Malmö Högskola, K3 Examensarbete IDK 40p Handledare: Simon Niedenthal 2006-05-14
Social interaktion med digitala hjälpmedel
Robert Nyberg 0736-133 597 KIT03016@stud.mah.se
ABSTRACT
Hur kommunicerar vi människor med varandra över stora avstånd och har det sättet påverkat/förändrat hur vi också interagerar med varandra? Dessa frågor ställde jag mig själv när jag påbörjade det här projektet. Den praktiska delen av projektet började med att jag fick ett uppdrag av
Cybergymnasiet, en för läsåret 05/06 ny gymnasieskola här i Malmö. Skolan ville att jag skulle undersöka och hitta en lösning till problemet med skolkande elever; skolan föreslog då en SMS-tjänst implementerad i sin nyutvecklade mjukvara, Scas 1.0. Givetvis så accepterade jag
utmaningen att konstruera en sådan tjänst.
Efter att jag hade fått uppdraget av Cybergymnasiet började jag fundera över hur vi människor kommunicerar med varandra. Jag tänkte då på kommunikationen ur ett historiskt perspektiv, då vi till en början hade primitiva kommunikationsmetoder, vilket innebar att vi förmedlade våra budskap genom att ge ifrån oss ljud och skrik. Dessa ljud och läten har sedan under århundradena utvecklats till det tal- och skriftspråk som vi använder oss av idag. Det språk som låter oss kommunicera på flera olika sätt; antingen så använder vi våra munnar och röster för att göra oss hörda eller så producerar vi texter för att skriftligen förmedla det som vi vill ha sagt.
I den moderna tid som vi idag befinner oss i tenderar vi allt oftare att använda oss av textbaserad kommunikation, exempelvis E-post,
chattrum, MSN, ICQ eller SMS, men vi publicerar också våra tankar och meningar på mer statiska sätt, till exempel genom webbsidor eller nyhetsbrev. Har då dessa ”nya” sätt för kommunikation förändrat oss socialt? Interagerar vi annorlunda med varandra idag än vad vi gjorde för 15-20 år sedan, och hur kommer det att te sig i framtiden? Dessa frågor är mycket viktiga att ställa oss själva, vi måste nämligen beakta dem när vi designar nya kommunikationssätt för människor. Om vi inte är
försiktiga så kanske vi slutar i ett samhälle som separerar oss från varandra med murar och med en teknologi som alltid övervakar det vi gör. Vi bör alltså undvika att konstruera den typ av samhälle som liknar det framtida övervakade samhälle som George Orwell fruktade redan 1949, vad vi idag skulle kunna kalla ”Big Brother is watching you-syndromet”.
Idag tenderar skolor att använda sig av konventionella metoder, så som brev eller telefonsamtal, när de behöver kontakta en elevs målsman. Om skolan skulle använda sig av ett automatiskt genererat SMS istället för brev eller telefonsamtal, skulle det då innebära att skolan bidrar till Orwells ”Big Brother-samhälle”, eller skulle det istället betyda att skolan erbjuder ett nyare, snabbare och ett mer direkt sätt att kommunicera med hemmet på - ett sätt som inte tidigare har använts av den svenska
Mitt uppdrag som interaktionsdesigner är att beakta alla sociala,
praktiska, etiska och estetiska aspekter av en ny kommunikationsdesign. Jag ämnar också att se till att min design hjälper till att bygga broar av kommunikation som leder oss till varandra, istället för murar som
INNEHÅLL
ABSTRACT 1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 3 1. PROBLEMFORMULERING 5 2. KONCEPT 5 3. BAKGRUND 64. METOD OCH MATERIAL 8
4.1. Intervjuer 8
4.1.1. Intervjudata 9
4.1.2. Standardisering och strukturering 9
4.1.3. Mina intervjuer 9
4.1.3.1. Intervju med Jürgen Rein 10 4.1.3.2. Intervju med Per Hasselgren 10 4.1.3.3. Intervju med Mona Jönsson 11
4.2. Enkätundersökning 11
4.2.1. Problem med enkätundersökningar 12 4.2.2. Min enkätundersökning 13
4.3 Persona’s 13
4.3.1. Mina persona’s 14
4.3.1.1. Inger Svensson 14
4.3.1.2. Gabriella Bengtsson 14 4.3.1.3. Cecilia ”Cilla” Olsson 15
4.3.1.4. Sverker Olsson 16 4.4. Scenario’s 16 4.4.1 Scenario för daglig användning av systemet 17 4.4.1.1. Gabriella Bengtsson 17 4.4.1.2. Sverker Olsson 18 4.4.2. Scenarios för nödvändig användning av systemet 18 4.4.2.1. Gabriella Bengtsson 18 4.4.2.2. Sverker Olsson 18 4.4.3. Slutsats om scenarios 19 4.5. Användartester 19 5. DESIGNPROCESS 19 5.1. Första mockup 20
5.2. Designens nästa steg 21
5.3. Prototypen 23
6. ANALYS 26 6.1. Personlig reflektion 31 7. SLUTSATS 32 KÄLLFÖRTECKNING 35 BILAGA 1 BILAGA 2 BILAGA 3
1. PROBLEMFORMULERING
Med mitt examensarbete ämnar jag undersöka huruvida vi människor har blivit asociala och avskärmade från varandra i och med digitaliseringen. Jag ämnar svara på följande fråga:
Kommunicerar vi mer eller kommunicerar vi mindre med varandra idag än vad vi har gjort tidigare?
Min andra problemformulering täcker den praktiska biten av mitt examensarbete. Jag kommer här att undersöka hur en
frånvarorapporteringstjänst i en svenska gymnasieskola via SMS kommer att tas emot av användarna, samt att undersöka behovet för en sådan tjänst.
2. KONCEPT
Mitt examensprojekt har koncentrerats kring skolans sätt att
kommunicera med hemmet, men det kommer också att ta upp interaktion och kommunikation människor emellan.
Vi använder oss av teknologi som designats av ingenjörer och andra produktutvecklare som egentligen inte vet så mycket om just mina eller dina intressen och behov av kommunikation. Den teknologi som har utvecklats mest under de senaste decennierna är just den som låter oss kommunicera med varandra, både genom tal och både text. De olika sätten att kommunicera med hjälp av text har exploderats fram i form av e-mail, chattrum, SMS etc. Den här nya formen av textkommunikation ställs mot tidigare alternativ, det vill säga brev och skrivna lappar som förr var de enda textbaserade sätten för oss att få vår mening hörd (eller läst).
Världens första SMS skickades 1992 i Storbritannien, och efter bara tio år hade den siffran (ett) växt från till en siffra på 100 miljarder skickade SMS per månad över hela världens nät1! Så nog är det en kraftfull
kommunikationskanal som öppnades upp för tidiga GSM-användare. En funktion som initialt inte ens var tänkt att existera, existerar nu i så stor utsträckning att den i många användares fall har tagit över mobiltelefon huvudfunktionen, det vill säga talet. Det tal- och kretsbaserade system som mobiltelefonen från en början var avsedd att användas till har alltså idag till stor del ersatts med ett text- och paketbaserat sätt att
kommunicera.
Att skolor har problem med skolkande elever är ett faktum som få har missat. Idag rapporterar skolan ogiltig frånvaro till elevens målsmän antingen via brev eller via telefon. Båda sätten har klara för- och nackdelar. Ett telefonsamtal som rings efter skoldagens slut når oftast målsmännen och ger dem en direkt bild av elevens aktuella situation, men ett sådant telefonsamtal kan också anses som störande och besvärande för hemmet. Ett brev som skickas når oftast adressaten ett par dagar efter det att själva skolket har ägt rum och det kan då ibland vara för sent att sätta in åtgärder som förhindrar vidare ogiltig frånvaro; skadan är redan skedd. Däremot så är ett brev inte störande på samma sätt som ett telefonsamtal, men har ändå samma effekt, om än lite i efterhand. Kanske är då en kombination av de båda det bästa alternativet, ett textbaserat meddelande (brev) som kan mottas och läsas via telefon.
En designer måste då beakta två punkter vid skapandet av en ny kommunikationstjänst; dels att kommunikationen mellan skolan och hemmet blir lättillgängligt, men också att den personliga kontakten inte bryts och blir för statisk. Många målsmän uppskattar nämligen den feedback de får av ett personligt samtal, till exempel kan de då ställa frågor till skolan direkt och genast få ett utförligare svar än vad en envägskommunikation i form av skriven text kan erbjuda. Det är därför vikigt i designens jobb att se till att den här dialogen inte blir lidande trots nytillskottet i sättet för skolan att kommunicera med hemmet. Det är vikigt att han/hon bygger broar istället för murar.
