Underhållsbidrag till make efter äktenskapsskillnad : skäligt eller ej i dagens samhälle?

Örebro Universitet

Institutionen för beteende- social- och rättsvetenskap Rättsvetenskap C, 30 hp

C- uppsats, 15 hp Ht-07

Handledare: Amie Dahlqvist Examinationsdatum: 2008-01-16

Författare:

Underhållsbidrag till make efter äktenskapsskillnad

Vi vill tacka Margareta Arvidsson, Bo Flodström,

Lennart Johansson och Anders Ljung för den tid de tagit sig i samband med våra intervjuer.

Ett extra varmt tack vill vi rikta till Anders Borehed och Johanna Boo på Familjens Jurist, som tagit sig tid för vår intervju, samt engagerat sig genom att ge råd, synpunkter och förslag

Sammanfattning

Denna uppsats behandlar frågan huruvida underhållsbidrag till make efter äktenskapsskillnad, enligt äktenskapsbalken (SFS 1987:230) 6:7, är skäligt eller ej i dagens samhälle. Huvudregeln är att varje make efter äktenskapsskillnad ska svara för sin egen försörjning, men i 6:7: s andra och tredje stycke stadgas undantag som ger en make möjlighet att få underhållsbidrag, om denne är i behov av ett underhåll och om den andre maken har förmåga att utge ett sådant.

Syftet med denna uppsats är att ta reda på motiveringarna som fanns till paragrafens införande och se om dessa står sig i dagens samhälle, eller om den praxis som växt fram och samhällsförändringar som skett, bidragit till att ny reglering på området bör göras. Vi vill även undersöka vilka andra alternativ som används för att trygga försörjningen för en ekonomiskt ojämnställd make. Vi ämnar även undersöka hur Danmarks och Norges gällande rätt och praxis på området ser ut idag och jämföra dem med den svenska rätten inom samma område.

Då kvinnans roll i både äktenskapet och samhället inte längre ser ut som den gjorde förr, har underhållsbehovet sjunkit avsevärt. Rättspraxis på området är mycket tunt och de flesta prejudikat är äldre, då mål numera sällan prövas i de högre instanserna. I de intervjuer vi genomfört med yrkesverksamma jurister på området, framkommer att de ofta föreslår andra alternativa vägar, som exempelvis jämkning vid bodelning eller upprättande av avtal, för att lösa den ekonomiska frågan. Trots detta anser de flesta juristerna att det finns ett fortsatt behov av en lagstadgad möjlighet till underhåll. Underhållsbidragets belopp beräknas oftast analogt utifrån föräldrabalkens (SFS 1949:381) regler om underhåll till barn. Detta anser vi inte leder till ett riktigt och skäligt resultat, då andra kriterier aktualiseras när det är fråga om underhållsbidrag till make. Då Sverige, Danmark och Norge har en liknande samhällsstruktur och i stort sett samma sociala skyddsnät, anser vi att Sveriges offentliga utredare borde dra nytta av detta och följa upp sitt tidigare samarbete, genom att jämföra rättsutvecklingen mellan länderna och se huruvida det är den bästa lösningen som idag praktiseras.

Enligt vår mening är den bästa lösningen att behålla paragrafen i sin nuvarande utformning, men att komplettera området genom upprättande av schabloner för uträknande av underhållsbidrag till make, då vi tror att detta skulle underlätta rättstillämpningen för de yrkesverksamma juristerna och de makar som vill förlikas.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 5

1.1 Syfte ... 6

1.2 Problemformulering ... 6

1.3 Avgränsning ... 6

1.4 Metod och material... 7

1.5 Disposition ... 8

2. Framställning... 9

2.1 Allmän bakgrund... 9

2.2 Paragrafens förändringar fram till nu gällande rätt ... 12

2.2.1 Underhållsskyldighet enligt Giftermålsbalken... 12

2.2.2 Förändringarna på 1970-talet ... 13

2.2.3 Proposition 1978/79:12 Förslag till ändring i Giftermålsbalken... 15

2.2.4 Äktenskapsbalken idag... 16

2.3 Svensk rätt i jämförelse med dansk och norsk rätt... 17

2.4 Alternativa vägar ... 19

2.5 Rättspraxis ... 20

2.6 Sammanställning av intervjuer... 23

2.7 Samhällets och kvinnorollens utveckling... 27

3. Analys ... 30

4. Diskussion angående alternativa lösningar... 33

5. Slutsats... 37

1. Inledning

Ett äktenskap förväntas vara det finaste som finns mellan två människor. Makarna lovar varandra evig kärlek, att dela på allt och att leva hela livet tillsammans. Men vad händer om äktenskapet tar slut? I dagens samhälle är skilsmässor ingen ovanlig företeelse och många gifter dessutom om sig och bildar ny familj. De flesta räknar då med att man kan börja ett nytt liv med sin nya familj och klippa av alla band till sin före detta make, utan ansvar för dennes försörjning. Men så är inte alltid fallet. I äktenskapsbalken (SFS 1987:230) [ÄktB] 6:7 står följande;

Efter äktenskapsskillnad svarar varje make för sin försörjning.

Om den ena maken behöver bidrag till sitt underhåll under en övergångstid, har den maken rätt att få underhållsbidrag av den andra maken efter vad som är skäligt med hänsyn till denna makes förmåga och övriga omständigheter.

Har den ena maken svårigheter att försörja sig själv sedan ett långvarigt äktenskap har upplösts eller finns det andra synnerliga skäl, har den maken rätt till underhållsbidrag av den andra maken för längre tid än som anges i andra stycket. Vid prövning av den rätten skall hänsyn tas till om den ena maken behöver bidrag för att skaffa sig pensionsskydd.

Huvudregeln är, enligt paragrafens första stycke, att banden mellan makarna skall klippas av i samband med äktenskapsskillnaden och upplösa alla tidigare förpliktelser och allt ansvar. Är undantagsreglerna i andra och tredje stycket då rimliga utifrån ett samhällsorienterat perspektiv? Kan den underhållsförpliktade gå vidare och skapa sig en ny tillvaro med en ny familj, när denne är ekonomiskt knuten till sin före detta make?

Sedan paragrafens tillkomst i giftermålsbalken (SFS 1920:405) [GB] har relativt få ändringar gjorts och rättspraxis fyller idag ut en lucka som uppstått mellan regleringen och samhällets utveckling. Vi vill därför söka svar på om inte tiden är mogen för att ånyo göra ändringar inom regleringen på området. Äktenskapets betydelse har avdramatiserats betydligt sedan 1920-talet. Förr var äktenskapet ett livsåtagande som inte upplöstes om det inte fanns mycket särskilda omständigheter som talade för det och de flesta kvinnor var på den tiden hemmafruar. Vi har idag inga större svårigheter med att få en skilsmässa att gå igenom och kvinnans roll i såväl hem som arbetsliv är betydligt mer jämställd med mannens. Rättspraxis brukar ge en bra vägledning till när det är dags att reglera ett område eller förnya

bestämmelser och frågan är om samhället har förändrats tillräckligt för att tiden nu skall anses mogen för en lagförändring, eller om rättspraxis fortfarande ger en tillräckligt betryggande vägledning inom området?

1.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är att ta reda på motiveringarna som fanns till paragrafens införande och se om ny reglering på området bör göras. Syftet är även att se om och i sådana fall hur samhällsförändringar spelat in på rättstillämpningen. Ett ytterligare syfte är att undersöka om paragrafen verkligen tillämpas idag och om så inte är fallet, vad man istället använder sig av för att trygga försörjning för en ekonomiskt ojämnställd make. Vi ämnar också undersöka dansk och norsk rätt inom samma område, för att se hur dessa länders gällande rätt ser ut idag och jämföra dem med den svenska rätten.

1.2 Problemformulering

För att uppnå vårt syfte, har vi valt att formulera följande frågeställningar: Är reglerna i ÄktB 6:7 skäliga i dagens samhälle och tillämpas de fortfarande? Hur bör området vara reglerat i förhållande till hur samhället ser ut idag? Skiljer sig vår svenska lagstiftning från dansk och norsk lagstiftning inom detta område? Räcker de kompletterande riktlinjer som växt fram genom praxis eller bör dessa lagstadgas?

1.3 Avgränsning

Vi har begränsat oss till vad som stadgas i ÄktB 6:7 angående möjlighet till underhållsbidrag för en ekonomiskt svag make och endast ytligt relaterat till andra lagreglerade områden i väsentliga avseenden. Detta då syftet med uppsatsen är att utreda just ovanstående paragrafs tillämpning. På grund av arbetets omfång och vårt huvudsakliga syfte, har vi valt att utesluta internationell rätt på området, med undantag för Norge och Danmark. Detta motiveras med att lagförslaget till denna paragraf utformades genom ett utredningssamarbete med Norge och Danmark och det torde därför vara intressant att utreda hur rätten utvecklats även i dessa länder.

