~ ~ ~---- -~- ---~---
---Naturvårdsverket
1981
SNV PM
1332
Geomorfologiska kartbladet
21 E HAKAFOT
.
- beskrivning och naturvärdesbedömning
Geomorphological map
21 E HAKAFOT
- description and assessment of areas
of geomorphological importance
Ann-Cathrine Ulfstedt
Föreliggande rapport grundar sig på arbeten
utförda med ekonomiskt stöd från statens
natur-vårdsverk.
Författaren är ensam ansvarig för rapportens
innehåll, varför detta ej kan åberopas såsom
re-presenterande naturvårdsverkets ståndpunkt.
Solna i maj 1981
SNV PM 1332
- description
of geomorpholog
Stockholms universitet
Naturgeografiska institutionen
Box 6801
113 86 Stockholm
naturvårdsverks
fjällutredning
Telefon
08/34 08 60
Området för det geomorfologiska kartbladet 21 E Håkafot har hittills legat på sidan av de stora turiststråken. Också forskningsinsat-serna inom det mjukt och sällan dramatiskt formade området har varit av mindre omfatt-ning.
Den geomorfologiska karteringen av de svenska fjällen befinner sig nu i ett slutskede. Den aktuella situationen, läget av hittills ut-givna blad - till vilka bör läggas ett tidigt och delvis i annan teknik karterat större område i nordvästra Dalarna - framgår av översikts-kartan, fig l. Kartskalan är liksom hos tidi-gare utgivna blad 1:250 000.
Karteringen har liksom tidigare baserats på flygbildstolkning varvid s k IR-fårgfilm - med i vissa hänseenden rikare informationsinne-håll - nu kunnat nyttjas för området. I viss utsträckning har dock kontroller företagits i ett storskaligare pankromatiskt filmmaterial. Fältkontroller har företagits i den omfattning som ansetts nödvändig för en riktig identifie-ring och för att skapa bättre förutsättningar för de värderingar som denna beskrivning mynnar ut i.
I numera flertalet blad har även myren återgivits. I huvudsak har informationen om dess utbredning inhämtats från flygbilderna och den topografiska kartan; av kartskaleskäl har en betydande generalisering här liksom i fråga om andra objekt varit nödvändig.
På samma sätt som tidigare har ytor utan klara morfologiska indikationer lämnats vita. En klassificering av dem skulle ha krävt be-tydande insatser av fåltarbeten och därmed starkt ökade kostnader. Med hänsyn till att det vanligen torde röra sig om ett relativt tunt, odifferentierat moräntäcke, har åt-gärden ansetts försvarlig.
Till kartan hör en relativt utförlig beskriv-ning av terrängformerna inom kartbladsom-rådet och en kortare skildring av deras ut-vecklingshistoria. Liksom i fråga om kartan är denna presentation koncentrerad till vad som ofta kallas mellanformerna. De allra största formelementen - ytor av peneplantyp, dalgenerationer etc - liksom former av re storlek än några kvadratmeter - t ex mind-re frostmarksformer - mind-redovisas sålunda ej. Skälen är bl a kart- och reproduktionsmäs-siga, när det gäller småformerna också be-gränsningar i flygbildsmaterialets upplös-ningsförmåga, dvs informationsinnehåll. Det måste vidare understrykas att det inom ramen för tillgängliga resurser inte varit möjligt med en djupgående analys av landskapsutveck-lingen. En längre gående presentation av is-rörelsen och deglaciationen inom kartbladets norra del hade t ex varit önskvärd.
Beskrivningens senare del utgöres aven värdering, som för fram till en sammanfat-tande översikt i lättillgänglig form. Värde-ringsprinciperna är desamma som tillämpats tidigare. Svårigheterna att åstadkomma in-vändningsfria sådana skall åter betonas. Ge-nom redovisningen av de individuella objek-ten och av gången av värderingen torde andra värderingsgrunder kunna anläggas; väsentligt andra resultat torde dock vid tillämpningen knappast bli följden.
För kostnaderna har svarat Statens natur-vårdsverks fjällutredning och i mindre ut-sträckning den naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet.
Gunnar Rappe
Sammanfattning
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 5Summary
o o o o o o o o 0 0 o 0 0 0 0 0 o o o o 0 0 o o 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 o o o o o 0 0 o o o 0 0 o o 0 0 o o o 0 0 0 0 0 0 0 o o o o 6I.
Karbladet Håkafot
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 71. Geomorfologisk kartering o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 7
a) Den geomorfologiska kartan o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 7
b) Karteringens utförande o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 7 2. lJndersökningsområdet o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 8
II.
Fjällkedjans utveckling
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o • o • • o • o • • o • o • o Il 1. Geologisk översikt o o o o • o • • • • o • • • • • • • • • • • • • o • • o • • o o o • • o • • • • • • o • o • • o • • • o . 11 2. Fjällkedjan i kvartär tid o o • o o • • • • • • • • • • • • o • • • o • • o o • • • • • • • • • o • o o o • • • • • • • o 12a) Istiderna o • • • • o • • • o o • o • o o o • o o o • o o o • o o o o • o o o o o • • • o • o • o • • • o • • o • • o • o o o • o 12
b) Glacigenajordarter ... o • o . o • o • o o o • • o • • o • o o o o • o • o o • • o • • • o • o • • • • • • o . 14
c) Den postglaciala tiden . o • • o • • • • • o • o o o o o o o o • • • • o o o • • • o o • o • • • o • • • • • • • o • o 14
d) Växt- och djurliv ... o o o • o o • o • o • o • • • o • o o . o . o o o o o • • o o o • o o o o o o o o o o o o o o • o o 15
III.
Kartans innehåll
o o • o o o o o o o o • o o o o o o o o o o o o o o • o o o o • o o • • o • o • o o o o o o o • o • • 171. Berggrundsformer av icke glacialt ursprung o o o o o • o o o • o o • o • o o o o o o • o o o o o o 2. Former av glacialt ursprung o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o • o o o o o o o o • o o • o o o o o o o o o o
a) Glaciala erosionsformer o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o • o o o o o o o o o o o o o o o o b) Moränformer o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o • o o • o o o c) Glacifluviala erosionsformer o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o d) Glacifluviala ackumulationsformer o o o o o o o o o o o o o o • o o o o o o o o o o o o o o • o o o o o o o Iskontaktformer o o o o • o o o o o o o o o o o o o o o o • o • o o o o o o o o o o o o o o o • o o o o o o • o o o o o o Proglaciala former o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 3. Postglaciala former o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
a) Former bildade genom sluttningsprocesser o . o o o o o o • o o o o o o o • o o o o o o o o o o o • o
b) Strukturmark o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
c) Biogena former o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o • o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
d) Former bildade genom fluviala och lakustrina processer o o o o o o o o o o o o o o o o o o 4. Mänsklig påverkan o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
IV.
Naturvärdesbedömning
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o • o o o o o • o o o o o o o o o o o o o 1. Principerna för naturvärderingen o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o oa) Poängberäkning för varje enskilt objekt o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
b) Bedömning enligt enskilda värderingsgrunder o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
c) Klassificering o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
d) Värderingsredovisning o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 2. Resultatet av naturvärderingen o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
a) Klass II-objekt o o o o o o o o o o o o o o • o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
b) Klass III-objekt o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 3. Översikt över geomorfologiskt värdefulla områden o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
Slutord
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o oTabell över poängsatta objekt
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o oLitteratur
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o oFigurförteckning
17 17 17 18 20 20 20 21 22 22 23 23 24 24 25 25 25 26 26 27 27 27 28 32 35 36 38 40Geomorfologiska kartbladet 21 E Håkafot - Beskrivning och naturvärdesbedömning. Ann-Cathrine Ulfstedt
Arbetet avses ge en översikt över geomorfo-login inom den del av Jämtlandsfjällen som motsvaras av kartbladet Håkafot samt en så välgrundad bedömning som möjligt av områ-dets geomorfologiska naturvärden. Invente-ringen, som i huvudsak bygger på flygbilds-tolkning, redovisas dels i form aven karta i skalan 1 :250 000, dels med hjälp aven till-hörande kartbladsbeskrivning. Denna be-skrivning består av två delar; i den första ges en allmän bakgrund till arbetsmetodik och kartinnehåll, i den andra presenteras resulta-tet av naturvärderingen. De inledande avsnit-ten behandlar dessutom fjällkedjans utveck-ling, varvid det berggrunds-geologiska avsnit-tet har givits liavsnit-tet utrymme, medan den kvar-tära utvecklingen behandlas mera utförligt. De karterade formgrupperna härrör nämligen huvudsakligen från kvartär tid och är över-vägande av glacialt ursprung, även om vissa postglaciala former också har stor betydelse inom undersökningsområdet. Kapitel III om-fattar en systematisk genomgång av
former-nas uppkomstsätt och utseende. Deras ut-bredning inom kartbladet, och om möjligt inom hela fjällkedjan, anges. I vissa fall diskuteras formernas betydelse för tolk-ningen av viktiga naturhistoriska förlopp.
