Data analyserades med hjälp av statistikprogrammet SPSS version 20.0. Resultatet visade att verbala övergrepp, hot och fysiskt våld förekommer mest från patienter och mer på beroendeakuten än psykiatriakuten. När patienter blev begränsade i sin frihet, vid sjukdomsyttringar, vid sedvanligt akutarbete och vid medicinering eller nekande av mediciner var vanliga situationer när våld var mest förekommande. Äldre personal, kvinnor, omvårdnadspersonal, personal med mer arbetslivserfarenhet samt utbildning inom hot och våld (Bergenmodellen) var mer utsatta för hot och fysiskt våld än andra. Studien visar att det är vanligt att inte rapportera hot och våld vilket förklaras med att det var en del av arbetet, hörde till sjukdomsyttringar, tidbrist, att det inte leder någonstans och kan de inte kände till någon rutin var några orsaker till varför deltagarna inte rapporterade. Den känslomässiga påfrestningen var låg för alla typer av övergrepp. Studiens slutsats är att verbala övergrepp, hot och fysiskt våld är vanligt förekommande, dock visade det sig att den känslomässiga påfrestningen för de utsatta var låg.

Nyckelord: hot och våld, enkätstudie, akutavdelningar för psykiatri och beroende, omvårdnad

.

(4)

Innehållsförteckning

Bakgrund ... 1

Syfte ... 3

Metodbeskrivning ... 4

Deltagare och procedur ... 4

Enkätutveckling ... 5

Analys ... 5

Etiska överväganden ... 6

Resultat ... 6

Bortfallsanalys ... 7

Demografi bland deltagarna ... 7

Verbala övergrepp ... 9

Hot ... 9

Fysiskt våld ... 10

Resultat i relation till frågeställningar ... 11

Diskussion ... 20 Metoddiskussion ... 24 Slutsats ... 26 Referenser ... 28 Bilaga 1 ... 30 Bilaga 2 ... 32 Bilaga 3 ... 33

(5)

1

Bakgrund

Bemötande och trygghet i relationen med vårdtagare är viktiga hörnstenar i

omvårdnadsarbetet som försvåras när det förekommer hot och våld i vårdmiljön. International Council of Nurses har bekräftat att våld på arbetsplatsen har blivit ett globalt problem som påverkar hälsan negativt för den utsatta individen genom bland annat ångest, stress och depression samt att kvaliteten på vården försämras med högre personalomsättning och sämre patientkontakt. Sjukvårdspersonal löper 16 gånger större risk att utsättas för våld av

patienter/klienter jämfört med andra serviceyrken. Ungefär en tredjedel av svenska

sjuksköterskor har under sin karriär någon gång upplevt våld (ICN, 2012). Enligt Finfgeld-Connett (2009) uppskattar Department of Justice i USA att personal inom psykiatrisk vård är den näst mest utsatta grupp för våld, efter brottsbekämpande personal. Farlighet är ett av de mest vanliga intagningskriterierna på slutna akutpsykiatriska avdelningar. Avsikten med inläggningen är att förhindra att en patient skadar sig själv eller andra. Detta innebär för personalen att de måste anta en säkerhetsroll (Bowers, 2005). Enligt kompetensbeskrivningen för specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård (PRF & SSF, 2008) ska

psykiatrisjuksköterskan ha god förmåga och kunskap att hantera hot- och våldsituationer. Enligt Pich, Hazelton, Sundin och Kable (2010) är akutavdelningar bland de högst utsatta arbetsplatserna för hot- och våld. Den vanligaste källan till våld är från patienter men det förekommer även från anhöriga och kollegor. Studier har visat att övergrepp från kollegor i form av mobbning och trakasserier har blivit allt vanligare i vården (ICN, 2012).

Definition

Det finns olika definitioner på hot och våld och i denna studie utgår därför definition från enkäten SOVES, McKenna (Zeller, Dassen, Kok, Needham & Halfens, 2012). Verbala övergrepp definieras som användningen av kränkande eller stötande språk, personligen nedsättande kommentarer eller profana eller obscena kommentarer. Hot definieras som varningar för avsikt att skada en annan person med eller utan föremål eller vapen samt fysiska hot. Det som inkluderas i fysiskt våld är bland annat slag, sparkar, knuffar, spott och

användning av vapen.

Bergenmodellen är en evidensbaserad metod för att förebygga och hantera hot och våld inom psykiatriska vårdavdelningar. Bergenmodellen utvecklades ursprungligen på den

(6)

2 Bergen, Norge. Den bygger på ett preventivt arbete i vardagen och goda relationer mellan patienter och personal (Björkdahl, Hansebo & Palmstierna, 2012).

Riskfaktorer

Enligt Duxbury och Whittington (2005) finns det tre modeller för att förklara orsakerna till uppkomst av hot- och våld för patienter inom psykiatrin. Den interna modellen förklarar hot- och våld utifrån psykisk sjukdom och dess symtom samt användning av alkohol och droger. Den externa modellen har att göra med miljöfaktorer och i den situationella/interaktionella modellen ingår relationen med personal och patienten.

Historia av att tidigare använda våld eller hotfullt beteende eller tidigare erfarenhet av att uppleva våld, till exempel erfarenhet av misshandel är en mycket stor riskfaktor för att i framtiden använda våld eller hotfullt beteende. En annan stor riskfaktor är missbruk av

alkohol och droger (Pich et al., 2010; Vaaler et al., 2011; ICN, 2012; Duxbury & Whittington, 2005). Alkohol minskar toleransen i frustrerande situationer och kan framkalla våldsamt, kränkande, oförutsägbara och hotande beteenden hos patienter (Pich et al., 2010). Farrell, Bobrowski och Bobrowski (2006) menar att de ökande illegala drogerna leder till

folkhälsokris och personer under påverkan av droger är oftast oemottagliga av vård. Höga nivåer av våldsbrott, gäng aktivitet, låga nivåer av samhällets resurser och misstro eller missförstånd är också riskfaktorer (ICN, 2012). Enligt Pich et al. (2010) har en person med psykisk sjukdom som schizofreni, bipolär sjukdom och depression två till tre gånger större risk att uppvisa våldsamt beteende än en person utan psykisk sjukdom. Psykisk sjukdom tillsammans med alkohol- och narkotikamissbruk ökar potentialen för våldsamt beteende ännu mer (Farrell et al., 2006; Pich et al., 2010; Duxbury & Whittington, 2005). Väntetider på akutmottagningar är också en riskfaktor då det framkallar frustration. Hot- och

våldsincidenter inträffar nästan dubbelt så mycket på kvällarna jämfört med dagtid. En del i sjukvårdspersonalen upplever mer eller mindre våldsamma incidenter, vilket kan bero på personliga egenskaper. En del kan med hjälp av sin attityd, kroppen och språket förvärra eller minska våld. Personal med erfarenhet rapporteras löpa mindre risk för våld (Pich et al., 2010). Våld på arbetsplatsen kan resultera i fysiska och psykologiska skador. Nästan hälften av de rapporterade angreppen i Storbritannien fick fysisk skada, från blåmärken till brutna ben (ICN, 2012) Även större skador som frakturer och medvetslöshet har rapporterats och 69 mord i vården har redovisats i USA mellan år 1996-2000. Exponering för hot- och våld har gett psykologiska reaktioner i form av utbrändhet och posttraumatiskt stressyndrom och har

(7)

3 varit en viktig faktor för att lämna sitt yrke (Pich et al., 2010). Emotionella problem som kan uppkomma är chock, rädsla, depression, ångest, ilska och sömnsvårigheter (ICN, 2012). Patientrelaterat våld inom hälso- och sjukvården har negativa konsekvenser för både sjukvårdspersonalen men även för patienterna själva i form av försämrad vårdkvalitet. Personalens rädsla för att vara på arbetet kan leda till situationer där patienter undviks, ökad medicinering och användning av begränsningar och tvångshandlingar. En nolltolerans har därför antagits i många länder däribland Storbritannien, Europa, USA och Australien är med (Pich et al., 2010).

Enligt Pich et al. (2010) utsätts i många fall personalen för verbala och fysiska övergrepp så ofta att det har blivit en accepterad del av arbetet och inbäddat i arbetsplatsens kultur. Detta tillsammans med underrapportering av hot- och våldsincidenter normaliserar våldet och hämmar utvecklingen av förebyggande strategier och tillhandahållandet av en säker arbetsmiljö. Den verkliga nivån av våld mot sjukvårdspersonal är okänd på grund

underrapportering av incidenter. Detta ger konsekvenser för forskning i brist på empirisk data eftersom den verkliga omfattningen av våld är skymd vilket leder till en underskattning av problemet och dess kliniska följder. Skälen till personalen inte rapporterar händelser kan vara otillräcklig tid, bristande stöd och återkoppling, tron att våld är en del av arbetet, känsla av hopplöshet och uppgivenhet att ingen förändring kommer att ske efter rapportering, rädsla för att bli tillrättavisad samt brist på kunskap om rapportering. Brist på stöd i organisationen kan ha ett samband med budget och personal begränsningar samt den genomträngande kulturen i organisationen. I en del organisatoriska normer finns det acceptabla nivåer av våld och aggression.

