Akademin för hälsa, vård och välfärd
MAMMORS ERFARENHETER AV
AMNINGSSTÖD PÅ BB
En enkätstudie
ISABELLE FRYXELL
AMANDA KÄLLMAN
Huvudområde: Reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa
Nivå: Avancerad nivå Högskolepoäng: 15hp
Program: Barnmorskeprogrammet Kursnamn: Examensarbete inom reproduktiv, Perinatal och sexuell hälsa
Handledare: Marianne Velandia Examinator: Magdelena Mattebo
Seminariedatum: 2021-01-14 Betygsdatum:2020-02-08
SAMMANFATTNING
Syfte: Syftet med arbetet var att undersöka mammors erfarenheter av amningsstöd på BB. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med webbaserad enkät. Inklusionskriterier var att
senaste barnet skulle vara mellan 0–1 år och mamman haft önskan om att amma. Redovisas med beskrivande statistik. Resultat: Baserades på n=191 mammor, 54% förstföderskor och 46% omföderskor, medelvårdtiden på BB var två dygn. Endast var tredje förstföderska och hälften av omföderskorna var nöjda med det amningsstöd de erbjudits. Drygt 80% av
förstföderskor och 60% av omföderskorna fick handgriplig hjälp genom att barnmorskan tog i mammans bröst. Flera uttryckte önskan om mer muntliga instruktioner i vägledningen istället för att barnmorskan tog i dem. Nästan hälften av förstföderskorna kände sig inte trygga med amningen vid hemgång och amningen fungerade inte när de lämnade BB. Däremot fungerade amningen bra för majoriteten av omföderskorna. Många fick inte
information var de kunde vända sig efter hemgång. Slutsats: Resultatet visade både positiva och negativa erfarenheter av amningsstöd och att vissa olikheter för förstföderskor och omföderskor framkom. Motivationen att amma ökade efter att barnet var fött. Mammor önskade mer stöd på BB och mer muntliga instruktioner istället för handgriplig hjälp. Omföderskor kände sig tryggare med amningen vid hemgång än vad förstföderskor gjorde.
ABSTRACT
Aim: To investigate and highlight mothers experience of breastfeeding support during their
time at postnatal ward. Method: A web-based survey with a quantitative cross-sectional design. The criteria’s for included was that the latest child should be no older than 0-1 years of age and that the mother would have had a desire to breastfeed. Result: Based on n=191 mothers, there were 54% first-time mothers and 46% mothers with previous children, and the average time at the postnatal ward 2 days. A third of the first-time mothers and half of the others where happy with the support and help that had been offered during their stay. Nearly 80 % of the first-time mothers and 60% of the others got hands-on help and grabbing the mothers’ breast. The survey showed that more than whished they could have gotten more verbal instructions rather than someone touching them physically. Almost half of the first-time mothers didn’t feel safe with breastfeeding and it wasn’t working properly when it was time to leave the postnatal ward to go home. On the other hand, for many of the mothers having previous children, breastfeeding was working well when it was time to go
home. Many did not received information where to turn after going home. Conclusion: The result of this study showed both positive and negative experiences with the support around breastfeeding, there were also some clear differences between first-time mothers and mothers that had experienced childbirth before. You could see an increase in motivation for breastfeeding once the baby was born. The other clear result that came to light was the wishes to have more support during their stay at the ward and the need for more verbal instructions rather than physical ones. It also highlighted that mothers with previous children felt more secure and confident when going home compared to first-time mothers.
INNEHÅLL
1 INLEDNING ...1
2 BAKGRUND ...1
2.1 Amning ... 1
2.1.1 Amning i ett historiskt perspektiv ... 1
2.1.2 Amning idag ... 2
2.1.3 Hud-mot-hud ... 3
2.1.4 Amningens fysiologiska fördelar för mor och barn ... 3
2.1.5 Amningsproblematik ... 4
2.2 Mammors erfarenheter ... 4
2.2.1 Information om amning ... 4
2.2.2 Stöd av barnmorskan och närstående ... 5
2.2.3 Missbelåtenhet i stödet ... 6
2.3 Barnmorskans roll ... 6
2.3.1 Hands-on och hands-off ... 6
2.3.2 Tid till vägledning ... 7
2.3.3 Stödja & stärka... 7
2.4 Teoretisk utgångspunkt ... 8 2.5 Problemformulering ... 8 3 SYFTE ...9 3.1 Frågeställning ... 9 4 METOD ...9 4.1 Design ... 9 4.2 Webbenkät ... 9 4.2.1 Pilotstudie ...10 4.3 Urval ...10
4.4 Datainsamlingsmetod och genomförande ...11
4.5 Analysmetod ...11
5 RESULTAT ... 12 5.1 Bakgrundsdata ...12 5.1.1 Amning på förlossningen ...13 5.2 Tankar om amning ...14 5.3 BB-tiden ...16 5.3.1 Amningsstöd ...16 5.4 Barnmorskans roll ...20 5.4.1 Upplevelse av stödet ...21 5.5 Amning ...21
5.6 Mammornas beskrivande erfarenheter ...22
5.7 Det önskvärda stödet ...23
5.7.1 Amningsteknik...23
5.7.2 Mer tid och lugn ...23
5.7.3 Hörd och sedd...24
5.7.4 Information olika råd ...24
5.8 Omföderskors uttalade olikheter ...24
5.8.1 Stödet ...24 5.8.2 Förväntningar ...25 5.8.3 Trygghet...25 6 DISKUSSION... 25 6.1 Resultatdiskussion ...25 6.2 Metoddiskussion ...30 6.3 Etikdiskussion ...31 7 SLUTSATSER ... 32 7.1 Kliniska implikationer...33
7.2 Förslag till framtida forskning ...33
BILAGA A; INFORMATIONSBREV BILAGA B; FRÅGEFORMULÄR BILAGA C; EXEMPEL DATAANALYS BILAGA D; ARTIKELMATRIS
1
INLEDNING
Författarna till detta examensarbete har valt ämnet amning och amningsstöd på grund av våra egna erfarenheter av professionellt stöd i samband med barnafödande. Vi upplevde olikheter i amningsstödet med första och andra barnet. En av författarna fick inget stöd med första barnet och upplevde att det fanns förväntningar från personalen att det skulle fungera med andra barnet. Den andra författaren fick mycket vägledning och stöd med första barnet och kände sig lämnad ensam med andra barnet.
Forskning visar på fördelar med amning för både mamma och barn och därför tycker vi det är viktigt att mammor får möjlighet till stöd och vägledning när de börjar amma. Vi författare har som sjuksköterskor arbetat på BB och där varit i kontakt med nyblivna mammor och givit både muntlig information och praktisk vägledning. Vi har uppmärksammat att det är stort fokus på stöd och information kring amning och har för avsikt med detta arbete att få ökade kunskaper om nyblivna mammors erfarenheter av barnmorskans stöd. Vi vill eventuellt kunna identifiera brister och hur vi som framtida barnmorskor kan ge stöd för en kommande lyckad amning.
2
BAKGRUND
I bakgrunden presenteras relevant teoretisk information om amning och tidigare fynd i forskning av amning och amningsstöd. Avsnittet avslutas med en sammanfattning som leder till arbetets problemformulering.
2.1 Amning
2.1.1 Amning i ett historiskt perspektiv
Under 1930 talet flyttade de flesta förlossningar från hemmet till sjukhus och i samband med det minskade amningen succesivt i Sverige. Anledning var att kunskapen kring amning inte var lika hög på sjukhuset som hos de äldre kvinnorna i bygden. På sjukhus sågs amningen som måltider och mamman och barnet fick endas ses på bestämda tider för att amma. Barnet skulle uppfostras och magen vila. Tiderna var glesa och på grund av det minskade många mammors mjölkproduktion och det var svårt att få amningen att fungera. Under 1970 talets början ändrades attityden kring amning både socialt och medicinskt, mammorna ville åter
2.1.2 Amning idag
När kvinnan ska föda barn kommer hon till en förlossningsavdelning och efter att barnet är fött sker den fortsatta vården på en BB-avdelning (Vårdguiden, 2019). BB vistelsen är oftast kortare än två dygn (Kylberg m.fl. 2018). Medelvårdtiden efter en vaginal förlossning har med tiden minskat, år 1973 var den sex dygn och år 2015 var den knappt två dygn, för förstföderskor 2,3 dygn och för omföderskor en medelvårdtid på 1,4 dygn. Efter kejsarsnitt minskade medelvårdtiden från nio dygn till cirka tre under samma tidsperiod
(Socialstyrelsen 2017).
Sedan under 1990 talet kom WHO och UNICEF med initiativet amningsvänliga sjukhus och de “tio stegen för en lyckad amning”, som vi än i dag jobbar emot (Kylberg m.fl. 2018). Enligt Socialstyrelsen (2014) främjar de tio stegen amningen som listas nedan.
Personalen inom mödrahälsovård, förlossningsvård, BB-vård och barnhälsovård bör: 1. Följa ett handlingsprogram för amning som all personal är medveten om. 2. Ha de kunskaper och färdigheter som behövs för att följa handlingsprogrammet.
3. Informera alla blivande mammor/föräldrar om fördelarna med att amma och hur man kommer igång med och upprätthåller amningen.
