V
Ben från vilt som resurs
Ett ekologiskt material för produktdesign?
Bones from the wild as a resource
An eco-friendly material for product design?
Ragnar P. Hagström
Uppsats 15 hp, Kandidatexamen Material och produktutveckling, Kultur och samhälle, K3 Vt 19 Handledare: Charlotte Asbjørn Sörensen
Sammanfattning
Den här studien visar hur ben från vilda djur, i kombination med benlim, kan tas till vara och användas som ett material för produktdesign. Studier visar även hur användare sannolikt kommer reagera på det. Detta genom att materialet som utvecklats
utvärderades genom dels tekniska experiment, men också användarstudier. I studien används Material Driven Design som huvudsaklig metod där materialet är
utgångspunkten för designprocessen. Det ledde till att ett produktkoncept också utvecklats för att visa materialets möjligheter och begränsningar. Resultatet blev två olika fullt fungerande klädgalgar, vilka skapades i det framtagna materialet. Formval baserades delvis på teorier kopplade till Emotional design. Utgångspunkten för studien var att problematisera resursåtgång, delvis av anledningen att global befolkningsökning kraftigt ökar efterfrågan på resurser i allmänhet, men även för att slöseri med resurser har en negativ påverkan på miljön. Studien visar också hur ben har använts som material av människor historiskt, och att den moderna människan sannolikt distanserat sig från naturen och sin animaliemateriella historia.
Nyckelord: Ben, hållbar utveckling, emotional design, material driven design, Antal ord:8442
Abstract
This study shows how bones from wild animals, in combination with bone adhesive, can be utilized and used as a material for product design. The study also show how users are likely to respond to it. This is because the material that was developed was evaluated through technical experiments as well as user studies. In the study, Material Driven Design is used as the main method where the material is the starting point for the design process. As a result, a product concept was also developed to show the possibilities and limitations of the material. The result was two different fully functioning coat hangers, which were created in the invented material. The design of the coat hangers was based in part on theories linked to Emotional design. The starting point for the study was to problematize resource use, partly because global population growth greatly increases the demand for resources in general, but also because waste of resources has a negative impact on the environment. The study also shows how bones have been used as material by humans historically, and that modern humans are likely have distanced themselves from nature and their animal based material history.
Keywords: Bones, Sustainable development, Emotional design, Material driven design.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 4 1.1 Frågeställning ... 4 1.2 Syfte ... 4 1.3 Fördjupningsområde ... 5 1.4 Avgränsningar ... 5 1.5 Tidigare forskning ... 5 1.6 Etiska överväganden ... 6 2 Teoretiskt ramverk ... 7 2.1 Hållbar Utveckling ... 72.1.1 Materialproduktion och design för hållbar utveckling ... 8
2.2 Emotional Design ... 10
2.3 Emotional design och Material Driven Design ... 12
2.4 Ben från djur som material ... 13
2.4.1 Egenskaper ... 14
2.5 Bearbetningstekniker ... 14
3 Metod ... 16
3.1 Material Driven Design ... 16
3.2 MDD steg ett ... 18
3.2.1 Genomförande av steg ett ... 18
3.3 MDD steg två ... 20
3.3.1 Genomförande av steg två ... 21
3.4 MDD steg tre ... 21
3.4.1 Genomförande av steg tre ... 22
3.5 MDD steg fyra ... 22
3.5.1 Genomförande av steg fyra ... 23
4 Resultat och analys ... 24
4.1 Resultat och analys av MDD steg ett ... 24
4.2 Resultat och analys av MDD steg två ... 30
4.4 Resultat och analys av MDD steg fyra ... 33 5 Slutsats ... 36 6 Diskussion ... 37 7 Referenser ... 39 7.1 Figurförteckning ... 44 7.2 Bilagor ... 45
1
Inledning
I den här studien undersöker jag genom Material Driven Design (MDD), och med hjälp av ben tillhandahållna från en vilthanteringsanläggning, möjligheterna huruvida ben från djur kan introduceras som ett material för produkter åt den moderna människan. Vidare
problematiserar studien vårt förhållningssätt till djur och köttätande, men uppmärksammar även ben som resurs. Jag är intresserad av det här ämnet eftersom ben från djur sedan forntiden spelat en viktig roll i människans utveckling och överlevnad. Från att ha använts som material för rituella artefakter, vapen, verktyg och smycken, används det i dagens Sverige till största del som växtnäring på åkrar, som bränsle och som mat till hundar. Jag tycker det är intressant, både ur ett historiskt och ur ett hållbart perspektiv, att äldre metoder och material åter kan bli relevanta i en mer miljömedveten samtid.
1.1 Frågeställning
Frågeställningen handlar om hur produktdesign genom Material Driven Design (MDD) kan användas för att utforska nya användningsområden för ben från vilt och huruvida det kan fungera som ett möjligt material för design.
1.2 Syfte
Syftet med projektet är att undersöka hur restprodukten ben från vilt kan tas till vara som resurs på ett miljömedvetet sätt, och utforska hur människor ställer sig till detta historiskt förekommande material som idag ter sig främmande för många.
1.3 Fördjupningsområde
Studien har fokus på materialitet och hållbar utveckling men inkluderar även emotional design som en del av det teoretiska ramverket.
1.4 Avgränsningar
Studien avgränsas till att enbart beröra hur viltsituationen ser ut i Sverige och använder endast ben från dovhjort och vildsvin. Studien är begränsad till icke industriella rengöringsprocesser av ben. De rengöringsprocesser som istället användes anpassades efter förutsättningar i omgivningen. Benlimmet som användes var inte utvunnet från benen i studien, utan köptes i butik och var av varumärket Ernst P AB.
1.5 Tidigare forskning
I takt med en ökande miljömedvetenhet, både bland befolkning och forskare, har alternativa användningsområden för spillmaterial blivit mer populärt. Tidigare designprojekt som påminner om studien är designern Róshildur Jónsdottirs projekt ”Something fishy”, ett slags isländskt ”Lego” av fiskben, där brukaren får använda sin fantasi och limma ihop egna skapelser (Etherington, 2009). Här används fiskbenen utan att ha bearbetats till ett nytt material, bortsett från rengöring och blekning. Jónsdottir låter istället benens naturliga utformning forma hela konceptet. Ett annat exempel är Andrew Ross projekt ”The Bone Project” där han utforskar olika användningsområden för ben från kor (Etherington, 2008). Dessa två projekt har en liknande andemening men utförs på olika sätt. Det är två olika
lösningar för att ta till vara på resurser och samtidigt belysa egenskaperna för ett spillmaterial. Det projekt som påminner mest om min studie är ”From the bones”, en masteruppsats i design där studenten Jiaoni Jiao på Island gör en skål av nedmalda ben från får och sodium alginat (Jiao, 2015).
1.6 Etiska överväganden
Etiska överväganden för det här projektet har bland annat varit valet av att fokusera på ben från vilt och inte industriellt uppfött boskap. Ett skäl till detta är att det är etiskt svårt att försvara uppfödning och slakt av djur. Det är inte längre nödvändigt ur ett resursperspektiv att äta djur då det finns andra proteinkällor att tillgå, inte minst i mer välbärgade länder. Att ett stort antal vilda djur dödas i trafiken varje år på grund av ökande viltstammar är också svårt att försvara, och sätts i kontrast mot den stora mängd djur som föds upp för att ätas. Detta redogörs för mer i avsnitt 2.1. De etiska
övervägningarna har även berört de taktila upplevelserna vid användarstudierna. En förutsättning för att få ett givande resultat av studien är att fokusgruppen inte får veta materialets ursprung, vilket kan vara problematiskt om de till exempel av religiösa anledningar inte är tillåtna att vidröra ben från vildsvin. Av den anledningen ställdes följande kontrollfrågor till respondenterna innan användarstudierna började; ”Finns det något material eller ämne som du av etiska, religiösa eller allergiska skäl inte kan eller vill vidröra?”.
2
Teoretiskt ramverk
Det teoretiska ramverket är hämtat från flera olika håll. Jag börjar med Hållbar utveckling. Därefter följer Emotional design följt av Emotional design och Material Driven Design. Därefter diskuterar jag Ben från djur som material och avslutningsvis Bearbetningstekniker.
