Arbetsterapeutens syn på betydelsen av sin roll och de
tillämpade interventionerna för personer med
psykossjukdom
- En kvalitativ enkätstudie
The occupational therapists view regarding the importance of
their role and interventions for individuals with psychotic
illness
- A qualitative survey study
Författare: Elin Eriksson och Julia Gustavsson
Vårterminen 2020
Examensarbete: Grundnivå, 15 hp Huvudområde: Arbetsterapi
Arbetsterapeutprogrammet
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Kerstin Kåwe, Arbetsterapeut med specialistfunktion, MSC, Rehabiliteringen specialistvård Centralsjukhuset, Karlstad
Örebro Universitet
Institutionen för hälsovetenskaper
Arbetets art: Examensarbete omfattande 15 högskolepoäng, inom ämnet arbetsterapi
Svensk titel: Arbetsterapeutens syn på betydelsen av sin roll och de tillämpade interventionerna
för personer med psykossjukdom
Engelsk titel: The occupational therapists view regarding the importance of their role and
interventions for individuals with psychotic illness
Författare: Elin Eriksson och Julia Gustavsson Datum: 2020-09-18
Antal ord: 7813
Sammanfattning:
Bakgrund: Inom arbetsterapi strävar arbetsterapeuten efter delaktighet och självständighet.
Helhetsperspektivet är en central del. Inom psykiatrin i Sverige har cirka 10 procent av patienterna psykossjukdom. Psykossjukdom kännetecknas av en förvrängd
verklighetsuppfattning och personer med denna diagnos kan ha svårt att hantera de krav som ställs av samhället. De vanligaste symtomen är vanföreställningar, hallucinationer och tankestörningar. Automatisering av aktiviteter i vardagen är bristande.
Syfte: Undersöka arbetsterapeutens syn på betydelsen av sin roll och beskriva tillämpade
interventioner för personer med psykossjukdom.
Metod: En enkätundersökning med kvalitativ ansats gjordes. Åtta arbetsterapeuter som arbetar
med psykossjukdom deltog i studien. För att tolka intervjuerna gjordes en kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Arbetsterapeuter som arbetar inom psykossjukdom har en betydande roll för att
kartlägga och främja delaktighet, aktivitet och aktivitetsbalans. Arbetsterapeutens roll beskrivs som stöttande och motiverande. De har en stöttande roll till både patient och personal.
Interventionerna riktar sig mest till att hitta struktur och rutin i vardagen. Samtliga deltagare utvärderar betydelsen av interventioner i någon form, detta för att fastställa patientens egen upplevelse av interventionen.
Slutsats: En arbetsterapeut har en viktig roll för personer med psykossjukdom som får dessa
personer att hitta struktur och rutiner i vardagen. Det är en roll som måste tydliggöras men som är av stor betydelse för personer med psykossjukdom.
1 Innehåll 1.Inledning 2 2. Bakgrund 2 2:1 Arbetsterapi 2 2:2 Psykossjukdom 3
2:3 Hur symtomen vid psykossjukdom påverkar vardagen 3
2:4 Arbetsterapeutiska interventioner inom psykosbehandling 4
3. Problemformulering 5 4. Syfte 5 5. Metod 5 5.1 Urval 5 5:2 Datainsamling 6 4:3 Dataanalys 6 4:4 Etiskt ställningstagande 7 6. Resultat 8
6.1 Interventioner som främjar aktivitet och delaktighet 9
Främjar aktivitetsbalans 9
6:2 Stöttande och motiverande roll 10
Strategier för en fungerande vardag 10
Främjar aktivitet 11
Handleder och stöttar andra yrkesroller 11
6:3 Individanpassade interventioner 12
Målen sätts utifrån patientens individuella behov 12
Utvärdering efter tillämpade interventioner 13
7. Diskussion 13
7:1 Metoddiskussion 13
7.2 Resultatdiskussion 15
7:3 Förförståelse 17
8. Slutsats 17
9. Förslag på vidare forskning 17
10. Referenslista 18
2
1.Inledning
Idag arbetar arbetsterapeuter i Sverige mestadels inom hälso- och sjukvård (1), därav bland psykiatriska verksamheter för personer med psykossjukdom (2). En arbetsterapeut strävar efter att alla människor ska kunna uppnå eller behålla hälsa och välbefinnande i vardagen, även de med begränsad eller förändrad aktivitetsförmåga (1). Arbetsterapeuten kan stödja en person med psykossjukdom genom att hitta balans i aktiviteter och ge förslag på anpassning i vardagsmiljön för en ökad meningsfull vardag. Likaså att hitta sätt att hantera situationer som skapar ångest eller tvångstankar (3). Att arbeta evidensbaserat är betydande inom vårdarbete, vilket också har
medfört inspiration och utveckling inom forskningen kring arbetsterapi (1). Arbetsterapeuter tar idag stöd i sitt arbete bland annat genom Model of human occupation (MOHO) (4). Modellen är en internationell teoretisk referensram och den mest använda aktivitets-fokuserande modellen inom arbetsterapi (4). MOHO grundar sig på forskning och den erhåller evidensbaserat empiriskt stöd för dess tillämpning i praxis (4). Modellen beskriver hur aktivitet motiveras,
aktivitetsmönster och hur aktiviteten genomförs genom vanebildning, utförandekapacitet och viljekraft (4).
Som studenter och författare till studien upplevs dessvärre att den arbetsterapeutiska rollen är okänd för många människor, framförallt inom psykiatrin. En fråga som ofta bemöts är ‘’Vad gör en arbetsterapeut inom psykiatrin?’’. Likaså otydlighet och okunskap kring vilken betydelse arbetsterapeutens roll och de tillämpade interventionerna för en person med psykossjukdom egentligen har. Författarna befarar att detta leder till att arbetsterapeutens interventioner och kompetens inte tillgodogörs full ut i dagens samhälle. Författarnas intresse för detta syfte utgår från en tidigare litteraturstudie som författarna tidigare genomförde, som handlade om
arbetsterapeutens roll och betydelse för personer med schizofreni. Artiklar och forskning söktes då med få resultat gällande betydelsen. Psykiatrisk vård ligger dessutom författarna varmt om hjärtat. Därmed är det av stort intresse och nyfikenhet relevant för författarna att undersöka arbetsterapeutens egen syn gällande betydelsen av sin roll och de tillämpade interventionerna för personer med psykossjukdom.
2. Bakgrund
2:1 Arbetsterapi
En arbetsterapeut arbetar idag med personer individuellt och/eller i grupp. Detta sker ofta i samband med andra yrkesprofessioner exempelvis fysioterapeuter, undersköterskor,
sjuksköterskor, läkare och psykologer. Arbetsterapeuten ansvar för utredningar i aktivitet, delaktighet och funktion i samråd med patienten (5). Det är idag stor efterfrågan på arbetsterapeuter med ovanstående kompetens inom psykiatrin- och specialistpsykiatriska verksamheter (6). Inom arbetsterapi eftersträvas det att alla människor ska kunna ägna sig åt de aktiviteter de vill utföra, detta för att öka delaktighet i aktiviteter och sociala sammanhang (1). Aktivitetsbalans är ett centralt begrepp inom arbetsterapi och innebär balans mellan aktivitetens krav och vad personens egen kapacitet (4). Arbetsterapeuten arbetar med att framhäva sambandet mellan vardagliga aktiviteter och hälsa och välbefinnande (7). När en person deltar i en aktivitet kan inre behov tillgodoses, vilket kan tillföra en tillfredsställande känsla (7).
En arbetsterapeut har en betydande roll i många sammanhang, framförallt med sitt unika
arbetssätt att se hela människan och ta hänsyn till hela situationen (1). Därmed utgår arbetsterapin från det som är viktigt för varje individ. Detta underlättar arbetsterapeutens förståelse för
individens självbild, motivation, värderingar och uppfattning om sin egen aktivitetsförmåga (4). Därifrån utformar arbetsterapeuten strategier för att få vardagen i hemmet, skola eller på arbete
3
att fungera och kännas meningsfull (5). Psykosocial rehabilitering som innebär klientcentrering och inriktning på återhämtning från en psykisk sjukdom är i linje med arbetsterapins centrala delar (8). En del av arbetsterapi handlar om att anpassa vardagsmiljön, prova ut, justera och förskriva kognitiva samt fysiska hjälpmedel (3). Dessutom har arbetsterapeuten ett stort ansvar att motivera och stödja människor att själv granska och utveckla sina fysiska, kognitiva, psykiska och sociala förmågor (5). Flera vetenskapliga artiklar visar på att arbetsterapi bidrar med god behandling i psykiatriska verksamheter, bland annat inom aktivitet, socialt deltagande och välbefinnande (9-10, 11). Foruzandeh (9) menar att arbetsterapi kombinerat med medicinering kan bidra med minskade symtom hos personer med bland annat schizofreniliknande tillstånd (9). Dessvärre utmanas den arbetsterapeutiska rollen och de interventioner som tillämpas i dagens samhälle (13). De olika områdena arbetsterapeuten kan vara delaktig i skapar ibland oklarheter kring rollen, vilket kan bero på att yrkesprofessionen fortfarande är relativ ung (12). Atwal (13) betonar i sin studie att arbetsterapeuter upplever att deras roll missuppfattas av andra
vårdprofessioner, det vill säga att de inte hade så stor förståelse för vilken betydelse rollen och interventioner arbetsterapeuten bidrar med (13). Erlandsson (1) lyfter att arbetsterapeuten ofta hamnar i situationer där hens förslag på interventioner har svårt att få gehör (1). Detta kan leda till att arbetsterapeutens roll underskattas, som därtill kan medföra negativa konsekvenser för personer med psykossjukdom samt andra yrkesprofessioner (13).
