__________________________________________________
Religionsvetenskap 61-90 hp
_____________________________________________________
Religionsförändringar hos Perus
indianer
-Under tiden strax före spanjorernas ankomst till slutet av 1600-talet
Mirtha Méndez Nilsson
C-uppsats 7,5 hp Handledare: Torsten Löfstedt Högskolan i Kalmar Humanvetenskapliga institutionen Vårterminen 2008 Examinator: Roland Hallgren
HÖGSKOLAN I KALMAR
Humanvetenskapliga institutionen
Arbetets art: C-uppsats, 7,5hp Lärarprogrammet
Religionsvetenskap 61-90hp
Titel: Religionsförändringar hos Perus indianer -Under tiden strax före spanjorernas ankomst till slutet av 1600-talet
Författare: Mirtha Méndez Nilsson Handledare: Torsten Löfstedt
Examinator: Roland Hallgren
ABSTRACT
Under 1500 och 1600-talen upplevde det nuvarande Peru en period av förändringar i alla avseenden, inte minst i religiösa. Inkariket som var en teokratisk stat, blev erövrat av
spanjorerna som hade kommit till den nya världen med en ”ny” tro, katolicismen. En tro som påtvingades urinvånarna utan minsta hänsyn till deras religioner som betraktades som
avgudadyrkan.
Genom min studie där jag gjort en analytisk tolkning av indianernas historia, deras religiösa liv och dess utveckling, har jag kommit fram att spanjorernas olika metoder mot
avgudadyrkan, gav upphov till en ny religion. En quechua katolicism som kom ur och anpassades till den indianska verkligheten. En religion som var ett resultat av en sammansmältande process där element av såväl katolicismen som indianska religioner förenades, omtolkades och anpassades till den indianska världen.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1.
Inledning
5
1.1 Syfte
5
1.2 Metod
6
2. Inkariket före spanjorerna
7
2.1 Inkarikets civilisation
7
2.2 Religiositeten under Inkariket
8
2.3 Religiösa drag hos Inkarikets folk
9
2.3.1 Indiansk kosmogoni
9
2.3.2 Skapareguden Wiracocha och hans attribut
11
2.3.3 Huacas
12
2.3.4 Livet efter döden
12
3. Spanjorernas tid
13
3.1 Avgudadyrkan
13
3.1.1 Avgudadyrkan under erövringstiden
14
3.1.2 Avgudadyrkan under kolonialtiden
16
Lagar och regler mot avgudadyrkan
17
3.2 La Extirpación de las Idolatrías
20
3.2.1 Metoder mot avgudadyrkan
20
Jesuiternas roll i utrotning av avgudadyrkan
21
Religiösa visitationer
22
Predikningar
22
4. Religiös synkretism
25
5. Sammanfattande reflektioner och slutsatser
29
5
1. Inledning
När jag läste om vodou, olivorism och santeria, blev jag inspirerad att ta reda på vad som hade hänt med de indianska religionerna efter spanjorernas ankomst till Sydamerika. Att kunna undersöka de indianska religionerna genom tiderna verkade som en stor utmaning, framförallt eftersom jag visste om att Inkariket saknade ett skrivsystem. Sålunda skulle detta innebära att jag var tvungen att förlita mig på dåtidens spanska krönikörer och att läsa dessa på ålderdomlig spanska, något som i sig är en utmaning. Mitt peruanska ursprung och nyfikenheten om det forna Peru har varit bidragande och drivande faktorer till det här arbetet. Temat är givetvis mycket omfattande, därför måste jag begränsa mig och således behandla vissa delar på ett mycket ytligt sätt. Jag kommer framför allt att koncentrera mig till Inkarikets religiositet under perioden strax innan spanjorernas ankomst till ca två hundra år efter. Med andra ord ska jag ta upp indianernas religiositet under 1500-1600-talen. Geografiskt ligger tyngdpunkten i den här framställningen på situationen i området runt Lima och i södra Peru, där Inkarikets huvudstad, Cuzco, låg.
Inkariket var ett stort imperium som formades mellan 1200-1400 talen. Den bestod av många olika folkgrupper, var och en med sina egna språk, kulturer, traditioner och religiositet, som Inkafolket förde samman. Detta imperium dyrkade solguden Inti och lydde Inkan som dess efterträdare på jorden. När spanjorernas anlände hade de med sig evangeliserande tankar. Så småningom förvandlades eller utvecklades dessa tankar till att utrota deras religion. Men vad hände med de indianska religionerna inför den nya tron?
1.1 Syfte
Syftet med detta arbete är att följa indianbefolknings religionsutveckling från Inkarikets tid till ca två hundra år efter. Frågeställningarna som har dykt upp och som jag ska försöka ge svar på är: Hur reagerade urinvånarna på den nya tron? Ställde de sig för eller emot den nya doktrinen, eller maskerade de istället sin tro? Vilka idéer hade spanjorerna med sig och vilka attityder antog de till de indianska religionerna?
6
1.2 Metod
Temat jag har valt att skriva om är en historisk undersökning som handlar om Inkariket och dess religiositet samt dess utveckling efter spanjorernas ankomst. En historisk process som har skett under en viss tidsperiod, och under olika politiska, ekonomiska och sociala förhållanden. Därför är det grundläggande och nödvändigt att läsa många olika källor som, utifrån olika synvinklar, kan ge mig en uppfattning om det jag söker, och som på ett induktivt men samtidigt rationellt sätt kan ge mig möjligheten att hitta svaren på mina frågor. Jag har använd en deskriptiv och i viss mån en komparativ metod och valt kronologiska och tematiska dispositionsprinciper.
En stor del av litteraturen jag läst, och som utgör mina primära källor, är författade av spanska krönikörer under 1600 talet. Dessa källor skrevs nästan åttio år efter den spanska erövringen och med en enda syfte: att stötta de olika kampanjer som bedrevs för att utrota avgudadyrkan, därför är de formulerade utifrån ett straffande och en förtryckande perspektiv. Detta gör att de inte kan spegla en neutral uppfattning inför indianernas religiositet. Jag har en hermeneutisk grundinställning som hjälper mig att tolka och förstå författarnas skildringar utifrån deras bakgrund och deras dåvarande verklighet. Med andra ord har jag läst dem med försiktighet och med en kritisk attityd.
Givetvis har jag också läst moderna böcker som tar upp den indianska religiositeten utifrån historiska, sociologiska, arkeologiska och antropologiska aspekter som ofta kompletterar varandra och analyserar den indianska världen och dess historia på helt annat sätt.
Det är viktigt att nämna att eftersom den mesta litteratur jag använder är på spanska gör jag egna översättningar av de citaten som finns i texten, och deras spanska original finns som fotnoter, detta för att underlätta läsningen. Det är också värd att nämna att eftersom vissa verk är skrivna under 1500-1600-talen, kan det spanska språket tyckas ovanligt och svårtförstått.
7
2.
Inkariket före spanjorerna
2.1 Inkarikets civilisation
För att kunna beskriva Inkarikets religiositet, anser jag det nödvändigt att först ge en historisk bakgrund om Inkas imperium, en av de största förcolumbiska civilisationerna i Amerika. Vid spanjorernas ankomst 1532, sträckte sig Inkariket längs med Anderna. Ett stort imperium som omfattade det nuvarande Peru, Ecuador, Bolivia till det nuvarande Colombia, Argentina och Chile. Det var en despotisk och teokratisk välfärdsstat där fursten, Zapa Inka,1 betraktades som solens ställföreträdare. Denna ställning gav honom en helig och ouppnåelig status; Inkan kunde bestämma över allt och alla, med andra ord var han staten själv. Den amerikanske forskaren och historikern W.H. Prescott skriver om detta:
Det var framförallt […] peruanerna,2 som gjorde anspråk på att grundarna av deras rike var av gudomligt ursprung och att alla deras lagar vilade på en gudomlig vilja. (W.H.Prescott 1979 [1847]:.54)
Men vad vet vi om Inkariket? Idag vet vi att Inkariket var en mycket välorganiserad stat, med bland annat ett väl utbyggt kommunikationsnät, grunden till statens sammanhållning, ett väl utvecklad jordbruk som använde sig av konstbevattning och terrasser och som garanterade uppehälle till alla, även gamla och sjuka, men som saknade ett skrivsystem.3 Då uppkommer frågan: hur kommer det sig att det finns tillgänglig information om deras rike? Det är flera forskare som uttalar sig om detta.