International Council of Nurses (2012) menar att den verkliga förekomsten och problemet av våld inom hälso- och sjukvården är svår att uppskatta på grund av stor underrapportering och senaste informationen visar att dagens kännedom är bara toppen av isberget. Okännedomen medför att det är svårt att arbeta med och förebygga hot och våld på arbetsplatser. Detta kan innebära att arbetsplatser saknar de stödmekanismer som behövs för personalen i hanteringen hot och våld. Denna studie kommer att belysa hur situationen verkligen ser ut samt ligga till grund för fortsatt arbete med hantering och förebyggning av hot och våld.

Syfte

Syftet med studien är att undersöka förekomst och hantering av hot och våld på två akutpsykiatriska vårdavdelningar i ett storstadsområde i Sverige.

(8)

4

Specifika frågeställningar

 I vilken grad förekommer hot och våld på psykiatriakuten respektive beroendeakuten och finns det skillnader mellan de olika arbetsplatserna?

 I vilka aktiviter/situationer i relation till patienter är förekomst av verbala övergrepp, hot och fysiskt våld vanligast?

 Finns det skillnader i förekomst av hot och våld mellan de olika variablerna, yrkesprofession, kön, arbetslivserfarenhet, utbildning inom hot och våld (Bergenmodellen) samt ålder?

 Hur vanligt är det att hot- och våldsincidenter rapporteras?  Vad finns det för stöd att tillgå vid en hot- och våldsincident?  Vilken känslomässig inverkan har incidenter av hot och våld?

Metodbeskrivning

Studien har en kvantitativ ansats och informationen samlas in med en enkät som utformades för att kunna svara på de specifika frågeställningarna. Enkätundersökning valdes för dess breda räckvidd och flexibilitet. Den kan tillämpas på många populationer, med ett brett

spektrum av ämnen och dess information kan användas till många syften (Polit & Beck, 2012, s. 264-265). Dessutom har andra studier med liknande syfte använt enkätundersökning som metod (Hahn, Müller, Needham, Dassen, Kok, & Halfens, 2011; Zeller et al., 2012).

Deltagare och procedur

Studien utformades som en totalundersökning bland personal på två arbetsplatser som är avdelningar inom akut psykiatrisk vård i ett storstadsområde i Sverige. Inklusionskriterier för att delta var att de arbetar som mentalskötare, sjuksköterskor och läkare på en utvald

akutpsykiatrisk vårdavdelning för drogberoende (beroendeakuten) eller en för akutpsykiatri (psykiatriakuten).

Båda arbetsplatserna inkluderar en akutmottagning och en tillhörande akutavdelning. På vardera arbetsplats arbetar cirka 70 fastanställda personer och sedan finns det ytterligare timanställda och jourläkare. Skriftligt samtycke erhölls från sektionscheferna för båda arbetsplatserna innan studien påbörjades. Ett följebrev bifogades tillsammans med enkäten, med information om studien. Enkäter skickades elektroniskt via mail men fanns även i pappersform att tillgå för att få en större svarsfrekvens. Annonser sattes upp i

(9)

5 protokoll och veckobrev. Studiens författare har även varit på två arbetsplatsmöten och

berättat om studien. Svarstiden för enkäten var 18 dagar. För att få en hög svarsfrekvens och minimera bortfall skickades en påminnelse efter en vecka, och ytterligare en efter tolv dagar. Totalt skickades 317 enkäter ut.

Enkätutveckling

Enkäten som användes är utvecklad från en testad och validerad enkät, Survey of Violence Experienced by Staff (SOVES). Enkäten är utformad av McKenna 2004 (Hahn et al., 2011; Zeller et al., 2012), och har bland annat använts i en irländsk studie för att undersöka våld på arbetsplatser bland personal. SOVES består av fem sektioner. Sektion A som handlar om personuppgifter om deltagaren har ersatts med en ny sektion som är bättre anpassad till situationen på de avdelningar som undersöks. Sektionen innehåller variabler som

yrkesprofession, ålder och arbetslivserfarenhet. Sektion B handlar om frekvens av verbala övergrepp, hot och fysiskt våld på arbetsplatsen samt öppna frågor om vilka aktiviteter som utförs när dessa incidenter upplevs. I sektion C får deltagaren med hjälp av en VAS-skala visa hur ofta de rapporterar incidenter samt besvara öppna frågor om varför de inte rapporterar. Sektion D behandlar konsekvenser till följd av hot- och våldsincidenter, fysiska och emotionella samt några påståenden om stöd efter en incident som graderas i en femgradig likertskala. Sektion E är borttagen eftersom den inte var relevant för den svenska situationen.

Validering

Åtta experter från European Violence in Psychiatry Research Group har testat den ursprungliga SOVES enkätens validitet med avseende på innehåll. Dessutom testades SOVES-enkäten av 44 sjukvårdspersonal innan den användes i en studie med 821

vårdpersonal. SOVES uppnådde goda nivåer av reliabilitet (Cronbach’s α 0.87–0.91) (Hahn et al., 2011; Zeller et al., 2012).

Validiteten i innehållet i den anpassade svenska varianten av SOVES undersöktes genom en testgrupp bestående av sex studenter och två lärare inom specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning psykiatri på Luleå tekniska universitet samt sju ur personalen på

psykiatriakuten och beroendeakuten. Efter innehållsgranskningen av den bearbetade versionen av SOVES gjordes justeringar enligt kommentarerna från testgruppen.

Analys

I denna analys används statistikprogrammet Statistical Package for Social Sciences (SPSS) version 20. Alla frågeställningar presenteras med deskriptiv statistik och skillnader i

(10)

6 förekomst av hot och våld mellan de olika arbetsplatserna och de olika variablerna (kön, ålder, utbildning inom hot och våld, ålder, arbetslivserfarenhet) har undersökts med statistisk sambandsanalys. Fritextsvaren analyserades genom att skapa kategorier och tilldela svaren en av kategorierna. Detta presenterades med deskriptiv statistik i form av frekvenser.

Sambandsanalys gjordes med χ2 _{test. χ}2

test används för att pröva hur bra en observerad fördelning förhåller sig till en förväntad fördelning. Det finns vissa tumregler för att se att testet ger ett tillförlitligt resultat. Om testet innehåller två kategorier ska varje förväntad frekvens vara minst 5. Om det är fler än två kategorier, får högst 20% av de förväntade

frekvenserna vara mindre än 5 och ingen förväntad frekvens mindre än 1 (Vejde, 2012, s. 137, 141). Ett p-värde är sannolikheten att förkasta nollhypotesen, givet att nollhypotesen är sann. Det är vanligt förekommande att arbeta med flera signifikansnivåer samtidigt, speciellt med 0.05, 0.01 och 0.001. I denna studie användes en signifikansnivå på 0,05. Detta medför att signifikansnivån, även kallad risknivån, får högst vara 0.05. för att resultatet av

hypotesprövningen ska bedömas som statistiskt säkerställt (Blom, Enger, Englund, Grandell & Holst, 2005, s. 323-324).

Etiska överväganden

Studien har granskats av den etiska gruppen vid Luleå tekniska universitet, institutionen för hälsovetenskap, innan enkäten skickas ut. Deltagandet i studien är frivilligt och resultatet presenteras på gruppnivå vilket skyddar deltagarnas anonymitet. Informerat samtycke

inhämtas i form av ifylld enkät. Det kan finnas en viss risk för obehag för deltagarna att svara på frågor om sina negativa erfarenheter av hot- och våldsincidenter. Samtidigt kan det också kännas positivt då det kan bidra till en förbättring av arbetssituationen och sammantaget bedömer författaren att riskerna vid ett deltagande i studien är mycket små. Det är viktigt att händelser med hot och våld synliggörs och uppmärksammas vilket kan förbättra arbetsmiljön. Möjlig nytta av att vara med i studien är att få mäta och belysa ett eventuellt problem på deras arbetsplats och att vara med i en studie som också kan öppna upp för ett förbättringsarbete.

Resultat

I resultatet presenteras en bortfallsanalys, demografisk beskrivning av deltagarna samt frågeställningarna var för sig.