2.1 Hållbar Utveckling
I boken ”Design för hållbar utveckling” beskriver Ann Thorpe (2008) hur begreppet hållbar utveckling kan dels in i tre större kategorier, vilka samtliga är beroende av varandra. Dessa är Ekonomisk hållbar utveckling, ekologisk hållbar utveckling och Social hållbar utveckling. Vidare definierar hon begreppet som utveckling som baseras på miljömässiga och sociala betingelser som främjar mänskligt välmående i obegränsad tid (Thorpe, 2008 s.7). Mellan 75 och 80% av jordens befolkning har börjat resa sig ur fattigdom. De tvingas tävla om jordens allt mer minskande resurser mot betydligt mer välbärgade länder. Dessa länder har kunnat utvecklas genom billiga fossila
energiresurser och ett överflöd av andra materiella resurser liksom landytor, vilket inte kommer att vara möjligt för fattiga länder i utveckling. Över sju miljarder människor behöver större tillgång till mat, energi och vatten för att öka sitt välmående, och med en förväntad global befolkningsökning på två miljarder till år 2050 ökar behovet av
grundläggande resurser (Steffen et al, 2010). En miljard människor beräknas även ha ett otillräckligt intag av protein, vilket i takt med ökade ekonomisk och social utveckling även ökar efterfrågan på animaliska proteinkällor (Wu et al, 2013). Detta är relevant att undersöka för att bättre kunna hantera förbrukningen av jordens resurser, men även för att den höga köttproduktionen idag är problematisk ur ett miljöperspektiv. Å ena sidan behöver konsumtionen av framförallt nötkött minska markant för att reducera utsläppen
av växthusgaser (Lööv et al, 2013). Å andra sidan finns det positiva effekter av ekologisk köttproduktion på öppna betesmarker i form av ökad biologisk mångfald av både flora och fauna (Naturskyddsföreningen, 2009). Även om ekologisk nötproduktion i ranchmiljö är att föredra för dess begränsade användning av fosfor och pestocider, så är utsläppen av växthusgaser i form av metanemissioner genom djurens tarm och vom-system på liknande nivå som traditionella uppfödningstekniker (Cederberg, Nilsson, 2014). År 2017 slaktades det 2 576 300 grisar och 406 000 nötkreatur enbart i Sverige (Fransson, 2018). Samtidigt har större viltstammar resulterat i att vildrelaterade
trafikolyckor ökat årligen i landet. År 2018 registrerades 63 750 viltolyckor, där rådjur, vildsvin, dovhjort och älg var överrepresenterade (Nationella viltolycksrådet, 2019). Vildsvinspopulationer orsakar även stora skador på odlade grödor och vallodlingar. Dessa skador på det svenska jordbruket beräknades år 2015 ge upphov till en kostnad på 1560 miljoner kronor (Gren, 2017). Utgångspunkten för den här studien är att
konsumtionen av kött från vilt borde ha en mer betydande roll i framtiden om
uppfödningen av djur ska minska. Om viltkött ökar i popularitet kan kanske en sundare relation till kött anammas av Sveriges befolkning, och ett mindre koldioxidavtryck vara möjligt att uppnå. Thomas A. Heberlein (2012) skriver i artikeln ”Hunt, pray, love” att 80 % av 1067 tillfrågade svenskar som själva inte jagade hade en positiv inställning till jakt. Den positiva inställningen berodde sannolikt på att de själva konsumerade viltkött minst en gång om året. Enligt rapporten ”Viltkött som resurs” är den totala
omsättningen av allt vilt som ”producerats” 20 000 ton. Av dessa går 16 000 ton till jägarnas familj och vänner, medan enbart 4000 ton (plus 4040 ton importerat viltkött) når livsmedelsmarknaden. Trots att stora utbud vilt finns att tillgå i många större matvarubutiker i landet är efterfrågan inte lika stor som industriellt uppfödda djur (Malmfors, Wiklund 2014).
2.1.1 Materialproduktion och design för hållbar utveckling
I boken ”Materials and Sustainability” beskriver Ashby och Johnson (2014) hur
materialeffektivitet är nödvändigt för att hantera förbrukningen av jordens resurser, och att en ökning av materialeffektivitet är relevant av främst fyra olika anledningar: (1.) Genom att minimera användandet av icke förnyelsebara resurser, (2.) att reducera vårt
beroende av material som redan är en bristvara, (3.) att reducera efterfrågan på andra resurser så som energi, (4.) och att minska utsläpp från materialproduktion och användning (Ashby & Johnson, 2014, s.162). Uppskattningsvis går 90% eller mer av materialet i en produktionsprocess av en produkt direkt till avfall och inte till produkten. Denna materialförlust syns inte i slutprodukten och glöms därför lätt bort av både designern och användaren (Thorpe, 2008, s.36.). För att öka materialeffektivitet finns det olika strategier som delas in i tekniska lösningar, nya lagstiftningar och
livsstilsförändringar. Dessa innefattar till exempel att förbättra ett materials egenskaper, producera det mer effektivt och hitta nya kostnadseffektiva sätt att återanvända dem. Det innefattar även sociala och ekonomiska åtgärder, där förutom ökade skatter, även en förändrad syn på ägande i helhet borde anammas. På grund av de stora kvantiteter av material som är i omlopp hade ett nytt förhållningsätt till delat ägande, servicedesign och återanvändning av komponenter i produkter kunnat resultera i all ny
materialproduktion teoretiskt sett helt skulle sakna efterfrågan (Ashby & Johnson, 2014, s.162 f.). Ashby och Johnson beskriver också hur design för och med återvinning
kommer spela en essentiell roll i en hållbar framtid. I takt med jordens befolkning ökar i allmänhet, och konsumtion ökar i synnerhet, så stiger även mängden material som det industriella systemet omsätter och sedan omvandlar till avfall. Då avfall innehåller både material och energi är det av stor vikt att det behandlas som en resurs i slutet av sitt första liv (Ashby & Johnson, 2014, s.177).
Energi kan utvinnas genom förbränning, och material kan utvinnas och återvinnas. Förbränning är till viss del problematiskt, då det varken är kostnadseffektivt eller energieffektivt. Det kräver höga temperaturer och dyr teknik för att processen inte ska ge upphov till giftiga ångor eller rester (Ashby & Johnson, 2014, s.165). Allt avfall som inte återvinns är en förlorad resurs. Även geografiska platser där svåråtervunnet
material placeras långsiktigt bör ses som en minskande resurs i takt med global befolkningsökning. (Ashby & Johnson, s.177). Plast är ur miljösynpunkt ett
problematiskt material eftersom det tar lång tid att bryta ner och samtidigt släpper ifrån sig gifter. Enligt Mentzer et al (2019) är det bara en femtedel av alla plastprodukter som återvinns. Detta resulterar i att enorma mängder plastavfall varje år hamnar i havet. Förutom detta har hamnar stora mängder plast också i så kallade landfills.
En formgiven produkt blir först en belastning för miljön när den förverkligas, då det antingen krävs att ett material tillverkas eller utvinns. Beroende på materialets ursprung kommer olika mängder avfall, utsläpp och föroreningar lämna varierande avtryck på miljön. Formgivare har av den anledningen en direkt påverkan på jorden genom materialval, då material utgör en väldigt stor del av dagens konsumtion. Samtidigt förväntas formgivaren att inte enbart låta materialvalet baseras på rent tekniska egenskaper, utan även på meningsfulla materialupplevelser som kommunicerar en personlighet (Gant, 2017, s.233 f.) Jonathan Chapman (2009) argumenterar i artikeln ”Design for emotional durability” för hur utmaningarna vi står inför främst inte handlar om material och energi, utan att klimatproblemet är beteendeorienterat.
2.2 Emotional Design
Chapman (2009), liksom Thorpe (2008), menar att en formgivare bör formge för att skapa emotionella band mellan produkt och användare. Syftet för detta är att
användaren kan bli mindre benägen att slänga en produkt som upplevs vara emotionellt viktig och således minska onödig konsumtion och förbrukning av jordens resterande resurser. Enligt Chapman drivs konsumtionsmönster hos människor av en stor mängd komplexa känslomässiga faktorer och kan beskrivas som en resa mot konsumentens ideala jag. Ägodelar kan fungera som bevis på våra ambitioner, vad vi är och vad vi försöker att vara. Människor dras undermedvetet till produkter som kan bekräfta för omvärlden vem man är eller vem man vill bli (Chapman, 2009). I boken Designing pleasurable products väljer Patric W. Jordan att kalla det här fenomenet för ”ideologisk tillfredställelse” (Ideo-pleasure). Det utgör enligt Jordan, tillsammans med fysisk-, social- och psykisk tillfredställelse, en av fyra grundläggande aspekter som njutbara produkter bör ge upphov till. Jordan ger exempel på hur en produkt som enbart består av biologisk nedbrytbara material kan kännas som ett förkroppsligande av
Donald A. Norman beskriver i boken Emotional design – Why we love (or hate) everyday things (2004) hur människans komplexa hjärna har möjliggjort utvecklingen av avancerade språk, konstnärliga kunskaper och intelligent humor. Detta är enligt Norman en produkt av hjärnans tre olika delar; den (1) intuitiva nivån (Visceral level), (2) beteendenivån (Behavioral level) och den reflekterande nivån (3) (Reflective level). Den intuitiva nivån gör en snabb första bedömning över vad som är bra, dåligt, säkert eller farligt genom att direkt skicka signaler till kroppens muskler och sedan varna resten av hjärnan (Norman, 2004, s.21 f). Det är den mest primitiva nivån i hjärnan och reagerar alltid på sensoriska upplevelser som genom evolutionen har skapat fasta genetiska associationer. Situationer och föremål som gett upphov till genetiskt positiva associationer kan vara sådant som evolutionärt resulterat i skydd, värme eller näring. Sådana associationer är till exempel leende ansikten, ljusa och mättade nyanser, varma och upplysta mysiga platser samt symmetriska former. Negativa associationer kan vara plötsligt höga ljud, vassa föremål eller lukten av förruttnelse (Norman, 2004 s.29f). Efter den första bedömningen av en sensorisk upplevelse från den intuitiva nivån börjar beteendenivån, som är den mest drivande faktorn för mänskligt beteende, att bearbeta informationen. Den nivåns agerande kan antingen förstärkas eller förhindra den intuitiva nivåns agerande och i sin tur förstärkas eller förhindras av den reflektiva nivån. Den reflektiva nivån ansvarar inte för sensoriska upplevelser eller kontroll av muskler, utan agerar som namnet antyder genom reflektion över händelser och ständigt försöker påverka beteendenivån (Norman, 2004 s.22).
