Fridas övnings och mentala dagbok
Jag tänker att jag så ofta jag kan, skriver ner lite kort eller utförligt hur min övningsdag har varit och även hur dagen har varit mentalt. Mitt mål med denna process är att jag den 17 mars ska vara i ett tryggare mentalt rum än vad jag har varit innan på provspelningar. Jag vill kunna fokusera på enbart min prestation och mitt musicerande. Mest det andra som jag nämnde, musicerandet. Det är det viktigaste.
Övnings-mässigt tänker jag att jag ska vara så effektiv jag kan, så jag inte sliter ut min kropp med överansträngning. Övning 5-6 dagar i veckan. De dagar som jag spelar repetitioner på operan blir det ca 1- 1,5 h och övriga dagar 3-4h .
Jag tänkte betygsätta mina dagar med +++ (toppen dag) till --- (super dålig dag).
OM dagen har upplevts olika i det mentala måendet kontra övning så blir det två parenteser. (Jag tänker att det inte alltid hänger ihop och då nämns övning först och därefter mentalt)
Frågor för reflektion:
-Hur har dagen varit? (som helhet) -Hur gick övningen?
-Hur kändes kroppen?
-Hur kändes det mentalt?
Tisdag den 7 januari 2020 ((+++))
Igår var jag ”tvångs-ledig” och operan var ändå låst pga trettondagen. Så idag är startskottet för PROVSPELNING 2020. :D
Jag övade med klocka för att hålla koll på tiden och komma ihåg att ta paus. Det gick bra. Jag började med att sätta fingersättningar på orkesterutdragen.
Jag kände mig ganska sansad och övade motoriskt. Jag blev inte nervös av att prata om provspelningen med min kollega Martin, utan det känns mest sakligt, och skönt att jag har tid att öva nu äntligen. Jag kände mig utvilad i kroppen och mentalt.
Jag hade mest positiva tankar när jag övade. Som; Det här kommer du fixa, det låter bra redan nu”. När något lät mindre bra bannade jag mig inte, utan
undersökte vad som kan ha varit felet och provade igen. Och sa till mig själv ; Det där var bättre, så ska du göra. Och spelade om det nya inövade några gånger så det skulle ”sätta sig”.
För några dagar sedan kändes hela den här starten övermäktig. Jag var på bristningsgränsen och kände att jag aldrig kommer hinna (obs! innan jag ens hade börjat öva då). Men nu är det bara att göra så gott jag kan. Och jag försöker påminna mig själv och berömma mig när jag gör saker som låter bra.
Idag är jag nöjd med att jag har hållit mitt tidsschema, övat 3 h. Yogat 1,5 och fått gjort husliga saker. Jag tycker att jag hade ett bra flow i övningen och jag var
effektiv. Det är roligt att sätta stråk och fingersättningar. Jag kan den här processen! Jag känner förtroende för att jag vet vad jag gör. Heja mig!
Onsdag den 8 januari ((++))
Det blev 2+ idag för att jag kände att övningen innan jobbet inte var lika fokuserad som igår. Jag övade innan jobbet, 1 h, som jag hade tänkt. Men det kändes svårt att fokusera och jag hade inte riktigt någon plan förutom att jag tänkte öva orkesterutdrag. När jag väl var igång gick det bra. Men jag kunde övat långsammare och grundligare för att slippa att göra om efter missar.
Kände mig lite trött i kroppen, men en del spänningar släppte efter stretchen mitt i passet. Där jag kände var lite i vänster axel, på utkanten under benet liksom.
Mentalt så kände jag mig ganska redo och igång. Inte pang-nervös utan känner mer att jag följer mitt schema.
Fick även 30 min massage och kände mig nästan stolt efteråt eftersom kroppen inte alls var så spänd som den har varit på tidigare behandlingar.
Torsdag den 9 januari ((++))
2+ pga produktiviteten. Idag började dagen segt. Det blev sovmorgon och lite praktiskt fix. Sedan promenad och telefonsamtal innan jag övade innan lunchen.
