ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap Socionomprogrammet
Socialt Arbete 41-60 poäng HT 2005
”Vi har haft tur här på Gotland…”
- en studie om socialsekreterares psykosociala arbetsmiljö-
Författare: Blohm Karoline Suders Lotta Handledare: Gunnel Drugge
FÖRORD
Vi vill först och främst tacka de socialsekreterare som med glädje och entusiasm har medverkat i denna uppsats. Era åsikter, erfarenheter och upplevelser har gett oss mycket inspiration och engagemang under arbetets gång. Ett stort tack riktas även till alla övriga kollegor inom Gotlands Kommun som har visat intresse, stöd och uppmuntran längs med uppsatsens genomförande. Vår handledare Gunnel Drugge från Örebro Universitet har varit till stor nytta och hjälp genom sina många kloka ord och råd i
WE´VE BEEN LUCKY HERE ON GOTLAND…
Blohm Karoline
Suders Lotta Örebro Universitet
Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap Socionomprogrammet
Socialt arbete 41-60 poäng HT 2005
ABSTRACT
The exposed position of a social worker entails serious demands to their working environment. The experience of the working environment is coherent with various circumstances such as physical, technical and psychosocial factors. The aim of this study is to investigate how social workers in Gotland experience their psychosocial working environment. As a theoretical ground we describe the working environment regulations and it´s framework. Previous national and international research enlighten issues such as definitions of threat and violence, the significance of education and policys within social work, social support and riskfactors. The research shows that there is no unanimity in how clientrelated threats or violence is manifested and the social worker´s experience is indivudual. With a qualitative method this study is based on interviews with socialworkers. The result of this study shows that the socialworkers in Gotland experience the psychosocial working environment as satisfying concerning their security and safety. The colleagues are significant factors for the outcome. A threatening or violent situation is characterized by the socialworkers feeling of being personally threatened or exposed. The result also discloses the socialworkers request for education in how to handle a threatening or violent situation. They ask for a more continuous discussion of the routins and policys regarding the working environment.
VI HAR HAFT TUR HÄR PÅ GOTLAND
Blohm Karoline
Suders Lotta Örebro Universitet
Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap Socionomprogrammet
Socialt arbete 41-60 poäng HT 2005
SAMMANFATTNING
Det sociala arbetets natur och utsatthet ställer stora krav på socialsekreterarens arbetsmiljö. Upplevelsen av arbetsmiljön sammanhänger med olika omständigheter såsom fysiska, tekniska och psykosociala faktorer. Syftet med denna uppsats är att undersöka socialsekreterarens upplevelse av den psykosociala arbetsmiljön på Gotland. Tidigare forskning visar att den psykosociala arbetsmiljön är av stor betydelse för hur socialsekreteraren upplever sin arbetsplats. Centrala begrepp är arbetsmiljö, trygghet och säkerhet samt hot och våld. Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling med lagar, paragrafer och föreskrifter är väsentliga i tolkningsramen. Gällande klientrelaterat hot eller våld visar tidigare forskning att det inte finns någon konsensus om hur en hot– eller våldsituation yttrar sig och forskningen värdesätter kontinuerlig utbildning och konkreta rutiner. Med en kvalitativ metod som redskap baseras denna uppsats på intervjuer med socialsekreterare verksamma inom socialtjänsten. Resultat som synliggörs i uppsatsen är att socialsekreterarna upplever sin psykosociala arbetsmiljö som trygg och säker i de mest väsentliga delarna, samt att kollegor och gemenskap är betydelsefulla faktorer. En hot- eller våldssituation präglas av att socialsekreteraren känner sig hotad för sin egen person eller arbetsgrupp. Resultatet åskådliggör en brist i utbildningen gällande hot- eller våldssituationer och socialsekreterarna efterfrågar en mer kontinuerlig genomgång av rutinerna på arbetsplatsen.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING... 2 1.1 Avgränsning ... 2 1.2 Syfte ... 2 1.3 Frågeställningar... 3 2. CENTRALA BEGREPP... 32.1 Arbetsmiljö utifrån ett psykosocialt perspektiv ... 3
2.2 Trygghet och Säkerhet ... 3
2.3 Hot och våld... 4 3. SOCIALT ARBETE ... 4 3.1 Socialtjänsten på Gotland ... 4 4. METODKAPITEL... 6 4.1 Litteraturanskaffning... 6 4.2 Metodval ... 6 4.3 Urval ... 6 4.4 Etiska överväganden ... 7 4.5 Materialinsamling ... 8
4.6 Reliabilitet och validitet ... 9
4.7 Tolkningsramen ... 9
4.8 Bearbetning av materialet ... 9
4.9 Resultat och analys av materialet... 10
4.10 Metod kritik ... 10
5. TOLKNINGSRAM ... 11
5.1 Arbetsmiljölagen... 11
5.2 Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om åtgärder ... 11
5.2.1 Tillämpningsområde ... 11
5.2.2 Riskförebyggande åtgärder... 11
5.2.3 Uppföljande åtgärder ... 12
5.3 Tidigare forskning... 13
5.3.1 Definitioner av hot och våld ... 13
5.3.2 Hur yttrar sig en hot- eller våldssituation och vilka konsekvenser kan det få? ... 13
5.3.3 Utbildning och rutiner ... 14
5.3.4 Socialt stöd ... 16
5.3.5 Könsperspektiv och riskfaktorer... 17
6. RESULAT OCH ANALYS ... 18
6.1 Trygghet och säkerhet... 18
6.1.1 Hur upplevs den psykosociala arbetsmiljön? ... 18
6.1.2 Låsta dörrar inom socialtjänsten? ... 18
6.1.3 Förslag på förändringar i arbetsmiljön ... 19
6.2 Hot och våldssituationer ... 20
6.2.1 Vad utmärker en hot och våldssituation? ... 20
6.2.2 Erfarenheter av en hot – eller våldssituationer ... 22
6.2.3 Hur hanterar socialsekreteraren en hot– eller våldssituation? ... 22
6.2.4 Hur hanterar arbetsgivaren en hot –eller våldssituation? ... 24
6.3 Rutiner och utbildning på arbetsplatsen... 25
6.3.1 Kunskap om dokumenterade rutiner på arbetsplatsen ... 25
6.3.2 Utbildning inför en hot – eller våldssituation? ... 25
6.3.3 Socialsekreterarnas tankar angående utbildning inför en hot – eller våldssituation. 26 7. SLUTDISKUSSION... 28
1. INLEDNING
Professionen och arbetsuppgifterna inom socialt arbete granskas alltmer i media och klimatet på socialbyråerna runt om i Sverige tenderar att bli hårdare och mer hotfullt. Malmros (2003) redogör för Arbetsmiljöverkets statistik som visar att hot och våld har blivit vanligare i arbetslivet. Av de anmälda fallen till Informationssystemet för arbetsskador (ISA) under 2000-2001 finner man 43 % inom kommunala näringsgrenar såsom socialtjänst, grundskola och omsorg. Enligt Jacobsson (2004) är det storstäderna som har störst förekomst av hot och våldssituationer, men i nio av tio kommuner förekommer det hot och våld mot socialsekreterare minst en gång om året. Utifrån vår förförståelse har Gotland däremot varit en privilegierad kommun med få incidenter och allvarliga situationer gällande socialsekreterarens säkerhet.
Det dagliga arbetet och arbetsmiljön har stort inflytande på oss människor och kan påverka hälsan och välbefinnandet (Agervold, 2000). Människans upplevelse av arbetsmiljön sammanhänger med många olika omständigheter såsom fysiska, tekniska och psykosociala faktorer. De egna behoven, känslorna, tidigare erfarenheter, intressen med mera spelar in i den individuella upplevelsen av arbetsmiljön (AFS, 1980). Arbetsmiljöns utformning och klimat är en viktig del av det dagliga arbetet inom alla yrken och utifrån det sociala arbetets natur ställs det stora krav på socialsekreterarens arbetsmiljö. En socialsekreterare möter i sin yrkesutövning klienter vilka ofta befinner sig i en svår livssituation. Det sociala arbetets utsatta position härstammar bland annat från socialsekreterarens myndighetsutövande roll samt den svåra gränsen mellan makt och hjälp. För att på bästa sätt kunna utföra sina viktiga och stödjande arbetsuppgifter måste därför en socialsekreterare själv känna trygghet och säkerhet i sin vardagliga arbetsmiljö (SSR, 2004).
Efter nära ett års erfarenhet av praktik, sommarjobb samt pågående vikariat som socialsekreterare inom kommunen har tankar väckts kring olika arbetsmiljöfrågor. Dessutom tycks det förändrade samhällsklimatet även ha spridit sig till Gotland. Vissa delar av socialtjänsten arbetar nu bakom låsta dörrar på grund av den utsatta positionen då mängden hot- och våldssituationer har ökat på senare tid. Vi är intresserade av hur våra blivande kollegor inom socialtjänsten på Gotland upplever sin arbetsmiljö och med tanke på ovanstående förändring av samhällsklimatet vill vi därför titta närmare på den psykosociala arbetsmiljön.
