www
.o.lst.se
Utredning om huruvida fallet vid Hedefors har
utgjort ett naturligt definitivt vandringshinder
Har laxen i Säveån passerat Hedefors?
Rapport 2005:60Har laxen i Säveån passerat Hedefors?
Utredning om huruvida fallet vid Hedefors har
utgjort ett naturligt de.nitivt vandringshinder
PRODUKTION Länsstyrelsen i Västra Götalands län | Naturvårdsenheten | Tel. 031-60 50 00 FÖRFATTARE Morgan Andersson
PROJEKTGRUPP Niklas Egriell, Morgan Andersson, Jan Gustafsson, Key Höglind och Lars Molander
FOTO OMSLAG Vykort över fallet vid Hedefors. Publicerad i Hedefors – Minnesbilder författad av Berndtsson Olof 1996 RAPPORT 2005:60
ISSN 1403-168X
Länsstyrelsens förord
Säveån är ur naturvårdssynpunkt ett av landets mest värdefulla vattendrag. Vatten-draget med omgivningar hyser en rikedom av värdefulla djur- och växtarter. Delar av ån med omgivning är utpekade som så kallade Natura 2000-områden. Natura 2000 är EU:s nätverk av värdefulla naturområden. Sverige har i samband med utpe-kandet av dessa områden åtagit sig att bevara det unika atlantlaxbeståndet som finns i Säveån. I detta sammanhang har vi åtagit oss att uppnå och bibehålla en så kallad gynnsam bevarandestatus för laxbeståndet. Gynnsam bevarandestatus innebär att laxbeståndet är tillräckligt stort för att överleva och bibehålla sin genetiska mång-fald på lång sikt. För att laxbeståndet i Säveån skall bevaras på lång sikt, krävs att man på bred front arbetar målinriktat med åtgärder för att gynna beståndet. Fokus bör enligt Länsstyrelsens bedömning ligga på att skydda ån med omgivning mot ekologiskt ohållbara verksamheter och att återställa goda lek- och uppväxtmiljöer för laxen.
En av de för laxbeståndet mest värdefulla åtgärderna är att skapa/återskapa fri vand-ringsväg upp till sjön Sävelången i Lerums kommun. På sikt skulle detta, enligt preliminära bedömningar, kunna dubblera laxbeståndet i Säveån. Ett väsentligt led i arbetet med fri vandringsväg för laxen, är anordnande av någon form av fiskväg vid Hedefors kraftstation. Frågan om en fiskväg vid Hedefors har diskuterats under flera decennium. Diskussionerna har innehållit konflikter som framförallt handlat om en befarad negativ påverkan på öringbeståndet och öringfisket mellan Hedefors och Sävelången. Öringfisket är känt bland fiskare i hela landet. Frågan om hur en fiskväg, som möjliggör lax- och öringuppvandring, kan påverka det stationära ör-ingbeståndet måste beaktas i de framtida diskussionerna.
Fria vandringsvägar för laxen upp till Sävelången skulle enligt Länsstyrelsens be-dömning vara av mycket stor betydelse för säkerställandet av Säveåns laxbestånd på lång sikt.
Länsstyrelsens grundinställning och policy är att man inte skall bygga fiskvägar förbi naturliga definitiva vandringshinder, det vill säga hinder som fisken aldrig naturligt kunnat passera. För att få mer klarhet i frågan om huruvida laxen kunnat passera vattenfallet vid Hedefors, beslutade Länsstyrelsen om att hösten 2005 pro-jektanställa en sakkunnig biolog för att utreda frågan. Den projektanställde har fått stöd av en anlitad fiskevårdskonsult med expertkunskaper inom området laxfisk-vandring.
Föreliggande rapport är en sammanställning av resultatet från denna utredning. För-fattaren svarar för rapportens innehåll, varför detta inte kan åberopas som Länssty-relsens ståndpunkt. Rapporten är dock ett dokument att ta hänsyn till vid det slutliga ställningstagandet om hur vi går vidare i frågan om en fiskväg vid Hedefors.
Niklas Egriell Projektledare/Biolog
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
SAMMANFATTNING ... 6
SYFTE... 7
INLEDNING... 7
MATERIAL OCH METODER... 8
RESULTAT ... 8
Hedefors historia... 8
Fallets naturliga utseende... 9
Vittnesmål som talar för att laxen passerat Hedefors... 10
Vittnesmål som kan tolkas både för och emot förekomst av lax uppströms Hedefors ... 10
Vittnesmål som talar för att laxen inte passerat Hedefors... 12
Fisket nedströms Hedefors... 12
Föroreningar i Säveån ... 14
DISKUSSION ... 15
Fallets naturliga utseende... 15
Vittnesmål... 15 Fisket... 16 SLUTSATS ... 16 KÄLLFÖRTECKNING ... 18 BILAGOR... 20 5
Sammanfattning
Säveån hyser höga naturvärden och är till stora delar utpekad som ett så kallat Natura 2000 område. Natura 2000 är EU:s nätverk av värdefulla na-turområden. I samband med att Sverige har pekat ut delar av Säveån som ett Natura 2000 område, har vi också åtagit oss ansvaret att bevara den unika laxstammen i Säveån för framtiden. Laxens utbredning i Säveån sträcker sig idag till Hedefors kraftverk i Lerums kommun (bilaga 1). Länsstyrelsens grundinställning och policy är att inte åtgärda så kallade definitiva naturliga vandringshinder. Därför är kärnfrågan i detta projekt om fallet i Hedefors utgör ett artificiellt eller naturligt vandringshinder för laxen?
Säveån ligger inom Göta älvs vattensystem och har ett avrinningsområde på ca 1475 km² (Johlander Arne). Sträckan som utgör laxens utbredningsområ-de i Säveån idag är ca 18 km lång och innehåller ca 69 000 m² lämpliga re-produktionsområden för lax och havsöring. Uppströms Hedefors beräknas Säveån hysa ytterligare ca 55 000 m² lämpliga reproduktionsområden för lax och havsöring (Fiskevårdsplan för Göta och Nordre älvar med biflöden, Västkustens Laxåar). Säveån har utnyttjats som kraftkälla under många hundra år. Redan på 1500-talet fanns det både kvarnar och sågar vid Hedefors. I slutet på 1800-talet började man reglera Säveån genom damm-anläggningar, en bit in på 1900-talet var både Säveån och sjöarna Aspen, Sävelången och Mjörn reglerade (bilaga 1). Laxen utgjorde en värdefull naturresurs för människan, som har beskattat laxbeståndet hårt under de sista fyra hundra åren, bland annat genom att med fasta fisken helt avstänga ån. Vissa år fångades upp till drygt fem ton lax nedströms Aspen (Säveåns Laxfiske). Laxen har även fått utstå omfattande föroreningar de sista 150 åren. Dessa faktorer har bidragit till att laxbeståndet i Säveån är mycket för-svagat.
Laxens vandring i Säveån har påverkats av de hårda fisken, utnyttjandet av vattenkraft och föroreningar som förekommit under lång tid. Antalet leklax-ar som under dessa förutsättningleklax-ar lyckats ta sig till Hedefors, hleklax-ar sannolikt decimerats kraftigt. Detta bedöms ha betydelse för antalet laxar som lycka-des ta sig förbi fallet. Flera av vittnesmålen går att tolka på olika sätt, vilket gör det svårt att använda dem i en slutsats. För att hitta ett dokument som visar hur laxens utbredning och beståndsstorlek såg ut i Säveån innan män-niskan påverkade förutsättningarna, måste man gå tillbaka långt i tiden. Tro-ligen påverkade man laxens möjligheter till vandring redan vid anläggandet av de allra första kvarnarna och sågarna vid Hedefors. Fiskevårdsteknik AB, Mats Hebrand, har funnit lantmäterikartor från så långt tillbaka som 1700-talet. Kartorna visar att området i anslutning till fallet har modifierats kraf-tigt de senaste två århundradena. Därför väger den bedömning som Mats Hebrand har gjort om de naturliga förutsättningarna i fallet tungt. Mats Heb-rand´s bedömning förefaller fullt realistisk, detta innebär att laxen sannolikt har kunnat passera fallet vid Hedefors på naturlig väg.
Syfte
Projektets syfte är att utreda huruvida laxen i Säveån har kunnat passera fallet vid Hedefors i modern tid. Kärnfrågan för projektet är således att utrö-na om fallet har utgjort ett så kallat definitivt utrö-naturligt vandringshinder. Ett naturligt definitivt vandringshinder för lax kan definieras enligt följande; Ett hinder som, under förutsättning att ingen mänsklig påverkan skett, oav-sett rådande naturlig vattenföring, aldrig i modern tid (gäller ej så långt till-baka som inlandsisens tilltill-bakadragande) kunnat passeras av lax. Länsstyrel-sens grundinställning och policy är att inte åtgärda definitiva naturliga vand-ringshinder (Fiskevårdsplan för sötvatten Västra Götaland). Laxens utbred-ning i Säveån idag sträcker sig till Hedefors kraftverk, som utgör ett defini-tivt vandringshinder (bilaga 1). Resultatet från detta projekt skall utgöra informationsunderlag till eventuella åtgärder med syftet att värna om laxbe-ståndet i Säveån.
Inledning
Säveån ingår i Göta älvs vattensystem. Avrinningsområdet uppgår vid ut-loppet i Göta älv, som är beläget inom Göteborgs tätort, till ca 1475 km² (Johlander Arne). Säveån har sin huvudsakliga sträckning genom Göteborg, Partille, Lerum, Alingsås, Vårgårda och Borås kommun. Flertalet stora sjöar som Mjörn, Sävelången och Aspen ligger inom Säveåns avrinningsområde. Laxen och havsöringens nuvarande utbredning i Säveån sträcker sig till He-deforskraftverk i Lerums kommun (bilaga 1). Sträckan från utloppet i Göta älv till Hedefors kraftverk är ca 18 kilometer (Höglind Key).