Kroppen har känts bra idag. Gjorde dessutom re-yoga på eftermiddagen (superskönt!)
Övningen känns sådär för jag övar med en annan stråke än vanligt, så det blir lite missljud pga det och lite spänningar. Stråken gör att ljudet från cellon blir vasst och jag lägger på mer tyngd, eller snarare nyp, för att motverka detta. Jag har fortsatt att sätta stråk och fingersättningar och jag börjar bli klar men första utkastet.
Blir lite smått pirrig när jag pratar om provspelningen. Men fortfarande positiv i övningsrummet. Jag tycker att det går bra och det är kul att jobba med utdragen.
När jag pratade med min vän Elin idag berättade hon att hon träffat på en annan bekant till oss som frågat efter mig. När han hörde att jag skulle provspela hade han sagt “men det där kan ju Frida! Hon vet ju hur man gör det där”. Det värmer gott att folk tror så gott om mig. Det tar jag med mig i bagaget.
Jag har också tänkt på tanken idag att folk som jag inte tror kommer söka kanske faktiskt kommer dyka upp. Cellister som redan har jobb tex. Och jag vill inte att detta ska påverka min hjärna. Oavsett vem jag ser där den dagen så ska jag komma ihåg att JAG ÄR BRA! JAG KAN TA HEM DET HÄR! FÖR JAG ÄR GRYM!
Fredag 10 jan ((+- ))
Dagen har bara börjat. Men jag jobbar på för fullt. Har lagt tid på mental förberedelse idag. När jag gör övningarna via bandet så blir jag nervös. Pirr i magen, lite flyktkänsla, kalla fingrar, frusen, stel.
Jag har också läst i Willis bok “Nya Bäst när det gäller”. Så idag tar jag fasta på att det kvalitet framför kvantitet som gör att man lyckas. Det är bra att jag går igenom känslorna nu och den mentala inställningen. Jag har ju ett väldigt tydligt mål på min resa, provspelningen. Men jag märker att det finns saker som jag kan förbättra i min mentala förberedning. Jag är ganska rädd för att misslyckas. Att processen inte blir så som jag har hoppats. Men det jag inte har tänkt på är att
det är JAG SOM BESTÄMMER. Jag kan (enligt Willi) intala hjärnan hur jag vill ha det och tillsut kommer den inte kunna skilja på vad som är vad, utan mest sannolikt blir det som jag har tänkt.
Jag blir stressad när jag inte uppnår min övning som jag har tänkt, men mental förberedelse är minst lika viktig. Det är det som gör vinnaren. Det är det som löser upp blockaden. Det som får mig att nå mitt mål. För jag vill, vågar och kan!
Dagen fortsatte nervöst och aningen ofokuserat.
Söndag 12 jan ((++))
Dagen idag har varit skön. Började med sovmorgon och sedan har jag lunkat igång med övning och spela in min stråke. Gårdagens föreställning gick sådär, pga det. Övningen tycker jag var lugn och harmonisk, dock gjorde jag 1,5 men hade tänkt 2. Så jag känner mig lite otillräcklig. Men den tiden jag hann med tycker jag att jag fokuserade någorlunda bra.
Mentalt kämpar jag på. Det ska bli skönt med en ledig dag imorgon och lite mer sociala aktiviteter inkl dans (lindy hop). Det ska bli kul. Men jag känner även en viss prestation inför vissa middagskvällar. Jag ska ha middagsbjudning och vara värdinna/ ha bra samtalsämnen redo. Jag ska försöka släppa på. Eller bara få det gjort. Jag kan bara vara som jag är.
Tisdag 14 januari ((+-))
Övning ok, men jag tog sovmorgon istället för att värma upp och det var segt att öva efter Boheme-repet. Kände mig något ofokuserad när jag övade. Och jag hade bara 1 h på mig. Det kändes liksom lite “hattigt”. Och jag kände mig trött och sliten i kroppen och knoppen. Men jag var inte så negativ när jag övade ändå.
