Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT Avdelningen för Informatik och Projektledning
Nghia Le & Stefan Andersson
Det misslyckade projektet - alltid ett fiasko eller stundtals
triumf?
- En insyn i bedömning, lärande och hantering av misslyckade projekt i
offentliga organisationer
The failed project - always a fiasco or the occasional
triumph?
- An insight into assessment, learning and the management of failed projects in
the public sector
Magisterprogrammet Projektledning Magisteruppsats, 15 HP
Förord
Detta magisterarbete har genomförts av studenter på magisterprogrammet i projektledning vid Karlstads universitet. Studenterna var Nghia Le, med bakgrund från personalvetenskap, och Stefan Andersson, med bakgrund från innovations- och designingenjörsvetenskap.
Arbetet har bedrivits under 10 veckor mellan februari och april 2011 och genomförts med en fokus på projektledning i den offentliga sektorn i Karlstad.
Vi vill tacka alla de som hjälpt till att genomföra detta arbete och skickar ut ett stort tack till alla respondenter som ställt upp vid intervjuer och gett oss värdefulla insikter. Alla
klasskamrater som vi bollat idéer och tankar med och som gett oss värdefull feedback samt vår handledare som varit ett viktigt stöd för oss genom hela processen.
Avslutningsvis ger vi ett citat från Edison som vi tycker fångar vårt perspektiv till kärnan i den forskning vi bedrivit.
“Results? Why, man, I have gotten lots of results! If I find 10,000 ways something won't work, I haven't failed. I am not discouraged, because every wrong attempt discarded is often a step forward....” – Thomas Alva Edison
Författarna
………. ……….
Sammanfattning
Syftet med detta arbete har varit att ge ökad förståelse och kunskap av misslyckade projekt inom offentlig projektledning samt hur lärandet tas tillvara inom dessa. Anledningen till att vi valt detta arbete och syfte var att vi uppmärksammat vissa oroväckande tendenser och
mönster inom flera offentliga organisationer, vilka vi anser arbetar med ytterst viktiga samhällsfunktioner.
Projekt som arbetsform har utvecklats otroligt mycket på kort tid och idag tillämpas projekt på regelbunden basis i de flesta organisationer. Inom offentliga organisationer bedrivs projekt som ofta utmärker sig genom diffusa och abstrakta mål. Detta beror främst på att offentliga organisationer bedriver helt andra typer av projekt än de som vanligtvis kan ses i privata organisationer, där projekt genomförs i vinstdrivande intressen. Inom offentliga projekt är samhällsnyttan istället i centrum, men trots detta finns en väl utbredd tendens att bedöma projekten utifrån samma parametrar och verktyg som de i vinstdrivande projekt. Dessa är illa anpassade för diffusa och abstrakta mål och medför en risk att många projekt i offentlig regi bedöms på ett mycket missvisande sätt. De mer långtgående konsekvenserna kan bli att många projekt ”felaktigt” bedöms som misslyckade och informellt stämplas med en
tabustämpel. Detta ser ofta organisationer och individer som en anledning till att inte hämta nyttiga och värdefulla insikter, lärdomar och erfarenheter ur, vilket i slutändan hämmar den organisatoriska utvecklingen.
Utifrån befintliga teorier om projektledning och lärande har vi därför valt att granska hur offentliga organisationer bedömer projektresultat idag och hur de tar tillvara på misslyckade projekt. Med benämningen ”ta tillvara” menar vi väsentliga aspekter som hur lärandet ser ut i de misslyckade projekten, vilka erfarenheter som hämtas ur dem, vilka emotionella perspektiv som hämmar reflektioner av dem, vilka nyttoeffekter som räknas in i resultatet osv.
Undersökningen genomfördes med intervjuer av projekterfarna anställda inom offentliga organisationer i Karlstad.
Resultaten visar att traditionella perspektiv är dominerande vid bedömningar av
projektresultat i offentliga organisationer. Resultaten visar även att bedömningar försvåras av många inblandade aktörer, som har olika perspektiv till varje projekt. Det har även framgått att mål och riktlinjer ofta är mycket diffusa och abstrakta i offentliga projekt. Resultaten visar också att det finns mycket att lära ur misslyckade projekt. Exempelvis kan nyttiga
erfarenheter skaffas om vikten att grundligt förankra projekt innan de initieras och värdet av delaktighet lyftas upp. Misslyckanden kan även ge lärdomar om nya idéer och utveckla ledarskap. Organisatoriskt sett visar resultaten att lärande vid misslyckade projekt knappt existerar. Organisationerna brister nämligen i tillvaratagandet av dessa eftersom det ofta inte sker någon reflektion eller analysprocess av vad som gått snett i de misslyckade projekten.
Abstract
The purpose of this work has been to provide a greater understanding and knowledge of failed projects in the public sector, and how learning is taken care of. The reason we chose this field of research and its purpose was that we were aware of some disturbing trends and patterns in several places in the public sector, which are maintaining very important social functions and should be able to carry out their work in the best possible manner.
Project Management has developed an awful lot in a short time and today it is applied in projects on a regular basis in most organizations. Within the public sector are projects that are usually characterized by diffuse and abstract goals, which are mainly due to the fact that government organizations are engaged in entirely different types of projects than those usually seen in private organizations, where project’s main characteristics are in profit-making interests. In the public sector, projects are implemented to benefit society, but despite this fact there is a well-spread tendency to evaluate these projects using the same parameters and tools that is used in profit-making projects, which are poorly suited for the diffuse and abstract goals found in the public sector. This entails the risk that many projects are assessed in a very misleading way. The more far-reaching consequences for many projects are that they are "wrongly" deemed as failures and thus informally stamped with a view of taboo. Very often organizations and individuals will see this as a reason not to draw useful and valuable insights, lessons and experience from these projects, which ultimately inhibit organizational development.
Based on existing theories of project management and learning, we have therefore chosen to examine how the public sector assesses project results today, and how they take advantage of their failed projects. By the term "take advantage" we mean the essential aspects of how learning looks like in the failed projects, the lessons taken from them, the emotional
perspective that inhibit reflections of them, what benefits are factored in the outcome and so on. The survey was conducted with interviews of experienced project staff in the public sector in Karlstad.
The results show that a traditional perspective is dominant in the assessment of project results, and that assessment is further complicated by all those involved who have their different perspectives to each unique project, and the objectives and guidelines are often very vague and abstract. The results also show that there is much to learn from failed projects. For example, useful experience can be acquired that favor thorough examines of projects before they are initiated, and the value of participation can be valued to a higher point. Failures can also provide lessons for new ideas and develop leadership. Organizationally speaking, the results show that learning in failed projects hardly exists. A reason for these organization deficiencies, is because they hardly have any reflection or analysis process to describe what has gone wrong in the failed projects.