Säveån hyser höga naturvärden och är till stora delar utpekad som ett så kallat Natura 2000 område. Natura 2000 är EU:s nätverk av värdefulla na-turområden. I samband med att Sverige har pekat ut delar av Säveån som ett Natura 2000 område, har vi också åtagit oss ansvaret att bevara den unika laxstammen i Säveån för framtiden. Säveån är också av riksintresse för na-turvård vilket bland annat är kopplat till Säveåns unika laxstam. Laxen i Göta älv kan grovt delas in i tre olika stammar. Dessa stammar är Göta älv-, Grönå- och Säveålax. Som kompensation för skador från vattenkraftsbygg-naden har laxsmolt satts ut i Göta älv under lång tid. De första utsättningar-na gjordes med lax från bland anutsättningar-nat Lagan. Detta har lett till att laxen i Göta älv inte är bedömd som en genuin ursprunglig laxstam. I Säveån har dock laxen alltid vart självreproducerande och inga utplanteringar av andra stammar har förekommit i nämnvärd omfattning. Vissa individer från ut-sättningar i Göta älv har dock förmodligen vandrat upp i Säveån vid olika tillfällen. Men Säveån bedöms ändå hysa ett genuint laxbestånd som utgör en skyddsvärd genbank (Fiskevårdsplan för Göta och Nordre älvar med bi-flöden).
Syftet med detta projekt är att utreda om laxens naturliga utbredningsområ-de i Säveån har sträckt sig uppströms Heutbredningsområ-defors. Länsstyrelsens grundin-ställning och policy är att inte åtgärda definitiva naturliga vandringshinder (Fiskevårdsplan för sötvatten Västra Götaland). Laxen i Säveån har fått utstå
mänsklig påverkan i mycket stor utsträckning. Främst genom föroreningar från företag längs ån men också genom ett mycket hårt fiske. Detta har re-sulterat i att laxbeståndet i Säveån är kraftigt försvagat. Därför är det av in-tresse att utreda huruvida laxen har reproducerat sig på naturlig väg upp-ströms Hedefors, då man räknar med att det här finns stora reproduktions-områden. I Säveån med biflöden har idag lax och havsöring tillgång till ca 69 000 m² reproduktionsområden (Fiskevårdsplan för Göta och Nordreälvar med biflöden, Västkustens Laxåar). Efter åtgärder uppströms Aspen som exempelvis en fiskväg vid Hedefors kraftverk räknar man kunna tillföra ytterligare 55 000 m² reproduktionsområden (Fiskevårdsplan för Göta och Nordreälvar med biflöden). Om laxen har utnyttjat dessa reproduktionsom-rådena uppströms Hedefors historiskt så har den haft tillgång till en avsevärt större reproduktionsyta än den har idag.
Material och metoder
Informationen som har samlats in är sammanställd utifrån laxens historiska möjligheter att passera Hedeforskraftstation. För att strukturera upp källma-terialet har projektet delats in i fyra delar.
1. Information i form av kartor och fotografier över fallet har samlats in och granskats. En bedömning har gjorts utifrån laxens naturliga för-utsättningar att forcera fallet.
2. Information i form av vattendomar, böcker och gamla dokument har sammanställts. Här har både information om bebyggelsens utveck-ling i området samt fisket uppströms och nedströms Hedefors beak-tats.
3. Intervjuer med personer som har anknytning till området har utförts. Intervjuerna har koncentrerats till huruvida laxen har eller inte har funnits uppströms Hedefors.
4. Okulär besiktning har genomförts av området kring fallet. Detta har sedan jämförts med gamla fotografier och kartmaterial.
Fiskevårdskonsulten Mats Hebrand har tagit del av det insamlade materialet och utfört en fristående bedömning. Källmaterialet har arkiverats i pärmar med källförteckningar. All information som berättar något om laxens vand-ring i Säveån samt Mats Hebrand´s bedömning redovisas i rapporten. Slutli-gen har all information vägts samman och en sannolikhetsslutsats har dra-gits.
Resultat
Hedefors historia
Området kring Hedefors har genomgått många förändringar under historien. Även det gamla fallet i Hedefors har på flera sätt förändrats över tiden. År 5600 f.kr var havsytan i samma nivå som ”nacken” på dagens fall, det vill säga ca 20 meter över dagens havsyta. Sedan gjorde landhöjningen att
linjen sakta drog sig tillbaka och därmed bildades fallet i Hedefors. Detta inträffade ca 5000 f.kr när havsytan var belägen ca 15 meter över dagens (Sveriges Geologiska Undersökning).
Säveån har utnyttjas som kraftkälla sedan många hundra år tillbaka. Redan på 1500- talet fanns det en tullkvarn och såg vid Hedefors (Byggnadsmin-nesförklaring av Hillefors grynkvarn). Under 1600 och 1700-talet var kvarnbyggnader mycket vanliga i området och så även vid Hedefors. Vid kullen (bilaga 1) fanns även Sveriges första mekaniska bomullsspinneri an-lagt på 1790-talet (Kjell Schröder).
I slutet av 1800-talet dämdes hela ån vid Hedefors för första gången. Detta gjordes år 1880 i samband med en stenbro som sträckte sig över ån strax uppströms fallet. Fördämningen innebar vid denna tidpunkt en höjning av vattennivån uppströms fallet med ca 1-2 m (21,75-22,59 möh). Huruvida denna fördämning i sig utgjorde ett definitivt vandringshinder är okänt. (mål A.M.36/1944).
År 1884 startades Hedefors väveri. Man producerade skjorttyger, grova pi-kéer och arbetsbyxor. År 1938 fusioneras väveribolagen Druvefors och Hedefors under namnet Drufvefors Väfveri AB (mål A.M.36/1944, Hedefors genom tiderna 1983). År 1943 fick Drufvefors Väfveri AB till-stånd att dämma vattnet ytligare till 23,12 möh.
År 1947 får Drufvefors Väfveri tillstånd att bygga ett nytt vattenkraftverk med ny dammanläggning strax nedströms den gamla bron (bilaga 9). Denna ombyggnation står klar 1953. I och med detta har man nu byggt i själva fal-let och troligen modifieras de naturliga förutsättningarna genom spräng-ningsarbeten (mål A.M. 18/1947).
Frötuna kraft tog över driften från Drufvefors 1972 och drev kraftverket till 1984, då Lerum Energi AB tog över kraftverket (Bertil Svensson).
Fallets naturliga utseende
Dagens fall vid Hedefors skiljer sig markant mot hur det en gång har sett ut. Idag är fallet modifierat genom sprängningsarbeten och delvis överbyggt med betong. I mål A.M. 36/1944 anges den naturliga fallhöjden vid Hedefors till 5,20 meter innan dammens tillkomst. Det anges också att det var fast bergrund ovanför fallet och åbottnen låg i medeltal på 21,27 möh. Medel bredden på ån strax ovanför fallet anges till 34 meter. Enligt Bertil Svensson på Lerums energi var fallhöjden på ”gamla turbinen” 1933 ca 6 meter och idag är fallhöjden på turbinen 10 meter.
Bedömningen av det naturliga utseendet på fallet vid Hedefors har till stor del utförts av Fiskerivårdsteknik AB Mats Hebrand. Han har studerat äldre fotografier (bilaga 2-8) och kartor (bilaga 9-13). Denna bedömning innebär att både laxens vandring och fallets naturliga utseende påverkades av män-niskan redan på 1700-talet. Detta har skett genom byggnation av kvarnar och olika typer av stenkonstruktioner för att leda vattnet. Troligen har även den lägsta naturliga fallhöjden vart lägre än den fallhöjd på 5,20 meter som
anges i en vattendom från 1944. För en utförligare beskrivning av hur fallet sett ut naturligt se Hebrand´s bedömning i bilaga 14.
Vittnesmål som talar för att laxen passerat Hedefors
Det finns flera vittnesmål i olika vattendomar och dokument som indikerar att laxen skall ha funnits uppströms Hedefors. Dessa vittnesmål redovisas nedan:
• Erland Svensson från Hedefors beskriver att här hade det vart ett skådespel att se de stora laxarna hoppa i Hedeforsfallet kring sekel-skiftet. - Det var ett folknöje att meta lax i ån (Säveåns laxfiske). Bilaga till målet A.M. 112/1947, akt sida 3349-3801. Förhören hålls den 5 oktober 1964 gällande förändringar i fisket på grund av regleringen av sjön Mjörn.
• Fabrikören Sven Hugo Valdemar Johansson:
– Jag kan som exempel tala om en händelse som inträffade 1929. Den maskinisten, som var här då, han hade ju rätt att fiska där (ned-ströms Solveden). Han omkom genom drunkning där. Så kom hans broder och övertog det där. Han lade ut ett nät på prov i dammen där upp och han hade två pojkar med sig. De vittjade det men det visade sig att de inte kunde lyfta upp detta nätet i båten utan de fick bogsera det till land. Det var ju i varannan maska så satt det en laxöring. De som påstods att det inte har funnits kan jag bilägga det.
- Verklig blanklax eller havslax?
– Det har jag fått där. Det är nog före 1940. Det är skillnad på den, att det ser man på stjärten som går ut i en spets på blanklaxen men på laxöringen är stjärten avrundad. Så är det en helt annan färg. Det är mera silverfärg på blanklaxen. Så det instämmer jag som sades här tidigare att det funnits blanklax (bilaga 28).