En geografisk begränsning till Örebro gjordes vid urvalet av intervjupersonerna, då ett annat urval med större geografisk spridning hade varit både ekonomiskt och praktiskt svårt att genomföra under den begränsade tid arbetet pågått. De rättsfall vi valt att återknyta till i uppsatsen är utvalda för att exemplifiera eller visa på prejudiceringar och de är i sitt antal limiterade för att inte ta upp allt för mycket plats i uppsatsen.

Vi har endast utrett bestämmelsen om underhåll till make efter äktenskapsskillnad och har uteslutit att gå närmare in på kriterier och liknande rörande andra typer av underhåll, så som underhåll till barn, underhåll inom äktenskapet och underhåll vid dödsfall etcetera.

Då vi beslutat att avgränsa oss till att jämföra den svenska rätten med enbart de danska och norska regleringarna inom området, har vi valt att använda oss av en studie av just detta område, utförd av Anders Agell. En utredning av mer ingående art med studier av de respektive ländernas lagstiftning och praxis, hade varit alltför omfattande att utföra. Det angivna arbetet av Agell är en aktuell och erkänd studie, utfärdad av Nordiska ministerrådet, som vi anser tjänar vårt syfte väl.

1.4 Metod och material

För att kunna utreda paragrafens tillämpningsområde, har vi valt att analysera den både utifrån ett rättsdogmatiskt och ett samhällsorienterat perspektiv. Vi har använt oss av förarbeten till GB, för att få klarhet i syftet med paragrafen, att se varför den är utformad på det sätt som den är, samt få en inblick i hur lagstiftarna resonerade förr i förhållande till samhällets behov av reglering på området. Motiveringarna till förändringarna, som gjorts över tiden, har presenterats och vi är medvetna om att redogörelserna för propositionen och utredningen från Statens Offentliga Utredningar [SOU] i stora drag medför en upprepning av varandra. Vi anser dock att det är relevant att visa på just likheterna i diskussionerna och motiveringarna.

För att få en inblick i hur paragrafen tillämpas praktiskt, har vi intervjuat sex yrkesverksamma jurister i Örebro. Vi ansåg att en sådan metod lämpade sig bäst för vårt syfte med undersökningen, då vi redan genom rättspraxis kan dra en statistisk slutsats av tillämpningen av paragrafen. Vid intervjuerna ställdes på förhand utformade frågor, där de personer vi intervjuade fick tala och svara tämligen fritt, för att på bästa sätt få del av deras personliga erfarenheter och synpunkter. Tre av intervjuerna utfördes genom ett fysiskt möte med intervjupersonerna och två intervjuer genomfördes via telefon. Intervjupersonerna har sedan fått godkänna det skriftliga utkastet från respektive intervju.

Då kvinnans situation och samhällets utformning förr torde vara en bidragande orsak och bakgrund till att paragrafen ser ut som den gör idag, har vi för att tillgodose vårt samhällsorienterade perspektiv, tilldelat samhällets förändringar och förändringar på kvinnans roll i samhället ett eget avsnitt. Därutöver är det även relevant att undersöka om lagregleringen på området utvecklats i takt med samhällsförändringarna och kvinnans allt mer jämlika situation med mannen.

Vi har valt att använda oss av ett relativt stort urval av juridisk litteratur för att få en god bas till det rättsdogmatiska perspektivet. Vi har även använt oss av annan litteratur för att kunna ge en bild av det samhällsorienterade perspektivet. Praxis på området från olika årtionden har studerats för att få en inblick i hur Högsta Domstolen [HD] resonerat i olika fall och vilka omständigheter som spelat in vid deras bedömningar.

1.5 Disposition

Då vi vill följa hur lagområdet och samhället utvecklats med tiden och för att läsaren skall få en djupare förståelse för paragrafen och dess tillämpning, anser vi att en kronologisk disposition lämpar sig bäst i denna uppsats. Det rättsdogmatiska perspektivet presenteras först genom paragrafen i sin tidigaste lydnad, med motiveringar från förarbeten. Sedan följer de lagförändringar som skett och motiveringarna till dem, fram till den lagstiftning som är gällande idag. Efter detta avsnitt presenteras skillnader och likheter på området med norsk och dansk rätt, följt av ett avsnitt med andra alternativa sätt som ofta används för att lösa ekonomiska olikheter vid en skilsmässa. Därefter presenteras vårt urval av rättspraxis, där vi valt ut de, enligt vår mening, starkaste prejudikaten, samt nyare rättsfall, för att påvisa vad som växt fram i praxis och hur tillämpningen ser ut. De intervjuer vi genomfört med de yrkesverksamma juristerna följer därefter, för att fördjupa läsarens förståelse för utvecklingen och problematiken kring området. Därefter tas det samhällsorienterade perspektivet upp genom ett avsnitt om kvinnans förändrade roll i samhället och det svenska samhällets förändringar sedan lagens tillkomst. Uppsatsen avslutas med en analys av materialet, en diskussion med förslag på alternativa lösningar, samt den slutsats vi dragit angående områdets fortsatta lagreglering.

2. Framställning

2.1 Allmän bakgrund

I de tidiga familjerättsliga regleringarna fanns nästan ingen möjlighet för en frånskild make att få underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad. 1915 liberaliserades dock skilsmässoreglerna och samtidigt tillkom regler om underhåll efter äktenskapsskillnad. Den nuvarande lagstiftningen om underhållsskyldighet efter skilsmässa fick sin utformning år 1978, med ett tillägg angående hänsynstagande till pensionsskyddsbehov 1999. Dock har samhällsförändringar resulterat i att allt färre makar uppfyller kraven för att erhålla rätt till underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad. Detta har medfört att paragrafen inte längre tillämpas i lika stor utsträckning som förr.1

Huvudregeln i ÄktB 6:7 stadgar att varje make efter en äktenskapsskillnad svarar för sin egen försörjning. Makarna skall således efter en skilsmässa vara ekonomiskt oberoende av varandra. I äktenskap där den ena partens, oftast kvinnans, ekonomi är svag, skall undantag kunna göras och möjlighet att erhålla underhållsbidrag skall finnas för att skydda denna part. I förarbetena till paragrafen diskuteras att denna situation oftast aktualiseras inom äldre äktenskap där parterna idag snart nått pensionsåldern, men att man ej skall ta för givet att det inte även i de nyare äktenskapen kan förekomma att den ena maken lämnat arbetslivet för att ägna större delen av sin tid åt hem och barn. Oftast rör det sig om ett underhållsbehov för en kortare övergångsperiod när man talar om underhållsbidrag för make, vilket kan klassas som det första undantaget från huvudregeln. Om en make har ett underhållsbehov, skall ett orsakssamband mellan försörjningssvårigheterna och äktenskapet finnas för att ett underhållsbidrag skall kunna utges.2 Orsakssambandet har dock inte getts lika stor vikt vid bedömningen om underhåll för en kortare tid som vid underhåll för en längre period, som är det andra undantaget från huvudregeln. Detta då det i förarbetena ansetts självklart att en skilsmässa kan innebära att makarna hamnar i ekonomiska svårigheter under en tid strax efter skilsmässan, oavsett hur länge makarna varit gifta.3En avvägningsbedömning mellan den ene makens behov av underhåll och den andre makens förmåga att utge underhåll görs också. Övriga omständigheter vägs då in för att undersöka om det kan anses skäligt att underhållsbidrag skall utgå. Bedömningen huruvida en make har förmåga att utge underhållsbidrag eller ej finns inte reglerat i ÄktB, utan avgörs av domstolarna från fall till

1 Agell Anders, Underhåll till barn och make, s. 97 ff.

2 Tottie Lars, Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m., s. 130 ff, 137. 3 Agell, Underhåll till barn och make, s. 105.

fall. Då man beräknar storleken på underhållsbidraget för make tillämpas föräldrabalkens (SFS 1949:381) [FB] regler om underhållsbidrag till barn analogt.4 I samband med avgörandet om underhållsskyldighet till barn tas hänsyn till barnets behov och makarnas ekonomiska förmåga. När underhållsbidragets storlek skall fastställas, beräknas först barnets behov av underhåll. Detta görs med utgångspunkt i barnets ålder och levnadsförhållanden. Därefter beräknar man hur mycket varje förälder har förmåga att bidraga med.5