1.1 Avgränsning
Arbetsmiljö som begrepp är mycket brett då det omfattar såväl fysiska som organisatoriska och sociala miljöfaktorer (AFS, 1980). I denna uppsats är begreppet arbetsmiljö emellertid avgränsat till socialsekreterarens upplevelse av den psykosociala arbetsmiljön. Detta har sin grund i de centrala begrepp som uppsatsens syfte och frågeställningar avser. Således vidrör inte uppsatsen den fysiska arbetsmiljön såsom lokaler, inredning, miljö och liknande. Ett undantag avseende den fysiska arbetsmiljön gäller socialsekreterarens attityd till att arbeta bakom låst dörr vilket benämns i uppsatsen. Trygghet och säkerhet som begrepp exkluderar i denna uppsats faktorer såsom anställningstrygghet och ekonomisk säkerhet. Begreppet syftar till socialsekreterarens individuella upplevelse av trygghet och säkerhet i arbetsmiljön för den egna personen, i arbetsgruppen och med ledningen.
1.2 Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka socialsekreterarens upplevelse av den psykosociala arbetsmiljön på Gotland.
1.3 Frågeställningar
Då syftet är av mycket generell och omfattande karaktär finns det behov av att precisera och utveckla det i nedanstående frågeställningar som Holme och Solvang (1997) gör gällande. 1. Hur upplever socialsekreteraren sin psykosociala arbetsmiljö när det gäller trygghet och
säkerhet?
2. Vad är socialsekreterarens uppfattning och erfarenhet av hot – eller våldssituationer? 3. Finns det dokumenterade rutiner samt utbildning på arbetsplatsen gällande hot- och
våldssituationer?
2. CENTRALA BEGREPP
2.1 Arbetsmiljö utifrån ett psykosocialt perspektiv
Den psykosociala arbetsmiljön syftar på sociala och arbetsorganisatoriska förhållanden på en arbetsplats. Det handlar vidare om vad arbetstagaren upplever, vad han eller hon är medveten om och vad som kan uppfattas med förnuft och känslor. Det är alltså det dynamiska förhållandet mellan det organisatoriska systemet och arbetstagarens individuella behov, krafter och förväntningar på sitt arbete som är det aktuella i den psykosociala arbetsmiljön (Agervold, 2001). Arbetarskyddsstyrelsens Författningssamling, som förkortas AFS, skriver att psykosociala faktorer i arbetsmiljön framkommer när arbetsmiljön bedöms från psykologisk och sociologisk synvinkel (AFS, 1980). Det är arbetsmiljölagen som ger förutsättningar att effektivt arbeta med de sociala och psykiska aspekterna i arbetsmiljön. Arbetsförhållandena skall enligt arbetsmiljölagen anpassas till människors olika fysiska, psykiska och sociala förutsättningar. Arbetstagaren skall samtidigt ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation (Norén och Åhnberg, 2005). Den enskilde personens värderingar av sina resurser och villkor spelar en ledande roll i upplevelsen av arbetsmiljön. Således är de centrala psykosociala villkoren i arbetsmiljön väsentliga för människan och dennes känsla av hur arbetet upplevs (Agervold, 2001). Björling och Hägglund (2004) refererar till Theorell (2003) som menar att relationen mellan yttre psykiska krav och de möjligheter till kontroll och socialt stöd som den anställde ges är avgörande för individens upplevelse av den psykosociala arbetsmiljön.
2.2 Trygghet och Säkerhet
Om en person upplever en känsla av trygghet och säkerhet på sin arbetsplats genererar detta i sin tur mer engagemang och större insatser från arbetstagaren. Graden av trygghet och säkerhet på arbetsplatsen är enligt Agervold (2001) ett uttryck för en känslobetonad effekt på arbetssituationen. Detta kan ses som ett resultat på att personens resurser i relation till arbetet tillvaratas menar Agervold (2001) fortsättningsvis. Arbetsmiljölagens grundsyn är inte bara att arbetet ska vara så riskfritt som möjligt i fysiskt och psykiskt bemärkelse, utan också ge möjlighet till engagemang och arbetsglädje (AFS, 1980). AFS (1980) menar vidare att om en arbetstagare får information och kunskap om sådant som rör henne själv, arbetsgruppen och den gemensamma arbetssituationen leder detta till ansvarstagande och självständigt beslutsfattande. Detta skapar i sin tur trygghet och säkerhet på arbetsplatsen vilket är av central betydelse för en gynnsam upplevelse av arbetsmiljön. Olika former av kontakter och relationer som förekommer på en arbetsplats inverkar på möjligheten att känna trygghet och säkerhet (a.a.). Detta resonemang vill vi applicera som gällande inte bara i möte med kollegor och samarbetspartners utan också på socialsekreterarnas dagliga relation och kontakt med klienten. Arbetsmiljöns trygghet och säkerhet påverkas väsentligt av arbetstagarens skyddsmedvetande och kunskaper om eventuella risker. Upplevelsen bestäms dessutom av
andra omständigheter såsom tidigare erfarenheter, arbetsresultat eller ansträngning mot kraven på säkerhet (AFS, 1980).
2.3 Hot och våld
Viitasara (2004) refererar till Arnetz (1998), Gatem.m.fl. (1999), Lanza m.fl. (1991 och 1994), Palmstierna (1992), Whittington och Whykes (1994) och konstaterar utifrån sin förförståelse och forskning att hot och våld förefaller vara mer utbrett och frekvent än vad som tidigare framkommit. Hon menar att det kan ses som ett arbetsmiljöproblem inom omsorgsarbetet. Hot och våld på en arbetsplats kan påverka arbetsmiljön och dess organisation, samtidigt som otillfredsställande arbetsvillkor kan öka risken av hot och våld mot de anställda. Yrkesgrupper utsatta för hot och våld är framförallt de professioner med kund-, klient eller patientkontakt som till exempel socialsekreterare (Viitasara, 2004). Traditionellt sett har man i debatten fokuserat på fysiskt våld mot personal, men på senare tid har större fokus lagts på konsekvenserna av icke-fysiskt våld, ofta refererat till som psykiskt våld. Ett exempel på detta är verbalt hot mot anställda menar Chappell och Di Martino (1998) enligt Viitasara (2004). Det är viktigt att ha i åtanke att en hot– eller våldsincident definieras utifrån socialarbetarens upplevelse och i vilken kontext den inträffar (Spencer & Munch, 2003). Ytterligare en central aspekt att ha i åtanke när det gäller statistik och antal anmälda fall är mörkertalet av hot- och våldssituationer som aldrig kommer till kännedom (AFS, 1993).
3. SOCIALT ARBETE
Socialsekreterare arbetar med socialt arbete. Många teoretiker, exempelvis Meuwisse och Swärd (2001) och Payne (1997), menar att socialt arbete är en produkt av det moderna samhället och industrialismen. Socialt arbete kan också förstås som olika verksamheter och processer, vars mål är att lösa varierande uppgifter som måste behandlas i alla samhällen, till exempel omsorg, försörjning och kontroll. Dessa uppgifter kan organiseras på olika sätt inom den kommunala sektorn, i olika företag, frivillighetsorganisationer etc. Utövarna av det sociala arbetet är människor som mer eller mindre metodiskt arbetar med sociala frågor och uppgifter (Meuwisse och Swärd 2001). Payne (1997) menar att en person som arbetar med socialt arbete konstrueras av yrkesmässiga förväntningar, sociala processer och uppfattningar om vad en socialsekreterare är. Som en konsekvens av sociala och samhälleliga förändringar påverkas det sociala arbetets natur. Enligt Björling och Hägglund (2004) kan socialsekreterarnas arbetsuppgift vara myndighetsutövning, råd och stöd eller förebyggande arbete. De måste kunna på varierande sätt förhålla sig till lagar, förordningar och bestämmelser av olika slag. Socialsekreterarnas yrkesroll är dubbel. De arbetar dels med serviceinriktade, hjälpande och rådgivande verksamheter och dels med myndighetsutövning. Detta kan vara i olika utredningar och beslut rörande ekonomiskt bistånd, missbruksvård, placeringar av barn och ungdomar etc. (a.a.).
3.1 Socialtjänsten på Gotland
Socialtjänstens uppdrag är att vara väl kunnig inom kommunens levnadsförhållanden, medverka i samhällsplaneringen och samarbeta med andra samhällsorgan, föreningar, organisationer och enskilda personer. Myndigheten har ett informationsansvar inom kommunen och ska genom uppsökande verksamhet gynna förutsättningarna för goda levnadsförhållanden i kommunen. Socialtjänsten är ansvarig för information, råd och stöd, ekonomiskt bistånd samt annat bistånd till familjer och enskilda personers behov (Björling & Hägglund, 2004). Som organisation påverkas socialtjänsten av förändringar inom det
politiska, ekonomiska, organisatoriska, byråkratiska samt teoretiska läget i samhället eller kommunen (Payne, 1997).