Vittnesmål som kan tolkas både för och emot förekomst av lax uppströms Hedefors
Det finns flera vittnesmål i olika vattendomar och dokument som är tvetydi-ga i sina formulerintvetydi-gar gällande huruvida laxen funnits ovanför Hedefors. Dessa källor redovisas nedan:
Bilaga till målet A.M. 112/1947, aktsida 3349-3801. Förhören hålls den 5 oktober 1964 gällande förändringar i fisket på grund av regleringen av sjön Mjörn.
• Fiskaren Bror Erik Algot Karlsson:
– Det har inte funnits så mycket lax som under 1920 och 1930-talet. Vi kunde få på veckan 100 kg lax. Det var riktig blanklax, röd i köt-tet. Det fanns både laxöring och lax. På 1930-talet helst. Jag vet att vi skickade till Hansson och Silverstrand i Göteborg och till - - - . På den tiden förstod vi inte priserna - - . Vi sålde för 3-4 kronor per kilo då och vi förstod att vi kunde få bättre betalt sedan. De bara fråga ef-ter lax för vi hade fisk. Det var både lax och laxöring. Det var laxar
som var lika röda i köttet som Halmstadslaxen. Men jag vet inte vil-ket år som laxtrappan var uppsatt i Jonsered. Det var då laxen kom till sjön, den riktiga laxen (bilaga 21-22).
- Jag sålde en lax nu i sommar, som jag fick 6½ kilo (bilaga 24). • Fiskhandlaren Ludvig Elon Karlsson:
– Laxen fick vi mest på vårarna däruppe, april och maj månad kunde man få och enstaka gång på hösten (bilaga till målet A.M. 112/1947, akt sida 3752).
- Har det märkts någon skillnad under årens lopp?
– Nej. Det finns fortfarande lax i Mjörn efter vad jag kan förstå. De får en och annan lax på nät och så där. Som vi har köpt och sålt (bi-laga 26).
• Fiskerikonsulenten Schmuul:
– När det fanns en laxtrappa i Jonsered, vandrade laxen säkert vidare till Aspen. Men ovanför denna sjö låg de andra strömfallen.
Hedefors kraftverk byggdes för kanske 15 år sedan. Hillefors kraft-verk, som nog är avsevärt äldre, ha vi också en regleringsdamm, som har spärrat laxens framkomstmöjligheter till Mjörn. Jag tvivlar näs-tan på att det var blanklax, som fanns i Mjörn på den tiden (bilaga 18).
• ”- Men det var framförallt kring fisk som mitt och många andras in-tresse kretsade. Som jag nämnt tidigare var det mest nedströms vi fiskade, ty längre än till fallet kom inte den fisk som om vårarna från sjön Aspen vandrade upp i ån för att leka. För allfisk – utom ål – ut-gjorde fallet ett oöverstigligt hinder, och så har det varit under hela 1900-talet – hävdar somliga. Arvid Senerud (f 1896) och Erland Svensson (f 1903), båda uppväxta i Hedefors, påstår emellertid be-stämt att i början av seklet kunde laxen via en laxtrappa vid fallet vandra vidare upp i ån, så länge det var möjligt för den att ta sig upp i Aspen vid Jonsered. Fotografier på denne trappa jämte Arvids och Erlands egna minnesbilder – bland annat beskriver de hur trappan var konstruerad – styrker detta påstående. - Vi fick alltså hålla till godo med öring och drömmen om en lax förblev en dröm” (Hedefors minnesbilder).
I mål A.M. 18/1947 ansöker Drufvefors Väfveri AB om att få bygga ut till fullskaligt vattenkraftverk. I samband med detta interljuvas sakägare upp-ströms Hedefors. Förhören handlar bland annat om förändringar i fisket som orsakats av regleringen.
• Karin Bring uppgav på fråga, att å fastigheternas fiskevatten (Gam-lebo Kullen 14, som var belägen både uppströms och nedströms
fal-let och Fridhem 11) funnits gott om gädda, lax och laxöring samt att därstädes sommartid brukade fångas 6 á 7 laxöringar om dagen (bi-laga 31).
Vittnesmål som talar för att laxen inte passerat Hedefors
Det finns flera vittnesmål i olika vattendomar och dokument som indikerar att laxen inte funnits ovanför Hedefors. Dessa källor redovisas nedan:
• År 1865 Mjölnaren vid Knavra bro ljustrade öring i kvarnrännan un-der tiden 1865-1904. Han såg aldrig någon lax uppströms Hedefors (Kjell Schröder).
• När Dickson år 1870 uppvaktade Göteborgs stad vet vi att laxen inte nådde längre än till Hedefors (Säveåns laxfiske).
I mål A.M. 18/1947 ansöker från Drufvefors Väfveri AB om att få bygga ut till fullskaligt vattenkraftverk. I samband med detta interljuvas sakägare uppströms Hedefors. Förhören handlar bland annat om förändringar i fisket som orsakats av regleringen.
• Ingenjör Nöring tillgången på fisk vore helt obetydlig (bilaga 31). • Advokaten Alrutz anförde att det påstådda laxöringsbeståndet vore
sannolikt stationärt, varför en höjning av vattenståndet säkerligen kommer att snarare förbättra än försämra laxöringens livsbetingelser (bilaga 31).
• Jacobson uppgav på fråga, att han fiskade endast för nöjes skull och att den största laxöring, han fångat, vägt 3 á 4 hektogram (bilaga 29). Bilaga till målet A.M. 112/1947, aktsida 3349-3801. Förhören hålls den 5 oktober 1964 gällande förändringar i fisket på grund av regleringen av sjön Mjörn.
• Kempe: - Det har funnits ett visst laxöringbestånd som lekt vid Mjörns utlopp. Beståndet har dock vart obetydligt då man fångats högst någon enstaka om året (bilaga 17).
• Ingenjör Ebling född 1907: - Jag minns från barndom att det prata-des om att det skulle finnas lax i sjön. Det var naturligtvis laxöring de menade. Det var inte bara min pappa utan hans goda vänner som också med längtan i rösten talade om den där laxen. Men det var ald-rig någon, såvitt jag vet, som någonsin fick se en sådan. Under hela mitt fiskande i Mjörn så har jag på 20-talet fått två små laxöringar och en rätt stor i nät i början på 50-talet (bilaga 20).
Flera källor beskriver vilka fiskarter som förekommer i Sävelången och ing-en av dem tar upp lax. (Kjell Schröder, mål 112/1947).
Fisket nedströms Hedefors
Utan tvekan har Säveån utgjort en viktig källa till försörjning för de kring-boende. Man utnyttjade ån främst till flottning och vattenkraft. Men även fisket har vart viktigt både för föda och som en ekonomisk inkomst. På
grund av detta har också ett mycket intensivt fiske efter lax förekommit i Säveån, vilket har lett till åtskilliga tvister. Rätten till fisket har bytt ägare och omfattning många gånger under de senaste fyrahundra åren. Oftast är det staten och den högre samhällsklassen som har haft tillgång till laxfisket. Bönderna och fabriksarbetarna ägnade sig troligen mer åt fiske efter andra arter som gädda, ål och öring.
Laxfisket omnämns redan 1563 i Häradets/Älvsborgs slotts räkenskap. År 1572 ägde bönderna 1/3 och kronan 2/3 av laxfisket. Fisket skedde främst med not och laxkar (Utredning om fiskerätten i Säveån inom Partille). Jon-sereds Fabrikers AB erhöll år 1874 rätten till en åttondel i laxfisket. Bola-gets rätt kan härledas från en överlåtelse år 1577, varigenom Brynte Börjes-son förvärvade en åttondel i ett laxfiske vid Kåhög. Kvarvarande 7/8 ägdes av Göteborgsstad som genom en donation från Sävedalshärad 1621 erhöll rätten till fisket i Säveån vid Högen. Rätten till laxfisket innebar bland annat att med laxdamm eller annan anordning helt stänga av ån. I och med detta skulle Göteborgs stad vart åttonde dygn hålla alla grindarna i laxgården öppna, så att intrång ej skulle ske i den rätt som tillkom ägaren av Jonsered eller hans rättsinnehavare (mål 36/1932).
1897 får Jonsered tillstånd till att anlägga en ny dammbyggnad tvärs över ån, med villkoret att det inrättas en laxtrappa. En tvetydig formulering finns i utdrag från Domboken hållen vid lagtima vintertinget med Vättle härad å tingsstället i Lerum den 10 mars 1897 (mål 24/1932).
”Att damägaren efter sakkunnig persons anvisningar i Säveån anbringa en laxtrappa, som jämväl skall av honom framgent underhållas på sådant sätt, att lax därigenom utan att hindras av dammbyggnaderna kan ur ån gå upp i sjön, vilken anordning likväl icke i något avseende får medföra inskränk-ning i utövinskränk-ningen av den innehavaren av det privilegierade laxfisket till-kommande fiskerätt”.
Denna fiskerätt innebar rätten att helt avstänga ån genom fasta fiskeanlägg-ningar. Bolaget köpte fiskerätten från Göteborgsstad år 1936 för 25 000 ko-nor. Vid detta tillfälle hade ägarna till Jonsereds fabriker både rätt att stänga av ån för att fiska samtidigt som de var ålagda genom dom att hålla fri väg för laxen förbi dammen. Bolaget får sedan tillstånd 4 maj 1935 att hålla trappan stängd under perioder med lågt vattenflöde om de sätter ut laxungar varje år till ett värde av 850 kronor som kompensation (mål 24/1932, 66/1940).
Flertalet fasta laxfisken har funnits uppförda mellan Kåhög och Aspen ge-nom historien (bilaga 1). Ett exempel är år 1791 då det finns en laxgård upp-förd tvärs över Säveån i Aspens utlopp (Kjell Schröder). År 1840 uppgick års fångsterna av lax i Säveån till ca 1500 kg (Säveåns laxfiske).
