Barnröstens förändring under dagen i en anpassad röstinspelning och spontantal : En experimentell studie av perceptuella och akustiska parametrar

Institutionen för klinisk och experimentell medicin Logopedprogrammet, 240 hp

Vårterminen 2008

ISRN LIU–IKE/SLP–A– –08/010– –SE

Barnröstens förändring under dagen i en anpassad

röstinspelning och spontantal:

En experimentell studie av perceptuella och

akustiska parametrar.

Signe Kofoed Brandt

Alterations in Children's Voices over a Day assessed from Controlled Voice

Recordings and Spontaneous Speech:

An Experimental Study of Perceptual and Acoustic Parameters.

Abstract

A controlled recording in a studio is the basis of all voice treatment. However, this controlled way of recording voice patients' voices can be questioned. The voice use may be different in a natural environment. In children noise related voice problems are investigated in a study about voice and its development (BUG – Child voice and noise). Children are exposed daily to high background noise at day-care centers. The aim of this study was to see how representative a controlled voice recording of children repeating short sentences is compared to their voice use in spontaneous speech in a natural environment. Furthermore, it was to examine changes over the day in perceptual and acoustic terms. Eleven five-year-old children were recorded three times during a day at day-care. The speech material consisted of sentences containing at least three words selected from the spontaneous speech, times three. The recordings were randomized and analyzed acoustically and evaluated perceptually by listeners naïve to the material. The results were compared to measures on the adapted sentences for the same children. No significant differences were found in the recordings during the day in the spontaneous speech, neither acoustically nor perceptually. Furthermore the statistic calculations indicate that the adapted sentences are representative of spontaneous speech according to measures of fundamental frequency and perturbation excluding the morning recordings and perceptually only for hyperfunction and for hoarseness but only at lunchtime. The other perceptual parameters were not representative at all. For the voices in the present study acoustic measures were more stable.

Sammanfattning

En kontrollerad inspelning i studio är grunden för all logopedisk röstbehandling. Detta sätt att kontrollerat spela in röstpatienters röster kan ifrågasättas. Röstanvändningen kan vara annorlunda i en naturlig miljö. Bullerrelaterade röstproblem hos barn studeras i en undersökning om rösten och röstutvecklingen hos barn (BUG -barnröstens utveckling och genusskillnader). Barn utsätts dagligen för höga bullernivåer på förskolan. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur representativ en anpassad röstinspelning är jämfört med röstanvändning i spontantal i en naturlig miljö hos barn. Vidare var syftet att undersöka om det finns en förändring över dagen i perceptuella och akustiska termer. Elva femåringar spelades in tre gånger under en dag på förskolan. Talmaterialet bestod av meningar bestående av minst tre ord, utvalt från spontantalet och kopierat tre gånger. Inspelningarna har randomiserats och analyserats akustiskt och perceptuellt av lyssnare som var naiva för materialet. Analyserna har jämförts med analyser gjorda på tillrättalagda meningar av samma barn. Resultatet visade att det inte kunde påvisas några signifikanta skillnader i inspelningarna över dagen i spontantalet, varken akustiskt eller perceptuellt. Vidare tyder de statistiska beräkningarna på att de anpassade meningarna är representativa för spontantalet gällande de akustiska måtten grundtonsfrekvens och perturbation (exklusive morgon) och de perceptuella bedömningarna av hyperfunktion. För heshet erhölls endast representativitet för lunchinspelningen. Övriga parametrar skiljde sig genomgående. För rösterna i föreliggande studie var de akustiska måtten mer stabila.

Upphovsrätt

Detta dokument hålls tillgängligt på Internet – eller dess framtida ersättare –

under en längre tid från publiceringsdatum under förutsättning att inga

extra-ordinära omständigheter uppstår.

Tillgång till dokumentet innebär tillstånd för var och en att läsa, ladda ner,

skriva ut enstaka kopior för enskilt bruk och att använda det oförändrat för icke

kommersiell forskning och för undervisning. Överföring av upphovsrätten vid

en senare tidpunkt kan inte upphäva detta tillstånd. All annan användning av

dokumentet kräver upphovsmannens medgivande. För att garantera äktheten,

säkerheten och tillgängligheten finns det lösningar av teknisk och administrativ

art.

Upphovsmannens ideella rätt innefattar rätt att bli nämnd som upphovsman i

den omfattning som god sed kräver vid användning av dokumentet på ovan

beskrivna sätt samt skydd mot att dokumentet ändras eller presenteras i sådan

form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannens litterära

eller konstnärliga anseende eller egenart.

För ytterligare information om Linköping University Electronic Press se

förlagets hemsida http://www.ep.liu.se/

Copyright

The publishers will keep this document online on the Internet - or its possible

replacement - for a considerable time from the date of publication barring

excep-tional circumstances.

The online availability of the document implies a permanent permission for

anyone to read, to download, to print out single copies for your own use and to

use it unchanged for any non-commercial research and educational purpose.

Subsequent transfers of copyright cannot revoke this permission. All other uses

of the document are conditional on the consent of the copyright owner. The

publisher has taken technical and administrative measures to assure authenticity,

security and accessibility.

According to intellectual property law the author has the right to be

mentioned when his/her work is accessed as described above and to be protected

against infringement.

For additional information about the Linköping University Electronic Press

and its procedures for publication and for assurance of document integrity,

please refer to its WWW home page: http://www.ep.liu.se/

Förord

Ett stort tack till:

Expertbedömarna för ert tålamod i samband med bedömningen av röstfilerna.

Mechtild Tronnier för hjälp med ljudfilerna och den akustiska analysen.

Örjan Dahlström för hjälp med statistiken.

Anita McAllister för att jag fick ta del av material och data. Tack för värdefull handledning, hjälp och uppmuntran.

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 1

2.

BAKGRUND... 1

2.1 Representativitet... 1

2.2 Barns röster och röstanvändning... 2

Könsskillnader... 3

Röstproblem hos barn ... 3

Orsaker till röstproblem hos barn... 4

2.3 Buller och röstpåverkan ... 4

2.4 Perceptuell och akustisk analys ... 6

Perceptuell bedömning... 7

Akustisk analys ... 7

2.5 Akustiska och perceptuella värden hos 5-åringar (tillrättalagda meningar) ... 8

3.

SYFTE ... 9

4.

METOD OCH MATERIAL... 9

4.1 Deltagare och urval ... 9

4.2 Material och procedur ... 10

4.3 Perceptuell och akustisk analysmetod... 10

4.4 Statistisk metod ... 11 4.5 Etiska överväganden ... 11

5.

RESULTAT... 11

6.

DISKUSSION ... 18

6.2 Resultatdiskussion... 19 Spontantal... 19 Jämförelse ... 21 6.3 Fortsatta studier ... 22 6.4 Slutsatser ... 23

REFERENSER ... 24

BILAGOR

1. Inledning

I allt logopediskt röstarbete är en kontrollerad inspelning i studio bestående av läst text, återberättande och uthållen vokal basen för det fortsatta arbetet (Hammarberg, Södersten & Lindestad, 2008, Södersten, Ternström & Bohman, 2005). Under senare år har flera forskare ifrågasatt detta kontrollerade inspelningsförfarande. Röstanvändningen i en naturlig miljö kan vara helt annorlunda. Konsekvenserna av detta i behandlingsarbetet kan exempelvis innebära felaktigt fokus på terapin.

