Utanförskap eller gemenskap med en hörselnedsättning? – en litteraturstudie om hur hörselnedsatta människor framställs i barnlitteratur

1 ÖREBRO UNIVERSITET

Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 4-6 Svenska språket

Svenska, Självständigt arbete, avancerad nivå, inriktning 4-6, A-nivå, 15 högskolepoäng VT 2019

Utanförskap eller gemenskap med en

hörselnedsättning?

– en litteraturstudie om hur hörselnedsatta människor framställs i barnlitteratur

Jennifer Gunnarsson

2 Abstract

Denna studie syftar till att diskutera framställningen av barn med hörselnedsättningar i barnlitteratur och även de konsekvenser som dessa framställningar kan ha på läsare. Studien är utförd genom användningen av några utvalda motiv som grund, för att beskriva

framställningen av huvudkaraktärerna i böckerna Superdövis och Dylan Grönöga och jag. Studien är endast avsedd att fungera som ett exempel på hur framställningar kan se ut i barnlitteratur och är inte generaliserbar till annan barnlitteratur. De teorier som har legat till grund för denna studie är en litteratursociologisk, mimetisk teori och ett genusperspektiv har även applicerats på studiens komparativa avsnitt. Resultaten av studien visar att de valda motiven för denna studie gick att urskilja i antingen båda eller ett av de valda verken. Framställningarna av huvudkaraktärerna var i stor grad blandat med positiva och negativa aspekter och på så sätt även väldigt realistiska framställningar. Studiens resultat visar även i den komparativa delen av analysen, att framställningarna är jämlika och att varken flickan eller pojken framställdes på ett mer positivt eller stärkande vis än den andra.

Nyckelord: hörselnedsättning, barnlitteratur, framställning, genus, utanförskap, gemenskap, mobbning, relationer, stöttepelare.

3

Innehållsförteckning

3.2 Presentation av den valda litteraturen………..……….6

4. Tidigare forskning……….……….7

4.1 Tidigare forskning om funktionshinder i barnlitteratur………...…….8

5. Teori och Metod…………...……….10

5.1 Teori………10

5.2 Metod………..………12

5.2.1 Urval och analysmetod………12

6. Analys………..……….14

6.1 Analys av motiv i Superdövis….………14

6.1.1 Motiv: utanförskap och känslan av att vara annorlunda ………14

6.1.2 Motiv: gemenskap ……….……….15

6.1.3 Motiv: utveckling mot goda relationer ……….……….……17

6.1.4 Motiv: behov av stöd ……….…18

6.1.5 Motiv: mobbning/offer/stöttepelare ………..…….18

6.2 Summering av analys ………..……….….18

6.3 Analys av motiv i Dylan Grönöga och jag………..…...19

6.3.1 Motiv: utanförskap och känslan av att vara annorlunda …………..….…20

6.3.2 Motiv: gemenskap ………..……….…….20

6.3.3 Motiv: utveckling mot goda relationer ………....…….22

6.3.4 Motiv: behov av stöd ………...……….……23 6.3.5 Motiv: mobbning/offer/stöttepelare ……….….………23 6.4 Summering av analys………...……….………….24 6.5 Frågeställning 2 ……….24 7. Diskussion………27 8. Referenser………..………..30

4

1. Inledning

I dagens digitaliserade värld är det inte alltid högstaprioritet för alla barn och unga att sätta sig med en bok och läsa när de kommer hem från skolan. En del barn kanske väljer att spela ett spel på datorn, titta på film, surfa sociala medier eller chatta med kompisar medan andra barn kanske går hem och ser fram emot att läsa en bok. Oavsett vad man väljer att göra på sin fritid möter de allra flesta barn idag böcker av olika slag i skolan genom högläsning, bänkbok, lässatsningar och mycket mer. I Skolverkets text ”högläsning” uttrycker Ann S. Pihlgren (2019 s.1) att det är av stor vikt att barn läser då det är i mötet med olika böcker och texter som barn lär sig mer om sig själva och även sin omvärld. Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (2018) uttrycker även tydligt i kunskapskraven för

mellanstadiet att elever dels ska kunna läsa och förstå olika sorters texter, men också använda sina egna erfarenheter för att tolka texterna och förstå deras budskap (Skolverket, 2018. S.263). Skolor i Sverige jobbar i stor utsträckning för att elever ska kunna nå dessa mål och utifrån mina erfarenheter på den verksamhetsförlagda utbildningen, samt mina dagar som vikarie, har jag märkt att i det arbetet möter elever många olika böcker med många olika karaktärer och budskap. Dessa karaktärer och budskap påverkar hur barnen ser på sig själva, andra människor och världen. Därför anser jag att det är viktigt att den litteraturen som barn får möta uppmärksammar viktiga men också svåra frågor som de kan komma att stöta på i sitt liv.

Ett sådant svårt menviktigt ämne är frågan om barn med funktionsnedsättningar av olika slag. Orsaken till att jag benämner detta som ett ”svårt” ämne är för att alla barn som man stöter på har olika bakgrunder, förutsättningar och erfarenheter och dessa behöver bemötas med respekt, kunskap och förståelse för att säkerställa att ingen blir ledsen eller illa berörd. Med detta i åtanke har jag valt att inrikta denna litteraturvetenskapliga analys mot att undersöka hur barn med hörselskador framställs i barnlitteratur och om det finns skillnader mellan hur tjejer och killar framställs när det gäller hörselskador. I ett avslutande avsnitt tar jag också upp hur dessa böcker kan påverka barn som läser dem. Jag vill även undersöka hur man kan använda sig av böckerna i klassrummet för att diskutera/problematisera funktionshinder av olika slag.

5

Denna uppsats syftar till att undersöka dels hur människor med en hörselskada framställs i två barnböcker dels om det finns skillnader mellan hur tjejer och killar med hörselskador

framställs. Till sist kommer jag diskutera frågan om vilken påverkan dessa framställningar skulle kunna ha på barnen som läser böckerna, samt deras syn på barn med

hörselnedsättningar. Fokus kommer att ligga på hörselskador av olika sorter och jag kommer att utgå från två barnböcker. Dessa böcker är Superdövis av Cece Bell (2017) och Dylan

Grönöga och jag av Mia-Maria Lindberg (2016).

2.1 Presentation av frågeställningar

- Hur framställs barn med hörselnedsättningar i de aktuella böckerna?

- Finns det skillnader mellan hur killar och tjejer med hörselnedsättningar framställs i de aktuella böckerna?

- I ett avslutande avsnitt tar jag också upp hur dessa böcker kan påverka barn som läser dem, samt undersöker hur man kan använda sig av böckerna i klassrummet för att diskutera funktionshinder av olika slag.

3. Bakgrund

3.1 Begreppsförklaring

Funktionsnedsättning – Enligt Nationalencyklopedin innebär begreppet

”funktionsnedsättning” att en person har en fysisk eller psykisk begränsning som förhindrar eller begränsar personen från att fungera som en självständig individ och utöva önskade aktiviteter.

Hörselnedsättning/hörselskada – Enligt Nationalencyklopedin innebär detta att en person har en nedsatt förmåga att uppfatta ljud som kan vara ärftlig, medfödd eller förvärvad senare i livet.

Genusperspektiv – Enligt SO-rummet (2020) innebär begreppet genus att man urskiljer vad som formar kvinnors och mäns sociala beteende. Alltså handlar begreppet om könsroller, och dessa könsroller kan betraktas som en social konstruktion eller en skildring mellan män och kvinnor på social och kulturell nivå. I denna analys kommer fråga två besvaras utifrån ett genusperspektiv där en komparativ undersökning görs för att se hur kvinnor respektive män framställs i den valda barnlitteraturen.

6

3.2 Presentation av den valda litteraturen

Dylan Grönöga och jag - Boken Dylan Grönöga och jag är en häftad skönlitterär kapitelbok som riktar sig till barn och ungdomar i åldrarna 9 – 12. Boken är ungefär 95 sidor lång med några få bilder i. Författaren till boken heter Mia-Maria Lindberg och Viktor Jäderlund är illustratören. Mia-Maria Lindberg är barnboksförfattare och utbildad grundskolelärare med extra behörighet inom döv/hörsel inriktning. Hon har även arbetat inom kommunala skolor samt för Specialpedagogiska skolmyndigheten. Min tolkning av den pedagogiska ambitionen med denna bok är att främst upplysa om hur det kan kännas att vara hörselskadad men även upplysa om de möjligheter som finns att skapa gemenskaper genom språk.

