Jugendstilforskningen, expressionismen och Richard Dehmel

Samlaren

Tidskrift för

svensk litteraturvetenskaplig forskning

Årgång 92 1971

Svenska Litteratursällskapet

Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.

R E D A K T I O N S K O M M I T T É

Göteborg: Lennart Breitholtz Lund: Staffan B jörck, Carl Fehrm an

Stockholm: E . N . T igerstedt, Örjan Lindb erger Umeå: M agnus vo n Platen

Uppsala: G unnar Branded, Thure Stenström

Redaktör: D ocent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, V illavägen 7,

752 36 Uppsala

Printed in Sweden by

Ju g en d stilfo rsk n in g en , expressionism en och

R ic h a r d D eh m el

A v U L F W I T T R O C K

Ellen K ey återger i första delen av sina Livslinjer (1903) ett par som hon säger »odödliga rader» av Richard D ehm el: »Denn Liebe ist die Freiheit der G estalt/ vom W ahn der W elt, vom Bann der eignen Seele.» Liksom D ehm el såg Ellen K ey uppgåendet i ett du som en befrielse från jagets ensamhet och vad hon beteck­ nade som »främ lingskänslan på jorden». En annan dikt av D ehm el fick Bengt Lid- forss enligt egen utsago i tankarna när han vände hem från ett sista besök hos den dödssjuke poeten E m il K léen: »Doch hatte niem als tiefere M acht dein B lick [ ...] » I sin uppsats »Från nittitalets B erlin» berättar Lidforss att han hem m a hos D ehm el fått bevittna hur denne insvept i en vid, svart mantel, besatt med skim ­ rande hieroglyfer, deklamerade ur sin diktcykel D ie V erw andlungen der Venus. Lidforss gjorde V ilhelm Ekelund uppm ärksam på D ehm els diktning och »det ser ut som Ekelund för en tid har haft D ehm el som sin främ ste lärom ästare» (W erin ).1 M ellan Strindberg och Richard D ehm el var relationerna som deras b revväxlin g om ­ vittnar ganska livaktiga under Z um schwarzen Ferkel-kretsens år. I tidskriften D ie Gesellschaft publicerades 18 9 3 Dehm els hyllningsdikt till Strindberg, Ein Ew iger. I brev till Lidforss 2 febr. 18 9 4 frågar Strindberg efter » W ilde M anns process» — det gällde diktsam lingen A ber die Liebe som beslagtagits i M ünchen. D ä r ingick i originalupplagan den anstötliga cykeln D ie V erw andlungen der Venus.

Som Tysklands främste samtida lyriker betraktade Bengt Lidforss just D ehm el och H orst Fritz kan i sin bok Literarischer Ju g en d stil und Fxpressionim us. Z u r

Kunsttheorie, D ichtung und W irkung R ich ard D ehm els (J. B. Metzlersche V erlags­

buchhandlung. Stuttgart 19 6 9 ) anföra en m ängd belägg för hur D ehm el vid sekel­ skiftet i sitt hemland åtnjöt en fo rm lig kult, som sträckte sig också till den unga tyska expressionismens företrädare. H orst Fritz konstaterar em ellertid vidare att » D eh ­ mels R uhm fast schlagartig mit dem Tode des Dichters im Jah re 1 9 2 0 aufhört».

Varför så blev fallet kunde naturligtvis inbjuda till spekulationer; det är rim ligt

att förutsätta delvis liknande förklaringsgrunder som för Ellen K eys deklinerande berömmelse efter första världskriget.

H orst Fritz avser inte att estetiskt försöka uppvärdera D ehm els författarskap. H an menar tydligen att när han tar detta i betraktande »als einen prägnanten Ausdruck der geistigen Situation um die Jahrhundertwerde» och sålunda m arkerar hans tidsty­ piskhet, ger han just huvudförklaringen till varför R ichard D ehm el num era har b livit så bortglömd. Följande överblick låter dennes representativitet fram träda: »M an muss sich vor Augen halten, dass D ehm el in der naturalistischen Zeitschrift ’D ie G ese ll­ schaft’ veröffentlichte, ebenso M itbegründer der Jugendstilzeitschrift ’Pan ’ und zu­ gleich M itarbeiter bei anderen Jugendstilorganen war, dass er später im expressionis­ tischen ’Sturm ’ schrieb und sich hier u.a. fü r die abstrakte M alerei K andinskys ein­ setzte und beispielsweise es seiner Initiative zu verdanken ist, dass R . J . Sorge im Jah re 1 9 1 2 den K leistpreis für sein ’Bettler’-drama erhielt.» M ed huvudtiteln på sin

1 Se också N ils G ö sta V aid én s artikel

Eke­

Forskningsöversikter 165

P eter B e h re n s’ träsn itt av D e h m e l h ä rrö r frå n 1 9 0 1 och O sk ar K o k o sch k a s ex p re ssio n is­ tisk a teck n in g frå n o m k rin g 1 9 1 2 . I den fö re xp ressio n istisk a ly rik e rn E lse L ask er-Sch ü lers h y lln in g sd ik t till D e h m e l heter det:

Immer Zickzack durch sein Gesicht, Schwarzer Blitz.

bok anger H orst Fritz att hans undersökning ligger på den litterära stilforskningens gebit. B eträffande förhållandet m ellan dikt och bild, samspelet m ellan konst, littera­ tur och liv har arbetet em ellertid också åtskilligt av värde att erbjuda. I Tyskland har ju med m otsvarighet i vårt land Jugendintresset åtminstone sedan fem ton, tjugo år tillbaka upplevt en liv lig renässans; sedan 19 6 8 existerar för övrigt som en m ani­ festation härav ett Jugendstilm useum i München. En fö rträ fflig liten presentation av Jugen d som stilriktning med utblick både mot litteratur och konst ger L in d a K o -

reska-H artmann i Ju g en d -S til der ’Ju g e n d ’ (originalutgåva 19 6 9 , Deutscher Taschen­

buch V erlag, M ünchen). Författarinnan som disputerade 19 6 8 på avhandlingen D ie