Socialtjänsten på Gotland finner man inom Individ- och Familjeomsorgen (IFO). IFO
” har till uppgift att enligt gällande lagstiftning utreda behov, fatta beslut och vidta åtgärder när det gäller barn som far illa och deras familjer, personer i behov av försörjningsstöd, personer med missbruksproblematik m.fl. Verksamheten ska inriktas så att den enskildes behov av hjälp och stöd tillgodoses när problem uppstått. I verksamheten skall råda ett synsätt, där insatserna så långt som möjligt skall vara av förebyggande karaktär. Individ- och Familjeomsorgen skall präglas av effektivitet och god kvalitet. Organisationen skall vara flexibel och samarbetsinriktad och erbjuda en god arbetsmiljö för medarbetarna” (Gotlands Kommun 2005).
IFO består av följande enheter: • Barn- och familjeenheten • Familjerätten • IFO Resurs • Ungdomsenheten • Familjerådgivningen • Missbrukarvården • Stöd- och försörjningsenheten
Det finns ingen statistik över exakt hur många socialsekreterare som arbetar inom Gotlands Kommun. Antalet anställda inom IFO uppgår till 146 personer och av dessa är en stor majoritet socialsekreterare med socionomutbildning (Strand 2005).
Gotlands Kommun strävar efter att vara en arbetsplats där all personal känner trygghet i ett arbetsklimat som kännetecknas av hänsyn och omtanke. Utveckling och lärande ska prioriteras och man ska målmedvetet försöka minska riskerna för att de anställda ska drabbas av ohälsa. Hot och våld kan under inga villkor accepteras på arbetsplatsen och ska med kraft motverkas vid förekomst. Varje anställd ska visa ett personligt ansvar för hälsa och arbetsmiljö i det dagliga arbetet. Arbetsmiljöfrågor ska behandlas på arbetsplatsträffar och i samverkanssystemet (Gotlands Kommun 1999).
4. METODKAPITEL
4.1 Litteraturanskaffning
Med socialsekreterarens arbetsmiljö i åtanke har vi granskat vad Arbetsmiljöverket anger i sina publikationer. Detta utfördes genom sökning på Arbetsmiljöverkets hemsida. Där finner man även Arbetarskyddsstyrelsens Författningssamling (AFS). Med hjälp av personal på Almedalsbiblioteket i Visby har en bok med de senaste aktuella författningar avseende arbetsmiljöfrågor beställts till biblioteket för oss att ta del av. Litteratur inom området för psykosocial arbetsmiljö har också inhämtats från biblioteket.
Tidigare forskning söktes på ett flertal databaser varav Libris, Sociala Nätet, EBSCO, Science Direct och Örebro universitets databas Elin@ gav resultat. För att sökandet efter tidigare forskning skulle bli så heltäckande och nyanserat som möjligt användes sökord som: ”arbetsmiljö”, ”socialt arbete”, ”socialtjänsten”, ”trygghet + säkerhet”, ”hot + våld” samt ”social work + safety” och ”social work + violence”.
4.2 Metodval
Syftet med denna studie är att undersöka socialsekreterarens subjektiva upplevelse av sin psykosociala arbetsmiljö. Huruvida denna information har generell giltighet eller ej är inte av relevant betydelse för syftet som är av mer förstående än formaliserande karaktär (Holme & Solvang, 1997). Utifrån detta resonemang ter det sig då naturligt att använda kvalitativ metod i undersökningen, som har ett mer deskriptivt än generaliserande syfte (Silverman, 2000). Kvalitativ metod är anpassad för studier där forskaren går på djupet och intresserar sig för det unika och individuella hos varje respondent. Denna studie bygger på socialsekreterarens egna upplevelse av arbetsmiljön. Metodvalet med intervjuer som arbetsredskap kännetecknas av närhet till informationskällan. Forskaren observerar företeelsen inifrån en subjekt-subjektrelation till respondenten och skapar på så sätt en grund för en djupare och mer komplett insikt i det studerade fenomenet, enligt Holme och Solvang (1997). Den kvalitativa forskningens flexibilitet ger dessutom forskaren möjlighet att vara innovativ och sätta sig in i respondentens situation och perspektiv, fortsätter Holme och Solvang, vilket även Silverman (2000) framhåller. Kvalitativ metod kan ge en mer mångfacetterad och nyanserad förståelse av ett socialt fenomen än vad kvantitativ metod kan göra som enbart fokuserar på statistik, standardiserade tillvägagångssätt och mätbara data enligt Silverman. Silverman menar vidare att det finns vissa sociala verkligheter som inte kan mätas i statistiska siffror. Därav valet att använda en kvalitativ metod i denna studie. Styrkan med att använda intervjuer i en kvalitativ metod är att det ofta resulterar i ett mycket omfattande material menar Hydén och Hydén (2002). Som forskare får man tillgång till kommentarer, tolkningar och förklaringar, olika eventuella överväganden kring situationer och det egna handlandet. Genom intervjuer kan forskaren lära sig mycket om intervjupersonen genom dennes förklaringar och förståelse av sig själv och andra. I det avseendet kan man få en uppfattning om hur t.ex. en socialsekreterare förstår och upplever möten med klienter som kan vara intressant enligt Hydén och Hydén (2002).
4.3 Urval
Undersökningen bygger på intervjuer med respondenter som är delaktiga i det vardagliga arbetet inom socialtjänsten på Gotland. Silverman (2000) menar att man i kvalitativa studier sällan använder sig av ett slumpmässigt urval utan oftast väljer ett område som man utan svårighet kan få tillträde till. Silverman anser att även om urvalet är avsiktligt valt, som i denna studie socialsekreterarna, är det viktigt att man noggrant beaktar vilka karaktäristika
hos urvalet man är intresserad av. Hur man gör sitt urval i en kvalitativ studie ska inte vara statistiskt eller personligt grundat utan väl teoretiskt förankrat (a.a.).
Utgångspunkten för urvalet var att åtta stycken intervjuer skulle genomföras med socialsekreterare inom socialtjänsten på Gotland. Vi hade sedan tidigare vid förfrågningar på möten, arbetsplatsträffar och i korridoren på arbetet förstått att intresset för att medverka i uppsatsen var stort inom hela verksamheten. Urvalet har gjorts systematiskt utifrån vissa kriterier såsom Holme och Solvang (1997) beskriver. Ett kriterium för intervjupersonerna var att de måste ha arbetat minst fem år inom socialtjänsten på Gotland. Det bedömdes vara en lämplig tidsperiod för att ha hunnit få mycket erfarenhet och en väl utvecklad yrkesidentitet. Ur ett könsperspektiv bestämdes att urvalet skulle bestå av hälften män och hälften kvinnor. Socialtjänsten på Gotland består som tidigare nämnts av ett flertal olika verksamheter. Det ansågs relevant och intressant att ha ett urval av verksamma inom olika enheter vilket har uppfyllts.
Utifrån ovannämnda kriterier och önskemål valdes 8 personer ut som kontaktades via e-mail. Alla personer svarade positivt till att medverka i uppsatsen varpå bortfall gällande urvalet uteblev (Holme & Solvang, 1997). Fortsatt kontakt skedde i syfte att ytterligare informera om innehållet och grunderna till intervjuerna genom ett informationsbrev. Därefter togs vidare e-mail, telefon- eller personlig kontakt för att bestämma en lämplig intervjutid. Detta menar Dahmström (2000) är det korrekta tillvägagångssättet vid besöksintervjuer.
4.4 Etiska överväganden
All forskning som har människor som studieobjekt medför etiska problem och dilemman. Det är därför viktigt att man skyddar den psykiska och fysiska integriteten för den enskilde respondenten. Detta gör man genom att all medverkan skall ske frivilligt och man måste som forskare följa tystnadsplikten, skydda materialet mot insyn av andra samt anonymisera respondenterna om så krävs, enligt Holme och Solvang (1997). De menar även att det är av betydelse att man kan få till stånd en så autentisk återgivning som möjligt och att forskaren är objektiv.
I överensstämmelse med Humanistisk–samhällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR, 2004) forskningsetiska riktlinjer formulerades ett informationsbrev som via e-mail skickades till respektive respondent innan intervjun (se bilaga 1). I informationsbladet delgavs respondenterna syftet med uppsatsen och vilka rättigheter de hade under och efter intervjutillfället, samt vem som kommer att ta del av uppsatsen. I informationsbladet tydliggjordes sekretessen gällande materialet och total avidentifiering i uppsatsen garanterades.
