A historical person - three different popular historynarratives. : A gender analysis of popular history media's relationship to historicaltruth in the 21st century

Estelle Nambord Lärande och samhälle

Kandidatuppsats Historia 3, Malmö Universitet VT 2021

15 Högskolepoäng Handledare: Stefan Nyzell

En historisk person - tre olika populärhistoriska berättelser

En genusanalys av tre populärhistoriska mediers förhållande till

historisk sanning under 2010-talet.

A historical person - three different popular history narratives.

A gender analysis of popular history media's relationship to historical truth in the 21st century.

Sammanfattning

Följande uppsats undersöker tre svenska populärhistoriska mediers förhållande till begreppet historisk sanning. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur de populärhistoriska medierna konstruerar historiska narrativ genom att finna likheter och skillnader i mediernas förhållande till begreppet historisk sanning. Undersökningen grundas i en genusanalys med komparativ metod. Uppsatsen diskuterar även definitionerna av historia som riktar sig till en bred publik utifrån olika forskares syn på populärhistorien. Uppsatsen fann att de undersökta medierna hade olika förhållande till historisk sanning och således olika ingångar för att bedriva

narrativet i historien. Gemensamt för alla medierna var dock att de tjänar på att ta efter några av den vetenskapliga historiens metoder, som t.ex. att använda sig av arkivstudier och bedriva analyser i sina produktioner.

Innehållsförteckning

Inledning………..……….………....…...….s. 3

Syfte och frågeställning………..…………....………....s. 3

Forskningsläge………..…………...…….s. 4

Teoretiska perspektiv och begrepp………....s. 7

Historisk sanning………..……..s. 7

Genus………...………...s. 9

Metod, material, urval och avgränsningar……..………...s. 10

Bakgrund och problemfördjupning……...………..s. 13

Undersökning och analys………....…...s. 14

Historiskan - “Kontroversiella Kristina”...s. 14

Drottningarna - “Drottningen som kunde göra som hon ville”...s. 16

P3 Dokumentär - Drottning Kristina: “Frihet till varje pris”...s. 19

Sammanfattande analys………....s. 21

Slutdisskussion………....s. 24

Referenser………....………..….s. 26

Inledning

Dokumentärer, tv-serier, poddar, spel och filmer. Den gemensamma nämnaren för de uppradade medierna är att de alla har en eller flera produktioner som lutar sig mot temat historia. Vissa av dem vilar på historisk sanning medan andra enbart är baserade på historiska händelser, skeenden eller personer. Produktionen av historia i de nämnda medieformerna brukar i vardagligt sammanhang kallas för populärhistoria. Populärhistoria har de senaste åren utvecklats på många plan och idag är kvinnohistoria ett vanligt inslag.1_{En trend som}

tycks växa inom den populärhistoriska genren är eftersträvan av den “sanna historien”, inte minst när det gäller att kvotera in kvinnor i narrativet. Följande uppsats grundar sig bl.a. på ett påstående om uppvisandet av den “sanna historien” gjort av TV4 i trailern till deras dokumentärserie Drottningarna. Till pampig musik och vacker dekor säger speakerrösten högtidligt att: “Äntligen berättas deras egen version.”2_{och syftar på de åtta svenska}

drottningar som är huvudpersonerna i den kommande serien. Serien klassificeras som dokumentär och med citatet ovan kan slutsatsen dras att TV4 gör anspråk på historisk sanning. Har TV4 rätten att proklamera att de kan berätta den “sanna historien”? Med denna fråga väcktes ett intresse för att undersöka det som kallas för populärhistoria och dess förhållande till historisk sanning. Historisk sanning är ett begrepp som är högst relevant att förhålla sig till oavsett hur man skapar och integrerar med historia. Historia är ett rörligt ämne som vilar på bästa möjliga tillgängliga fakta, men en etablerad sanning krävs för att

historiker, forskare, skribenter, författare o.s.v. ska ha ett utgångsläge att skapa

frågeställningar och diskussioner utifrån.3_{Drottningarna fokuserar på att lyfta fram och}

berätta några av Sveriges kvinnliga regenters “sanna historia” och således blev det intressant att undersöka sanningsanspråket ur ett genusteoretiskt perspektiv.

Syfte och frågeställning

Det övergripande syftet med följande uppsats är att undersöka hur historiska narrativ

konstrueras och förmedlas via olika populärhistoriska medier. Således syftar uppsatsen även till att finna likheter och skillnader i tre utvalda populärhistoriska mediernas förhållande till begreppet historisk sanning. Utifrån syftet utformades tre frågeställningar som berör

3_{Hunt, s. 35-37.}

2_{Trailer för Drottningarna, hämtad från: https://www.youtube.com/watch?v=B480E_n0-zA (2021-04-19).} 1_{Sjöland, M., (2016), Historia från tidskriftsredaktionen., s. 12-14.}

populärhistoria och dess skapande av historia och hur de behandlat historisk sanning. De frågeställningar som uppsatsen ämnar besvara är:

1: Hur förhåller sig de olika populärhistoriska medierna till begreppet historisk sanning? 2: Hur förmedlas detta förhållande av de populärhistoriska medierna?

3: Vilka metoder använder sig medierna av för att skapa narrativet?

Forskningsläge

Historieämnet handlar inte enbart om att förmedla en bild, kunskap eller upplevelser om det förflutna till nutid. Det är ett högst levande ämne som är kommunikativt och ofta samarbetar med en rad andra forskningsområden. Men historieämnet är inte explicit till för forskarna. Även den glade amatören, journalisten eller författaren kan ta sig an historia på ett eller annat sätt. Bruket av historia är i sig ett eget forskningsfält som kan undersökas på olika sätt. Det sätt som antas i följande uppsats är ett av alla. Eftersom uppsatsen handlar om mediers historiebruk tar forskningsläget avstamp inom kategorierna vetenskaplig- kontra

populärhistoria, historiesyn i populärhistoriska medier och vilka metoder populärhistoriska medier använder sig av för att skapa historia.

Marianne Sjöland undersöker i avhandlingen Historia från tidskriftsredaktionen två olika tidskrifter ur ett historiebruksperspektiv. Avhandlingen bygger på flera olika

frågeställningar varav en av dem blev extra intressant för följande uppsats. Frågeställningen handlar om vetenskaplig- kontra populärhistoria och undersöker “...vilka funktioner historia fyller för avsändarna, hur de förhåller sig till den vetenskapliga historieskrivningen och vad som händer när den anpassas till populariserade sammanhang…”.4_{Vad Sjöland bland annat}

fann i sin undersökning var att bilderna som presenterades vid artiklarna kunde vara

förskönande och ha liten anknytning till själva texten. Detta tolkade Sjöland som ett tecken på att de tidskrifter som undersöktes var drivna av en medial kontext och tänkta att tillgodose en bredare publiks efterfrågan. Dock så påpekar Sjöland att skillnaden mellan populär och vetenskaplig historia snarare är en fråga om grader och inte om olika karaktärer. En viss förenkling av forskningsresultat kan vara nödvändigt för att kunna kommunicera dem. Populärhistorien tycks även vara mer benägen att erbjuda raka svar med tydliga sensmoraler till skillnad från vetenskapen som är mer regelstyrd och frågegenererad.5_{Kampen mellan}

vetenskapen och det populära är hela tiden närvarande i Sjölands avhandling och de tycks

5_{Sjöland, (2016), s. 64.} 4_{Sjöland, (2016), s. 15.}

inte riktigt kunna förenas. En möjlig förklaring till detta ser Sjöland i att det inte finns utvecklade metoder eller teorier för att analysera populärhistoria på vetenskapsnivå.6_Detta

var även något som uppmärksammades under arbetet med uppsatsen. Valet blev därför att ta efter den metod som Sjöland utför i sin avhandling, nämligen den komparativa. Genom den komparativa metoden blir historiska problem tydligare att kartlägga. Dock är det viktigt, likaså för mitt arbete, att överväga de problem som kan uppstå gällande asymmetri mellan de utvalda objekten där det ena agerar som måttstock för det andra.7_{Sjölands forskning}

fungerade som den första vetenskapliga ingången till följande uppsats och den fanns sedan med under hela arbetet som en slags trygg punkt att vända sig mot.

