Har IFRS 15 påverkat redovisningskvaliteten? : En kvantitativ studie om IFRS 15 påverkat redovisningskvaliteten på de finansiella rapporterna utgivna av företagen noterade på Stockholmsbörsen

Har IFRS 15 påverkat

redovisningskvaliteten?

En kvantitativ studie om IFRS 15 påverkat

redovisningskvaliteten på de finansiella

rapporterna utgivna av företagen noterade på

Stockholmsbörsen

Josefin Eriksson

Josefine To

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Torbjörn Tagesson för värdefull handledning och engagemang under uppsatsens gång. Utöver det vill vi även tacka redovisningsspecialisten för givande synpunkter på studiens resultat.

Linköping, 25 maj 2020

Sammanfattning

Titel: Har IFRS 15 påverkat redovisningskvaliteten? – En kvantitativ studie om IFRS 15 påverkat redovisningskvaliteten på de finansiella rapporterna utgivna av företagen noterade på Stockholmsbörsen

Författare: Josefin Eriksson och Josefine To

Handledare: Torbjörn Tagesson

Nyckelord: IFRS 15, redovisningskvalitet, resultatmanipulering,

modifierad Jonesmodell, partiell Jonesmodell

Bakgrund: IFRS 15 trädde i kraft 1 januari 2018, och innebar en stor förändring för intäktsredovisningen. Det saknas studier genomförda i en svensk kontext som undersöker om IFRS 15 haft någon påverkan på redovisningskvaliteten.

Syfte: Syftet med studien är att undersöka om IFRS 15 påverkat redovisningskvaliteten på de finansiella rapporterna utgivna av företagen noterade på Stockholmsbörsen.

Metod: Studien är i huvudsak kvantitativ och har en komparativ forskningsdesign med en deduktiv ansats. För att besvara syftet används sekundärdata i form av årsredovisningar från företag noterade på Stockholmsbörsen.

Resultat: Studien visar att redovisningskvaliteten, som mäts genom graden av resultatmanipulering, har ökat sedan införandet av IFRS 15 med avseende på de intäktsrelaterade periodiseringarna. Sett till de totala periodiseringarna har ingen förbättring skett, vilket innebär att det fortfarande förekommer resultatmanipulering hos företagen noterade på Stockholmsbörsen.

Kunskapsbidrag: Studien bidrar till ökad kunskap om vilken effekt IFRS 15 har haft på resultatmanipulering och därmed redovisningskvaliteten i en svensk kontext, vilket kan öka förståelsen för vilken effekt byte av redovisningsstandard kan ha på redovisningskvaliteten.

Abstract

Title: Has IFRS 15 affected the accounting quality? - A quantitative study if IFRS 15 has affected the accounting quality of the financial reports issued by companies listed on the Stockholm Stock Exchange.

Authors: Josefin Eriksson and Josefine To

Supervisor: Torbjörn Tagesson

Keywords: IFRS 15, accounting quality, earnings management, modified

Jones model, partial Jones model

Background: IFRS 15 took effect January 1st 2018, and resulted in a major change in revenue recognition. There are no studies conducted in a Swedish setting that examine whether IFRS 15 has had any impact on the accounting quality.

Purpose: The purpose of the study is to examine if IFRS 15 has affected the accounting quality of the financial reports issued by companies listed on the Stockholm Stock Exchange.

Method: The study is mainly quantitative and has a comparative research design with a deductive approach. To answer the purpose, secondary data is utilized in the form of annual reports from companies listed on the Stockholm Stock Exchange.

Result: The study shows that the accounting quality, which is measured by the extent of earnings management, has increased since the introduction of IFRS 15 with respect to the revenue related accruals. In terms of the total accruals, no improvement has been made, which implies that there is still earnings management conducted by the companies listed at the Stockholm Stock Exchange.

Contribution: The study contributes to an increased knowledge of the effect IFRS 15 has had on earnings management and thereby the accounting quality in a Swedish setting, which in turn can increase the understanding of what effect change of accounting standards may have on accounting quality.

Innehållsförteckning

3.2 IFRS 15 - Intäkter från avtal med kunder... 10

3.3 IAS 18 - Intäkter och IAS 11 - Entreprenadavtal ... 11

4. Teori ... 13

5. Empirisk metod ... 17

5.1 Population och bortfall ... 17

5.2 Forskningsdesign och datainsamling ... 18

5.3 Analysmetod ... 19 5.4 Mätning av resultatmanipulering ... 19 5.4.1 Modifierad Jonesmodell ... 20 5.4.2 Partiell Jonesmodell ... 21 5.5 Operationalisering ... 22 5.5.1 Beroende variabel ... 22 5.5.2 Oberoende variabel... 23 5.5.3 Kontrollvariabler ... 23 5.6 Etiska aspekter ... 28

6. Analys och resultat ... 30

6.1 Normalfördelning ... 30

6.2 Univariat analys ... 31

6.3 Bivariat analys ... 33

6.4 Multivariat analys ...35

6.4.1 Regressioner med det totala urvalet i samma modell (2017 och 2019) ...35

6.4.2 Regressioner med 2017 respektive 2019 urval var för sig ... 37

6.5 Hypotesprövning ... 40

7.4 Förslag på fortsatt forskning ... 50

Tabellförteckning

Tabell 1: Urval ... 17

Tabell 2: Operationalisering ... 27

Tabell 3: Deskriptiv statistik... 31

Tabell 4: Pearsons korrelationsmatris totala urvalet ... 33

Tabell 5: Multipla linjära regressionsanalyser totala urvalet ... 35

Tabell 6: Multipla linjära regressionsanalyser för år 2017 respektive 2019 var för sig ... 38

Tabell 7: Pearsons korrelationsmatris för enbart år 2017 ... 61

Förkortningslista

FASB Financial Accounting Standards Board GAAP Generally Accepted Accounting Principles IAS International Accounting Standards IASB International Accounting Standards Board IASC International Accounting Standards Committee IFRS International Financial Reporting Standards

1

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Under början av 2000-talet inträffade flera redovisningsskandaler, vilket medförde att de två normgivarna Financial Accounting Standards Board (FASB) och International Accounting Standards Board (IASB) började samarbeta (Hughes, Larson, Sander & Xiques 2017). Samarbetet hade även sin grund i den ökade globaliseringen, som tog sig uttryck genom fler gränsöverskridande investeringar (Runesson, Samani & Marton 2018) och ökad internationell handel (Nobes & Parker 2008). Den ökade globaliseringen har således resulterat i fler internationella användare av de finansiella rapporterna (Nobes & Parker 2008). Runesson et al. (2018) beskriver hur redovisningsskandalerna och globaliseringen i sin tur stärkte drivkraften för en global harmonisering av redovisningsstandarderna. Samarbetet mellan FASB och IASB resulterade i The Norwalk Agreement år 2002 (Hughes et al. 2017). I avtalet signalerade FASB och IASB att de hade som mål att konvergera redovisningsstandarderna US GAAP och IFRS (Hughes et al. 2017). Samarbetet resulterade i att IASB lanserade IFRS 15 – Intäkter från avtal med kunder och syftet med den nya standarden är att den ska vara principbaserad samt heltäckande för all intäktsredovisning (Anjou & Scheja 2014).

IASB:s arbete med IFRS 15 har pågått under många år (Anjou & Scheja 2014). Anjou och Scheja (2014) beskriver att redan år 2014 presenterades ett förslag för en intäktsredovisning som skulle ersätta flera tidigare standarder med en ny heltäckande standard innehållandes en ny modell för intäktsredovisning och utökade krav på upplysningar. Efter ett antal ändringar och uppskjutning av ikraftträdandedatum bestämdes att IFRS 15 skulle träda i kraft från och med 1 januari 2018 för alla företag som redovisar enligt IFRS (Deloitte 2016). Enligt Hjelström & Hjelström (2018) har den nya standarden haft påverkan för när och hur en intäkt tas upp, speciellt inom vissa branscher. Förändring av när och hur en intäkt tas upp får betydelse för de redovisade intäkterna, som är ett av de viktigaste måtten som investerare använder för att bedöma ett företags resultat och framtidsutsikter (FASB u.å.). Wagenhofer (2014) menar att intäkter används som bas för att beräkna nettoresultat och andra viktiga resultatmått, så som resultat före ränta och skatt. Intäkter används även för att beräkna olika nyckeltal, exempelvis ett företags vinstmarginal eller vinst per aktie (Runesson et al. 2018). Vidare kommer Graham, Harvey & Rajgopal (2005) i sin studie fram till att ekonomichefer i olika företag anser att intäkter är det näst viktigaste resultatmåttet efter vinst. Således är intäkter ett viktigt mått för olika typer av användare av de finansiella rapporterna (Graham et al. 2005; Wagenhofer 2014). Syftet med de finansiella rapporterna enligt IASB:s föreställningsram är att ge ut användbar information till användarna (Marton, Lundqvist &