Innan varje intervju tillfrågades respondenten om han eller hon godkände att intervjun spelades in. Respondenten garanterades, utifrån ett etiskt perspektiv, att banden kommer förstöras efter uppsatsen färdigställts och blivit godkänd. Respondenterna i denna studie gavs även möjlighet att kommentera det transkriberade intervjumaterialet för eventuella synpunkter och tillägg. Detta erbjöds för att de skulle få tillfälle att fördjupa eller utveckla någon ståndpunkt eller erfarenhet.
Ett medvetet etiskt val i denna uppsats har varit att inte återge vilken verksamhet inom socialtjänsten respektive respondent arbetar på. Eftersom varje enhet är relativt liten skulle det lätt gå att härröra vem som är vem av de medverkande om den konkreta arbetsplatsen redovisas. Vi har dock valt att inte anonymisera respondenterna gällande deras kön då
könsperspektiv är en intressant faktor att belysa i resultatet. Vår bedömning är att de forskningsetiska anspråken för att garantera respektive respondents integritet och anonymitet, konfidentialitet och tystnadsplikt har blivit infriade i denna uppsats. Detta har kunnat ske genom ett medvetet etiskt tänkande och tillvägagångssätt såsom Holme och Solvang (1997) beskriver det.
4.5 Materialinsamling
Samtliga intervjuer genomfördes på respektive respondents arbetsplats. Besöksintervjuer av detta slag är ett bra val för att få utförliga svar med tillräckligt hög kvalitet anser Dahmström (2000). Intervjuerna utfördes av en intervjuare och uppdelningen av vem som skulle intervjua vem skedde utan några baktankar eller kriterier. De öppna frågorna strukturerades i förväg i en intervjuguide (se bilaga 2) med olika för studien relevanta teman (Holme och Solvang 1997). En fördel med öppna frågor är att svarsfrekvensen troligen blir större då respondenten inte har färdiga svarsalternativ att välja bland, samt att oklarheter i regel kan redas ut av intervjuaren direkt enligt Dahmström (2000). Enligt Holme och Solvang (1997) förekommer det alltid ett visst bortfall när undersökningar genomförs, till exempel genom att alla frågor inte besvaras. Alla respondenterna i denna studie svarade på alla frågor som ställdes, vi fick således inget bortfall i den bemärkelse som Holme och Solvang gör gällande. Eftersom intervjun utgick från frågor med öppna svarsalternativ följde följdfrågor på respondenternas kommentarer och svar. Detta bidrog till att intervjuerna ofta upplevdes som ett vanligt och vardagligt samtal anpassat efter dialogen mellan respondenten och intervjuaren, såsom Holme och Solvang (1997) framställer det.
Respondenterna hade i förväg rekommenderats att avsätta en timme för intervjutillfället. Holme och Solvang (1997) menar att kvalitativa intervjuer är en krävande metod att samla in material på, då varje intervju kan pågå under många timmar. Utifrån en medvetenhet om detta anpassades frågornas relevans utifrån syftet och den avsatta tiden. Intervjuerna som ligger till grund för denna uppsats tog mellan 25 och 60 minuter, beroende på hur kommunikativ respondenten var och hur många erfarenheter och händelser som diskuterades.
Vid varje intervju användes en kassettbandspelare för inspelning på band. Syftet med att spela in intervjun var att det skulle förenkla bearbetningen och sammanställningen av materialet, då man kan gå tillbaka till datan gång på gång såsom Silverman (2000) gör gällande. Inspelningen gjordes också för att den uppsatsförfattare som inte medverkade vid intervjutillfället skulle få tillgång till materialet. Banden transkriberades efteråt av personen som utfört intervjun och det som bedömdes relevant för uppsatsen transkriberades i sin helhet. Det finns material på banden som kan härröras till den enskilde respondenten och som inte går att anonymisera, då det till exempel handlar om konkreta situationer eller namn som nämns. Detta material bedömdes då inte vara betydelsefullt för uppsatsen och transkriberades inte. Eftersom intervjuerna utfördes enbart av en intervjuare har vi valt att lyssna igenom de intervjuer vi inte medverkade vid. Det är viktigt att ha i åtanke att transkriptioner innebär en analysering av materialet enligt Hydén och Hydén (2002), vilket gör det extra viktigt att båda författarna har lika tillgång till allt material.
När materialet var transkriberat gavs respondenterna möjlighet via email att i efterhand kommentera eller göra tillägg till materialet. Av de åtta respondenterna var det fem personer som önskade få materialet skickat till sig. Detta ledde emellertid inte till några fler tillägg eller kommentarer.
4.6 Reliabilitet och validitet
Reliabiliteten, tillförlitligheten i en studie, har inte samma centrala plats i en kvalitativ studie som i en kvantitativ. Den statistiska representativiteten är inte i fokus i en kvalitativ metod. I stället vill forskaren nå en djupare förståelse och en mer nyanserad bild av det undersökta fenomenet, dock på ett tillförlitligt sätt, enligt Holme och Solvang (1997). Silverman (2000) refererar till Kirk och Miller (1986) som menar att om reliabiliteten ska kunna säkerställas i en studie åligger det forskaren att dokumentera hela forskningsprocessen och alla moment. Också Kvale (1992) skriver, att för att kunna säkerställa att reliabilitets- och validitetsperspektivet genomsyrar hela forskningsprocessen är det viktigt att forskaren genomgående beskriver hur man har gått tillväga. Detta bidrar också till att andra i efterhand kan kontrollera arbetets validitet och reliabilitet. Ovanstående faktorer är enligt vår ambition och tro tillgodosedda i denna uppsats, bland annat genom en tydlig dokumentation och struktur i hela arbetsprocessen. Tillvägagångssättet ger då styrka åt ett reliabilitetsperspektiv såsom Silverman (2000) menar.
Validiteten, giltigheten i en studie, är lättare att åstadkomma i kvalitativa än i kvantitativa studier menar Holme och Solvang (1997), då det bygger på närhet till det som studeras. En viktig metodologisk fråga när man använder intervjuer som verktyg är om man ska se intervjusvaren som direkt tillgång till respondentens erfarenheter eller om man ska se det som aktivt konstruerade berättelser, menar Silverman (2000) som refererar till Holstein & Gubrium (1995). Enligt Silverman (2000) kan det kan finnas flera olika sätt att återge sina erfarenheter beroende på vem man pratar med. Som vi tolkar detta är det en viktig sak att ha åtanke gällande validiteten. En intervjusituation är en tvåvägskommunikation mellan respondenten och intervjuaren som resulterar i en gemensamt komponerad berättelse. Det kan finnas situationer där respondenten svarar vad han eller hon tror att forskaren vill höra fortsätter Silverman (2000) sitt resonemang. Även Holme och Solvang (1997) vidhåller att forskaren måste vara medveten om att han eller hon kan påverka resultatet enbart genom sin närvaro. Genom att avgränsa syftet och frågeställningarna samt tydligt förklara centrala begrepp har detta bidragit till att säkerställa validiteten i denna uppsats.
4.7 Tolkningsramen
Arbetsmiljölagen och Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (AFS 1993:2) om hot och våld i arbetsmiljön är av central betydelse i tolkningsramen. Lagar, paragrafer och föreskrifter har valts ut från dessa skrifter utifrån uppsatsens syfte. För att ytterligare belysa och förenkla för läsaren har också kommentarer till enskilda paragrafer från Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling tagits med i tolkningsramen. Kommentarerna är skrivna i kursiv stil och utplockade samt omformulerade utifrån uppsatsens syfte. Den tidigare forskningen är indelad i för studien relevanta underrubriker för att underlätta för läsaren.
4.8 Bearbetning av materialet
Det transkriberade materialet bearbetades först genom en meningskoncentrering av det för uppsatsen väsentliga underlaget. Denna metod används för att bevara respondenternas vardagsspråkliga termer, samtidigt som man reducerar långa intervjutexter till kortare och koncisare formuleringar (Kvale, 1992). Pauser, hummande och andra uttryck såsom tvekan eller skratt i respondenternas utsaga har tagits bort i meningskoncentreringen. Efter meningskoncentreringen strukturerades materialet i olika teman utifrån forskningsfrågorna. Varje tema genererar i sin tur underrubriker som har framkommit under sammanställningen av intervjuerna. Det är vår egen förståelse och tolkning som har avgjort vad som anses vara viktigt och som åskådliggörs i resultatet (Holme & Solvang 1997).