4. Låta barnet så snart som möjligt efter förlossningen ligga hud mot hud hos mamman under en till två timmar. Se till att barnet har fria luftvägar och mår bra. Uppmuntra mamman/föräldrarna att lägga märke till när barnet är redo att bli ammat och erbjuda hjälp om det behövs.
5. Visa mammorna hur de kan amma och hålla igång mjölkproduktionen, även om de måste vara åtskilda från sina barn.
6. Inte ge nyfödda barn annan föda än bröstmjölk, såvida det inte är medicinskt motiverat. 7. Ha samvård, det vill säga låt mammor/föräldrar och nyfödda barn vara tillsammans dygnet runt.
8. Uppmuntra mamman att amma så ofta barnet vill.
9. Informera mammor/föräldrar om att de vid amningsproblem kan undvika att ge barn sug- och dinapp under första en till två levnadsveckorna för att underlätta att amningen ska komma igång.
10. Uppmuntra att det bildas stödgrupper för amning. Informera mammor/föräldrar när de skrivs ut från sjukhuset om möjligheten att få stöd och hjälp vid amningsmottagningar och BVC.
Om barnmorskor arbetar utifrån “de tio stegen till lyckad amning” förväntas amningsstödet bli bättre eftersom det första stödet påverkar möjligheten till en lyckad amning. Det kan även leda till att fler mammor ammar så länge som de önskar vilket de inte gör idag (Perrine m.fl. 2015). För att få kontinuitet i amningsstödet anser barnmorskor i Bäckström m.fl. (2010) att amningsstödet ska baseras på WHO´s råd “de tio stegen till framgångsrik amning”.
Utifrån ett folkhälsoperspektiv rekommenderar WHO att barn helammas i sex månader och därefter delammas så länge mor och barn vill (Rikshandboken, 2015). Socialstyrelsen (2019) definierar helamning som att barnet enbart får bröstmjölk. Delamning definieras som att barnet förutom bröstmjölk även får bröstmjölksersättning, välling eller annan kost. Mammans bröstmjölk är anpassad till sitt barn och innehåller den vätska och näring som
barnet behöver under de första sex månaderna (Rikshandboken, 2015). Undantaget är D-vitamin som barnet behöver tillskott av från sex veckors ålder i form av D-droppar (Kylberg m.fl. 2018).
I Sverige såg man 2017 att amning under barnets första två månader hade minskat under en tioårsperiod. År 2017 helammades 13% av barnen i sex månader och 50% delammades (Socialstyrelsen, 2019).
2.1.3 Hud-mot-hud
Om mamma och barn får vara tillsammans de första timmarna efter förlossningen gynnas den känslomässiga bindningen. Den känslomässiga bindningen är en process som är utvecklande över tid och sker bland annat via närhet, dofter och ögonkontakt (Ransjö-Arvidson, 2014).
Det fjärde steget i “de tio stegen för en lyckad amning” beskriver hud-mot-hud kontakt som en första åtgärd till amning. Den kontakten hjälper barnet att hålla värmen, håller
blodsockret på en stabilare nivå, minskar stressen och ger trygghet och lugn för barnet. Hud mot hud kort efter födseln underlättar den första amningen. Oavbruten hud-mot-hud med mamman de första timmarna efter förlossningen gör att barnet kan utnyttja sitt medfödda beteende för att ta sig till bröstet. Hud-mot-hud kontakten stimulerar
amningsreflexerna hos barnet och gör att mamman lättare uppmärksammar barnets signaler om att komma till bröstet. Amningen behöver inte påskyndas utan kan väntas med till barnet visar intresse. Har mamma och barn separerats efter förlossningen är det viktigt med hud mot hud kontakt när de återförenas. Under tiden kan barnet med fördel vara hud-mot-hud med medförälder (Kylberg m.fl., 2018; Ransjö-Arvidson, 2014).
2.1.4 Amningens fysiologiska fördelar för mor och barn
Forskning visar att stödjande av mammor som vill amma är positivt för långtidseffekterna på hälsa, näring och utveckling för både mor och barn (Victora m.fl. 2016).
Hos mammor som ammat minskar risken för bröstcancer, äggstockscancer och diabetes typ-2 (Rikshandboken, typ-2015). Forskning visar att risken att få bröstcancer och äggstockscancer minskar med amningstidens längd (Kylberg m.fl. 2018; Victora m.fl. 2016). Genom att öka kvinnors kunskaper om amningens hälsoeffekter är det möjligt att fler mammor vill satsa på amningen (Hauck m.fl. 2016; Ross-Cowdery, 2017). Furber och Thomson (2008) beskriver att barnmorskor känner besvikelse när de inte lyckas övertyga mammor om amningens fördelar.
Bröstmjölken innehåller immunologiska faktorer som påverkar barnets immunsystem (Rikshandboken, 2015; Kylberg m.fl. 2018). Flera undersökningar visar att ammade barn har en lägre infektionsfrekvens när det handlar om diarrésjukdomar, luftvägsinfektioner,
urinvägsinfektioner och öroninfektioner (Kylberg m.fl. 2018; Victora m.fl. 2016). Forskning visar att amning kan ge ett visst skydd mot astma, eksem och allergisk rinit i tidig ålder. Amning minskar risken att barn i åldern 4–8 år får astma (Kylberg m.fl. 2018). Amning är
Rikshandboken, 2015; Victora m.fl. 2016). Amning minskar även risken för fetma, högt blodtryck och diabetes senare i livet (Ransjö-Arvidson m.fl. 2014)
2.1.5 Amningsproblematik
Yngre mammor, ensamstående mammor, mammor med lägre utbildning och sämre socioekonomiska förutsättningar ammar sina barn kortare tid. Tvillingmammor och
mammor som haft en krävande förlossning är mindre angelägna att börja amma (Henderson & Redshaw, 2010) samt de som föder med kejsarsnitt (Henderson & Redshaw, 2010; Lau m.fl. 2015). Låg självkänsla, osäkerhet och utanförskap är faktorer som kan göra det svårare att lyckas med amningen (Kylberg m.fl. 2018).
Många mammor upplever amningen som svår till en början. Det är svårt att hitta en bra position som fungerar, det gör ont i bröstvårtorna och det kan vara svårt att tolka barnets signaler (Mauri m fl. 2012, Williamson m.fl. 2012). Amningen är inte riktigt så enkel som den ibland framställs (Williamson m.fl. 2012). Förstföderskor kan uppleva amningen som svårare då de saknar erfarenhet (Mauri m.fl. 2012). Mammor känner förväntan på sig att klara amningen och om problem uppstår lägger de skulden på sig själva (Williamson m fl. 2012). Flertalet mammor beskriver att de väntade och hade tålamod och hoppades att det med tiden skulle bli bättre (Mauri m.fl. 2012). Mammor med amningsproblem känner sig ofta utsatta och ensamma och då osäkra i sitt moderskap (Palmér m.fl. 2012). Amningen kan försvåras för de nyblivna mammor som drabbas av psykiska besvär efter förlossningen (Kylberg m.fl. 2018; Jalal m.fl. 2017).
2.2 Mammors erfarenheter
Mammor känner stolthet över att kunna amma sitt barn (Lavender m.fl. 2006; Williamson m fl. 2012). Amning är för mammor en unik upplevelse (Mauri m.fl. 2012) som främjar
bindningen till barnet (Hauck m.fl. 2016: Mauri m.fl. 2012). Williamson m fl. (2012)
beskriver hur mammor identifierar sig själva som mödrar genom att kunna amma sitt barn, amningen är inte bara en naturlig process utan en viktig del av moderskapet.
2.2.1 Information om amning
Majoriteten av alla mammor får adekvat information om amning under BB-tiden (Cox m.fl. 2017). Mammor förväntar sig att barnmorskan ska ha den kunskap om amning som krävs för att kunna ge rätt information och kunna svara på frågor (Blixt m.fl. 2019; Swerts m.fl. 2019). Mammor tycker det är bra om barnmorskan är erfaren (Swerts m.fl. 2019). Enligt mammor bör barnmorskor vara försiktiga med att ge allmänna råd gällande amningen som kan göra att mammor känner sig pressade (Blixt m.fl. 2019), råden bör vara individuella och
anpassade efter varje mammas behov (Bäckström m fl. 2010).
Det är önskvärt av par som väntar barn att få amningsinformation redan under graviditeten men paren önskar även informationen igen efter att barnet är fött (Blixt m.fl. 2019; Swerts m.fl. 2019). Mammor vill bli informerade om amningens fördelar så som främjande av
anknytning, att det är praktiskt, ekonomiskt och om hälsofördelarna med amning, Mammor önskar att även partnern får samma information (Blixt m.fl. 2019). Mammor önskar också realistisk och praktisk information så som hur tidskrävande amningen kan vara i början, hur ofta en del barn vill och behöver amma samt hur mjölkproduktionen fungerar rent fysiskt (Blixt m.fl. 2019; Bäckström m.fl. 2010).
Det är viktigt att ge korrekt och realistisk information. Barnmorskorna uppger att mammor ibland fått felaktig och orealistisk information om amning, från till exempel bekanta och på internet. Denna information är ofta förskönad och då börjar mamman amma med felaktiga missuppfattningar och med fel motivation vilket kan leda till att mammor slutar amma tidigare än planerat (Swerts m.fl. 2019).