Innehållsförteckning
1 INTRODUKTION ... 7 1.1 PROBLEMBAKGRUND... 7 1.2 SYFTE ... 9 1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 10 1.4 MÅLGRUPP ... 10 1.5 FÖRVÄNTADE RESULTAT ... 10 1.6 KUNSKAPSBIDRAG ... 10 1.7 AVGRÄNSNING ... 10 METODANSATSER ... 111.8 HERMENEUTISK KVALITATIV METOD ... 11
1.9 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 12
1.9.1 Förstudie ... 12
1.9.2 Agilt arbetssätt ... 12
1.9.3 Forskningsinriktning ... 12
1.9.4 Litteratur och informationssökning ... 13
1.10 URVAL ... 13 1.10.1 Val av respondenter ... 13 1.10.2 Val av organisation ... 14 1.11 GENOMFÖRANDE ... 14 1.11.1 Upprättande av intervjufrågor ... 14 1.11.2 Respondenter ... 15 1.11.3 Miljö/omgivning ... 16 1.12 DATAINSAMLING ... 16 1.12.1 Intervju ... 17 1.12.2 Intervjustruktur ... 17 1.13 TRANSKRIBERING ... 18
1.14 DEDUKTIV TEMATISK ANALYS ... 18
1.15 RELIABILITET &VALIDITET ... 19
1.15.1 Triangulering – ett sätt att berika validering ... 21
1.15.2 Kommunikativ validitet ... 21 1.15.3 Kritisk reflektion ... 22 1.16 ETISKA PRINCIPER ... 23 1.17 KÄLLKRITIK ... 24 1.18 METODDISKUSSION ... 25 2 TEORETISK REFERENSRAM ... 27
2.1 SKILLNAD MELLAN OFFENTLIGA OCH PRIVATA ORGANISATIONER ... 27
2.1.1 Projektledningsformen i den offentliga förvaltningen idag ... 28
2.1.2 Vanliga typer av projekt i generell offentlig miljö ... 29
2.1.3 Förändringsprojekt ... 30
2.1.4 Försöksprojekt ... 30
2.1.5 Samverkansprojekt ... 31
2.1.6 Uppdragsprojekt... 32
2.2 PROJEKTLEDNING DÅ OCH NU – ETT TRADITIONELLT OCH MODERNT PERSPEKTIV ... 33
2.2.1 Traditionellt synsätt... 33
2.2.2 Modernt synsätt ... 34
2.3 OM MISSLYCKADE PROJEKT -VAD ÄR DET? ... 38
2.3.1 Varför går projekt i stöpet? ... 40
2.4 LÄRANDE ... 41
2.4.1 Vad är lärande? ... 41
2.4.2 Hur ser en lärande organisation ut? ... 41
2.4.3 Hur kan organisationer lära sig? ... 46
2.4.4 Projektkontor ... 48
2.4.5 Lärandet i grupp ... 48
2.4.6 Individuellt lärande ... 49
2.5 SAMMANFATTNING ... 50
3 RESULTAT OCH ANALYS ... 52
3.1 RESULTAT ... 52
3.1.1 Vad är ett misslyckat projekt? ... 52
3.1.2 Organisatoriskt lärande vid misslyckade projekt ... 53
3.1.3 Grupplärandet vid misslyckade projekt ... 55
3.1.4 Projektledarens syn på lärandet vid misslyckade projekt ... 55
3.1.5 Nyttoeffekter vid misslyckade projekt ... 57
3.2 ANALYS... 59
3.2.1 Vad är ett misslyckat projekt? ... 59
3.2.2 Organisatoriskt lärande vid misslyckade projekt ... 59
3.2.3 Grupplärandet vid misslyckade projekt ... 60
3.2.4 Projektledarens syn på lärandet vid misslyckade projekt ... 61
3.2.5 Nyttoeffekter vid misslyckade projekt ... 62
4 DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 63
4.1 TRADITIONELLT SYNSÄTT OCH DESS PÅVERKNINGAR ... 63
4.2 ORGANISATIONENS ICKE-LÄRANDE OCH DESS NEGATIVA KONSEKVENSER FÖR ORGANISATIONEN . 64 4.3 PROJEKTKONTOR OCH DESS PÅVERKAN ... 65
4.4 SAMMANFATTNING AV DET FASTSTÄLLDA RESULTATET ... 65
4.5 AVSLUTANDE DISKUSSIONEN ... 66
4.6 VIDAREFORSKNING ... 66
4.6.1 Nya metoder och tillvägagångssätt ... 66
4.6.2 Förbättrad framförhållning vid nyanställningar ... 67
4.6.3 Jämförelse av tillvaratagande av misslyckade projekt mellan offentliga och privata organisationer ... 67 5 REFERENSER ... 68 Bilagor 1. WBS 2. Gantt-schema 3. Intervjuguide
4. Exempel på frågeställningar för utvärdering av projekt enligt Holmberg & Næssén
1 Introduktion
I detta inledande kapitel presenteras rapportens bakgrund, syfte, frågeställningar,
kunskapsbidrag och avgränsning för att väcka uppmärksamhet. Vi kommer även att resonera varför denna typ av undersökning är intressant och hur det kommer sig att vi ville forska om det valda området.
1.1 Problembakgrund
Vi lever i en alltmer projektintensiv värld där förändringar och skiftande omständigheter är vardag för de flesta projektarbetsformer. Projekt som arbetsform har spritt sig inom de flesta av våra arbetsverksamma samhällsområden med en rasande fart, såväl inom den privata sfären som inom den offentliga, och synen på projekt verkar vara i ständig utveckling. Denna
utveckling verkar dessutom gå allt snabbare och snabbare i takt med att nya forskningsrön och erfarenhetsutbredning inom projektledning och projektformer ständigt vidgar den rådande kunskapshorisonten inom ämnena.
Söderlund (2005:160ff) förklarar att det exempelvis blivit allt vanligare att tala om
kunskapsföretag, om kunskapsbaserade företag och om kompetens- och kunskapsperspektiv på företag och företagande. Vidare förklarar Söderlund att driva organisationer och projekt i dagens organiserade värld är till stor del en fråga om att utnyttja och vidareutveckla kunskap. Förmågan att vidareutveckla denna kunskap bedömer Söderlund vara nyckeln till långsiktigt konkurrenskraftiga företag. Det är därför inte ovanligt att såväl organisationer inom det privata näringslivet som den offentliga sektorn framställer sig som kunskapsföretag, som lärande organisationer och som verksamheter där individen kan fortsätta att lära och utvecklas.
I kontrast till detta verkar projekts framgångar i dagens samhälle ofta mätas utifrån en traditionell syn, som till stor del baseras på exempelvis den välkända projekttriangeln. Projekttriangeln utgår från de tre faktorerna Tid, Kostnad och Resultat, och används för att illustrera hur ett projekt är bundet till dessa faktorer. Om ett projekt exempelvis beskär någon av faktorerna tid och pengar kan det förväntas att dess resultat också kommer att bli lidande. Detta har en viss självklar poäng i många fall, men i många andra fall riskerar triangeln i längden att generera ett alltför snett perspektiv av framgångsanalysen för projektet. Används triangeln som rättesnöre för framgång, som så ofta gjorts i många projekt idag, kan det argumenterbart upprättas en alltför simplifierad mall för att avgöra om ett projekt varit lyckat eller misslyckat. Den snabba utvecklingen av projektledning och projektkunskap har öppnat upp dörrar för mer rättvisa bedömningar av projektresultat än bedömningar som görs enbart utifrån traditionella synsätt med projekttriangeln i fokus. Detta har gett upphov till ett nytt tänk kring misslyckade projekt.
Detta blir väldigt tydligt i framförallt bistånds- och utvecklingsprojekt där det är mycket vanligt att satta projektmål inte uppnås pga. de extremt svåra förutsättningarna som projekten bedrivs under. Dessa förutsättningar kan exempelvis vara politiska och militära osäkerheter i landet, brist på resurser och samhällsmässigt stöd på grund av fattigdom samt kulturella svårigheter. Det är även just pga. de svåra förutsättningarna som varje ansträngning att ge stöd blir högt uppskattade i utsatta områden, vilket är vad själva kärnan i bistånds- och
utvecklingsprojekt handlar om. Det har därför blivit intressant för exempelvis Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (SIDA) att titta mer noggrant på just lärdomar från
misslyckade projekt och även att bedöma dem annorlunda. Det har visat sig att det i de flesta fall genereras en mängd sekundära och oplanerade nyttoeffekter genom bistånds- och
utvecklingsprojekten som kommer utsatta människor till godo. Detta oavsett om projektet enligt traditionella värderingar varit lyckade eller misslyckade (SIDA 2011).
Det verkar alltså råda en växande attitydförändring kring lärande och nytta ur vad som traditionellt klassats som misslyckade projekt, men även en omvärdering i vad som faktiskt anses vara ett lyckat resp. misslyckat projekt.
Som redan nämnts är området inom projektledning och projektmetodik fortfarande ett område som är starkt präglat av utveckling. Därför är området på många sätt obelyst vad gäller insikt och förståelse för rollerna däri, främst kanske projektledarens roll. Det är argumenterbart så att många projekt kan ha fått lida av att orealistiska krav och förväntningar satts på
projektledaren på grund av oförståelse för rollen, både från chefer, medarbetare och från privatlivet. Det väcker ett flertal tankefrågor, som exempelvis: Är ett misslyckat projekt med
helt orealistiska krav och förväntningar alltid ett misslyckande? Hur bedömer man t.ex. ett ”omöjligt” projekt som ändå kommit väldigt, väldigt nära ett lyckat resultat?
Projektledningslitteraturen ger många liknande frågor som kan ställas utifrån dagens syn på projektresultat.
Wenell (2011), expert på projektkultur vid Linköpings universitet förklarar att när projektmål har uppnåtts sett utifrån projekttriangeln anses ett projekt vara lyckat. Men han frågar sig om det alltid behöver vara så? Vad är egentligen ett lyckat projekt och vem är det som egentligen bestämmer när ett projekt är lyckat? Han menar att ett bra exempel är Operahuset i Sidney där själva projektet blev ett fiasko medan nyttoeffekten av det misslyckade projektet har blivit en triumf.