I arbetets senare del följer naturvärdesbe-dömningen. Först poängsätts varje enskilt ob-jekt med hänsyn till faktorerna "sällsynthet",
"utformning" och "forskningsintresse" (ta-bell och fig 10). Därefter inordnas objekten i fyra klasser (I-IV) efter deras sammanlagda naturvärde (fig 11). Klass I avser objekt av överregional betydelse, klass II objekt av re-gional och klass III objekt av lokal betydelse. Objekt tillhörande de högsta klasserna har utförligt beskrivits. Inom kartbladet har 34 objekt blivit föremål för analys. Av dessa har ett ansetts tillhöra klass II, nitton klass III medan inget har inordnats i klass I.
Utvärderingen av objekt har slutligen legat till grund för en sammanställning av värdeful-la områden (fig 16). Vikten har normalt värdeful-lagts vid partier tillhörande klasserna I och II men bristen på sådana i norra Jämtland gör att främst klass III-områden har markerats. Dessa utgör här i första hand områden av lokalt intresse.
Summary
Geomorphological Map 21 E Håkafot - Description and assessment of areas of geomorphological importance.
Ann-Cathrine Ulfstedt.
The object of the study is to make a survey of the geomorphology of that part of the Jämt-land mountains which corresponds to the Håkafot map sheet, and to make as well-founded an assessment as possible of the nat-ural value of the area. The content of the study, which is mainly based on the interpre-tation of aerial photographs, is shown on a map, in the scale 1 :250 000, and in an accom-panying map description. This description consists of two main parts: in the first, a general background to the method of study and the contents of the map is given, and in the second, the results of the natural value assessment are presented. The development of the mountain rang e is also discussed in the introductory sections, while less space is given to the geological section: Quaternary development is handled in more detail, since the group formations date mainly from the Quaternary period and are mostly of glacial origin, even though certain postglacial for-mations are also of great importance in the research area. Chapter III contains a sys-tematic description of the way in which the
formations have come into being and of their appearance. Their extent within the map sheet and, where possible, in relation to the whole mountain range, is indicated. In certain cases, the significance of formations in the interpretation of important stages of natural history is discussed.
The assessment of natural value follows in the later part of the study. First, every indi-vidual item is awarded prints for "rarity' , , "form" and "research interest" (fig 10). The items are the n dassified into one of four das-ses (I-IV) according to their total natural val-ue (fig 11). Class I covers items of signif-icance out side the region, dass II, items of significance regionally , and dass III, items of significance locally. Hems in the first three dasses have been described in detail. 34 items found on the Håkafot map sheet area have been analysed. Of these none has been re garde d as belonging to dass I, one to dass II and nineteen to dass III.
Finally , the dassification of items has formed the basis of a compilation of valuable areas (fig 16). Here normally more impor-tance has been given to dass I and dass II objects, but the lack of valuable objects in northern Jämtland means that most areas be-long to the third dass, i.e. to areas of local interest only.
l.
1. Geomorfologisk kartering
a) Den geomorfologiska kartanEn geomorfologisk karta skall så vitt möjligt - demonstrera samtliga terrängformer. Den bör ge uppgifter om geomorfologin inom varje del av kartan (dvs vara heltäckande) och läm-na information om formerläm-nas utseende, upp-komstsätt och ålder (morfografi, morfogenes och morfokronologi) . Vidare bör den illustre-ra uppbyggnadsmaterialets beskaffenhet (jordart, bergart), belysa terrängens lutnings-förhållanden (morfometrin) och samtidigt gö-ra ett så plastiskt intryck som möjligt. Morfo-logiskt viktiga gränslinjer bör anges - i fjällen t ex skollgränser (se kap II) och trädgränsen (Rudberg 1976).
Vid försök att åskådliggöra all denna landskapsinformation på en enda karta blir resultatet emellertid oftast alltför oöverskåd-ligt och svårläst - särskilt om samtliga aspek-ter dessutom skall tillmätas samma betydelse. De flesta geomorfologiska kartor har därför en något specialiserad inriktning, som under-ordnar eller helt utesluter viss information.
Geomorfologiska kartor har producerats under åtskilliga decennier, men de har kom-mit att få en starkt varierande utformning. Behovet aven internationell normalisering har snabbt vuxit, och som ett första steg i arbetet inom en skild kommission för ge
0-morfologisk kartering - inom den geografiska världsunionen - eftersträvas därför ett enhet-ligt symbolspråk (Demek 1972). Vidare re-kommenderas att symboler i första hand bör illustrera enskilda former, medan yttäckande fårg bör användas för att ange processer. De redovisningsformer som behandlats har an-passats efter central- och östeuropeiska önskemål. Detta gällde såväl kartskala som kartans utformning.
Vid karteringen av fjällen har de interna-tionella riktlinjerna inte helt kunnat följas. Dels har en betydande komplettering av sym-bolerna varit nödvändig, dels har en mycket mindre kartskala måst tillämpas än den av kommissionen föreslagna. Inskränkningar har gjorts i kartans informationsmängd -
det-ta är bl a nödvändigt med hänsyn till arbets-förhållandena i Nordsverige: områdena är till stor del okända, jordartskartor saknas och fåltkontrollerna försvåras på grund av områ-denas otillgänglighet. Dessutom har syftet varit att framställa en karta som väsentligen tjänar praktiska ändamål.
Det har varit nödvändigt att åstadkomma en produkt förhållandevis snabbt, samtidigt som kostnaderna måste hållas låga. Arbetet bygger därför på flygbildstolkning, vilket bl a möjliggör hög karteringshastighet. Den slut-giltiga kartan utges i skalan l: 250 000 dvs samma som den svenska planeringskartan. I denna skala är det ofta inte möjligt att låta varje symbol motsvara en individuell form. Symbolerna utgör många gånger en samman-fattande beteckning för hela grupper av likar-tade former. Vad beträffar symbolernas fårg-sättning har de internationella normerna följts. Däremot har det inte varit möjligt att införa yttäckande processfårger.
Karteringen betonar särskilt morfografi och morfogenes. Morfometrin demonstreras endast genom höjdkurvorna (i urval från den topografiska kartan) och morfokronologin framhålls inte explicit. (Det bör dock under-strykas att åldersfrågan i fjällandskap ofta är av mindre intrikat natur än inom icke tidigare nedisade landskapstyper.) Litologin är i kar-tan eftersatt - viss upplysning lämnas i och med den geomorfologiska bestämningen av formgrupperna men i övrigt hänvisas endast till det geologiska kartmaterial som redan finns.
b) Karteringens utförande
Som redan nämnts bygger karteringen på tolkning av flygbilder. Vid de flesta hittills publicerade geomorfologiska kartblad över N orr- och Västerbotten har tolkningen utförts i pankromatiska bilder fotograferade på s k normalhöjd (dvs ca 4 600 m) och i skalan 1:30 000; annat filmmaterial har inte varit till-gängligt. Inom Jämtlands län har flygbilder tagna med infraröd-känslig fårgfilm i skalan 1:60 000 kunnat utnyttjas.
Båda bildmaterialen har för- och nackdelar, 7
och den slutgiltiga produkten varierar något beroende på vilket filmslag som har använts, dock utan att det ena kan sägas ge ett mera rättvisande resultat än det andra. Möjlig-heterna att uppfatta ytterligare information ökas genom fårgsättningen av flygbilden, medan skalan hos de svart-vita flygbilderna ger en bättre upplösning.