4.9 Resultat och analys av materialet
Resultatet redogörs och kategoriseras utifrån de gällande forskningsfrågorna i teman och underrubriker. Fortlöpande i hela avsnittet redovisas resultatet tillsammans med vår teoriprövade analys. För att tydliggöra resultatet återges respondenternas åsikter och attityder i kursiv stil kontinuerligt i resultat- och analyskapitlet. Eftersom det har gjorts en meningskoncentrering är det inte ograverade citat som återges. Analysen av intervjumaterialet utgår från tolkningsramens lagar, paragrafer och tidigare forskning samt centrala begrepp. Analysen är en kritisk fas i forskningsprocessen då det är svårt att som forskare skydda sig mot feltolkningar, enligt Holme och Solvang (1997). De menar ändå att en flexibel kvalitativ metod, på grund av sin närhet till informationskällan, ger goda möjligheter till relevanta tolkningar. Vad som händer i en intervjusituation och vid annan kvalitativ datainsamling är ett resultat i sig som kan ge intressanta aspekter i analysen enligt Silverman (2000). Holme och Solvang (1997) vidhåller att en analysering av materialet pågår under hela forskningsprocessen från första teoriutvecklingen till färdigställandet av resultatet. Att som forskare vara helt förutsättningslös är en omöjlighet menar Eliasson (1995). I en kvalitativ forskning skall man försöka att eftersträva en öppenhet i förhållande till den studerade verkligheten. Detta förutsätter enligt Eliasson, att forskaren gör sig själv medveten om och synliggör de olika föreställningarna som bärs med in i forskningsarbetet. Vår uppfattning av socialsekreterarens psykosociala arbetsmiljö har utvecklats under hela uppsatsarbetet, vi har fått nya insikter och en bredare förståelse för hur man kan uppfatta sin arbetsmiljö. Detta ligger med största sannolikhet till grund för många tillämpade resonemang i analysredovisningen. Målet med resultat- och analysredovisningen är inte att bara kategorisera empirin utan samtidigt visa på tendenser och olikheter i resultatet. Detta resulterar i en djupare förståelse för den insamlade empirin (Silverman, 2000).
4.10 Metodkritik
En risk med intervjuer är den så kallade intervjuareffekten där intervjuaren kan påverka respondentens svar. Detta kan ske genom ordval och tonfall omedvetet eller medvetet från intervjuarens sida enligt Dahmström (2000). Denna aspekt har vi beaktat under intervjuerna för att i möjligaste mån undvika en oönskad effekt. Respondenterna har fått tala fritt utifrån intervjuguidens öppna frågor, utan för mycket styrning från vår sida. Något som kan ha påverkat intervjuerna är att vi är verksamma inom socialtjänsten och kolleger med respondenterna. Om detta har en positiv eller negativ inverkan eller ej är svårt att uttala sig om, men då resultatet visar på samstämmighet utifrån tidigare forskning torde det trots ovanstående resonemang kunna ge reliabilitet och validitet åt vår undersökning.
En kvantitativ undersökning med ett större urval hade kunnat gett en större generell inblick i hur socialsekreterarna upplever sin psykosociala arbetsmiljö. Validiteten och reliabiliteten hade med all sannolikhet blivit mer säkerställd med en större population och med en kvantitativ metod så som Holme och Solvang (1997) vidhåller. Avsikten med denna uppsats, har dock inte varit att göra generella antaganden utifrån resultatet, utan att se på individuella upplevelser av den psykosociala arbetsmiljön.
I denna studie gavs respondenterna möjlighet att i efterhand kommentera det transkriberade materialet. Silverman (2000) är kritisk till detta tillvägagångssätt. Han menar att det är en bristfull metod som kan ge respondenterna en alltför privilegierad ställning i studien och dess resultat, samt ha en negativ påverkan på studiens validitet. I syfte att säkerställa socialsekreterarens egen upplevelse av arbetsmiljön var det för oss, enligt HSFR:s etiska riktlinjer, viktigt att respondenterna fick känna delaktighet också efter intervjutillfället.
5. TOLKNINGSRAM
5.1 Arbetsmiljölagen
Arbetsmiljölagen är en ramlag som anger de yttre ramarna för allt arbetsmiljöarbete. Arbetsmiljölagen belyser och behandlar de grundläggande reglerna angående arbetsmiljöns utformning, anger vem som har ansvaret och hur arbetsmiljöarbetet skall organiseras menar Hultin (2000). Ansvaret när det gäller arbetsmiljön vilar i första hand på arbetsgivaren som bland annat skall vidta de åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall enligt Norén och Åhnberg (2005).
Arbetsmiljölagen syftar således till att uppnå en god arbetsmiljö. Hur lagen ska kompletteras och tillämpas mer i detalj anges i Arbetarskyddsstyrelsens Författningssamling (AFS) med föreskrifter och allmänna råd (Hultin, 2000). Det presenteras nedan i enlighet med Arbetarskyddsstyrelsens kungörelser från 1993.
5.2 Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om åtgärder mot
hot och våld i arbetsmiljön.
5.2.1 Tillämpningsområde
1 § Dessa föreskrifter gäller arbete där det kan finnas risk för våld eller hot om våld. 5.2.2 Riskförebyggande åtgärder
2 § Arbetsgivaren skall utreda de risker för hot eller våld som kan finnas i arbetet samt vidta de åtgärder som kan föranledas av utredningen
3 § Arbetet skall ordnas så att risk för våld eller hot om våld så långt som det är möjligt förebyggs.
Särskilda säkerhetsrutiner skall finnas för arbete som kan medföra risk för våld eller hot om våld. Rutinerna skall hållas aktuella och följas upp fortlöpande. Rutinerna skall vara kända av alla arbetstagare som kan bli berörda av riskerna.
4 § Arbetstagaren skall ha tillräcklig utbildning och information och få tillräckliga instruktioner för att kunna utföra arbetet säkert och med tillfredsställande trygghet.
5 § Vid arbete där det finns risk för återkommande våld eller hot om våld skall arbetstagaren få särskilt stöd och handledning.
Angående 5 § menar AFS (1993:2) att i framför allt klientinriktade arbeten där socialtjänsten ingår kan arbetstagare utsättas för upprepande hot- och våldshändelser. När det gäller sådana psykiskt påfrestande arbeten är det viktigt att arbetstagaren får regelbunden handledning och stöd, handledarens kompetens är även viktig. AFS menar vidare att kamratsamverkan och socialt stöd, som möjlighet till erfarenhetsutbyte, samvaro och kontakter är viktigt i alla klientinriktade arbeten. Att ha arbetsplatsträffar där arbetstagare kan träffas regelbundet för information, samråd och utbildning kan vara lämpligt.
6 § Arbetsplatser skall placeras, utformas och utrustas så att risk för våld eller hot om våld så långt som det är möjligt förebyggs.
6 § påpekar enligt AFS (1993:2) vikten av att tänka på hur inredning och utrustning planeras
och placeras. Möbleringen med tanke på reträttmöjligheter. Larmanordningen bör vara riktigt utformad, placerad och utprovad och underhållas väl.
7 § Arbetstagarna skall ha möjlighet att kalla på snabb hjälp vid en vålds- eller hotsituation. Arbetsgivaren skall se till att
- det finns larmutrustning där så krävs för säkerheten
- det finns fastställda rutiner för vem som skall ta emot larm och åtgärder som skall vidtas när larm utlösts
- övning av säkerhetsrutiner och åtgärder vid larm genomförs regelbundet - larmutrustningen underhålls och kontrolleras
- det finns andra tekniska hjälpmedel om det behövs.
I 7 § anser AFS (1993:2) att för att snabb hjälp skall kunna ges i en nödsituation så behövs i allmänhet en i förväg uppgjord plan. Om larmanordningen skall vara fast eller bärbar och om det behöver vara närlarm eller centrallarm samt om det skall vara ett tyst eller ett ljudande larm. Det är viktigt att det finns en organisation för hur larmet skall tas emot, vilka som skall reagera på det och vilka åtgärder som skall vidtas.
8 § Innebär en arbetsuppgift påtaglig risk för våld eller hot om våld får den inte utföras som ensamarbete.
8 § menar enligt AFS (1993:2) att det är viktigt att beakta risken för hot och våld vid
planering och anordnande av ensamarbete. Detta är av särskild betydelse när arbetstagaren arbetar med klienter som kan vara t.ex. våldsbenägna eller påverkade personer.
5.2.3 Uppföljande åtgärder
10 § Tillbud och händelser med våld eller hot om våld skall dokumenteras och utredas.
I 10 § menar AFS (1993:2) att det är viktigt att det finns rutiner för att uppmärksamma, rapportera och följa upp alla tillbud och händelser med inslag av våld eller hot. Rutinerna bör också innebära att allvarliga hot om våld anmäls till yrkesinspektionen enligt 2 § arbetsmiljöförordningen samt även till polis och försäkringskassa.
11 § Arbetstagare som utsätts för våld eller hot om våld skall snabbt få hjälp och stöd för att förebygga eller lindra såväl fysisk som psykisk skada. Arbetsgivaren skall ha särskilda rutiner för detta.