Boken handlar om en pojke som håller på att bli döv. Huvudkaraktären heter Dan och har en bästa kompis som heter Dylan. De kommunicerar med varandra genom teckenspråk. Dans mamma är inte så bra på teckenspråk så hon använder sig ofta av skriften antingen med penna och papper eller på mobilen, för att kommunicera med Dan. Dock tar hon kvällskurser i teckenspråk och försöker lära sig. Boken inleds ganska direkt med att Dan stöter på en jobbig situation i skolan där läraren utsätter Dan för en utpekande situation som medför att han tvingas blotta sin hörselskada. I detta fall är det hans vänskap med Dylan som räddar honom ur situationen. Trots det vill han inte återvända till skolan utan tar sommarlov lite tidigt. Under sommaren umgås Dan och Dylan mycket under en gammal, magisk stenbro men de träffar även en grupp människor som umgås och talar teckenspråk med varandra, alla med olika hörselnedsättningar. Dan, Dylan och resten av gänget bygger upp engemenskap kring teckenspråket och många av dem fortsätter att vara vänner efter skolstart. Skolåret börjar med att Dan och Dylan träffar en lärarkandidat som ska tillbringa året i deras klass. En

lärarkandidat som använder teckenspråk.

Superdövis - Boken är en häftad skönlitterär barnbok som också riktar sig till åldrarna 9 – 12 och har 233 sidor med bilder på alla sidor då det är en seriebok. Författaren till boken heter, som huvudkaraktären, Cece Bell och hon är en Amerikansk författare och illustratör som har vunnit priser för sina barnböcker om dövhetsproblematiken. Hon har skrivit boken

Superdövis utifrån egna erfarenheter och hur hon själv upplevde att det kändes att växa upp

med hörselnedsättningar. Den pedagogiska ambitionen med denna bok, som jag själv har tolkat det, var att upplysa läsare om hur det kan se ut att växa upp med en hörselnedsättning i både särskola och grundskola.

7

Superdövis handlar om en tjej som är döv och bär en stor hörapparat på bröstkorgen som alla

klasskompisar gärna stirrar på. Boken skildrar Ceces liv då hon byter från en särskola till en vanlig grundskola och hur det går för henne att skaffa vänner med sin nedsättning. Cece upplever att hon har en superkraft då hennes hörapparat gör att hon kan höra bättre än sina klasskompisar. Hon hoppas att kunna använda denna superkraft för att skaffa en vän. Boken är en seriebok och består därför av väldigt mycket illustrationer. Det är samtidigt en väldigt lång bok och består därför även av mycket text. Cece, huvudkaraktären, framställs i

illustrationerna som en kanin och resten av karaktärerna i boken är också någon form av djur. Boken beskriver Ceces resa med olika vänner, olika skolor samt hur dövhetsproblematiken kan orsaka fördelar och hinder i skolvärlden och i samspel med andra människor.

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet – Skollagen

Skolverket (2018 s.5) framhåller att alla människors lika värde är något som bör gestaltas och förmedlas i skolan och att ingen människa ska behöva uppleva diskriminering eller kränkande behandling på grund av en funktionsnedsättning. Skolverket (2018 s.5) menar även att skolan arbetar utifrån att förmedla lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för alla människor och att undervisning bör anpassas efter varje människas enskilda behov. Även Skollagen (2010:800 §3) slår fast att all utbildning ska utformas på så sätt att skolmiljön präglas av trygghet och studiero.

4. Tidigare forskning

I detta avsnitt presenteras tidigare forskning inom området för studien. Den litteratur som presenteras är främst riktad mot allmänna funktionsnedsättningar och är främst forskning som har skett i USA och några andra länder. Undersökningen av tidigare forskning på detta

område visade att det inte fanns mycket studier som inriktade sig specifikt på

hörselnedsättningar utan de flesta talade allmänt om funktionsnedsättningar. De studier som har fokuserat på hörselnedsättningar och som är relevanta för mina frågeställningar har tagits med i nedanstående text. Sökandet visade även att det inte fanns många svenska studier inom området utan forskningen var främst från andra länder och kan därmed inte generaliseras för att gälla även i Sverige.

8

I artikeln ”Representations of Deaf Characters in Children’s Picture Books” lyfter Debbie B. Golos och Annie M. Moses fram att tidigare litteratur som har inkluderat dövhet eller

hörselskador i stort sett har framställt karaktärerna mycket negativt eller falskt (Golos och Moses 2011 s.272). Författarna påpekar däremot att senare forskning har visat att

dövhetsperspektivet har ändrats med åren och att en större acceptans har bildats för att nedsättningen inte endast är en nedsättning utan en annan kultur som också bör accepteras i samhället. Golos och Moses lyfter att fördelarna med att se på hörselnedsättningar utifrån ett kulturellt perspektiv är många, bland annat att de berörda människorna kan se sig själva representerade i litteraturen utifrån ett ljusare perspektiv samt att förståelse bildas hos alla för den döva kulturen. Däremot märker författarna en frånvaro av denna acceptans i barnlitteratur och att barnlitteratur ofta framställer hörselskadade eller döva människor utifrån ett enbart medicinskt perspektiv och att den kulturella sidan sällan framkommer (Golos & Moses 2011 s.271 - 272).

Utifrån den forskning som har undersökts, i samband med denna studie är det tydligt att majoriteten av forskningen stödjer positiva samt realistiska framställningar av

funktionssvårigheter i barnlitteratur av flera olika skäl, som gynnar läsare. Detta görs tydligt i artikeln” Inclusive Literature in the Library and the Classroom” där Emily Wopperer skriver (2011 s.28) att barnlitteratur som berör karaktärer med funktionsnedsättningar är viktig för att läsare ska bygga förståelse för och lära sig att relatera till människor med olika

funktionsnedsättningar. Hon skriver även att barnlitteratur som berör karaktärer med

funktionsnedsättningar öppnar för möjligheten att barn med funktionsnedsättningar kan läsa om människor som dem själva i ett positivt sammanhang och därmed öka deras självkänsla och känsla av att personer med funktionsnedsättningar, som de själva, kan vara starka och självsäkra individer i samhället. ”Children want to be able to relate to the character they are reading about and looking at in the illustrations” (Emily Wopperer 2011 s.29). Wopperer (2011 s.28) menar att barnlitteratur som framställer människor med funktionsnedsättningar på ett positivt sätt kan bidra till att öka förståelse hos människor som inte har någon

funktionsnedsättning samt att det kan bidra till att stärka och öka självkänslan hos människor som har någon form av funktionsnedsättning. Sezgin Vuran lyfter även fram att i de böcker som har dessa framställningar har lärare en viktig roll att förse elever i skolan med olika sorters möten till exempel genom barnlitteratur, där elever får möjligheter att bygga förståelse och positiva attityder gentemot människor med funktionsnedsättningar (Vuran 2014 s.152).

9

Detta är något som Dr. Stephanie A. Kurtts och Karen W. Gavigan (2008 s.23) även stödjer i artikeln ”Understanding (dis)abilities through children’s literature” då de skriver att

barnlitteratur möjliggör att skapa förståelse för hur olika funktionsnedsättningar påverkar människorna som har funktionsnedsättningen, samt den påverkan det har på deras familjer. Kurtts och Gavigan (2008 s.23) lyfter i sin studie även fram begreppet ”bibliotherapy”. Författarna förklarar detta begrepp som en form av terapi genom användning av litteratur där litteraturen stöttar barn i att förstå sig själva och problem som är relevanta för deras personliga situationer. Detta liknar det som Wopperer (2011) skriver om då hon pratar om att

barnlitteratur som berör funktionsnedsättningar på ett positivt vis kan förstärka självkänsla och öka förståelse hos de barn som har funktionsnedsättningar, samt de barn som inte har funktionsnedsättningar då de läser litteraturen. Snarlika tankar framförs även i studier som de följande: (Kathleen Artman-Meeker, Thomas O. Grant, and Xueyan Yang (2016) i studien ”By the Book”, Julia Wilkins, Kathryn Howe, Maddie Seiloff, Shelly Rowan and Elizabeth Lill (2016) i artikeln ”Exploring elementary students’ perceptions of disabilities using children’s literature” samt Sezgin Vuran (2014 s.139) i artikeln ”Stories about Children with Disabilities: The Writing Process and the Opinions of the Storywriters” och Kevser Koc, Yusuf Koc och Selda Ozdemir (2010 s.145) i ”THE PORTRAYALS OF INDIVIDUALS WITH PHYSICAL AND SENSORY IMPAIRMENTS IN PICTURE BOOKS ”).