Pettersson 2018), och en förutsättning för att de finansiella rapporterna ska vara användbara är att de håller hög redovisningskvalitet (Ball & Shivakumar 2005; Runesson et al. 2018). Redovisningskvalitet kan enligt Chen, Tang, Jiang & Lin (2010) definieras som i vilken utsträckning informationen i de finansiella rapporterna återspeglar ett företags underliggande ekonomiska situation, och därmed är användbar för företagets intressenter. För att kunna återspegla den underliggande ekonomiska situationen i ett företag krävs det enligt 2 kap. 4 § av Årsredovisningslagen (SFS 1995:1554) att ”intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret tas med oavsett tidpunkten för betalningen”. Genom kravet på att redovisa intäkter och kostnader till den period de hänför sig till bidrar periodiseringen till en mer rättvisande bild av det underliggande resultatet i företaget och gör det möjligt att utvärdera företagets prestation under en bestämd tidsperiod, vilket i sin tur minskar informationsasymmetrin mellan företaget och dess intressenter (Dechow 1994). Periodiseringen kan dock leda till svårigheter i och med att uppskattningar och bedömningar behöver göras om exempelvis intäkternas tidpunkt och belopp, vilket leder till att det uppstår utrymme för misstag och medveten manipulation (Dechow 1994). Att medvetet påverka periodiseringen på ett opportunistiskt sätt kallas godtyckliga eller onormala periodiseringar och är en typ av resultatmanipulering (Walker 2013). Resultatmanipulering kan förekomma genom både reell och artificiell resultatmanipulering (Ronen & Yaari 2008). Donatella (2016) förklarar att reell resultatmanipulering kan innebära att kostnader senareläggs genom att exempelvis skjuta upp investeringar till framtiden, medan artificiell resultatmanipulering innebär att exempelvis skriva av anläggningstillgångar under en för lång tidsperiod. Det är artificiell resultatmanipulering som kommer att studeras i denna studie, eftersom artificiell styrning av resultatet kan uppkomma när bokslutet upprättas, det vill säga efter räkenskapsårets slut, till skillnad från reell resultatmanipulering som måste ske under räkenskapsåret för att få effekt (Donatella 2016). Resultatmanipulering kan därmed förklaras som de redovisningsval som en företagsledning gör för att påverka hur underliggande ekonomiska händelser återspeglas i redovisningen (Walker 2013).

Resultatmanipulering har studerats i åtskilliga studier under de senaste decennierna (se exempelvis Dechow, Sloan & Sweeney 1995; Healy & Wahlen 1999; Jones 1991; Ronen & Yaari 2008). Generellt har forskningen om resultatmanipulering haft en agentteoretisk utgångspunkt (Walker 2013). Grunden till resultatmanipulering ligger enligt agentteorin i uppdelningen av ägande och kontroll mellan ägare (principalen) och företagsledningen (agenten) och deras olika intressen (Jensen & Meckling 1976). Resultatmanipulering har lett

3

skulderna som kunde kopplas till intäkterna och tillgångarna, vilket resulterade i att Enron kunde uppvisa ett bättre resultat än vad de egentligen skulle erhållit (Marton et al. 2018). Konsekvensen av resultatmanipulering i samband med intäktsredovisning leder till lägre redovisningskvalitet då informationen i de finansiella rapporterna inte speglar företagets underliggande ekonomiska situation (Chen et al. 2010). Vår studie utgår från att resultatmanipulering försämrar redovisningskvaliteten, likt tidigare forskning inom området (se exempelvis Ahmed, Neel & Wang 2013; Barth, Landsman & Lang 2008; Chen et al. 2010; Paananen & Lin 2009; Soderstrom & Sun 2007).

För att de finansiella rapporterna ska hålla hög redovisningskvalitet krävs det även att de är transparenta (Barth & Schipper 2008; Chen et al. 2010). Barth & Schipper (2008) menar att transparens är ett begrepp inom redovisningsfältet som inte har en tydligt definition i samband med finansiell rapportering, men författarna föreslår att transparens kan innebära i vilken utsträckning de finansiella rapporterna visar ett företags underliggande ekonomiska situation på ett sätt som är lätt att förstå för användarna. I och med globaliseringen har harmonisering av redovisningstandarderna blivit allt viktigare för att de finansiella rapporterna ska bli mer transparenta för företagets intressenter (Nobes & Parker 2008) och därmed bli mer användbara och således vara av högre redovisningskvalitet (Chen et al. 2010; Runesson et al. 2018). Det betyder följaktligen att ju mer transparenta de finansiella rapporterna är för användarna desto högre redovisningskvalitet har de (Barth & Schipper 2008; Chen et al. 2010).

1.2 Problematisering

IFRS 15 innehåller en generell kategorisering av intäkter och ersätter bland andra IAS 18, som hade mer specifika definitioner av vad betydande intäktsslag innebar och hur de skulle kategoriseras (Hjelström & Hjelström 2018). Dessutom ställer IFRS 15 högre krav på upplysningarna än tidigare, vilket grundar sig i att normgivarna vill göra de finansiella rapporterna mer transparenta (Falkman & Lundqvist 2016). Företagen ska numera delge läsaren av årsredovisningen både kvantitativ och kvalitativ information om avtalen med kunder, viktiga bedömningar som gjorts i intäktsredovisningen och eventuella tillgångar som uppkommer i samband med att avtal träffats med kund (IFRS 15, p. 110). De utökade upplysningarna skulle kunna medföra att det blir lättare för användarna av de finansiella rapporterna att tolka redovisningen och att förstå intäkternas uppkomst och underliggande risker. Tidigare forskning genomförd i den amerikanska kontexten har visat att det råder ett negativt samband mellan redovisningens transparens och resultatmanipulering (Hunton, Libby & Mazza 2006; Lobo & Zhou 2001). Då intäkterna numera måste kategoriseras mer utförligt än tidigare kan det resultera i mer transparens och att resultatmanipulering upptäcks i högre utsträckning (Hirst & Hopkins 1998).

Sedan 1 januari 2005 är det obligatoriskt för alla företag som är noterade på någon börs inom EU att följa IFRS (Europeiska kommissionen u.å.), men användningen av IFRS sträcker sig även utanför EU:s gränser. Enligt IFRS (u.å.) kräver 144 stater att IFRS ska användas för noterade bolag och 12 stater tillåter att de används. Genom en harmoniserad redovisning blir det lättare för intressenter att tolka redovisningen (Deegan & Unerman 2011), vilket medför att handel över nationsgränserna underlättas (IFRS u.å.). Konvergens med andra redovisningsstandarder, som US GAAP, kan också underlätta handel och börsnotering i andra länder och därmed öka användbarheten av de finansiella rapporterna (Ball 2006). Företag som befinner sig på en internationell marknad kan tänkas uppleva mer konkurrens (Burke, Eaton & Wang 2019), vilket kan leda till större press från sina intressenter att följa redovisningsstandarderna. Det kan i sin tur resultera i att de finansiella rapporterna blir mer tillförlitliga och jämförbara (Nobes & Parker 2008) samt transparenta (Lang, Lins & Maffett 2012). Genom ökad tillförlitlighet, jämförbarhet och transparens ökar de finansiella rapporternas användbarhet och därmed redovisningskvaliteten (Chen et al. 2010; Runesson et al. 2018).