Mitt koncept är att designa en prototyp som kommer att ge skolan en plattform för tester av ett SMS-system. Produkten skall ge skolan en chans att utvärdera behovet av att låta frånvarorapporteringen ske via SMS.
3. BAKGRUND
Howard Reingold menar i sin bok ”Smart Mobs” att vi måste sluta att se på våra mobiltelefoner som ”bara” en telefon, vi bör istället se på våra ”mobiler” som en social fjärrkontroll över våra liv. Idag använder vi
nämligen våra mobiltelefoner till mycket mer än att bara ringa; vi skickar SMS, vi tar digitala fotografier med hög upplösning som vi sedan skickar vidare via MMS eller som delar med oss över Bluetooth. Om man tänker efter så är faktiskt liknelsen mellan en mobiltelefon och en fjärrkontroll inte så dum, de är små och handhållna och låter oss ta kontroll. Den stora skillnaden är användningsområdena; en fjärrkontroll begränsas till TV, video, stereo etc. medan en mobiltelefon har ett annat och kanske också lite vidare användningsområde då den låter oss styra över sociala
kontakter, se på video och nyheter, lyssna på musik, ta bilder och så vidare. Tack vare våra mobiltelefoner så är vi alltid tillgängliga, eller så
länge batteriet räcker i alla fall. Vi har blivit vana med alltid vara ”på” och alltid uppkopplade, för som jag nämnde tidigare så är vår mobil inte längre bara en telefon, den är en nod i ett trådlöstnätverk, konstant uppkopplad mot sin sändare (och i många fall också internet). Att våra mobiler idag är smarta med funktioner som mest liknar de vi finner hos våra datorer gör att vi hela tiden blir mindre beroende av fasta platser. Vi kan idag ta våra samtal, och till viss del också bland annat sköta våra affärer, enbart med hjälp av våra mobiltelefoner. Om du också har kopplat mobilen till en laptop, så är i princip möjligheterna obegränsade.
När vi ständigt är uppkopplade så kan vi också ständigt ses, våra telefoner ”rapporterar” hela tiden in sin signal till närmaste radiostation. Signalen plockas upp med hjälp av stora nätverk av radiomaster spridda över världen. Med hjälp av en teknik som kallas för
triangulation så kan man nästan exakt på metern räkna ut var en nod befinner sig. Man använder sig då av ett x- och y-system som illustrationen i Figur 1 till höger visar. Det är dock få användare av mobiltelefoner som tänker på att de alltid ”syns” och kan spåras så fort
deras mobiltelefon är påslagen. Det här är en Figur 1 teknik som i vissa fall har hjälpt polisen i deras
arbete då de har behövt knyta en gärningsman till
en brottsplats vid en specifik tidpunkt. Många kritiker till tekniken menar att den hjälper till att skapa det bevakningssamhälle som Orwell befarade 19492.
Tidigt på tjugohundratalet så utvecklade ett företag i Stockholm ett spel som kallades ”It’s Alive”3. Det spelet drog nytta av mobiltelefonernas platsigenkänningsteknik. I spelet skapar man en bot på spelföretagets webbsida. Den boten är sedan kopplad till ens mobiltelefon. När man sedan träffar på andra spelare omkring i staden så larmas mobilen och man kan kriga. Det gäller att vara snabb och att ha en bot med bra försvar och attack för att vinna. Spelet växte sig snabbt så populärt att klaner bildades. Dessa klaner patrullerade sedan på Stockholms gator med bil för att hitta andra spelare att eliminera.
När det första textmeddelandet (SMS) skickades i Storbritannien 19924 så var det inte ens tänkt att finnas med som funktion i kommersiella
mobiltelefoner, utan det var endast tänkt att användas av operatörerna. Men efter att tjänsten blev tillgänglig för folket, så har vi verkligen tagit den till oss. Vi har använt oss av SMS för att hålla sociala band vid liv, kommunicera med vänner, mobilisera våldsgrupper vid fotbollsmatcher
2 http://www.online-literature.com/orwell/1984/1/
3 Howard Rheingold, Smart Mobs, Basic Books 2002: 18-19 4 Puneet Gupta, Short Message Service: Ehat, How and Where?,
eller demonstrationer. Tekniken har bland annat använts av philipiner för att störta hela regimer5. Det är fascinerande och samtidigt lite
skrämmande att se hur förändringar, även små teknologiska sådana, kan ha en så stor betydelse för människor världen över. Och detta är något som måste beaktas av varje IT-designer.
4. METOD OCH MATERIAL
Varje designprocess är en hoppande iterativ process utan en förutbestämd tidslinje att gå efter, det vill säga en process där problemformulering och problemlösning måste växa fram parallellt6. Jag har valt att arbeta med ganska så grundläggande designmodeller.
För att nå uppsatta mål har jag valt att utöver litteraturstudier – för att ge en historisk återblick i kommunikationens historia och en
begreppsredogörelse för enklare förståelse av resultatredovisnings
innehåll – har jag även valt att göra empiriska studier i form av intervjuer7 och enkätundersökningar. Jag kommer också att forma projektet med hjälp av olika persona och scenario’s. Utöver dessa metoder kommer jag att ha användartester för att kontrollera min design i dess praktiska utformning.
Min litteratur kommer huvudsakligen att vara Howard Reingolds bok
Smart Mobs (2002) och Alan Coppers verk The inmates are running the asylum (2004). Min tre intervjuoffer var alla relaterade till
Cybergymnasiet. Det för att på så sätt komma närmre skolans behov och önskemål gällande den önskade produkten. Enkätundersökningen gjorde jag för att få föräldrars och elevers (på Cybergymnasiet) syn på produkten i fråga. Mina persona och scenario’s nyttjade jag som fiktivt stöd för min designprocess. Användartesterna gjorde jag på en av de personer som kommer att nyttja produkten i framtiden (på Cybergymnasiet) och dessutom på en lärare på en annan oberoende skola för att se dess funktion ur en rent objektiv synvinkel.
4.1. Intervjuer
Det som utmärker intervjuer är att frågor ställs muntligt till
intervjupersonen. Svaren som ges registreras sedan av intervjuaren genom exempelvis anteckningar eller auditiv inspelning. Det finns två olika typer av intervjuer; personlig intervju, som innebär att intervjuaren
5 Howard Rheingold, Smart Mobs, Basic Books 2002: 20-24, 158-160
6 Jonas Löwgren, Erik Stolterman, Design av informationsteknik, Studentlitteratur 1998: 62-66 7 Jennifer Preece, Interaction Design, John Wiley & Sons Inc 2002: 394
kommer till intervjupersonen eller att de berörda personerna träffas på neutral plats; och telefonintervju, som kännetecknas av att intervjuaren ringer upp intervjuoffret och ställer frågor vars svar antingen spelas in eller antecknas8.
4.1.1. Intervjudata
Vid empiriska undersökningar ska data vara trovärdiga och hållbara och ska dessutom ha en så hög precisionsnivå som är möjlig att nå. Innehållet ska också styras av kravet på jämförbarhet och
generaliseringsmöjligheter. Dessa krav är de kvalitativa9.
Det kvantitativa kravet består av att datamängden ska innefatta
tillräckligt mycket individdata om tillräckligt många individer. Detta krav beror på frågeställningen och vilket mål man har satt upp. Som
intervjuare bör man här tänka på att ej ha för få personer i sin
intervjuundersökning, så att resultatet ej riskerar att bli för magert, vilket då leder till att de kvalitativa kraven ej uppfylls. Men intervjuaren bör inte heller ha för många intervjuobjekt då intervjusammanställningar generellt tar lång tid i anspråk10.
4.1.2. Standardisering och strukturering
Gällande standardisering brukar objektiv och subjektiv standardisering komma på tal. Med objektiv standardisering menas att samma frågor ställs till alla de intervjuade personerna och att frågorna också ställs på samma sätt. Det finns dock en risk här. Olika personer har olika
bakgrunder, till exempel gällande språkförståelse, vilket kan innebära att de intervjuade personerna förstår frågorna på olika sätt. För att minska den risken kan intervjuaren istället använda sig av så kallad subjektiv standardisering som innebär att han/hon anpassar frågeformuleringarna till intervjupersonen så att alla som intervjuas förstår frågorna på samma sätt11.
Struktureringen rör både frågorna och svaren. Frågornas utformning kan ha olika språkliga strukturer, men ändå ha samma innehåll. Svaren kan antingen vara öppna, det vill säga att den intervjuade fritt får formulera svaren; men de kan också vara bundna på så sätt att den intervjuade personen får ett antal givna svarsalternativ att välja mellan12.