Onsdag 15 januari ((--))
Idag är jag ännu tröttare (sovit lite flera dagar i rad). Dagen har gått i ett. Möte med sjukgymnasten för återkoppling och nya övningar för axeln. Sedan Re-Yoga i Örgryte (jättebra). Efter det var jag egentligen redo för sängen. Men då var det dags att åka till jobbet och öva 2 h. Försökte hitta ett bra flow i övningen. Och att vara fokuserad. Jag klarade ca 20 min i sträck, sen behövde jag kort paus (paus med mobilen) för att sen orka lite till. Kroppen kändes mjuk efter yogan, men efter övningen känns höger axel lite spänd. Taglet på stråken känns fortfarande inte bra. Och jag tror att jag kompenserar genom att nypa lite. När jag hade övat klart kände jag mig misslyckad. Eftersom jag inte har hunnit öva mera idag, och för att jag inte heller hade någon ambition med min övning. Min plan var typ bara att försöka få in det i fingrarna och att öva med metronom så det blir rytmiskt. Det kommer ju bli max 1,5 övning nu resten av veckan. Jag jobbar alla dagar. Så det stressar mig lite, men jag får försöka tänka på att jag övar effektivt när jag väl gör det. Kvalitet framför kvantitet.
Torsdag 16 januari ((++))
Jag har sovit gott inatt så det är stor skillnad på humöret och motivationen. Övad både innan och efter repet. Det var bättre övning idag för för jag kände mig mer fokuserad. Skrev ner och satte klocka på 15 min och övade med metronom.
Cellon eller stråken lät konstigt och jag visade mina kollegor som höll med. Jag har känt att jag inte har litat på mitt spel eftersom det helt plötsligt kan vissla till, eller att det inte kommer någon ton. Så jag har spänt mig mycket i h. axel som
kompensation. Efter repet bytte jag strängar och harts och det blev så mycket bättre.
Kroppen känns ändå lite idag. Den känns trött och särskilt i nacken. Fick lite hemma-massage av min pojkvän på kvällen och det var bra för höger axel.
Övningen idag blev 50 min innan repet och 1,10 efter.
17 januari ((++))
Sovit gott och känner mig ganska nöjd med dagen. Har övat innan och efter repet och det var noggrant och metodiskt. Har även tränat och gjort mina
rehabövningar på gymmet. Känslan i kroppen är bra och jag känner att jag är på rätt väg. Cellon låter mycket bättre med nya strängar, så det börjar kännas njutbart att spela igen och inte så kämpigt som innan.
20 januari ((+-))
Idag är min lediga dag. Kände att den var välbehövlig efter ännu en 6-dagars arbetsvecka. Stressnivån i kroppen känns av lite. Idag har jag för första gången på länge lite känningar i min vänstra handled. Har känt mig både på topp och lite på botten. Igår sprang jag 7.7 km. Vilket jag inte har gjort på länge. Sedan sista Valkyrian, det kändes lite spänt i kroppen då. Har en jobbig jobbvecka framför mig, plus en begravning för en vän till familjen (Carl-Johan). Det tynger mig lite.
Men jag ska försöka vara i nuet och ta hand om mig själv så gott det går. Njuta av livet när det går, inte bara tänka på det jobbiga runt omkring mig.
Det är liksom som att jag inte kommer ner i andningen, jag är egentligen ganska avslappnad i sinnet, eller kanske inte?!, men spänd i kroppen.
21-24 januari ((---))
Totalkasst. Vänster handled gör superont! Aj! Tänk att jag ändå gick med det där i 3 år?! Och kunde jobba med smärta samtidigt.