Efter spanjorernas ankomst, ägnar sig några krönikörer att skildra indianernas traditioner och kultur men de var mycket sparsamma när det gällde att skildra religiositeten påstår Gareis (2005:115). Hon hävdar att inte förrän på 1600-talet blev informationen om andinska religioner mycket riklig, och tillägger att sådana källor måste tas med stor försiktighet
1 Regentens titel
2 Men detta menar Prescott folket som tillhörde Inkariket ursprungliga kärna.
3 Detta kompenserades med quipus ett mnemotekniskt system som bestod av ett rep gjort av hård tvinnade
brokiga trådar. Från repet hängde många trådar av olika färger bundna i knutar, som hade olika betydelser. Ordet quipu betyder just knut. Detta system användes både för matematiska ändamål och för tradering av historien.
8
eftersom de blev skrivna med ett enda syfte: utrotningen av indianernas religion. Vi återkommer till detta.
Marzal (2005:11) skriver att när det gäller Inkas religion, till skillnad från mayafolkets och aztekernas religioner som beskrivits av två tidiga och utmärkta etnografer, så är forskningen mindre lyckligt lottad. Det är inte förrän 1653 som Bernabé Cobo4 skrev en fullständigt
syntes om Tawantinsuyos5 religion.
Lahourcade (1970:131) skriver att det verkligen är en trist situation för indiansk religionsforskning eftersom man är tvungen att använda den spanska litteraturen som tog upp temat på ett väldigt ytligt sätt i ett försök att utrota idolatrin.6
Ordet Inka har enligt Zuidema (2005:89) två olika betydelser om man betraktar detta ur sociala och religiösa aspekter. I sin snävaste betydelse, innebar det att alla kungar betraktades som vara ättlingar till den mytiske förfadern Manco Capac, som enligt en av många legender, kom ut från en grotta tillsammans med sina bröder och vägledde dem till Cuzco - i det sydperuanska höglandet - som så småningom blev Inkarikets huvudstad.
I sin vida betydelse kallas det rike som grundades (formades) mellan 1200-1400–talen för Inka. Ett imperium som formades av olika folkgrupper (nationer) med var och en sin egen politik, sina egna traditioner, språk och kulturer och följaktligen sina egna religioner. Ett rike som inkaindianerna med sin skickliga administrativa förmåga lyckades smälta samman. Ett administrativt system som också tog hand om religionen och allt vad detta innebar av myter, kulter till gudarna, riterna inom en viss kalendarisk ordning etc. Religionen var grunden för rikets politik.
2.2 Religiositeten under Inkariket
Inkas religion vilade på två centrala pelare eller idéer som Zuidema (2005:90) föredrar att kalla dem. Den ena var dyrkan till Inka som ”solgudens son” och den andra var åminnelsen av Inkas ärofulla förflutna. Zuidema hävdar att spanjorerna godtog den här åminnelsen om Inkas
4 Quechua-kunnig spansk jesuit, som med en utmärkt iakttagelse förmåga skrev boken Historia del Nuevo
Mundo baserd inte bara på andra pålitliga källor utan också på egna fältstudier
5 Inkarikets namn på quechua (indianspråk) 6 Avgudadyrkan.
9
historia, men samtidigt var de [spanjorerna] medvetna att detta var en del av deras officiella religion.
Men kunde Inkariket upplösa de olika religionerna som varje folkstam hade? Hur fungerade detta i praktiken? Enligt Cobo (1892[1653]:III-302) var Inkariket inte förenat i religiöst avseende. Han påstår att kulter, riter och ceremonier lades till och togs bort under tidens gång, som ett strategiskt sätt för att underkuva folket. Han tillägger att under förevändning att utvidga kulten av Wirachocha som världens skapare, samt av kulterna till solen, åskan och andra gudar, så krigade de mot andra folkgrupper. Var religionen då ett slags täckmantel för deras erövringspolitik? Allt tyder på detta. Några år senare, skulle de själva uppleva samma situation, utförd av de spanska erövrarna.
Marzal (2005b:18) tar upp den peruanske sociologen V. A Belaúnde som utifrån en politisk synvinkel bedömer att Tawantinsuyo aldrig uppnådde en enhetlig religion eftersom deras politik hade en synkretisk karaktär som innebar religiös tolerans mot de lokala Huacas- kulterna.7 Det enda som krävdes var att man skulle dyrka solen. Denna heterogena religiositet var enligt Belaúnde en determinerande faktor som underlättade den spanska erövringen. Gareis (2005:116) ser på detta från en annan vinkel; hon menar att Inkarikets religion överskuggade alla andra religioner, dvs. dominerade över de besegrade stammarnas religioner. Inkas religion kunde dominera eftersom man förde en religiös politik som både var inlemmande och repressiv.
Som vi ser, finns det olika ståndpunkter hos forskarna om Inkafolkets inställning till religionen hos de besegrade stammarna. Nu ska jag beskriva några av de viktigaste dragen hos de indianska religionerna under den allmänna benämningen, religiösa drag hos Inkariket.
2.3 Religiösa drag hos Inkarikets folk
2.3.1 Indiansk kosmogoniFastän indianstammarna hade olika geografiskt ursprung, var de mer eller mindre eniga om de kosmogoniska myterna. Deras myter förklarar hur världens och människans skapelse gick till.
7 Beskrivs senare.(s.8) Några författare använder stavningen Wakas men i detta arbete kommer genomgående
10
Enligt Lahourcade (1970:128) berättar myterna om de två etapper som föregick den definitiva människoskapelsen; syndafloden och jättarna och hon tar upp i de följande citaten:
[…] efter [skaparen] skapade världen skapade han också mycket stora oformliga jättar för att se om [han] också kunde skapa människor i den storleken. Fast han märkte att jättarna var större än honom själv och sade:’ Det är inte bra att de här folken är så stora, det är nog bäst om de kan vara i samma storlek som jag’. Och så skapade han människan såsom den är nu. De levde i mörker. (P.Sarmiento s.35) .8
För mycket länge sedan ägde en syndaflod rum där alla dog, utom några få, som Gud räddade för att återställa världen. Fast de [berättarna] är förvirrande eftersom de inte kan skilja mellan världens skapelse och dess återställande efter syndafloden. (Cobo s.309)9
Men vad säger myterna om syndafloden? Det är uppenbart att alla krönikörer var överens om att det hos indianerna fanns en myt om att en syndaflod ägt rum. Däremot beskrivs syndflodens följder på olika sätt. Varje stam hade sin egen myt. En del myter hävdar att det endast var några människor som undkom syndafloden och som återbefolkade jorden. En annan myt hävdar att alla undkom och skaparen gjorde människan på nytt och en tredje myt talar om att självaste Wiracocha10 (världsskaparen) förvarnade några goda och viktiga
människor om katastrofen.
Det är uppenbart att den sista myten har mycket gemensamt med den bibliska berättelsen om Noa, men om detta gör Lahourcade inga kommentarer, trots att hon erkänner likheten. Zuidema (2005:96) skriver beträffande detta […] det är inte svårt att misstänka att spanjorerna introducerade litterära och ideologiska modifieringar.11
8 […] después de criado el mundo formó un género de gigantes disformes en grandeza […] par aver si sería
bueno hacer los hombres de aquel tamaño. Y como le pareciesen de muy mayor proporción que la suya dijo ‘No es bien que las gentes sean tan crecidas, mejor sera que sean de mi tamaño’.Y así creó a los hombres a su semejanza, como los que agora son. Y vivían en oscuridad.
9 […] y que hubo un Diluvio general en que todos perecieron, excepto algunos pocos que, por especial
providencia del Criador se salvaron para restaurar el Mundo. En lo cual hablan muy confusamente, no distinguiendo la creación del mundo de su reparación después de pasado el Diluvio.
10 Några författare använder stavningen Viracocha. I detta arbete kommer genomgånde stavningen Wiracocha att
användas.
11
Det verkar som att furstarna, under de första åren av Inkariket, hade befallt dyrkan till solen och andra kosmiska varelser som månen och stjärnor. Många år efter ”upptäckte” de att det fanns något större; ”[…] det finns nog någon större och mäktigare Herre än vår Fader sol […]”12,13 […] solen inte kunde vara början på allt. (Ur Garcilazo de la Vegas krönikör citerad av Duviols (1977[1971]:22-23)).
