Överrapporteringar mellan olika vårdenheter : En litteraturöversikt

Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, Grundnivå (G2E) Sjuksköterskeprogrammet 180 hp )

Godkänt och examinerat: 2021-04-12

Författare: Phatcharin Choppradit Rebecka Joy Rodriguez

Handledare: Ann Hägg Martinell, Med. Dr. Maria Åling, Fil. Mag

Examinator: Heléne Eriksson, Med. Dr

Överrapporteringar mellan

olika vårdenheter

En litteraturöversikt

Hand-offs between different

units

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Inom hälso-och sjukvården utgör kommunikation en viktig förutsättning för ett

fungerande system. När kommunikationen mellan olika parter inom vården fungerar bra resulterar detta även i god vård. Brister i kommunikation har visat sig vara en av de största orsakerna till vårdskador. Utöver en god kommunikation är bra överrapporteringar viktiga för att patienter ska få god vård mellan olika vårdpersonal och vårdenheter. Tidigare forskning visar att överrapporteringar mellan olika vårdenheter är starkt förknippat med risker i patientsäkerheten.

Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att identifiera faktorer som påverkar

överrapporteringar mellan olika vårdenheter.

Metod: En litteraturöversikt med en tematisk analys av tio kvalitativa artiklar. Resultat: Två teman och fyra subteman identifierades. ”Omständigheter under

överrapporteringen” med subteman disponibel tid för överrapporteringen och organisatoriska

faktorer. Det andra temat var ”kommunikation under överrapporteringen” med subteman interaktion mellan vårdpersonal och vad som sägs.

Slutsats: Trots att överrapporteringar mellan olika avdelningar är en naturlig del av vården

påverkas de av faktorer som skulle kunna förändras genom framställandet och implementeringen av evidensbaserade metoder.

ABSTRACT

Background: Within health care communication is an essential prerequisite for a working

system. When communication between different parties works well it results in good care. Communication failure has been proven to be the main reason for adverse events in health care. Another important aspect in the provision of good health care is to have good hand-offs between different health care providers and units. Previous research demonstrates that hand-offs between units are strongly linked to jeopardizing patient safety.

Aim: The aim with this literature review was to identify factors that affect hand-offs between

different units

Method: A literature review with a thematic analysis of ten qualitative articles

Result: Two themes and four subthemes were identified. “Circumstances during hand-off” with

subthemes time available for the hand-off and organizational factors. The other theme was “Communication during hand-off” with subthemes interaction between nurses and what is said.

Conclusion: Even though hand-off between units is an indigenous part of health care it is still

being affected by factors that could be changed through extracting and implementing evidence-based methods.

Innehållsförteckning

Kommunikation – bärande begrepp ... 9

Kommunikation under överrapporteringar ... 10

Sjuksköterskans ansvar ... 11

Personcentreradvård – teoretisk referensram ... 12

PROBLEMFORMULERING ... 13 SYFTE ... 14 METOD ... 15 Design ... 15 Urval ... 15 Datainsamling ... 16 Dataanalys ... 17 ETISKA ASPEKTER ... 19 RESULTATREDOVISNING ... 21

Omständigheter vid överrapporteringen ... 21

Disponibel tid för överrapporteringen ... 21

Organisatoriska faktorer ... 23

Kommunikation under överrapporteringen ... 24

Interaktion mellan vårdpersonal ... 24

Vad som sägs ... 26

Metoddiskussion ... 28

Resultatdiskussion ... 30

Omständigheter under överrapporteringen ... 30

Kommunikation under överrapporteringen ... 32

SLUTSATSER ... 35

Bilagor ... 43 Bilaga 1. Kvalitetsgrankningsmall (SBU, 2020) ... 44 Bilaga 2. Artikelmatris ... 48

INTRODUKTION

Dagens hälso-och sjukvård består av flera olika vårdaktörer som samverkar i syfte att förse patienter med god, patientsäker och personcentrerad vård. Överrapportering av patienten mellan olika vårdenheter sker kontinuerligt och kan ske dygnet runt exempelvis från sjukhus till

äldreboenden, vårdcentral till sjukhus eller vid skiftbyten inom slutenvården. Eftersom överrapporteringar är vanligt förekommande inom hälso-och sjukvården och det är

sjuksköterskans ansvar att förmedla patientens omvårdnadsbehov, kommer vi som framtida sjuksköterskor vara en del av de som tar emot och ger en överrapportering. Genom våra verksamhetsförlagda utbildningar (VFU) inom olika vårdområden har vi uppmärksammat variationer hur patientinformation överrapporteras mellan olika vårdenheter, vilket kan få konsekvenser för patientens fortsatta vård. Därför vill vi med denna litteraturöversikt utforska den befintliga forskningen samt öka vår kunskap om vad som kan påverka överrapporteringar mellan olika vårdenheter.

BAKGRUND

Överrapporteringar

Inom hälso-och sjukvården finns flera olika vårdaktörer som tillsammans samarbetar för patientens bästa (Karlsson, Garvare, Zingmark & Nordström, 2020, s. 244). Samarbetet mellan de olika vårdaktörerna beskrivs som ett kontaktnät som upprättas i syfte att kunna bistå varje patient personcentrerad vård (Karlsson, et al., 2020, s. 244). För att samarbetet i kontaktnätet mellan vårdaktörerna ska fungera förutsätter det att alla involverade vårdpersonal tar eget ansvar och engagerar sig i vården för varje enskild patient (Karlsson, et al., 2020, s. 244). Samarbetet mellan olika vårdaktörer blir mer påtagligt när personen som söker sig till vården har flera behov i form av hjälpmedel, behandling och omvårdnad eftersom det kräver en högre nivå av samarbete mellan vårdaktörerna (Karlsson, et al., 2020, s. 244). För att kunna bistå med god vård för

patienter med ett komplext behov av hälso-och sjukvården behöver vårdaktörer med olik expertis och kompetens komplettera varandra (Karlsson, et a., 2020, s. 245). En förutsättning för

samspelet mellan de olika expertiserna och kompetenserna är att alla involverade vårdpersonal är medvetna om sina roller och tar ansvar för att utföra de åtgärder som förväntas av dem

(Karlsson, et al., 2020, s. 245).

När en person får vård som kräver en fysisk förflyttning mellan dessa vårdaktörer sker en patientöverlämning som kan vara permanent eller tillfällig, där sändande vårdpersonal lämnar över vårdansvaret till mottagande vård (Galatzan & Carrington, 2018, s. 490). Vid en

patientöverlämning är informationsutbytet en nödvändig del, vilket benämns som överrapportering (Fealy et al., 2019, s. 84). En överrapportering innehåller samlad

patientinformation om vad som skett under patientens senaste vårdtid, omvårdnadsbehov, kommunikation med patientens anhöriga samt läkarbedömning (Fealy et al., 2019, s. 84). Överrapporteringar sker inte enbart vid patientförflyttningar mellan olika vårdenheter utan även under en pågående vårdtid vid skiftbyte när till exempel dagpersonal överlämnar patientansvaret till kvällspersonalen (Hilligoss & Cohen, 2013, s. 156) Tidigare forskning visar att

överrapporteringar mellan olika vårdenheter sker under mer komplexa omständigheter än överrapporteringar som sker på samma avdelning (Hilligoss & Cohen, 2013, s.156).

Överrapporteringen mellan olika vårdenheter sker främst av två orsaker, den första är planerade förflyttningar såsom vid operation eller vid förväntade förbättringsresultat från patienten. Det andra skälet är när en patients tillstånd hastigt förändras och kräver vård som bäst ges på en annan vårdenhet (Hilligoss & Cohen, 2013, s. 155-156). De överrapporteringar som sker mellan olika vårdenheter sker oftast genom direkt kommunikation där vårdpersonalerna kan se

Överrapporteringar som sker inom samma avdelning beror som ovan beskrivet på skiftbyte, överrapporteringen sker då oftast på ett strukturerat sätt där båda parter har schemalagd avsatt tid och är införstådda i rutiner för överrapporteringarna (Fealy et al., 2019, s. 84-85; Hilligoss & Cohen, 2013, s. 155). Överrapporteringar som sker inom samma vårdenhet brukar även ha en förutbestämd struktur på hur informationen ska förmedlas, exempelvis genom

kommunikationsverktyg såsom SBAR (situation, bakgrund, aktuellt & rekommendationer) (Galatzan & Carrington, 2018, s. 485). Fördelar med användningen av förutbestämda

kommunikationsverktyg är att patientinformationen som förmedlas blir mer relevant samtidigt som vårdkvaliteten och patientsäkerheten ökar (Galatzan & Carrington, 2018, s. 485). För att effektivt kunna använda förutbestämda kommunikationsverktyg på en vårdenhet bör strukturen och rutinerna på vårdenheten beaktas såsom hur, när, varför och på vilket sätt överrapporteringen ska utföras (Galatzan & Carrington, 2018, s. 485). Eftersom överrapporteringar mellan olika vårdenheter ofta förekommer i en komplex miljö där hur, när, varför och på vilket sätt överrapporteringar ska utföras inte hunnit beaktas, är användningen av förutbestämda kommunikationsverktyg inte alltid lika effektiv (Cohen, Hilligoss & Amaral, 2012, s. 4)