4.1.3. Mina intervjuer
Jag har mest arbetat med ostrukturerade intervjuer, det har tillåtit mig att själv styra frågeställning på ett sådant sätt att energin läggs på
konstruktiv feedback som kan hjälpa mig i mina designbeslut. Jag har haft
8 Rosengren, K. E. Sociologisk metodik. Norstedt & Söner 1973: 91 9 Rosengren, K. E. Sociologisk metodik. Norstedt & Söner 1973: 92 10 Rosengren, K. E. Sociologisk metodik. Norstedt & Söner 1973: 93 11 Rosengren, K. E. Sociologisk metodik. Norstedt & Söner 1973: 93 12 Rosengren, K. E. Sociologisk metodik. Norstedt & Söner 1973: 94
flera intervjuer med skolans ledning, vilka har hjälpt mig fram i designprocessen.
Jag intervjuade tre personer –alla relaterade till Cybergymnasiet. De tre personerna är: Jürgen Rein (min närmsta kontaktperson vid
Cybergymnasiet); Per Hasselgren (rektor vid Cybergymnasiet) och Mona Jönsson (expeditionspersonal på Cybergymnasiet). Då de olika individerna kommer att nyttja den tänkta produkten på olika sätt så kom frågorna jag ställde till dem att bli olika.
4.1.3.1. Intervju med Jürgen Rein
Mitt första möte med Jürgen Rein, den 31/1-2006, inleddes med en kort intervju där jag som designer ämnade undersöka behovet av tjänsten och på så sätt få en behovslista över funktionaliteten. Gällande den första, och kanske också viktigaste, frågan initialt i processen13: ”Varför är SMS en bra idé vid rapportering av ogiltig frånvaro till målsmännen?” hade Jürgen följande att säga:
SMS-tjänster ligger rätt i tiden och erbjuder en direkt kommunikation med hemmet via automatik.
Vi kom fram till att skolan vill använda sig av SMS-alternativet på grund av den direkta kommunikation som erbjuds. Idag använder skolan
programmet Nova för att hantera elevers frånvaro. Jürgen informerar vidare om att de nu har anlitat en mjukvarautvecklare i Stockholm vid namn Martin Vemas som har skrivit en mjukvara till skolan. Tanken är att den mjukvaran skall kunna säljas som färdig lösning till skolor som
behöver ett databassystem för elev-, personal- och materialhantering. Det nya programmet som Martin Vemas har konstruerat heter Scas 1.0 och har börjat prototypanvändas av Cybergymnasiet. ”Tanken är att det nya systemet skall vara igång till nästa terminsstart”, fortsätter Jürgen, det är också då skolan vill ha SMS-tjänsten implementerad. Tanken är att
tjänsten sedan skall kunna prenumereras på mot en liten avgift från hemmets sida. Oklart vid det här tillfället är dock huruvida det ska bli en månadsavgift eller om målmännen skall betala per skickat SMS.
4.1.3.2. Intervju med Per Hasselgren
Efter intervjun med Jürgen Rein så besökte jag och Rein rektor Per
Hasselgren. Alla elev- och personalkontakter sköts genom Hasselgren då det är han som är chef på dessa områden. Jag frågade Per Hasselgren hur skolan idag kommunicerar med elevens hem. Per berättade:
Idag sköts allt manuellt, allt från lärarens upprop till inrapporteringen i systemet (Nova) och idag handhas det av Mona Jönsson på expeditionen. Skolan rapporterar sedan till föräldrar via brev eller telefonsamtal. Skolan
har även utvecklingssamtal med elev och målsmän två gånger om året där elevens ogiltiga frånvaro diskuteras.
Per Hasselgren sa att han känner sig positiv inför den nya tilltänkta tjänsten som skall implementeras i deras nya mjukvara. Han menade vidare att skolan ibland har problem med föräldrar som säger sig ha ringt in och anmält eleven sjuk eller dylikt, men ändå så har eleven fått en markering om ogiltig frånvaro. Ordet står sedan mellan hemmet och skolan - Vem har rätt?; Vem ringde/ringde inte?; och Vem har missat att göra en korrekt inmatning i systemet?. Det är givetvis ett problem då skolan inte gärna vill anklaga den målsman de har på tråden för att komma med osanningar. Hasselgren hoppas att genom nyttjandet av de nya frånvarorapporteringssystemen kunna undvika sådana missförstånd i framtiden.
4.1.3.3. Intervju med Mona Jönsson
Vid intervjun av Mona Jönsson ville jag få fram hennes syn på tjänsten i sig och dessutom få lite mer bakgrundsfakta gällande frånvaron och hur rapportering idag fungerar och hur den skulle kunna stå sig gentemot den nya idén.
Mona (vars ord också mer utförligt kommer fram i del 5.2) menade att den tilltänkta tjänsten är något som hon finner vara en god idé. Hon sa att det är bra att kunna ge målsmän information om elevens frånvaro utan att behöva störa denne i hemmet. Hon poängterade dock att alla föräldrar ej har möjlighet att ha en mobiltelefon på sig under arbetstid, exempelvis sjukhuspersonal. Inte heller alla äger en mobiltelefon och det kan
naturligtvis också vara ett problem. 4.2. Enkätundersökning
Då det främst är elever och deras målsmän som kommer att ha störst nytta av den tilltänkta frånvarorapporteringsmetoden så ansåg jag det vara intressant att göra en enkätundersökning för att ta reda på deras inställning till den. Jag valde i detta fall att göra en enkätundersökning för att på så sätt störa personerna minst (då de då kan välja att svara på den när de vill; om de nu väljer att svara alls), men också för att jag då kunde få svar från fler elever/målsmän än om jag exempelvis istället hade valt att göra intervjuer - både utfrågningen (enkäten) i sig och
sammanställningen av svaren tar betydligt mindre tid i anspråk än vad vissa andra metoder, exempelvis då intervjuer, gör.
En enkätundersökning gör det möjligt att få in god information om ämnet i fråga – dock förutsätter det att man får en god svarsfrekvens, annars tenderar undersökningen att bli ganska så meningslös. För att nå en hög svarsfrekvens så måste frågorna vara formulerade så att de är lätta att
förstå, men det har också visat sig att den grafiska utformningen är av vikt14.
En enkäts utformning är oftast ett antal frågor med bundna svar, det vill säga att svaren redan är utformade i olika svarsalternativ för den
enkätsvarande personen att kryssa i. Detta för att lättast och snabbast kunna sammanställa undersökningen, vilket också ger fördelen att fler personer kan undersökas jämfört med vissa andra mer tidskrävande metoder eller om svaren är öppna.
Den som svarar på enkäten är också ofta anonym. 4.2.1. Problem med enkätundersökningar
Det finns en del problem att räkna med då man använder sig av
enkätundersökningar. De jag spontant tänker på är att trots att man som enkätsammanställare anser sig ha utformat frågorna på ett så
lättförståeligt sätt som möjligt kommer det att finnas personer som kan misstolka dina ord med två alternativa följder. Antingen kommer personen att svara så som hon/han har uppfattat frågan, vilket kan innebära att hon/han kommer att ge ”fel” svar, eller så kommer personen att hoppa över frågan, vilket ger en snedvridning i sammanställningen av allas svar. Ett annat problem är att vi idag möts av så många olika
enkätundersökningar, både i vår vardag och på våra
arbets-/utbildningsplatser, att vi kanske riskerar att inte ta undersökningarna på allvar och därför svarar utan att ge enkäten någon egentlig tid och då definitivt inte tid till att tänka igenom ens svar. Detta kan också ge missvisande resutlat.
När man fyller i en enkät är man generellt sett anonym, vilket kan ge både positiva och negativa effekter. Positivt kan vara att personen i fråga kan våga vara ärlig och svara hur hon/han verkligen tycker i frågan (vissa utfrågningar kan vara ”svårare” att ge ärliga svar på, till exempel om det rör ens inställning till en viss grupp i samhället eller liknande). Men man kan också medvetet välja att svara ”som man tror att utfrågaren vill att man ska svara”, det vill säga att svaren kanske inte alls ligger i linje med personens egna egentliga svar. Anonymiteten kan ge ett större spelrum att leka med ens identitet i svarandets ögonblick. (Dessa problem kan naturligtvis också uppstå gällande personliga intervjuer.)