Solen (Inti) dyrkades, offrades och vördades som den kungliga dynastins anfader, grundaren av riket. Solen uppfattades som guden som tog hand om allt levande och dess förökning, den som gav ljus och värme och på sätt och vis var livets källa. Den hade en privilegierad plats, under skapareguden Wiracocha. Tillsammans med månen, åskguden, ett antal stjärngudar och jordgudinnan utgjorde de indianernas (inkarikets) Pantheon. Det är viktigt att observera att varje lokalsamhälle dessutom dyrkade och offrade till sina egna gudar eller föremål och sakrala platser som kallades Huacas. (Cobo1892[1653]:III-323-327).
2.3.2 Skapareguden Wiracocha och hans attribut
Enligt Cobo (1892[1653]:III:301) var dyrkan av Wiracocha inte en allmän dyrkan. Denna var avsedd enbart för de högsta klasserna, fast i vissa fall kunde Inkan ge tillåtelse till vissa provinser att dyrka den största guden som belöning för deras insatser i kriget:
Furstarna låtsades att gudarna via drömmar visade för dem vilka som skulle dyrka honom [Wirachocha]. Detta var ett påhitt som hade som syfte att deras underståtar skulle uppskatta deras religion men samtidigt skulle de vara lydiga och underordnade kungahuset. (Ibid)14
Lahourcade (1970:141,151) skriver att Wiracocha var början av allt, dvs. världens skapare, allsmäktig, abstrakt och sålunda osynlig och obeskrivlig. Namnet Wiracocha var en av hans många titlar, eftersom Guds riktiga namn var allför heligt för att bli uttalat. Detta påminner om judarnas praxis: att kalla Gud för Adonai eftersom Guds namn betraktades som så heligt att det inte fick uttalas. Lahourcade (Ibid s.148) är överens med Cobo om Wiracochas särställning och nämner två källor av López de Atienza och jesuiten Arriaga (båda skrevs
12 […] Nuestro Padre el sol debe tener otro mayor Señor […] 13 Orden tillskrivs Huayna Capac, den näst sista av Inkas furstar.
14 Todo lo cual fundaban ellos [inkas] por sus imaginaciones, sueños […] que fingían tener de sus dioses, a fin
de hacer entender al pueblo […] que á ellos solos y á quienes ellos quisiesen era permitido la veneración del Wiracocha […]. Lo cual era artificio de los Incas para que fuese estimada su religion y mediante ella tener a sus súbitos más sujetos y obedientes
12
hundra år senare som en del av kampanjen för att utrota avgudadyrkan) och hävdar[Lahourcade] att ”indianerna använde sig av tusentals undanflykter för att fortsätta med sina riter och kulter till sina gudar (idoler) långt efter att både Wiracocha och Inti hade försvunnit från det religiösa livet”.15
2.3.3 Huacas
Eftersom Wiracocha var elitens gud, så dyker frågan upp vad det vanliga folket dyrkade i så fall? Vi har nämnt att förutom Inti, dyrkade varje lokalsamhälle sina egna gudar. Cobo (1892[1653]:III-308) berättar att de hade två gemensamma namn på sina gudar, antingen Vilca eller Huaca, men namnet identifierade också de olika platserna där deras gudar blev dyrkade, gravar, tempel etc. Gareis (2005:123) beskriver att huacas kunde se olika ut, de kunde till exempel. vara enkla eller bearbetade av sten eller trä och för det mesta svepta i fina filtar.
2.3.4 Livet efter döden
Indianerna hade många idéer när det gällde människans öde efter döden. Enligt Cobo (1892[1653]:III 317-318) fanns det många olika tankar om detta men man var eniga om två aspekter: 1) De trodde på själens odödlighet och att människan inte bestod enbart av en kropp. Detta gjorde att de visade respekt för de döda och begravde dem med alla sina ägodelar, mat, dryck, tjänstefolk, och allt som de kunde använda i nästa liv. 2) De trodde också på att människan blev belönad eller bestraffad efter sina handlingar. Därför uppmanades folket att leva ett gott liv långt ifrån ondskan.
Men fanns det någon djävul eller en eller flera onda andar inom de indianska religionerna? Nästan alla krönikörerna är överens om att indianerna trodde på flera onda andar. Duviols (1977[1971]:38) hävdar att det fanns flera onda andar inom den indianska religionen; Supay, Hapuñuñu, Visscocho var namnen på några av dem. Han tillägger att det var spanjorerna som på ett godtyckligt sätt valde Supay som personifiering av den onda makten och gav honom djävulens kännetecken. Innan dess hade Supay dualistiska egenskaper, dvs. var både god och ond, tilläger Duviols, och som stöd för detta hänvisar han till information ur två lexikon från 1500- och 1600- talen.
15 los indios recurrían a mil subterfugios para continuar con el culto a las huacas, cuando ya Inti i Wiracocha
13
3.
Spanjorernas tid
3.1 Avgudadyrkan
Frågan om avgudadyrkan har varit ett tema i många religioner genom tiderna. Redan i GT finner vi flera exempel som stöder detta; Guldkalven (2 Mos 32) och moavitisk avgudadyrkan (4 Mos 25) är bara två exempel. Men vad innebär egentligen avgudadyrkan och vilka konsekvenser har den? I Vish 14:27 kan vi läsa en klar definition om detta: […] dyrkan av de
namnlösa avgudarna är all ondskans början […]. Enligt Duviols (1977 [1971]: 15): utgick de människor som ifrågasatte indianernas tro från denna vers. De ville döma avgudadyrkarna och satte följaktligen igång en utrotningskampanj.
Flera teologer har, under tidens gång, definierat avgudadyrkan. Thomas av Aquino (1225-1274) preciserade den som alla trosuppfattningar och religiösa handlingar som tillskrivs olika skapade varelser, allt som enbart ska tillerkännas Gud. Bartolomé de las Casas (1474-1566), en spansk präst som i likhet med Thomas tillhörde dominikanerordern, försökte rättfärdiga indianernas religiositet i sin iver att bekämpa alla trakasserier som indianbefolkningen drabbades av. För Las Casas var ”[…] avgudadyrkan […] inte en hållbar ursäkt för att invadera territorierna i den Nya Världen, och ännu mindre underkuva, misshandla och plundra ”16(Urbano, 1999[1621]:XVII). Urbano tillägger att han [ Las Casas] hävdade att idolatrin var
en naturlig och latent människoinstinkt, som utvecklades med djävulens vägledning. Var utrotning av avgudadyrkan de spanska erövrarnas syfte?
Vi befaller våra vicekonungar och guvernörer i alla våra provinser, att ta bort och riva ner alla idoler och platser för avgudadyrkan, och att hårt straffa dem som ägnar sig åt hedniska ceremonier, äter människokött och utövar andra vämjelser vilket strider mot vår katolska kyrkas tro och det sunda förnuftet (Lag mot avgudadyrkan dikterad av den spanske kungen Karl V 26/6 1523) .17
16 la idolatría no era razón bastante para justificar la invasión de los espacios políticos del nuevo mundo y mucho
menos para dominarlos, maltratarlos y expoliarlos
17 Ordenamos[…]a nuestros Virreyes,[…] y Gobernadores…que en todas aquellas provincias hagan derribar […]
quitar […] los ídolos,[…] y adoratorios de la gentilidad y sus sacrificios y prohiban expresamente con graves penas a los indios idolatrar y comer carne humana… y hacer otras abominaciones contra nuestra santa Fe Católica y toda razón natural (Lag mot avgudadyrkan dikterad av den spanske kungen Karl V 26/6 1523)
14
Det var bestämt av lagen. Alla spanjorer som kom till den Nya Världen (Las Indias) kände till denna bestämmelse, vilken tolkades som naturlig, en slags bekräftelse av katolicismen. På ruinerna av den gamla indianska religionen skulle katolicismen byggas upp (Urbano, 1999: XXI).
Parallellt till denna lag fanns andra lagar som strävade efter att ge urinvånarna beskydd och välstånd. Hur kan man tolka detta? Om man å ena sidan skulle förbjuda dem att dyrka sina gudar och riva och förstöra deras tro och det å andra sidan eftersträvades beskydd för dem från erövrarnas girighet så motsade detta vartannat.