Patientsäkerhet

Brister som påverkar patientsäkerheten vid informationsöverföringar under överrapporteringar är när information utesluts eller är felaktig, dock förekommer även patientöverlämningar utan någon form av överrapporteringar där risken för brister i patientsäkerheten är som mest förekommande (Thomas et al., 2013, s. 51). Vidare visar forskning att brister i

överrapporteringar mellan vårdpersonal från olika avdelningar kan bidra till försämring hos patienter under vårdtiden (Zakrison et al., 2016, s. 934) och kan medföra allvarliga konsekvenser för patientens vård (Popovici, Morita, Doran & Lapinsky, 2015, s. 187). Patientsäkerhet syftar till att öka vårdkvalitet genom att motverka vårdskador (Kim, Lyder, McNeese-Smith, Leach & Neddleman, 2015, s. 2497). Enligt svensk lag beskrivs vårdskador som ”lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården” (Patientsäkerhetslag, SFS 2010:659, 1 kap, 5§). Patientsäkerhet definieras som ett koncept genom tre begrepp, ett tillvägagångssätt, en egenskap i hälso-och sjukvårdssystemet samt ett eget ämnesområde (Kim et al., 2015, s. 2493).

Patientsäkerhet som ett tillvägagångssätt beskrivs som genomförandet av vården på ett sätt där möjliga orsaker till vårdskador och systemfel påvisas samt identifiering av förebyggande

strategier och handlingar som skyddar patienter från dessa (Kim et al., 2015, s. 2493). En metod för att identifiera risker för vårdskador och systemfel är utförandet av riskbedömningar vid

inskrivning av en patient i vården (Thom et al., 2016, s. 821). Exempel på handlingar som kan öka patientsäkerheten är att en kirurg innan operation träffar patienten och märker ut vilken del av kroppen som ska opereras (Lark, Kirkpatrick & Chung, 2018, s. 175) eller att dosen och styrkan av läkemedlet kontrolleras före administrering (Dirik, Samur, Interpeler & Hewison, 2019, s. 934). Patientsäkerhet som en egenskap inom hälso-och sjukvårdssystemet syftar till att ha en struktur som minimerar förekomsten och påverkan av systemfel som kan leda till

vårdskador, samt optimerar återhämtningen från dessa (Kim et al., 2015, s. 2494; Thom et al., 2016, s. 821). Ett internationellt tillämpat system i syfte att motverka systemfel och öka patientsäkerheten är användningen av avvikelserapporteringar (Thom et al., 2016, s. 821). Patientsäkerhet som ämnesområde syftar till att generera kunskap för att förbättra vården genom att minimera vårdskador och eliminera undvikbara skador (Kim et al., 2015, s. 2494). För att sammanfatta definitionen av patientsäkerhet beskrivs fokuset på att förhindra medicinska fel och att undvika vårdskador (Kim et al., 2015, 2497).

Trots att patientsäkerhet internationellt givits mer fokus under de senaste två decennierna kvarstår fortfarande många brister inom vården som påverkar patientsäkerheten och ökar risken för vårdskador (Lamont & Waring, 2015, s. 2; Richter, McAlearny & Pennell, 2016, s. 40). Överrapporteringar är ett händelseförlopp inom vården som är stark förknippat med risker för vårdskador (Zakrison et al., 2016, s. 931). Brister i informationsöverföringen vid

överrapporteringar påverkar patientsäkerheten och förlänger patienters sjukhusvistelse eftersom det kan orsaka informationsluckor i patienters vårdprocess (Popovici et al., 2015, s. 187;

Thomas, Schultz, Hannaford, Runciman, 2013, s. 51). I syfte att förbättra kvaliteten på överrapporteringar behövs mer arbete som fokuserar på patientsäkerheten vid

överrapporteringarna (Richter et al., 2016, s. 40).

Kommunikation – bärande begrepp

Definitionen av kommunikation uttrycks på olika sätt men gemensamt för förklaringarna är att kommunikation är en utväxling av tankegångar, uppfattningar och attityder som sker mellan två eller fler parter (Kourkouta & Papathanasiou, 2014, s. 65). Kommunikation är en naturlig del av människors varande men även en färdighet som behöver tränas för att utvecklas (Kourkouta & Papathanasiou, 2014, s. 65). I vården förkommer kommunikation både i verbal och icke-verbal form (Rezende et al., 2015, s. 431). Den verbala kommunikationen sker både skriftligt och muntligt, i form av bland annat texter såsom journalanteckningar och korta samtal i korridoren eller ronder (Kourkouta & Papathanasiou, 2014, s. 66; Vermeir et al., 2015, s.1258). Icke-verbal kommunikation uttrycker sig i form av ansiktsuttryck, kroppsställningar och ljud (Rezende et al., 2015, s. 434). De olika formerna av kommunikation kompletterar varandra vilket innebär att en

god kommunikation förutsätter en balans av verbal och icke-verbal kommunikation (Kourkouta & Papathanasiou, 2014 s. 65).

Inom vården förekommer den skriftliga formen av verbal kommunikation oftare än den verbala, detta trots att tidigare forskning visat att den muntliga kommunikation där alla involverade parter kan se varandras ansikten är den mest effektiva formen av kommunikation (Vermeir et al., 2015, s. 1258). Muntlig kommunikation där berörda parter kan se varandras ansikten har visats vara mer effektiv eftersom ansiktsuttryck och kroppsspråk kan komplettera och förstärka

informationen som utväxlas (Keutchafo, Kerr & Jarvis, 2020, s. 10; Rezende et al., 2015, s. 435). I och med att teknologin utvecklas framställs nya verktyg för att underlätta och förbättra

möjligheterna för muntlig kommunikation med flera parter där den icke verbala

kommunikationen också kan inkluderas, till exempel genom videokonferenser (Vermeir et al., 2015, s.1258). Trots att muntlig kommunikation anses vara den mest effektiva formen av kommunikation har den skriftliga kommunikationen fördelar som inte går att tillräkna den muntliga kommunikationen, bland annat i att de når ut till fler parter och kan användas vid senare tillfällen och bedömningar (Vermeir et al., 2015, s.1259).

Tidigare forskning visar att vid goda kommunikationsfärdigheter hos vårdpersonal ses en förbättrad kvalitet i omvårdnaden (Kourkouta & Papathanasiou, 2014, s. 67). Vidare visar forskningen att brister i kommunikation inom vården kan leda till ogynnsamma påföljder för både vårdpersonal och patienter i form av brister i vårdkontinuitet och patientsäkerhet samt överansträngning bland hälso-och sjukvårdspersonal och ineffektiv användning av tillgängliga resurser (Vermeir et al., 2017, s. 1265).

Kommunikation under överrapporteringar

Under en överrapportering förmedlas patientinformation utifrån rapporterande vårdpersonals perspektiv i syfte att ge mottagande vårdpersonal informationen som krävs för att ge fortsatt vård (Fealy et al., 2019, s. 84). Vid överrapporteringar har alla involverade vårdpersonal egna

uppfattningar om patienten, dennes tillstånd, behandling och vårdplan (Rose & Newman, 2016, s. 331). Informationen som utväxlas under en överrapportering kan beskrivas som ett möte mellan två perspektiv på samma fenomen – patienten som överrapporteringen handlar om (Cohen et al., 2012, s. 3). Under en överrapportering samverkar varje vårdpersonals perspektiv i skapandet av en gemensam uppfattning om patientens tillstånd samt medicinska och

omvårdnadsmässiga åtgärder som bör uträttas (McComb & Simpson, 2014, s. 1481). Vid överrapporteringar har de olika perspektiven som möts i interaktionen möjlighet till att påverka effektiviteten på överrapporteringen (Cohen al et., 2012, s. 3). En tidigare studie på

skillnader och likheter i sjuksköterskors uppfattningar av patienter under överrapporteringar på en intensivvårdsavdelning visade att mottagande sjuksköterska endast uppfattade hälften av informationen som förmedlades (Drach-Zahavy et al., 2017, s. 27). Studien visade även att vid 50% av de undersökta fallen överensstämde inte rapporterande och mottagande sjuksköterskas diagnos av patienten efter överrapporteringen, vilket kunde härledas till en lucka i förmedlandet av rapporterande sjuksköterskas uppfattning av patienten och patientens diagnos (Drach-Zahavy et al., 2017, s. 30). Vidare kan de olika perspektiven och uppfattningarna göra

överrapporteringen mer ineffektiv där vårdpersonal kan uppleva sig missförstådda eller misstrodda (Hilligoss & Cohen, 2013, s. 157).