’Ju g e n d ’ als publizistischer Ausdruck der geistig-kulturellen Ström ungen um 19 0 0 ,

konstaterar att denna 18 9 5 grundade veckotidskrift »dem Jugen dstil — wenn auch ungew ollt — den N am en gab». Dess utgivare, dr G eorg H irth, »fürchtete die K u rz­ lebigkeit einer modischen Ström ung — m it Recht, denn O riginalität und Beliebtheit seiner Zeitschrift sollten zusammen m it dem Jugen dstil verhältnissm ässig bald schw in­ den und vergehen. Besonders später, als er die Auswüchse des Jugendstils erkannte, durch den das Kunstgew erbe verflachtete und oft zum K itsch herabsank, wehrte er sich

1 66 Forskningsöversikter

gegen die enge Beziehung des Blattes zu der Stilbewegung.» Tidskriften Jugen d var oskyldig till »Jugendstilen» heter det också 19 0 2 i dess kollega D er Kunstw art; med det nya seklet hade Jugen d således strax på sina håll börjat uppfattas som ett förklenande begrepp. »Bald war der M arkt m it billiger D utzenware überschwemmt, die unter dem neuen Schlagwort propagiert w urde», förklarar Linda Koreska-H art- mann. »M it diesem fabrikationsm ässigen Pseudo-Jugendstil w ollten die K ün stler und Kunstzeitschriften natürlich nichts zu tun haben.»

I Tyskland har det nyväckta intresset för Jugen d också som synes lett till en »Jugendstilforschung» koncentrerad till rent litterärt m aterial; en av pionjärerna var Elisabeth K le in med dissertationen Ju gen d stil in der deutschen L yrik (K ö ln 19 5 7 ) . A v de litterära genrerna eller uttrycksform erna har just lyriken visat sig er­ bjuda det tacksammaste studiet. Jost H erm ands antologi L y rik des Ju gen d stils (Rec- lams U niv.-Bibl. N r 8 9 28 ) har stimulerat till m otivforskning genom att utgivaren som indelningsprincip valt de mest fram trädande ledm otiven: Tanz und Taum el, Lebensrausch, D er grosse Pan, Monistisches Verwobensein, Frühlingsgefühle, B lüten­ zauber, W eiher und K ahn, Schwäne, Traum durch die D äm m erung, Schwüle Stunde, Das W under des Leibes, Künstliche Paradiese. Tillsam m ans med R ich ard H am ann svarar Jost Herm and också för den första större fram ställning som behandlar den litterära Jugendstilen i sammanhang med hela sekelskiftsepoken: Stilkunst um 19 0 0 . (Deutsche K unst und K ultur von der Gründerzeit bis zum Expressionism us. B d 4, 19 6 7 .) D et 19 7 0 utgivna tredje bandet av W erner Kohlm schm idts Geschichte der deutschen Literatur sträcker sig V on der R om an tik zum ’Ju g en d stil’ och tar bl. a. upp den unge R ilkes och den unge Stefan Georges relationer till Jugendstilen. På samma sätt som barock, rokoko och biedermeyer har Jugen d fö ljaktligen b livit ett begrepp som överförts till litteraturen. I Sam m lung M etzler (J. B. Metzlersche V e r­ lagsbuchhandlung, Stuttgart) har A lfred Angers Literarisches Rokoko ( 1 9 6 2 ; 2. er- gäntzte A u flage 19 6 8 ) följts av D o m in ik Jo st: Literarischer Ju g en d stil (19 6 9 ) . Jost som f. ö. ger A lfred Anger rätt i denna hans iakttagelse: »Schliesslich kom m t es um 19 0 0 noch einm al zu einer teils versteckten, teils offenen Rokoko-Renaissance», ägnar ett avsnitt åt »Forschungslage und Rezeption des literarischen Jugendstils». Överhuvud taget är D om inik Josts skrift mättad med uppgifter om Jugendstilen och den ger högst värdefulla litteraturanvisningar. Liksom inom konsten skiljer man gärna »im literarischen Jugendstil» m ellan »verschiedene Phasen und Entw icklungs­ stufen» — se härom fr. a. det nämnda verket av H am ann och Herm and.

Tack vare detta nya begrepp — »literarischer Jugendstil» — har man nu lyckats »viele der zunächst unübersehbar erscheinenden literarischen Ström ungen der Ja h r­ hundertwende unter einem einheitlichen Geschichtspunkt zu b egreiffen», hävdar H orst Fritz, som också hänvisar till »die erst durch die neuere Jugendstilforschung be­ legte übernationale Einheitlichkeit des Jugendstils als eines europäischen K un st­ stils». (»M odern Style» eller »Yachtin g Style» i England, »A rt nouveau» i Fran k­ rike, »Arte Modernista» i Spanien och »Floreale» eller »Stile liberty» i Italien — alla är de samma andas barn.) D et är fram för allt vad angår förhållandet m ellan J u ­ gendstilen och expressionism en som han gör anspråk på att ha fört forskningen ett stycke framåt. H an tar upp frågan huruvida expressionism en »einen totalen N eu b e­ ginn darstellt oder T e il einer einheitlichen Literaturentw icklung ist, die schon vor 19 0 0 m it dem Jugendstil einsetzt und m it dem Expressionism us selbst endet». H orst Fritz argumenterar som vi skall se för det senare synsättet.

