Att ha en tvådimensionell identitet : En kvalitativ studie om invandrarungdomars upplevelser av att eventuellt leva med två olika kulturella identiteter.

Mälardalens högskola

Instutionen för Samhälls- och Beteendevetenskap C- uppsats i Sociologi, BK 2890

HT 2006

Att ha en tvådimensionell identitet

En kvalitativ studie om invandrarungdomars upplevelser av att eventuellt leva med två olika kulturella identiteter.

Författare: Manuela Lukic 830923 – 0707 Handledare: Mohammadrafi Mahmodian Examinator: Elin Lundin

1

Abstract

Huvudfrågeställningen för uppsatsen är hur invandrarungdomar upplever och hanterar sin livssituation i de två kulturella världar de eventuellt lever i, den ursprungliga och den svenska kulturen? Undersökningen är utförd kvalitativt och baseras på fem intervjuer. De intervjuade har haft sin primära socialisation i hemlandet och under tidig ålder flyttat till Sverige. Teoretiskt utgår uppsatsen från Berger & Luckman, Jenkins, Ålund och Deniz vilka med sina skilda teorier förklarar varför identitetsprocessen och tillhörigheten är komplexfyllda för invandrarungdomar. Tidigare forskning har visat att invandrarungdomar upplever skilda problem i sin vardag därför att de lever i utkanten av två skilda kulturer. Sammanfattningsvis resulterar respondenters livssituation i en förening, en balans mellan två kulturer och identiteter som är i ständigt behov av upprätthållning.

2

Innehållsförteckning

1. Inledning 4

1.1 Syfte och problemformulering 7

1.2 Frågeställning 7

2. Begreppsförklaringar 7

2.1 Invandrare och invandrarungdomar 7

2.2 Ungdomar och ungdomsidentitet 8

2.3 Etnicitet och kultur 9

3. Metod 10 3.1Kvalitativ metod 10 3.2 Intervjusituationer 10 3.3 Hermeneutik 11 3.4 Urval 11 3.5 Genomförande 12

3.6 Validitet och reabilitet 12

3.7 Etik 13

4. Tidigare forskning 13

5. Teoretiska perspektiv 17

5.1 Primär och sekundär socialisation 17

5.2 Social identitet 19

5.3 En sammansatt teori om etnisk identitet 20

5.4 Olika former av identitet 22

6. Intervjuresultat 23

6.1 Bakgrund 23

6.2 Känslor i hemlandet 24

6.3 Identitet 25

6.4 Omgivningens inverkan på identitet och tillhörighet 26

6.5 Tillhörighetskänslor 27

3

7. Resultatanalys 30

7.1 Upplevelsen och hantering av identiteten 30

7.2 Utvecklingen av identiteten 33

7.3 Skillnader och likheter mellan kulturerna 35

8. Avslutande reflektioner 36

Litteratur förteckning 39

4

1. Inledning

En av de mest utmanande och bärande samhällsfrågorna i dag handlar om det mångkulturella samhället vi lever i. Migration och den etniska mångfalden har framtvingat en komplicerad omdefinition av olika nationalstater i västvärlden. Migrationen kan ses som en grundläggande process för de individer och kollektiv som berörts eller berörs av den. Migrationens olika effekter omvandlar den etniska identitet hos migranterna på samma gång som det uppstår etniska gränsbevaranden (Deniz, 1999: 1-5). I diskussionen gällande det mångkulturella samhället har ungdomarna stått i fokus sedan lång tid, då oroligheten för de har växt till sig allt mer. Trots medias fokus och vuxnas oro har viktiga aspekter av ungdomars livsvillkor och förhållanden gått oss förbi och blivit osynliga för allmänheten. Ungdomar särskiljs och definieras i denna situation ofta som en grupp vilka befinner sig i ett visst skede av livet och konkret utgör en social grupp (Ahmadi, 1999:69). Uppkomsten av ungdomsbegreppet kan kopplas till individualiseringen, villket innebär att både barn och föräldrar som inte kommer från individualistiska samhällen kan se sig själva, sina rättigheter och skyldigheter på ett sätt som skiljer sig åt från majoritetssamhällets uppfattning gällande ungdomar.

I media och generellt i samhället har invandrarungdomarna många gånger framstått som normlösa, provokativa och våldsbenägna. I mindre omfattning har debatten gällande frågor som rör ungdomskulturer och identiteter gett uttryck för ungdomars sökande efter nödvändigheten av identitet, sammanhang och mening satts i fokus. Samhället vi lever i tillåter inte entydiga och givna identiteter som vi på ett naturligt och omedvetet sätt kan växa in i (Ahmadi, 1998:89). Simultant kan man se att sönderfallet av de tidigare traditionella identiteter och dess mönster som var knutna till nationalitet, etnicitet och kulturell tillhörighet hamnat i fokus i dag. Den öppna fientligheten har ökat, då många anser att unga invandrare uttrycker sin maktlöshet mot allt som påvisar sig vara hotfullt och nedvärderande mot deras existens och identitet.

Invandrarungdomars situation, villkor och kultur har inte uppmärksammats tillräckligt i dagens samhälle. Invandrarungdomars möjliga svårighet och dilemman med identiteten kan förstås utifrån tillståndet där invandrarungdomarna eventuellt svävar mellan två kulturer, den egna moderkulturen och den svenska. Man kan säga att huvudvikten på de sociala och strukturella villkorens betydelse för skapandet av identitet är en nödvändighet. Detta för att man ska kunna lägg märke till interaktionen mellan det kulturella som oavbrutet skapar nya förbindelser och nya gestalter för självreflektion, etnisk insikt och en ökad uppfattning mot

5

identiteten (Ahmadi, 1999:96). Hylland-Eriksen, (1999) skriver att etniska mångfalder samt etniska identiteter leder i dagens samhälle ideligen till skilda praktiska och teoretiska dilemman och utmaningar. Problematiken med etniska mångfalder kopplade till de praktiska och teoretiska orsakerna leder till att det blir betydelsefullt och angeläget att studera och bidra till en ökad förståelse av dessa fenomen. En av de grundläggande och mest utmanande samhällsfrågorna idag handlar om problematiken i det mångkulturella samhället. Den migration och etnisk mångfald som utvecklas runtom i världen under de senast decennierna har betvingat en omdefinition av mångkulturella nationalstater i världen. Hylland-Eriksen, (1993:125) skriver att det inte finns anledning att skilja mellan stam, etnisk grupp och nation, då skillnaden enbart tycks vara frågan om gruppens storlek och inte om strukturell samansättning eller funktion. Problematiken som rör identitet kopplas många gånger ihop med minoriteter som är präglade av förändringsbara identitetsprocesser. Distinktionen mellan nationalitet och etnicitet är problematisk, där nationaliteten kan ge ett uttryck för en mångetnisk ideologi som betonar medborgliga rättigheter, snarare än deras gemensamma kulturella rötter (Hylland- Eriksen, 1999:148).

På ett nationellt och kollektivt plan kan migrationen många gånger ses ha djupgående följder, både för nationen från vilken människor emigrerar och för den nation de utvandrar till. De största förändringarna och problem bör dock kopplas till de människor som emigrerar (Denize, 1999:1). I huvudsak kan denna migration ses som en social förändring för individerna som emigrerar eftersom de lämnar sitt ursprungsland, det enda kända samhället, språket och kulturen. I det nya landet måste människorna lära sig på nytt och socialiseras in i det nya samhället och fungera som samhällsmedborgare. Individernas redan existerande värld, normer, värderingar samt identitet blir alltemellanåt ifrågasatta av det nya samhället och dess befolkning. Utvecklingen bidrar till att immigranter oftast förvandlas till ”invandrare” i det nya samhället, där de marginaliseras kulturellt, socialt och ekonomiskt. Invandrare är ofta tvungna att modifiera och omskapa sina identiteter samt den bilden av världen de redan har. Etnisk mångfald som uppstått i Sverige främst efter andra världskriget har gett upphov till praktiska och teoretiska problem. Etnisk diskriminering, marginalisering och utanförskap har ökat ihop med social, politisk och ekonomisk underordning.