2:2 Psykossjukdom
Psykossjukdom är ett samlingsnamn för flera psykiska sjukdomar (14). Det kännetecknas av en förvrängd verklighetsuppfattning och personer med sjukdomstillståndet beskriver ofta att omvärlden förändras (14-15). Personer med psykossjukdom har svårigheter att tolka intryck bedöma trovärdighet och bristande förmåga att förstå sin omgivning (16). De har även svårt att hantera krav som vardagliga aktiviteter kan kräva, till exempel komma ihåg att betala
räkningarna i tid, personlig vård och sköta hemmet. Detta leder ofta till nedsatt aktivitetsförmåga (14). Därför behöver personer som lever med psykossjukdom interventioner och strategier för att öka sin delaktighet och aktivitetsförmåga (1). Psykos kan uppstå hos personer med allvarliga psykiska störningar såsom beteendestörning, borderline, personlighetsstörning, posttraumatisk stress och schizofreni (17). Bakomliggande orsaker till psykossjukdom är idag okänt (18), däremot har det framkommit att det kan vara ärftligt (16). Det kan också handla om traumatiska upplevelser i livet som till exempel mobbning eller motgångar (15). Det finns även en risk att psykostillstånd kan inträffa plötsligt hos en person (15-16), till exempel vid en förlossning eller infektion (15). Inom psykiatrin i Sverige är 10 procent av patienterna diagnostiserade med psykossjukdom. De olika psykossjukdomarna är vanföreställningssyndrom, schizoaffektiv psykos, kort reaktiv psykos och schizofreni. Schizofreni är den vanligaste psykossjukdomen och ungefär hälften av alla med psykossjukdom har schizofreni (14-18).
2:3 Hur symtomen vid psykossjukdom påverkar vardagen
Vid psykossjukdom finns ett flertal symtom som varierar mycket från individ till individ och går i skov. Symtomen delas oftast in positiva, negativa och kognitiva symtom (13). Positiva symtom är de vanligaste bland psykossjukdom och innebär vanföreställningar, hallucinationer och
tankestörningar (20). Vanföreställningar handlar om övertygelse, att krafter försöker kontrollera ens tankar och handlingar. Det innefattar bland annat övertygelser om en annan person eller grupp hotar eller förföljer individen (16-20). Hallucinationer innebär att man hallucinerar om något som inte finns, det vanligaste vid psykotiskt tillstånd är röst- och synhallucination (16-20). Andra hallucinationer om smak, lukt och stimuli kan också uppstå (16). Negativa symtom innebär passivitet, tröghet affektiv- och känslomässig avtrubbning (16-17, 20) och förändrande
4
sömnvanor (15). Vid negativa symtom kan även alogi uppstå, som innebär minskning av det spontana talet och innehållsfattigt språk framträda. Även anhedoni, vilket innebär minskad
förmåga att känna glädje när positiva händelser inträffar (20). Kognitiva symtom yttrar sig genom nedsatt uppmärksamhet, minne- och koncentrationssvårigheter (19). Vid psykossjukdom
tillkommer även symtom som svår ångest och nedstämdhet. De ovanstående symtomen som uppstår vid psykossjukdom kan medföra ökad isolering och minskat intresse för arbete/skola, familj och vänner (17).
Personer med psykossjukdom har få strukturerade aktiviteter och sociala interaktioner i vardagen. Bieffekter från medicin och svårighet att hålla koll på ekonomin kan hindra utförande av
aktiviteter (21). Personer med psykos har en verklighetsuppfattning som sällan stämmer överens med andra personer och kontakt med omgivningen blir därav problematisk. Detta leder ofta till att målgruppen bemöts av rädsla, oförståelse och undvikande beteende från omgivningen (22). För en person med psykossjukdom påverkas vardagen dessutom mycket av rutiner och försöker omgivningen ändra på rutinerna kan de mötas av motstånd från individen. Det kan finnas olika procedurer som inte kan kortas ned eller ritualer där allt måste göras i en viss ordning och på ett visst sätt. Detta påverkar tidsperspektivet i vardagen genom att det tvångsbenägna tankemönstret kring till exempel ritualer för aktiviteter i vardagen ökar (22). Personer med psykossjukdom har även brister i automatisering i vardagsaktiviteter. Detta kan leda till att personen inte kommer igång eller orka slutföra en aktivitet, som därmed ge svårigheter med initiativtagande till aktivitet och kan medföra isolering. Dessa personer behöver oftast lägga ned mer tid åt vardagliga
aktiviteter och detaljer i en aktivitet (22). Tankestörningar förstärks även vid fysisk- och social isolering (23). Därför behöver ofta dessa personer hjälp att strukturera och balansera vardagen (22).
2:4 Arbetsterapeutiska interventioner inom psykosbehandling
Inom behandling av personer med psykossjukdom arbetar arbetsterapeuten med patientens fysiska, psykiska och sociala miljöer. Arbetsterapeutens roll syftar främst till öka välbefinnande, förebygga ohälsa och kompensera eller förbättra nedsatt aktivitetsförmåga hos patienten (24). Arbetsterapeuten hjälper att genomföra meningsfulla och tillfredsställande aktiviteter i vardagen. Detta genom att ta hänsyn till patientens egna önskemål och intressen genom olika
bedömningsinstrument (25). Arbetsterapeuten kartlägger och bedömer aktivitetsutförandet i bland annat personlig vård, produktivitet och fritid (26). På så sätt kan arbetsterapeuten ge stöd i nya rutiner och funktionella färdigheter (27). Magnusson (20) hävdar att det även omfattar andra interventioner som till exempel miljöanpassning i fysisk- och psykosociala miljö (20).
Magnusson (20) betonar att personer med psykiska problem har svårt att strukturera aktiviteter och vardagen kan lätt bli kaotisk. Om behovet finns kan arbetsterapeuten förskriva olika hjälpmedel som kan medföra struktur, igångsättning, påminnelse, en känsla av trygghet och tidsuppfattning (20). Idag arbetar personal inom psykiatrin i viss omfattning av ‘’empowerment’’, det vill säga strävan efter att individen själv ska känna att hen har makt över sin egen situation och aktiviteter utifrån de faktorer som påverkar hälsan (1). Likaså att vara en kunskapskälla i rehabiliteringsprocessen (1). Detta genom att med tidigare kunskap och ny information fattar individen beslut om sin situation för att förbättra sin hälsa (1). En person med psykossjukdom är i stort behov av meningsfulla aktiviteter och återhämtning om rehabilitering överhuvudtaget ska fungera (1). Erlandsson och Persson (1) menar på att tankesättet kring ‘’empowerment’’ är något som personal inom psykiatrin bör utvidga. Detta tankesätt som innebär klientcentrering, fokus på klientens återhämtning från en psykisk sjukdom stämmer väl överens med grundtankarna inom arbetsterapi.
5
3. Problemformulering
Arbetsterapeuten har en unik roll i behandlingen av psykossjukdom där aktivitet och delaktighet ses som en central del i rehabiliteringen. Författarna har sökt forskning kring arbetsterapeutens syn gällande betydelsen av sin roll och tillämpade interventioner inom psykosbehandling,
dessvärre utan några resultat. Författarna anser att ett behov finns av att undersöka betydelsen av arbetsterapeutens roll och de tillämpade interventionerna för personer med psykossjukdom. Detta då det idag finns viss okunskap och bristande forskning gällande arbetsterapeutens syn på
betydelsen av sin roll och tillämpade interventioner inom psykosvård. För att vetskap inte ska gå förlorad är det därmed angeläget att undersöka hur arbetsterapeuter ser på betydelsen av sin roll
och interventioner inom behandling av personer med psykossjukdom.
4. Syfte
Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters syn på betydelsen av sin roll och beskriva tillämpade interventioner för personer med psykossjukdom.
5
.Metod
Studien har en kvalitativ ansats som riktar sig till deltagarnas personliga tankar och åsikter på det som undersöks (31). Deltagarna i studien svarade på en enkät som berör betydelsen av sin roll samt interventioner för personer med psykossjukdom (Se bilaga 1). För att tolka svaren användes en kvalitativ innehållsanalys. Svaren på enkäten delades sedan upp i kategorier för att lättare kunna tolka dem (32).