För att säkerställa att redovisningen är användbar och därmed håller hög kvalitet krävs att ägarna har någon form av övervakning av ledningen (Runesson et al. 2018), eftersom det finns informationsasymmetri mellan ägare och ledningen i ett företag (Jensen & Meckling 1976). På grund av informationsasymmetrin uppstår därför agentkostnader och för att motverka dessa används olika styrningsmekanismer som resulterar i övervakningskostnader (Jensen & Meckling 1976). Ledningen i ett företag agerar för att maximera sin egennytta och väljer därför redovisningsmetoder baserat på sitt egenintresse, vilket kan förklaras med hjälp av Positive Accounting Theory (PAT) (Watts & Zimmerman 1978). Det är därför vanligt att ägaren i företaget använder sig av olika kontraktslösningar för att minska utrymmet för ledningen att agera utifrån sitt egenintresse (Jensen & Meckling 1976). Det finns olika typer av kontraktslösningar för ägarna att använda sig av, exempelvis kan ledningens bonus kopplas till företagets omsättning för att skapa incitament för ledningen att ta mer, eller mindre, risker i företaget (Watts & Zimmerman 1978) eller att ledningen bestämmer att skuldsättningsgraden endast får uppgå till en viss nivå (Watts & Zimmerman 1990). Trots att ägarna vill minska utrymmet för ledningens egenintresse genom olika kontraktslösningar kommer ledningen, enligt PAT, ändå välja redovisningsmetoder som gynnar dem själva, vilket kan leda till resultatmanipulering (Cheng & Warfield 2005; Watts & Zimmerman 1990). Ägaren kan emellertid genom kontraktslösningarna avgränsa vilka val av redovisningsmetoder som ledningen får göra inom ramen för sitt uppdrag, vilket ställer krav

5

resultatmanipulering (Ronen & Yaari 2008). Revisorn är även viktig vid implementering av nya redovisningsstandarder (Carmona & Trombetta 2008). Genom normativ press gentemot sina klienter bidrar revisorn till att sprida normer och kunskap inom redovisningsfältet (DiMaggio & Powell 1983), vilket kan bidra till att minska förekomsten av resultatmanipulering (Ronen & Yaari 2008).

Omfattande forskning har undersökt hur övergången från nationella redovisningsstandarder till internationella redovisningsstandarder i olika kontexter påverkat redovisningskvaliteten. Flera studier gjorda i en global kontext (Barth et al. 2008; Dayanandan, Donker, Ivanof & Karahan 2016) och i en europeisk kontext (Chen et al. 2010; Zeghal, Chtourou & Fourati 2012) fann att redovisningskvaliteten ökat i och med övergången medan andra studier fann att redovisningskvaliteten minskat eller inte påverkats av övergången (Ahmed et al. 2013; Pope & McLeay 2011; Soderstrom & Sun 2007). Resultaten från tidigare forskning är därmed motstridiga vad gäller om IFRS genererar högre redovisningskvalitet än andra redovisningsstandarder. Eventuella kvalitetsförändringar antas i de olika studierna bero på om övergången varit frivillig eller obligatorisk, kvaliteten på tidigare standarder och den institutionella miljön i de olika länderna (Pope & McLeay 2011; Soderstrom & Sun 2007).

I och med att IASB tog över regleringen från IASC under år 2001 har ett antal äldre standarder bytts ut mot nya, där harmonisering med US GAAP varit syftet (Paananen & Lin 2009). Oss veterligen finns det, till skillnad från den omfattande forskningen om övergången från nationella till internationella redovisningsstandarder, få studier som har studerat övergången från de äldre standarderna IAS till de nyare IFRS. Paananen & Lin (2009) undersöker om redovisningskvaliteten för tyska företag förändrats vid en övergång från IAS till IFRS, och finner att redovisningskvaliteten försämrats i och med övergången. Ett exempel som uppmärksammats i Sverige (Gauffin, Hagström & Nilsson 2016), är införandet av IFRS

3 – Rörelseförvärv som ersatte dåvarande IAS 22 – Rörelseförvärv år 2005 (IAS Plus u.å.).

I IFRS 3 ställs högre krav på att det i goodwillvärdet inte ska ingå andra immateriella tillgångar som går att identifiera, det vill säga att de immateriella tillgångar som tidigare redovisats som en del av goodwill ska nu i större utsträckning redovisas separat (Jansson, Nilsson & Rynell 2004). En undersökning där man studerat hur IFRS 3 påverkat svenska företags finansiella rapporter tio år efter införandet visar emellertid att goodwillposten i rapporterna ligger på ungefär samma nivå som år 2005, trots att syftet med IFRS 3 var att goodwillposten skulle minska (Gauffin et al. 2016). Svårigheter med implementering av nya redovisningsstandarder kan förklaras av institutionell tröghet som kan uppstå inom organisationer (Aerts 2001), vilket innebär att organisationen är motvillig att ändra de rutiner som tidigare arbetats fram och följts (Seo & Creed 2002). Motviljan att förändra redovisningsrutinerna kan leda till frikoppling (eng decopling) (Meyer & Rowan 1977), vilket innebär att den nya normen enbart antas på ytan för att företaget ska framstå som att de

följer regleringen och därmed uppnå legitimitet. Liknande resultat som vid införandet av IFRS 3 skulle även kunna gälla för införandet av IFRS 15, och därmed leda till att redovisningskvaliteten minskar eller är oförändrad efter införandet av den nya standarden.

IFRS 15 innebär en stor förändring för intäktsredovisningen (Falkman & Lundqvist 2016) och har tagit många år att arbeta fram. IFRS 15 presenterar en modell för intäktsredovisning som är branschöverskridande (Anjou & Scheja 2014), men där olika branscher påverkas på olika sätt av standarden (Falkman & Lundqvist 2016). Ännu finns enbart ett fåtal studier som utvärderar införandet av IFRS 15, och oss veterligen finns ingen studie som utvärderar effekten i den svenska kontexten. Denna studie ämnar därför undersöka om IFRS 15 haft påverkan på företagen noterade på Stockholmsbörsen och deras finansiella rapporters redovisningskvalitet sedan den nya standarden trädde i kraft, genom att undersöka redovisningskvaliteten med avseende på graden av resultatmanipulering innan och efter införandet av IFRS 15.

1.3 Syfte

Syftet med studien är att undersöka om IFRS 15 påverkat redovisningskvaliteten på de finansiella rapporterna utgivna av företagen noterade på Stockholmsbörsen.

2. Vetenskaplig metod

Syftet med studien är att undersöka om IFRS 15 påverkat redovisningskvaliteten på de finansiella rapporterna utgivna av företagen noterade på Stockholmsbörsen. Studien utgår från en deduktiv ansats, vilket enligt Bryman och Bell (2017) innebär att studien har utgångspunkt i befintliga teorier som mynnar ut i hypoteser. Hypoteserna används sedan för att testa den empiriska datan (Bryman & Bell 2017). Studien har främst ett empiriskt forskningsintresse, och ämnar undersöka det empiriska fenomenet som utgörs av förändringen i redovisningsstandarderna. En deduktiv ansats är att föredra i denna studie eftersom det finns flera tidigare studier som studerar redovisningskvalitet (Barth et al. 2008; Chen et al. 2010; Dechow et al. 1995), vilket ligger till grund för hypotesformuleringen. Dessutom finns det väletablerade metoder för att mäta resultatmanipulering och redovisningskvalitet (Dechow et al. 1995; Ronen & Yaari 2008), vilket stödjer valet att utgå från en deduktiv ansats. En induktiv ansats kommer inte att tillämpas då sådana studier utgår från det empiriska resultatet för att bygga upp en ny teori (Bryman & Bell 2017), vilket inte överensstämmer med studiens syfte.

I huvudsak tillämpas en kvantitativ forskningsmetod, med hänsyn till den deduktiva ansatsen och studiens syfte som är att testa samband med hjälp av insamlade data (Bryman & Bell 2017). Kvantitativa studier används för att kunna generalisera resultatet till andra grupper eller situationer, vilket görs med hjälp av statistiska metoder (David & Sutton 2016). Den insamlade datan i denna studie består av ett stort antal årsredovisningar från företag noterade på Stockholmsbörsen, vilket bidrar till möjligheten att kunna dra generella slutsatser. Utöver den kvantitativa forskningsmetoden tillämpas även en kvalitativ metod, där en intervju har genomförts. Den kvalitativa intervjun används som ett komplement till det kvantitativa resultatet för att få en bättre förståelse för potentiella orsaker till studiens resultat.

Redovisningskvalitet har undersökts i flera tidigare studier (se exempelvis Barth & Schipper 2008; Chen et al. 2010; Dechow et al. 1995; Heavly & Wahlen 1999; Jones 1991; Lang et al. 2012). Många tidigare studier som har studerat redovisningskvalitet utgår från agentteorin och PAT (Walker 2013), vilket även denna studie gör, men därtill utgår denna studie även från de systemorienterade teorierna för att förklara samband. Således har studien ett eklektiskt angreppssätt för att undersöka redovisningskvalitet, eftersom det kan finnas flera teorier som kan förklara samband (se Collin, Tagesson, Andersson, Cato & Hansson 2009).