Sveriges historia gällande invandring och invandrarpolitik har skiftat i olika tidsperioder, där man kan anse att Sverige på 1970- talet förde en politik som gjorde att man som flykting kände sig välkommen i landet. Under denna tidsperiod kulminerade arbetsinvandringen till

6

Sverige eftersom man införde en friare hållning till invandringen, där invandrare fick röra sig fritt på arbetsmarknaden. I efterhand blev flyktinginvandringen en av de dominerande frågorna i Sveriges utrikespolitik. 1980-talets invandring kan främst ses vara i form av anknytningsinvandring till tidigare migranter och flyktingsinvandring, vilken även medförde en större immigration av antalet politiska flyktingar till Sverige (Svanberg & Runblom, 1990: 268-269). Dåvarande formen av invandring ställde Sverige inför olika utmaningar, där själva kärnpunkten behandlade mötet mellan svensk kultur och de främmande livsstilarna. Sverige som från början varit en monokultur har det senaste decenniet förvandlas till en mikrokultur, där avståndet mellan olika kulturer och avståndet till den svenska kulturen blivit allt tydligare. Utvecklingen ledde till ett behov av dubbelsidig anpassning hos majoritetssamhället och de nya medborgarna. Anpassningen skulle innebära samlevnad, där varje särkultur får bibehålla sina egna speciella och betydelsefulla drag, samtidigt som betydelsefullheterna skulle kunna fungera inom ramen för den dominerande kulturen (Svanberg & Runblom, 1990:9).

Det mångkulturella samhället där alla kulturer kan leva sida vid sida kan sägas vara en dröm i verkliga livet, eftersom invandringen i många anseenden har skapat ett etniskt polariserat samhälle som innehar en hög grad av etnisk segregering, framförallt då det gäller olika bostadsområden, arbetsmarkanden samt det sociala livet. Ifall den kulturella segregeringen fortsätter att växa i samma takt som den hittills gjort kommer det att uppstå ännu större problem i samhället gällande invandrare och framförallt invandrarungdomar (Ahmadi, 1998:14). Invandrarungdomarna befinner sig mellan två olika tankesätt och två olika kulturella identiteter som de ständigt pendlar emellan. Invandrarungdomarna har i synnerhet upplevt innebörden av att vara annorlunda och utanför. Svårigheter man brukar förknippa med invandrarnas livssituation leder ofta till en förenkling av problematiken, där lösningen och slutsatsen kring problematiken kräver olika strategier för att kunna möjliggöra och hantera svenskar och invandrarnas avvikande beteende. Invandrarungdomars livssituation förtjänar att uppmärksammas, beskrivas och mötas som unika fenomen, där ungdomarna är lika personliga som alla andra. Generalisering och marginalisering av invandrarungdomarna kan leda till att man fråntar deras egenvärde och rätten att vara unika och personliga (Ahmadi, 1999:14). Poler mellan det generella och det unika måste balanseras ytterst noga. Invandrarungdomarna bör ges möjligheten att ur sina egna upplevelser beskriva den livssituation som de har - hur det är att leva med två kulturer.

7

1.1 Syfte och problemformulering

Denna undersökning syftar till att förstå och beskriva invandrarungdomars komplexa och problemfyllda identitet, samt hur invandrarungdomar upplever och hanterar sin livssituation i de två kulturella världar de eventuellt lever i, den ursprungliga och den svenska kulturen.

Den sociala verkligheten som invandrarungdomarna har behöver studeras, inte enbart för att problemområdet ska belysas utan också för att detta är ett allmänt intresse ur sociologiskt perspektiv. En annan viktig anledning som gjorde att jag valde och behandla ämnet är för att invandrarungdomar ofta lever marginaliserat inom den minoriteten som de tillhör. Utanförskapen inom den egna etniska och kulturella minoritetsgruppen medför konsekvenser för deras identitets skapande. Förhoppningen är att uppsatsen ska leda till ett åskådliggörande och finnandet av en kunskap som ökar förståelsen av invandrarungdomars livssituation. Jag hoppas att ökad förståelse om invandrarungdomars livssituation ska leda till att förbättring sker gällande deras levnadssätt. Detta genom att invandrarungdomarna får en ökad förståelse för sitt sätt att leva och utvecklar förmågan att bättre kunna analysera sin livssituation.

1.2 Frågeställningar

Hur upplever och hanterar invandrarungdomar sin identitet som första generations invandrare i Sverige?

Hur utvecklar invandrarungdomarna sin identitet i de två olika kulturella världar de eventuellt lever i?

Hur och vad upplever invandrarungdomarna som skillnaden respektive likheterna mellan den svenska majoritetskulturen och ursprungslandets minoritetskultur?

2. Begreppsförklarning

Under detta kapitel kommer jag att förklara olika begrepp som på något sätt berör uppsatsen. Med hjälp av dessa begrepp ökar förståelsen för det ämne som jag väljer att behandla, samtidigt som jag genom denna uppsats kommer att ta hjälp av dessa skilda begrepp.

2.1 Invandrare och invandrarungdomar

Begreppet invandrare började nyttjas i Sverige i sluter av 1960-talet. Innan dess användes ordet utlänning, men byttes ut eftersom det av många ansågs vara negativt laddat. I efterhand

8

har det konstaterats att begreppet invandrare inte är entydigt eftersom begreppet innefattar ett flertal grupper som bor i Sverige med utländsk härkomst. Invandrare anses vara personer som är bosatta i Sverige och har utländsk härkomst, framförallt de som kom till Sverige efter andra världskriget. Vidare räknas man som invandrare om man är född i Sverige och har utländska föräldrar (Näringsdepartementet, 1999:39). Av omgivningen anses oftast invandraren som någon annan, inte som den han själv uppfattar sig vara. Invandrarnas barn växer upp och blir en generation människor som ofta anses annorlunda än den tidigare generationen svenska. De kallas för invandrarbarn, eftersom de ofta talar ett annat språk hemma än det svenska och föredrar andra livsmönster och traditioner än de som finns i Sverige. Deras barndom och den allra första socialisationen har skett i hemlandet, samtidigt som de växer upp i Sverige med andra värderingar och normer än de som fanns i hemlandet. Invandrarungdomarna befinner sig i en situation, där de hamnar i konflikt mellan två kulturer och identiteter. De blir påverkade av både majoritetssamhället de lever i och den minoritets samhälle som de tillhör enbart för att de är invandrare.

Darvishpour (2006) diskuterar frågan om invandrarungdomars situation mellan två kulturer påverkar och samtidigt försvårar dessa ungdomars identitetsskapande och integration. Davirshpour ställer frågan om ett dubbelliv som invandrarungdomarna lever mellan två kulturer hotar unga invandares integration, samtidigt som det leder till en dubbel marginalisering gällande överbyggnaden av de skilda konflikter som uppstår vid skapandet av den nya identiteten. Denna problematik ger upphov till att invandrarungdomarna lever i ett ständigt genomfartsförhållande, där inget blir självklart i utvecklingsprocessen (Daun/Ehn, 1988:34). Problematiken med att vara invandrarungdom beskrivs av Wallins citat:

”Att vara invandrarbarn är svårt. Den vuxne vet vem hon är och varifrån hon kom. Hon vet var rötterna finns och hurdana de var. Hon har minnet kvar i kroppen av en plats på jorden. Hon fick uppskattning och gensvar som precis den människa hon var och där det fanns människor av samma sort som hon själv. Ett barn har inte den erfarenheten på samma sätt. Det rycks upp med rötterna under den period i livet, då en människa bygger upp sin kärna och får veta vem hon själv är. Om uppväxtvillkoren är alltför motstridiga blir det svårt, att finna sig själv, att veta vem man är.” (Wallin, 1978:45)

2.2 Ungdomar och ungdomsidentitet

Ungdomar beskrivs vara en särskild kategori som befinner sig i ett intervall mellan barndom och vuxenliv. Begreppet ungdom anses vara lika gammalt som begreppet ålder och kön, liktidigt som ungdomsbegreppets betydelse har ändrat innebörd allt efter de olika sociala sammanhangen (Ahmadi, 1998: 5-7). Kamali, (1999:19) skriver att två skilda samhällsformer

9

kan skiljas ut som ger begreppet ungdom två olika betydelser, de traditionella och moderna sammanhangen. I det traditionella samhället förbinder man begreppet ungdom till praktiskt träning på väg mot vuxenlivet. En väsentlig aspekt i ungdomarnas livssituation är formandet och upplevelsen av den egna identiteten. Ytterligare kan denna process vara väldigt svår att fånga och beskriva eftersom identitet är ett mångtydligt begrepp med flertal skilda innebörder och aspekter (Kamali, 1999:33). Problemkomplexet med invandrarungdomars identitet måste i huvudsak förstås utifrån deras situation levandes mellan två kulturer, den egna moderskulturen och den svenska. Invandrarungdomar som växer upp i invandrartäta områden lär sig snabbt att manövrera skilda normer och värderingar Detta gör att invandrarungdomarna utvecklar en skicklighet i att bemöta och hantera motstridiga budskap, förvirrande ståndpunkter och etiska modeller. Skickligheten blir en nödvändig förmåga hos invandrarungdomar för att kunna klara av trycket från majoritetssamhället och familjen. Med förmågan kan de spela ut majoritetssamhället och familjen mot varandra i syfte att skydda sin egen livsvärld. Invandrarungdomarna utvecklar en ”outsideridentitet” beskriver Kamali (1999:44), vilket ger dem möjligheten att avslöja både familjens och samhällets svagheter.