Ett gott samarbete mellan vårdpersonal uppstår när berörda vårdpersonal har ett fungerade samarbete i strävandet efter att uppfylla specifika arbetsuppgifter vilket resulterar i en gemensam uppfattning om patienten och patientens omvårdnad (McComb & Simpson, 2014, s. 1482; Cohen et al., 2012, s.3). När vårdpersonal under en överrapportering kan ta över varandras perspektiv och låta de involverade parternas kunskap, expertis och bedömningar framträda under

överrapporteringen främjas vårdpersonalens samarbete och vårdkvaliteten ökar (Hilligoss & Cohen, 2013, s. 4). Däremot kan en försämrad effektivitet vid överrapporteringar där de olika uppfattningarna och perspektiven inte sammanfogas till en gemensam bild påvisas eftersom vårdpersonalerna då inte delar samma uppfattning om patientens tillstånd och vad som behöver göras härnäst (Cohen et al., 2012, s. 4).

Sjuksköterskans ansvar

Sjuksköterskans ansvarsområde är att främja hälsa och lindra lidande genom att förse varje patient med god omvårdnad (International Council of Nurse (ICN) 2012, s. 1). God omvårdnad förutsätter att sjuksköterskans ger korrekt och fullständig information vid rätt tillfälle samt att sjuksköterskan bemöter varje patient med respekt, medkänsla och rättvisa oavsett kön, hudfärg, nationalitet eller sexuell läggning (ICN, 2012, s. 2). Vidare bör sjuksköterskan respektera patienten med avsikt att förstå patientens perspektiv utan att kritisera eller fördöma för att upprätthålla patientens värdighet i omvårdnaden (Eklund et al., 2019, s. 6).

Sjuksköterskans roll och ansvar i hälso-och sjukvården är mångfacetterad men kan sammanfattas i att sjuksköterskan bör inneha kliniska och praktiska kunskaper, god kommunikationsförmåga och vara professionell i sin roll som omvårdnadsexpert (Karami, Farokhzadian & Foroughameri, 2017, s. 8). En god kommunikationsförmåga och omvårdnadskunskap ökar samhällets

tillförlitlighet, trovärdighet och pålitlighet till vården (Valizadeh, Zamanzadeh, Alizadeh & Eskandari, 2019, s. 4). För att vara professionell inom sitt yrke är det viktigt att sjuksköterskan

tillhandahåller en god och evidensbaserad vård samt att sjuksköterskan håller sina professionella färdigheter ajour vilket bidrar till en ökad patientsäkerhet (ICN, 2012, s. 3).

I syfte att öka kvaliteten och patientsäkerheten i vården är det viktigt att sjuksköterskan tar ansvar att vara samarbetsvillig, främjar sin egen och arbetskollegors kompetensutveckling samt att sjuksköterskan bidrar till en öppen dialog på arbetsplatsen (ICN, 2012, s. 4).

Personcentreradvård – teoretisk referensram

Inom hälso-och sjukvården samverkar olika vårdaktörer för att tillgodose patienters individuella behov vilket utgör grunden för personcentrerad vård (Karlsson et al., 2020, s. 244). Målet med personcentrerad vård är att bekräfta och tillgodose varje persons rätt till ett meningsfullt liv vilket markerar skillnaden mot det liknande begreppet “patientcentrerad” vård där målet är att varje patient ska ha ett fungerande liv (Eklund et al., 2018, s. 8). Personcentrerad vård grundas i att patienten värderas som en unik individ där personens unika egenskaper, preferenser och

personlighet blir delaktiga i upprättandet av vårdplanen (van der Cingel et al., 2016, s. 7–8). För att vårdpersonal ska kunna bedriva personcentrerad vård behöver bemötandet med patienten präglas av empati och respekt, vilket även innebär att vårdpersonal behöver ha intentionen att förstå patientens perspektiv på sin situation utan att vara kritiserande eller fördömande (Eklund et al, 2019, s. 6).Vidare förutsätter personcentrerad vård att det finns ett engagemang från vårdpersonal i form av tid som tillbringas med patienten samt att vara mentalt närvarande i samtal med patienter för att uppmärksamt lyssna och besvara patientens frågor och funderingar i syfte att samarbeta med patienten i utformandet av vården (Eklund et al., 2019, s. 6-7).

Engagemanget från vårdpersonalens sida är av stor vikt eftersom deras information och kunskap är en av de främsta informationskällorna som ger patienten förutsättning att vara delaktig i sin egen vård (Santana et al., 2018, s. 432). När patientens värdighet och välmående upprätthålls och vårdplanen värnar om personens unika drag uppnås god personcentrerad vård (van der Cingel et al., 2016, s. 10).

När tillräckligt med underlag för vårdplanen om patienten som person finns, är samverkan mellan olika professioner i olika situationer och tillfällen nödvändig för att på ett optimalt sätt bemöta patientens holistiska behov (Eklund et al., 2019 s. 8). Det som utmärker en profession är dess unika vetenskapsområde och att professionen bedrivs genom ett evidensbaserat

förhållningssätt (Fox & Reeves, 2015, s. 114). De olika professionerna som samverkar inom hälso-och sjukvården kompletterar varandras olika kunskapsområden och personen som vårdas får därmed sina olika behov bemötta av respektive områdesexpert, till exempel sjuksköterska för de omvårdnadsmässiga behoven och läkare för de medicinska behoven (Fox & Reeves, 2015, s. 114). Tidigare forskning visar att när vården bedrivs på ett personcentrerat sätt där vårdpersonal är genuint engagerade i patienten och inkluderar patienten i omvårdnadsplanen förbättras

hälsoutfallet och kvaliteten på vården samtidigt som patientsäkerheten ökar (Santana et al., 2018, s. 435). För att personcentrerad vård ska kunna bedrivas behöver den fysiska miljön där

vårdpersonal och patienter möts vara anpassad för att kunna tillgodose resurser i form av tid och rum som personcentrerad vård kräver (Santana et al., 2018, s. 433). Dessa ges i uttryck när vårdpersonal och patienter har möjlighet att avsätta tid för att samtala om vård och behandling tillsammans och när miljön är anpassad för patienters säkerhet och efter deras preferenser såsom att insätta en halkmatta eller att patienten får en extra kudde (Santana et al., 2018, s. 433).

Sjuksköterskors uppgift som profession inom den personcentrerade vården är att stödja patienten och ansvara för omvårdnaden (van der Cingel et al., 2016, s. 10). Den personcentrerade

omvårdnaden bygger på sjuksköterskans tillämpande av omvårdnadsåtgärder utifrån en relation med patienten i kombination med sjuksköterskans omvårdnadsexpertis (van der Cingel et al., 2016, s. 10). För att personcentrerad omvårdnad ska kunna tillämpas mellan olika vårdaktörer behöver patientens omvårdnadsplan föras vidare av sjuksköterskorna på de olika vårdaktörerna. När omvårdnadsplanen framkommer tydligt i överrapporteringen kan den utvecklas och anpassas av nästa vårdaktör genom att bygga vidare på redan befintliga åtgärder, bedömningar och status i syfte att ge patienten en kontinuerlig och god omvårdnad (Santana et al., 2017, s. 434–435). Vid en patientöverlämning är det därför viktigt att sjuksköterskan överrapporterar relevant

patientinformation som återspeglar patientens verkliga hälsotillstånd och omvårdnadsplan (Holly & Poletrick, 2014, s. 2391). Genom en välfungerande överrapportering mellan sjuksköterskor där den personcentrerade omvårdnadsplanen sätts i fokus reduceras risken för vårdskador och förändringar i patientens tillstånd kan omhändertas i god tid (Holly & Poletrick, 2014, s. 2391).

PROBLEMFORMULERING

För att en patient ska få en så optimal vård som möjlig behövs ofta olika vårdpersonal som ansvarar över patientens vård. När skifte i patientansvaret sker lämnas en överrapportering bestående av information om patienten och dennes vårdprocess. Överrapporteringar är därför en naturlig del i vården och i vårdpersonalens arbete. Tidigare forskning visar på allvarliga

konsekvenser som uppkommer vid brister i överrapporteringen. Konsekvenserna äventyrar patientsäkerheten och ökar arbetsbördan för vårdpersonal. Trots att överrapporteringar sker dagligen inom hälso-och sjukvården är det förknippat med många risker, vilket ger utrymme för forskning att minska gapet mellan brister i överrapporteringar och patientsäkerhet.

Denna litteraturöversikt ämnar utforska befintlig forskning på faktorer som kan påverka överrapporteringen, för att vara en del i utvecklandet av patientsäkra överrapporteringar.

SYFTE

Syftet var att identifiera faktorer som påverka överrapporteringen mellan olika vårdenheter.

METOD

För att besvara syftet har en allmän litteraturöversikt genomförts. En allmän litteraturöversikt är en redogörelse över kunskapsläget inom ett specifikt område där primärkällor samlas in,

granskas och utvärderas för att få en överblick av kunskap som finns tillgänglig samt för att upptäcka kunskapsluckor (Polit & Beck, 2020, s. 102). En god litteraturöversikt ska grundas på aktuell forskning och tydligt beskriva tillvägagångssättet (Polit & Beck, 2020, s. 85). Därför är alla referenser i litteraturöversikten från det senaste 10 åren och tillvägagångssättet utgår från en tematisk analys som baserats på en niostegsmodell presenterad av Polit och Beck (2020, s. 85). Modellen består av nio steg, men förutsätter inte att processen alltid är linjär, vilket möjliggör omarbetningar i sökandet efter mer information (Polit & Beck, 2020, s. 85).

