Malmö universitet, Fakulteten för Kultur och Samhälle, Institutionen Urbana Studier
Program: Arkitektur, visualisering & kommunikation Huvudområde: Byggd milljö
Kandidatarbete: 20 hp., hösten 2019 Handledare: Courtney Coyne-Jensen Examinator: Sabina Jallow
Simon Söderlind
Malmö universitet, Fakulteten för Kultur och samhälle, Institutionen Urbana Studier
Titel (sve.): Ett publikt vardagsrum – En territoriell platsanalys av Hjulhamnsgatan, Malmö Titel (eng.): A Pubic Livingroom – A territorial site analysis of Hjulhamnsgatan, Malmö Bilden på omslaget är ett privat fotografi av författaren.
Ett publikt vardagsrum
Stadsrummets medierande ting, Hjulhamnsgatan - MalmöA Public Livingroom
The Mediating Artefacts within the Urban Space, Hjulhamnsgatan - Malmö
Simon Söderlind
Malmö universitet, Fakulteten för Kultur och samhälle, Institutionen Urbana Studier
Titel (sve.): Ett publikt vardagsrum – En territoriell platsanalys av Hjulhamnsgatan, Malmö Titel (eng.): A Pubic Livingroom – A territorial site analysis of Hjulhamnsgatan, Malmö Bilden på omslaget är ett privat fotografi av författaren.
Simon Söderlind
Malmö universitet, Fakulteten för Kultur och Samhälle, Institutionen Urbana Studier
Titel (sve.): Ett publict vardagsrum - Stadsrummets medierande ting, Hjulhamnsgatan Malmö
Titel (eng.): A Public Livingroom - The Mediating Artefacts within the Urban Space, Hjulhamnsgatan - Malmö Bilden på omslaget är ett privat fotografi av författaren
Ett publikt vardagsrum
Ett stort tack!
Sabina Jallow
För ditt arbete och stora engagemang som programansvarig för
Arkitekutr, visualisering och kommunikation.
Ett extra stort tack!
Blomster & små ting
Form/Design center
För att jag fick låna blommor och stolar till mina interventioner.
Ni hjälpte mig mycket. Tack!
Innehållsförteckning
Förord 11
Inledning 15
Bakgrund - hur studien kopplas till litteraturen 17
Syftet med mitt kandidatarbete 18
Frågeställningar 18
Platsen för studien 19
Tillvägagångssätt i korthet 19
Förutsättningar och val 20
Allternativ 1: En publik möbel 20
Allternativ 2: Ett publikt vardagsrum 20
Avgräsningar 21
Geografiska avgränsningar 21
Tillfällig lös möblering som interventioner 21
Research by intervention påverkad av ostrukturerade
intervjuer och visuell inventering 21
Teori och metod 25
Makt och materia 26
Michel Foucault och hur makt utövas 26
Strategic relations 26
Government 27
Domination 27
Bruno Latour och metoden Aktör-nätverks-teori 27 Transformation 27
Makten som nätverksstabilisering 28
Den materiella semiotiken 29
Mattias Kärrholm och metoder för att förstå med om arkitektur 30 De territoriella produktionsformerna 32 Territoriell strategi 33 Territoriell taktik 33 Territoriell appropriation 34
Territoriell association 35 Substitution 36 Addition 36 Subtraktion 36
Att betrakta en plats som aktörer i samverkan - sammanfattning av ANT 37 Brenda Sheer och hur enkelt den byggda miljön kan förändras 39
Att se urban form som fem lager 39
Byggnader och artefakter har en aktiv roll i stadsrumsplanering 40
Territorium och gränser 41
Homogena och heterogena 41
Magnussons studier av medierande ting 41
Sittmöjligheter 41
Deltagande observationer och dokumentation genom visuell etnografi 42
Förutsättningar för folkliv som en del av stadsplanering 43
Nivåer av mänskliga kontakter 43
Aktivitet framför lugn 43 Tre grundläggande kvalitéer 43
Vad vi ser och vad vi hör 43
Fyra nivåer av distans mellan människor 43
Att tänka på vid utformning av publika platser 44
Markmaterialets påverkan 44
Studien 45
Val av plats för studien 46
Attribut som gjorde att jag valde Hjulhamnsgatan 46
Hur Hjulhamnsgatan studerades - situationsspecifik metodbeskrivning
grundad i teori 47
Territoriella platsanalyser med visuell och sinnlig inventering 47 Rörelsemönster och territoriella anspråkstagande 48
Research by intervention 48
Explorativt undersölande av Hjulhamnsgstans som ett pubklikt vardagsrum 50
Territoriell platsanalys 54
Visuell inventering 54
Markmaterial och vegetation 54
Rörelseanalys 66
Rörelseanalys I 66
Rörelseanalys 11 72
Research by Intervention - en egen omgestaltning 74
Intervention A - Strandstolar 1 76 Intervention B - Strandstolar 2 80 Intervention C - Inomhusstolar 1 84 Intervnetion D - Inomhusstolar 2 99 Intervention E - Inomhusstolar 3 111 Diskussio 125
Studien justerades och utvecklades 127
Att utmana stabiliserande nätverk 127
Brukskvalitet och association 128
Att bruka stadsrummet som ett vardagsrum 128
Årstidens och vädrets påverkan 129
Ting som medierar bruksvärden för sittande 129
Att förstärka sittmöjligheterna hos stolarna med skyltar 130
Att förstärka vardagsrumskänslan med krukväxter 131
Att känna den plats man önskat förändra 131
Slutsater och kommentarer 133
Sammanfattning 136 Abstract 138
Referenser 140
Förord
Förord
Varför dras vi människor mer till vissa platser än andra - vad kan det bero på?
I grunden är jag utbildad kock och har arbetat på många olika platser som aktivt har dragit till sig människor och även fungerat som en plats för sociala möten. Många tänker säkert att det är maten som är den själklara anledningen.
Det är inte helt självklart, av erfarenhet inom hotell- och restaurang branchen har det varit lika mycket på grund av restaurangens sociala miljö, var den är placerad, service, åtkomlighet, väder, utbud och maten (såklart!). Det är mycket som ska stämma in på en plats för att det ska locka människor. I hela mitt liv har jag värderat platser som främjar sociala och spontana möten, det är där jag trivs bäst när jag inte är hemma. Mitt intresse för sociala möten har följt mig från att ha arbetat som kock, till när jag studerade socialpsykologi för att mer specifikt förstå grupppsykologi och hur vi grupperar oss inom en sorts social hierarki. Detta med en stor entusiasm för datorspelet The Sims som syftar på att man bygger ett hem (snarlikt programmet Sketchup), som spelas genom att man interagerar olika sims (d.v.s. spelets egna människor) med det man precis har byggt. Och där har vi det, receptet som gjorde att jag valde att studera Arkitektur, visualisering och kommunikation (AVK).
För mig har utbildningen erbjudit mig ett perspektiv på arkitektur och byggd miljö som fokuserar på den relation som existerar mellan brukarna av staden och arkitekturens gestaltning. Att se den relatio-nen är inte en självklarthet för alla som jobbar inom arkitektur och det börjar med att man måste våga se arkitektur som något jag skulle kalla för organiskt. Detta innebär att det finns en kommunikation mellan brukare och arkitektur som hela tiden skiftar inom ett maktförhållande. Det finns en del kritik till detta synsätt från tidigare arkitekter och forkskare då de ser arkitekturgestaltning som något mono-tont, som inte påverkas av våra sociala strukturer. Aktör-nätverks-teorin är en teori som grundas på en världsbild att arkitektur och de som brukar den, är likvärdig den utveckling som sker i våra städer. Ett av ANTs styrkor är att vi kan lära oss att se en sorts maktspel om vem som påverkar den byggda miljön mest, eller minst, och med vilka medel vi bäst kan studera det ur.
Med hjälp av teorier som grundar sig på bl.a. ANT, har mitt kandidatarbete studerat människors inter-aktioner med mindre arkitektoniska gestaltningar (medierande ting) jag har skapat på en offentlig plats. Genom kandidatarbete har jag har kunnat analysera olika territorium, sett skiftningar inom makt och hur flexibel en plats kan vara för förändringar. Mina gestaltningar är ett försök till svar på den kritik jag personligen har till dagens offentliga platser då jag tycker det finns en brist på möjligheter för spontana möten i stadens publika rum.