Samtidigt påpekar Koc, Koc och Ozdemir även att i en studie utförd år 2001 framkom det att 10 av 12 barnböcker som framställer funktionsnedsättningar, skildrar karaktärerna med dessa funktionsnedsättningar som offer, medan de karaktärer som inte har funktionsnedsättningar framställs som skyddare eller som personer som utsätter de funktionsnedsatta för något (Koc, Koc, & Ozdemir 2010 s.155). De lyfter även fram att de böcker som framställer

funktionsnedsättningar ofta har ett stort fokus på vänskapsrelationer och sällan några

romantiska relationer. Överlag framför Koc, Koc och Ozdemir dock att i takt med samhällets ökande förståelse för funktionshinder av olika slag har även litteraturen kring

funktionsnedsättningar blivit mer positiv. I dagens samhälle finns fler positiva framställningar av människor med funktionsnedsättningar än det finns negativa (Koc, Koc, & Ozdemir 2010 s.155).

Ett vanligt förekommande mönster som Koc, Koc och Ozdemir (2010 s.156 – 157) belyser också att barnlitteratur ofta framställer de funktionsnedsattas relationer negativt i början av boken och att händelser i boken leder till en mer positiv framställning av de

10

funktionsnedsattas relationer. Det ofta finns ett syfte med detta som kan leda till positiva konsekvenser hos läsarna på så sätt att läsarna inser att det går att bygga relationer med människor som har eller inte har någon nedsättning även om det är svårt. Även Mary Anne Prater (2003) skriver i sin studie ”Learning disabilities in children’s and adolescent literature: how are characters portrayed”, att ett ofta förekommande drag hos funktionsnedsatta barn i barnlitteratur är dåligt självförtroende och självkänsla och att detta ofta vänder och

självkänslan ökar då karaktären får visa sina styrkor (Prater 2003 s.56).

5. Teori och Metod

I detta avsnitt kommer teorin som är utgångspunkten för denna analys att presenteras liksom den metod som används för att besvara frågeställningarna i studien. I samband med metoden kommer jag också att beröra varför jag valt just de böcker jag valt.

5.1 Teori

Den teori som står som utgångspunkt för denna studie är den teori som Maria Nikolajeva nämner i sin bok Barnbokens byggklossar som mimetisk teori, vilket tar sin grund i ett litteratursociologiskt perspektiv (Maria Nikolajeva 2013 s.35). Då en studie utförs utifrån en mimetisk teori menar författaren att studien undersöker relationen mellan litteraturen och den verkliga världen. Denna teori betraktar litteratur som en avspegling av världen. Nikolajeva lyfter även fram att många studier av barnlitteratur som undersöker olika samhällsaspekter är mimetiska och därmed kändes denna teori som ett rimligt val för denna studie (Nikolajeva 2013 s.35). Sandra Leksäther & Stina Nyström nämner i sin studie ”Så korkad är jag faktiskt inte”, att barnlitteraturen som barn möter i skolan till stor del påverkar hur barnen bemöter verkligheten och det i sin tur påverkar hur den verklighet som lever vidare ser ut (Leksäther & Nyström 2010 s.2).

Då jag ska besvara den andra frågeställningen om huruvida det går att urskilja några

skillnader i hur tjejer respektive killar med hörselskador framställs i barnlitteratur kommer jag att utgå från ett genusperspektiv. Det gör jag på så sätt att jag ska göra en komparativ

undersökning av hur tjejer och killar med en hörselskada framställs i barnlitteratur. I boken

Från Gossip Girl till Harry Potter skriver Maria Nilson om begreppet genus, alltså det socialt

konstruerade könet men även det biologiska könet (Maria Nilson 2010). Nilson förklarar att människan skapar könsroller eller ”gör genus” redan från väldigt unga åldrar då tjejer ska ha

11

rosa prinsessklänningar och killar ska ha kamouflagebyxor (Maria Nilson 2010 s.13). Hon menar att redan i tidig ålder impregnerar vi genus i barn på det vis som samhället förväntar sig att det ska göras enligt den så kallade normen. Detta menar Nilson har en avgörande betydelse för maktbalansen i samhället. Nilson förklarar att samhället vi lever i idag fortfarande inte är jämställt mellan män och kvinnor, trots att stora förändringar har skett. Hon menar att ett viktigt steg i att öka jämställdheten är att arbeta med de normer och värderingar som ligger till grund för att det inte är jämställt (Maria Nilson 2010 s.14).

Maria Nikolajeva skriver i sin bok Barnbokens byggklossar om genusperspektivet i barnlitteratur (Nikolajeva 2013). Hon menar att tidigare forskning om genusperspektivet i barnlitteratur har fokuserat på att endast beskriva de olika könsrollerna och beskriva dessa förhållande till verkligheten. Nikolajeva lyfter fram att nyare studier däremot har rört sig ifrån undersökningen av könsstereotyper mot mer teoretiska diskussioner av genus som en social konstruktion (Nikolajeva 2013 s.133). Med social konstruktion menas de förväntningar och normer som samhället förknippar med genus. Möter den kvinnliga karaktären de

förväntningar som samhället har på kvinnor och möter den manliga karaktären de förväntningar som samhället har på män? (Nikolajeva 2013 s.133).

Med komparativ undersökning menas att en jämförelse görs mellan hur killen i boken Dylan

Grönöga och jag framställs i relation till hans hörselskada, i jämförelse med Superdövis och

hur tjejen i denna bok framställs i relation till hennes hörselskada.

5.2 Metod

5.2.1 Urval och analysmetod

De böcker som har valts för att besvara mina frågeställningar är alltså Superdövis av Cece Bell (2017) och Dylan Grönöga och jag av Mia–Maria Lindell (2016). Dessa böcker studeras genom en huvudsakligen tematisk analys där fokus ligger på att finna mönster (motiv) i data och beskriva dessa mönster. Sedan utförs en komparativ analys där en jämförelse görs mellan

Superdövis och Dylan Grönöga och jag. Den komparativa analysen utgår från de motiv som

identifieras i frågeställning 1 på så sätt att jag undersöker om det finns skillnader i framställningarna av flickan och pojken. Detta görs utifrån fastställda motiv, om de förekommer och hur ofta de förekommer och sedan jämförs och sammanställs dessa skillnader och likheter.

12

Jag började med att söka på barnlitteratur som berör olika funktionsnedsättningar. Ett val jag gjorde direkt var att jag ville hitta två olika böcker och båda skulle beröra samma typ av funktionsnedsättning, en skulle ha en tjej som huvudkaraktär och den andra skulle ha en kille som huvudkaraktär. Dessa var mina initiala utgångspunkter. Jag sökte först på Libris och i vanliga online-bokhandlare och hittade ganska snabbt Superdövis på Bokus hemsida som handlar om en tjej med en hörselnedsättning. Efter detta kunde jag begränsa mitt sökande till barnlitteratur som berörde hörselnedsättning och en manlig huvudkaraktär. Det var då jag hittade Dylan Grönöga och jag, som mötte mina andra kriterier och därmed hade jag valt litteraturen som jag ville studera. Jag avgränsade mig till endast två böcker då denna studie ska betraktas som ett exempel på hur funktionsnedsättningar kan framställas i barnlitteratur och inte som en representativ studie för all barnlitteratur och därmed kändes två böcker som en lämplig avgränsning.

Som tidigare nämnts berör båda böckerna frågor kring hörselnedsättning. Jag valde dessa böcker just för att de handlar om karaktärer på mellanstadiet med liknande typ av

funktionsnedsättning, vilket ger en allmän syn på hur barn med funktionsnedsättningar kan framställas i barnlitteratur. Därmed är de relevanta för min första frågeställning. Då jag ska undersöka hur barn med funktionsnedsättningar framställs i barnlitteratur, samt göra en jämförelse mellan killar och tjejer, känns det relevant att utgå från litteratur som berör samma eller liknande funktionsnedsättningar. Det kan variera hur barn med olika

funktionsnedsättningar framställs i jämförelse med varandra och därmed har jag valt att begränsa mig till en funktionsnedsättning.

Jag valde även dessa två böcker då de fokuserar på en kille och en tjej och därmed var de relevanta för min andra frågeställning där en komparativ undersökning ska göras mellan hur tjejer och killar med hörselnedsättningar framställs i dessa barnböcker. Bidragande till valet av böcker var även att de rekommenderas för åldrarna 9 – 12 år gamla, vilket är de åldrar som är i majoritet på mellanstadiet och därmed de åldrar som har varit i fokus för min utbildning. I en avslutande diskussion till denna analys, kommer även en koppling göras där relevansen denna studie kan ha i ett klassrum, synliggörs. I denna diskussion kommer även förslag på hur de valda böckerna kan användas på ett gynnsamt sätt i klassrummet.