Garvin (1999) beskriver vikten av att ta vara på erfarenheter och kunskaper från tidigare misslyckade projekt inom organisationer, vilket han redogör för här:
”A study of more than 150 new products concluded that the knowledge gained from failures [is] often instrumental in achieving subsequent successes… In the simplest terms, failure is the ultimate teacher.” (Gavin 1999:61)
Garvin menar alltså att misslyckanden generellt sett har en mycket stor betydelse till lärande som verktyg i organisationer. Han exemplifierar vidare med ett fall från IBM där särskild vikt lagts vid att ta vara på erfarenheter och kunskap från tidigare misslyckade projekt:
”IBM’s 360 computer series, for example, one of the most popular and profitable ever built, was based on the technology of the failed Stretch computer that preceded it. In this case, as in many others, learning occurred by chance rather than by careful planning. A few companies, however, have established processes that require their managers to periodically think about the past and learn from their mistakes.” (Garvin 1999:61f)
Ytterligare ett exempel på tendensen till attitydskifte i bedömningar av misslyckade projekt kan hämtas ur en utredning från Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping:
”När man genomfört en verksamhet, vill man ofta veta om man nått de mål man satt upp. Detta kan man få reda på genom en enkel uppföljning. Om man skall kunna dra mera långtgående slutsatser av en genomförd aktivitet och lära sig något inför framtiden, bör man också ta reda på varför man uppnått sina mål eller inte. Detta kan man
göra lärdomar som medför att även "misslyckade" projekt varit väl värda de pengar de kostat.” (HJ 2011)
Med anledning av ovanstående resonemang tycks det därför finnas anledning att stanna upp och tänka till kring den rådande allmänna synen på projektledning och metodik, som till stora delar kan misstänkas hamnat efter i den snabba utvecklingen. Mer konkret bör särskild uppmärksamhet läggas på hur resultat från många av dagens projekt bedöms, och vilken kunskap individer tenderar att hämta ur dem. Det är även intressant att se till riskerna kring att inte hämta kunskap ur olika projekt.
Argumenterbart kan en försummelse av att ta vara på nya bedömningssätt och lärande från misslyckade projekt riskera att manifesteras i att organisationer och projektaktiva deltagare missar att ta till sig viktiga kunskaper och erfarenheter från projekt. Eller ännu värre att fel lärdomar och erfarenheter tas av projekt, som snabbt dömts ut som misslyckade eller delvis misslyckade utifrån traditionella bedömningsmetoder. Exempelvis kan en oprövad modell eller ett nytt verktyg förkastas därför att det helt enkelt inte fungerade som tänkt första gången det användes, fastän det kan ha potentialen att fungera utmärkt vid andra tillfällen.
Därför finns i detta arbete ett stort intresse av att undersöka hur den egentliga läroprocessen ser ut, och vad vi har märkt är detta ett ämne som väldigt få har forskat inom. Vi har valt att undersöka offentliga projekt som setts som misslyckade eller delvis misslyckade, samt vilket perspektiv som ligger till grund för den bedömningen. Vem avgör det? Vilka värderingar ser man som viktigast? Vilka tankar och idéer kring det ”misslyckade” projektet existerar i det offentliga yrkeslivet?
Jensen et al. (2007:181ff) förklarar att för projekt som bedrivs genom offentlig verksamhet, precis som för övrig human service – verksamhet, att målen ofta är retoriskt formulerade, ambitiösa och besvärliga att operationalisera. Jensen et al. menar även att det finns svårigheter med att avgränsa, mäta och bedöma vad som ska göras i projekten och vad som i verkligheten blir gjort. De menar att projekten slutligen flyter samman med annan verksamhet och
förändringar går sällan att knyta till specifika orsaker. När situationen vidgas från projekt till kontext och på vilket sätt omgivande aktörer påverkar projektet framträder ytterligare nya kritiska omständigheter och situationer som är värda att reflektera kring.
Avslutningsvis ger Gavin en bredare syn på vikten av att lära sig av misstag och väcker därigenom tankar som återigen berör frågeställningen. Om vad som egentligen bör betraktas och bedömas som ett misslyckat projekt:
”… at the heart of this approach is a mind-set that …enables companies to recognize the value of productive failure as contrasted with unproductive success. A productive failure is one that leads to insight, understanding, and thus an addition to the commonly held wisdom of the organization. An unproductive success occurs when something goes well, but nobody knows how or why” (Gavin 1999:63)
1.2 Syfte
Syftet är att ge ökad förståelse och kunskap av misslyckade projekt inom offentlig projektledning, och hur lärandet tas tillvara inom dessa.
1.3 Frågeställningar
Hur bedöms om ett projekt varit misslyckat eller delvis misslyckat i offentliga organisationer?
Vad kan man lära sig av misslyckade projekt?
Hur tar offentliga organisationer tillvara på lärandet vid misslyckade projekt?
Vilka nyttoeffekter kan man få till följd av misslyckade projekt? 1.4 Målgrupp
Den här uppsatsen hoppas vi kommer att intressera alla organisationer som använder sig av projekt som arbetsform. Vi har valt att undersöka en offentlig organisation, men
undersökningen kan likväl komma till stor nytta för privata företag och organisationer. Även forskare inom organisationslära kan tänkas vara intresserad av denna undersökning, likaså studenter och andra personer som finner ämnet intressant.
1.5 Förväntade resultat
Det förväntade resultatet är att kunna redovisa en bild av hur projektledning inom offentlig förvaltning idag utvärderar, bedömer och lär sig av misslyckade projekt samt att ställa detta mot den teoretiska utveckling som projektledningsläran nått till idag. Vår förväntan är att denna kartläggning skall ligga till grund för ett underlättande av lärande och tolkning av begreppet ”misslyckade projekt” inom den offentliga förvaltningen.
1.6 Kunskapsbidrag
Det tänkta kunskapsbidraget är ingångar till nya tankar och perspektiv kring misslyckade projekt och dess uppfattningar inom dagens offentliga verksamheter. Många offentligt skötta projekt bedöms och utvärderas idag genom föråldrade traditionella metoder. Dessa metoder är inte alltid kompatibla med de förhållanden som många offentliga verksamheter arbetar inom, vilket kan leda till att en alltför missvisande bild av många projekts resultat och lägre potential till kunskap och lärande. Ambitionen är att ge nya, djupare kunskaper om
bedömningsverktygen till projektresultat och därigenom få till den attitydförändring som beskrivits.
1.7 Avgränsning
Detta arbete har inte haft som ändamål att ta fram nya metoder och modeller för
projektledning och bedömningar av projektresultat. Meningen har varit att belysa och öppna upp tankegångar kring misslyckade projekt i offentliga organisationer i Karlstad i Värmland.
Det finns mycket intressant att hämta ur forskningssynpunkt från projekt i allmänhet; såväl lyckade som misslyckade. Dock har detta arbete fokuserat på misslyckade projekt hos de offentliga organisationer som undersökts.
Respondenterna har varit anställda i offentliga organisationer, där de haft olika ledarroller av stor vikt för projektledning.
Metodansatser
I detta kapitel beskrivs tillvägagångssätt och genomförandet för denna undersökning samt vilka metoder som har använts i undersökningen. Syftet är att visa läsarna hur materialet har förskaffats och använts.
1.8 Hermeneutisk kvalitativ metod
Molander (2003:166–173) ser hermeneutik som en tolkningslära för att beskriva den mänskliga existensen, vilket han menar går att göra genom att studera, tolka och analysera människan. Anhängare till denna skolbildning förespråkar tanken att språk och handlingar kan förmedla olika upplevelser och erfarenheter hos individer. Exempelvis skall en forskare kunna studera en given text för att förstå en upplevelse. Meningen med detta är dock inte att förklara olika företeelser. Vad hermeneutiker eftersträvar är snarare att få en djupare förståelse för den mänskliga arten. Det kan för denna tolkningslära inte finnas en början eller ett slut, vilket förklaras med den hermeneutiska spiralen (Se figur 1). Den hermeneutiska spiralen innebär nämligen att en förståelse är satt i ständig förändring då olika forskare tolkar olika
upplevelser. Därför kommer förståelse att ständigt utvecklas och aldrig återgå till samma ursprungspunkt. Ett perspektiv till tankesättet är att forskares tolkningar av upplevelser och handlingar kan inspirera andra forskare att gå djupare i upplevelsen och handlingen, men att aldrig kunna återvända till ”samma” upplevelse.
Figur 1. Den hermeneutiska spiralen visar hur förståelse är i ständig förändring. (Författarna med inspiration från Molander 2003:166–173).