Givetvis fanns olika inställningar och tankar angående indianernas välstånd och religion bland spanjorerna som kom till Peru,18 beroende på vilken tid de kom. När de gällde religionen hävdade en del att avgudadyrkan på ett drastiskt sätt skulle dras upp med rötterna, och de använde sin makt för att trampa på indianernas rättigheter. Andra föredrog mildare metoder som olika anpassningsregler som ledde till olika synkretiska riter och traditioner som senare skulle misstolkas som djävulsdyrkan. En tredje inställning där man försökte använda pedagogiska metoder grundades i teorin att eftersom kristendomen var ett tecken på civilisation och moraliskt mer högtstående än deras religioner, skulle den slutligen tränga undan dessa. Allt detta skedde under skiftande lagar och regler som ibland stiftades och verkställdes av kyrkan, och ibland enbart var en statlig angelägenhet.
3.1.1 Avgudadyrkan under erövringstiden
Rykten om ett stort rike lockade Francisco Pizarro.19 Året 1532 anlände han till Peru, ett
imperium med överflöd av silver och guld, ett imperium som då hade drabbats av ett inbördeskrig som skulle underlätta deras erövring. Det gällde för Pizarro att hitta en förevändning för att stanna. Förkunnelsen av evangelium blev givetvis det bästa skälet för att stanna i ett land där invånarnas religiositet betraktades som avgudadyrkan och sålunda behövde utrotas.
Var inbördeskriget mellan bröderna Huáscar och Atahualpa den enda orsaken till att erövringen underlättades? Rostworowsky (2005[1993]:223) tror inte det. Hon förfäktar att
18 Jag kommer i fortsättningen använda mig av landets namn trots att det då handlade om större topografiska ytor
än det moderna landet.
19 En spansk soldat och äventyrare som erövrade Inkariket och grundade staden Lima. P. föddes utom
15
Inkarikets skörhet vid spanjorernas ankomst berodde på den relativt korta period som den hade varat (drygt två hundra år). ”Det var inte en tillräcklig tid för att de olika folkgrupperna skulle glömma sin forna frihet. På alla platser bevarades minnet av tiden innan ’cuzqueña’ [Inkastammen] erövringen vid liv” (ibid).20 Och hon tillägger att flera olika folkgrupper hjälpte spanjorerna för att få inkariket på fall, i sin iver att få tillbaka sin en gång förlorade frihet.
Redan vid den första officiella kontakten mellan de spanska trupperna och Atahualpa, den sista Inkan, märktes en avvisande reaktion från inkafursten mot den spanska tron, förmodligen pga. kommunikationsbrist anser historikerna idag. Scenen där Inkan slängde den katolska katekesen tolkas enligt Urbano (1999:XIX) på många olika sätt och är ett favorittema inom den moderna historiografin. Men hur den tolkas nu är kanske inte lika väsentligt i historiens ögon, viktigast är att den då tolkades, som ett vanhelgande tecken på avgudadyrkan och som gav upphov till att Inkan blev fångad och dödad, riket plundrat och början på Inkarikets erövring i ’Guds namn’.
Med detta startade en lång historisk process som inte enbart handlade om att avskaffa urinvånarnas religion och införa katolicismen utan en kulturell övergripande förändring av en civilisation som var
[…] en uppbyggd helhet, med ett annorlunda lingvistiskt universum, med en social och ekonomisk organisation baserad på ett annorlunda jordbruk och boskapsuppfödning samt en bytesekonomi som hade som enda mål att utan vinstsyfte tillfredställa befolkningens basbehov.21 (Juan J. Villarías Robles, 1998 [1588]: LXIV).
Men så småningom uppkom en sammanblandning av två motsatta civilisationer. Ett amalgam som
20 No hubo un lapzo suficiente para que los diversos pueblos olvidasen su antigua libertad. En todos los lugares
se conservaba aún vivo el recuerdo de las épocas anteriores a la dominación cuzqueña .
21 […] un todo articulado, constituído por un universo lingüistico distinto, una organización social y económica
basada en una agricultura y una ganadería diferentes y unas formas de intercambio en las que no se buscaba la acumulación del dinero sino la satisfacción de necesidades
16
[…] med råge överskred de dogmatiska och rituella områdena och omfattade […] livet i alla avseenden i den mån det skilde sig åt från den europeiska katolska världen.22 (Duviols, 1977[1971]:9).
Enligt Duviols, (1977 [1971]:87 ff.) tyder allt på att de spanska erövrarna inte var särskilt engagerade i utrotningen av indianska avgudabilder och riter och inte heller ansträngde de sig för att konvertera indianerna. De hade mest en nyfiken och iakttagande inställning, hävdar Duviols. Beträffande deras religiösa övertygelser och praxis, talar de få skildringar som finns om att de nöjde sig med att följa katolicismen formella och rituella moment. I många dokument beskrivs F. Pizarro, i likhet med H. Cortez i Mexico, som en person som rutinmässigt verkade för att många kyrkor skulle byggas. Men den enda religion som intresserade erövrarna menar Duviols var dyrkan av guld.
Cobo ger en annan bild av de första erövrarnas attityder mot de indianska religionerna. Han beskriver hur Hernando Pizarro, bror till Francisco Pizarro, attackerade och rev ner Pachacamacs23 tempel utan det minsta respekt och hänsyn till folket:
Han] rev ner deras avgudabilder och tog sönder den viktigaste av dem, som tolkade djävulen och pratade genom honom. Detta gjorde han framför indianerna och till deras förskräckelse, de stod handfallna, häpna och utom sig och tittade på spanjorernas fräckhet när de kränkte deras gudar som de dyrkade så respektfullt. […].” (Ibid 1892[1653] IV:53-54).24
3.1.2 Avgudadyrkan under kolonialtiden
För katolicismen var alla kulter och riter som indianerna utövade en förolämpning mot Gud, eftersom detta var tecken på kommunikation med djävulen. Året 1541 skickade prästen Luis Morales, som jobbade i Cuzco (Inkarikets huvudstad) ett brev till den spanska kungen Karl V där han klagar över avgudadyrkans existens som det största hindret för den katolska tron. Men detta brev, som var det första religiösa dokumentet mot avgudadyrkan i Peru, fick inte mycket gehör i det spanska hovet. Man bestämde att man skulle gå försiktigt fram för att lösa
22 […] que llegó a sobrepasar largamente el ámbito del dogma y del ritual y abarcó […] casi todas las
manifestaciones de la vida indigena, en la medida en que éstas se diferenciaban de las del europeo católico
23 En gammal lokal gudom som redan fanns vid tiden före Inkariket, i trakten av det nuvarande Lima.
24 Echó por tierra sus ídolos y hizo pedazos al principal en quien hablaba el Demonio, con espanto indecible de
los indios, que atónitos y pasmados estaban como fuera de si de ver el atrevimiento de los españoles en ultajar así á los dioses á quienes ellos tanto respetaban.
17
problemet. Som präst i det före detta Inkarikets centrum kunde Morales iaktta de olika riterna till Inti och huacas, men framförallt, skriver Duviols (1977[1971]:93-94), reagerade han mot kulterna till mumierna. Morales var övertygad, tillägger Duviols, att om indianerna slutade med sina riter, skulle deras konversion till kristendomen gå mycket enklare, och de skulle även förbättra sin levnadsstandard eftersom de kunde ta tillvara all mat och alla djur som de annars var tvungna att offra till sina huacas.
Lagar och regler mot avgudadyrkan
Det var inte förrän i andra hälften av 1500-talet som den inhemska katolska kyrkan började bli medveten om behovet av att etablera en religiös politik anpassad till den begynnande kolonin. Det var en period av politiska och sociala oroligheter, som inte lämnade särskild mycket tid till religiösa angelägenheter. Maktkamp bland spanjorerna (både inom de profana och religiösa kretsarna) och maktmissbruk mot indianbefolkningen var vardagliga händelser (Duviols 1977[1971]: 92). Mellan 1545-1549, när den politiska oron började avta, dikterade Limas första ärkebiskop och indianbeskyddare, Jerónimo Loayza sina berömda Instrucciones, ett dokument som speglar Loayzas, och följaktligen katolska kyrkans, bekymmer i frågan om avgudadyrkan. Urbano (1999[1621]:XXIV) kommenterar att ärkebiskopen hade en måttfull klangfärg i sitt dokument, där han ger rådet till dem som förkunnar evangelium och indoktrineringen att inta en mycket lugn attityd i detta sitt uppdrag, och han uppmanar dem att inte använda förolämpade metoder. Däremot, tillägger Urbano, var Loayza lite mer sträng mot häxmästarna och de indianska prästerna som skötte om urinvånarnas riter och kulter. Likaså var han mycket sträng mot apostaterna. De måste förstå, menade Loayza, att det är en stor förolämpning mot Gud att kommunicera med djävulen och tro på allt han säger.