Figur 1. Niostegsmodellen fritt tolkad (Polit & Beck, 2020, s. 85)

Urval

Litteraturöversikten inleddes med steg ett i niostegsmodellen där författarna formulerade studiens syfte och frågeställning (Polit & Beck, 2020, s. 88). I litteraturöversikter begränsas sökningarna till en viss tidsperiod, språk som författarna behärskar och en avgränsad population (Polit & Beck, 2020, s. 88). Inklusionskriterierna för studien var således kvalitativa

och inkluderade vårdpersonals perspektiv eller upplevelser av överrapporteringar mellan olika vårdenheter. Vidare var studierna vetenskapligt granskade, hade ett etiskt resonemang och en vetenskaplig struktur. Utöver dessa kriterier var studiernas huvudämne överrapporteringar mellan olika vårdenheter.

Exklusionskriterier för artiklarna var de artiklar som fokuserade på överrapportering vid

skiftbyte, artiklar som handlade om studenter, patienters upplevelse eller artiklar som fokuserade på överrapporteringar av patienter med specifika sjukdomstillstånd.

Inledningsvis i sökningarna för litteraturöversikten användes enbart populationen sjuksköterskor, men efter att ha sökt flertalet gånger med få resultat på förutbestämda inklusionskriterier, valde författarna att utöka populationen till studier där majoriteten eller en stor del av personal är sjuksköterskor.

Datainsamling

Datainsamlingen utgjordes av steg 2–4 i niostegsmodellen. Steg två inleddes med att välja ut databaser för sökningarna. För att ges bäst förutsättningar att besvara syftet utfördes sökningar i bibliografiska databaser, vilka är de källor som genererar flest resultat (Polit & Beck, 2020, s. 87). Sökningarna utfördes således i CINAHL och PubMed, vilka är två databaser specialiserade för omvårdnadsrelaterad forskning (Polit & Beck, 2020, s. 90). Fortsättningsvis i steg två identifierades sökord genom svenska MeSH och CINAHL subject headings, dessa redovisas i tabell 1. Sökorden användes sedan i olika kombinationer med den booleska söklogiken “AND” dessa sökningar redovisas i tabell 2. Därefter applicerades sökstrategin ”major heading” för att få mer relevanta resultat.

Tabell 1. Sökord

Nyckelord CINAHL Subject Heading PubMed

Hand Off Hand Off (Patient Safety), Patient Handoff, Hand Over,

continuity of patient care

Between units Hospital units units

Communication

Därefter gjordes ett första urval genom att läsa titlar på artiklarna. De artiklarna som uppfyllde inklusionskriterierna sammanfattades på svenska och lades in i ett separat dokument. Vidare granskades artiklarna med en kvalitetsgranskningsmall från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU, 2020). Författarna gick enskilt igenom varje artikel och granskade dem efter kvalitetsgranskningsmallen. Därefter diskuterades de olika bedömningarna och författarna enades om artiklarnas kvalitet. Artiklarna med hög eller medelhög kvalitet och tillförlitlighet användes i dataanalysen. Således hade sju av de tio studierna enbart sjuksköterskor som

studiedeltagare, övriga tre hade 35 sjuksköterskor och 10 undersköterskor (Tobiano et al., 2020, s. 2233), 26 sjuksköterskor och 2 chefsläkare (Calleja, Aitken, Cooke, 2016, s. 2866) och 15 sjuksköterskor och 26 övrig vårdpersonal (Britton et al., 2017, s. 15).

Tabell 2. Sökmatris. Databas

Datum

Sökord Avgränsningar Antal Träff ar Antal lästa abstract Antal lästa artiklar Antal använda artiklar Cinahl 28/1–2021 (Hand Off, Patient Safety) AND (Communicati on) AND (Nurse*) Abstract available English language Published Date: 20110101– 20201231 Peer reviewed 93 45 8 3 Cinahl 2/3-2021 (Hand-over) AND (between units) AND (communicatio n) Abstract available English language Published Date: 20110101– 20201231 Peer reviewed 25 10 7 1* Pubmed 1/2 - 2021 (Handover) AND (Communicati on) AND (Nurse*) Abstract available English language Published Date: 20110101– 20201231 Peer reviewed 228 150 23 7 Pudmed 27/1-2020 (hand-over) AND (units) AND (Communicati on) Abstract available English language Published Date: 20110101– 20201231 Peer reviewed 6 3 3 0

*Antal dubbletter som framkom i sökningen

Dataanalysen utgjordes av steg 5–8 i niostegsmodellen genom en tematisk analys vilket innebär en analys av likheter och skillnader i de inkluderade artiklarna (Polit & Beck, 2020, s. 542). Den tematiska analysen inleddes av steg fem med läsning av de tio utvalda artiklarna i fulltext

flertalet gånger av författarna till föreliggande litteraturöversikt. Därefter påbörjades steg sex där författarna diskuterade vad de olika studierna har kommit fram till i respektive resultat samt citat som originalförfattarna inkluderat i sina studier. Regelbundenheter och motsägelser togs upp och utifrån mönster som framkom ur det lästa materialet kom författarna överens om att texterna skulle läsas igen och meningsbärande enheter skulle markeras i olika färger.

De olika fynden sammanfattades sedan av författarna i en temamatris som skapades i ett delat dokument, ett utdrag ur temamatrisen visas i tabell 2. De meningsbärande enheterna kodades och delades därefter in i teman och subteman. Analysen resulterade i två teman med två subteman vardera. Det första temat som framkom var omständigheter under överrapporteringen med subteman: tid disponibel för överrapportering och organisatoriska faktorer. Det andra temat var kommunikation vid överrapportering med subteman: interaktionen mellan vårdpersonal och vad som sägs.

I steg 7 granskades och jämfördes de olika studiernas fynd och de enheter och teman som framkommit. Under hela den tematiska analysen fanns en öppen dialog om hur de

meningsbärande enheterna tolkades vilket gav rum för alternativa tolkningar mellan de olika författarna. Båda författarna förklarade sina tolkningar och motiverade sina kodningar. Därefter sammanställdes fynden i steg 8 genom att kondensera insamlade data och därmed sammanställa resultatet. Eftersom studiedeltagarna i de inkluderade studierna inte enbart var sjuksköterskor bestämde sig författarna till föreliggande litteraturöversikt för att använda begreppet

”vårdpersonal” för att öka korrektheten i texten. Tabell 2. Utdrag ur temamatris

Författare, årtal & sida

Meningsbärande enhet

Kod subtema Tema

Bunkenborg et al. 2017, s. 3094 In these observations, an absence of a regular, everyday phrase pf greeting characterized the beginning of the face-to-face meetings. Hälsningsfraser Interaktion mellan vårdpersonal Kommunikation vid överrapporteringen

Calleja et al. 2016, s. 2867

You are never getting the same information from the same spot; it’s from varying areas.

Vilken information som tillhandahålls

Vad som sägs Kommunikation vid överrapporteringen

Vretare & Anderzen-Carlson. 2020 s. 5 Different units focused on different aspects of care, so handovers varied according to the ward’s focus and affected planning for continuous care Kultur på avdelningen organisatoriska faktorer Omständigheter vid överrapportering Tobiano et al., 2019 s. 2234 In cases where an orderly transferred the patient, there was no information transfer: “…they pop them in the room, they bring the notes out here, dump them on the desk and go…we don't really get any face‐to‐face handover.

Tidsbrist Tid disponibel för

överrapportering

Omständigheter vid överrapportering

ETISKA ASPEKTER

Litteraturöversikten har utgått från de tre punkterna i Belmont rapporten för dess etiska resonemang, dessa är välgörenhet, respekt för mänsklig värdighet och rättvisa (Polit & Beck, 2020, s. 133). Författarna tillämpade välgörenhet i syftet att förbättra vården genom att ge kunskapsunderlag för en evidensbaserad metod för säkrare överlämningar av patienter. Respekt för mänsklig värdighet har implementerats genom att alla de studier som inkluderades visade på ett etiskt resonemang i insamling av data. Författarna har genom all text som sammanställts referat till verkens originalförfattare genom högskolans referenshanteringssystem APA, för att ge rättvisa till de författarna.

Ytterligare en etisk aspekt som ska beaktas i tillverkandet av forskning är att skydda den

kvalitet ska den utesluta all form av forskningsfusk såsom fabricering, falsifiering och plagiat (Polit & Beck, 2020, s. 147). Författarna i föreliggande studie har aktivt undvikit alla tre faktorer genom att tydligt referera påståenden och fynd till originalartiklar, använt en niostegsmodell samt tematisk analys i syfte att tydligt visa tillvägagångssättet för studien samt skrivit litteraturöversikten med egna ord och beskrivit denna litteraturöversikts resultat och inte de inkluderade studiernas resultat.