De behov som kan tala för ett underhållsbidrag till den ekonomiskt svage maken är till exempel ett övergångsbehov för att komma tillrätta och hitta arbete efter en skilsmässa eller ett invalideringsbehov, vilket innebär svårigheter på arbetsmarknaden till följd av äktenskapet. Ett annat exempel är ett pensioneringsbehov, då maken som varit hemma inte kunnat skaffa sig pensionsskydd. Bedömningen huruvida underhållsbidrag skall utgå, görs alltså genom en avvägning mellan makarnas förmåga och behov, på tidigare nämnda sätt. Vid bestämmande av för hur lång tid underhållsbidrag skall utgå, tas hänsyn till vilken typ av behov maken har.6

Underhåll för en längre tid enligt tredje stycket i ÄktB 6:7, förutsätter i högre grad ett orsakssamband mellan äktenskapet i sig och den ene makens oförmåga att försörja sig själv. Med anledning av vad som växt fram i praxis, anses det idag omöjligt att erhålla denna typ av underhållsbidrag om klart orsakssamband saknas.7 Här spelar också äktenskapets längd en väsentligare roll vid bedömningen. Domstolarna har ogillat makes yrkande om underhållsbidrag, då äktenskapet varit kortare än fem år.8 Sedan tillägget i paragrafen 1999, tas även särskild hänsyn till om maken behöver ekonomisk hjälp för att skaffa sig ett pensionsskydd. Detta kan i sådana fall utgå som ett engångsbelopp, enligt ÄktB 6:8.9 Skälen till att få underhållsbidrag under en icke tidsbegränsad period skall vara starka och bedömningen är sträng. Den ekonomiskt svage makens behov bedöms utifrån dennes egna tillgångar, om andra bidrag utges, samt om dennes arbetsförmåga inte täcker en försörjning. Tanken är inte att underhållsbidrag skall utgå för att maken skall kunna leva under samma ekonomiska standard som i äktenskapet, utan underhållsbidraget skall endast utges om maken är i behov av detta för att kunna klara av sin egen försörjning.10

4 Agell Anders, Äktenskap, samboende, partnerskap, s. 55 ff.

5 Wickström Anita, Komujärvi Unto, Familjerätten - en introduktion, s. 118 ff. 6 Agell Anders, Nordisk äktenskapsrätt, s. 76 ff.

7 NJA 1998 s. 238.

8 NJA 1966, s. 390 I och II.

9 Grauers Folke, Ekonomisk Familjerätt, s. 56. 10 Agell, Nordisk Äktenskapsrätt, s. 77 ff.

Ett faktum, som enligt rättspraxis talar för att ett underhållsbidrag skall utgå, föreligger då det under äktenskapet förekommit en orättvis fördelning av arbetssysslorna i hemmet. Detta faktum har även diskuterats i förarbetena och utredarna menar att då kvinnan, som det oftast är frågan om, varit hemma och tagit hand om hem och barn, har mannen i sin tur fått möjlighet till framgång i arbetslivet. Således har äktenskapet, mannens förmåga att utge ekonomiskt stöd och kvinnans oförmåga att försörja sig själv, ett naturligt samband.11

Ett utdömt långvarigt underhållsbidrag innebär inte alltid att det är obegränsat i tid. Det finns möjlighet att i förväg bestämma att underhållet skall komma att sänkas vid en viss tidpunkt, om de ekonomiska förhållandena med säkerhet kommer att ändras i framtiden. Ett exempel på detta är att den ekonomiskt svage maken beräknas få en full ålderspension när denne uppnår pensionsåldern. Underhållsbidraget kan utbetalas fortlöpande och vanligast är att det rör sig om månadsvis fastlagda summor, men det kan även betalas ut som ett engångsbelopp. Det sistnämnda kan vara lämpligt i de fall då den ena maken skulle komma att få ut oskäligt lite tillgångar efter en bodelning.12 Sker utbetalningen fortlöpande, skall bidraget varje år omräknas enligt lag (SFS 1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag, den så kallade indexlagen, för att stämma överens med förändringarna i penningvärdet.13

Ett underhållsbidrag kan jämkas om det framkommer att makarnas förhållanden har ändrats. Bidraget får dock enbart höjas om synnerliga skäl talar för det. Förr upphörde underhållsskyldigheten vid den bidragsberättigade makens omgifte. Denna bestämmelse borttogs dock 1979 och idag upphör inte denna skyldighet automatiskt på grund av omgifte, utan underhållsbidraget kan fortfarande utges. Underhållsskyldigheten skall dock upphöra automatiskt då någon av parterna avlider. Är det den bidragsskyldige som avlider, finns det dock en möjlighet för den efterlevande maken att erhålla efterlevandepension.14

ÄktB 6:7 tillämpas idag sällan. Under 1970-talet utdömdes underhållsbidrag till make efter äktenskapsskillnad endast i vart tionde fall och under 2000-talet är antalet än mindre.15

11 Proposition 1978/79:12 Förslag till ändring i Giftermålsbalken. 12 Tottie, s. 143 ff.

13 Agell, Äktenskap, samboende, partnerskap, s. 58. 14 Agell, Underhåll till barn och make, s. 116. 15 Agell, Äktenskap, samboende, partnerskap, s. 54.

2.2 Paragrafens förändringar fram till nu gällande rätt 2.2.1 Underhållsskyldighet enligt Giftermålsbalken

1913 kom lagberedningen med förslag till förändringar av GB.16 Arbetet utfördes i ett samarbete mellan Norge, Sverige och Danmark och dessa förslag resulterade i ny lagstiftning i Sverige och även i Norge och Danmark. Den gällande rätten angående underhållsskyldighet mellan separerade makar stadgade att den underhållsplikt som fanns för makar upphörde vid äktenskapsskillnad, om inte denna berodde på sinnessjukdom.17

Lagberedningen föreslog nu att underhållsskyldighet skulle finnas i större utsträckning även efter ett äktenskaps upplösning. Om underhållsbidrag tillerkändes den ene maken, skulle denne få underhåll så länge denne inte gifte om sig, levde ”oärligt” eller erhöll annan inkomst. Lagberedningen poängterade att paragrafen även inkluderade mannens rätt att erhålla underhållsbidrag vid äktenskapsskillnad, om det skulle vara så att det var hustrun som hade en enskild förmögenhet. Man var dock noga med att påpeka att detta endast skulle gälla i undantagsfall. Oavsett vem som skulle erhålla underhållsbidrag, var underhållsplikten underkastad skuldfrågan till äktenskapsskillnaden. Om den make som hade ett underhållsbehov bar skulden till äktenskapsskillnaden, var den andre maken endast skyldig att utge underhållsbidrag om synnerliga skäl talade för detta. Det var dessutom inte enbart så, att den make som var skyldig till äktenskapsskillnaden inte hade rätt att erhålla underhållsbidrag, utan bidragsskyldigheten skulle dessutom lättare drabba den make som föranlett äktenskapsskillnaden.18

Lagförslaget i sin helhet motiverades med att man skulle uppmärksamma den orättvisa som uppstod, då den ena parten hamnade i en sådan sämre ekonomisk ställning, att denne inte kunde försörja sig. Hänsyn skulle främst tas till äktenskapets längd, hälsotillståndet hos maken, förmögenhetsvillkor och omständigheter som föranlett äktenskapsskillnaden. Lagberedningen underströk även att området, trots detta förslag, behövde ytterligare utveckling framöver.19

I motiveringen till den nya GB som kom 1920, sades att underhållsbidragsplikten efter äktenskapet inte skulle göra någon avvikelse från vad som gällde inom äktenskapet. Bidraget skulle inte enbart täcka en minimistandard, utan omfatta ett klart tillräckligt underhåll. Här

16 Lagberedningens förslag till lag om äktenskaps ingående och upplösning samt till lag om adoption, 1913. 17 6 kap 21§ GB.