Flera studier har visat att röstproblem är vanligt förekommande under barndomen (Sederholm, McAllister, Sundberg, & Dalkvist, 1993; Wilson, 1987). Miljöfaktorer såsom buller i barns huvudsakliga miljö kan vara en bidragande orsak till detta. Höga bullernivåer har uppmätts på förskolor både nationellt och internationellt. Hur påverkar detta buller barns röster? Denna studie utgår ifrån ett större forskningsprojekt där rösten och röstutveckling hos barn undersöks. I studien ingår även en undersökning av bullerrelaterade röstproblem hos förskolebarn (BUG – barnröstens utveckling och genusskillnader;

http://www.speech.kth.se/music/projects/BUG/abstract.html). Det insamlade materialet består av kontrollerade inspelningar med eftersägning samt spontantal i naturlig miljö (McAllister, Granqvist, Sjölander & Sundberg 2008). Kan man generalisera observationer om röstbeteende i kontrollerade inspelningar till att gälla även spontantalet?

2. Bakgrund

I den kliniska vardagen spelas patienten in under kontrollerade förhållanden i en studio. Den kliniskt verksamma logopeden har därmed mindre kunskap om hur patienten använder sin röst i arbetet eller på fritiden. Det saknas i dag studier av hur representativ en anpassad röstinspelning är jämfört med röstanvändning i spontant tal i en naturlig miljö. Det finns dock jämförelser av olika typer av inspelningsmetoder och talmaterial samt hur representativa de är för varandra. Sapienza och Stathopoulos (1995) har i en studie undersökt hur representativ en uthållen vokal är jämfört med sammanhängande tal/läsning hos kvinnor med knutor respektive kvinnor med normal röst. Studien visade att andelen perturbation skiljde sig åt hos kvinnorna med knutor i uthållen vokal, jämfört med spontantal. De fann också att skillnaderna mellan de två olika valen av talmaterial är så liten att det inte kan anses ha någon större

betydelse i den objektiva bedömningen av en patologisk röst, vilken man än väljer. . I klinisk erfarenhet anses det att variationer i röstkvalitet och ljudstyrka i sammanhängande tal kan ge information om röstfunktionen. En uthållen vokal kan vara representativ för status i röstfunktionen när larynx är svårt patologisk (Askenfelt & Hammarberg, 1986).

I en studie där inspelningar av uthållen vokal jämfördes med delar av sammanhängande tal, dras slutsatsen att överensstämmelsen i klassifikation mellan bedömarna är större vid bedömning av uthållen vokal än av sammanhängande tal, och bäst i kombinationen av akustiska parametrar (Parsa & Jamieson, 2001).

Andrews (1991) hänvisar till en studie av Bennet som menar att F0 och andra

suprasegmentella mönster med stor sannolikhet ger olika resultat när man jämför läs- och imitationsuppgifter med spontantalet. Resultatet kan också påverkas av barnets ålder, samt hur och vilken instruktion som ges.

2.2 Barns röster och röstanvändning

Barns röster och röstanvändning skiljer sig utan tvivel i förhållande till vuxnas beträffande anatomi, fysiologi, akustik, aerodynamik och respiratorisk kinematik. Trots detta är barn fullt kompetenta att variera röstens intensitet och frekvens (Stathopoulos, 2000). Barns röster är dock inte stabila på samma sätt som vuxnas. Hos spädbarn består stämbanden enbart av slemhinna och muskel, ligamentet saknas. Slemhinnan är tjock i förhållande till stämbandets membranösa del. Att ligamentet saknas medför att rösten inte är lika stabil vilket i sin tur kan förorsaka stämbandsödem vid överansträngning, t.ex. vid överröstning av buller (McAllister, Lindestad & Södersten, 2008). Utvecklingen av ligamentet börjar i förskoleåldern och slemhinnan blir mindre tjock i relation till stämbandslängden (Södersten, 2008). Utvecklingen av ligamenten är färdig först efter puberteten (Rammage, Morrison & Nichol, 2001).

Barns larynx är litet och stämbanden är korta, tunnare och har låg nivå av neuromuskulär koordination. Röstens tonhöjd blir därför hög (Colton et al., 2006). Längden på ett 5-årigt barns stämband är ungefär 7,5 mm, jämfört med vuxnas som är cirka 15 mm hos kvinnor och cirka 20 mm hos män (Ørsted, 2004), vilket bidrar till barnets högre grundtonsfrekvensnivå. Även vävnaden i barns larynx skiljer sig i förhållandet till vuxnas. Den är mindre tät, tunnare och mera åderrik och är därför känsligare för inflammationer och posttraumatiska ödem

(Rammage et al., 2001). Allt eftersom barn växer, växer också larynx och barnen utvecklar en ökad motorisk kontroll av både F0 och styrka (Colton, Casper & Leonard, 2006; Hacki &

Heitmüller, 1999).

Könsskillnader

I en studie av grundtonsfrekvensen hos barn utan röstproblem fann man att medelvärdet för F0

hos pojkar i åldern 5.1-6.0 var 249,0 Hz. Hos flickor i samma ålder var motsvarande värde 243,4 Hz (Rammage et al., 2001). Värdena stämmer väl överens med en sammanställning av tidigare studier av F0 (Wilson, 1987). De acceptabla gränserna för pojkar ligger mellan

225-320 Hz och för flickor mellan 230-325 Hz. Det är följaktligen ingen större skillnad i F0 hos

pojkar och flickor i åldersgruppen. Efter tolvårsåldern skiljer sig flickors och pojkars F0 åt

(Perry, Ohde & Ahmead, 2001). Grundtonsfrekvensen varierar dock inte bara hos grupper av barn, utan även mellan individer, både över dagen och från dag till dag (Wilson, 1987). Trots detta kan lyssnare identifiera pojkars respektive flickors röster från fyra års ålder. Detta förklaras av att formantfrekvenserna i vokalerna skiljer sig åt mellan könen redan då (Perry et al., 2001). Röstkvalitativt skiljer sig pojkar och flickor också åt. Flickors röster bedöms som mer läckande och pojkars röster bedöms ha mer inslag av hyperfunktion (McAllister, 1997).

Röstproblem hos barn

Bland barn är funktionella/habituella röstbesvär, organiska förändringar (stämbandsknutor) och psykogena röstbesvär (mutationsrubbningar) de vanligast förekommande röstproblemen (Andrews, 1991; Dejonckere, 1999; Rammage et al., 2001; Wilson, 1987). Felaktig röstanvändning, genom teknik, livsstil och psykologiska faktorer, kan orsaka sekundära organiska förändringar förknippade med dysfoni. Stämbandsknutor representerar fler än 50 % av fallen där barn har röstproblem och uppträder oftare hos pojkar än flickor (Rammage et al., 2001). I en litteraturstudie av stämbandsknutor hos barn noterades att stämbandsknutor ses som den vanligaste orsaken till långvarig heshet hos barn av flera forskare (Andersson, Bengtsson & Thuresson Muhrman, 2006).

Flera studier har gjorts på prevalensen av dysfoni bland barn. I Wilson (1987) sammanfattas resultaten av de flesta undersökningarna med att ungefär 6-9 % besväras av röstproblem. I en svensk studie redovisas en senare litteratursammanställning över prevalensen heshet hos barn

där resultaten varierar kraftigt (Sederholm et al., 1993). Sederholm och kollegor (1993) påpekar att de stora variationerna kan vara orsakade av att termen ”heshet” inte definierats och att de perceptuella komponenterna i heshet därmed är vaga.