2.2.2 Stöd av barnmorskan och närstående
Mammor beskriver att det känns viktigt att barnmorskan frågar om mammans mående, om motivationen till amningen och att barnmorskan kan komma med individuella lösningar om problem uppstår (Bäckström m.fl. 2010; Swerts m.fl. 2019). Mammor uppskattar
barnmorskor som vill lära känna dem som individer och ger dem tid även om barnmorskan har många andra arbetsuppgifter (Burns m.fl. 2013; Bäckström m.fl. 2010).
I en svensk undersökning av Blixt m.fl. (2019) önskar mammor att barnmorskan har en känslig, respektfull och icke-dömande dialog med mamman, speciellt när stöd ska ges till mammor som har dålig erfarenhet av amning. Barnmorskor bör lyssna och ställa frågor till mamman om tidigare amningserfarenhet, om hur mamman ser på kommande amning, förväntningar och önskvärt amningsstöd (Blixt m.fl. 2019).
En del mammor tycker det är positivt att träffa samma barnmorska vid flera tillfällen under tiden på BB då en god relation anses som värdefullt (Swerts m.fl. 2019). Det kan skapa en osäkerhet att träffa flera olika barnmorskor, speciellt när barnmorskor kommer med olika råd (Blixt m.fl. 2019; Bäckström m.fl. 2010; Mauri m.fl. 2012). Medan det för andra mammor är viktigast med bra råd och praktiska tips istället för en god relation till barnmorskan, det kan snarare upplevas som positivt att träffa flera olika barnmorskor (Swerts m.fl. 2019). Stöd och uppmuntran från partner, familj och vänner är kan ha stor betydelse till hur lyckad amning blir (Cox m.fl. 2017; Kylberg m.fl. 2018; Lavender m.fl. 2006; Swerts m.fl. 2019). Har mamman vänner som själva ammar är det vanligt att be dem om råd (Cox m.fl. 2017). Den ammande kvinnans förväntningar på familjen är känslomässigt stöd och praktisk hjälp (Lavender m.fl. 2006). Om partnern ger stöd och har en positiv syn på amning kan det stärka mammans beslut och intresse till amning (Al Namir m.fl. 2007; Hauck m.fl. 2016; Kylberg m.fl. 2018). Utesluts partnern från amningsstödet finns risken att mammans självförtroende sviktar och kan medföra att mamman avslutar amningen tidigare än önskat (Al Namir m.fl. 2017; Kylberg m.fl. 2018). Familjemedlemmar som själva inte lyckats bra med amning kan ha en negativ inverkan på den ammande mammans tilltro på sin förmåga (Lavender m.fl.
2.2.3 Missbelåtenhet i stödet
Enligt Socialstyrelsen (2017) är för lite stöd och hjälp med amning en av orsakerna till att mammor är missnöjda med vården efter förlossningen. Blixt m.fl. (2019) beskriver mammors missnöje när olika råd ges på BB och BVC. Mammor har då svårt att lita på råd som ges och vänder sig hellre till andra instanser så som olika forum på internet.
Australiensiska mammor beskriver i Burns m.fl. (2013) studie hur barnmorskor mest är fokuserade på mammans kropp och att amma barnet. Mammorna upplever att fokus ligger på att barnet ska få i sig den värdefulla bröstmjölken och mamman är bara en nödvändig länk mellan bröstmjölken och barnet (Burns m.fl. 2013). En del mammor uttrycker känslan av att brösten är objekt och inte tillhör deras kropp (Weimers m.fl. 2006).
Barnmorskor rekommenderar tidigt amningsnapp och istället för att förklara handmjölkning så gör barnmorskan det åt mamman. En del mammor beskriver att barnmorskan ständigt påpekar de fel mamman gör, att barnet skulle hållas på ett annat sätt, att mamman skulle börja om när barnets sugtag inte var optimalt. Mammor upplever ibland att barnmorskan har en översittarposition (Burns m.fl. 2013).
2.3 Barnmorskans roll
Det är tillfredställande för barnmorskor att lyckas i sin amningsstödjande roll. Barnmorskor känner stolthet över att kunna hjälpa mammor. Däremot en besvikelse när mammor väljer bort amningen trots att barnmorskan jobbat hårt med att stödja och hjälpa (Furber & Thomson 2008). Det kan upplevas som frustrerande för barnmorskor när mammor inte är motiverade till att amma utan vill ge upp amningen. Barnmorskor respekterar och vill stödja mamman i beslutet om amningen, oavsett vad mamman väljer. Men barnmorskor anser det viktigt att informera mammor om konsekvenserna av beslutet att inte amma (Swerts m.fl. 2019).
2.3.1 Hands-on och hands-off
Vid vägledning under amning är det bra att använda sig av tygbröst och docka samt sitta bredvid mamman och visa hur barnet lämpligen placeras (Kylberg m.fl. 2018). Weimers m.fl. (2006) beskriver hur mammor är positiva till denna hands-off metod.
Däremot använder sig barnmorskor ofta av hands-on metoden vid stödjande av amning, vilket betyder att barnmorskan fysiskt tar i mamman eller barnet och till exempel
handmjölkar eller lägger till barnet vid bröstet (Burns m.fl. 2013; Swerts m.fl. 2019). Mammor förstår inte syftet med den så kallade hands-on metoden och upplever det som negativt. Speciellt om barnmorskan pressar in bröstet i barnets mun (Weimers m.fl. 2006), vilket inte bör göras (Kylberg m.fl. 2018).
En hands-off metod är att föredra då barnmorskan observerar amningen och muntligt informerar samt ger praktiska råd för att säkerställa att amningen etableras på ett optimalt sätt (Blixt m.fl. 2019; Burns m.fl. 2013; Swerts m.fl. 2019: Weimers m.fl. 2006). Många barnmorskor anser själva att hands-off bör användas i större utsträckning och att mamman
själv bör lägga sitt barn vid bröstet (Swerts m.fl. 2019) vilket de flesta mammor föredrar (Blixt m.fl. 2019; Swerts m.fl. 2019). Hands-off används oftare när en omföderska som tidigare ammat önskat stöd än när mamman är osäker och omotiverad till amning (Swerts m.fl. 2019).
De flesta mammor har inga problem med att barnmorskan tar i dem om det är nödvändigt för att amningen ska lyckas (Swerts m.fl. 2019) men önskan finns att blir tillfrågad eller åtminstone informerad först vilket inte alltid sker (Burns m.fl. 2013; Swerts m.fl. 2019; Weimers m.fl. 2016). Av respekt för mamman och hennes barn bör barnmorskan undvika att ta på mamma och barn (Blixt m.fl. 2019; Weimers m.fl. 2006). En del mammor upplever det som integritetskränkandes när barnmorskan tar på deras bröst (Weimers m.fl. 2006).
2.3.2 Tid till vägledning
Tidsbrist gör att det går snabbare för barnmorskor att fysiskt visa amningen genom hands-on metod, istället för att observera och muntligt informera (Burns m.fl. 2013; Swerts m.fl. 2019). När det är lugnt på BB-avdelningen har barnmorskan mer tid att ge stöd och vägleda och då använder barnmorskan sig i större utsträckning av hands-off (Swerts m.fl. 2019).
Stress och tidsbrist på en BB-avdelning kan vara faktorer som begränsar barnmorskor till att ge mammor önskvärt stöd. Missnöje upplevs av barnmorskor när optimalt stöd inte kan ges till mammorna (Furber & Thomson, 2007; Lawton & Robinson, 2016; Swerts m.fl. 2019). Barnmorskor anser att deras stöd gör skillnad men begränsade resurser gör att tiden inte räcker till. Barnmorskor har förhoppningen om att kunna lösa de flesta amningsproblem om mer tid finns (Lawton & Robinson, 2016).
2.3.3 Stödja & stärka
Barnmorskans stödjande och rådgivande roll gällande amning har betydelse för hur länge mammor ammar (Henderson & Redshaw, 2010). Barnmorskor bör erbjuda mammor individuell amningsrådgivning, uppmuntra, bekräfta och stärka mammor i deras nya
moderskapsroll (Blixt m.fl. 2019; Bäckström m.fl. 2010; Mauri m.fl. 2012, Swerts m.fl. 2019), vilket kan vara en bidragande faktor till att mammor ammar längre (Henderson & Redshaw, 2010).
Tidigare studie visar att stöd från barnmorskan under de först dagarna efter förlossningen är viktigt för en lyckad amning (Mauri m.fl. 2012). Bäckström m.fl. (2010) beskriver hur barnmorskor poängterar vikten av att fråga mamman om hennes tidigare erfarenhet av amning. Det kan vara skillnad i vilket stöd som behövs beror på om mamman ammat tidigare eller inte.
Enligt barnmorskor har mammans självförtroende stort inflytande på motivationen till amningen. En viktig del av barnmorskans arbete är därför att motivera, stärka och
uppmuntra mammor att tro på sig själva, då många har dåligt självförtroende gällande sin förmåga att amma (Bäckström m.fl. 2010; Kylberg m.fl. 2018; Swerts m.fl. 2019).