Som nämndes redan i 4.3. så mister också enkätundersökningen sin tyngd om det kommer in för få svar, det vill säga om svarsfrekvensen är låg. Detta problem nämns också gällande intervjuer (se 4.1.1.). Men om svarsfrekvensen är hög, om folket som besvarar den också är ärliga och förstår frågorna som ställs till dem och om de också tar enkäten på allvar,
så är också enkäter en bra metod att nyttja då man vill nå personlig fakta gällande ett koncept eller liknande.
4.2.2. Min enkätundersökning
Skolans elevråd på sex elever har fått fungera som min fokusgrupp och de har bland annat fått svara på enkäten. Eleverna är 16-17 år gamla.
Engagemanget bland eleverna har varit det största problemet under designprocessen.
Jag delade ut 12 enkäter – både till eleven själv och till eleven att ta med hem till målsmannen. De områden som jag ville få mer information om handlade om huruvida personerna ansåg sig ha en vana från sms-tjänster i sig, om de menade att min tänkta design var en god idé och om de
skulle kunna tänka sig att prenumerera på en sådan tjänst. Jag ville också veta om de ansåg att en sådan tjänst skulle kännas övervakande.
Jag fick tillbaka 9 enkäter – 4 från elever och 5 från målsmän. Svaren var ganska så jämna. De flesta målsmän och elever ansåg sig ha
medelmåttiga vanor av både nyttjande av dator i sig och sms-tjänster. De flesta ansåg att idén var god, men några trodde att kommunikationen mellan hem och skola skulle kunna riskera att bli lidande. Eleverna var de som var mest negativa till att tjänsten skulle betalas av hemmet och ej av skolan. Ingen av de tillfrågade föräldrarna ansåg att en sådan tjänst på något sätt skulle komma att bidra till en bevakning från skolan eller att det skulle inkräkta på familjens privatliv och den dialog som de för sinsemellan.
Helene Ekström, som är förälder till en av eleverna på Cybergymnasie och också en av de som har svarat på enkäten, är positiv till det tilltänkta frånvarorapporteringssystemet via sms. Dock är hon endast villig att betala om sms:et kommer direkt på morgon eller direkt efter den
skolkande lektionens slut, vilket då ej går i linje med skolans idé om att skicka sms:et först då skoldagen är slut.
4.3. Persona’s
I en designprocess kan det ibland vara svårt att greppa begreppet
”användare”, det vill säga vilka kommer verkligen att använda min tjänst eller vara och vilka ”användare” ska jag designa för? Vikten av att
specificera en målgrupp känner de flesta affärsmän till; det svåra för designern kan då vara att även om målgruppen har en gemensam
nämnare (vilket oftast är fallet), så kan det vara svårt att vara specifik i sin design och att tillfredsställa allas behov. Att ha en bred design är sällan rätt sätt att gå15, ens design blir mycket mer specifik om man låter sig designa för en eller ett fåtal individer. Det naturliga och logiska valet hade för många varit att ta en ”användare” ur den tilltänkta målgruppen och be honom/henne svara på ett par frågor och sen basera sina
designbeslut på den information man fick av den tillfrågade. Man kan dock inte enbart göra så, man kan inte låta en enskild påverka alla ens viktiga designbeslut enkom på hans eller hennes egna preferenser. Då kan man istället som designer välja att skapa fiktiva personer, så kallade persona. Man ger dessa fiktiva individer så många verkliga egenskaper som möjligt, såsom namn, yrke, hobbys, och, viktigast av allt, mål. Man brukar säga att persona’s formas av sina mål, och mål formas av persona’s (Alan
Cooper, The inmates are running the asylum), ett persona mål skall kunna uttryckas i en enda enkel mening16.
4.3.1 Mina persona’s
Under denna rubrik kommer jag att presentera ett par persona’s som jag har konstruerat för att underlätta min designprocess och hjälpa mig ta viktiga beslut. Jag har valt att endast ta med de persona’s som används i de scenario’s som följer. Resterande persona’s kan ni läsa i bilaga 2. 4.3.1.1. Inger Svensson
Persona ett är Inger Svensson som jobbar med det administrativa på Cybergymnasiet. Det är bland annat Inger som idag för in frånvaron i Nova historik (den mjukvara som används för tillfället). Inger är i slutet av sin karriär, hon fyller 62 i mars. Hon har arbetat som sekreterare,
assistent och receptionist i hela sitt yrkesverksamma liv. Hon är bra på att handskas med människor. Det är inte en slump att skolan har tilldelat Inger tjänsten att ta samtal från stressade föräldrar som vill sjukanmäla sina barn. Inger kan, trots stressen, hålla sig lugn och på ett trevligt sätt framföra de kriterier som gäller vi en sjukanmälan.
Inger bor i Lund med sin man Hans och deras 3 katter; Lisa, Misse och Bamse (namnen fick deras barnbarn välja). Inger hade innan sin
anställning på Cybergymnasiet bara sett en dator på håll och hoppats på att deras vägar aldrig skulle mötas, för även om fascinationen för detta mäktiga, märkliga verktyg fanns där, så var skräcken att göra något fel som kunde påverka skolan negativt för stor. Men efter en snabbkurs i Novaprogrammet så kan Inger nu administrera både frånvaro och in- och utlämning av böcker; det går som en dans. Men om något går fel... då blir Inger orolig.
Mål: Inger vill genomföra ett felfritt arbete hon kan känna sig stolt över, samt vill hon skapa en trygg pension för sig själv och sin man och få mycket tid över till barnbarn.
4.3.1.2. Gabriella Bengtsson
Gabriella Bengtsson är lärare i historia och svenska. Gabriella är idag 33 år och har jobbat som lärare i fyra. Hon utbildade sig vid lärarhögskolan i Umeå. Hon är född och uppvuxen i Malmö, men på grund av de dåliga betyg hon hade från gymnasiet så fick det bli Umeå istället för
lärarhögskolan i Malmö som annars var hennes försthandsalternativ. Gabriella upptäckte där sitt intresse för att åka skidor, vilket hon gjorde lite för ofta som i sin tur gjorde att hon fick läsa en termin längre.
Gabriella tycker om sitt jobb och trivs med att vara lärare. Hon har som mål att göra varje lektion rolig och intressant för att minimera frånvaron på hennes lektioner. Hon minns att hon själv skolkade från lektionerna med tråkiga lärare när hon själv gick i skolan. Men trots att hon har en god retorik och lyckas fånga eleverna uppmärksamhet, så tycks skolk och ogiltig frånvaro vara omöjlig att frångå. Även om Gabriella vill att eleverna ska gå på hennes lektioner och tycka de är givande så vet hon också att om en person inte vill så går det inte att tvinga honom eller henne. Gabriella anser dock att varje person bär ansvar för sitt eget liv och utbildning, det enda hon kan göra är att göra varje föreläsning så intressant och rolig som möjligt för att hålla kvar de som verkligen vill. Mål: Att göra varje lektion till en unik och intressant upplevelse, som gör att eleven inte vill skolka.
4.3.1.3. Cecilia ”Cilla” Olsson
Cecilia Olsson är dotter till hobbymusikern och den ensamstående fadern Sverker Olsson. Cillas mamma bor utomlands. Cillas största intresse är, att vara med kompisar, gå på stan, killar och musik; dock delar hon inte sin fars aktiva musikintresse, nej Cilla vill bara lyssna på (istället för att själv skapa) den musik som kommit ut de senaste månaderna och hon spenderar mycket pengar på de aktuella samlingsskivorna. Cilla har valt samhällsvetenskaplig linje med inriktning på språk. Cilla och hennes kompisgäng har under den förra terminen skolkat så mycket att det ha gjort att hon har IG i flera ämnen, och det till sina föräldrars stora besvikelse.
Cilla förstår egentligen innebörden av att inte anstränga sig i skolan, men hon har för svårt att så emot när kompisarna vill ner till city. Cilla har stor respekt för sin pappa och även om han ibland kan vara lite för snäll så utnyttjar Cilla inte honom, utan hon är alltid villig att lyssna på det han har att säga. Cilla säger själv att hon nog hade skolkat mindre om hon visste att hennes pappa (och mamma) hade fått reda på det samma dag som hon skolkade.
Om Cilla höjer sina betyg den här terminen och inte får fler IG så kommer hon att få åka på en resa med sina kompisar i sommar till Barcelona och jobba i en bar.
Mål: Cilla vill ha bra betyg, men ändå ett rikt socialt liv. Hon vill visa både sin pappa och mamma att hon kan ta ansvar för sig själv och sina studier, så hon får åka till Barcelona i sommar.