Orsaker till röstproblem hos barn

Vissa barn är mera predisponerade för röstproblem, på grund av att de ofta ropar/skriker och använder rösten i syfte att få fram olika ljudeffekter (Colton et al., 2006). Deras röstproblem kopplas många gånger till felaktig röstanvändning (misuse and abuse), men kan även föranledas av olika emotionella eller personlighetsmässiga faktorer (Harris, Harris, Rubin & Howard, 1998; Sederholm, 1995). Aggressivitet är ett av personlighetsdragen som framförallt diskuteras i samband med barn som drabbas av stämbandsknutor (Roy, Holt, Redmond & Muntz, 2006) men enligt författarna är detta beteende inte typiskt för barn med knutor som tidigare forskning har visat. Författarna fann tvärtom att dessa barn var utåtriktade och sociala. Barn med dessa personlighetsdrag kan ha röstbeteenden som kan orsaka knutor, eftersom de ofta pratar mycket och starkt (Andersson et al., 2006) och därmed använder rösten på ett felaktigt sätt. Överdriven press/hyperfunktion är ett typiskt problem vid felaktig användning av rösten. Den ökade spänningen i larynx kan leda till irritation, vävnadsreaktioner, i slemhinnan som i sin tur medverkar till olika former av laryngeal dysfunktion, karaktäriserade av läckage, heshet och skrovlighet (Wilson, 1987). Det har även visat sig att barn med äldre syskon i större utsträckning riskerar att drabbas av dysfoni (Carding, Roulston, Northstone & §ALSPAC Study Team, 2005).

2.3 Buller och röstpåverkan

Buller definieras enligt Arbetsmiljöverket (2006) som ”icke-önskvärt ljud”. Flera lagar och förordningar reglerar hur bullrig en arbetsmiljö får vara och gränsvärden för vilka bullernivåer samt exponeringstid en individ får utsättas för i yrkeslivet. Arbetsmiljöverket anser att en miljö där bakgrundsbullret ligger på 55 dB(A) uppfyller det genomsnittliga kravet på säker taluppfattbarhet på nära håll för alla. Rekommendationerna för personer som arbetar med undervisning är att bullernivån inte får överstiga 35 dB(A). Några motsvarande bestämmelser för bullernivåer i barnens dagliga miljö finns emellertid inte.

Dagens barn tillbringar en stor del av sin vakna tid på daghem, förskola eller skola, där de tillsammans med många andra barn ska göra sin röst hörd. De vistas i en bullrig miljö och denna miljö inverkar på rösten i flera avseenden (Socialstyrelsen, 2005). I en undersökning av bullernivån inomhus och utomhus mättes ljudnivåerna på 142 skolor i London (Dockrell & Shield, 2006). Vid inomhusmätningen uppmättes ljudnivån vid fem olika aktiviteter samt i ett tomt klassrum. Skillnaden i ljudnivå var 20 dB(A) i genomsnitt mellan den tystaste och den mest bullriga aktiviteten. Den bullrigaste aktiviteten var när barnen rörde sig fritt i klassrummet. Medelnivån för samtliga fem aktiviteter låg på 77 dB(A). I en undersökning av bullernivåer på svenska förskolor noterades en medelljudnivå på 82,6 dB(A) för tre förskolor i Linköping (McAllister, Granqvist, Sjölander & Sundberg, 2008). Sala, Sihvo & Laine (2005) fann att bakgrundsbuller över 40 dB påverkar röstanvändningen hos vuxna, så att press/hyperfunktion ökade. Försökspersonerna i deras studie höjde röststyrkan med 5 dB för varje ökning av bakgrundsbullret med 10 dB.

För att höras är man tvungen att höja rösten i en bullrig miljö, vilket förutom ökad ljudtrycksnivå (SPL) påverkar flera faktorer i rösten såsom grundtonsfrekvens och röstkvalitet. Att höja rösten behöver inte med nödvändighet leda till röstproblem, men kan utvecklas till ett habituellt felaktigt mönster. Det har påvisats att kvinnor löper större risk att drabbas av röstproblem än män. Kvinnors röster utsätts för högre belastning på stämbanden. Grundtonsfrekvensen är högre och därför kolliderar stämbanden med varandra oftare vilket kan medföra vävnadsförändringar (Lindestad & Södersten, 2008). Barns medeltaltonläge är något högre än kvinnors som ligger på 188 Hz (Hammarberg et al., 2008). Det kan därför antas att den mekaniska påfrestningen är ytterligare förhöjd hos barn när de höjer rösten i buller. Det dagliga behovet att överrösta bakgrundsbuller kan på sikt medföra vävnadsreaktioner i stämbanden (Colton et al., 2006) och rubbningar i talproduktionen (Sala, Airo, Olkinuora, Simber, Ström, Laine, Pentti & Suonpää, 2002). Vidare kan dessa förändringar vara orsaken till att man börjar använda strategier för att kompensera ett läckage som kan leda till större vävnadsskador (Colton et al., 2006). Sala et al. (2002) påpekar att den största riskfaktorn är att tala med hög röststyrka i för långa sammanhängande perioder. Högt bakgrundsbuller kan initiera och påverka utvecklingen av röstproblem (Vilkman, 2000). I en studie av Södersten och kollegor (2005) beskrivs de felaktiga mönster som kan förekomma i en miljö med för högt bakgrundsbuller. Kvinnliga förskollärares röst undersöktes under arbetsdagen. Enligt perceptuella bedömningar korrelerade ökad bullernivå med ökad ansträngning och press. Röstläget blev högre i samband med ökad bullernivå och inslaget av

knarr minskades. För barn som redan från början talar i ett högt röstläge innebär det en ökad risk för stämbandsproblem. När det gäller barn konstaterar Ørsted (2004), i anslutning till detta, att barns stämband är spända, särskilt i ett högt röstläge vilket ökar risken att skadas.

Lärare och förskollärare är två grupper som under en arbetsdag utsätts för högt bakgrundsbuller och riskerar därmed att överanstränga rösten. Lärares röstförändringar har kartlagts i flera studier (Fritzell, 1998; Rantala, Vilkman och Bloigu, 2002; Simberg, Sala, Vehmas & Laine, 2005; Smith, Kirchner, Taylor, Hoffman & Lemke, 1998). I en studie av kvinnliga förskollärares röstförändringar under dagen påvisades att den tydligaste förändringen från första till sista lektion var högre F0 (grundton) (Rantala et al., 2002). I en

annan undersökning av förskollärares röstanvändning fann författarna att förskollärare använder rösten i längre perioder och i högre röstnivåer (dB(A)) (SPL) än kontrollgruppen som bestod av sjuksköterskor (Sala et al., 2002). Även förekomsten av bakgrundsbuller var högre på förskolan och akustiken i rummen sämre än för kontrollgruppen. Att tala med hög grundtonsfrekvens och hög SPL under långa perioder beroende på buller i arbetsmiljön, har ett samband med observerad hög frekvens av röstproblem hos yrkesgruppen lärare (Sala et al., 2002; Vilkman, 2000). Vilkman (2000) menar att röständringar i buller orsakar en hyperfunktion i stämbanden genom felaktig användning (misuse and abuse) och kompensatoriska strategier. Olämplig F0 kan vara en bidragande orsak till röstproblem

(Colton et al., 2006).