Norman menar att varje nivå också kräver en egen sorts design. Design för den intuitiva nivån ska väcka positivt betingade känslor för sådant som människor uppskattar. Det kan till exempel vara det ljud som uppstår när en bildörr stängs, ett mäktigt ljud från en motorcykel eller att en produkt är robust och massiv med släta ytor och känsliga kurvor. Det handlar om det första emotionella intrycket en produkt väcker hos användaren (Norman, 2004, s.67). Design för beteendenivåns funktionella syfte är att vara så funktionell som möjligt och gör inga anspråk på att vara visuellt tilltalande. Detta kan till exempel vara en mycket användarvänlig digital klocka med en stor mängd
lättanvända funktioner. Design för den reflektiva nivån är det som för många avgör helhetsintrycket av en produkt. Reflektiv design kan ofta kompensera för en produkts bristande beteendedesign, så länge vi upplever att produkten bekräftar vår egen självbild eller det vi eftersträvar att vara (Norman, 2004, s.67 ff). Målet med reflektiv design
stämmer överens med vad Jordan (2005) menar att ideologisk tillfredställelse innebär, och vad Chapman (2009) menar är en av de drivande faktorerna för användares konsumtionsmönster. I studien Emotional Design; Application of a Research-Based Design Approach menar författarna att formgivning för långvarig så kallad wow-effekt är nödvändigt för att skapa en framgångsrik produkt. När den första mobilkameran lanserades upplevdes den som revolutionerande med en stark ”wow-faktor”, men idag tas den funktionen för givet (Desmet et al, 2007). Mobiltelefoner har omvandlats över tid från att ge en lustfylld tillfredställelse, till att att vara en helt nödvändig
tillfredställelse i människors vardag (Jordan, 2005, s.27). En god ”wow-effekt” framkommer när tre olika spontana känslor väcks samtidigt hos användaren; positiv överraskning, fascination och begär. Positiva överraskningar uppkommer när en produkt är nyskapande och oväntad, men samtidigt direkt kan kopplas till ett upplevt bekymmer. Användare fascineras av produkter som upplevs främmande och okända vilket skapar en känsla av nyfikenhet. De kan känna begär när en produkt upplevs uppfylla ett ändamål som användaren vill uppnå eller besitter andra önskvärda
egenskaper. En god ”wow-effekt” skapar intrikata sammansatta upplevelser och har en erfarenhetsmässig, fysisk och beteendeinriktad påverkan. Det kan resultera i att de komplexa känslorna produkten väcker fortfarande gör den önskvärd när nästa
produktgeneration lanseras med andra intresseväckande attribut (Desmet et al, 2007).
.
2.3 Emotional design och Material Driven Design
Alla designbeslut kan skapa oväntade och icke önskvärda emotionella reaktioner. Med mer kunskap om användarens känslor kan en designer lära sig att förutspå emotionella effekter och undvika de som inte är önskvärda. Detta kan till exempel vara känslor av äckel över vad som för vissa upplevs vara ett illaluktande lim på en produkt (Hekkert, 2009). På samma sätt som en produkt väcker känslor hos användaren kan även material göra det. Material Driven Design (MDD) är en relativt ung designmetod, sprungen ur Emotional design, där material används som utgångspunkt och drivande faktor för en designprocess. MDD är utvecklat för att hjälpa designers att strukturera, kommuniceraoch reflektera över sina tillvägagångsätt av formgivande av materialupplevelser. Karana et al (2015) skriver i artikeln ”Material Driven Design (MDD) - a method to design for material experiences” att för ett nytt material ska kunna etableras kommersiellt krävs det att materialet väcker meningsfulla användarupplevelser bortom sina rent
utilitaristiska funktionella syften. Det kräver att materialet kvalificeras inte enbart för vad det är, utan också vad det gör, vad det får oss att göra och vilka känslor det väcker inom oss.
2.4 Ben från djur som material
Det första daterade fyndet av djurben som råmaterial tros härstamma från den äldre stenåldern för minst 1.8 miljoner år sedan. Fyndet gjordes i Swartkrans, Sydafrika och tros ha använts för att gräva i termitstackar eller för att få upp rötter. Samtidigt gjordes även fynd av pseudoverktyg i ben som användes för att tillverka benverktyg, vilket tyder på en stark benverktygskultur för hominiderna som var bosatta där (Backwell,
d'Errico, 2001).
Sedan dess har materialet varit ständigt förekommande i olika kulturer på olika geografiska platser och använts som material för vapen, smycken och rituella artefakter (Ploszajski, 2015). De varierande egenskaperna hos ben har tagits i beaktning historiskt genom att vissa sorters ben verkade lämpa sig bättre som pilspetsar, och andra för verktyg, smide eller rituella artefakter (Bradfield, 2018). Även Romarna använde olika sorters ben efter deras naturliga utseende. Ett bogblad, som är relativt platt i sin utformning, användes som hela fanér för ramar åt soffor (Hopkins, 2003 s.40). Animaliska lim har använts historiskt i århundraden. Lim utvunnet från ben har inte använts i lika stor utsträckning som lim utvunnet från hudar. Anledningen till detta är att den höga mängden fett var svår att bearbeta bort. På 1800-talet kunde tillverkningsmetoden industrialiseras och blev mer effektiv genom avfettning med bensin. Själva limmet utvinns som biprodukt på benmjölsfabriker genom att krossat ben avfettas och behandlas med utspädd syra för att lösa ut fosforsyrad kalk. Därefter kokas det i
vattenbad eller ånga varefter den erhållna lösningen avdunsta och formas till pärlor (Skansen, 2019).
Benporslin uppfanns av Thomas Frye 1748 genom att blanda benaska från nermalda ben från kor, porslinsten och porslinslera. Benporslin är känt för sin transparenta vithet, höga
hållfasthet och motståndskraft mot flisning. Dessa egenskaper gör det möjligt att göra föremål med smalare tvärsnitt än alternativa porslinmaterial. Trots att det består av billigt råmaterial anses det vara en exklusiv produkt på grund av den långa arbetsprocessen (Ploszajski, 2015). På hemsidan etsy.com (2019) finns det många exempel på hur moderna benslöjdare säljer handgjorda små artefakter så som hårnålar, smycken och detaljer till gitarrer.
2.4.1 Egenskaper
Benvävnad från däggdjur består av så kallad bensubstans och olika celler. Bensubstans utgörs till 70% av fiberproteinet kollagen, vars funktion är att ge benet tryckfasthet och hårdhet. Den andra komponenten i bensubstans är mineralen kalciumfosfat, vars funktion är att skapa böj- och draghållfasthet. Benvävnaden skiljer sig också i utseende och egenskap i form av kompakt benvävnad och spongiös benvävnad som båda har olika mekaniska egenskaper. Den kompakta benvävnaden tillhör det yttre skiktet och är tätpackad och hård, medan den spongiösa benvävnaden av det inre skiktet är mjukare och fylld av hålighet. I den sistnämnda finns benmärg och stamceller. Vidare kan ben beskrivas som en naturlig komposit (Anatomi & fysiologi, 2019, Ploszajski, 2015).