(11)

7

Bortfallsanalys

Totalt skickades 317 enkäter ut, 124 besvarade enkäten via e-mailutskick och 10 via pappersenkäter. Detta gav en svarsfrekvens på 42%. Av 317 är det 149 som arbetar på

beroendeakuten, varav 71 tillsvidareanställda och78 timanställda samt jourläkare. 168 arbetar på psykiatriakuten, varav 63 tillsvidareanställda och 105 timanställda samt jourläkare. På beroendeakuten deltog 46 tillsvidareanställda vilket ger en svarsfrekvens på 65% bland de tillsvidareanställda. På psykiatriakuten deltog 36 tillsvidareanställda vilket ger en

svarsfrekvens på 57% bland de tillsvidareanställda, se Tabell 1 för fullständig bortfallsanalys. Några enkäter är ofullständigt ifyllda. I genomsnitt var det fyra av deltagarna som lämnade ofullständiga svar för varje fråga.

Tabell 1 Bortfallsanalys antal svar

Yrkesprofession Avdelning

Beroendeakuten Psykiatriakuten Totalt

% n= % n= % n= Mentalskötare 67,6 25 34,0 17 48,3 42 Sjuksköterskor 69,0 20 43,9 18 54,3 38 Oleg. läkare 50,0 16 42,9 9 47,2 25 Leg. läkare 12,5 4 37,0 10 23,7 14 Spec. läkare 26,3 5 31,0 9 29,2 14 Totalt 47,0 70 37,5 63 42,0 133

Demografi bland deltagarna

Totalt deltog 134 personer i studien, en av deltagarna saknar uppgift om yrkesprofession. Av 133 deltagare var 53% (n=70) från beroendeakuten och 47% (n=63) från psykiatriakuten. Könsfördelningen mellan deltagarna var 51% män och 49% var kvinnor. Ålderspannet på deltagarna var 21 till 66 år, med en medelålder 38,3 (median 36) år. Antal timmar deltagarna arbetat senaste tre månaderna varierade mellan 0 till 650 timmar, med ett medel på 244,7 (median 150) timmar. Yrkesprofessionen hos populationen som svarade var 42 skötare, 38 sjuksköterskor, 25 olegitimerade läkare, 14 legitimerade läkare och 14 specialistläkare, se Figur 1 för procentsatser.

(12)

8

Figur 1 Fördelning av yrkesprofession

Det var 57,9% (n=77) som hade utbildning inom Bergenmodellen. Fördelningen vid

anställningsform var 63,6% (n=82) tillsvidareanställda, 27,9% (n=36) timanställda och 8,5% (n=11) vikarier. Fördelningen mellan arbetslivserfarenhet och antalet år på arbetsplatserna var likvärdiga, se Tabell 2 och 3.

Tabell 2 Antal år inom yrket

Antal år inom yrket Arbetsplats

Beroendeakuten Psykiatriakuten % n= % n= <1 21,4 15 16,1 10 1-2 17,1 12 11,3 7 3-5 15,7 11 21,0 13 6-10 15,7 11 19,4 12 >10 30,0 21 32,3 20

Tabell 3 Antal år på arbetsplatsen

Antal år på arbetsplatsen Arbetsplats

Beroendeakuten Psykiatriakuten % n= % n= <1 29,4 20 28,3 17 1-2 23,5 16 25,0 15 3-5 13,2 9 15,0 9 6-10 19,1 13 13,3 8 >10 14,7 10 18,3 11

I vilken grad förekommer hot och våld på psykiatriakuten respektive beroendeakuten och finns det skillnader mellan de olika arbetsplatserna?

Förekomsten av hot och våld på de två arbetsplatserna mättes på tre olika sätt, verbala övergrepp, hot samt fysiskt våld.

32% 29% 19% 10% 10%

Yrkesprofession

Skötare Sjuksköterska Olegitimerad läkare Legitimerad läkare Specialistläkare

(13)

9

Verbala övergrepp

Av 133 deltagare hade 85,7% (n=114) någonsin utsatts för verbala övergrepp på sin arbetsplats. Av dessa arbetade 53,5% (n=61) på beroendeakuten och 46,5% (n=53) på psykiatriakuten. Resultatet visar att det inte finns något statistiskt signifikant samband (p=0,620) mellan arbetsplats och om personalen någonsin utsatts för verbala övergrepp. Däremot finns ett statistiskt signifikant samband (p=0,047) mellan arbetsplats och om personalen utsatts för verbala övergrepp de tre senaste månaderna. Av alla deltagare hade 77,6% (n=104) upplevt verbala övergrepp under de tre senaste månaderna och av dem kom 57,3% (n=59) från beroendeakuten och 42,7% (n=44) från psykiatriakuten. Det fanns fyra kategorier av verbala övergrepp, från patienter, anhöriga, medarbetare eller annan.

Övergreppen var vanligast från patienter, 33,8% (n=45) hade blivit utsatta för verbala

övergrepp en till två gånger senaste tre månaderna och 9,0% (n=12) mer än tio gånger. Antal utsatta för verbala övergrepp från anhöriga/besökare en till två gånger, senaste tre månaderna var 18,8% (n=25) och 8,3% (n=11) från medarbetare. En översikt av svaren kan ses i Figur 2.

Figur 2 Översikt antal verbala övergrepp 3 senaste månaderna

Hot

Av 131 deltagare hade 62,6% (n=82) någonsin blivit hotad på sin arbetsplats. Av dessa arbetade 56,8% (n=46) på beroendeakuten och 43,2% (n=35) på psykiatriakuten. Resultatet visar att det inte finns något statistiskt signifikant samband (p=0,275) mellan arbetsplats och om en anställd någonsin utsatts för hot eller om de upplevt hot under de senaste tre månaderna (p=0,065). Senaste tre månaderna hade 30,5% (n=40) blivit hotade en till två gånger och 11,5% (n=15) tre till fem gånger. Hot upplevda under de tre senaste månaderna, samlades in i fyra kategorier, från patienter, anhöriga, medarbetare eller annat. Dessa kategorier

14 81 99 104 45 25 11 ₄ 28 4 2 16 2 12 0 20 40 60 80 100 120 A n ta l e n kä ts va r

Källa till övergrepp

Översikt antal Verbala övergrepp 3 senaste månaderna

0 incidenter 1 till 2 incidenter 3 till 5 incidenter 6 till 10 incidenter Mer än 10 incidenter

(14)

10 sammanslagna visar att 48,5% (n=65) hade upplevt hot under de tre senaste månaderna. Av dessa var 60,9% (n=39) från beroendeakuten och 39,1% (n=25) från psykiatriakuten. En översikt av svaren kan ses i Figur 3.

Figur 3 Översikt antal Verbala hot 3 senaste månaderna

Fysiskt våld

Av 129 deltagare hade 51,9% (n=67) någonsin utsatts för fysiskt våld på sin arbetsplats. Av dessa arbetade 55,2% (n=37) beroendeakuten och 44,8% (n=30) på psykiatriakuten.

Resultatet visar att det inte finns något statistiskt signifikant samband mellan arbetsplats och om personalen någonsin utsatts för fysiskt våld (p=0,754) eller blivit utsatt de senaste tre månaderna (p=0,411). Av alla deltagare hade 35,1% (n=47) upplevt fysiskt våld under de tre senaste månaderna. Av dessa var 57,4% (n=27) från beroendeakuten och 42,6% (n=20) från psykiatriakuten. Antal utsatta för fysiskt våld en till två gånger senaste tre månaderna var 32,6% (n=42). En översikt av svaren kan ses i Figur 4.

27 84 88 87 40 2 1 15 6 3 0 20 40 60 80 100 A n ta l e n kä ts va r

Översikt antal Verbala hot 3 senaste månaderna

(15)

11

Figur 4 Översikt antal Fysiskt våld 3 senaste månaderna

Resultat i relation till frågeställningar

I detta avsnitt presenteras svaren på frågeställningarna var för sig.

I vilka aktiviter/situationer i relation till patienter är förekomst av verbala övergrepp, hot och fysiskt våld vanligast?

Deltagarna fick i tre fritextfrågor beskriva kortfattat den aktivitet som utförs, i relation till patienter, när förekomst av verbala övergrepp, hot och fysiskt våld var mest förekommande.

Verbala övergrepp

 50 deltagare svarade att verbala övergrepp förekom mest när patienter i någon form av blev begränsad i sin frihet. Exempel på begränsningar: vid information och beslut om LPT och tvångsåtgärder, vid gränssättning och tillrättavisning eller ofrivilliga

transporter/ankomster.

 19 deltagare svarade att verbala övergrepp sågs som sjukdomsyttringar, uttryck till psykisk ohälsa bland psykotiska, berusade eller drogpåverkade, aggressiva, paranoida, förvirrade, personlighetsstörda patienter.