Daniel Nyström och Svante Norrhem diskuterar liksom Sjöland även dem

populärhistorien och dess historiebruk ur olika vinklar. De båda författarna driver linjen att även populärhistorien tjänar på att använda sig av de metoder som forskningen tar till. Bara för att man som publikation, t.ex. en tidning eller annat medie, riktar sig till en bred publik så ska man inte tumma på källorna. Nyström och Norrhems nyfikenhet för populärhistoria grundar sig dels i en artikel skriven av Sven Lindqvist men även i en uppfattning från

skribenternas sida av att populärhistorien i många fall lever sitt egna liv helt utan förankring i vetenskapen. I inledande avsnitt gör författarna skillnad på populärvetenskaplig historia och populärhistoria. De betonar att de två inriktningarna ofta blandas ihop, vilket är olyckligt för det som är populärvetenskapligt. Den populärvetenskapliga historien grundar sig nämligen i alla fall i någon form av vetenskaplig teori och är vetenskapligt grundad fast i populär form. Den populärhistoriska inriktningen är dock mer problematisk eftersom att den i många fall bygger på befintlig populärhistoriska produktioner, d.v.s. den kommer från ett snävt urval av tidigare producerade och bearbetade källor.8_{Författarnas främsta kritik mot populärhistorien}

tycks vara att den inte använder sig av nya, egna studerade källor utan som sagt i stor grad lutar sig mot tidigare publikationer. Genom denna ingång till historia blir uppfattningen lätt att de viktigaste ämnena att ta upp är krig och män.

Författarna förespråkar även en bredare användning av genusteorier, som är högst aktuellt inom forskning, i populärhistorien. Genusperspektiv tycks vara helt uteslutna ur det populärhistoriska materialet vilket Nyström och Norrhem kort och gott förklara med lathet. Genusperspektiven finns inte med eftersom att publikationer bygger på äldre utbud där

8_{Nyström, D. & Norrhem, S., (2011), Arkiv och perspektiv. Finns det en motsättning mellan populärhistoria}

och genushistoria, s. 146.

7_{Sjöland, (2016), s. 46.} 6_{Sjöland, (2016), s. 261.}

genusperspektiv inte än var en teori att ta i beaktning. På detta sätt menar författarna att populärhistoria rentav kan vara skadlig. Eftersom populärhistorien omskapar de bilder som redan finns om det förflutna ligger de inte i takt med forskningen och således skapas en metodologisk genusblindhet.9_{Genom att använda genusteorier får man en mer nyanserad bild}

av historien då den i mångt och mycket är beroende av just människors samspel. Att föra en diskussion genom genusteorier gynnar alla parter. För att möjliggöra detta slår Nyström och Norrhem ett sista viktigt slag för att ta hjälp av arkiven, vare sig man arbetar med

vetenskaplig- eller populärhistoria.10_{Nyström och Norrhems artikel var en bra ingång till hur}

historiebruk, populärhistoria och genusteorier kan diskuteras och användas i en och samma kontext. De båda författarna visar även på för och nackdelar med populärhistoria och hur genren kan utvecklas, vilket var bra att ha med sig inför analysavsnittet i uppsatsen.

Vidare eftersöktes källor över hur och var historia används inom populärkulturen. Jerome De Groots forskning i boken Consuming History. Historians and the heritage in contemporary popular culture blev således aktuell då den berör ovan nämnda områden. De Groot visar genom boken på flera olika områden där populärkulturen tar historieskrivningen till olika nivåer. I vissa fall bidrar en film eller ett tv-spel till ökad kunskap inom det

historiska området, i vissa fall inte. De Groot påpekar dock att det är viktigt att inte se på historia som något fixt utan som något föränderligt som sker på flera platser samtidigt, t.ex. på museer, i tv-produktioner, inom forskningen o.s.v. Hur ett samhälle uppfattar och använder sitt förflutna är avgörande för att förstå populärkulturella strömningar, problem som kan uppstå kring representation och hur ett samhälle skapar sig själv och de sociala

konstruktioner som finns. De Groot föreslår att de som är intresserade av hur historia

fungerar ska använda sig av flera olika populärkulturella fenomen och media för att skapa sig en gedigen grund av kunskap till förståelse.11

Vad som kan ses som historisk sanning, och om den ens finns, är en ständigt

närvarande bakgrund genom boken. De Groot uppmärksammar även att historiker har blivit en allt vanligare syn inom det populärhistoriska fältet. Att historikerna har blivit mer synliga ser De Groot som positivt men även negativt. Risken finns att historiker tas från sin

vetenskapliga kontext och hamnar i problematiska sociala och kulturella matriser som de inte kan styra över.12_{Användandet av historiker inom medieproduktioner grundar sig i att tillföra}

12_{De Groot, (2016), s. 17-18.}

11_{De Groot, J., (2016), Consuming History. Historians and heritage in contemporary popular culture, s. 2-3.} 10_{Nyström & Norrhem, (2011), s. 153.}

en vetenskaplig legitimitet. De Groot menar dock att historiker som medverkar i

medieproduktioner kan riskera att tappar sin auktoritet inom det vetenskapliga eftersom att medieformatet kräver att de populariserar historien. Detta visar på en vändpunkt då historiker kan förlora sin disciplinära definition och istället blir medieprofiler. Dock är historikers medverkan i populärhistoriska sammanhang oftast till en fördel både för produktionen och historikern i sig. Genom att historiker syns i större sammanhang kan deras forskning bli mer uppmärksammad och de kan även bidra till den historiska sanningen i produktionen.13

För att komma runt problematiken kring historisk sanning, vem som kan anses vara historiker och vem som inte är det o.s.v. föreslår De Groot användning av vad som kallas för “public history”. Public history, även kallad icke akademisk historieforskning, är en bredare genre än den akademiska historien och är ett komplext dynamiskt system. Public history rör sig inom många kulturella och institutionella sfärer och använder sig av historiska metoder och teorier men utan krav från det akademiska. Genom att använda public history som forskningsingång får man ett bra verktyg för att se hur allmänheten skapar, tar till sig, upprätthåller och för vidare sitt “sense of past”.14_{Således kommer analysen i uppsatsen även}

beröra public history och inte minst förhållandet mellan public history, populärvetenskaplig historia, vetenskaplig historia och populärhistoria.

Slutligen eftersöktes forskning inom hur etablerade medier bedriver produktioner baserade på historiska narrativ. Inom detta forskningsfält blev två forskare relevanta, vars artiklar på området förekommer i samma antologi,Commercialised History: Popular History Magazines in Europe. Stephan Jaeger skriver om hur narrativen i historiska medier tenderar att följa samma mall. Jaeger visar bl.a. på att populärhistoriska produktioner gärna

presenterar mottagaren med historisk fakta, som årtal och namn, för att visa på en historisk förankring som är enkel för mottagaren att faktagranska om denna skulle vilja. Narrativet går sedan över till en mer målande och dramatiserande bild med syfte att få mottagaren att känna sig närvarande i historien. Detta kallar Jaeger för en iscensatt bild av historien som ofta “lurar” mottagaren till att projicera sina tankar och känslor i det narrativ som presenteras. Jaeger menar att en sådan projicering kan vara problematisk eftersom den inte inbjuder till diskussioner om olika gestaltningar och tolkningar över tid eller hur minne och historia hänger ihop.15_{Med hjälp av Jaegers artikel blev det enklare att urskilja de likheter och}

15_{Jaeger, S.,Commercialised History: Popular History Magazines in Europe,(2015), s. 113-114.} 14_{De Groot, (2016), s. 2-3.}

skillnader som de undersökta medierna använde sig av i skapandet av populärhistoria eftersom artikeln gav en introduktion till de vanligaste narrativa formen.

Susanne Kinnebrocks artikel i antologin försöker finna en förklaring till varför historia, samma historiska skeende eller person t.ex., kan vara aktuella om och om igen. Kinnebrocks är här inne på samma tankar som Jaeger, nämligen att narrativet i

populärhistorien är väldigt viktigt. Kinnebrock säger att detta kan bero på att det är så vi känner och vill se världen, genom berättande historier.16_{I artikeln konstaterar även}

Kinnebrock, likt Jaeger, att populärhistorien är beroende av att bygga ett slag känslosamt band till mottagaren. Det känslomässiga bandet kan byggas på olika sätt varav ett kan vara att historien känns aktuell och har en slags “news factor”. Genom att inkludera aktuella

frågeställningar och ämnen i populärhistorien blir den mer inkluderande känslan av att man som mottagare är med och skapar historien förstärks.17_{Således går det att omskapa de}

historiska narrativen i populärhistorien gång på gång eftersom att det hela tiden går att ta en ny vinkel på historien. I en produktion kan fokus vara på en historisk person, i nästa kan det vara på personens klädsel och i det tredje på personen i förhållande till samhället. Men Kinnebrock poängterar även att populärhistorien inte alltid behöver omskapas. Den kan nöja sig med referera till allmänt kända myter, händelser eller personer och bygga ett narrativ på det. Genom att göra så kan de skapa en spännande historia utan att behöva referera tillbaka till den faktiska historien, det mottagaren redan vet behöver inte förklaras igen.18_{Detta blev}

viktigt att ta i beaktning vid analysen av uppsatsen, nämligen hur mycket medierna anser att deras mottagare redan vet om narrativet och vilket ansvar de tar för det som mottagaren anses inte veta.