3. Institutionalia

3.1 Intäktsredovisning

Sedan den 1 januari 2018 är det obligatoriskt för alla företag som redovisar enligt IFRS att redovisa intäkter enligt den nya standarden för intäktsredovisning, IFRS 15 - Intäkter från

avtal med kunder (IFRS u.å.). IFRS 15 ersätter därmed tidigare standarder, uttalanden och

tolkningar om intäktsredovisning (IAS 18 - Intäkter, IAS 11 - Entreprenadavtal, IFRIC 13 -

Kundlojalitetsprogram, IFRIC 15 - Avtal om uppförande av fastighet, IFRIC 18 - Överföringar av tillgångar från kunder och SIC 31 - Intäkter – bytestransaktioner som avser reklamtjänster) (Deloitte 2016). Den nya intäktsredovisningen, IFRS 15, är 87 sidor

lång till skillnad från IAS 18 som var på 9 sidor respektive IAS 11 som var på 10 sidor. Därtill tillkommer för IFRS 15 ytterligare vägledning, 175 sidor Basis for conclusions och 63 sidor illustrativa exempel (Anjou 2014). IFRS 15 är därmed mer omfattande och utformad på ett annat sätt jämfört med de tidigare standarderna för intäktsredovisning.

3.2 IFRS 15 - Intäkter från avtal med kunder

Syftet med IFRS 15 är att fastställa de principer som ett företag ska tillämpa för att redovisa användbar information för användare av finansiella rapporter om intäkternas karaktär, storlek och tidpunkt samt osäkerhet och kassaflöden som härrör från ett avtal med en kund (IFRS 15, p. 1). Den nya standarden har en samlad modell för all intäktsredovisning och utgår från en femstegsmodell.

Steg 1 - Identifiera avtalet med kunden

Steg 2 - Identifiera de olika prestationsåtagandena Steg 3 - Fastställ transaktionspriset

Steg 4 - Fördela transaktionspriset på de olika prestationsåtagandena Steg 5 - Redovisa intäkt när prestationsåtagandena uppfylls

Enligt IFRS 15 ska även företagen lämna upplysningar om intäkterna. Företagen ska lämna tillräcklig information för att göra det möjligt för användaren av de finansiella rapporterna att förstå karaktären, storleken, tidpunkten och osäkerheten beträffande de intäkter och kassaflöden som härrör från avtalen med kunderna (IFRS 15, p. 110). Företagen ska därför lämna kvalitativa och kvantitativa upplysningar om sina avtal med kunderna, viktiga bedömningar om avtalen samt eventuella tillgångar som uppkommer från utgifterna för att erhålla eller fullgöra ett avtal med en kund (IFRS 15, p. 110 a-c).

11

3.3 IAS 18 - Intäkter och IAS 11 - Entreprenadavtal

Tidigare reglerades intäktsredovisningen främst av två standarder, IAS 18 - Intäkter och IAS

11 - Entreprenadavtal. IAS 18 tillämpades vid redovisning av försäljning av varor och

utförande av tjänsteuppdrag (IAS 18, p. 1), medan IAS 11 tillämpades för de företag som utförde entreprenad eller liknande uppdrag (IAS 11, p. 1). Enligt den tidigare standarden IAS 18 skulle intäkter redovisas när alla risker, fördelar och kontroll över ägandet överförts till kunden (IAS 18, p. 14). I IAS 11 intäktsredovisade företagen sina uppdrag antingen till fastpris eller genom uppdrag på löpande räkning (IAS 11, p. 23-24).

Enligt IAS 18 skulle ett företag lämna upplysningar om de redovisningsprinciper som tillämpats för intäktsredovisningen, beloppet för varje väsentlig kategori om intäkter som redovisats under perioden samt beloppet av intäkter som härrör från utbyte av varor eller tjänster som ingår i varje väsentlig kategori av intäkter (IAS 18, p. 35). Enligt IAS 11 skulle företaget lämna upplysningar om summan av de inkomster avseende konstruktionskontrakt, metoder som använts för att bestämma de intäkter som redovisats och de metoder som använts för att fastställa färdigställandegraden för pågående uppdrag (IAS 11, p. 39).

13

4. Teori

Intäkter är ett av de viktigaste måtten för en investerare att använda för att bedöma ett företags resultat och framtidsutsikter (FASB u.å.) och Wagenhofer (2014) menar att intäkter är viktigt eftersom det används för att beräkna viktiga resultatmått. IASB:s föreställningsram utgår från en balansräkningsansats och det centrala i föreställningsramen är de delar av de finansiella rapporterna som berör tillgångar, skulder, eget kapital, intäkter och kostnader (Barker 2010). Då föreställningsramen har en balansräkningsansats har fokus tidigare varit på de värden som finns i balansräkningen, vilket resulterat i att definitionerna om intäkter och kostnader vid redovisning enligt IFRS inte fått lika stort fokus (Barker 2010).

Intäktsredovisningen har fått särskild uppmärksamhet efter redovisningsskandalerna som skedde under början av 2000-talet (Hughes et al. 2017; Wagenhofer 2014). Wagenhofer (2014) menar att varför just intäktsredovisningen har fått mycket uppmärksamhet beror på att företag idag har mer komplexa affärsmodeller och kundkontrakt som måste hanteras korrekt i redovisningen. Det är samtidigt känt att intäktsredovisning är en av de svåraste frågorna som normgivare måste hantera (Wüstemann & Kierzek 2005), eftersom intäkterna är ett av de viktigaste måtten på ett företags ekonomiska ställning och ett viktigt mått för olika typer av intressenter (Graham et al. 2005; Wagenhofer 2014).

Intäktsredovisning innebär att periodisering av inkomster är något som ett företag måste hantera under en redovisningsperiod (Caylor 2010). De uppskattningar och bedömningar om exempelvis intäkternas tidpunkt och belopp som måste göras vid periodisering kan leda till att utrymme för resultatmanipulering uppstår (Dechow 1994). Att företagsledningen i ett företag medvetet manipulerar redovisningen av transaktioner för att påverka de finansiella rapporterna och på så sätt vilseleda intressenter om ett företags underliggande ekonomiska ställning (Healy & Wahlen 1999) innebär att informationsasymmetrin mellan ledningen och dess intressenter ökar (Jensen & Meckling 1976). Finansiella rapporter som inte ger intressenterna användbar information kan anses ha låg redovisningskvalitet (Chen et al. 2010). Att medvetet manipulera intäkterna kan grunda sig i ett opportunistiskt beteende hos ledningen (Watts & Zimmerman 1978). Opportunismen kan grunda sig i att ledningen har bonus kopplad till företagets intäkter (Watts & Zimmerman 1978), att skuldsättningsgraden i företaget endast får uppgå till en viss nivå eller att företaget är utsatt för politisk press (Watts & Zimmerman 1990), vilket skapar incitament för företagsledningen att aktivt göra redovisningsval som gynnar dem själva (Watts & Zimmerman 1978).

De tidigare redovisningsstandarderna som berörde intäktsredovisning, IAS 18 och IAS 11, hade begränsad vägledning när det gällde redovisning av transaktioner med flera prestationsåtaganden och standarderna ansågs vara svåra att tillämpa på komplexa

transaktioner på grund av den begränsade vägledningen (IFRS 2014). Nobes (2012) menar att det fanns felaktigheter när det gällde intäktsdefinitionen i IAS 18 och anser vidare att det behövs en tydlig definition om vad intäkter egentligen är och hur de ska redovisas i de finansiella rapporterna. De äldre standarderna för intäktsredovisningen följde inte heller den utveckling där företag idag har mer komplexa affärsmodeller och kundkontrakt (Wagenhofer 2014). Wagenhofer (2014) menar att situationen ledde till brist på vägledning för många affärstransaktioner. IASB:s tidigare standarder om intäkter gjorde det svårt för användarna av de finansiella rapporterna att förstå och jämföra ett företags intäkter med andra företags intäkter (IFRS 2014), vilket tyder på låg användbarhet och därmed låg redovisningskvalitet (Chen et al. 2010).

IASB har därför lanserat IFRS 15 som ska gälla för all typ av intäktsredovisning (IFRS 2014). I en studie har Trabelsi (2018) undersökt hur företag som byggde fastigheter i Dubai påverkats av den nya standarden, där företagen valde att implementera IFRS 15 redan år 2015. Författaren argumenterar för att tidpunkten för att redovisa intäkterna har påverkats av den nya standarden och kan därför leda till en väsentlig förändring vid mätning av intäkter och vinst. Då den nya standarden fokuserar på överföring av kontroll istället för färdigställandegrad kommer intäktsredovisningen för framförallt entreprenadföretag att påverkas då IFRS 15 tillåter företagen att redovisa intäkterna successivt (Trabelsi 2018). Det i sin tur förväntas kräva mer bedömningar från företagsledningen (Trabelsi 2018), vilket kan leda till att det skapas incitament för företagsledningen att resultatmanipulera, framförallt om de får kompensation utifrån exempelvis företagets aktiekurs eller om de har bonus kopplat till företagets vinst (Watts & Zimmerman 1978).