2.3 Etnicitet och kultur

De flesta angreppssätten vilka förfar med begreppet etnicitet framställer den som ett svårfångat och invecklat begrepp. Det gemensamma för de flesta angreppssätten är att de ser etnicitet ha med klassificering av människor och grupprelationer att göra (Eriksen, 1993:12). Etnicitet handlar om tillhörigheten genom utmärkande egenskap så som språk, kultur och ursprung vilka fördelas och inte förvärvas (Lange & Westin, 1981:184). Vidsträckande är etnicitet en infallsvinkel av sociala relationer mellan aktörer som anser sig själva vara kulturellt avskilda från andra grupper (Eriksen, 1993:22).

Etnicitet kan kopplas samman med kulturbegreppet då bägge är ett kollektivt medvetande av skilda symboler och system. Individer delar, återskapar samt förändrar kulturen och etniciteten i ett socialt sammanhang. Hur vi uppfattar vår egen kultur och etnicitet har följder för hur vi ser på andra kulturer och etniciteter. Vidare kan begreppet kultur andvändas genom att se det som en form av normer och kunskaper som finns hos en speciell grupp (Denize & Perdikaris, 2000:48). Kulturen är i oavbruten förvandling vilken förknippas med olika traditioner och leder till olika subjektiva och objektiva verklighetsuppfattningar. Människan genererar och framställer sin verklighet i en beständig växelverkan med omgivningen, där den återgivande kulturella världen är en uppfattad värld som delas av andra (Eriksen, 1993:27)

10 3. Metod

3.1 Kvalitativ metod

Uppsatsen är baserad på kvalitativ metod i form av intervjuundersökningar, med syftet att belysa och beskriva några grundläggande och relevanta aspekter angående invandrarungdomars livssituation. Att denna metod valdes har att göra med att den erbjuder det mest lämpliga sättet att nå svar på de ställda frågeställningarna. Kvale (1997:34) skriver att en kvalitativ intervjustudie är att undersöka och förstå den intervjuades livsvärld. Metoden stödjer mig i arbetsgången genom att jag kan komma nära studieobjektet (Kjaer Jensen, 1995:6). Uppsatsen bygger den kvalitativa metoden eftersom de involverade människorna själva tillskriver sig sina uppfattningar och handlingar. Då denna undersökning syftar till att undersöka känslor och upplevelser av ett visst fenomen, är det av största intresse för mig att gå in på djupet av dessa upplevelser och inte på bredden. Vidare inom kvalitativ metod använder jag halvstrukturerade intervjufrågor för att nå till de svar som jag söker (Lantz, 1993:11). Att jag har valt att arbeta utifrån halvstrukturerade intervjufrågor möjliggör att frågorna övergår i en dialog som följs av olika följdfrågor (Lantz, 1993:17-20). Ekholm & Fransson (2005:21) påpekar betydelsen av den yttre miljön vid intervjutillfället, då man som forskare måste se till att intervjun kan genomföras under goda yttre betingelser. Vidare är det viktigt att få respondenten att känna sig trygg och väl till mods, då själva intervjun i sig innebär både arbete och anpassning. Vid genomförandet av intervjuerna har respondenterna valt intervjuplatsen själva, samtidigt som de hade möjligheten att ställa frågor innan intervjun.

3.2 Intervjusituationerna

Inom ramen för denna uppsats har jag valt att utföra enskilda intervjuer, där jag tog hjälp av en intervjuguide. Intervjuguiden är uppdelad i olika teman: bakgrund, känslor i hemlandet, identitet, omgivningens inverkan på identitet och tillhörighet, tillhörighetskänslor samt identitetsutveckling i framtiden. Jag som forskare och intervjuare har ett ansvar att på bästa möjliga sätt framställa intervjuresultaten och förhålla mig objektiv och kritiskt till den. Kvale (1997:136) skriver att en god intervjuare är en expert på både ämnet för intervjun och på det mänskliga samspelet. Jag som intervjuare bör ha förmågan att tolka informanternas svar vid intervjun för att sedan kunna följa upp de intressanta svaren. Jag har en bakgrund som invandrare och ung kvinna vilket inbjudit till olika erfarenheter som kan liknas vid informanternas berättelser och därigenom förhoppningsvis också en förkunskap i ämnet. Jag har ett ansvar, att vara öppen och till hög grad förutsättningslös i strävandet efter spontana svar (Kvale, 1997:35). Intervjuerna genomfördes med en förförståelse inom ämnet som

11

omedvetet kan ha påverkat resultatet. Jag har haft nytta av min förförståelse och mitt inifrånperspektiv vilket har gett mig en känslighet inför ämnet och en djupare förståelse gällande informanternas berättelser. Under intervjuernas gång har jag strävat efter en öppenhet och ett kritiskt förhållningssätt till informanternas berättelser, genom att respondenterna fick beskriva situationen med sina egna ord. Respondenterna gavs möjligheten att definiera sina personliga upplevelser in i minsta detalj för att jag skulle få möjlighet att förstå deras livsvärld. (Lantz, 1993:70-76)

3.3 Hermeneutik

Kvalitativ metod, vilken jag har valt att arbeta efter, utgår oftast från det hermeneutiska tankesättet. Metoden anses vara en tolkningslära och ur flera aspekter ses hermeneutiken som positivismens motsats (DePoy & Gitlin, 1999:17). Hermeneutiken är inriktad mot förståelse, tolkningen bygger på forskningsansatsen grund. Forskaren söker efter nya och mer givande tillvägagångssätt genom vilka han kan förstå olika händelser. Händelserna som forskaren vill förstå är svårhanterliga för vår vardagsförståelse. Olika forskningsfrågor inom hermeneutisk forskning är vad olika händelser kan betyda för individen, då individen nästan alltid nyttjar medvetna tolkningar som gör det möjligt att orientera sig i tillvaron (Ramires, 1998:12-27)

3.4 Urval

Urval i denna uppsats utgörs av de individer som på bästa möjliga sätt hjälper mig att förstå det grundläggande fenomenets mening. Populationen som jag vänder mig till och undersöker är invandrarungdomar som bor i Mellansverige. För att avgränsa mig kommer jag att koncentrera mig på de invandrarungdomar som studerar på högskolan. Dessa ungdomar studerar på högskolan vilket gör de till en speciell grupp, då många invandrarungdomar sällan har denna möjlighet. Syftet till att jag just väljer att hålla mig till dem, är för att de har nått en viss mognad, förståelse och kunskap i sitt liv, både om sig själva och om sin omgivning. Ett annat krav som finns är att invandrarungdomarna ska ha bott i sitt hemland och flyttat till Sverige som barn. De bär med sig erfarenheter av att ha växt upp i ett annat land. De är bekanta med den ursprungliga kulturen, samtidigt som de har växt upp i Sverige och skaffat sig en bild av det nya landet och kulturen. För övrigt kommer jag inte att ställa fler kriterium eftersom det inte är väsentligt och viktig i min undersökning tex. vilken kön, etnicitet, religion och nationalitet informanterna har eller villka delar av världen de ursprungligen kommer från. Kontakt med intervjupersonerna har skett genom personliga kontakter som stämde överens med mina kriterier. För att värna om respondenternas integritet har de fått påhittade namn.

12

Urvalet är inte ett slumpmässigt urval, men jag anser att varje enskild persons livsberättelse är värd att ta vara på oavsett urvalsmetod. Med bakrund av detta urval kan jag inte generalisera mina resultat till hela populationen, vilket också är karakteristiskt för den kvalitativa intervjuundersökningen som omfattar fåtal personer och är inte baserad på statistiska metoder. Även om generaliserbarheten inte finns så tror jag att resultatet från studien ger värdefull kunskap och indikatorer på erfarenheter hos andra personer i liknande situationer. Andra som kommer i kontakt med uppsatsen kommer känna igen sin livssituation genom att läsa resultatet. Med fem intervjupersoner beståendes av tre kvinnor och två män från olika länder, vill jag beskriva hur invandrarungdomar upplever och handskas med sin tvåkulturella vardag. Med mina erfarenheter och kännedom om andra personers liknande upplevelse, kan jag påstå att många invandrarungdomar kommer känna igen sig i åtminstone vissa delar av resultatet.