En stark förmåga många av våra publika platser som torg och gator har, är förmågan att kunna anpassa sig för oli-ka sorters rumsligheter och aktiviteter. Torgen har en-viktig roll som mötesplater och gatorna binder torgen till varandra. Men för att människor aktivt ska samlas och stanna där, behöver vi ofta addera en aktivitet som torghandel, musikfestivaler, manifestationer etc. Platser med många olika utbud av restauranger och butiker som Lilla torg i Malmö, Hötorget i Stockholm eller Placa Reial i Barcelona, kan samla människor då det finns en mängd olika aktiviteter som lockar olika besökare samtidigt. En del av våra gator kan ha en väldigt homogen struktur, där gatans funktion mer eller mindre reduceras till en transportsträcka från en plats till en annan, som en motorväg. Men de gator som aktivt kan samla människor är exempelvis shoppinggator som Södergatan i Malmö, Lilla Fiskaregatan i Lund eller Västerlånggatan i Stockholm. Shoppinggatornas aktivitet av människor kan påverkas av andra anledningar än torgens.
Det mest sannolika sambandet är till de utbud och öppe-tider butiker och restaurangerna har men det kan också bero på läget i staden eller mellan vilka platser gatan leder. Min kritik mot många av våra publika platser och gator är att folklivet byggs upp av temporära scener och tillfäl-liga territorier, där möjligheten att mötas försvinner lika snabbt som de tillkommit. Men oavsett om det är en större plats eller en gata, är min uppfattning att den största gemensamma nämnaren för alla dessa platser och gator är att det är konsumtion som styr hur människor samlas offentligt. Platserna är endast aktiva som mötes-platser under vissa tider på dygnet. Möjligheter för gemenskap, integration och spontana möten minskar eller går förlorade så fort de olika verksamheterna försvinner eller stänger för dagen. Brukarna betalar en ekonomisk avgift för att få legitimitet att vistas på platsen, exempelvis på en
Min upplevelse är att många av dessa publika platser, nybyggda eller gamla, får ett tomrum när de står utan någon aktivitet. Att våra publika platser inte alltid ska vara aktiva är ett måste för en välmående stad, vi behöver pauser och platser för andrum. Men kontrasten mellan en aktiv plats och en icke-aktiv plats är för stor idag. Det är allt eller inget.
Under min utbildning har jag fått lära mig att se arki-tektur ur ett mer socialt perspektiv mellan brukare och byggnader. Som titeln antyder, Ett publikt vardagsrum
– stadsrummets medierande ting, analyserar jag hur vår
byggda miljö faktiskt kan påverka vårt sociala beteende i stadsrummet. Jag startar i Jesper Magnussons begrepp
medierande ting (incentive materialities). Med ting syftar jag
på allt som är byggt, från hela byggnader till små publika möbler som parkbänkar eller betongsuggor. Dessa ting kan vara medierande och förmedla ett bruk. På så sätt kan tingen påverka hur vi människor agerar i förhållande till tingen. Ett övergångsställe kan vara ett medierande ting då de vita ränderna markerar var vi får gå över gatan, även gatljuset som berättar för oss om vi ska gå eller stanna då det lyser grönt eller rött. Betongsuggor är ett annat exempel på medierande ting. Betongsuggor finns i både passager, torg och gator och har en primär funktion att leda biltrafikantens beteende. Men, de kan samtidigt påverka de gåendes beteende. I brist på sittmöjligheter kan vi sätta oss på dem, de kan fungera som landmärken för att hjälpa oss att orientera oss eller till och med bli ett objekt vi aktivt och medvetet vill interagera med.
Betongsuggorna vid passagerna in till Visby, Gotland. De fyller sin primära funktion att påverka och leda biltrafik men många ser dem som en turistattraktion.
14
Jag har även velat undersöka brukskvalitet (affordance) som ett slags mät-begrepp för analyser och diskussioner kring hur starkt eller svagt ett medierande ting kan påverka oss. Enligt Magnusson menar psykologen J. J. Gibson att brukskvaliteter inte nödvändigtvis är synliga, kända för oss eller efterfrågade i nuet, men de ger möjligheterna till olika bruk. Jag tolkar brukskvalitet som ett begrepp för att förklara ett tings förmåga/potential till att vara mångsidig. Mångsidigheten ett ting har beror också på vilka
associationer och egenskaper vi tilldelar dem. För att lättare förstå sambandet mellan medierande ting, association och brukskvalitet, ger jag ett exempel kring en vanlig sittbänk. En sittbänk har en primär funktion som en yta för oss att sitta på, men vi kan också stå, ligga, hoppa eller gå runt den. Dessa möjligheter är inte alltid direkt synliga för oss eller tillgängliga men möjligheten finns ändå alltid. Då är det sittbänkens brukskvalitet vi talar om. En annan brukskvalitet bänken har är dess plana yta, vi kan spela kort, lägga vår väska eller ställa vår mat på bänken. Men möjligheterna till de olika
aktiviteterna på bänken handlar om hur vi associerar oss själva till bänken och dess omgivning. Association är en form av relation som vi har till något annat. Att sitta på bänken skulle vi kunna göra ganska obemärkt oavsett var bänken är placerad. Att stå och hoppa på en bänk kan ses som ganska okonventionellt bruk om den står på ett kontor, dock inte om bänken skulle stå vid en lekplats. Det är ett komplext och avancerat arbete om man vill förändra en befintlig plats eller förhindra att den ändras till det sämre. Min förståelse är att vi måste värna om de platser som har fungerat under en längre tid.
Vid utformning av nya mötesplatser måste vi först analy-sera hur platsen ser ut idag, en historisk återblick till var-för platsen ser ut som den gör just nu, samt våga erkänna att den mänskliga faktorn inte enväldigt påverkar hur en plats ska användas eller se ut.
Jag önskar att, grundat i teori och egna iakttagelser, lära mig hur en plats ser ut och hur den förändras över tid. Jag vill också kunna förstå vilka förändringar jag själv kan etablera för att skapa en mötesplats i ett urbant rum. För mig är det brist på hållbara mötesplatser i ett urbant rum som kan samlar människor utan konsumtion i fokus. Min förståelse är att det är enklare att skapa platser för sociala möten om det finns konsumtion i form av exempelvis caféer, restauranger eller klädbutiker men hur skulle en mötesplats kunna se ut utan konsumtion i fokus?
Inledning
Inledning
Hur människor samlas i staden och möten beror på stads-rummets form och möblering har studerats av många reflekterande designers och forskare. En av de mest kända är Jan Gehl, arkitekt och professor i stadsplanering. Gehl har skrivit ett flertal böcker som diskuterar
arkitektur och stadsplanering på ett sätt som inte grundar sig på enbart ekonomiska aspekter eller tekniskt korrekta ritningar. Gehl diskuterar stadsrummet med fokus på hur vi människor upplever det och kan då vara svårt att enbart förhålla sig till de tekniskt ritade rummen. Aspekter som vind, solljus, skugga, platser vi anser är trevliga/otrevliga, etc. är några av de faktorer Gehl menar är saker som påverkar oss i det publika stadsrummet. Gehls bok, Life between buildings - Using public space (2010), presenterar olika metoder och tankebanor om hur platser kan studeras. Hans metoder rör främst människors olika rörelsemönster i form av stående, sittande och gående över platser. Gehl ger en samlad och mycket detaljerad bild av hur det vardagliga livet i den offentliga miljön kan aktiveras samt hur små detaljer som hörn, fönster och markmaterial kan påverka vårt vardagliga användande. Hur människor tar plats i stadsrummet har även studerats av Mattias Kärrholm, professor i arkitektur, som i avhandlingen Arkitekturens territorialitet (2004), presenterar sin syn på territorialitet och hur en makt-diskussion inom vårt vardagliga liv kan analyseras. Kärrholm exemplifierar sitt teoretiska ramverk i analyser av Mårtenstorget, Clemenstorget och Fäladstorget i Lund och diskuterar olika territoriella anspråk och
makt-utövningar genom något han kallar för territoriella produktionsformer.
Genom att dela upp torget i olika territoriella beskrivningar ger Kärrholm oss en mer detaljerad redogörelse för hur tillgänglighet och offentlighet ser ut på olika platser (Kärr-holm, 2004). Kärrholm ger först en historisk beskrivning av varje torg, sedan diskuterar han dagens territoriella produktioner som finns där för att kunna beskriva territorier över tid. Slutligen presenterar han en fotografisk inventering av vad han själv tycker är viktigast från varje torg. Kärrholms bok, inklusive de territoriella produktions-formerna byggs upp av aktör-nätverksteorin (ANT). Hur den byggda miljöns form och materialitet påverkar sociala liv beskrivs även i arkitekturforskaren Jesper Magnussons avhandling Clustering architecture - The role
of materialities for emerging collectives in the public domain
(2016). Magnusson har arbetat fram en begreppsaparat som ska hjälpa oss att kunna planera framtida urbana miljöer och arkitektur. Magnusson presenterar sex stycken begrepp som utvärderar hur olika ting har en roll i vad människor väljer att göra. Magnusson beskriver hur mänskliga och icke-mänskliga aktanter påverkar och påverkas av varandra. Med aktanter menar Magnusson de ting som finns i vår urbana miljö samt människor. Magnusson gör tre större platsanalyser där han
undersöker relationen mellan medierande ting (incentive
materialities) och det sociala liv som uppstår i våra publika
rum. Magnussons tre platsanalyser var open-air markets i London, playgrounds i Amsterdam och en leisure
riverfront i Paris. De tre platsanalyserna Magnusson gör fokuserar på ett samspel mellan mänskliga sociala företeelser och den arkitektoniska form och möblering som finns i samma stadsrum.