De vid flygbilds tolkningen identifierade formgrupperna har överförts till den topogra-fiska kartan (skala l: 100 000) som därefter fått utgöra underlag för den efterföljande fålt-kontrollen. Förutom att vara en stickprovsar-tad kontroll har denna inneburit en viss komplettering av informationen hämtad ur bilderna. I första hand har svårtolkade objekt blivit föremål för fåltstudier, men även andra geomorfologiskt intressanta och/eller välut-vecklade företeelser har studerats.
En ny genomgång av flygbilderna har där-efter företagits med stöd av iakttagelser i fålt. I samband med detta har det slutgiltiga manu-skriptet i skalan l: 100 000 fårdigställts . Detta har renritats och utgjort underlag för tryck-ningen av kartan (skala 1:250000). Den kart-bladsbeskrivning som åtföljer kartan är i förs-ta hand avsedd för personer som sysslar med planering. Dessa kan förutsättas ha viss geo-vetenskaplig skolning, men beskrivningen har utformats så att den även bör kunna läsas av andra än fackmän. Sålunda ges i de inledande avsnitten en översiktlig redogörelse för land-skapsutvecklingen och för de karterade form-grupperna. Denna genomgång ligger sedan till grund för den redovisning av områdets geo-morfologiska naturvärden som följer be-skrivningens senare del.
2. Undersökningsområdet
Större delen av området (fig 1) ligger under skogsgränsen (fig 2) och barrskogen, ofta med stora kalhyggen, dominerar. Ett smalt björk-skogsbälte omger det lågfjällsområde som i SO-NV -lig riktning löper igenom karterings-områdets centrala delar. De flesta toppar lig-ger strax under 1000 meter, men når i det västligaste partiet ett par hundra meter högre (fig 3). Ytterligare ett kalfjällsområde finns i det isolerade Munsfjället som med sina 1188 meter reser sig som en liten ö upp över sko-gen. Två större sjösystem förekommer - i norr omfattar detta framför allt Ströms Vattudal som i ungefår ostvästlig riktning lö-per igenom hela undersökningsområdet. Den
18 17 16 62° 15 14 13 12 11 6 5 4 3
Fig l,' Undersökta områden - Location map
(J'
13 12 11 10 9 58° 8 6 5 km 3 2tillhör Faxälvens avvattningsområde. I söder utgör Rengen - Valsjön de största sjöarna och tillhör norra källområdet för Indalsälven.
Ett mestadels tunt morän täcke döljer berg-grunden. Pregnanta former har endast undan-tagsvis byggts upp - terrängen präglas aven relativt otydlig morfologi med övergångar mellan olika former. Blockrikedomen är ofta stor. Berggrundsmorfologin är ibland mycket påfallande - främst i de markerade skollgrän-serna i områdets norra del (T ex Kalberget och Fågelberget).
I terrängens lägre partier utgör myrarna ett karakteristiskt inslag. De förekommer ofta i områden med ett småkuperat moräntäcke och fyller då svackorna mellan kullarna.
Kalfjäll ~o:~o.,":ol Björkskog I:::::j:~] Barrskog
Fig 2: Vegetationsregionerna inom Håkafotområdet
- Vegetation regions in the Håkafot area (The map by Lars Andersson)
Området är relativt otillgängligt. Vägar finns framför allt i bladets norra och södra del, och vandringsleder saknas nästan helt. U r turistsynpunkt torde detta utgöra ett av de minst utnyttjade områdena i fjällkedjan.
Den geomorfologiska karteringen av områ-det utfördes under våren och sommaren 1978. I den tämligen formfattiga terrängen har in-satserna i fålt varit relativt små (routekartan fig 4).
>1000m _ 800-1000m
lE
600-800 m ~ 400-600m~<400m
Fig 3: Höjdskiktskarta - Relief map Fig 4: Routekarta.. Fjällkedjans utveckling
Geologisk översikt
Den skandinaviska fjällkedjan, Skanderna, är av förhållandevis hög ålder i jämförelse med andra bergskedjor (fig 5). Under urtidens slutskede (dvs för mer än 600 milj år sedan) fylldes en stor sänka, en s k geosynklinal, väster om den nuvarande bergskedjan, med stora mängder avlagringar från omgivningar-na. Sedimentationen fortsatte under kam-brosilurtiden (ca 600-400 milj år sedan), då dessutom en livlig vulkanism inträdde. Bergskedjeveckningen började i ordovicium, nådde sin kulmen i silur och kan anses avslu-tad i devon. I samband med veckningen kom ofta bergsartsserier att i form av skollor skju-tas ut över ofta yngre lager. Exempel på en sådan skolla av stor regional omfattning är seveköliskollan. Med köligruppen menar man då vanligen bergarter dominerade av
låg-metamorfa (mindre starkt omvandlade) skiff-rar och med sevegruppen skiffskiff-rar av hög-metamorf natur. Skollstrukturen kommer på grund av lagrens stupning åt väster att ge upphov till branter stupande åt öster; senare kan branterna ha skärpts genom effekten av nedisningarna.
U nder senare år har uppfattningen om bergskedjebildning till stor del reviderats. A vgörande betydelse har tillskrivits konti-nentalförskjutningen och den s k platt-tekto-niken, vilket innebär att bergskedjor skulle uppstå i den zon där stora, rigida sköldar rör sig mot varandra och stöter ihop.
För Skandinaviska fjällkedjans del har dessa tankegångar bl a presenterats av Gee (1975). Oberoende av hur bergskedjebild-ningen gått till, avslutades den i devon. Där-efter vidtog en lång period, då Skanderna en-dast påverkades av nedbrytande krafter.
Un-,
för ca 8000 år sedanl
POSTGLACIAL TID
NEDISNINGAR -
BILD-NING AV FJÄLLKEDJANS
JORDARTER
JORDENS
NUTID
(KENOZOIKUM)JORDENS
MEDELTID
(MESOZOIKUM)JORDENS
FORNTID
(PALEOZOI KUM)JORDENS
URTID
Kvartär
i Jämtland I I I I , I I för 2 mi lj. år sedanIV
Tertiär
,
för 65 mi lj. år sedant·:",
Krita
I I I ,Jura
I I I ITrias
f" 225 'l' o d I I ' > - - - or mi J. ar se an I IPerm
I I I IKarbon
I I , IDevon
Silur
Ordovicium
>--...:....K...:....a_m_b_r_iu_m
____
för 600 milj. år sedanPrekambrium
,
I ,
_
~
_ _ _ _ _ _ _ för 3500? mi lj. år sedan IFJÄLLKEDJAN HÖJS
(berg- och dattopografin får sin nuvarande form)
FJÄLLKEDJAN
NED-BRYTS OCH UTPLANAS
FJÄLLKEDJAN
81 LDAS
Seveskollan 2 Särvskollan 3 Offerdalskollan
1 ~ Amfibolit, ljus gnejs,
l::===::l glimmerskiffer
2 ~ Sandsten med
L..:..d amfibolitgångar
E===1i
Skiffrig granit, porfyr 3 '~\'~I\ Granl , sparagmi , 't 't, 1 \ \ / \ sandsten/ porfyr • Gråvackor, lerskiffer, kal ksten
Fig 6: Geologisk översikt (SGU, Lars Andersson) - Geological map of the area
der tiden fram till tertiär hade sålunda fjäll-kedjan genom bl a vittring och floderosion brutits ned till en flack berggrunds y ta. Denna yta höjdes sedan upp samtidigt som den bröts sönder. (Därmed uppstod de höjdförhållan-den som i stort sett ännu råder.)
I och med utgången av tertiär hade fjällked-jan erhållit sina morfologiska huvuddrag men
därmed inte sitt slutgiltiga utseende. Under kvartärtiden inträffade de stora nedisningar-na, vilka haft fundamental betydelse för detal-jerna i landskapsbilden och även för större drag i berggrundens morfologi. Geologisk kartläggning pågår inom området, men kartor har ännu inte publicerats. Den karta över geo-login som visas i fig 6 är emellertid helt
base-rad på den pågående kartläggningen i SGU:s regi, bilden har något förenklats av Lars An-dersson för att publiceras på vegetationskar-tan över dessa fjällavsnitt (L Andersson 1980). A v kartan framgår att tre skollor domi-nerar kartbilden nämligen Seve- Särv- och Offerdalsskollorna.