 17 deltagare svarade att verbala övergrepp förekom vid antingen bara medicinering, medicindelning eller nekande av mediciner ibland till specifikt patienter med beroende potential.

 16 deltagare svarade att verbala övergrepp förekom vid sedvanlig

akut/mottagningsarbete, omvårdnadsarbete, läkarbedömningar, samtal, utskrivningar. Det kan också ske när som helst.

Hot

 38 deltagare svarade att hot förekom mest när patienter i någon form av blev

begränsad i sin frihet. Exempel på begränsningar: vid information och beslut om LPT och tvångsåtgärder, vid gränssättning och tillrättavisning eller ofrivilliga

transporter/ankomster. 25 65 66 67 42 2 1 3 2 0 10 20 30 40 50 60 70 80 A n ta l e n kä ts va r

Översikt antal Fysiskt våld 3 senaste månaderna

(16)

12  13 deltagare svarade att hot förekom vid sedvanlig akut/mottagningsarbete,

omvårdnadsarbete och patientsamtal.

 12 deltagare svarade att hot sågs som sjukdomsyttringar, uttryck till psykisk ohälsa bland psykotiska, berusade eller drogpåverkade, aggressiva, förvirrade,

personlighetsstörda patienter.

 8 deltagare svarade att hot förekom vid antingen bara medicinering eller nekande av mediciner ibland till specifikt patienter med beroende potential.

Fysiskt våld

 28 deltagare svarade att fysiskt våld förekom mest när patienter i någon form av blev begränsad i sin frihet, till exempel vid tvångsvård och tvångsåtgärder som

bältesläggning och tvångsmedicinering.

 13 deltagare svarade att fysiskt våld sågs som sjukdomsyttringar, uttryck till psykisk ohälsa bland psykotiska, påverkade, aggressiva, paranoida, personlighetsstörda patienter.

 4 deltagare svarade att fysiskt våld förekom vid antingen bara medicinering, medicindelning eller nekande av mediciner.

 4 deltagare svarade att fysiskt våld förekom vid sedvanlig akut/mottagningsarbete.

Finns det skillnader i förekomst av hot och våld mellan de olika variablerna, yrkesgrupper, kön, arbetslivserfarenhet, utbildning inom hot och våld samt ålder?

Ålder: Resultatet visar mindre skillnader mellan ålderskategorierna och antalet utsatta för

verbala övergrepp. Det finns ingen statistisk signifikans i skillnaderna. Vid hot visar resultatet på att en personal med högre ålder har utsatts mer på både tre månaders och

någonsin-perspektivet. Skillnaderna är statistiskt signifikanta med p= 0,048 och p=0,021. Kategorin fysiskt våld visar på skillnader mellan ålderskategorierna, dock ej signifikanta. Hela resultatet kan ses i Tabell 4.

Tabell 4 Skillnader i förekomst av hot och våld testat mot ålder

Fråga Ålder P-värde

<31 31-41 >41

% n= % n= % n=

Har du någonsin blivit utsatt för verbalt övergrepp på din arbetsplats

86,4 38 86,4 38 88,4 38 0,731 Har du blivit utsatt för verbalt övergrepp 3

senaste månaderna från alla kategorier

78,3 36 75,0 33 79,1 34 0,890 Har du någonsin blivit hotad på din arbetsplats 50,0 23 62,8 27 75,6 31 0,048 Har du blivit utsatt för hot 3 senaste månaderna

från alla kategorier

37,0 17 43,2 19 65,1 28 0,021 Har du någonsin blivit utsatt för fysiskt våld på

din arbetsplats

(17)

13 Har du blivit utsatt för fysiskt våld 3 senaste

månaderna från alla kategorier

32,6 15 31,8 14 41,9 18 0,552

Yrkesprofession: Resultatet visar att skötarna är den mest drabbade yrkesgruppen av verbala

övergrepp, hot och fysiskt våld, sjuksköterskor kommer strax efter och sist läkarna.

Skillnaderna är statistiskt signifikanta vid hot de senaste tre månaderna med p= 0,032, och fysiskt våld både någonsin (p=0,007) och senaste tre månaderna (p=0,000). Hela resultatet kan ses i Tabell 5.

Tabell 5 Skillnader i förekomst av hot och våld testat mot yrkesprofession

Fråga Yrkesprofession P-värde

Skötare Sjuksköterskor Läkare

% n= % n= % n=

90,5 38 84,2 32 83,0 44 0,559

Har du blivit utsatt för verbalt övergrepp 3 senaste månaderna från alla kategorier

81,0 34 78,9 30 73,6 39 0,671

Har du någonsin blivit hotad på din arbetsplats

75,6 31 60,5 23 52,9 27 0,080

Har du blivit utsatt för hot 3 senaste månaderna från alla kategorier

64,3 27 44,7 17 37,7 20 0,032

Har du någonsin blivit utsatt för fysiskt våld på din arbetsplats

65,9 27 61,1 22 35,3 18 0,007

Har du blivit utsatt för fysiskt våld 3 senaste månaderna från alla kategorier

52,4 22 47,4 18 13,2 7 0,000

Kön: Resultatet visar mindre skillnader mellan könskategorierna och antalet utsatta för

verbala övergrepp och hot. Det finns ingen statistisk signifikans i skillnaderna. Vid fysiskt våld visar resultatet på att kvinnor har utsatts mer på både tre månaders och någonsin-perspektivet. Skillnaden är statistiskt signifikant för de senaste tre månaderna p=0,034. Hela resultatet kan ses i Tabell 6.

Tabell 6 Skillnader i förekomst av hot och våld testat mot kön

Fråga Kön P-värde

Man Kvinna

% n= % n=

(18)

14 arbetsplats

73,5 50 81,8 54 0,250

Har du någonsin blivit hotad på din arbetsplats 63,6 42 61,5 40 0,804

44,1 30 53,0 35 0,302

43,9 29 60,3 38 0,063

26,5 18 43,9 29 0,034

Utbildning inom Bergenmodellen: Resultatet visar mindre skillnader mellan utbildade och

icke utbildade och antalet utsatta för verbala övergrepp och hot. Det finns ingen statistisk signifikans i skillnaderna. Vid fysiskt våld visar resultatet på att personal med utbildning inom Bergenmodellen har utsatts mer på både tre månaders och någonsin-perspektivet.

Skillnaderna är statistiskt signifikanta med p= 0,036 och p=0,013. Hela resultatet kan ses i Tabell 7.

Tabell 7 Skillnader i förekomst av hot och våld testat mot Bergenmodellen

Fråga Utbildning inom Bergenmodellen

P-värde

Ja Nej

% n= % n=

87,0 67 83,9 47 0,616

79,2 61 75,0 42 0,565

Har du någonsin blivit hotad på din arbetsplats 65,8 50 57,4 31 0,331

51,9 40 42,9 24 0,300

59,5 40 40,7 22 0,036

(19)

15 månaderna från alla kategorier

Antal år i yrket: Resultatet visar på mindre skillnader mellan hur många års erfarenhet

personalen har i sitt yrke och antalet utsatta för verbala övergrepp. Det finns ingen statistisk signifikans i skillnaderna. Vid hot visar resultatet att personal med många års erfarenhet i sitt yrke har utsatts mer i både tre månaders och någonsin-perspektivet. Skillnaderna är statistiskt signifikanta med p= 0,002 och p=0,017. Kategorin fysiskt våld visar på statistiskt signifikant skillnad för någonsin (p= 0,003) men ej för senaste tre månaderna. Hela resultatet kan ses i Tabell 8.

Tabell 8 Skillnader i förekomst av hot och våld testat mot antal år i yrket

Fråga Antal år i yrket P-värde

<1 1-5 ≥6

% n= % n= % n=

80,0 20 79,1 34 92,3 60 0,104

76,0 19 72,1 31 81,5 53 0,507

Har du någonsin blivit hotad på din arbetsplats 40,0 10 55,8 24 77,4 48 0,002

36,0 9 37,2 16 61,5 40 0,017

29,2 7 44,2 19 67,2 41 0,003

28,0 7 27,9 12 43,1 28 0,189

Antal år på arbetsplatsen: Resultatet visar skillnader mellan antal år på arbetsplatsen och

antalet utsatta för verbala övergrepp. Det finns dock ingen statistisk signifikans i skillnaderna. Vid hot visar resultatet på att en personal med mer antal år på arbetsplatsen har utsatts mer i någonsin-perspektivet (p= 0,003). Kategorin fysiskt våld visar på statistiskt signifikant skillnad för någonsin (p= 0,006) men ej för senaste tre månaderna. Hela resultatet kan ses i Tabell 9.