2.5 Bearbetningstekniker
Tekniker för att bearbeta ben har utvecklats genom århundraden. De verktyg som traditionellt har används är ofta samma eller liknande som för träbearbetning
(Constantine, 2014, s10.). Liknande verktyg förekommer även idag fast de är vanligen till större del moderniserade och motordrivna. Bågsvarv och pålsvarv användes redan under romarriket (Hopkins, 2003, s.60). Det förekom även under europeisk medeltid. Jämfört med motordrivna svarvar som kan används idag, var svarvning med
pål/bågsvarvar en tidskrävande process på grund av materialets hårdhet och att få svarven att snurra tillräckligt fort (Constantine, 2014, s.36). På Youtube.com finns det ett stort antal videor på benarbetare som använder moderna svarvar, pelarborrar och Dremel-verktyg. Ett exempel på detta är kanalen ”That Works” (Youtube, 2019). Att blötlägga ben gör materialet mer tillfälligt lättarbetat och minskar mängden löst damm vid sågning och slipning. Historiskt har olika mjukgörningstekniker förekommit för att lättare kunna bearbeta materialet. Det har innefattat bland annat kokande vatten och urin, vatten och aska, sur mjölk samt ängssyra. För att slipa materialet har både sandsten och torkat hajskinn förekommit. Olika processer för att färga materialet har bland annat inneburit att blanda koppar med vinäger, kol och bivax. Det finns inte mycket som tyder på att bindningsmedel använts i stor utsträckning historiskt, men i de fall det har bevisats är det lim utvunnet från hudar eller gamla ostar som förekommit. I de flesta fall har olika nitar och pluggar använts istället. Även de är tillverkade av ben. (Constantine, 2014, s.27 f.)
3
Metod
Material driven design (MDD) har tidigare använts som metod i liknande studier (t.ex. Borg, 2017). Metoden är den mest lämpliga för studiens syfte men då det teoretiska ramverket även innefattar Emotional design och Design för hållbar utveckling har de använts i symbios genom studien från början och applicerats i beslutsprocesserna.
3.1 Material Driven Design
MDD som metod kan användas på olika sätt beroende på syftet. Metoden består av fyra olika steg (se figur 1) som inte samtliga behöver inkluderas eller följas i denna ordning: (1) Förstå materialet, (2) Skapa en vision för materialupplevelsen, (3) Manifestera mönster för materialupplevelsen, (4) Designa material / produktkoncept (Karana et al. 2015). Det första steget av MDD, (1) Att förstå materialet, innebär att materialet måste karaktäriseras både tekniskt och empiriskt för att designern ska få kunskap i materialets unika egenskaper och hur det ter sig i relation till andra liknande material. Här
undersöks tekniska egenskaper men även hur materialet kan utvecklas och formas till en produkt. Vidare ska designern förstå hur materialet upplevs av människor och hur de reagerar vid kontakt med det. Detta undersöks genom olika bearbetningstekniker (s.k. tinkering, se 3.2), material benchmarking och användarstudier. Det andra steget, (2) Att skapa en vision för materialupplevelsen, innebär att designern ska skapa en
materialvision som sedan kan användas för att lättare fatta beslut under
designprocessen. Detta görs genom att först analysera resultatet från steg ett, reflektera över materialets identitet och möjliga applikationsområden, och sedan besvara en mängd standardfrågor som är formulerade i metoden. Dessa frågor berör både hur människor förväntas integrera med materialet, men också vilka unika egenskaper som ska betonas vid det slutgiltiga appliceringsområdet. Det tredje steget, (3) att manifestera
mönster för materialupplevelsen, innebär att designern måste få en bredare inblick i hur materialet kommer att uppfattas av andra. Här kan användarstudier användas för att undersöka hur materialvisionen från föregående steg förhåller sig till hur material och produkter faktiskt upplevs. Det fjärde steget, (4) Designa material/produktkoncept, kan användas som en traditionell designprocess där alla tidigare steg tas i åtanke för att utveckla ett produktkoncept. Steget kan också användas för att enbart utveckla materialet vidare (Karana et al, 2015).
Figur 1. Illustration över de fyra olika stegen i Material Driven Design (Karana, 2008).
3.2 MDD steg ett
Den explorativa och kreativa processen som kallas för ”tinkering” innebär att designen utforskar de tekniska såväl som de sensoriska egenskaperna som materialet besitter och utvecklar dessa vidare. Det innebär att materialet till exempel bör eldas på, brytas, krossas, sammanfogas och kombineras med andra material med mera. Den här delen av steget kan förklaras som en mer teknisk karaktärisering av materialet. När det är
sammanställt bör designern ha god kännedom över materialets egenskaper och veta materialets olika begränsningar och möjligheter. Här bör designern även veta vilken tillverkningsmetod som är mest lämplig.
Inför den mer upplevelsebaserade karaktäriseringen bör designern reflektera över fyra olika nivåer av hur materialet upplevs. Dessa är de (1) performativa, (2) sensoriska, (3) emotionella och (4) tolkande nivåerna. Den performativa nivån kan till exempel vara att materialet framstår som något man vill lukta på, medan den sensoriska nivån kan vara att materialet känns mjukt. Den emotionella nivån kan till exempel vara att något upplevs ha en tydlig ”wow-faktor” och den tolkande nivån kan vara att något upplevs som till exempel sexigt eller obehagligt. Vidare måste det även undersökas hur andra människor upplever och reagerar på materialet. Det bör utföras genom användarstudier baserade på de fyra upplevelsebaserade nivåerna som grund. Avslutningsvis bör även benchmarking utföras för att jämföra andra liknande material, deras relation till
varandra och möjliga applikationsområden. Målet med detta är att identifiera potentiella upplevelsebaserade problem och möjligheter med material inom samma område
(Karana et al, 2015)
3.2.1 Genomförande av steg ett
I studien användes sammanlagt tjugo stycken bogblad från vildsvin, och tio stycken bäckenben från dovhjort. Bentyperna valdes ut för att de, enligt
vilthanteringsanläggningen som bistod med ben till studien, inte används i
matlagningssammanhang för till exempel framställning av buljong eller som märgben för hundar. Mat, tillsammans med vatten, kan ses som de viktigaste resurserna på jorden och det vore inte förenligt med teorin för studien att använda ben som redan har andra tydliga användningsområden i sin livscykel. Beslutet togs även att använda benlim som andra komponent för att fungera som bindemedel för materialet. Benlim tillverkas som tidigare nämnt av ben vilket möjliggör att materialförslaget i princip enbart består av samma ursprungsmaterial. En benchmark skapades också över andra material gjorda på biprodukter från animalieproduktion, vilken presenterades i avsnitt 1.5: ”Tidigare forskning”.
Benen behövdes också rengöras från fett, kött och senor. För den här studien valdes fyra olika möjliga rengöringsprocesser att undersökas: (1) rengöring med myror, (2)
rengöring genom nedgrävning (3) förruttnelse i 30 grader varmt vatten med
doppvärmare, samt (4) sjudning i vatten. Detta var relevant för studien delvis för att det var nödvändigt att ha ett ofarligt material att arbeta med, och delvis för att undersöka hur en tillverkning kan vara så materialeffektiv som möjligt och således spara på resurser. All avfettning av benen efter rengöring skedde med diskmedel, varm vatten och stålull.
Studien utforskade en mängd olika bearbetningstekniker för att få fram ett slutgiltigt materialförslag. En teknik var inspirerad av det tidigare nämnda exemplet från romarriket (se avsnitt 2.4), och utgick från att bogbladens naturliga platta utformning skulle kunna lamineras med benlim. De övriga bearbetningsteknikerna skulle till skillnad från det materialprovet bestå av mindre benbitar som armering, och varierande mängder benlim som andra komponent. I två av dessa bestod armeringen av täljda spån från bäckenbenen. Samtliga material skapades i plywoodformar med fenolfilm. Detta gjordes för att kunna producera prover i form av ark. Utöver dessa utfördes även blekning/färgningstester med kalciumkarbonat och väteperoxid, samt en stor del tekniska tester på de olika proverna.
Vidare utfördes även användarstudier med Ma2e4-toolkit som grund. Ma2e4-toolkit är ett verktyg för att underlätta användarstudier inom en MDD-process. Här utforskar man hur respondenterna upplever materialet, interagerar med det och vad det får dem att
göra. Namnet är en akronym för ”Materials to experiences at four levels” och utvecklades av Elvin Karana och Serena Camere (Camere, Karana 2018). Användarstudien utfördes med fem kvinnor och fem män i åldrarna tjugoett till tjugoåtta år. En lika stor andel kvinnor som män valdes medvetet för att ge en bred representation. Respondenterna arbetade bland annat som snickare, sjuksköterska, kommunikatör och brevbärare. De saknade akademiska kunskaper om produktdesign och kände inte till MDD som metod. Variationen av yrken utan koppling till
produktdesign valdes för att undersökningen inte skulle påverkas av kännedom om hur en MDD-process fungerar. Respondenterna fick även av den anledningen förklarat för sig att inga svar var dåliga, och att för studien var upplevda ”negativa” egenskaper med materialet lika intressanta som ”positiva” egenskaper.