Magnusson undersöker allt från elskåp och soptunnor, till gångstråk längs kanaler och hela torg. Han undersöker varför och hur olika möbleringar, byggnader och platser kan drar till sig mer människor och aktiviteter än andra. Stadens form och typologi beskrivs av Brenda Case Scheer, professor i arkitektur, som arbetar med frågor om hur vår byggda miljö planeras och förändras över tid. Hon menar att många planerare och arkitekters arbeten rättar sig efter olika byggnadstyper. Detta kan ske både medvetet som omedvetet men för Scheer är det viktigt att vi inte enbart förstår de olika byggnadstyperna, utan vad som kan ha påverkat hur byggnadstypen blivit så som den är idag. Scheers bok, The evolution of urban form – Typology
for planners and architects (2010), grundar sig på frågan
”Why are so many of our urban environments so resistant to change?”. Sheer vill öppna upp en dialog kring olika byggnadstyper och hur dessa förändras eller uppstår över tid. Hon beskriver en hierarki av olika lager (se figur 4) som påverkar våra möjligheter att planera och bygga i en urban miljö. Hon kritiserar starkt de amerikanska städernas vidsträckta förorter och menar att planerare och arkitekter inte planerat för en hållbar
stads-utveckling. Scheer har en föreställning om att den byggda miljön inte enbart handlar om att ta bort det gamla och ersätta det med något nytt, utan att vi ska se ett tidsspann där vi planerar framtiden med det vi har just nu.
Bakgrund – hur studien kopplas till litteraturen
Mötesplatser finns alltid runt om oss. Men, det vi behöver lära oss är hur de olika mötesplatserna skulle kunna se ut och vilka förutsättningar en mötesplats behöver. Vad som kännetecknar en mötesplats är abstrakt och kan bero på en mäng olika faktorer så som rumsligheten, placering, väder, kvalitéer, kultur eller vilka associationer vi har till platsen.
För att studera relationerna mellan dessa nämnda faktorer, och andra, använder den här studien aktör-nätverksteori. Den hjälper till att belysa olika relationer mellan mänskliga (människor) och icke-mänskliga ting (byggnader, möbler, växter etc.). Det innebär en världs-bild om att vi människor inte är de enda som påverkar varandra och stadsrummet, utan att de icke-mänskliga tingen också kan påverka oss. Många planerare och tidigare forskning har standardiserat de icke-mänskliga tingen som något monotont, neutralt och förutbestämt. Dessa forskare ser människorna som de enda som aktivt kan påverka och påverkas av varandra i stadsrummet (Magnusson, 2016). De icke-mänskliga tingen kan stötta eller motverka de sociala produktioner som kan
uppstå på en plats beroende på hur de interageras in i vårt vardagliga agerande (Kärrholm, 2004), men även uppföra olika sociala produktioner (Magnusson, 2016). Människors relation till en byggd miljö kan ses som ett maktspel som hela tiden ändras beroende på vem, mänsklig som icke-mänsklig, som påverkas minst eller påverkar de andra relationerna mest (Kärrholm, 2004). Genom Kärrholms fyra produktionsformer ger han oss möjligheten att inte enbart se en plats för den givna stunden, utan ur ett långsiktigt perspektiv som också kan ge oss kunskap om hur platsen förändras över tid. Jag ser Kärrholms produktionsformer som ett sätt att analysera en plats relationer horisontellt, det vill säga hur avstånd och olika territorium ter sig på markplan och med en mer mänsklig social företeelse (se figur 5). Om Kärrholm och Magnusson koncentrerar sig mer på hur en direkt mänsklig social företeelse påverkas i relation till byggnader, möbler, växter etc. fokuserar Scheer mer på i vilken utsträckning den byggda miljön kan förändras beroende på vilka tidigare byggnader och kulturella rela-tioner det har funnits och finns till platsen.
Inledning Inledning
18 19 Om jag ställer Scheers hierarkiska lager i relation till
Kärrholms produktionsformer, ser jag en relation som ter sig vertikalt. Det vill säga att här påverkas relationerna inte lika mycket av sociala relationer utan mer av arkitektoniska, historiska och av naturens egna förutsättningar (se figur 4) Det finns en hierarki inom vår byggda miljö som styrs av i vilken mån planerare och arkitekter kan påverka det befintliga landskapet.
Landskapet ligger i olika nivåer, där varje nivå måste anpassa sig efter nivån som ligger under dem (Scheer, 2010). Enligt Scheers hierarki är det nedersta lagret (markbildning) det mest svårförändrade och de översta (objekt och byggnader) mest lättförändrade. Exempelvis kan det vara enklare att flytta på en busshållplats några meter, än att lägga om en hel bilväg.
En viktig faktor till hur vi människor interagerar med och påverkas av vår miljö, är olika materialval samt
utformningen av olika byggnadskroppar (Gehl, 2010). Därför blir det viktigt att platser för socialt liv är väl-planerade och genomtänka. Vi behöver matcha vår urbana miljö efter de sociala aktiviteter vi önskar ska etablera sig där (Gehl, 2010). Många planerare och arkitekter väljer att ta bort det gamla och planerar vår urbana miljö efter vad som anses vara nytt, vilket inte är hållbart ur ett längre tidsperspektiv (Scheer, 2010). Vi måste planera våra urbana miljöer i relation till landskap och stads-mönster, inte bara till vad som efterfrågas i stunden men även till platsens kultur (Scheer, 2010). Men vi behöver också lära oss hur vi kan se relationen mellan de mänsk-liga och icke-mänskmänsk-liga tingen. Begreppet medierande ting ser jag som en gruppering av de objekt och ting jag anser har en förmåga att påverka oss och där begreppet brukskvalitet blir ett mått för i vilken mån vi påverkas. Många arkitekter, skulle inte se växter, bord och bänkar som en del av den arkitektoniska gestaltningen.
I boken Palladio´s children (2005), skriver N. John Habraken att vi skiljer på två sorters arkitektonisk gestaltning. De med ett stort ”A”, som syftar på större byggnader, maktens och samhällets byggnader som kyrkor och palats. All annan gestaltning menar Habraken hämtar sina kvalitéer från en hantverkstradition (Habraken, 2005). Som tidigare nämnt ger min utbildning en annan vinkel på hur man kan se på arkitektur. Utbildningen grundar sig på den mer klassiska arkitekturteorin, den med ett stort ”A”, men har utvecklats till något som erkän-ner arkitektur från en hantverkstradition som en arkitek-tonisk gestaltning.
Syftet med mitt kandidatarbete
Syftet med arbetet var att undersöka om och hur en publik plats, mer aktivt kan samla människor. Kandidatarbetet ämnar undersöka hur platsens existerande materiella och arkitektoniska artefakter påverkar om och på vilket sätt människor möts i stadsrummet.
Frågeställningar
Till mina analyser ställde jag två frågor som under arbetets gång har format valet av mina metoder och de interventioner jag har gjort.
Huvudfråga:
- Hur kan en offentlig gata som idag inte har någon tydlig och uttalad social användning, tydligare visa sina möjligheter som mötesplats för människor?
Underfråga:
- Hur påverkar addition, med lös möblering, människornas vilja att appropriera gaturummet?
Platsen för studien
Jag valde att undersöka en gata, Hjulhamnsgatan, utifrån dess placering, storlek, arkitektur och material.
Gatans geografiska placering intresserade mig då den ligger väldigt centralt i Malmö. Gatan är avlång och går från smal till bred med sin smala del från Larochegatan ner till Per Weijersgatan (se figur 1.). Jag ville även förhålla mig till en inte allt för stor plats. När jag gjorde en visuell inventering (se s. 54) av Hjulhamnsgatan upptäckte jag att det fanns en mängd gömda detaljer i stadsrumsgolvet som utgjorde nästan hela gatans karaktär. Då där varken fanns sittmöbler eller vegetation, blev markmaterialet en av de mest påtagliga detaljerna på platsen.