Det störda är att jag fick massage innan Valkyrian i söndags och då kändes det inte. Känningar i måndags och sen superont tis, ons, tors och fredag. Det brukar ju släppa efter ca 5 dagar. Så jag håller humöret uppe, fast jag känner mig besviken på min kropp. Och det har nu gått 4 dagar med jätte-smärta :I I tisdags övade jag innan och efter repet och på onsdagen kände jag att höger axel var spänd, så jag övade inte och det släppte efter att jag fick massage.
På torsdagen spelade jag på begravning och det gick bra. Har spänt mig inför det här och det var jobbigt att komma till kyrkan. Jag fick en klump i magen och blev orolig för hur det skulle gå att hålla ihop känslorna. Det var några känslosvall som kom och gick under repet och när jag fick se familjen var det svårt att hålla tårarna och känslorna borta. Men när jag satt ner i kyrkbänken försökte jag varva mellan att tänka på humoristiska saker eller vara tänka: Det är ett jobb, det är ett jobb, det är ett jobb. Och det fungerade. Jag spelade mitt finaste för Carl- Johan och jag är jättenöjd. Jag lyckades hålla mitt fokus.
Mentalt har det varit jobbigt. Jag kämpade med mina tvångstankar när jag skulle lämna hemmet för att bo hos Wigrens i 3 dagar. Jag kände stresspåslaget över att inte ha kontroll över min tid. Även i fall det är givet att jag får komma och gå som jag ville så kändes det ändå lite jobbigt att inte vara hemma. Men att få mysa med barnen och min fina svägerska var ändå trevligt.
Jag känner att många stora känslor har fått ta för mycket plats i min kropp och de tynger mig. Privata saker som prestationsångest i begravnings-situationen, pappas sjukdom, vänner som bråkar, lämna sitt trygga hem för att åka hem till andra och hjälpa (Wigrens och nästa vecka pappa och mamma).
Jag har ändå gått ifrån min ursprungsplan med intensiv övning, för det går helt enkelt inte nu och jag kommer inte ha kommit dit jag hade tänkt med övningen när jag träffar Ola om 2 veckor. Men, det är bara en lektion och jag kommer få bra tips och jag har ju saker att spela. Så jag får helt enkelt satsa lugnt på kroppen och anpassa vardagen så jag orkar med.
22 feb ((--))
Slarvigt. Jag pajade datorn som jag använde till detta och tänkte inte på att jag ju kan skriva på någon annan enhet. Jag tyckte rutinen med att sätta mig vid datorn och skriva var så skön. Datorn är skickad på lagning och jag är igång som vanligt.
Idag känns livet tungt. Jag känner mig pressad för att imorgon ska jag spela upp för 3 kompisar för första gången. Och jag känner mig inte klar på något sätt. Jag har inte kontroll över allt som jag brukar ha. Jag känner att jag inte vet vilket fokus jag ska ha eftersom jag inte är färdig än. Så, jag är liksom kvar i mitt kritiska övningsläge. Glädjen finns inte där. Utan nu är jag mest arg för att jag inte spelar bättre. Stressad för att jag vill prestera bra. Ok. Men det här är bara ett steg på vägen. Ett steg i processen. Jag kommer bli nervös. Jag kommer göra misstag. Jag kommer också göra bra grejer och jag kommer spela fina grejer. Hur har det nu, man måste våga misslyckas för att lyckas! Jag skulle vilja vara stolt över min process så här långt! Våga visa vem jag är i alla stadier! Jag gjorde ju ett test förra helgen för 1 vän. Då spelade jag ju bara 2 utdrag och det kändes pest!
Men sen när jag lyssnade var det ju inte så farligt!
Jag vill få tillbaka glädjen för spelet och att våga vara nöjd. För nu blir jag så arg när det inte går som jag vill och humöret är jätte-dåligt!! Såklart man inte alltid är på topp. Men jag skulle iallafall föredra ett slags mellanläge. Nu har jag totalt svårt att släppa övningshetsen. Min plan för dagen är att försöka säga till mig själv hur jag vill ha det. Och bestämma mig för att det blir en bra dag. Just nu säger bara hjärnan till mig att det blir en lång och tung dag. mmmm.. Det hjälper ju inte. Jag vill spela med glädje, jag vågar göra misstag och jag kan spela cello!