18 Lagberedningen, Förslag till lag om äktenskaps ingående och upplösning samt till lag om adoption, s. 3 ff, 442 ff.

iakttogs den underhållsberättigade makens levnadsförhållanden, samt den bidragsskyldiges tillgångar. I fall då det var kvinnan som var den ekonomiskt stabilare i äktenskapet skulle hon, som tidigare, enbart kunna åläggas bidragsskyldighet i undantagsfall.20

I den nya GB tilldelades skuldfrågan stor betydelse för underhållsbidraget. Om den ena parten visade sig vara skyldig till äktenskapets upplösning, skulle den andre maken inte anses vara skyldig att utge underhållsbidrag, om inte synnerliga skäl talade för det. Samtidigt kunde den make som bar skulden för separationen förpliktigas att utge ett högre underhållsbidrag, beroende på omständigheterna kring äktenskapets upplösning. Denna bestämmelse om skuldfrågan togs sedan bort 1973. Något som ansågs kunna utgöra en rätt till underhållsbidrag för kvinnan, var om hennes höga ställning inom äktenskapet skulle kunna medföra en förödmjukning för henne att ägna sig åt förvärvsverksamhet.21

2.2.2 Förändringarna på 1970-talet

1977 tillsattes en offentlig utredning om lagförändringar angående underhåll till barn och frånskilda.22De familjesakkunniga som utförde utredningen, inledde denna med att konstatera att trots att samhället förändrats och att den ekonomiska klyftan mellan makar jämnats ut något, kunde makarnas arbeten och inkomster fortfarande skilja sig åt. De sakkunniga diskuterade i utredningen huruvida regler i lagtexten om makarnas underhållsskyldighet borde finnas och kom fram till att reglerna fortfarande fungerade som ett bra skydd, i de fall då en make skulle vara ekonomiskt svag vid en skilsmässa.23

Under utredningen genomförde de sakkunniga en undersökning om bland annat tillämpningen av underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad. Undersökningen visade att rättstillämparna intagit en relativt restriktiv inställning till att döma ut underhållsbidrag. Tingsrätten [TR] fastställde underhållsbidrag i enbart 15 procent av sina fall och i 60 procent av fallen var underhållsbidragen tidsbegränsade, oftast till max två år. En stark bidragande faktor till denna utveckling sades vara att många äktenskap upphörde efter en relativt kort period, vilket gjorde att makarna varken hunnit uppnå en hög ålder eller hunnit bli så beroende av varandra ekonomiskt.24

I utredningen fastställdes att huvudregeln bör vara att varje make skall försörja sig själv efter äktenskapsskillnaden. Detta på grund av att äktenskapet och dess förpliktelser bör

20 Ekeberg Birger, Nya Giftermålsbalken I, Äktenskaps ingående och upplösning, s. 238 ff. 21 A.st.

22 SOU 1977:37 Delbetänkande från familjesakkunniga: underhåll till barn och frånskilda. 23 A.utr. s. 105, 109 ff.

avslutas i och med skilsmässan och makarna bör alltså efter äktenskapets avslutande ses som ekonomiskt oberoende av varandra. Utredarna ansåg dock att det fanns situationer där samhällets resurser inte alltid räckte till. Det kunde ibland vara svårt och ta tid att till exempel skaffa barnomsorg, utbildning eller arbete. I dessa undantagsfall skulle det därför, enligt utredningen, finnas möjligheter för maken att under en omställningsperiod få underhållsbidrag av den andre maken.25

Genom praxis utläste utredarna att det vanligaste var att underhållsbidraget utgick under en begränsad tid, något som de sakkunniga ansåg borde uttryckas i lag. Dock ansåg de inte att någon tidsgräns borde finnas, utan detta skulle avgöras från fall till fall, då ett uteslutande av möjligheten till underhåll under en lång tid skulle kunna få alltför stora konsekvenser. Underhållsbidrag för en längre period borde därför kunna utdömas i vissa fall. Exempel på fall där underhåll för en längre period skulle kunna bli aktuellt, var då makarna i ett långvarigt äktenskap kommit överens om att den ena maken skulle stå för försörjningen, medan den andre skötte hemmet. Sjukdom och ålder eller andra synnerliga skäl kunde också vara avgörande faktorer.26

Enligt den äldre GB skulle underhållsskyldigheten upphöra om den underhållsberättigade gifte om sig, men däremot inte om denne endast sammanbodde med någon annan. De sakkunniga föreslog nu att denna regel skulle upphöra att gälla helt, då även sammanboende borde inbegripas under samma regler som gifta. De konstaterade dock att det skulle innebära stora svårigheter vid bedömandet av vad som skulle anses vara sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden. De menade att det inte kunde anses skäligt att underhållsbidraget skulle upphöra vid alla omgiften. Inte heller kunde det anses klokt att dessa regler kunde vara avgörande för om två personer valde att ingå äktenskap eller ej. De sakkunniga ansåg därför, att om en bedömning faktiskt visade att den ekonomiska situationen parterna emellan hade ändrats, skulle en jämkning kunna komma till stånd enligt de vanliga jämkningsreglerna. Detta förutsatte dock att ett engångsbelopp inte utgått, då syftet med ett sådant oftast var att avsluta alla ekonomiska kontakter.27

25 A.utr. s. 109. 26 A.utr. s. 110. 27 A.utr. s. 111 ff.

2.2.3 Proposition 1978/79:12 Förslag till ändring i Giftermålsbalken

I propositionen till förslag om ändring i GB diskuterades frågan om underhållsskyldigheten mellan makar efter äktenskapets upplösning. De sakkunniga konstaterade i likhet med de offentliga utredarna, att förutsättningarna i samhället förändrats märkbart från paragrafens tillkomst fram tills propositionens skrivelse. Den enskildes trygghet vilade allt mer på det sociala och kvinnor var i större utsträckning självförsörjande. Man konstaterade även att synen på äktenskapet hade förändrats och att det inte längre var det enda accepterade sättet för samlevnad. Trots detta ansåg utredarna att reglerna som tillkommit för att skydda den ekonomiskt svagare maken, speciellt efter skilsmässa, fortfarande var nödvändiga och därför inte fick inskränkas i för stor skala.28

Utredarna ansåg att de äldre bestämmelserna om fördelningen av sysslorna i hemmet var förlegade och att ett personligt ansvar för barn och hem skulle tas av båda makarna. Det skulle alltså råda ömsesidig underhållsskyldighet inom äktenskapet. Hänsyn skulle även tas till den underhållsskyldiges förmåga att utge bidrag efter äktenskapsskillnad. Denne skulle ha en större inkomst än vad som krävdes för sitt eget uppehälle, för att ha möjlighet att kunna utge underhållsbidrag. Det skulle även finnas möjlighet att erhålla underhållsbidrag för en längre period, om man kunde anta att den ekonomiskt svage maken inte ens efter en övergångsperiod skulle kunna försörja sig själv.29 De sakkunniga instämde med utredningen 197730, om att underhållsskyldigheten inte automatiskt borde upphöra på grund av makens omgifte, utan att varje enskilt fall borde bedömas utifrån dess ekonomiska förutsättningar. Det ansågs inte skäligt att den nya maken skulle behöva ta ansvar för följderna av det äldre äktenskapet.31

Några remissinstanser kritiserade propositionens förslag och menade att reglerna om underhållsskyldigheten stred mot tanken att varje make skulle vara ekonomiskt oberoende av varandra. De föreslog istället en regel där underhållsbidraget skulle gälla för de äktenskap som ingåtts innan den kommande lagändringen och att senare äktenskap skulle bygga helt på principen om varje makes ekonomiska självständighet. Departementschefen medgav att en sådan bestämmelse skulle kunna bidraga till att makarna från början försökte hålla ordning på sin egen ekonomi, vilket skulle kunna leda till en ökad jämställdhet mellan kvinnan och mannen, men att hänsyn ändå måste tas till de fall där det skett en skev fördelning av

28 Proposition 1978/79:12, s. 54 ff. 29 A.bet. s. 69, 189 ff.

30 SOU 1977:37.

arbetssysslorna i hemmet. Samtidigt kunde ett borttagande av underhållsreglerna leda till oro hos makarna, vilket i sin tur kunde leda till att ingen av dem vågade vara borta en längre period från arbetsmarknaden. Detta antogs kunna påverka barnen negativt. Departementschefen menade att, de av sakkunniga föreslagna reglerna, skulle ge utrymme för en anpassning till de ändrade förutsättningarna i samhället och att man därför inte behövde göra skillnad på nya och äldre äktenskap. Folkpartiets ungdomsförbund ansåg att de sakkunniga inte tagit hänsyn till den underhållsskyldiges situation strax efter en skilsmässa. Även denne kunde, enligt dem, behöva ordna upp sin tillvaro innan han kunde börja utge underhållsbidrag till den andre maken. Därför ansåg Folkpartiet att det borde finnas en period av uppskov med betalningen, tills förhållandena för den bidragsskyldige ordnat upp sig. Den sociala nämnden i Uppsala ansåg att utredningens förslag stred mot en utveckling inom familjerätten och att de ekonomiska och sociala problem som det var frågan om, borde lösas från ett annat lagstiftningsområde än den familjerättsliga.32

2.2.4 Äktenskapsbalken idag

År 1986 kom förslaget att göra om GB till ÄktB. Förslaget innebar en bearbetning av lagregleringen på äktenskapsrättens område. Reglerna om makars underhållsskyldighet skulle i huvudsak se ut som tidigare. De nya föreslagna ändringarna till ÄktB bestod, förutom balkens namnbyte, mestadels av nya bestämmelser angående fördelningen av makars egendom. Detta gjordes för att ta ett ytterligare steg mot att jämna ut makarnas ekonomiska ställning i samband med bodelning efter äktenskapsskillnad. Till exempel utvidgades tillämpningsområdet för jämkning av bodelning vid äktenskapsskillnad, i huvudsak för kortvariga äktenskap. Bestämmelsen om underhållsskyldighet till make efter äktenskapsskillnad, som tidigare fanns i GB 11:14 stadgades, i och med ändringen 1987, i ÄktB 6:7.33