5.1 Urval
Avgränsning i studien skedde genom i förväg fastställa inklusionskriterier, som därav styr vilka arbetsterapeuter som uppfyller kraven för deltagande av studien (31). Studiens inklusionskriterier var att deltagarna skulle vara arbetsterapeuter och arbeta med personer med psykossjukdom i Mellansverige. Författarna rekryterade deltagarna via ett ändamålsenligt urval (29). Bryman (29) menar på att ändamålsenligt urval är att föredra vid kvalitativa studier för att ge adekvat
information om det som avses sökas (29). Sökandet efter arbetsterapeuter utfördes via olika hemsidor på internet, exempelvis vårdguiden 1177. En del av hemsidorna hade
kontaktinformation innehållande antingen telefonnummer eller e-post till verksamma
arbetsterapeuter. De arbetsterapeuter som författarna inte fick direkt kontakt med kontaktades via mellanhand. Det vill säga den profession som svarade i telefon på verksamheten fick förmedla vidare till verksam arbetsterapeut att författarna ville komma i kontakt med hen. Författarna kontaktade sedan arbetsterapeuterna via e-post eller via telefonsamtal och berättade om studiens syfte samt förfrågan om deltagande i studien. En ytterligare intresseförfrågan om att delta studien utfördes på Facebook, på en sida tillägnad åt arbetsterapeuter i Sverige där en person var
intresserad.
25 verksamma arbetsterapeuter tillfrågades om att delta i studien. Studien fick inte tillräckligt många intresseanmälningar genom ändamålsenligt urval (33) och författarna till denna studie valde därför att genomföra ett snöbollsurval (34). Det innebar att deltagarna fick fråga om det fanns någon annan verksam arbetsterapeut inom psykossjukdom i deras omgivning som kunde vara lämplig och intresserad att delta i studien (35). Detta resulterade i att ytterligare fem arbetsterapeuter tillfrågades. Med snöbollsurvalet resulterade antalet tillfrågade i 30
6
studien. När dessa tackade ja till medverkan skickades därefter ett informationsbrev med samtycke via mejl till dem. E-posten innehöll studiens övergripande plan och syfte samt
information om att deltagandet var frivilligt och kunde avbrytas när som helst. Arbetsterapeuterna erhöll även information om att de hade två veckor på sig att svara på enkäten. Detta på grund av att författarna skulle följa tidsplanen för studien och hinna analysera data. Därefter skickades sedan enkäten till deltagarna efter påskrivet samtycke. Fem påskrivna samtycken kom tillbaka inom en vecka och enkäten skickades direkt till dessa. Veckan därpå skickades en påminnelse via e-post till de personer som inte hade sänt tillbaka påskrivet samtycke. Likaså skickades en
påminnelse om efterfrågad enkät till de arbetsterapeuter som erhöll enkäten veckan innan. Första påminnelsen ledde till att fyra arbetsterapeuter skickade in sina svar. Därefter skickades en andra påminnelse ut till de som inte hade svarat på vare sig samtycke eller enkäten vilket genererade ytterligare en besvarad enkät. Sammanlagt skickade 10 arbetsterapeuter tillbaka påskrivet samtycke. Två av de 10 arbetsterapeuterna som skickat tillbaka påskrivet samtycke svarade inte på enkäten. Slutligen hade åtta arbetsterapeuter svarat på enkäten.
5:2 Datainsamling
För att besvara syftet valdes en kvalitativ ansats som kunde fånga arbetsterapeuters syn på
betydelsen av deras roll och tillämpade interventioner för personer med psykossjukdom. Detta för att också få en fördjupad bild av arbetsterapeuternas egen syn och tankar kring ämnet. För ökad trovärdighet (34) samlades data in via ett semi-strukturerat enkätformulär. Carlsson (36) menar att en kvalitativ enkät med öppna frågor ger deltagaren möjlighet att besvara frågorna öppet och helt fritt utan att svaren blir påverkade av någon annan. Deltagarna fick besvara enkäten och berätta om deras egen syn gällande betydelsen av deras roll och tillämpade interventioner för personer med psykossjukdom. Enkäten innehöll 14 frågor och var indelade i tre olika teman (32): generella frågor, interventioner som tillämpas och betydelsen av interventioner (Se bilaga 1). De generella frågorna ställdes för att få en tydligare bild över var de arbetade och hur länge de hade arbetat som arbetsterapeuter och med personer med psykossjukdom. Formuläret testades av författarna och handledare som är en verksam arbetsterapeut. Handledaren fick besvara enkäten och samtidigt observera hur lång tid det tog att svara på frågorna. Detta för att granska ungefär hur lång tid det skulle ta att besvara frågorna, upptäcka eventuella brister och styrkor, samt få ett helhetsperspektiv över formuläret (35). Efter att frågeformuläret var testat upptäcktes en del brister, exempelvis att två av frågorna inte svarade på syftet. Efter korrigering av frågorna
granskades alla frågor noga för att inte vara ledande och för att ge det mest möjliga svar på syftet (35), detta i samråd av handledare.
4:3 Dataanalys
Tolkningen av enkätsvaren analyserades av författarna till studien med stöd av en kvalitativ innehållsanalys, för att identifiera skillnader och likheter, samt få en helhetssyn över insamlade data (34) Analysen startade med att författarna bekantade sig väl med insamlad data (34). Detta genom att vid ett flertal gånger läsa igenom enkätsvaren för att skapa en förståelse och få en överblick av svaren (34-35). Samtidigt med inläsningen förde författarna minnesanteckningar utifrån det utskrivna materialet (32). Därefter försökte författarna urskilja de mest signifikanta och betydelsefulla uttalanden från enkätsvaren (34). Därmed skapade författarna en tabell med fem kolumner där meningsenhet, kondenserad, kod, underkategori och kategori var
huvudrubriker (32).
Författarna till studien utformade meningsenheter utifrån deltagarnas svar som relaterades till studiens syfte (31). Därefter kondenserade författarna texten och skapade sedan koder utifrån de kondenserade meningsenheterna, med syfte att få en mer kortfattad beskrivning. Från detta
7
delade författarna in koderna in i teman (32) och dessa antecknades sedan på post- it lappar. Därefter placerade författarna upp dessa på väggen för att få en överblick över underkategori och kategori.
Tabell I. Exempel från dataanalysen
Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet
Kod Underkategori Kategori
‘’Främja aktivitet, skapa
aktivitetsbalans i patientens vardag... Arbetar mycket med att handleda personal kring patientens vardag. T.ex. hantera situationer patienten inte trivs i t.ex. dusch, arbetar och handleder kring bemötande.’’ (4)
Främja aktivitet och skapa aktivitetsbalans. Handledning av personal kring bemötande. Skapar aktivitetsbalans och handleder personal Främjar aktivitetsbalans Interventioner som främjar aktivitet och delaktighet “Att leva i en vardag som ger trygghet,
meningsfullhet, motivation och delaktighet är viktigt för alla, även de som lever med en psykossjukdom.” (7)
Leva i trygghet,
meningsfullhet, motivation och delaktighet är viktigt för alla.
Trygghet, meningsfullhet och delaktighet är viktigt för alla
Viktigt att känna meningsfullhet och delaktighet
4:4 Etiskt ställningstagande
Författarna har tagit ställning till de fyra forskningsetiska kraven är informationskravet,
samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidalitetskravet (37). Deltagarna i studien har tagit del av informationskraven genom att de informerades om studiens syfte och dess innehåll innan de erhöll informationsbrev och frågeformulär (37). Via informationsbrevet kunde deltagarna ta ställning till bekräftandet av samtycke till studien. Detta genom att svara på formuläret som innehöll en påskrift av samtycke, för att sedan skicka tillbaka det. Deltagarna fick också en beskrivning av hur författarna skulle behandla svaren från enkäten och personliga uppgifter. Likaså fick deltagarna information om att författarnas datainsamling raderas när studien är genomförd och godkänd. Informationsbrevet informerade även deltagarna om samtyckeskravet. Samtyckeskravet är en säkerhet för deltagaren och genom det har de rätt till att själv bestämma över sin medverkan i studien (37). Genom samtyckeskravet informerades deltagarna om sin rätt att när som helst kunna avbryta sin medverkan i studien, utan att ange en anledning (37).
Nyttjandekravet bemöts genom att författarna enbart använder enkätsvaren till att svara på det huvudsakliga syftet till studien (37). Uppgifter om deltagaren samt insamlad information för forskningsändamål, får inte användas eller utlånas till andra icke-vetenskapliga studier eller för affärsmässig användning (37). Personliga uppgifter behandlas enligt konfidentialitetskravet (37) och innebär att deltagarnas aldrig nämns med namn eller arbetsplats, detta för att minska risken att personliga uppgifter kommer ut till obehöriga (37). För att avidentifiera deltagarnas integritet kodar författarna enkätsvaren och samtliga uppgifter förvaras säkert på låsta datorer (37). Om någon av deltagarna skulle ha eventuella frågor rörande personliga uppgifter har huvudman lämnats ut i informationsbrevet.