Sett till den svenska kontexten ska IFRS 15 gälla för alla företag noterade på Stockholmsbörsen, men det kan finnas skillnader i hur olika företag väljer att tillämpa IFRS (Kvaal & Nobes 2010; Nobes 2013; Soderstrom & Sun 2007). Det kan bero på att företagsledningen är motvillig att ändra de rutiner man tidigare haft för redovisningen (Aerts 2001), vilket kan resultera i att företagen kommer att redovisa på samma sätt som tidigare. Det skulle kunna vara ett tecken på institutionell tröghet (Aerts 2001). Att avvika från en ny standard och istället utgå från de rutiner man tidigare haft för redovisningen kan även vara ett uttryck för frikoppling (Meyer & Rowan 1977) och skillnaderna i tillämpning har effekt på jämförbarheten mellan olika företags finansiella rapporter. Bristande jämförbarhet försämrar beslutsanvändbarheten, vilket innebär minskad redovisningskvalitet (Chen et al. 2010).

15

Det borde leda till att redovisningskvaliteten har ökat efter införandet av IFRS 15. Å andra sidan kan förekomsten av institutionell tröghet som uppvisats av företagsledningen i samband med andra förändringar av redovisningsstandarder (se exempelvis Gauffin et al. 2016) även gälla vid införandet av IFRS 15. Resultaten från studien som gjordes i Dubai visar att företagsledningen måste göra fler bedömningar än tidigare och på så sätt riskerar att fatta fler godtyckliga beslut om intäktsredovisningen (Trabelsi 2018), vilket kan tänkas gälla även i en svensk kontext. Dessa faktorer kan innebära att införandet av IFRS 15 kan leda till försämrad redovisningskvalitet.

Utifrån ovanstående argument formuleras en neutral hypotes om att IFRS 15 påverkat redovisningskvaliteten på de finansiella rapporterna utgivna av företagen noterade på Stockholmsbörsen.

17

5. Empirisk metod

5.1 Population och bortfall

Syftet med studien är att undersöka om IFRS 15 påverkat redovisningskvaliteten på de finansiella rapporterna utgivna av företagen noterade på Stockholmsbörsen. Studien har i huvudsak en kvantitativ forskningsstrategi, vilket beror på att studien har ett deduktivt angreppssätt där tyngden ligger på teoriprövning och generaliserbarhet samt att synen på verkligheten är objektivistisk (Bryman & Bell 2017). I denna studie består populationen av alla företag som är noterade på Stockholmsbörsen (Nasdaq Stockholm) år 2020, eftersom de enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder måste tillämpa IFRS, och således kommer företagen på något sätt beröras av den nya standarden. Därutöver har ingen studie, oss veterligen, gjorts om IFRS 15:s påverkan på redovisningskvaliteten i en svensk kontext. Utgångspunkten i denna studie är att alla företag noterade på Stockholmsbörsen ska studeras, eftersom vi har tillgång till samtliga företags årsredovisningar då de är offentliga handlingar. Följaktligen kommer därför inte studien påverkas av något sannolikhetsurval för att uppnå ett representativt urval och därmed generaliserbarhet som oftast måste göras vid stora populationer (Bryman & Bell 2017), vilket ökar validiteten i studien.

Den totala populationen består av 332 stycken företag och studiens urval består av 189 stycken företag efter att vissa företag har fallit bort eller exkluderats (se Tabell 1). Finans- och investmentbolag har exkluderats, likt andra studier (Bao & Lewellyn 2017; Coppens & Peek 2005), då sådana företag delvis styrs av andra regelverk. Därutöver har vissa företag fallit bort på grund av att företaget inte har några intäkter, vilket gör att de inte påverkas av den nya standarden. Även företag som bildats under perioden 2017-2019 och de företag som inte har varit noterade under hela studiens tidsperiod har fallit bort. Företag med brutet räkenskapsår eller som av annan anledning inte hunnit släppa årsredovisningarna för år 2019 har fallit bort på grund av studiens begränsade tidsperiod för empiriinsamling.

Tabell 1: Urval

Antal bolag noterade på Stockholmsbörsen (Nasdaq Stockholm) 332

Exkluderande

Finans- och investmentbolag 25

Bortfall

Företag utan intäkter 11

Företag med brutet räkenskapsår 27

Företag som bildats under perioden 2017-2019 10

Företag som ej var noterade på Stockholmsbörsen under hela perioden 2017-2019 9 Företag som ej hunnit släppa årsredovisningar inom studiens tidsperiod 61

5.2 Forskningsdesign och datainsamling

Denna studie bygger främst på sekundärdata i form av årsredovisningar från företag noterade på Stockholmsbörsen med räkenskapsår 2017 och 2019. Användningen av sekundärdata kan begränsas av bristen på kontroll över kvaliteten (Bryman & Bell 2017) och datans tillgänglighet (David & Sutton 2016), men eftersom studiens syfte innebär att det är just de finansiella rapporternas kvalitet som ska undersökas är det inte ett problem i detta sammanhang. Studiens reliabilitet kan anses påverkas positivt av användningen av årsredovisningar som datakälla, eftersom den publicerade informationen i årsredovisningen inte förändras över tid. Det underlättar för liknande och uppföljande studier, eftersom det då är möjligt att utgå från samma grundinformation, vilket inte hade varit möjligt i samma utsträckning vid användning av exempelvis intervjuer eller enkäter som datakälla. Informationen som ska återfinnas i årsredovisningar är reglerad både i lag och i redovisningsstandarder och därmed bör samma typ av information återfinnas i alla årsredovisningar som regleras på samma sätt, vilket gör årsredovisningarna till en tillförlitlig datakälla. Regleringen bidrar även till att minska utrymmet för olika författares tolkningar av informationen i årsredovisningarna. För den här studiens syfte har årsredovisningar utgjort majoriteten av datainsamlingen, men kompletterande information har inhämtats från Nasdaq Stockholms hemsida och databasen Retriever Business.

Studien har en komparativ design, eftersom studien utgår ifrån identiska metoder för en undersökning av två olika och konstaterade fall (Bryman & Bell 2017). En komparativ design möjliggör enligt Bryman och Bell (2017) för en bättre förståelse av en viss företeelse genom att jämföra den utifrån två likartade fall. Användningen av en komparativ design kan innebära att studiens reliabilitet och validitet kan ifrågasättas, eftersom det kan vara svårt att slå fast en viss orsaksriktning i och med att undersökningens data är insamlat vid en viss tidpunkt (Bryman & Bell 2017). Men i och med att studien syfte är att göra en jämförelse mellan olika redovisningsstandarder, det vill säga mellan IAS 18/IAS 11 och IFRS 15, har en komparativ design använts.

Utöver den kvantitativa analysen har en kvalitativ intervju genomförts som ett komplement till det empiriska resultatet för att få en bättre förståelse för potentiella orsaker till studiens kvantitativa resultat. Intervjun var semistrukturerad, då intervjun utgick från en intervjuguide med öppna frågor, vilket möjliggjorde för flexibilitet vid genomförandet (Bryman & Bell 2017). Intervjun tog 20 minuter och genomfördes via videosamtal med en redovisningsspecialist som arbetar på en Big 4-byrå och som har mångårig erfarenhet av

19

empiriinsamling fanns inte möjlighet att få fler respondenter. Då studien främst består av en kvantitativ analys för att besvara studiens syfte, kan emellertid det kvalitativa inslaget i form av en intervju öka studiens validitet, eftersom användning av olika typer av datakällor kan ge studien mer detaljerad empirisk data för att öka validiteten av resultatet (Eisenhardt 1989).

5.3 Analysmetod

IBM SPSS Statistics användes för att genomföra de statistiska momenten i studien. För att testa residualens normalfördelning utfördes ett Kolmogorov-Smirnovtest, vilket enligt Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen (2018)är ett lämpligt val vid test för normalfördelning av kontinuerliga data. I korrelationsmatrisen användes Pearsons test för att undersöka styrkan i sambanden mellan de olika variablerna (Djurfeldt et al. 2018). I studiens multivariata analys genomfördes OLS-regressioner (Ordinary Least Squares). OLS-regressioner kan innehålla både binära och kontinuerliga variabler, och fångar eventuella samband mellan de beroende variablerna och övriga variabler (Djurfeldt et al. 2018). Ett Durbin-Watson test genomfördes även för att undersöka att det inte förekommer någon autokorrelation mellan den beroende och oberoende variabeln (Aronsson 1999).