Teoretiska perspektiv och begrepp

Som teoretisk ingång i följande uppsats används genus, mer specifikt genusteori. Valet av genusteorin gjordes utefter Nyström och Norrhems19_{artikel där skribenterna diskuterar ifall}

det finns en motsättning mellan genusteori och populärhistoria. Den genusteoretiska ingången motiveras även av att de undersökta medierna alla verkar i nutid och således påverkas av rådande normer i samhället där en genusdiskussion av mediers innehåll är oundvikligt. Vidare

19_{Nyström & Norrhem, (2011).} 18_{Kinnebrock, (2015), s. 156.} 17_{Kinnebrock, (2015), s. 149-150.}

är uppsatsen utformad kring begreppet historisk sanning. Historisk sanning är ett begrepp som är högst aktuellt för populärhistoriska medier att ta ställning till och ett begrepp som kan visa tydligt på mediernas ansvar kring den allmänna uppfattningen om historia.

Historisk sanning

Det allmänna intresset för historia växer så det knakar. Men det är inte enbart kunskap om det förflutna som efterfrågas utan människor vill uppleva historien med alla sinnen och historiskt återskapande är en genre som blir allt populärare. Att lyckas balansera det konstfärdiga och korrekta i historien är en stor utmaning som producenter inom de populärhistoriska medierna möter.20_{Denna utmaning för en oundvikligt in på begreppet historisk sanning och hur man}

som producent och mottagare ska förhålla sig till det.

Lynn Hunt berör i boken Historien och varför den angår oss flera punkter om historisk sanning. Hunt argumenterar överhängande för att sanning i historia kan vara

skiftande och även i vissa fall provisorisk.21_{Hunt visar även på att det finns en allmän strävan}

efter historisk sanning, det är alltså inget som enbart berörs inom de akademiska kretsarna. Strävan efter historisk sanning är global och kan återfinnas i alla traditioner av

historieförmedling. Hunt beskriver t.ex. att det från västerländskt håll länge fanns en

uppfattning om att traditionen i att eftersöka historisk sanning var västerländsk, men tvärtom så kom traditionen och strävan efter sanning före den västerländska kolonialismen och imperialismen. Det går att finna långt tillbaka i historien hur människor bygger på sina föregångares arbete och påstående kring historia för att dra nya slutsater. Hunt menar dock att man vid historiska studier inte får vara för snabb med att dra slutsatser kring

historieförmedling. Det skulle t.ex. vara ett misstag för forskningen att dra slutsatser kring att historia alltid är detsamma över kulturer och tid. Narrativet, d.v.s. en berättelse som påstår sig framställa det förflutna genom kronologisk ordning, kan finnas i alla möjliga former och nedlåtenheten som tidigare funnits mot obekanta historieförmedlingar accepteras inte längre.22

Vidare säger Hunt att kunna bestämma den historiska sanningen är avgörande. Utan den kan samhället inte bemöta de lögner som presenteras av t.ex. politiker eller kontroverser kring monument och skolböcker. Hunt säger att man kan se på historisk sanning som

22_{Hunt, (2016), s. 46.}

21_{Hunt, L., (2016), Historien och varför den angår oss, s. 49-51.} 20_{Hunt, (2016), s. 26-29.}

tvådelad, det första skiktet handlar om fakta och det andra om tolkning, där de båda skikten är beroende av varandra. Inget av skikten är enklare än de andra att behandla eftersom att det förflutna aldrig är avgjort. Det presenteras ständigt nya tekniker, källor etc. som kan ändra det historiska narrativet. Vid diskussion om det första skiktet, fakta, poängterar Hunt att fakta aldrig kan vara bättre än de tillgängliga belägg som den vilar på. Historiska inflytelserika dokument kan visa sig vara förfalskade och mycket av den historia som presenteras kan ligga i en enskild persons yttersta intresse. Politiken t.ex. har stort inflytande över sökandet efter historisk sanning och fakta skapas på ett grundläggande sätt av dem som är vid makten. Den påhittade historiska faktan kan sedermera vara svår att ta död på.23_{Eftersom att uppsatsen}

inte syftar till att faktakolla de undersökta medierna så används skiktet fakta i analysen istället som ett verktyg för att synliggöra maktförhållande och hur det som medierna flaggar som fakta presenteras.

Det andra skiktet i historisk sanning, tolkningar, kan variera stort och således bidra med tvivel kring historisk sanning. En historiker, eller annan person som skildrar historia, kan aldrig vara helt objektiv utan är alltid formad av personliga historier och sociala

sammanhang. För att en tolkning ska ses som legitim säger Hunt att det krävs både koherens och tillämpar fakta till det man påstår, “En tolkning kan inte bara bygga på fakta som passar; den måste klara de tänkbara motargumenten.”24_{Historia som presenteras behöver grunda sig i}

en sammanhängande logisk redogörelse där de relevanta beläggen åberopas men utan att man drar förhastade irrationella slutsatser. Hunt påpekar dock att även om det nära sambandet mellan fakta och tolkningar väcker tvivel om den historiska sanningen så skapar den också ständigt nya möjligheter för fortsatt forskning som grundar sig i att skingra de tvivel som framställts. Tolkningstvister kan på så sätt framkalla mer fakta där de tidigare tolkningarna, fakta och debatterna utgör en grund.25

Hunts angreppssätt gentemot historisk sanning blev viktigt för att nyanserat kunna analysera den insamlade empirin. Genom att applicera Hunts angreppssätt av begreppet historisk sanning vid analysen blev det möjligt att se populärhistoria på olika nivåer. Uppdelningen av historia i två skikt, fakta och tolkning, blev extra viktig eftersom att uppsatsen behandlar populärhistoria där tolkningar och fakta kan variera mycket.

25_{Hunt, (2016), s. 41.} 24_{Hunt, (2016), s. 41.} 23_{Hunt, (2016), s. 35-37.}

Genus

Ett problem inom historieskrivande var länge, och är i viss mån fortfarande, att männen i historien har agerat som en slags måttstock för vad som anses vara normalt. Kvinnor antogs vara en stor homogen grupp som under mitten av 1900-talet började kvoteras in i

historieskrivningen under beskrivningen kvinnohistoria. Det uppdagades då att

kvinnohistorien delvis eller till och med helt kunde ändra den befintliga historieskrivningen. Det var inte möjligt att “lägga till” kvinnohistorien dels för att det inte gick eftersom att kvinnor inte har varit mäns jämlika genom historien och dels för att den historieskrivning som de skulle läggas till i inte var en självklar och stabil konstruktion. I detta konstaterande började en ny form av historiska studier ta form, studier som syftar till att synliggöra alla aktörer i historiska sammanhang och deras förhållande mellan varandra. En sån studie kallas för genusstudier och i följande uppsats antas, som nämnts tidigare, ett genusteoretiskt

perspektiv som vilar på Yvonne Hirdmans definition. Hirdman menar att kvinnor inte kan “kvoteras in” i historien utan de måste undersökas på samma villkor som män.26_Följande

uppsats antar ett genusteoretiskt perspektiv för att synliggöra hur de populärhistoriska medierna valt att skapa historien om drottning Kristina. Genom att anta ett genusteoretiskt perspektiv synliggörs förhållandet mellan det manliga och kvinnliga, hur det skapas och varför det skapats, och således får historieskrivningen en djupare dimension som kan anses vara närmre det som vi kallar för historisk sanning.

Hirdman menar att ett samhälle skapar och upprätthåller specifika kulturella

strukturer. Strukturerna skapas genom att kvinnor och män tillskrivs olika roller och påverkas av normer. Genussystemet bygger enligt Hirdman på två grundläggande logiker,

isärhållningen av könen och etablerandet av mannen som norm. Genussystemet blir således en organiserande faktor bakom andra system och samhället kan sägas “göra genus”.27_Att

använda genus som teori för att synliggöra hur olika aktörer skapar genus blev relevant för följande uppsats eftersom att undersökningen handlar om just skapandet av något, skapandet av historia. Hirdmans genusteoretiska perspektiv möjliggjorde således en analys av hur genus görs i de olika undersökta mediernas narrativ. För att få en djup förståelse för Hirdmans tillvägagångssätt vid genusteoretiska analyser används både en artikel och en bok skrivna av Hirdman i följande uppsats. Artikeln, Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala

27_{Hirdman, (1992), s. 6.}

underordning,28_{bidrog med en tydlig övergripande blick av Hirdmans syn på genus medan}

boken Genus- om det stabilas föränderliga former29_{bidrog till fördjupning inom delområden}

så som genuskontrakt och mannen som norm.