År 1901 är en laxtrappa färdigbyggd i fallet vid Hedefors men laxen tar sig inte längre än till Jonsered (Älvsborgsläns tidning). Laxtrappan i Hedefors rivs sedan kring 1915 (Säveåns laxfiske). De fiskande i Hedefors klagar år 1923 i ett brev till regeringen över att laxen inte längre tillåts passera Jonse-redsfabriker (Fiskevårdsplan för Göta och Nordre älvar med biflöden).
I början av 20-talet stängde Jonseredsfabriker dåvarande laxtrappan mellan 1/5 och 31/8, det vill säga under tiden då merparten av laxen steg (Säveåns laxfiske). År 1927 fiskade man upp 627 kg på en enda natt vid Jonsered (Kring Manereds Gap). Detta år fångades 559 laxar av en sammanlagd vikt av drygt 5 ton (bilaga 32). Bolaget hade fått tillstånd av Göteborgsstad och fiskade nattetid med två båtar med ett nät spänt emellan sig. Man fiskade på nätterna och den bästa tiden var mellan maj och augusti (Kring Manereds Gap). Enligt en utredning av fiskeristipendiat Sten Vallin år 1931 motsvara-de antalet fångamotsvara-de laxar i stort sett antalet uppvandranmotsvara-de laxar unmotsvara-der som-marmånaderna (Säveåns Laxfiske).
År 1940 avvecklade Jonsered sitt kommersiella fiske med avlönat folk. Det-ta gjordes för att det inte längre var lönsamt, på grund av att laxsDet-tammen kraftigt hade decimerats. Fram till denna tidpunkt hade fyra anställda vid fabriken skött laxfisket (Säveåns laxfiske).
År 1941 erhöll sportfiskeklubben på Jonsereds fabriker rätt att fiska i ån (Säveåns laxfiske).
Föroreningar i Säveån
Det står helt klart att Säveån har fått stå ut med mycket föroreningar i mo-dern tid. Redan 1870 på sommaren utförde fiskeriintendenten Gerhard von Yhlen en utredning om varför laxbeståndet minskat i Säveån. Detta gjordes på uppdrag av baron Oscar Dickson som arrenderade fisket i Säveån vid denna tidpunkt. Hans resultat pekade på två orsaker dels att vattnet dämdes hårt vid Floda vilket innebar tidvis mycket lågt vattenstånd nedströms. Dessutom släppte Jonsereds blekeri ut ”en hel del oklar vätska” i ån. Detta utsläpp ledde bland annat till att alla laxyngel i Bokedalens laxodlingsan-läggning dog åren 1864-65. Dickson vidtog flera åtgärder för att öka laxbe-ståndet. Bland annat så förbjöd han fångst av laxsmolt och öppnade fiskvä-gen vid Aspens utlopp så att fisken kunde vandra till Hedefors (Säveåns laxfiske, Fiskevårdsplan för Göta och Nordreälvar med biflöden). Säveåns föroreningar kommenteras av Alingsås och Rödenes socknars kommunalstyrelse 1907 enligt följande:
- Uti den inom socknens gränser belägna staden Alingsås finnas fabriksin-rättningar hvarifrån åtskillig förorening af strömvatten äger rum. Bland des-sa fabriker bör i förevarande fall förstnämnas garverierna. Hvarvid särskilt torde kunna påpekas den i Säfeåns södra strand, midt för egendomen Nol-haga uppförda Läderfabriks A.B. Göta tillbringa fabriker, därifrån, enligt hvad nämnas egendomsägare uppgifivigt, i ån utsläppes en mängd orenlig-het, som dels skadar fisket i vattendraget och dels sprider hälsovidrig lukt, hvilka olägenheter lära hafva sina svåraste följder under det å sommaren rådande låga vattenståndet (Sjöarkivet, Klas Sonden 1914, VIAK). År 1931 utförde Sten Vallin en utredning med fiskeristipendiat vars syfte var att klarlägga orsakerna till de minskade fångsterna. Enligt hans uppfatt-ning skapade en kloakkulvert i åns nedre delar uppförd på 20-talet betydan-de föroreningar som förbrukabetydan-de syre. Det förorenabetydan-de vattnet sammanlagt
med fabrikens ”plundringsfiske” klarade inte Säveåns laxstam (Säveåns Laxfiske).
År 1940 ansöker Jonsereds fabriker om att slippa sätta ut laxungar, som kompensation för att de håller laxtrappan stängd, då laxfisket i Säveån är förstört och fisken ändå inte kommer att överleva. Dock försäkrar man att utsättningarna genast skall återupptas om förhållandena ändras och det åter börjar stiga lax till Jonsered. Detta accepteras av domstolen 28 oktober 1940 i mål 66/1940.
År 1964 kommenterar fiskerikonsulenten Schmuul laxförekomsten i Säve-ån: - Det finns fortfarande lite lax kvar i Säveån nedanför Jonsered trots att vattnet i ån är så förorenat. Undersökningar på sista tiden har visat, att det på vissa platser råder fullständig syrebrist. Förbi ett sådant område kan lax-en inte komma (mål 112/1947).
Diskussion
Fallets naturliga utseende
De naturliga förutsättningarna för laxen att passera förbi fallet i Hedefors har bedömts efter de bilder och kartor som har tagits fram. Exakt hur fallet har sett ut innan man började reglera Säveån kommer vi nog aldrig att få veta. Det är alltid svårt att förutsäga om en fisk kan ta sig förbi ett vand-ringshinder eller ej. Det är direkt avgörande hur väl fisken kan utnyttja sprickor och ojämnheter i berget samt att det finns ett tillräckligt vattenflöde över hindret. Dessa faktorer är ofta viktigare än själva fallhöjden. Enligt fiskevårdskonsulten Mats Hebrand´s bedömning (bilaga 14) är det högst sannolikt att laxen har kunnat passera fallet vid Hedefors på naturlig väg. Denna bedömning får anses som mycket trovärdig då Hebrand är en av lan-dets mest erfarna inom ämnet.
Vittnesmål
Varför det byggdes en fiskväg i fallet vid Hedefors runt sekelskiftet (bilaga 13 och 17) finns ej tydligt beskrivet i någon källa. Detta skulle kunna tolkas som att laxen inte tog sig förbi fallet och därmed byggde man en fiskväg i hopp om att man skulle få ett fiske även uppströms Hedefors. Vid denna tidpunkt var dock fallet redan påverkat av människan. Många av de vittnes-mål som finns redovisade i rapporten är tydliga och konkreta men de går ändå att tolka på olika sätt. Det faktum att flera vittnen anger att det finns lax i Mjörn även idag (1964) gör deras vittnesmål lite mindre trovärdiga. En brist i denna utredning är att vi inte säkert känner till förutsättningarna som rådde under tiden för vittnesmålen. Källorna anger till exempel att fiskvägen vid Hedefors revs kring 1915. Om fiskvägen revs senare kan det vara i sam-band med den som fiskare fick lax uppströms Hedefors.
Det kan också tänkas att vissa personer som vittnar förvillas av att det en-dast var få laxar som kom ända till Hedefors och ännu färre som vandrande förbi fallet. De flesta stannade kanske på lekplatserna nedströms. Det är då de nedströms lekande laxarna som har uppmärksammats eftersom de var
fler till antalet. Vanliga människor brydde sig kanske heller inte om lax då de inte ägde rättighet att fiska dem.
Laxöring, gädda och framförallt ål nämns mycket noggrant och ofta i många dokument. Som exempel kan nämnas att den 4 april 1977 i mål 112/1947 så åläggs kraftverksintressenterna att årligen utplantera 900 öringar i Mjörn och 150 i Sävelången som kompensation för de förstörda reproduktionsom-rådena vid Solveden. Vid ansökningar till de flesta byggnationer som gjorts i Säveån så beskrivs det alltid hur ålyngelledare/samlare skall anläggas. Ibland är bolagen också skyldiga att rapportera till fiskeriintendenten hur mycket yngel som passerat/släppts förbi.
Om det hade förekommit ett storskaligt fiske efter lax uppströms Hedefors någon gång under de senaste 200 åren, så borde detta ha varit upptaget i något dokument. Fiskerättsägarna borde ha klagat mer högljutt om de riske-rat att förlora sitt fiske i samband med kraftverksbyggnationer eller det hår-da fisket som förekom nedströms Aspen. Något som gör att vittnesmålen från personer som levde/lever på 1900-talet väger mindre tungt är att laxens vandringsvägar troligen påverkades redan när de första kvarnarna och såg-verken anlades. Det är också rimligt att de ställen som var lämpliga att byg-ga på också var den mest fördelaktibyg-ga vandringsvägen för laxen. Detta skul-le kunna innebära att hur det naturliga falskul-let egentligen såg ut och en even-tuell laxförekomst uppströms Hedefors har försvunnit ur ”manna minnet” för länge sedan.
Fisket
Det är svårt att veta hur mycket lax som fångades i de fasta redskapen totalt i Säveån. Fisket ägde rum under långa tider och det finns endast sporadiska källor som beskriver när och var de fasta fiskena förekom. Fångststatistik finns från Jonsered (bilaga 13) mellan år 1881-1931. Här ser fångsterna ut att öka markant på 1920-talet. Om detta beror på en intensifiering och ut-veckling av fisket eller att antalet lekfiskar som vandrade upp från havet ökade i antal är svårt att säga. Men det är troligt att en del fisk ändå tog sig förbi Jonsered och lekte uppströms Aspen. Annars borde kvantiteten på fångsterna ha minskat efter hand, då Säveån torde ha svårt att producera så mycket fisk enbart nedströms Jonsered. Man kan dock fastställa att det skett ett hårt fiske efter lax i Säveån under de sista fyrahundra åren. Detta fiske borde markant ha påverkat det antalet lekfiskar som vandrade upp till Hedefors.