2. Fjällkedjan i kvartär tid
a) Istiderna
I kvartärtiden försämrades klimatet och stora inlandsisar uppstod i olika omgångar. I
Euro-pa finns belägg för minst 4-5 större nedis-ningar (glacialer): de avlöstes av perioder med varmare klimat (s k interglacialer). Dessa europeiska inlandsisar hade motsva-righeter på andra kontinenter, t ex i Nord-amerika. I Sverige har var och en av dessa istider förstört det mesta av spåren av den föregående, varför de former som nu kan iakttas till övervägande del hörrör från den senaste istiden - Wiirm- eller Weichselis-tiden. Undantag utgör främst de större ero-sionsformerna i det fasta berget, som bör ses som resultatet av upprepad glaciation.
I sina huvuddrag har den senaste nedis-ningen troligen haft samma förlopp som sina föregångare, även om t ex is mäktighet och istidens varaktighet har varierat. Så har gla-ciärnischerna spelat samma roll i inlednings-skedet av varje istid; glaciationsgränsen sänk-tes och därmed ökade småglaciärerna i stor-lek, samtidigt som nya uppstod. Många av de tomma glaciärnischerna, som i våra dagar kan iakttas också på förhållandevis låg höjd över havet, anses härröra från dessa inlednings-skeden. Det finns emellertid flera hypoteser angående denna inledningsperiod; den kan eventuellt också ha inneburit en mycket snabb is tillväxt över stora arealer samtidigt (men då borde ej lågt liggande nischer ha uppstått). Vanligtvis har man dock tänkt sig en successiv tillväxt av nischglaciärer till dalglaciärer , vilka i sin tur växte samman till isströmnät. Isen fortsatte att utvidgas och bredde ut sig över det nuvarande skogslan-det. För 18 000-20 000 år sedan nådde den sin maximala utbredning under senaste istiden -isfronten låg då över norra Tyskland.
Glacialperioderna fortgick emellertid inte utan störningar. Tidvis avtog isens tillväxt eller ersattes t o m av avsmältning, så att is-täcket decimerades. (Omfattningen av sådana s k interstadialer är dock fortfarande oklar.)
Weichselisens utbredning är, åtminstone söderut, i huvudsak känd. Betydligt större osäkerhet råder beträffande isens tjocklek och rörelsemönster. Under högglacialen låg, enligt gängse uppfattning, isens kulmen, den s k isdelaren, öster om fjällkedjan, möjligen ända ute över Bottenhavet. Från denna zon strömmade isen ut i alla riktningar och - på grund av isens betydande tjocklek - förmod-ligen utan större hänsyn till den underlig-gande markytans topografi. Efter hand som isen blev tunnare skedde emellertid en för-ändring, och isens rörelser blev mer och mer
beroende av underlaget, som i deglaciatio-nens slutskede, i betydande utsträckning styrde isströmmarna.
Isens rörelseriktning kan studeras bl a i berggrundsmorfologin; rundhällarna, och särskilt då isräfflor som kan finnas på hällar-na, ger upplysningar om strömningsriktning-arna. Räfflorna återspeglar i allmänhet endast isrörelsen i det senaste skedet av deglacia-tionen, medan äldre räfflor, som kan demon-strera tidigare isrörelser, endast förekommer sparsamt.
Efter hand som inlandsisen började smälta, kom isdelarzonen att förskjutas tillbaka in mot fjällen. Uppfattningarna om hur långt västerut den kom att ligga i slutskedet har varierat. I nordligaste Sverige finner man be-lägg för att de högsta massiven skulle ha ut-gjort s k lokala glaciations centra , dvs isen skulle ha retirerat in mot massiven, som sam-tidigt var aktivt nedisade. Detta förlopp är påvisat inom t ex Kebnekaise och Sarek (Hamberg 1910, Enquist 1918, Hoppe 1956, Holdar 1957, Melander 1980). Inom sydliga fjälltrakter tänker man sig en typ av isav-smältning där de högsta partierna först blev isfria, medan dalgångar och skogsland ännu var nedisade. Detta har bl a skapat möjlig-heter för uppkomsten av issjöar - dvs smält-vatten från isen har stängts in mellan de väst-liga fjällen och den i öster liggande isen.
Enligt äldre uppfattning skulle isen vara mer eller mindre död under avsmältningen (Mannerfelt 1945) medan man under senare år föreställer sig en isreträtt mot öster aven aktiv is (1 Lundqvist 1973, A-C Ulfstedt 1980).
En övergripande rekonstruktion av isre-trätte n inom området har framförallt gjorts av 1 Lundqvist 1973. I korthet innebär denna att man till en början haft en lokal isdelare unge-får över Munsfjället - Ströms-Vattudal. Den-na har styrt isströmmen solfjäderformat söderut. När detta centrum förlorar kontak-ten med den mäktigare isen längre norrut upphör det att fungera och isen smälter då ned som "dödis". Detta skulle inträffa när isytan sjunkit ned under kalfjällens nivå. Spå-ren av issjöar skulle härstamma från obetyd-liga vattensamlingar marginellt till den hop-sjunkande dödisen. Den enda öppna issjö som förekommit skulle ha funnits över Gnibbdalen. Enligt 1 Lundqvists mening skall den i västra delarna ha varit öppen medan de östra sannolikt varit isfyllda. Frödin (1914) 13
~~
\~
\\~
) /I~~
;'
f
Fig 7. Räffelkarta (ur J. Lundqvist 1973) - Glacial striae (from J. Lundqvist 1973)
--tänker sig en öppen sjö i full utsträckning och en markerad isfront med reträtt mot NO.
Att isrecesionen över området har varit komplicerad framgår av räffelkartan (fig 7). Den bild som erhålls på basis av landformer-na är mera entydig och visar i de västra delar-na en is reträtt mot NO. Drumlins, drumlini-sering och glacifluviala riktningselement är sällsynta i de östra delarna. Här förekommer bl a Rogen-morän, och om denna är strikt orienterad vinkelrätt mot is rörelsen skulle den indikera en tillbakaryckning av isen mot NV. J Lundqvists modell skulle alltså vara trolig vad gäller informationen i det lösa jord-täcket. Det finns emellertid exempel på Rogen-morän som inte orienterats i förhål-landet till sista isrörelse och därmed är det vanskligt att använda denna morän typ , utan stöd av andra former, vid rekonstruktion av deglaciationen.
Men inte bara händelseförloppet vid de-glaciationen utan också den exakta tidpunk-ten för isens försvinnande från fjällen har va-rit föremål för diskussion. För en sådan någorlunda preciserad tidsangivelse krävs ett stort antal 14C-dateringar (dvs man bestäm-mer åldern hos det äldsta organiska material, som deponerats efter isens försvinnande). Sådana dateringar har emellertid endast i yt-terst begränsad omfattning utförts i dessa de-lar av landet; de som finns tyder på att fjällen här troligen var isfria för 8 500-9 000 år sedan (muntlig upplysning av W Karlen).
b) Glacigena jordarter
I samband med Weichselistiden uppstod hu-vuddelen av de lösa jordarter som nu täcker landet. Den vanligaste - moränen - avsattes direkt av isen och utgörs i princip aven blandning av alla kornstorlekar från ler till block. En mycket stor del av de former, som skall beskrivas mera ingående i nästa avsnitt, är uppbyggda av morän.
Jordarter , som omfattar främst en eller ett par olika kornstorlekar, har vanligen avlag-rats av rinnande vatten, genom vindverkan eller i samband med strandprocesser. Areal-mässigt sett är det rinnande vattnet viktigast som transportmedium. Så har det smältvatten som strömmade ut från isen orsakat en sorte-ring av det medtransporterade materialet. Is-älvarna hade en hög vattenhastighet i när-heten av mynningarna, vilket medförde att de grövsta fraktionerna vanligen sedimenterade där. Efter hand som vattenhastigheten (och därmed transportförmågan) avtog, avlagrades allt finare partiklar. Med glacifluviala sedi-ment (eller isälvsavlagringar) menar man dels det grova material (sand, grus, sten, block) som företrädesvis avsattes nära isfronten, dels de finare sediment (mo, mjäla, lera) som fördes ut av vattendragen till sjöar eller hav. I fjällen har ofta transportsträckan för det gro-va materialet gro-varit mycket kort, vilket har medfört en dålig sortering. Huruvida en form skall karakteriseras som en glacifluvial av-lagring eller inte, måste därför icke sällan be-stämmas snarare med ledning av formens ut-seende (morfologi) än med ledning av korn-storlek och sorteringsgrad.
c) Den postglaciala tiden
Jordartsbildningen upphörde inte i och med att inlandsisen smälte bort. Älvar och vatten-drag har fortsatt att avlagra olika typer av sediment: deltan bildas, sjöar slammar igen.
