Sjuksköterskans attityder mot patienter med självskadebeteende : - En litteraturöversikt

Sjuksköterskans attityder mot patienter

med självskadebeteende

HUVUDOMRÅDE: Omvårdnad

FÖRFATTARE: Sophie Ahnfeldt, Jennie Barona & Sofia Petersson HANDLEDARE: Janina Pärssinen

JÖNKÖPING 2021 januari

Sammanfattning

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett samhällsproblem både i Sverige och internationellt. Ett uttryck för psykisk ohälsa är självskadebeteende vilket kan upplevas som komplext för sjuksköterskor att hantera. En patient med självskador kommer vanligtvis först i kontakt med somatisk akutmottagning där sjuksköterskan har stor betydelse i bedömning, behandling och vård. Sjuksköterskans attityd kan leda till att patienter med självskadebeteende kan uppleva att de får ett mindre bra bemötande.

Syfte: Syftet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende i somatisk vård.

Metod: Litteraturöversikt med 12 vetenskapliga artiklar med kvantitativ design. Dataanalys har gjorts med hjälp av Fribergs analys i tre steg.

Resultat: Resultatet visar faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende. Faktorerna sammanfattas i fem kategorier: Värderingar, klinisk erfarenhet, ålder, kön och kunskap.

Slutsats: För att sjuksköterskan ska kunna vårda patienter med självskadebeteende behövs kunskap om hur attityder påverkar bemötandet. Brist på kunskap och utbildning samt sjuksköterskans egna värderingar kan leda till osäkerhet, hjälplöshet och frustration i mötet med patienterna vilket kan leda till en negativ attityd.

Nyckelord: Attityder, kvantitativ design, personcentrerad omvårdnad, sjuksköterska, självskadebeteende.

Nurses' attitudes towards patients who self-harm – a literature

review

Abstract

Background: Mental illness is a problem in society today, in Sweden and internationally. An expression of mental illness is self-harm which can be experienced as complex for nurses to deal with. A patient with self-injuries usually first meets the emergency department and the nurse, who has a big importance of assessment, treatment and care. The nurse’s attitude can lead to patients experiencing being treated negatively.

Aim: The aim was to describe factors that affect the nurse’s attitudes towards patients with self-harming behavior in somatic care.

Method: Literature overview of 12 scientific articles with quantitative design. Data analysis has been done with Friberg’s analysis in three steps.

Result: The results show factors that affect the nurse’s attitude towards patients with self-harming behaviors. The factors are summarized in five categories: Values, clinical experience, age, gender and knowledge.

Conclusion: In order for the nurse to be able to care for patients with self-harming behavior, knowledge of how attitudes affect the interactions with the patients is needed. Lack of knowledge and education as well as the nurse’s own values can lead to insecurity, helplessness and frustration in the meeting with patients, which can lead to a negative attitude.

Keywords: Attitudes, nurse, person-centered care, quantitative design, self-harming behavior.

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Psykisk ohälsa ... 1

Självskadebeteende ... 1

Vård av patienter med självskadebeteende inom somatisk vård ... 2

Attityder ... 2

Patientens upplevelse av stöd från sjukvårdspersonal ... 3

Sjuksköterskans bemötande ... 3

Personcentrerad omvårdnad ... 3

Syfte ... 4

Metod ... 4

Design ... 4

Urval och datainsamling ... 4

Dataanalys ... 6

Forskningsetiska överväganden ... 6

Resultat ... 6

Sjuksköterskans egna värderingar ... 8

Klinisk erfarenhet ... 8 Ålder ... 9 Kön ... 9 Kunskap ... 9

Diskussion ... 10

Slutsats ... 14

Kliniska implikationer ... 14

Referenslista ... 15

Bilagor

Bilaga 2. Protokoll för basala kvalitetskriterier för studier med kvantitativ metod Bilaga 3. Artikelmatris

1

Inledning

World Health Organisation [WHO] (2019) uppmärksammar psykisk ohälsa som ett globalt problem och en av framtidens stora utmaningar samhällsekonomiskt och för sjukvården. Det beräknas att var tredje person av världens befolkning någon gång kommer vara påverkad av psykisk ohälsa (WHO, 2013). Patienter med psykisk ohälsa kan uppleva en diskriminering, stigmatisering och ett fördomsfullt bemötande (WHO, 2019). Ett uttryck för psykisk ohälsa som kan vara svårbegripligt och provocerande för hälso- och sjukvårdspersonal är självskadebeteende (Statens beredning för medicinsk och social hälsa [SBU], 2015). Självskadebeteende kan beskrivas som ett direkt eller indirekt uttryck för känslomässigt lidande och en koppling kan ses mellan självskadandebeteende och framtida suicidförsök (Nationella självskadeprojektet, 2016). Enligt SBU (2015) kan patienter med självskadebeteende ses som sårbara när de söker vård efter att avsiktligt skadat sig själva. Patienter med självskadebeteende kan uppleva vårdpersonal som dömande i sitt bemötande, inte inlyssnande och att det saknas kunskap. Det är därför viktigt att all vårdpersonal har den kunskap som behövs för att bemöta patienter med självskadebeteende utifrån empati och förståelse, för att inte skapa ett vårdlidande hos patientgruppen (SBU, 2015).

Bakgrund

Psykisk ohälsa definieras olika beroende på kultur och tradition (WHO, 2019). Begreppet kan innefatta flera olika tillstånd, allvarlighetsgrader och sjukdomstillstånd och kan beskrivas utifrån påverkan på individens tankar, känslor, beteende och relation till andra (WHO, 2013). Folkhälsomyndigheten (2020) definierar begreppet psykisk ohälsa utifrån både psykiska besvär utan diagnos samt mer omfattande psykiatriska diagnoser. Orsakerna kan vara många och individuella beroende på vem som drabbas (Folkhälsomyndigheten, 2019). Enligt WHO (2013) beräknas att var tredje person i världen någon gång kommer vara påverkad av psykisk ohälsa. Av Sveriges befolkning uppger 27 procent vuxna att de lider av psykisk ohälsa och det är något som har ökat i samhället de senaste tjugo åren (Folkhälsomyndigheten, 2019). Psykisk ohälsa kan leda till ökad risk för att drabbas av andra fysiska hälsoproblem och samsjuklighet. Samband kan ses mellan psykisk ohälsa och förkortad livslängd samt ökad risk för framtida suicid (WHO, 2019). Vid psykisk ohälsa som inkluderar diagnoser som exempelvis ångest och depression finns ett påvisat samband till självskadebeteende (Klonsky et al., 2014).

Självskadebeteende

Det finns ingen tydlig definition av självskadebeteende då flera begrepp används inom forskningen och ingen tydlig beskrivning finns av hur begreppet ska klassificeras (SBU, 2015). Begreppen som vanligtvis används är “icke suicidalt självskadebeteende”, på engelska “non-suicidal self-injury” (NSSI), och “avsiktlig självskada”, på engelska “deliberate self harm” (DSH). Termen icke suicidalt självskadebeteende beskriver beteenden som utförs av individen utan avsikt att ta sitt liv. Därmed skiljer sig begreppet från suicidalt beteende där avsikten är att vilja ta sitt liv (SBU, 2015). I Sverige har traditionellt begreppet självskadebeteende använts för att beskriva olika självdestruktiva handlingar utan att vidare specificera avsikt av suicid eller avgränsa användningen av begreppet (Nationella självskadeprojektet, 2016). Självskadebeteende kan definieras utifrån begreppen direkt och indirekt (SBU, 2015). Direkt självskadebeteende innebär att personen avsiktligt tillfogar sig själv smärta eller skadar huden genom att t.ex. bränna, sticka, skära,

2

slå sig själv eller intensiv gnuggning av huden tills den skadas (SBU, 2015). Indirekt självskadebeteende kan vara missbruk, leva i en kränkande relation, sexuell självexploatering eller att i självskadande syfte försumma sina fysiska behov (Nationella självskadeprojektet, 2016; SBU, 2015). Enligt folkhälsomyndigheten (2020) är förgiftningar den vanligaste orsaken till kontakt med vården. Självskadebeteende som begrepp är ingen egen diagnos utan beskriver ett beteende (SBU, 2015). Självskadebeteendet kan beskrivas både som en copingstrategi, en överlevnadsstrategi och ett sätt att hantera smärta (Lindgren et al., 2004). Den självskadande handlingen föregås ofta av negativa känslor som ilska, frustration, sorg, ensamhet eller ångest (SBU, 2015). Att skada sig själv kan hjälpa till att reglera plågsamma känslor och minska lidande. Handlingen förväntas ge en lindring av upplevd känslomässig smärta eller medelsvår fysiskt skada (SBU, 2015). Tofthagen och Fagerström (2010) beskriver att risken för självskadebeteende kan öka om personen är missbrukare, kvinna eller har relationsproblem. Enligt Socialstyrelsen (2019) är självskadebeteende vanligast förekommande bland kvinnor i åldrarna 15–24. Forskning visar ett tydligt samband mellan självskadebeteende och framtida suicidförsök (Klonsky et al., 2014; Nationella självskadeprojektet, 2016).