Slutsats
När källorna har vägts samman så kan slutsatsen vinklas åt lite olika håll, beroende på vilken information som värderas högst. Många av källorna går att ifrågasätta, därför blir slutsatsen en subjektiv bedömning.
Laxens vandring i Säveån har påverkats av de hårda fisken, utnyttjandet av vattenkraft och föroreningar som förekommit under lång tid. Antalet leklax-ar som under dessa förutsättningleklax-ar lyckats ta sig till Hedefors, hleklax-ar sannolikt decimerats kraftigt. Detta bedöms ha betydelse för antalet laxar som lycka-des ta sig förbi fallet. Flera av vittnesmålen går att tolka på olika sätt, vilket gör det svårt att använda dem i en slutsats. För att hitta ett dokument som visar hur laxens utbredning och beståndsstorlek såg ut i Säveån innan män-niskan påverkade förutsättningarna, måste man gå tillbaka långt i tiden. Tro-ligen påverkade man laxens möjligheter till vandring redan vid anläggandet av de allra första kvarnarna och sågarna vid Hedefors. Fiskevårdsteknik AB, Mats Hebrand, har funnit lantmäterikartor från så långt tillbaka som 1700-talet. Kartorna visar att området i anslutning till fallet har modifierats kraf-tigt de senaste två århundradena. Därför väger den bedömning som Mats Hebrand har gjort om de naturliga förutsättningarna i fallet tungt. Mats Heb-rand´s bedömning förefaller fullt realistisk, detta innebär att laxen sannolikt har kunnat passera fallet vid Hedefors på naturlig väg.
Det skulle vara en tänkbar åtgärd att låta laxen vandra uppströms Hedefors för att säkra laxens fortlevnad i Säveån. Säveåns nedre delar har varit/är utsatta för omfattande föroreningar och utbyggnationer vilka har haft/har en negativ inverkan på laxbeståndet. Att skapa fria vandringsvägar bidrar även till att uppfylla miljömålet Levande sjöar och vattendrag.
Källförteckning
Vattendomar från Vänersborgs Tingsrätt
Miljödomstolen Mål A.M. 24/1932 Mål A.M. 66/1940 Mål A.M. 48/1943 Mål A.M. 36/1944 Mål A.M. 18/1947 Mål A.M. 112/1947
Dokument och rapporter
ABF:s studiecirkel, Hedefors genom tiderna, Gräv där du står, Lerum 1983 sid. 3.
Arbetsgruppen för Göta älvs fiskevårdsplan 1989. Fiskevårdsplan för Göta
och Nordre Älvar med biflöden. Redigering kommunalförbundet Göteborg.
Berndtsson Olof, Hedefors - Minnesbilder, Michelsens Boktryckeri AB William, Alingsås 1996, ISBN 91-87532-13-1.
Byggnadsminnesförklaring av Hillefors grynkvarn, beslut 1990-11-26. Kul-turmiljöenheten länsstyrelsen i Älvsborgs län, 221-108-90.
Falklind Hans, flertal vykort och fotografier över fallet i Hedefors, årtal och foto-grafer okända, fotosamling i Lerum kommuns lokalhistoriska arkiv.
Fiskeriverket 1999:9. Västkustens laxåar, en beskrivning av västkustens 23
laxåar med tonvikt på naturliga förutsättningar och erfoderliga åtgärder för att långsiktigt bevara laxen. ISSN 1402-8719. Göteborgs Länstryckeri AB
1999.
Höglind Key 1987, Ekologiskt känsliga sötvatten enligt naturresurslagen,
Göteborgskommun. Säveån klassat som ett riksintresse för naturvård,
områ-de NO 22 SNV:s beslut 1987-12-21.
Johlander Arne 1983, Säveån som lax- och öringvatten. Inventering och förslag till åtgärder. Fiskeriintendenten i nedre södra distriktet.
Lantmäteriet, Vänersborg, karta över Hedefors med omnejd från år 1880, skala 1:4000.
Lekselius Martin 1979-08-30. Utredning om fiskerätten i Säveån inom
Par-tille.
Lerum kommuns lokalhistoriska arkiv, fotografi taget över fallet vid Hedefors, årtal och fotograf okänd, acc.nr. 1993/253:109.
Lindgren Benny, Säveåns Laxfiske, Handelstryckeriet Bokoffset AB, Göte-borg 1987. ISBN: 91-7810-892-6.
Länsstyrelsen Västra Götaland 2001:58. Fiskevårdsplan för sötvatten Västra
Götaland. ISSN 1403-168X. Göteborgs Länstryckeri AB 2001.
Länsstyrelsen Västra Götaland, fotografi taget på fallet i Hedefors 1999 i samband med en inventering av vandringshinder.
Struxberg Anton, Sveriges och Norges fiskar. Wald Zackrissons boktrycke-ri, Göteborg 1895.
Älvsborgslänstidning artiklar: Laxfisket i Säfveån 1901, Hvarför ”bleknar”
laxen i Säfveån? kring sekelskiftet.
Kontaktade personer under utredningen
Berndtsson Olof (Författare), Carlstrand Håkan (Sportfiskarna), Edstam Markus (le-damot i Aspen-Säveåns fvo), Egriell Niklas (Länsstyrelsen), Falklind Hans (Foto-graf), Gustafsson Jan (Länsstyrelsen), Gustrin Staffan (Säveåns sportfiskeförening), Hebrand Mats (Fiskevårdskonsult), Holmstrand Olle (Lerums naturskyddsförening), Höglind Key (Länsstyrelsen), Höjesjö Johan (Säveåns sportfiskeförening), Jacobsen Per-Erik (Sportfiskarna), Johansson Rolf (Sportfiskarna), Johansson Stefan (sekr. Säveåns övre fvof samt ordf i Stenkullens sportfiskeförening), Johlander Arne (Fis-keriverket), Kristoffersson Lars (Stenkullens sportfiskeförening), Kristofersson Mår-ten (Hembygds- och fiske intresserad), Larsson Jonas (VatMår-tenfall), Lestander Anders (Lantmäteriet), Lettersjö Leif (Länsstyrelsen), Lindgren Benny (Författare), Molan-der Lars (Länsstyrelsen), Posse Tore (SGU), SchröMolan-der Kjell (Säveåns sportfiskeföre-ning), Skeppstedt Johanna (Lerums Kommun), Sparrevik Erik (Fiskeriverket), Stare Ulf (Brittania fabriksbolag) och Svensson Bertil (Lerums Energi).
Bilagor
1. Översiktskarta över Säveån, visar övre delarna av dagens utbredningsområde för laxen (Länsstyrelsen i O-län, Morgan Andersson).
2. Vykort över fallet i Hedefors omkring 1930 (Hedefors Minnesbilder, Berndtsson Olof, Mi-chelsens Boktryckeri AB William, Alingsås 1996, ISBN 91-87532-13-1).
3. Vykort över fallet i Hedefors, årtal okänt (Hans Falklinds fotosamling från Lerum kom-muns lokalhistoriska arkiv).
4. Fotografi taget över fabriksområdet vid Hedefors i slutet av 1800-talet (Lerum kommuns lokalhistoriska arkiv även publicerad i Hedefors minnesbilder 1996).
5. Vykort över fallet i Hedefors kring sekelskiftet (Hans Falklinds fotosamling från Lerum kommuns lokalhistoriska arkiv även publicerad i Säveåns Laxfiske 1987).
6. Vykort över fallet i Hedefors troligen sekelskiftet (Hans Falklinds fotosamling från Lerum kommuns lokalhistoriska arkiv).
7. Fotografi taget över fallet vid Hedefors, årtal okänt. Källa: Lerums Lokalhistoriska arkiv acc.nr. 1993/253:109.
8. Fotografi taget på fallet i Hedefors 1999 (Länsstyrelsen i O-län).
9. Karta med höjdkurvor över kraftverksbyggnationen 1947, uppförd i samband med ansökan om att få bygga ut till vattenkraftverk i Hedefors skala 1:400 (bilaga till mål A.M. 18/1947). 10. Karta över Hedefors 1944 med omnejd uppförd i samband med en ansökan om att bygga en
skyddsdamm skala: 1:2000 (bilaga till mål A.M. 36/1944).
11. Karta över Hedefors med omnejd 1880, skala 1:4000 ( © Lantmäteriet, Vänersborg).
12. Karta över Hedefors med omnejd 1952 skala: 1:4000 (bilaga till mål A.M. 112/1947). 13. Karta över Hedefors med omnejd 1943, skala 1:1000 (bilaga till mål A.M. 48/1943). 14. Bedömning av Fiskevårdsteknik AB, Mats Hebrand
15. Artikel i Älvsborgsläns tidning 1901, Laxfisket i Säfveån. Det informeras om att en laxtrappa nu är byggd i Hedefors men ingen lax tar sig förbi i Jonsered.
16. Artikel i Älvsborgsläns tidning, Hvarför ”bleknar” laxen i Säfveån. Det beskrivs hur man har blandat upp Säveålaxen genom utplanteringar, vilket har resulterat i en blekare färg på köttet hos vissa, årtal okänt.
17. Bilaga 17-28 är valda utdrag över vittnesmål ur mål A.M. 112/1947. Olika personer i områ-det förhörs angående fisket före man började reglera vattenstånområ-det i Mjörn. Förhören äger rum den 6 oktober 1964. Aktsida 3349-3801. Kopierade från Vattenfalls arkiv i Väners-borg.