Denna analys beaktar både text och bild i båda böckerna men bild och textanalys förekommer främst i boken Superdövis då detta är en seriebok som består av väldigt mycket bilder som är

13

av betydelse för frågeställningarna. I boken Dylan Grönöga och jag finns ett fåtal bilder men främst text som är av betydelse för frågeställningarna och därmed har analysen av denna bok större fokus på textanalys än bildanalys. Den tematiska analysen utgår från fem motiv där vissa bestämdes i förväg och vissa upptäcktes under analysens gång i båda de valda verken. Dessa är relationer, utanförskap/att vara eller känna sig annorlunda, gemenskap, behov av stöd/anpassningar och motivet som identifierar om karaktärerna får en roll som offer och om bikaraktärerna då får rollen som stöttepelare eller mobbare. Dessa motiv används främst i besvarandet av den första frågeställningen och analyserna av den valda litteraturen görs med utgångspunkt i dessa motiv där varje bok analyseras separat för den första frågeställningen. Metoden för den andra frågeställningen kommer göras gemensamt för de två böckerna då det är en komparativ analys och sedan följer en kort diskussion om implikationerna som olika framställningar av karaktärer utifrån ett genusperspektiv kan ha för klassrummet och läsarna. Till sist diskuteras frågeställningarna i ett sammanfattande avsnitt. Analysen som sker i samband med den andra frågeställningen som berör genus, kommer att ske med utgångspunkt i den tematiska analysen som sker i frågeställning 1. Med detta menas att det kommer att analyseras om det finns skillnader i framställningarna av flickan och pojken utifrån de fastställda motiven. Utifrån detta kommer sedan en diskussion att föras om huruvida

framställningarna är likvärdiga och jämställda eller om flickan eller pojken framställs på ett mer negativt/positivt vis i jämförelse med varandra.

6 Analys

I detta avsnitt analyseras den valda barnlitteraturen utifrån ett antal bestämda motiv och sedan diskuteras frågeställningarna.

6.1. Analys av motiv i Superdövis

6.1.1 Motiv: Utanförskap och känslan av att vara annorlunda

Det uppenbara motivet som går att urskilja i boken är utanförskap och känslan av att vara annorlunda som är det största motivet för Cece Bell. Utanförskapet och känslan av att vara annorlunda, som Cece känner, verkar oftast grunda sig i hennes nedsättning då hon beskriver sig själv som ”annorlunda” efter att hon får sin hörapparat och efter att hennes klasskompisar påpekar hennes dövhet (Bell 2016 s.46). Cece påpekar även redan i början av boken, då hon tappar hörseln att hörapparaten gör att hon ser annorlunda ut, jämfört med sin kompis, på ett sätt som spelar roll för henne. Hon upplever att hon är i en bubbla av ensamhet där hon känner

14

sig utanför vilket visas både genom text och bild. Detta visas med bilderna i boken då Cece kliver in i ”ensamhetens bubbla” (Bell 2016 s.46 – 49). Denna bubbla av ensamhet beskrivs och visas i ytterligare tio bilder då Cece beskriver utanförskapet hon upplever första året i den nya skolan innan hon hittar en kompis. Trots att flera forskare, Wopperer (2011), Kurtts och Gavigan (2008 s.23), Sezgin Vuran (2014 s.139), stödjer att en positiv framställning av karaktärer med funktionsnedsättning är avgörande för att bygga förebilder för och en stark självkänsla hos personer med funktionsnedsättning, har denna bok ett ganska starkt

utanförskapsmotiv i större delen av boken.

Cece känner sig annorlunda och upplever att kompisar lägger stort fokus på hennes

hörselnedsättning och hörapparat. Hon upplever även utanförskap när grannbarnen i hennes nya område spenderar sommaren med att lyssna på radio. Cece kan inte delta då hon inte förstår vad som sägs på radion utan behöver kunna läsa läppar för att förstå vad som sägs. Även då hon är på ett pyjamasparty upplever hon utanförskap. Under detta pyjamasparty är det väldigt många tjejer som lägger fokus på Ceces hörselnedsättning och detta upplever hon som jobbigt (Bell 2016 s.89). Detta visas både på bilderna och i texten, då Cece ser missnöjd ut och försöker fly undan situationen, samt säger ”hjälp” när tjejerna pratar med henne om hennes dövhet. Pyjamaspartyt avslutas med att tjejerna släcker lamporna och lägger sig i sovsäckar och pratar och skrattar. Eftersom lamporna är släckta så kan inte Cece läsa läpparna och känner sig därför återigen utanför. Hennes kompis Ginny är medveten om att Cece

behöver ljuset för att kunna delta i situationen och därför undrar Cece om hon har gjort så med flit, om tjejerna skrattar åt henne och om Ginny är arg på henne. Till slut känner sig Cece så utanför att hon väljer att åka hem (Bell 2016 s.89).

Denna framställning av utanförskap skulle kunna vara positivt för läsare på så vis att läsare som själva har hörselnedsättningar kanske kan relatera till situationerna och känna

samhörighet och gemenskap med karaktären, om de har upplevt liknande situationer. Detta kan bidra till minskad ensamhet och ökad förståelse för läsaren. Kurtts och Gavigan (2008 s.23) lyfter i sin studie även fram begreppet ”bibliotherapy”. Författarna förklarar detta begrepp som en form av terapi genom användningen av litteratur som stöttar barn i att förstå sig själva och de problem som är relevanta för deras personliga situationer. Däremot kan framställningen av Cece som ensam och annorlunda riskera att ge läsaren en bild av att personer med hörselnedsättningar är utanför och annorlunda, och detta kan i sin tur påverka hur läsaren bemöter människor med denna nedsättning i vardagen.

15

6.1.2. Motiv: Gemenskap

Cece Bell upplever en känsla av gemenskap vid ett fåtal tillfällen och därmed är detta ett mindre förekommande motiv. Detta sker i början då hon går på en särskola och får

klasskompisar med samma nedsättning som hon själv. Här känner Cece en gemenskap då de andra eleverna har samma hörapparater som henne. ”Nämen titta! Alla här är ju som jag!” (Bell 2016 s.28). En gemenskap etableras mellan eleverna då Cece känner att de förstår hennes situation eftersom de har liknande svårigheter och de ser likadana ut med

hörapparaterna i öronen. Denna gemenskap varar dock inte då Ceces familj flyttar till en annan stad och hon tvingas, att börja i en vanlig kommunalskola och inte i en särskola. I slutet av boken känner Cece gemenskap med sin klass då de samarbetar för att ha roligt i

klassrummet medan läraren har klivit ut ur rummet. Vid detta tillfälle är Cece och hennes hörapparat en viktig del i planen och därmed är hennes nedsättning ett positivt bidrag till situationen och hon får känna sig stolt över sin nedsättning. En pojke i hennes klass lär känna Cece mer och upptäcker den superkraft som hon har med hjälp av hörapparaten, nämligen att hon hör var i skolan läraren befinner sig. Denna superkraft blir grunden till en plan att

överlista en lärare och därmed byggs en vänskapsrelation först mellan Cece och pojken och sedan med Cece och hela klassen. De använder hennes superkraft för att kunna festa i klassrummet när läraren inte är där och när läraren är på väg tillbaka varnar Cece klassen då hon kan höra läraren innan de andra i klassen kan det. Tillsammans lyckas klassen och Cece ha roligt under lektionen utan att läraren märker det och Ceces hörselnedsättning ses som en tillgång och blir grunden till att Cece känner gemenskap med klassen. I samband med detta kommer hennes tidigare kompis över rädslan att skada Cece och hon får även tillbaka denna kompis (Bell 2016 s.210 – 219). Generellt följer denna bok det mönster som Koc, Koc och Ozdemir beskriver ovan, där boken börjar med att framställa de negativa sidorna av

karaktären med funktionsnedsättning och övergår senare i boken till att lyfta styrkor och positiva relationer hos karaktären som leder till gemenskap och vänskap (Koc, Koc &

Ozdemir 2010 s. 157) Se även (Gullström Öhlin & Hamid 2018) som stödjer att detta mönster är vanligt förekommande i barnlitteratur som framställer karaktärer med olika

funktionsnedsättningar.

6.1.3 Motiv: Utveckling mot goda relationer

Detta avsnitt benämns ”utvecklingen mot goda relationer” då analysen tydligt visade att motivet relationer, mycket bygger på bokens utveckling mot att huvudkaraktärerna bildar

16

goda relationer. Koc, Koc och Ozdemir (2010 s.156–157) lyfter fram att ett vanligt

förekommande motiv i barnlitteratur som framställer funktionsnedsättningar, är att relationer mellan de funktionsnedsatta och andra framställs negativt till en början och att detta ändras mot slutet av boken och relationerna blir positiva. Astrid Gullström Öhlin & Zaynab Hamid (2018 s.48) som är författare till studien ”Så korkad är jag faktiskt inte” visar i resultaten av sin studie att mycket barnlitteratur som framställer funktionsnedsättningar börjar med att huvudkaraktärens relationer är negativa och förändras sedan och blir positiva i slutet av boken och detta är tydligt närvarande i Superdövis.