Hjulhamnsgatan är väldigt svårtolkad ur ett rumsligt perspektiv. Det är vanskligt att läsa ut vilka funktioner den har. En fråga som kom direkt till mig var: ”hur kan en gata utan några tydliga sittmöjligheter eller sociala aktiviteter ha ett sådant detaljerat markmaterial?” Min direkta känsla var att jag befann mig på en bakgata. Men markmaterialet signalerade något annat än ”en gata utan någon tydlig användning”. Det var även svårt att förstå för vilka brukare gatan var avsedd. Med tanke på Hjulhamns-gatans placering i staden, kan jag tänka mig att där finns många intressanta kvaliteter som skulle kunna stärkas för att skapa en aktiv mötesplats. Förutom att Hjulhamns-gatan ansluts från LarocheHjulhamns-gatan och Per WeijersHjulhamns-gatan, ligger den parallellt mellan Engelbrektsgatan och Södergatan, som båda är väldigt aktiva gator. Södergatan kallas även för Malmös shoppinggata och har
verksamheter som Team Sportia, Tiger of Sweden, Filippa K och Åhléns, alla med en stor kundkrets. I mitt tycke matchar inte Hjulhamnsgatans karaktär med sin omgivning och det är anledningen till att jag valde att undersöka denna platsen.
Tillvägagångssätt i korthet
Arbetets tillvägagångssätt gjordes i tre större steg: 1. Det första steget var territoriella platsanalyser av hela platsen i form av fotografier och visuell inventering. Här användes Magnussons metod i form av fotografier som visuell inventering.
2. Det andra steget blev en datainsamling av människors rörelsemönster och territorriella anspråkstaganden av platsen. Detta dokumenterades genom olika diagram, fotografier och semistrukturella intervjuer. Här användes Gehls metod att dokumentera rörelsemönster, stående, sittande och gående samt visuella observationer grunda-de i Kärrholms fyra territoriella produktionsformer. 3. Det tredje steget genomfördes som en utforskande intervention (Research by intervention) då olika
interventioner adderades till platsen. Varje intervention utvecklades succesivt efter varje test. De händelser som skedde kring interventionerna dokumenterades med fotografi, observationer, ostrukturerade intervjuer och visuella anteckningar i form av diagram och ritningar. Här användes Roggemas metod Research by
intervention, utvärderande samtal med arkitekt Courtney Coyne Jensen, Magnussons metod samt observationer grundade i Kärrholms territoriella produktionsformer.
Förutsättningar och val
Förutsättningarna för att kunna genomföra de
territoriella platsanalyserna begränsades lite av vädret, då det både var snö och blåsigt kunde jag inte stå ute allt för länge. Vid datainsamlingen av människors
rörelsemönster blev jag beroende av hyfsat bra väder då jag dokumenterade rörelsemönstren på papper.
Regn eller snö skulle försvåra mina anteckningar samt jag hade behövt stå inomhus och analysera människors rörelsemönster. Vilket i sin tur skulle påverka mitt synfält över Hjulhamnsgatan till det sämre då jag inte skulle kunna se hela gatan samtidigt. Intervjuerna kunde först ske när det var lugnare i butikerna, runt stängning, då personalen inte var tvungna att ta hand om kunderna. Tid för intervju hade bokats i förväg. Till mitt sista steg, Research by intervention, såg mina förutsättningar lite annorlunda ut. Inför valet av interventioner valde jag mellan två alternativ; En publik möbel och Ett publikt vardagsrum.
Alternativ 1: En publik möbel
Idén för att skapa en möbel kom från en fokusgrupp som jag medverkade i för Malmö universitet.
Fokusgruppen diskuterade olika sätt att locka förbipasse-rande till vårt tält på en festival, bland annat med publika möbler (Rosqvist, personlig kommunikation 5 april, 2018). Fokusgruppen skapades för att planera hur Malmö universitet skulle marknadsföra sig under Malmö-festivalen 2018. Malmö universitet skulle hyra en plats under hela festivalen och jag fick ansvar för hur tältet och inredningen skulle se ut på platsen. Ur detta kom idén att skapa en publik möbel. Möbeln skulle då utvecklas och testas genom mitt kandidatarbete och sedan analyseras genom Kärrholms fyra territoriella produktionsformer. De analyser och resultat jag skulle få in utifrån de territoriella produktionsformerna skulle sedan ligga till grund för en ny möbel som Malmö universitet skulle
Alternativ 2: Ett publikt vardagsrum
Det andra alternativet var att undersöka Hjulhamnsgatan på samma sätt som Kärrholm gjorde med de tre torgen i Lund. Sedan skulle jag kategorisera gatan enligt Kärr-holms territoriella produktionsformer i hopp om att hitta vilka territoriella produktionsformer som finns på platsen och kunna undersöka om det är möjligt att transformera befintliga territorium eller påverka platsen med fysiska ting för att stärka platsen som en mötesplats.
Man skulle kunna fråga sig varför jag inte gjorde båda delarna, att jag först undersöker platsen och sedan gjorde en intervention i form av en publik möbel. Om jag hade valt alternativ 1, att göra en publik möbel skulle det ha sina för- och nackdelar. Fördelen vore att jag skulle få göra något som sattes direkt in i ett riktigt sammanhang. Mitt arbete skulle vara ett samarbete med Malmö universitet och hade kanske fått en annan spridning än genom bibliotekets onlinebibliotek. Nackdelen skulle bli att jag var bunden att förhålla mig till vissa värderingar, gränser och protokoll från Malmö universitet,
eftersom de till viss del skulle vara ansvariga för hur möbeln skulle användas. Malmö universitet skulle ha varit en del av hela mitt arbete från start till slut och även därefter, under själva Malmöfestivalen. Eftersom Malmöfestivalen 2018 var mellan den 10:e - 17:e augusti, visste jag inte heller hur deras tidsplan skulle påverka min egen tidsplan och jag ansåg att det var bättre att hålla mig enbart till min egen tidsplan. Efter att ha granskat alternativen med en tidsplan över kursen, valde jag att gå vidare med alternativ 2 och därefter se om jag kunde göra en mindre intervention istället för att bygga en helt ny möbel. Jag inspirerades av hur Kärrholm försöker konkretisera begreppet territorialitet, utan att göra det för generellt som privat/offentligt (Kärrholm, 2004, s. 238). Han utgår från ett territoriellt maktutövande, kopplat till den arkitektoniska gestaltningen för att se vilka
maktrelationer som finns på en publik plats.
Det är genom maktanalyserna som jag vill undersöka om jag skulle kunna påverka den befintliga maktutövningen genom mindre interventioner. Till mina interventio-ner kan jag även stötta mina analyser genom de andra teoretikernas något gemensamma synsätt, att både den byggnad miljön och vi människor påverkar och påverkas av varandra.
Avgränsningar
Geografisk avgränsning
Jag har valt att avgränsa mig till enbart Hjulhamnsgatan som plats för undersökningar och interventioner. Jag pendlade mellan att analysera ett torg eller en gata. Men på grund av tidsschemat för kursen och att jag gjorde arbetet själv, tyckte jag att det kändes lite för stort att arbeta med ett helt torg som exempelvis Drottningtorget. Jag kände att jag inte hade tiden på min sida för att kunna analysera ett helt torg samt göra olika tester som skulle täcka alla aspekter, samtidigt som det skulle vara relevant till teorin. I vissa diagram och fotografier kommer
omkringliggande gator som Per Weijersgatan och Larochegatan, med andra byggnader och verksamheter att visas för att kunna ge ett större perspektiv men min fokus kommer alltid vara riktat till Hjulhamnsgatan. Tillfällig lös möblering som interventioner
Jag ville gå i samma spår som Kärrholm och analyserade Hjulhamnsgatan utifrån hans territoriella produktions-former som sedan skulle ligga till grund för mina i nterventioner. Interventionerna har formgetts efter vad jag själv ansåg hade brister för spontana möten mellan människor. Samtidigt har jag förhållit mig till hur den arkitektoniska formen av Hjulhamnsgatan sett ut då jag ville behålla gatans karaktär. Interventionerna i sig är utformade så att en person ska kunna bära och bygga upp allt själv. Jag ville inte binda mina interventioner till en bil eller till större vagnar då jag inte ville ta för mycket plats av Hjulhamnsgatan.