29. Bilaga 29-31 är valda utdrag över vittnesmål ur mål A.M. 18/1947. Förhör hålls med sakägare om ersättning för bland annat fiske på grund av utbyggnaden av Säveån vid Hedefors. Aktsida 3349-3801. Kopierade från Vattenfalls arkiv i Vänersborg.
32. Fångststatistik från Jonsered mellan 1881-1931 (Lindgren Benny, Säveåns Laxfiske, Han-delstryckeriet Bokoffset AB, Göteborg 1987, ISBN: 91-7810-892-6).
Bilaga 2
Bilaga 4
Bilaga 6
Bilaga 11
Bilaga 14
Föreliggande rapport är framtagen av Fiskevårdsteknik AB, Mats Hebrand, på uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Mats är ansedd som en av Sveriges mest kunniga inom området fiskvandring. Mats har i arbetet med sin rapport haft ett nära samarbete med Länsstyrelsens projektanställde, Morgan Andersson, som anställdes hösten 2005 för att arbeta fram
Fiskevårdsteknik
i Sverige ABLÄNSSTYRELSEN I VÄSTRA GÖTALANDS LÄN
HEDEFORS, SÄVEÅN
VANDRINGSHINDER FÖR LAX
Unr 05042001
Lund 2005-11-30
Fiskevårdsteknik AB
LÄNSSTYRELSEN I VÄSTRA GÖTALANDS LÄN
HEDEFORS, SÄVEÅN
VANDRINGSHINDER FÖR LAX
Innehåll
1
Inledning...3
2
Utförda undersökningar...3
3
Förutsättningar...4
3.1 Naturliga förhållanden ...4 3.2 Skapade förhållanden...6 3.3 Vandringsflöde...9 3.4 Vandringsfisk...94
Bedömning...10
4.1 Naturliga vandringshinder ...10 4.2 Skapade vandringshinder...115
Sammanfattning...12
Referenser
... 15Bilagor
Bilaga 1 Lantmäterikarta 1778. Plan A
Bilaga 2 Naturliga förhållande. Plan B, skala 1:1000 Bilaga 3 Förhållanden 1884. Plan C, skala 1:1000 Bilaga 4 Förhållanden 1953. Plan D, skala 1:1000 Bilaga 5 Naturligt flödesmönster. Plan E, Skala 1:1000 Bilaga 6 Naturlig vandringsväg. Plan F, skala 1:100
Fiskevårdsteknik AB
LÄNSSTYRELSEN I VÄSTRA GÖTALANDS LÄN
HEDEFORS, SÄVEÅN
VANDRINGSHINDER FÖR LAX
1 Inledning
I Säveån uppträder värdefulla bestånd av självreproducerande atlantlax upp till Hedefors. Vid Hedefors kraftverk hindras all uppvandrande lax av höga dammbyggna-der tvärs över ån. Ovan Hedefors finns ca 2 ha lek- och uppväxtområden av hög kvalitet samt ytterligare ca 4 ha dito ovan nästan vandringshinder vid Hillefors kvarn. Om dessa områden skulle göras tillgängliga för uppvandrande lax skulle det innebära att Säveåns produktionskapacitet av smolt nästan skulle fördubblas.
På sträckorna ovan Hedefors förekommer å andra sidan idag bestånd av stationär öring som också är av intresse för fiskevården. Om laxen bereds tillträde till sträckorna ovan Hedefors kan beståndet av öring komma att minska. Frågan om en fiskväg skall byggas eller ej har därför diskuterats under lång tid.
Länsstyrelsens principiella syn på frågan är att en fiskväg inte bör byggas om vand-ringshindret kan betraktas som naturligt. Då det i stort sett saknas säkra observationer av lax ovan Hedefors i modern tid har fallet kommet att betraktas som ett definitivt vandringshinder. Detta förhållande kan emellertid ha andra orsaker som t.ex. att laxen hindrats längre nedströms eller att skapade hinder funnits i fallet sedan lång tid tillbaka. På uppdrag av Länsstyrelsen har Fiskevårdsteknik AB därför utfört en beskrivning av de naturliga och skapade förutsättningarna för fiskvandring vid Hedefors samt en bedömning av svårigheten för lax att passera området.
2 Utförda
undersökningar
En översiktlig besiktning av området runt Hedefors kraftverk utfördes 2005-04-28 tillsammans Niklas Egriell, Länsstyrelsen i Västra Götaland.
Vid detta tillfälle uppgick vattenföringen i Säveån till i storleksordningen knappt ca 10 m3/s.
Vid besiktningen noterades främst topografiska, hydrografiska och geologiska förhål-landen vid och i anslutning till Säveåns fåra samt nuvarande och äldre vattenbyggnader. I viss mån utfördes även översiktliga notering om åldersförhållande samt grundläggning av förekommande byggnader och tekniska anläggningar i området i avsikt att försöka kartlägga bebyggelse- och anläggningshistorien runt fallet. Vid besöket togs även ett ganska stort antal fotografier.
Fiskevårdsteknik AB
Efter besöket har vi i flera omgångar fått ta del av den rikhaltiga information i form av äldre fotografier, kartor och arkivmaterial som Morgan Andersson på länsstyrelsen samlat in (Andersson 2005). Utöver detta har vi själva funnit ytterligare några äldre kartor.
Med ledning av uppgifter från besöket samt information från Lantmäteriets fastighets-karta med tillhörande ortofoto har en skalenlig kartskiss över det aktuella området konstruerats. Samtliga insamlade äldre kartor och planritningar har därefter digitalise-rats och projicedigitalise-rats på denna kartskiss i samma skala som underlaget. På detta underlag har förekommande vattenområdens utbredning och karaktär samt identifierade vatten-byggnader som t.ex. stödmurar, ledarmar, dammvallar och utskov ritats in. Vid detta arbete har äldre fotografier från perioden 1890-1950 varit till stor hjälp.
Alla nivåer är angivna i samma höjdsystem som använts i ansökningshandlingarna till AM 18/1947, dvs. sannolikt RH00 (Vänersborgs Tingsrätt 1947). Det bör påpekas att med undantag av några få mått på den befintliga dammbyggnaden har alla nedan angivna måttuppgifter hämtats från arkiverade handlingar, fotografier och kartunderlag. Dessa bör därför endast betraktas som ungefärliga när det gäller absoluta höjdangivelser. De inbördes relativa höjdangivelserna framgår däremot ofta med större noggrannhet.
För uppskattning av vattenstånd och vattendjup i åfåror har översiktliga beräkningar av strömning i likformiga kanaler med Mannings formel utförts (Renius 1968). De verkliga hydrauliska förhållandena är svåra att bestämma på teoretisk väg, varför de nedan redovisade värdena endast bör uppfattas som riktvärden. Bedömning av kraftverkens slukförmåga har utförts med hjälp av allmänna energilagar och uppgift om aggregatens effekt och energiproduktion (Corlin & Reinius 1985).
Efter att ha skapat en bild av åsträckans naturliga och skapade karaktär har en bedömning av svårigheten för uppvandrande laxfisk att passera densamma utförts. Även om några förenklade beräkningar av egenskaper som t.ex. språnghöjd, vattendjup och vattenhastighet har utförts, bygger den samlade värderingen mest på en erfarenhetsmässig jämförelse med likartade sträckor i andra vattendrag.
3 Förutsättningar
3.1 Naturliga förhållanden
3.1.1 Översikt
I de följande avsnitten vill vi försöka beskriva hur vi tror att åsträckan vid Hedefors kan ha sett ut under naturliga förhållanden. Med det avser vi inte någon absolut tidpunkt utan snarare hur det skulle ha sett ut idag om vi bortser från all mänsklig påverkan i form av utfyllnader, fördjupningar, dammbyggnader, kraftverk, broar, regleringar etc. Då vi tror att enbart en kort beskrivning av förhållandena kan ifrågasättas har vi även försökt redogöra för de iakttagelser som ligger till grund för beskrivningen samt hur vi har värderat dessa.
Fiskevårdsteknik AB
Den äldsta för oss tillgängliga bilden av Säveån vid Hedefors är en detaljerad Lantmäte-rikarta från slutet av 1770-talet (Forsell 1778 och bilaga 1). På denna visas en torrlagd klipphäll mitt i ån med en åfåra på dess vänstra och en på dess högra sida. Nedanför fallet delas den högra fåran upp i flera grunda och blockbeströdda mindre strömmar vilka löper genom ett område med strömlinjeformade små öar. Den vänstra fåran mynnar i ett vattenområde med större bredd som mera påminner om en djupare hölja. Med stöd av egna iakttagelser i området kan denna bild anses ganska väl beskriva de i stort sett naturliga förhållandena vid Hedefors. Även om den kartografiska precisionen på lantmäterikartan är dålig går det bra att placera de olika formelementen i den nuva-rande terrängen (bilaga 2). Nedre delen av den blottade klipphällen och den vänstra fåran syns fortfarande nedanför den nuvarande dammen. Delar av den ursprungliga botten i den högra fåran syns mellan den lägre stödmuren av betong och den högre stödmuren av huggen sten på den korta utloppskanalens högra strand. Partiet med småholmarna nedan fallet på åns högra sida upptas idag av äldre fabriks- och lager-byggnader i tegel söder om kraftstationen och öster om lager-byggnaderna med gula plåtfasa-der.