*

Inom vår egen svenska 90-talsdiktning kan väl vissa expressionistiska stildrag påvisas hos exem pelvis Ola Hansson (U ng O fegs visor). Nietzsche var en stilbildare som gav im pulser av det slaget. Gunnar Tideström har dragit en parallell m ellan

Forskningsöversikter 1 67

K arlfe ld t och B irger Sjöberg och hos båda funnit »påträngande konkreta detaljer inordnade i ett visionärt och drömartat sammanhang», dvs. ett utpräglat expres­ sionistiskt stildrag. M en stiliseringen har en annan funktion i Sjöbergs expressio­ nism, konstaterar Tideström med instämmande från Sten M alm ström (se den senares Stil och vers i svensk 1900-talspoesi (P A N 1 9 7 1 , s. 2 6 f.). Sven Lidm ans lyrik, Pasiphaë och andra diktsam lingar, erbjuder en provkarta på Jugendlyriktopoi. S jä lv berättar Lidm an i V ällust och vedergällning: »D et var en tid då Sigge Siwertz och jag sökte lyrisk inspiration i moderna planchverk av de som storheter betraktade tyskarna K lin g e r, Böcklin, Stuck och alla dei minores i den då beundrade och konstsmaken behärskande Jugendstilen.» D en nya inriktningen på att i böcker och tidskrifter av text och illustration form a ett Gesam tkunstwerk måste ha gjort poe­ terna observanta på bildernas och Jugendornam entikens m otiv och uttrycksvärden. »D ie Seiten der ’Ju gen d ’ zeigten hauptsächlich langgezogene Pflanzen», konstaterar Linda K oreska-H artm ann, »die durch ihre Form den endlosen Schlängelbewegungen der Jugen dstillinie entsprachen und sich so zur Stilisierung anboten. Besonders ge­ bräuchlich waren: Schwertlilien, Orchideen, Narzissen, M ohnblum en, Seerosen, Efeu, verschiedene Blätter, G räser und H alm e, Äste und W urzelw erk. A us dem Reich der Fauna wurden vor allem Schlangen, Schwäne, Fische, Raupen oder Insekten mehr oder w eniger w illk ürlich miteinander verschlungen.» B ertil M alm berg förklarar i sin uppsats om D ehm els vän och diktar kollega M ax Dauthenday (i V ärderingar, 19 3 4 ) att dennes diktsam ling U ltra-V iolett röjer »en med samtida bildkonst intim t besläk­ tad, im pressionistisk teknik». Trots det tidiga utgivningsåret, 18 9 3 , v ill man föra in just Jugendkonsten som parallell:

Schwarz schleichen Epheuw ellen über Goldlackranken.

Im G lim m ersande rauchen Violenschw üle Quellen.

I sin bok om Edith Södergrans ungdom sdiktning, Vaxdukshäftet ( 1 9 6 1 ) , hävdar O lof Enckell att Edith Södergran »i ungdomen kan ha fått si tt synsinne skärpt vid läs­ ningen av sekelskiftets artistiskt kolorerade poesi» och han visar på hur den bjärta koloriten i en dikt från sommaren 19 0 7 :

U nd wenn aus dem hellgrünen M oose V erfroren ein Rotpilzchen schaut

har en exakt m otsvarighet i ett poem i Dauthendays första diktsam ling. Dauthenday har i svensk litteraturhistoria stämplats som impressionist, men G unnar Brandeli påpekar att man lika v äl skulle kunna tala om en expressionistisk som en im pres­ sionistisk stilsträvan i hans och G ustaf Uddgrens poetiska m anifest »Verdensaltet. D et nye sublim e i kunsten» ( 18 9 3 ) . (Se G . Brandell: Svensk litteratur 1 9 0 0 - 1 9 5 0 .) D om in ik Jost väljer i sin skrift Literarischer Jugen dstil som illustrativa texter bl. a. ett par prosapoem , Paradies och Auferstehung, ur U ltra-V iolett; han finner i den förra texten just »bekannte Topoi des spätem Jugendstils» och han fram håller hur »’Auferstehung’ ist bereit weitgehend in die R ichtung des viel spätem (fast eine G eneration jüngern) Expressionism us dynamisiert». D et är överhuvudtaget ett mycket instruktivt detalj Studium som D om inik Jost ägnar de expressionistiska elementen i den andra texten från Dauthendays diktsam ling.

V ad D ehm el beträffar har han väl också tillfälligtvis i svenska fram ställningar kunnat kom m a i betraktande som en tysk förexpressionist. (G unnar Tideström regist­ rerar att ett citat från D ehm el finns med i Edith Södergrans avskrifter.) En m odern tysk handbok (G laser/Lehm an/Lu bos: W ege der deutschen Literatur. U llstein Buch nr 3 2 3 / 3 2 4 ) räknar just D ehm el bland de »kosm iska diktare» som förberedde