3.5 Genomförande

Arbetsgången för uppsatsen har planerats noga efter en redan uppbyggd plan för att tiden för uppsatsen skulle fördelas jämt över hela perioden. Intervjuerna med respondenterna skedde på Mälardalens högskola i avskilda grupprum. Respondenterna fick bestämma var intervjuerna skulle äga rum, då det är av stor vikt att känna trygghet under intervjusituationen. Intervjuerna spelades in med bandspelare efter respondenternas godkännande, samtidigt som respondenterna garanterades en konfidentialitet. Intervjuerna tog mellan 60-90 minuter, där jag efter samtliga intervjuer gjorde transkribering, det talade språket omvandlades till skriftspråk. Transkriberingen i sig kan ha inneburit att mina tolkningar påverkat materialet, samtidigt som en del av uttrycken från respondenterna kan ha förlorat sin innebörd. Då det levande samtalet fryses till det skrivna språket osynliggörs den mellanmänskliga icke verbala interaktionen. Vid analysen av materialet läste jag igenom transkriberingen ett flertal gånger för att finna olika teman som kunde ha relevans för min frågeställning och teori.

3.6 Validitet och reliabilitet

När forskare genomför en undersökning måste han vara noggrann med reliabilitet och validiteten, så att undersökningen blir utförd på ett riktigt sätt. Reliabilitet innebär hur tillförlitliga undersökningarna. Det får inte finnas någon godtycklig frånvaro av slumpmässiga fel som kan försämra undersökningen reliabilitet. Validitet handlar om att man undersöker det man vill undersöka mot det uppställda syftet (DePoy & Gitlin, 1999:247). Jag anser kvalitativ metod mest lämpad för denna undersökning då mitt undersökningsområde inte kan mätas i siffror, utan handlar om olika människors upplevelser och känslor. I skapandet av

13

intervjuguiden formulerades frågorna för att de skulle leda till svar gällande syftet. Reabiliteten påverkas i undersökningen av etnisk bakrund och kultur, vilken i sin led påverkat de svar som respondenterna avlagt. Negativ påverkan gällande validitet kan ha uppstått på grund av olika forskningseffekter. Jag är relativt oerfaren forskare vilket medför att jag omedvetet kan ha gjort vissa påverkan och fel som erfarna forskare inte gör. Respondenterna kan ha sagt det jag ville höra i stället för att berätta sanningen. I och med att jag personligen inte kände respondenterna så hoppas jag att de avlagt sanningsenhetliga svar. Holme & Solvang (1996:163) skriver att vi genom kontinuerlig praktiskt övning och noggrannhet vid val av material kan uppnå tillfredställande grad av reliabilitet och validitet.

3.7 Etik

De forskningsetiska principerna har till syfte att ge normer för förhållandet mellan forskaren och respondenten för att visa på rättigheter och skyldigheter i forskningsprocessen (May, 2001). Gällande informationskravet gavs alla respondenter information om intervjuns syfte och att deras deltagande var frivilligt. Vidare informerades de om rättigheterna att kunna avbryta intervjun om det blev för obehagligt, samtidigt som deras medverkan inte skulle leda till några negativa följder. På frågan om samtyckeskravet gav respondenterna sitt samtycke muntligt innan intervjuerna genomfördes. Alla respondenter informerades om konfidentialitet där deras identitet skulle vara hemlig i redovisningen av intervjuerna. Respondenterna försäkrades även om att det insamlade materialet enbart skulle användas för denna forskning.

4. Tidigare forskning

Valet av vetenskapliga artiklar har utgått från mitt problemområde. Artiklarna behandlar och belyser den problematik som invandrarungdomar ställs inför i det nya landet, då de lever mellan två olika kulturer. Swenson och Prelow skriver om etniciteten som förknippas med etniska minoriteten och leder till upplevelsen av att leva mellan två kulturer, där ungdomarna blir minoriteten inom själva minoriteten. Vidare kan Swensons och Perlows forskning kopplas till Bonds forskning där det har framkommit att individer som flyttar från sitt hemland inte identifierar sig som en del av det nya landet. Det är inte betydelselöst att ge upp sin ursprungliga nationalitet och sin självidentifikation och anta den nya nationaliteten. Hemlandet och den medfödda nationaliteten är en fastställande av identitet och av central viktpunkt i individers liv, där dessa två blir betydelsefulla i skapandet av en nationell identitet.

14

Denize & Perdikaris studie, ett liv mellan två värdar

Den mest relevanta Svenska forskningen som genomförts gällande invandrarungdomar och deras identitet är Fuat Denize och Antonios Perdikaris studie ”Ett liv mellan två världar, 2000” vilken berör assyriska ungdomar som andra generationens invandrare i Sverige, samt hur dessa upplever och hanterar sin livssituation. Denize och Perdikaris studie är en kvalitativ intervjustudie som kopplas till assyriska ungdomars upplevelse och hantering av sin hemkultur och den svenska kulturen. Denize och Perdikaris anser att invandrarungdomar i stor utsträckning växer upp i rotlöshet och i marginalen av två kulturer (Deniz & Perdikaris, 2000:12). Utgångspunkten i deras forskning är att ungdomarna lever i två skilda världar och två sociala verkligheter där dubbelheten är en påfrestning för ungdomarna, när det syftar till att utvecklas och anpassas i ett samhälle där de för övrigt är en minoritet (Deniz & Perdikaris, 2000:16). Innevarande påfrestningen som finns hos invandrarungdomarna leder till en kluvenhet som blir alltför osäker och ostabil att bygga den egna identiteten på. Att leva ett liv med kluven självbild och ingen klar identitet är problematiskt då ambivalensen hindrar invandrarungdomarna att leva ett liv i öppenhet och självsäkerhet utan begränsningar. Resultatet i studien visar att invandrarungdomarna vars primära socialisation ägde rum i ursprungslandet har betydligt större svårigheter att hantera de skilda kulturella system, jämfört med de invandrarungdomar som upplevt sin primära socialisation i Sverige. Ungdomar som föds i Sverige och internaliseras direkt i samhället utvecklar inte lika stora svårigheter med identiteten som de ungdomars vilka föds och växer upp i hemlandet.

Kamalis forskning gällande invandrarungdomars attityder till det svenska samhället. En annan studie som är av bemärkelse för mina frågeställningar är Masoud Kamalis (1999) Varken Familjen Eller Samhället, vilken berör invandrarungdomars syn gentemot det svenska samhället. Den kvalitativa studien visar att de faktorer som i huvudsak påverkar invandrarungdomars inställning till det svenska samhället är föräldrarnas inställning. Det är också av stor vikt hur föräldrarnas medansvariga och icke medansvariga handlingar urskiljer sig. Vidare kom Kamali fram till att den sociala miljön, segregeringen/integreringen och därtill även ungdomarnas vänskapskets är betydande faktorer vid ungdomarnas inställning (Kamali, 1999:47). I studien skriver Kamali att det utanförskap som dessa invandrarungdomar känner blir till något positivt, genom att försöka undvika den situation som de befinner sig i försöker de i stället stärka sina kontakter inom gruppen. Medlemskapen av olika etniska grupper blir på så sätt en lösning på identitetskrisen eftersom ungdomarna får bekräftelse och erkännande av sin identitet i gruppen. Kamali, (1999:15) skriver att invandrarungdomar som

15

tillhör den sociala grupp med en dubbel kultur innehar värderingar från den primära socialisationen, där de har svårt att acceptera det nya samhällets normer och värderingar eftersom dessa går emot deras primära uppbyggande av jaget. Att invandrarungdomarna lever ett liv i en komplex verklighet leder det till delad lojalitet. Ungdomarna tvingas att välja å ena sidan mellan familjen och dess värderingar, å andra sidan det svenska samhället och de normer och värderingar som finns där. Följden av detta blir att ungdomarna väljer varken det ena eller det andra. De blandar både familjens och samhällets normer och värderingar, vilket leder till att ungdomarna ofta utelämnas till en egen tillvaro både i familjen och i samhället.

Kamalis resultat kan kopplas till Jenkins teori som syftar till social identitet, vilken innehåller kollektiva identiteter. Kamali skriver om en specifik känsla som invandrarungdomar får i sina sociala relationer, känslan av att vara utanför och tillhöra ”dem”-gruppen. Känslan av att tillhöra ”dem”-gruppen leder till att invandrarungdomarna utvecklar sina sociala relationer som är baserade på vi och dem (Jenkins, 1999:37). Kamalis och Deniz & Perdikaris forskning har en gemensam nämnare där Deniz & Perdikari skriver att fenomenet ”i marginalen av två kulturer” och ”att leva mellan två världar” skapar ett utanförskap, samtidigt som de bidrar till att invandrarungdomar utvecklar en osäker och instabil identitet. Kamali skriver i sin tur att denna utveckling leder till att ungdomarnas självkänsla och identitet påverkas av deras familjupplevelse och identitet, samtidigt som problemet med begreppet ”att leva i två kulturer” leder till att ungdomarna utvecklar en kluven identitet (Kamali, 1999:23 & 38). De flesta invandrarungdomarna som ingick i studien lever i segregerat område, har en negativ inställning till svenska samhället och saknar tro på framtiden. (Kamali,1999:63)

Swenson & Perlows studie om relationen mellan uppfostran och etnisk identitet.