Angående 11 § anser AFS (1993:2) för att undvika eller lindra skador av en vålds- eller hotsituation är det viktigt att det finns en förberedd organisation för detta på alla arbetsplatser, på större arbetsplatser bör det finnas någon form av krisgrupp som kan träda in vid svåra akuta händelser. Det är nödvändigt att en arbetstagare som utsatts för en svår chockartad händelse genast får både ett medicinskt som psykologiskt omhändertagande, samt att denne inte lämnas ensam de första timmarna efter händelsen. När det inträffar ett allvarligt fall av hot eller våld så är det viktigt att informera övriga arbetstagare t.ex. genom en gemensam informationsträff i syfte att förebygga oro och rykten. Både den som personligen har drabbats av hot eller våld och arbetskamrater som varit med vid händelsen kan ha behov av en emotionell första hjälp och ges stöd och möjligheter att prata om sina upplevelser. Det är viktigt att arbetsgivaren tillser att arbetstagaren får den professionella hjälp denne behöver både omedelbart efter händelsen som senare. Ett gott omhändertagande av arbetskamrater och hjälp med praktiska avgöranden kan avsevärt lindra följderna då en
person i chocktillstånd ofta är avskärmad eller förvirrad och obeslutsam och bör därför inte lämnas ensam med viktiga avgöranden.
5.3 Tidigare forskning
Vi har valt att redovisa den tidigare forskningen i för studien relevanta underrubriker för att underlätta för läsaren.
5.3.1 Definitioner av hot och våld
Viitasara (2000) beskriver hur begreppen hot och våld definieras i den svenska litteraturen. En av dessa definitioner kommer från Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (AFS, 1993:2, s 5) och lyder ”Våld varierar från mord till trakasserier i form av hot via brev eller telefon” . Våld kan även definieras som en handling, inte nödvändigtvis medveten, vilken leder till en skada hos en annan människa. Denna handling går utanför ramarna för vad som är lagligt och socialt sett kan ses som tillåtet. Exempelvis aggressionsutbrott, att klösa, slå, knuffa, bita eller att hålla fast. Våld kan också ses som såväl hotande beteende och verbal aggression som händelser med fysiskt angrepp. När det gäller hot kan de definieras som muntliga hotelser om fysiskt våld eller annan skadegörelse. Allt verbalt hot om våld, knutna nävar och liknande kan också upplevas som hot (Viitasara, 2000). Viitasara (2004) definierar själv i sin avhandling våld som ett brett begrepp som rymmer allt från störande beteende till verbal och fysisk aggression mot både individer och föremål. WHO definierar våld följande:
”The intentional use of physical force or power, threatened or actual, against oneself, another person, or against a group or community, that either results in or has a high likelihood of resultning in injury, death, psychological harm,
maldevelopment or deprivation” (Viitasara 2004:5).
En annan definition på arbetsrelaterat våld finns att läsa i en rapport från Europeiska Kommissionen och lyder:
” an incident where persons are abused, threatened or assaulted in circumstances related to their work, involving an explicit or implicit challenge to their safety”
(Viitasara 2004:5).
5.3.2 Hur yttrar sig en hot- eller våldssituation och vilka konsekvenser kan det få?
Det finns ingen konsensus om hur en hot– eller våldsituation ser ut eller kan yttra sig menar Spencer och Munch (2003) i en artikel. Upplevelsen av aggression och våld är subjektiv och individuell och hur den drabbade personen upplever händelsen beror på personens erfarenhet, personlighet och kunskap. Vad en socialarbetare kan uppleva som våldsamt eller hotfullt kan en annan person uppfatta annorlunda i en annan kontext. Upplevelsen kan också bero på vad man uppfattar för bakomliggande intention med agerandet samt det sociala värdet av händelsen menar Viitasara (2004) och refererar till Breakwell och Rowett (1989).
Akademikerförbundet SSR (2004) har med hjälp av Temo genomfört en undersökning som handlar om socialsekreterares uppfattning om förekomst av hot och våld i arbetet. Undersökningen omfattade 401 telefonintervjuer med socialsekreterare från hela Sverige och visar på att 70 % av de tillfrågade socialsekreterarna någon gång utsatts för problemsituationer gällande hot eller våld i arbetet. Av de som varit utsatta för våld eller hot uppger 39 % av dessa att händelsen ledde till en polisanmälan. Även amerikansk forskning visar att hot, aggressivt beteende och fysiskt våld från klienter är vanligt förekommande bland
socialarbetare enligt Newhill & Wexlers (1997) som refererar till Schultz (1987 och 1989) och Tully, Kropf och Price (1993).
Forskning från USA gjord av Newhill och Wexler (1997) beskriver socialarbetares erfarenheter av klientrelaterat våld. Syftet med studien var att studera omfattningen, sorten, graden och effekten av klienters våld mot socialarbetare. Till grund för resultatet låg enkätsvar från ett randomiserat antal (n=1129) socialarbetare från två stater, Pennsylvanien och Kalifornien. I studien jämfördes socialarbetare som arbetade med barn och ungdomar med socialarbetare från andra områden inom socialt arbete. Det framkom att 75 % av barn- och ungdomshandläggarna (fri översättning av ”children and youth services social workers”) hade erfarenheter av antingen hot, förstörelse av egendom eller en genomförd eller försök till fysisk attack jämfört med 58 % av de från andra områden inom socialt arbete. I frågan om hur socialarbetarna upplevde det klientrelaterade våldet förekom ett flertal olika responser. Många upplevde starka känslomässiga reaktioner under och direkt efter den inträffade situationen. Vanliga känslor och reaktioner hos respondenterna var rädsla, ångest, ilska, hjälplöshet, frustration, depression och nedstämdhet.
Viitasaras (2004) avhandling i samarbete med Karolinska Institutet i Stockholm har som syfte att öka kunskapen om våld mot personal i kommunalt omsorgsarbete. Den består av fem delarbeten som varje har ett specifikt syfte, till exempel våldets omfattning och frekvens, vad som kan ligga bakom och vilka konsekvenserna blir. Sammanlagt i den rikstäckande enkätundersökningen deltog ett urval av 2800 anställda inom kommunalt vård- och omsorgsarbete. Resultat i studien från 2003 visar att 51 % av de medverkande hade blivit utsatta för klientrelaterat hot eller våld. 9 % uppgav att de dagligen utsätts för någon form av hot eller våld på sin arbetsplats. 30 % svarade att de utsätts ett par gånger i månaden och 61 % svarade att de utsätts väldigt sällan. Trots dessa siffror tror Viitasara (2004) att alla incidenter inte rapporteras som de ska. Hon menar vidare att man kan räkna med ett stort mörkertal på antalet inträffade incidenter. Det framkommer i SSR:s (2004) undersökning att det som vanligtvis inte polisanmäls är verbala hot och det är främst även dessa hot som inte utreds och dokumenteras på arbetsplatsen.