3.1.2 Fallkrön
Den äldsta kartbilden förmedlar ett intryck av att det mesta vattnet löper i den högra åfåran, dvs. att åfårans botten är lägre här än i den vänstra fåran (Forsell 1778 och bilaga 1; bilaga 2). En av anledningarna till detta är att det på bilden visas en ledarm som ser ut att ha till uppgift att styra över en del vatten till Gamlebo Kullens kvarn på vänstra sidan. Ledarmens läge bör dessutom i princip ange fallsträckans krön eller strömnacke eftersom den rimligtvis är byggd på tvärprofilens grundaste ställe.
Sträckningen på den bergtröskel som utgör fallsträckans ursprungliga strömnacke sammanfaller inte bara med den gamla ledarmen utan även i stora drag med den nuva-rande dammbyggnaden. I de handlingar som hör till tillståndsansökan för den nuvaran-de kraftstationen (Vänersborgs Tingsrätt 1947) visas bl.a. en profil med berggrunds-ytans nivå längs denna sträcka. Från profilen framgår det tydligt att den lägsta punkten ligger långt inne vid den högra stranden. Nivån uppgår där som lägst till ca +19,8 medan motsvarande nivå i den vänstra fåran är ca +20,6. Bergtrösklarna i mitten av ån ligger mellan ca +20,9 och +21,5. Den i dessa handlingar avbildade bergprofilen bedöms i huvudsak visa fallets naturliga krön. Det finns ingen anledning att tro att berggrundsytan mitt i ån skulle ha sänkts eller formats om i något väsentligt avseende före tidpunkten för dessa undersökningar.
3.1.3 Fall
I tillståndsansökan för den nuvarande kraftstationen finns en detaljerad plan med nivåkurvor i åfåran och dess närmaste omgivningar (Vänersborgs Tingsrätt 1947 och bilaga 9 i Andersson 2005). Även här ser man tydligt hur den lägsta delen av fallet låg längs åns högra strand (bilaga 2). De allra lägsta bottennivåerna förekom i ett nordost-sydvästligt stråk som idag löper mitt emellan den vitmålade gaveln på kontorsbyggna-den och kontorsbyggna-den med gångbrygga försedda delen av betongdammen ovan kraftstationen. I
Fiskevårdsteknik AB
höjd med gavelns västra hörn viker stråket av i rak sydlig riktning in under kraftstatio-nen och ned mot den nuvarande utloppskanalen.
Längs detta stråk har den högra fåran sannolikt mer haft karaktären av en smal sluttande ränna med branta sidor än ett akut vertikalt fall (bilaga 2). På den brantaste delen faller botten ca 3-4 m på en sträcka av ca 15 m. Nedanför den brantaste delen av fåran i det område som idag utgör centrum i den höga ljusblå kraftstationen, låg en uteroderad håla med ett djup av ca 2 m. Fallhöjden i det naturliga fallet, dvs. skillnaden mellan vatten-ytornas nivå ovan och nedan själva fallet vid medelvattenföring, uppges ha uppgått till ca 5,2 m (Vänersborgs Tingsrätt 1944 och bilaga 10 i Andersson 2005). Den undre vattenytan har enl. dessa handlingar legat på +16,0 varvid den övre bör ha legat runt ca +21,3.
På både den äldsta lantmäterikartan och en yngre dito är det markerat en tydlig utbukt-ning på åfårans högra strand i fallets övre del (Forsell 1778 och bilaga 1; Hygrell 1880 och bilaga 11 i Andersson 2005). Av detta tillsammans med uppgifterna om läget på den djupa huvudfåran följer att den ursprungliga åfårans högra strandkant legat betyd-ligt längre åt nordväst i fallets övre del än vad den nuvarande högra strandlinjen gör. Den ursprungliga stranden förefaller ha gått åtminstone ca 5 m in under det östra hörnet på kontorsbyggnadens vitmålade gavel.
3.1.4 Fallfot
Nedan fallet vidgas den smala huvudströmfåran på ett karaktäristiskt solfjäderformat vis. Bottensubstratet övergår nu från kalspolade bergytor till grovkorniga sediment med en från fallet avtagande kornstorlek. Såväl den gamla lantmäterikartan som ett flertal äldre fotografier visar att botten upptill ca 30-50 m nedan fallet utgjort en blockbeströdd tämligen slät men brant sluttande yta (bilaga 2-7 i Andersson 2005; bilaga 2). Nedanför denna vidtog ett ca 50-100 m långt område med svagt sluttande och sannolikt huvudsak-ligen grusig botten. På högra sidan bildar de högsta partierna ett antal små strömlinje-formade öar vilka sannolikt försvinner under vattenytan vid högvatten. På vänstra sidan samlar sig strömfårorna till en bredare och djupare kanal.
3.2 Skapade förhållanden
3.2.1 Äldre anläggningar
Fallen vid Hedefors har sedan lång tid tillbaka i likhet med de flesta andra strömsträckor i södra Sveriges vattendrag utnyttjats för kraftändamål av olika slag. Redan på den äldsta tillgängliga kartbilden finns två kvarnar och en såg på den aktuella sträckan (Forsell 1778 och bilaga 1). Sannolikt har det funnits primitiva vattenkraftanläggningar på platsen ännu tidigare, kanske redan på medeltiden.
Denna typ av anläggningar medförde i allmänhet mycket små fysiska ingrepp i större åfåror. I de flesta fall innebar det strandkanten stabiliserades och byggdes ut en aning i vattnet genom en stensatt grund till ett verkshus eftersom man oftast behövde få ut vattenhjulet i åfåran. Vidare anlades ofta en relativt kort ledarm parallellt med
Fiskevårdsteknik AB
set på ca 1-2 m avstånd ut i ån. Avsikten med denna var både att utgöra stöd för vatten-hjulet och att styra in en del av åns vattenflöde mot detsamma.
Vid Hedefors har dock redan i slutet av 1770-talet byggts så omfattande ledarmar att de löper tvärs över hela åfåran (Forsell 1778 och bilaga 1). Den långa ledarmen är dock sannolikt mycket låg och utgör troligen ingen riktig fördämning. Avsikten har sannolikt mera varit att styra över lite vatten vid lågvattenföring från högra till vänstra stranden. Hede kvarn, som är den översta anläggningen, ligger högt i förhållande till vattenytan. Denna anläggning har därför förmodligen byggts ut en bit i åfåran på ovan beskrivna maner. Vid denna anläggning kan möjligen även en del låga avspärrningar och luckar-rangemang ha funnits. Hede såg och Gamlebo Kullens kvarn ligger emellertid båda lågt i förhållande till vattenytan varför man där troligen ordnat vattenintag via rännor och lagt själva anläggningarna en liten bit från åfåran.
Senast under 1860 talet uppförs en bro över ån strax ovan fallet (Topografiska Kåren 1869). Bron sträcker sig diagonalt över ån en bit ovan fallets krön i en sträckning som till stor del påminner om den äldre ledarmens (Hygrell 1880 och bilaga 11 i Andersson 2005). Möjligen kan bron därför ha tillkommet som en påbyggnad eller ombyggnad av den ursprungliga ledarmen. Bron består av två landfästen och ett antal bottenfasta strömdelare av huggen sten med ett överliggande enkelt bjälklag (bilaga 2-7 i Anders-son 2005).
3.2.2 Bruksanläggningar
I början av 1880 talet köps mark och fallrättigheter in i avsikt att bygga upp en väveri-fabrik (Hygrell 1880 och bilaga 11 i Andersson 2005). Av central betydelse för väveri-fabriken är dess kraftförsörjning. Vid denna tidpunkt saknades teknik för överföring av kraft någon längre sträcka från vattendragen till tillverkningsindustrin. Det var därför tvunget att placera industrin helt intill kraftkällan. Av denna anledning byggs nu ett vattenintag i den djupaste delen av fallet från vilken vatten leds i en lång tub till ett centralt i fabriks-området placerat kraftaggregat (bilaga 2-7 samt 10 i Andersson 2005; bilaga 3). Från detta fördes sannolikt kraften mekaniskt över till fabrikens maskiner via remmar och roterande hjul.
De grunda strömfårorna mellan de låga holmarna fylls ut och markytan höjs över högvattennivå (bilaga 2-7 samt 10 i Andersson 2005; bilaga 3). Detta område fick bilda fabriksområde. Endast nedre delen av den djupaste strömfåran sparas och nyttjas som avloppskanal från kraftverket. För att inte få in vatten i fabriksområdet vid högvatten byggs en ny ca 15 m lång, hög och stabil ledarm av huggen sten på åns högra sida från vattenintaget och rakt ut över fallets krön (Vänersborgs Tingsrätt 1947; bilaga 9 i Andersson 2005; bilaga 3). Skyddsmurar av sten anläggs på båda stränder av ån, både ovan och nedan fallet. Den längsta och högsta löper på högra sidan från vattenintaget och ca 100 m nedströms. Området mellan vattenintaget och högra stranden fylls ut och torrläggs. Redan när de äldsta fotografierna tas i slutet av 1800-talet, är således strand-linjen flyttad ett bra stycke ut i åfåran varför dessa inte alls avspeglar den ursprungliga karaktären.
Fiskevårdsteknik AB
För att utvinna mera energi i samband med utbyggnaden av fabriksområdet, höjs vattenytan ovan fallet genom en fördämning tvärs över ån på brons uppströmssida (Vänersborgs Tingsrätt 1944; bilaga 3). Fördämningen utgjordes av spettluckor vid brons båda inre valv, dvs. framför vattenintagen till väveriet och Gamlebo Kullens kvarn, samt skibordsättar i brons övriga valv (bilaga 2-7 i Andersson 2005). Dammens krön placerades på nivån +22,60 och tillåten dämningsgräns uppgick till +23,69. År 1943 höjdes dammkrönet till +23,12.