Vid tal om genus blir det oundvikligt att använda sig av en av dess främsta forskare, Joan W. Scott. Scott blev under slutet av 1980-talet känd inom det genushistoriska

forskningsfältet genom sin artikel Gender a Useful Category of Historical Analysis. Artikeln blev en viktig ingång för att förstå begreppet genus och hur det kan användas som

analysverktyg. Scott pekar på att genus är viktigt för att kunna beskriva relationer mellan människor och således ett användbart verktyg i vokabuläret vid analyser av historia och maktperspektiv.30_{Genom begreppet genus erbjuds forskare ett sätt att särskilja kön från de}

socialt konstruerade rollerna som getts till män och kvinnor, genus blir ett sätt att slå ner kulturella strukturer. Dock så påpekar Scott att genus inte har makten att kunna påverka eller ändra historiska paradigm, det kan endast tillämpas som ett analysverktyg för att se de kulturella strukturer som har omgett de historiska paradigmen.31

Som ytterligare ett bidrag kring genusforskningen valdes Sara Edenheims artikel Att komma till Scott– teorins roll inom svensk genushistoria.32_{I artikeln diskuterar Edenheim}

Scott och Hirdmans forskning ur ett begrepp- och teoriperspektiv. Edenheim menar att den ökade användningen av främst Hirdmans begrepp genus inom det historiska forskningsfältet, främst i Sverige, bidrog till ett genushistoriskt teoretiskt paradigm. Detta paradigm kan ses som både en tillgång och en belastning för forskningen.33_{Edenheim visar nämligen på att}

Scott senare i sin karriär själv ställt sig tveksam till begreppet genus och vad dess användning kan bidra till.34_{Edenheim menar därför att det är viktigt att sätta de två forskarna i}

förhållande till varandra för att förstå vart genusforskningen är påväg, eller i vissa fall inte på väg, och för att förstå hur genusteorier kan tillämpas.35_{Trots att Edenheim lyfter fram Scotts}

nutida skepticism mot sitt eget begrepp slår Edenheim ett slag för dess användning inom teorin. Genom att tillämpa ett genusteoretiskt perspektiv på en historisk undersökning, inte

35_{Edenheim, (2012), s. 30.} 34_{Edenheim, (2012), s. 26.} 33_{Edenheim, (2012), s. 23.}

32_{Edenheim, S., (2012), Att komma till Scott– teorins roll inom svensk genushistoria.} 31_{Scott, (1986), s. 5-6.}

30_{Scott, J.W., (1986), Gender: A Useful Category of Historical Analysis, s. 3.} 29_{Hirdman, Y., (2001), Genus- om det stabilas föränderliga former.}

enbart vid undersökningar av kvinno- eller genushistoria, får historien en bredd som den annars kan gå miste om. Edenheim menar även att historiker och andra skapare av historia måste våga använda sig av genusteori för att motsätta sig det arv som finns kring att historia endast får skapas på ett visst sätt. T.ex. säger Edenheim att problemet med en genusteori som endast får skapas efter en viss mall är att “Den bekönade kroppen sällan tillåts

problematiseras utifrån en teori som faktiskt kan hantera en sådan kropp. Genus i denna kontext har blivit en stabil kategori vars innehåll alltid begränsas till studier av manligt och kvinnligt, vanligtvis i relation till varandra, där svaret alltid redan implicerar denna definition av genus.”36_{Genusteori används i följande uppsats för att försöka komma runt den}

problematik som Edenheim lyfter fram. Genusteori och begreppet historisk sanning är även intressanta i kombination med varandra då genusteorin bidrar till att synliggöra de strukturer som producenten av historia har använt sig av för att stärka sitt sanningsanspråk.

Metod, material, urval och avgränsningar

Tanken om en komparation av populärhistoriska mediers narrativskapande fanns med från starten av uppsatsen. Komparativ metod är relevant när man eftersöker likheter och skillnader hos objekt, vilket följande uppsats ämnar att göra. Heinz-Gerhard Haupt inleder artikeln Comparative history – a contested method med att säga “All historians compare.”37_{och med}

den enkla meningen stärktes valet av komparativ metod ytterligare. Haupt visar på den komparativa metodens möjligheter men även begränsningar, vilket båda var aktuella att reflektera över vid arbetet med uppsatsen. Haupt menar att komparativa metoder ger historikerna stora möjligheter att röra sig mellan olika forskningsdiscipliner och ger

möjligheten att lyfta blicken över nationella horisonter och identifiera liknande strukturer och fenomen på det som undersöks.38_{Detta blev relevant eftersom att följande uppsats primärt}

behandlar historia som ett populärkulturellt fenomen. Den övervägande kritiken mot

komparativa studier som Haupt lyfter fram är att resultaten av dem kan anklagas för att vara för generaliserande och därmed förminska historiska skeenden. För att undvika detta får de generaliseringar som görs inte göras oreflekterade och de teoretiska utgångspunkterna behöver anpassas, rättas, kritiseras och omformuleras mot de empiriska resultaten.39

39_{Haupt, (2007), s. 709.} 38_{Haupt, (2007), s. 715.}

37_{Haupt, H-G., (2007), Comparative history – a contested method, s. 697-699.} 36_{Edenheim, (2012), s. 28}

För att kunna genomföra en komparation och skapa en sammanhängande analys koncentrerades inhämtningen av empirin till en historisk person, nämligen drottning Kristina. Slutsatsen drogs att det skulle vara enklare att få fram material och göra en komparativ analys om undersökningen kretsade kring en person som varit historiskt debatterad och omskriven i stor mån, vilket drottning Kristina varit. Valet av material föll på tre olika medier som alla producerar populärhistoria och har gjort fördjupningar om drottning Kristina. Det inhämtade materialet delades in i tre olika kategorier, rörlig bild, text och ljud. Det första materialet kom, som nämndes i inledningen, från dokumentären Drottningarna. Drottningarna hamnade under kategorin rörlig bild. Att det blev Drottningarna som frågeställningarna för uppsatsen skulle skapas utifrån föll sig helt slumpartat. Vidare valdes Sveriges radios P3-historia, avsnitt om drottning Kristina publicerat år 201740_{, och en artikel om drottning Kristina}

publicerad i tidskriften Historiskan år 201641_{ut som material. De två tillkommande medierna,}

podden som hamnade under kategorin ljud och artikeln som hamnade under kategorin text, blev relevanta då jag sedan tidigare intresserat mig för dessa mediers arbete och drog mig till minnes att även de hade berört drottning Kristina.

För att utföra analysen av den insamlade empirin behövdes grundläggande

källmaterial inom bl.a. populärhistoria, historiebruk och genusvetenskap. Sökningarna efter material började brett på Googles sökfunktion, med bl.a. de ovan nämnda begreppen för källmaterial. Det var under de inledande sökningarna som Marianne Sjölands42_avhandling

dök upp och den blev en nyckel för att fortsätta sökningarna på Libris databas.43_Parallellt

med detta pågick även ett sökande i universitets bibliotek, Orkanen biblioteket. Från

biblioteket inhämtades bl.a. litteratur som varit kurslitteratur för tidigare kurser inom historia och som än en gång blev relevanta, Erling Sandmos bok Tid för historia, men även Lynn Hunts bok Historien och varför den angår oss och Yvonne Hirdmans bok Genus- om det stabilas föränderliga former.

Undersökningen koncentrerades som nämndes ovan kring en person, drottning Kristina, och således var det inte nödvändigt att eftersöka källmaterial i en viss kronologisk ordning. Däremot genomfördes komparationen genom en narrativ analys. Eftersom alla de undersökta medierna eftersträvade att berätta historien om Kristina, antingen hela hennes liv eller ögonblicksbilder av det, blev det relevant att studera hur medierna framförde narrativet

43_Libris.com 42_{Sjöland, (2016).}

41_{Tegenborg Falkdalen, K., (2016), Kontroversiella Kristina, Historiskan, s. 16-23.} 40_{P3 Historia, (2017), Drottning Kristina - frihet till varje pris.}

om Kristina. I analysen av empirin antogs sedan en underkategori av narrativ analys, strukturell narrativ analys som fokuserar på hur en historia berättas och vad som sägs.44

Utefter detta strukturerades inhämtningen av empirin i fyra kategorier som representerar fyra olika stadier i Kristinas liv, 1: hennes barndom, 2: hennes tid som kung, 3: hennes förhållande till manliga normer och 4: livet efter abdikationen i Rom. Den narrativ analysen drevs således utifrån de fyra nämnda stadierna och de gjorde det möjligt att se tydliga likheter och

skillnader i de olika mediernas berättelser. Vid analysen av empirin anlades frekvent ett genusteoretiskt perspektiv. För att säkerställa ett aktivt arbetet med källorna, främst de i rörlig bild och ljud, antecknades allt som var relevant för de nämnda stadierna vid analys av dem. Vissa delar av podden behövde även transkriberas för att underlätta hanteringen av källan.