Materialet utvecklades sedan vidare efter att olika problem uppmärksammats. Efter detta skapades ytterligare en benchmark fast nu över produkter gjorda på restprodukter i allmänhet och med liknande visuella och sensoriska egenskaper i synnerhet. Materialen var även tillgängliga på marknaden. Syftet med detta var att få en bredare inblick i olika designmöjligheter för slutmaterialet.
3.3 MDD steg två
Materialvisionen är till för att definiera på vilket sätt man vill att materialet ska uppfattas. När materialvisionen ska formuleras efter att den insamlade datan från steg ett har analyserats bör man reflektera över i vilken kontext materialet kommer att utgöra en positiv skillnad. En fråga detta leder till är till exempel vilka materialets unika
tekniska och upplevelsemässiga kvaliteter är och hur dessa ska betonas det i
slutkonceptet. Andra frågor gäller vilka känslor det kommer att väcka hos människor, vad det kommer få människor att göra och vad materialets roll kommer vara i en bredare kontext, både för samhället och för planeten som helhet (Karana et al, 2015).
3.3.1 Genomförande av steg två
I kombination med att materialets unika egenskaper reflekterades över, och att resultatet från användarstudien analyserats, så kunde en materialvision formuleras.
3.4 MDD steg tre
Människor skapar undermedvetet olika emotionella associationer till material och upplever dess värden på olika sätt. För att undersöka detta och för att se om
materialvisioner stämmer överens med hur materialet uppfattas i verkligenheten kan metoden Meaning Driven Materials Selection (MDMS) användas. Det är en delmetod utvecklad för MDD av Paul Hekkert och Elvin Karana. Den består av fyra olika uppgifter för utomstående personer att svara på, och kan med fördel utföras i form av enkätundersökning. Först ska informanten välja ut ord som ska undersökas, vilket till exempel kan vara ordet ”aggressivt”. I den första uppgiften, ombeds deltagarna att välja ett material som de förknippar med det valda ordet. I den andra uppgiften ska deltagarna sedan hitta en bild på materialet som de associerar med det valda ordet, antingen som det är, eller förkroppsligat i en produkt. I den tredje uppgiften ska de motivera sina svar med ord. I det fjärde och sista steget ska de med hjälp av en bifogad sensorisk skala poängsätta materialets upplevda egenskaper. Resultaten utvärderas sedan både kvalitativt (genom att analysera bilderna och beskrivningarna från deltagarna), och kvantitativt (genom att utföra en statistisk analys från den sensoriska skalan) (Karana & Hekkert 2010). Svaren kan med fördel sammanställs och analyseras med hjälp av ”Meanings of materials-tool” (se figur 2).
3.4.1 Genomförande av steg tre
MDMS användes i enkätform och skickades ut via e-post och sociala medier till
sammanlagt 23 personer (se bilaga 1 och 2.). De två orden som undersöktes var de mest förekommande beskrivningarna av materialprovet från de tidigare utförda
användarstudierna med Ma2e4-toolkit. De förekom även i materialvisionen. Svaren sammanställdes sedan med hjälp av ”Meanings of materials-model” .
Figur 2. Exempel på”Meaning of material”-model (Karana et al, 2010)
3.5 MDD steg fyra
I det slutliga steget av MDD ska alla de tidigare stegen utvärderas och ett produktkoncept ska skapas. Produktkonceptet ska testas i det utforskade
materialförslaget och kan även genomgå nya ändringar för att passa bättre in på slutkonceptet när det testas i sin naturliga miljö. Detta kan även användas för att utforska nya möjligheter, nya koncept och även hitta eventuella oupptäckta brister med materialet (Karana et al, 2015)
3.5.1 Genomförande av steg fyra
Genomförandet av steg fyra utfördes genom designarbete där materialets möjligheter och begränsningar konceptualiserades i en produkt. Materialet som utvecklats genom studien ansågs vara tillräckligt utforskat för att inte behövas utvecklas vidare. Baserat på resultatet från de tidigare stegen och med studiens syfte i åtanke, utfördes idégenerering, en brainstorming session av skissande, modellerande i laserskuren mdf, formbyggande och slutligen gjutning av två olika prototyper av ett produktkoncept. Brainstorming skissande är en kraftfull metod för att utveckla koncept i tidigt designstadie (Van
Boeijen et al, 2014) Formbyggandet och gjutningen utfördes genom att laserskära 6mm tjocka MDF-skivor efter konceptets konturer. Formarna skruvades sedan fast i en
plywoodskiva med fenolfilm som botten. Både bottenplattan och sidorna på MDFskivan smörjdes in i vaselin för att materialet lättare skulle lossna efter härdning. En av
formarna bestod av två delar som hölls ihop genom att skruva på bryggor på formen (se figur 11). Dessa sattes på efter att formarna fått plantorka i tolv timmar och sedan separerades från plywoodskivan. Efter det torkade de ståendes med luftintag från båda sidor.
4
Resultat och analys
I det här avsnittet presenteras resultat och analys. Delar av analysen tas även upp i avsnittet ”6. Diskussion”.
4.1 Resultat och analys av MDD steg ett
Av de fyra olika rengöringsprocesserna misslyckades två och kunde därför inte fullföljas. Dessa var (1) rengöring med myror och (2) rengöring genom nedgrävning. Myrorna låg i dvala och benet var försvunnet vid en kontroll fyra dagar senare. Nedgrävningen resulterade i en liknande utgång då benet vid kontroll två månader senare var borta. Vid platsen för nedgrävandet fanns spår från bökande av vildsvin. De övriga två rengöringsprocesserna gav bättre resultat. Den ena av dem, (3) förruttnelse i 30 grader varmt vatten, var dock tidskrävande och starkt illaluktande. Benen behövde även kokas efteråt för att steriliseras och kvarvarande köttrester skulle avlägsnas. Den rengöringsprocess som slutligen valdes att vidare användas i studien var därför (4) sjudning.
Även om (1) rengöring med myror inte kunde fullföljas och resultatet inte utvärderas, så är det ändå rimligt att anta hur ineffektivt det skulle vara som slutgiltigt val av
rengöringsmetod vid en eventuell framtida materialproduktion. Det hade bara fungerat de månader om året som myrorna inte är i dvala, och benen hade behövt förvaras i någon sorts form av bur eller tung låda för att skyddas från asätare. Sannolikt var det ett djur som tagit benet då metoden prövades för denna studie. Liknande åtgärder hade även behövts för (2) rengöring genom nedgrävning. Fördelar med dessa svårutförda och tidskrävande rengöringsprocesser är dock att minimalt med energi behöver konsumeras och inga restprodukter tillkommer. Vid (3) Sjudning krävdes det å ena sidan mycket
energi i form av flera timmars uppvärmning av vatten för att få ut märg och fett, men å andra sidan blev restprodukten vid framställning en köttbuljong. Även om grönsaker inte lades ner i koket som vid traditionella buljongrecept så är det rimligt att anta att tekniska egenskaper hos benen inte hade påverkats av det. Den sista (4) rengöring genom förruttnelse, var också energikrävande då doppvärmaren för akvarium behövde ström konstant i flera veckor. En fördel med den här processen är att restprodukten blir vatten med all näring från det förruttnade köttet. Det hade kunnat användas som ett potent gödningsmedel för växter eller användas för att utvinna benlim. Då denna rengöringsprocess var extremt illaluktande var jag dock oförmögen att hantera restprodukten i större utsträckning och vidare utforska de möjligheterna. Detta hade i efterhand varit intressant att utforska vidare. Om materialprovet hade bestått av lim och ben från samma djur hade materialet kanske fått ännu en ”wow-faktor”.
De framställningstekniker av materialprover som använde spån från kompakt
benvävnad som armering i benlimmet resulterade i två prover (se figur 3, prov 1 och prov 2). Tekniken att använda större benbitar med både spongiös och kompakt benvävnad, resulterade i 3 prover (se figur 3, prov 3, 4 och 5). Benlimmet var till en början geléaktigt och stelnade fullständigt efter sju dagar. Härdprocessen gjorde att de här materialen drog ihop sig och krympte uppskattningsvis med cirka 30 % i tjocklek. Tekniken att laminera utskurna bitar av enbart kompaktbenvävnad från bogbladen resulterade i ett prov (se figur 3, prov 6). En mängd tekniska tester utfördes och det visade sig att materialproverna fungerade bra att sammanfogas med varandra och med sig själva med hjälp av mer benlim. Det var även lätt att borra, såga och slipa på proverna. Alla prover deformerades vid härdning, vilket med stor sannolikhet berodde på att vattnet avdunstande från limmet. Färgtesterna med krita resulterade i att
materialet först hade en mjölkvit färg. Vid härdning utvecklades det dock till en gråare nyans (se figur 3, prov 3). Väteperoxiden gav intressanta resultat i form av benlimmet fick en lysande vit nyans och liknade en kristall till utseendet. Det löstes dock upp i väteperoxidbadet. Materialprov 1 (se figur 3.) valdes ut för att tas vidare till
Figur 3. Samtliga materialprover genom studien (Hagström, 2019).