Barn och förskollärare vistas i samma miljö på förskolan. Båda grupperna utsätts för höga bullernivåer. Bullret på dagis påverkar även barnens röstkvalitet enligt en perceptuell studie (McAllister et al., 2008). Att som barn vistas i en bullrig miljö påverkar även andra funktioner som koncentrationsförmåga, inlärning, läsutveckling, problemlösnings- och minnesförmåga

(Socialstyrelsen, 2005). Barns tidiga miljö är även avgörande för förmågan att diskriminera mellan språkljud senare i livet (Sala et al., 2002). En studie i England visar att buller på liknande sätt påverkar barns kognitiva och språkliga färdigheter negativt (Maxwell & Evans, 2000).

2.4 Perceptuell och akustisk analys

I det kliniska arbetet med röststörningar är perceptuell röstanalys det vanligast förekommande. Metoden innebär en formell bedömning av ett inspelat talmaterial, vanligtvis bestående av en läst och återberättad text samt uthållen vokal och ibland kompletterad med

läsning i brus (Hammarberg et al., 2008). Den perceptuella röstanalysen är subjektiv och fokuserar på röstens kvalitativa karakteristika (Petersen, 2001). Flera studier har visat att röstlogopeder har god inter- och intrabedömmarreliabilitet vid perceptuella lyssnarbedömningar av röstkvalitet (Hammarberg, 1986; McAllister et al., 1994; Sederholm et al., 1993). En senare studie visar att interbedömmarreliabiliteten är större i bedömningen av sammanhängande tal hos vuxna, i detta fall läst text, än uthållen vokal (Bele, 2005). Den perceptuella bedömningen kompletteras ibland även med någon akustisk analysmetod. Akustisk analys innebär att rösten analyseras med avseende på t ex grundtonsfrekvens, bruskomponenter eller oregelbundenheter i ljudvågen s.k. perturbation. Akustiska mätningar utgör ett objektivt komplement till den subjektiva perceptuella bedömningen och används i ökande grad i logopedisk verksamhet (Petersen, 2001).

Perceptuell bedömning

I litteraturen har det länge diskuterats hur pålitlig en perceptuell bedömning av rösten är eftersom bedömningen görs subjektivt. Hammarberg (1986) kom fram till att en perceptuell bedömning av rösten är pålitlig och reproducerbar när den är gjord av tränade lyssnare med ett standardiserat bedömningsmaterial. Detta har även verifierats i flera studier av vuxna (Bele, 2005; Södersten & Lindestad, 1990) och av barns röster (McAllister, Sederholm, Sundberg & Gramming, 1994; Sederholm et al., 1993).

Terminologin för att beskriva röstkvalitet har varierat något över landet. I en studie av röstproblem hos barn föreslogs termen heshet som ett användbart övergripande begrepp som också är kommunicerbart till lekmän för att beskriva röststörningar (Sederholm et al., 1993). Heshet hade även god intra- och interbedömarreliabilitet. Hos barn visade sig heshet bestå av hyperfunktion, läckage och skrovlighet (Sederholm et al., 1993).

Akustisk analys

I beskrivningen av en röst kan man ha hjälp av akustiska mätningar för att avslöja och beskriva eventuella röstavvikelser på (Petersen, 2001). Akustiska parametrar kan också indikera röstpatologi och eventuellt användas i utvärderingen av sjukdomsutvecklingen och i övervakning av behandlingen (Niedzielska, 2001; Niedzielska, Glijer & Niedzielski, 2001). En av mätmetoderna kan vara perturbation. Perturbation innebär en mindre rubbning,

förändring eller irregularitet i ett förväntat mönster (Titze, 1994). En sådan förändring kan observeras i frekvens eller amplitud i röstsignalen. I den mänskliga rösten finns alltid mindre frekvens- och amplitudavvikelser som är speglingar av kroppens egna ljud (Lindblad, 1992; Titze, 1994). Förändringar i frekvens kallas för jitter. Jitter visar variationen i grundtonsfrekvensen från period till period (Dejonckere, Wieneke, Bloemenkamp & Lebacq, 1996). Förändringar i amplitudled kallas shimmer. Pabon (1991) menar att spridningen av jitter och shimmer ändrar sig systematiskt med både taltonläge och ljudstyrka. Avvikelser i frekvensled eller amplitudled (jitter eller shimmer) indikerar avvikande röstkvalitet. Perturbation kan associeras till de perceptuella parametrarna heshet, läckage och skrovel (Colton et al., 2006). Petersen (2001) beskriver orsaken till perturbation som läckage i glottis. Läckaget kan vara förorsakat av en organisk förändring på stämläpparna eller tecken på irriterad slemhinna (Lindblad 1992).

Oregelbundenhet i stämbandssvängningar från period till period minskar oftast när röststyrkan ökar. Detta kan förklaras av att svängningarna stabiliseras när en större massa vibrerar. Oregelbundenheterna i rösten hos sångutbildade barn är signifikant lägre än hos barn utan sångutbildning. Detta indikerar en bättre motorisk kontroll av rösten hos de sångutbildade barnen (Dejonckere et al., 1996).

2.5 Akustiska och perceptuella värden hos 5-åringar (tillrättalagda meningar)

I en fältstudie av friska 5-åringars röstkvalitet av McAllister och kollegor (2008) undersöktes barnens röster perceptuellt och akustiskt i förskolemiljö. Deras medel F0 över dagen redovisas

i Tabell 1.

Tabell 1. MedelF0 för 10 barn inspelade vid tre tillfällen (McAllister et al., 2008).

Tidpunkt Medel F0 (Hz) Morgon 254,36 Lunch 248,09 Eftermiddag 257,27

Sigheim & Thelin (2006) fann att perturbation ökar under dagen hos både 5-åriga pojkar och flickor och att F0 hos pojkar höjs under dagen medan den sänks hos flickor. Flickornas

intensitet ökade över dagen, men en sådan trend kunde inte observeras hos pojkarna (McAllister et al., 2008).

De perceptuella bedömningarna av barnens röster visade att hyperfunktion och läckage hos flickorna ökade under dagen. Skillnaden var tydligast i inspelningarna mellan morgon och lunch. Parametern heshet var störst hos flickor vid lunch. Pojkarna visade enbart ökning av hyperfunktion över dagen (McAllister et al., 2008).

3. Syfte

Syftet med denna studie var att undersöka om det föreligger några skillnader mellan en anpassad inspelning av rösten respektive spontantalet hos förskolebarn i perceptuella eller akustiska termer, samt därmed bedöma om den anpassade inspelningen är representativ för spontantalet. Vidare var syftet att undersöka om det finns en förändring över dagen i grundtonsfrekvens, perturbation och perceptuell bedömning av spontantal.

4. Metod och material

Studien utgår från en större studie (BUG) där en perceptuell och akustisk analys har gjorts på en kontrollerad inspelning av tre sonoranta meningar uttalade av tio förskolebarn (McAllister et al., 2008). I föreliggande studie jämförs dessa meningar med en motsvarande analys av spontantalet hos samma barn.

4.1 Deltagare och urval

Deltagarna utgörs av elva femåriga barn med normal tal- och språkutveckling från tre olika förskolor i Linköping – sex pojkar och fem flickor. Barnen har inte tidigare haft kontakt med logoped. Inspelningarna från ett barn (8) utgick på grund av bristande inspelningskvalitet, vilket resulterar i att data från tio barn, sex pojkar och fyra flickor analyserades.

4.2 Material och procedur

Ljudupptagningarna skedde tre gånger under en dag: Vid ankomst till dagis, vid lunch och på eftermiddagen. Talmaterialet består av tre repetitioner av tre testmeningar: ”En blå bil. En gul bil. En röd bil.”. I direkt anslutning till detta har spontantalet spelats in under ca 60 minuter. Testmeningarna har analyserats akustiskt och perceptuellt (McAllister et al. 2008).