5.4 Mätning av resultatmanipulering

Det finns olika sätt att mäta resultatmanipulering (McNichols 2000), men en vedertagen modell är den så kallade Jonesmodellen (Jones 1991). Dechow et al. (1995) har sedan vidareutvecklat modellen under benämningen modifierad Jonesmodell. Den modifierade Jonesmodellen tar till skillnad från Jonesmodellen även hänsyn till kundfordringarna i ett företag, vilket grundar sig i att det oftast är lättare att manipulera intäkter på kredit än direkta intäkter (Dechow et al. 1995). Då studiens syfte är att undersöka om den nya intäktsredovisningen har påverkat redovisningskvaliteten kommer den modifierade Jonesmodellen att användas, eftersom den tar hänsyn till just intäktsredovisningen.

Som ett komplement till den modifierade Jonesmodellen har en för studien alternativ Jonesmodell tagits fram; den partiella Jonesmodellen. Den partiella Jonesmodellen utgår från den modifierade Jonesmodellen, men beaktar endast de faktorer som påverkar intäktsperiodiseringen. Således kommer inte de faktorer som berör utgifter att finnas med i modellen. Den partiella Jonesmodellen kommer då vara ett komplement till den modifierade Jonesmodellen för att se om resultatmanipuleringen sker i just intäktsredovisningen.

5.4.1 Modifierad Jonesmodell

Det första steget för att mäta resultatmanipulering i den modifierade Jonesmodellen är att beräkna ett företags totala periodiseringar (Dechow et al. 1995). Företagets totala periodiseringar enligt modifierad Jonesmodell beräknas enligt följande formel:

𝑻𝑷 =(∆𝑶𝑻𝒕− ∆𝑲𝑺𝒕− ∆𝑳𝑴𝒕+ ∆𝑻𝑺𝒕− 𝑨𝑽𝑺𝒕) 𝑻𝒕−𝟏

TP = Totala periodiseringar

OT = Förändring i omsättningstillgångar KS = Förändring i kortfristiga skulder LM = Förändring i likvida medel TS = Förändring i totala skulder AVS = Årets av- och nedskrivningar T = Totala tillgångar

(Dechow et al. 1995, s. 203)

Nästa steg är att beräkna de normala periodiseringarna. De normala periodiseringarna är de periodiseringar som anses uppstå i ett företags normala verksamhet (Dechow et al. 1995). Följande formel används:

𝑵𝑷 = 𝜶𝟏( 𝟏 𝑻𝒕−𝟏 ) + 𝜶𝟐(∆𝑰𝒕− ∆𝑲𝒖𝒇𝒐𝒕) + 𝜶𝟑(𝑴𝒂𝑨𝑻𝒕) NP = Normala periodiseringar T = Totala tillgångar

I = Förändring av intäkter dividerat med totala tillgångar föregående år

Kufo = Förändring av kundfordringar dividerat med totala tillgångar föregående år MaAT = Materiella anläggningstillgångar dividerat med totala tillgångar föregående år 1, 2, 3 = Företagsspecifika parametrar

(Dechow et al. 1995)

De onormala periodiseringarna tas fram genom en regression av de normala periodiseringarna och de totala periodiseringarna. Den residual som uppkommer är den del

21

5.4.2 Partiell Jonesmodell

Den partiella Jonesmodellen utgår från den modifierade Jonesmodellen. Men i den partiella Jonesmodellen beräknas ett företags totala intäktsrelaterade periodiseringar, istället för totala periodiseringar. Då den partiella Jonesmodellen endast tar hänsyn till de inkomstrelaterade faktorerna kommer formeln endast inkludera de faktorer som påverkar intäkterna, det vill säga omsättningstillgångar och likvida medel, vilket leder till följande formel:

𝑻𝑰𝑷 =(∆𝑶𝑻𝒕− ∆𝑳𝑴𝒕) 𝑻𝒕−𝟏

TIP = Totala intäktsrelaterade periodiseringar OT = Förändring i omsättningstillgångar LM = Förändring i likvida medel

T = Totala tillgångar

Den partiella Jonesmodellen tar som tidigare nämnt endast hänsyn till de faktorer som beaktar intäktsperiodiseringen i den modifierade Jonesmodellen. De normala intäktsrelaterade periodiseringarna för den partiella Jonesmodellen beräknas enligt följande formel:

𝑵𝑰𝑷 = 𝜶𝟏(

𝟏 𝑻𝒕−𝟏

) + 𝜶𝟐(∆𝑰𝒕− ∆𝑲𝒖𝒇𝒐𝒕)

NIP = Normala intäktsrelaterade periodiseringar T = Totala tillgångar

I = Förändring av intäkter dividerat med totala tillgångar föregående år

Kufo = Förändring av kundfordringar dividerat med totala tillgångar föregående år 1, 2 = Företagsspecifika parametrar

De onormala intäktsrelaterade periodiseringarna för partiell Jonesmodell tas fram på samma sätt som för modifierad Jonesmodell, genom en regression av de normala och totala periodiseringarna. Den residual som uppkommer är den del av de totala intäktsrelaterade periodiseringarna som inte kan förklaras av de normala intäktsrelaterade periodiseringarna, vilket innebär att resultatmanipulering förekommer (Dechow et al. 1995).

5.5 Operationalisering

5.5.1 Beroende variabel

Den beroende variabeln i denna studie är redovisningskvalitet och operationaliseras genom onormala periodiseringar. Redovisningskvaliteten mäts genom graden av resultatmanipulering, som beräknas med den modifierade Jonesmodellen (Dechow et al. 1995) och den partiella Jonesmodellen. Anledningen till att studien tillämpar den modifierade Jonesmodellen är att modellen upptäcker om resultatmanipulering sker via intäkter, genom att ta hänsyn till förändringar i kundfordringar (Dechow et al. 1995), vilket går i linje med studiens syfte. Det finns emellertid kritik mot den modifierade Jonesmodellen då den inte upptäcker låga eller höga nivåer av resultatmanipulering (Dechow et al. 1995). Den partiella Jonesmodellen utgår från den modifierade Jonesmodellen, men beaktar bara de delar i modellen som berör intäktsperiodiseringen. Den partiella Jonesmodellen används som ett komplement till den modifierade Jonesmodellen för att se om resultatmanipuleringen sker i just intäktsredovisningen. Enligt McNichols (2000) finns det emellertid inte stöd för att onormala periodiseringar enbart beror på resultatmanipulering, utan onormala periodiseringar kan även bero på andra faktorer. En faktor som McNichols (2000) tar upp är om ett företag beviljar sina kunder mer generösa kreditvillkor under den period som studien undersöker, kommer man observera en större förändring i kundfordringarna än i förändring av intäkterna. Det är ett exempel på en faktor som inte behöver betyda att företaget medvetet resultatmanipulerar. Vidare menar Dechow och Skipper (2000) att en viss grad av onormala periodiseringar alltid förekommer då ledningen alltid behöver göra uppskattningar och bedömningar vid periodisering, vilket modellerna inte tar hänsyn till.

Flera tidigare studier inom resultatmanipulering har använt sig av den modifierade Jonesmodellen (Chen et al. 2010; Kothari, Leone & Wasley 2005; Lobo & Zhou 2001), vilket även denna studie kommer att göra med komplettering av den partiella Jonesmodellen. Vi utgår från, likt tidigare studier inom området (Ahmed et al. 2013; Barth et al. 2008; Chen et al. 2010; Paananen & Lin 2009; Soderstrom & Sun 2007), att om resultatmanipulering förekommer så försämras redovisningskvaliteten.

I denna studie beaktas de residualer som uppkommer vid beräkning av onormala periodiseringar, eftersom residualen visar om det förekommer någon resultatmanipulering. Om residualen har ett värde på noll innebär det att det inte finns några onormala

23

resultatmanipulering förekommer är residualens riktning inte relevant. En transformering av residualen har genomförts för att få residualen i absoluta tal genom att ta kvadratroten ur den kvadrerade residualen.