Att observera amning anses av barnmorskor som viktigt och nödvändigt för att kunna ge bra amningsstöd (Bäckström m.fl. 2010; Swerts m.fl. 2019). Många mammor känner sig trygga med att barnmorskan observerar amningen och bekräftar att allt är normalt (Bäckström m.fl. 2010). Forskning visar att mammor som får amningsstöd av barnmorskor med utbildning i amning har en ökad chans att lyckas med amningen och ammar längre (Blixt m.fl. 2014; Ekström & Thorstensson, 2015).
Barnmorskan har en stor roll på BB i att vara en stöttepelare och lyssna in föräldrarnas behov, göra en plan och se till önskemål och erfarenheter (Kylberg m.fl. 2018). Målet är att främja och stödja, skapa förutsättningar för en välfungerande amning (Ransjö-Arvidson, 2014).
2.4 Teoretisk utgångspunkt
Betydelsen av stöd och vägledning till mammor vid amning har påverkat valet av teoretiskt perspektiv. Berg och Lundgrens modell att stödja och stärka (2010) och deras beskrivning av vårdrelationen har valts som teoretisk utgångspunkt för denna magisteruppsats.
Enligt Berg och Lundgren (2010) ska relationen formas av att stödja och stärka. För att uppnå hälsa och välbefinnande bör barnmorskan stödja det normala och unika hos varje kvinna, stötta kvinnans egna tillgångar samt motivera och uppmuntra kvinnans egen
förmåga. Barnmorskan har också ett ansvar att känna igen och urskilja det komplicerade och avvikande från det normala. Barnmorskan ska skapa ett ömsesidigt förhållande med den nyblivna mamman där hon är mottaglig för vård och stöd.
Vården ska bygga på bekräftelse, engagemang och tillgänglighet för kvinnan. Vården ska vara ödmjuk, visa respekt och tillit för att bygga upp ett förtroende samt stärka mamman i sin roll och främja hennes självförtroende. Genom att skapa en god vårdrelation som bygger på respekt och tillit, kan mammans roll stärkas och ge en känsla av välbefinnande (Berg & Lundgren, 2010).
2.5 Problemformulering
Statistik visar att amningen under barnets första månader minskar i Sverige trots amningens bevisade positiva effekter för både mor och barn. Tidigare forskning visar att barnmorskans stödjande och rådgivande roll är viktig för en lyckad amning, speciellt under de första dagarna efter förlossningen. Mammor som fått individuell vägledning ammar i större utsträckning.
Hinder för att barnmorskan ska kunna ge denna vägledning kan bland annat vara stress och tidsbrist. En svår förlossningsupplevelse kan göra mammor mindre angelägna att amma. Låg självkänsla, osäkerhet och utanförskap är andra faktorer som gör det svårare att lyckas med amningen. Barnmorskor har en viktig roll i att stärka mamman i sin förmåga att amma samt att ge vägledning och information anpassad till den enskilda mammans behov och önskemål.
Amning är nedåtgående trend och forskning visar att barnmorskans stöd och rådgivning har stor betydelse för amningen. Därför vill vi beforska mammors erfarenheter av amningsstöd på BB. Får mammor det stöd och den vägledning som de önskar och får förstföderskor och omföderskor likvärdigt stöd.
3
SYFTE
Syftet med arbetet var att undersöka mammors erfarenheter av amningsstöd på BB.
3.1 Frågeställning
1. Vilka erfarenheter av amningsstöd uppger mammor? a) Vilket stöd önskar mammor på BB?
b) Fick mammor önskat stöd och hur nöjda var mammor med stödet? 2. Finns olikheter på amningsstöd för förstföderskor och omföderskor?
4
METOD
Under detta avsnitt beskrivs arbetets design, webbenkätens utformning, urval, datainsamling och genomförande, arbetets analysmetod samt etiska överväganden.
4.1 Design
Detta examensarbete genomfördes som en kvantitativ tvärsnittsstudie där data insamlats genom en webbaserad enkät. Datainsamlingen valdes att göras via enkät för att inkludera ett stort antal mammor och belysa deras erfarenheter (Olsson & Södersen, 2011).
4.2 Webbenkät
Enkäten inleddes med ett skriftligt informationsbrev om studiens syfte för att väcka intresse, och ge nödvändig information om undersökningen (Se bilaga A).
Det egen konstruerade frågeformuläret utformades utifrån syftet med arbetet och
och konstruerades till att vara lättförståeliga och enkla utan att vara ledande (Billhult, 2017a). Enkäten bestod av 21bakgrundsfrågor om mamman och barnet, inställning till amning och förlossningen sedan följde 33frågor om BB tiden och hemgång. Det fanns under bakgrunddelen och delen om BB-tiden möjlighet att på vissa frågor utveckla sina svar. Samtliga frågor förutom följdfrågorna var obligatoriska. Frågorna var utformade på olika sätt: Ja och nej frågor, skattningsskala med fem svarsalternativ, flersvars alternativ och öppna frågor (se bilaga B).
Skattningsfrågorna presenteras på en likterskala som enligt Polit och Beck (2017) ofta används i kvantitativ forskning. Exempel på svarsalternativ: inte alls, lite, varken mycket eller lite, mycket och väldigt mycket. Avslutningsvis fick deltagarna svara på två öppna frågor där de fick skriva med egna ord om vilket stöd som hade varit önskvärt på BB och om de hade något annat de ville tillägga. Omföderskorna fick även svara på en fråga i fri text gällande skillnad i amningsstödet mellan barnen.
På frågorna avseende barnmorskans typ utav stöd fanns olika svarasalternativ på till exempel Fick du handgriplig hjälp med amningen? fanns följande svarsalternativ; 1) Nej. 2)Ja, barnmorskan ändrade barnets läge. 3)Ja, barnmorskan visade genom att ta i bröstet. 3)Annat___ (se bilaga B).
4.2.1 Pilotstudie
Enkäten blev kritiskt granskad av handledare och skickades ut som pilotstudie (Billhult, 2017a; Olsson & Sörensen 2011). Enkäten skickades ut till fyra mammor i målgruppen som svarade på enkäten och utvärderade frågornas form och svarsalternativ (Eliasson, 2013). Utifrån dessa synpunkter redigerades enkäten innan den publicerades. Dessa fyra räknades inte in i resultatet.
Några svarsalternativ ändrades i form utav formulering, på samtliga frågor med
svarsalternativ att lägga till själv: annat, lades till. Några fler frågor lades till; till exempel frågan om de ammade nu och dess utformning.
Reliabilitet och validitet testas genom en pilotstudie. Reliabilitet innebär att undvika
slumpmässiga mätfel och att resultatet är tillförlitligt. Validitet innebär att ett mätinstrument som enkäten mäter det som det avsett att mäta (Billhult, 2017b).
4.3 Urval
Inklusionskriterier för att delta i undersökningen var att senaste barnet skulle vara mellan 0-1år och mamman haft en önskan om att amma. Exklusionskriterier var om barnet var över 1 år och de inte vårdats på BB tillsammans. Författarna valde att sätta gränsen vid ett år då risken är stor att det glöms bort hur den första tiden var. Har mor och barn inte vårdats på BB var det inte relevant att ha dem med i detta examensarbete.
Deltagarna i kartläggningen av arbetet var medlemmar i stängda Facebookgrupper som passade till arbetets syfte. Grupperna var stora och små vars fokus var föräldraskap eller amning. Deltagarna valdes genom ett bekvämlighetsurval (Billhult, 2017a).
4.4 Datainsamlingsmetod och genomförande
Datainsamlingen genomfördes via en webbenkät skapad i Google formulär. Eftersom enkäten besvarades anonymt kunde inga uppgifter härledas till enskild person.
Enkäten delades i stängda Facebookgrupper efter godkännande av administratörer i de olika grupperna.
Till en början delades enkäten i tre små Facebookgrupper i väntan på godkännande av administratör i de större grupperna. Efter tre dagar hade 88 deltagare svarat på enkäten. Efter delande i två större grupper och fem dagar hade vi 212 svar och valde att stänga ned på grund av tidsbrist och vi ansåg att antal deltagare var tillräckligt.
4.5 Analysmetod
Enkäten låg ute i fem dagar och besvarades av 212 mammor, där efter stängdes enkäten ner. Det var 21 mammor som inte uppfyllde inklusionskriterierna och exkluderades därför.
Undersökningen hade inga bortfall.
Svaren på enkäten fördes över automatiskt från Google formulär till Microsoft Office Excel för varje enskilt svar. Delades därefter in i grupper förstföderskor och omföderskor för att kunna se eventuella olikheter. Varje fråga jämfördes mellan grupperna och analyserades i sin helhet med alla deltagare.
Resultatet redovisades överskådligt i tabeller och diagram som skapades i Microsoft Office Excel. Data redovisades i procent och antal (n).
På de öppna kvalitativa frågorna analyserades på sådant sett att de skrevs ut på papper och klipptes isär och kategoriserades efter meningsbärande enheter. De meningsbärande enheterna kondenserades och bildade koder som blev sju subkategorier under två huvudkategorier (se bilaga C) (Danielson, 2017).
Insamlade data redovisas med beskrivande statistik som går ut på att beskriva och
sammanfatta insamlade data. Det ger en tydlig och överskådlig bild av resultatet (Billhult, 2017c).
4.6 Etiska överväganden
Forskningsetiska principer har tagits till hänsyn för att skydda respondenterna i
undersökningen. De forskningsetiska principer som tillgodosetts under denna undersökning är de fyra huvudkraven: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002).