Och ja, kroppen mår bra. (peppar peppar) handleds problemet släppte 31 jan.
Känner mig spänd och tung i kroppen just nu. Men det ska det bli ändring på!
26 feb
Kände att jag ville ha en sista lektion med Ola och spela upp Dvorak. Är i bekräftelse fas och känner att jag behöver feedback för att jobba vidare.
Det är mycket känslor i kroppen nu. Det är pirrigt och det känns att jag är på upploppet nu. Det är känsligt runt armbågen. Det är många ömma punkter och jag har svårt att slappna av i kroppen. I morse vaknade jag 5.00 för jag hörde något ljud. Jag vaknar för minsta lilla och nästan direkt började jag tänka på övningen. Jag hade min lediga dag igår. Så jag får fundera hur jag ska lägga upp veckan så att jag inte kör slut på mig. Vill spela in på minizoomen i helgen.
29 februari ((+-))
Idag tog jag halva dagen ledigt. Kände att jag behövde unna mig att få göra något annat och att hänga med min pojkvän. Det gjorde gott! Tog en löptur, som gick jättebra. Humöret var på topp men det känns att kroppen är trött. Var lite orolig att handleden skulle börja göra ont. Men jag stretchade och gjorde mina övningar igår och idag är det bättre. Det känns som att övningarna hjälper.
När jag är själv så kommer stressen och prestationsångesten över mig. Det är ett obehag i kroppen och jag undrar så hur provspelningen kommer att gå. Om jag nu orkar göra det sista rycket och höja mig en nivå? Det som stoppar mig är mitt egna huvud. För där inne spelas det upp filmer på mig själv när jag misslyckas.
Och hur jag ska hantera det. Jag sover oroligt och det är svårt att stänga av tankarna och pressen på mig själv.
Jag vill våga mer! Ingen kommer ihåg en fegis, som min kille brukar säga. Och det ligger något i det.
Igår spelade jag upp för 2 kollegor, vid 2 tillfällen. Och nu när jag har lyssnat på det känner jag mig otroligt självkritisk och missnöjd att jag inte spelade bättre för dem. Jag vet att jag kan bättre och jag vill inte att de ska döma mig redan nu och tycka att jag är dålig. Och det vet jag ju inte om de gör. MEN det är inte gårdagens uppspel som räknas. Det är 2 veckor kvar. Och jag har inte hunnit smälta lektionen som jag hade med Ola den 25e.
Våga vara kvar i klangen, våga visa musik, våga vara fokuserad, våga vara bra!
2 mars ((++))
Ledig måndag. Nöjd och ganska bekymmersfri. Sprang 11 km idag för första gången och det gör att jag känner mig stark, modig och nöjd med mig själv. Svårt att koppla av övningen ändå såklart. Imorgon blir en lång jobbdag och jag ska försöka ha positiv inställning till det. Igår 1 mars övade jag innan föreställningen och efter jobbet var det inte så sent och jag kände att jag vill spela lite Dvorak i ett av de stora rummet. Så det som var tänk att bli kanske 30 min blev istället 80 och med inspelning.
Min plan de här 2 sista veckorna är att kontinuerligt spela in mig så jag kan höra direkt hur det låter ut. Och på så sätt känna mig mer säker på det jag gör. För jag behöver bestämma mig hur jag vill låta nu och göra det med övertygelse.
Kroppen känns spänd. Stel mellan skulderbladen och i nacken. Vill liksom knäcka, men det går inte och det känns inte som att det blir bättre av att jag försöker.
Jag har sprungit 3 dagar i rad och det har hjälp mig att hålla mig på banan med kroppen och psyket. Det är skönt att springa av sig.