ex-1 68 Forskningsöversikter

pressionismens »Erdballgesinnung» und »Broderschaftsekstase». I den m äktiga vo ly­ men Literarische M anifeste der Jahrhundertw ende 18 9 0 —1 9 1 0 (J. B. Metzlersche Verlagsbuchhandlung. Stuttgart 19 7 0 ) förklarar Erich R uprecht i förordet — han svarar tillsammans med D ieter Bänsch för denna viktiga utgåva som ansluter sig till en tidigare sam m anställning av naturalistiska m anifest från 18 8 0 —18 9 2 (se Sam ­ laren 19 6 2 , s. 2 9 1 ) — att D ehm el »von den Lyrikern des subjektiven N atu ralis­ mens scheint m ir der reichste, vielseitigste und tiefste zu sein». Ett resultat som de båda utgivarna av den nya stora aktpublikationen anser sig ha vunnit, är att »keine der gängigen literaturhistorischen Bezeichnungen fü r die Jah re von 18 9 0 bis 1 9 1 0 vor deren kom plexer literarischer Situation standhält». D et är em ellertid ett medgivande som också D om inik Jost gör i Literarischer Jugendstil: »Selbst in ’typischen Jugenstilw erken’ bleibt meist noch ein Rest, der sich in ihm nicht au f­ löst. Es em pfiehlt sich sehr, den Term inus ’literarischer Jugen d stil’ keineswegs ge ­ nerell als Epochenbegriff zu verwenden, sondern lediglich zur Bezeichnung eines Zeitstils, den viele oder manche Zeitgenossen in unterschiedlicher Stärke verw irk ­ licht haben, der aber durchaus nicht das Zeitalter als ganzes beherrscht hat.»

H orst Fritz håller det biografiska i bakgrunden — sedan länge föreligger en större D ehm elm onografi av Ju liu s Bab ( 19 2 6 ) — men han redovisar detaljerat och föredöm ligt för D ehm els kontakter med Jugen d som rörelse kring 19 0 0 i syfte att underbygga tesen att det från den bildande konsten övertagna Jugen dstilbegrep­ pet verkligen är tilläm pligt också i hans fall trots att D ehm el själv »sich in keiner Äusserung namentlich zum ’Jugen dstil’ in Beziehung setzt». D et var em ellertid, som Fritz påpekar, inte att vänta att denne skulle liera sig med ett begrepp, »dem zu jener Z eit das Odium des Seichten und Kitschigen anhaftete». Och H orst Fritz drar denna nyktra konklusion: »M an w ird trotzdem dort von einer Beziehung zum Jugen dstil sprechen können, wo sich Gem einsam keiten zwischen D ehm el und solchen Künstlern und Ansschauungen feststellen lassen, welche heute mehr unter dem wissenschaftlich-definierend als wertend gehandhabten ’Ju gen d stil’-B e g riff zu- sammangefasst werden.» Medarbetarskapet i typiska Jugenstiltidskrifter — - särskilt ofta medverkade D ehm el i Pan ( 1 8 9 5 —19 0 0 ) — förde med sig samarbetet och vä n ­ skapen med bokillustratörer och andra konstnärer som Peter Behrens med flera. D ehm els diktverk kring sekelskiftet har i fråga om bokutstyrseln genom gående fått sin prägel av element »des bildnerischen Jugendstils», det gäller ännu de tio sam­ lingsbanden från 19 0 6 - 0 9 . D et intim a förhållandet till den konstnärliga Ju g e n d ­ stilen fram går särskilt påtagligt av Dehm el-huset i H am burg-Blankenese (som vis­ serligen fått genom gå avsevärda omgestaltningar) ; där möter man en interiör utfor­ mad efter D ehm els egna intentioner — och konfronteras t. o. m. med en urna rym ­ mande dennes aska. (N ach Entw ürfen von Behrens; se avbildning 8 i bokens b ild ­ förteckning!) D en närmaste parallellen i Sverige erbjuder v ä l Ernest T h ie l med »Palatset Rosornas dröm» som hans patricierhus vid Blockhusudden kallas av Sven Lidm an (i V ällust och vedergällning) ; också här i Thielska galleriet är Jugend- inslagen frappanta. »Exteriören har trots den sparsamt insatta Ornamentiken ge­ nom sin färghålln ing en dekorativ verkan som för tankarna till denna stilriktning», konstaterar B rita Linde i sin avhandling Ernest T h iel och hans konstgalleri (19 6 9 ) . M en det rör sig om en »Spät-Jugend», utan den »barocka opulens med svepande linjekurvor som utmärkte stilen under dess blom stringstid på 90-talet». M artin Lam m dröjde redan i Strindbergs dramer (II, s. 1 9 1 f.) vid den »prägel av glad festivitas» som efter utställningssom m aren 18 9 7 kom att utm ärka åtskilliga exteriörer och inte­ riörer. »D et är ’Jugendstilen’, som håller sitt intåg hos oss i lätt försvenskad form .» T ill utställningen komponerade G unnar G : son W ennerberg för Gustavsberg de ut­ söktaste mönster med blom m or i jugendstilisering. Och A rthur Sjögren gav som bokillustratör Strindbergs Ordalek och småkonst ( 19 0 5 ) en figu rativ utstyrsel av samma prägel. N ä r Strindberg i Ett drömspel införde stockrosorna — »vita, skära,

Forskningsöversikter 169

purpurröda, svavelgula, violetta» — och jättekrysantemen som dekorativa element var han förvisso inte opåverkad av tidens allm änna stilriktning. I sitt stora verk om D en m oderna teaterns genombrott 18 9 0 —19 2 5 påpekar Gösta M. Bergm an att Strind­ berg helt fångades av » l’art nouveau» eller »M oderne K unst», som han ville få se tilläm pad på Intim a teaterns scen. N ä r Pelikanen skulle fram föras som invignings- stycke 19 0 7? uppm anade sålunda Strindberg August Falck: »dölj allt vad döljas kan! med gardiner, portiérer, avdelningsskärm ar, guéridoner, palm er, blom m or i va ­ ser etc.»