4.3.1.4. Sverker Olsson
Sverker Olsson är far till en av Cybergymnasiets elever, Cecilia ”Cilla” Olsson. Sverker har ett stort musikintresse som ibland kan vara svårt att kombinera med att vara ensamstående pappa för en tonårsdotter. Hans dotter Cilla tillhör ”innegänget” på skolan, och hos dessa elever kommer tyvärr inte studierna alltid i första hand direkt. Cilla har under föregående termin skolkat en del vilket har börjat synas på hennes betyg. Cillas
mamma bor inte längre i Sverige, men hon blir mycket besviken när hon hör om Cillas dåliga studieresultat och har börjat ifrågasätta om Sverker verkligen klarar av en tonårstjej.
Sverker satt en dag hemma och övade på orgeln som står i hemmets vardagsrum. Hemmet är en lägenhet på Bergsgatan i centrala Malmö, nära det ”berömda” Möllevångstorget. Plötsligt ringer telefonen - det är en Inger från Cybergymnasiet som ringer för att meddela att Cilla inte har varit på en enda lektion denna vecka; är hon kanske sjuk? Till Sverkers förtret så kommer den här rapporten i det senaste laget. Han säger besviket till skolan att sådan här information vill han ha med detsamma. Inger upplyser Sverker om att han kommer att kunna prenumerera på en SMS-tjänst senare i år som tillåter skolan att automatiskt skicka ut
frånvarorapporteringar via GSM-nätet. Inger lovar Sverker att hon ska ha koll på Cilla och ringa snabbare nästa gång.
Mål: Sverker vill ge sin dotter en bra uppväxt och förbereda henne för framtida studier.
4.4. Scenario’s
När jag nu har definierat våra persona’s mål och uppgifter så kan jag gå vidare i processen med hjälp av scenarios. Med hjälp av scenarios kan jag som designer sätta mig in i rollen som en eller flera av våra skapade persona’s och ”vara” den personen i processen. Det är därför viktigt att jag agerar lite skådespelare, jag måste helt enkelt ”vara” den person som scenariot handlar om fullt ut och måste därför glömma min egen
utbildning och kunskap, helt enkelt lite som att spela rollspel. Man brukar skilja mellan två sorters scenarios: scenarios för daglig användning (Daily-Use Scenarios) och scenarios för nödvändig användning (Necessary-(Daily-Use Scenarios)17. Skillnaden mellan de två är att i scenarios för daglig
användning tas processer upp som användaren kommer att göra varje dag, när denne använder programmet. Dessa processer görs hela tiden och är av största vikt att de är väl designade och implementerade. Vid scenarios för nödvändig användning så tas processer upp som inte görs lika ofta som vid daglig användning, utan snarare processer som är nödvändiga att göra, som till exempel in- och utmatningar av elever i skolans databas. En sådan process är nödvändig för programmets
funktionalitet, men kommer bara göras när en elev börjar eller slutar på skolan.
4.4.1. Scenario’s för daglig användning av systemet
Här presenteras två scenarios för daglig användning, de har hjälp mig att ta flera viktiga designbeslut. Mer om detta kommer längre fram i kapitlet. 4.4.1.1. Gabriella Bengtsson
Sedan skolan la om all elevhantering till det nya programmet Scas 1.0, så har det krävts av lärarna att de själva ska fylla i elevens närvaro
respektive frånvaro. Förr var det Inger Svensson som skötte alla dessa inmatningar, men nu får alltså lärarna, exv. Gabriella Bengtsson, sköta det själva. Gabriella har, som de flesta i hennes generation, en viss datorvana. Hon använde sig bland annat av datorer under hela sin
universitetsutbildning; dessutom så har Gabriella en dator hemma där hon kollar sin e-mail och som hon skriver prov, läxförhör och andra uppgifter till skolan på.
Gabriella kommer till skolan vid 08.00 på morgnarna, då har hon cyklat från Värnhemstorget i Malmö. I början av varje lektion tar Gabriella upp närvaron och antecknar de elever som är frånvarande. Efter skoldagens slut går Gabriella till en dator i skolans expedition, då det är här de flesta lärarna gör sina inrapporteringar i systemet. Hon sätter sig vid datorn och loggar in med sin personliga login och sitt lösenord. Väl inne i systemet väljer hon från en dropdownmeny vilken klass hon vill göra inmatningen i. Genast kan hon välja specifika elever i nästa dropdownmeny; hon väljer där vilken elev som hon vill göra en inmatning på. När detta är gjort så kryssar hon i de lektioner eleven har varit frånvarande ifrån. Bara de ämnen som Gabriella undervisar i syns på skärmen. Gabriella kryssar i de lektionerna som eleven varit borta ifrån, väljer om det är giltig eller ogiltig frånvaro det gäller och trycker nästa. Gabriella känner igen sätter att mata in informationen på då den påminner henne om att använda sig av ett online bokningssystem, till exempel likt de som används av resebolag - Gabriella använde sig ofta av sådana sidor när hon studerade i Umeå och ville flyga hem till Malmö över loven.
När all data är ifylld och Gabriella har tryckt på ”Skicka inmatning” så får hon en sista chans att ångra sig och backa, Gabriella väljer att fortsätta. Datorn arbetar en kort stund för att sen ge Gabriella information om att inmatningen är klar och att ett SMS har gått ut till prenumeranterna om de finns några registrerade, samt att en registrering i skolans databas har gjorts för framtida referenser. Förutom ett SMS så skickas även ett e-mail till elevens målsmän. Gabriella kan sen välja om hon vill avsluta och logga ut ur systemet eller om hon vill återgå och göra fler inmatningar. Gabriella behöver bara mata in frånvaro inte närvaro. När allt är klart loggar
4.4.1.2. Sverker Olsson
Sverker sitter hemma en dag och övar på ett musikstycke som han senare i vår ska framföra på Malmös konserthus. Plötsligt känner han en
välbekant vibration i höger benficka. Han tar upp sin mobiltelefon där displayen visar att ett textmeddelande är mottaget. Han väljer att läsa meddelandet, där informationen ges att Gabriella Bengtsson, lärare på Cybergymnasiet i Malmö, har gjort en inmatning som säger att hans
dotter Cilla har varit borta från samtliga av Gabriellas lektioner den dagen. Besviken ringer hans sin dotter som intet ont anande svarar. Cilla sitter på ett café med sina kompisar. Sverker ber sin dotter komma hem
omedelbart för att redogöra för honom om varför hon har skolkat under dagen, och för att ta igen det hon har missat under de skolkande
lektionerna tills morgondagens lektion. Sverker är glad över att ha fått meddelandet om dotterns skolk så med en gång så att han kan se till att det inte upprepas i morgon, eller nästa dag.
4.4.2 Scenario’s för nödvändig användning av systemet
Här presenteras två scenarios för nödvändig användning. De processer som beskriv nedan tar upp uppgifter som inte tillhör den dagliga
användningen, men som ändå är av stor vikt för användarna av systemet. 4.4.2.1. Gabriella Bengtsson
Idag är det en speciell dag på skolan och särskilt speciellt är det för Gabriella, för i den klass som hon är mentor för ska det börja en ny elev. Det är en elev till en familj som flyttat från Göteborg till Malmö. Eleven som skall börja i klassen har tidigare studerat vid Cybergymnasiet i Göteborg. Skolan har möjlighet att ta emot eleven på kort varsel då en annan elev i Gabriellas klass precis har slutat.
Inger Svensson som sköter det administrativa på skolan, börjar dagen med att logga in på skolans dator för att göra en inregistrering i skolans databas över elever. Hon väljer ”Registrera ny elev” och matar in elevens data i de rutor som programmet visar. När hon är klar trycker hon på ”Registrera”, hon får genast ett meddelande om att registreringen är slutförd. Hon söker sen men hjälp av programmets sökfunktion upp den elev som slutat i hennes klass och väljer att radera honom. Processen är enkel, det är bara att kryssa i en checkbox framför elevens namn och sen välja ”Radera” och ”Skicka”; genast får hon ett meddelande om att eleven är raderad ur systemet. Hon får en fråga om hon vill skiva ut en ny
klasslista. Inger väljer då ”Ja” och en ny lista över klassens elever skrivs ut på skrivaren en bit bort. Inger skickar den nya listan till Gabriellas e-mail, den utskriva kopian arkiveras på expeditionen. Inger loggar ut ur systemet och återgår till dagens övriga uppgifter.