Som Koc, Koc & Ozdemir (2010 s.157) tolkar det, påvisar för läsare att det är möjligt att överkomma negativa relationer, om människor med och utan funktionsnedsättningar får en möjlighet att lära känna varandra. De menar även att detta kan inspirera läsare med och utan funktionsnedsättningar att interagera med varandra även om det kan finnas svårigheter. Relationerna som Cece har i boken är till en början ganska korta och endast vänskapliga och trots att hon har ett romantiskt intresse för en pojke så förblir relationen vänskaplig. Koc, Koc och Ozdemir (2010 s.152) skriver att vissa litterära verk som framställer karaktärer med funktionsnedsättningar framställer dessa som ensamma, ledsna eller arga och att de ofta står vid sidan och observerar andra barns relationer då de leker eller umgås. Denna ensamhet och utanförskap syns i Superdövis då Cece sitter vid sidan under sommaren då grannbarnen lyssnar på radio (Bell 2016 s.36 – 37). Relationsmässigt blir boken mer positiv för Cece mot slutet, vilket Koc, Koc och Ozdemir (2010 s.156 – 157) framhåller är ganska vanligt

förekommande i barnlitteratur.

Den framställning av Cece som går att urskilja i slutet av boken, då hon får visa sina styrkor, helt klart är mer positiv än den var i början av boken, då hon upplevde mycket utanförskap och svårigheter med vänskaper. Detta mönster stämmer överens med det Prater (2003) skriver om, att en vanligt förekommande karaktäristika hos funktionsnedsatta barn i barnlitteratur är dåligt självförtroende och självkänsla, och att detta ofta vänder och självkänslan ökar då karaktären får visa sina styrkor (Prater 2003 s.56).

6.1.4 Motiv: Behov av stöd

När Cece har blivit lite äldre börjar hon att tycka om att titta på tv med sina äldre syskon. Hennes syskon hjälper henne att förstå det som händer på tv:n genom att förklara det som karaktärerna säger när hon inte förstår. Detta är ett tillfälle i vardagslivet då det kan tolkas som att Cece är i behov av stöd. Däremot är det inte avgörande att hon får detta stöd för att

17

klara av vardagen, utan snarare ett stöd som är bekvämt för henne om hon gillar att titta på tv. Förutom detta är det endast under skoltid som Cece är i behov av stöd för att klara av att delta i vardagen på ett sätt som är viktigt. Hennes hörapparat är kopplad till en mikrofon som läraren bär runt halsen för att Cece ska höra vad läraren säger, utan denna kan hon inte delta aktivt i skolan. Vid ett tillfälle går mikrofonen sönder och Cece blir förtvivlad för att hon inte hör vad läraren säger och hon inte kan delta på lektionerna (Bell 2016 s.172 – 173).

Skolverket (2018 s.5) framhåller att undervisning bör anpassas efter varje människas enskilda behov. Detta sker inte för Cece i boken när hennes mikrofon går sönder trots att detta är ett tillfälle där hon skulle behöva extra stöd.

6.1.5 Motiv: Offer/Mobbare/Stöttepelare

Detta motiv innebär att huvudkaraktären, den karaktär som har en funktionsnedsättning, framställs som ett offer och att någon eller några bikaraktärer framställs, antingen som mobbare som skadar offret eller som en stöttepelare som stöttar huvudkaraktären i jobbiga situationer. Detta motiv förekommer inte i Superdövis.

6.2 Summering av analys

• Hur framställs barn med hörselnedsättningar i Superdövis?

I boken Superdövis urskildes det att motivet som oftast förekom var utanförskap och

annorlundahet men trots det så följer boken det mönster som Koc, Koc och Ozdemir skriver är vanligt förekommande i barnlitteratur. Detta mönster går tydligt att urskilja då boken börjar med att lyfta fram och framställa de negativa aspekterna av hörselnedsättningen för att sedan framställa de positiva aspekterna av hörselnedsättningen i slutet av boken (Koc, Koc & Ozdemir 2010 s. 157). På detta vis är framställningen av huvudkaraktären realistisk då det framkommer både negativa och positiva sidor av huvudkaraktärens liv med

hörselnedsättningen (Koc, Koc & Ozdemir 2010 s. 157). Även Kurtts och Gavigan (2008 s.23) lyfter begreppet ”bibliotherapy” i sin studie och förklarar att detta är då litteratur stämmer överens med personers vardag så att kan det fungera som en form av terapi, där litteraturen stöttar barn i att förstå sig själva och problem som är relevanta för deras personliga situationer. Detta liknar det som Wopperer (2011) skriver om då hon pratar om att

barnlitteratur som berör funktionsnedsättningar på ett positivt vis kan förstärka självkänsla och öka förståelse hos de barn som har funktionsnedsättningar, i detta fall hörselnedsättning, då de läser litteraturen. Med detta som utgångspunkt är det rimligt att anta att en negativ

18

framställning, som den i Superdövis, kan ha en negativ inverkan på självkänslan hos de läsare som själva har en hörselnedsättning där de ser sig själva som annorlunda eller utanför. Golos och Moses lyfter även att ett vanligt förekommande mönster i denna typ av

barnlitteratur är att den medicinska sidan av hörselnedsättningen får mer utrymme, snarare än att den kulturella sidan får det. Detta mönster är även tydligt framkommande i boken då ett stort fokus ligger på hörapparaten och dess funktion och utseende, snarare än gemenskapen som kan bildas emellan parter som har hörselnedsättningar gemensamt (Golos & Moses 2011 s. 171 – 172).

Sammanfattningsvis kan det konstateras att framställningen av Cece Bell följer det generella mönster som många forskare har sett i barnlitteratur som framställer funktionsnedsättningar av olika slag. Boken har ett stort utrymme där utanförskap och annorlundahet ryms och där Ceces dövhet påverkar hennes relationer på ett negativt vis. Boken rymmer däremot även flera olika relationer och en utveckling som är positiv för Cece och hennes relationer med kompisar och klasskamrater. Detta är, som tidigare nämnts, endast ett exempel på hur

barnlitteratur som framställer hörselnedsättningar kan se ut och är därmed inte generaliserbart, men kan däremot användas för att förstå hur olika verk kan se ut och vilken påverkan detta kan ha på läsare.

6.3 Analys av Motiv i Dylan Grönöga och jag

6.3.1 Motiv: Utanförskap och känslan av att vara annorlunda

I denna bok är utanförskap och känslan av att vara annorlunda återigen ett tydligt motiv. Motivet förekommer i början av boken då Dan, huvudkaraktären, ska fixa sitt hår innan skolan. Dan spenderar mycket tid på att fixa håret så att hans hörapparater inte syns då han upplever att människor behandlar honom annorlunda, talar med stora munrörelser eller

undviker honom totalt då de ser hörapparaterna (Lindberg 2016 s.18). Det är första tillfället då utanförskap och Dans känsla av att vara annorlunda visar sig i boken. Vid flera tillfällen i början av boken återkommer motivet, till exempel när Dans lärare glömmer att sätta på

mikrofonen som är kopplad till Dans hörapparat och Dan blir tvungen att säga till läraren. Vid detta tillfälle utbrister klasskompisar i irritation och andra himlar med ögonen över att Dans nedsättning stör lektionen och tar tid från undervisningen. Då säger läraren åt eleverna att ha tålamod med Dan. Hela situationen i sig blir utpekande och Dan görs till orsaken för

19

störningsmomentet vilket skapar utanförskap och en känsla av att han är annorlunda för Dan (Lindberg 2016 s.28).

Under samma lektion, med samma lärare, sker det återigen en händelse som gör att motivet utanförskap synliggörs. Läraren stannar upp inför hela klassen och påpekar att Dan är

hörselskadad och att de ska utföra ett experiment för att visa klassen hur det kan se ut att vara hörselskadad. Motvilligt tvingas Dan att ställa sig framför klassen och delta i ett experiment där han visar hur väl han hör läraren då han talar från olika ställen i klassrummet.