N ä r Strindberg och D ehm el fått kontakt försäkrade den senare (brev 1.7 .1 8 9 3 ) att han v ä l trodde på Strindbergs kem iska experim ent, däremot m indre på hans m åleri. »Also — Schönsten D ank! U nd D u glaubst nicht dass ich D ilettant im phi- losofieren bin?» heter det i ett svarsbrev från Strindberg. D et var inte utan skäl som denne betraktade D ehm el som en auktoritet i naturvetenskapliga frågor. D eh ­ m el hade studerat naturvetenskap i B erlin i början av 80-talet och han hade till­ ägnat sig en världsbild som rymde bl. a. m ikrobiologiska element; hans diktning ger som H orst Fritz fram håller ett evolutionistiskt perspektiv »von den Haeckel- schen Protozoen bis hin zum Geistwesen Mensch als G egenpol und zugleich E n d ­ punkt».2 Fritz ägnar det första kapitlet åt att klargöra D ehm els förhållande till naturalism en och behandlar härvid fr. a. hans polem iska litteratur- och konstteore­ tiska m anifest alltifrån 90-talets början. D e ger med sin radikalt antinaturalistiska hålln in g den teoretiska basen för Jugendstilriktningen, fram håller Fritz, som em el­ lertid längre fram i sin undersökning också påvisar hur expressionism en i dess »Zeugnisse, Äusserungen und Proklam ationen» i åtskilligt låg på samma linje som D ehm el i de berörda m anifesten; det gällde först och främ st kravet på »förtätning» och »stegring» av verkligheten inom dikt och konst. För D ehm el — liksom för H ei- denstam — fram stod lyriken som inbillningskraftens högsta uttryck; här kom det i motsats till romanen an på koncentration och syntes, betonade han, och H orst Fritz visar i en rad m inutiösa diktanalyser hur skalden i känslointensifieringens tecken renodlade och förstorade bildelem enten på ett sätt som avlägsnade honom såväl från naturalism en som impressionismen. En av de analyserade dikterna är den ovan be­ rörda, av Bengt Lidforss beundrade (» A u f See», från Lebensblätter. Gedichte und anderes. 18 9 5 ). D en förra av diktens båda strofer lyder:

D och hatte niemals tiefere Macht dein B lick als da du, Abschied fühlend, still am U fer standest, schwandest. N u r der B lick noch blieb und bebte über den W assern.

D e s u g a n d e , u p p fö r s t o r a d e ö g o n e n m ö te r o c k så i a n d r a a v D e h m e ls p o e m , t. e x . B e s t ü r m u n g , d ä r d e t h e te r: » W a s w i l l in d e in e n A u g e n m ir / d i e s d u n k e lv o lle , fr e m d e W e h [ . . . ] » H o r s t F r it z fr a m h å lle r att d e t så t i ll v i d a ä r f r å g a o m ett im p r e s ­ s io n is t is k t f ö r f a r a n d e s o m d e t g ä lle r » e in e n c h a r a k te ris tis c h e n E in z e lz u g e in e s G e ­ g e n s ta n d e s f ü r d ie se n s e lb st zu setzen , ih n a lso ü b e r m ä s s ig z u v e r g r ö s s e r n » . M e n m a n stå r h ä r v id o c k så in f ö r » e in e S t e ig e r u n g des A u g e n - M o t iv s in s Ü b e r g r o s s e , in e in e D im e n s io n , d ie d e n R a h m e n d er G e g e n s t ä n d lic h k e it s p r ä n g t » . D e t ä r in te f ö r att h ä v d a ett b e r o e n d e a v D e h m e l u ta n f ö r att illu s t r e r a h u r a n d r a p o e t e r ju s t k r in g s e k e ls k ift e t t o g u p p m o t iv e t m e d d e u p p fö r s t o r a d e ö g o n e n , s o m ja g e r in r a r o m V i l h e l m E k e lu n d s m in n e s d ik t ö v e r E r n s t A h l g r e n i S y n e r o c h o m ett p a r s k o l- flic k s p o e m a v E d it h S ö d e r g r a n f r å n s o m m a re n 1 9 0 7 , i O lo f E n c k e lls b o k V a x d u k s -2 I förordet till praktverket Kunstformen gewerbe werden in diesen wahren ’Kunst­ e r Natur (18 9 9 -19 0 4 ) förklarar Ernst formen der Natur eine reiche Fülle neuer Haeckel: »Die moderne bildende Kunst und und schöner Motive finden.»

Kunst-1 7 0 Forskningsöversikter

Som Horst Fritz framhåller hävdade Dehmel att i kärlekens högsta regioner upphör köns­ skillnaderna. »Beispiele aus dem bildnerischen Jugendstil können als Belege herangezogen werden. So [— ] das nur in feinen und versteckten Nuancen (Brauen und Kinn) zu unterscheidende Paar in Behrens’ ’Kuss’.» Peter Behrens’ färgträsnitt härrör från 1900.

häftet återgivna s. 79 (»Ich starr sie an und fühle schauernd w ie/sich ihre B licke langsam in mich saugen»).

Som kärleksdiktare använde sig Richard D ehm el gärna av »eine fast stereotyp wiederkehrende Struktur»; här blir det särskilt tydligt hur nära D ehm el stod Ju - gendstiIkonstens m åleri och grafik. Elisabeth K le in konstaterar i sin bok Ju g e n d ­ stil in der deutschen Lyrik: »W as der neue Eros verm itteln soll, ist die Erfahru ng der Ew igkeit, das Einm ünden und sich A ufgeben an das A ll durch das M edium der und des Geliebten.» Peter Behrens’ bekanta, symmetriskt och spegelbildm äs­ sigt uppbyggda färgträsnitt »D er Kuss» (19 0 0 ) fram står som själva paradigm et för denna »Jugendstilanschauung». Ellen K e y rörde sig idém ässigt på samma våglängd. D e rader från Richard D ehm els lyrik som hon så hänfört citerade i Livslin jer stod att läsa i en sonett, först återgiven i Dehm els Lebensblätter under titeln »Liebe». D et rör sig om ett öm sesidigt, dynamiskt spänningsförhållande:

Du sahst durch meine Seele in die Welt, es war auch deine Seele [---]

M annen och kvinnan i dikten är reellt närvarande och påtagliga bara genom sina ögon och sina blickar. D en långt drivna stiliseringen och abstraktionen har för moderna läsare gjort dikten alltför »själisk», men den stämde uppenbarligen samman

Forskningsöversikter 1 7 1

med tidssmaken. D ragningen mot Ornamentiken förde D ehm el till ett rikligt bruk av färgord och färgelem ent. H orst Fritz hänvisar till ett arbete av H ans M üller: Studien zu W ortw ah l und W ortschöpfung bei D ehm el, Liliencron und Nietzsche (Phil. Diss. G reifsw ald 19 2 6 ), om vilket han förklarar: »W enn auch nur auf ein Einzelproblem beschränkt, so gelangt die A rbeit doch zu dem wesentlichen Ergebnis, dass sich in den W ortschöpfungen Dehm els expressionistische Z ü ge ankündigen, ja dass D ehm el mitunter mehr als nur ein V orläu fer sei.» T ill de mest fram trädande elementen såväl inom Jugendstil-sym boliken som inom expressionismens sym bolik hör som D om in ik Jost betonar »die extensive und intensive Verw endung sym bolgelade­ ner Farben». D e intensifierade färgelem enten präglar V ilh elm Ekelunds diktsam ­ lin g Syner ( 1 9 0 1 ) liksom de tidigare hade gett sin karaktär åt M ax Dauthendays ovan berörda debutsam ling Ultra-Violett. För Dauthenday har D ehm el bevisligen verkat som »Anreger und Erwecker», på samma sätt som D ehm el för Ekelund.

*

Innan H orst Fritz ger sig itu på allvar med att i Richard D ehm els lyrik fö r­ söka avskilja ett expressionistiskt skikt, som existerar där parallellt med ett » Ju ­ gendstilschicht», ägnar han em ellertid ett kapitel åt »D er Lebensentwurf der Ju ge n d ­ stil», sådan denna livshållning avtecknar sig i D ehm els gestaltning. En väg att upp­ häva tillvarons antim onier erbjuder kärleken, och liksom de Jugendillustrationer som särskilt den produktive H ugo H öppener (» Fidus») strödde kring sig — »es waren süssliche, versteckt erotische Tuschzeichnungen, meist Kinderakte oder strahl­ endblickende Frauen und M ännerakte in patethischen Posen» (Linda Koreska-H art- m ann) — visar D ehm els diktning gärna man och kvinna med arm arna mot firm a­ mentet och mot solen i en »förklaringens» hänförelse. (D enna i Tyskland allt­ mer vulgariserade — och av nazismen upptagna — Jugendkonst »m it dem nackten K örper als Sym bol eines Licht- und Sonnenkults», föregrep sålunda den sol- och ungdom skult som manifesterade sig i vårt land i början av seklet; se exem pelvis G . Tideström : D ik t och bild, s. 3 0 1.) För D ehm el liksom för Jugendstilåskådningen i stort blir »V erklärung» ett nyckelbegrepp. U topiskt föreställde sig D ehm el en alltm er estetiskt fulländad mänsklighet. Liksom B rita Linde förutsätter att Ernest T h ie l av Nietzsche hade stimulerats till sina höga tankar om konstens uppgift, konstaterar Fritz: »D ehm el m odifiziert hier repräsentativ fü r den Jugen dstil G e ­ danken, die er schon bei Nietzsche antreffen konnte.» I sin bok som onekligen vid sidan av stora förtjänster lider av en viss äkttysk abstraktionssjuka, företar H orst Fritz en exkurs för att utreda hur konsten för D ehm el fick sannskyldig karaktär av »R eligionsersats» och fogar därtill en betraktelse över »D ie Paradoxie des ’schönen Lebens’ », vari han som »der Grundirrtum des Jugendstils» stäm plar »der G laube, eine aus der ästhetischen R eflexion hergeleitete Kategorie, näm lich die der U m ­ w ertung und Steigerung der N atur durch die K unst, aus der Immanenz des K u n st­ werkes hinaus auf die R ealität des Lebens übertragen zu können». D et var fö r ett dylikt estetiserande av tillvaron som W irsén och V italis N orström på sin tid var­ nade Ellen K ey. H on räknade D ehm el bland livsfrom hetens bekännare och som Fritz noterar vittnar redan en rad dikttitlar i dennes poesi om hur han sökte om form a verkligheten och förläna den en kultisk dignitet (»N achtgebet der B raut», »Eine Lebenmesse» etc.).

U n d v o n d e m Ä t h e r g la n z m it d ir u m s c h lu n g e n , e n t s c h w e b ’ ic h , a lle r Ir r s a a l h e ll e n t r u n g e n , s t il l h e im a t h in d u rc h s W e lt g e b r a u s .

Så heter det mot slutet av Z w ei Menschen ( 19 0 3 ) , en »roman i rom anser», sakral i sitt skeende och strängt stiliserad, som av samtiden beundrades men också

1 7 2 Forskningsöversikter

Konstnären Arthur Sjögren började 1895 medarbeta i Ord och Bild med stiliserade vin­ jetter av Jugendkaraktär. I Ord och Bild 1896 stod att läsa den av honom själv illustrerade dikten Idealet. »Illustrationen visar linjen i dess tillblivelse och avslöjar en del av dess härstamning: de engelska prerafaeliternas ornamentik och ideala figurstil är en av utgångs­ punkterna för de tyska Jugendkonstnärerna.» (Alfons, Lindwall, Josephson: Svensk konst­ krönika under 100 år.)