Psyket är känsligt, jag är orkar inte ha för mycket intryck runt omkring mig. Tar paus från sociala medier och tänker över vem jag pratar med osv. Mina syskon Lisa och Magnus är till god hjälp. Lisa kan jag prata känslor med och Magnus hjälper mig att styra upp. Det var han som kom med iden att spela in mig oftare.
För det är inte riktigt uppspel för vänner och kollegor som jag behöver precis nu.
Jag behöver bli säker på min sak och öva in det som jag och Ola pratade om.
Möjligtvis behöver jag spela upp framåt helgen.
4 mars ((+-))
Lååång dag. Först osteopat som fixade till min kropp. Sen rep på operan. Tog sedan en promenad i friska luften för att sen starta min provspelnings-övning.
Först kändes det segt. Började öva vid 1630 och tog en halvtimme i taget. När jag sedan hade gjort mina 2 h gick jag ner i Orkestersalen och spelade igenom allt.
Det var nyttigt. Och ganska kul. Fortfarande lite smågrejer att fixa, men det börjar ta form och jag vågar ta ut svängarna lite mer. Ska bli kul att repa med pianist imorgon. Det blir nog jättebra!
Humöret pendlar hejvilt och det är skönt att prata av sig. Små grejer i vardagen blir jätte känslofyllt för mig. Och då är det skönt att släppa på trycket.
5 mars ((++))
Produktiv dag idag. Akupunktur. Öva. Spela med piano. Spela upp för bas-kollega.
Öva. Det var jättekul att spela med piano och det kändes givande. Kände mig nöjd och nu har jag bättre koll på pianostämman. Sen blev det ett spontant uppspel för Frida i cellorummet och det var jättebra. Fick lite puls, men kanske inte var jättenervös. Mest att jag kände att jag kunde göra min grejen.
Kroppen orkar, men efter alla uppspel och genomspel var det svårt att ladda om och öva jättelänge. Så jag var snäll mot mig själv. Jag behöver ju också återhämta mig själv. Men jag är nöjd med dagen.
9 mars ((+++))
Ledig dag utan några måsten på agendan. Det är så skönt att bara få låta dagen gå. Känner mig trött och det är skönt att jag inte måste prestera.
Akupunktur på morgonen och lite brödbak under dagen. Och så lite analys av min inspelning från igår, så ok, inte helt ledig.
Det är svårt att få till att skriva här varje dag. Mycket som händer nu. Men kroppen hänger med och jag tycker att jag börjar komma till ett bra stadie med min övning. Jag är på en bra nivå. Nu känns det som att det är min övertygelse som jag måste arbeta med. Jag är stolt att jag har lyckats med att hålla måndagar lediga och löppass 2-3 ggr i veckan. Jättenöjd! Och jag är bra på att sätta rimliga övningsmål. Så jag inte sätter för höga krav på dagar då jag jobbar (framförallt).
Om 1 vecka är det dags. Jag känner mig inte helt redo, men det gör jag ju aldrig.
Men jag känner mig inte livrädd, utan mer pirrig. Idag när jag fick info om provspelningen fick jag nervositet i kroppen. Pirr i magen och kalla fingrar. Fick reda på vilka utdrag som spelas i vilken runda. Så även om det inte är definitivt så kan jag öva på det sättet fram tills nästa vecka.
Planen denna vecka är att klara jobbet (tis, ons, fre) med lagom ansträngning.
Löpträna 2- 3 ggr och yoga på torsdag. Ha en dag som blir halvdag så jag orkar prestera på tisdag. Eftersom nästa måndag inte blir någon ledig pga
provspelningen nästa tisdag. Har en akupunktur och en tid hos osteopaten innan det är dags.
10 mars ((++))
Behandling hos osteopat, jobba 4 h, uppspel för Märta. Humöret i balans och kroppen är igång.