Vård av patienter med självskadebeteende inom somatisk vård

Patienter som söker vård efter självskada handläggs ofta initialt inom primärvård, på en kirurgisk eller medicinsk akutmottagning. Därefter kan remittering vid behov ske till psykiatrisk specialistvård (Nationella självskadeprojektet, 2016). Inom den somatiska vården har patienter med självskadebeteende vanligtvis den första kontakten med sjuksköterskor på akutmottagning (Dhingra & Ali, 2016). Sjuksköterskor som arbetar inom akutsjukvård har en avgörande roll genom att bedöma, behandla och vårda patienter med självskadebeteende. Grundläggande i vården av patienter med självskadebeteende är att patienten får en bedömning utifrån sin kroppsliga skada, såväl som sin psykiska hälsa och behov av psykosocial eller psykiatrisk behandling (Dhingra & Ali, 2016; Nationella självskadeprojektet, 2016). Samband mellan självskadebeteende och framtida suicidförsök medför att en bedömning av patientens risk för suicid behöver ske oavsett var i vårdkedjan patienten befinner sig (Nationella självskadeprojektet, 2016). Vård av patienter med självskadebeteende ställer krav på sjuksköterskan inom den somatiska vården (Klonsky et al., 2014). Det förutsätter att sjuksköterskan har grundläggande psykologisk kunskap och förståelse för självskadebeteende utifrån orsak, samband och behandlingsmöjligheter (Dhingra & Ali, 2016). Patienter med självskadebeteende kommer i kontakt med den somatiska vården för handlingar och skador som de själva åsamkat sig vilket medför behov av empatiskt och ett icke dömande förhållningssätt (SBU, 2015). Genom sjuksköterskans kunskap, etiska medvetenhet och reflektioner över egna attityder möjliggörs att patienter med självskadebeteende erbjuds en god och adekvat vård oavsett vart i vårdkedjan patienten söker vård (Nationella självskadeprojektet, 2016; SBU, 2015).

Attityder

Attityder ses som en central del av människan och kan beskrivas som en utvärderande respons på en tanke eller ett objekt (Bohner & Wänke, 2002). Attityder kan riktas mot abstrakta och konkreta saker eller mot personer och kan innebära att gilla, gynna, ogilla eller diskriminera något. En attityd på kognitiv nivå innebär att ha en tanke eller åsikt om något. En attityd på affektiv nivå innebär att en åsikt eller tanke hos en person utvecklas till en känsloreaktion. En attityd på beteende nivå innebär att personen utför handlingar eller uppträder på ett sätt mot någon eller något. Attityder kan skapas tillfälligt eller under en lång tid (Bohner & Wänke, 2002).

3

Patientens upplevelse av stöd från sjukvårdspersonal

Lindgren et al. (2004) visar att patienter med självskadebeteende vill bli behandlade med respekt och att bli sedd som människa oavsett problem. Det är viktigt för patienten att känna hopp, att sjuksköterskan visar empati och anpassar vården efter patientens specifika behov (Lindgren et al., 2004). Patienter kan uppleva att sjuksköterskan hjälper till att höja deras egenvärde och självrespekt (Tofthagen et al., 2017). Genom att hjälpa patienten att acceptera sig själv kan det leda till att patienten inte känner sig begränsad av sitt beteende. Patienterna beskriver att de kan upplevas som en lättnad att bli observerade av sjuksköterskan som kartlägger mönster och beteende som möjliggör att självskade-beteendet kan avledas innan det uppkommit (Tofthagen et al., 2017). Enligt SBU (2015) visar tidigare forskning att patienter med självskadebeteende kan uppleva negativa attityder samt att vårdpersonalen kan vara dömande i sitt bemötande. Patienterna kan uppleva att det saknas kunskap om bemötande av patientgruppen (SBU, 2015) samt att de beskriver att mötet med vårdpersonal kan kännas skrämmande och ökar känslan av att inte ha kontroll över sitt eget liv (Sinclair & Green, 2005). Brist på kunskap, att inte bli sedd och att bli betraktad som sin sjukdom är de vanligaste upplevda problemen av patienterna (Sinclair & Green, 2005).

Sjuksköterskans bemötande

Enligt International Council of Nurses (ICN), (2012) ska sjuksköterskan arbeta utifrån etiskt förhållningssätt och bemöta patienter med respekt, lyhördhet, medkänsla, pålitlighet och integritet. Inom svensk hälso- och sjukvårdregleras omvårdnaden ytterst i lagtext i Hälso- och sjukvårdslagen och ska utgå utifrån patientens individuella behov (SFS 2017:30). Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2016) är bemötandet en grundläggande del i patientens upplevelse av vårdmötet. Sjuksköterskan har i sin yrkesutövning ett moraliskt ansvar att reflektera över sitt bemötande för att ge en god omvårdnad. I mötet med patienten kan verkligheten delas och om öppenhet finns från båda håll, bildas ett partnerskap. En vårdrelation är asymmetrisk eftersom patienten är i behov av hjälp. Det är viktigt att sjuksköterskan reflekterar över beroendeställningen som kan uppstå för att inte missbruka sin makt (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Sjuksköterskan kan ha stort inflytande på patientens fysiska och psykiska hälsa. Det kräver att sjuksköterskan har teoretisk kunskap, behärskar praktiska färdigheter och har ett bemötande som möjliggör partnerskap. Vården planeras med hjälp av patientens berättelse tillsammans med sjuksköterskans bedömning (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Patientens berättelse är en förutsättning för att kunna tillämpa personcentrerad omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2016).

Personcentrerad omvårdnad

I personcentrerad omvårdnad framhävs att arbeta utifrån ett holistiskt synsätt, att se patienten som en hel person och inte enbart den sjukdom eller symptom som är anledning till vårdmötet (Ekman et al., 2011). Utgångspunkten är att patienten är en unik person med vilja, förmåga och behov (Ekman et al., 2014). Personcentrerad omvårdnad innebär ett partnerskap mellan sjuksköterska och patient tillsammans med patientens närstående, där patientens berättelse om sin egen upplevelse är utgångspunkt i all vård och behandling (Ekman et al., 2014). Genom att använda patientberättelsen bidrar det till en helhet och ett lidande i vardagen kan identifieras (Ekman et al., 2011). Om patienten enbart får berätta om sin sjukdom, kan det leda till att helheten utesluts och att fokus blir bara diagnostik och behandling. I personcentrerad omvårdnad ses dokumentationen som en viktig del. Ur ett historiskt perspektiv är de medicinska uppgifterna och åtgärderna prioriterade i patientens journalföring. Personcentrerad omvårdnad belyser att de psykosociala aspekterna är lika viktiga (Ekman et al., 2011). Tillsammans med patient och närstående formuleras en

4

överenskommen hälsoplan och dokumenteras i patientens journal utifrån de behov och resurser som framkommit utifrån patientens berättelse (Ekman et al., 2014).

I sjuksköterskans möte med patienter med självskadebeteende kan personcentrerad omvårdnad vara betydelsefull för att minska patientens lidande genom att sjuksköterskan försöker förstå självskadebeteendet utifrån patientens perspektiv (Dhingra & Ali, 2016). Enligt Yeung et al. (2020) kan patienter uppleva trygghet i att känna sig respekterade, lyssnade på och att sjuksköterskan tror på patientens förmåga att återhämta sig. Det mellanmänskliga mötet mellan patient med självskadebeteende och sjuksköterskan kan för patienten vara viktigare än omvårdnadsåtgärder som kopplas till den fysiska hälsan (Yeung et al., 2020). Personcentrerat omvårdnad innebär att lyssna på patientens berättelse och skapa en förtroendefull relation (Ekman et al., 2014) och möjliggörs genom att vårdmötet sker utifrån ett terapeutiskt, inlyssnande och icke dömande förhållningssätt (Dhingra & Ali, 2016). Personcentrerad omvårdnad förutsätter en medveten etik till grund för vårdhandlingar som bygger på medvetenhet och lyhördhet i relation till patient och närstående (Ekman et al., 2014). Det är därför viktigt att sjuksköterskan reflekterar över egna attityder och att det finns kunskap och förståelse om hur attityder kan påverka bemötandet till patienter med självskadebeteende.

Syfte

Syftet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende i somatisk vård.