Användarstudierna resulterade i många likartade svar, men också olikheter. Under den (1) Performativa nivån kunde det observeras att respondenterna i störst utsträckning tryckte, smekte, pillade och petade på materialet. Vidare vägde en majoritet av respondenterna materialet i sina händer och försökte böja/bryta materialet utan framgång. Under den (2) Sensoriska nivån var de mest förekommande gemensamma svaren att materialet skulle beskrivas som hårt, oelastiskt, starkt, lätt, stryktåligt och med en oregelbunden textur. De mest förekommande orden för att beskriva känslorna som väcktes inom respondenterna under den (3) Emotionella nivån var: ”nyfikenhet”, ”fascination”, och ”underhållande”. Svaren varierade i placering på skalan men var i störst utsträckning högt intensiva och behagliga. Fyra respondenter hade även placerat känslan ”äckel” som låg- till medelintensiv och otrevlig. Under den (4) Tolkande nivån var det mest förekommande valda ordet ”naturligt” och förekom i nio av tio svar. De näst vanligaste orden som respondenterna valde var ”vulgärt” och ”handgjort”. Mindre förekommande ord var ”tillverkat”, ”märkligt” och ”maskulint”. De bilder som valdes för att beskriva ordet ”handgjort” var i samtliga fall identiska. För ”naturligt” var det ett litet antal skillnader, och för ”vulgärt” var variationen stor. Avslutningsvis visade det sista steget, (5) Slutgiltiga reflektioner, att en majoritet av respondenterna tyckte att materialet påminde om något ätbart. Det jämfördes med ”knäck”, ”mörk sirap”,
”vegansk raw bar” och ”müsslibar”. Ordet ”kåda” förekom också vid flera tillfällen och en respondent var övertygad att materialet bestod av kåda och nötter. Det mest
behagliga varierade men ansågs av flest personer vara den lätta vikten i relation till hårdhet och styrka. Materialets oregelbundna mönster och att inte veta ursprunget ansågs vara det mest obehagliga. Det mest unika med materialet ansågs vara hårdheten
och att det upplevdes som ”mystiskt”. Många respondenter påpekade att de aldrig tidigare sett något liknande. När respondenterna delgavs information om materialets ursprung var reaktionerna uteslutande positiva. Några blev äcklade och grimaserade, men var noga med att poängtera att det samtidigt var häftigt eller coolt att benen kunde tas till vara på.
Att materialet påminde om något ätbart ansågs inte vara fördelaktigt för studiens syfte. Anledningen kan ha varit att materialprovet var rektangulärt och inte kvadratiskt eller cirkulärt. Det kan i viss mån ha påverkat resultatet genom associationer till ”vegansk raw bars” och ”müsslibars”. Att respondenterna tidigare inte upplevt något liknande material kan ha berott på att de saknade materialkunskap i allmänhet, och kunskap i MDD i synnerhet.
Som tidigare nämnt bör även tillverkningstekniker för materialet tas i åtanke och definieras i det första steget. Här blev det tydligt att täljda spån från ben inte var en optimal komponent. Detta berodde på svårigheterna med att utvinna spånet, och att spånen begränsades till enbart kompakt benvävnad. Att inte ta vara på allt från benen vore inte en effektiv materialtillverkningsmetod och ett slöseri med resurser.
Materialförslaget var därför tvunget att utvecklas vidare. Istället för att utvinna spån eller att använda avlånga benbitar som prov 3, 4 och 5 (se figur 3), så sågades istället mindre benbitar ut. Dessa var ungefär 10 mm långa och 5 mm breda med kompakt benvävnad fortfarande kvar på insidan. Bitarna blandades till en massa med limmet i limpottan, precis som prov 2 och gjöts i plywoodformen. Detta gav bättre resultat när komponenterna skulle separeras och möjliggjorde att hela bogblad kunde tas till vara. Det nya materialförslaget (se figur 3, prov 7) återkopplandes även till delar av
användargruppen. Det visade sig att materialet inte var lika uppskattat som föregående prov i form av utseende och upplevdes som motbjudande i relation till tidigare prov. Det ska dock inte förbises att de nu visste vad materialet bestod av.
Tre nya varianter framställdes där bogblad, efter att ha kokats mjuka, krossades med hammare och sedan lades i en mixer för att framställa benmjöl. Ett prov (se figur 3, prov 8) var gjort av grovmixat benmjöl och de andra två (se figur 3, prov 9 och 10) av finare benmjöl. De två sistnämnda varierade enbart i mängden lim kontra benmjöl där prov 9 härdade för snabbt för att hinna gjuta i stora formar. Prov 10 bestod av 50 %
benmjöl och 50 % lim och gav goda resultat vid gjutning. Problemet kvarstod dock att materialprovet fortfarande deformerades mycket vid fullständig härdning och tenderade att böja sig. Detta löstes genom att skruva av bottenplattan med fenolfilm efter tolv timmar och låta formen stå upp på högkant vid härdning. På så vis kunde båda sidor av provet få luft och härda jämnt (se figur 4). På grund av detta krympte materialet enbart lite i tjocklek och behöll sin rektangulära form fullständigt och utan att deformeras.
Figur 4. Skillnad i resultat mellan plantorkning jämfört med stående torkning med luftintag från 2 sidor (Hagström, 2019)
Efter detta utfördes en rad tekniska tester som tidigare utförts på de andra proven med liknande resultat. Slipning var dock mer fördelaktigt än samtliga tidigare materialprov. Även att gjuta organiska skålar testades (se figur 5). Tidigare nämnda problematik kvarstod dock liksom att viss deformering skedde också här på grund av att provet var tvunget att torka med endast luftintag från ett håll. Vid fukttester påverkades materialet inte märkbart vid mindre exponering. När provet läggs i blöt i ca 1 minut börjar det ge ifrån sig en illaluktande odör om man luktar nära på materialet. I sitt normala tillstånd är det i princip helt luktfritt men börjar lukta starkt tillfälligt vid slipning. Det börjar även lukta om man smälter materialet, vilket skedde vid ungefär 60 grader. Prov nummer 10 (se figur 6) ansågs ha bäst tekniska såväl som sensoriska egenskaper av samtliga prover och valdes därför som studiens slutgiltiga material. Återkoppling till delar av
ny benchmark framställdes även för att jämföra med andra material rent
utseendemässigt (se figur 7). Att krossa ben, finfördela i mixer och sedan blanda ut med benlim och gjutas i form kan ses som en rimlig tillverkningsteknik. Maskiner som tillverkar benmjöl kan användas till detta ändamål också.
Figur 5. Gjutna organiska former (Hagström, 2019).
Figur 7. Benchmark över liknande material också gjorda av avfall. (Hagström, 2019)
4.2 Resultat och analys av MDD steg två
Baserat på resultatet från de olika bearbetningsteknikerna, benchmarking och
användarstudier kunde en materialvision formuleras. Egenskaper som togs i åtanke var att materialet var lätt att tillverka, gjuta, blir starkt vid härdning och enbart består av växtnäring och inga andra tillsatser. Att materialet var lättarbetat och gav goda resultat i såg, borr och sammanfogningstester blev även en viktig del i helheten. Studiens
slutgiltiga materialvision kan därför sammanfattas på följande sätt: Att materialet enbart består av ben är en unik egenskap som genom sina naturliga och vulgära kvaliteter kommer att förändra människors relation till ben och djur som resurs. Att materialet fungerar som växtnäring i slutet av sitt liv och att det är starkt men samtidigt uppfattas som lätt, kommer att bidra till intressanta designmöjligheter och i slutändan spara på jordens bristande resurser.
Orden ”naturligt” och ”vulgärt” kan tolkas på olika sätt. Dessa diskuteras vidare i följande avsnitt.