Några av de avgränsningar som upprättades har berörts ovan. Utöver det redan nämnda urvalet och avgränsningarna, gällande själva metoddelen, så behövde ett visst urval och avgränsningar även göras för uppsatsens innehåll. Uppsatsen utgår från att undersöka innehållet i de olika medierna och hur de förmedlar historia. Således syftar inte uppsatsen till att faktakolla och rätta eventuella inkorrekta historiska skeenden som kan förekomma. Uppsatsen innehar även begränsningar i vad det gäller geografiskt läge och tidsperiod. De undersökta medierna är alla svenska och producerade under 2010-talet. En avgränsad

tidsperiod var nödvändigt för att undersökningen inte skulle bli för stor i sin omfattning. Vad det gäller den geografiska avgränsningen gjordes den för att materialet från svenska medier hade högst tillgänglighet. I och med avgränsningarna fick även de valda medierna en gemensam nämnare från början. Genom detta kunde en del antagande göras vid början av undersökningen, som t.ex. att de alla har producerats under en tid där rådande normer varit detsamma och att genusperspektiv är ett etablerat begrepp. Dock så var det under hela arbetet med uppsatsen viktigt att ha i åtanke att de undersökta medierna alla producerar för

kommersiellt bruk och är vinstdrivande. Avgränsningarna gjordes med hänsyn till

frågeställningarna och var nödvändiga för att underlätta arbetet med källmaterialet och för att kunna skapa en sammanhängande undersökning och analys.

Bakgrund och problemfördjupning

Historia grundar sig i en vilja att undersöka något i det förflutna. Historia är allt och inget på samma gång. Det som gör att den går från inget till allt är när vi i nutid ställer en fråga till

dåtiden. Jakten på svaret i källmaterial är själva skapandet av historia45_{och som Erling}

Sandmo säger “Källorna talar inte för sig själva. Vi måste ge dem mening”.46_{Källorna får}

mening genom att de ständigt ställs i förhållande till varandra och till tidigare konstruktioner av historia. Det är detta som historiker är experter på. Sandmo påpekar dock att historia är en svår vetenskap. Sägningen grundar sig i att historien aldrig blir färdigskriven. De frågor som gäckade historiker för 2000-år sedan finns med historiker idag också. Historia som ämne tycks inte ha gjort några större framsteg mer än att presentera oändligt många tolkningar av det förflutna. Men detta bör inte, enligt Sandmo, tynga ner oss utan istället ska vi vara glada över att historia är ett levande ämne som berör några av tillvarons mest grundläggande frågor.47_{Kanske är det även just i detta konstaterande som vi finner svaret till historieämnets}

popularitet, den ständiga aktualiteten tack vare att frågorna som kan ställas till det förflutna aldrig tar slut.

Historieämnet kan med ovan konstateras vara en aldrig sinande källa. Ett ämne som är så brett kan således inte vara förbehållet för endast ett område utan det letar sig ut till alla hörn i samhället. Populärhistoria är en genre av historia som definieras som “Den historia som är avsedd att nå en bredare publik där en del av syftet är att vara vinstdrivande” av Marianne Sjöland.48_{Med bredare publik menas att den är tänkt att nå utanför forskningens}

område, att historien lyfts fram för att tillgodose ett allmänintresse. Den breda definitionen av historien finns överallt runtomkring oss i form av representationer, iscensättningar och

diskussioner av det förflutna. Det är här, i den breda definitionen av historien, som vi finner populärhistorien. Den finns till som en förenkling av det vetenskapliga. Historia är ett ämne som är äldre än arkiven, böckerna och akademierna. Således säger Sandmo att det hade varit “meningslöst att begränsa sig till det vi nu i efterhand räknar som akademisk, källbaserad historia.”49_{I bekräftandet av denna sägning finns berättigandet för populärhistoriens}

existerande.

I podcasten En svensk tiger pratar Henrik Arnstad och Ola Larsmo50_om

modernhistoria. I avsnittet Drottningarna anfaller diskuterar de primärt den dramatisering av

50_{Arnstad & Larsmo, (2020), En svensk tiger, podcast, hämtad från:}

https://play.acast.com/s/ensvensktiger/tv-drottningarnaanfaller- (2021-04-19). 49_{Sandmo, (2015), s. 29.} 48_{Sjöland, (2016).} 47_{Sandmo, (2015), s. 49-50.} 46_{Sandmo, (2015), s. 26.} 45_{Sandmo, (2015), s. 28-30.}

historiskt kända kvinnor som pågår inom populärhistorien i nutid. Avsnittet blev en viktig ingång för vidare tankar kring popularisering av historieämnet och dess positiva och negativa sidor. Ett intressant område som Arnstad och Larsmo berör är de debatter som populärhistoria kan ge upphov till. De nämner t.e.x. tv-serien Drottningarna som av bl.a. Dick Harrison anklagats för att bedriva historieförfalskning. Arnstad och Larsmo är överens om att

användningen av historia för populärkulturella sammanhang är viktig men den måste vila på en gedigen grund av källor. De för även en diskussion om vikten i att märka de historiska produkterna rätt. Drama, dramadokumentär och dokumentär helt olika genrer och de behöver presenteras på rätt sätt för annars ställer man för höga krav på mottagaren. Arnstad och Larsmo kommer att återkomma i analysavsnittet.

Undersökning och analys

Undersökningen utformades som tidigare nämnts som en komparativ narrativanalys. Medierna hade olika ingångar till berättandet om Kristina, men det fanns också många likheter. Undersökning och analys är uppdelat varje media för sig för att kunna belysa det. Medierna hade även olika tyngdpunkter i sitt berättande om Kristina vilka lyfts fram och diskuteras under respektive rubrik.

Historiskan - “Kontroversiella Kristina”

I Historiskans artikel dyker artikelförfattaren Karin Tegenborg Falkdalen mitt in i Kristinas liv. Det är lätt att tro att om man dyker mitt in i Kristinas liv så hamnar man vid hennes tid på den svenska tronen, men så är inte fallet. Artikeln tar sin början efter att Kristina abdikerat från tronen och bosatt sig i Rom, där hon bodde större delen av sitt liv. Att inleda artikeln på detta sätt visar på att Tegenborg Falkdalen har en viss förväntan på läsaren redan från början. Det krävs en viss grundkunskap gällande Kristina, som gemene man kan antas inte besitta, för att läsaren ska dras med i berättelsen. Historiskan är märkt som “Sveriges första kvinnohistoriska tidning” och det är möjligt att förlaget utefter denna märkning antar att läsaren som tar sig ann tidningen redan har ett grundintresse för historia och inte minst historiska kvinnor. Artikeln spolar sedan tillbaka i Kristinas liv och hennes barndom, utbildning, förhållande till sin far Gustav II Adolf och hennes tid på tronen diskuteras. Den övervägande diskussionen för Tegenborg Falkdalen är dock den om Kristina som en stark och kontroversiell kvinna. Detta visar Tegenborg Falkdalen genom att säga att Kristina var stark,

för att hon inte var som andra kvinnor utan mer som en man och samtidigt kontroversiell just för att hon var en kvinna som antog de manliga normerna.

En diskussion som Tegenborg Falkdalen för som är extra intressant handlar om att Kristinas titel som krönt regent var kung. Att Kristinas titel blev just kung beskrivs bero på många faktorer enligt Tegenborg Falkdalen, där den främsta var att hennes kön och ämbete skulle hållas separerade. Föreställningen om två separata kroppar beskrivs som hämtad från medeltida tankar då man föreställde sig att kungen hade en politisk och en individuell kropp. Tegenborg Falkdalen trycker på att tanken om två kroppar kan ha varit en bidragande faktor till att Kristina kunde regera trots sitt kvinnliga kön. Kristinas politiska kropp var den som regerade och hennes kvinnliga kön tillhörde den individuella kroppen. Genom titeln kung fick Kristina även samma ställning och auktoritet som en manlig arvinge, något som kvinnor annars inte hade tillgång till under 1600-talet. Tanken om två separata kroppar är ett tydligt exempel på görandet av genus, som Scott kallar det, och den krock som uppstår mellan genus och Kristinas fysiska kön.51_{Kristinas fysiska kön var kvinnligt, något som för övrigt varit}

debatterat i århundrade och som ledde till att man öppnade hennes grav senast år 1965 för att fastställa hennes kön,52_{medans hennes sociala kön var manligt. För att Kristina skulle få den}

respekt som regent som hennes ämbete som kung krävde behövde hon göra genus, d.v.s hon var tvungen att anta alla normer som ansågs vara manliga. Det beskrivs i artikeln som att Kristina i största allmänhet försökte distansera sig från det “kvinnliga”. Hon tog avstånd från typiskt kvinnliga sysselsättningar och egenskaper och bröt även kontakten med sin mor Maria-Elenora för att hon ansågs vara typiskt kvinnlig i sitt anförande.