8
Författarna tar hänsyn även till forskningskravet eftersom det inte finns mycket forskning som rör arbetsterapeutiska interventioner hos personer med psykossjukdom i Sverige. Det är därmed intressant att vidareutveckla informationen och göra den tillgänglig för andra. Informationen har tagits direkt från verksamma arbetsterapeuter inom psykiatrin (37).
6. Resultat
I studien deltog åtta arbetsterapeuter som arbetade inom olika verksamheter inom kommun och region inom den öppen- och slutenvården. Antal år inom yrket skilde sig åt sig åt mellan arbetsterapeuterna. Alla deltagare hade någon form av utbildning relaterat till arbetsterapi och/eller psykiatri utöver sin arbetsterapeutexamen (för förtydligande se tabell II). Utifrån innehållsanalysen kommer olika kategorier och underkategorier att presenteras i resultatet (se tabell III). Citat kommer att presenteras för att förstärka resultatet. För att påvisa de olika intervjuade arbetsterapeuterna kommer citaten hänvisas med siffror. Detta för att ta ställning till konfidalitetskravet och därmed bevara anonymiteten hos de deltagande arbetsterapeuterna.
Tabell II. Översikt av samtliga arbetsterapeuters bakgrund (n=8).
Antal år som verksam arbetsterapeut
Antal år som inom psykosvård
Utbildning relaterat till arbetsterapi/psykiatri utöver arbetsterapeutexamen
Bedömningsinstrument Antal deltagare i de olika
verksamheterna
1,5 år - 36 år 6 månader - 27 år > SPiSS - Suicidprevention > ESL - Ett självständigt liv > AMPS - The Assessment of Motor and Process Skills > PRPP - Perceive, Recall, Plan, Perform System of Task Analysis > MI - Motiverande samtal > Min Mening > The Canadian Occupational Performance Measure (COPM) > ADL - Taxonomin > Kognitiv checklista > ESL - Ett självständigt liv > PRPP - Perceive, Recall, Plan, Perform System of Task Analysis
> Min Mening
Kommun = 4 Öppenvård = 2 Slutenvård = 2
9
Tabell III. Innehållsanalysen gav tre kategorier med tillhörande underkategorier
KATEGORI UNDERKATEGORI
Interventioner som främjar aktivitet och delaktighet
Främjar aktivitetsbalans
Viktigt att känna meningsfullhet och delaktighet
Stöttande och motiverande roll Strategier för en fungerande vardag
Främjar aktivitet
Handleder och stöttar andra yrkesroller
Individanpassade interventioner
Målen sätts utifrån patientens individuella behov
Utvärdering efter tillämpade interventioner
6.1 Interventioner som främjar aktivitet och delaktighet
Flera arbetsterapeuter uppgav att interventionerna var individanpassade och lyfter patientens styrkor. För personer som lever med psykossjukdom är det betydelsefullt leva i en vardag som ger meningsfullhet, trygghet och delaktighet. Det framgick även att det är betydelsefullt att skapa struktur i vardagen med de aktiviteter som en patient anser vara meningsfull. Detta skapade dessutom ett värde i att de aktiviteterna upplevs mer genomförbara.
“Mitt mål är att uppmärksamma individen, hitta småsaker som kan göra skillnad, få den att känna sig sedd och klarar att göra något mer i vardagen på sitt sätt och/eller med stöd” (5)
Arbetsterapeuterna betonade att interventionerna är fokuserade på aktivitet, delaktighet och självständighet. Dock uppgav arbetsterapeuterna att patienterna ibland kunde uppleva
arbetsterapeutens roll som otydlig. Att själva namnet kan kopplas samman med att arbeta vilket inte var aktuellt. Det är först då de förstått vad arbetsterapeuten kan göra för den enskilde som interventionerna kan vara av betydelse.
“Sammanfattningsvis så är arbetsterapeut en okänd profession för målgruppen men viktig roll, en person som fokuserar på aktivitet, självständighet och delaktighet som kan benämna kognitiva svårigheter” (2).
Främjar aktivitetsbalans
Aktivitetsbalans innebär att det finns en harmonisk balans mellan olika aktiviteter i vardagen. Arbetsterapeuterna beskrev att de kartlägger patientens aktivitetsmönster för att se om rätt mängd och variation finns mellan arbete, hemsysslor, fritid, vila och sömn. Detta beskrivs som
10
betydelsefullt då stress kan uppstå om patienten var för passiv och vila dominerar under dagen. Det samma gäller om individen saknade meningsfulla aktiviteter.
‘’Eftersom aktivitetsbalans är en viktig del innebär detta att patienterna även får ta del av roliga och meningsfulla aktiviteter och inte enbart ”måste” aktiviteter vilket höjer livskvaliteten” (5)
Viktigt att känna meningsfullhet och delaktighet
Arbetsterapeuter beskrev att interventionerna mestadels hade fokus på att skapa delaktighet i vardagen för patienterna. Flera arbetsterapeuter betonade att en känsla av delaktighet i vardagen kunde skapa meningsfullhet hos patienterna. Detta skapade en ökad motivation och
självförtroende till olika former av aktivitetsutförande. Arbetsterapeuterna betonade även vikten av att lyfta patientens styrkor i aktivitet, vilket gav en ökad meningsfullhet i aktiviteten. Därmed upplevdes aktiviteten som mer genomförbar. En ytterligare faktor för att känna meningsfullhet var fokusera på aktiviteter patienten ansåg viktiga.
“Att leva i en vardag som ger trygghet, meningsfullhet, motivation och delaktighet är viktigt för alla, även de som lever med en psykossjukdom.” (7)
6:2 Stöttande och motiverande roll
Arbetsterapeuterna uppgav att personer som lever med psykossjukdom kan ha svårt att hantera sin vardag i förhållande till exempel tvångstankar eller tvångshandlingar. Arbetsterapeuterna betonade sin roll som stöttande när det gällde hur patienter med dessa problem ska göra för att hantera och få sin vardag att fungera. Det kunde till exempel handla om att kartlägga situationer eller aktiviteter som kan ge upphov till tvångstankar som är betydande då det kan öka
aktivitetsutförandet i vardagen.
“Stöttande och motiverande, att få dem att hitta struktur och rutiner i vardagen fast de mår dåligt.” (6)
Att arbeta motiverande beskrev arbetsterapeuterna som betydelsefullt då det uppmuntrar
patienten att utföra de olika aktiviteterna. Detta kunde röra sig om att skapa tydliga målsättningar som motiverade genomförandet.
“Arbetar med mål för att motivera patient till genomförande av intervention.” (4)
Strategier för en fungerande vardag
Personer som lever med psykossjukdom kan ha svårt att hantera sin vardag i förhållande till exempel tvångstankar eller tvångshandlingar. Arbetsterapeuterna betonade hur viktig stöttning i vardagen var hos patienterna, detta kan handla om hur de kunde göra för att få sin vardag att fungera. Till exempel på detta är att kartlägga situationer eller aktiviteter som kan ge upphov till tvångstankar.
”Många har tvång och tvångshandlingar och behöver stöttning i hur de ska göra för att få vardagen att fungera.’’ (6)
11
Arbetsterapeuternas interventioner riktade sig mot att få patienterna att hitta organisering, rutiner och struktur i vardagen, trots att de mådde dåligt. Detta för att skapa goda förutsättningar för genomförande av aktiviteter i det dagliga livet. Arbetsterapeuterna lyfte hur betydelsefullt det är att förklara för en patient hur kognitiva förmågor fungerar och varför det blir svårigheter att få struktur på vardagen med en psykossjukdom. Även hur man kompenserade detta för att känna sig trygg, självständig och delaktig i sin vardag.
‘’Att få dem att hitta struktur och rutiner i vardagen fast de mår dåligt’’ (6)
Andra betydande interventioner som flera arbetsterapeuter beskrev var deras arbete med sömn och vikten av en god nattsömn. De uppgav att dessa interventioner ger patienterna en förbättrad sömn genom att de bland annat kartlägga sömn-struktur, kvällsrutiner och förskrivning av
sinnesstimulerande tyngd-hjälpmedel, främst tyngdtäcke. Arbetsterapeuterna beskrev att det hade stor betydelse för patienternas mående och en ökad aktivitetsförmåga i vardagen.