Med hänsyn till vilka konsekvenser våld eller hot kan medföra för den enskilda individen har fysiska, psykologiska, sociala och beteendemässiga effekter blivit identifierade enligt Viitasara (2004) som refererar till Chou, Kaas och Richie (1996), Chappell och Di Martino (1998) och Omérov m.fl. (2002). Konsekvenserna kan vara både kortsiktiga och långsiktiga för individen, arbetsplatsen och hela organisationen. Kortsiktiga reaktioner kan vara ilska, ångest, hjälplöshet, irritation, sömnsvårigheter, huvudvärk och skakningar. Långsiktiga reaktioner kan vara spänningar i kroppen, tankar om att situationen hade kunnat undvikas och empati med förövaren menar Viitasara (2004) och refererar till Lanza (1993). En hot- eller våldssituation kan också påverka privatlivet utanför arbetsplatsen när den drabbade tar arbetet med sig hem och har svårt att hålla distans till det inträffade. Detta påverkar i sin tur hela familjen menar Viitasara (2004) och refererar till Omérov m.fl. (2002). Viitasaras (2004) forskning visar att känslomässiga reaktioner som följd av en hot eller våldssituation på arbetsplatsen var vanliga. Det mest frekventa svaret var ilska 41 %, irritation 38 % och nedstämdhet 36 %. Mer än hälften av de som utsatts uppgav att de kände sig mer försiktiga och osäkra och en fjärdedel kände sig mindre tillfredsställda med arbetet efter en incident. 5.3.3 Utbildning och rutiner
Ledande personal och chefer kan på ett signifikant sätt påverka hur hot– eller våldssituationer på en arbetsplats hanteras och förebyggs. Genom att installera policys, utbildning och
psykosocialt stöd för de anställda kan man förmildra hot och våldsfrekvensen mot de anställda samt öka tryggheten och säkerheten enligt Spencer och Munch (2003) som refererar till Griffin (1995). Arbetsplatsen måste förespråka en arbetsmiljö där problem erkänns på organisatorisk nivå med fokus på att hitta lösningar, snarare än att tillägga den enskilde skulden. Den organisatoriska kulturen ska ha säkerhet och trygghet som en prioriterad fråga och ska ta aktiv ställning för en positiv arbetsmiljö för de anställda (Spencer & Munch, 2003). Macdonald och Sirotich (2001) har undersökt socialarbetares eget agerande vid en våldsincident. Macdonald och Sirotich kan efter sin undersökning se att det är viktigt att socialarbetare får professionell utbildning och förebyggande träningsprogram för att bli bättre rustade i situationer med klientrelaterat våld. De menar vidare att detta arbete skall påbörjas redan under utbildningen av nya socialarbetare i syfte att medvetandegöra vikten av att rapportera våldshändelser. I SSR:s (2004) undersökning framkom det att nästan hälften av socialsekreterarna saknar utbildning i hur man arbetar tryggt och säkert. Ett viktigt perspektiv som vidare framkommer är att utbildning i hur man skall arbeta tryggt och säkert är en viktig faktor i upplevelsen av sin arbetssituation. Socialsekreterarna anser att de kan tala öppet om säkerheten, men ca 40 % av socialsekreterarna i undersökningen menar att det inte är ett tillräckligt prioriterat område. Enligt Spencer och Munch (2003), som refererar till en tidigare forskning gjord av Rey (1996), uppgav 80 % av de tillfrågade socialarbetarna att säkerhet och trygghetsfrågor inom socialt arbete har blivit en ökad angelägenhet de senaste 10 åren. Newhill och Wexlers (1997) forskning från USA visar att 76 % av barn- och ungdomshandläggarna och 57 % av övriga socialarbetare fått utbildning i hur man arbetar med våldsamma och aggressiva klienter. I deras forskning framkommer också att klientrelaterat hot och våld medför en hög kostnad, både på det personliga samt professionella planet för alla socialarbetare. Författarna menar att utvecklade och speciellt framtagna handlingsprogram ska skissera rutiner och procedurer att följa vid en hot –eller våldsituation. Björling och Hägglund (2004) har genomfört en enkätundersökning gällande arbetsmiljön för socialsekreterare i Jämtlands kommuner och tre distrikt i Sundsvalls kommun år 2004. Björling och Hägglund hänvisar i sin undersökning till yrkesinspektionen i Härnösand som har kommit fram till att socialsekreterare har en låg arbetsmiljömedvetenhet och att arbetsgivare och arbetstagarorganisationer brister i kunskap när det gäller lagstiftningar och regler. Detta överensstämmer med SSR:s (2004) undersökning. Där framkommer det att 30 % av socialsekreterarna inte har, eller inte vet om de har dokumenterade rutiner gällande problemsituationer med hot och våldstendenser på sin arbetsplats.
Handledning, debriefing och betald sjukskrivning är exempel på några frågor som bör beaktas vid varje enskild incident menar Newhill och Wexler (1997). Det är också viktigt att erkänna och vara medveten om att klientrelaterat hot och våld är en rättmätig och realistisk angelägenhet inom det sociala arbetets praktik. Newhill och Wexler menar vidare att man inte ska förneka eller minimera arbetsrelaterade risker och man ska ge konkreta och klara signaler till klienterna att det inte är acceptabelt att använda hot eller våld för att lösa ett problem. Många respondenter i Newhill och Wexlers studie uppgav att man genom tydlig gränssättning, samarbete med klienten och uppföljning av ett hotfullt eller våldsamt beteende, kan minska antalet upprepande incidenter. För vissa respondenter i Newhill och Wexlers forskning medförde incidenten att de försökte implementera en individuell strategi och rutiner för att förhöja den egna säkerheten. För andra ledde incidenten till större åtaganden gällande säkerheten och tryggheten för sig själv, sina kolleger och klienter.
Viitasara (2004) fastslår att hot eller våld sker i en specifik situation, men bredare förhållanden och individuella, organisatoriska samt strukturella faktorer skapar en kontext för
det som sker och påverkar omständigheterna före och efter en incident. Detta bör registreras och analyseras i förebyggande syfte menar Viitasara (2004) i likhet med Macdonald och Sirotich (2001). Förebyggande åtgärder, rutiner och interventioner kan vara av organisatoriska slag såsom träning och utbildning från arbetsgivaren, tekniska säkerhetsinstallationer och omorganisering av arbetet. Kommunikation, dokumentation, information, förändrade arbetsmetoder och arbetstider kan vara exempel på hur man kan lägga upp och förändra arbetsmiljön i förebyggande syfte vid behov.
Macdonald och Sirotich (2001) menar att mycket har skrivits om socialarbetare som har blivit utsatta för klientrelaterat våld men däremot har mycket lite uppmärksamhet riktats mot socialarbetarens agerande när de blir utsatta för detta våld. Ett faktum är menar de vidare, att mycket lite är känt om varför socialarbetare inte väljer att alltid rapportera till ledningen när de har varit utsatta för klientrelaterat våld. Detta kan medföra att klientrelaterat våld inte prioriteras i tillräckligt hög grad vilket innebär ett hinder för preventivt arbete. Detta preventiva arbete kan enligt Macdonald och Sirotich bestå av att effektiva program skulle kunna utvecklas gällande utbildning och rutiner på arbetsplatser med syfte att förhindra våldssituationer.
5.3.4 Socialt stöd
Forskning visar att arbetsplatsens attityd är viktig för hur de anställda upplever sin arbetsmiljö. Har man stöd och support stannar man kvar längre på en arbetsplats vilket gynnar kontinuiteten och kvaliteten på servicen enligt Spencer och Munch (2003) som refererar till Nolan m.fl. (1999) och Rey (1996).Efter en incident visar forskning att socialt stöd är centralt för att kunna förebygga fler händelser och förbättra konsekvenserna. Det kan också mildra effekterna av klientrelaterat våld när det gäller det känslomässiga välmåendet, kroppslig hälsa och jobbrelaterade effekter vidhåller Viitasara (2004) och refererar till Carr (2000), Cutcliffe (1999), Farrell (1997), Flannery (2003), Leather m.fl. (1998), Nolan m.fl. (1999), Schat och Kelloway (2003), Whitington och Whykes (1992). Detta sociala stöd kan antingen komma från arbetsplatsen i form av kollegor och chefer eller från den privata sfären såsom familj och vänner fortsätter Viitasara och refererar till LaRocco m.fl. (1980). Det kan handla om känslomässigt, informellt, uppskattningsfullt eller ekonomiskt stöd menar House (1981) och Westlander (1999) vidare, enligt Viitasara. Viitasaras (2004) forskningsresultat visar att mindre än 40 % av respondenterna inte upplevde sig ha mottagit något socialt stöd på arbetsplatsen eller privat efter en inträffad hot- eller våldsincident. Dessa personer var mer benägna att rapportera ekonomiska eller fysiska skador än de 64 % av de utsatta som hade erhållit någon form av förebyggande intervention. De 64 % var i sin tur mer benägna att rapportera känslomässiga konsekvenser. I Björling och Hägglunds (2004) undersökning gör forskarna gällande att socialsekreterare överlag trivs med sina arbetskamrater vilket innebär ett socialt stöd i arbetet som är viktigt för den psykiska hälsan.
Viitasara (2000) refererar till Åkerströms (1991) studie som bygger på intervjuer om hot och våld inom patientvårdande yrken. När de intervjuade i studien tillfrågades hur de hanterade en hot- och våldssituation benämnde de två saker. För det första såg de det egna uppträdandet som ett instrument för att minska eller hantera aggressivitet genom t.ex. hur man pratade, lärde sig att läsa signaler och att ej provocera. Det andra var att arbetsgruppen i sig innebar en viktig faktor och sågs som det mest grundläggande skyddet mot våld. Gemenskapen i arbetsgruppen där man ständigt var uppmärksam och ställde upp för varandra inverkade på personalens förmåga att handskas med våldshändelser.
5.3.5 Könsperspektiv och riskfaktorer
Angående utsattheten sett ur ett könsperspektiv rapporterar Spencer och Munch (2003) och hänvisar till Tryon (1996) att kvinnliga socialarbetare är speciellt sårbara för fysiskt våld från klienter. De är också lika ofta utsatta för våld som deras manliga kollegor. Detta resultat motsägs i forskning av Newhill (1996) enligt Spencer och Munch (2003). Newhill fann att det var mer troligt att manliga socialarbetare blev utsatta för klientrelaterat våld då de oftare arbetar med mer ostadiga och riskfyllda klientgrupper. Även Statistiska centralbyrån (1999/03) redovisar siffror från åren 1999 till 2003 som talar för att manliga socialsekreterare är mer utsatta för klientrelaterat hot eller våld än kvinnliga socialsekreterare. Manliga socialsekreterare uppger oftare än sina kvinnliga kolleger att de har gått en bra utbildning när det gäller hot och våld enligt SSR:s (2004) undersökning. I likhet med Statistiska Centralbyråns siffror visar SSR:s undersökning att männen också varit mer utsatta för incidenter än sina kvinnliga kolleger under de senaste 18 månaderna.