Kristina verkar dock inte haft några problem med att anpassa sig till rollen som kung enligt Tegenborg Falkdalen och det genus som den förknippades med. Hon hade t.ex. fått vad som i artikeln kallas för en helt manlig utbildning och hennes främsta ledstjärna i livet

beskrivs ha varit hennes far Gustav II Adolf. Det bästa beröm som Kristina kunde få sägs vara att hon var bättre än kvinnor i allmänhet. Trots det säger Tegenborg Falkdalen att

Kristinas fysiska kön gjorde sig ständigt påminnande och till slut blev de båda rollerna alltför svåra att sammanföra. Normerna som omgav det kvinnliga könet och de som omgav ämbetet kung blev för starka och Kristina abdikerade.

Att få ihop de två bilderna av Kristina verkar ha varit svårt inte enbart för Kristina utan även för allmänheten då och nu. Scott säger bl.a. att den fysiska skillnaden mellan könen

52_{Tegenborg Falkdalen, (2016), s. 18.} 51_{Scott, (1989).}

skapar problem för historikerna vid forskning. Den antar att det finns en konsekvent nedärvd mening med den mänskliga kroppen, utanför sociala och kulturella konstruktioner, och en sann historia av könet självt. Genom detta synsätt, att genus är något fast och orubbligt över tid, blir det lätt att historien som skapas endast bidrar med oändliga variationer på temat om ett fixt genus olikheter.53_{Genus är snarare något som kan vara både fixt och föränderligt,}

vilket Tegenborg Falkdalen visar på i sin artikel. Tegenborg Falkdalen visar även på att genusanalyser inte behöver vara något som är främmande för ett medie som är

populärhistoriskt, utan snarare kan bidra med djupare kunskap och intressantare och roligare inslag. T.ex. så lyfter Tegenborg Falkdalen upp det bisarra i att Kristinas hovdamer ansågs kunna framkalla “scandal” om de närvarade vid rådet. Kristina var kvinna och därför tvungen att ha hovdamer, men hovdamer var just damer och således ansågs de inte vara lämpligt sällskap när Kristina trädde in i sin manliga roll som kung.

Tegenborg Falkdalens artikel inger en slags respekt för historien som presenteras i den, vilket kan bero på olika anledningar. De exempel som tas upp för att belysa Kristinas berättelse är väl utvalda och man tycks sträva efter att ge en nyanserad bild. Populärhistorisk media i tidningsformat kan uppfattas som något förlegat men De Groot påpekar att så inte är fallet utan att de snarare kan komma att bli en än mer viktigare ingång till ett djupare

historieintresse. Artiklar ger enligt De Groot möjlighet till att lära sig överblicka många historiska områden, ett nummer kan innehålla flera olika ingångar, och på så sätt uppmuntra till vidare konsumtion av det område man finner intressant. Nackdelen med det korta formatet är dock att skribenten inte har plats att dra en djupare analys och läsaren får oftast göra denna själv.54_{Trots det så upplevs Tegenborg Falkdalens artikel som analyserande på ett}

tillfredsställande sätt. Artikeln strävar inte efter att berätta hela Kristinas liv utan fokuserar på enstaka punkter, vilket gör att den information som finns känns gediget genomarbetad och historiskt förankrad.

Drottningarna - “Drottningen som kunde göra som hon ville”

Dokumentären Drottningarna strävar efter att berätta Kristinas liv i kronologisk följd. Drottningarna är en tv-produktion och således bjuds tittaren in med både bild och ljud som ska vara tidsenligt med Kristina. Dokumentären skiljer sig således markant från de andra två undersökta medierna eftersom att den påverkar flera sinnen samtidigt. Skådespelaren Sofia

54_{De Groot, (2016), s. 50.} 53_{Scott, (1989), s. 1059.}

Helin tar tittaren i handen och följer en genom berättelsen om Kristinas liv. Utöver Sofia Helin har dokumentären deltagare som är experter inom olika områden rörande Kristina.

Drottningarna inleds med Kristinas födelse den 8 december år 1626. Födelsen beskrivs som dramatisk och med rikets framtid på spel. Innan tittaren får möta den person som berättelsen kretsar kring möter man den man som hela hennes liv kommer förhålla sig till, kung Gustav II Adolf. Gustav II Adolf och hela riket sägs ha hoppats på en tronarvinge, en son, men istället föddes en dotter. Sofia Helin säger att trots detta så ska kungen varken blivit förvånad eller besviken över sin dotter utan nöjd och lycklig. Kristinas egna

självbiografi lyfts fram som bevis på detta där hon skriver att fadern ska ha sagt: “Jag är nöjd. Låt oss be till Gud att denna flicka ska bliva mig så god som en gosse.” Gustav II Adolf bestämde sedan att fira Kristina likt man skulle firat födseln av en pojke. Denna scen sätter tonen för dokumentären eftersom att Kristina sedan kommer att jämföras i allt hon gör mot män i allmänhet men sin far i synnerhet.

Drottningarna berättar om Kristinas uppväxt, som kom att präglas av hennes fars död, hennes utbildning, hennes övertagande av tronen och tiden vid makten. Den genomgående röda tråden är att hon i allt ska ha gått sin egen väg. Hon ville styra självständigt och skrev därför inte på regeringsformen som hennes förmyndarregering tagit fram, hon ville inte gifta sig och gjorde således inte det trots att det var det som förväntades av henne, och till slut så ville hon inte vara regent och då abdikerade hon. Kristinas liv som regent beskrivs ha inneburit mycket som hon hade svårt att förlika sig med, det visas på en ständigt pågående kamp mellan att vara en kvinnlig kung och hennes vilja i att vara fri.

Vidare lägger dokumentären stor vikt vid den relation som Kristina hade med sin hovdam Ebba Sparre. Sparre beskrivs som Kristinas favorithovdam och det spekuleras i att de skulle haft en kärleksrelation. Spekulationerna grundar sig i vad en av experterna säger

nämligen “Det finns några brev som vi skulle säga är kärleksbrev”. I breven skrev Kristina bl.a. “Min älskade Ebba Sparre” att hon saknar henne och längtar efter henne. Experten poängterar dock att breven visar på en nära relation men att det inte går att veta huruvida den var erotisk. Trots det så iscensätts bilden som att Sparre och Kristina skulle ha haft en intim relation. Detta blir något förvirrande för tittaren då ljud och bild inte går ihop. Det är bra att experten poängterar att man inte med säkerhet kan veta hur Sparres och Kristinas relation såg ut men samtidigt så begår dokumentären ett misstag i att lägga så stor vikt vid relationen, oavsett hur den såg ut. Vad som kan konstateras är att dokumentären missar det som Hunt påpekar är väldigt viktigt när det gäller historiska källor, nämligen att de ska mötas och tolkas på sina egna villkor. Experten säger att “Det finns några brev som vi skulle säga är

kärleksbrev”, problemet ligger i “som vi skulle säga”. Tolkningen har utgått ifrån experten själv och dennes erfarenheter och förhållande till kärleksbrev, istället för att sätta in breven i kontexten relationer under 1600-talet. Tittaren presenteras inte för några alternativa

tolkningar av Sparres och Kristinas relation och således lämnas man med tron om att de hade en intim kärleksrelation. Dragningen till Sparre beskrivs även komma ifrån att Kristina var kärlekstörstande och i behov av närhet, något som man idag inte kan veta något om. Det finns faktiska sakuppgifter, breven, som presenteras och framhålls som ett bevis på relationen. Problemet uppstår när sakuppgifter används för att bygga till en annan tematik genom att placeras centralt i en berättelse.55_{Berättelsen kan då lätt gå ifrån att vara populärhistorisk till}

att bli historisk fiktion eller rentav historieförfalskning. Det blir i detta läget extra viktigt att tänka över vad Larsmo och Arnstad diskuterar i sin podd, nämligen att låta berättelsen vila på en gedigen grund av källor.