‘’Om personen får utprovat ett tyngdtäcke och det fungerar och ger en förbättrad sömn så har det stor betydelse på personens mående och aktivitetsförmåga under dagtid. Personen klarar av vardagliga aktiviteter på ett bättre sätt.’’ (3) Främjar aktivitet
Arbetsterapeuterna beskrev sin roll som unik och med ett aktivitetsperspektiv. Det framkom från arbetsterapeuterna att rollen innebär att främja aktivitet och hitta aktivitetsbalans i patientens vardag. Samtliga arbetsterapeuter beskriver att deras roll innebär att kartlägga och bedöma patientens aktivitetsförmåga. Likaså att upptäcka patientens styrkor och lyfta dessa, vilket kan stärka initiativtagandet och självförtroendet i att vara delaktig i aktiviteter. I beskrivandet av sin roll lyfte arbetsterapeuterna hur viktigt det var att undersöka hur patientens aktiviteter i vardagen påverkades av psykossjukdom och läkemedel som de erhåller.
“Främja aktivitet, skapa aktivitetsbalans i patientens vardag.’’ (4)
Arbetsterapeuterna beskrev även att de hade samtal kring aktivitet och aktivitetsschema som var kopplat till specifika aktiviteter som till exempel duschschema. Betydelsen var att patienten ska få en fungerande vardag och främja aktivitet. Arbetsterapeuterna betonade dessutom att deras interventioner innebär att främja aktivitet är betydelsefullt då det minskar isolering i vardagen.
“Jag arbetar mest med aktivitetsbaserade interventioner. Det jag arbetar mest med är matlagning samt inhandling av varor för detta. Lagar mat tillsammans med en patient i ett träningskök som finns på kliniken. Planerar måltid samt går och handlar tillsammans med patienten inför detta.’’ (8)
Handleder och stöttar andra yrkesroller
Flera av arbetsterapeuterna beskrev att deras roll också handlar om att stödja, handleda och informera andra yrkesgrupper. Detta är betydelsefullt då det skapar en förståelse för kognitiva svårigheter och vilka hinder som kan uppstå i vardagen. Till exempel benämnde
arbetsterapeuterna i vilka situationer kognitiva svårigheter kan uppstå hos en patient och därefter hur personal därefter ska stötta patienten i det. Likaså att handleda i personal kring patientens aktiviteter i vardagen, i vilka aktiviteter de är delaktiga i och på vilket sätt de är delaktiga i.
‘’En som också är ett bollplank och stöd för personal i verksamheten – utifrån kognitiv synvinkel.’’ (2)
12
var detta betydelsefullt för patienten då andra yrkesroller omkring fick en ökad kunskap om de svårigheter och hinder som kan uppstå, och då kan ge det stöd som behövs.
‘’Arbetar mycket med att handleda personal kring patientens vardag till exempel att hantera situationer patienten inte trivs i t.ex. dusch, arbetar och handleder kring bemötande.’’ (4)
6:3 Individanpassade interventioner
Flera arbetsterapeuter hävdade att interventionerna var individanpassade och lyfte andra styrkor vilket skapade meningsfullhet. För personer som lever med psykossjukdom är det betydelsefullt att leva i en vardag som ger meningsfullhet, trygghet och delaktighet. Det framgick även att det är betydelsefullt att skapa en struktur i vardagen när det kommer till de aktiviteter patienten ansåg vara meningsfulla. Detta skapade dessutom ett värde i att de aktiviteterna upplevdes som mer genomförbara.
‘’Interventionerna är individanpassade och lyfter patientens styrkor vilket skapar meningsfullhet och ett värde i att de dagliga aktiviteterna upplevs genomförbara.” (4)
Målen sätts utifrån patientens individuella behov
Arbetsterapeuterna framhävde betydelsen av att målsättning ska genomföras utifrån patientens behov och vad hen ansåg vara meningsfullt i vardagen. Målet och delmålen ska vara konkreta och mätbara utifrån den situationen patientens befinner sig i just då. Därav ta hänsyn till aktivitetsbalans vid målsättning, anpassa målen utifrån patientens nuvarande mående och situation.
“Målsättning gör utifrån de patienterna anser vara viktigast i vardagen för att känna delaktighet, meningsfullhet och motivation trots psykossjukdom.” (7)
Arbetsterapeuterna uppgav att målsättning är en central del inom den arbetsterapin. För att nå vissa mål behövdes ibland interventioner sättas in som främjar aktivitetsutförande. De beskrev även att målsättning oftast genomförs med stöd av ett bedömningsinstrument. Arbetsterapeuterna påpekade även vikten av att patienten själv är delaktig i målsättning. Vid självskattning kunde då patienten själv skatta sin förmåga och mående, för att sedan benämna ett mål utifrån det.
‘’Patienten beskriver ett mål som tex att sova bättre på nätterna för att ha mer ork på dagarna. Då gör vi en utprovning av tex tyngdtäcke och följer upp målet. Det måste finnas ett tydligt mål för att kunna göra interventioner.’’ (3)
Arbetsterapeuterna förklarade att den arbetsterapeutiska målsättningen kunde vara en liten del i en större målsättning som flera professioner jobbade mot. Trots detta skulle det ändå finnas struktur som främjade målplanering, för att kunna skapa delmål. Arbetsterapeuterna uppgav att vid målsättning lägger de fokus på att uppmärksamma patienten och upptäcka små detaljer som kan göra skillnad. Detta för att patienten ska känna sig sedd och klara av att utföra aktiviteter i vardagen med eller utan stöd.
“Mål sätts tillsammans med patienten, målsättning kan vara en bra drivkraft och en morot för patienten.”
13
Utvärdering efter tillämpade interventioner
För att utvärdera betydelsen av de tillämpade interventionerna beskrev de flesta av
arbetsterapeuterna att uppföljning genomfördes via samtal med patienten, för att jämföra hens upplevelse före och efter interventionen. Det framkom även att observation kunde användas för att utvärdera betydelsen av intervention. En del av arbetsterapeuterna beskriver att de använder ett bedömningsinstrument vid utvärdering, likaså samma instrument som de tillämpade vid bedömningen av patienten. Detta för att jämföra resultat före och efter interventionen.
‘’Följer alltid upp alla interventioner för att se om det blev som tänkt/ målet med inventeringen. Oftast genom samtal och ibland via det bedömningsinstrument vi använt vid bedömningen.’’ (6)
Det framkom att inom både sluten- och öppenvårdspsykiatrin var det inte självklart att interventioner fortsatte att följas upp efter en utskrivning. Interventionerna som genomfördes inom slutenvården följdes upp så länge patienten var inlagd. Dock fanns det oklarheter kring om de behöll interventionerna när de kommit hem, då det ofta dröjde innan de fick kontakt med en ny arbetsterapeut tar över ärendet. Inom den öppna verksamheten framkom det att
interventionerna som utfördes var punktinsatser och att relationen mellan arbetsterapeut och patient var kortvarig. I många fall genomfördes endast bedömningar som skickades vidare till läkare.
‘’Inte alltid självklart om insatser fortsätter att följas upp och är lika betydelsefulla vid utskrivning från slutenvård och ska återgå till öppen’’ (1)
7. Diskussion
7:1 Metoddiskussion
Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeutens syn på betydelsen av sin roll och beskriva tillämpade interventioner för personer med psykossjukdom. För att besvara syftet inkluderades yrkesverksamma arbetsterapeuter inom både kommun, öppen- och slutenvården i studien. Detta gav en nyanserad helhetsbild och som författarna ansåg vara en styrka i metoden. Denna studie genomfördes med stöd av ett kvalitativt enkätformulär via e-post och vanlig post som besvarades av deltagarna. Bergquist (38) menar på att styrkan med semistrukturerad enkät är att deltagarna själva kan bestämma en tid och plats som är lämpligt för att besvara enkäten. En ytterligare fördel med att samla in data via en enkät var att författarna inte var beroende av tid eller plats för att utlämna enkäten. Bryman (33) understryker att enkätteknik sparar både tid och ekonomi för transport till och från deltagaren, vilket är till fördel framförallt med urval som är spridda i geografisk bemärkelse (33). Dessutom förmodar författarna till studien att det är ett mer miljövänligt alternativ eftersom det inte sker några farliga utsläpp från transportmedel. Författarna till studien skapade en enkät för att besvara studiens syfte (Se bilaga 1). Enligt Kristensson (34) är en enkät ett bra sätt att besvara ett syfte. Detta genom att de mer djupgående frågorna i enkäten har ett innehåll som stämmer överens med syftes innebörd (34). Författarna till denna studie hade detta i åtanke vid formuleringen av frågorna och försökte därmed göra
frågorna så öppna som möjligt, utan vetskap om vad deltagarna skulle svara. Deltagarna fick bland annat svara på öppna frågor om vilka interventioner de genomför, deras upplevelse kring interventionen, betydelsen av rollen och målsättning. Likaså hur de utvärderade betydelsen av interventionerna. Carlsson (36) stärker fördelen med att använda enkät med öppna frågor, eftersom det ger deltagaren möjlighet att svara helt fritt. Carlsson (36) medger även att
14
datainsamling som sker genom en enkät har även nackdelar, såsom att inga följdfrågor kan ställas till deltagarna. Dock ansåg författarna till studien att om ytterligare frågor behövdes ställas till deltagarna fanns det möjlighet att ställa dessa genom mejlkontakt. Bryman (33) menar att det möjliggör en risk att en del av frågorna inte blir besvarade eller att en del av frågorna av misstag blir överhoppade (33). Författarna till studien såg en risk med att använda sig av enkätformulär och mejlkontakt är att e-post lätt kommer bort eller hamnar i skräpposten. Detta upptäcktes av författarna under studiens gång då ett enkätsvar från en deltagare upptäcktes i skräpposten. Några av deltagarna hörde av sig och ursäktade sin frånvaro genom mailkontakt. Det handlade bland annat sjukskrivning och en stressig arbetsmiljö som påverkat möjligheten att avsätta tid för att svara på enkäten. Dessvärre är det för sent för författarna att börja bearbeta deras sena svar. Författarna till studie såg ett samband med detta då en del deltagarna inte hade möjlighet att besvara enkäten i tid.