För att beakta informationskravet fick deltagarna i undersökningen ett informationsbrev där undersökningens syfte framkom, innan enkäten besvarades. Det fanns även möjlighet för deltagarna att kontakta författarna om frågor uppkom eller om något upplevdes oklart.
Samtyckeskravet beaktades genom att deltagarna i undersökningen fick information om enkäten och genom att besvara enkäten lämnade de sitt samtycke. Deltagare kunde under tiden de besvarade enkäten utan anledning avbryta sitt deltagande.
Nyttjandekravet och konfidentialitetskravet beaktades genom att insamlad data inte kunde kopplas till den enskilde individen då frågeformulären besvarades anonymt samt att materialet endast ämnar användas för denna undersökning. Endast författarna till
magisteruppsatsen har tillgång till materialet och det förvaras på lösenordskyddade datorer till examinerad och godkänd uppsats.
Etikansökan skickades in och godkändes av handledare.
5
RESULTAT
Resultatet baseras på 191 deltagares svar. Resultatet redovisas uppdelat på förstföderskor och omföderskor. Först presenteras bakgrundsinformation och därefter redovisas det
kvantitativa resultatet i text och tabeller gällande mammors erfarenheter av amningsstöd under BB-tiden. Till sist det kvalitativa resultatet av mammornas erfarenheter av
amningsstödet i löpande text.
5.1 Bakgrundsdata
I undersökning deltog 191 mammor. Mammorna var i åldern 21–46 år, medelålder 31,5 år. Av mammorna var 54% förstföderskor och 46% omföderskor. Samtliga deltagare var sammanboende med pappa/partner. Av det totala antalet mammor hade 70% (n= 132) studerat vid högskola/universitet, 29% (n=55) hade studerat gymnasium/yrkesutbildning samt endast 1% (n=2) hade enbart grundskola.
Deltagarnas barn var i genomsnitt sex månader [3 dagar-12 mån]. Barnet föddes i genomsnitt i graviditetsvecka 39,5 [33–42]. Majoriteten av mammorna hade en normal förlossning 77% (n=135), 19% födde med kejsarsnitt (planerat eller akut) (n=37) och 7% (n=12) avlutades med sugklocka. Resterande 3% (n=6) var fem induktioner där det inte framkom hur förlossningen avslutades och en var en vaginal sätesförlossning (tabell 1).
Tabell 1. Bakgrund Demografiska och obstetriska data Förstföderskor 54% (n= 103) Omföderskor 46% (n= 88)
Mammans ålder Medel 30,6 år [23–40] Medel 32,5 år [21–46]
Antal barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 100% (n= 103) 1,1% (n=1) (dödfött) 75,0% (n=66) 15,9% (n=14) 8,0 % (n= 7) Utbildningsnivå Grundskola Gymnasium/yrkesutbildning Högskola/Universitet 1,0% (n=1) 21,4% (n=22) 77,7% (n=80) 1,1% (n=1) 37,5% (n=33) 61,4% (n=54)
Ålder på yngsta barnet Medel 5,7 mån [1,5 v –12 mån] Medel 6,3 mån [3 dgr-12 mån]
Graviditetsvecka vid förlossning Medel 39,7 [33–42] Medel 39,4 [33–42] Förlossningssätt Normal förlossning Kejsarsnitt Sugklocka Annat 65% (n=67) 27,2% (n=28) 7,8% (n=8) 0,9% (n=1) 76,1% (n=67) 12,5% (n=11) 4,5% (n=4) 5,7% (n=5)
Barnets födelsevikt (gram) 3526 [2314–4685] 3675 [2035–5525]
Mammorna fick skatta sin förlossningsupplevelse på en skala 1–10, där en 1: a var värsta tänkbara och en 10: a var bästa tänkbara (tabell 2).
Tabell 2. Förlossningsupplevelse 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Förlossningsupplevelse 0,5% n=1 4,2% n=8 5,2% n=10 5,2% n=10 4,7% n=9 4,2% n=8 13,1% n=25 24,6% n=46 16,2% n=31 22% n=42 5.1.1 Amning på förlossningen
Av förstföderskor fick 80% och av omföderskor fick 89% lades barnet i hud-mot-hud kontakt. Barnet sög på bröstet i samband med förlossningen hos 58% av förstföderskorna och 82% av omföderskorna. Av förstföderskorna fick 63% stöd och hjälp med amningen efter
Figur 1. Amning på förlossningen.
5.2 Tankar om amning
Mammorna fick svara på frågor om deras tankar om amning under graviditeten och hur viktigt det kändes att kunna amma sitt barn. För 29% av förstföderskorna var amningen väldigt viktig under graviditeten och efter att barnet var fött var amningen väldigt viktig för 45%. Omföderskorna hade samma tankar om vikten av amning under graviditeten som efter förlossningen (tabell 3).
Under graviditeten tyckte 36% av förstföderskorna det var väldigt viktigt att satsa på amningen. Efter att barnet var fött var det 63% av förstföderskorna som ville satsa väldigt mycket på amningen (tabell 3).
Av omföderskorna ville 63% satsa väldigt mycket på amningen efter att barnet var fött vilket var fler än de 43% som ville satsa på amningen under graviditeten (tabell 4).
Förstföderskornas uppfattning om partnerns inställning till amning var att 51% ville varken lite eller mycket och 15% ville väldigt mycket. Hos omföderskor var uppfattningen att 42% ville varken lite eller mycket och en 31% ville väldigt mycket (tabell 5).
Tabell 3. Mammornas inställning till hur viktigt amning var under och efter graviditet. Hur viktigt var det för dig under
graviditeten att du skulle kunna amma?
Hur viktigt var amningen efter barnets födelse?
Förstföderskor (n=103) Omföderskor (n=88) Förstföderskor (n=103) Omföderskor (n=88) Inte alls 0% (n=0) 2,3% (n=2) 0% (n=0) 0% (n=0) Lite 5,8% (n=6) 4,5% (n=4) 0% (n=0) 2,3% (n=2)
Varken lite eller mycket 22,3% (n=23) 14,8% (n=13) 6,8% (n=7) 6,8% (n=7)
Mycket 42,7% (n=44) 28,4% (n=25) 48,5% (n=50) 33% (n=29)
Väldigt mycket 29,1% (n=30) 50% (n=44) 44,7% (n=46) 56,8% (n=50)
Tabell 4. Mammornas inställning till hur mycket de vill satsa på amning under och efter graviditet. Hur mycket ville du satsa på
amningen under graviditeten?
Hur mycket ville du satsa på amningen när barnet var fött?
Förstföderskor (n=103) Omföderskor (n=88) Förstföderskor (n=103) Omföderskor (n=88) Inte alls 1,0% (n=1) 3,4% (n=3) 0% (n=0) 0% (n=0) Lite 1,9% (n=2) 1,1% (n=1) 1,9% (n=2) 1,1% (n=1)
Varken lite eller mycket 24,3% (n=25) 13,6% (n=12) 3,9% (n=4) 10,3% (n=9)
Mycket 36,9% (n=38) 28,4% (n=25) 31,1% (n=32) 25,3% (n=22)
Väldigt mycket 35,9% (n=37) 43,4% (n=47) 63,1% (n=65) 63,2% (n=55)
Tabell 5. Partners inställning till amning
Vad har din partner för inställning till amning? Förstföderskor (n=103) Omföderskor (n=88)
Inte alls 0% (n=0) 0% (n=0)
Ville lite 1,0% (n=1) 0% (n=0)
Varken lite eller mycket 50,5% (n=52) 42,1% (n=37)
Mycket 34,0% (n=35) 27,3% (n=24)
5.3 BB-tiden
Vårdtiden varierade mellan mindre än ett dygn till mer än fyra dygn. Medelvårdtiden på BB var två dygn (figur 2).
Figur 2. Antal vårddygn på BB.
5.3.1 Amningsstöd
Mammorna fick svara på olika frågor gällande amningsstöd.
Skriftlig information om amning gavs till 32% av förstföderskorna och 46% av omföderskorna.
Av förstföderskorna fick 71% muntlig vägledning, 66% handgriplig hjälp och 87% amningsobservation av någon barnmorska (figur 3).
Av omföderskorna fick 65% en amningsobservation, 47% fick muntlig vägledning och 36% fick handgriplig hjälp (figur 3).
Figur 3. Amningsstöd
Av de som fick muntlig vägledning fick 93% respektive 100% amningen förklarad muntligt och 32% respektive 17% fick muntlig vägledning med hjälpmedel (tabell 5). Den muntliga vägledningen upplevdes av 51% respektive 54% som bra och 22% respektive 24% tyckte att den var varken bra eller dålig (tabell 8).
Av de som fick handgriplig hjälp fick majoriteten hjälp genom att barnmorskan tog i bröstet. Hos förstföderskorna ändrade barnmorskan barnets läge hos 84% (tabell 6). Den
handgripliga hjälpen uttryckte 29% av förstföderskorna som varken var bra eller dålig och 47% tyckte att den var bra. Av omföderskorna tyckte 72% att den var bra eller mycket bra (tabell 8).
Under observationen fick 78% respektive 67% barnets position och 83% respektive 95% sugtag observerat och hos 37% respektive 25% observerades bröstvårtans form (tabell 7).