Vidare berättar Sofia Helin att en av Kristinas största utmaningar att få ihop rollen som kung och rollen som kvinna. Normerna för en kung och normerna för en kvinna var helt skilda. Som kvinna var hennes viktigaste uppgift att få fram en tronarvinge och omgivningen ska ständigt ha tjatat på henne om vikten av ett giftermål. Kristina hade dock tidigt bestämt sig att hon inte kunde gifta sig, hon vägrade underordna sig en man, och Sparre framställs som den som möjligtvis skulle kunnat vara den som fyllde tomrummet hos Kristina och även hennes enda möjlighet till kärlek. Här bjuds tittaren återigen på en spekulation från en av dokumentärens experter och frågan som nu blir relevant är om det kan röra sig om skapandet av en provisorisk sanning? Enligt Hunt är även en historisk tolkning som bygger på sann fakta, logiskt sammanhängande och fullständig i sitt utförande ändå bara provisorisk.56_Det

vill säga att vid första anblick så skulle Drottningarnas framställning av Kristina och Sparres förhållande kunna ses som en provisorisk sanning, en framställning som läggs fram tills det att något annat kan bevisas. Historiska konstruktioner är dock alltid till sin natur bräckliga och desto mer är de provisoriska sanningarna.57_{En tolkning som görs kan nämligen inte}

enbart bygga på fakta som passar, t.ex. breven mellan Kristina och Sparre, den måste också klara de tänkbara motargumenten.58_{Drottningarna klarar inte motargumenten, men däremot}

så kan de ha skapat ett incitament för vidare forskning kring den påstådda relationen.

58_{Hunt, (2016), s.41.} 57_{Hunt, (2016), s.54.} 56_{Hunt, (2016), s. 50-51.} 55_{Sandmo, (2015), s. 181.}

P3 Dokumentär - Drottning Kristina: “Frihet till varje pris”

P3 Historias fokus är på att berätta historien om Kristinas tid i Sverige, d.v.s hennes barndom och tid som regent. Berättelsen börjar därför, likt Drottningarna, med Kristinas födelse. Berättaren Cecilia Düringer säger att Kristina först misstas för att vara en pojke men när det visade sig att hon var en flicka ska hennes mamma drottning Maria-Eleonora ha blivit förkrossad och gått in i en förlossningsdepression. Här poängterar Düringer att det

förmodligen inte rörde sig om kritik mot Kristina från drottningens håll utan snarare kritik mot sig själv för att hon inte fött en pojke. Kristinas far Gustav II Adolf beskrivs som en man med eldigt temperament och kretsen kring drottningen sägs ha oroat sig över hur han skulle reagera på sin nyfödda dotter. Kungens syster Katarina var den som fick i uppgift att

presentera den nyfödda för kungen, en händelse som Katarina sedan berättat för Kristina då det är Kristinas egna dagbok som används som källa för hur kungens reaktion. Kungen ska nämligen inte alls ha blivit besviken enligt Kristinas dagbok utan tagit emot sin dotter med glädje. Enligt Kristinas dagbok ska han ha lyft upp henne, kysst henne och sagt “Denna flicka kommer bli lika mycket värd för mig som en pojke. Jag önskar inget mer jag är nöjd. Hon blir begåvad ty hon har dragit oss alla vid näsan.” Bortsett från att citatet om kungens reaktion på Kristina som nyfödd inte är detsamma som citatet i Drottningarna, trots att båda medierna säger att citaten är hämtade från Kristinas självbiografi/dagbok, så syftar det även här till att bringa legitimitet till berättelsen.

Kristina beskrivs som pappas flicka. Hon sägs ha varit med kungen överallt och uppskattat uppståndelse. Düringer lyfter även fram det brev som Gustav II Adolf skrev till rikskanslern Axel Oxenstierna. I brevet bedyrar sig kungen om att Oxenstierna ska ta hand om Kristina och Maria-Eleonora vid hans död, vilket visade sig ha varit en viktig handling för Sveriges framtid eftersom att kungen dog år 1632 i slaget vid Lützen och Sverige stod utan regent. Oxenstierna höll löftet han avgett och greppade rodret om Sverige. Kristina blev drottning och arvfurstinna och en förmyndarregering, med Oxenstierna i spetsen tillsattes. Gustav II Adolf och Oxenstierna kom onekligen att prägla hela Kristinas liv, men främst Oxenstierna lyfts fram i P3 Historias berättelse. Det är Oxenstierna som i mångt och mycket skolar Kristina, det är honom som hon tar över makten från och det är således även honom som hon behövde bevisa sig för. Düringer säger att Kristina redan som ung förstått att hon inte var någon som ville följa de kvinnliga idealen, hon ville inte lyda eller vara någon annans egendom. När hon var 16 år ska hon ha sagt “Den som kan tillhöra sig själv bör ej tillhöra någon annan.” Hennes strävan efter frihet gällde inte enbart giftermål utan även hur hon

regerade.Düringer lyfter bl.a. fram de brev som skickats mellan Kristina och Oxenstierna som ett exempel på Kristinas bestämdhet. De ska visa på ett hett temperament och en driven politiker. Oxenstierna ska ha spelat en stor roll i skapandet av Kristina som politiker men trots det så ska han ha förväntat sig att Kristina skulle vara en lättstyrlig regent, förmodligen för att Kristina trots allt var kvinna. Yvonne Hirdman säger att kvinnan genom historien, och i nutid, ständigt ställs i förhållande till mannen.59_{Detta blir även fallet gällande berättelsen om}

Kristina i P3 Historia. Narrativet går ut på att förklara hur okvinnlig och hur manlig Kristina var. Oxenstierna används som en slags måttstock på Kristinas strävan efter manlighet. Oxenstierna är den som bildat henne och styrt landet i hennes ställe, men han är även den första hon behöver sätta sig upp emot för att visa på sin makt och göra betydelsen av hennes fysiska kön mindre.

En annan viktig och intressant detalj som P3 Historia lyfter är den att Kristina var den som avskaffade den kvinnliga arvsrätten.Hennes motiveringen löd att ingen skulle behöva lida så som hon själv gjort. Kristina ska även ha haft en bestämd uppfattning om kvinnors politiska förmåga och sagt “Kvinnor borde aldrig vara härskare och om detta är jag så övertygad att jag skulle ha avstängt mina döttrar från tronföljden om jag hade gift mig. Defekten att vara kvinna är den största defekten.” Om Kristina själv var den som skapat ett så starkt förakt mot sitt eget kön eller om det var omgivningen som gjort det åt henne får vi aldrig veta. Hirdman lyfter fram att poängen med underordning onekligen är att den sköts bäst av de underordnade själva.60_{Kristina var en kvinna som hade ett manligt ämbete och}

trots det så ansåg hon att kvinnor inte var skapta för att styra, hon reproducerade således den genusordning som fanns utan att den fick beröra henne. Kristina lyfts fram i P3 Historia som en kvinna som strävade efter frihet till varje pris och ett av prisen var att kvinnor fick fortsätta finna sig i den befintliga genusstrukturen.

Sammanfattande analys

De tre utvalda medierna är som framgått skapade i olika format. En slutsats som kan dras av det är att formatet av populärhistoria har stor påverkan på vilken berättelse som berättas och hur medierna förhåller sig till historisk sanning. Drottningarnas producent Christian Arnet säger i en intervju att “Vårt fokus är ju inte att vi ska återskapa historien helt och fullt utan vi

60_{Hirdman, (2001), s. 91.} 59_{Hirdman, (2001), s. 23-24.}

vill ge en förnimmelse och inblick i dom här kvinnornas liv för den är oberättad i stort.”61

Uttalandet visar tydligt på att Drottningarnas syfte inte varit att förhålla sig till historisk sanning utan att de istället har utgått från ett narrativ som är målande och dramatiserande. Jaegers definition av detta narritvskapande som något iscensatt med syfte att få mottagaren att känna sig närvarande i historien blir här högst relevant att lyfta.62_{Drottningarnas vilja att}

lyfta kvinnorna i historien är i grunden bra, men det problematiska finns i att de genom sin framställning endast presenterar en bild, något som visar på “att så här var det”.

Drottningarna hade tjänat på att vara mer inbjudande till diskussioner och reflektioner kring de olika gestaltningar och tolkningar som förekommer i programmet.

P3 Historias avsnitt finns tillgängligt på alla de större poddplattformarna och kan således, liksom Drottningarna, antas vara tilltänkt att nå en bredare publik. CeciliaDüringer säger i en intervju att hon vill att “Programmet ska vara som en historielektion”63_{och podden}

kan anses vara pedagogiskt framställt.Düringer visar även på en strävan efter att göra historien till fortsatt aktuell genom att den, trots sin inriktning som en historielektion, innefattar t.ex. skådespelare som läser upp scener och vissa reflektioner. Detta är viktiga inslag somKinnebrock tydligt pekar på bidrar till känslan av att man som mottagare är med i historien och driver narrativet.64_{Till skillnad från de två nämnda medierna framstår}

Tegenborg Falkdalens artikel i Historiskan som skriven för en redan grundinsatt publik. Historiskan är inte lika lättillgänglig som de andra medierna och kräver mer av publiken som själva måste läsa för att ta till sig berättelsen. Historiskans märkning som “Sveriges första kvinnohistoriska tidning” visar även tydligt på vilken typ av innehåll man som mottagare kan förvänta sig och narrativen som förekommer. Ordet kvinnohistoria visar på att det är det ämnet som förekommer och tidning visar på i vilket format man som mottagare kan förvänta sig att möta berättelserna i, nämligen kortare och mer koncentrerade narrativ. Vidare är det värt att nämna Tegenborg Falkdalens titel som historiker då även den kan anses ha en bidragande faktor till innehållet i artikeln. Nyström och Norrhem skrev i sin artikel att historikers medverkan i populärhistorien i värsta fall kan leda till att deras professionalism ifrågasätts, men så är inte fallet gällande Tegenborg Falkdalens artikeln. Tegenborg Falkdalen

64_{Kinnebrock, (2015), s. 150.}

63_{Intervju med CeciliaDüringer, hämtad från:}

https://www.lararen.se/nyheter/ny-kategori/hela-sveriges-historielarare (2021-04-09).