Swenson och Prelow (2005) har kvantitativt studerat hur direkta och indirekta relationer av stöttande föräldrar påverkar den etniska identiteten, självbilden samt de psykosociala processer som afroamerikanska och europeiskamerkanska ungdomar utvecklar och innehar. Forskarna har studerat vidare relationen mellan etnisk identitet och olika depressioner. De ville undersöka om dessa på något sätt är kopplade till varandra. I artikeln använder sig Swenson & Prelow av begreppet etnisk identitet genom att beskriva den som individens känsla av att tillhöra en viss etnisk grupp, individens sätt att tänka, känna och uppföra sig inom en enskild etnisk grupp. Etniska grupper och etniska tillhörigheter är relaterade positivt till en optimism och god sammanhållning medan det negativa relateras till olika depressioner, avsaknad av ett subjektivt jag samt skilda aggressioner som man känner för samhället.

16

Swenson och Prelows resultat visar att uppfostran där ungdomarna har stöttande föräldrar kan direkt förbindas till ungdomarnas upplevelse av etniska identitet. Den etniska identitet förenas ihop med tidigare erfarenheter, vilka slutligen påverkar antalet depressioner i ungdomarnas liv. Sammanfattningsvis skriver författarna att den etniska identiteten påverkar de skilda depressiva symptom som ungdomarna upplever i sina liv.

Bonds forskning som om national identitet och exkludering

Den kvantitativa forskningen utförd av Bond (2006) syftar till att belysa national identitet och exkludering. Syftet var att undersöka hur migranterna utvecklar och anpassas till den nya identiteten. Han har kommit fram till att national tillhörighet är en nyckelmarkör i bildandet av den nationala identiteten. Undersökningen är utförd bland skottar där det framkom att den etniska identiteten blir mindre viktig och fundamental än den nationella identiteten som vidare styrs av uppväxtplatsen hos individen. Att exkluderas från en nationell tillhörighet och grupp behöver nödvändigtvis inte vara en yttre svårighet eftersom denna process även är en självbegränsningsaspekt av den egna identiteten. Det framkom i undersökningen att många människor som kommit till Skottland från annat land inte identifierar sig själva som skottar. Hemlandet och den ursprungliga nationaliteten är ett fastställande av identitet och av central betydelse i individers liv, där dessa två blir betydelsefulla i skapandet av nationell identitet. Det handlar om en ständig process som syftar till att individen ska bli en del av ett samhälle och utveckla en ny identitet. Skapandet av den nya nationala identiteten är baserad på faktorer som bostadsorten och det egna valet och viljan till skapandet av nationell identitet.

Forskning om etnisk identitet, immigration och välbefinnande, av Phinney, Horenczyk, Liebkind och Vedder

Författarnas forskning ”Etnic Identity, Immigration, and Well-Being, 2001” bygger på utvecklingen av ett internationellt perspektiv. Syftet är att förstå och uppmärksamma etnisk identitet och immigration i Amerika, Israel, Finland och Nederländerna och de internationella sambanden av etnisk och nationell etnicitet, samt sambandens roll i det psykosociala välbefinnandet av immigranterna. Resultatet påvisar att etnisk identitet, immigration och anpassning är lika komplexa fenomen inom varje land. Dessa problematiska fenomen kan på bästa sätt förstås genom termer av en internationell modell, vars kärna utgår ifrån att förstå problematiken med kulturella identiteter och attityder. Denna forskning visar på att en bred variation av identitetsförändringar och immigrationsprocesser finns, där flertalet av invandrarna har en stark etnisk identitet, samtidigt som den nationala identitetens vikt är

17

varierande bland de undersökta grupperna. Sammanfattningsvis leder assimilation och uppgivning av den etniska identiteten till negativa konsekvenser både för individen och för samhället i form av att den assimilerade människan kan känna ilska, depression och maktlöshet i samhället. Resultatet påpekar vikten av individers etniska identitet vid framställningen av sig själva som en del av en minoritet utanför majoritet samhället.

5. Teoretiska perspektiv

Under detta kapitel följer der en redogörelse av de teoretiska perspektiv som jag kommer att tillgodogöra mig av vid analysen. Det övergripande perspektivet som mina tre kärnteorier utgår ifrån är den symboliska interaktionismen, där det mänskliga samspelet ses som en ömsesidig växling mellan individer och samhället (Berger & Luckman, 1979:46). Jag kommer att börja med och redogöra för Berger och Luckmans teori som anspelar på den primära och sekundära socialisationen. Vidare kommer jag att gå över till en redogörelse av Jenkins teori kring social identitet kopplad till en sammansatt teori om etnisk identitet.

5.1 Primär och sekundär socialisation

I kapitlet ”Internalisering av verkligheten” beskriver Berger & Luckman, (1979: 143f) vikten av den symboliska interaktionen inom primär och sekundär socialisation. Med bakgrund i symboliska interaktionismens synsätt blir individen till en social varelse genom ett samspel med sina medmänniskor. För att möjligheten ska finnas för individens utveckling till en social varelse och till en medlem av samhället så bör den genomgå socialisationsprocessen. Socialisationsprocessen börjar enligt Berger och Luckman med den primära socialisationen som övergår till den sekundära socialisationen. Den primära socialisationen är den grundläggande processen där internaliseringen blir basen för den ursprungliga förståelsen av våra medmänniskor och den egna upplevelsen av den sociala verkligheten. Det sociala samspelet utgår från att individer förstår varandras gemensamma situation, samtidigt som de definierar denna situation på ett gemensamt sätt. Då individen har åstadkommit denna förståelse blir hon också en fullständig medlem av samhället, skriver Berger och Luckman (1979:154). I den primära socialisationen formas och utvecklas individens förutsättningar i livet, samtidigt som individen där blir medlem av ett samhälle. Den primära socialisationen är den mest framstående i individens liv, hon förs in i ett samhälle som redan är definierat på bestämda sätt av signifikanta andra. Genom att leva i ett redan bestämt socialt samhälle tvingas individen att överta de redan bestämda uppfattningarna om verkligheten (Berger och Luckman, 1979:155). Ungdomarna formas av den signifikanta andre genom att identifiera sig

18

med de betydande personerna, samtidigt som ungdomarna övertar de signifikanta andres roller och attityder och gör de till sina egna. Genom denna identifikation får individen möjligheter att identifiera sig med sig självt och bygga upp en subjektiv sammanhängande identitet. Ungdomarna som ska socialiseras erbjuds av samhället redan definierade uppsättningar av signifikanta andra, som ungdomarna måste acceptera som sådana utan något annat alternativ (Berger och Luckman, 1979:158). Den process där barnet slutar att identifiera sig med den signifikante andre är utmärkande, för att individen nu identifierar sig med en allmänhet av andra, med ett samhälle. Processen ses av Berger & Luckman (1979:157) som övergången från primär till sekundär socialisation där språkets internalisering är en avgörande fas och fungerar som socialisationens viktigaste komponent.

Sekundär socialisation är den fortsatta processen av primär socialisation och leder en redan socialiserad individ till nya områden av samhällets objektiva värld, där språket utgör och artar sig till socialisationens mest angelägna innehåll och redskap. Inom denna process internaliserar individen skilda samhälliga världar som innehar skilda specifika språk. Här byggs det upp en samling av bilder på basis av språket där individen blir en soldat genom att förvärva de färdigheter som krävs, där han samtidigt har kunskapen om att förstå och använda sig av det specifika språket, skriver Berger och Luckman (1979:163). De perspektiv som internaliseras under den sekundära socialisationen utvecklas till en ny verklighet som står i motsats till den värld som utvecklats i den primära socialisationen. Under den nya fasen har individen möjlighet att upptäcka att föräldrarnas uppfattning av verkligheten inte är den enda och sanna och att denna verklighet är typisk för platsen som föräldrarna kommer ifrån. De pågående processerna vid sekundär socialisation styrs av grundläggande problem och förutsätter en primär socialisation, där individen levt med en redan bestämd identitet i en bestämd värld. Konflikter uppstår eftersom överensstämmelsen mellan den ursprungliga och den nya internaliseringen inte stämmer överens, två processer förmedlar motstridiga normer.