Inspelningstekniken som användes kallas Binaural DAT, och är en teknik med vilken man kan separera barnets röst från omgivande bakgrundsbuller genom att fästa två mikrofoner just framför ingången till varje öra. Ett dataprogram, AURA, kan genom den minimala tidsförskjutning som ljudvågorna från bakgrunden träffar höger respektive vänster mikrofon, användas för att skilja bakgrundsbuller från den inspelade individens röst (Granqvist, 2003).

Som jämförelse med analyserna gjorda på testmeningarna, har tre meningar med minst tre ord per mening från spontantalet (self-filen) valts ut och kopierats tre gånger. De meningar som valts ut har selekterats från mittsektionen i varje inspelningen av spontantalet. Meningarna som har valts har varit då försöksledaren uppfattat att barnet talat i normal röststyrka. Sekvenser där barnet skrikit, gnällt eller ropat har klippts bort. Inspelningarna har randomiserats och presenterats för lyssnarna digitalt i hörlurar.

4.3 Perceptuell och akustisk analysmetod

Akustisk analys utfördes i programmen ”Praat” och ”Soundswell”. Grundtonfrekvensen, F0,

röststyrka, oregelbundenheter i grundtonsfrekvensen och amplituden i form av jitter och shimmer analyserades. Barnens röststyrka bedömdes vara inom normalområdet av författaren men analyserades inte ytterligare.

Den perceptuella bedömningen av barnens röster utfördes av fyra logopeder. De var naiva och blinda för materialet. Bedömningarna har gjorts på en visuell analogskala (VAS) med parametrarna heshet, läckage, hyperfunktion, skrovlighet och röstläge. Det fanns även möjlighet att tillföra en extra parameter under en skala med benämningen ”annat”. Alla skalorna var 100 mm långa förutom den för röstläge som var 200 mm lång (bilaga 1). De perceptuella och akustiska resultaten har sammanställts och jämförts. Röstläge i den perceptuella bedömningen analyserades inte ytterligare. Satserna från spontantalet har jämförts med de analyserade tillrättalagda meningarna. Efter bedömningarna av materialet kommenterade tre av de fyra av bedömarna ljudmaterialet med egna ord.

4.4 Statistisk metod

Vid en inledande jämförelse mellan de tillrättalagda satserna och spontantalet beräknades ett medelvärde av både akustiska och perceptuella parametrar för alla barnen vid mätningstillfällena. Därefter analyserades materialet statistiskt för att se om de skiljde sig åt genom ett student T-test. Om det fanns en skillnad mellan de olika inspelningstillfällena för spontantalet undersöktes den genom en envägs variansanalys, s.k. inomgruppsdesign. Även här användes medelvärden för barnen. All statistisk beräkning gjordes i statistikprogrammet SPSS.

4.5 Etiska överväganden

Studien är godkänd av Forskningsetisk kommitté vid Linköpings Universitet med dnr. 03-173. Deltagarna avidentifierades i uppsatsen och inspelningarna kodades. Inga obehöriga har haft tillgång till materialet.

5. Resultat

Grundtonsfrekvens

Medelvärden för F0 erhölls från inspelningar morgon, lunch och eftermiddag. De individuella

F

spontantal

200

250

300

350

400

450

Figur 1. De enskilda barnens F0, morgon, lunch och eftermiddag

297,5 298 298,5 299 299,5 300 300,5 301

Morgon Lunch Eftermiddag

MF 0 ( H z ) MF0 Figur 2. Medelvärden för F0

Figur 1 och 2 visar hur individernas grundtonsfrekvens varierar över dagen. Fem barns F0

ökar under dagen (1, 5, 6, 9, 10). För tre av barnen är ökningen gradvis, och för de övriga två är ökningen tydlig från morgon till eftermiddag, men högst mitt på dagen (9, 5). Hos de resterande fem barnen (2, 3, 4, 7, 11) är grundtonsfrekvensen fallande under dagen.

Figur 2 ger en bild av den genomsnittliga förändringen över dagen för alla barnen. De tydliga skillnaderna som finns på individnivå över dagen, slätas nära nog helt ut på gruppnivå. Enligt en envägs variansanalys, inomgruppsdesign, finns det inga signifikanta skillnader baserat på inspelningstillfälle. 0 50 100 150 200 250 300 350 400 450

Morgon Lunch Eftermiddag

MF 0 ( H z ) Pojke Flicka

Figur 3. Medelvärde och standardavvikelse för variationen i grundtonsfrekvens över dagen för flickor respektive pojkar.

I figur 3 visas flickors respektive pojkars grundtonsvariationer över dagen. Av figuren framgår att deras grundtonsfrekvenser ligger relativt nära varandra vid lunch och på eftermiddagen, men på morgon skiljer de sig åt med cirka 50 Hz. Flickors F0 faller och

pojkars F0 stiger under dagen.

Perturbation

Figur 4 åskådliggör varje deltagares genomsnittliga perturbationsmått vid de tre inspelningstillfällena under dagen.

Perturbation, spontantal

Figur 4. Genomsnittliga perturbationen över dagen för varje barn

-3 -2 -1 0 1 2 3 4 1 P e rt ur b a ti on ( % ) Morgon Lunch Eftermiddag

Figur 5. Medelvärden och standardavvikelser för procent perturbation vid de tre inspelningarna.

Figur 4 tydliggör att perturbationen förändras över dagen hos alla deltagarna men i olika hög grad. Hos fyra av deltagarna är perturbationen högst på morgonen, hos tre vid lunchen och hos tre på eftermiddagen. Hos två barn är skillnaderna inte särskild stora. Lägg dock märke till de höga perturbationsvärdena vid lunchinspelningen hos deltagare nummer 9 och 11.

Av Figur 5 framgår att de högsta genomsnittliga perturbationsvärdena erhållits hos barnen under lunchen. På morgon och eftermiddag har ungefär samma värden uppmätts. Lunchen skiljer sig från de andra registreringsstillfällena, men enligt en envägs variansanalys, inomgruppsdesign är skillnaden inte signifikant. Det är värt att observera den höga standardavvikelsen av perturbation under alla inspelningstillfällena. Den illustrerar tydligt att spridningen är ganska stor.

Perturbation flickor och pojkar

0 0,25 0,5 0,75 1 Flickor Pojkar Perturbation Morgon Lunch Eftermiddag

Figur 6. Perturbation över dagen för flickor respektive pojkar.

I Figur 6 redovisas medelvärden för flickors och pojkars perturbationsprocent över dagen. Värdena är lägst för eftermiddagsinspelningen för bägge könen, och högst vi lunchen. Flickornas röster visar generellt högre perturbationsprocent än pojkarna.

Jämförelse

Nedanstående två figurer är hämtat från resultatet av det analyserade materialet av de tillrättalagda meningarna (McAllister et al., 2008). Figur 7 illustrerar barnens variationer över dagen i grundtonsfrekvens och figur 8 illustrerar variationer över dagen i perturbation.

F0 Meningar

Figur 7. Medelvärde för F0 hos deltagarna morgon, lunch och eftermiddag, tillrättalagda meningar (Data från McAllister, 2008).

Perturbation, Meningar

Figur 8 Medelvärde för perturbation hos deltagarna morgon, lunch och eftermiddag, tillrättalagda meningar (Data från McAllister, 2008).