4.4.2.2. Sverker Olsson
Det är andra dagen Olsson tar emot ett SMS om dotterns skolk denna vecka. Han loggar in på internet från hemmets dator för att läsa sina mail. Han vet att för varje SMS han får från skolan, så får han även ett
e-mail från skolan. Detta e-e-mail kan han svara på direkt (eller senare) för att kommunicera med skolan. Han svarar på det mail han har mottagit från skolan angående dotterns skolk. Han ber skolledningen om ursäkt för att hans dotter skolkar och föreslår en tätare kommunikation med skolan och upplyser skolan om att han och Cillas mamma har kommit överens om att ge Cilla de nödvändiga repressalierna. Sverker lovar att göra sitt bästa för att se till att händelsen inte upprepas. Samma kväll har Sverker och Cillas mamma ett långt samtal med sin dotter.
4.4.3. Slutsats om scenario’s
Att jobba med scenarios hjälper mig som designer att förstå hur en ovan användare kan tänkas uppfatta det system jag designat. Jag har från de scenarios som presenteras här ovan kunnat dra flera slutsatser. Till
exempel ser jag att jag med fördel kan designa inmatningar i systemet så att de liknar de bokningssystem används redan idag, samt att jag kan dra nytta av de gränssnitt som internet har gjort oss vana vid. Det man som designer kan upptäcka när man skriver ett scenario är att det ibland kan vara svårt att bortse från ens egna bakgrund och kunskaper och låta ens persona träda fram och ”leva” fullt ut, dvs. det kan vara svårt att se helt objektivt på situationen. Det är dock av största vikt att man inte börjar designa det scenario man skriver, det vill säga att man inte anpassar sina persona’s så att de ska passa in i scenariot. I stället får anpassa sin design efter de persona’s man har skapat och ta designbesluten efter den
kunskap man har tilldelat sina persona’s. Därför är det bra att ha sina persona’s definitiva när scenarioskrivandet börjar och sen vara noga med att inte ändra några persona’s för att underlätta för designen, utan istället ändra på designen för att underlätta för de persona’s man har skapat. 4.5. Användartester
Jag testade min färdiga produkt på Mona Jönsson som fick mata in de uppgifter och göra det markeringar i systemet som krävs för att göra en frånvaroinmatning. Jag provade också min produkt på en oberoende lärare. Både testerna föll ut väl och båda personerna var nöjda med resultatet.
Se också avsnitt 5.4. där testerna beskrivs mer utförligt.
5. DESIGNPROCESS
Som jag nämnt tidigare är en designprocess en ickelinjär process, det vill säga att man hoppar fram och tillbaka på processens tidslinje. Det är för att det hela tiden kommer nya önskemål från klienter och nya influenser allt eftersom arbetet fortgår. Jag har använt mig av de metoder jag beskrev i föregående kapitel för att nå dit jag är idag. Den kraftfullaste metoden för mig har tveklöst varit mina ostrukturerade intervjuer med
skolans ledning, där jag själv har kunnat fråga de frågor som har varit relevanta för att föra designen vidare. Dock så har min process varit ovanligt rak. Skolans ledning har haft önskemål om designens funktion redan från projektets start, och det har funnits lite utrymme för
kreativitet. Som nämnts tidigare hade jag vid projektets start inledande intervjuer med Jürgen Rein och Per Hasselgren på Cybergymnasiet i
Malmö. De informerade mig om de problem skolan hade med skolk och de ville att jag i samverkan med skolan och deras aktuella
mjukvaruutvecklare skulle ta fram en lösning på problemet. Det stod klart ganska tidigt att skolan hade tänkt sig en mobillösning då de tyckte att deras nuvarande system med brev och telefonsamtal inte var, av olika anledningar, tillräckligt effektivt; framförallt sett ur ett tidsperspektiv för både skolan och hemmet. Dessa inledande intervjuer jag nämner finns med som bilagor.
Cybergymnasiet har en mjukvarautvecklare vid namn Martin Vemas, som är med och driver ett företag vid namn Stockholm ITservice. De har
utvecklat en mjukvara med ett centralt databassystem som ligger på en Stockholmsserver. Den servern kan nås från vilken dator som helst med uppkoppling och giltigt Scas program och login. Det gör att ett system med databaser över elevuppgifter redan finns tillgängligt för användning. Vid en telefon intervju med Martin Vemas fick jag lite mer av de data jag behövde för att kunna göra ett konceptuellt designförslag som beskriver hur tjänsten bör se ut (se bilaga 1). Responsen på mitt designförslag från de inblandade var under all kritik. Problemet som jag stötte på låg i att dels så är konceptet mer eller minde redan framtaget, skolan behöver en tjänst som skall implementeras i den nya mjukvaran. Skolan har redan en bemannad mjukvaruavdelning som kommer att sköta alla
implementeringar, så intresset för att inkludera mig i den processen var allt annat än stort. I samråd med min handledare på skolan, Simon
Niedenthal, kom vi fram till att jag skulle fortsätta projektet på egen hand utan att blanda in skolan eller Stockholm IT-service, och endast bedriva de studier nödvändiga för min privata designprocess på Cybergymnasiet. 5.1. Första mockup
I den första mockup jag gjorde försökte jag att på så många sätt som möjligt efterlikna den mjukvara som Martin Vemas tagit fram för att underlätta för skolans personal vid tester. Vid den project review som hölls på Malmö högskola den 21:e Mars 2006 fick jag en del kritik för just det gränssnitt ”jag” hade valt. Många tyckte att gränssnittet var fult och opedagogiskt. Jag la fram min motivering för det aktuella gränssnittet för mina handledare och jag kan faktiskt inte annat än hålla med dem! Jag beslutar att jag vid nästa design ska lägga ner mer möda på ett mer lättnavigerat och estetiskt vackert gränssnitt.
Figur 2 Figur 3 Figur 4 1. Startruta för inmatning 2. Meddelande skickas 3. Inmatning klar!
5.2. Designens nästa steg
Vid det här laget så hade jag från målsmän och elever fått in svar på mina utsända enkäter, vars ord skulle hjälpa mig i mina framtida designbeslut. Det framkom att de flesta ansåg sig ha en ganska medelmåttig datorvana och en genomsnittlig användning. Flera av de tillfrågade hade tidigare använt sig av olika SMS-tjänster och var positiva inställda till dem. En förälder vid namn Helene Ekström svarade på frågan om hon skulle kunna tänka sig att betala för att få frånvarorapportering via SMS, att hon skulle kunna tänka sig att betala för tjänsten om rapporten kom direkt på
morgonen eller direkt efter den skolkande lektionen. Hennes svar är något som skolan kanske bör tänka på då den i framtiden kommer att använda sig av systemet, ty det är idag tänkt att skolan skall sköta sin inmatning enligt den tidsmodell som nyttjas redan idag, nämligen att
frånvaroregistreringen ska ske först efter skoldagens slut, vilket innebär att meddelandet (SMS:et) inte når den prenumererande målsmannen förrän på eftermiddagen när skolan och arbetsdagen är slut. Skolan skulle alltså behöva se över sina rutiner så att de antingen gör en inrapportering efter varje lektion eller direkt i klassrummet via en bärbar dator eller PDA som är kopplad till skolans server. Ingen av de tillfrågade föräldrarna tyckte heller att en sådan tjänst på något sätt skulle komma att bidra till en bevakning från skolan eller att det skulle inkräkta på familjens privatliv och den dialog som de för sinsemellan. De elever som tillfrågades om tjänsten hade en överlag mycket positiv inställning till en sådan
bevakning. Värt att tänka på är att alla de tillfrågade eleverna tillhör
skolans elevråd, vilket som bekant brukar innehålla de mer arbetsföra och närvarande eleverna på skolan. Eleverna trodde dock att systemet
förmodligen skulle få dålig uppbackning av föräldrar och att det skulle kännas onödigt att betala för ett meddelande som de ändå kommer att få, om än lite senare.
Reaktionerna av tjänsten var dock inte endast positivt, en av de tillfrågade föräldrarna medgav att kommunikationen med skolan skulle påverkas negativt om ett automatiserat frånvarosystem skulle aktualiseras.
Vid samtal med Mona Jönsson, administrativt anställd vid Cybergymnasiet i Malmö, ställde jag frågor om systemets funktion och hennes syn på den kommande förändringen i hennes arbetsuppgifter. (Det är Mona som idag sköter inmatningen i skolans befintliga mjukvara.) Mona hade vid
intervjun en positiv inställning till systemet, men hon belyste problemet att inte alla äger en mobiltelefon och att även personer som äger en inte alltid kan använda den, då de kan ha yrken som förbjuder nyttjandet av mobiltelefoner under arbetstid (på grund av att sändningen stör viktig utrustning), t.ex. anställda inom vården eller på flygplatsområden. Vidare håller Mona med om att det samhälle vi lever i idag består av en hel del övervakning - vi bevakas inte bara av övervakningskameror (t.ex. i butiker), utan också av de digitala brödsmulor som vi ständigt lämnar efter oss när vi enkelt använder oss av de system som har blivit en del i gemene mans vardag. Hon känner dock att den omskrivna SMS-tjänsten, ur den aspekten, varken kommer att göra från eller till:
Det finns redan så mycket bevakning idag och mer kommer det hela tiden, det går inte att komma ifrån.