Interventionerna blev uppdelade i fem steg: 1. Solstolar
2. Inomhusstolar
3. Inomhusstol och planscher
4. Inomhusstol, planscher och matta ritat med krita (intervention 4 kunde jag inte utföra då inga butiker hade kritor inne, det var inte säsong för det. Istället fick jag hoppa över intervention 4 och testa intervention 5 med blommor)
5. Inomhusstol, planscher, (matta ritat med krita) och blommor
Research by intervention påverkad av ostrukturerade intervjuer och visuell inventering
Gestaltningen av mitt arbete kommer mestadels visas i visuella material såsom fotografier, ritningar och diagram. Mycket av studien har gått ut på Research by intervention (Roggema, 2016) där jag valde att
dokumentera via fotografier, eftersom jag inte ville störa interventionsprocessen. Av samma anledning har jag har inte gjort många intervjuer och de som gjordes var ostrukturerade intervjuer och semistrukturerade intervjuer (Drever, 1995). Då intervjuerna var så få och mestadels ostrukturerade, kommer jag inte presentera dem som en enhetlig bit i arbetet, men de har fått påverka mina idéer till de olika interventionerna.
Inledning Inledning
22 23 (Figur I.)
Illustration över Hjulhamnsgatan med de omkringliggande gatorna, Larochegatan, Engelbrektsgatan och Per Weijersgatan med Södergatan som nås från Laroche- och Engelbrektsgatan i öster.
(Figur 2.) (Malmö stad, 2009)
Flygfoto från 2009 över Hjulhamnsgatan (markerad i orange) med de omkringliggande gatorna Larochegatan, Engelbrektsgatan, Per Weijersgatan och Södergatan.
Hjulhamnsgatan Söder gatan Enge lbr ektsgatan Larochegatan Per Weijersgatan Lilla torg Hjulhamnsgatan Söder gatan Enge lbr ektsgatan Larochegatan Per Weijersgatan Lilla torg
”Ingen plats saknar helt
territorialiseringar. Varje plats
består av såväl territorialiserande
som icke-territorialiserande
betydelser”
Mattias Kärrholm, 2004
26 27
Teori och metod
Makt och materia
Jag kommer att presentera de böcker och teoretiker jag har grundat mina forskningsfrågor och arbete på mer djupgående. I stycket Makt och materia utgår jag från Mattias Kärrholms avhandling, där Michel Foucault och Bruno Latour står i centrum. Jag kommer att presentera Kärrholms avhandling Arkitekturens territorialitet: till
en diskussion om territoriell makt och gestaltning i stadens offentliga rum (2004). Som ett komplement till Kärrholms
avhandling använder jag Brenda Case Scheers bok The
evolution of urban form: Typology for planners and architects
(2010), då hennes synsätt kompletterar. Aktör-nätverkss-teorin kommer att presenteras som en bilaga då det är en ganska överordnad teori som kommer ligga till grund för några av mina teoretiker och mitt eget arbete.
Om du inte är bekant med Aktör-nätversteorin sen tidigare rekommenderar jag att du läser den (se bilaga 2). För att vidare beskriva platsen använder jag Jesper Magnussons avhandling Clustering architecture - The role
of materialities for emerging collectives in the public domain
(2016), som också grundas på ANT. Slutligen kommer jag att presentera begrepp och teorier från Jan Gehls bok Life
between buildnings - Using public space (2010).
Gehl används som startpunkt för min metod och i diskus-sion av mitt explorativa undersökande.
I sin avhandling behandlar Kärrholm hur olika territori-ella maktförhållanden kan nystas upp, tillkomma och analyseras med en teoretisk grund baserad på bland annat Michel Foucault, Bruno Latour, Michael de Certeaus med flera.
“Makt är således rubriken på det filter som läggs över en analytisk situation då man väljer att studera en viss specifik påverkan”.
(Mattias Kärrholm, 2004, s. 115)
Michel Foucault och hur makt utövas
Foucaults maktperspektiv tar sin utgångspunkt i strategier, utövningar och kamper där han analyserar makten utifrån ett mer västerländskt handlingssätt. Mak-ten observeras i sin utövning och det är just i utövningen som Foucaults maktfokus ligger på. Foucault analyserar inte makten genom vad som utövar makten eller vem som ligger bakom makten, utan hur - med vilka medel (Kärr-holm, 2004, s. 102). För att förstå mer om hur Kärrholm grundar sin avhandling på Foucault, se bilaga 1.
För att lättare kunna greppa hur makt utövas delar Foucault upp makten i tre nivåer; strategic relations,
government och domination (Kärrholm, 2004, s. 105-106).
Strategic relations
Den svagaste formen av maktutövande av Foucaults tre analysnivåer benämner han strategic relations
(strategiska relationer). Detta maktutövande syftar främst på vars och ens förmåga att handla där personens
handling inte söker efter att påverka andras beteende. Makten kan här uppstå som en bieffekt av något annat, exempelvis en maktutövning som handlar i en
främmande territoriell association eller territoriell appropriation.
Government
Beskrivs bäst som att via rationella och systematiska försök samt med hjälp av olika medel, som exempelvis byggnadskroppar, försöka skapa ett visst beteende hos andra. Denna form av maktutövning kan användas inom både politiska som icke-politiska handlingar med fokus på att försöka skapa ett visst resultat eller beteende från andra utan att behöva använda sig av våldsutövningar eller tvingade sanktioner. Maktutövande genom regerandekomplex sker inom planeringssammanhang då man ska kunna applicera territoriella taktiker och territoriella strategier.
Domination
Denna maktform är den starkaste av Foucaults tre analysnivåer och faller inom vad vi normalt tillämpar som en makthandling, dvs. att de aktörer som domineras av denna makthandling har lite eller inga möjligheter att själva kunna ändra på maktsituationen. Det kan finnas utrymme att påverka maktsituationen men inte tillräckligt för att påverka grunden till den. Med andra ord skulle en aktör kunna ändra omständigheterna för sig själv men inte för alla inom samma territorium. Enligt Kärrholm kan denna form av maktutövning bäst tillämpas som en territoriell strategi (Kärrholm, 2004, s. 106). Med Foucaults maktperspektiv erbjuds ett större och mer komplex angreppssätt att analysera olika makt-relationer. Foucault frångår ett fokus som enbart analyserar makten i sig, och vänder på det när han beskriver sina analyser av teman och intresseområden.
Bruno Latour och metoden aktör-nätverks-teori
Till skillnad från Foucault, arbetar Latour mer på detalj-nivå angående det materiellas roll i staden. Latour gör det lättare för oss att se en maktrelation mellan tingens och det materiellas roll inom ett vardagligt bruk i sta-dens publika rum (Kärrholm, 2004, s. 116). Kärrholm ser Latours ANT-perspektiv som en fortsättning av Foucault maktperspektiv och tillägger själv att:
“ANT kan nästan ses som en modell för att illustrera den Foucaultska makten”.
(Kärrholm, 2004, s. 116)
Kärrholm börjar med att sammanfatta Latours ANT-perspektiv genom tre underrubriker: transformation,
makten som nätverk och den materiella semiotiken
(Kärrholm, 2004, s. 116) Transformation
Latour talar mycket om aktörer i ett nätverk när han analyserar olika maktförhållanden men till skillnad från Foucault, säger Latour att materiella ting och föremål måste räknas med när vi analyserar olika
maktförhållanden. Materiella ting och föremål måste räknas som aktörer. Detta är något som Foucault inte gör men kan ses snarlikt till Latours handlingskontext då de båda delar samma bild av att makten sker i sitt upp-trädande och inte i objektet eller subjektet
(Kärrholm, 2004, s. 120). För att exemplifiera hur olika föremål enligt Latour kan spela en roll inom
nätverksteorin tar Kärrholm upp ett exempel om hur ett hotell ska få in sina hotellnycklar av sina gäster.
Exempel
För det första har hotellchefen för hotellet ingen direkt makt, varken över gästerna som bor på hotellet eller hotellnycklarna. Men hotellchefen kan indirekt påverka gästernas beteende och nycklarnas återlämning.
Makten här tillfaller inte någon enväldig person eller aktör utan ingår i en rad olika kooperativa händelser, en sorts händelsekedja inom ett nätverk. Just denna kedja sträcker sig från hotellgästen, till nyckeln, via skylten som ber gästen lämna tillbaka nyckeln, till receptionen och sist till hotellchefen som grundar hela uppmaningen om att lämna tillbaka nycklarna vid utcheckning.