Mot denna bakgrund valdes ett hermeneutiskt synsätt för att få svar på de frågeställningar som ställts för arbetet. Detta öppnade upp möjligheten till fördjupning i respondenternas
1.9 Tillvägagångssätt
1.9.1 Förstudie
Arbetet påbörjades i mycket god tid innan startdatum för uppsatsen med en grundlig diskussion om val av forskningsämne. När ett intressant och passande ämne bestämts för forskningen, påbörjades omedelbart med en researchfas för att ta reda på mer information om ämnet. I denna fas lades mest fokus på att undersöka om liknande arbeten redan bedrivits inom forskningsområdet, det valda ämnets komplexitet och hur realistiskt det skulle vara att producera ett slutgiltigt och nyttigt resultat. Då tidigare arbeten inom forskningsområdet undersöktes gavs ett fokus på främst två frågor; ”Har någon redan bedrivit den exakta
forskningen vi tänkt oss att bedriva?” samt ”finns det närbesläktad forskning som vi kan ta hjälp av inom vår egen forskning?”. Det visade sig att det valda forskningsområdet var
relativt outforskat, och att det inte fanns många tidigare studier gjorda inom området.
Under förstudien hölls ett nära samarbete med handledare, som kunde ge värdefulla synpunkter och kommentarer till tankar och idéer kring arbetet, vilka redovisades
kontinuerligt vid inbokade handledningstillfällen. Tack vare detta noggranna sätt att bedriva förstudier på kunde minst två tidigare val av forskningsområden uteslutas, innan det slutliga arbetsämnet bestämdes. Det ena av de två tidigare alternativen visade sig genom
undersökningarna vara alldeles för forskat på redan, och det andra var alldeles för komplext, vilket inte framgick vid första anblick. Förstudiefasen avslutades med en accept från
handledaren, varpå nästa fas i arbetet initierades.
1.9.2 Agilt arbetssätt
Tidigt bestämdes det att arbeta med ett agilt förhållningssätt i gruppen. Upplägget för den agila arbetsgången var att varje dag ha ett snabbt stå-upp-möte med muntlig genomgång på högst 15 sekunder vardera av respektive persons arbete. Här lades vikt på att kort förklara för varandra vad som gjorts dagen innan, vad som var planerat att göras den dåvarande dagen, turordning och prioritet av planerade arbetspaket samt vad respektive person eventuellt kunde tänkas behöva hjälp med från den andre under dagen. Det bestämdes även i sann agil anda att inte detaljplanera allt för långt in i framtiden, utan istället upprätta en översiktlig tidsplanering som ramverk för tidsbudgeteringen, och göra mer ingående detaljplaneringar utefter dagligt behov (Gustavsson 2007).
För att göra den övergripande tidsplaneringen upprättades först ett enkelt WBS-schema (se bilaga 1) med övergripande arbetsposter för forskningen. Ur denna konstruerades sedan en övergripande tidsplanering i form av ett Gantt-schema (se bilaga 2). Dessa verktyg
konstruerades med hjälp av litteraturen Jansson & Ljung (2004).
1.9.3 Forskningsinriktning
Tidigare planeringsarbete syftade till att föra en diskussion och ta fram en ”kompass” för det fortsatta arbetet och den väg som skulle följas genom det. När tankar och idéer kring
forskningsinriktningen diskuterades, låg ett fokus vid att bestämma hur dessa vägar skulle se ut. Här bestämdes bland annat analysmetoder, val av lämpliga respondenter,
1.9.4 Litteratur och informationssökning
När arbetet lagts upp på ett passande sätt och ramarna för det formulerats genom
forskningsinriktningen, kunde sökningar efter teorier och information samt stöd och kritik för vårt arbete påbörjas. Under denna fas användes böcker, artiklar, tidigare uppsatser och
internetsökningar, för att skapa en så heltäckande bild av ämnesområdet som möjligt.
Vid alla typer av informations- och källsökningar har en mycket stor vikt lagts på att ta vara på källor som beskrivit eller tagit upp olika perspektiv till forskningsområdet, såväl positiva som negativa. Genom att ta tillvara dessa perspektiv gjordes ansatser för att undvika få en ensidig och missvisande bild av verkligheten i undersökningen, och det har hela tiden funnits en medvetenhet att ifrågasätta alla sökresultat och att stå objektivt inställda till hela
undersökningen. Exempelvis har försök gjorts för att skildra den rådande uppfattningen kring misslyckade projekt i både den privata och den offentliga sfären. Detta gjordes för att bättre kunna skildra de två sidornas egna speciella förhållningssätt i ett bredare perspektiv, där både för- och nackdelar kunnat bli mer framträdande för båda parter. Utifrån detta bredare
perspektiv har sedan fokus lagts på den offentliga sfären i detalj, ur vilken olika aspekter kunnat beskrivas mer ingående. Detta tillvägagångssätt har syftat till att beskriva och skildra verkligheten ur så många perspektiv som möjligt och samtidigt bevara den nivå av objektivitet som förväntas av forskare.
1.10 Urval
Statistisk generalisering och representativitet är inte några centrala syften i kvalitativa metoder menar Holme & Solvang (2008:101ff). De förklarar vidare att urvalet av
undersökningspersoner dock ändå blir en avgörande del av undersökningen, och poängterar att fel personer i urvalet kan leda till att hela undersökningen blir värdelös.
”Ett banalt exempel är att om vi ska undersöka arbetslösa människor ska vi inte intervjua personer som har arbete eller de som inte vill ha något.” (Holme & Solvang 2008:101) Vidare förklarar Holme & Solvang att syftet med kvalitativa intervjuer är att öka
informationsvärdet och skapa en grund för djupare och mer fullständiga uppfattningar om de fenomen som studeras. Detta menar de innebär att urvalet av undersökningsenheter inte sker slumpmässigt (i statistisk bemärkelse) eller tillfälligt (i vardaglig betydelse). Urvalet görs enligt dem istället systematiskt, utifrån vissa medvetet formulerade kriterier som är teoretiskt och strategiskt definierade. Strategiskt kan detta innebära att vi söker efter ”extrema” fall, till skillnad från genomsnittliga, för att på det viset få en så stor variationsbredd som möjligt i materialet. Holme & Solvang menar att detta urval inte görs utifrån en klart definierad
teoretisk ståndpunkt utan utifrån den förförståelse, de för-teorier och de förutfattade meningar vi har. Vidare förklarar de att denna typ av systematiskt urval således förutsätter en
omfattande kunskap om den grupp som undersökningsenheter väljs från, samt en medveten strategi för vad arbetet skall leda fram till. Holme & Solvang menar att dessa mål kan uppnås bland annat via de sätt vi valt att belysa nedan.
1.10.1 Val av respondenter
För att få ett så stort variationsinnehåll som möjligt i materialet, har en satsning lagts på att få en så stor variationsbredd i urvalet som möjligt. En strävan efter att få till en maximal
spridning har därför lagts fram, vilken har varit med avseende på exempelvis ålder, kön, utbildningar, tidigare arbeten och erfarenheter samt nuvarande arbetsplats i den offentliga
sektorn. Tanken var att denna variationsbredd kunnat bidra till olika upplevelser, perspektiv och intryck gentemot samma undersökningsämne. Det har därför varit önskvärt att öka
informationsinnehållet, genom att använda respondenter som på goda grunder kunnat antas ha rikligt med kunskaper om de företeelser vi undersökt. Detta har inbegripit personer som varit mer medvetna än andra i sammanhang som kunnat relateras till forskningsämnet, eller som i större grad brukat reflektera över det som varit knutet till forskningsämnet. Som tidigare nämnts har ett systematiskt använts för detta arbete. Av den anledningen intervjuades erfarna projektledare med olika bakgrund inom den offentliga sektorn.
Det var även viktigt att försöka ta i beaktning de olika respondenternas förmåga att uttrycka sig och deras villighet att delta när urvalet sattes ihop. I detta och tidigare tänk gavs medhåll från Holme & Solvang (2008:104) som menar att i kvalitativa intervjuprocesser mycket ofta kan komma in på saker som är av mycket privat karaktär. Således blev det svårare att prata öppet och fritt om ämnet. Detta ansågs vara av särskild vikt för denna uppsats och gavs därför extra betänkande.
1.10.2 Val av organisation
Här har eftersträvats att få tag på offentliga organisationer och verksamheter som haft stor vana av att arbeta med projektformer. Genom att ta vara på organisationer och verksamheter med stor projektvana, har tanken varit att få tillgång till största möjliga antal erfarenheter och lärdomar som tagits av såväl lyckade som misslyckade projekt. Förhoppningen var också att få tillgång till ett allmänt utvecklat tänk kring dem, vilket sågs som stärkande för den
undersökande validiteten. De kriterier som sattes upp för acceptabla organisationer att försöka nå, var att de först och främst skulle vara offentliga samt att de även skulle vara allmänt kända för att bedriva projektverksamheter på kontinuerlig basis.