Vid jämförelse av grundtonsfrekvens och perturbation i de anpassade meningarna och spontantalet indikerar de statistiska beräkningarna (Student T-test) att det med 95 % säkerhet

finns skillnader i perturbation i mätningarna gjorda på morgonen (p< .05). I resterande mätningar indikerar Student T-test inte några signifikanta skillnader. De anpassade meningarna är representativa för spontantalet i grundtonsfrekvens och perturbation förutom morgoninspelningen.

5.2 Perceptuell bedömning Spontantal

Figur 9 illustrerar resultatet av de perceptuella bedömningarna av barnens röster i spontantalet samt hur de varierat över dagen.

Medelvärden perceptuell bedömning, spontantal

0 5 10 15 20 25 30 Hes het Läc kag e Hype rfunk tion Skrov lighet Parameter mm Morgon Lunch Eftermiddag

Figur 9 Medelvärden för perceptuella parametrar morgon, lunch och eftermiddag. Spontantal.

Alla perceptuella parametrar stiger från morgon till eftermiddag. Observera att parametern hyperfunktion är relativt hög jämfört med övriga parametrar, och att skillnaden från morgon till eftermiddag är relativt liten. I de statistiska beräkningarna är skillnaderna i de perceptuella

parametrarna relaterade till inspelningstillfälle, dock inte statistiskt signifikanta enligt envägs variansanalyser, inomgruppsdesign.

Jämförelse

Vid jämförelse av de perceptuella parametrarna indikerar de statistiska beräkningarna att det finns signifikanta skillnader mellan de anpassade meningarna och spontantalet på några av inspelningarna. Signifikansnivåerna för inspelningarna där det är skillnad på de tillrättalagda meningarna och spontantalet är anförda i tabell 2.

Parameter/Tidpunkt Morgon Lunch Eftermiddag

Heshet Sign. p <.01 Is Sign. p <.01

Läckage Sign. p<.001 Sign. p<.05 Sign. p<.01

Hyperfunktion Is Is is

Skrovlighet Sign. p<.05 Sign. p<.05 Sign. p<.05

Tabell 2 Signifikansnivåer för skillnaderna mellan anpassade meningar och spontantal i de perceptuella parametrarna

6. Diskussion

Materialet i studien består av fältinspelningar från tre förskolor där bakgrundsbullret har separerats från barnens röster. Separationen innebär att när någon annan talar samtidigt med det inspelade barnet, klipps även inspelningen i den s.k. ”self-filen” vilket gör inspelningarna upphackade och inte helt naturliga. Denna tekniska lösning kan ha påverkat bedömarnas förmåga att skatta särskilt grad av hyperfunktion i rösterna. Enligt bedömarna kunde den perceptuella bedömningen eventuellt ha blivit pålitligare och mera noggrann om den hade gjorts på inspelningen där både bakgrundsbuller och barnets egen röst ingick. Man kunde då ha fått ett bättre helhetsintryck av rösten som lyssnare. Inspelningen av den egna rösten utan bakgrundsbuller uppfattades som hackig och abrupt av bedömarna, vilket kan tolkas som hårda ansatser, och därmed som hyperfunktion. Därutöver, var vissa av de utvalda

meningarna väldigt korta vilket också kan ha försvårat bedömningen av t. ex skrovel och läckage.

Vidare kan valet av meningar ifrågasättas. Det är svårt att avgöra vad som är barnets vanliga sätt att tala. Sekvenser där barnet skriker och ropar utgick, men det kan vara barnets sätt att kommunicera. För att kunna göra en jämförelse med den kontrollerade inspelningen är det dock viktigt att röststyrkan är jämförbar. Urvalet av meningar baseras nu på vad författaren anser vara tal på normal nivå, men det kan ifrågasättas om det är en tillräckligt tillförlitlig urvalsgrund.

Ibland hörs visst bakgrundsbuller i inspelningen av den egna rösten, vilket kan försvåra bedömningen av t.ex. taltonläge om andra barns röster samtidigt förekommer i inspelningen. Det kan även ha påverkat den akustiska analysen.

På de flesta kliniker används buller i hörlurar vid röstinspelningar för att öka belastningen. I denna studie är belastningen med bakgrundsbuller naturlig. Det är en fältstudie där barnen är observerade i en naturlig miljö. Barnen kan eventuellt vara mera medvetna om bullret vid en röstinspelning med buller i hörlurar än i vardagens buller och därmed anpassa röstanvändningen. Frågan är hur medvetna barnen är om bullret på förskolan?

6.2 Resultatdiskussion Spontantal

I undersökningen som helhet har inte några signifikanta skillnader i F0 och perturbation över

dagen kunnat iakttas. Perturbation är högst mitt på dagen men skillnaden är dock inte signifikant.

I det studerade materialet föreligger skillnader mellan individnivå och gruppnivå över dagen i grundtonsfrekvens respektive perturbation. På gruppnivå finns det inte en tydlig tendens hur grundtonsfrekvens och perturbation förändrar sig över dagen. Det är värt att observera att vissa barn uppvisar stora förändringar mellan de olika inspelningstillfällena, medan andra barn förefaller ha nästan samma grundtonsfrekvens och perturbation från morgon till eftermiddag. För att kunna observera några tydliga trender behövs ett större undersökningsmaterial.

Av figur 3 och 6 framgår att de uppmätta värdena för flickorna i försöksgruppen generellt sett ligger högre både avseende F0 och perturbation. Att F0 ligger högre hos flickor än pojkar

stämmer också överens med tidigare forskning (Wilson, 1987). Flickornas F0 ligger högst på

morgonen och pojkarnas ligger högst mitt på dagen. Över dagen sänks flickornas F0 och

pojkarnas höjs. Detta överensstämmer med resultaten gjorda på de tillrättalagda meningarna (Sigheim & Thelin, 2006). Beträffande perturbation har både pojkar och flickor högst registrerade värden mitt på dagen, men även här ligger flickorna högre än pojkarna. De har nästa dubbelt så mycket perturbation som pojkarna vid detta inspelningstillfälle. Skälet är att en av flickorna, barn nummer 11, hade betydligt högre perturbation än övriga barn. Detta påverkar resultatet eftersom gruppen flickor är så liten. Barn nummer 9, som är en pojke, ligger också något högre än de andra barnen, men det påverkar inte resultatet lika mycket.

Enligt tidigare forskning föreligger inga tydliga skillnader i F0 mellan könen (Wilson, 1987).

Sigheim och Thelin (2006) fann heller inga påtagliga skillnaderna mellan könen i de tillrättalagda meningarna. Någon tydlig skillnad mellan flickor och pojkar förekommer inte heller i denna studie. Detta stämmer väl överens med Wilsons (1987) sammanställning av barns F0. Det gäller också resultaten beträffande spontantalet. Det måste ändå påpekas att den

största skillnaden av F0 mellan könen framkom i morgoninspelningarna, där flickornas

frekvens ligger nästan 55 Hz över pojkarnas. Morgoninspelningen av flickorna ligger också något över de gränsvärden för normalvariationen som anges av Wilson (1987). I övrigt ligger uppmätta F0 värden i spontantalet inom ramen för normalvariationen (Wilson 1987). Orsaken

till flickornas höga F0 på morgonen är att resultatet påverkas av ett barn och att materialet

enbart består av fyra flickor. Enstaka avvikande värden får därför stor betydelse.

Några signifikanta skillnader har inte kunnat noteras. Skillnaderna på individnivå jämnas ut, och några signifikanta skillnader på gruppnivå kan därför inte iakttas.