Forskningsöversikter 1 7 3

parodierades. En privat rivalitet föranledde Stefan Georges: »so eine D reckpoesie!» M en Lou Andreas-Salom e, Nietzsches och R ilkes väninna, skrev i ett tackbrev: »Lieb sind m ir die Z w ei Menschen, im Buch und im Leben.» Richard D ehm el och hans hustru Ida försökte i sin privata livssfär leva upp till den självidealisering som Z w ei Menschen står för. »Ein Indiz für das kulthafte Selbstverständnis des Ehe­ paares D ehm el ist eine Photographie, die Ida D ehm el in priesterinnenhafter A tti­ tüde, in wallendem G ew and und m it w eihevoller Gebärde, vor einem Schrank zeigt, der eine jugendhafte Ornam entik auf weist.» M an kunde jäm föra med Ellen K e y så­ dan man möter henne i »Ejnar N ielsens sibyllinska storhetspose» — med Sven Lidm ans elaka form ulering i V ällust och vedergällning. H orst Fritz vågar sig för övrigt på en analogi m ellan den hermetiska slutenheten och den dekorativa Ornamentiken »in den W ohnräum en des Jugendstils» och det slutna innerum m et — »Garten, Park, Insel und Interieur» — i D ehm els lyrik. D et rör sig i båda fallen om en tillflyk t för esoteriska själar undan verklighetens tryckande band, menar han. D om in ik Jo st visar också i Literarischer Jugen dstil på »eine Insel der V erges­ senheit. W ie bei der Betrachtung der Anakreontik und des Rokoko, m ag man auch hier dieses Treiben als tragische Flucht aus der Lebenswirklichkeit verstehen.» D et finns en dikt av Edith Södergran, D en speglande brunnen, som efter vad skaldinnans mor har berättat i ett brev »inspirerats av en bild, som föreställde en kvinna vid en brunn. Edith hade klippt den ur någon ’illustrated’ ». (Tideström ger denna upp gift; att det skulle röra sig om en bestämd Tiziantavla som O lof Enckell fö r­ utsätter, är helt obevisat. Enckell medger själv: »uteslutet är inte att reproduk­ tionen gällde ett konstverk av M ax K lin ger, A rnold B öcklin eller dennes skola». Enckell: Esteticism och nietzscheanism i Edith Södergrans lyrik, s. 69 ff.) K vinnan i dikten vänder sig till den speglande brunnen med orden:

N u b o r ja g i la n d e t, d ä r a llt ä r d itt, d ö d e n tr ä d e r a l d r i g in i d e tta r ik e .

H e l a d a g e n sitte r ja g m e d a r m e n v ila n d e p å b r u n n e n s m a r m o r r a n d ,

[___]

H är växa röda rosor kring bottenlösa brunnar, här spegla sköna dagar sina leende drag och stora blom m or förlora sina skönaste blad. I

I denna avskärm ade tillflyk t för kontemplationen nås kvinnan vare sig av livets eller dödens verklighet. Likt Ja iri dotter i Heidenstams dikt har hon — med Fredrik Bööks ord — »isolerat sig i det själfulla».

N ä r H orst Fritz skiljer m ellan ett expressivt skikt och det jugendstilm ässiga i D ehm els diktning, betonar han således att det rör sig om två parallella företeel­ ser; och i fråga om de senare, egentliga expressionisterna gör han på motsvarande sätt gällande att »Jugendstil eine latente, stets gegenw ärtige Kom ponente des E x ­ pressionism us darstellt». H an påvisar följaktligen hur D ehm el i vissa avseenden kom m er nära expressionism ens uttrycksform er — det gäller D ehm els strävan »den bildhaften Ausdruck m it grösstm öglicher Expressivität aufzuladen», och han dröjer vid skaldens exstatiska självkänsla, »Lust, Vollustrausch und Schöpferw ut». E lisa­ beth D arge har i sin 19 3 4 utgivna bok Lebensbejahung in der deutschen Lyrik um 19 0 0 hänvisat till Richard D ehm el som en centralgestalt. H on konstaterar att livet hade b livit ett »M odebegriff» av mycket skiftande betydelse. Liksom Sven Linnér i Pär Lagerkvists livstro försöker nu H orst Fritz att fixe ra de olika innebörder en enskild diktare har lagt in i ordet. Fritz gör en distinktion m ellan Jugend- åskådningens »Verklärungsanspruch» och en mer dynamisk livsbejakelse. »A m Ende der ’Z w ei M enschen’ w ird der alle realen Bindungen abstreifende A ufbruch ins ’W eltglü ck’ vollzogen; in gleicher W eise wendet sich das Pathos der

Lebensbeja-1 7 4 Forskningsöversikter

hung schliesslich dem W eltganzen zu.» Konfrontationen med den reella verkligh e­ ten blir trots allt oundviklig; den leder i D ehm els diktning och särskilt i hans storstadspoem till en dem onisering av tillvaron. En direkt relevans för den senare expressionism en har likaså de negativt utformade m ånbilderna: »Jetzt: dorrt starrt,/ wie durch ein Gitter ein W ahnsinneskopf, / der grelle V ollm ond durch die kahlen Birken.» Else Lasker-Schüler, denna förexpressionist, tycks ha fäst sig just vid dessa månm otiv: »Über ihm steht der M ond doppelt vergrössert», heter det i hennes h yll­ ningsdikt till Richard Dehm el. (Erinras må också i anslutning till O lof Enckell om hur Edith Södergran i ungdom slyriken »uttalar sin bestämda m otvilja mot den bleka nattliga ljusspridaren, som hon senare i livet skulle älska så högt».) I sin bok om G eorg Heym s diktning, M ythologie und Gesellschaft im Expressionism us ( 1 9 6 1 ) , får K u rt Mautz anledning ägna ett kapitel åt »M ond und tote W elt». Vad förhållandet till verkligheten angår må vidare noteras hur D ehm el som krigs- friv illig hösten 1 9 1 4 entusiastiskt talade om »G lanz dieses Ungeheuern Ereignisse». V ilhelm Ekelund berör med avsmak Dehm els »krigslyrik» från det första världskri­ gets början i V eri Sim ilia. Aktivister fanns ju em ellertid också inom de egentliga expressionisternas led.