1.11 Genomförande
Totalt genomfördes åtta intervjuer under arbetet. Respondenterna kom från många olika offentliga organisationer med olika yrkesbakgrunder. Holme & Solvang (2008:99f) påpekar att det är upp till forskaren själv att välja hur många respondenter som ska medverka i undersökningen. Men att alla forskare kommer att komma till en punkt där de blir mätta på information, och kommer därför att behöva upphöra med insamlingen av information. Holme & Solvang talar alltså om teoretisk mättnad, vilket i viss mån forskaren själv bestämmer när denne uppnått genom val av antal respondenter. För denna forskning avsattes en tid på ca sex veckor, vilket gav en direkt inverkan på mängden intervjuer. Tanken var att mellan sex och tio respondenter skulle vara tillräckligt för att uppnå teoretisk mättnad. Den fastslagna mängden av åtta respondenter var därför ett rimligt antal.
För att kunna genomföra nyttiga och trovärdiga intervjuer gjordes ansträngningar för att hitta lämpliga och passande respondenter utifrån den bild som tidigare skapats i planeringsfasen. Dessutom lades stort fokus på att ta fram relevanta och nyttiga intervjufrågor för att få ut trovärdig och nyttig information ur intervjuerna.
1.11.1 Upprättande av intervjufrågor
Med de litteratursökningar som genomförts kunde en intervjumall upprättas med vetenskapsteoretisk förankring och trovärdighet, vilken senare fick en acceptans från handledaren.
Stor vikt lades på att undvika alla former av ledande frågor. Det planerade tänket var istället att under själva intervjuerna försöka fånga upp intressanta trådar med lämpliga
uppföljningsfrågor. Det var även av stor vikt att formulera alla frågorna så att de inte skulle kännas eller upplevas som hotfulla för respondenten, med tanke på ämnets känsliga art. Samtidigt var det också viktigt att behålla den fasta objektiviteten, vilket det fanns en viss rädsla för skulle gå förlorad om inte vissa raka frågor kunde ställas. Resonemanget var att om det inte skulle gå att ställa ”svåra” frågor, skulle det finnas en risk att ”linda in” dem alltför mycket. Därigenom skulle en ofrivillig ställning kunna tas för ett visst ”mjukare” perspektiv till frågeställningen i sin helhet. Detta skulle i så fall medföra en negativ påverkan på den egna objektiviteten som intervjuare. Därför har långa diskussioner förts om upplägget för varje fråga i den intervjumall som tagits fram.
För att öka validiteten i frågorna användes kontrollfrågor bland intervjufrågorna. Detta är ett sätt som Kvale (1997:96) menar på att forskare kan använda sig av för att se om
respondenternas svar är tillförlitliga. Med kontrollfrågor innebär likartade frågor som forskare för in i intervjun, för att se om intervjupersonerna har svarat likartad på dessa frågor eller inte.
Innan intervjufasen inletts på riktigt påbörjades en testrunda med testintervjuer för att
säkerställa intervjufrågornas kvalité. Enligt Gillham (2008:44) är syftet med testintervjuer att säkerställa om frågorna är relevanta eller om de kan misstolkas på något sätt.
Knutet till ämnets känsliga art var risken att respondenter inte skulle vilja öppna upp sig eller ens ställa upp på intervjuer. Därför bestämdes det tidigt att lova konfidentiellitet i den slutliga rapporten.
1.11.2 Respondenter
I den ursprungliga planeringen fanns planen att endast intervjua projektledare. Resonemanget var att det var hos dem som störst mängd insikter och tankar knutna till det valda
forskningsområdet skulle finnas. Dock dök en möjlighet upp under intervjufasen att även intervjua en individ på högre instans inom en offentlig organisation, som hade en stark anknytning till projektledning och efteranvändandet av projektresultat. Eftersom det var en möjlighet att få med ytterligare värdefulla perspektiv till bland annat bedömningar och lärande av misslyckade projekt, bestämdes det att det var befogat att även ta med denna respondent i arbetet.
När arbetet handlade om att söka respondenter besöktes flera offentliga organisationer i Karlstad. Vid dessa besök beskrevs ärendet för arbetet, vilket föranledde riktade samtal med ansvariga som kunde förmedla ärendet vidare och föreslå lämpliga respondenter. Genom denna process gavs förslag på lämpliga respondenter som sedan kontaktades via e-mail och telefon, där ärendet återigen kunde beskrivas med komplettering av undersökningens syfte och personlig information. De respondenter som ställde sig positiva till en intervju, kunde sedan utifrån detta vara med och bestämma tid och plats intervjuerna.
När varje intervju inleddes gavs respondenterna först ännu en förklaring till intervjuerna. Där personlig information förtydligades ytterligare och kompletterades med den akademiska bakgrunden hos studenterna, samt den nuvarande inriktningen i magisterprogrammet. Sedan beskrevs det valda arbetet mer utförligt och förtydligades kort med de tankar, reflektioner och
teser som var av intresse för respondenten i fråga. Utöver det förklarades även arbetets syfte mer i detalj, samt det tänkta kunskapsbidraget.
Själva intervjun var upplagd på sådant sätt att en intervjuare fokuserade på att ställa frågor medan den andre antecknade. Patel & Davidson (2003:100ff) förklarar nämligen att när en intervjuare är mer inriktad på att intervjua och en på att föra anteckningar minskar risken att något missuppfattas. Valet av vem som skulle ta vilken roll bestämdes i god tid innan varje intervju. Dock bestämdes det för säkerhets skull att båda intervjuare skulle skriva ner vad som sades. Men att fokuset låg på olika saker för vad som skulle antecknas. Exempelvis skulle frågeställaren fokusera på att anteckna känslor, citat och personliga uttryck, medan den andre skulle fokusera mer på långa meningar, fakta och komplicerade förklaringar.
Patel & Davidson förklarar också att de som intervjuar kan, omedvetet eller medvetet, påverka respondenterna på ett sätt att respondenterna svarar som forskarna vill att de ska svara. Detta kallas för intervjuareeffekten, och gavs mycket uppmärksamhet för att försöka undvika. Exempelvis gjordes det ansträngningar att använda ett neutralt kroppsspråk, och att ställa icke ledande frågor till respondenterna.
När intervjun upplevts som helt färdig och respondenterna fått chans att fylla i frågor de känt saknats eller behövt förtydligas, förklarades det för respondenterna hur fortsättningen skulle komma att se ut. Här förklarades att en sammanfattning av transkriberingen av intervjun först skulle ske. Det förklarades sedan att den sammanfattade transkriberingen därefter skulle skickas till den aktuelle respondenten för att ges en acceptans, eller begäran/förslag till förändringar på innehållet. Efter dessa förklaringar erbjöds varje respondent att få en elektronisk kopia av den färdiga uppsatsen.
1.11.3 Miljö/omgivning
Det fanns alltid en tanke att försöka hålla intervjuerna på bekväma ställen för respondenterna. Dock framhölls detta inte på något aktivt sätt för respondenterna vid avtal om tid och plats för respondenterna. Det hade istället bestämts att om respondenterna själva gav förslag på plats och miljö, så var det antaget att dessa redan skulle vara bekväma för dem. Mer aktivt var då att föreslå små detaljer som att ha stängda dörrar eller öppna fönster för frisk luft. Detta gjordes om det blev aktuellt, men det var alltid respondentens beslut som efterföljdes.
1.12 Datainsamling
Datainsamlingen bedrevs som fältintervjuer, vilket Befring (1994:69) förklarar som att besöka respondenten i deras egen livsmiljö; i detta fall respondenternas egna arbetsplatser. De utvalda respondenterna var alla anställda projektledare i offentlig verksamhet eller anställda i offentlig verksamhet med stark anknytning till projektverksamhet.
Det var under hela intervjufasen mycket viktigt att tänka på att inte hamna i intervjufällor, särskilt eftersom arbetet var att betrakta som ett mycket känsligt ämne. Ejvegård (2009:50ff) förklarar att en viktig del i att bedriva intervjuer är just att inte hamna i vanliga intervjufällor, och förklarar vidare att detta blir extra viktigt då ämnet hanterar områden som kan anses vara särskilt känsliga för en projektledare att prata om. Av den anledningen lades extra vikt på Ejvegårds tips och råd inför intervjuer. Dessa tips handlade exempelvis om att respondenterna kan vara konfidentiella, eftersom de mer då kan svara ärligt och svara mer utförligt.
Vidare skriver Holme & Solvang (2008:116) att fältanteckningar ska vara fullständiga och skrivas ut i sin helhet. För att detta ska vara möjligt menar de att tiden mellan undersökning och nedskrivning inte får bli för lång. Helst bör anteckningarna skrivas ut samma dag, eller i varje fall inte hållas längre än till morgonen efter påpekar de.