Medan de fluviala processernas betydelse för utformningen och utvecklingen av land-skapet knappast har minskat under post-glacial tid har dock andra processers inverkan gradvis avtagit. Detta gäller t ex vindverkan, som var störst strax efter deglaciationen då den vegetationsfria markytan var speciellt lätteroderad. Stora mängder material, fram-för allt från sandrika glacifluviala avlagringar, har omlagrats i form av dynfålt. Dyner före-kommer speciellt i det norrländska inlandet
Fig 8: Stora ytor är kalhuggna i området - The forest has been removed in large areas
men finns i undantagsfall ända uppe i fjällen. Växelvis frysning och upptining har en sor-terande effekt på moderjordarten. En vegeta-tionsfri yta påverkas i högre grad, eftersom nedfrysningen då går djupare. Frostpå-verkan, både i form av jordflytning och bil-dande av strukturmark (se vidare kapitel III:3a) är i nutid att betrakta som en land-skapsförändrande faktor framför allt i fjällen. Efter hand som det organiska livet ökade, tillkom nya element av betydelse för land-skapsutvecklingen. Förmultningen av växter och djur kom att bli faktorer av vikt för jord-artsbildning. De s k organogenajordarna bör-jade uppstå vanligen i form av torvjordar, men även gyttja och dy räknas hit.
Sammansättningen och graden av tillväxt hos de organiska jordarterna har varierat, vil-ket hänger samman med organismernas kli-matberoende . I postglacial tid har nämligen varma perioder avlösts av kalla, och fuktiga av torra. Dessa fluktuationer återspeglas i de organogena jordarna. En utpräglad värmetid inföll under tiden 5 000-2 500 f Kr. Somma-rens medeltemperatur var då minst l ,So högre än i våra dagar. - Men det har också före-kommit perioder med kallare klimat än det nuvarande. Välkänd är den subboreala perio-den som inleddes för ca 2 700 år sedan (ca
800-300 f Kr) under järnålderns inlednings-skede.
Mindre variationer i klimatet är svåra att avläsa i fjällsluttningarnas torvlager. De 10-kalklimatiska förhållandena tenderar att ha större betydelse. (Beträffande klimatutveck-lingen i fjällen under postglacial tid se t ex Karlen 1976.)
I kalla klimat avtar hastigheten hos många processer och under en stor del av året råder ett stillastående. Men man kan också se prov på snabba förlopp - skred, ras, ravinbildning och laviner är exempel på fenomen som på kort tid kan förändra sluttningarnas utseende.
d) Växt- och djurliv
Vegetationskarteringen över detta kartblads-område är avslutad och kartblads-området är täckt av en karta i l: 100 000 (L Andersson, C Kjellin 1980) . Av karteringen framgår botaniskt in-tressanta områden, t ex kalkhaltiga och där-med artrika partier (där Munsfjället är det mest kända) eller områden med utpräglad sydbergsflora (Kalberget, Fågelberget t ex). Medan skogsbruket är intensivt vid Fax-älvens dal (fig 8) är barrskogarna bättre beva-rade i söder och avsnitt med gammal natur-skog förekommer.
En stor del av området har av naturvårds-verkets fjällutredning (som har som syfte att åstadkomma en dispositionsplan av marken i fjällen) klassificerats som ett konfliktområde, där intressen från friluftslivet är svåra att för-ena med biologiska skyddsintressen. Enligt
utredningen (SNV PM 751) kan de senare motiveras enligt följande: "Området har loka-ler för utrotningshotade rovfågelarter. Det utgör även tillhåll för utrotningshotade rov-djur."
lO
Kartans innehåll
I det följande ges en mer detaljerad presenta-tion av den geomorfologiska kartan. Avsikten är att kort beskriva de karterade formgrup-pernas utseende och bildningssätt samt att hjälpa läsaren till en överblick över kartan -främst då vad gäller olika formers utbredning. Likaså görs ett försök att betrakta de kartera-de formerna i ett större sammanhang än vad som medges inom den begränsade ytan av ett kartblad. Detta är av betydelse för den natur-värdesbedömning som följer i nästa avsnitt.
Kartorna har tryckts i sex färger. Anled-ningen till detta är att man i ett flerfärgstryck kan öka informationsmängden utan att för den skull göra avkall på läsbarheten. Samti-digt representerar emellertid var och en av de sex färgerna, enligt internationella rekom-mendationer, en typ av processer dvs med färgsättningen följer en genetisk förklaring. Sålunda innebär t ex röd färg, att den karte-rade formen utgör en ' , ackumulationsform uppbyggd av material avsatt av inlandsisar och glaciärer". Ibland kan en färg ange till synes vitt skilda genetiska förlopp: t ex lila som markerar "former bildade genom isens erosion" men också ' 'periglaciala former". Gemensam faktor för dessa är emellertid fros-ten som ju i båda fallen varit orsak till upp-komsten, även om det i det första fallet rör sig om former bildade under istiden och i det senare om former huvudsakligen från vår egen tid.
Följande uppställning anger i huvudsak vil-ka färger som använts i vil-kartan samt vilvil-ka processer de representerar:
Rött: moränformer bildade genom
acku-teckenförklaring att följas. I stället redovisas i de olika avsnitten berggrundens preglaciala och glaciala former samt glaciala, postgla-ciala, biogena och antropogena former. Detta innebär alltså att textdelen i stort sett är upp-ställd i morfokronologisk ordning, medan uppställningen i kartbladets teckenförklaring följer processfärgerna.
1.
Berggrundsformer av icke
gla-cialt ursprung
Under denna rubrik skall nämnas några av de berggrundsformer som i huvudsak utformats före de kvartära nedisningarna. Den geomor-fologiska fjällkartan brukar endast visa mar-kanta förkastningar och karstfenomen (ut-lösning av kalkberggrund, grottor o dyl). Former av detta slag är av underordnad bety-delse i området. Däremot förekommer andra berggrundsformer med pregnant utformning. Detta gäller Fågelberget och Kalberget i för-sta hand (fig 9). Ängeby (1947) beskriver dessa som restberg, dvs en homogen och hård berggrund (amfibolit) har gjort dem mer mot-ståndskraftiga än omgivningen för ned-brytande krafter. De branta syd- och öst-sidorna skulle (enligt Ängeby) vara tektoniskt betingade.
2. Former av glacialt ursprung
mulation från inlandsisar och a) Glaciala erosionsformer glaciärer
Brunt: sluttningarnas och flodernas ero-sionsformer
Grönt: glacifluviala och fluviala acku: mulationsformer
Lila: glaciala, nivala och perigla-ciala erosionsformer
Blått: littorala former
Svart: biogena och antropogena former. Vid presentation av de karterade form-grupperna kommer inte ordningen i kartans
Enligt de flesta forskare har det kala berget inom fjällkedjan blottats till följd av isens och isälvarnas eroderande och transporterande förmåga. Berggrundsytornas areal ökar suc-cessivt mot väster, vilket givit upphov till mycken diskussion (t ex Holdar 1957, Svens-son 1959, Rudberg 1967).
I flygbilden kan det vara svårt att säkert bedöma den exakta utbredningen av kalt berg och därför kan det grå rastret på kartan även 17
görs på den geomorfologiska kartan en in-delning av det ostrukturerade moräntäcket i tre kategorier:
1) Moränen ligger i någorlunda jämnt lager som oftast är tunt, men ibland kan vara ganska mäktigt. Ingen speciell symbol har använts - denna terrängtyp utgör huvud-delen av de vita ytorna på kartan. 2) Moränen förekommer i form av ett
små-kuperat täcke, där den relativa höjdskill-naden vanligen understiger 5 meter. 3) Kuperad moränterräng med nivåskillnader
större än 5 meter.
Terrängtyper som kan hänföras till de två sistnämnda grupperna har ofta givits beteck-ningen dödismorän. Man avser därmed näm-ligen att de oregelbundet kuperade land-skapen har smält fram ur en inaktiv is, som helt saknat rörelser vilka kunnat påverka materialet. Det torde emellertid vara fullt möjligt att erhålla dessa terrängformer även i områden med aktiva isar.