Hotellchefen kan använda sig av olika strategier. Han kan sätta upp en skylt vid receptionen eller till och med sätta nyckeln i en nyckelring med en tung
metallklump. Den tunga metallklumpen blir en påminnelse för gästen att de har nyckeln med sig. Hotellchefen använder aktörerna, metallklumpen och skylten för att stärka effekten av att nycklarna lämnas till-baka. Och på så sätt kan hotellchefen stärka sitt program. Men dessa aktörer kan också transformeras till hotell-chefens nackdel. Skylten kan vara skymd eller på ett språk alla gäster inte kan läsa, gästen kanske inte känner metallklumpen för att han har den i sin väska eller att metallklumpen i sig är ett föremål för
hotellnyckelsamlare och på så vis motverkar
hotellchefens program. Makten ligger alltså inom hela nätverket och förflyttas mellan aktörerna där styrkan i aktörens makt beror på sin kontext. Maktens skifte beror på att varje förflyttning inom nätverken skapar en ny händelse. Niels Albertsen, civilingenjör, beskriver ANT mer som en händelse-nätverksteori (HNT) eftersom både människor och föremål ses som aktörer i ett nätverk. Det är genom sin aktörroll som de får saker att hända, vilket enligt Latour är världsbilden för ANT (Kärrholm, 2004, s. 116-119).
“Världen består av aktanter eller mediatorer som åstadkommer förändringar”.
(Kärrholm, 2004, s. 118)
Makten som nätverksstabilisering
Enligt Latour representerar makten effekten av nätverket genom hur stabilt eller instabilt det är (Kärrholm, 2004, s. 119). Som tidigare nämnt innefattar aktörer enligt Latour både mänskliga och materiella ting, jag kommer hädanefter referera detta som mänskliga och icke-mänskliga ting. Beroende på sin kontext kan en mänsklig eller icke-mänsklig aktör ha fördelen. För att gå tillbaka till hotellexemplet kan en icke-mänsklig aktör kanske bättre stärka hotellchefens program.
Genom att ha skyltar och metallklumpar behöver inte en mänsklig aktör vara med under hela gästens vistelse för att nyckeln ska lämnas tillbaka. Det hade varit väldigt kostnadsineffektivt att ha en person från hotellet som gick med varje gäst under hela vistelsen samt irriterande att ständigt bli muntligt påmind om att lämna tillbaka nyckeln. Ett annat exempel där en mänsklig aktör skulle ha fördelen är under en fotbollsmatch.
Genom icke-mänskliga aktörer kan vi säkerställa att en match blir av genom att ha bra pumpade fotbollar, klippt gräs och se till att målen är uppställda men vi kan inte påverka själva matchen. Vi kan se till att matchen blir av men inte hur den spelas. Fotbollen kan vara dåligt pumpad, vilket skulle relatera till ett sämre passningsspel inom fotbollslaget men vi kan inte heller garantera att en välpumpad fotboll skulle ge laget ett mål. Som sagt, fokus ligger på handlingsmönstret och inte subjektet i sig.
Enligt ANT representerar aktör en transformerade enhet som påverkar hela handlingen i nätverket. Aktörerna är aldrig neutrala enligt Latour utan definieras av den ställning de är placerade i inom en viss praktik. Det är via denna definition som Latour gör det möjligt för oss att kunna analysera maktrelationer till också icke-mänskliga ting (Kärrholm, 2004, s. 121).
Den materiella semiotiken
Jag har redan i förra stycket nämnt det mänskliga
och icke-mänskliga till Latours diskurs och
anledningen till det är för att Latour medvetet väljer
att byta ut begreppen objekt och subjekt av den
anledning att han anser att med vår utveckling blir
begreppen föråldrade och ensidiga i sin betydelse.
Han studerar hur olika samspel mellan det
mänskliga och icke-mänskliga i ett nätverk kan se ut.
Enligt Latour skapar vi människor så många olika
former av hybrider, tekniker, artefakter etc. i en
sådan snabb takt att vi inte kan frångå att räkna in
dessa artefakter i våra analyser. Alla aktörer enligt
Latour är likvärdiga och de kan vara allt från
tekniska instrument, mikrober och ting, till
konventioner och regler (Kärrholm, 2004, s. 121).
Det vi dock inte kan göra är att analysera tingen i
sig själv, vi kan endast studera dem när de är i olika
mänskliga förhållanden.
“Egenskaperna hos ett ting är effekten av andra ting:
tänker vi bort andra “ting” så har tinget inga
egenskaper”.
(Mattias Kärrholm, 2004, s. 121)
Semiotik är det systematiska studiet av tecken, där man oftast studerar språk och språkteorier men det kan också studera icke-språkliga betydelser inom exempelvis arkitektur och bilder (Kärrholm, 2004, s. 123). John Law, sociolog och en av dem som inrättade ANT med bl.a. Michel Callon och Bruno Latour (Kärrholm, 2004), skri-ver att ANTs semiotik grundar sig i att den är relationell och inte satt i en betydelse en gång för alla. Betydelsen är alltid i en relation till sin kontext. Kärrholm presenterar ett exempel ur en nätverkstanke kring ordet man. Begreppet man har i sig ingen större mening utan en kontext att förhålla sig till. Man kan exempelvis få en betydelse som pappa till mamma och barn då de också står i relation till både varandra men de kan även relatera till ytterligare begrepp som hus (Kärrholm, 2004, s. 122).
Kärrholm gör en viss skillnad mellan aktör och
aktant. Aktant infördes inom semiotiken av den
anledning att betydelsen av ordet inte skulle
förväxlas med betydelsen av aktör inom denna
diskursen. Kärrholm menar att alla objekt, ting,
människa etc. kan anta ett flertal olika aktantroller
inom olika nätverk. Även en grupps olika aktanter
eller människor kan tillsammans utgöra en aktant
då fokus ligger på att analysera ett sammanhang och
inte objekten i sig. Aktör är ett mer vardagligt språk
som tillämpar ett agerande av en människa eller
institution. Både aktör- och aktantbegreppet finns
inom ANT men Kärrholm kommer själv använda sig
mer av aktantbegreppet då det enligt honom syftar
på en mer analytisk diskussion (Kärrholm, 2004, s.
123).
30
En viktig punkt att ta upp är den kritik Kärrholm ger Latour för att inte ge en bredare analys kring olika rumsliga synvinklar när han analyserar mänskliga och icke-mänsliga betydelser. Enligt Kärrholm presenterar Latour de rumsliga artefakterna som resultat av olika nätverk och nämner sällan dem i sin roll som producenter. Latour låter sin diskussion sluta vid artefakter som hotellnycklar och receptioner men analyserar aldrig övergångsställen, parkeringsplatser, torg etc., vilket är något Kärrholm själv kallar för rumsliga artefakter
(Kärrholm, 2004, s. 124).
Sammanfattningsvis ser jag det som att Foucault
analyserar maktutövningen mer övergripande och är inte lika nere på en detaljnivå. Foucault skriver inte explicit om materiella tings roller i territoriet eller hur olika sociala maktrelationer kan påverkas, skapas eller försvinna runt dessa materiella ting. Kärrholm tar Foucaults maktperspektiv och koppar Latours mer explicita synsätt, dvs. ANT och utvecklar sin egen bild via ett makt/ANT-perspektiv. I min mening är Foucaults maktperspektiv jämförbart med Latours ANT, bara att Latour verkligen går in på detaljer och analyserar det materiellas roll till olika handlingar men som Kärrholm kritiserar, ger han oss inte en bredare diskussion kring deras produktion.
Mattias Kärrholm och metoder för att förstå mer om arkitektur
Mattias Kärrholm är professor i arkitektur. Genom sin avhandling Arkitekturens territorialitet (2004), vill han öppna upp för en mer nyanserad och en inte allt för ge-nerell diskussion kring arkitekturens territorialitet. Hans avhandling grundar sig i att den arkitekturforskning som finns idag, enligt honom, är för snäv och generell när det kommer till att analysera och planera hur olika relationer mellan form och funktion kan se ut (Kärrholm, 2004, s. 287).
Kärrholm lyfter tydligt avsaknaden av en mer
differentierad begreppsapparat vid diskussioner inom arkitekturforskning. Enligt Kärrholm räcker det inte att använda ter-mer som rum, form, struktur, ordning, plats, funktion etc., utan han menar att vissa ord kan vara för generella och beroende på kontexten kan samma ord få ett flertal olika betydelser eller till och med få motstridiga betydelser (Kärrholm, 2004, s.9). Som exempel kan man ta upp ord som territorialitet och territorium (NE, 2018) kan låta som om de har samma innebörd eller betydelse, och det kan ibland bli svårt att få grepp om orden i sig och vad som skiljer dem från varandra. Kärrholm tar själv upp problemet i sin avhandling i kapitlet ”Territorialitet –
tidigare definitioner och forskning”.
Han säger att varken territorium eller territorialitet kan ges någon mer enhetlig definition.
Huvudfokus i Kärrholms analyser och diskussioner hamnar på hur olika territoriella maktutövningar kan produceras inom ett vardagligt bruk i stadens publika rum där arkitektoniska gestaltningar och materiella ting står i lika stort fokus som det sociala liv som tar plats på stadens gator och torg (Kärrholm, 2004, s. 10).