Då primär socialisation inte kan ske utan att barnet identifierar sig med signifikanta andre, blir denna identifikation övergripligt onödig vid sekundär socialisation (Berger och Luckman, 1979:165). De verkliga omständigheterna inom den sekundära socialisationen förutsätter inte en hög grad av identifiering där man är knuten till en viss styrd plats i världen. Detta kan vara positivt eftersom individen tillåts skilda inhämtningar av kunskap vilka i sin tur kan ses som rationella och känslomässigt kontrollerande. När denna process kräver en omvandling av den primära socialisationen blir den sekundära socialisationen känslomässigt laddad och kräver att

19

individen engagerar sig i den nya verkligheten. En situation där individen står inför främmande verkligheter inom den sekundära socialisationen behöver inte alltid vara en främmande verklighet, eftersom denna inte innehåller individens skilda känslor som den primära socialisationen. Vid denna tidpunkt kan individen växla till den nya verkligheten utan känslomässiga kopplingar till den, samtidigt som individen vid samma tillfälle kan utnyttja den internaliserade verkligheten från den sekundära socialisationen för specifika syften. Utnyttjandet är styrt mot ett mål och leder i sin tur till att individen tar sig an den nya rollen och vid samma tillfälle bibehåller en distans till den. (Berger och Luckman, 1979:172-188) I bägge av dessa ovanstående processer som Berger och Luckman skriver om får den signifikante andre en stor betydelse i individens verklighetsskapande och bevarande då dessa signifikante andre inger och samtidigt bevarar den enskilda individens identitet på ett betydelsefullt och känsloladdat sätt. Berger och Luckman, (1979:174) skriver att signifikanta andra intar en central roll i individens liv. Det viktiga blir att tydliggöra det avgörande inslaget av identiteten för att människan ska få bekräftelser för sin egen identitet och de bevis som individen får av den signifikante andre.

5.2 Social identitet

Teorin om social identitet syftar till att beskriva skapandet av identitet genom att utgå från ett symboliskt interaktionistiskt synsätt. Teorin kan förbindas till primär och sekundär socialisation genom att den konstaterar hur själva individen blir påverkad och påverkas av de åsikter som finns i omgivning. Jenkins klargör social identitet genom att den karakteriseras av människors sätt att samspela med enskilda individer inom ett kollektiv. Människor identifierar fenomen genom att uppmärksamma likheter och skillnader. Begreppsparet likhet och skillnad förekommer enbart i relationen till varandra, eftersom det ena begreppet är beroende av den andres existens. Människor begriper omgivningen via självreflektion, vilken man framställer i förhållandet till andra individer (Jenkins, 2000:37). Med social identitet vill Jenkins påvisa att den sociala interaktionen är baserad på ett ständigt samspelande förlopp mellan individer, som omfattar självreflektion och kategorisering av andra människor genom användningen av begreppen skillnad och likhet. Jenkins framställer identitet utifrån två skilda aspekter, virtuella och nominella. Den virtuella identiteten omfattar erfarenheten av en identitet där individen på sitt eget sätt lär sig att inneha en viss identitet och kan förändra denna. Den kännetecknas av en innebörd av enskilda individer eller av medlemmar i en viss grupp där oavbruten samverkan äger rum. Den nominella identiteten å andra sidan kan ses som framställningen av den personliga identiteten (Jenkins, 2000:8). Den sociala identitetens

20

grund vilar på människans kunskap om vilka ”vi” är och vilka ”de” är, på samma gång som identiteten formas i ett samspel med andra. Den utvändiga socialiseringen avgränsas och bidrar till negativa definitioner av den enskilda uppfattningen av den egna gruppens identitet, där konsekvenserna leder till en förändring av den sociala gruppens möjligheter i samhället.

Huvudpunkten av Jenkins teori är att alla mänskliga identiteter ses som sociala därför att identiteter hanterar det sociala i en bredare betydelse. Synkroniserat ser man inom teorin identiteten som en förhandlingsbar utveckling som ständigt kan formas om, bunden till vilken livssituation en individ befinner sig i. Vid en vidare innebörd kan man se identiteten som en produkt av en ständig förändring och tillfälliga överenskommelser mellan individer inom den sociala interaktionen i samhället (Jenkins, 1996: 26f). Relationen mellan individuella och kollektiva identiteter står i en dynamisk process då det gäller likheter och skillnader mellan dessa två olika typer av identiteter. Individer identifierar sig själva genom att de skiljer sig åt från andra inom den individuella identiteten, samtidigt som de inom den kollektiva identiteten definierar sig själva genom att uppleva en viss samhörighet och överensstämmelse med kollektivet eller en viss grupp. Vidare skriver även Bourdieu (1991:10ff) att individens livsstil och den sociala positionen genomsyras av de tankar som kollektivet har. Den individuella identiteten ses i detta fall enbart meningsfull i förhållandet till den sociala verkligheten och i förhållandet till våra medmänniskor där skillnader och likheter betonas (Jenkins, 1996:28).

5.3 En sammansatt teori om etnisk identitet

Etnisk identitet innehåller olika egenskaper som människor kan definiera sig med och inta olika positioner i relation till föreställningar om den etniska identiteten. Ålund (1997) skriver att två skilda innebörder finns gällande identiteten: att själv kunna identifiera sig som en människa åtskild från andra människor, samt att individen identifierar och känner tillhörighet i en viss grupp. Den etniska identiteten kopplas till aspekter av identitet som behandlar människans identifikation med en specifik grupp, där själva identitetsprocessen handlar om att söka efter hemvisten och den ursprungliga tillhörigheten (Ålund, 1997:162). Etnisk identitet kan ses som kollektiv identifikation berörande frågan om ”vilka vi är”, som är skapad av historiska, nationella och etniska förutsättningar. Den kollektiva identiteten berör definitionen som syftar till att individen uppfattar sig själv som medlem av en grupp. Etnisk identitet är en speciell form av kollektiv identitet, där den etniska identiteten definieras som ett kollektivt medlemskap, baserat på ett medvetande om tillhörigheten. Människorna som tillhör samma etniska kollektiv identifierar sig själva och identifieras av andra som ett särskilt kollektiv med

21

gemensam härkomst, historia, minnen och ett gemensamt kollektivt öde (Deniz, 1999: 69). Den etniska identiteten är inte en självklar tydlighet i människors liv, sökandet efter den ursprungliga tillhörigheten sker i en heterogen värld. Vid mötet mellan skilda kulturella grupper skapas etniska identiteter, där grupperna lever i en medvetenhet om att de har en identitet som skiljer sig från andra (Hylland-Eriksen, 1993:6). Mötet mellan människor med olika nationella och kulturella tillhörigheter bidrar till att etniska identiteter uppstår. De blir även giltiga genom de skilda situationer och handlingssätt som människor måste handskas med i livets skilda krav och utmaningar (Giddens, 1998:631). Etnisk identitet uttrycker individernas föreställningar om ursprung och en tillhörighet i ett samhälle där individen är född och har en social gemenskap. Det typiska för den etniska identiteten är att det är något människor föds med och inte väljer själva (Deniz, 1999:70). Utifrån olika definitioner och förklaringar gällande etnisk identitet argumenterar Deniz för betydelsen av att utveckla en mer sammansatt teori. Syftet med teorin är att påvisa möjligheterna med att dekonstruera och hävda den etniska identiteten, upprätthålla och olika teorier som på lämpligt sätt balanserar bestående och förändringsbara definitioner gällande etnisk identitet

Sammanfattning

Genom att koppla Jenkins teori till Berger och Luckmans teori om socialisationen förstår man att båda teorierna tyder på hur identitet och kognition utvecklas i ett ömsesidigt beroende i den primära socialisationen. Detta kan vidare förstås som att de tidigt grundade identiteter som innehåller etnicitet, religion, klass osv. är primära identiteter (Jenkins, 1996:20). Svårigheten med att omdefiniera sin identitet är betydligt starkare inom den primära fasen, då denna process hänger ihop med att de primära identiteterna oftast är djupast förankrade i individen och svåra att förändra. Det oförenliga inom denna process blir att det inte räcker att genom livet ha en och samma identitet eftersom den identitet som vi har måste också bekräftas och giltigförklaras av dem som vi lever nära. Samspelet är en skapad process mellan individer där människor presenterar sig själva. Människor identifierar enbart inte sig själva på ett visst sätt utan deras identiteter överläggs i samspel med andra. Socialisationen är för Jenkins (1996:30) den process genom vilken ett barn utvecklar en medvetenhet och skaffar sig de behövande färdigheter som passar in i den kultur där barnet lever. Den kulturella värld som vi föds in i är ganska bestämd och påverkar vår beteende. Resultatet blir att individen formar sig själv efter de regler och normer som finns i den kulturella världen, parallellt som individen inte har möjligheten att utvecklas utan att vara styrd av den ursprungliga kulturen.