Tabell 5. Muntlig vägledning
Fick du muntlig vägledning vid amningen?
Förstföderskor (n=73) Omföderskor (n=41)
Ja, barnmorskan förklarade muntligt 93,2% (n=68) 100% (n=41)
Ja, barnmorskan visade med docka eller bröst 23,3% (n=17) 12,2% (n=5)
Tabell 6. Handgriplig hjälp
Fick du handgriplig hjälp vid amningen? Förstföderskor (n=68) Omföderskor (n=32)
Ja, barnmorskan ändrade barnets läge 83,8% (n=57) 65,6% (n=21)
Ja, barnmorskan visade genom att ta i bröstet 64,7% (n=44) 68,8% (n=22)
Tabell 7. Vilken amningsobservation
Observerade någon barnmorska en
amning?
Förstföderskor (n=90) Omföderskor (n=57)
Ja, barnmorskan observerade barnets sugtag 83,3% (n=75) 94,7% (n=54)
Ja, barnmorskan observerade barnets position 77,8% (n=70) 66,7% (n=38)
Ja, barnmorskan observerade bröstvårtans form 35,6% (n=32) 24,6% (n=14)
Tabell 8. Upplevelse av stödet
Om ja, hur upplevde du den
muntliga vägledningen? (n=114)
Om ja, hur upplevde du den handgripliga hjälpen? (n=100) Förstföderskor (n=73) Omföderskor (n=41) Förstföderskor (n=68) Omföderskor (n=32) Väldigt dåligt 1,4% (n=1) 0% (n=0) 4,4% (n=3) 3,1% (n=1) Dåligt 16,4% (n=12) 7,3% (n=3) 14,7% (n=10) 9,4% (n=3)
Varken bra eller dåligt 21,9% (n=16) 24,4% (n=10) 28,9% (n=11) 12,5% (n=4)
Bra 50,7% (n=37) 53,7% (n=22) 47,1% (n=32) 40,6% (n=13)
Mycket bra 9,9% (n=7) 14,6% (n=6) 16,2% (n=11) 31,3% (n=10)
Under tiden på BB kände sig 29% av förstföderskorna inte alls stärkta i sin amningsförmåga och 47% kände sig lite stärkt eller varken stärkt eller inte i sin förmåga (tabell 9).
Av omföderskorna kände sig 34% stärkt eller väldigt stärkt i sin amningsförmåga och 40% kände sig varken stärkta eller inte. Det var 21% som inte kände sig stärkta (tabell 9).
Tabell 9. Stärkt i sin amningsförmåga
Kände du dig stärkt i din förmåga att amma under bb tiden? Förstföderskor (n=103) Omföderskor (n=88)
Inte alls 29,1% (n=30) 20,5% (n=18)
Lite 23,3% (n=24) 5,7% (n=5)
Varken stärkt eller inte 23,3% (n=24) 39,8% (n=35)
Stärkt 17,5% (n=18) 19,3% (n=17)
Väldigt stärkt 6,8% (n=7) 14,8% (n=13)
Av förstföderskorna hade 72% önskat mer stöd på BB (figur 4), 35% var missnöjda eller väldigt missnöjda, 30% var varken nöjda eller missnöjda och 35% var nöjda eller väldigt nöjda med stödet på BB (tabell 10).
Det var 39% av omföderskorna som kände sig varken nöjda eller missnöjda med det stöd de fick på BB (tabell 10) och 43% hade önskat mer stöd (figur 4).
Tabell 10. Stöd på BB
Fick du på BB det stöd du bad om?
Förstföderskor (n=103) Omföderskor (n=88)
Inte alls, väldigt missnöjd 13,6% (n=14) 4,5% (n=4)
Missnöjd 21,4% (n=22) 8,0% (n=7)
Varken nöjd eller missnöjd 30,1% (n=31) 38,6% (n=34)
Nöjd 22,3% (n=23) 30,7% (n=27)
Väldigt nöjd 12,6% (n=13) 18,2% (n=16)
Av omföderskorna upplevde 66% att det var skillnad på amningsstödet med första barnet och de andra barnen (figur 5).
Figur 5. Skillnad amningsstöd omföderskor
5.4 Barnmorskans roll
Det var 57% av förstföderskor och 64% omföderskor kände att de när som helst kunde be barnmorskan om hjälp och av de som fått stöd kände 61% förtroende för de råd barnmorskan gav. Av förstföderskorna fick 56% och av omföderskorna fick 31% olika råd av olika
barnmorskan (figur 6).
Av samtliga mammor fick 60% information om var de kunde vända sig vid behov av stöd/hjälp efter hemgång från BB (figur 6).
5.4.1 Upplevelse av stödet
Av förstföderskorna upplevde 26% stödet som varken bra eller dåligt och 32% upplevde engagemanget som varken bra eller dåligt. Av omföderskorna upplevde 35% barnmorskans amningsstöd på BB som varken bra eller dåligt och 39% upplevde barnmorskans
engagemang vid stödet som varken bra eller dåligt (tabell 11).
Det var 54% av förstföderskorna som upplevde att barnmorskans tid till att stödja deras amning var dålig eller väldigt dåligt. Av omföderskorna upplevde 32% barnmorskans tid till att stödja som varken bra eller dålig (tabell 12).
Tabell 11. Barnmorskans stöd och engagemang.
Hur upplevde du barnmorskans
amnings stöd på bb?
Hur upplevde du barnmorskans engagemang vid stödet?
Förstföderskor (n=103) Omföderskor (n=88) Förstföderskor (n=103) Omföderskor (n=88) Väldigt dåligt 16,5% (n=17) 6,8% (n=6) 19,4% (n=20) 5,7% (n=5) Dåligt 22,3% (n=23) 18,2% (n=16) 14,6% (n=15) 18,2% (n=16)
Varken bra eller dåligt 26,2% (n=27) 35,2% (n=31) 32,0% (n=33) 38,6% (n=34)
Bra 26,2% (n=27) 31,8% (n=28) 21,4% (n=22) 22,7% (n=20)
Mycket bra 8,7% (n=9) 8,0% (n=7) 12,6% (n=13) 14,8% (n=13)
Tabell 12. Barnmorskans tid
Hur upplevde du att barnmorskan hade tid att stödja din amning? Förstföderskor (n=103) Omföderskor (n=88)
Väldigt dåligt, ingen tid 22,3% (n=23) 13,6% (n=12)
Dåligt 32,0% (n=33) 23,9% (n=21)
Varken bra eller dåligt 22,3% (n=23) 31,8% (n=28)
Bra 16,5% (n=17) 22,7% (n=20)
Mycket bra, tog sig mycket tid 6,8% (n=7) 8,0% (n=7)
5.5 Amning
Av förstföderskorna kände 59% oro inför amningen och 40% kände sig trygga med amningen inför hemgång. För 56% fungerade amningen när de lämnade BB (fig 7) och för 55%
fungerade amningen bra eller mycket bra hemma (tabell 13).
Av omföderskorna kände 66% ingen oro inför amningen, 76% kände sig trygga med amningen, för 78% amningen fungerade inför hemgången (fig 7) och för 70% fungerade
Figur 7. Amning inför hemgång.
Tabell 13. Hur fungerade amningen hemma?
Hur fungerade amningen hemma?
Förstföderskor (n=103) Omföderskor (n=88)
Väldigt dåligt 8,7% (n=9) 6,8% (n=6)
Dåligt 21,4% (n=22) 9,1% (n=8)
Varken bra eller dåligt 14,6% (n=15) 13,6% (n=12)
Bra 31,1% (n=32) 31,8% (n=28)
Mycket bra 24,3% (n=25) 38,6% (n=34)
5.6 Mammornas beskrivande erfarenheter
På frågan om vilket mer stöd som hade varit önskvärt under BB-tiden svarade 120 mammor och utvecklade sitt svar vilket dessa kategorier baseras på. Det var 12 mammor som svarade att de var nöjda med stödet de fått på BB men de utvecklade inte sitt svar och 59 mammor som inte svarade på frågan.
Arbetet utvecklade två kategorier det önskvärda stödet och omföderskors uttalade olikheter (se bilaga C).
5.7 Det önskvärda stödet
5.7.1 Amningsteknik
Många mammor utryckte en önskan om mer praktisk stöttning med position, grepp och observation av amningen.
“Mer stöd kring olika positioner. Samt bättre kontroll av grepp”
“Någon som stannade på rummet, som hjälpte till med olika positioner, som kontrollerade taget, som observerade flera amningar…”
De uttryckte önskan om en obligatorisk observation av amningen innan hemgång.
Några mammor hade önskat en hands-off metod istället för att barnmorskan tog i bröstet och barnet.
“Mer instruktioner om hur jag skulle lär mig istället för att barnmorskan tröck in bröstet i barnets mun och tyckte det räckte”
“...Jag ville inte att de skulle fysiskt tvinga barnet till bröstet...Jag ville hellre ge ersättning än tvinga, och ville inte att personalen skulle ta på mig…”
Mer muntlig vägledning stället för att ta i dem.
5.7.2 Mer tid och lugn
Många mammor upplevde att personalen inte hade tid till dem. Flera utryckte att barnmorskan var stressad, de önskade mer lugn och ro.