1.12.1 Intervju
Holme & Solvang (2008:13) skiljer på två metoder som forskare använder sig av för att samla in information och data. Dessa metoder är kvalitativa och kvantitativa. Holme & Solvang (2008:76ff) förklarar att metodvalet beror på undersökningens syfte. Exempelvis förklarar de att om syftet med arbetet är att förstå och fördjupa sig inom ett ämne är ett kvalitativt
tillvägagångssätt det mest lämpade. Denna metod ger forskarna en helhetsförståelse och möjliggör även en ökad förståelse för sammanhang och sociala processer. Styrkan ligger därmed i att metoden åskådliggör helhetssituationen. En annan styrka med den kvalitativa metoden är att forskarna får en närkontakt med respondenterna, vilket kan skapa interaktion och öppenhet hos dessa. Utifrån de data som insamlas är det forskarnas tolkning och
uppfattning som står för analysen.
Är syftet att beskriva undersökningen i frekvenser, exempelvis hur många och hur ofta en företeelse sker, är enligt Holme & Solvang en kvantitativ metod mest lämpad. Denna metod används när forskare är intresserade av att få tvärsnittsinformation av en företeelse. För att kunna jämföra, visa samband eller dra slutsatser från en stor population1. Utifrån de data som insamlas används statistiska analysmetoder. Förenklat betyder det att kvalitativa metoder används när forskarna vill fördjupa sig i olika företeelser, medan en kvantitativ metod används när forskarna är intresserade av siffror och mängd för att beskriva olika företeelser.
Patel & Davidson (2003:69) redogör för att intervjuer är den vanligaste tekniken som används för att införskaffa data i kvalitativa metoder och att det i kvantitativa metoder är vanligare att olika enkätundersökningar används. Då det i detta arbete är av intresse att få en djupare förståelse för hur man kan ta tillvara på lärandet i misslyckade projekt, har en kvalitativ intervjumetod valts.
Detta arbete har även skiljt på informant- och respondentintervju. Holme & Solvang
(2008:104) definierar en respondentintervju som att helt enkelt intervjua personer som själva är delaktiga i den företeelse som studeras. En informantintervju innebär att prata med en person som själv står utanför den företeelse som studeras, men som har mycket att säga om det. Detta arbete har fokuserat på respondentintervjuer eftersom det varit däri som den nyttiga informationen ansetts ligga.
1.12.2 Intervjustruktur
Den kvalitativa intervjun ger möjligheten att ta del av respondenternas verklighet. Det som forskaren gör är att försöka utveckla mening ur respondenternas erfarenheter, försöka förstå världen från deras synvinkel och ge en förklaring till de upplevda händelserna (Kvale & Brinkman 2009:17).
Hartman (2004:232f) förklarar begreppen standardisering och strukturering av intervjuer. Med en hög grad av standardisering menar Hartman att intervjuaren i förväg bestämt allt som
1
Population – de samtliga enheter som forskare vill uttala sig om inom ett område, exempelvis alla personer i Karlstad eller studenter på Karlstads universitet.
har med intervjun att göra och respondenten inget. Med låg standardisering menas att
frågornas form inte är bestämda på förväg, och att den intervjuade under intervjuns gång har möjlighet att påverka vilken form diskussionen tar. Med strukturering menar Hartman den utsträckning som frågorna begränsar svarsutrymmet. Helt strukturerade frågor är exempelvis frågor med fasta svarsalternativ i frågeformulär. Svarsutrymmet är då helt begränsat, eller slutet, och hela ansvaret om vilka svarsalternativ som finns är intervjuarens.
För att få rika svar i intervjuerna har halvstrukturerade intervjuer bedrivits i detta arbete (se bilaga 3). Med detta avses att följa ett fast utfrågningsmönster med öppna frågor. Där frågorna har samma ordalydelse och ordningsföljd för alla intervjupersoner, men med en hög grad av personlig kontakt. Detta gjorde det möjligt att förtydliga och utveckla alla frågor som inte omedelbart var begripliga.
1.13 Transkribering
Patel & Davidson (2003:104ff) förklarar att i många kvalitativa studier innebär det att
forskare får skriva ut material från tal till skrift. I denna transkriptionsprocess sker det ofta en mer eller mindre medveten påverkan på underlaget för analysen. De menar att talspråk och skriftspråk inte är samma sak och förklarar att exempelvis gester, mimik, betoningar, ironier och kroppsspråk ofta försvinner vid transkriptionen av samtalet till text. Vidare menar de att talspråket kan kännetecknas av ofullständiga meningar och grammatiska fel. Det är kanske frestande för den som transkriberar tal till text att med punkter och kommatecken bilda meningar och bisatser, att hoppa över pausar etc. För att göra den transkriberade texten
tydligare än vad som egentligen var fallet med samtalet. Patel & Davidson menar också att det även vid ostrukturerade observationer är lätt att forskaren sätter namn och begrepp på
handlingar och händelser, och på så sätt bygger in sin ”mening” i den studerade företeelsen. Patel & Davidson poängterar att det är viktigt för validiteten att forskaren är medveten om och reflekterar över de val som görs i hanteringen av informationen, och hur detta kan påverka analysen.
Under intervjuerna antecknades vad respondenterna sagt. Omedelbart efter intervjun sammanfattades det antecknade materialet. Detta gjordes för att ta vara på all information medan den var färsk i sinnet. När detta gjorts skickades det direkt till respondenten för kommentering, varefter svar inväntades. Detta blev en procedur som upprepades tills alla eventuella frågetecken och sakfel i det transkriberade innehållet åtgärdats och godkänts av den aktuelle respondenten.
1.14 Deduktiv tematisk analys
”Under själva analysarbetet utvecklas innebörden av intervjun, klarläggs den intervjuades egna uppfattningar och ger forskaren nya perspektiv på fenomen” (Kvale 1997:172)
För att analysera materialet som gavs genom de genomförda intervjuerna valdes att använda en tematisk analys (TA-analys). Syftet med analysen var, som ovanstående citat beskriver, att få en klargörelse över det som har blivit sagt. Tematiska analyser varierar i tillvägagångssätt beroende på vilken metodansats forskaren valt. De metodansatser som Patel & Davidson (2003:23ff) redogör för är följande:
Deduktion: Kännetecknas av att forskarna drar slutsatser om enskilda händelser utifrån
befintliga teorier och allmänna principer. Detta medför att den information som forskaren samlar in, hur den ska tolkas och hur resultatet kommer att se ut styrs av teorin som forskaren har valt ut. Detta medför att forskarnas objektiva förhållningssätt stärks, eftersom
utgångspunkten ligger hos den befintliga teorin.
Induktion: Kännetecknas av att forskarna utifrån enskilda händelser försöker formulera en
teori. Det forskarna gör är att genom iakttagelser av verkligheten (empiri) upptäcka företeelser som ger en ny kunskap (sammanhängande lagbundenheter). Nackdelen med denna teori är att forskaren kan bli färgad av sin egen tolkning och de teorier som tolkas.
Abduktion: Ett abduktivt arbetssätt är en kombination av ett deduktivt och induktivt arbetssätt.
Detta arbetsätt innebär att forskarna från enskilda händelser försöker formulera en teori som därefter testas på nya fall, för att därefter kunna vidareutvecklas. Under forskningsprocessen ökas och skapas ny förståelse för teorin genom att empiri och teori ständigt omtolkas och ställs emot varandra.
Den metodansatsen som valdes för detta arbete var deduktion, vilket innebär att utifrån teorier om lärande försöka skaffa en djupare förståelse av hur organisationer kan lära sig av
misslyckade projekt.
Hayes (2000:172,182) förklarar vidare att tematisk analys innebär att forskare analyserar data med hjälp av teman. Utifrån en deduktiv ansats gavs i förväg under analysen olika
forskningsområden som var av intresse att titta närmare på, och dessa områden blev således teman. På så sätt blev tillvägagångssättet att med dessa teman som grund söka i
intervjuanteckningar, för att leta efter eventuella mönster i form av nyckelord som upplevdes som relevanta och intressanta för arbetet. Dessa nyckelord noterades och underströks, för att därefter sorteras i de teman som identifierats. Därefter lästes råmaterialet återigen igenom flera gånger tills en stor säkerhet fanns att inget blivit missat. Med vissheten att de olika teman som identifierats representerade det övergripande för olika händelseförlopp i ett ihopkopplat nätverk av nyckelord, kunde slutligen olika slutsatser dras.
Resultatet av intervjun redovisades i form av olika beskrivna händelseförlopp och citat från respondenterna, som tagits fram utifrån de specifika teman som har identifierats under analysen.