Det kändes bra att spela upp för Märta. Det är ju ändå 3 gången nu. Och vi var i ett stort rum på 6 e våningen. Jag spelade upp i den ordningen som det ska vara på provspelningen.
Pulsen var uppe i högvarv efter 2 sidor dvorak, men sedan lugnade det sig. Jag tyckte att jag genomgående kunde hålla mitt fokus och förmedla det jag ville.
Framförallt på orkesterutdragen höll jag mitt fokus. Var lite smått missnöjd med några saker, men efter att jag lyssnat igenom det på vägen hem så märkte jag att de som för mig kändes som stora misstag, knappt märktes. Till exempel var jag så missnöjd med tempot på rigoletto. Det var på tok för lågt tyckte jag, men på inspelningen lät det inte så pjåkigt ändå!
Det jag kan jobba vidare med är att vårda klangen i Dvorak, jag vill så mycket så att jag ibland nyper med stråkhanden och det kraschar klangen.
Imorgon gör jag ett till uppspel för en kollega, Karin, som inte har hört mitt program. Kände att jag ville ha ett lite halvt obekvämt uppspel. För jag känner mig förvånansvärt cool just nu!
11 mars första delen av dagen:((++)) avslutet på dagen ((---))
Dagen började ändå bra. Springtur på bra tid, jobbat, och sedan uppspel för Karin. Jag hade lite mer nervositet i kroppen idag. Tror att det var för att hon inte har hört mig innan. Så det blev bra planerat med uppspel för Karin. Spelade in och lyssnade efteråt och överlag så tycker jag att jag är på ett bra ställe med min övning. Sedan vila och uppladdning inför kvällens konsert.
Känslomässig turbulens. I pausen i konserten tog Mette (orkesterchef) mig åt sidan och sa att hon kommer ställa in provspelningen. Jag gick ner och var förkrossad och luften gick liksom ur mig. Ringde till min syster Lisa och hon höll mig sällskap. Jag kände mig tom och besviken på att jag inte skulle få min chans som jag har jobbat så hårt inför. När det sedan var dags att spela andra akten så söker Mette och Larsa (kollega) upp mig och hon berättar då att Patrik
(solocellist) och hon har diskuterat och hon ska fundera på hans förslag. Så provspelningen är inte inställd än. Den här chocken att inte veta någonting men samtidigt veta för mycket knäckte mig. För mycket att ta in. Och jag är ett offer för en situation som jag inte kan styra över. Corona-viruset.
Efter en lång samtalskväll med mina syskon Magnus och Lisa och min pojkvän Toni börjar jag få tillbaka kämparglöden. Men jag har fortfarande sorg känslan i kroppen. Den hann att fästa sig på de 20 minutrarna som var min levande mardröm.
Jag och ovisshet är ju sen tidigare inte en bra kombination, då jag gärna vill ha kontroll på allt. Det finns ju alltid en möjlighet att katastrofer händer och man kan ju inte veta när någon dör till exempel. Men nu fick jag tag i känslan av osäkerhet. Att jag vet att det här är en het diskussion på jobbet. Jag gillar ju att höra skvaller och sånt. Men detta måste jag skydda mig ifrån. Så vad behöver jag?
- Peppen - hitta tillbaka till min plan - hitta tillbaka till vinnarskallen - dyka in i min lilla bubbla igen - inte ta in andras skitsnack och åsikter för mycket- inte låta tankarna ta för mycket plats, acceptera dem, men inte ta dem som sanning.
Ok, situationen kan komma att se annorlunda ut nu. Det kommer kanske finnas faktorer kring provspelningen som är annorlunda än vad det brukar. Externa
faktorer som kommer få en stor plats förmodligen. MEN, faktum är kvar. Jag ska vinna på tisdagen, jag ska spela alla rundor! Jag ska se förbi detta. Det kommer vara en lång process och det finns kanske inte en vinnare efter dagens slut. Men jag ska fortfarande prestera som jag har tänkt!