RESULTATREDOVISNING

Syftet med litteraturöversikten var att undersöka faktorer som påverkar överrapporteringen mellan olika vårdenheter. I resultatet som baserades en tematisk analys av tio artiklar framkom två huvudteman och fyra subteman; (1) Omständigheter för överrapporteringen och (2)

Kommunikation under överrapporteringen. Under huvudtema 1 framkom två subteman;

Disponibel tid för överlämningen och organisatoriska faktorer Under huvudtema 2 framkom två

subteman; interaktionen mellan vårdpersonal och vad som sägs. Figur 1. Teman och subteman.

Omständigheter vid överrapporteringen

Sammanställningen av studierna visade att patientöverlämning påverkades av faktorer som utgjorde omständigheterna för överrapporteringen där tidsförhållande och arbetsomgivning var två viktiga faktorer. För att beskriva omständigheternas faktorer vid överrapporteringen skapades två subteman: disponibel tid för överrapporteringen och organisatoriska faktorer

Disponibel tid för överrapporteringen

Disponibel tid för överrapporteringen var en faktor som uttrycktes på olika sätt och hade stor påverkan på överrapporteringen. Tidsförhållandena som beskrevs i de olika studierna delades in i två undergrupper som bestod av tillräcklig tid för att ge en rapport (Petersen, Foged & Nørholm, 2019, s. 2004; Tobiano et al., 2020 s. 2235; Vretare & Anderzén-Carlson, 2020, s. 5) samt

tillräckligt med tid för att ta emot och lyssna på en överrapportering (Bunkenborg, Bitsch Hansen & Holge-Hanzelton, 2017, s. 3098; Powell et al., 2020, s. 542-543).

Tillräcklig tid för att ge en rapport beskrevs som när vårdpersonalen kunde avbryta sitt arbete på avdelningen för att ge rapport till nästa vårdenhet. Denna möjlighet påverkades av hög

arbetsbelastning (Tobiano et al., 2020, s. 2235; Vretare & Anderzén-Carlson, 2020, s. 5) eller otydliga riktlinjer för överrapporteringar på arbetsplatsen (Petersen et al., 2019, s. 2004). Hög arbetsbelastning resulterade ofta i att en vårdpersonal som inte hade ansvar för eller kände patienten överrapporterade patienten (Tobiano et al., 2020, s. 2235; Vretare &

Anderzén-Carlson, 2020, s. 6). När en vårdpersonal som inte hade patientansvaret höll överrapporteringen till nästa vårdpersonal gav detta negativa konsekvenser i form av att rapportören inte kunde besvara eventuella frågor från mottagande vårdpersonal (Tobiano et al., 2020, s. 2235; Vretare & Anderzén-Carlson, 2020, s. 6). När en patientansvarig vårdpersonal behövde överrapportera till nästa vårdpersonal men begränsades på grund av bristande tidsförhållanden resulterade det i en envägskommunikation som ingen av vårdperosnalerna uppskattade (Vretare & Anderzén-Carlson, 2020, s. 4). Otydliga rutiner för överrapporteringar vid utskrivning från sjukhus till hemsjukvård kunde påvisas i att om och när en överrapportering skulle ske bestämdes av mottagande vårdpersonal, vilket ledde till att vårdpersonal på sjukhus som skulle ge rapporten gavs tid att förbereda sig vilket påverkade överrapporteringen negativt (Petersen et al., 2019, s. 2004).

Tillräckligt med tid att ta emot och lyssna på överrapporteringen beskrevs som den disponibla tiden vårdpersonalen på mottagande vårdenhet hade för att avbryta sitt arbete i syfte att förbereda för patientöverlämningen, ta emot patienten och lyssna på rapporten. När ingen hade ringt och berättat att patienten skulle komma gavs ingen tid för vårdpersonalen att förbereda för

patientöverlämningen, vilket komplicerade omständigheterna för överrapporteringen (Bunkenborg et al., 2017, s. 3096; Powell et al., 2020, s. 5). När vårdpersonal inte hade

tillräckligt med tid för att välkomna och ta emot patienten och överrapporterande vårdpersonal, påverkades överrapporteringen av frustation och otålighet (Bunkenborg et al., 2017, s. 3096). Otillräckligt disponibel tid för att lyssna på rapporten orsakades av stressade arbetssituationer hos mottagande vårdpersonal som präglas av bristande koncentration och uppmärksamhet under överrapporteringen (Bunkenborg et al., 2017, s. 3097-3098; Powell et al., 2020, s. 544).

Vårdpersonalen var överens om att de ideala förhållandena för en överrapportering var

tillräckligt med tid för att ge rapport, ta emot patienten och lyssna till överrapporteringen samt att detta skulle ske i en lugn miljö utan avbrott (Bunkenborg et al., 2017, s. 3094; Powell et al., 2020, s. 543; Vretare & Anderzén-Carlson, 2020, s. 4-5). En artikel beskrev goda

of the patient, but to enable quick and correct decisions, thus saving time and improving quality of care overall” (Vretare & Anderzén-Carlson, 2020, s. 5)

Organisatoriska faktorer

Organisatoriska faktorer som påverkade överrapporteringen framkom i alla studier på olika sätt. Fyra organisatoriska faktorer som framkom var brustna länkar i kommunikationen, ett högt tryck på vården, användningen av olika journalsystem och otydligt ansvar kring vilken vårdenhet som var ansvarig för patientsöverlämningen. Det fanns flera orsaker till brustna länkar i

kommunikationen inom vården vilket försvårade vårdpersonalens förmåga att förse patienten med personcentrerad vård (Calleja et al., 2016, s. 2866). En orsak till brustna länkar i

kommunikationen var konstant rotation av vårdpersonal delvis på grund av skiftbyte men även bristen på kontinuitet av patientansvarig vårdpersonal (Britton et al., 2017, s. 9; Calleja et al., 2016, s. 2866). Bristen på kontinuitet av patientansvarig vårdpersonal framställs som en organisatorisk faktor eftersom arbetsplatsens struktur baseras på att vårdpersonal inte ska vara stationära inom vårdenheten (Britton et al., 2017, s. 9; Calleja et al., 2016, s. 2866). När olika vårdpersonal hade ansvar för samma patient ökade risken för brustna länkar i kommunikationen som påvisades i missförstånd eller utelämnad information (Calleja et al., 2016, s. 2866).

Ett högt tryck identifierades både på vårdenheter som hade ett begränsat antal vårdplatser samt de vårdenheter som inte hade begränsat antal vårdplatser. De vårdenheter som inte hade

begränsade vårdplatser var akutmottagningar, där vårdpersonal beskrev att antalet patienter som sökte vård inte gick att kontrollera och att vården som gavs behövde ges inom förutbestämda tidsrestriktioner (Tobiano et al., 2020, s. 2235). Tidsrestriktionerna och det konstanta

patientflödet på akutmottagningen begränsade vårdpersonalens möjlighet att få en fullständig bild av patientens omvårdnadsstatus såsom patientens nutritionsbehov, riskbedömning, medicinering och mobiliseringsgrad (Tobiano et al., 2020, s. 2235). På vårdenheter som hade begränsade vårdplatser resulterade ett högt tryck av vårdsökande i att flera patienter behövdes skrivas ut eller omplaceras till en annan vårdenhet under samma arbetspass (Britton et al., 2017, s. 570; Enger & Andershed, 2018, s. 189; Powell et al., 2020, s. 544).

So then the doctor comes along as says ‘that's it, we need that bed for another patient, so discharge the patient.' Or maybe it takes too long and you don't have the discharge note from the doctor, you don't have the final report and then the nursing home can't take the patient because it's too late in the day and there's no RN there who can receive the patient and check the medications and then there we stand and have to juggle things and find a solution (Kirsebom, et al., 2012, s. 891)

Konsekvenserna av det höga trycket på vårdplatserna och resursbrist medförde fysisk och psykisk påfrestelse hos vårdpersonal (Enger & Andershed, 2018, s. 190). Den fysiska och

psykiska pressen påvisades i att överrapporteringarna inte blev så detaljerade och noggranna som vårdpersonalerna önskade (Britton et al., 2017, s. 570) samt att mottagande vårdpersonal var oförberedd och hade därmed svårt att koncentrera sig (Powell et al., 2020, s. 544). Vidare bidrog det höga trycket till en atmosfär som präglades av en spänd och ansträngd arbetsmiljö där

patienter ofta placerades i korridoren i väntan på ett rum eller att komma till en annan vårdenhet (Bunkenborg et al., 2017, s. 3094).