Duviols (1977[1971]:96) skriver att Loayza betraktade det som nödvändigt att kyrkans förkunnare skulle vara särskilt observanta på indianernas kulter av sina döda:
[…] ni måste vara försiktiga för att de inte ska ta upp sina döda efter att de har blivit begravda och transportera dem till andra platser för att dyrka och tillbe dem. Framför allt ska ni vara observanta på om någon viktig person dör, så att inte någon av deras närmaste anhöriga eller tjänstefolk, de som tjänade honom i livet, blir mördade.
18
Den här är en dum sed som fortfarande finns kvar bland dem…ni måste tala om att de kommer att bli hårt bestraffade om de fortsätter med denna tradition.25 Här kan man se att det ca femton år efter Pizarros ankomst fortfarande inte hade skett särskilt många förändringar beträffande indianernas religiositet. Loayza var medveten om att indianernas religiösa praxis inte hade förändrats eller i varje fall hade den förändrats mycket lite. Trots allt hade han en generös inställning till dem. Han var övertygad om att indianernas religiösa uppträdande var resultatet av religiös okunnighet och inte ett tecken på ondska. När det gällde dyrkan av mumierna rådde han prästerna att det var viktigt att förklara att vid döden skiljer sig själen från kroppen, och att kropparna förmultnar och då behöver man inget tjänstefolk och förklara att de godas själar hamnar i paradiset och de ondas i helvetet. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg indianernas inställning till livet efter döden (se s. 8).
Limakoncilierna
I Lima ägde tre koncilier rum som hade som syfte att en gång för alla reglera avgudadyrkans utrotning:
• I konciliet 1551
• II konciliet 1567-1568 • III konciliet 1582-1583
Det var genom det första konciliet som Limas ärkebiskop, trots mycket motstånd bland prästerna, lyckades skapa en struktur som skulle vägleda Andernas nyformade katolska kyrka. (Urbano, 1999[1621];XXV).
Det är värt att nämna konciliernas position beträffande de olika sakramenten, framförallt Eukaristin. De två första koncilierna lämnade den frågan till prästernas eget avgörande. Här förklarar Urbano (Ibid:XXVI), att prästerskapet inte var eniga i detta avseende, många av dem var emot att indianernas skulle ta del av detta sakrament, och skälet var kunskapsbrist om den katolska doktrinen. När det gäller dopet strävar koncilierna efter att indianerna som blev döpta skulle lämna sina hedniska riter.
25 […] y ternán gran cuidado y vigilancia para que, después de enterrado, no saquien el cuerpo para llevarle a
otra parte e hazer sus ceremonias; y sobre todo mirarán que no maten para enterrar con el cacique o principal que así muriere, sus mugeres o algunas dellas ni otros de los yndios que le servían siendo bivo, porque esta torpe constumbre aún dura entre ellos… y demás de esto les amenazen con el riguroso castigo que se hará en los que por lo contrario hizieren
19
Vad hände med den indianska tron under den här perioden? Vad hade till exempel hänt med alla templen som fanns över hela Inkariket? Enligt Duviols (1977[1971]: 112) hade nästan alla viktiga tempel blivit förstörda. Han nämner krönikören Cieza de Leóns minutiösa skildringar:
Vår Gud och frälsare glädjes åt att de här indianernas tempel har blivit förstörda, och de gamla templen, huacas [med detta menar han före inkatiden] är redan raserade och vanhelgade, deras avgudabilder förstörda, djävulen, ond makt som han är, utslängd, där finns nu korset.26
När det gäller riter och traditioner, nämner Duviols (ibid:116) krönikören Polo de Ondegardo som ur en etnologisk synvinkel skrev om den indianska religionen som, i utrotningssyfte, senare togs upp i det tredje konciliet, under namnet ”errores y supersticiones” (misstag och vidskepelse). Genom Polos sammanfattning kan man t.ex. veta att vid 1559 hade människooffer upphört27 och att man inte ens offrade lamadjur utan smådjur som marsvin,
eftersom de var små, billiga och lätta att gömma. Man får också veta att beträffande fester och ritualer hade en del försvunnit, en del hemlighölls och en del hade ersatts och listigt vävts in i de katolska festerna som till exempel Corpus Christi.28 Angående dyrkan av avgudabilder,
konstaterar Polo att de fanns kvar, så även häxmästarna och medicinmännen, som ibland även blev rådfrågade av spanjorerna.
Trots att ärkebiskopen talade för försiktiga åtgärder vid förkunnelse av evangelium och allt som detta innebar, tyder allt på att ”både religiösa och sekulära präster i sin iver att utrota djävulens verk i mycket stor utsträckning bidrog till all förödelse” (Ibid., 112).
Vilka innovationer förde det tredje konciliet med sig? Enligt Urbano (1999[1621]:XXVII) upprättade konciliet det som han kallar ”carta magna” (författning) för den andinska katolska kyrkan. Konciliet bekräftade de första konciliernas position i frågan om idolatrin men poängterar behovet att utrotning ska ske genom pedagogiska medel. Därför blev språket i alla pedagogiska böcker minutiöst omarbetat för att undvika feltolkningar både bland
26 Y ha placido a nuestro Dios y redentor […] que los templos de estos indios se hayan derribado […] los
templos antiguos, […] [las] guacas todos están ya derribados y profanados, y los ídolos quebrados, y el demonio, como malo, lanzado de aquellos lugares […] y está puesta la cruz
27 Tolv år senare (1571) upptäcker Polo att det fortfarande dödades och begravdes tjänstefolket vid deras herrar
död.
20
indianbefolkning och bland förkunnare. Det är i det här skedet jesuiterna29 kommer in i bilden.
3.2 La Extirpación de las Idolatrías
30Det är under tredje konciliet, som de skriftliga och andliga grunderna till den andinska (peruanska) katolicismen stadgas. Med utgångspunkt i dessa byggs de olika strategiska metoder och modeller upp som hade som enda syfte att utrota avgudadyrkan. I början av 1600-talet, hävdar Gareis (2005:117), ägde några enstaka kampanjer rum för att utrota avgudadyrkan, men 1610 institutionaliserades dessa under namnet ”Extirpación de las Idolatrías”. Det var en nödvändig åtgärd mot avgudadyrkan tillägger Gareis (Ibid:118), eftersom indianbefolkningen inte var under Inkvisitionens auktoritet. Institutionen mot avgudadyrkan byggdes, med Inkvisitionen som modell, med undantag för att den förstnämnda saknade dödstraff.
Vad hade ”Extirpación de las Idolatrías” som syfte? Det finns olika tolkningar om detta. Några forskare hävdar att det första syftet var utrotning av avgudadyrkan vid sidan om förkunnelse av evangeliet (Gareis, ibid.). Urbano (1999[1621]:CXXI) hävdar däremot att denna institutionalisering hade som verkligt syfte att bekräfta vicekungadömets existens. Bilden av indianernas avgudadyrkan var nödvändig för att förstärka de socioekonomiska och politiska strukturerna i kungadömet och han tillägger att utan avgudadyrkare och de som fängslats för detta skulle vicekungadömet ha drabbats av identitetskris. Det skulle, helt enkelt, försvinna i ett homogent samhälle.
3.2.1 Metoder mot avgudadyrkan
Under 1600-talet ägde tre olika kampanjer mot avgudadyrkan och dess utrotning rum. Här nämner jag tre av metoderna som användes för detta syfte. 1) Främjandet av utbildning, enligt jesuiternas teori var det enbart via undervisning som denna pest kunde utrotas (Urbano, 1999 [1621]:XXXII). 2) Religiösa visitationer och allt som detta innebar, och 3) Hårda predikningarna vid gudstjänsterna.
29 Manlig orden grundad av Ignatius av Loyola 1534. Jesuitorden (Societas Jesu) skiljer sig från andra ordnar
genom att den utöver andra löften har löfte om absolut lydnad under Påven, medlemmarna skall vara rörliga, avstår från gemensam korbön och ordensdräkt.