Kuperad morän påträffas i lägre liggande partier inom hela kartbladsområdet, och ut-gör den helt dominerande formen i det lösa jordtäcket. Ibland övergår den oregelbundna kulligheten i riktningsorienterade bildningar, främst Rogenmorän och drumlins.
Rogenmorän förekommer tämligen allmänt inom området, också i västliga lägen, vilket är ovanligt, åtminstone i nordligare avsnitt av fjällkedjan. Här fortsätter formen även på norsk sida om gränsen, vilket framgår av Sol-lids och S~rbels karteringar i dessa områden. Formen kan karakteriseras som bestående av oregelbundna ryggar orienterade mer eller mindre vinkelrätt mot den sista isrörelserikt-ningen och lokaliserade i första hand till ter-rängens lägsta partier. Granskar man ryggar-na mera i detalj ser man att mycket stora olikheter råder mellan olika lokaler t ex vad gäller blockhalt, ryggarnas längd- och bredd-förhållande eller inbördes avstånd, relativa höjd osv. Dessa stora variationer har i viss mån försvårat tolkningen av genesen. Efter att vid seklets början ha beskrivits som en typ av ändmoränbildningar (se vidare nedan) ändrades uppfattningen senare till en tolkning närmast som "dödismorän ", där man före-ställde sig tämligen inaktiva isrester som fyllts av morän i de omfattande spricksyste-men. Rogenmoränen skulle alltså återspegla detta sprickmönster. Under senare år har emellertid åtskillig kunskap om formen
till-kommit vilken tyder på en uppkomst under isen (subglacialt) som med största sannolik-het har befunnit sig i rörelse. Bland annat skulle den drumlinisering (se vidare nedan) som på vissa platser kan iakttas ovanpå Rogenmoränryggarna vara ett belägg för den senare uppfattningen.
De genetiska diskussioner som för närva-rande är aktuella kan summeras enligt följan-de: J Lundqvist har (1969b) framfört uppfatt-ningen att formen är resultatet av, och åter-speglar strukturer i isens botten, vilka upp-står till följd aven kraftig sträckning, som skulle inträffa när isen pressas över svackor i terrängen. Mot denna hypotes står Shaws åsikt (1979) att isen istället varit utsatt för kraftig kompression, varvid material i isens nedre delar anhopats och utformats inne i isen.
Drumlins uppbyggs normalt av morän och utgörs av regelbundna strömlinjeformade ryggar, vilka återspeglar isens rörelserikt-ning. Det sker en kontinuerlig övergång från dessa välutvecklade former mot mer irregul-jära moränryggar. Mindre välutvecklade spår av isens rörelse brukar betecknas drumlini-sering och är synliga framför allt i flygbild. Endast undantagsvis uppträder drumlins i enstaka exemplar normalt förekommer de i svärmar med de bäst utvecklade formerna i de centrala delarna. Sådana drumlinsfålt om-ges ofta av drumliniserade ytor, men drumli-niseringen kan uppträda utan anknytning till de mera markanta formerna. Detta är fallet inom kartbladsområdet, där egentliga drum-linsformer är sällsynta, men där drumlinise-ring är allmänt förekommande.
Det exakta förloppet vid bildningen av drumlins är ännu oklart. Att en rörlig is är ansvarig för genesen är man enig om, men uppfattningarna om hur isen sedan har arbe-tat varierar. Enligt någras mening skulle isen genom en förnyad framstöt, framför allt ge-nom erosion, ha omvandlat sina tidigare av-lagringar, medan andra författare ansett att drumlins bildats vid direkt ackumulation av morän från den aktiva isen. Numera anser man sig förfoga över iakttagelser som tyder på att bildningen av drumlins har skett förhål-landevis nära isfronten och i ett sent skede av nedisningen (Smalley, Unwin 1968). Bland annat skulle drumlinsriktningen, som åter-speglar en sen rörelse tyda på detta (åsikter som framförts av bl a Hoppe 1951).
Inom kartbladet förekommer rik- och stor-19
blockiga områden. Dessa kan dels klassifice-ras som ytor med rikblockiga moräner, dels som blockområden där vittring in situ har or-sakat hög blockhalt. Det senare är för-härskande för kalfjällsområdenas toppytor , men eftersom dessa utgör en mycket liten andel av totala arealen i detta område, är sådan blockterräng av underordnad betydel-se. Istället hör blockrikedomen i första hand ihop med moräntypen, men t ex i det rik-blockiga partiet söder om Valsjöbyn är lösa jordtäcket tunt, berg i dagen vanligt och sam-tidigt är blockhalten hög. Ursprunget hos dessa block är därför oklart - det kan både röra sig om en ren blockrik morän eller vitt-ringsprodukter .
Framför en glaciär bildas än d- och sidoräner . En viss likhet med sådana har s k mo-ränryggar av komplext ursprung, som har iakttagits vid Tjalmetskliepe och A vansfjäl-let. Här är det emellertid inte fråga om former bildade i anslutning till nischglaciärer , utan ryggarna har ett mer komplicerat uppkomst-sätt. Materialet har troligen sitt ursprung dels i den ovanförliggande fjällsluttningen, dels i en istunga i dalens botten. Flera olika fakto-rer har sedan samverkat och givit ryggen dess slutgiltiga utseende.
Formen har beskrivits framför allt från Ammarnästrakten där mycket markanta ryg-gar har utbildats på flera ställen (Ulfstedt 1978). Dessa komplexa ryggar är emellertid i övrigt tämligen sällsynta inom fjällkedjan.
c) Glacifluviala erosionsformer
När isen smälte uppkom stora mängder smältvatten som sökte sig ut från isen på olika sätt. Så länge vattnet befann sig i snabb rörel-se verkade det vanligen eroderande på sitt underlag. Spår av denna vattenerosion är vanliga inom Skanderna. Man brukar klassi-ficera smältvattenströmmarna, och deras erosions spår , efter deras läge i förhållande till isen. Sålunda talar man om laterala, sublate-rala samt subglaciala rännor (Mannerfelt
1945).
Med laterala rännor menar man erosionen av de vattenströmmar som följt isens överyta i kontaktzonen mellan is och frilagd mark. De återspeglar ganska nära isytans lutning och har därför betydelse för rekonstruktionen av isens tillbakaryckning. Dessa laterala rännor är emellertid tämligen sällsynta - numera an-ses de sublaterala vara betydligt vanligare.
Smältvattnet har då runnit under isen i en sträckning påminnande om de laterala rän-nornas - de kan alltså till sitt utseende likna lateralrännorna, men lämnar inga säkra upp-lysningar om isens lutningsförhållanden. De subglaciala rännorna slutligen är bildade helt under isen och är troligen typiska för stagne-rande isar.
Exempel på glacifluvial erosion förekom-mer inom undersökningsområdet. Oftast är det fråga om rännor av subglacial typ vilket gäller t ex det komplex som följer kalfjälls-områdets södra kant (mellan topp 1035 och Hussekåjja) .
De ovan nämnda erosionsrännorna utgör i våra dagar huvudsakligen torrdalar. Ofta kan emellertid vanliga vattenförande strömfåror vara mycket djupt nedskurna. I sådana fall är det svårt att bedöma under vilken tid bäck-fåran skall anses vara bildad, även om den troligen till största delen måste betraktas som glacial (då ju vattenerosionen under isav-smältningen på grund av de stora vatten-mängderna hade avsevärt större betydelse än i nutiden). Också denna typ av rännor har markerats på kartan, och om det har utfor-mats skarpa erosionskanter längs bäcken har dessa särskilt poängterats. Exempel på såda-na nedskursåda-na bäckar kan ses på några ställen, mest imponerande är den kanjondal som har bildats söder om Hällingsåfallet, och som ut-gör en av de mest välbekanta i landet (Änge-by 1947).
d) Glacifluviala ackumulationsformer
Detta är en formrik grupp, där det råder en viss brist på entydig och uttömmande klassi-fikation och där den ena formen kan övergå i den andra utan tydlig gräns. Vid slutet av förra seklet gjordes ett försök till systema-tisering, där de glacifluviala bildningarna in-delades i proglaciala former och iskontakt-former (Chamberlin 1894); denna indelning kommer här att följas, trots att den inte kan betraktas som helt invändningsfri med hän-syn till att övergångsformer mellan de två kategorierna inte är ovanliga.