Beträffande de perceptuella bedömningarna av spontantalet ökar värdena för alla fyra parametrar från morgon till eftermiddag. Endast parametern heshet bedöms vara tydligast förekommande vid lunchinspelningen. Skillnaderna är dock inte statistisk signifikanta och några slutsatser om förändringarna över dagen kan därför inte dras. Beräkningar gjorda på de tillrättalagda meningarna visar dock en förändring över dagen när det gäller parametrarna

läckage, hyperfunktion och skrovlighet för flickorna och hyperfunktion för pojkarna. I ljuset av detta kan skillnaderna i denna studie uppmärksammas.

Jämförelse

Det kan ifrågasättas om de statistiska beräkningarna, och därmed resultatet i studien, kan ge en vidare användning, med tanke på att det insamlade materialet är för litet för att kunna ligga till grund för säkra slutsatser. Det kan ändå noteras att materialet, trots sitt ringa omfång, ger en antydan av hur det ser ut inom forskningsområdet. Studien tydliggör också avsaknaden av bra forskning om tillrättalagda meningars representativitet för röstanvändningen i spontantal. Resultaten i tidigare studier gällande representativitet bör undersökas ytterligare. Studien indikerar att en inspelning i en kontrollerad miljö inte nödvändigtvis är representativ för spontantalet och att det därför har betydelse vilken inspelningsmetod och talmaterial man använder sig av som Bennet (Andrews, 1991) också påpekar.

De statistiska beräkningarna tyder på att det – förutom för perturbation på morgonen – inte föreligger några signifikanta skillnader mellan tillrättalagda meningar och spontantalet i akustiska mått. Grundtonsfrekvens och perturbation i de anpassade inspelningarna tycks därmed stabila även i spontantalet.. Vilken betydelse har det då att det kunde påvisas en signifikant skillnad mellan inspelningarna av perturbationen på morgonen? Är detta resultat en slump eller har det sin förankring i verkligheten? För att kunna uttala sig om detta är det viktigt med mer än en inspelning - på olika tider på dagen.

När det gäller de perceptuella parametrarna antyder de statistiska beräkningarna att alla perceptuella parametrar förutom hyperfunktion skiljer sig signifikant åt mellan de anpassade meningarna och spontantalet. De anpassade meningarna kan följaktligen endast antas vara representativa för spontantalet när det gäller hyperfunktion. För heshet erhölls god överensstämmelse endast vid lunchinspelningen vilket innebär att heshet varierar mer i spontantalet.

Det är värt att observera att hyperfunktion är den parameter där det inte uppträder någon signifikant skillnad mellan den perceptuella bedömningen gjord på de anpassade meningarna respektive på spontantalet. Tre av bedömarna påpekade, efter värderingen av spontantalet och oberoende av varandra, att graden av hyperfunktion var svår att bedöma därför att inspelningarna var upphackade och därför kunde ge ett ansträngt intryck. Trots det visar deras

bedömning att graden av bedömd hyperfunktion i rösten i spontantalet inte skiljer sig avsevärt åt från bedömningen av hyperfunktion i de anpassade meningarna.

För de akustiska mätningarna är överensstämmelsen mellan de kontrollerade inspelningarna av meningar och spontantal god. Detta kan bero på att en datorbaserad analys inte påverkas av faktorer som lyssnare kan uppleva som störande, t ex den upphackade registreringen som blir resultatet av separeringen enligt AURA. Dessutom är de perceptuella bedömningarna av de båda inspelningarna gjorda av delvis olika individer vilket kan bidra till en ökad variation. Även om tillgängliga forskningsresultat tyder på att perceptuella bedömningar är pålitliga och reproducerbara när de görs av tränade lyssnare med en gemensam terminologi, torde det – oavsett hur väl kalibrerade lyssnarna är – finnas individuella skillnader i bedömarnas uppfattning av specifika kvalitativa parametrar i rösten. Annan forskning visar att akustiska mått är mer stabila (Parsa & Jamiesons, 2001) vilket överensstämmer med resultaten i föreliggande studie.

6.3 Fortsatta studier

Denna studie tydliggör att det krävs mer och grundligare forskning rörande en röstinspelnings representativitet. Representativitet är viktig för att kunna anpassa logopedisk träning av personer med röstproblem, för att korrekt kunna kartlägga en individs röstkarakteristika och för att vara säker på att dessa är representativa för det vardagliga talet. Många studier är gjorda på tillrättalagda meningar eller uthållen vokal (Askenfelt & Hammarberg, 1986) och vi behöver veta om dessa resultat är användbara i praktiken. Det vore därför värdefullt med större studier av representativitet vad avser spontantal jämfört med kontrollerade inspelningar av tillrättalagda meningar eller uppläst text.

Wilson (1987) påpekar att, för att få det mest representativa resultatet måste man inte bara ta hänsyn till de förändringar som sker över dagen, utan också till dem som förekommer över en längre period. Det vore därför värdefullt om denna studie kompletterades med mätningar över en period av flera dagar.

Ett annat område som bör följas upp är frågan hur representativ röstanvändningen är vid exponering av inspelat buller i hörlurar vid en klinik jämfört med röstanvändningen i buller i

en naturlig miljö. Södersten et al. (2002) har gjort sådana fältstudier men inte kompletterat med kontrollerade inspelningar av samma person.

6.4 Slutsatser

Inga signifikanta skillnader kunde påvisas över dagen i de akustiska mätningarna eller de perceptuella bedömningarna i spontantalet, men en större studie bör göras för att bekräfta eller tillbakavisa detta resultat.

De statistiska beräkningarna tyder på att de anpassade meningarna är representativa för spontantalet vad avser

– Grundtonsfrekvens

– Perturbation (exklusive morgon) – Hyperfunktion

Referenser

Andersson, S., Bengtsson, I. & Thuresson Muhrman, E. (2006). Stämbandsknutor hos barn – en litteraturstudie. Kandidatuppsats 8 poäng, Linköpings Universitet. Institutionen för nerv- och rörelseorgan.

Andrews, M.L. (1991). Voice therapy for children. San Diego, California, USA: Singular publishing group, Inc.

Arbetsmiljöverket (6. 2006). Bullerskador i arbetet. Korta sifferfakta [Broschyr]. Solna: Arbetsmiljöverket, statistikenheten.

Askenfelt, A.G. & Hammarberg, B. (1986). Speech waveform perturbation analysis: A perceptual-acoustical comparison of seven measures. J Speech Hear Res, 29: 50-64.

Bele, I.V. (2005). Reliability in perceptual analysis of voice quality. J Voice, 19: 555–573.

Carding, P.N., Roulstone, S., Northstone, K. & §ALSPAC Study Team (2005). The prevalence of childhood dysphonia: A cross-sectional study. J Voice, 20: 623-630.

Colton, R.H., Casper, J.K. & Leonard, R. (2006). Understanding voice problems. A physiological perspective for diagnosis and treatment. (3:e. Uppl.) Baltimore: Lippencott Williams & Wilkins.

Dejonckere, P.H. (1999). Voice problems in children: pathogenesis and diagnosis. International journal of pediatric otorhinolaryngology, 49: 331-314.

Dejonckere, P.H., Wieneke, G.H., Bloemenkamp, D. & Lebacq, J. (1996). F0-perturbation and F0/loudness dynamics in voices of normal children, with and without education in singing. International journal of pediatric otorhinolaryngology, 35: 107-115.

Dockrell, J.E. & Shield, B.M. (2006). Acoustical barriers in classrooms: the impact of noise on performance in the classroom. British educational research journal, 32: 509-525.