Metod

Till examensarbetet valdes att genomföra en litteraturöversikt med artiklar av kvantitativ design. En litteraturöversikt innebär att en överblick av tidigare forskning inom ett avgränsat område sammanställs genom att studera forskningsresultat som redan finns publicerade för att skapa ny kunskap (Friberg, 2017). I litteraturöversikten har artiklar med kvantitativ design använts då angivet syfte var att beskriva de faktorer som påverkar sjuksköterskans attityder mot patienter med självskadebeteende. Kvantitativ design används inom forskning där samband mellan olika variabler ska undersökas genom observationer och mätningar (Billhult, 2017).

Urval och datainsamling

Litteratursökningen genomfördes under oktober 2020 i databaserna CINAHL, PsycINFO och MEDLINE för att söka vetenskapliga artiklar till resultatet som svarade mot valt syfte. CINAHL och MEDLINE är vanligt förekommande och breda databaser inom området för omvårdnad. PsycINFO är ytterligare en viktig databas med referenser inom främst beteendevetenskap och psykologi (Karlsson, 2017). För att säkerställa vetenskaplig evidens gjordes begränsningar utifrån att endast använda originalartiklar på engelska som var peer-reviewed (Östlundh, 2017). Inklusionskriterier var artiklar med kvantitativ ansats, riktade mot allmänsjuksköterskans attityder inom somatisk vård och ur ett sjuksköterske-perspektiv. Exklusionskriterier var studier som var riktade mot specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatri, patienter som utfört suicid eller suicidförsök och studier som inkluderade personer under 18 år, samt review artiklar. För att säkerställa att de artiklar som valts ut till resultatet höll hög vetenskaplig kvalitet samt var relevanta mot syftet, genomfördes en kvalitetsgranskning (Friberg, 2017; Mårtensson & Fridlund, 2017).

5

Studierna var gjorda i Australien (n=5), Danmark (n=1), Irland (n=4), England (n=2). Artiklarna hade ett tydligt sjuksköterskeperspektiv och studierna var utförda med en utgångspunkt på den vård som bedrivs på somatisk akutmottagning. Fyra artiklar inkluderade läkare i studierna, där det framgick att majoriteten av deltagarna var sjuksköterskor.

Den primära litteratursökningen genomfördes som fritextsökning genom att använda ämnesord för att göra sökningen mer systematisk (Karlsson, 2017) och för att ge högre precision i sökningen (Östlundh, 2017). I CINAHL användes CINAHL Subject Headings och i MEDLINE användes MeSH 2020. Utifrån valt syfte identifierades relevanta sökord och översattes från svenska till engelska. Synonymer till attityder samt självskadebeteende identifierades i databasernas ämnesordlistor. Sökord som användes var nurs*, self-harm, self-injury, adults, experience, attitudes, view, perception, perspective, Self injurious Behavior, injuries, self inflicted och Attitudes of Health Personnel. De booleska orden “AND” och “OR” användes mellan sökorden för att bilda en söksträng (Östlundh, 2017). Under sökning av artiklar har trunkering och frassökning använts (Karlsson, 2017). Trunkering genom att använda tecknet * innebär att sökningen sker på alla stavningar av ordet. Frassökning innebär att citationstecken har använts för att hålla ihop samman-hängande begrepp (Karlsson, 2017). Initialt genomfördes sökningen med begränsning till artiklar publicerade mellan 2010–2020. Det resulterade i att tre artiklar kunde användas till resultatet efter kvalitetsgranskning. Sökningarna fick utökas till 2001–2020 för att säkerställa tillräckligt material. I CINAHL användes tre söksträngar som resulterade i 479 träffar. Samtliga titlar lästes och därefter valdes 60 artiklar ut för genomläsning av artiklarnas abstract. Nio artiklar valdes till kvalitetsgranskning varav åtta artiklar inkluderades till resultatet. I PsycINFO användes en söksträng och genererade i 68 träffar. Alla titlar lästes och därefter valdes fem artiklar ut för genomläsning av abstracts varav en artikel inkluderades i resultatet efter kvalitetsgranskning. I MEDLINE användes två söksträngar som gav 122 träffar. Samtliga titlar lästes och 39 abstracts, varav två artiklar kvalitetsgranskades och en inkluderades i resultatet (bilaga 1). En sekundär litteratur-sökning genomfördes genom att studera referenslistor i artiklar som hittats vid den primära sökningen (Östlundh, 2017). I den sekundära sökningen framkom två artiklar som var relevanta mot syftet.

Det bedömningsprotokoll för kvantitativ forskning som användes för granskning av artiklarna var framtagen vid Avdelningen för omvårdnad, Hälsohögskolan i Jönköping (bilaga 2). Protokollets första del bestod av fyra kvalitetsfrågor och den andra delen av ytterligare sju kvalitetsfrågor. För att artiklarna skulle inkluderas till fortsatt granskning krävdes att alla fyra frågeställningar vara godkända i första delen. För att artiklarna skulle inkluderas i resultatet valdes ett krav på att fem av sju frågor var godkända i andra delen. Det gjordes för att säkerställa att endast artiklar med hög (>85%) eller medelhög (>71%) kvalitet inkluderades i resultatet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Kvalitetsgranskningen genomfördes först individuellt och därefter gemensamt. Totalt genomfördes kvalitets-granskning av 14 artiklar varav 12 artiklar från primärsökningen och två från sekundärsökningen. Efter genomgången kvalitetsgranskning valdes 12 artiklar till examensarbetets resultat, 11 av artiklarna var kvantitativa och en var mixad metod. Endast kvantitativ data är inkluderad i resultatet. Tio av resultatartiklarna uppnådde 11 poäng, en fick tio poäng och en fick nio poäng. De artiklar som valdes bort efter lästa titlar, abstracts och kvalitetsgranskning gjorde det på grund av inklusion- och exklusionskriterier eller för att de inte höll tillräcklig kvalitet (Karlsson, 2017).

6

Dataanalys

Vald analysmetod i examensarbetet utgick från Fribergs analys i tre steg (Friberg, 2017). Den genomgående tanken var att utgå från helheten till delarna för att skapa en ny helhet. I steg ett lästes artiklarna igenom flera gånger för att förstå helhet, innehåll, syfte och sammanhang. Därefter diskuterades innehållet för att säkerställa att samma resultat hittades. Artiklarna lästes igenom individuellt och gemensamt för att tillsammans skapa en förståelse för artiklarnas innehåll. I steg två skrevs artiklarna ut i pappersform för att underlätta granskningen och därefter söktes likheter och skillnader i artiklarnas resultat utifrån identifierade faktorer och mätinstrument. Resultat som svarade mot examens-arbetets syfte markerades med färgpennor. I steg tre sammanställdes identifierade faktorer till kategorier (tabell 1) som skapade en ny helhet och beskrivs i resultatet (Friberg, 2017). Faktorer som identifierades var sjuksköterskans egna värderingar, klinisk erfarenhet, ålder, kön och kunskap. Resultatet sammanställdes i en artikelmatris (bilaga 3).

Forskningsetiska överväganden

För att säkerställa vetenskaplig och etisk kvalitet, har endast artiklar som publicerats i akademiska tidskrifter inom omvårdnad inkluderats i litteraturöversikten (Smith, 2014). Akademiska tidskrifter ska inom omvårdnad säkerställa att deras publikationer genom peer-review processen är granskade, samt att publicerad forskning håller hög vetenskaplig och etisk kvalitet (Smith, 2014). Med hänsyn till att följa god forskningssed har författarna förhållit sig till Lag om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning (SFS 2019:504) för att undvika oredlighet i litteraturöversikten som innebär att förfalska, fabricera, plagiera eller stjäla vetenskaplig data och resultat. Vid kvalitets-granskningen utifrån protokoll framtaget från Hälsohögskolan, Jönköping, har artiklarnas etiska resonemang och överväganden noggrant granskats (Mårtensson & Fridlund, 2017). Artiklar som inte beskriver etiskt övervägande har kontrollerats på respektive tidskrift som ansvarat för etiskt godkännande vid publicering (Mårtensson & Fridlund, 2017). Studentarbeten på grundnivå räknas generellt inte som forskning och behöver därför inte föregå någon etisk prövning (Kjellström, 2017). Noggranna forskningsetiska överväganden och reflektioner genomfördes såväl innan som under arbetets gång då författarna bär yttersta ansvaret för att säkerställa att examensarbetet ur en etisk aspekt håller god kvalitet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Vid litteraturöversikt finns etiska dilemman som risk för feltolkning och förvrängning vid granskning av originaltexten, samt språkliga barriärer när engelska uttryck ska översättas till svenska (Kjellström, 2017). Det fanns en förförståelse inför genomförandet av litteraturöversikten. En av författarna har yrkesmässig erfarenhet inom akutsjukvård och samtliga har förförståelse om attityder mot patienter med självskadebeteende. Förförståelsen diskuterades och togs i beaktande under arbetets gång. Resultatet har därmed försökts återges utan att förändra innehållet för att utifrån god forskningsetik visa respekt för ursprungliga författare.