Den tredje organisatoriska faktorn som framkom var användningen av olika journalsystem inom vården, detta försvårade sökandet efter skriftlig information och vetskapen om var informationen skulle dokumenteras (Kirsebom et al., 2013, s. 890; Powell et al., 2020, s. 544). Vårdpersonal som skulle överrapportera patienter till en vårdenhet med ett annat journalsystem upplevde ett behov av fördjupad kunskap i den andra enhetens journalföring för att säkerställa sig om att all information kom fram (Kirsebom et al., 2013, s, 890). Vissa överrapporteringar skedde endast muntligt utan åtkomst till skriftlig information på grund av olika organisationers journalsystem (Sanjuan-Quiles, et al., 2019, s. 172). Ett förbättringsförslag i syfte att komplettera den muntliga kommunikationen var att tillägga en kort och koncis anteckning (Sanjuan-Quiles et al., 2019, s. 172).

Den fjärde organisatoriska faktorn var att de olika vårdenheterna inte hade någon tydlig rutin för vem som bar huvudansvaret för patientöverlämningen vilket försvårade samarbetet vid

överrapporteringen (Petersen et al., 2018, s. 2002; Sanjuan-Quiles et al., 2019, s. 171; Tobiano et al., 2020, s. 2234). En diffus uppfattning av vilken vårdenhet som var ansvarig för

patientöverlämningar återspeglades i en minskad effektivitet på vårdenheten till följd av låg bemanning när en vårdpersonal behövde lämna avdelningen för att överrapportera till nästa vårdpersonal (Tobiano et al., 2020, s. 2234).

Kommunikation under överrapporteringen

Tema kommunikation under överrapporteringen beskrivs med subteman interaktion mellan

vårdpersonal och vad som sägs. Dessa teman förklarar samverkan mellan vårdpersonalen på

olika vårdenheter samt hur och vilken information som förmedlades under överrapporteringen.

Interaktion mellan vårdpersonal

En förutsättning för en god överrapportering är vårdpersonalens ömsesidiga förståelse för varandras discipliner, kunskaper och resurser vilket identifierades i subtemat interaktionen

specialiserade och icke-specialiserade vårdenheter, att vårdpersonal hade olika förväntningar och inställningar till överrapporteringen samt en önskan om förbättrat samarbete mellan vårdenheter. I analysen framkom att en tydlig maktstruktur mellan olika avdelningar påverkade

överrapporteringen (Bunkenborg et al., 2017, s. 3097; Enger & Andershed, 2018, s.190; Tobiano et al., 2020, s. 2235). En ojämn maktfördelning identifierades i att vårdpersonal från

specialiserade avdelningar ofta var de som kontrollerade överrapporteringen vilket ledde till ett underläge för vårdpersonal som arbetade på allmänna avdelningar (Bunkenborg et al., 2017, s. 3095; Enger & Andershed, 2018, s.190; Tobiano et al., 2020, s. 2235). Vid dessa

överrapporteringar uppfattades en del av informationen som överväldigande och oväsentlig vilket gjorde att mottagande vårdpersonal upplevde stress som hindrade dem från att bearbeta all information som gavs (Tobiano et al., 2020, s. 2235). Även vårdpersonal från de specialiserade avdelningarna visade på medvetenhet om en ojämn maktfördelning under överrapporteringen:”I really try to make the handover situation a pleasant experience to the general ward nurses, so that they do not feel that: “now the snobs from ICU are here””(Bunkenborg et al., 2017, s. 3097). Trots en generell ojämn maktfördelning fanns ett allmänt accepterat förhållningssätt av att vara öppensinnad, fördomsfri och trevlig vid mottagandet av en överrapportering (Vretare &

Anderzén-Carlson, 2020, s. 4)

Litteraturöversikten visade även bristande intresse sinsemellan vårdpersonalerna under

överlämningen (Bunkenborg et al., 2017, s. 3094; Calleja et al. 2016, s. 2867; Sanjuan-Quiles et al., 2019, s. 172). Faktorer som påverkade intresset mellan vårdpersonalerna var stressiga miljöer (Powell et al., 2020, s. 5; Sanjuan-Quiles et al., 2019, s. 172; Vretare Anderzén-Carlson, 2020, s. 4), ett ömsesidigt fokus på de praktiska uppgifterna vid patientförflyttning (Bunkenborg et al., 2017, s. 3094) och tidigare dåliga erfarenheter av överrapporteringar från andra vårdenheter (Britton et al., 2017, s. 567, Enger & Andershed, 2017, s. 191; Kirsebom et al., 2012, s. 891). Bristande intresse visades genom frånvaron av en hälsningsfras och presentation av sig själv vid överrapporteringen (Bunkenborg et al., 2017, s. 3094; Sanjuan-Quiles et al., 2019, s. 172) samt att vårdpersonal var ouppmärksamma (Calleja et al., 2016, s. 2867). Ett exempel på dåliga erfarenheter från tidigare överrapporteringar mellan olika vårdenheter var att patienter fått suboptimal omvårdnad på sjukhus vilket kunde ses i form av trycksår som undgått

överrapporteringen och upptäckts vid patientens ankomst till nästa vårdenhet (Kirsebom et al., 2020, s. 891)

Olika avdelningar och vårdenheter fokuserade på olika aspekter av omvårdnad vilket ledde till att överrapporteringen mellan de olika vårdpersonalerna inte alltid motsvarade mottagande vårdpersonals förväntningar och informationsbehov (Calleja et al., 2016, s. 2866, 2867; Enger & Andershed, 2018, s. 190; Petersen et al., 2018, s. 2004; Tobiano et al., 2020, s. 2236; Vretare &

Andersén-Carlsson, 2020 s. 5). Detta kunde ses i form av att akutmottagningar fokuserade på det akuta och livshotande åtgärderna medan allmänna vårdavdelningar hade ett mer holistiskt

förhållningssätt vid omvårdnaden vilket inkluderade aspekter såsom nutritionsstatus och mobiliseringsgrad (Tobiano et al., 2020, s. 2235).

Analysen visade även på en vilja till förbättrat samarbete mellan de olika avdelningarna och en önskan om att göra fler saker tillsammans för att främja sammarbetet och underlätta

överrapporteringarna mellan de olika vårdenheterna (Enger & Andershed, 2018, s. 190; Kirsebom et al., 2012, s. 892; Petersen et al., 2018, s. 2004; Tobiano et al., 2020, s. 2236). Ett exempel på tillvägagångssätt för ett förbättrat samarbete mellan vårdenheter var att vårdpersonal kunde besöka varandra vårdenheter i syfte att öka förståelse för andra vårdpersonals

arbetsförhållande och miljö (Enger & Andershed, 2018, s. 190).

Vad som sägs

Fyra faktorer som påverkade överrapporteringen utifrån ”vad som sägs” var behovsanpassad patientinformation, struktur på överrapporteringarna, patientens tillstånd och att vårdpersonal erhöll korrekt och fullständig patientinformation.

Den första faktorn som framkom under detta subtema var vikten av att anpassa

patientinformationen till mottagande vårdpersonal. Anpassandet av informationen under överrapporteringen påverkades av vårdpersonalernas erfarenhet, kliniska bakgrund och specialisering (Calleja et al., 2016, s. 2866; Enger & Andershed, 2018, s. 190. Petersen et al., 2018, s. 2003; Powell et al., 2020, s. 543). Alla vårdpersonal hade olika strategier för att organisera patientinformationen inför överrapporteringen och därför varierade informationen som gavs utifrån vårdpersonalernas förkunskaper (Powell et al., 2020, s. 541; San-juan Quiles et al., 2019, s. 171; Vretare & Anderzén-Carlson. 2020 s. 5). Ett problem som identifierades i flera studier var att överrapporteringen inte lades på en nivå som överensstämde med mottagande vårdpersonalernas kunskap eller informationsbehov (Calleja et al., 2016, s. 2866; Enger & Andershed, 2018, s. 191; Petersen et al., 2018, s. 2004; Tobiano et al., 2020, s. 2235). Ett exempel på information som inte överrapporterades på relevant nivå:

The hospital nurses mostly used specialised medical terminology both in their written and spoken communication. To them, medical terms were a part of their daily language, and they used it expecting the home care nurses to understand it. However, the home care nurses felt challenged and sometimes had to Google the most difficult terms to get meaning of them (Petersen et al., 2018, s. 2004).

Dock var en motsägelsefull informations nivå inte en regelbundenhet. Litteraturöversikten identifierade en sammarbetsvillighet mellan olika vårdenheter där de patientansvariga vårdpersonalen anpassade överrapporteringen till mottagande vårdpersonal i syfte att

behålla en god kontinuitet i patienters vård (Bunkenborg, et al., 2017, s. 3096; Sanjuan-Quiles et al., 2019, s. 173; Vretare & Anderzén-Carlson. 2020 s. 4).