D et är påfallande m ånga av de tyska diktare vilka brukar rubriceras som expres- sionister, som i sin ungdom brevledes trädde i kontakt med Richard D ehm el. Ernst Stadier talar 1 9 1 2 om »modernen W eltgefü hl, das in den Rhytm en W hitm ans, Ver- haerens, Dehm els um lyrische B efreiung ringt». Liksom Stadler var G eo rg H eym väl förtrogen med Dehm els verk. »Das Frühwerk H eym s ist nur eines von vielen Beispielen aus dem Frühexpressionism us, in welchen der jugendstilhafte D ran g nach V erklärung, Läuterung und Lichtwerdung dominiert.» H orst Fritz polem iserar em el­ lertid som ovan berört mot den uppfattningen »das dem Jugen dstil nur eine peri­ phere Bedeutung im D ichtung des Expressionism us zukom m t». Jugendstildragen är ännu markanta i Heyms senare diktning, betonar Fritz, liksom de utgör ett ferm ent också när inom expressionismen i stort »die peioriserende D arstellung der W ir k ­ lichkeit in einem positiven N euentw urf umschlägt».

Världen badar i blod för att Gud måtte leva. Att hans härlighet fortbestår, skall all annan förgås.

Edith Södergrans apokalyptiska fantasier i Septem berlyran har mer eller m indre närliggande motsvarigheter inom den tyska expressionism ens eskatologiska diktning. I G eorg H eym s berömda poem »D er K rieg» anläggs ett kosm iskt undergångspers- pektiv: »aus der brennenden L ilie sprühen / Lavastürm e durch die H im m elsgrüfte». Men kriget uppfattas också av H eym — liksom av Södergran — »als befreiendes Ereignis, als M edium umfassender Erneuung». Långt innan krigsutbrottet som ju för övrigt H eym aldrig hann uppleva (han drunknade i januari 1 9 1 2 ) , hade Richard D ehm el skrivit den kraftfulla och visionära dikten Venus M ors — den finns med redan i D ie Verw andlungen der Venus. D en börjar:

Eine rote Feuerlilie schreitet riesig durch die Weltennacht.

Dikten tillhör avgjort det expressiva skiktet inom Dehmels poesi. »Beschrieben wird ein radikales Weitende, ein eschatologisches Geschehen, in dessen Verlauf eine alte Welt einer umfassenden Zerstörung anheimfällt. Das Rot der Feuerlilie wird zum Signum dieser Katastrophe, es ist optischer Ausdruck dieser Dämonie apokalyptischen Untergangs.»

Bildspråket i Dehmels och Heyms båda här berörda dikter visar som Horst Fritz konstaterar likheter vilka »die Dehmelschen Verse als direkte Vorlage des Heym-Gedichtes erscheinen lassen». Denna effektfulla sammanställning blir en ut­

Forskningsöversikter 1 7 5

gångspunkt för det allra sista avsnittet i Fritz’ stora stilundersökning: »W esens­ m erkm ale des expressionistischen ’A ufbruchs’ und deren N äh e zu Jugen dstilvorstell­ ungen.» H är sluter sig cirkeln, ty vad Fritz v ill påvisa är att »Bildern von A ll, Kosm os, R aum , M eer und W elt» återkommer hos de egentliga expressionistiska skal­ derna i påfallande överensstämmelse med Jugendstildiktarnas »Verklärungspathos».

Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!

Så jublar Edith Södergran. »Bis mich Trium ph aus ekler N ot verklärt!» heter det hos J. R . Becher i diktsam lingen V erfall und Trium ph ( 1 9 1 4 ) :

Triumph wird über uns schreiten. Es soll Triumph über uns leuchten. Triumph über uns.

H orst Fritz ger en rik citatflora för att illustrera expressionisternas »A ufbruchs­ pathos» och »Verklärungspathos». H an noterar att G eorg H eym i detta avseende var mer reserverad; »bei H eym überwiegt zw eifellos das negative K orrelat der V erk lä r­ ung, die Gestaltung einer demonisierten W elt, in der oft der A ufbruch zu einem neuem versagt bleibt».

D et är således hela skedet från 18 9 0 till 19 2 0 i tysk lyrik som H orst Fritz belyser. A tt det råder en kontinuitet i litteraturutvecklingen under denna period har tack vare hans m inutiösa stilstudier blivit uppenbart. Ja g finner också att hans undersökning har relevans för vår egen lyrik under samma period och att den kan bidra till att klargöra nya sammanhang.3

3 Några år före Ångest och andra expres­ sionistiska texter skrev Pär Lagerkvist som Gunnar Brandell konstaterar (Svensk litte­ ratur 19 0 0 -19 5 0 (Aldus 19 67), s. 183)

Människor »i en dekadent Jugendstil, vars patetiska överstegring låter ana att förfat­ taren strävar efter starkare effekter än fin- de-siècle-prosan kunde bära».