“Mer tid generellt. De tittade några sekunder och sa att allt såg bra ut, men det kändes inte bra på något sätt…”
“Vi bad om hjälp men ingen kom...”
“Mer tid för oss och mindre stress inne på rummet”
“...Barnmorskorna på BB har för lite tid för att kunna sitta ner och ta den tid som behövs för att det ska bli lugn och ro”
Mammorna önskade att barnmorskan spontant skulle komma för att stötta dem medan andra bad om stöttning men fick ej önskvärd hjälp.
5.7.3 Hörd och sedd
Flertalet mammor beskrev en känsla av att inte bli sedd och hörd. De önskade att få frågan om hur det gick med amning utan att be om det.
“Att de faktiskt frågade hur jag kände. Bli erbjuden att iaktta”
“Jag var själv dålig på att be om hjälp och hade väl önskat att man erbjöd hjälp igen fast jag sagt nej”
“...Mer lyhördhet kring mina känslor från personalen...”
Mammor hade en önskan om att barnmorskan lyssnade på dem och blev tagna på allvar.
5.7.4 Information olika råd
Några mammor uttryckte en önskan om mer information om amningen. Att få vägledning, fakta och bekräftelse. Några mammor hade erfarenheten av att olika information från olika barnmorskor skapar förvirring och osäkerhet.
“Med att verkligen få igång amningen, utan olika barnmorskor som säger och gör olika saker och skapar förvirring och osäkerhet”
“…Fick mycket motstridig information.”
De hade önskat att personalen var med samstämmiga i sina råd, medan en annan mamma tyckte att de olika råden var bra för att kunna välja vad som passade bäst.
5.8 Omföderskors uttalade olikheter
Antal mammor med två eller flera barn var 88 stycken varav 57 har svarat att de upplevde skillnad på amningsstödet med första och de andra barnen och 30 utryckte inte några skillnader. Det var 55 omföderskor som utvecklade sitt svar gällande skillnader.
5.8.1 Stödet
Många omföderskor hade erfarenheter om att de fått mer information och tid till amningsstöd med första barnet.
“Jag fick mer hjälp och råd med första barnet.”
Några få omföderskor hade erfarenheten att det ej fått stöd med första barnet.
De fick mer stöd med andra barnet.
5.8.2 Förväntningar
En del omföderskor uttryckte att de hade en förväntan på sig att klara amning då de ammat tidigare barn.
“Mer stöd första barnet, barn två förväntas man klara det själv.”
“Kändes som att jag förväntades kunna allt denna gången.”
Omföderskorna hade tidigare erfarenheter, de hade gjort det förut.
5.8.3 Trygghet
Omföderskor uttryckte även att det kände sig tryggare med amningen nu och behövde därför inte samma stöd.
“...Andra barnet var jag lugnare med eftersom jag visste hur det skulle/inte skulle känna.”
“Min egen trygghet var bättre med andra barnet.”
Känslan av att kunna amma ökade genom trygghet.
6
DISKUSSION
Syftet med arbetet var att undersöka mödrars erfarenheter av amningsstöd på BB. Under följande avsnitt presenteras resultat-, metod- och etikdiskussion.
6.1 Resultatdiskussion
Totalt deltog 191 mammor, 103 förstföderskor och 88 omföderskor. Medelvårdtidens på BB var två dygn, 2,5 dygn för förstföderskor och för omföderskor 1,5 dygn. Endast var tredje förstföderska och hälften av omföderskorna var nöjda med det amningsstöd som erbjudits. Drygt 80% av förstföderskorna och cirka 60% av omföderskorna fick handgriplig hjälp genom att barnmorskan tog i mammans bröst. Mammorna önskade mer muntlig vägledning istället för handgriplig hjälp. Många lämnade BB utan att känna sig trygga med och ha en fungerande amning. Det framkom olikheter i amningsstöd mellan förstföderskor och
det viktigaste resultatet som framkom var att många inte fick information om var de kunde vända sig efter hemgång om problem skulle uppstå. Tid hos barnmoror var en
återkommande bristande faktor i amningsvägledningen. Första amningen
Majoriteten av samtliga mammor fick hud mot hudkontakt med barnet direkt efter
förlossningen, andelen var något högre bland omföderskor. Att barnet bör ligga hud mot hud hos mamman så snart som möjligt efter förlossningen ingår i steg fyra i WHO och Unicefs “tio steg som främjar amning” som även rekommenderas av Socialstyrelsen (2014). Orsaken till att alla inte fått denna första viktiga kontakt med sitt barn kan bero på att en del förlöstes med kejsarsnitt, det kan ha uppstått komplikationer efter att barnet var fött så som blödning eller att barnet mådde dåligt. Det är möjligt att komplikationer bidrog till att 21% av
förstföderskornas barn och 11% av omföderskorna barn inte sög på bröstet direkt efter förlossningen.
Mer än hälften av förstföderskorna fick stöd med amningen redan på förlossningen, något färre omföderskor fick det stödet. Enligt Socialstyrelsen (2014) ska barnmorskan uppmuntra mammorna att uppmärksamma när barnet är redo att ammas och erbjuda stöd med
amningen om det behövs. Det framkommer däremot inte i arbetet om mammorna blivit erbjudna stöd och tackat nej till det eller om frågan inte ställts. Att färre omföderskor fick stöd med amningen på förlossningen kan möjligen förklaras med att omföderskorna kände sig mer trygga i sin roll. Möjligtvis hade omföderskor haft en lyckad amning med tidigare barn eller visste redan på förlossningsavdelningen hur de skulle göra. Författarna anser dock att alla borde få stöd redan vid första amningen på förlossningen oavsett beroende på tidigare erfarenheter.
Mammornas motivation till att amma ökade efter att barnet var fött hos både förstföderskor och omföderskor men fler omföderskor ansåg det som mycket viktigt i förhållande till förstföderskor. Förstföderskornas motivation till att amma förändrades över tid där majoriteten ville satsa mycket på amningen under graviditeten och efter att barnet var fött ville nästan alla satsa mycket. Hos omföderskorna var inställningen densamma under graviditeten som efter förlossningen. Innan barnet är fött vet blivande mammor inte vad som väntar. När barnet är fött och mamma och barn knutit an är det möjligt att mammorna upplever en annan tillhörighet till sitt barn. Möjligen blir amningen viktigare då mammor vill göra det bästa för barnet och känna den tillhörighet och närhet som amningen kan ge.
Eventuellt kan omföderskor som tidigare haft en lyckad amning se amningen som viktigare än vad förstföderskan gör. Omföderskor har tidigare upplevt amningens fördelar.
I arbetet framkom att häften av förstföderskorna och nästan hälften av omföderskorna skattade sin partners inställning till amning som låg. Tidigare forskning visar att partnerns inställning till amning kan påverka mammans beslut till amning. En positiv syn på amning hos partnern kan stärka mammans intresse till amning (Al Namir m.fl. 2007; Hauck m.fl. 2016; Kylberg m fl. 2018). Partnern borde involveras mer och få samma information som mamman. I och med den pågående pandemin Covid-19 kan det ha blivit ytterligare exkluderande för partnern. Partnern har inte alltid fått varit med på besök på barnmorskemottagningsbesök och kanske inte heller fått varit kvar på BB. Vägledningen
Majoriteten av förstföderskorna och nästan hälften av omföderskorna fick muntlig vägledning i form av muntlig förklaring. Av samtliga som fick muntlig vägledning fick få förstföderskor och ännu färre omföderskor vägledning med docka och bröst. Majoriteten upplevde att den muntliga vägledningen var bra. Det beskrivs i tidigare forskning som hands-off metod (Burns m.fl. 2013; Swerts m.fl. 2019; Weimers m.fl. 2006) och är den metod som rekommenderas (Kylberg m.fl. 2006) och som mammor är positiva till (Weimers m.fl. 2006). I arbetet framkom inte vilken del av den muntliga vägledningen som var bra men resultatet stämmer överens med författarnas uppfattning. Det är dock tråkigt att rekommenderad metod inte används i större utsträckning, den höga arbetsbelastningen på BB tror författarna kan vara en bidragande faktor. En bättre tillgänglighet på till exempel tygbröst borde
eftersträvas, förslagsvis borde samtliga barnmorskor ha ett i fickan under varje arbetspass. Närmare 70% av förstföderskorna och en tredjedel av omföderskorna fick handgriplig hjälp. Det var mer vanligt hos förstföderskor att barnmorskan ändrade barnets läge och av samtliga mammor fick 60 % handgriplig hjälp genom att barnmorskan tog i mammans bröst.