1998 kom ett nytt lagförslag från regeringen, om ändringar i ÄktB:s bodelningsbestämmelser, angående pension. Propositionen innebar ett förslag om att pensionsrättigheterna skulle ingå i bodelningen vid äktenskapsskillnad. De skulle undantas från bodelningen endast om det skulle vara oskäligt att den ingick i bodelningen, med tanke på makarnas ekonomiska förhållanden eller om övriga omständigheter talade för det. I utredningen diskuterades om bodelningsreglerna angående giftorättsgodset skulle kunna tillämpas även på pensionsrättigheterna. Om en bodelning skulle leda till ett oskäligt resultat

32 A.bet. s. 307 ff.

kan ena maken behålla mer av sitt giftorättsgods. Enligt utredningen borde det, i de fall där det fanns en märkbar skillnad mellan makarnas pensionsskydd, kunna bli aktuellt att tillämpa jämkningsreglerna enligt ÄktB 12:1. Anledningen till detta var enligt utredningen, att makarnas pensionsrättigheter skulle ses som en del av deras ekonomiska förhållanden. Utredarna ansåg vidare att man skulle fästa större vikt vid behovet av ett pensionsskydd hos den ekonomiskt svagare maken och att man kunde tillfredsställa detta behov genom att utge underhållsbidrag. Detta skulle, om det var möjligt, bäst ske genom ett engångsbelopp, som sedan kunde räknas av från den andre makens andel i boet. Utredningen kom fram till att hänsyn till behovet av pensionsskydd borde uttryckas i lag och ett tillägg gjordes därför på grund av detta i ÄktB 6:7: s sista stycke.34

2.3 Svensk rätt i jämförelse med dansk och norsk rätt

Sverige, Norge och Danmark har en mer än 100-årig tradition av samarbete, då det gäller lagstiftning på familjerättens område. Fram till och med 1920-talet var lagarna om äktenskapsrätt nästintill identiska, men har sedan separerats på grund av nationell lagstiftning. Huvudregeln i svensk rätt är att underhållsskyldigheten upphör i och med en äktenskapsskillnad. I dansk rätt däremot, är huvudregeln att äktenskapsskillnad inte upplöser underhållsskyldigheten, utan där prövas underhållsbehovet samtidigt som äktenskapsskillnaden. Norsk rätt tenderar att dra mot det andra hållet, då huvudregeln där är att underhållsskyldigheten upphör vid en skilsmässa, men att denna underhållsskyldighet upphör även om ett par flyttar ifrån varandra, oavsett om en skilsmässa föreligger eller ej.35

I alla de tre länderna är regleringarna för underhåll till make, samt reglering om underhåll till barn, skilda från varandra. I Sverige omnämns inte barn alls i ÄktB, i Danmark stadgas underhåll till barn inom ”familjens underhåll” och i Norge stadgas det inom ”uppfostran av barn” i deras ”ekteskapsloven”. En annan gemensam reglering för länderna är upplysningsplikten mellan makar. I Norge har makarna rätt att få ut information om den andre maken från flera olika myndigheter och i Sverige och Danmark har varje make skyldighet att lämna information om sina ekonomiska förutsättningar och andra upplysningar som kan vara av relevans för den andre maken. I Danmark finns även en möjlighet att vända sig direkt till skattemyndigheten och därigenom få upplysningar om den andre maken. Även i Sverige kan andra bestämmelser än ÄktB ge en make rätt att hämta ut upplysningar från myndigheter.36

34 Proposition 1997/98:106 Om pensionsrättigheter och bodelning, s. 1, 42, 47 ff. 35 Agell, Nordisk Äktenskapsrätt, s. 65 ff.

Orsakssambandet mellan ett äktenskap och försörjningssvårigheter är en stark förutsättning för att underhållsbidrag skall utgå i både Sverige och Norge och huvudregeln är att underhållsbidrag skall utges under en övergångstid. Till skillnad från de andra länderna finns i Norge även en bestämmelse som säger att om förutsättningarna för övergångstidsunderhåll är uppfyllda, samtidigt som det dessutom förelegat ett långvarigt äktenskap, skall underhåll för obegränsad tid utges utan vidare prövning. Oavsett äktenskapets längd, skall underhållet i Sverige främst bestämmas till en övergångsperiod. I svensk rätt, till skillnad mot de andra, kan underhåll tidsbestämmas även för en lång tid framåt, exempelvis tills en pension börjar utgå. Gränsen för hur lång tid ett underhållsbidrag för en övergångsperiod kan utbetalas, har i svensk rättspraxis växt fram till cirka fyra år. I Danmark står lagstadgat att korttidsunderhåll ej får överstiga tio år.37

Sverige är det enda av de tre länderna som aldrig beviljar underhållsbidrag efter en äktenskapsskillnad för att uppnå den ekonomiska standard som fanns inom äktenskapet, det så kallade tillvänjningsbehovet. I Sverige lägger vi inte heller någon vikt vid äktenskapets längd då längden för underhållsutbetalning skall bestämmas, så som det görs i Norge och Danmark.38

Behovet av ett underhållsbidrag och förmågan att utge underhåll hos makarna, har en väsentlig betydelse för hur stort underhållsbeloppet skall vara och för hur lång tid det skall betalas ut i samtliga länder. Om den ene maken har förmåga att betala ett underhållsbidrag, men den andre maken inte har något behov av underhållet, skall underhållsbidrag inte utgå. Enligt dansk rätt kan enbart ett periodiskt underhållsbidrag utgå, medan det i Sverige och Norge ges möjlighet att få både periodiska bidrag och engångsbidrag. Endast i svensk rätt får ett fastställt engångsbelopp ej ändras och ett redan utbetalt månadsbelopp betalas ej tillbaka. I norsk rätt har det dock betydelse huruvida underhållet fastställts genom dom eller avtal. Avtal kan i Norge omprövas utan vidare, då de norska lagstiftarna anser att makarna kan ha befunnit sig i ett så svagt sinnestillstånd på grund av skilsmässan, att det ej kan vara rimligt att de skall bli bundna av sådana avtal på dessa grunder. En dom fastställd av en norsk domstol kan däremot endast ändras om starka skäl föreligger. I Danmark är reglerna dock mer restriktiva, då underhåll endast omprövas om starka skäl för detta finns, oavsett om underhållet fastslagits via avtal eller dom.39

37 A.a. s. 75 ff. 38 A.a. s. 75, 77 ff. 39 A.a. s. 73 ff.

I Norge och Danmark finns, precis som det i Sverige fanns innan 1979, en regel om att underhållsskyldigheten upphör vid makarnas omgifte. Bestämmelsen i Sverige togs bort, då man ansåg det oskäligt mot den nye maken. Det finns dock möjlighet att i Sverige få till stånd en jämkning av underhållsbidraget på grund av omgifte eller ingående i samboförhållande, då det enligt ÄktB 6:11 kan kategoriseras som ”ändrade förhållanden”. I Norge skall man ha varit sambo i två år för att underhållet från en tidigare make skall upphöra och inom dansk rätt kan underhållet komma att sänkas till noll kronor. I Danmark tvistar man nämligen sällan om underhållsfrågan i sig, utan endast om beloppets storlek. Finner således rätten att underhållsbidrag ej skall utges, bestäms storleken på beloppet till noll kronor. Retroaktivt underhåll finns inte lagreglerat i Danmark. Denna fråga avgörs där samtidigt som äktenskapsskillnaden och således torde frågan ej kunna uppkomma i efterhand. I Norge och Sverige kan man dock söka retroaktivt underhållsbidrag i upp till tre år efter skilsmässan. Underhållsbidrag efter skilsmässa beräknas utgå mest givmilt i Danmark och vi är mest restriktiva med att tillämpa detta i Sverige. I alla tre länderna har underhållsfrekvensen minskat i takt med kvinnans ökade självförsörjningsförmåga.40