Fritzell, B. (1998). Röstproblem följer yrket. Lärare, socialarbetare, jurister och präster bör tidigt på skadeförebyggande röstvård. In Sundberg, J. (Ed) Rösten i vårt samhälle (pp. 6-17). Stockholm: KTH voice research centre.

Granqvist, S. (2003). The self-to-other ratio applied as a phonation detector for voice accumulation. Logoped Phoniatr Vocol, 28: 71-80.

Hacki, T., & Heitmüller, S. (1999). Development of the child’s voice: premutation, mutation. Journal of pediatric otorhinolaryngology, 49: 141-144.

Hammarberg, B., Södersten, M. & Lindestad, P-Å. (2008). Röststörningar –Allmän del. In Hartelius, L., Nettelbladt, U. & Hammarberg, B. (Eds.), Logopedi (pp. 245-263). Poland: Studentlitteratur.

Hammarberg, B. (1986). Perceptual an acoustic analysis of dysphonia. Stockholm: Doktorsavhandling, KI. Department of logopedics and phoniatrics.

Harris, T., Harris, S., Rubin J.S. & Howard D.H. (1998). The voice clinic handbook. London: Whurr Publishers Ltd.

Lindblad, P. (1992). Rösten. Lund: Studentlitteratur.

Lindestad, P-Å. & Södersten M. (2008). Funktionella och funktionellt organiska

röststörningar. In Hartelius, L., Nettelbladt, U. & Hammarberg, B. (Eds.), Logopedi (pp. 287-297). Poland: Studentlitteratur.

Maxwell, L.E. & Evans, G.W. (2000) Design of child care centers and effects of noise en young children. http://www.designshare.com/research/lmaxwell/noisechildren.htm (hämtat 2006-09-26).

McAllister, A., Granqvist, S., Sjölander, P. & Sundberg, J. (2008). Child voice and noise: A pilot study of the effect of a day at the day-care on ten children’s voice quality according to perceptual evaluation. J Voice, In press.

McAllister, A., Lindestad, P-Å. & Södersten, M. (2008). Röststörningar hos barn och ungdomar. In Hartelius, L., Nettelbladt, U. & Hammarberg, B., (Eds.), Logopedi (pp. 279-286). Poland: Studentlitteratur.

McAllister, A. (1997). Acoustic, perceptual and physiological studies of ten-year-old children’s voices. Stockholm: Doktorsavhandling, KI/KTH. Institution för logopedi och foniatri.

McAllister, A., Sederholm, E., Ternström, S. & Sundberg, J. (1996). Pertubation and hoarseness: a pilot study of six children’s voices. J voice, 10: 252-261.

McAllister, A., Sederholm, E., Sundberg, J. & Gramming, P. (1994). Relations between voice range profiles and physiological and perceptual voice characteristics in ten-year-old children. J voice, 8: 230-239.

Pabon, J.P.H. (1991). Objective acoustic voice-quality parameters in the computer phonetogram. J voice, 5: 203-216.

Parsa, V. & Jamieson D.G. (2001). Acoustic discrimination of pathological voice sustained vowels versus continuous speech. Journal of speech, language and hearing research, 44: 327-339.

Perry, T.L., Ohde, R.N. & Ashmead, D.H. (2001). The acoustic bases for gender identification from children’s voices. J. Acoust. Soc. Am., 109: 2988-2998

Petersen, N.R. (2001). Akustisk baseret stemmebeskrivelse. Dansk audiologopædi, 37: 15-27.

Rammage, L., Morrison, M. & Nichol, H. (2001). Management of the voice and its disorders. Delmar, Canada: Thomson learning.

Rantala, L., Vilkman, E. & Bloigu, R. (2002).Voice changes during work: subjective

complaints and objective measurements for female primary and secondary schoolteachers. J voice, 16: 344-355.

Roy, N., Holt, K.I., Redmond, S. & Muntz H. (2006). Behavioral Characteristics of Children With Vocal Fold Nodules. J Voice, 21: 157-168.

Sala, E., Sihvo, M. & Laine, A. (2005). Röstergonomi. Rösten –ett fungerande arbetsredskap. Helsingfors: Institutet för arbetshygien, Arbetarskyddscentralen.

Sala, E., Airo, E., Olkinuora, P., Simberg, S., Ström, U., Laine, A., Pentti, J. & Suonpää, J. (2002). Vocal loading among day care center teachers. Log Phon Vocol, 27: 21-28.

Sapienza, M.C. & Stathopoulos, E.T. (1995). Speech task effects on acoustic and aerodynamic measures of women with vocal nodules. J voice, 9: 413-418.

Sederholm, E. (1996). Hoarseness in ten-year-old children, perceptual characteristics, prevalence and etiology. Stockholm: Doktorsavhandling, KI/KTH. Department of logopedics and phoniatrics.

Sederholm, E. (1995). Prevalence of hoarseness in ten-year-old children. Scand J Log Phon, 20: 165-173.

Sederholm, E., McAllister, A., Sundberg, J. & Dalkvist, J. (1993). Perceptual analysis of child hoarseness using continuous scales. Scand J Log Phon, 18: 73-82.

Sigheim, N. & Thelin, H. (2006). Variation under dagen i grundton och perturbation hos en grupp femåringar. Kandidatuppsats 8 poäng, Linköpings Universitet. Institutionen för nerv- och rörelseorgan.

Simberg, S., Sala, E., Vehmas, K. & Laine, A. (2005). Changes in the prevalence of vocal symptoms among teachers during a twelve-year period. J voice, 19: 95-102.

Smith, E., Kirchner, H.L., Taylor, M., Hoffman, H. & Lemke, J.H. (1998). Voice problems among teachers: differences by gender and teaching characteristics. J Voice, 12: 328-334.

Stathopoulos, E.T., (2000). A review of the development of the child voice: an anatomical and functional perspective. In: Peta White (ed.) Child voice. (1-12). Stockholm: KTH voice

research centre, Department of speech, music and hearing.

Södersten, M. (2008). Röstens utveckling och åldrande. In Hartelius, L., Nettelbladt, U. & Hammarberg, B. (Eds.), Logopedi (pp. 85-93). Poland: Studentlitteratur.

Södersten, M., Ternström, S. & Bohman, M. (2005). Loud speech in realistic environmental noise: phonetogram data, perceptual voice quality, subjective ratings, and gender differences in healthy speakers. J voice, 19: 29-46.

Södersten, M., Granqvist, S., Hammarberg, B. & Szabo, A., (2002). Vocal behaviour and vocal loading factors for preschool teachers at work studied with Binaural DAT recordings. J voice, 16: 356-371.

Södersten, M. & Lindestad, P-Å. (1990). Glottal closure and perceived breathiness during phonation in normally speaking subjects. J Speech Hear Res, 33: 601-611.

Titze, I.R. (1994). Principles of voice production. USA: Prentice-Hall, Inc.

Vilkman, E. (2000). Voice problems at work: A challenge for occupational safety and health arrangement. Folia Phoniatr, 52: 120-125.

Wilson, D.K., (1987) Voice problems of children. Baltimore, USA: Williams & Wilkins.

Bilagor

Bilaga 1

Lyssnarbedömning, 5-åriga barnröster, inspelade på dagis.

Röst nr_________ Lyssnare________________________________________

Inte alls Mycket

Heshet _______________________________________________ Läckage _______________________________________________ Hyperfunktion _______________________________________________ Skrovlighet _______________________________________________ Annat _______________________________________________ Rösteläge Lågt Högt ______________________________________________________________________________________________ Kommentarer ________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________