Resultat

Litteraturöversikten baseras på 12 vetenskapliga artiklar, 11 artiklar var kvantitativa och en var mixad metod. Endast kvantitativ data är inkluderad i resultatet. Mätinstrumenten som användes i studierna var Harm Antipathy Scale, Attitudes towards Deliberate Self-Harm Questionnaire, Risk Assessment Questionnaire, Suicide Opinion Questionnaire och artiklarnas egna frågeformulär som utformats av forskare för att besvara syftet i studierna. Artiklarnas resultat presenteras kortfattat i en artikelmatris (bilaga 3). Studierna i resultatet beskrev olika typer av självskadebeteende, t.ex. skärskador eller förgiftning. I resultatet redovisas inte vilken självskada som utförts utan har enbart benämnts som självskada.

7

Samtliga artiklar undersökte sjuksköterskors attityder till självskadebeteende utifrån somatisk akutsjukvård. Resultatet visade följande faktorer: sjuksköterskans egna värderingar, erfarenhet, ålder, kön och kunskap (tabell 1).

Tabell 1. Faktorer och mätinstrument

Artikel, årtal

Faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende i somatisk vård Mätinstrument Sjuksköterskans egna värderingar Klinisk

erfarenhet Ålder Kön Kunskap Conlon et al.,

2012 x x x x Self-Harm Antipathy Scale

Egan et al.,

2012 x Eget frågeformulär

Friedman et

al., 2006 x x x Eget frågeformulär

Mackay & Barrowclough, 2005 x x x Eget frågeformulär Martin & Chapman, 2014 x Attitudes towards Deliberate Self-Harm Questionnaire McAllister et

al., 2002a x x Deliberate Self-Harm Attitudes towards Questionnaire McAllister et

al., 2002b x Risk Assessment Questionnaire McCann et al.,

2006 x x x x Suicide Opinion Questionnaire

McCann et al.,

2007 x x Suicide Opinion Questionnaire

McCarthy &

Gijbels, 2010 x x x Deliberate Self-Harm Attitudes towards Questionnaire

McKinlay et

al., 2001 x Eget frågeformulär

Perboell et al.,

2015 x x x x Deliberate Self-Harm Attitudes towards

8

Sjuksköterskans egna värderingar

Sjuksköterskans egna värderingar påverkade attityder mot patienter med självskade-beteende (Conlon & O,Tuathail, 2012; Friedman et al., 2006; Mackay & Barrowclough, 2005; McCann et al., 2006; McCann et al., 2007; McKinlay et al., 2001). Egna värderingar var en viktigare faktor än andras åsikter och subjektiva normer (McCann et al., 2007; McKinlay et al., 2001). Enligt McCann et al. (2007) hörde sjuksköterskorna nedsättande kommentarer om patienterna från sina kollegor men det påverkade dem inte i hur de vårdade patienterna och prioriterade sitt arbete. Sjuksköterskorna diskriminerade inte eller värderade patienter annorlunda när de triagerade och fattade omvårdnadsbeslut (McCann et al., 2007). Sjuksköterskor med positiva attityder mot patienter med självskadebeteende värdesatte den emotionella kontakten med patienten och betydelsen det innebar för dem i deras yrkesutövning (McKinlay et al., 2001). Deras attityder varierade utifrån hur sjuksköterskan själv värderade självskadebeteendet (McCann et al., 2006; McCann et al., 2007) och växlade mellan att känna vilja att stötta och osäkerhet mot patienterna (McCann et al., 2006). De kunde då uppleva svårigheter att avgöra om patienten enbart sökte sympati eller verkligen försökt ta sitt liv (McCann et al., 2006; McCann et al., 2007). Sjuksköterskorna upplevde frustration över att vårda patienter som återkom efter upprepade incidenter av självskadebeteende (Friedman et al., 2006; Mackay & Barrowclough, 2005). Om sjuksköterskorna bedömde att självskadebeteendet orsakats av faktorer patienten själv kunde påverka uppvisade de negativa attityder. Egna värderingar påverkades därmed negativt och de upplevde större irritation och mindre hjälpsamhet om patienterna uppvisade ett upprepande självskadebeteende (Mackay & Barrowclough, 2005). Friedman et al. (2006) visade att 80% av sjuksköterskorna hade åsikten att patienter som sökte vård för självskadebeteende, endast gjorde det för att söka uppmärksamhet. Självskadebeteende bedömdes ofta vara moraliskt fel och att sjuksköterskorna blev kritiska i sin bedömning av patienten vilket påverkade deras attityder (Conlon & O,Tuathail, 2012). Klinisk erfarenhet

Sjuksköterskans kliniska erfarenhet var en påverkande faktor för deras attityder mot patienter med självskadebeteende (Conlon & O,Tuathail, 2012; Friedman et al., 2006; Martin & Chapman, 2014; McAllister et al., 2002a; McCann et al., 2006; McCarthy & Gijbels, 2010; Perboell et al., 2015). Sjuksköterskor med längre erfarenhet (>6 år) hade mer positiva attityder mot patienter med självskadebeteende, jämfört med de som inte jobbat lika länge (McCann et al., 2006; McCarthy & Gijbels, 2010). Conlon och O,Tuathail (2012) och Perboell et al. (2015) beskrev att sjuksköterskor med längre erfarenhet (>4 år) hade mer empati mot patienter som sökte vård för självskadebeteende, jämfört med de som hade mindre erfarenhet. Sjuksköterskor med mer erfarenhet (2–10 år) inom akutsjukvård hade bättre förmåga att hantera patienterna (Martin & Chapman, 2014; McCarthy & Gijbels, 2010) och upplevde en större självsäkerhet (Perboell et al., 2015). Efter 16 års erfarenhet av akutsjukvård minskade de positiva attityderna (McCarthy & Gijbels, 2010). Sjuksköterskor med mindre erfarenhet (<15 år) hade högre poäng på ”antipati-skalan” vilket innebar mindre negativ attityd mot patienterna (Conlon & O,Tuathail, 2012). Sjuksköterskor med längre erfarenhet inom akutsjukvård, samt de som arbetade på mindre sjukhus visade på högre empati för patienter med självskadebeteende (McAllister et al., 2002a). Friedman et al. (2006) visade en signifikant korrelation mellan år inom akutsjukvård och ilska mot patienter med självskadebeteende. Sambandet visade att längre erfarenhet inom akutsjukvård resulterade i större frustration och negativa attityder mot dessa patienter. Sambandet fanns inte bland sjuksköterskor som erhållit specifik utbildning om självskadebeteende (Friedman et al., 2006).

9

Ålder

Sjuksköterskans ålder var en faktor som kunde påverka attityden av att vårda patienter med självskadebeteende (Conlon & O,Tuathail, 2012; McCann et al., 2006; McCarthy & Gijbels, 2010; Perboell et al., 2015). Äldre sjuksköterskor uppvisade en mer positiv attityd till patienter med självskadebeteende än de yngre (Conlon & O,Tuathail, 2012; McCann et al., 2006; McCarthy & Gijbels, 2010). Conlon och O,Tuathail (2012) fann ett signifikant samband mellan ålder och sjuksköterskans attityder. Genom att mäta antipati, visade resultatet att äldre sjuksköterskor (41-60 år) uppvisade lägre antipati och en mer positiv attityd mot patienterna (Conlon & O,Tuathail, 2012). Enligt Mackay och Barrowclough (2005) kunde äldre sjuksköterskor associeras med bättre förståelse för patienternas handlande. Sjuksköterskor som var äldre än 41 år kände sig mer självsäkra i sin förmåga att hantera patienterna, jämfört med sjuksköterskor i åldrarna mellan 20–30 år (McCarthy & Gijbels, 2010; Perboell et al., 2015). Äldre sjuksköterskor (>36 år) (McCann et al., 2006) var mer benägna att hålla med om att patienter som skadat sig själva är ett rop på hjälp och yngre sjuksköterskor var mer osäkra på sina känslor kring påståendet. Sjuksköterskor i åldrarna 41–50 år visades ha mer positiva attityder jämfört med de som var 51–60 år (McCarthy & Gijbels, 2010).