Under urvalsprocessen uppstod missförstånd ett flertal gånger vid sökandet efter deltagarna. Under datainsamlingen besökte författarna en del hemsidor med tillhörande information om arbetsterapeuter inom psykiatrin och psykosvård. Några av dessa arbetsterapeuter som
kontaktades svarade att de inte utför mycket interventioner inom psykosvård och en del svarade att de inte alls arbetade med inom detta område. Kristensson (34) menar på att orsaken till dessa missförstånd beror på dels på systematiskt fel, vilket i detta fall innebar att författarna i studien tolkade information fel (34). Författarna till studien ansåg att urvalsprocessen kunde ha
effektiviseras om författarna i början av urvalsprocessen tolkat informationen på hemsidorna korrekt. Eftersom studiens urval resulterade i åtta deltagare och en del av dem beskrev i
enkätsvaren att de sällan träffade målgruppen och tillämpade få interventioner. Det går därför att argumentera att betydelsen för interventioner hos dessa patienter hade en mindre inverkan än de arbetsterapeuter som träffade patienten under en längre tid. Enligt Fejes och Thornberg (35) är det av vikt att få tag i deltagare som kan berätta så mycket som möjligt om det valda ämnet. Författarna till studien menar att resultatet kunde ha sett annorlunda ut gällande betydelsen om alla deltagare träffade denna patientgrupp till lika stor grad.
De deltagare som visade intresse blev tilldelade information om att de hade två veckor på sig att svara på enkäten, efter att de skickat tillbaka påskrivet samtycke. Dessvärre upplevde författarna att det tog alldeles för lång tid för några av deltagarna att både skriva under och skicka tillbaka samtycke och enkätformulär. En del av deltagarna skickade tillbaka ett påskrivet samtycke men inte enkätformulär, vilket ledde till att de fick ta emot påminnelser. Eftersom flera
arbetsterapeuter till en början inte skickade tillbaka samtycke tillfördes snöbollsurvalet, detta möjliggjorde en ökad data. Författarna till studien ansåg att ett snöbollsurval kunde ha tillämpats tidigare i sökandet efter deltagare till studien. Detta för tillgång till fler deltagare direkt från start. En del av de arbetsterapeuterna som visade intresse av att delta i studien svarade inte alls när författarna försökte söka kontakt angående samtycke och frågeformulär. Bland annat fanns det en risk att påminnelserna stressade deltagarna som var sena med svaren, även de som inte svarade alls. Detta kan diskuteras eftersom författarna skickade påminnelser till de som inte skickade tillbaka påskrivet samtycke, trots muntligt eller skriftligt genom e-post uppgivit att de var intresserade av att delta i studien. Samtycket som skulle skrivas under och skickas tillbaka medföljde i informationsbrevet. Deltagarna som var intresserad av att delta erhöll
informationsbrevet med information om att deltagarna fick avbryta studien när som helst, utan att informera om anledning. Enligt etikprövningslagen ska samtycket vara frivilligt och
dokumenterat (39). Deltagaren hade också alltid rätt att när som helst avbryta sin medverkan utan uttalat skäl enligt etikprövningslagen (39).
15
Enligt Fejes och Thornberg (35) behöver studiens resultat vara sanningsenligt utifrån det deltagarna svarat för att det ska vara trovärdigt. Författarna ansåg att denna studie är trovärdig eftersom alla arbetsterapeuter deltog på lika villkor och själva hade möjlighet att välja plats och tid för att besvara frågorna. Exempelvis vid en inspelad intervju måste personen som intervjuas sitta och svara direkt på frågorna. Detta kan leda till att svaren blir mer framtvingade och mindre genomtänkta. Enligt Kristensson (34) minskar risken att egna tolkningar görs om svaren finns i textformat. I resultatet citerades även deltagarnas svar för ökad trovärdighet (35). Därmed ansåg författarna till studien att den tillvalda metoden med enkätsvar ses som en lämplig metod för att samla in data till. Dock såg författarna möjligheter med att använda en inspelad intervju, detta för att vara säker på att deltagarna både besvarar frågorna och att det sker inom rimlig tid.
7.2 Resultatdiskussion
Enligt statens offentliga utredningar (SOU) (29) är behovet av arbetsterapeuter inom psykiatrisk vård stort. Efterfrågan på arbetsterapeutens kompetens (29) inom fysisk, mental och sociala miljöer (4) behövs mer inom psykiatrin och specialistpsykiatrin (29). Enkätsvaren i studien visade på att det finns fler interventioner som har betydelse för personer med psykossjukdom. Arbetsterapeuterna beskrev framförallt att det var betydelsefullt att främja aktivitet och delaktighet, samt att interventioner var individanpassade. De interventioner som
arbetsterapeuterna tillämpade var mestadels inriktad mot aktivitet, struktur, planering och arbetsminne. Det rörde sig till exempel om olika former av scheman, kartläggning av aktiviteter och skapa aktivitetsbalans i vardagen. Arbetsterapeuterna betonade även vikten av kartläggning av situationer och aktiviteter som kunde ge upphov till ångest eller tvångstankar hos patienterna. Författarna till studien anser att detta bör vara en central del i arbetsterapi för personer med psykossjukdom, eftersom både ångest och tvångstankar är vanligt i vardagen hos personer psykossjukdom.
Författarna till studien anser att personer med psykossjukdom bör få stöd i att hitta meningsfulla aktiviteter och på så sätt känna sig delaktig i vardagen, trots deras tillstånd. Detta eftersom de ofta inte har förmågan eller motivationen att genomföra detta på egen hand. Tvångstankar och ångest är säkerligen en stor bidragande faktor till passivitet och att patienten undviker aktiviteten. Arbetsterapeuten bör kunna vara uppmärksam och kunna urskilja eventuella faktorer kring aktiviteten som påverkar ångest eller tvångstankar. Tan (40) menar på att det är betydelsefullt att arbetsterapeuter har kunskap om bakomliggande funktioner och kognitiva nedsättningar hos person med psykossjukdom. Detta för att korrekta kompensatoriska åtgärder tillsätts (40).
Erlandsson och Persson (1) styrker att kartläggning av aktivitet är betydelsefullt för personer med psykossjukdom, då dessa personer ofta saknar förmåga att utföra en aktivitet. Erlandsson och Persson (1) menar därför på att strategier och rutiner behövs hos denna målgrupp, för att öka delaktighet och aktiviteter i deras vardag (1). Chambers and Cook (26) uppger att genom stöd vid främjande av aktivitet kan även social interaktion hos personer med psykossjukdom öka. Detta kan i sin tur öka självkänslan att utföra en gemensam aktivitet, vilket ofta en person med psykossjukdom har svårt för. Det vill säga att interagera med sin omvärld och personer i omgivningen (26).