”Begreppen beskriver snarare en
komplex värld av olika fenomen vilka
relaterar till varandra på olika sätt/…/
Territorialitet har använts på olika
sätt inom olika diskurser, i olika
kontexter, vart och ett med sina egna
konnotationer”
Mattias Kärrholm, 2004
De territoriella produktionsformerna kan ses som en sammanfattning och en utveckling av hur Kärrholm tolkar de teorier, teoretiker och metoder han grundar sin avhandling på och där han skapar fyra olika begrepp:
territoriell strategi, territoriell taktik, territoriell appropriation
och territoriell association. (Kärrholm, 2004, s. 82). Man skulle kunna se det som att Kärrholm skapar produk-tionsformerna för att själv kunna göra en territoriell platsanalys av sin egen empiri från att ha undersökt tre torg i Lund (Kärrholm, 2004, s.238-286).
Undersökningarna av torgen i Lund grundar sig i en av Kärrholms egna frågor; Hur kan den territoriella diskus-sionen användas i studier av offentliga platser? (2004, s. 11). Vilket kopplar till min frågeställning. Och genom att använda mig av Kärrholms fyra territoriella produktions-former, får jag verkygen att analysera Hjulhamnsgatan och dess eventuella underliggande och dolda territorier. Territoriell strategi
Territoriella strategier kännetecknas av en strävan mot ett aktivt kontrollerande och kategoriserande av ett
territorium för ett visst område (Kärrholm, 2004, s. 87, 97). Det är en markering av mer officiella territorier, dvs. opersonlig kontroll, och stöds av mer formaliserade organisationsstrukturer som stadsplanerare, arkitekter, kommun m.m. Territoriella strategier skulle kunna vara hur samhället planerar att anlägga gångstråk i en park, hur man planerar att bygga ett parkeringshus, en allmän parkeringsplats som uppbackas av parkeringsvakter etc. (Kärrholm, 2004, s. 150).
Desto fler människor som upprätthåller ett normativt användande av platsen, desto starkare blir också den territoriella strategin på platsen. Tågperrongen är ett bra exempel på hur en territoriell strategi kan behållas genom ett upprepat bruk.
Exempel: Territoriell strategi
Alla tågresenärer vet att det är perrongen man ska gå till och vänta vid om man ska åka tåg, de vet också att man först släpper av de som ska av tåget innan de på perrong-en går på tåget etc. Oftast ramar dperrong-en territoriella strategin in planer för en generaliserande (normativt) bruk och kan stödja sin strategi av den byggda miljön. Ett annat exempel är biblioteket som stödjer sin territoriella strategi genom fysiska objekt som lånedisk, bokhyllor, sittmöbler men också på mänskliga aktörer som personal, städare och låntagarna. Det förväntade
beteendet från låntagarna sker genom att de lånar böcker via disken, de söker litteratur i bokhyllorna och rättar sig efter bibliotekets klassifikationssystem, de läser och arbetar med sin litteratur på de utsatta sittmöblerna. Även de mänskliga aktörerna som personal och städare hjälper till att behålla det normativa beteendet då de tar tillbaka böckerna vid disken, de ställer tillbaka böckerna enligt klassifikationssystemet, städarna sopar bort grus vid entrén och tar bort kaffemuggar vid sittmöblerna etc. Det skapas en reproduktion av platsens användande och de ting som biblioteket stärker sin territoriella strategi med.
Territoriell taktik
Territoriella taktiker strävar också mot ett aktivt kon-trollerande som territoriell strategi, men uppkommer oftast inom ramen för den territoriella strategin, då den territoriella taktiken oftast uppstår i redan existerande situationer och platser. Då en territoriell taktik upp-kommer inom en strategi upprättar sig taktiken oftast av redan existerande gränser för att markera sitt territori-um. Markeringarna är av mer inofficiella territorier, dvs. personlig kontroll, såsom att markera ena bussätet med sin väska eller att man lägger ut sin handduk på en solstol vid poolen. (Kärrholm, 2004, s. 88-89).
De territorriella produktionsformerna
Kärrholm ser sina territoriella produktionsformer som ett sätt för oss att analysera, skapa och bevara de territorier som produceras och institutionaliseras på platser. De är även till för att vi lättare ska kunna analysera den byggda miljöns olika territorialiseringar. Han understryker också att den territoriella produktion som diskuteras i avhandlingen, gäller enbart den vardagliga användningen av territorierna (Kärrholm, 2004, s. 81–82).
Skillnaden mellan de territoriella produktionsformerna kanske inte alltid är tydliga, det kan vara svårt att särskilja var gränsen går mellan dem då de kan överlappa varandra. Territorier kan upprättas på olika sätt och beroende på i vilket sammanhang de tillkommer, sin styrka och med vilka medel, påverkar det vilka territoriella produktionsformer som syns eller tar mest plats (Kärrholm, 2004, s. 81, 97). För att kunna bibehålla ett territorium en längre period, skriver Kärrholm att legitimeringsgrunden för det specifika territoriet måste vara stark (Kärrholm, 2004, s. 96). Det finns ingen mall att gå efter för att legitimeringsgrunden ska bli bra, de varierar men ju mer eftertraktad en plats är ur olika territoriella anspråk, desto starkare legitimeringsgrunder behövs (Kärrholm, 2004, s. 96).
Teori och metod Teori och metod
(Figur 3.) Kärrholms territoriella produktionsformer (Kärrholm, 2004, s. 82)
34 35 Genom ett återkommande bruk av ängen blir deras
terri-torium för fotboll ett stamställe. Spåren kan exempelvis vara av personliga ting som t-shirts, vattenflaskor, ciga-rettfimpar eller genom tid och underhåll som jordspår i gräset eller att gräset alltid är nyklippt på just den plat-sen.
En territoriell appropriation kan etableras under en längre tid som exempelvis fotbollsplanen på ängen men också under väldigt korta förhållanden. Ett exempel är när människor under en viss tid på dygnet sätter sig på en offentlig plats, som en trappa för att äta lunch.
Det behöver inte nödvändigtvis lämna spår efter sig som smutsiga servetter eller tomma lunchlådor men genom samma upprepade bruk och klockslag blir trappan för en kort stund approprierad och mindre tillgänglig för andra. Ett annat exempel som är väldigt vanligt är om man sitter på en publik bänk och reser sig för att slänga något i en papperskorg i närheten. När man sedan återvänder till bänken för att sätta sig ser man att en annan person har satt sig på samma plats. Då är det inte ovanligt att man känner att den andre personen har tagit ens plats, trots att platsen egentligen inte hör till någon av dem mer eller mindre.
Det är dock värt att säga att om en territoriell appropriation får en tydlig markering, en medveten markering, kan det röra sig om både en territoriell appropriation och en territoriell taktik. Exempelvis att fotbollsspelarna målar upp fotbollsplanen på ängen i vita linjer eller bygger mer permanenta mål som står kvar trots att matchen är slut och ingen är kvar på ängen. Eller om personen hade lämnat sin jacka eller halsduk på bänken innan han gick till soptunnan.
Territoriell association
På samma sätt som territoriell appropriation, är territoriella associationer mer riktade till vanor och bruk till platsen men inte lika hårt knuten till att känna tillhörighet eller gemenskap som territoriell appropriation gör (Kärrholm, 2004, s. 90). Territoriella associationer syftar på hur en person eller en grupp associeras till en plats. Handlingen för territoriet behöver inte vara explicit, det räcker med att allmänheten associerar funktioner, personer eller grupper tillräckligt mycket till en plats för att det ska bli en territoriell association (Kärrholm, 2004, s. 93). Territoriell association handlar också om informella funktioner som exempelvis ett klätterträd, en badstrand eller till platser som tidigare haft en officiell territorialitet men idag har en helt ny. Exempelvis båthuset, som tidigare var en plats med ett båthus och båtar, men som idag är rivet och båtarna är borta. Det som är kvar är enbart viken båthuset låg över men du kan fortfarande associera platsen som båthusets plats. Däremot behöver inte territoriella associationer skapas efter en tid, de kan uppkomma direkt efter att man kommer till en plats. Territoriet för båtplatsen hade kanske tidigare en livlig båttrafik på havet men idag finns det inga båtar på havet, istället är det bara badande ungdomar och familjer. Då kanske du ser alla stränder med vikar som båtarnas terri-torium, även om det är en badstrand för att du associerar en viss typ av plats snarare än att associera den specifika platsen med ett specifikt bruk (Kärrholm, 2004, s. 93). Kärrholm tar upp något han kallar för territoriell distink-tion som är en sorts territoriell associadistink-tion. Beroende på hur vissa människor eller grupper ser ett visst territorium, kan territoriet få en stämpel på sig. Denna stämpel behöver nödvändigtvis inte ha något att göra med själva användningen av platsen utan kan skapas efter hur territoriet associeras med en specifik grupp, klasstillhörighet etc. (Kärrholm, 2004, s. 94). Den territoriella strategin ligger som sagt oftast till
grunden för en territoriell taktik men det betyder inte att den territoriella taktiken måste följa de regler eller program strategin grundar sig på. En territoriell strategi kan ha olika grader av makt. För att gå tillbaka till bibliotekets sittmöbler kan det finns en territoriell strategi att låntagaren ska sitta vid möblerna och läsa, låntagaren kan genom en territoriell taktik lägga sin jacka på stolen för att försäkra sig om att ingen annan ska ta platsen. Än så länge matchar den territoriella taktiken bibliotekets strategi men om jackan hänger på stolen hela dagen utan att låntagaren sätter sig där ändras territoriet från att fungera som en läshörna till en avlastningsyta för privata ägodelar.