21 Jesuiternas roll i utrotning av avgudadyrkan
Året 1568 anlände jesuiterna till Peru. Redan från början täckte de, mycket snabbt, alla utbildningsrelaterade områden där inlärningen av den katolska katekesen hade en viktig plats. Genom utbildningen skulle de önskade förändringarna i det indianska samhället och i deras tro nås. José de Acosta och Pablo Joseph de Arriaga var två av jesuiterna som blev synliga och intog viktiga positioner i det koloniala samhället och i kampen mot avgudadyrkan.
José de Acosta, en person sui generis31 inom Jesuitorden, etablerade en princip, som grundade jesuiternas politik mot avgudadyrkan. Det viktigaste för honom var, i första hand, att utrota indianernas kärlek till sina avgudar för att sedan försiktigt avskaffa deras avgudabilder och idoler samt under en simultan process inprägla de kristna riterna och traditionerna (Duviols (1977[1971]:171-172). Här måste man lägga märke till att jesuiterna hade en rätt tolerant inställning till avgudadyrkan, fast utan att ge avkall på bestraffningar när detta upprepades. Många historiker hävdar, menar Urbano (1999[1621]:XXIX), att José de Acosta var uphovsmannen som låg bakom det tredje konciliet och att utan honom hade konciliet inte blivit vad det blev.
Det tredje konciliet betydde för den koloniala kyrkan slutet på en epok och början på en ny. Det markerade början av jesuiternas närvaro och inflytande i landets religiösa politik och till följd av detta förändrades kyrkans indoktrineringsprogram som fram till dess hade förvaltats av de olika religiösa ordnarna vilka blev utpekade som ansvariga för den långsamma framgången i indoktrineringskampanjen.
När det gäller Pablo Joseph de Arriaga, menar Urbano i sina kommentarer (Ibid.:LXXI) att Arriaga med kropp och själ i första hand ägnade sig åt utbildningen och utvecklingen av Jesuitordens pedagogiska projekt där han formade ramarna både för de andliga och teoretiska bitarna i skolorna. Och han tillägger att han förmodar att den iver som Arriaga senare visar i sin kamp mot avgudadyrkan, har sina rötter i hans djupa religiösa övertygelse samt medvetandet om rollen som jesuitskolorna hade för spridningen av katolicismen i den Nya Världen.
År 1621 publicerar Arriaga boken La extirpación de la idolatría del Piru, den första och mest kompletta skildringen av indianska religioner. I boken gör han en diakronisk och minutiös
22
beskrivning av indianernas religiösa traditioner och riter som enligt Arriaga var tecken på idolatri och djävulska parodier. Genom att vara med vid religiösa visitationer kunde han, på nära håll, uppleva de mest varierande kulter och traditioner hos indianfolken som han sedan beskriver i sin bok med ett detaljerat och många gånger överdrivet språk.
Boken som blev en handbok för ”visitadores”32 tar i sina tjugo kapitel upp bakgrunden till
avgudadyrkans utrotning, beskriver indianernas trosuppfattningar och riter och föreslår åtgärder för att förstöra dessa. Visserligen gör Arriaga en minutiös beskrivning, men man kan inte blunda för den retorik som han använder med syfte att ge de religiösa handlingarna en inkvisitorisk prägel. Några forskare, bland dem Urbano, hävdar att Arriaga inte var helt opartisk i sina beskrivningar och omdömen av de indianska religionerna. I sina kommentarer analyserar han Arriagas underlåtenhet att ta upp indianernas dyrkan till Wiracocha. Det skulle vara för enkelt att påstå att han glömde det menar Urbano (1999[1621]:C) och tillägger att alla ”extirpadores”33 under 1600-talet, bland dem Arriaga, förnekade Wiracochas existens i det indianska Pantheon och vågade inte ens nämna detta helt enkelt för att de var rädda för att erkänna att de förcolumbiska eller förhispaniska kulturerna trodde på och dyrkade en enda och sann Gud.
Religiösa visitationer
Via religiösa visitationer besökte präster och speciellt utvalda personer två gånger om året olika platser i landet, framförallt avlägsna platser eller platser där de hade misstankar om att det fanns tecken på avgudadyrkan. De stannade på platsen den tiden som behövdes och inrättade tillfälliga domstolar som genomförde hela rättsprocessen och till sist brändes allt som i deras ögon var tecken på avgudadyrkan och gick emot den sanna och autentiska tron; symboler, förfädernas mumier, kläderna som användes vid olika riter etc.
Predikningar
Predikningar var en metod som de sekulära prästerna34 använde för att argumentera mot avgudadyrkan och rättfärdiga det koloniala systemet. Duviols (1977[1971]:349) skriver: ”Det
32 De som gjorde religiösa visitationer.
33 Extirpadores kallades de som genomförde utrotningskampanjer. 34 De som inte tillhörde någon religiös orden.
23
är inte mycket tal om kristen kärlek, däremot, mycket om det oundvikliga straffet som skulle drabba alla som inte bättrar sig.”35
Strukturen på deras predikningar grundades på Augustinus och Thomas av Aquinos tankar om ”[…] två motsatta krafter: den gudomliga, logiska och kraftfulla, representerad av kristendomen, mot den djävulska, absurda och sterila representerad av den indianska religionen” (Duviols, ibid.347).36
Många olika teman användes i deras predikningar som de använde som en ”didaktisk” metod: 1) Spanjorernas och indianernas likhet eller snarare olikhet inför naturens krafter, styrda av Gud, var ett utmärkt argument för att bevisa att de hedniska kulterna var onödiga, Gud gynnade spanjorerna med mycket bättre skördar eftersom de dyrkade honom.
2) På det här sättet rättfärdigades den koloniala spanska styret:
Ni ska veta, kära barn, att Gud vår Herre tog Inkariket ifrån Inkahövdingen pga. att han dyrkade avgudar […] och Gud tog hit spanjorerna för att de skulle lära er om den enda och sanne Guden. Era föräldrar lämnade inte sina gudar, trots att de hade mottagit det heliga dopet, och dyrkade i smyg djävulen genom detta. Därför blev de straffade och dog, men inte som ni tror att de dog på grund av för mycket arbete eftersom de jobbade ännu hårdare under Inkarikets tid utan pga. sin avgudadyrkan. (Duviols 1977[1971]:349).37
3) Så här argumenterade prästerna mot indianernas tradition att dyrka sina döda (se s. 8, 13): ”Om era förfäder är döda och deras själar i helvetet […] och deras kroppar ruttna, hur ska de då kunna äta eller dricka?” (Ur H. Avendaños predikan, Duviols, 1977[1971]:358).38
35 Poco se habla allí del amor cristiano, en cambio muchos de los castigos […] que caerán inexorablemente
sobre aquellos que no se enmienden[…].
36 År 1649 samlades de bästa predikningarna av prästen Hernando de Avendaño till en skrift som skrevs på
spanska men som sedan översattes till quechua.
37 Sabed hijos que Dios nuestro Señor quitó el imperio al Inca por sus idolatrías […] y truxo a los españoles a
esta tierra para que enseñassen a conocer al verdadero Dios y vuestros padres, habiendo recibído el santo bautismo, no dexaron las huacas y a escondidas adoraban al demonio en ellos y por otros pecados de idolatría se han muerto los indios, no por el trabajo, porque más trabajaban en tierra del Inca, sino por las huacas […]. (Ur H. Avendaños predika.
38 ¿Y si los malquis están muertos y sus almas están el el infierno […] y sus cuerpos podridos y hechos tierra,
24
Hur reagerade indianerna inför dessa förolämpande predikningar? Det är nästan säkert att indianerna inte kände någon skuld för sin religion och sitt sätt att dyrka sina gudar, hävdar Duviols (ibid. 360). De var medvetna om att detta var en religiös tradition. Gradvis försökte prästerna, med olika metoder, bland annat hårda och förolämpande argument i sina predikningar, riva ner indianernas religiösa tro och, på detta sätt, förstöra deras identitet.
25
4.
Religiös synkretism
Hittills har jag gått igenom indianernas religion under Inkariket, och efter spanjorernas ankomst, allt skildrat i spanska krönikor och religiösa texter. Men vad hände egentligen med indianernas tankar och religion under den här övergångsperioden, tog man bara passivt emot denna massiva kampanj för att utrota deras religiösa och sociala liv?