Vidare framkom det att överrapporteringarna saknade en enhetlig struktur och därav varierade synen på vilken information som vårdpersonal förväntades förmedla (Calleja, et al., 2016, s. 2866; Enger & Andershed, 2017, s. 191; Petersen et al., 2018, s. 2004, 2005; Sanjuan-Quiles et al., 2019, s. 171; Vretare & Anderzén-Carlson, 2020, s. 5). Vårdpersonal ansvariga för att överrapportera patienten till nästa vårdenhet visade på ovisshet och

osäkerhet om vilken information mottagande vårdpersonal önskade (Calleja et al. 2016, s. 2866; Kirsebom et al. 2012, s. 891; Sanjuan-Quiles et al., 2019, s. 171). Vårdpersonal önskade tydlighet i vad som skulle överrapporteras för att kunna förse mottagande vårdpersonal med rätt anpassad information för den fortsatta vården som skulle ges (Petersen et al., 2018, s. 2005; Calleja et al., 2016, s. 2867).Vidare beskrev vårdpersonal bristen på en enhetlig struktur som en orsak till att viktig patientinformation gick förlorad och betonade vikten av att införa en standardiserad process för överrapporteringarna (Powell et al., 2020, s. 544; Sanjuan-Quiles et al., 2019, s. 171; Vretare & Anderzén-Carlson, 2020, s. 4). När vårdpersonal följde en logisk struktur exempelvis genom att överrapportera patienten från topp till tå uppfattades överrapporteringen som fullständig (Powell et al., 2020, s. 543).

Den tredje faktorn som påverkade överrapporteringarna mellan olika vårdenheter var patientens tillstånd (Powell et al., 2020, s. 543; Vretare & Anderzén-Carlsson, 2020, s. 5). Patientens tillstånd beskrevs av två delar, status (Vretare & Anderzén-Carlsson, 2020, s. 5) och komplexitet av sjukdomsbild (Powell et al., 2020, s. 543). När patientens status var instabilt gavs mindre information under överrapporteringen eftersom fokus lades på att stabilisera patientens tillstånd (Vretare & Anderzén-Carlsson, 2020, s. 5). Den andra delen som påverkade informationen som gavs var hur komplex patientens sjukdomsbild var, där mer komplexa patientfall beskrevs med mer information och mer detaljerat (Powell et al., 2020, s. 543).

Den fjärde faktorn som påverkade överrapporteringen var korrektheten och fullständigheten i patientinformationen som gavs (Calleja et al., 2016, s. 2867; Petersen et al., 2018, s. 2004; Sanjuan-Quiles et al., 2019, s. 172; Vretare & Anderzen-Carlson. 2020 s. 4). När

patientinformationen som överrapporterades var korrekt och fullständig gavs mottagande vårdpersonal goda förutsättningar i patientens fortsatta vårdplanering (Calleja et al., 2016, s. 2867; Petersen et al., 2018, s. 2004; Vretare & Anderzen-Carlson. 2020 s. 4). Vid vissa patientöverlämningar föregås den fysiska patientförflyttningen med en överrapportering via telefon där sändande vårdpersonal beskriver patientens tillstånd (Calleja et al., 2016, s. 2867; Tobiano et al., 2020, s. 2235). När patientinformationen som gavs via telefon inte stämde

överens med patientens verkliga tillstånd präglades överrapporteringen av en misstro till informationen som gavs (Tobiano et al., 2020, s. 2235). Vidare beskrevs det som en ideal

patientöverlämning när patientinformationen som överrapporterades via telefon före ankomst till avdelningen var korrekt, relevant och stämde överens med patientens verkliga tillstånd (Calleja et al., 2016, s. 2867).

När patientinformationen som överrapporterades inte var fullständig för mottagande vårdpersonal visade detta en kontraproduktivitet eftersom mer tid gick åt att söka efter

patientinformationen som behövdes för att ge fortsatt god vård (Britton et al., 2017, s. 567; Enger & Andershed, 2018, s. 191; Calleja et al., 2016, s. 2867). Som tidigare nämnts i resultatet är många delar av vården präglade av en hög arbetsbelastning vilket komplicerar dessa situationer då tid inte finns för att söka efter informationen som inte överrapporteras (Britton, et al. 2017 s. 567).

DISKUSSION

Syftet med studien var att undersöka faktorer som kunde påverka överrapporteringar mellan vårdpersonal från olika vårdenheter. Syftet valdes utifrån fyra punkter som anses viktiga vid utformning av syfte; problemets omfattning, möjligheten att undersöka problemet, problemets genomförbarhet samt forskarnas egna intresse för problemet (Polit & Beck, 2020, s. 68-69). För att kunna genomföra examensarbetet inom angiven tidsram och under pandemins omständigheter valdes litteraturöversikt som metod. Litteraturöversikter är sammanställningar av tillgänglig evidens (Polit & Beck, 2020, s. 82) och eftersom ämnet var nytt för båda författarna ansågs översikten som en bra start. Under den rådande pandemins omständigheter ansågs även

möjligheten för att genomföra en empirisk studie som minimal. Vidare kunde litteraturöversikter generera ett bredare perspektiv eftersom originalartiklarna gav mer information tillsammans än vad de två författarna hade kunnat generera under den angivna tidsramen.

Valet av kontext i denna studie gjordes utifrån vilka sammanhang grundutbildade sjuksköterskor kan arbeta i. Eftersom överrapporteringar mellan olika vårdenheter är en naturlig del av

vårdprocesser ansågs detta vara ett problem som ingår inom ramen för grundutbildade

sjuksköterskor. Att de inkluderade studierna inte enbart studerade sjuksköterskors perspektiv, erfarenheter och upplevelser vid överrapporteringar har både sina för och nackdelar. Nackdelarna i form av att olika vårdpersonal har olika ansvar och därav möter olika utmaningar vilka inte alla kan särskiljas för respektive profession när olika vårdpersonal studeras i samma studie. Däremot utgörs hälso-och sjukvården av tvärprofessionella samarbeten där de olika professionerna är beroende av varandras expertis för att kunna ge patienter en personcentrerad vård av hög

kvalitet. Därav kan det även ses som en fördel att studierna inkluderade övrig vårdpersonal eftersom sjuksköterskans omvårdnadsexpertis är en viktig komponent av den personcentrerade vården och omvårdnadsexpertisen bör, precis som den medicinska expertisen, beaktas och inkluderas av de olika professionerna som samverkar i patientens vård.

För att även anpassa inkluderingen av artiklar till nivån på utbildningen inkluderades endast de artiklar där grundutbildade sjuksköterskor kunde arbeta på minst en av de studerade

vårdenheterna. Fyra av de tio inkluderade artiklarna i resultatet var studier mellan

intensivvårdsavdelningar och andra avdelningar (Bunkenborg et al., 2017; Enger & Andershed, 2017; Powell et al., 2020; Vretare & Anderzén-Carlsson, 2020). Överrepresentationen av

intensivvårdsavdelningar kan ha påverkat resultatet men författarna vill ändå fastställa att viktiga faktorer som påvisats i dessa även påvisats i övriga studier. Eftersom de fyra studierna som inkluderade intensivvårdsavdelningar även inkluderade vårdenheter som inte var specialiserade ansågs detta ge ett större perspektiv på överrapporteringar mellan vårdenheter.

Sökningarna utfärdades i de två främsta databaserna för omvårdnadsforskning, PubMed och CINAHL (Polit & Beck, 2020, s. 90). Det stora gapet mellan träffar (321) och valda artiklar (10) kan förklaras av inklusionskriterierna. Att författarnas sökstrategi eventuellt inte var optimal för arbetet på grund av minimal erfarenhet inom litteraturöversikter bör också beaktas. Något som kunde förbättrats är sökstrategin som använts. Tabellen över sökningarna visar att sökningarna genererade många resultat men det var få som stämde in i inklusionskriterierna, en anledning till detta kan vara de få sökorden som använts. Polit & Beck (2020, s. 88) beskriver att

identifieringen av sökord är en viktig del som sker initialt i arbetet där mycket tid behöver läggas ner för att finna synonymer och andra ämnesord. Om sökningar för denna studie hade

genomförts igen hade författarna lagt mer tid på att identifiera synonymer och ämnesord samt försöka avgränsa sökningen mer så att sökningarna inte blivit så oproportionerliga i förhållande till hittade artiklar och valda artiklar. I syfte att kvalitetsgranska de inkluderade artiklarna användes en kvalitetsgranskningsmall för studier med kvalitativa metoder av Statens Beredskap för medicinsk och social Utvärdering (SBU), denna finns bifogad i bilaga 1.

Avslutningsvis i metoddiskussionen vill författarna diskutera fem begrepp ur Lincoln & Gubas ramverk återgivna i Polit & Beck (2020, s. 569) som präglar trovärdigheten i kvalitativa studier;

tillförlitlighet, överförbarhet, stabilitet, neutralitet och autenticitet. I denna litteraturöversikt har

författarna ämnat öka tillförlitlighet genom att tydligt beskriva hur analysen genomförts samt ge exempel på hur kodningen gjordes. Författarna till denna litteraturöversikt har strävat efter

överförbarhet genom att finna mönster i olika studier som utförts i olika länder och mellan olika

typer av avdelningar i syfte att kunna generera resultat som är överförbara till andra

sammanhang. För att stärka neutralitet i litteraturöversikten och reducera författarnas egna tankar i resultatet har varje påstående tydliga källhänvisningar till en eller flera av de tio utvalda

artiklarna. I syfte att stärka stabilitet har inklusionskriterierna gjorts tydliga och sökstrategin samt valda artiklar är dokumenterade i litteraturöversiktens olika delar. Något som hade kunnat öka överförbarheten ytterligare hade varit att författarna ansträngt sig mer för att ha ett medvetet bredare urval av vårdenheter i syfte att ge mer evidens för litteraturöversiktens resultat i olika kontext och sammanhang. Autenticitet i litteraturöversikten har författarna arbetat med genom utformandet av en temamatris som visade på meningsbärande enheter i de olika studierna och författarnas kodning av densamma i syfte att förkroppsliga analysprocessen. För att förstärka arbetets autenticitet ytterligare hade tema matrisen kunnat infogats men eftersom den bestod av 17 sidor ansåg författarna att ett utdrag var tillräckligt för att visa på analysprocessen.