Till en viss mån stöttar bibliotekets strategi att låntagare ska kunna paxa platser men då för att läsa, inte som en avlastningsyta. Skulle detta bli ett större problem kan biblioteket bli tvungen att sätta upp skyltar som säger att man endast får sitta 60 minuter vid sittplatsen eller be låntagaren lämna en tid-lapp som berättar mellan vilka tider han är borta och kommer tillbaka. För att sträcka det ännu längre kan man se tid-lappen som en utveckling inom bibliotekets strategi för att behålla en god stämning bland låntagarna. Vill låntagaren verkligen ha sin plats kan han ställa tiden på ett senare klockslag för att få mer tid, d.v.s. genom en territoriell taktik.
Ett annat exempel är om den territoriella strategin inte är tydlig nog eller saknar legitimitet för att kunna
upprätthålla sin strategi. Ett ganska vardagligt exempel skulle vara om fotgängare började gå mot rött på ett övergångsställe. När övergångsstället lyser rött finns det en territoriell strategi som ska främja bilisternas terri-torium. Men om bilisterna kör sakta (fortfarande enligt trafikreglerna,
som skulle kunna ses som en ännu starkare strategi än trafikljusets) eller om det är ett fåtal bilar på vägen, kan fotgängarna börja gå mot rött.
Blir dessutom fotgängarna många kan en hel händelsekedja av fotgängare som går mot rött tvinga bilisterna att stanna trots att de har förtur.
Den territoriella strategin brister i sin legitimitet och bilisternas territorium blir fotgängarnas territorium. Den territoriella taktiken kan alltså produceras på både för och nackdelar inom ramen för det planerade och förväntade beteendet den territoriella strategin grundar sig på (Kärrholm, 2004, s. 89).
Territoriell appropriation
Territoriell appropriation är mer av en psykologisk approach och handlar om att personen eller gruppen vill känna tillhörighet till en plats men använder
nödvändigtvis inga medel för att medvetet markera platsen som sitt (Kärrholm, 2004, s. 91-92). Då territoriell strategi och territoriell taktik fokuserar på att få kontroll över territorier, produceras territoriell appropriation och territoriell association ur sammanhanget och användan-det som etableras inom territoriet (Kärrholm, 2004, s. 90). En territoriell appropriation skulle exempelvis kunna etableras på en parkeringsplats om en person parkera bilen på samma plats under en längre tid. Personen visar då ett återkommande, rytmiskt bruk som med tiden gör att personen känner att just denna parkeringsplatsen är hans (Kärrholm, 2004, s. 150). För en grupp människor skulle den platsen kunna vara en allmän äng för att spela fotboll. Trots att gruppen inte gör några fysiska
markeringar med rinkar eller mål för vad som är fotbolls-planen kan det finnas tecken och spår som visar att de ha varit där.
Att betrakta en plats som aktörer i samverkan – Sammanfattning av ANT
ANT är i grunden en ontologi som byter ut begreppen subjekt och objekt för att kunna sudda ut den uppdelade gräns som finns dem emellan. Att enbart dela upp våra analyser i subjekt och objekt kan göra det svårt för oss att analysera vad som finnas mellan dem, de dolda sidorna. Subjekt och objekt kan bli ett resultat av ett nätverk men ska inte ses som en av utgångspunkterna i en studie, enligt Kärrholm (Kärrholm, 2004, s. 128).
Istället använder han sig av aktanter och aktörer som både innefattar det materiellas roller och människors roller. Aktanter och aktörer kan vara icke-mänskliga och mänskliga kroppar, med en viktig grundtanke i ANT är att lyfta både det mänskliga och icke-mänskliga till samma nivå. På så sätt kan ANT ge en mer nyanserad och transparent bild av världen där fokus ligger på att se förhållandet mellan olika aktanter på ett analystiskt sätt. Att kunna analysera det dolda är en av ANTs främsta fördelar, och som Kärrholm refererar till Niels Albertsen och Bülent Diken, de-differentierar ANT olika analytiska fördelningar kring vår världsbild för att på nytt kunna analysera vår världsbild (Kärrholm, 2004, s. 129). Kärrholm menar att ANT samlar olika fenomen och kategorier som med tiden har blivit uppdelade. När det som tillfälligt varit uppdelat åter finns inom samma ram och kan analyseras ur ett nytt perspektiv. Därför kan ANT, enligt Kärrholm, ses som ett sätt att analysera en vardaglig maktrelation mellan människa och ting. ANT kan vara ett maktperspektiv och en analysstrategi (Kärrholm, 2004, s. 129).
Aktör-nätverks-teorin är ett centralt begrepp för denna studie, dock har jag valt att begränsa mig till att lyfta fram Kärrholms och Magnussons syn då deras avhandlingar också, till viss del, grundar sig på ANT. För att få
enfördjupning kring ANT föreslår jag att man läser bilaga
2 i detta arbete eller Magnussons avhandling CLustering
Architectures (2016). Det är viktigt att påpeka att den territoriella distinktionen
inte nödvändigtvis behöver grunda sig på några territoriella krav av dem som nyttjar territoriet, utan att det kan finnas en allmän territoriell association till området eller platsen.
Då alla territoriella produktioner sker under processer kan de variera från tillfälligt homogena till heterogena rumsliga anspråk. Kärrholm gör tre uppdelningar inom det territoriellas föränderlighet: substitution, addition och
subtraktion (Kärrholm, 2004, s. 151)
Substitution
Den första uppdelningen sker när en territoriell produktion byter form. För att kunna urskilja de olika territoriella ordningarna kan vi använda oss av Kärrholms fyra territoriella produktionsformer. Exempelvis hur en plats som inte har någon uttalad verksamhet som sedan blir officiellt planerad, en transformation från exempelvis en tillfälligt markerad tomtgräns med mindre stenar (territoriell taktik) till en stadig mur av tegelstenar (territoriell strategi). Många av de territoriella övergångarna sker över en längre tid, exempelvis att en äng blir till en grusplan för fotboll på grund av en territoriell association eller appropriation (Kärrholm, 2004, s. 151).
Addition
Som rubriken säger adderas en ny territorialisering på en plats som redan har andra territorialiseringar. Det kan bli extra tydligt om platsen är av en homogen karaktär och måste infinna sig i att de gemensamt måste dela på platsen (Kärrholm, 2004, s. 151). Exempelvis om det skulle byggas en rad kolonilotter längst motorvägens grönyta.
Subtraktion
I motsatsen till addition kan detta momentet ske om vissa territoriella lager försvinner från en plats. Det kan exempelvis ske om en ny territorialisering (addition) eller befintliga territorialiseringar hindrar de andra från att ta plats, s.a.s. bli utpushade. Kärrholm ger ett exempel med en gräsmatta som approprieras av cyklande ungdomar som med tiden omvandlas till en leråker. Från att ha varit en plats med territoriella lager för picknick, parklek eller fotboll, har det nya lagret begränsat all annan
användning för gräsmattan då det nu bara finns lera. Om ungdomarna fortsätter att cykla samma väg kanske ängen blir i sådant skick att inte ens dem själva kommer kunna använda den.
“Territorialitet är en form av maktutövning”. (Mattias Kärrholm, 2004)
De fyra territoriella produktionsformerna ska verka som ett hjälpmedel för oss att se en plats ur flera komplexa vinklar. Vår byggda miljö har en mängd olika produk-tionsformer som ger oss möjligheten att inte enbart se en plats för den givna stunden utan ur ett långsiktigt perspektiv som också kan ge oss kunskap om hur de olika produktionsformerna påverkar och påverkas av varandra.