22

5.4 Olika former av identitet

Identitet är en av de viktigaste komponenterna i den subjektiva verkligheten, samtidigt står den i ett dialektiskt förhållande med samhället. Identitet formas genom sociala processer, detta medverkar till att forma och vidmakthålla identiteten, som vidare styrs av den sociala strukturen. Identiteten växer fram ur det dialektiska förhållandet mellan individen och samhället, samtidigt måste identiteten lokaliseras och kopplas till ett visst samhälle för att kunna bli begripligt och förståligt skriver Berger & Luckman (1979:202). Identitet kan förstås utifrån att människan själv definierar sin verklighet, i viss utsträckning oberoende av den objektiva verkligheten och handlar därefter. Människor handlar utifrån den subjektiva upplevelse, som för individen är verklighet och leder till objektiva konsekvenser av vårt handlande. En människas identitet styrs utifrån de föreställningar hon har om sig själv, samt hur andra uppfattar henne (Borgström, 1998:29). En av de viktigaste aspekterna i ungdomars livssituation är hur deras identitet formas och upplevs. Denna aspekt är svår att fånga och beskriva eftersom identitet övergripligt är ett mångtydligt begrepp med många innebörder och aspekter. Frågor som ”vem jag är” och ”vem ser mig andra som” blir ytterst aktuella för dessa ungdomar då de lever mellan och i två kulturella världar. En individ som kommer till ett land med en formad identitet i hemlandets kultur, normer och sociala relationer möter en annan kultur med andra levnadssätt som skiljer sig från hemlandets. Denna process tvingar individen att ifrågasätta sin identitet. Ifrågasättande av identiteten leder till att individen ställer sig frågorna om vem hon är, då ett formande av jaget kommer att komma i konflikt (Deniz & Perdikaris, 2000:41). Vidare skriver Deniz & Perdikaris, (2000:43) att individen får ett medvetande och jaguppfattning genom samspelet med andra människor. Identiteten byggs upp genom interaktionen och internaliseringen med människor, där omgivningens införlivanden och förväntningar påverkar individens beteende.

Kulturell identitet

Kultur kan förstås som en av samhällets normer i form av ett kollektivt medvetande eller system, innehållande olika betydelser av skilda symboler som innefattar olika erfarenheter, kunskaper och värden. Människor delar, återskapar samt förändrar dessa genom det sociala handlandet (Ehn & Löfgren, 1982:13). Inom ramen för kulturell identitet skapar, förändrar och reproducerar människor den egna kulturen, där förändringen och skapandet av den kulturella identiteten aldrig reproduceras mekaniskt från generation till generation. Denna process är dynamisk och den omformas ständigt utifrån individuella upplevelser och erfarenheter (Borgström,1998:20). Hållpunkter som ungdomarna söker efter är ersättare för en

23

förlorad känsla av gemenskapen mellan jaget och den omgivning som sinnena förmedlar (Svanberg & Runblom, 1990:157). Identiteten kan uppfattas som livet, där det huvudsakliga sökandet är ett ständigt sökande efter att finna vem man är.

Etnisk identitet

De vanligaste kriterierna som förbinds med etnisk identitet är härkomst, kultur, språk och religion. Dessa kriterier kan ses som objektiva, då de utgör basen för den etniska identiteten kopplade till de subjektiva kriterierna i form av ”vi” och ”de” känsla. Den etniska identiteten innehåller tre olika aspekter av identitet. Den första handlar i synnerhet om den etniska personliga identiteten, där familjen ses som upprätthållare och förmedlare av den etniska identiteten. Familjens livsvärden kopplas ihop med den etniska kulturens bas, där barnets socialisation och internalisering blir präglad av etnisk värde och norm system. Dessa värden och normer blir centrala, samtidigt som de påverkar och införlivas omedvetet i barnens jagbild och bilden av andra människor vid social interaktion. Den andra aspekten syftar på den etnisk sociala identiteten vilken hänger samman med olika sociala kategorier. Utifrån dessa kategorier identifierar sig individen med sig själv och andra. Den sista aspekten handlar om den etnisk kollektiva identiteten som bestäms och styrs av gruppens huvudkärna och gränser (Deniz & Perdikaris, 2000:45). Socialantropologen Yngve Lithman, (1981:20) definierar den etniska identiteten genom att skriva att den ger ett uttryck om de föreställningar om vem man är. Vidare skriver Lithman att den etniska identiteten anger samhörigheten gällande människans ursprung. Inom den etniska samhörigheten är den etniska identiteten en upplevelse av att det finns en social gemenskap som man tillhör (Borgström, 1998:35).

6. Intervjuresultat

Vid början av intervjuerna var det lite stelt och obekvämt för att respondenterna inte riktigt visste vad de skulle svara på frågor som rörde deras identitet och tillhörighetskänslor. Detta berodde på att dessa två begrepp inte är återkommande i deras vardag. Efter några minuter slappnade intervjupersonerna av och intervjun var i gång.

6.1 Bakgrund

I detta kapitel kommer en sammanställning göras av de fem intervjuer som utgör det empiriska materialet för uppsatsen. Respondenterna började med att beskriva sina personliga egenskaper som de anser definierar deras bakgrund.

24

Ella är 22 år gammal och ursprungligen kommer hon från Bosnien, är född som muslim. Hon har bott i Sverige sedan hon var 8 år gammal och kom hit på grund av kriget i hemlandet.

Gabriel flyttade till Sverige med sin familj från mellanöstern 1984, i dag är han 25 år gammal. Till Sverige flyttade familjen av politiska och religiösa anledningar.

Bea studerar på högskolan och flyttade till Sverige med sin familj från Bosnien 1992. Hon har en kristen bosnisk bakgrund och är 22 år. Anledningen till att familjen flyttade till Sverige var inbördeskrig som uppstått i hemlandet.

Rick kom till Sverige 1997 och är idag 22 år gammal. Ursprungligen kommer han från Irak och har kaldeiskt kristet ursprung. Oroligheterna i hemlandet gjorde att de flyttade hit.

Lea kommer ursprungligen från Irak och har assyrisk kristen bakgrund, i dag är hon 22 år gammal. Familjen kom till Sverige 1990 eftersom det var krig i hemlandet.

Vid bearbetningen av respondenternas svar har vissa aspekter framkommit som är gemensamma för alla respondenter och utifrån dessa svar har olika teman bildats. Genom att urskilja och plocka fram dessa teman framträder det insamlade materialet som enhetlig. En övergripande förståelse kan uppnås för det insamlade materialet där varje respondents svar bygger upp en helhet. Den hermeneutiska metoden sätter prägel på materialets sammanställning och analys. Detta leder dock inte till sökandet efter generella sanningar. Arbetet ser varje individs berättelse som unik och varje berättelse är en viktig utgångspunkt för resultatframställningen och analysen.

6.2 Känslor i hemlandet

Det gemensamma för tre av respondenterna var att de inte kände sig bekväma i hemlandet, på ett eller annat sätt kände de sig utanför. Omgivningens syn på respondenterna hade inverkan på dem eftersom de ansågs vara svenskar som besökte sitt eget hemland. Dessa tre respondenter blir främlingar och utlänningar i sitt eget hemland då befolkningen som bor i landet har svårt att acceptera dem som en del av den egna befolkningen. En av respondenterna beskriver upplevelserna på följande sätt:

25

”… Jag känner mig inte som alla andra där, folk där borta har en annan syn på en som är från utlandet. Man ses som den där svenska tjejen. Jag känner att jag mår bra när jag är där, men ändå så känner man sig inte som de som bor där. … Jag ser mig inte som svensk där nere, ok det känns annorlunda eftersom man bor här, men ändå så ser jag mig som Bosnier.

Informanterna kände sig inte som majoritetsbefolkningen i hemlandet eftersom de inte vart accepterade där, samtidigt som de skilde sig åt i uppförandet från majoriteten i hemlandet. Att respondenterna väljer och åka till hemlandet fastän de känner sig utanför där beror på att de vill besöka familjen som bor kvar där, de vill se hur landet utvecklar sig samtidigt som de inte vill förlora sina rötter. Om de slutar besöka hemlandet blir det mer problematiskt för dem att referera till sitt ursprung och samtidigt hålla hemlandets identitet levande inom sig.

De andra två respondenterna har av olika anledningar inte besökt hemlandet efter flytten till Sverige. Båda uppgav att de förmodligen skulle känna sig utanför och som främlingar i hemlandet om de en dag åkte dit. I framtiden är deras plan att besöka hemlandet men för tillfället är de nöjda med situationen.