Kön

Sjuksköterskans kön var en påverkande faktor för deras attityder (Mackay & Barrowclough, 2005; Perboell et al., 2015). Det fanns en signifikant skillnad mellan manliga och kvinnliga sjuksköterskors attityder mot patienter med självskadebeteende. Kvinnliga sjuksköterskor hade mer positiva attityder och mer empati för patienter med självskadebeteende än manliga (Mackay & Barrowclough, 2005; Perboell et al., 2015). Kvinnliga sjuksköterskor kände mer optimism och större vilja att hjälpa patienterna (Mackay & Barrowclough, 2005) Kunskap

Sjuksköterskans kunskap om självskadebeteende var en påverkande faktor för hens attityder (Conlon & O,Tuathail, 2012; Egan et al., 2012; Friedman et al., 2006; McCann et al., 2006; McAllister et al., 2002a; McAllister., 2002b; McCarthy & Gijbels, 2010; Perboell et al., 2015). Sjuksköterskor träffade frekvent patienter med självskadebeteende (Friedman et al., 2006; McAllister et al., 2002a; McAllister., 2002b) och majoriteten (>75%) hade ingen formell kompetens eller förberedelse för att bemöta patientgruppen (Egan et al., 2012; McAllister et al., 2002a; McAllister., 2002b). Detta gjorde att sjuksköterskorna upplevde en kunskapsbrist i att möta patientgruppen (Conlon & O,Tuathail, 2012; Friedman et al., 2006). Majoriteten av sjuksköterskorna (63%) hade negativa känslor mot patienter med självskadebeteende. Känslorna var signifikant kopplade till den egna känslan av oförmåga att kunna hantera patienter med självskadebeteende (Egan et al., 2012). Brist på kunskap kunde leda till känslor av frustration (Egan et al., 2012) och hjälplöshet (Egan et al., 2012; McAllister et al., 2002b). Sjuksköterskor utan tidigare utbildning om självskadebeteende uppvisade större ilska och upplevde mindre sympati mot patienterna (Friedman et al., 2006). Perboell et al. (2015) visade att 19% av sjuksköterskorna hade utbildning inom självskadebeteende. Det fanns en skillnad mellan sjuksköterskor som erhållit utbildning inom självskadebeteende och de som inte hade utbildning och de med utbildning visade på positivare attityd mot patienterna (Conlon & O,Tuathail, 2012; Egan et al., 2012; McAllister et al., 2002a; McCann et al., 2006; McCarthy & Gijbels, 2010; Perboell et al., 2015). Med mer kunskap kände sjuksköterskorna mer empati (Perboell et al., 2015) och större självsäkerhet i sin förmåga att hantera patienterna (Egan et al., 2012; Perboell et al., 2015) samt ökad förståelse för deras situation (McCann et al., 2006).

10

Diskussion

En litteraturöversikt med kvantitativ metod har genomförts i syfte att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans attityder mot patienter med självskadebeteende i somatisk vård. Kvantitativ metod har använts och innebär strukturerade mätningar och observationer mellan olika variabler, vilket gör metoden relevant utifrån angivet syfte (Billhult, 2017). Litteratursökningen genomfördes i CINAHL, MEDLINE och PsycINFO, som är relevanta databaser inom omvårdnadsforskning (Karlsson, 2017). Användning av flera databaser kan stärka arbetets validitet genom att öka möjligheten att finna relevanta artiklar (Henricson, 2017). Relevanta sökord formulerades för att kunna besvara angivet syfte. Självskade-beteende som begrepp har ingen tydlig definition och inom forskningen används flera begrepp (SBU, 2015). För att säkerställa att all relevant litteratur inom området ingick i sökresultatet valdes samtliga vedertagna begrepp samt synonymer som sökord. För att öka precisionen i sökningarna användes ämnesord (Karlsson, 2017; Östlund, 2012). Vid sökningarna i databaserna framkom samma artiklar i flera söksträngar vilket stärker arbetets sensitivitet och reliabilitet (Henricson, 2017). Initialt gjordes en sökning mellan 2010–2020. Dessa årtal valdes för att säkerställa kvaliteten genom att aktuell forskningen inkluderades i resultatet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Det resulterade endast i tre godkända resultatartiklar, därav utökades sökningen till 2001–2020 som kan ses som en svaghet eftersom litteraturöversikten då baseras på äldre forskning eftersom vetenskap uppdateras kontinuerligt (Östlundh, 2017). Genom att endast använda artiklar som var peer reviewed säkerställdes artiklarnas vetenskapliga kvalitet (Östlundh, 2017) och examens-arbetets validitet (Henricson, 2017).

För att säkerställa att artiklarnas relevans mot angivet syfte, inkluderades endast artiklar som hade allmänsjuksköterskans perspektiv och beskrev ämnet utifrån somatisk vård. Artiklar som belystes utifrån somatisk vård utgick främst från primärvården och akutmottagningar. I de artiklar utifrån primärvård var deltagarna specialistsjuksköterskor eller saknade tydligt sjuksköterskeperspektiv och artiklarna exkluderades därför. Alla artiklar som ingick i resultatet utgick från akutsjukvård. Detta kan påverkat generaliserbarheten till annan somatisk vård (Henricson, 2017). I fyra av artiklarna som ingick i resultatet fanns läkare med i studierna. I en av artiklarna kunde läkare och sjuksköterskor urskiljas. I tre av artiklarna var majoriteten sjuksköterskor.Valet att ta med dessa artiklar övervägdes noga eftersom det kan påverka arbetets kvalitet. Otydlighet inom forskning internationellt finns utifrån om suicidförsök ska inräknas i begreppet självskadebeteende (SBU, 2015). För att säkerställa att arbetet endast hade fokus på självskadebeteende har artiklar som inriktat sig på suicid och suicidförsök exkluderats. I resultatet beskrivs olika typer av självskadebeteende där ingen avgränsning mellan självskador har tydliggjorts. Det gick därför inte att identifiera om faktorerna till attityder skiljer sig beroende på vilken typ av självskadebeteende patienten har.

Eftersom det är första gången författarna skriver ett examensarbete kan det påverkat insamling och tolkning av data och analys (Henricson, 2017). Reliabiliteten stärktes genom att artiklarna kvalitetsgranskades individuellt och därefter gemensamt (Henricson, 2017). Totalt 12 artiklar inkluderades i resultatet och svarar alla mot angivet syfte. Protokollet för kvalitetsgranskning bestod av två delar. Samtliga frågor i del ett var tvungna att uppfyllas för att granskas i del två. Artiklarna som inkluderats till resultatet uppnådde minst

11

medelhög kvalitet (Mårtensson & Fridlund, 2017), vilket i denna litteraturöversikt innebar 9 av 11 poäng.

Artiklarna utgick från olika design utifrån urval och tillvägagångssätt. Vid en litteraturöversikt är det en fördel utifrån arbetets validitet att välja artiklar där studierna har samma design. Utifrån begränsade forskningsresultat vid litteratursökningen har artiklar med olika design valts, vilket kan ses som en brist i arbetet utifrån arbetets validitet (Henricson, 2017). I de artiklar som ingår i resultatet har olika mätinstrument använts, vilket kan göra det problematiskt att dra slutsatser av resultatet (Henricson, 2017). Flera artiklar har använt sig av samma mätinstrument, vilket gör att resultaten stärks och ökar reliabiliteten (Henricson, 2017). De mätinstrument som användes mer än en gång var Attitudes towards Deliberate Self-Harm och Suicide Opinion Questionnaire.

Studierna är gjorda på sjuksköterskor i Australien, Irland, England och Danmark, vilket kan innebära att utbildningarna och yrkestitlarna inte är på samma nivå som i Sverige. Enligt Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) krävs en yrkeslegitimation för att arbeta som sjuksköterska i Sverige, något som författarna inte kan säkerställa att sjuksköterskorna i artiklarna hade. Det kan ha påverkat resultatet då kunskapsnivån hos deltagarna kan vara olika och minskat möjlighet att kunna generalisera resultatet mot svensk sjukvård. De artiklar som inkluderats i resultatet kommer från olika delar av världen. Studier från olika länder belyser samma problematisering och det kan tyda på att ämnet är relevant att forska vidare på. Försiktighet att generalisera resultat har beaktats då det kan påverka arbetets validitet (Henricson, 2017).

Kvaliteten i dataanalysen säkrades genom att samtliga artiklar i resultatet analyserades både individuellt och gemensamt vilket bidrar till att stärka reliabiliteten (Henricson, 2017). Begränsningar i metodologiska kunskaper innebär att det finns risk för feltolkning (Kjellström, 2017). För att öka reliabiliteten har författarna fått kontinuerlig handledning av lärare och konstruktiv kritik från andra studenter i sjuksköterskeprogrammet. Arbetet granskades under fyra tillfällen och fick kritik på delar som kunde misstolkas eller var bristfälliga. Genom att utomstående granskat arbetet stärker det arbetets validitet (Henricson, 2017). Författarnas begränsade språkkunskaper kan ha gjort att delar i resultatet utelämnats eller feltolkats (Kjellström, 2017).