5.5.2 Oberoende variabel

Den oberoende variabeln i studien är År (2017, 2019). Variabeln År operationaliseras genom att kodas som dummyvariabel, där 1 är år 2019 och 0 är år 2017. Då den nya intäktsredovisningen IFRS 15 blev obligatorisk från och med 1 januari 2018 har just år 2017 och 2019 valts ut i studien. Uppmuntran om tidigare tillämpning av IFRS 15 har oss veterligen inte gjorts, vilket motiverar valet av år 2017 som jämförelseår. Studien kommer inte heller påverkas av övergångsåret 2018. Den modifierade och partiella Jonesmodellen tar hänsyn till förändringar i olika faktorer mellan ett år och det föregående året, vilket gör att det inte är lämpligt att använda sig av övergångsåret 2018. Skulle värden från år 2018 användas vid beräkningen av de onormala periodiseringarna skulle resultatet bli missvisande, eftersom värdena i så fall baseras på två olika redovisningsstandarder.

5.5.3 Kontrollvariabler

Enligt Djurfeldt et al. (2018) används kontrollvariabler i studier för att ha möjlighet att upptäcka skensamband. De kontrollvariabler som används i denna studie är Upplysningar,

Revisionsbyrå, Internationalisering, Bransch, Storlek, Bonusprogram, Lönsamhet och Skuldsättningsgrad. Dessa kontrollvariabler har valts ut främst för att andra studier inom

resultatmanipulering har gjort det, vilket ökar studiens validitet. Kontrollvariablerna kan antingen kopplas till de systemorienterade teorierna (Revisionsbyrå, Internationalisering och Bransch) eller PAT (Upplysningar, Bonusprogram, Storlek, Lönsamhet och

Skuldsättningsgrad). Upplysningar

IFRS 15 har ett utökat krav på upplysningar jämfört med IAS 18 och IAS 11 (Falkman & Lundqvist 2016). Enligt Barth och Schipper (2008) är upplysningar ett sätt att skapa transparens i de finansiella rapporterna, vilket minskar informationsasymmetrin mellan företagen och deras intressenter. Ju mer transparenta de finansiella rapporterna är desto högre redovisningskvalitet kan de anses ha (Barth & Schipper 2008; Chen et al. 2010). Däremot kan de utökade upplysningskraven i IFRS 15 resultera i ett informationsöverflöd för användaren, eftersom för mycket information kan påverka användarens förmåga att prioritera och komma ihåg informationen (Schick, Gordon & Haka 1990). De utökade upplysningskraven i IFRS 15 kan därmed öka mängden information som ges ut av företagen i deras finansiella rapporter, vilket skulle kunna leda till en ökad transparens och i förlängningen högre redovisningskvalitet. Men den ökade mängden information skulle även

kunna leda till ett informationsöverflöd som i slutänden minskar redovisningskvaliteten. Upplysningar mäts i denna studie genom att beräkna antal ord som används i noterna om intäktsredovisning för respektive företag i urvalet. Variabeln operationaliseras genom den naturliga logaritmen av ett företags totala antal ord om intäkter i noten om allmänna redovisningsprinciper och i eventuell specifik not om intäkter. Viktigt att påpeka är att antalet ord inte behöver ha någon betydelse för upplysningarnas kvalitet, utan kvaliteten beror på dess innehåll (Beretta & Bozzolan 2004). Men då IFRS 15 har utökat krav på upplysningar jämfört med IAS 18 och IAS 11 är det av intresse att jämföra om antalet ord i upplysningarna har blivit fler efter den nya redovisningsstandarden och om det kan ha påverkat redovisningskvaliteten.

Revisionsbyrå

Högkvalitativ revision innebär att revisorer lyckats upptäcka, rapportera och begränsa

resultatmanipuleringen i ett företags finansiella rapporter (Francis 2011), vilket minskar informationsasymmetrin mellan ledningen och företagets intressenter. Tidigare forskning visar även att revisorn har en viktig roll vid implementering av redovisningsstandarder (Carmona & Trombetta 2008), eftersom de genom normativ press gentemot sina klienter bidrar till att sprida normer och kunskap inom redovisningsfältet (DiMaggio & Powell 1983). Revisorn kan på så sätt bidra till att minska förekomsten av resultatmanipulering och därmed öka redovisningskvaliteten (Ronen & Yaari 2008). Storleken på revisionsbyrån har också betydelse för de finansiella rapporternas revisionskvalitet (DeAngelo 1981). DeAngelo (1981) hävdar att de större revisionsbyråerna levererar högre revisionskvalitet, då hon menar att de som arbetar på en större byrå har högre kompetens, vilket kommer leda till att revisorerna lättare upptäcker brister i de finansiella rapporterna. Vidare kommer Becker, Defond, Jiambalvo & Subramanyam (1998) fram i sin studie att de företag som revideras av en större revisionsbyrå använder sig av mindre resultatmanipulering än företag som revideras av en mindre byrå. Det är därför av betydelse att undersöka om storleken på revisionsbyrå har påverkan på ett företags användning av resultatmanipulering. Det är vanligt att dela in storleken på revisionsbyråer enligt Big 4 (PwC, KPMG, EY, Deloitte) och icke-Big 4 (Francis & Wang 2008; Van Tendeloo & Vanstraelen 2008). Men en tidigare studie gjord om kommuner i Sverige visar att de större revisionsbyråerna inte ska ses som en helt homogen grupp då förekomsten av resultatmanipulering kan skilja sig beroende på vilken revisionsbyrå som används (Donatella, Haraldsson & Tagesson 2019). Variabeln kodas därför som dummyvariabler enligt var och en av Big 4-byråerna och en för övriga revisionsbyråer. Revisionsbyrån PwC används som referensvariabel, eftersom de flesta

25

Internationalisering

Idag handlar många företag över nationsgränserna (Burke et al. 2019; Nobes & Parker 2008). Även handeln på finansmarknaden har blivit mer globaliserad, både genom ökad internationell handel på de olika börserna, men också genom att företag noterar sig på utländska börser (Nobes & Parker 2008). Ett företag som verkar på en internationell marknad kan ha intressenter i vitt skilda delar av världen, och alla dessa intressenter ska kunna använda sig av de finansiella rapporterna för att kunna avgöra viktiga faktorer så som risk och likviditet eller andra nyckeltal (Lang et al. 2012). Företag på en internationell marknad kan därmed känna sig tvingade att följa de internationella redovisningsstandarderna i större utsträckning än de som enbart verkar på en nationell marknad på grund av den ökade konkurrensen från utlandet (Burke et al. 2019) och för att intressenterna kräver transparens (Lang et al. 2012). Att ett företag noteras på mer än en börs kan innebära att företaget följs av fler analytiker som kräver information, vilket kan öka transparensen på de finansiella rapporterna (Arping & Sautner 2010; Lang, Ready & Yetman 2003). Yu (2008) finner att företag som följs mer noggrant av analytiker har lägre grad av resultatmanipulering, vilket talar för att en notering på mer än en börs kan förbättra ett företags redovisningskvalitet genom ökad transparens och lägre resultatmanipulering. Notering på mer än en börs kan också locka internationella investerare som kräver hög grad av transparens (Lang et al. 2012). Därmed kan internationaliseringen ha effekt på redovisningskvaliteten, och i denna studie operationaliseras internationalisering som andel försäljning utanför EU och som notering på utländsk börs. Variabeln för notering på utländsk börs kodas som dummyvariabel, där 1 innebär att företaget utöver att vara noterat på Stockholmsbörsen även är noterat på en utländsk börs.