Utifrån denna deduktiva tematiska analysmetod har följande teman uppkommit:
Vad är ett misslyckat projekt?
Organisatoriskt lärande vid misslyckade projekt
Grupplärandet vid misslyckade projekt
Projektledarens syn på lärandet vid misslyckade projekt
Nyttoeffekter vid misslyckade projekt 1.15 Reliabilitet & Validitet
Reliabilitet och validitet är två ord som spelar en viktig funktion i all slags forskning, och som
spelar en stor roll för den legitimitet som den bedrivna forskningen kan komma att få. Det har under arbetets gång uppmärksammats ett växande behov av att förklara dessa ord mer i detalj. För att ytterligare särskilja detta kvalitativa arbete från en kvantitativ metod, där samma
begrepp används men ges en annan betydelse. Av den anledningen skall här tankar och förståelse kring de olika begreppen belysas utifrån relevant litteratur. Detta för att dess tillämpning i arbetet lättare skall kunna förstås.
Patel & Davidson (2003:102ff) förklarar att begreppen validitet och reliabilitet används för att diskutera kvalitet i kvalitativa studier, men att de inte har samma innebörd som i kvantitativ forskning. De menar enkelt uttryckt att kvalitet i kvalitativa studier omfattar hela
forskningsprocessen.
I kvantitativa studier betecknar validiteten, enligt Patel & Davidson, att rätt företeelse studeras, vilket de menar kan stärkas med god teoriunderbyggnad, bra instrument och noggrannhet vid själva mätningen. I det kvalitativa fallet däremot menar de att ambitionen istället är att upptäcka företeelser, att tolka och förstå innebörden av livsvärlden, att beskriva uppfattningar eller en kultur. Vilket förklarar deras anspråk på att validiteten i den kvalitativa forskningen omfattar hela forskningsprocessen.
Vidare förklarar Patel & Davidson hur begreppet reliabilitet kan skilja sig mellan de två forskningsmetoderna genom följande exempel:
”Om vi t.ex. intervjuar en person flera gånger och ställer samma fråga men får olika svar betraktas detta i en kvantitativ undersökning som ett tecken på låg reliabilitet. I en kvalitativ studie är detta nödvändigtvis inte fallet. Orsaker till detta kan vara att intervjupersonen har ändrat uppfattning, att vederbörande fått nya insikter eller lärt sig något, kanske som en följd av den tidigare intervjun, att stämningsläget är ett annat etc.” (Patel & Davidson 2003:103)
Ovanstående exempel, som visar hur samma intervjuperson kan ge olika svar på samma fråga vid olika tillfällen, behöver alltså inte nödvändigtvis vara ett tecken på låg reliabilitet för en kvalitativ forskare menar Patel & Davidson. De förklarar att reliabiliteten bör ses mot
bakgrund av den unika situation som råder vid undersökningstillfället och beskriver det enligt följande:
”Om frågan lyckas fånga den unika situationen och detta yttrar sig i variation i svaren så är detta viktigare än att samma svar alltid erhålls.” (Patel & Davidson 2003:103)
Mot denna bakgrund menar Patel & Davidson att reliabilitet som begrepp antas närma sig begreppet validitet i kvalitativa studier. Dessa två begrepp är så sammanflätade att kvalitativa forskare sällan använder begreppet reliabilitet, utan använder istället begreppet validitet i ett vidare perspektiv. Som exempel förklarar Patel & Davidson att vissa forskare istället för begreppet validitet förespråkar begrepp som autenticitet eller förståelse.
Vidare menar Patel & Davidson (2003:104) att validiteten i en kvalitativ studie heller inte är relaterad enbart till själva datainsamlingen, utan bör genomsyra en forskningsprocess samtliga delar. Detta kan bland annat yttra sig i hur forskaren förmår tillämpa och använda sin
förförståelse i hela forskningsprocessen. Om forskaren genom sin datainsamling lyckas skaffa underlag för att göra en trovärdig tolkning av den studerades livsvärld, samt om forskaren lyckats fånga det som är mångtydligt och kanske motsägelsefullt (exempelvis relationen mellan det normala, typiska och det speciella). Patel & Davidson förklarar vidare att de olika tolkningar som formuleras givetvis har central betydelse för validiteten. Om flera olika tolkningar formuleras kan validiteten kopplas till att kunna argumentera för den eller de troligaste av dessa.
Validiteten kan också kopplas till om tolkningarna kan kommuniceras så att meningen hos dessa framträder, vilket ställer krav på att kunna författa en tillgänglig text. Patel & Davidson menar därför att varje kvalitativ forskningsprocess sålunda är unik och att det inte går att fixera några regler eller procedurer för att säkerställa validiteten.
Patel & Davidson når en kärna i förklaringen av validitet i kvalitativ forskning genom följande formulering:
”Eftersom validiteten i kvalitativ forskning sällan kan avgöras genom att relatera utfallet till en objektiv yttre position, objekt eller punkt är den interna logiken i analysen istället i fokus. En god kvalitativ analys kännetecknas av att ha en god inre logik där olika delar kan relateras till en meningsfull helhet.
(…)
De tolkningar som forskaren presenterar bör byggas under så att läsaren av forskningsrapporten kan bilda sig en egen uppfattning av dess trovärdighet.” (Patel & Davidson 2003:105)
1.15.1 Triangulering – ett sätt att berika validering
Trots att varje kvalitativ forskningsprocess är unik, som förklaras ovan av Patel & Davidson, menar dessa även att det finns några aspekter på validitetsproblematiken som är tillräckligt generella för att vara värda att beskriva. Några av dessa gäller problem vid insamlandet av information och några andra gäller analysen och hur resultaten redovisas och kommuniceras.
Patel & Davidson (2003:104ff) förklarar att ett ofta tillämpat begrepp i detta sammanhang är triangulering. Triangulering används kortfattat för att i analyser kunna få en så fyllig bild som möjligt av det som studeras och kan ske på flera sätt. Vid datainsamlingen kan exempelvis flera olika datainsamlingsmetoder tillämpas, exempelvis intervjuer, observationer, dagböcker och dokument. Informationen från dessa vägs sedan samman i analysen, för att ge en så informationsrik bild som möjligt. Vidare förklarar Patel & Davidson att triangulering kan innebära att forskaren validerar genom att välja flera olika datakällor, exempelvis olika personer, platser eller tidpunkter. Där det aktuella fenomenet yttrar sig. Forskaren kan då studera fenomenet, fast i olika sammanhang för att kunna tolka variationen hos detta. Vad gäller själva analysen av kvalitativ information menar Patel & Davidson att triangulering också kan ske teoretiskt. I detta fall används olika teoretiska perspektiv för att belysa det studerade fenomenet från olika håll, vilket kan ge underlag för mångfald i tolkningen. Triangulering har använts för att få många synvinklar kring det studerade området. Detta har gjorts genom att genomföra intervjuer med respondenter från flera olika offentliga
organisationer.
1.15.2 Kommunikativ validitet
Patel & Davidson nämner tidigare att de tolkningar som forskaren presenterar bör byggas under, så att läsaren av forskningsrapporten kan bilda sig en egen uppfattning av dess trovärdighet. Detta brukar benämnas för kommunikativ validitet (Patel & Davidson 2003:105). Kommunikativ validitet kan innebära att såväl andra forskare som de personer som ingått i studien kan ta del av resultaten. Patel & Davidson förklarar att ett sätt att arbeta med kommunikativ validitet är att låta respondenterna ta del av resultatet, och ge återkoppling till forskaren om dennes tolkningar och slutsatser är rimliga. Vidare förklarar Patel &
Davidson att om en analys bygger på intervjuer är det bra om intervjupersonernas svar inte rycks loss ur sitt sammanhang. Forskaren kan välja att redovisa längre sekvenser av frågor
och svar från en intervju. Forskaren kan också välja att i analysen bryta ut sekvenser av frågor och svar från flera olika intervjuer och föra samman dessa för att understödja en tolkning, likväl som att teckna ett porträtt av en enskild intervjuperson. Huvudsaken menar Patel & Davidson är dock att den enskilda intervjupersonens särart inte går förlorad, och att kommunikativ validitet är ett bra redskap för att försäkra sig om att detta inte sker.
I detta arbete har respondenterna fått ta del av det transkriberade materialet för att kunna ge feedback och accept. Under analysen har sekvenser från olika respondenters svar använts för att förstärka och understödja tolkningar, men på ett sådant sätt att det inte rycks ur sitt sammanhang.