Granskning av artiklarnas etiska ställningstaganden har genomförts för att säkerställa vetenskaplig kvalitet utifrån hänsyn till etiska principer (Mårtensson & Fridlund, 2017). En brist i kvaliteten kan vara att inte alla artiklar uppvisade tydligt etiskt övervägande. I de artiklar där etiskt övervägande inte tydligt beskrivits har detta kontrollerats på respektive tidskrifts hemsidor för att säkerställa att etiskt ställningstagande har beaktats vid publicering (Mårtensson & Fridlund, 2017). För att styrka arbetets etik har noggranna överväganden och reflektioner genomförts. Gemensam förförståelse har beskrivits inför genomförandet av arbetet eftersom det kan påverka resultatet (Priebe & Landström, 2017). Genom reflektion och medvetenhet om egna åsikterna och föreställningars inverkan begränsas risken att resultatet påverkats (Henricson, 2017). Författarna har ansvar för att examensarbetet håller god kvalitet ur ett etiskt perspektiv (Mårtensson & Fridlund, 2017). Med respekt för ursprungliga författare samt utifrån god forskningsetik har resultaten försökt återges utan att förändra innehållet.

12

Resultatdiskussion

Syftet med litteraturöversikten var att beskriva faktorer som kan påverka sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende inom somatisk vård. Resultatet visade att attityder till självskadebeteende och de faktorer som påverkade var varierande och komplexa. Huvudfynd som identifierats och som kommer diskuteras vidare var sjuksköterskans egna värderingar relaterat till moraliska ställningstaganden, känslor och emotionell relation till patienten, samt brist på kunskap och klinisk erfarenhet i relation till ålder.

Resultatet belyste att sjuksköterskans egna värderingar var av betydelse i bemötandet. Egna värderingar hade större betydelse för sjuksköterskans attityder än kollegors åsikter och samhällets normer. Sjuksköterskor kunde se självskadebeteende som moraliskt fel och att patienten endast sökte vård för att få uppmärksamhet. Resultatet visade att sjuksköterskans egna värderingar utifrån moraliska ställningstaganden därmed var både komplexa och ibland motsägelsefulla. Resultatet bekräftas utifrån tidigare studier där det beskrivs att sjuksköterskans värderingar varierar från moraliskt dömande till vilja att bemöta patienter med självskadebeteende med empati och förståelse (Patterson et al., 2007). Det är därför viktigt att sjuksköterskan i sin yrkesutövning känner ett moraliskt ansvar att reflektera över sitt bemötande för att ge en god omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Laabs (2011) beskriver moral som ärlighet, pålitlighet och att försöka göra saker rätt även när det är svårt eller när andra inte har liknande värderingar. Det kan vara utmanande för sjuksköterskan att förhålla sig till då personer med psykisk ohälsa kan ses som annorlunda av samhället och att de därmed inte skulle vara värda samma respekt, omtanke eller förtroende (Carver et al., 2017). Det kan bidra till att det sker en diskriminering av personer med psykisk ohälsa i samhället som leder till stigmatisering (Bhugra, 2016). I sjuksköterskans kompetens ingår att arbetet utgår från ett etiskt förhållningssätt utifrån mänskliga rättigheter och det kan därför uppstå etiska dilemman mellan egna värderingar och professionen (Svensk sjuksköterskeförening, 2017), vilket resultatet belyser. Grundläggande för personcentrerad omvårdnad är att möta individen med värdighet, medkänsla och respekt (Ekman et al., 2011) och förutsätter en etisk medvetenhet till grund för alla vårdhandlingar (Ekman et al., 2014).

Resultatet visade att sjuksköterskornas egna värderingar kunde vara kopplade till känslor som irritation, frustration och hjälplöshet. Sjuksköterskor som värdesatte en emotionell relation till patienten upplevde mer positiv attityd till patienter med självskadebeteende. Tidigare forskning bekräftar att sjuksköterskor kan uppleva blandade känslor inför patientgruppen, såsom hjälplöshet i mötet med patienter med upprepade självskade-beteende (Holdsworth et al., 2001; Patterson et al., 2007) men även empati (Patterson et al., 2007). Känslor är inte statiska utan kan variera hos individen över tid. Genom utrymme för reflektion av sina känslor kan attityder mot patienterna förändras och bidra till ökad förståelse för patientens perspektiv (Patterson et al., 2007). Resultatet visade att sjuksköterskorna kände sig osäkra i bedömningen av patienterna och egna värderingar påverkade bedömningen utifrån om patienten sökte sympati eller försökt ta sitt liv. Resultatet bekräftas då Holdsworth et al. (2001) beskriver att sjuksköterskor kan uppleva svårigheter i bedömning av självskadebeteende utifrån allvarlighet och suicidrisk om vården inte bedrivs personcentrerat. Personcentrerad omvårdnad innebär en holistisk syn på vård och utgår från hela människan som individ med vilja, förmåga och behov (Ekman et al., 2011). Genom att tillämpa personcentrerad omvårdnad kan sjuksköterskan tillsammans med patient och närstående skapa en förtroendefull relation (Ekman et al., 2011). Utifrån ett inlyssnande, terapeutiskt, icke-dömande förhållningssätt samt genom att försöka förstå

13

självskadebeteendet utifrån individens perspektiv, skapar sjuksköterskan därmed möjlighet till personcentrerad omvårdnad (Dhingra & Ali, 2016).

Resultatet visade att utbildning och kunskap påverkade sjuksköterskans attityder mot patienter med självskadebeteende. De sjuksköterskor som erhållit kunskap och utbildning upplevde mer positiva attityder. Tidigare forskning bekräftar sambandet i resultatet då utbildning bidrar till positivare attityder mot patienterna (Holdsworth et al., 2001; Lindgren & Hällgren, 2015; McAllister et al., 2009). Resultatet visade vidare att sjuksköterskorna utan utbildning upplevde oförmåga att hantera patientgruppen och brist på kunskap kunde skapa negativa attityder. Detta överensstämmer med McAllister et al. (2009) som menar att utbildning ökar förmågan att hantera patienter med självskadebeteende. Enligt Holdsworth et al. (2001) kan den ökade kunskapen leda till att sjuksköterskor upplever mindre arbetsrelaterad stress och mindre känsla av hjälplöshet i bemötandet av patienterna. Genom träning i bemötande får sjuksköterskan även en chans att utveckla förmågan i det verkliga mötet och ges möjligheten att reflektera kring känslor som uppstår (Lindgren & Hällgren, 2015). Utbildningen bidrar till att sjuksköterskor också kan påverka patienter på ett positivt sätt och kan hjälpa dem utifrån ett mer personcentrerat förhållningssätt (McAllister et al., 2009). Som resultatet visar, krävs det att sjuksköterskan har teoretisk kunskap då sjuksköterskan kan ha stort inflytande på patientens fysiska och psykiska hälsa (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). I mötet med patienter med självskadebeteende innebär detta att sjuksköterskan har grundläggande kunskap om självskadeteende utifrån orsak, samband och behandlingsmöjligheter samt tar hänsyn till patientens individuella behov (Dhringra & Ali, 2016). Personcentrerad omvårdnad möjliggörs därmed genom att sjuksköterskan försöker skapa förståelse och utifrån ett partnerskap tillsammans med patient och närstående kan patientens berättelse om sin egen upplevelse bli utgångspunkt i all vård och behandling (Ekman et al., 2014).

Resultatet visade att erfarenhet av arbete med patienter med självskadebeteende och sjuksköterskans ålder påverkade attityderna mot patienterna. Generellt hade äldre sjuksköterskor mer empati och positivare attityd. Äldre sjuksköterskor uppvisade en större självsäkerhet och mer förståelse mot patienterna. Resultatet visade vidare att sjuksköterskor med längre erfarenhet var mer självsäkra i sin förmåga att vårda patienterna och hade mer positiva attityder samt mer empati. Samband mellan ålder, erfarenhet och attityder till självskadebeteende kan inte tydligt verifieras utifrån tidigare forskning. Enligt Patterson, (2007) kunde inget signifikant samband säkerställas mellan ålder, erfarenhet och attityder mot självskadebeteende. Samband mellan sjuksköterskans erfarenhet och empatiska förhållningssätt bör ses, enligt Arbon (2004), ur ett bredare perspektiv och kan inte enkelt förklaras utifrån klinisk erfarenhet. Hur sjuksköterskans erfarenhet påverkar vårdandet ur ett holistiskt perspektiv beror på självinsikt, motivation, och närvaro i mötet med andra samt förmåga att se individens behov och situation (Arbon, 2004). Att erfarenhet generellt inte säkerställer positiva attityder tydliggör behov av reflektion av egna värderingar och etisk medvetenhet för att påverka attityder och den vård patienterna erhåller utifrån ett personcentrerat förhållningssätt.