Mona, som uppskattningsvis är befinner sig i tidig femtioårsålder, äger själv en mobiltelefon, men hon använder den nästan aldrig, utan har den mest för att kunna meddela fara om olyckan skulle vara framme, men också för att kunna bli nådd av en familjmedlem om det skulle vara något akut. Under intervjun med Mona så började hon på eget initiativ att prata om både SMS och MSN och ungdomars flitiga användning av dessa, och hon håller med om att kommunikationen har förändrats enormt de
senaste decennierna. Mona har två vuxna barn, en dotter och en son. Jag frågade henne om hon hade problemet att hennes barn skolkade när de gick i skolan. Hon svarade med ett leende och sa att med sonen var det aldrig några problem, men dotter tog sig gärna friheten att skolka lite då och då. Mona berättade att hon då gärna hade prenumererat på en tjänst som hade inneburit att hon hade fått reda på sin dotters skolk i tid. Dock så instämmer med både mig och andra tillfrågade att tjänsten borde vara gratis. Annars ser hon bara positivt på den tid som både föräldrar och skolan skulle spara på att inte behöva sitta i telefon så fort en elev
bestämmer sig för att ta ut lite ogiltig frånvaro, det vill säga skolka. Mona nämnde även att när hennes barn var yngre så hade barnens skola
sjukkort som var tvungna att skrivas under av både skolan och
målsmännen för att elevens frånvaro skulle anses som giltig, ett system som fungerade mycket bra och som gav hemmet och skolan en maximal kontroll över elevens närvaro/frånvaro.
5.3. Prototypen
Informationen i 5.2 tog jag med mig i min designprocess och jag tog även upp den med skolan, då flera av de ändringar av frånvarosystemet som behöver ske ligger i skolans system för elevhantering och inte i det system som jag designar. Den slutliga versionen av programmet som kommer att användas kommersiellt av skolan, kommer med största sannolikhet inte att likna det system som jag har designat, för som jag nämnde tidigare så gör jag en egen design då intresset från skolan och Stockholm IT-service inte var vad det borde ha varit. I min design har jag lagt vikt vid att få ett system som är lika lätt att använda och förstå första gången som det används som det är den tionde eller hundrade gången. Jag ville också göra ett system som estetiskt tilltalar användarna.
Figur 5
Startruta och första inmatning i high school absence watch
I Figur 5 (ovan) visas första inmatningsrutan i frånvaroapplikationen. Läraren kommer här att kunna välja aktuell klass i den första
dropdownmenyn och rätt elev i nästa, och därefter kan han/hon fylla i om elevens frånvaro är giltig eller ogiltig. Vid en slutgiltig implementation, där mjukvaran kopplas ihop med skolans databas, kommer man vid det här steget (givetvis) även att kunna välja de kurser som eleven för tillfället är registrerad på för att kunna lösa problemet vid skolk från enskilda
lektioner. Det är något jag medvetet har valt bort ur min prototyp, då det dels känns som att uppfinna hjulet två gånger, det vill säga att koppla prototypen till ett databassystem som aldrig kommer att användas för att sedan helt bytas ut vid en eventuell skarpanvändning och dels för att skolan håller sina databassytem konfidentiella, vilket gör en koppling mellan dessa och min mjukvara omöjlig. Vid min slutgiltiga presentation på K3 kommer jag i det här steget att lägga till olika kurser, vars enda syften blir att fungera som ”dummys”, men som kommer att hjälpa till för att visuellt skapa en bild av mjukvarans slutmål, som då kommer att underlätta besökarnas förståelse av min design.
Figur 6 Steg två i frånvaroapplikationen, här får man en sista chans att ångra sin inmatning
I systemets nästa steg erbjuds användaren en chans att se vilken elev och vilken frånvaroorsak som angavs i det första steget. Om något skulle ha blivit fel så kan man lätt backa och avbryta inmatningen genom att trycka ”Avbryt”. Man återgår då till den första rutan och kan direkt påbörja en ny inmatning. Vid det här steget hade det varit lämpligt att också få en
bekräftelse över de kurser som valdes i det första steget (om en sådan inmatning gjordes). Om inga kurser kryssas i, så förutsätter systemet att inmatningen gäller för hela dagen. Det är först när läraren klickar ”OK” här som ett SMS kommer att skickas till den berörda målsmannen.
Figur 7 Applikationens sista steg, här får användaren reda på att inmatningen i systemet är gjord och att ett SMS har gått ut till prenumeranten.
I det sista steget får användaren informationen att inmatningen är klar och att ett SMS har gått ut till prenumeranten. Här görs också en
markering i skolans frånvarologg för framtida referenser.
Telefon i Figur 7 (ovan) vibrerar en kort stund när rutan presenteras för att på så sätt tala om för användaren att ett SMS har skickats.
5.4. Prototyptester
Jag har testat min prototyp hos Mona Jönsson på Cybergymnasiet och jag har också låtit en lärare göra en inmatning. Jag valde att låta en lärare utanför Cybergymnasiet testa min prototyp för att på så sätt förhindra att utlåtandet skulle riskera att färgas av skolans syn på systemet (och av de eventuella diskussioner som kan ha uppstått på i Cybergymnasiets
lärarrum).
Mona Jönsson och läraren hade nästan exakt samma synpunkter gällande systemet. Båda parter tyckte att det var lätt att förstå och att det inte behövs någon direkt utbildning eller några egentliga instruktioner för att komma igång med användandet av det; utan de menade att det bara är att välja klass och elev och sedan klicka vidare. Båda efterlyste dock tillgång till elevens kurser eller schema där man kan markera frånvaro
från enstaka kurser och inte, som nu, bara för en heldag. De fick då veta att det är en funktion som inte är förbisedd, utan den kommer att vara tillgänglig i den slutgiltiga mjukvaran.
Gränssnittet i programmet uppfattades som ”vackert” och ”lätt att
använda” och ”överskådligt”. Det enda ”problemet” som belystes var när Mona på Cybergymnasiet framförde sin oro med scenariot där en elev sitter på en låt oss säga försenad buss och utan pengar på sitt kontantkort
och inte kan ringa skolan och meddela sin giltiga frånvaro, det kommer då gå ut ett SMS som meddelar skolk innan eleven hinner berätta om sin situation. En önskan att ett enkelt sätt kunna radera inmatningar i skolans databas framfördes och kommer att
vidarebefordras av mig till skolan innan den slutliga implementeringen. Båda parter ser fram emot den
dagen då ett system som detta
Figur 8 det kommer att underlätta mycket för både dem själva och deras
kollegor runt om i landet. I Figur 8 (ovan) ser vi Mona Jönsson göra inmatningar i frånvaro-programmet.
6. ANALYS
Människan är ett flockdjur som kommunicerar både via kroppsspråket och det verbala språk. Hon nyttjar språket både som ett redskap för
överlevnad (till exempel kan hon till skillnad från övriga djur diskutera sig fram till en lösning på hur mat ska fördelas istället att slåss om födan) och som ett rent socialt medel18. Hur det verbala språket har
förmedlats/förmedlas är avhängt dess historiska kontext, då de tekniska möjligheterna för att förmedla ens språkliga budskap är under ständig utveckling (utvecklingen fortgår än idag). Förr förde man en mer direkt kommunikation med varandra (i form av direkt tal), men även tidigt så skrevs orden ner (i from av runor eller bilder19) för att både förevigas och för att förmedlas till personer som för tillfället ej var närvarande. Både dessa typer av kommunikationssätt (det vill säga både den verbala och den skriftliga) har sedan utvecklats.