2.4 Alternativa vägar

Det är ovanligt att underhåll för en obegränsad tid döms ut och ej heller döms underhåll för en övergångstid ut speciellt ofta. Trots detta är det vanligt att det råder en ekonomisk ojämlikhet mellan makarna vid en äktenskapsskillnad och många makar väljer att själva träffa avtal angående ett eventuellt underhållsbidrag. Det finns även andra alternativ än bestämmelserna om underhållsbidrag att tillgå, då parternas ekonomiska förhållanden är olika. Ett av dessa är att genomföra en jämkning i samband med bodelningen.41 Om detta finns regler i ÄktB 12:1. Regeln innebär att, om det i samband med äktenskapets längd och makarnas ekonomiska förhållanden, kan anses oskäligt att den ena maken lämnar egendom till den andre, kan den maken få behålla mer av sitt eget giftorättsgods vid bodelningen. Regeln kan dock aldrig resultera i att den make som är den ekonomiskt svagare, får ut mer än vad som skulle ha tilldelats denne vid en vanlig bodelning. Även vid jämkning av bodelning tas hänsyn till försörjningsförmågan hos båda makarna.42 Detta jämkningsalternativ är vanligare än tillämpningen av underhållsbidragsreglerna, men kan trots detta ej heller anses som vanligt

40 A.a. s. 85 ff.

41 Intervju med Arvidsson Margareta, 2007-11-21. 42 Agell, Äktenskap, samboende, partnerskap, s. 171 ff.

förekommande i någon större utsträckning. Många parter anser dock detta alternativ mera skäligt än utdömandet av underhållsbidrag.43

Ett annat alternativ som ibland förekommer vid bodelningar, kan vara att den make som är starkast ekonomiskt erbjuder ett pensionsskydd till den andre maken. Ofta är det kvinnan som är ekonomiskt svag, då hon varit hemma med barnen under hela eller större delen av äktenskapet och på grund av detta inte kunnat införskaffa några ATP-poäng. Förfarandet kan göras genom att maken för över en viss procent av sin pension till den andra maken, eller också kan maken köpa en pensionspremie till den andre maken. Det sistnämnda alternativet kan då fungera som ett engångsunderhåll.44

Ett annat alternativ som ibland används för att ge den svagare parten ett extra ekonomiskt tillskott, är att makarna kommer överens om att skriva barnet som folkbokförd hos den make som är ekonomiskt svag. Vart barnet bor får stor betydelse, då det är fråga om olika typer av bidrag, till exempel bostadsbidrag. Detta bidrag höjs avsevärt, då maken har barnet boende hos sig.45

2.5 Rättspraxis

Det krävs ett tydligt orsakssamband mellan försörjningssvårigheter och ett äktenskap för att underhållsbidrag skall kunna utges. Detta samband är ej lagstadgat, men en stor vikt har lagts vid detta i praxis och efter ett prejudicerande fall från 1998, anses det nu vara näst intill en omöjlighet att underhållsbidrag utgår om ett samband mellan äktenskapet och försörjningssvårigheterna ej föreligger. I det aktuella fallet yrkade makan underhållsbidrag under sin återstående livstid, på grund av att hon led av psykiska och fysiska besvär, samt saknade arbetslivserfarenhet, då hon under större delen av äktenskapet varit sjuk och ej kunnat arbeta. Maken bestred yrkandet och anförde att han inte hade förmåga att utge underhållsbidrag. Målet togs upp i HD, som befriade maken från skyldighet att utge underhållsbidrag, då rättens ledamöter ansåg att orsakssambandet förelåg främst mellan sjukdomarna i sig och oförmågan att arbeta och således ej hade att göra med äktenskapet. Det fanns heller inget som talade för att dessa sjukdomar i sin tur skulle ha uppkommit som ett resultat av äktenskapet eller förhållandena inom det. Domstolen påpekade att denna snäva

43 Intervju med Arvidsson Margareta, 2007-11-21. 44 A.st.

bedömning låg i linje med förarbetenas betoning på att underhållsbidrag för en längre tid endast skall utges undantagsvis.46

På hovrättsnivå har två fall så sent som i april 2007 ogillats, då hovrätten [HovR] ansåg att orsakssamband mellan försörjningssvårigheterna och äktenskapen saknades. I det första målet yrkade hustrun underhållsbidrag efter äktenskapsskillnaden och hävdade att det förelåg ett klart orsakssamband mellan äktenskapet och hennes försörjningssvårigheter. Parterna hade varit gifta i 30 år och kvinnan hade varit sjukskriven sedan 1998 på grund av utbrändhet. Hon hävdade att anledningen till utbrändheten var en alltför krävande roll som maka, mamma och yrkesarbetande. HovR ansåg, till skillnad mot TR, att det inte kunde anses visat i målet att äktenskapet varit orsaken till utbrändheten och den nu föreliggande försörjningssvårigheten.47

I det andra målet yrkade kvinnan dels att ett engångsbelopp skulle utges och dels ett månatligt belopp, i första hand, utan tidsbegränsning och i andra hand tills den dag då hon erhöll pension. Kvinnan anförde som grund för sin talan att synnerliga skäl förelåg för underhållsbidrag på grund av, dels äktenskapets längd, dels hennes behov av pensionsskydd, och dels förhållandena i övrigt. Kvinnan var sjuklig och hävdade att hon inte kunde försörja sig själv på grund av äktenskapet och att mannen lyckats nå en god position inom förvärvslivet med anledning av den sneda arbetsfördelningen i hemmet. TR ogillade käromålet av den anledningen att kvinnan redan skaffat sig en högskoleutbildning. Hon hade heller inte vårdnaden om barnen och hon hade på grund av sjukersättning en månatlig inkomst som motsvarade ett avlönat arbete. Kvinnans bristande förvärvsförmåga hade att göra med en skada som inte kunde anses ha samband med själva äktenskapet. HovR fastställde TR:s dom.48

Äktenskapets längd har också visats sig vara av mycket stor betydelse för bedömningen om underhållsbidrag, speciellt i de fall där underhållsbidrag skall utges för en obegränsad period. Om äktenskapet varat en lång tid är sannolikheten större, än vid de fall då äktenskapet varit kortvarigt, att äktenskapet bedöms vara en bidragande faktor till att den ena maken är ekonomiskt instabil. Detta har oftast att göra med att domstolarna bedömer att makarna efter en längre tid tillsammans inte längre har enskild ekonomi och inte är lika noga med att klara sin egen försörjning, då man har varandra att luta sig mot. Domstolarna har även resonerat om de kortvariga äktenskapen och där hävdat att makarna under en kortare tid tillsammans inte hinner bli lika ekonomiskt beroende av varandra. Det tydligaste exemplet på detta är ett

46 NJA 1998 s. 238.

47 Hovrätten för nedre Norrlands dom i mål Ö 290-07, meddelad 2007-04-16. 48 Svea Hovrätts dom i mål T 10270-06, meddelad 2007-11-08.

pleniavgörande, där två makar nekades underhållbidrag främst på grund av äktenskapets relativt korta varande, som var tre respektive två år. 49

I förarbetena till paragrafen om underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad, har nämnts att det inte kan anses skäligt att en make sätter sig i skuld för att skaffa sig en utbildning, då denne varit hemma under en lång period och tagit hand om barn och hushåll. Därför har det förekommit att domstolarna dömt ut underhållsbidrag för den tid det beräknas ta för den ekonomiskt svage maken att skaffa sig en utbildning. På samma sätt har domstolarna även resonerat när det gäller den tid det kan ta för en make att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter ett långvarigt äktenskap. I ett fall från 1983 yrkade kvinnan att maken skulle utge underhållsbidrag till henne på obestämd tid, på grund av äktenskapets långvarighet och att hon inte haft någon möjlighet att arbeta på grund av hem och barn. Maken bestred yrkandet och menade att han saknade förmåga att utge underhåll. HD biföll makans talan på grund av att hon under det 28 år långa äktenskapet ej arbetat och att det därför kunde antas ta tid för henne att komma in i arbetslivet. En begränsning av underhållets varaktighet fastslogs till tre år, den tid det rimligen kunde beräknas ta för makan att erhålla stadigvarande arbete.50

Det är vanligt förekommande att domstolen tar hänsyn till framtida sociala förmåner när de avgör för hur lång tid underhållsbidraget skall utges. I många fall har domstolen slagit fast att underhållsbidraget skall upphöra då den underhållsberättigade erhåller full ålderspension. I flera fall har även ålderpensionen varit ett skäl för jämkning av underhållsbidrag, då förhållandena i och med pensionen ansetts vara förändrade. För att förhållandena skall anses vara förändrade krävs emellertid oftast att de inneburit att den underhållsskyldiges inkomst försämrats eller att den underhållsberättigade fått en betydligt ökad inkomst. Så var fallet i ett mål från 1993 där mannen yrkade jämkning av underhållsbidraget, då kvinnan hade erhållit pension. Kvinnan bestred yrkandet och hävdade att förutsättning för jämkning ej förelåg. TR ogillade mannens talan och hävdade att de redan tagit hänsyn och räknat med kvinnans pension, när beslutet om underhållsbidrag togs. HovR ändrade domen och biföll mannen på så vis att de nedsatte underhållsbeloppet till mellanskillnaden mellan underhållsbidraget och pensionen. HovR menade att TR inte kunde ha förutsett pensionens storlek, då denna låg fjorton år framåt i tiden. HD fastställde HovR dom.51