Könsskillnader i undersökningen som Björling och Hägglund (2004) presenterar är deras slutsats att kvinnliga socialsekreterare generellt söker mer stöd och kontakt i sitt arbete än vad deras manliga kolleger gör. Detta kan sättas i relation till Spencer och Munch (2003) som refererar till Newhill (1996). Newhill menar att kvinnliga socialarbetare ofta frågar efter manlig assistans när en klient blir aggressiv. Newhill och Wexlers (1997) forskning visar att det var de manliga klienterna som oftare än de kvinnliga klienterna stod för hot, fysiska attacker eller förstörelse av egendom.
Demografiska karaktäristika hos personal inom omsorgsarbete som till exempel ålder, kön och yrkeserfarenhet har blivit studerade när det gäller klientrelaterat våld mot personal. I Viitasaras (2004) forskningsresultat framkom det att individuella faktorer såsom låg ålder är en riskfaktor i utsattheten för klientrelaterat hot eller våld. Detta motsägs dock av Lanza m.fl. (1991) som i sin forskning inte kan se någon skillnad som går att härröra till ett åldersperspektiv, enligt Viitasara (2004). En annan riskfaktor gällande hot och våld från klienter eller patienter är kort arbetslivserfarenhet visar resultat från ett flertal olika forskningar enligt Viitasara (2004) som refererar till Fazzone m. fl. (2000) och Kiely och Pankhurst (1998).
6. RESULTAT OCH ANALYS
6.1 Trygghet och säkerhet
6.1.1 Hur upplevs den psykosociala arbetsmiljön?
Jag tycker att vi har en bra gruppkänsla vilket ger trygghet, vi har den här gemensamma kollen, vi berättar för varann vad vi har för besök.
Ett tydligt resultat i denna uppsats visar att arbetskollegor och gruppkänslan är betydelsefulla faktorer för hur socialsekreterarna upplever sin arbetsmiljö. Den psykosociala arbetsmiljön benämns oftare i resultatet som viktigare än den fysiska arbetsmiljön, som inte skapar trygghet i samma grad. Detta faktum visas också i Björling och Hägglunds (2004) forskning som gör gällande att om socialsekreteraren trivs i arbetsgruppen, ger detta ett betydande socialt stöd. Arbetsgruppen i sig är en viktig faktor konstaterar också Viitasara (2000) och refererar till en studie gjord av Åkerström (1991). Åkerström menar att gemenskapen i en arbetsgrupp inverkar på personalens förmåga att hantera en otrygg situation. Enligt vår analys utifrån resultatet är gemenskap inte bara viktig i otrygga situationer utan gemenskapen är också grundläggande för trygghet och säkerhet. Att olika former av kontakter och relationer som förekommer på en arbetsplats inverkar på möjligheten att känna trygghet och säkerhet gör även AFS (1980) gällande.
Socialsekreterarna jämför arbetsförhållandet som råder på Gotland med andra arbetsplatser på fastlandet. De ser Gotland som en trygg och säker arbetsplats med få fall av klientrelaterat hot eller våld. Jacobsson (2004) skriver att storstäderna har störst förekomst av hot- eller våldssituationer, men även att det i nio av tio kommuner förekommer hot och våld mot socialsekreterare minst en gång om året. Socialsekreterarna menar att Gotland har varit förskonat från svåra incidenter, men de visar också en oro över att framtidens trygghet och säkerhet kan vara hotad av det alltmer våldsinriktade samhället.
Vi har varit ganska förskonade, man hör så mycket från fastlandet att folk blir knivhuggna och skjutna och tagna som gisslan men det har inte hänt något sånt här, på något sätt händer det där men inte här.
Ytterligare ett resultat handlar om ålder och erfarenhet som riskfaktorer. Alla respondenterna har varit yrkesverksamma i många år. Några av dessa ser detta som en förutsättning för att kunna göra korrekta och konkreta avvägningar vid varje osäkert tillfälle, då de känner en viss tillförsikt inför sin egen kapacitet. Detta leder enligt vår analys till att erfarenhet förstärker en positiv upplevelse av trygghet och säkerhet. Vårt resonemang får stöd av tidigare forskning som Viitasara (2004) refererar till. Den forskningen gjord av Fazzone m. fl (2000) och Kiely och Pankhurst (1998) visar att kort arbetslivserfarenhet är en riskfaktor i utsattheten för klientrelaterat hot och våld.
6.1.2 Låsta dörrar inom socialtjänsten?
Enligt information från respondenterna har socialtjänsten på Gotland under den senaste tiden varit utsatt för ett flertal incidenter. Numera arbetar de flesta enheterna bakom låsta dörrar. Vi bedömer att detta är korrekt utifrån Arbetarskyddsstyrelsens kungörelser 2 § (AFS 1993:2). Där står det att en arbetsgivare måste beakta om det föreligger särskild risk att arbetstagaren utsätts för risk och i så fall vidta åtgärder. På frågan om socialsekreterarens åsikt om att arbeta bakom låsta dörrar eller inte visar resultatet på olika attityder. Majoriteten av kvinnorna i
studien anser att det är bra med låsta dörrar. De ser det som en trygghet för personalen, och även för övriga klienter som befinner sig i socialtjänstens lokaler. En låst dörr är enligt deras resonemang inte besvärligt eftersom man ändå i de flesta fall hämtar klienterna i receptionen. De jämför med fastlandet och menar att det hade kunnat vara värre med till exempel vakter utanför.
Låsta dörrar känns tryggt, det finns ingen annan som springer omkring här, så på så vis känner jag mig jättetrygg.
Majoriteten av männen har andra åsikter och menar att socialsekreteraren som handläggare på en myndighet ska vara tillgänglig för klienterna. De anser att en stängd dörr kan provocera och frustrera klienter i onödan och de vill inte arbeta bakom låsta dörrar.
Man borde jobba mycket med hur man bemöter och att man jobbar med tillgänglighet, det tror jag man ska pröva i första hand innan man låser in sig. Jag tror att om man låser in sig för mycket så skapar man också någonting, hellre ha dörren öppen än att någon ska sparka in den.
Tidigare forskning genomförd av Björling och Hägglund (2004) visar att kvinnliga socialsekreterare söker mer stöd och kontakt i sin arbetsmiljö än vad manliga kollegor gör. Ett resultat i denna studie är att männen tror att kvinnorna värnar mer om arbetsmiljön utifrån trygghet och säkerhetsperspektivet. Denna tro visar sig stämma väl överens med resultatet eftersom flertalet av kvinnorna ser det som positivt att arbeta bakom låsta dörrar, då det ger större trygghet. Detta är mycket intressant utifrån ett könsperspektiv. Vi tolkar detta som att kvinnorna i större utsträckning än männen ser det som en trygghet att veta vem som kan komma in i rummet. Männen har mindre behov av att kunna förutse situationerna och litar mycket till sin egen kapacitet och styrka.
6.1.3 Förslag på förändringar i arbetsmiljön
En återkommande aspekt som ett flertal av socialsekreterarna nämner, handlar om hembesök. Enligt 8 § i Arbetsskyddsstyrelsens kungörelser (AFS 1993:2) står det att om en arbetsuppgift innebär en påtaglig risk för våld eller hot om våld, får den inte utföras som ensamarbete. Socialsekreterarna är själva medvetna om att hembesök inte ska utföras av en ensam socialsekreterare då detta kan vara ett stort risktagande. De medger dock att man ibland åker själv på hembesök, om man tror att man är säker i situationen. Detta faktum önskar de ska förändras och förbättras utifrån ett trygghet- och säkerhetsperspektiv. Vår analys av detta är att socialsekreterarna själva bär det yttersta ansvaret för att en förbättring ska ske. Arbetsgivaren måste dock utifrån ovan nämnda kungörelse se till att reglerna efterlevs och uppmärksamma om socialsekreteraren väljer att på grund av olika anledningar, åka ensam på hembesök.
Hembesök ensam skall man inte göra, det är en bra regel att det är uttalat men vi gör det ändå när vi tror att vi har koll på läget vilket kan bli fel.
Socialsekreterarna resonerar kring betydelsen av att kontinuerligt diskutera arbetsmiljön och att cheferna oftare skulle stämma av med sin personal om hur de upplever sin arbetssituation. Enligt SSR:s undersökning (2004) anser de tillfrågade socialsekreterarna att de kan tala öppet om säkerhetsfrågor men 40 % menar att det inte är ett tillräckligt prioriterat område. Spencer och Munch (2003) anser att den organisatoriska kulturen ska ha säkerhet och trygghet som en