Till att börja med togs sannolikt bara en mindre del av åns flöde in i väveriets kraftverk. Vattnet skulle dessutom räcka till kvarnen på andra sidan ån. När kraftverket så små-ningom installerade elgeneratorer ökades sannolikt vattenintaget. Med ledning av dammens utformning och gällande dämningsgräns kan slukförmågan i början av 1940-talet uppskattas till i storleksordningen 15-20 m3/s. Fallhöjden vid dammen ovan fallet uppgick då till i storleksordningen 1,3-1,8 m.
Under en period mellan 1901-1915 fanns en fiskväg av trä som löpte från området omedelbart nedanför de släta berghällarna på fallets högra sida i en vid båge över den torra hällen mitt i fallet och upp till området ovan dammen på åns vänstra sida (Älvs-borgs tidning 1901; bilaga 5 i Andersson 2005; bilaga 3). Fiskvägens konstruktion och funktion är emellertid okänd. Det är inte helt uteslutet att konstruktionen i verkliga livet använts som en förtäckt fångstfälla.
3.2.3 Yngre anläggningar
På 1940-talet togs flera planer fram på att bygga om och modernisera kraftstationen. Efter en del ändrande planer stod det nya kraftverket klart 1953 (Andersson 2005). Denna ombyggnad innebar stora förändringar av den aktuella sträckan. Bland annat byggdes helt nya höga dammväggar av betong tvärs över ån strax nedanför den gamla bron (bilaga 4). Dammens krön placerades på +26,40 och dämningsgränsen höjdes till + 25,40. Dammen fick två stora utskov ca 7 och 5 m breda, varav det största inreddes med en motoriserad valvlucka och det mindre med ett skibord av betong vilket krönts med lösa träsättar. Den gamla bron revs och ersattes med en ny lite längre uppströms. Den gamla kraftstationen ersattes med en ny station med två kraftaggregat om 2800 resp. 315 kW omedelbart nedanför dammen.
Vidare genomfördes omfattande rensningar i åfåran nedan dammen (bilaga 4). Från kraftstationen leder bl.a. en 60 m lång och 6 m bred utloppskanal som grävts ut till +12,3, dvs. ca 3,5 m djup under vattenytan. Hela åfåran nedanför fallet har rensats och fördjupats för att underlätta vattenavrinningen. Rensningarna förefaller ha utförts från området omedelbart nedanför fallet och åtminstone ca 200 m ned.
Slukförmågan i det nya kraftverket uppgår till ca 37 m3/s vilket i praktiken innebär att det mycket sällan uppstår spillvatten under den period som laxen vandrar upp. Vid normal drift ligger vattenytan ovan kraftverket stabilt mycket nära dämningsgränsen, dvs. +25,40, medan vattenytan nedanför kraftverket varierar med vattenflödet runt ca +15,0. Detta innebär att fallhöjden numera uppgår till ca 10,5 m.
Fiskevårdsteknik AB
Efter att dessa åtgärder genomförts har inga större förändringar ägt rum.
3.3 Vandringsflöde
Vattenföringen i Säveån vid Hedefors har med ledning av avrinningsområdets storlek (Ehlert 1996) och uppmätta flöden från stn 108-2212 Spånga kvarn (Andersson 1994) beräknats uppgå till ca 17,3 m3/s i medeltal under året. Normal högvattenföring och normal lågvattenföring bedöms uppgå till ca 81 resp. 2 m3/s vid oreglerade förhållan-den. Motsvarande förhållanden under reglerade förhållande bedöms uppgå till i stor-leksordningen 42 resp. 6 m3/s.
Månadsmedelvattenföringen vid Hedefors under perioden juni till oktober bedöms variera mellan ca 6 till 15 m3/s under oreglerade och ca 9 till 14 m3/s vid reglerade
förhållanden. Då de flesta laxfiskar företar sin lekvandring under denna period och i synnerhet i samband med tillfälliga flödesökningar på upp mot det dubbla, är det i första hand vid dessa vattenföringar och de av dem beroende vattenstånden som vandringsför-hållandena bör bedömas.
Vid ett flöde på 10 m3/s över det ursprungliga fallet bedöms vattnet ha fördelats med minst ca 90 % i den högra fåran och ca 10 % i den vänstra (bilaga 5). Vid högre flöden bedöms andelen flöde i den vänstra fåran ha ökat medan det vid lägre flöden nästan kan ha upphört helt.
Efter bruksanläggningarnas tillkomst på 1880-talet går allt vatten genom kraftverket vid flöden upp till ca 15-20 m3/s och inget annat än obetydliga mängder läckvatten över fallet. Först vid flöden över ca 20 m3/s börjar överskottsvatten flöda över dammen. Efter 1953 spills endast vatten i fallet vid flöden över 35-40 m3/s.
Då det brantaste partiet i det ursprungliga fallets huvudfåra är smalt med branta sidor, bör vattendjupet varit gott även vid tämligen låga flöden. En överslagsberäkning anty-der att vattnets medelhastighet i detta parti kan ha uppgått till i storleksordningen 5-7 m/s vid de flöden som normalt råder under sommar och höst. Det bör då betänkas att vattenhastigheten närmast botten sannolikt endast är ned mot hälften så hög. Vid ytan har dock sannolikt vattnet i detta parti varit turbulent och vitskummande.
3.4 Vandringsfisk
Den vandringsfisk som avses nedan är lekmogen atlantlax. De lekvandrande laxar som fångas vid Jonsereds Sportfiske är vanligen mellan ca 60 och 110 cm långa. Medelläng-den och medelvikt av Medelläng-den lax som fångats de tre senaste åren uppgår till 81 cm resp. 5,8 kg (Sportfiskarna Göteborg 2005). Längden på de laxar som passerade fiskräknaren vid Jonsereds kraftverk under år 2005 varierade mellan ca 50 och 123 cm (Hebrand 2005). Detta innebär att det i huvudsak är stora fiskar som simmar snabbt och hoppar bra. En fisks simstyrka är nämligen knuten till kroppslängden på så vis att stora fiskar simmar snabbare och hoppar högre än små. Även kroppens form och uppbyggnad har betydelse vilket medför att en lax är starkare än de flesta andra fiskarter av motsvarande storlek.
Fiskevårdsteknik AB
En 6-8 kg stor lax uppges kunna hoppa upp för ett ca 2 m vertikal fall om den får möjlighet till en god ansats (Denil 1937). Flera författare vittnar om att lax har passerat fall med betydligt högre höjd men då handlar det knappast om ett helt vertikalt fall utan mera om sammansatta fall med möjlighet att simma under delar av passagen (Kreitman 1932; Crisp 1993; Cowx & Welcomme 1998; m.fl.). Genom teoretiska beräkningar visar Denil (1937) att en lax på 80 cm kortvarigt kan prestera en maximal simhastighet på ca 7 m/s vilket motsvarar en kraft som är ca 1,2 gånger dess egen vikt. Winstone et
al (1985) menar att man som tumregel kan anta att lax kortvarigt kan simma med en
hastighet som är 10 kroppslängder per sekund.
Vid forcerad simning genom ett vandringshinder kan fisken inte hålla maximal hastig-het någon längre tid. Vid konstruktion av fiskvägar av motströmstyp brukar man utgå från att lax kan avge ungefär hälften av den maximala simkraften under ca 1 minut (Lonnebjerg 1980). I praktiken innebär detta att en 80 cm stor laxfisk kan simma genom en ca 10-20 m lång sträcka med en lutning på 1:4 och en vattenhastighet på upp till ca 3 m/s utan större bekymmer. I naturen finns dessutom oftast tillfälliga viloplatser längs en sådan sträcka. Med hjälp av några viloplatser och kraftansträngningar bör samma fisk kunna klara motsvarande passage med vattenhastigheter upp mot ca 5 m/s.
Uppvandring av lax i Säveån kan i princip förekomma under hela året under förut-sättning att vattenföring och vattentemperatur inte är alltför låga. Fångstnoteringar från Jonsereds Sportfiske visar dock att laxen stiger förhållandevis sent under säsongen i Säveån (Sportfiskarna Göteborg 2005). Sparsam förekomst av tidiga lekvandrare vid Hedefors kan förväntas först under slutet av maj och början av juni månad. Större delen av uppvandringen är därefter sannolikt koncentrerad till perioder med god vattenföring eller under tiden strax före leken, dvs. under senare halvan av augusti till och med främre halvan av oktober månad.
Lax är ett växelvarmt djur varför dess kroppskrafter i hög grad är beroende av det omgivande vattnets temperatur (Crisp 1993 m.fl.). Erfarenheter från kontroll av vand-ringsfisk på andra platser i landet visar att lax sällan vandrar upp genom konventionella fiskvägar eller branta passager vid lägre vattentemperatur än ca 5-10 °C. Ju större svårighetsgrad desto högre gränsvärde. Många vandringshinder är dessutom bara möjliga att passera vid ett speciellt vattenflöde som kan vara högre eller lägre än det normala. Från flera platser med fiskvägar eller besvärliga passager har vi noterat att lax vanligen stannar en eller ett par veckor nedan passagen för att invänta optimal vattenfö-ring och vattentemperatur. Detta gäller i synnerhet den tidigt stigande lekfisken som kan vänta i månader på rätta förhållanden.
4 Bedömning
4.1 Naturliga vandringshinder
Det naturliga fallet bedöms inte ha utgjort något allvarligt hinder för stor lekvandrande lax. Den bästa vandringsvägen har sannolikt varit längs den huvudfåra som numera utgör kraftverkets utloppskanal och som fortsatte i en mjuk sväng runt berghällarna intill åns högra strand (bilaga 6). Längs detta stråk har huvudfåran sannolikt mera haft karaktären av en kraftig strömsträcka än ett akut vertikalt fall. Vattendjupet längs denna