I ett annat fall från 1984 hade den underhållsskyldige mannens inkomst försämrats, samtidigt som den underhållsberättigade kvinnans ekonomi klart förbättrats. Dessa

49 NJA 1966 s 390 I och II. 50 NJA 1983 s. 821. 51 NJA 1993 s. 474.

omständigheter ledde till att HD ansåg att, eftersom kvinnan nu förväntades kunna försörja sig själv och det var osäkert om mannen hade förmåga att utge underhållsbidrag, mannen helt borde befrias från skyldigheten att utge underhållsbidrag.52

I ett fall från 1972 dömdes underhållsbidrag ut till kvinnan efter ett långvarigt äktenskap. Makarna hade tillsammans fyra barn och i alla tre instanserna tog domstolarna hänsyn till just antalet barn och detta var den huvudsakliga anledningen till att kvinnan ansågs vara berättigad till underhållsbidrag. Instanserna pekade på att eftersom dessa fyra barn var i olika åldrar, skulle kvinnan tvingas ägna allt sin tid åt deras uppfostran och omsorg under en oerhört lång period, då det skulle dröja innan det yngsta barnet uppnått en sådan hög ålder att kvinnan skulle kunna skaffa sig ett heltidsarbete.53

I några fall har domstolarna även fört ett resonemang om huruvida fördelningen av sysslorna i hemmet varit en uttrycklig överenskommelse. I vissa fall där det visat sig att en sådan överenskommelse förelegat, har domstolarna utdömt underhållsbidrag till den ekonomiskt svage maken, av just denna anledning.54

2.6 Sammanställning av intervjuer

Vi har intervjuat följande yrkesverksamma jurister med erfarenhet inom det aktuella området; advokaten Margareta Arvidsson på Advokatbyrån Arvidsson & Heglind AB, advokaten Bo Flodström på Advokat Bo Flodström AB, juristerna Anders Borehed och Johanna Boo på Familjens jurist, jur.kand. Lennart Johansson från LRF Konsult Juridiska Byrå, samt rådmannen Anders Ljung, Örebro Tingsrätt.

Vid intervjuerna frågade vi hur länge de varit yrkesverksamma inom området och om de under den tiden någon gång tillämpat ÄktB 6:7 och i sådana fall, hur många gånger, under vilka särskilda omständigheter, samt om det rörde sig om kort- eller långtidsunderhåll. Vi diskuterade även vilka alternativ som istället används och på vems initiativ dessa alternativ väljs och vad de hade för teori om varför paragrafen så sällan tillämpas idag. Slutligen diskuterades deras egna åsikter angående bestämmelsen och dess utformning, samt om de hade förslag på hur området borde vara reglerat idag.

Margareta Arvidsson, som varit yrkesverksam inom ekonomisk familjerätt i 30 år, har under de senaste fem åren endast tillämpat paragrafen två eller tre gånger. Hon uppger att det var vanligare att underhållsbidrag förekom i början av hennes karriär, men att det idag är

52 NJA 1984 s. 487. 53 NJA 1972 s 68. 54 RH 1998:31.

ytterst sällan förekommande. Under de få gånger hon tillämpat paragrafen under de senaste fem åren, har det endast i ett fall utdömts underhållsbidrag och då för en övergångsperiod. Detta var för cirka tre år sedan och gällde då en kvinna som hade en vanlig folkpension och där mannen ansågs förmögen. Kvinnan hade varit sjuk och ansågs inte kunna bli självförsörjande efter det långvariga äktenskapet. Hon fick därför underhållsbidrag för den tid det skulle ta för henne att utbilda sig.55

Arvidsson tror att samhällsförändringar och en ändrad kvinnosyn är de största anledningarna till att paragrafen idag inte tillämpas i samma utsträckning som förr. Idag råder inte samma försörjningsbehov. Hon anser dock att paragrafens nuvarande utformning är bra och skälig och inte behöver omformuleras. Anledningen till att möjligheten att få underhållsbidrag används så sällan, tror Arvidsson, beror på att dagens praktiker föreslår sina klienter andra alternativa vägar, såsom jämkning vid bodelning eller träffar egna avtal om underhållsbidraget, eftersom det finns så lite vägledande praxis på området. Arvidsson tror också att det i framtiden kommer att finnas ett behov av regleringen, till stor del beroende på invandringen och de kulturkrockar som kan komma att bli aktuella, då det i andra kulturer fortfarande är vanligt att kvinnan är hemma på heltid. Arvidsson ser ett fortsatt framtida behov av lagreglering på detta område, också på grund av att det fortfarande inte råder jämlikhet inom alla äktenskap.56

Hon anser vidare att det är bra att kraven för att få underhållsbidrag är höga, då det endast skall gå att erhålla om ett verkligt behov finns. Arvidsson saknar dock mer praxis på området, då den som finns idag är alltför tunn för att uppfylla en tillräckligt vägledande funktion. Dessutom tycker hon att beräknandet av denna typ av underhållsbelopp inkluderar så pass skilda faktorer i jämförelse med uträknandet av underhåll till barn, att egna schabloner borde upprättas för att ytterligare underlätta tillämpningen av underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad.57

På Familjens Jurist träffade vi Anders Borehed och Johanna Boo. Borehed har varit yrkesverksam i 25 år och Boo har arbetat som jurist på området under en relativt kort period. Ingen av dem har någonsin tillämpat bestämmelserna om underhållsbidrag till make efter äktenskapsskillnad. Då vi frågade vilka alternativa vägar som de istället brukade erbjuda, framkom att de upplevde att frågan om en ekonomisk kompensation sällan uppkommer. Det man i de få fall som faktiskt uppkommer brukar använda sig av är, enligt Borehed, jämkning

55 Intervju med Arvidsson Margareta, 2007-11-21. 56 A.st.

vid bodelning i samband med äktenskapsskillnad, eller att den ekonomiskt svagare parten får ta del av den andres pensionsförsäkring. Makarna kan även överlåta andra typer av försäkringar till varandra. Även barnets boende påpekades kunna vara ett sätt att lösa den ekonomiska frågan, då till exempel ett bostadsbidrag påverkas ansenligt, beroende på om maken har barnet boende hos sig eller ej.58

Både Borehed och Boo tror att kvinnans förändrade ställning, samt det ökande antalet arbetande kvinnor och högre inkomster, är en stark bidragande orsak till att paragrafen så sällan tillämpas numera. De tror att kvinnor idag vill göra karriär i större utsträckning, medan det förr var vanligare med hemmafruar och att mannen försörjde familjen. Boo tror att kvinnan känner en viss stolthet och inte vill sätta sig i beroendeställning till mannen, utan vill visa att hon klarar sig själv, samt klippa av alla gemensamma band. Boo och Borehed tror även att domstolarnas syn på frågan spelar in och att dessa inte gärna vill tillämpa paragrafen.59

Borehed anser att paragrafen bör finnas kvar för de få som behöver den och att man annars drar undan ett viktigt rättsligt skydd för dem som faktiskt har ett behov av ett underhållsbidrag. Borehed anser inte att de bestämmelser som växt fram i praxis skall lagstadgas, då detta skulle innebära att man låser möjligheten till underhållsbidrag ytterligare. Samtidigt vill han påpeka att en individuell prövning i varje enskilt fall är viktig. Borehed anser vidare att paragrafen inte bör ändras, då vi fortfarande inte lever i ett jämlikt samhälle. Möjligen skulle paragrafen kunna moderniseras en aning, då principen med underhållsbidrag i sig känns förlegad och behovet idag är mindre.60

Bo Flodström har varit verksam inom familjejuridiken i 23 år. Under sin verksamhet har han tillämpat bestämmelserna om underhållsbidrag till make efter äktenskapsskillnad tre gånger. I det ena fallet, som uppkom på 1980-talet, tilldelades en kvinna underhållsbidrag för den tid det skulle ta för henne att skaffa sig en utbildning. Kvinnan hade varit hemmafru och hade en liten pension. Hon var sjuklig och hade lämnat förvärvslivet på grund av arbete i hemmet. De andra två fallen uppkom under 1990-talet. I ett av dessa fall hade makarna drivit företag tillsammans och kvinnan hade då haft en liten lön och därmed en låg pension. Hon var drygt 50 år då makarna skilde sig. Maken hade en stor pensionsförsäkring, som kvinnan tilldömdes en viss procent av.61