Färre kommer dyka upp till provspelningen, jag fick känna på hur viktigt detta är för mig i och med att jag för en stund sörjde att det inte skulle bli av. Och det var ingen lättnad, det var besvikelse för att jag inte fick fullfölja mitt projekt. Men jag ger inte upp än. KÄMPA KÄMPA KÄMPA
Nu känns det bättre. Fortfarande en liten gråtklump i halsen. Men humöret är ändå på positiv väg +-.
Imorgon får jag känna efter vad jag behöver. Kanske behöver jag ha ett standardsvar till folk som frågar. Kanske behöver jag säga vad jag behöver, tydligare! Kanske behöver jag skärma av mig. Det kan vara skönt. För att hitta mig själv och för att måna om mig själv.
17 mars ((ingen kommentar))
Idag var dagen då det skulle avgöras. Det blev inte så. Corona har öst in över Europa och Sverige och torsdagen den 12 mars, 5 dagar innan provspelningen, så ställdes den in pga rådande omständigheter. Jag var ju på ett sätt lite beredd på detta, men jag blev ändå förkrossad när det definitiva svaret kom. Morgonen denna dag hade börjat bra, akupunktur, uppspel för min kollega Frida och sedan mys övning uppe på sjätte våningen i ett stort rum. När jag såg att mejlet från Operan kom in i brevlådan bad jag för mig själv att det skulle handla om att de skulle använda video för långväga sökandes. Men så var inte fallet. Allt föll ihop.
Jag packade ihop mina grejer. Det var ingen mening med att sitta där och öva. Jag var arg som ett bi. Värmde min matlåda och pratade med några. Sedan, när jag lämnade huset för att åka till min bror brast det för mig. Jag grät mig igenom dagen och sörjde chansen som jag aldrig fick. Frustrationen över att få leva i ovisshet igen och jag jag kände att jag var så nära. Jag var så inställd på det.
Många kommenterar och kommer med ideer som ska få mig att må bättre. Och tyvärr är det de dåliga ideerna som jag kommer ihåg. I dessa oroliga tider med ett smittsamt virus hjälper det tyvärr inte med “det kommer nya chanser” “ingen har ju dött” “det kanske var tur att det inte blev någon provspelning, det kanske hade kommit någon jättebra””det fanns andra som också var super taggade på provspelningen”...
Jag vill få vara egoistisk ett tag till och få bygga upp mig själv. Jag satsade allt i 2 månader och jag är stolt över min process. Tyvärr fick jag ju inte se om den fungerade för att jag skulle topp-prestera. Men jag kände ändå att detta var en bra väg. Jag har mått ok, under omständigheterna.
Varje vecka var jag ledig på måndagen och jag sprang 2-3 ggr. Sammanlagt 83 km på 4 veckor. Det är imponerande för att vara mig. 1 yogaklass, yin eller restorative. Jag har gjort avslappningsövningar med Willi Railo och läst i hans bok.
Ca 3,5 vecka innan började jag spela upp och jag gjorde detta i ca 2,5 vecka. Toni 1 gång, Märta 2 gånger, GSO tjejerna 1 gång, David 1 gång, Larsa 1 gång, Frida 2 gånger och Karin 1 gång. Och 2 lektioner med Ola. Så sammanlagt 9 uppspel. Det är nog rekord för att vara mig. Det var läskigt de första gångerna, men när jag sen hade samlat på mig tillräckligt med kommentarer och satsade på min egna
tolkning kändes det mycket bättre.
Det känns jobbigt att inte veta hur länge det dröjer till de utlyser tjänsten igen, om de ens gör det. Och det känns jobbigt att utsätta sig för detta igen. Även om jag nu är en bra bit på vägen. Kommer den någorlunda snart så blir det inte lika jobbigt. Nu är det bara att jobba vidare på acceptans gällande ovisshet och acceptans för att livet kan ta oanade vändningar.