4.3 Resultat och analys av MDD steg tre
Resultatet från MDMS-studien visade att deltagarna förknippade orden ”vulgärt” och ”naturligt” med liknande sensoriska och tekniska egenskaper som materialprovet besitter (se figur 8 och 9). Ordet ”naturligt” förknippades dock enbart med material utvunna från växtriket förutom ett undantag där ull angavs. De vanligaste svaren var olika trämaterial och linne, bomull och hampa. Många deltagare förknippade ordet ”vulgärt” med animaliematerial, vilket är intressant för studien. Päls, läder, ormskinn, leopardmönstrad polyester och akryl/polyester-päls visar att många förknippar material utvunna från djur som vulgärt. Det behöver nödvändigtvis inte handla om djuretiska frågor då även exempel på imiterandet av material från djur, som polyester/akryl-päls, framfördes. Det är intressant att ”naturligt” inte förknippades med pälsar och läder, då detta är material som har tidigare varit en naturlig del av människans vardag. Detta går att jämföra med Jordans (2005) redogörelse för hur behov och uppfattningar ändras över tid. Han beskrev som exempel hur mobiltelefoner numera är en naturlig del i de flesta människors vardag och inte bara en rolig produkt. Animaliska material som tidigare varit helt avgörande för människans välmående och överlevnad är idag mer förknippat med något vulgärt.
Att de män som inte förknippade ordet vulgärt med animalieprodukter istället tenderade att förknippa ordet med hårda material (eternit, linoleum, betong, galvaniserat stål), medan många av kvinnorna angav helt andra material (latex, manchester, ”slime”, spretig plast) är svårt att dra några slutsatser ifrån. Det är möjligt att ord förknippas med olika material, liksom tolkas och tillmäts olika betydelser beroende på faktorer som nationell tillhörighet, kulturell bakgrund, och då även kön. Det kan även bero på att respondenterna baserade sina svar på sådant de har daglig kontakt med på sin
arbetsplats. Oavsett detta så bygger den här studien på alldeles för få respondenter för att det ska vara möjligt att dra några säkra slutsatser om den saken.
Figur 8. Sammansättning från MDMS-studien genom ”MoM-model” för ordet ”Vulgärt” (Hagström, 2019)
Figur 9. Sammansättning från MDMS-studien med ”MoM-model” för ordet ”Naturligt” (Hagström, 2019)
Efter att resultatet från samtliga steg i MDD-processen grundligt analyserats påbörjades ett designarbete för att utveckla en produktprototyp i materialet. Detta, i kombination
med studiens syfte att försöka integrera ett material av ben i den moderna människans vardag, togs också i åtanke vid idégenereringen.
4.4 Resultat och analys av MDD steg fyra
Idégenerering utfört i kombination med undersökningar om befintliga ineffektiva
konsumtionsmönster, resulterade i några olika koncept. För att förkroppsliga materialets egenskaper, möjligheter och begränsningar, och samtidigt formge för hållbar
utveckling, gjordes valet att fokusera på problemet med överkonsumtion av plastgalgar. Som tidigare har framgått (se avsnitt 2.1.1) är plast är ett problematiskt material ur miljösynpunkt. Att studiens koncept enbart består av biologisk växtnäring och
framställs genom att gjutas, i kombination med sina tekniska egenskaper, ansågs vara goda egenskaper för det här konceptet. Om konceptgalgen, precis som plastgalgar, skulle hamna i en landfill är det att föredra framför plast då den istället ger näring till jorden och blommor kan resa sig ur avfallet.
Skiss och modelleringsfasen resulterade i en mängd olika galgar. Några tog form som moderna formgivningar, andra inspirerades av vildsvinsbetar och följde dess konturer (se figur 10). Dessa skisser ansågs ta för mycket fokus från själva materialet. För att formspråket inte skulle bli för unikt blev resultatet istället inspirerat av mer traditionella galgar. Det Desmet et al (2007) menade utmärkte en tydlig wow-faktor blir i det här konceptet själva materialet, och inte formspråket. Den positiva överraskningen kan bli att materialet uppfattas som nyskapande och oväntat. Den fascinerande känslan kan bli att man inte förstår vad det är för material fast galgens alldagliga form känns bekant. Begärkänslor kan uppstå om man förstår genom utseendet att den är miljövänlig, och om det då kopplas samman med oro över miljön och därigenom skapar positiva
associationer. Wow-effekten kan även kopplas till den ideologiska tillfredställelsen som Jordan (2005) och Chapman (2009) beskrev. Att ägodelar kan fungera som bevis på våra ambitioner, och undermedvetet dra användaren till det som kan bekräfta för omvärlden vem man är eller vem man vill bli, liksom att en produkt enbart består av biologisk nedbrytbara material, kan kännas som ett förkroppsligande av miljömedvetet ansvar.
Figur 10. Skissprocess och slutgiltiga produktskisser (Hagström, 2019).
Formvalen inspirerades även av Normans (2004) tre nivåer. Design för den intuitiva nivån uppnåddes genom att göra produkten robust och massiv med släta ytor och känsliga kurvor. Design för beteendenivån låg inte i fokus. Även om funktionen som galge å ena sidan påverkades av det faktum att produkten blev massiv, och kroken således inte går att vända på, gör att den inte är optimalt funktionell efter
beteendedesigns regler. Å andra sidan menar Norman att den reflektiva nivån kan kompensera för bristande beteendedesign så länge produktens helhetliga karaktär bekräftar den självbild som användaren anser sig besitta eller vilja uppnå. För det här konceptet ansågs det försvarbart. Baserat på resultatet från användarstudierna MDD tre ansågs materialet inte behöva färgas eller oljas. De organiska inslagen i kontrast med raka geometriska former, tillsammans med materialets matta, ljusa och oregelbundna mönster, ansågs förmedla värdeorden ”vulgärt” och ”naturligt” vidare.
Resultatet från formbyggandet och gjutningen blev fullt fungerande galgar som utan problem kunde bära plagg trots valet av en väldigt smal krok. Det var också möjligt att sandpappra en ca 0,5 mm radie på galgens kanter (se figur 11).
Figur 11. Formgjutning och fungerande prototyper. Tillverkad i studiens slutgiltiga material. (Hagström, 2019)
5
Slutsats
Den här studien har genom en MDD-process visat hur ett nytt material kan skapas av ben från vildsvin och dovhjort i kombination med enbart benlim, och i viss utsträckning hur människor sannolikt kommer att reagera på det. Studien visar även att materialets egenskaper kan vara lämpliga som ersättningsmaterial för vissa hårdplaster och träslag i vissa produktsammanhang. Detta är angeläget ur ett miljöperspektiv. Att så är möjligt visades genom ett produktkoncept med två fullt fungerande galgar. Hur denna produktion kan ske utformades på prototypnivå.
6
Diskussion
Den produkt – galgar gjorda av ben från vildsvin och dovhjort – som studien resulterat i är i första hand tänkt som ett koncept. Målet är att utifrån produkten resonera kring material, konsumtion och begränsade resurser.
Att produkten fungerar som en galge ska fungera, det vill säga att man ska kunna hänga kläder på den utan att den går sönder, råder det inga tvivel om. Däremot kan den bli problematisk att lansera kommersiellt. Hur studiens produktkoncept kommer att påverkas i butiksmiljö måste utforskas vidare. Exempel på sådant som behöver undersökas är hur människor interagerar med produkten, vilket skulle kunna ske genom att placera den i butiker och observera reaktioner. Eftersom materialet är animaliskt och dessutom bland annat av gris, kan personer som av religiösa eller ideologiska skäl inte vill hantera sådant bli exkluderade. Man kan naturligtvis argumentera för att så länge konsumenten inte vet vad materialet består av tar de ingen skada och hållbarhetsaspekten kan stå i fokus. Ändamålet kan på så sätt sägas helga medlen. Detta är dock ett mycket oetiskt
förhållningssätt.
Det är också oklart hur miljövänlig produkten faktiskt är, med tanke på att bindemedlet utgörs av benlim. Det benlim som användes i studien är sannolikt avfettat med bensin, vilket knappast kan anses vara förenligt med ett hållbart resursanvändande. Det hade därför varit intressant att istället använda eget tillverkat benlim med annan avfettningsmetod. Huruvida detta hade fungerar går enbart att spekulera i. Mer forskning behövs. Tanken är dock att fosfor och kväve som benmjöl består av skulle kunna fungera som växtnäring och inte påverkas av bindemedlet.
Materialvisionen var att förändra människors syn på ben som avfall och istället se det som en resurs. I min analys har jag använt mig av flera olika författare som på olika sätt diskuterat hur människor sannolikt uppfattar produkter och material.
Enligt Norman (2004) beror det till stor del på hjärnans tre nivåer: den intuitiva nivån, beteendenivån och den reflektiva nivån. Detta kan naturligtvis ifrågasättas men mina resultat pekar på att det tycks stämma. Andra personer verksamma inom emotional design, som Jordan (2007) och Chapman (2009), använder andra begrepp men verkar ha liknande grundtankar.