För att få ett vidare perspektiv på respondenternas bakgrund frågade jag vilka högtider och traditioner man följer i Sverige. Jag undrade också över vilka traditioner de anser är viktiga och vilka de vill behålla och utveckla i framtiden. Respondenterna anser att det är viktigt att behålla hemlandets traditioner och fortfarande följa de högtider som man bär med sig från hemlandet. Anledningen till det är att alla fortfarande vill ha kontakt med sina rötter och inte glömma bort var de kommer ifrån. Genom att fortsätta följa hemlandets traditioner bibehåller de sitt kulturella arv och kan ha sitt ursprung levande trots att de bor i ett annat land. Det var intressant att uppmärksamma hur respondenterna blandade Sveriges och hemlandets högtider. Flera av respondenterna ansåg att det var viktigt att ta sig an den kultur och de traditioner som finns i Sverige eftersom man är en del av samhället. Frågan om kultur och tradition upplevdes som dubbel. Samtliga kände sig som bärare av kultur och traditioner från ursprungslandet och Sverige. Detta har resulterat i att hemlandets traditioner har blivit försvenskade.

6.3 Identitet

För majoriteten av respondenterna beror deras definition av sig själva på var de kommer ifrån och vilken situation de befinner sig i dag. Flera av mina respondenter tänker inte på sin etniska identitet när jag frågar vilka de är. De presenterade sig som individer bortkopplat från

26

identitet. Vid djupare diskussion framkom det att fyra av dem identifierade sig med hemlandets kultur och kände tillhörighet eftersom de hade sina rötter där. Respondenterna var stolta över att vara bärare av hemlandets identitet, samtidigt som de alltid ville ha med sig denna. Det framkom att deras identitet blir påverkad av den svenska kulturen eftersom de bor i Sverige. Respondenterna trivs med att vara bärare av två olika identiteter, att vara lite av båda sidorna. Blandningen ses som positiv eftersom man tar det bästa från båda sidorna, där kombinationen har bidragit till att forma deras personlighet. Gällande identitet gav Gabriel ett överraskande svar då han inte kunde avgöra var han kände sig hemma, han var splittrad i frågan. Han beskriver det på följande sätt:

” Vem jag är? Ja det beror på i villket sammanhang det gäller. Men vanligtvis så säger jag att jag är 25 årig kille som pluggar på högskolan… kommer fån Iran, men jag känner mig varken som Iranier eller Svensk, så kan inte säga något av dessa två… Min identitet… jag identifierar mig som invandrare i Sverige. Jag vill helst kunna ta det bästa från båda av kulturerna… Min identitet kan jag inte avgöra, den är varken svensk eller persiskt. Mycket får man med sig från sitt hemland och sen snappar man mycket upp även här.

Han upplevde sin identitet som påfrestande ibland speciellt då han kände att han behärskar det svenska språket bättre än modersmålet. Gabriels splittrade identitet har lett till att han ibland känner sig osäker i hemlandets språk och kultur. Det kunde vara påfrestande att umgås med hemlandets befolkning eftersom han var rädd att framstå olik de. De övriga respondenterna hade inte samma upplevelser, de har funnit en mittemellan väg med identiteten och kulturen.

6.4 Omgivningens inverkan på identitet och tillhörighet

I skapandet av sin identitet är omgivningens bemötande viktigt, för det är den som i slutskedet bekräftar individens uppfattningar. Respondenterna ville för sin omgivning främst framstå som individer bortkopplade från sin etniska och kulturella identitet. De ville inte ständigt förklara sin etniska bakgrund för detta förde dem tillbaka i tiden. De kände sig trötta på att ständigt förklara vilka de är och varför de är i Sverige. Utmattningen av att ständigt behöva förklara sin bakgrund medförde att de medvetet oftast valde att umgås med andra invandrarungdomar. I den etniska gruppen kunde de slappna av och vara sig själva, utan att ständigt tvingas förklara sin identitet. Detta har lett till att de enbart vid direkt förfrågning berättar om sitt etniska ursprung. Lea berättar att hon vill att omgivningen ska se och uppfatta henne på följande sätt:

27

”Jag är lina. Om någon frågar så är det klart att jag säger att jag är assyrier och kommer från Irak.

Då det gäller att tona ner sin identitet för att passa in i vissa situationer så visade det sig att det förekom situationer då både den ursprungliga och den svenska identiteten dämpades lätt. Den svenska identiteten dämpades ofta i familjära sällskap eftersom hemlandets identitet lyftes fram mer. Hemlandets identitet dämpades i situationer där man tjänade mer på att följa den svenska identiteten. Men generellt ville respondenterna framstå som samma person inför alla situationer, dock var de medvetna om att detta inte alltid var möjligt.

6.5 Tillhörighetskänslor

Respondenterna antyder att de känner sig mest bekväma med hemlandets kultur eftersom de inom den kulturen vet hur de ska tänka och uppföra sig. Känslan av att höra till hemlandets kultur kan kopplas till bekvämligheten med ursprungslandets gemenskap. Respondenternas tillhörighetskänslor finns i hemlandets kultur, men när de väl är i sitt hemland så känner de sig utanför. Detta beror på att ungdomarnas beteende och värderingar omedvetet har blivit försvenskade. De är inte bara bärare av hemlandets identitet, utan även den svenska identiteten. När ungdomarna reser till hemlandet märks den svenska identiteten tydligare än i Sverige. Skillnaden i värderingar och beteende ökar hela tiden mellan respondenterna och befolkningen i hemlandet. Respondenterna känner sig inte utanför i det svenska samhället i samma utsträckning som i hemlandet. Fyra av dem trivs bra, medan en emellanåt upplever sig vara utanför. Trivseln beror på att de har hittat sin position i det svenska samhället.

Respondenterna frågades om betydelsen av deras kulturella bakgrund och den nyskapade svenska tillhörigheten, samt om det var svårt att kombinera dessa två. Sammanfattningsvis framkom det att både den kulturella bakgrunden och den nyskapade svenska tillhörigheten ansågs viktiga. Respondenterna är födda i ett annat land än Sverige, de lever med sin familjs kulturella regler och värderingar. De har blivit uppfostrade till det, samtidigt har de blivit en del av det nya samhället. Respondenterna lever med två olika kulturer som de på bästa möjliga sätt försöker handskas med. Den ursprungliga kulturen vill de behålla för att inte glömma bort vilka de är samtidigt som de vill komma in i det svenska samhället eftersom det är här de vill bygga sina liv. Alla ansåg att det fanns en betydelse av båda kulturerna, men den som ansågs mest bekväm varierade i olika situationer. En av respondenterna, Lea beskriver tillhörighetskänslorna på följande sätt:

28

” Både assyriska och den svenska tillhörigheten har någon sorts betydelse för mig, jag tar mest del av den svenska kulturen i och med att jag är uppvuxen här. Men samtidigt när jag är med mina föräldrar och så tar jag mycket utav den assyriska kulturen. Jag försöker anpassa mig till båda kulturerna, det tycker jag inte är så svårt då jag kan associera till båda.”

Gällande frågan om positiva och negativa aspekter av att leva med två olika kulturer så framkom att det positiva var att man kunde ta fördelarna från båda kulturerna som respondenterna levde med. Det negativa visade sig vara känslan av att inte tillhöra någon kultur, att man kände sig mittemellan. Bea exemplifierar på följande sätt:

”Ja egentligen så hör man jo inte hemma någonstans. När man är i Sverige så är man jo inte svensk och du har jo inte direkt någon kultur heller, på samma sätt är det när man kommer dit ner… man är utanför där också.”

Av respondenterna framkom det att även om både negativa och positiva aspekter fanns med att vara bärare av två skilda kulturer och leva med dessa så börjar de vänja sig vid det. Mötet med de positiva och negativa aspekterna är en vardagsupplevelse för ungdomarna eftersom de lever under dessa villkor varje dag.

Samtliga av respondenterna ansåg att de upplevde skillnader och likheter mellan den svenska kulturen och hemlandets kultur. Det var enligt de lättare att tala om olikheterna eftersom de är mer synliga och problematiska än likheterna. Det framkom att det fanns mer olikheter än likheter mellan kulturerna. Olikheterna ansågs främst vara mentaliteten, förhållandet till familjen och religionen. Att bara se olikheterna med kulturerna ansågs av respondenterna som att stänga in sig i hemlandets kultur och bygga en mur omkring sig. Resultatet blir att de utanför muren får en negativ uppfattning om det som finns innanför muren. Likheterna var dock svåra att precisera för respondenterna men i synnerhet handlade det om olika högtider som man firar inom de båda kulturerna. En del högtider firas vid samma tidpunkt men på olika sätt. Respondenterna upplevde olikheterna tydligast beroende på att likheterna har tagits för givet. Respondenterna lade inte stor vikt vid likheterna eftersom dessa enligt de inte skapar samma problem som skillnaderna gör. Det framkom även att alla respondenter rättfärdigar någon av kulturerna som de lever i. I första hand försvarades hemlandets identitet och kultur, mest på grund av de olika framställningar och uppfattningar som uppstått om den