14

Slutsats

Attityder mot patienter med självskadebeteende kan inte enkelt beskrivas som enbart positiva eller negativa. Otillräcklig kunskap hos sjuksköterskor leder till hjälplöshet, osäkerhet och frustration vilket leder till negativa attityder i bemötandet av patienter med självskadebeteende. Utbildning inom självskadebeteende leder till positivare attityd hos sjuksköterskor och kan bidra till ökad förståelse, empati och självsäkerhet i vårdmötet. För att kunna erbjuda patienter med självskadebeteende en god vård är det viktigt att sjuksköterskan reflekterar över sina egna värderingar. Resultatet ger inte en fullständig beskrivning av sjuksköterskans bemötande i kliniskt arbete utan identifierar endast faktorer som kan påverka attityder. Att identifiera sjuksköterskans attityder kan däremot vara en betydelsefull del i att möjliggöra en god vård för patienter med självskadebeteende.

Kliniska implikationer

Litteraturöversikten bidrar med att uppmärksamma vården och samhället på betydelsen av bemötandet av patienter med självskadebeteende. Genom att framföra resultatet till sjuksköterskeprofessionen kan sjuksköterskan få större förståelse för vilka faktorer som påverkar attityder mot patienter med självskadebeteende. Examensarbetet belyser att utbildning och kunskap om självskadebeteende inom somatisk vård är bristfällig. Detta stärker att mer utbildning i form av föreläsningar och reflektionssamtal om självskade-beteende och bemötande av patientgruppen behövs för att sjuksköterskan ska ha möjlighet att ge en bättre vård. Förhoppningen med arbetet är att sjuksköterskor ska bli medvetna om egna attityder och hur det kan påverka bemötandet. För att möjliggöra detta är det viktigt att det även ges tid och utrymme till sjuksköterskan för egen reflektion. Implementering av personcentrerad vård inom somatisk akutsjukvård och ökad kunskap om självskade-beteende i sjuksköterskeprofessionen är därför av stor vikt för att tillgodose patienter med självskadebeteende erhåller god vård. Ytterligare forskning behöver göras för att undersöka på vilket sätt attityder påverkar sjuksköterskans agerande i kliniskt arbete inom somatisk vård och hur det påverkar den vård patienterna erhåller.

15

Referenslista

Artiklar som ingår i resultatet är märkta med *

Arbon P. (2004). Understanding experience in nursing. Journal of Clinical Nursing (Wiley-Blackwell), 13(2), 150–157. https://doi.org/10.1046/j.1365-2702.2003.00861.x

Billhult, A. (2017). Kvantitativ metod och stickprov. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod- från idé till examination inom omvårdnad. (s. 99–109). Studentlitteratur.

Bohner, G. & Wänke, M. (2002). Attitudes and Attitudes Change. Psychology Press Ltd.

Bhugra, D. (2016). Mental health for nations. International Review of Psychiatry, 28(4), 342–374. https://doi.org/10.1080/09540261.2016.1211095

Carver, L., Morley, S., & Taylor, P. (2017). Voices of Deficit. Illness, Crisis & Loss, 25(1), 43– 62. https://doi.org/10.1177/1054137316675715

*Conlon, M., & O,Tuathail, C (2012). Measuring emergency department nurses’ attitudes towards deliberate self-harm using the Self-Harm Antipathy Scale. International Emergency Nursing, 20(1), 3–13. https://doi.org/10.1016/j.ienj.2010.08.001

Dhingra, K., & Ali, P. (2016). Non-suicidal self-injury: clinical presentation, assessment and management. Nursing Standard, 31(5), 42–49. https://doi.org/10.7748/ns.2016.e10301

*Egan, R., Sarma, K. M., & O’Neill, M. (2012). Factors influencing perceived effectiveness in dealing with self-harming patients in a sample of emergency department staff. The Journal of Emergency Medicine, 43(6), 1084–1090. https://doi.org/10.1016/j.jemermed. 2012.01.049

Ekman, I., Norberg, A., Swedberg, K. (2014). Tillämpning inom hälso- och sjukvård. I I. Ekman (Red.), Personcentrering inom hälso- och sjukvård: Från filosofi till praktik. (s.69–96). Liber.

Ekman, I., Swedberg, K., Taft, C., Lindseth, A., Norberg, A., Brink, E., Carlsson, J., Dahlin-Ivanoff, S., Johansson, I.-L., Kjellgren, K., Lidén, E., Öhlén, J., Olsson, L.-E., Rosén, H., Rydmark, M., & Sunnerhagen, K. S. (2011). Person-centered care — Ready for prime time. European Journal of Cardiovascular Nursing, 10(4), 248–251. https://doi.org/10.1016/ j.ejcnurse.2011.06.008

Folkhälsomyndigheten, (2019). Statistik psykisk ohälsa.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/statistik-psykisk-halsa/

Folkhälsomyndigheten, (2020). Vad är psykisk ohälsa.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/vad-ar-psykisk-halsa/

Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (s. 141–152). Studentlitteratur.

16

*Friedman, T., Newton, C., Coggan, C., Hooley, S., Patel, R., Pickard, M., & Mitchell, A. J. (2006). Predictors of A&E staff attitudes to self-harm patients who use self-laceration: influence of previous training and experience. Journal of Psychosomatic Research, 60(3), 273–277. https://doi.org/10.1016/j.jpsychores.2005.07.007

Henricson, M. (2017) Diskussion. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod (s. 412–420). Studentlitteratur.

Holdsworth, B. (2001). Developing A&E nursing responses to people who deliberately self‐ harm: the provision and evaluation of a series of reflective workshops. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 8(5), 449–458. https://doi.org/10.1046/j.1351-0126.2001.00434.x

International Council of Nurses, (2012). The ICN Code of ethics for nurses. https://www.icn.ch/sites/default/files/inline-files/2012_ICN_Codeofethicsfornurses _%20eng.pdf

Karlsson, E-K. (2017). Informationssökning. I M. Henricson (Red). Vetenskaplig teori och metod (s. 81–97). Studentlitteratur.

Klonsky, E. D., Victor, S. E., & Saffer, B. Y. (2014). Nonsuicidal self-injury: what we know, and what we need to know. Canadian journal of psychiatry. Revue canadienne de psychiatrie, 59(11), 565–568. https://doi.org/10.1177/070674371405901101

Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod- från idé till examination inom omvårdnad. (s. 57–80). Studentlitteratur.

Laabs, C. (2011). Perceptions of moral integrity: Contradictions in need of explanation. Nursing Ethics, 18(3), 431–440. https://doi.org/10.1177/0969733011398101

Lindgren, B. ‐M., & Hällgren Graneheim, U. (2015). Meanings of caring for people who self-harm as disclosed in narratives of dialectical behaviour therapy professionals. Journal of Psychiatric & Mental Health Nursing (John Wiley & Sons, Inc.), 22(6), 371–378. https://doi.org/10.1111/jpm.12196

Lindgren B, Wilstrand C, Gilje F, & Olofsson B. (2004). Struggling for hopefulness: a qualitative study of Swedish women who self-harm. Journal of Psychiatric & Mental Health Nursing (Wiley-Blackwell), 11(3), 284–291. https://doi.org/1365-2850.2004.00712.x *Mackay N, & Barrowclough C. (2005). Accident and emergency staff’s perceptions of deliberate self-harm: attributions, emotions and willingness to help. British Journal of Clinical Psychology, 44(2), 255–267. https://doi.org/10.1348/014466505x29620

*Martin, C., & Chapman, R. (2014). A mixed method study to determine the attitude of Australian emergency health professionals towards patients who present with deliberate self-poisoning. International Emergency Nursing, 22(2), 98–104.

https://doi.org/10.1016/j.ienj.2013.09.002

*McAllister, M., Creedy, D., Moyle, W., & Farrugia, C. (2002a). Nurses’ attitudes towards clients who self-harm. Journal of Advanced Nursing (Wiley-Blackwell), 40(5), 578–586. https://doi.org/10.1046/j.1365-2648.2002.02412.x

17

*McAllister M, Creedy D, Moyle W, & Farrugia C. (2002b). Study of Queensland emergency department nurses’ actions and formal and informal procedures for clients who self-harm. International Journal of Nursing Practice (Wiley-Blackwell), 8(4), 184–190. https://doi.org/10.1046/j.1440-172x.2002.00359.x

McAllister M, Moyle W, Billett S, & Zimmer-Gembeck M. (2009). “I can actually talk to them now”: qualitative results of an educational intervention for emergency nurses caring for clients who self-injure. Journal of Clinical Nursing (Wiley-Blackwell), 18(20), 2838– 2845. https://doi.org/10.1111/j.1365-2702.2008.02540.x

*McCann TV, Clark E, McConnachie S, & Harvey I. (2007). Deliberate self-harm: emergency department nurses’ attitudes, triage and care intentions. Journal of Clinical Nursing (Wiley-Blackwell), 16(9), 1704–1711. https://doi.org/10.1111/j.1365-2702.2006. 01555.x

*McCann T, Clark E, McConnachie S, & Harvey I. (2006). Accident and emergency nurses’ attitudes towards patients who self-harm. Accident & Emergency Nursing, 14(1), 4–10. https://doi.org/10.1016/j.aaen.2005.10.005

*McKinlay, A., Couston, M., & Cowan, S. (2001). Nurses’ behavioural intentions towards self-poisoning patients: a theory of reasoned action, comparison of attitudes and subjective norms as predictive variables. Journal of Advanced Nursing (Wiley-Blackwell), 34(1), 107– 116. https://doi.org/10.1046/j.1365-2648.2001.3411728.x

*McCarthy L, & Gijbels H. (2010). An examination of emergency department nurses’ attitudes towards deliberate self-harm in an Irish teaching hospital. International Emergency Nursing, 18(1), 29–35. https://doi.org/10.1016/j.ienj.2009.05.005

Mårtensson. J. Fridlund. B. (2017). Vetenskaplig kvalitet i examensarbete. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod. (s. 421–438). Studentlitteratur.