Majoriteten var nöjda med den handgripliga hjälpen och endast var femte förstföderska och var åttonde omföderska skattade den handgripliga hjälpen som dålig och utryckte en önskan om mer muntliga instruktioner istället. En mamma beskriver hur barnmorskan tryckte in bröstet i barnets mun och en annan mamma berättar att hon inte ville att barnmorskan skulle tvinga barnet till bröstet. Kylberg m.fl. (2018) menar att ett barn aldrig ska tvingas till bröstet. Vidare beskriver Weimers m.fl. (2006) hur mammor upplever det som en konstig känsla när barnmorskan pressar in bröstet i barnets mun. Denna så kallade hands-on metod kan enligt tidigare forskning upplevas som negativ och integritetskränkande för mamman (Weimers m.fl. 2006). Detta sker ofta utan att mamman blivit tillfrågad eller informerad om att barnmorskan kommer ta på hennes bröst (Burns m.fl. 2013; Swerts m.fl. 2019; Weimers m.fl. 2016). I den här undersökningen, jämfört med tidigare forskning, framkom inte den handgripliga hjälpen som enbart negativ. Det är blandade åsikter om detta och författarna anser att mammorna själva kan få välja, amningsvägledningen bör vara individuell och uttrycker mamman en önskan om att barnmorskan ska ta i barnet är den handgripliga hjälpen motiverad. Det framkommer dock i fritextfrågorna en önskan om att inte få handgriplig hjälp vilket då känns som att mammorna som inte vill ha den hjälpen känner väldigt starkt emot att barnmorskan ska ta i bröstet eller barnet.
En amningsobservation erbjöds till majoriteten av förstföderskorna och omföderskorna. Under amningsobservationen fick nästan alla en bedömning av barnets sugtag och position men endast en tredjedel observerade bröstvårtans form. Tidigare forskning beskriver att många mammor känner sig trygga med att få en amning observerad av barnmorskan (Bäckström m.fl. 2010) och av barnmorskor anses det viktigt och nödvändigt med
observation för att kunna ge bra amningsstöd (Bäckström m.fl. 2010; Swerts m.fl. 2019). Det är positivt att så pass många har fått en amning observerad av en barnmorska men om observationen har ökat tryggheten hos mammorna så som tidigare forskning beskriver är inget som framkommer.
Mer stöd med amningen under BB-tiden hade varit önskvärt för 70% av förstföderskorna och för drygt hälften av omföderskorna. Endast var tredje förstföderska och hälften av
omföderskorna var nöjda med det amningsstöd som erbjudits. Praktisk vägledning i form av position och grepp hade varit önskvärt. Tidigare forskning visar på att mammor tycker det
kan vara svårt att hitta en position som fungerar (Mauri m.fl. 2012, Williamson m.fl. 2012). Varför mammorna önskar mer stöd kan bero på den korta medelvårdtiden eller eventuellt hög arbetsbelastning. Det är tråkigt att mammor känner bristande stöd när det bland annat är amningsstödet som är barnmorskans fokus på en BB avdelning. Detta kan tyda på att barnmorskan har många arbetsuppgifter och ibland måste nedprioritera
amningsvägledningen. Det handlar även om att mammor behöver våga be om hjälp om så önskas.
På BB fanns en önskan att barnmorskan skulle komma spontant och stötta utan att mamman behövde be om det. En del utrycker även att de bad om hjälp men fick ingen hjälp.
Williamsson m.fl. (2012) beskriver att många mammor upplever amningen som svår i början och inte alls så enkel som den ibland framställs.
Bland omföderskorna uttryckte majoriteten olikheter i amningsstödet med första barnet och de andra barnen. En del omföderskor ansåg att de fick mer information och tid till
amningsstöd med första barnet. En del omföderskor kände förväntningar på sig att klara amningen eftersom de ammat tidigare. Nästan häften av omföderskorna hade önskat mer hjälp med amningen och drygt hälften var nöjda med det stöd de fick. Omföderskornas uttryckta olikheter var att många kände sig tryggare med andra barnet och hade inte behov av stöd i samma utsträckning. Tidigare forskning visar att mammor uttrycker en känsla av att de ska klara amningen (Williamsson m.fl. 2012). Här kan det vara av vikt att göra en
individuell amningsplan för varje mamma, ta hänsyn till tidigare erfarenheter och vad önskad hjälp består av. Att så pass många omföderskor uttrycker detta är beklagligt. Det går inte att förutsäga att omföderskor kan amma bara för att det finns tidigare erfarenheter av lyckad amning, olika barn resulterar i olika amningar. Omföderskor som haft en negativ tidigare amning kan behöva hjälp med att stärka sitt självförtroende gällande amningen. Mammor behöver tro på den egna förmågan och få det stöd som kanske var bristande förra gången.
Stödja och stärka
Majoriteten av både förstföderskor och omföderskor kände förtroende för barnmorskan gällande råd som gavs. Mammor hade en önskan att barnmorskan hade lyssnat och tagit mamman på allvar. Flertalet mammor beskrev en känsla av att inte bli sedda och hörda. I tidigare forskning framkommer att mammor uppskattar barnmorskor som ger mamman tid och vill lära känna dem som individer (Burns m.fl. 2013; Bäckström m.fl. 2010). Att
barnmorskan är känslig, lyssnar och behandlar mamman med respekt upplevs som viktigt (Blixt m.fl. 2019). Barnmorskan bör skapa ett ömsesidigt förhållande till mamman så att hon kan ta emot stöd (Berg & Lundgren 2010). Som vårdpersonal ser författarna det som en självklarhet att lyssna och se till varje mammas individuella behov. Att det finns barnmorskor som inte ser och hör till mammans behov trots tidigare erfarenheter som sjuksköterska och utbildning till barnmorska är svårt att begripa. Återigen kan tidsbrist och hög
arbetsbelastning vara en bidragande faktor.
Majoriteten av samtliga mammor rapporterade att de när som helst kunde be om hjälp dock var det oroväckande många förstföderskor som inte kände det. Mer än hälften av samtliga mammor skattade barnmorskans tid till att stödja amningen som dålig. En del mammor uppgav barnmorskan som stressad och mammorna hade en önskan om mer lugn och ro.
Utifrån barnmorskor perspektiv kan ibland stress och tidsbrist leda till bristande amningsstöd (Furber & Thomson, 2007; Lawton & Robinson, 2016; Swerts m.fl. 2019). Lawton och Robinson (2016) beskriver att barnmorskor tror att många amningsproblem går att lösa om mer tid fanns. Barnmorskors stöd gör skillnad men resurserna är begränsade. Barnmorskor har många arbetsuppgifter och hög arbetsbelastning kan vara en faktor i sviktande stöd vilket för författarna inte är någon nyhet. Författarna tror att en bättre bemannad avdelning frisätter mer tid till att tillgodose mammornas behov. Kanske behöver chefer se över arbetsbelastningen och organisationen i sin helhet. Förändringar krävs för att tillgodose alla mammors behov.
Hälften av förstföderskorna och var tredje omföderska fick olika råd av olika barnmorskor gällande amningen. Några mammor uttryckte det som tvetydligt och hade önskat att barnmorskorna varit samstämmiga i sina råd, medan en del uppskattade olika råd för att kunna välja det som passade bäst. Det råder även i tidigare forskning delade meningar om detta. En del mammor ser det som positivt att träffa samma barnmorska då en god relation anses som värdefullt, olika råd kan skapa osäkerhet. Det finns mammor som upplever det som positivt att träffa flera olika barnmorskor och där en närmare relation inte anses som viktigt (Bäckström m.fl. 2010; Swerts m.fl. 2019). Även författarna har olika uppfattning om vad olika råd av olika barnmorskor säger, det kan upplevas positivt i den bemärkelse att ta det råd som passar för en själv men också negativt då det kan vara osäkert vilka råd som fungerar. Vid rådgivning är det viktigt att fråga vilka råd mamman tidigare fått och vad som fungerat för att eventuellt kunna bidra med ytterligare råd. Barnmorskorna har olika
erfarenheter men det är viktigt att det finns PM som baseras på vetenskaplig evidens. Så att all personal kan ge lika vägledning.
Det framkom att en tredjedel av förstföderskorna inte kände sig stärkta i sin amningsförmåga efter tiden på BB. Var fjärde förstföderska kände sig endast lite stärkt. Generellt sett kände sig omföderskorna mer stärkta i sin amningsförmåga än vad förstföderskorna gjorde. Berg och Lundgren (2010) beskriver att vårdrelationen ska formas av att stödja och stärka. Stödja mammans egna tillgångar samt motivera och uppmuntra. Genom en god vårdrelation kan mammans roll stärkas. I tidigare forskning framkommer att en viktig del av barnmorskans arbete är att motivera, stärka och uppmuntra mammor att tro på sig själva, då många tvivlar på sin förmåga att amma (Bäckström m.fl. 2010; Kylberg m.fl. 2018; Swerts m.fl. 2019). Att inte fler känner sig stärkta är sorgligt och vad detta kan tänkas bero på är svårt att säga. Det kan vara omgivningens upplevda krav eller falsk information om att amningen är lättare än vad den faktiskt är. Dessa faktorer kan öka mammans krav på sig och känslan av
misslyckande om amningen inte fungerar som mamman förväntat sig. Hade barnmorskan gett ett individuellt anpassat stöd hade kanske mamman känt sig mer stärkt och då haft en mer positiv erfarenhet.
Långt ifrån alla mammor fick skriftlig information om amning En tredjedel av
förstföderskorna fick inte information om var de kunde vända sig vid problem efter hemgång. Nästan hälften av förstföderskorna kände sig inte trygga med amningen och amningen
fungerade inte när de lämnade BB och för en tredjedel fungerade amningen dåligt hemma. Tre av fyra omföderskorna var trygga med amningen, amningen fungerade när de lämnade BB och det fungerade bra hemma. Genom att följa “tio stegen för en lyckad amning”, där det tionde steget är att mammor ska få information om möjligheten att få stöd och hjälp vid