Klasskamraterna viskar och skämtar i bakgrunden på Dans bekostnad under experimentet. Till slut vågar Dan säga att han inte ville delta i experimentet längre och han får stöd i detta av sin kompis som kommer in i klassrummet i samma stund som han säger ifrån. Vid detta tillfälle upplever Dan utanförskap då han blir utpekad i klassrummet bland alla elever. Eleverna tar detta tillfälle att skämta på hans bekostnad då hans dövhet, skillnaden mellan honom och klasskompisarna, är grunden för experimentet. Efter denna händelse vill Dan inte återvända till skolan och väljer att stanna hemma fram till sommarlovet och motivet utanförskap och känslan av att vara annorlunda förekommer inte fler gånger i boken (Lindberg 2016 s.33 - 37). Utanförskap och känslan av att vara annorlunda går alltså att urskilja i denna bok och detta menar Koc, Koc och Ozdemir bidrar till en mer realistisk bild av hur livet kan se ut för människor med olika funktionsnedsättningar, då det är så det ser ut i samhället idag eftersom det inte existerar en total acceptans och förståelse för skillnader och olikheter i samhället (Koc, Koc & Ozdemir 2010 s.156). Utanförskapet som visar sig i denna bok är endast under skoltiden då Dans lärare och klasskamrater utsätter honom för situationer som är utpekande och får honom att känna sig annorlunda. Skolverket lyfter fram att undervisning ska anpassas efter varje enskild elevs behov och förutsättningar, och i detta fall brister anpassningen då läraren skapar en dramatisk scen kring det stöd som Dan behöver, vilket resulterar i att Dan känner sig annorlunda och utanför i klassen (Skolverket 2018 s.5).

6.3.2 Motiv: Gemenskap

Mer vikt läggs i denna bok på motivet gemenskap. Känslan av gemenskap är något som Dan upplever redan i början av boken och sedan väldigt starkt i slutet av boken. Det första tillfället där det förekommer är då Dan berättar för läsaren om sin kompis Dylan som också talar teckenspråk. Dan känner en gemenskap med Dylan då de har teckenspråket gemensamt och har blivit väldigt bra vänner tack vare detta (Lindberg 2016 s.12).

20

Gemenskapen som Dan känner visar sig däremot som starkast senare i boken då Dan och hans kompis Dylan träffar ”sommargänget”, vilket är en grupp människor som samlas och umgås och tar vara på varandra då de har teckenspråket gemensamt. Människorna i denna grupp har olika hörselnedsättningar men de har teckenspråket gemensamt. Dan och Dylan tar kontakt med denna grupp och träffar dem under sommaren och ungdomarna finner vänskap över diskussionen kring teckenspråk och persontecken. Denna gemenskap visas i både bild och text ”Det vi alla hade gemensamt var att vi använde teckenspråk” (Lindberg 2016 s.67).

Ytterligare ett tillfälle då Dan upplever gemenskap är efter sommarlovet då han återvänder till skolan och upptäcker att en ny lärarstudent ska börja undervisa i hans klass och att denna kille har teckenspråk som modersmål. Lärarstudenten är inte hörselskadad själv utan hade föräldrar med hörselskador och därmed har han växt upp med teckenspråk i sin familj. Dan känner en stark gemenskap med denna lärarstudent och de bygger direkt en relation då de talar om persontecken (Lindberg 2016 s.77). Dan uttrycker sin glädje och känsla av gemenskap i både text och bild ”Vi har … typ drömt om teckenspråk. Och hoppats på att någon som du skulle börja. Någon som använder teckenspråk, så här … alltid” (Lindberg 2016 s.80).

Det mest framträdande motivet i denna bok var gemenskap. Gemenskap är något som går att finna under hela boken vilket bidrar till en positiv framställning av relationerna som kan bildas för människor med hörselnedsättningar. Gemenskap är ett starkt motiv i boken och den kulturella sidan, snarare än den medicinska sidan, som Golos och Moses skriver om, av att ha en hörselskada visas genom detta motiv. (Golos & Moses 2011 s. 171 – 172). Teckenspråket och dess användare lyfts in i stora avsnitt i boken och ökar förståelsen hos läsaren för de kulturella aspekterna som ingår i att ha en hörselskada. Detta talar Golos och Moses om då de lyfter att mycket barnlitteratur som framställer dövhet brukar fokusera på den medicinska delen av nedsättningen och sällan lyfta in de kulturella aspekterna, som till exempel gemenskapen som bildas kring teckenspråket (Golos & Moses 2011 s. 171 – 172). De

förespråkar att lyfta in den kulturella aspekten, då fördelarna med att göra på det viset är att en större acceptans och förståelse kan bildas hos läsare som får möta dövhet som en kultur snarare än ett medicinskt tillstånd, och därmed bidrar gemenskapen som framhävs i denna bok till att framställningen av huvudkaraktären blir positiv.

6.3.3 Motiv: Utvecklingen mot goda relationer

Detta avsnitt benämns ”utvecklingen mot goda relationer”, då analysen visade tydligt att motivet relationer, bygger mycket på bokens utveckling mot att huvudkaraktärerna bildar

21

goda relationer. Relationen som visar sig starkast i denna bok är relationen mellan Dan och Dylan. Denna relation är byggd på gemensamma intressen, gemensamt språk, samt stödet som Dylan ger Dan i klassrummet då jobbiga situationer uppstår. Vänskapen är stark under hela boken och det finns även en antydan till att Dan vill ha mer än vänskap. Detta utvecklas däremot inte vidare utan förblir en antydan från Dan då han reagerar på hennes skimrande händer och varma ögon (Lindberg 2016 s.82).

En negativ relation som visar sig väldigt tidigt i boken är mellan Dan och hans lärare. Läraren har väldigt lite omtanke för Dan och hans nedsättning, vilket visar sig då läraren först

förstorar situationen då han inte lyckas starta Dans mikrofon till hörapparaten och sedan utför ett experiment med Dan framför hela klassen. Dan försöker protestera mot sin lärare, utan framgång. Denna relation framställs i boken som endast negativ då läraren inte gör några försök att åtgärda den jobbiga situationen i efterhand.

De andra relationerna i boken framställs främst som bakgrundsrelationer och har inte någon särskild betydelse för den direkta handlingen i boken. Kompisgruppen som Dan och Dylan träffar under sommaren bildar positiva relationer med Dan. Däremot sker det ingen

betydelsefull handling kring Dan och någon särskild i boken, utan han bildar en positiv gemenskap med alla i gruppen och detta påverkar honom positivt. Dans mamma är också en bakgrundskaraktär som stöttar Dan och finns tillgänglig för att hjälpa honom i vardagen som en bra förälder. Däremot sker det inte heller här någon betydelsefull händelse som påverkar bokens utfall eller framställningen av karaktären.

6.3.4 Behov av stöd

Detta motiv är väldigt svagt framkommande i boken och visar sig endast vid ett tillfälle. Dan behöver stöd i klassrummet då han ska höra vad läraren undervisar och stödet han får är en mikrofon som är kopplad till hans hörapparat som ska hjälpa honom att höra läraren. Däremot är detta stöd beroende av att läraren kommer ihåg att sätta på mikrofonen vilket visar sig vara en svårighet för läraren vid ett tillfälle.

6.3.5 Mobbning/Offer/Stöttepelare

Detta motiv, förklarar Koc, Koc och Ozdemir (2010 s.156), innebär, som tidigare nämnts, att huvudkaraktären, eller den karaktär som har hörselnedsättningen, framställs som ett offer, medan det finns bikaraktärer som antingen framställs som mobbare, stöttepelare eller både och. I boken finns detta motiv i början då lärarens agerande i klassrummet framställer honom

22

som mobbaren och Dan som offer. Stöttepelaren i detta fall är Dylan som kommer in i klassrummet då Dan behöver stöd att ta sig ur den jobbiga situationen med experimentet. Dylan märker att läraren inte lyssnar på Dans vädjande att inte vara med i experimentet och bestämmer sig för att säga ifrån och slå näven i bordet och därmed avslutas lektionen

(Lindberg 2016 s.38 - 39). Detta motiv är starkt visat i texten i början av boken då två kapitel ägnas åt situationen. Däremot syns inte detta motiv senare i boken då Dan och Dylan

framställs som väldigt jämställda i resten av boken.

Ingen av framställningarna av Dan som sker i klassrummet, sker på ett positivt vis utan

huvudkaraktären upplever det som utpekande och jobbigt och för läsaren uppfattas det som att nedsättningen blir ett störningsmoment i lektionen. Under detta avsnitt kommer även motivet: offer/mobbare/stöttepelare fram, då läraren i detta fall framställs som mobbaren och Dylan blir stöttepelare för Dan, som är offret. Att framställa huvudkaraktären som ett offer på grund av sin nedsättning är inte en positiv framställning då det kan ge läsare intryck av att detta är normen och att hörselskadade människor behöver skydd och inte kan agera självständigt i jobbiga situationer. Som tidigare nämnts, påpekar flera författare att en positiv framställning av människor med funktionsnedsättningar kan bidra till förståelse hos läsare och en ökad självkänsla för de läsare som kan identifiera sig med karaktärerna. Detta sker inte i det avsnitt som fokuserar på Dan i skolan och kan därmed ha negativa konsekvenser för de läsare, som påverkas av avsnittet och därmed är framställningen i detta avsnitt inte en positiv sådan. Se (Kathleen Artman-Meeker, Thomas O. Grant, and Xueyan Yang (2016) i studien ”By the Book”, Julia Wilkins, Kathryn Howe, Maddie Seiloff, Shelly Rowan and Elizabeth Lill (2016) i artikeln ”Exploring elementary students’ perceptions of disabilities using children’s literature” samt Sezgin Vuran (2014 s.139) i artikeln ”Stories about Children with

Disabilities: The Writing Process and the Opinions of the Storywriters”) för mer läsning om effekterna av positiva framställningar av funktionsnedsättningar i barnlitteratur.