Iskontaktformer
Den mest bekanta avlagringen tillhörande denna kategori utgör rullstensåsarna. De uppbyggs av 'ett vanligen välsorterat material,
företrädesvis av sand, grus och sten. Man anser numera att ett subglacialt eller engla-cialt bildnings sätt (dvs under eller inne i isen) är det normala. Dessa slutsatser grundar sig bl a på studier av recent åsbildning i anslut-ning till nutida glaciärer. Åsarnas varierande utseende anses bero på att flera processer varit verksamma. Den slutgiltiga utform-ningen är dessutom avhängig av olika fakto-rer som t ex materialmängd, läge i isen osv (se vidare t ex Flint 1928, Bergdahl 1953, Kujansuu 1967).
Rullstensåsens riktning återspeglar vanli-gen de lokala isrörelserna vid deglaciationen. I fjällen är materialet ofta korttransporterat och har därför sällan samma grad av sortering som utmärker t ex mellansvenska rullstens-åsar. Det finns ett litet antal åsar inom områ-det och de flesta är av blygsam dimension. De är koncentrerade till samma områden som rännsystemen och markerar alltså en zon med stor smältvattenaktivitet.
Ett illa sorterat material bygger upp flerta-let slukåsar, men man kan även se exempel på mycket god sortering i denna formgrupp. Ryggarnas utseende är emellertid oberoende av materialets beskaffenhet: de utgörs oftast av några meter höga åsar, som har obetydlig längd och ett slingrande förlopp nedför fjäll-sluttningen. Uppkomsten har satts i samband med uppträdandet av slukrännor (Mannerfelt 1945); det vatten som runnit längs iskanten har sökt sig ned under isen och efterhand har vattenhastigheten avtagit med en sedimenta-tion som följd. Andra uppkomstsätt torde emellertid också ha förekommit.
I fjällen förekommer slukåsar tämligen all-mänt. I detta område finns de runt kalfjällen och främst då vid Munsfjället och på Murfjäl-lets nord- och östsluttning.
Om smältvattnet från en istunga rör sig med icke alltför hög hastighet och terrängför-hållandena är gynnsamma, kan sedimentation ske i direkt anslutning till isen. Enligt eng-elskt språkbruk brukar ofta sådana avlag-ringar kallas kames, varvid man principiellt skiljer mellan två typer, nämligen former bil-dade vid isfronten (egentliga kames) och for-o mer bildade lateralt längs iskanten (kameter-rasser). Eftersom termen kames emellertid har olika innebörd hos olika författare har den undvikits här och begreppet ersatts med be-teckningen kuperade glacifluviala ackumula-tioner respektive glacifluvial terrass. Särskilt den förra gruppen innefattar former som
se-kundärt kan ha fått sitt nuvarande utseende och den bör därför alltså inte betraktas som genetiskt enhetlig. Kuperade former före-kommer ofta vid ungefår samma lägen som slukåsar. Bildningar av dessa typer är dock tämligen ovanliga inom undersökningsom-rådet.
Proglaciala former
De proglaciala formerna är uppbyggda av det material som transporterats med isälvarna och som oftast avsatts fritt utanför isen. Hit räknar man t ex sandurfålt, svämkäglor och subakvatiska deltan, dvs former som sedi-menterat såväl på land som i vatten.
En sandur är uppbyggd av ett tämligen då-ligt sorterat material där de grövsta fraktio-nerna återfinns i delarna närmast isfronten. För att en fullt utvecklad sandur skall bildas, krävs att isfronten ligger i ett flackt område, där smältvattenströmmarna fritt kan sprida ut sig och ständigt växla sitt lopp. I de svenska fjällen är detta krav sällan uppfyllt, varför en s k dalsandur (eller valley train) är betydligt vanligare. I detta fall förhindras den fria de-positionen av dalsidorna och sandurn blir långsträckt.
Ett fåtal sandurytor finns inom området. De ligger inom samma områden som övriga glacifluviala ackumulationer (som åsar och kuperade avlagringar). Ingen sandur har här särskilt betydande mått eller mönstergill ut-formning.
Liksom sandurfålt avsätts även svämkäglor (eller alluvialkoner) supra-akvatiskt. Där en starkt sluttande bidal mynnar i en planare huvuddal avtar plötsligt den transporterande förmågan hos vattendraget med sedimenta-tion som följd. Bildningarna blir solfjäder-formade och lutar brantare än sandurn. De kan givetvis vara under uppbyggnad även i nutid, men troligt är att de till största delen utgör istida bildningar, eftersom materialtill-gången då var oerhört mycket större. En ter-räng med stora nivåskillnader befrämjar na-turligtvis utvecklingen av svämkäglor och den flacka land ytan i dessa områden gör att svämkäglor är relativt sparsamt förekom-mande. De enda större alluvialkonerna finns vid Gunnarsvattnet samt vid Stensjöåns ut-lopp.
A v speciellt intresse är de issjöstrandlinjer som härstammar från tiden för
nen. På grund av att isen dämde avrinningen mot öster uppstod sjöar som i nutid kan spå-ras genom strandlinjer, sediment och deltan. Detta område som antas ha hyst flera issjöar, har förhållandevis få former av detta slag. Kartan upptar endast en strandlinje vid Hetö-geln.
Enligt äldre uppfattning täckte omfattande issjösystem stora delar av fjällen vid isav-smältningen. I motsats till den uppfattning som dominerade vid seklets början föreställer man sig numera sällan några stora öppna vat-tenytor, utan istället randsjöar instängda mel-lan dalsidan och isen i dalens botten.
Denna bild skisseras av J Lundqvist även för den s k Hotags-issjön, som omfattat dal-systemet i karterings områdets södra del. Han anser att den mot NO retirerande isen kvar-lämnat iskroppar i dalsänkorna, som sedan fyllts aven serie sjöar kring dödisen. I delar av issjökomplexet, vilka inte infaller under detta undersökningsområde, utesluter Lund-qvist inte möjligheten av öppna sjöar, ungefår av den omfattning som Frödin (1914) skisse-rat. För undersökningsområdets del skulle endast Grubbdalen ha utgjort en öppen issjö där "öppet vatten förelegat i dalens västra, övre del, medan issjöspåren österut försvin-ner eller får en avvikande karaktär". (Lund-qvist 1973, s 138).
3. Postglaciala former
Under denna rubrik skall de former behand-las som har sitt ursprung i tiden efter degla-ciationen. Inledningsvis har nämnts att denna i första hand domineras av sluttningsproces-ser, fluviala processer samt av olika fenomen förknippade med låga temperaturer. Resulta-tet av frostverkan brukar omtalas som peri-glaciala former: termen har länge varit oklart definierad - därmed menades till en början de former som uppstod i anslutning till inlands-isens marginala delar (Lozinski 1912). Senare har begreppet vidgats till att omfatta även former bildade vid recenta glaciärer och un-der betydligt mildare klimatiska förhållanden (t ex Blidel 1959). Washburn (1973) har givit den nu allmänt accepterade definitionen och betecknar som periglaciala sådana icke gla-ciala processer (och former) av alla åldrar som bildats i kalla klimat, men oberoende av närheten till is. Försök har även gjorts att
klimatologiskt definiera de förhållanden som krävs för periglaciala formers uppkomst (Pel-tier 1950). Att i exakta siffervärden ange den temperatur och nederbörd som är förutsätt-ningen för olika frostmarksfenomens bildan-de är dock ytterst vanskligt.
I detta avsnitt skall förutom ovan nämnda formgrupper även anges former, uppbyggda av organiskt material.
a) Former bildade genom sluttningsprom
cesser
De olika sluttningsprocesserna resulterar i erosions- och ackumulationsformer. Till de vanligaste ackumulationsfenomenen i fjällen hör taluskonerna, vilka uppbyggs av ett blockrikt material som framför allt genom frostsprängning har lösgjorts från den ovan-förliggande bergväggen. Terräng med brant relief krävs för utformning av talusbildningar, och formen finns spridd över hela undersök-ningsområdet på platser med lokalt branta sluttningar. Tydligast är formerna vid Kal-berget och FågelKal-berget.