Moderna forskare har, utifrån sociologiska, historiska och religiösa synvinklar, försökt studera och analysera indianfolkens religiositet och deras reaktion inför de kampanjer som bedrevs; förkunnelsen av evangeliet och avgudadyrkans utrotning. Givetvis finns flera olika tankar och teorier om detta. Här nämner jag några, som jag betraktar som särskilt intressanta och som kan hjälpa mig att formulera min egen ståndpunkt om dessa teman.
J.C. Estenssoro (2001), en forskare med inriktning på historia i spansktalande länder, har en intressant teori om indianernas inställning till den katolska kyrkans förkunnelse i Peru. Han hävdar att indianernas blev orättvist anklagade för att fortsätta med sina hedniska traditioner och riter långt in på 1600-1700-talen, deras katolska tro betraktades som en hycklad fasad. Men han hävdar att om man närmare studerar de olika riter och traditioner som betraktades som avgudadyrkan, finner vi att många av dem inte enbart är inspirerade av katolska riter utan man ser också en tydlig vilja att avbilda eller kopiera dessa. (2001:458).
Estenssoro menar att indianernas motstånd till att ta emot den katolska tron endast var hypotetiskt och att det egentligen handlade om en ideologisk och teologisk plan för att rättfärdiga kyrkans existens i den Nya Världen. Han tillägger att för den koloniala kyrkan var det otänkbart att acceptera en autonom och homolog katolsk indiankyrka. Därför var kyrkan tvungen att återskapa indianernas religiösa förflutna och betrakta den nya indianska religiositeten som en djävulens parodi. Djävulen, Guds härmare, som hade en ständig huvudroll i de religiösa texterna mot avgudadyrkan, bar skulden till likheterna mellan den nya indianska och den ortodoxa katolicismen (Estenssoro, 2001:455, 457, 459).
Fast under tidens gång ägde det egentligen rum rätt snabba och varierande reaktioner av närmande och eller avvisande karaktär mellan indianbefolkningen och den katolska kyrkan. Estenssoro (ibid.458) nämner två olika typer: 1) förening/sammansmältning och 2) avståndstagande/avskiljande.
26
Under den förstnämnda ägnar de spanska förkunnarna sin tid till att lära sig indianska riter och traditioner med syfte att förfina sina utrotningsstrategier. Indianerna, å sin sida, erkänner den spanska Gudens makt, eftersom spanjorerna hade besegrat dem, och vill lära känna honom för att hitta ett sätt att motverka denna Gudsmakt eller skapa en ny religion men detta skulle ske utan spanjorernas medverkan. Samtidigt ville de bevara sin kultur och sina traditioner.
Den andra typen av reaktion, som kan ske simultant med den första, kan från indianernas sida innebära en ifrågasättande attityd mot den koloniala makten och följaktligen orsaka uppror av olika slag. För spanjorerna innebär detta enligt Estenssoro (ibid.) att de genom olika lagar försöker tvinga och förbjuda indianerna att bygga en självständig eller oberoende katolsk kyrka, samtidigt som de nekas sin kristna egenskap, fastän de är döpta. Till följd av detta hindras deras religiösa rättigheter som t.ex. att ta del av de olika sakramenten. Men det mest representativa uttrycket för denna arbiträra politik var nekandet till deras rätt att utbilda sig till präster.
Jesuiten och antropologen Marzal (1994:18,134) hävdar att när två religioner39 har kontakt med varandra kan det i princip ge upphov till tre olika situationer:1) en juxtaposition där båda religionerna bevarar sin egen identitet 2) en syntes; den perfekta fusionen av båda religionerna som ger upphov till en ny, eller 3) en synkretism där det uppkommer en ny religion med element av båda tidigare religionerna.
För J.C. Mariátegui (1967:150) en peruansk och politisk essäist, nämnd av Marzal, (2005:18) kunde inte Inkarikets religion överleva Inkarikets fall, eftersom stat och religion var beroende av varandra. Efter den spanska förkunnelsen av kristendomen, försvinner Inkas kulter och katolicismen blev etablerad i landet men de folkliga jordbruksriterna överlevde, hävdar Mariátegui.
Marzal (2005:22) citerat också en intressant teori av den peruanske historikern Luis E. Valcárcel som studerade kristnandet av indianerna. Enligt Valcárcel, (1973:128):
39 Han definierar religionen som ett symboliskt system som innebar trosbekännelser, riter, organisations och
etiska normer som tillhör ett bestämt samhälle eller kultur. Genom detta system försöker samhällets medlemmar kommunicerar med Gud och förklara livets mest transcendenta frågor.
27
Eftersom de [indianfolket ] inte kunde avvisa de härskandes religiösa värderingar med en öppet nedlåtande inställning, låtsades de acceptera dessa värderingar. De blev katoliker, döptes till den nya tron, deltog i alla katolska fester och riter, och var med andra ord flitiga religiösutövare. Fastän de i sina hjärtan fortsatt med kärleken till sina gudar.40
Mycket vatten har hunnit rinna under broarna mellan 1500 och fram till slutet av 1600-talet i Peru. Den peruanska religiositeten har utvecklats under olika politiska, ekonomiska och sociala förhållanden efter spanjorernas ankomst. Enligt Marzal (1994:161–162) har de indianska religionerna gått igenom fyra olika etapper för att nå sina moderna karaktärsdrag. För vår studie är det värt att nämna de två första som Marzal kallar för ”konstitutiva” och ”konsoliderings” etapper.
Den första etappen börjar med det första konciliet 1551 och sträcker sig fram till att kampanjerna mot avgudadyrkan upphör 1660. Under den andra etappen, som sträcker sig från 1660 och ca två hundra år fram i tiden, sker en konsolidering eller ett befästande av den nya tron, där indianerna accepterar katolicismen, omtolkar den utifrån sin verklighet och samtidigt bevarar många av sina inhemska religiösa traditioner. Det är början av en ny katolicism, en indiansk katolicism. I denna har kulterna till Jesus, Jungfrun Maria och de olika helgonen fått en indiansk prägel, inte bara för att det stämmer med den indianska verkligheten, utan också som ett resultat av inverkan från indiansk konst (Marzal 2005:27).
En lång process började, en begynnande synkretism, vill jag hävda, eftersom många sociala och kulturella faktorer påverkade denna övergångsperiod. Marzal (1994:18) definierar synkretismen mellan två religioner som produkten av deras dialektiska interaktion.41 En del av
deras gemensamma element (trosövertygelser, riter, traditioner, etiska normer etc.) fortsätter i den nya religionen, andra försvinner definitivt, några blir syntetiserade med liknande element från den andra religionen och åter andra blir omtolkade och får en ny betydelse.
Många exempel på denne inledande synkretism kan man hitta under den första etappen vilket gav upphov till många förändringar i det indianska samhället. Indianerna visade upp en dubbelsidig religiositet där man dyrkade sina huacas och samtidigt gick till kyrkan. Där
40[…] no pudiendo rechazar con franqueza y altivez los valores religiosos imperantes y decisivios, fingió
aceptarlos. Se hizo católico, recibió el bautismo, fue practicande asiduo, participaba en los ritos y fiestas. Más su corazón seguía firmemente adherido a los viejos dioses
28
indianska shamaner ofta använde sig av sina avgudabilder medan man simultant åkallade eller anropade Gud. Mills (1977:248) skiver: “In most of the parish there were groups of people who described themselves as Christians, but who also recognized the importance of observing native ceremonial practices”. Utvecklingen av de indianska religionerna till den nya katolicismen eller som Marzal kallar den quechua-katolicismen sker oftast omedvetet och orsakar bestående förändringar i deras religiösa samhällsliv och i deras kultur och traditioner. Mills (1997:251) säger:
The huaca ministers and dogmatizers were intelligent innovators who frequently changed just as much as they needed to counter their perceived rival, and to keep intact a recognizable Andean religion. […] Many people were neither in a state of resistance or opposition, nor were they consciously accommodating. These people were more eclectic, even experimental, tending to mix religious elements gradually rather than to substitute or replace.
Mills (ibid.) berättar om en indianhövding som bad till sina huacas för sin sons tillfrisknade, och när den indianska prästen sa att det var för sent, gick han till den katolska prästen och gav honom en summa pengar för att fira en mässa och be till Gud för sin sons hälsa.