(20)

16

Tabell 9 Skillnader i förekomst av hot och våld testat mot antal år på arbetsplatsen

Fråga Antal år på

arbetsplatsen

P-värde

<1 1-5 ≤6

% n= % n= % n=

75,7 28 87,8 43 93,0 40 0,075

70,3 26 79,6 39 81,4 35 0,448

Har du någonsin blivit hotad på din arbetsplats 41,7 15 69,4 34 78,0 32 0,003

35,1 13 51,0 25 58,1 25 0,113

30,6 11 58,3 28 65,0 26 0,006

29,7 11 30,6 15 44,2 19 0,292

Hur vanligt är det att hot- och våldsincidenter rapporteras?

Av 125 deltagare är det 71,2% (n=89) som inte rapporterar verbala övergrepp. Medelvärdet ligger på 1,97, där 1,00 betyder ingen rapporterad och 8,00 alla rapporterade. Av 124 deltagare är det 57,3% (n=71) som inte rapporterar hot och medelvärdet 2,79. Av 121 deltagare är det 53,7% (n=65) som inte rapporterar fysiskt våld och medelvärdet 3,74. Skillnaden mellan arbetsplatserna är inte stor. Medelvärde för verbala övergrepp på

psykiatriakuten 2,20 och beroendeakuten 1,74. Medelvärde för hot på psykiatriakuten 2,71 och beroendeakuten 2,72. Medelvärde för fysiskt våld på psykiatriakuten 3,56 och

beroendeakuten 3,83.

Deltagarna som formellt inte rapporterade förekomst av verbala övergrepp, hot eller fysiskt våld fick i tre fritextfrågor ange främsta anledning till varför de inte gjorde det.

Vanligaste orsakerna till att deltagarna inte rapporterar verbala övergrepp:

 41 deltagare svarade att verbala övergrepp var en del arbetet. Exempel på anledningar var att det är en del av yrket och vardagen, det händer så ofta eller att det ej upplevdes allvarligt.

(21)

17  32 deltagare svarade att verbala övergrepp var en sjukdomsyttring, att det ingår i

arbetet med påverkade och psykiskt sjuka patienter. Patienterna är inte medvetna om deras handlingar.

 9 deltagare angav tidsbrist och för mycket arbete med att rapportera som anledning.  8 deltagare svarade att rapportering av verbala övergrepp inte leder någonstans och att

det inte fanns fördel med det.

 5 deltagare svarade att de inte kände till någon rutin om rapportering.

Vanligaste orsakerna till att deltagarna inte rapporterar hot:

 14 deltagare svarade att de inte tog hoten på allvar.

 13 deltagare svarade att det var en sjukdomsyttring, att det är något som ingår i arbetet med påverkade och psykiskt sjuka patienter. Patienterna är inte medvetna om deras handlingar.

 12 deltagare svarade att hot var en del av arbetet och vardagen. Att utsättas för hot händer så ofta det blir vardag.

 8 deltagare svarade att rapportering av hot inte leder någonstans och att det inte fanns någon fördel med det.

 5 deltagare kände inte till någon rutin om rapportering.  3 deltagare svarade tidsbrist.

Vanligaste orsakerna till att deltagarna inte rapporterar fysiskt våld:

 7 deltagare svarade att de inte rapporterade fysiskt våld på grund av att incidenten inte lett till någon allvarlig skada.

 5 deltagare svarade att fysiskt våld var en del av arbetet och vardagen. Det händer så ofta.

 5 deltagare svarade att det var en sjukdomsyttring, att det ingår i arbetet med påverkade och psykiskt sjuka patienter. Patienterna är inte medvetna om deras handlingar.

 5 deltagare svarade att de glömmer bort att rapportera.  4 deltagare svarade att de inte tog det personligt.  3 deltagare svarade tidsbrist.

 3 deltagare svarade att rapportering inte leder någonstans och att det inte fanns någon fördel med det.

 2 deltagare svarade att de inte kände till någon rutin om rapportering.

Vad finns det för stöd att tillgå vid en hot- och våldsincident?

I detta avsnitt skattade deltagarna på en 1-5 gradig skala vilket stöd som fanns att tillgå vid ett övergrepp. Skattningen utgick från att 1,0 betyder instämmer inte alls och 5,0 instämmer helt. ,Av 131 deltagare svarade 33,6% (n=44) att deras arbetsplats hade en formell policy/protokoll för stöd till personal som har blivit utsatta för verbala övergrepp, hot eller fysiskt våld. Det var 62,6% (n=82) som svarade att de inte visste. På beroendeakuten svarade 29,4% (n=20) att

(22)

18 deras arbetsplats hade en formell policy/protokoll och 66,2% (n=45) ”vet ej”. På

psykiatriakuten svarade 38,7% (n=24) svarade ”ja” på frågan och 59,7% (n=37) ”vet ej”. Det var 22,4% (n=30) av 134 deltagare som svarade att de inte använder något stöd efter förekomst av verbala övergrepp, hot och fysiskt våld. Av de som använder sig av stöd vänder sig 27,6% (n=37) till sin handledare/chef, 61,9% (n=83) svarade att de diskuterade med kollega, 22,4% (n=30) svarade att de diskuterade med en nära och vän och 32,8% (n=44) med en partner/familjemedlem. Observera att det fanns flera svarsalternativ.

Påståenden om stöd i verksamheten

Av deltagarna instämde 39,6% (n=44) helt att stöd fanns tillgängligt när de behövdes. Det var 46,2% (n=54) som instämde helt att personal som har utsatts för verbalt övergrepp behöver stöd. När personal utsatts för hot instämde 62,9% (n=73) av deltagarna helt att personen behöver stöd medan något större andel 82,5% (n=94) av deltagarna instämde helt att personal som har utsatts för fysiskt våld behöver stöd. Det var 42% (n=47) av deltagarna som instämde helt att händelser som verbala övergrepp, hot och fysiskt våld behöver olika typer av stöd. Studien visade att 26,5% (n=26) av deltagarna instämde inte alls att det är svårt att få rätt typ av stöd när det behövs, med ett medelvärde på 2,55.

Studien visade att 19,6% (n=19) av deltagarna instämde helt att cheferna ger stöd efter händelser som verbala övergrepp, med ett medelvärde på 3,12. För hot instämde 34% (n=32) av deltagarna helt att cheferna ger stöd medan 43,2% (n=41) av deltagarna instämde helt att cheferna ger stöd efter händelser som fysiskt våld.

Påståenden om stöd från kollegor

Av deltagarna instämde inte alls 46,2% (n=54) att kolleger ger generellt inget stöd vid

händelser som verbala övergrepp. Det var 57,1% (n=68) av deltagarna som inte alls instämde att kolleger ger generellt inget stöd vid händelser som hot. Det var 73.7% (n=87) av

deltagarna som inte alls instämde att kolleger ger generellt inget stöd vid händelser som fysiskt våld.

Påståenden om stöd från familj och vänner

Det var 17,6% (n=16) av deltagarna som inte alls instämde att personal tvekar att diskutera händelser som verbala övergrepp på arbetet med familj eller vänner, medelvärdet på svaren var 2,82. För hot var det 19,4% (n=18) av deltagarna som inte alls instämde att personal tvekar att diskutera händelser med familj eller vänner vilket var samma som för fysiskt våld,

(23)

19 19,4% (n=18). Studien visar att 16,5% (n=19) av deltagarna instämde helt att familj och vänner är en signifikant källa efter händelser som verbala övergrepp riktat mot personal. Det var 16,5% (n=19) av deltagarna som instämde helt att familj och vänner är en signifikant källa efter händelser som hot riktat mot personal medan 25,9% (n=29) av deltagarna instämde helt att familj och vänner är en signifikant källa efter händelser som fysiskt våld. För alla

medelvärden se Tabell 10.

Tabell 10 Sammanställning av påståenden

Påstående N Medelvärde Median Standardavvikelse

Stöd är tillgängligt för mig när det behövs 111 3,92 4,00 1,11

Personal som har utsatts för verbalt övergrepp behöver stöd

117 3,96 4,00 1,16

Personal som har utsatts för hot behöver stöd 116 4,44 5,00 0,83

Personal som har utsatts för fysiskt våld behöver stöd

114 4,73 5,00 0,66

Cheferna ger stöd efter händelser som verbala övergrepp

97 3,12 3,00 1,32

Cheferna ger stöd efter händelser som hot 94 3,66 4,00 1,23

Cheferna ger stöd efter händelser som fysiskt våld

95 3,95 4,00 1,18

Personal tvekar att diskutera händelser som verbala övergrepp på jobbet med familjer eller

vänner

91 2,82 3,00 1,26

Personal tvekar att diskutera händelser som hot på jobbet med familjer eller vänner

93 2,87 3,00 1,25

Personal tvekar att diskutera händelser som fysiskt våld på jobbet med familjer eller vänner

94 2,78 3,00 1,23

Kolleger ger generellt inget stöd vid händelser som verbala övergrepp

117 1,98 2,00 1,17

Kolleger ger generellt inget stöd vid händelser som hot

119 1,73 1,00 1,04

Kolleger ger generellt inget stöd vid händelser som fysiskt våld

118 1,42 1,00 0,86

Händelser som verbala övergrepp, hot och fysiskt våld behöver olika stöd

112 3,89 4,00 1,23

Det är svårt att få rätt typ av stöd när det behövs

98 2,55 3,00 1,24

Familj och vänner är en signifikant källa till stöd efter händelser som verbala övergrepp

riktat mot personal

115 3,27 3,00 1,19

Familj och vänner är en signifikant källa till stöd efter händelser som hot riktat mot

(24)

20 personal

Familj och vänner är en signifikant källa till stöd efter händelser som fysiskt våld riktat mot

personal

112 3,53 4,00 1,19

Vilken känslomässig inverkan har incidenter av hot och våld?