Vid Munsfjället förekommer en normalt vanlig sluttningsform i fjällen, nämligen ras-rännorna. Vid deras bildning har material lösgjorts från bergväggen och rört sig ned längs bestämda stråk, så att särskilda trans-portvägar har utformats. Speciellt välutveck-lade blir ras rännorna i de områden där en snabb borttransport av vittringsmaterialet är möjlig. Detta är sällan fallet inom lågfjällsom-råden av nordjämtländsk karaktär.
I några enstaka fall har slamströmmar ut-lösts på fjällsluttningarna. Till skillnad från ovan nämnda sluttningsformer är slam-strömmarna helt beroende av vatten för att kunna utlösas. De består av ett vattenbe-mängt material som i ett samlat och förhål-landevis snabbt flöde rinner nedför en slutt-ning. Resultatet blir en smal kanal omgiven av upphöjda sidovallar (leveer) . Slamström-mar kan ofta förekomma ovanpå talusbran-ter, alluvialkoner eller andra ackumulations-former på en sluttning.
Instabila förhållanden i det lösa jordtäcket på en fjällsluttning kan ge upphov till raviner. Dessa är i sin helhet utbildade i lösrnateriaI och uppträder företrädesvis då jordtäcket består av mo och mjäla. Ravinens väggar stu-par brant ned mot botten, där efemära vat-tenflöden sörjer för borttransporten av mate-rialet. I fjällen kan ravinformer uppträda även
i grövre fraktioner, troligen beroende på den effektivare vattenerosionen.
Raviner förekommer inom de områden där finsediment avsatts i issjöarna. De bästa ex-emplen finns i Grubbdalen, men formen före-kommer också längs Hetögelns stränder.
En av de betydelsefullaste sluttnings pro-cesserna i fjällen är jordflytningen. Dess exi-stens brukar tillskrivas en djupgående tjäle: på våren tinar det översta lagret upp först varvid det övermättas med vatten och kom-mer sedan att kunna glida fram på det ännu hårdfrusna underlaget. Processen kan resul-tera i former med olika utseende beroende på växttäcke och materialets beskaffenhet. G Lundqvist (1944) har gjort följande samman-ställning (grundad på Beskows arbeten 1930):
Blockrik Blockfattig
mark mark
Rik vegetation Flytvalkar med Flytvalkar blockfront
Ingen eller Stenströmmar Vågig
obetydlig flytjord
vegetation
En solifluktionsvalk utbildas bäst i en fin-korning jordart; den är ofta några meter bred och kan bli ett par meter hög vid fronten. Inom större delen av fjällkedjan uppträder välutvecklade former rikligast på nivåer mel-lan 800 och 1000 meter och de är företrädes-vis lokaliserade till nord- och ostsluttningar, där snösmältningen och upptorkningen går långsammare, vilket stimulerar deras utveck-ling.
Mer pregnant utvecklade jordflytningsval-kar saknas i huvudsak i dessa trakter. Den enda lokalen med representativa former finns på Murfjällets sluttning.
b) Strukturmark
Ständigt upprepad frysning och upptining av markytan kommer att resultera i utveckling a v karakteristiska mönster i densamma.
Denna s k strukturmark kan uppträda både som fossilt och recent fenomen.
Genesen är till stor del oklar, varför de klassificeringar som oftast tillämpas har base-rats på utseendet. I Sverige används traditio-nellt Beskows och G Lundqvists tidigare
nämnda indelning, där hänsyn dessutom ta-gits till blockhalt och vegetation:
Blockrik Blockfattig
mark mark
Rik vegetation Stengropar Jordtuvor Ingen eller Stenringar Jordrutor obetydlig
vegetation
Markens lutningsförhållanden är av fun-damental betydelse för strukturmarkens ut-seende. Därför finns flera övergångstyper mellan de här presenterade formerna och dem som medtagits vid redogörelsen av frostbe-roende sluttningsprocesser .
Vanligen är samtliga dessa former, om man betraktar varje enhet fristående, av så små dimensioner att de inte kan uppfattas i flyg-bilderna. När större sammanhängande ytor täcks av strukturmark, kan under gynnsam-ma förhållanden emellertid ett karakteristiskt mönster uppfattas i flygbilden. Frostmarkens utseende förändras ju med material och vege-tation och därmed följer vissa regionala vari-ationer. I dessa områden är jordtuvorna de förhärskande. De bäst utvecklade formerna finns kring Murfjället.
c) Biogena former
Marken i fjällen är ofta fuktig. På grund av detta försvåras en normal förmultning av väx-terna, vilket leder till torvbildning. Torvlag-rets tjocklek varierar, men det är ofta till-räckligt mäktigt för att myrmark skall kunna utbildas (vanligen i form av kärr med tämligen rik vegetation). I fjällen påträffas sällan större sammanhängande myrar, men den samman-lagda myrytan har här trots detta en betydan-de omfattning. På betydan-den geomorfologiska kar-tan har myren återgivits i generaliserad form. Riktlinjen har varit att påpeka myrförekomst, där den är av avsevärd betydelse för land-skapskaraktären, utan att återge dess faktiska utbredning i detalj. Tolkningen i flygbild har huvudsakligen utgjort underlag för framställ-ningen, men med visst stöd av topografiska kartan.
Myrmarker förekommer allmänt inom hela undersökningsområdet. I högre terrängav-snitt ligger ofta smala myrsträngar mellan
höjdpartierna medan större sammanhängande myrar främst finns nedanför skogsgränsen. Särskilt kan nämnas myrområdena i zonen närmast kalt]ällsryggen, där landskapsbilden helt präglas av sankmarker.
d) Former bildade genom fluviala och lam kustrina processer
Såväl ackumulations- som erosionsformer kan hänföras till denna rubrik. Flera av dem har redan behandlats i avsnittet om former av glacialt ursprung - det föreligger alltså ofta svårigheter vid dateringen, eftersom en kon-tinuerlig utveckling av formen från istidens slut fram till våra dagar inte är ovanlig.
Till recenta ackumulationsformer kan framför allt räknas deltan. På kartan särskiljs de små deltan som finns vid många mindre bäckutflöden från de stora deltaytor som har byggts upp till nivåer av betydande omfatt-ning också ovanför vattenytan. Inom denna del av fjällkedjan förekommer endast mindre former.
Glacifluviala avlagringar finns ofta i an-slutning till recenta vattenflöden med fluviala avlagringar från postglacial tid. Genes och ålder hos alla dessa avlagringar kan vara svå-ra att bedöma, inte minst på grund av den sekundära omvandling av sedimenten som troligen är vanlig. Alla dessa avlagringar av olika ålder har därför sammanfattats under den gemensamma beteckningen annan glaci-fluvial/fluvial avlagring och innefattar då även t ex igenfyllda sjöar o dyl. Ackumulationer av detta slag finns i anslutning till många vat-tendrag i området. I vissa fall kan här även
inkluderas issjöavlagringar närmare analys av ackumulationerna längs Ströms Vattudal och Gunnarsvattnet har ej företagits.
Meandrande flodiopp förutsätter såväl ackumulation som erosion; i meanderbågens utsida eroderar vattenströmmen, medan en avlagring av material sker på bågens insida. Flodloppets utseende är alltså under ständig omvandling. Typiskt för ett välutvecklat meandersystem är också korvsjöarna, dvs tidigare meanderslingor som övergivits och nu kvarstår som små nymånformade sjöar. Endast ett fåtal exempel på dessa fluviala former finns inom kartbladsområdet. Kortare meandersträckor finns t ex längs biflödena till Grubbdalsån.
Sjöarnas stränder påverkas av vågor och strömmar. I exponerade lägen överväger de-ras nednötande förmåga, medan sedimenta-tion sker i skyddade partier. Ackumulasedimenta-tions- Ackumulations-former av olika slag innefattas under beteck-ningen recenta strandformer; sådana kan stu-deras i första hand längs Gunnarsvattnets stränder.
4. Mänsklig påverkan
Detta fjällområde är föga utnyttjat för turism och friluftsliv. Stora ingrepp har gjorts i den terräng som ligger inom räckhåll från vägar-na. Här har omfattande kalhyggen företagits. Dessutom är vattenkraften utbyggd i Ströms Vattudal. Avsnitten nedanför skogsgränsen, och främst då nedanför barrskogsgränsen, är alltså mycket hårt exploaterade. Fjällområ-dena är emellertid orörda.