6.4 Summering av analys

• Hur framställs barn med hörselnedsättningar i Dylan Grönöga och jag?

I Dylan Grönöga och jag är framställningen av Dan blandad med både positiva och negativa framställningar och boken följer även här de två vanligt förekommande mönster som är nämnda ovan, i resultaten av analysen av Superdövis (Se Golos & Moses 2011 s. 171 – 172 och Koc, Koc & Ozdemir 2010 s. 157). Även i Dylan Grönöga och jag är framställningen av

23

huvudkaraktären relativt realistisk då både negativa och positiva aspekter av karaktärens liv med hörselnedsättningen framkommer (Koc, Koc & Ozdemir 2010 s. 157). Framställningen av Dan i Dylan Grönöga och jag är för det mesta positiv och Dans relationer, känsla av gemenskap och glädje är väldigt framträdande under hela boken. En positiv framställning av karaktären och de relationer han bygger är viktigt för läsaren, som tidigare nämnts, då det ger läsare utan någon hörselnedsättning möjlighet att sätta sig in i och förstå hur livet kan se ut för de med hörselnedsättningar. Det kan även motverka eventuell mobbning eller diskriminering, vilket Skolverket framhäver är ett viktigt uppdrag i skolan (Skolverket 2018 s.5). Det finns däremot avsnitt där framställningen av Dan inte är lika positiv, utan tyder på att skolan och gemenskap med resten av sina klasskompisar är svåra områden för Dan, och att

hörselnedsättningen är en tydlig faktor bakom dessa svårigheter. Detta kan ge läsaren en bild av att gemenskapen som Dan bildar med sina vänner och lärare är grundat endast på att teckenspråket finns gemensamt och att det är svårt att bilda en vänskap med någon med hörselnedsättning om denna förutsättning inte finns. Detta skulle i sin tur kunna leda till att läsare får en negativ bild av relationer hos hörselnedsatta. Det skulle även kunna leda till att läsare utan hörselnedsättningar och utan kunskap om teckenspråket, tar avstånd från sådana relationer i tro om att det inte skulle fungera.

6.5 Frågeställning 2

• Finns det skillnader mellan hur killar och tjejer med hörselnedsättningar framställs i de aktuella böckerna?

I detta avsnitt görs en komparativ analys där skillnaderna mellan de två böckerna kommer att diskuteras utifrån ett genusperspektiv och slutligen kommer en kort diskussion om

implikationerna som dessa skillnader kan ha på elever i ett klassrum.

I boken Från Gossip Girl till Harry Potter skriver Maria Nilson att begreppet genus är det socialt konstruerade könet och även det biologiska könet (Maria Nilson 2010 s.14). Nilson fortsätter att förklara att samhället vi lever i idag fortfarande inte är jämställt mellan män och kvinnor, trots att stora förbättringar har skett och ett viktigt steg i att öka jämställdheten är att arbeta med de normer och värderingar som ligger till grund för att det inte är jämställt (Maria Nilson 2010 s.14). Därmed kommer analysen nu att undersöka om framställningarna av människor med hörselnedsättningar skiljer sig i böckerna och om framställningarna är jämställda utifrån ett genusperspektiv. Denna analys är inte generaliserbar till all litteratur

24

som berör dessa ämnen, utan avser bara att fungera som ett exempel på hur det kan se ut i barnlitteratur.

Det finns många likheter och skillnader i analyserna av de båda böckerna. Till att börja med går det att konstatera att nästan alla de motiv som hade valts innan, går att urskilja i båda böckerna, även om det varierar hur mycket de går att urskilja. Utanförskap och känslan av att känna sig annorlunda upptäcktes i båda böckerna men var tar över mer i Superdövis. Cece Bell upplevde mer utanförskap och känslan av att vara annorlunda under hela boken än vad Dan gjorde i Dylan Grönöga och jag. Trots att Cece i Superdövis hade vänskaper så varade de inte länge och Cece blev återigen ensam, medan Dan i Dylan Grönöga och jag hade, trots utanförskap i skolan, sin bästa kompis Dylan under hela boken och hans vänskapskrets och känsla av gemenskap ökade ständigt i boken. Ceces känsla av gemenskap kom först i slutet av boken då hennes klasskamrater lärde känna henne mer och fick kunskap om hennes

”superkraft”. Här går det att urskilja skillnader i hur Cece, flickan, upplever vänskaper och gemenskap i jämförelse med Dan, pojken. Dan har det lättare när det kommer till kompisar och gemenskap än vad Cece har, som upplever större utanförskap och annorlundahet under boken. Här menas inte att skillnaderna är beroende av könet på karaktärerna, utan endast att en skillnad går att urskilja mellan hur flickan och pojken framställs.

Även relationerna som Dan och Cece har går att skiljas åt på så sätt att Dans relationer är mer stabila och grundade i en stark gemenskap, medan Cece pendlar mellan olika

vänskapsrelationer under boken och de varar inte särskilt länge förrän på slutet. Skillnaden här blir att pojken framställs som mer lyckad i motivet relationer än vad flickan är och framställningen av pojken blir därmed mer positiv än framställningen av flickan. Däremot framkommer inte motivet: mobbning/offer/stödpelare i Superdövis utan Cece framställs som självständig på så sätt att hon inte vänder sig till någon utomstående för stöd då hon hamnar i jobbiga situationer, som till exempel när en klasskompis hade sönder en penna hon fick i present av sin pappa. Hon har inte heller någon som står upp för henne då sådana här

situationer uppstår, utan Cece beskriver ofta sig själv som en person med superkrafter, vilket ökar framställningen av henne som självständig. I Dylan Grönöga och jag har Dan en

stöttepelare i Dylan som försvarar honom i skolan då han blir utsatt för jobbiga situationer av läraren och klasskompisar. På detta sätt framställs Dan som ett offer som behöver hjälp från sin kompis för att ta sig ur sin jobbiga situation. Framställningen av Dan som ett offer är inte en positiv framställning då det kan ge intrycket att personer med hörselnedsättningar är offer

25

för sina situationer. Skillnaden här blir att Dan framställs på ett mer negativt vis än Cece inom motivet mobbning/offer/stödpelare.

Den största likheten som går att urskilja är under motivet: behov av stöd. Båda karaktärerna har samma behov av stöd i skolan då de har hörapparater som är kopplade till en mikrofon som läraren bär runt halsen. Båda karaktärerna uttrycker även att hörapparaterna är jobbiga utseendemässigt, då de känner sig annorlunda på grund av hörapparaterna och gärna vill dölja dem. Här framställs karaktärerna väldigt lika på så sätt att de har samma behov av stöd och upplever liknande känslor kring själva hörapparaten och dess utseende.

Sammanfattningsvis skulle denna analys kunna tolkas som att böckerna är relativt jämställda i framställningen av huvudkaraktärerna då det finns både negativa, positiva och neutrala framställningar av både flickan i Superdövis och pojken i Dylan Grönöga och jag. De positiva aspekterna är något tydligare och mer frekventa i Dylan Grönöga och jag men det förekommer även utanförskap i relativt hög grad för Dan i början av boken. Lena Kåreland skriver i sin bok

Barnboken i Samhället att utbudet av läsning som elever erbjuds i skolan är avgörande för

vilken betydelse svenskundervisningen har för elevers syn på genus och kön (Kåreland 2013 s.128). Därmed menar Kåreland att det är viktigt att det utbud som finns för elever är granskade och att det finns kunskap hos läraren om vilka värderingar och genusperspektiv som böckerna som tas fram representerar. Det är av vikt att de böcker som elever läser har en rättvis representation av flickor och pojkar (Kåreland 2013 s.128). Den generella slutsatsen från denna del av analysen är att dövhetsproblematiken är i stort fokus i båda böcker och att könsaspekter inte är särskilt framträdande i böckerna.

7. Diskussion

Tidigare forskning (Se: Golos och Moses 2011 s.272 och Koc, Koc, & Ozdemir 2010 s.155), säger att barnlitteratur som framställer olika funktionsnedsättningar eller dövhetsproblematik ofta framställer människorna negativt, men att i samband med samhällets utveckling har detta blivit bättre och att det idag finns mycket fler framställningar av personer med

hörselnedsättningar som är positiva. Denna studie har, som påvisat ovan, bekräftat att det inte endast är negativa framställningar som går att finna i den valda litteraturen kring

hörselskador, då de studerade böckerna i denna studie visar en variation av positivt, negativt och neutralt i framställningen av människorna med hörselnedsättningar. Hur kan då dessa resultat vara relevanta för verksamma lärare och elever i klassrummet?