Enligt Rostworowski (2006:67) gav processionerna som ordnades för att dyrka Jungfru Maria och helgonen en möjlighet för indianerna att kunna maskera sina riter och till följd av detta kunde de undvika att bli bestraffade.
Under andra etappen, den som Marzal kallar den befästande, blev kristna dogmer, riter och traditioner accepterade. En ny katolicism uppstår anpassad till varje lokalt samhälle men där man accepterar de kristnas Gud, Jungfru Maria, helgonen och djävulen likaså accepteras de olika sakramenten och de fester som de kristna firade till sina helgon.
Från de indianska religionerna bevarades kulten till jordgudinnan ”Pachamamma” eftersom missionärerna inte hade något meningsfullt alternativ till stöd för quechuafolkets jordbruks- och boskapsaktiviteter. Dyrkan av Pachamamma skedde med de kristnas välsignelser. Shamanska riter som utövades för att bota sjuka var också ett tecken på den synkretiska religiositeten som bevarades eftersom den spanska medicinen inte alltid var ett trovärdigt alternativ. (Marzal, 1994:168).
29
5.
Sammanfattande reflektioner och slutsatser
De har varit mycket intressant, spännande och givande att läsa och forska om indianbefolkningens historia i Peru och förändringar av deras religion innan och efter spanjorernas ankomst.
Inkariket eller Tawantinsuyo som det också heter på indianspråk blev ett stor rike som resultat av en rad av erövrarkampanjer som ägde rum från 1200- och fram till 1400- talets slut. Deras olika furstar bidrog olika mycket till byggandet och formandet av detta imperium som bestod av olika folkgrupper med olika kulturer, traditioner, språk och religioner. Dessa olika folkgrupper såväl från kusten som från bergen, hade långt innan Inkariket levt ett liv med ömsesidigt religiöst och socialt inflytande. Följaktligen kan man hävda att de olika indianstammarna och deras religioner redan vid spanjorernas ankomst hade upplevt en erövrare i Inkariket.
Inkarikets politiska struktur hade en religiös grund. Den regerande Inka ansågs vara solgudens son och solen efterträdare på jorden. Tack vare sin heliga status, stod Inkan högst upp i den sociala hierarkin, hade en ouppnåelig position och kunde bestämma över allt och alla. Denna teokratiska och despotiska välfärdsstat sträckte sig mellan det nuvarande Ecuador Colombia, Peru och Bolivia till det nuvarande Argentina och Chile. Trots att Inkariket var en teokratisk och despotisk stat, förde den en synkretsisk religiös politik mot de erövrade folkgrupperna. Dessa fick behålla sina egna lokala gudar och traditioner med den enda villkoret att också respektera och dyrka det officiella Pantheon.
När spanjorernas anlände till Peru 1532, hittade de ett rike som just då drabbades av interna oroligheter och ett pågående inbördeskrig mellan bröderna Huascar och Atahualpa söner av den siste Inkan42 som hade dött några år innan. Trots att Atahualpa segrade efter fem års
strider, kontrollerade han inte hela riket. Detta blev givetvis ett ypperligt tillfälle för spanjorerna som hade som främst mål att tillskansa sig av allt guld och silver som fanns i landet.
30
Genom en historisk och teoretisk bakgrund grundad framför allt på berättelser av spanska krönikörer, har jag försökt ge ett övergripande men samtidigt ett begränsat underlag som kan ge läsaren bas att förstå situationen och resultatet av spanjorernas hårda och målmedvetna förkunnelse och deras kampanjer mot avgudadyrkan.
För spanjorernas var både den officiella och de lokala religionerna hos indianerna, tecken på avgudadyrkan och skulle därför utrotas. Avgudadyrkan, betraktades som en synd, som en last, helt enkelt som djävulens verk i den Nya Världen där han - djävulen - hade hittat en ”fristad” efter hade blivit utvisad från europeiska trakter.
Givetvis sker det med tidens gång en ömsesidig påverkan mellan dessa religioner, som i slutändan ger upphov till den så kallade qechua-katolicismen. Detta var en svårtaccepterad verklighet framförallt ur de katolskt ortodoxa teologerna synvinkel vilka strävade efter etableringen av en ren katolsk lära bland indianbefolkningen.
De moderna forskarna ser med andra ögon på hela denna förändringsprocess. Jag har baserat svaren på mina frågeställningar i deras teorier. Jag hävdar att det inte var ett lätt uppdrag som spanjorernas tog sig an när man försökte indoktrinera indianbefolkningen bland annat därför att de spanska teologerna hade olika inställningar till indianernas religionsutövning. För några av dem var denna, utan tveka, djävulens verk, för andra var den resultatet av okunnighet. Till följd av detta användes olika metoder för att bekämpa ”avgudadyrkan” eller konvertera indianerna till den nya tron. Det är också viktigt att nämna att de spanska kungarna, som agerade genom vicekungadömet, hade olika inställningar vid olika tidsperioder. Periodvis samarbetade de med kyrkan och under andra tider blev kyrkan underställd den politiska makten.
Indianbefolkningen reagerade, under den tidsperiod som studien omfattar, på olika sätt. Allt tyder på att de som resultat av alla förföljelser, i början blev mycket duktiga på att gömma och maskera sin tro. Många av dem ägnade sig samtidigt både åt kristna och ”hedniska” riter. Det är värt att påpeka att Inkarikets officiella religion så småningom försvann efter Inkarikets fall då det intima förhållandet mellan stat och religion upphörde. Det som ”överlevde” och sålunda besvärade den katolska kyrkan var olika lokala och folkliga trosuppfattningar.
31
Så småningom, vid 1600-talets andra hälft, och till följd av de hårda kampanjer som bedrevs för att utrota avgudadyrkan, uppkom det som forskarna kallar en religiös synkretism. Den nya quechua-katolicismen ser dagens ljus. En förenande och sammansmältande process, ur den indianska verkligheten och anpassad till denna som innehåller element av båda religionerna och som överlever ännu i våra dagar fast givetvis påverkad av andra socioekonomiska, politiska och sociologiska faktorer. Ett spännandet tema för en framtida forskning men som pga. av begränsad forskningstid är omöjligt att genomföra den här gången.
32
Bibliografi
Àlvarez, Bartolomé, 1988[1588]: De las costumbres y conversión de los indios del Perú:
Memorial a Felipe II (1588). Kommentarer och noter av Martin Rubio, Maria del Carmen & Villariaz Robles, Juan m.fl., Madrid: Ediciones Polifemo.
de Arriaga, Pablo Joseph, 1999[1621]: La extirpación de la idolatría en el Piru. Kommentarer och noter av Urbano, Henrique, Cuzco Peru: Centro de Estudios Regionales Andinos: Bartolomé de las Casas.
Cobo, Bernabé, 1892[1653]: Historia del Nuevo Mundo III-IV, Sevilla: Sociedad de Bibliófilos Andaluces.
Duviols, Pierre, 1977[1971]: La destrucción de las relgiiones andinas (conquista y colonia). Översättning av Maruenda, Albor, México D.F. : Universidad Nacional Autónoma de México.
Estenssoro, Juan Carlos, 2001 ”El simio de Dios” Bulletin Inst. Fr. Ètudes Andines, 30(3):455-474.
Lahourcade, Alicia, 1970: La creación del hombre en las grandes religiones de América
Precolombina, Madrid: Ediciones Cultura Hispánica.
Marzal, Manuel m.fl., 1994 El rostro indio de Dios, México: Universidad Iberoamericana. Marzal, Manuel, Gareis, Iris, Zuidema, Tom mfl.,2005 Religiones Andinas, Madrid:
Editorial Trotta.
Mills, Kenneth, 1997 Idolatry and Its Enemies: Colonial Andean Religion and Extirpation,
1640-1750, New Jersey: Princeton University Press.
Prescott, W.H., 1979 [1847] Perus erövring, Inkarikets fall Översättning av Louise Hamilton, Sverige: Bohusläns Grafiska AB
Rostworowski, Maria, 2005 : Ensayos de historia andina I Èlites, etnias, recursos, Lima: Instituto de Estudios Peruanos.
-- 2006: Ensayos de historia andina II Pampas de Nasca, género, hechicería, Lima: Instituto de Estudios Peruanos.