Studien visar att 28,8% (n=34) av deltagarna ansåg att förekomsten av verbala övergrepp inte hade någon känslomässig påfrestning, medelvärdet var 2,59 där 1,00 betyder ingen

påfrestning och 8,00 mycket påfrestande. För hot svarade 24,3% (n=26) att det inte hade någon känslomässig påfrestning. För fysiskt våld svarade 33,7% (n=33) att det inte hade någon känslomässig påfrestning. För alla medelvärden se Tabell 11.

Tabell 11 Sammanställning av känslomässig påverkan

Fråga N Medelvärde Median Standardavvikelse

Markera för att visa hur du skulle ranka den känslomässiga effekten av den senaste förekomsten av Verbala Övergrepp mot dig (den effekt denna händelse hade på dig personligen)

118 2,59 2,00 1,64

Markera för att visa hur du skulle ranka den känslomässiga effekten av den senaste förekomsten av Hot mot dig (den effekt denna händelse hade på dig personligen)

107 3,25 3,00 1,98

Markera för att visa hur du skulle ranka den känslomässiga effekten av den senaste förekomsten av Fysiskt Våld mot dig (den effekt denna händelse hade på dig personligen)

98 3,35 2,50 2,41

Diskussion

Syftet med studien var att undersöka förekomst och hantering av hot och våld på två akutpsykiatriska vårdavdelningar i ett storstadsområde i Sverige. Resultatet i denna studie visar att under de tre senaste månaderna hade 77,6% (n=104) utsatts för verbala övergrepp, 48,5% (n=65) blivit hotade och 35,1% (n=47) utsatts för fysiskt våld på sin arbetsplats. I en studie där svenska och engelska sjuksköterskor inom psykiatrisk vård jämfördes visade det sig att de engelska sjuksköterskorna var mer utsatta för våld (fysiskt våld eller verbalt hot

sammanslaget) med 71% utsatta jämfört med 59% av de svenska under en period av 12 månader. Bland de svenska sjuksköterkorna var det 52,5% (n=378) som hade blivit utsatta för verbala hot och 33% (n=238) för fysiskt våld. Bland de engelska sjuksköterkorna var det 66,5% (n=197) som hade blivit utsatta för verbala hot och 43,2% (n=128) för fysiskt våld

(25)

21 (Nolan, Soares, Dallender, Thomsen & Arnetz, 2001). I en studie i Polen jämfördes

sjuksköterskor inom psykiatri vård med sjuksköterskor i andra verksamheter. Under en period av 12 månader hade alla sjuksköterskor inom psykiatrisk vård utsatts för verbala övergrepp och 79,5% för fysiskt våld. 89,6% av sjuksköterskor inom andra verksamheter hade utsatts för verbala övergrepp och 20,6% för fysiskt våld (Mereczs, Rymaszewska, Moscika, Kiejna & Jarosz-Nowak, 2006). Jämförelsen visar att denna studies resultat är jämförbara med andra studiers resultat. Notera att tidsaspekten på de andra studierna var 12 månader medan denna studie var över tre månader. Det är sannolikt att antalet övergrepp hade ökat i denna studie om tidsspannet hade förlängts.

Resultatet visar att verbala övergrepp, hot och fysiskt våld var vanligt förekommande vid interna faktorer som vid psykisk sjukdom och användning av alkohol och droger. Flera studier bekräftar att psykisk sjukdom, som schizofreni, och påverkan eller abstinens av alkohol och droger är en stor riskfaktor för våld (Gillespie, Gates, Miller & Howard , 2010; Rao, Luty & Trathen, 2007, Howerton Child & Mentes, 2010; Hahn et al., 2008; Taylor & Rew, 2011; Antai-Otong, 2001). Verbala övergrepp, hot och fysiskt våld förekommer i högre grad på beroendeakuten än psykiatriakuten, skillnaden var dock endast statistiskt signifikant verbala övergrepp tre senaste månaderna, vilket kan bero på att just påverkan eller abstinens av alkohol eller droger. En studie av Rao et al. (2007) visade att 68,6% av patienterna med alkoholproblem och 62,9% av patienterna som använde olagliga droger också har en historia av våld. Av patienterna med schizofreni hade 30,2% och 41% av patienterna med

personlighetsstörning också en historia av våld.

Resultatet visar att verbala övergrepp, hot och fysiskt våld förekom mest i situationer med någon form av begränsning av frihet, till exempel vid tvångsvård, tvångsåtgärder,

gränssättning och ofrivilliga transporter. Andra vanliga situationer när verbala övergrepp, hot och fysiskt våld förekom var vid medicinering eller nekande av mediciner samt vid sedvanligt akut- och mottagningsarbete. Studiens resultat stämmer väl överens med Hahn et al. (2008) och Gillespie et al. (2010) som menar att hot och våld kan uppstå vid konflikter angående mediciner med personal, nekande av någon begäran, missnöje med behandling samt

väntetider. Enligt Meehan, McIntosch och Bergen (2005) upplever patienter att aggressivitet har sitt ursprung från externa och situationella/interaktionella faktorer som miljöfaktorer och personalens kontrollerande attityder, medan personalen däremot upplever att aggressivt beteende utgår från patientcentrerade faktorer interna faktorer som psykisk sjukdom.

(26)

22 I denna studie visar resultatet att personal med högre ålder har utsatts mer för hot och fysiskt våld. Skillnaden var statistiskt signifikant för hot, både någonsin och senaste tre månaderna. Andra studier visar dock att yngre sjukvårdspersonal utsätts mer för våld (Gillespie et al., 2010; Howerton Child & Mentes, 2010; Hahn et al., 2012; Hahn et al., 2008). Resultatet visar även att personal med många års erfarenhet i sitt yrke och på sin arbetsplats har utsatts mer för hot och fysiskt våld. Enligt Gillespie et al. (2010) kommer antalet våldsincidenter över tid vara större för personal med många års erfarenhet. Däremot menar Gillespie et al. (2010) att när den senaste tiden undersöks, till exempel på en tolvmånaders period, kommer antalet våldsincidenter vara fler för personal med mindre erfarenhet. Att lite arbetserfarenhet är en riskfaktor för att utsättas för våld bekräftar även av Hahn et al. (2008). En orsak till att personal med högre ålder och mer arbetslivserfarenhet har utsatts mer för våld i denna studie kan bero på att de är oftast dem som går in i hot- och våldssituationer, då de har mer

erfarenhet. På denna frågeställning gjordes sambandsanalys för varje variabel samt verbala övergrepp, hot och fysiskt våld. Inga bakomliggande variabler togs till hänsyn. Studier i framtiden bör därför undersöka bakomliggande variabler som till exempel arbetslivserfarenhet och yrkeskategori till variabeln ålder.

Resultatet visar att skötarna är den mest drabbade yrkesgruppen av verbala övergrepp, hot och fysiskt våld, sjuksköterskor kommer strax efter och sist läkarna. Studiens resultat stämmer överens med Rao et al. (2007) som menar att undersköterskor och sjuksköterskor rapporterade mer övergrepp än läkarna, 43,4% jämfört med 13,8%. Även Hahn et al. (2012) och Hahn et al. (2008) bekräftar att läkarna utsätts för mindre våld än undersköterskor och sjuksköterskor. Anledning till det kan vara att deras kontakt med patienterna oftast är kort och fokuserad. En till orsak kan vara att mentalskötare och sjuksköterskor har mer erfarenhet vid att hantera hot- och våldssituationer och blir därför mer involverade då de kan försöka avstyra den.