26

Enligt Sezgin Vuran har lärare en viktig roll i att förse både funktionsnedsatta och icke funktionsnedsatta elever med positiva möten med varandra för att utveckla positiva attityder gentemot alla människor i samhället (Sezgin Vuran 2014 s.152). Dessa möten kanske inte alltid går att förse elever med, i det verkliga klassrummet, då det inte är alla klasser som har elever med funktionsnedsättningar, och i dessa fall är skönlitteratur en viktig tillgång. Vuran menar vidare att kursplanen bör inkludera arbete med att skapa förståelse för och positiva attityder gentemot alla olika sorters funktionsnedsättningar och att detta kan göras genom att lärare inte endast läser litteraturen, utan diskuterar och förklarar karaktärerna och hur de framställs med eleverna, för att bygga förståelse och öppenhet med eleverna (Sezgin Vuran 2014 s.152).

Om lärare arbetar med litteratur som framställer olika funktionsnedsättningar, som till exempel hörselnedsättningar, på ett positivt samt realistiskt vis, anser jag att en större

förståelse och medmänsklighet kan byggas hos elever som inte har några nedsättningar. På så vis kan lärare och elever tillsammans, medvetet arbeta med Skolverkets värdegrundsarbete, som framhåller att alla människors lika värde är något som bör gestaltas och förmedlas i skolan och att ingen människa ska behöva uppleva diskriminering eller kränkande behandling. Skolverket menar även att skolan arbetar utifrån att förmedla lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för alla människor och att undervisning bör anpassas efter varje människas enskilda behov (Skolverket 2018 s.5). Skollagen slår även fast att all utbildning ska utformas på så sätt att skolmiljön präglas av trygghet och studiero (Skollagen 2010:800 §3). Dessa böcker skulle, utifrån Skolverkets ovanstående skrift om värdegrunden, kunna användas i klassrummet för att gestalta en realistisk och delvis positiv bild av människor med

hörselnedsättningar, under förutsättningen att läraren har de didaktiska och pedagogiska verktygen att hantera de avsnitt där framställningarna är negativa, för att skapa en diskussion med elever om rätt och fel och rättvis behandling gentemot alla människor i samhället. På så vis tror jag att en lärare kan påverka eleverna till att få en positiv syn på de möjligheter som finns för människor med hörselnedsättningar och de möjligheter till relationer som finns mellan människor med hörselnedsättningar och människor utan. Mer konkret skulle en lärare kunna utgå från några av de nämnda motiven som har använts i denna studie, till exempel utanförskap, gemenskap och relationer. Lärare kan skapa diskussion kring dessa motiv genom att inleda med frågor om hur eleverna själva skulle känna i situationerna som berör

utanförskap i böckerna, samt hur de själva skulle vilja agera i sådana situationer, både som huvudkaraktärerna och bikaraktärerna.

27

Lärare kan även inleda ett värdegrundsarbete med någon av dessa böcker som utgångspunkt. I en inledande diskussion om böckerna bör läraren först diskutera vad en hörselnedsättning är, hur människor får hörselnedsättningar och vilken påverkan en sådan nedsättning kan ha på vardagslivet. Denna diskussion blir som en inledning på avsnittet. Klassen kan börja med att läsa boken tillsammans över en längre period och under läsningen, stanna upp vid viktiga scenarion, som till exempel när Dan i Dylan Grönöga och jag blir utsatt för ett experiment i klassrummet, och diskutera händelsen utifrån värdegrunden som skolan vill förmedla, hur eleverna tycker att han behandlades och kanske vad eleverna hade velat göra som

”bikaraktärer”, om de var med i situationen. Sådana diskussioner kan fortgå under hela läsningen av boken. Efter att boken är färdigläst så kan ett arbete påbörjas där elever får arbeta i par eller grupper och skapa planscher om lika behandling, barnens rättigheter, diskriminering eller barnkonventionen där de ska fokusera på hörselnedsättningar och vilka rättigheter som finns för människor med hörselnedsättningar i samhället. Ett alternativt arbetssätt är att eleverna får skriva om början, mitten eller slutet av boken, beroende på var de skulle vilja se en ändring, och skriva hur de skulle vilja att personerna i böckerna behandlas. Sedan kan en diskussion återigen tas upp om hur eleverna skulle vilja behandlas om de var i liknande situationer och hade någon funktionsnedsättning.

28

8. Referenser:

Tryckta referenser:

- Bell, C. (2016). Superdövis. Rabén & Sjögren – Nordstedts Förlagsgrupp AB. Stockholm.

- Kåreland, L. (2013). Barnboken i samhället. Studentlitteratur AB. Lund.

- Lindberg, M.M. (2016). Dylan Grönöga och jag. Venaröd förlag. Malmö

- Nikolajeva, M. (2004). Barnbokens byggklossar. Studentlitteratur AB. Malmö.

-

ungdomslitteratur. BTJ Förlag Sverige AB. Lund.

Elektroniska referenser:

-

Literature to Discuss Disability With Children and Teens. Hämtad (2020-04-20)

file:///C:/Users/User/Documents/Självständigt%20arbete%20Svenska/litteratur/Co ntentServer.pdf

- Golos, D.B. & Moses, A.M. (2011). REPRESENTATIONS OF DEAF

CHARACTERS IN CHILDREN'S PICTURE BOOKS. American Annals of the Deaf 156 (3), 270–282. Hämtad (2020-05-15)

file:///C:/Users/User/Documents/Självständigt%20arbete%20Svenska/litteratur/dö

vhetstexten.pdf

- Gullström Öhlin, A., HAMID. Z. (2018). DE DOLDA SUPERKRAFTERNA - En

studie i barnlitteratur med fokus på funktionsvariationer.

file:///C:/Users/User/Documents/Självständigt%20arbete%20Svenska/litteratur/tidi

29

-

WITH PHYSICAL AND SENSORY IMPAIRMENTS IN PICTURE BOOKS.

International Journal of Special Education. Hämtad (2020-04-27)

file:///C:/Users/User/Documents/Självständigt%20arbete%20Svenska/litteratur/EJ 890574.pdf

-

file:///C:/Users/User/Documents/Självständigt%20arbete%20Svenska/litteratur/EJ 824775.pdf

- Leksäther, S. & Nyström, S. (2010). Så korkad är jag faktiskt inte. En studie av

framställningen av barn med funktionsnedsättning i tre barnlitterära verk.

Institutionen för utbildning, kultur och medier. Litteraturvetenskapliga institutionen. UPPSALA UNIVERSITET. Hämtad (2020-05-10)

file:///C:/Users/User/Documents/Självständigt%20arbete%20Svenska/litteratur/hur

%20barn%20framställs.pdf

-

- Pihlgren, S, A. 2019. Skolverket – högläsning. Hämtad (2020-04-13)

https://larportalen.skolverket.se/LarportalenAPI/api- v2/document/path/larportalen/material/inriktningar/5-las-skriv/F%C3%B6rskola/021-

Lasa-o-beratta/del_01/Material/Flik/Del_01_MomentA/Artiklar/M21_fsk_01A_01_hoglasning.do cx

- Prater, M. A. (2003). Learning disabilities in children’s and adolescent literature:

how are characters portrayed? Brigham Young University. Hämtad (2020-05-15)

file:///C:/Users/User/Documents/Självständigt%20arbete%20Svenska/litteratur/Co

ntentServer%20(2).pdf

- Skolverket (2018). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet

30

- SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

- SO-rummet. (2020). Genus och genusperspektiv. Hämtad (2020-05-01) https://www.so-rummet.se/kategorier/genus-och-genusperspektiv

- Vuran, S. (2014). Stories about Children with Disabilities: The Writing Process

and the Opinions of the Storywriters. Eurasian Journal of Educational Research,

Issue 55, 2014, 137–158.

- Wilkins, J., Howe, K., Seiloff, M., Rowan, S and Lilly, E. (2016). Exploring

elementary students’ perceptions of disabilities using children’s literature.

Hämtad (2020-04-25)

file:///C:/Users/User/Documents/Självständigt%20arbete%20Svenska/litteratur/ex

ploring%20elementary%20students´%20perception%20of%20disabilities.pdf

- Wopperer, E. (2011). Inclusive Literature in the Library and the Classroom. Hämtad (2020-05-15)

file:///C:/Users/User/Documents/Självständigt%20arbete%20Svenska/litteratur/Co