Arbetsterapeuterna betonade betydelsen av sömnkvalitet för personer med psykossjukdom. Därför användes även interventioner som strukturer och rutiner kring sömn. Studiens
arbetsterapeuter beskriver att en god nattsömn ökar patientens mående och aktivitetsförmåga. Flera arbetsterapeuter beskriver att de använder sig utav tillämpar tyngdtäcken för att öka
16
sömnkvalitén. Författarna till studien tror även att tyngdtäcke kan vara ett alternativ när
läkemedel för insomning inte ger förväntat effekt. Alternativet kan i sådant fall vara att testa ett tyngdtäcke innan läkemedelsdosen för insomning korrigeras. Enligt Magnusson (22) kan tyngdtäcket ge en känsla av avslappning, vilket är betydande för människans välbefinnande. En av arbetsterapeuterna i studien beskrev att rollen ofta är okänd för personer med
psykossjukdom. Trots det är patienten väldigt tacksam när hen väl får hjälp av arbetsterapeuten, som kan förklara och förstå de svårigheter patienten har. Studiens resultat visade att med stöd av en arbetsterapeut kan en patient med psykossjukdom klara sig i vardagen och kompensera för de svårigheter som finns, vilket medför ökad delaktighet hos patienten. Författarna till studien ser att det verkar det finnas ett behov att förtydliga den arbetsterapeutiska rollen hos denna målgrupp. Tillika ordet arbetsterapeut som kan förknippas med att börja arbete, vilket inte alltid är aktuellt vid tillfälle. Författarna tror att anledningen till detta bland annat kan vara att den
arbetsterapeutiska rollen inom psykiatrin är relativt ung. Likaså att rollen möjligtvis förknippas till arbetssökande. Cook et al (41) bekräftar att arbetsterapeuten måste vara mer beskrivande i sin roll för denna målgrupp för att belysa vad den arbetsterapeutiska rollen kan bidra med. Den bidragande faktorn arbetsterapin kan ha bland denna målgrupp kan vara mycket positiv och effektiv då ett aktivitetsperspektiv är något unikt (41). Cook et al (41) menar också på att rollen måste tydliggöras hos andra yrkesgrupper när man samverkar i team inom hälso- och sjukvården. Eftersom rollen ibland är otydlig där bland övriga yrkesgrupper är det viktigt att framhäva
interventionerna som arbetsterapeuten kan tillämpa, så att det inte går förlorad. Genom detta kan arbetsterapeuten ges möjlighet att öppna upp för nya perspektiv och möjligheter för både
patienter och övrig personal som underlättar aktivitetsutförandet för patienten (41). Enligt
Gebbett och Yuen (37) är det en ständig utmaning för arbetsterapeuter inom psykiatrin att hitta en balans i sina arbetsroller för att säkerhetsställa deras specifika interventioner inte åsidosätts (42). Studiens resultat visar att handledning av personal är en central del i arbetsterapeutens roll, främst inom den kommunala verksamheten. Arbetsterapeuterna betonade att de bidrar till att öka
kunskap gällande kognitiva svårigheter och hur olika situationer bör hanteras av vårdpersonal för att öka aktivitetsutförandet. Författarna till studien är övertygade om att handledning för
vårdpersonal, gällande aktivitetsutförande, kan öka motivationen hos en person med
psykossjukdom att vilja utföra en aktivitet. Arbetsterapeuten innehar en större förståelse för aktivitetsutförande, genom handledning kan den förståelsen överföras till vårdpersonal. I många fall spenderar vårdpersonalen mer tid med patienten än arbetsterapeuten, det är då viktigt att ha en dialog med vårdpersonalen för att kunna få en större inblick i patientens vardag.
Arbetsterapeuten ser framstegen i de mindre delaktiviteterna, istället för att bedöma den övergripande förmågan i utförande av aktiviteten. Författarna tror att detta kan öka både självförtroende och motivation hos en person med psykossjukdom, till att utföra en aktivitet en och fler gånger. Capra et al (43) menar att den arbetsterapeutiska rollen inom behandling av psykossjukdom innebär att handleda och informera övrig personal. Denna information kan handla om olika faktorer som påverkar aktivitetsförmågan. Capra et al (43) betonar även att vikten av ha ett förespråkande förhållningssätt. Enligt Kielhofner (44) innebär detta att stå upp för patientens rättigheter när denne inte kan göra det själv. Capra et al (43) bekräftar att handledning kring bemötande är en central del av rollen. Capra et al uppger dock att handledning av vårdpersonal inte är betydelsefullt direkt gentemot patienten men på sikt kan detta ha en positiv effekt gällande patientens aktivitetsutförande. Capra et al (43) beskriver även att en stor del av en
arbetsterapeutens roll innebär att skapa förståelse för patientens tidigare aktivitets historia. Det innebär att ta hänsyn till aktiviteter patienten tidigare genomförde, nuvarande aktivitetsförmåga och vilken aktivitetsnivå personen önskas få. Detta genomförs med olika bedömningsinstrument (43).
17
Flera av arbetsterapeuterna beskrev att det är viktigt att ta hänsyn till aktivitetsbalans vid interventioner hos personer med psykossjukdom. Aktivitetsbalans beskrevs som något viktigt, eftersom roliga och meningsfulla aktiviteter höjer livskvaliteten. Då majoriteten av deltagarna beskrivit detta så kan det enligt författarna till studien, anses vara en central del inom en fungerande arbetsterapi. Att ha ett balanserat aktivitetsmönster bör också vara en viktig
förutsättning för god hälsa inom arbetsterapi. Författarna anser att personer med psykossjukdom bör få stöd i att hitta meningsfulla aktiviteter och genom det få ett ökat intresse av att utföra en aktivitet. Detta kan medföra att en person med psykossjukdom kan se ett värde i att genomföra aktiviteten och på så vis bli motiverad att vilja utföra aktiviteten. Det vill säga att det
självupplevda värdet av en aktivitet ökar om patienten känner meningsfullhet i utförande av en aktivitet. Argentzell (30) betonar vikten av arbetsterapeutens centrala arbete i att identifiera dagliga aktiviteter, som också ger värde för personer med psykiska besvär i vardagen (30). Erlandsson och Persson (1) understryker att personer som upplever långvariga symtom på grund av sjukdom kan uppleva välbefinnande genom att utföra meningsfulla aktiviteter. Erlandsson och Persson menar även på att alla aktiviteter har i sin tur olika värde och är grundläggande för att det ska uppfattas som meningsfulla. Hur meningsfull en aktivitet är varierar beroende på tidigare erfarenheter och intressen (1).
7:3 Förförståelse
Författarna till studien innehar en förförståelse för området, detta genom att det finns
yrkeserfarenhet inom psykiatrin och att bemöta patienter i olika åldrar med psykiatriska besvär. Hos författarna finns det även stort intresse av att erhålla ytterligare och fördjupad kunskap inom området. Likaså att undersöka vilken betydelse den arbetsterapeutiska rollen och de tillämpade interventionerna har för personer med psykossjukdom. Författarna till studien har även skrivit en litteraturstudie om arbetsterapeutens roll och betydelse hos personer med schizofreni. Därmed låg förståelsen och intresset till grund för studiens ämnesområde.
8. Slutsats
Studiens resultat talar för att arbetsterapeuten utifrån sitt aktivitets- och helhetsperspektiv kan hitta lösningar på de problem och utmaningar i vardagen som en person med psykossjukdom ställs inför. Arbetsterapeuterna i studien beskriver att deras roll och tillämpande interventioner har stor betydelse för att främja aktivitet, delaktighet och aktivitetsbalans i vardagen. Ett väsentligt verktyg för att uppnå detta är att arbetsterapeuter bidrar med struktur och planering i vardagens aktiviteter för personer med psykossjukdom. Studiens resultat tyder även på att arbetsterapeuter har en viktig roll inom psykiatriska verksamheter. Däremot måste rollen
tydliggöras och förstärkas. Det som överraskade författarna till studien var att arbetsterapeuter är ett stort stöd för övrig personal som arbetar inom samma målgrupp. Slutligen anser författarna att resultatet ger möjlighet att stärka förståelsen av hur betydelsefull den arbetsterapeutiska rollen och de tillämpade interventionerna är inom psykosvård och för en person med psykossjukdom.
9. Förslag på vidare forskning
Författarna till studien och arbetsterapeuterna som deltog i studien anser att det är betydelsefullt att ha patientens perspektiv när arbetsterapeutiska interventioner tillsätts i åtanke. Därför kan det vara intressant att exempelvis genomföra en kvalitativ enkätstudie med personer som har
psykossjukdom. Om dessa patienter bekräftar att de arbetsterapeutiska interventionerna har betydelse för deras aktivitetsutförande kan trovärdigheten på denna studie stärkas.
18
10. Referenslista
1. Erlandsson LK, Persson D. ValMo-modellen: ett redskap för aktivitetsbaserad arbetsterapi. Upplaga 1:2. Lund: Studentlitteratur AB; 2014
2. Edward A, Duncan S. Foundations for Practice in Occupational Therapy. Upplaga 5. Edinburgh: Elsevier; 2012
3. Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) Om arbetsterapi: Vad gör en arbetsterapeut?: Depression och ångest [Internet] Nacka; 2019 [citerad; 2020-03-09]. Hämtad från:
https://www.arbetsterapeuterna.se/profession/om-arbetsterapi/vad-goer-en-arbetsterapeut/depression-och-aangest/
4. Kielhofner G. Model of human Occupation: teori och tillämpning. Lund: Studentlitteratur; 2012.
5. Chambers E, Coleman JH, Cook S. Occupational therapy for people with psychotic conditions in community settings: a pilot randomized controlled trial. Clinical Rehabilitation. 2009; 23(1), 40–52.
6. Eklund M, Erlandsson LK, Leufstadius C. Time use and daily activities in people with persistent mental illness. Occup. Ther. Int. 2006; 13(3):123–141
7. Argentzell E. Teoretiska grunder inom psykosocial arbetsterapi I: Eklund M, Gunnarsson B, Leufstadius C, redaktörer. Aktivitet & relation: mål och medel inom psykosocial rehabilitering. Lund: Studentlitteratur; 2010. s 15-240
8. Fourzandeh N, Parvin N. Occupational therapy for inpatients with chronic
schizophrenia: A pilot randomized controlled trial. Jap. J. Nurs. Sci. 2013; 10 (1): 136-141
9. Bjørkedal ST, Møller T, Torsting AM. Rewarding yet demanding: client perspectives on enabling occupations during early stages of recovery from schizophrenia. Scand. J. Occup. Ther. 2016; 23(2): 97–106.