62_{Jaeger, (2015).}

61_{Bakom kulisserna- Regissör och producent, hämtad från:}

bidrar istället med ett viktigt inslag i populärhistorien där nyanserade analyser av delar av historiska sammanhang eller personer får ta plats.

Vad innebär då själva formatet för berättandet av historia? Enligt De Groot en hel del. Populärhistoria skapas i många olika former men den gemensamma nämnaren är att alla berättelser som visas är en subjektiv återgivning av en konstruerad historia.65_{Det vill säga att}

populärhistorien är aldrig den första konstruktören i konstruktionen av historia. Det visas tydligt genom att många av de populärhistoriska berättelser som presenteras har stora

likheter. Detta är förvisso positivt gällande historisk fakta men det kan bli historieförfalskning ifall historiska felaktigheter och berättelser ständigt reproduceras. Med detta kan det

konstateras att medierna utgått ifrån det tillgängliga materialet som finns och inte efter ett problem eller en fråga. Nyström och Norrhem66_{lyfter problematiken kring att arbeta enligt}

denna metod i sin tidigare nämnda artikel och säger bl.a. att det riskerar att leda till just historieförfalskning. Ett annat problem rörandet formatet som blev tydligt gällande tv-serien Drottningarna var att den markerats som dokumentär. NEs (Nationalencyklopedin) definition av genren dokumentär är “Anspråken på att återge sanning och fakta”67_{och ger således ett}

visst ansvar gentemot publiken som TV4 inte verkar ha varit införstådda med. Uppsatsen syftar, som tidigare nämnts, inte till att rätta till de historiska fel som de undersökta medierna kan ha presenterat. Det är däremot är värt att nämna problematiken kring felmarkering av populärhistoriska medier då detta lättillgängliga format kan leda till att historiska

felaktigheter fortsätter spridas. De Groot påpekar även att linjen mellan fakta och fiktion redan är suddig och fiktion vinner hela tiden större inflytande över det historiska

medvetandet.68

Den lättsamma framställningen av historia som populärhistorien presenterar har ett stort inflytande på hur det förflutna föreställs, diskuteras, konceptualiseras och förstås för mottagaren. Populärhistorien kan vara en ingång till ett djupare historieintresse och historisk medvetenhet, men det är samtidigt en genre av underhållning. Nyström och Norrhem ser på dagens populärhistoria som något problematisk då den lever sitt egna liv utan kontakt med forskningsvärlden.69_{Lösningen på problematiken skulle kunna vara den som De Groot}

69_{Nyström & Norrhem, (2011), s. 146.} 68_{De Groot, (2016), s. 221.}

67_{Nationalencyklopedin, hämtad från:}

https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/dokument%C3%A4rfilm (2021-04-09).

66_{Nyström & Norrhem, (2011).} 65_{De Groot, (2016), s. 165.}

föreslår nämligen att vi måste bemöta populärhistoria på dess egna villkor och inte som historisk fakta.70_{Vidare kan det även vara relevant att dela upp historieberättandet i tre olika}

kategorier; populärhistoria, populärvetenskaplig historia och vetenskaplig historia. Genom att göra det visar produktioner tydligt på vilka narrativ och sanningsanspråk de gör.

Uppdelningen möjliggör även det som Kinnebrock för en diskussion om nämligen att historia kanske inte alltid behöver omskapas. Om en produktion märks som populärhistoria kan det t.ex. ses som godkänt att de utgår ifrån det som är historiskt känt, utan att analysera, och istället fokuserar på att bygga ett spännande narrativ.

Sjöland påpekar i sin avhandling att forskningen kring populärhistoria är liten i förhållande till det intresse som populärhistoria väcker. Detta obalanserade förhållande blir problematiskt eftersom att populärhistorien uppenbarligen har stor betydelse för den historieintresserade allmänhetens uppfattningar om det förflutna.71_{Genom att}

populärhistoriska medier visar upp olika bilder av det förflutna blir det svårt för mottagaren att se vad som är historiskt sant och vad som inte är det. Överhuvudtaget blir begreppet historisk sanning i sig svårt att hantera och reda ut för den breda publiken eftersom att populärhistorien ofta saknar problematiserade frågeställningar. Å andra sidan kan

populärhistoria leda till mediala diskussioner som skapar problematiserande frågeställningar. Detta var fallet i podden “En svensk tiger” där Arnstad och Larsmo72_{bl.a. diskuterar den}

offentliga debatt som Drottningarna lett till och där frågan om historisk sanning är högst relevant.

Även om diskussionerna till slut når något som kan kallas för historisk sanning blir nästa stora fråga den som De Groot ställer: “How accurate is history itself?”.73_{På frågan finns}

det inget enkelt svar. Sandmo säger att en historikers arbete går ut på konstruktion och inte rekonstruktion.74_{Konstruktionen som byggs är den som populärhistorien sedan bygger vidare}

på. Vad som är problematiskt med detta konstruktionsbyggande är att en historiker, eller en producent av populärhistoria, aldrig kan vara objektiv. Hen kan sträva efter det men kommer alltid att presentera historien ur det perspektiv som formas av dennes personliga historier. Således blir det en stor variationsrikedom hos tolkningarna av historien som kan kasta tvivel

74_{Sandmo, (2015), s. 176.} 73_{De Groot, (2016), s. 63.} 72_{Arnstad & Larsmo, (2020).} 71_{Sjöland, (2016), s. 13.} 70_{De Groot, (2016), s. 222.}

på begreppet historisk sanning.75_{Hunt föreslår därför ett begrepp som hon valt att kalla för}

provisoriska sanningar. Hunt beskriver historien som skapas för just provisorisk, då den trots gedigna tolkningar och sann fakta endast är relevant tills ny fakta upptäcks.76

Slutdiskussion

De olika medierna hade, som framgår av ovan analys, olika sätt att ta sig ann berättandet av Kristinas historia. Inom forskning i historia kan historiker även ha olika angreppssätt men friheten och variationerna ter sig större då det handlar om populärhistoria. Populärhistoria kan produceras i många olika format, vilket framgår ovan, men ändå tillhöra samma kategori. Populärhistoriens bredd i produktion kan ses som både en tillgång och en motgång. T.ex. så krävs det ett visst mått av förenkling av den vetenskapliga historien för att kunna förmedla den till en bredare publik. Uppsatsen föreslår att historia som riktar sig till en bredare publik istället skulle kunna definieras som antingen populärhistoria, stor frihet gällande historisk sanning och störst fokus på spännande narrativ, eller populärvetenskaplig historia, snävare narrativ med fokus på förenkling av den senaste forskningen. Dock så är populärhistorien inte harmlös, oavsett definition.77_{Genom framställningar som saknar gedigen faktagrund kan}

populärhistorien i värsta fall bidra till historieförfalskning, ett exempel på detta i uppsatsen är Kristinas förhållande med Ebba Sparre. Det blir således viktigt att de som bedriver

populärhistoria vågar gå in i arkiven och själva producera historia, istället för att endast reproducera. Ytterligare en viktigt poäng som Nyström & Norrhem gör i sin artikel är att historikerna ska våga röra sig utanför arkiven och möta de som vill skapa historia. Genom ett sådant möte kan historikerna få möjlighet att tillföra faktisk forskning till den bredare

publiken. Med De Groots ord “Forskarnas jakt efter sanning, kan ge dom makten att förändra världen”78_{men för att kunna göra det behöver dem nå ut och ett samarbete med}

populärhistorien bör därför inte ses som främmande. Likväl kan det som De Groot kallar för public history användas som ingång vid arbete med populärhistoria. Kraven på historisk sanning blir således inte lika höga och som skapare av populärhistoria får man en större frihet att samverka med olika parter.

78_{De Groot, (2016), s. 65.}

77_{Nyström & Norrhem, (2011), s. 8.} 76_{Hunt, (2016), s. 50.}