Kvinnor har utsatts mer för fysiskt våld de senaste tre månaderna. Andra studier visar dock att män utsatts för mer våld än kvinnor (Hahn et al., 2008; Howerton Child & Mentes, 2010, Gillespie et al., 2010). Även här bör hänsyn tas till bakomliggande variabler i framtida studier, tillexempel kanske kvinnorna hade mer erfarenhet. Kvinnor kanske är mer benägna att rapportera eller tar fysiskt våld större allvar än män.

Resultatet visar att personal som är utbildade inom Bergenmodellen har utsatts för mer verbala övergrepp, hot och fysiskt våld än de som ej har utbildningen. Skillnaderna är

(27)

23 resultat stämmer överens med Hahn et al. (2012) som menar att personal med utbildning inom hot och våld hade utsatts nästan dubbelt så mycket för verbala övergrepp, hot och fysiskt våld, jämfört med personal utan utbildning. Vidare menar Hahn et al. (2012) och Gillespie et al. (2010) att utbildningen kan bidra med ökad medvetenhet och förtroende i hantering av hot och våld, vilket i sig leder till att personalen är mer involverade i hot- och våldsincidenter. Björkdahl, Hansebo och Palmstierna (2012) utvärderade Bergenmodellen på 41 avdelningar som ej hade erhållit utbildning och sedan på 19 av dessa avdelningar efter utbildning inom Bergenmodellen. Resultatet av enkätstudien visade att personalen möter patienten redan vid första tecken till aggression och är lugna när de bemöter aggressiva patienter.

Resultatet visar att det är ovanligt att rapportera hot- och våldsincidenter, vilket Howerton Child och Mentes (2010) och Taylor och Rew (2011) bekräftar. Enligt Howerton Child och Mentes (2010) rapporterades det mer vid allvarligare fysiska händelser, om förgriparen var en man, och om de var en besökare/anhörig och inte patient. Detta resultat kan även ses i denna studie. Deras studie visar också att det är vanligt att sjuksköterskor har anammat en attityd där hot och våld är en del av arbetet. Andra orsaker till att personalen inte rapporterade

våldsincidenter enligt Howerton Child och Mentes (2010) var, som även resultatet i denna studie visar, att våld är en del av vardagen, rapporteringsförfaranden var besvärliga, uppfattningen att rapporteringen inte leder någonstans och liten kännedom om

rapporteringsprocedurer. Vidare menar Howerton Child och Mentes (2010) att genom

rapportering kan framtida händelser förhindras men exakt statistik är svår att föra på grund av stor underraportering. Enligt Taylor och Rew (2011) är underrapportering tillsammans med uppfattningen bland sjukvårdspersonalen att våld är en del av arbetet bidragande till

svårigheter med att hitta lösningar för framtiden. Det är viktigt att känna till attityderna som förhindrar rapportering för att kunna öka och förbättra den.

Resultatet visar att 62,6% (n=82) av deltagarna i studien inte visste om deras arbetsplats hade en formell policy/protokoll för stöd till personal som har blivit utsatta för verbala övergrepp, hot eller fysiskt våld. Detta kan relatera till att personalen anammat attityden att hot och våld är en del av arbetet och därför inte uppmärksammar om det finns någon policy. Resultatet i denna studie visade även att den känslomässiga påfrestningen efter hot- och våldsincidenter var låg. Även detta kan vara en orsak till varför många deltagare inte rapporterar och känner till en policy/protokoll för stöd då de kanske känner att de inte är nödvändigt. Enligt Taylor och Rew (2011) känner sig de flesta bland personalen på akutmottagningar trygga trots förekomst av mycket våld. Björkman, Angelman och Jönsson (2008) jämförde attityder till

(28)

24 personer med psykisk sjukdom bland svensk vårdpersonal inom psykiatrisk- och somatisk vård. Signifikanta skillnader fanns mellan attityder kring schizofreni och drogberoende, testat mot egenskaper som farlighet, oberäknelighet och svårighet att kommunicera, där

vårdpersonal i somatisk vård uppgav mer negativa attityder i förhållande till sina

motsvarigheter inom den psykiatriska vården. Resultatet i denna studie visar på att deltagarna har en förståelse till patienternas agerande då det relaterar till deras psykiska sjukdom.

Personalen kan därför bortse från själva händelsen och sätta den i ett större perspektiv. Det är dock intressant att undersöka om arbetsplatserna har en kultur som tillåter att personalen reagerar känslomässigt och erbjuder mekanismer för stöd och hjälp vid dessa händelser. Studien visar att efter förekomst av verbala övergrepp, hot eller fysiskt våld var det vanligast att personalen diskuterade incidenten med en kollega. Enligt Merecz et al. (2006) är den bästa garantin för en säkrare arbetsplats är att arbeta tillsammans och stödja varandra. Enligt

Gillespie et al. (2010) är stöd från andra människor, arbetskamrater och chefer en strategi som skyddar mot negativa effekter efter en våldsam incident. Howerton Child och Mentes (2010) menar att stöd kan visas i form upprätthållning av nolltolerans, personalbemanning,

utbildning inom hot och våld med årliga träningar, och genom att tillhandahålla nödvändiga verktyg och miljömässiga förändringar för att tillhandahålla en säker patientvård.

Handledning och debriefing har även visats minska risken för negativa psykologiska och fysiska konsekvenser efter traumatiska händelser (Antai-Otong, 2001; Howerton Child & Mentes, 2010). Handledning och debriefing inkluderar bland annat omedelbart känslomässigt stöd, utbildning om vanliga stressreaktioner, symptomreduktion och lämpliga hänvisningar. Det ger en möjlighet att bearbeta erfarenheter och sätta dem i perspektiv (Antai-Otong, 2001).

Metoddiskussion

Enkäten skickades ut via mejl och var webbaserad i programmet Education Survey

Automation Suite (EvaSys). Fördelen med webbaserade enkäter är att data från enkäten är redo för analys utan inblandning från forskaren (Polit & Beck, 2012, s. 312). För att höja svarsfrekvensen fick deltagarna alternativet att fylla i en pappersenkät.

Svarsfrekvensen blev 42% vilket, enligt Polit och Beck (2012, s. 305, 311) inte är tillräckligt för att vara helt säker för att undvika svarsbias. Däremot är det normen att webenkäter och internetbaserade undersökningar har en svarsfrekvens under 50 %. Det är dock viktigt att visa att bortfallet inte har kommit från en speciell grupp ur populationen och därför gjordes en

(29)

25 bortfallsanalys som visar vilka kategorier på respektive arbetsplats som deltagit i

undersökningen (Polit & Beck, 2012, s. 289). I bortfallsanalysen kan det utläsas att

svarsfrekvensen bland sjuksköterskor och mentalskötarna har varit högre på beroendeakuten i jämförelse mot psykiatriakuten. En anledning till det kan vara att författaren till studien arbetar på beroendeakuten vilket har engagerat de anställda för att de har en personlig koppling.

Svarstiden för enkäten var endast 18 dagar och då alla anställda inte alltid kollar sin mail regelbundet kan det vara en anledning till individbortfallet. Aktiva maillistor användes men det kunde ändå förekomma att några personer precis gått på tjänstledighet eller andra former av ledighet som semester. Reliabiliteten skulle kunna stärkas om svarstiden skulle varit längre. På grund av projektets korta natur var det dock inte möjligt.

Enkäten som användes har utvecklats från en tidigare testad och validerad enkät, SOVES, och uppnått goda nivåer av reliabilitet (Cronbach’s α 0.87–0.91) (Hahn et al., 2011; Zeller et al., 2012). Validiteten av innehållet i den översatta och anpassade svenska varianten av SOVES undersöktes genom en testgrupp från Luleå Tekniska Universitet samt från personal på

beroendeakuten och psykiatriakuten. Efter innehållsgranskningen av den bearbetade versionen av SOVES gjordes justeringar enligt kommentarerna från testgruppen. Enligt Polit och Beck (2012, s. 195) kan pilotstudier medföra en rad fördelar som att testa hur adekvat metoden eller proceduren är samt upptäcka potentiella problem som tolkningsmöjligheter. Efter genomförd pilotstudie fick deltagarna ge feedback på om något ord var svårt att förstå, innehåll, layout och om något behöver förklaras. Detta medförde att validiteten och reliabilitet styrktes då deltagarna kan dra olika slutsatser på frågor om de är otydliga.

För att uppnå hög reliabilitet ska enkäten vara standardiserad och därmed se likadan ut för alla deltagare och skickas ut samtidigt (Trost, 2007, s. 65, 60). Även om enkäten distribuerades både via mejl och papper var de exakt likadana och tillgängliga under samma tid.