10. Beck C & Polit D. Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. 10:e upplagan, international edition. Philadelphia: Lippincott Williams and Wilkins; 2017. s.784
11. Finlay, L. The practice of psychosocial occupational therapy. 3. ed. Cheltenham: Nelson Thornes. 2004
12. Atwal A. A World Apart: How Occupational Therapists, Nurses and Care Managers Perceive Each Other in Acute Health Care. Brit. J. Occup. Ther. 2002. 65(10), 446-452.
13. Cerny H, Jennermark S. Att få stöd i en kaotisk tillvaro: Patienter med psykossjukdom och deras upplevelser av möten med vårdpersonal inom psykiatrisk slutenvård]
Göteborgs universitet; 2016 [citerad 24 februari 2020].
14. Cullberg J, Skott M, Strålin P. Att insjukna i psykos: förlopp, behandling, återhämtning. [Elektronisk resurs]. Stockholm; Kultur och Natur. 2020.
15. Fredrickson LB Nolen-Hoeksema S, Loftus RG, Lutz C. Atkinson & Hildegards’s: Intrduction to psycholgy. 16:e upplagan. United Kingdom: Chengage Learning EMEA; 2014 s. 501-521
16. Läkemedelsboken/Jarbin H, Msghina M. Psykiatri: Psykos [Internet] Stockholm, Halland: Läkemedelsverket; 2018 [uppdaterad 2018-12-14; citerad 2020-02-24]. Hämtad från: https://lakemedelsboken.se/kapitel/psykiatri/psykoser.html
17. Flyckt L. Psykossjukdomar. [internet] Netdoktor [uppdaterad 2016-10-20; citerad 2020-02-25] hämtad från: https://www.netdoktorpro.se/psykiatri/medicinska-oversikter/psykossjukdomar/
19
18. Schizofreniskolan. Symtom vid schizofreni [internet] 2015 [uppdaterad 2020-01-26; citerad 2020-03-05] Hämtad från: https://www.schizofreniskolan.se/schizofreni-en-oversikt/symtom-vid-schizofreni/
19. Ottson J-O. Psykiatri. Upplaga 8. Stockholm: Liber; 2016. s. 46-47
20. Chambers E, Cook S. What Helps and Hinders People with Psychotic Conditions Doing What They Want in Their Daily Lives. Brit. J. Occup. Ther. 2009; 72(6), 238– 248
21. Magnusson B. Psykiska funktionshinder. Abrams D, Conse J, Harty M, Lundin L, Magnusson B, Mellgren Z, Möller N, redaktörer. Kap 4,8. Studentlitteratur AB; 2012 s.15-248
22. Levander S. Om psykoser och psykosbehandling. Upplaga 1. Stockholm: Mareld; 2007.
23. Fourzandeh N, Parvin N. Occupational therapy for inpatients with chronic
schizophrenia: A pilot randomized controlled trial. Jap. J. Nurs. Sci. 2013; 10 (1): 136-141
24. Cook S & Howe A. Engaging People with Enduring Psychotic Conditions in Primary Mental Health Care and Occupational Therapy. Brit. J. Occup. Ther. 2003; 66(6), 236–246
25. Chambers E, Coleman JH, Cook S. Occupational therapy for people with psychotic conditions in community settings: a pilot randomized controlled trial. Clinical Rehabilitation. 2009; 23(1), 40–52.
26. Bjørkedal ST, Møller T, Torsting AM. Rewarding yet demanding: client perspectives on enabling occupations during early stages of recovery from schizophrenia. Scand. J. Occup. Ther. 2016; 23(2): 97–106.
27. Sveriges Arbetsterapeuter (FSA). Om arbetsterapi: Vad gör en arbetsterapeut? [Internet] Nacka; 2018 [citerad; 2020-03-21]. Hämtad från:
https://www.arbetsterapeuterna.se/profession/om-arbetsterapi/vad-goer-en-arbetsterapeut/
28. Statens offentliga Utredningar (SOU). Ambition och ansvar: Nationell strategi för utveckling av samhällets insatser till personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder [Internet] Stockholm; 2006 [citerad; 2020-03-06]. Hämtad från: https://books.google.se/books?id=dLLRrHte4C4C&pg=PA454&lpg=PA454&dq=bris t+p%C3%A5+arbetsterapeuter+inom+psykiatrin&source=bl&ots=UtaOkmtykt&sig= ACfU3U3gaO4v9CmGBp_If0g4BaS9CRsesA&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjfwJK9 lvTmAhUHx4sKHbTyDiY4ChDoATADegQIChAB#v=onepage&q=brist%20p%C3 %A5%20arbetsterapeuter%20inom%20psykiatrin&f=false
29. Argentzell E. Teoretiska grunder inom psykosocial arbetsterapi I: Eklund M, Gunnarsson B, Leufstadius C, redaktörer. Aktivitet & relation: mål och medel inom psykosocial rehabilitering. Lund: Studentlitteratur; 2010. s 15-240
30. Beck C & Polit D. Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. 10:e upplagan, international edition. Philadelphia: Lippincott Williams and Wilkins; 2017. s.784
31. Hällgren Graneheim U, Lundman B. Kvalitativ innehållsanalys. I: Granskär M, Höglund-Nielsen B, redaktörer. Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. 3:e upplagan. Lund: Studentlitteratur; 2017. s. 219–233.
32. Bryman A. Samhällsvetenskapliga metoder. Upplaga 2. Malmö. Liber AB; 2002. 33. Kristensson J. Handbok i uppsatsskrivning och forskningsmetodik för studenter inom
hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & kultur. 2014. s. 35-144
34. Fejes A & Thornberg R. Handbok i kvalitativ analys. 3:e upplagan. Interk: Liber. 2019. s.124-185
20
35. Carlsson G, Critical incident. I: Höglund-Nielsen B, Granskär M, redaktörer. Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. 3:e upplagan. Lund: Studentlitteratur; 2017. s. 51–62.
36. Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Internet]. Stockholm: Vetenskapsrådet; 2002 [citerad 2020-03-09]. Hämtad från: http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf
37. Bergquist M, Lövheim M, Sveningsson M. Att fånga nätet - Kvalitativa metoder för internetforskning. 1:a upplagan. [Elektronisk resurs].Lund; 2007; Studentlitteratur. 38. Johansson M. Forskningsetik. [internet] Lund; 2019. [uppdaterad 2019-08-22, citerad
2020-06-08] Hämtad från: https://www.forskningsetik.lu.se/forskningsetisk-information/informerat-samtycke
39. Tan B . Profile of cognitive problems in schizophrenia and
40. implications for vocational functioning. Aust. Occup. Ther. J. 2009; 56, 220–228 41. Cook C, Savin-Baden M, Wimpenny K. A qualitative research synthesis examining
the effectiveness of interventions used by occupational therapists in mental health. Brit. J. Occup. Ther. 2014; 77(6), 276–288.
42. Gebbett L, Yuen M. Occupational therapy in community mental health teams over the past 10 years: where are we going next?. Brit. J. Occup. Ther. 2016. 79(5), 54-55 43. Capra C, Harris MG, Lloyd C, Waghorn G, Williams PL. Early psychosis: treatment
issues and the role of occupational therapy. Brit. J. Occup. Ther. 2008; 71(7), 297-304.
44. Kielhofner G. Conceptual foundations of occupational therapy practice. 4:e upplagan. Philadelphia. FA Davis. 2009.
21
11. Bilaga 1. Enkätfrågor
Generella frågor:
1. Hur länge har du arbetat som arbetsterapeut?
2. Hur länge har du arbetat med patienter med psykosdiagnos?
3. Berätta om du har någon annan utbildning relaterat till arbetsterapi/psykiatri, utöver din arbetsterapeutexamen? Tex. inom aktivitetsbedömning, MI-samtal,
bedömningsinstrument osv?
4. Berätta om du har något behov av att erhålla mer kunskap inom något specifikt område? 5. Vilka miljöer befinner du dig i när du arbetar?
Interventioner som tillämpas:
1. Vilken roll anser du dig ha i behandlingen av personer med psykossjukdom? 2. Beskriv vilka interventioner du arbetar mest med idag?
3. Beskriv vilka interventioner du arbetar minst med idag?
4. Berätta varför du arbetar mindre/inte alls med vissa interventioner? 5. Vilka instrument tar du stöd av i ditt arbete?
6. Beskriv hur du arbetar med målsättning?
7. Beskriv hur du arbetar med aktivitetsbaserade interventioner?
Betydelsen av interventioner:
1. Beskriv betydelsen av dina interventioner för individen? 2. Beskriv hur du utvärderar dina interventioner?