58 Intervju med Boo Johanna och Borehed Anders, 2007-11-26. 59 A.st.

60 A.st.

De andra alternativ som Flodström av erfarenhet varit med om att tillämpa, istället för reglerna om underhållsbidrag, är att det vid bodelningen sker en jämkning eller att ett engångsbelopp betalas ut. Det är, enligt Flodström, betydligt lättare att tillämpa en jämkning, än reglerna om underhållsbidrag. Flodström anser att det är bra att pensionsförsäkringen enligt lagändringen räknas in som likvida medel, då den framtida pensionen kan vara en värdefull tillgång.62

Flodström tror att anledningen till att paragrafen så sällan tillämpas idag, är att samhällsstrukturen har förändrats. Idag har kvinnorna bättre arbete och Flodström tror att kvinnan i dagens samhälle helt enkelt inte vill ha ett underhållsbidrag från sin exmake, sett ur självständighetssynpunkt. Han tror även att paragrafen fallit lite i glömska hos jurister och allmänheten, då frågan sällan uppkommer, samtidigt som domarna anser att det är svårt att beräkna underhållsbidragsfrågor. Det finns generella råd och metoder och FB:s regler tillämpas oftast analogt. ÄktB drar dock enbart upp ramarna och det finns endast generella råd att utgå från vid beräkningen. Den har inga egna schabloner att gå efter, vilket enligt Flodström, gör beräkningarna komplicerade.63

Flodström anser att paragrafen bör tas bort, då den tillhör en annan generation. Han anser att man istället bör ändra bodelningsreglerna så att till exempel jämkning till den ekonomiskt svages fördel kan göras eller ge ÄktB: s bestämmelser egna schabloner att beräkna underhållsbidraget på. Om paragrafen skall behållas, anser Flodström att sambotiden skall räknas in i äktenskapets längd. Han tycker även att man i vissa fall kan ta hänsyn till ett tillvänjningsbehov. Om ena maken varit van vid en viss standard inom äktenskapet eller varit aktiv i en särskild fritidssysselsättning som varit kostsam, kan Flodström tänka sig att beakta detta vid bedömningen av underhållsfrågan.64

Lennart Johansson har varit yrkesverksam jurist i 34 år och har de senaste 30 åren arbetat på LRF Konsult Juridiska Byrå. Han har under sin verksamhetstid aldrig varit med om att paragrafen tillämpats. I de fall där ekonomisk ojämlikhet förelegat har istället en jämkning vid bodelning gjorts, men även jämkningsfallen har varit ytterst sällsynta. Johansson tror att detta till stor del beror på att LRF främst företräder lantbrukare och att lantbrukarna som samhällsgrupp sällan skiljer sig. Numera är det även så att båda parter får avkastning på gården, vilket resulterar i att även ”hemarbetet” för en lantbrukarhustru är avlönat. För övrigt tror Johansson att samhällets förändringar som lett till att hemmafruarna minskat och att båda

62 A.st. 63 A.st. 64 A.st.

parter oftast arbetar, är anledningar till att underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad sällan kommer på tal. Johansson tycker att paragrafen bör finnas kvar i oförändrat skick, då det fortfarande finns ett behov av lagreglering på området. Dock anser han att jämkning vid bodelning är ett bättre alternativ i situationer där det går att lösa frågan på det viset.65

Anders Ljung har varit rådman i tingsrätt i tio år och har under de åren endast dömt i mål om underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad en gång, vilket var nyligen. Vid detta tillfälle erhöll hustrun underhållsbidrag för en övergångsperiod. Ljung tror att minskningen av fallen av underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad beror på att båda parter i de flesta äktenskap numera har inkomster och att de klassiska hemmafruarna minskat i antal.66

Ljung kan se ett framtida behov av lagregleringen, om än ännu mer minskat, men tror inte att invandringen kommer att påverka antalet underhållsbidragsfall i framtiden. Han tror att det förmodligen i mål om underhållsbidrag, där paret har utländsk härkomst, inte kommer att bli aktuellt med underhåll överhuvudtaget, då inte bara invandrarkvinnor har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, utan även männen. Detta leder till att männen i dessa äktenskap inte uppfyller kraven på en makes förmåga att utge underhåll, även om kvinnan skulle uppfylla behovskriterierna.67

2.7 Samhällets och kvinnorollens utveckling

Enligt den gamla GB från 1734 fungerade maken som en målsman för hustrun och företrädde henne utåt. Kvinnan behövde makens uttryckliga samtycke för att kunna ägna sig åt arbete utanför hemmet. Det var mannen som avgjorde hur familjens levnadsförhållanden och barnens uppfostran skulle se ut. I den nyare GB från 1920 likställdes kvinnan med mannen och tanken var att de tillsammans skulle ta beslut om vad som var det bästa för familjen. Enligt den äldre GB hade mannen en fullständig rätt att fritt förfoga över all makarnas egendom. Detta innebar att kvinnan riskerade att förlora hela sin egendom för att finansiera mannens leverne. Denna frihet för mannen togs dock bort i och med den nya GB och från och med 1920 gäller principen att vardera maken äger och förvaltar all sin egendom, vilket innefattar både giftorättsgods och enskild egendom, och svarar för sina egna skulder.68

I början av 1900-talet var det många utbildningar och yrken som inte var öppna för kvinnor och kvinnorna hade lägre lön än männen, trots samma arbete. Om en kvinna gifte sig, kunde hon komma att avskedas från sitt arbete. Detta förbjöds dock 1938, vilket gjorde att allt fler

65 Telefonintervju med Johansson Lennart, 2007-11-28. 66 Telefonintervju med Ljung Anders, 2007-11-28. 67 A.st.

arbetande kvinnor ingick äktenskap.69 Enligt traditionen skulle männen vara ute på arbetsmarknaden och på så vis kunna försörja hela sin familj, medan kvinnorna skulle sköta hem och barn. De få gifta kvinnor som faktiskt arbetade utanför hemmet sågs ned på och kvinnans make ansågs då inte duglig nog att försörja familjen. Statistiken på arbetande kvinnor utanför hemmet i Sverige visade att det under 1920-talet endast var fyra procent. Under 1930-talet hade antalet arbetande hustrur stigit till åtta procent, 1980 till 64 procent och 1992 var antalet 84 procent.70

1950-talet kan kallas den absoluta ”hemmafrutiden”, då majoriteten av alla kvinnor lade all sin tid på hem och barn. Tydliga förändringar i kvinnosynen skedde dock mellan 1950- och 1960-talet, vilket bidrog till att allt fler kvinnor kom ut på arbetsmarknaden under denna tid. Kvinnorna födde i genomsnitt färre barn än tidigare och allt fler mödrar valde att återvända till arbetet efter att de fått barn, trots att det var brist på barnsomsorg. Under denna period började även jämställdhetsfrågan att diskuteras och man ville få männen att öka sin arbetsinsats i hemmet. Sakta men säkert ändrades synen på kvinnan. Hustrun skulle numera ses som en försörjande istället för en försörjd.71

Samtidigt började allt fler människor söka sig från landsbygden till städerna, där det fanns arbete inom industri, förvaltning, service och utbildning. Innan industrisamhället skapades hade människornas ställning i princip varit beroende av kön, stånd och grupptillhörighet. Detta avdramatiserades nu och tappade sin roll i det mer moderna samhället. Dock var samhället fortfarande långt ifrån jämlikt. Under 1960-talet flyttade allt fler par samman utan att ingå äktenskap, vilket gjorde att antalet ogifta ökade. Under sent 1980-tal ökade dock antalet giftermål igen, då de ekonomiska villkoren för de gifta kvinnorna förbättrades.72

Mellan 1930 och 1980-talet fördubblades andelen förvärvsarbetande kvinnor. Man fick en driftig arbetsmarknadspolitik och allt fler kvinnor anställdes. Detta trots att hemmafrun fortfarande var ett rådande ideal under denna period.73 Denna ökning av antalet kvinnor som arbetade utanför hemmet åstadkom en större efterfrågan på barnomsorg, samt äldreomsorg i samhället, då det var dessa insatser som kvinnorna främst arbetat oavlönat med tidigare. Yrken inom vård och barnomsorg var starkt kvinnodominerade, vilket medförde att ju fler kvinnor som började arbeta, desto mer arbetskraft söktes inom dessa områden, vilket skapade

69 Ohlander Ann- Sofie, Kvinnors arbete, s. 37 ff. 70 Forskningsrådsnämnden, Kvinnornas historia, s. 101.

71 Hedenborg Susanna, Morell Mats, Sverige- en social och ekonomisk historia, s. 279.

72 Hedenborg Susanna, Kvarnström Lars, Det svenska samhället 1720-2000 böndernas och arbetarnas tid, s 251, 270 ff.