Enligt Polit och Beck (2012, s. 236) syftar statistisk validitet till att det faktiskt existerar ett empiriskt samband eller korrelation mellan antagande och observation. För att säkerställa detta användes lämpliga statistiska tester och signifikansnivåer där analysen gjordes i ett dataprogram Statistical Package for Social Science (SPSS) version 20. Data importerades direkt från EvaSys där web-enkäter och pappersenkäter slagits ihop. Genom att använda sig av väl beprövade metoder samt att låta SPSS göra analysen stärktes validitet och reliabilitet i studien.

(30)

26 För att resultatet ska kunna generaliseras krävs det att studiens validitet och reliabilitet är stark (Polit & Beck, 2012, s. 180). Eftersom detta var en totalundersökning där, alla var

inkluderade på två arbetsplaster samt att enkäten var tidigare validerad och adekvata statistiska analyser genomförts är studiens resultat generaliserbart. Studien har tagit hänsyn till ett varierat urval av deltagare med olika yrkesprofessioner, kön och åldrar vilket bidrar till stärkt validitet. Vid en totalundersökning är risken för bias kraftigt reducerad (jmf. Polit & Beck, 2012, s. 250, 279).

Slutsats

Verbala övergrepp, hot och fysiskt våld är vanligt förekommande på både beroendeakuten och psykiatriakuten. Den känslomässiga påfrestningen var relativt låg trots höga nivåer av hot och våld vilket delvis kan tillskrivas att många ur personalen fann stöd från andra kolleger. Det var även en stor del bland personalen som ej visste om deras arbetsplats hade en

policy/protokoll för stöd efter en hot- och våldsincident. Eftersom det kommer att vara svårt att eliminera hot och våld i vårdyrket bör fokus ligga på de stöd- och hjälpfunktioner som finns för personalen. Författaren rekommenderar att arbetsplatserna inför rutiner för handledning och debriefing, där personalen får bearbeta erfarenheter tillsammans och sätta dem i perspektiv. Det är mycket viktigt att alla får möjligheten att bearbeta sina känslor då stödet från kollegor kan variera mellan olika individer.

Övergreppen förekom mest från patienter och mer på beroendeakuten än psykiatriakuten. Studien visar att situationer när våld var mest förekommande var, när patienter blev

begränsade i sin frihet, vid sjukdomsyttringar, vid sedvanligt akutarbete och vid medicinering eller nekande av mediciner. Genom att belysa och i framtiden studera situationer där hot och våld är vanligt förekommande kan preventiva strategier utvecklas för att i förhindra eller minska hot och våldrisken i dessa situationer.

Äldre personal, kvinnor, omvårdnadspersonal, personal med mer arbetslivserfarenhet samt utbildning inom hot och våld (Bergenmodellen) var mer utsatta för hot och fysiskt våld. Då inga bakomliggande variabler togs till hänsyn i sambandsanalyserna bör studier i framtiden göra detta. Det som skiljer denna studie ifrån andra inom samma område är att äldre personal, kvinnor och personal med mer arbetslivserfarenhet visade sig vara mer utsatta för hot och våld. Fortsatta studier behövs för att säkerställa orsakerna till detta.

(31)

27 Rapportering av hot- och våldsincidenter var sällsynt bland deltagarna i studien. Orsaker till detta var att åsikten var att det var en del av arbetet, hörde till sjukdomsyttringar, tidbrist, det inte leder någonstans och att de inte kände till någon rutin för rapportering. Underrapportering hindrar utveckling av förebyggande strategier och tillhandahållandet av en säker arbetsmiljö, då den verkliga nivån av hot och våld förblir okänd. Genom att belysa attityderna och hinder för rapportering kan arbeta börja med att öka och förbättra den.

(32)

28

Referenser

Antai-Otong, D. (2001). Critical incident stress debriefing: a health promotion model for workplace violence. Perspectives in Psychiatric Care, 37(4), 125.

Björkdahl, A., Hansebo, G., & Palmstierna, T. (2012). The influence of staff training on the violence prevention and management climate in psychiatric inpatient units. Journal of

Psychiatric and Mental Health Nursing, doi: 10.1111/j.1365-2850.2012.01930.x.

Björkman, T., Angelman, T., & Jönsson, M. (2008). Attitudes towards people with mental illness: a cross-sectional study among nursing staff in psychiatric and somatic

care. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 22(2), 170-177.

Blom, G., Enger, J., Englund, G., Grandell, J., & Holst, L. (2005). Sannolikhetsteori och

statistikteori med tillämpningar. Lund: Studentlitteratur.

Bowers, L. (2005). Reasons for admission and their implications for the nature of acute inpatient psychiatric nursing. Journal of Psychiatric & Mental Health Nursing, 12(2), 231-236.

Duxbury, J., & Whittington, R. (2005). Causes and management of patient aggression and violence: staff and patient perspectives. Journal of Advanced Nursing, 50(5), 469-478. Farrell, G., Bobrowski, C., & Bobrowski, P. (2006). Scoping workplace aggression in nursing: findings from an Australian study. Journal of Advanced Nursing, 55(6), 778-787. Finfgeld-Connett, D. (2009). Model of therapeutic and non-therapeutic responses to patient aggression. Issues in Mental Health Nursing, 30(9), 530-537.

Gillespie, G., Gates, D., Miller, M., & Howard, P. (2010). Workplace violence in healthcare settings: risk factors and protective strategies. Rehabilitation Nursing, 35(5), 177-184. Hahn, S., Müller, M., Hantikainen, V., Kok, G., Dassen, T., & Halfens, R. (2012). Risk factors associated with patient and visitor violence in general hospitals: Results of a multiple regression analysis. International Journal of Nursing Studies,http://dx.doi.org/10.1016/ j.ijnurstu.2012.09.018.

Hahn, S., Müller, M., Needham, I., Dassen, T., Kok, G., & Halfens, R. (2011). Measuring patient and visitor violence in general hospitals: feasibility of the SOVES-G-R, internal consistency and construct validity of the POAS-S and the POIS. Journal of Clinical

Nursing, 20(17/18), 2519-2530.

Hahn, S., Zeller, A., Needham, I., Kok, G., Dassen, T., & Halfens, R. (2008). Patient and visitor violence in general hospitals: A systematic review of the literature. Aggression and

Violent Behavior, 13(6), 431-441.

Howerton Child, R., & Mentes, J. (2010). Violence against women: the phenomenon of workplace violence against nurses. Issues in Mental Health Nursing, 31(2), 89-95.

(33)

29 International Council of Nurses (2012) Workplace violence in the health sector: state of the

art.

http://www.icn.ch/images/stories/documents/pillars/sew/sew_workplace_violence_in_the_hea lth_sector_state_of_the_art_paper.pdf

Meehan, T., McIntosh, W., & Bergen, H. (2006). Aggressive behavior in the high-secure forensic setting: the perceptions of patients. Journal of Psychiatric & Mental Health

Nursing, 13(1), 19-25.

Merecz, D., Rymaszewska, J., Moscicka, A., Kiejna, A., & Jarosz-Nowak, J. (2006). Violence at the workplace-a questionnaire survey of nurses. European Psychiatry, 21(7), 442-450. Nolan, P., Soares, J., Dallender, J., Thomsen, S., & Arnetz, B. (2001). A comparative study of the experiences of violence of English and Swedish mental health nurses. International

Journal of Nursing Studies, 38(4), 419-426.

Pich, J., Hazelton, M., Sundin, D., & Kable, A. (2010). Patient-related violence against emergency department nurses. Nursing & Health Sciences, 12(2), 268-274.

Polit, D.F., & Beck, C.T. (2012). Nursing research: generating and assessing evidence for

nursing practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.

Psykiatriska riksföreningen & Svensk sjuksköterskeförening. (2008). Kompetensbeskrivning

för legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot

psykiatrisk vård. Stockholm: Psykiatriska riksföreningen och Svensk sjuksköterskeförening.

Rao, H., Luty, J., & Trathen, B. (2007). Characteristics of patients who are violent to staff and towards other people from a community mental health service in South East England. Journal

of Psychiatric & Mental Health Nursing, 14(8), 753-757.

Taylor, J., & Rew, L. (2011). A systematic review of the literature: workplace violence in the emergency department. Journal of Clinical Nursing, 20(7/8), 1072-1085.

Trost, J. (2007). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.

Vaaler, A. E., Iversen, V. C., Morken, G., Fløvig, J. C., Palmstierna, T., & Linaker, O. M. (2011). Short-term prediction of threatening and violent behaviour in an Acute Psychiatric Intensive Care Unit based on patient and environment characteristics. BMC Psychiatry,11(1), 44-50.

Vejde, O. (2012). IBM SPSS Statistics 20 grunderna. Borlänge: Olle Vejde.

Zeller, A., Dassen, T., Kok, G., Needham, I., & Halfens, R. G. (2012). Factors Associated With Resident Aggression Toward Caregivers in Nursing Homes. Journal of Nursing