Bransch

Tidigare studier använder bransch som en kontrollvariabel för att kontrollera förekomsten av resultatmanipulering beroende på vilken bransch ett företag tillhör (Bao & Lewellyn 2017; Dichev, Graham, Harvey & Rajgopal 2013). I denna studie har kategorisering av bransch utgått från Nasdaq Stockholms (2020) branschindelning, med vissa ändringar för att anpassa indelningen till studien. Konsumentvaror och Konsumenttjänster har lagts ihop till en bransch, likaså Telekom och Teknik samt Råvaror och Allmänna nyttigheter. Det genomförs för att undvika att någon branschkategori endast innehåller ett fåtal företag. Dessutom skapas en egen branschkategori för fastighetsbolag. Enligt Nasdaq Stockholms (2020) branschindelning hamnade fastighetsbolag under Finans, men i denna studie är fastighetsbolagen relevanta att ha med i undersökningen eftersom de påverkas av den nya standarden. Branschkategorierna i denna studie är därmed Industri, Konsumentvaror &

Konsumenttjänster, Telekom & Teknik, Hälsovård, Råvaror & Allmänna nyttigheter och Fastigheter. Kategorierna kodas som dummyvariabler och Industri används som

Storlek

Företagets storlek är en kontrollvariabel som ofta används i studier gällande resultatmanipulering (se exempelvis Barth et al. 2008; Burgstahler, Hail & Leuz 2006; Chen et al. 2010;Lang, Raedy & Wilson 2006;Yu 2008). Chen et al. (2010) finner att större företag har högre kvalitet på sina periodiseringar, och Yu (2008) finner att större företag granskas av analytiker i större omfattning, vilket leder till att de större företagen har mindre resultatmanipulering än mindre företag som inte utsätts för samma typ av granskning. Större företag har dessutom fler intressenter och dessa intressenter kräver transparens (Tagesson, Blank, Broberg & Collin 2009), och högre transparens leder i sin tur till lägre grad av resultatmanipulering (Hunton et al. 2006). Å andra sidan argumenterar Zmijewski och Hagerman (1981) för att större företag blir utsatta för politisk press i större utsträckning än mindre företag och därför uppstår incitament för företagsledningen i ett stort företag att genom resultatmanipulering minska resultatet för att på så sätt minska den politiska pressen. I denna studie operationaliseras företagsstorleken som den naturliga logaritmen av företagets balansomslutning, likt Bao & Lewellyn (2017) och Burgstahler et al. (2006).

Bonusprogram

Genom olika typer av bonusprogram för företagsledningen i ett företag skapas incitament för förbättrad prestation, men också för resultatmanipulering (Watts & Zimmerman 1978). Studier visar att det finns ett positivt samband mellan förekomsten av bonusprogram och resultatmanipulering (Cheng & Warfield 2005; Guidry, Leone & Rock 1999; Healy 1985). Bonusprogram som kontrollvariabel i denna studie kodas som 1 om det finns bonusprogram i företaget, och 0 om det inte finns. Data har manuellt inhämtats från företagens årsredovisningar. För att säkerställa studiens reliabilitet har studiens båda författare haft en gemensam definition av bonusprogram, och båda har utgått från denna definition vid datainsamling.

Lönsamhet

Tidigare studier visar att förekomsten av resultatmanipulering har ett samband med ett företags lönsamhet (Dechow et al. 1995; Healy & Wahlen 1999; Kasznik 1999). Healy & Wahlen (1999) menar att ett företags lönsamhet ofta har en koppling till företagets aktie, vilket kan påverka förekomsten av resultatmanipulering då företagsledningen på samma sätt som vid bonusprogram kan ha incitament att manipulera lönsamhetsmåttet för att på så sätt erhålla mer i bonus. Variabeln operationaliseras genom lönsamhetsmåttet Räntabilitet på

27

Skuldsättningsgrad

Enligt skuldsättningshypotesen i PAT kan resultatmanipulering användas för att minska skuldsättningsgraden i ett företag, om exempelvis ett låneavtal riskerar att brytas på grund av för hög skuldsättning, eller för att hålla nere företagets lånekostnader (Watts & Zimmerman 1990). Det har i tidigare studier påvisats ett positivt samband mellan resultatmanipulering och skuldsättningsgrad (Sweeney 1994) och skuldsättningsgraden används som kontrollvariabel i exempelvis Callao & Jarne (2010) studie. Skuldsättningsgrad beräknas i denna studie som totala skulder dividerat med eget kapital.

Tabell 2: Operationalisering

Variabel Beskrivning

Beroende

Onormala periodiseringar (Modifierad Jonesmodell)

Onormala periodiseringar som beräknas enligt modifierade Jonesmodellen (Dechow et al. 1995)

Onormala periodiseringar (Partiell Jonesmodell)

Onormala periodiseringar som beräknats utifrån den modifierade Jonesmodellen (Dechow et al. 1995), men beaktar bara de delar som berör intäktsperiodiseringen

Oberoende

År Dummyvariabel (0,1), där 1=2019 och 0=2017

Kontroll

Upplysningar Den naturliga logaritmen av företagets totala antal ord om intäkter i noterna

Revisionsbyrå Dummyvariabel (0,1) för vilken revisionsbyrå som reviderat företaget Försäljning utanför EU Företagets försäljning utanför EU dividerat med företagets totala

försäljning

Notering på utländsk börs Dummyvariabel (0,1), där 1 innebär notering på utländsk börs Bransch Dummyvariabler (0,1) för vilken bransch företaget tillhör Storlek Den naturliga logaritmen av företagets balansomslutning

Bonusprogram Dummyvariabel (0,1), där 1 innebär att företaget har ett prestationsbaserat eller aktierelaterat bonusprogram för företagsledningen

Lönsamhet Företagets räntabilitet på totalt kapital (ROA) Skuldsättningsgrad Företagets totala skulder dividerat med eget kapital

5.6 Etiska aspekter

Under utformningen av studien har dess etiska aspekter beaktats. Denna studie förhåller sig till Vetenskapsrådets (2002) fyra krav; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Till studiens kvantitativa empiri används årsredovisningar och annan offentlig information som datakälla. Användningen av offentlig information som datakälla innebär att informations-, samtyckes- och konfidentialitetskravet alla kan anses uppfyllda, eftersom ingen känslig information har inhämtats och hanterats. Utöver de resterande kraven kan även nyttjandekravet anses som uppfyllt, eftersom alla insamlade data enbart används i forskningssyfte.

Vad gäller studiens kvalitativa empiri kan informationskravet anses vara uppfyllt då respondenten informerades om studiens syfte, hur undersökningen skulle genomföras, att deltagandet var frivilligt och att resultaten endast kommer användas i forskningssyfte. Samtyckeskravet kan även anses uppfyllt eftersom respondenten frivilligt valde att ställa upp på intervjun och under intervjun påpekades det att respondenten när som helst kunde välja att avbryta intervjun. Samtycke från respondenten krävdes även för att få spela in intervjun. Konfidentialitetskravet kan anses som uppfyllt eftersom respondentens identitet och arbetsgivare behandlas anonymt i hela studien. Det inspelade materialet och transkribering av intervjun hanterades på så sätt att inga obehöriga kunde ta del av det. Nyttjandekravet kan även anses som uppfyllt, eftersom det insamlade materialet från intervjun endast kommer att användas i forskningssyfte.

6. Analys och resultat

6.1 Normalfördelning

Enligt Djurfeldt et al. (2018) är det viktigt att residualen är normalfördelad vid multipla regressionsanalyser, eftersom residualen är den del av den totala variansen i den beroende variabeln som inte kan förklaras av de oberoende variablerna (Djurfeldt et al. 2018). För att undersöka om residualen är normalfördelad har ett Kolmogorov-Smirnovtest genomförts för residualerna i respektive modell (Djurfeldt et al. 2018). För att residualerna ska anses vara normalfördelade krävs det att testet visar en signifikansnivå som är större än 0,05. Kolmogorov-Smirnovtestet visade att residualerna, för både modell 1 och modell 2, inte var normalfördelade då signifikansnivån var lägre än 0,05.

En kontroll i datamaterialet genomfördes för att kontrollera att inga inmatningsfel gjorts, vilket då korrigerats. Identifiering av extrema värden genomfördes för att kontrollera om residualen skulle kunna uppnå normalfördelning om rensning av de extrema värdena genomfördes. Med studiens komparativa design i åtanke måste samma observationer återfinnas i alla modeller. Det medför att observationer som inte anses vara extremvärden i alla modeller ändå rensats, för att varje enskilt företag ska ha observationer för både år 2017 och 2019. Samma argument gäller för analyserna av de enskilda åren 2017 och 2019, det vill säga för att kunna göra jämförelser mellan åren måste datamaterialet vara detsamma som för den totala analysen. Efter rensning exkluderas 31 stycken företag ur analysen för år 2017 och 2019, vilket ger totalt 316 observationer. För analyserna av år 2017 respektive 2019 återfinns 158 observationer i varje analys.

För att uppnå normalfördelning finns även andra metoder än att rensa bort extremvärden. Dessa metoder innefattar att slå ihop kategoriska variabler med varandra för att uppnå minst 30 stycken observationer i varje kategori för att kunna anta normalfördelning enligt centrala gränsvärdessatsen(Lisper & Lisper 2005), eller att justera extremvärdena till högsta eller lägsta tillåtna värde (eng winsorize) (Dixon 1980). Inget av dessa alternativ ansågs ge en rättvisande bild av urvalet i denna studie, varför vi valde att exkludera 31 stycken observationer för att uppnå normalfördelning.