1.15.3 Kritisk reflektion
Patel & Davidson (2003:83ff) konstaterar att det i stort finns två olika sätt att registrera respondenters svar vid intervjuer; genom att föra anteckningar och genom att göra en
ljudinspelning. Båda alternativen har sina för- och nackdelar. Anteckningarna kan göras mer eller mindre omfattande men, oavsett vilket, är det viktigt att intervjuaren förtydligar sina anteckningar direkt efter intervjun. För att få göra ljudinspelningar under en intervju krävs intervjupersonens tillstånd. Fördelen med denna typ av registrering menar Patel & Davidson är att intervjupersonernas svar registreras exakt. En nackdel är emellertid att det blir kostsamt, eftersom de inspelade intervjuerna måste skrivas ut. Patel & Davidson förklarar att forskare får räkna med att en timmes intervju tar fyra till sex timmar att skriva ut. Vidare förklarar de att en annan nackdel är att närvaron av bandspelaren kan påverka de svar som ges. De menar att det i regel inte är några problem att få intervjupersonerna att prata inför en bandspelare, men att något ändå ofta händer när den stängs av. Personerna börjar prata mer spontant och är inte längre lika angelägna om att framstå som exempelvis logiska och förnuftiga.
Kvale (1997:149ff) förklarar även han att intervjuer idag sällan analyseras direkt från
bandinspelningar, utan skrivs ut till en skriftlig text, vilket han även förklarar kan medföra en rad metodiska och teoretiska problem. Kvale förklarar att när väl utskriften blivit gjord betraktas den exempelvis som det enda pålitliga empiriska datamaterialet i intervjuprojektet. Dock poängterar han att den inte utgör intervjuforskningens grundläggande data, utan är endast en mänsklig konstruktion vari en muntlig kommunikationsform har blivit en skriftlig. Varje utskrift från ett sammanhang till ett annat för enligt Kvale med sig en rad bedömningar och avgöranden, vilka kan leda till flera olika versioner av utskrift från samma ljudband. Han påpekar också att ingendera av de olika utskrifterna är mer objektiv än de andra; de är snarare olika skrivna konstruktioner utifrån samma muntliga förlaga. I detta resonemang får han stöd från andra författare, bland annat genom följande uttalande:
”Olika utskrifter är konstruktioner av olika världar, som var och en ska stämma med våra särskilda teoretiska antaganden och låta oss utforska deras konsekvenser.” (Mishler 1991:271)
Kvale förklarar vidare att göra en utskrift innebär att översätta från ett talspråk, med sin egen uppsättning regler, till ett skriftspråk men den annan uppsättning regler. Han menar att
utskrifter inte är kopior eller representationer av någon ursprunglig verklighet, utan är tolkade konstruktioner som fungerar som användbara verktyg för givna syften. Han förklarar att utskrifter är avkontextualiserade samtal; de är abstraktioner, liksom topografiska kartor är abstraktioner av det ursprungliga landskap som de härletts från.
Jacobsen (2008:198ff) förklarar vidare att om olika personer tillåts redigera ett och samma intervjumaterial, kommer de att skapa högst olika produkter. Han menar att de alla är ”sanna” eller riktiga i den bemärkelsen att de innehåller det som blivit sagt under inspelningen. Men de uttrycker också personliga uppfattningar och tolkningar, även om de kan ligga under ytan.
Carlsson (1991:32ff) förklarar vidare att användandet av bandspelare är den metod han rekommenderar för kvalitativa intervjuer, men poängterar samtidigt att en nackdel med det är att personen som ska intervjuas kan hämmas av vetskapen att det han eller hon säger
registreras.
Det gavs långa funderingar på hur upplägget skulle se ut för de planerade intervjuerna. Den största funderingen vid den tidpunkten var om det skulle ges tillräckligt med tid att
transkribera alla de planerade intervjuerna med tanke på att en timmes bandad intervju skulle kunna ta mellan fyra och sex timmar att transkribera (Patel & Davidson 2003:83ff). Dock beslutades det att om bandspelare skulle användas som metod, så skulle tiden för
transkribering helt enkelt inte tillåtas att bli ett problem. Då skulle istället den extra mängden krävda arbete läggas in på kvällar och helger, vilka avsatts till ledighet i tidschemat.
Sett till innehåll och vad som skulle komma fram av transkriberingen upplevdes det, med stöd av litteraturen, att val av metod inte skulle spela någon avgörande roll. Transkriberingar är ju som tidigare förklarats endast konstruktioner som präglas av personliga uppfattningar och tolkningar, vilket inte går att undkomma oavsett val av metod. Därför vägde just detta inte för något av besluten att banda eller inte.
Vad som ledde till det slutliga beslutet att inte spela in intervjuerna med bandspelare var ett ställningstagande gentemot såväl respondenternas integritet som gentemot arbetets känsliga natur. Det har funnits en stark medvetenhet under hela arbetet att det valda forskningsämnet är, eller kan uppfattas som, mycket känsligt, och den tidiga researchen har visat att
respondenter kan ha nog så svårt att öppna upp sig i inspelade intervjuer, även under de mest gynnsamma förhållanden. Med hänsyn taget till val av ämne för detta arbete och de möjliga negativa effekterna av bandade intervjuer bestämdes det att inte riskera att få avskräckande intervjusessioner som kunnat prägla hela intervjufasen negativt, och därför genomfördes inte några bandade intervjuer. Uppfattningen var att fördelarna övervägde nackdelarna, kring vilka det fanns en stor medvetenhet kring.
1.16 Etiska principer
För att ta hänsyn till de etiska principer som Graziano & Raulin (2007:60f) redogör för, vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjande har följande åtgärder införts för varje del:
Informationskravet: All information tillhandahölls respondenterna i förväg, där
undersökningen och dess syfte förklarades. Det förklarades även att deltagandet var frivilligt och att respondenterna när som helst under undersökningen kunde avbryta sitt deltagande.
Samtyckeskravet: Inget har gjorts utan deltagarnas samtycke. Detta har inneburit att samtycke
ständigt efterfrågats i det bedrivna arbetet. Under intervjuns gång har även respondenterna frivilligt svarat på intervjufrågorna.
Konfidentialitetskravet: Respondenternas identitet kommer enbart att vara kända av
författarna. Publicering av privat information kommer inte att ske. All information används på sådant sätt att respondenterna inte kan spåras utifrån det framtagna materialet. Bland annat har fiktiva namn använts för att återberätta det som respondenterna har sagt.
Nyttjandekravet: De data som tagits fram har använts enbart i forskningssyfte. Det bestämdes
att vid eventuellt behov av annan användning skulle samtycke frågas efter.
1.17 Källkritik
Enligt Holme & Solvang (2008:Kap 9) kan källgranskningen delas upp i fyra faser, vilka är följande:
Observation
Ursprung
Tolkning
Användbarhet
Observation handlar om hur stor överblick forskarna har över de material som finns för att
kunna hämta det mest relevanta materialet för själva undersökningen. Holme & Solvang menar att till hjälp finns det bibliotek som har systematiska kataloger och översikt över författare, titlar och de ämnen som forskare är intresserade av. I dessa kataloger finns det även kortare sammanfattningar av olika böcker och artiklar.
Källornas ursprung handlar om att granska om källorna verkligen finns och hur tillförlitliga de personer som står bakom källan är. Det vill säga: hur mycket forskare kan lita på att det som skrivs är sant beror på upphovsman, tid och plats, innehållet i källan och hur källorna förhåller sig till andra källor. Det kan exempelvis vara kända förlag eller att källorna är
relaterade till varandra genom att olika forskare har referat till varandra. Det är även viktigt att se över den mer allmänna uppfattningen om historiken, eftersom forskningen ständigt
utvecklas.
Tolkningen till det ursprungliga materialet varierar mellan olika forskare, men genom att
förstå hela sammanhanget kan de som granskar utläsa hur relevant tolkningen har varit för studiens syfte. Det relevanta är att se över de som har tolkat källorna och om de verkligen har tolkat rätt i det som har blivit sagt. Det är även viktigt att se över hur materialet är förknippat med undersökningen. En annan punkt som Holme & Solvang trycker på är att se över vilken relation källorna har till varandra, och vilken funktion och betydelse tolkningen har för helheten.
Användbarheten handlar om hur användbara källorna är för undersökningens syfte. Detta görs
genom att se över trovärdigheten i källorna. För att se hur trovärdig en källa är kan forskare dra kopplingar mellan de yttre eller de inre faktorerna. De yttre faktorerna handlar om att jämföra informationen i en källa med andra oberoende källor. Finner forskare en hög grad av överrensstämmelse mellan olika forskare kommer trovärdigheten att stärkas. De inre
faktorerna handlar om upphovsmannens subjektiva perspektiv och hur väl forskare har förstått och återgett de händelser som källan beskriver.