I MDMS-studien som genomfördes, och som gick ut på att associera orden ”vulgärt” och ”naturligt” med olika material och produkter, förknippade många respondenter ordet ”vulgärt” med animalieprodukter. Detta behöver dock inte betyda att det inte skulle gå att etablera ben som ett kommersiellt material. Enligt en studie av Heberlein et al (2012) ställde sig 80 % av personer som inte själva jagade ändå positiva till jakt, vilket också skulle kunna innebära att de inte upplever produkter gjorda av vilda djur som problematiska. Detta är dock något som behöver undersökas vidare. En annat område som också bör utforskas är de möjligheter som 3Dskrivare öppnar upp för. Att materialet smälter vid 60 grader, och även stelnar snabbt, skulle vara ett intressant sätt att arbeta vidare med materialet. Det finns mycket kvar att undersöka hur ben från vilda djur kan användas inom produktdesign.
7
Referenser
Anatomi & fysiologi
https://anatomifysiologi.se/anatomi/skelett/ (hämtad: 2019-05-12)
Ashby, M. & Johnson, K (2014). Materials and design – the art and science of material selection in product design. Elsevier.
Backwell, L. R., & d'Errico, F. (2001). Evidence of termite foraging by Swartkrans early hominids. Proceedings of the National Academy of Sciences, 98(4), 1358-1363.
Borg, M. (2017). Material för en hållbar framtid – en studie inom produktdesign
och ekologisk hållbar utveckling.
Bradfield, J. (2018) New technology tells us which animal bones were used to make ancient tools. The conversation.
http://theconversation.com/new-technology-tells-us-which-animal-bones-were-used-to-make-ancient-tools-102605
Camere, S., Karana, E. (2018). Experiential characterization of materials: Toward a
toolkit. Design research society – catalyst.
https://www.researchgate.net/profile/Elvin_Karana/publication/326735601_Experiential_ characterization_of_materials_Toward_a_toolkit/links/5b618710a6fdccf0b2051090/Exper iential-characterization-of-materials-Toward-a-toolkit.pdf
Canhão, H., Fonseca, J. E., Vaz, M. F. (2011). Bone: a composite natural material. In Advances in Composite Materials-Analysis of Natural and Man-Made Materials. IntechOpen.
Cederberg, C., Nilsson, B. (2004). Livscykelanalys (LCA) av ekologisk nötköttsproduktion i ranchdrift.
http://www.konkurrensverket.se/globalassets/upphandling/hallbarhet/livscykelanaly s-lca-av-ekologisk-notkottsproduktion-i-ranchdrift-sik-2004.pdf.
Chapman, J. (2009). Design for (emotional) durability. Design Issues, 25(4), 29-35.
https://core.ac.uk/download/pdf/5222647.pdf (hämtad: 2019-05-02)
Constantine, David (2014). Working with bone, antlers and horn. (hämtad: 2019-04-03)
Desmet, P. M., Hekkert, P. (2009). Special issue editorial: Design & emotion. International Journal of Design, 3(2).
https://www.researchgate.net/profile/Pieter_Desmet2/publication/296805203_Desig n_Emotion/links/56ed786408aed17d09f72466.pdf
Desmet, P. M., Porcelijn, R., & Van Dijk, M. B. (2007). Emotional design; application of a research-based design approach. Knowledge, Technology &
Policy, 20(3), 141.
https://link.springer.com/article/10.1007/s12130-007-9018-4
Etherington, R. (2008). ”The bone project by Andrew Ross”. Dezeen.
https://www.dezeen.com/2008/07/14/the-bone-project-by-andrew-ross/ (hämtad 2019-01-27)
Etherington, R. (2009). ”Something fishy by Róshildur Jonsdottir”. Dezeen.
https://www.dezeen.com/2009/01/06/something-fishy-by-roshildur-jonsdottir/ (hämtad 2019-01-27)
Etsy.com (2019).
https://www.etsy.com/market/bone_carving (hämtad: 2019-02-05)
Fransson, J. (2018). ”Animalieproduktion, års - och månadsstatistik – 2017:12”. Jordbruksverket.
http://www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik,%20fakta/Ani malieproduktion/JO48SM1802/JO48SM1802.pdf (hämtad: 2019-01-30.)
Gant, N. (2017). Mediating matters. In Routledge Handbook of Sustainable Product
Design (pp. 244-257). Routledge.
Gren, I. (2017) ”Kostnader av vildsvin i Sverige”. Sveriges Lantbruks Universitet (SLU).
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/plattf- vaxtskydd/workshops_konferens_doktorandkurs/nationella-vaxtskyddskonferensen-2018/anders-wetterin.pdf (hämtad: 2019-06-14)
Heberlein, T., Ljung, P., Riley, J. & Ericsson, G. (2012).” Eat prey and love: Game‐meat
consumption and attitudes toward hunting”. Wildlife Society Bulletin, 36(4), 669-675.
Jao, J. (2015) ”From the bones – a journey of searching new uses for animal bones”. The Department of Design and Architecture, Iceland Academy of the Arts.
https://skemman.is/bitstream/1946/22161/1/From-the-Bones-Jiao.pdf(hämtad 2019-01-27)
Jordan, P. (2005) “Designing pleasurable products – an introduction to the new human factors”. Taylor & Francis
Jordbruksverket.se. ”Ta hand om döda djur och slaktbiprodukter”. 2018-05-07. Jordbruksverket.
https://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/produkterfrandjur/dodadjurochslaktbi
produkter.4.207049b811dd8a513dc80003872.html(hämtad: 2019-01-30).
Karana, E., Barati, B., Rognoli, V. & Zeeuw van der Laan, A. (2015). ”Material Driven Design (MDD): A Method to Design for Material Experiences”. International Journal of Design Vol. 9 No. 2.
Karana, E., Hekkert, P., & Kandachar, P. (2010). A tool for meaning driven materials selection. Materials & Design, 31(6), 2932-2941.
Lööv, H., Andersson, R., Ekman, S., Wretling, A., Frid, C., Kättström, H., Larsson, B., Sjödahl, M. (2013). ”Hållbar köttkonsumtion – vad är det, hur når vi dit?”.
Jordbruksverket.
https://www.jordbruksverket.se/download/18.5df17f1c13c13e5bc4f800039403/En+h%C3
%A5llbar+k%C3%B6ttkonsumtion.pdf (hämtad: 2019-01-30).
Malmfors, G., Wiklund, E. (2014). ”Viltkött som resurs”. Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6635-2.pdf?pid=14224(hämtad: 2019 - 01 - 29).
Mentzer, N., et al (2019). “Cradle-to-cradle design thinking: The life of a trillion plastic bags (Excelling in Engineering)”. Technology and engineering teacher.
https://www.researchgate.net/publication/330423262_Cradle-to-cradle_design_thinking_The_life_of_a_trillion_plastic_bags_Excelling_in_Engineering (hämtad: 2019-05-12).
Norman, A. D. (2004). ”Emotional design – why we love (or hate) everyday things”. Basic books.
Ploszajsk, A. (2015). “Material of the month - bone”. Materials World magazine https://www.iom3.org/materials-world-magazine/feature/2015/aug/03/material-month-bone (hämtad: 2019-03-05)
Sonesson, U., Wallman, M. (2009). ”Kött är mer än klimat – köttproduktionens miljöpåverkan i ett helhetsperspektiv”. Naturskyddsföreningen.
https://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/2009_jordbruk_mat_kott_mer_an_klimat.pdf. (hämtad: 2019-04-22)
St. Clair, A. (2003)” Carving as Craft: Palatine East and the Greco-Roman Bone and Ivory Carving Tradition.” JHU Press. Springer. (hämtad: 2019-04-03)
Steffen, W., Persson, Å., Deutsch, L., Zalasiewicz, J., Williams, M., Richardson, K., ... & Molina, M. (2011). The Anthropocene: From global change to planetary
stewardship. Ambio, 40(7), 739.
Skansen (2019) ”Pärllim”.
https://www.skansen.se/sv/p%C3%A4rllim (hämtad: 2019-05-19) That Works, (2019) “Carving a bone handle for a bollock dagger”.
https://www.youtube.com/watch?v=KUkJhPnbeaQ (hämtad: 2019-06-21) Thorpe, A. (2008). ”The designer’s atlas of sustainability”. Islandpress.
Van Boeijen, A., Daalhuizen, J., van der Schoor, R., & Zijlstra, J. (2014). Delft design
guide: Design strategies and methods. (hämtad: 2019-08-10)
Wu, G., Fanzo, J., Miller, D. D., Pingali, P., Post, M., Steiner, J. L., & Thalacker‐Mercer, A. E. (2014). Production and supply of high‐quality food protein for human consumption: sustainability, challenges, and innovations. Annals of the New York Academy of