Resultatdiskussion

Syftet med litteraturöversikten var att undersöka faktorer som påverkade överrapporteringar mellan vårdpersonal på olika vårdenheter. Syftet besvarades genom två teman med två subteman vardera. Det första temat var omständigheter vid överrapporteringen med subteman tid

disponibel för överrapportering och organisatoriska faktorer. Det andra temat var

kommunikation vid överrapportering med subteman interaktion mellan vårdpersonal och vad som sägs.

Omständigheter under överrapporteringen

Den disponibla tiden var en viktig faktor som påverkade överrapporteringen. I

litteraturöversikten framkom det att tidsrestriktioner på vårdenheter var en bidragande faktor till att vårdpersonal inte alltid gavs tid för att överrapportera en patient till nästa vårdenhet. Vikten av att vårdpersonal ska ha tid att förbereda en överrapportering beskrivs även i en studie av Clarke et al. (2012, s. 594) som visade att en överrapportering inkluderar flera olika

komponenter till exempel orsak till inskrivning, provresultat och rehabiliteringsplan, vilka behöver sammanställas i förberedelserna för överrapporteringen.

När överrapporteringar väl gavs var tidsrestriktionerna på mottagande vårdenhet en orsak till stress inför och under överrapporteringen vilket påvisades i minskad koncentration och svårigheter för vårdpersonal att lyssna på patientinformationen som förmedlades. Ett förbättringsförslag för att ge vårdpersonal mer tid inför mottagandet av en överrapportering beskrevs av Clarke et al. (2012, s. 594) genom att införa möjligheten till att avsätta tid och plats på arbetsplatsen i form av ett avskilt rum eller en väst som signalerade att vårdpersonal var upptagen. Detta styrks av Braaf, Rixon, Wlliams, Liew & Manias (2015b, s. 2864) som i sin studie visade att i många fall av överrapporteringar uteblev viktig medicinsk information eftersom tidsbrist hos mottagande vårdpersonalen begränsade möjligheten till att ställa kompletterande frågor. En annan orsak till tidsbrist som en påverkande faktor till

överrapporteringen var störningar. Störningar beskrevs som när vårdpersonal blev avbrutna under överrapporteringen eller att omständigheterna runt omkring överrapporteringen störde vårdpersonalens fokus på överrapporteringen. Detta styrktes även av Braaf et al. (2015b, s. 2864), Chard & Makary (2015, s. 366) och Popovici et al. (2015, s. 188) som visade att störningar som ledde till påskyndade eller ofullständiga överrapporteringar kunde påverka patientsäkerheten. En annan studie visade även att tidsbrist i form av hög arbetsbelastning och många uppgifter som behövde utföras kunde medföra att vårdpersonal vid behov inte hade möjlighet att komplettera viktig information som glömts under överrapporteringen (Siemsen et al., 2012, s. 441,442). Att vårdpersonal inte alltid hade tid ge en rapport sågs också i en studie av Braaf, Riley & Manias (2015a, s. 1879), där det framkom att när en vårdpersonal som inte var patientansvarig överlämnade patienten till nästa vårdenhet hölls ingen överrapportering, utan det hänvisades till journalsystemet.

Vidare hade utformningen på organisationen samt dess rutiner och arbetssätt inflytande på vårdpersonalernas överrapportering. Dessa kunde ses i form av brustna länkar i

kommunikationen, ett högt tryck på vården, användningen av olika journalsystem och otydlighet kring vilken vårdenhet som ansvarar för patientöverlämningen. Litteraturöversikten visade att brustna länkar i kommunikationen förekom vid skiftbyte och när det inte fanns kontinuitet av patientansvariga vårdpersonal, vid dessa fall ökade risken för att delar av patientinformation skulle gå förlorad. Dock visar tidigare forskning att även när kontinuitet av patientansvarig vårdpersonal kan upprätthållas finns det risk att överrapporteringen blir ofullständig eftersom vårdpersolerna antar att det finns tillräckligt med grundvetskap om patienten (Braaf et al., 2015b, s. 2867).

Ett högt tryck på vården resulterade i en spänd och stressig arbetsmiljö för vårdpersonal vilket påverkade deras engagemang vid överrapporteringar. Detta bekräftades av (Zakrison et al., 2016, s. 933) som visade att vårdenheter med högt tryck orsakade av konstanta patientflöden bidrog till en stressig och oförutsägbar kultur vilket påverkade överrapporteringarna mellan vårdpersonal från olika vårdenheter. Även Siemsen et al. (2012, s. 441) visade att ett högt tryck på

arbetsplatsen i samband med behovet av att få arbetsuppgifter avklarade utmanade

omständigheterna kring överrapporteringarna. Vidare beskrev Siemsen et al. (2012, s. 445) att ett högt tryck på vården påverkade patientsäkerheten negativt vid överrapporteringar eftersom vårdpersonalen behövde kompromissa patientsäkerheten för att bibehålla vårdkvaliteten.

Ytterligare en faktor som påverkade överrapporteringar var bristen på ett enhetligt journalsystem som gjorde att vårdenheterna inte hade tillgång till samma patientinformation på samma

journalsystem. Användningen av olika journalsystem beskrevs även av Siemsen et al. (2012, s. 441) som problematiskt och kontraproduktivt vid överrapporteringar mellan olika vårdenheter

eftersom det försvårade tillgången till viktig patientinformation. Detta resulterade i att

vårdpersonal önskade en skriftlig komplettering till överrapporteringen för att inte gå miste om viktig information. Detta styrktes av Van Rensen et al (2012, s. 1184) där deras studie visade att vårdpersonal föredrog muntliga direkt överrapporteringar och önskade ett skriftligt komplement till dessa. Vidare belyste Chard & Makary (2015, s. 332) att en överrapportering alltid borde utgöras av både skriftlig och muntlig kommunikation för att minska risken för

kommunikationsfel.

En av de organisatoriska faktorerna som påverkade överrapporteringarna var vilken vårdenhet som ansvarade för patientöverlämningen. Otydligheten kring vilken vårdenhet som hade ansvar för överrapporteringen visade att vårdpersonal inte tog initiativet till dessa, på grund av att det inte fanns en tydlig rutin för tillvägagångssättet samt att bemanningen inte alltid möjliggjorde för vårdpersonal att lämna vårdenheten för att överrapportera patienten till nästa vårdenhet. Detta styrktes av Braaf, Riley & Manias (2015a, s. 1879) och Siemsen et al. (2012, s. 445) som visade att brister på rutiner vid patientöverlämningar ledde till att ingen överrapportering ägde rum eftersom det ansågs onödigt. När ingen vårdpersonal tog ansvaret för patientöverlämningen tog ingen initiativet för överrapporteringar vilket resulterade i förseningar i patientens vårdprocess samt förlängde patienters sjukhusvistelse (Siemsen et al., 2012, s. 445).

Kommunikation under överrapporteringen

Det andra temat som framkom var kommunikation under överrapporteringen där två subteman identifierades; interaktion mellan vårdpersonal och vad som sägs.

Subtemat interaktion mellan vårdpersonal visade att det fanns maktstrukturer mellan

specialiserade och icke-specialiserade vårdenheter, att vårdpersonal hade olika förväntningar och inställningar till överrapporteringen samt en önskan om förbättrat samarbete mellan vårdenheter. Vårdenheternas olika fokus på omvårdnad och behandling som visades i olika terminologier och förväntningar på överrapporteringar påverkade vårdpersonalens interaktion negativt (Hilligoss & Cohen, 2013, s 157). Vid interaktioner mellan vårdpersonal på specialiserade och icke

specialiserade vårdenheter identifierades en maktstruktur där vårdpersonal från specialiserade avdelningar kontrollerade överrapporteringen. Maktstrukturer går dock inte att frångå då

vårdpersonal från specialiserade avdelningar ofta har mer klinisk kunskap och kan generellt mer om patienterna än vårdpersonal på allmänna vårdenheter eftersom de ansvarar för färre, mer komplexa patienter och har därmed olika förutsättningar utifrån sina arbetsförhållanden (Braaf et al., 2015b, s. 2865). Maktstrukturen förstärktes av att vårdpersonalen från specialiserade