18 Fredrik Lindström Världens dåligaste språk – tankar om språket och människan idag 2000: 27, 28.
19 Gertrud Pettersson Svenska språket under sjuhundra år – En historia om svenskan och dess utforskande 1996:
Man kan alltså, som synes ovan, dela upp kommunikationen i två typer – det direkta samtalet, då två eller fler individer har direkta samtal med varandra; och det indirekta samtalet – då individer samtalar med varandra via skrivna ord, exempelvis brev. Förr var den direkta kommunikationen begränsad till att individerna var tvungna att höra varandra, antingen genom att stå bredvid varandra och föra en
konversation, eller genom att skrika till varandra (om de befann sig på långt avstånd från varandra). Idag har den direkta kommunikationen betydligt fler möjligheter; vi har inte bara kommunikationsradior och telefoner20, utan vi har nu även direkta kommunikationsmöjligheter i form av SMS, chatt och kommunikation över webben som till exempel i ett webbforum. Även den indirekta kommunikationen har utvecklats. Idag väljer vi inte gärna brev då vi vill förmedla våra ord, utan vi föredrar ofta mer snabbare och effektivare sätt så som E-mail eller fax.
Vi känner idag ett större behov av att veta vad våra nära och kära gör och befinner sig. Vi väljer ofta att förmedla mindre ”viktiga” budskap då vi hela tiden erbjuds direkta vägar till kommunikation. Tiden då vi behövde sitta hemma och passa ett viktigt samtal är sedan flera år förbi, utan vi är idag vana vid att alltid vara tillgängliga och att alltid kunna nås. Vi
förväntar oss också detsamma av vår omgivning. Hur många gånger har man inte hört eller själv yttrat meningen, ”- Om man ändå skall ha en
mobil, varför har man den inte på?!” när den vi sökt av någon anledning
inte kan eller väljer att inte ta samtalet. Den finske universitetsforskaren Mika Raento har med sina kollegor vid Helsingforsuniversitetets institution för datorvetenskap utvecklat programmet ContextPhone21 som med hjälp av mobiltelefonens platsigenkänning låter dig se vart dina vänner befinner sig, vad de gör (vad de har ställt telefonens profil till) och vad de senast använde sin mobil till. När flera användare av ContextPhone befinner sig nära varandra så detekterar programmet dina vänner med hjälp av telefonens Bluetooth. Telefonen kan på så sätt lätt ”se” sin kompis i en miljö där det annars kan vara svårt för människor att hitta eller se
varandra fysiskt; eller så kan du se om dina vänner befinner sig i närheten av dig och är lediga för lunch. Paralleller kan dras med den japanska
matchmakinguppfinningen Lovegety22 som låter användare av produkten veta om det finns några singlar med överensstämmande profil i närheten. Många befarar att den nya digitala teknologin skall göra oss till asociala och instängda individer med bristande lust till att umgås och
kommunicera. Jag har med min forskning inom ämnet kunnat se att vi idag faktiskt kommunicerar mer och att vi låter våra vänner ta del av vad som händer i våra liv i en mycket större utsträckning än tidigare. Vi
20 Norstedts uppslagsbok 2000: 1294
21 Illustrerad Vetenskap, Mobilen skvallrar om dina vänner, Nr: 6 2006: 44-45 22http://www.geocities.com/Pentagon/Bunker/5921/lovegety.html
skickar MMS med bilder på vad vi gör och underhåller hela tiden våra relationer genom att skicka meddelanden till våra vänner23.
Vi väljer att identifiera oss med olika sociala nätverk, både de som är digitala och de som är fysiska, och vi fruktar hela tiden ett utanförskap i det nätverk vi har valt. Vi känner oss därför manade att underhålla våra relationer genom att till exempel skicka ett SMS. Det behöver inte vara ett långt meddelande, utan det kan vara så kort som Jag tänker på dig!”,
”-Vad gör du?” eller bara triviala saker som ”-Jag har tråkigt.” Det ger oss
som flockdjur en tillfredställelse att få veta att någon tänker på oss eller att vi tillhör ett nätverk. Att hela tiden kräva och räkna med en sådan bekräftelse kan för många bli stressande att leva med24, men trots det så gör rädslan för utanförskap att många undviker att ta en paus från sin mobil och sin uppkopplande tillvaro.
Oftast när vi kommunicerar eller interagerar online så använder vi oss av en fiktiv identitet eller ett ”handle”. Denna självskapade identitet
använder vi oss sedan av i de nya kontakter som vi skapar. Vi blir synonyma med vår nätidentitet även om de båda, i många fall, ligger långt ifrån varandra. Vi kan också använda oss av en ”avtar”, som är en bild eller illustration där vi väljer hur vi vill presentera oss estetiskt på nätet. När vi umgås online så är vi inte längre avståndsbegränsade och vi tillåts att knyta nya kontakter och hitta nya vänner som befinner sig på vilken uppkopplad plats som helst i världen. Det betyder att i vissa nätverk och bland en del av ens vänner så kommer man endast att vara känd som den tagna identitet man har valt att presentera sig med när kontakten skapades. Många av de kontakter vi knyter över internet
kommer vi aldrig att träffa eller se i ”verkliga” livet, eller IRL (In Real Life) som man brukar säga. Utvecklingen kommer att låta oss att sköta mer och mer av vår sociala interaktion digitalt och online, oavsett om du befinner dig hemma vid din dator eller på promenad med din mobila enhet. Barry Wellman, analytiker av sociala nätverk, menar att digitala nätverk också är sociala nätverk( ”computer networks are social
networks”)25, vi väljer bara att umgås digitalt i stället för fysiskt. Oftast
beror det på att vi hela tiden känner oss manade att upprätthålla fler sociala kontakter än vad som är möjligt att praktiskt genomföra. Vi har sedan det glada åttiotalet fått höra att virtual reality är alldeles bakom hörnet, att när som helst nu så kommer tekniken tillåta oss att interagera med digitala objekt i virtuella världar som kommer att vara så verkliga att vi tror de händer på riktigt (därav namnet, virtuell verklighet). Alla som någon gång har tagit på sig en vitual reality-utrustning kan
23 Howard Rheingold, Smart Mobs, Basic Books 2002: 25
24 http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,757318,00.html
25 L. Garton, C. Haythornwaite and B. Wellman, Studying online social networks, Journal of computer-mediated
vittna om besvikelsen över den bristande känslan av verklighet som infinner sig.
En av revolutionärerna inom detta område heter Mark Weiser. Weiser vill till skillnad från andra forskare inom området tillföra virtuella element i vår verkliga värld istället för att ersätta den verkliga världen med en virtuell26. Mark Weiser beskriver tekniken som gör det möjligt att
exempelvis kunna se virtuella skyltar och väganvisningar som projiceras virtuellt i den annars oförändrade verklighet vi befinner oss i. Snabbt kommer man till insikten att det blir mycket opraktiskt att springa
omkring med någon av de hjälmar med tillhörande glasögon och handske som ofta förknippas med virtual reality. För att Weiser’s teknik kan bli möjlig först när vi har kommit längre i forskningen och utvecklingen av ubicomp’s (ubiquitous computing, eller osynliga datorer). Weiser uttrycker själv det så här:
The most profound technologies are those that disappear. They weave themselves into the fabric of everyday life until they are indistinguishable from it27.
En del osynliga datorer används redan idag för inom exempelvis
trafiksäkerhetsbranschen, där en del moderna bilar utrustas med sensorer som gör det omöjligt att köra på bilen framför. Bilen justerar själv
hastighet och avstånd till framförvarande bil, alltså via automatik28, för att undvika krock. Men det används också för fordonsigenkänning vid
vägtullar, då osynliga datorer nyttjas för att identifiera fordonet, samt till dra pengar från det konto som är den är kopplad till.
Lika länge som det har pratats om virtuell verklighet så har vi i Sci-Fi-filmer kunnat se framtidsvisioner om hur vi i kommer att kommunicera med varandra i framtiden. Många är de filmer där vi har sett personer prata in i sin krage, jacka eller bara trycka på en ”knapp” någonstans vid örat och sedan bara prata rätt ut. Den formen av ubicomp’s som vi klär på oss kallas passande för ”wearable computers” och de börjar dyka upp allt oftare. Vi har idag produkter på marknaden där exempelvis MP3spelare är inbyggda i våra kläder29 eller skidutrustning som erbjuder dig en
detaljerad sammanfattning av dagens åk30. Med mobila nätverks platsigenkänning och med GPS-teknik så kommer program som
ContextPhone eller produkter som Lovegety att få en helt ny innebörd och användning.
Ett vanligt problem vid digital kommunikation är svårigheten att kunna uttrycka känslor och ironi - det är lätt att missförstånd uppstår. Därför
26 Howard Rheingold, Smart Mobs, Basic Books 2002: 87 27 http://www.ubiq.com/hypertext/weiser/SciAmDraft3.html 28 Illustrerad Vetenskap, Bilen styr själv, Nr: 5 2006
29 http://www.technovelgy.com/ct/Science-Fiction-News.asp?NewsNum=188 30 http://www.slopetracker.com/