Nationella självskadeprojektet, (2016). Rekommendationer för insatser vid självskadebeteende. https://www.nationellasjalvskadeprojektet.se/wp-content/uploads /2015/12/Rekommendationer-Sj%c3%a4lvskadebeteende-rev-2016.pdf

Patterson, W. (2007). Measuring nurse attitudes towards deliberate self-harm: the Self-Harm Antipathy Scale (SHAS). Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 14(5), 438–445. https://doi.org/10.1111/j.1365-2850.2007.01102.x

*Perboell, P. W., Hammer, N. M., Oestergaard, B., & Konradsen, H. (2015). Danish emergency nurses’ attitudes towards self-harm – a cross-sectional study. International Emergency Nursing, 23(2), 144–149. https://doi.org/10.1016/j.ienj.2014.07.003

Priebe. G. & Landström. C. (2017). Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och begränsningar - grundläggande vetenskapsteori. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod. (s. 25–42). Studentlitteratur.

SFS (2010:659). Patientsäkerhetslagen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientsakerhetslag-2010659_sfs-2010-659

18

SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslagen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30

SFS 2019:504. Lag om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattnings-samling/lag-2019504-om-ansvar-for-god-forskningssed_sfs-2019-504

Sinclair J, & Green J. (2005). Understanding resolution of deliberate self-harm: qualitative interview study of patients’ experiences. BMJ: British Medical Journal (International Edition), 330(7500), 1112–1115. https://doi.org/10.1136/bmj.38441.503333.8F

Smith, H. (2014). Editorial: Coping with publication ethics. Journal of Clinical Nursing, 23(23–24), 3293–3295. https://doi.org/10.1111/jocn.12686

Socialstyrelsen. (2019). Statistik om skador och förgiftningar behandlade i sluten vård 2018. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog /statistik/2019-9-6342.pdf

Statens beredskap för medicinsk och social utredning, (2015). Erfarenheter och upplevelser av bemötande och hjälp bland personer med själv skadebeteende. Erfarenheter och upplevelser av bemötande och hjälp bland personer med självskadebeteende (sbu.se)

Svensk sjuksköterskeförening, (2016). Värdegrund för omvårdnad. https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c003062314be/1584005152878/v%C 3%A4rdegrund%20f%C3%B6r%20omv%C3%A5rdnad%20reviderad%202016.pdf

Svensk sjuksköterskeförening, (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuk-sköterska. https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c003062317be/15840254 04390/kompetensbeskrivning%20legitimerad%20sjuksk%C3%B6terska%202017.pdf

Tofthagen, R, & Fagerström L. (2010). Clarifying self-harm through evolutionary concept analysis. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 24(3), 610–219. https://doi.org/1271-6712.2009.00749.

Tofthagen, R., Talseth, A. G., & Fagerström, L. M. (2017). Former patients’ experiences of recovery from self-harm as an individual, prolonged learning process: a phenomenological hermeneutical study. Journal of Advanced Nursing (John Wiley & Sons, Inc.), 73(10), 2306–2317. https://doi.org/10.1111/jan.13295

World Health Organization. (2013). The European Mental Health Action Plan 2013–2020.

http://www.euro.who.int/en/health-topics/noncommunicable-diseases/mental-health/publications/2013/the-european-mental-health-action-plan-20132020x

World Health Organization. (2019). The WHO special initiative for mental health (2019– 2023) universal health coverage for mental health. World Health Organization. https://apps.who.int/iris/handle/10665/310981.

Yeung, W. S., Hancock, N., Honey, A., Wells, K., & Scanlan, J. N. (2020). Igniting and Maintaining Hope: The Voices of People Living with Mental Illness. Community Mental Health Journal, 56(6), 1044–1052. https://doi.org/10.1007/s10597-020-00557-z

19

Östlundh, L. (2017). Informationssökning. I F. Friberg (Red.). Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s. 59–82). Studentlitteratur.

Bilagor

Databas: CINAHL

Sökning: oktober 2020 Träff Lästa

titlar abstract Lästa granskning Kvalitets resultat Till (MH “injuries, self inflicted”) OR

(MH ”self-injurious behaviour”) AND “nurses attitudes”

24 24 12 5 5

Nurs* AND “Self-injury” OR “self-harm” AND AND attitudes OR experience

182 182 22 2 2

Nurs* AND self harm OR self injury AND experience OR perspective OR view OR perception OR attitude AND adults

273 273 26 2 1

Begränsningar: Peer-reviewed, publicerade 2001–2020 och engelskt språk. Sökmatris 2.

Databas: PsycINFO

Sökning: oktober 2020 Träff Lästa

titlar abstract Lästa granskning Kvalitets resultat Till Nurs* AND harm” OR

“self-injury”AND experience OR

perspective OR view OR perception OR attitude AND adults

68 68 5 1 1

Sökmatris 3.

Databas: MEDLINE

Sökning: oktober 2020 Träff Lästa

titlar abstract Lästa granskning Kvalitets resultat Till (MM ”Self-injurious Behavior”)

AND nurs* (MM “attitude of health personnel”)

55 55 11 1 1

“self harm” OR “self injury” AND

attitudes 67 67 28 1 0

Bilaga 2

Protokoll för basala kvalitetskriterier för studier med kvantitativ metod

Titel: Författare: Årtal: Tidskrift: Del I. Beskrivning av studien

Beskrivs problemet i bakgrund/inledning? Ja Nej

Kunskapsläget inom det aktuella området ä Ja Nej beskrivet?

Är syftet relevant till ert examensarbete? Ja Nej

Är urvalet beskrivet? Ja Nej

Samtliga frågor ska besvaras med ja för att artikeln ska inkluderas till fortsatt granskning. Vid Nej på någon av frågorna ovan exkluderas artikeln.

Del II

Kvalitetsfrågor

Hänger metod och syfte ihop? Ja Nej (Kvantitativt syfte – kvantitativ metod)

Beskrivs statistiska metoder/analys? Ja Nej Beskrivs datainsamlingen? Ja Nej Beskrivs etiskt tillstånd/förhållningssätt/ Ja Nej ställningstagande?

Diskuteras metoden mot kvalitetssäkringsbegrepp validitet och reliabilitet i

diskussionen? Ja Nej

Diskuteras huvudfynd i resultatdiskussionen?

Ja Nej

Sker återkoppling till nyare forskning i relation till huvudfynden i diskussionen? Ja Nej

Är resultatet relevant för ert syfte? Om ja, beskriv:

……… ………

Om nej, motivera kort varför och exkludera artikeln:

……… ………

Forskningsmetod/-design (t ex RCT, tvärsnittsstudie) ……….

Deltagarkarakteristiska Antal……… Ålder……….... Man/Kvinna……….

Granskare sign: ……….

Bilaga 3 Artikelmatris

Författare, år &

land Titel och tidskrift Syfte Design: metod, urval & analys Resultat Kvalitet

Conlon, M., & O´Tuathail, C 2012

Irland

Measuring emergency department nurses’ attitudes towards deliberate self-harm using the Self-Harm Antipathy Scale.

International Emergency Nursing

Att mäta sjuksköterskors attityder till avsiktlig självskada med hjälp av Self-Harm Antipathy Scale.

Kvantitativ metod.

Enkätstudie med avslutande öppna frågor.

n= 87

Self-Harm Antipathy Scale

Sjuksköterskorna bedömde ofta

självskadebeteende som moraliskt fel. Längre erfarenhet, visade på mer positiva attityder. Äldre sjuksköterskor hade generellt mer positivare attityder. De sjuksköterskor med utbildning visade positivare attityder. Brist på kunskap kunde leda till oförmåga att hantera patienter med

självskadebeteenden.

11/11 p (Hög kvalitet)

Egan, R., Sarma,M Kiran, & O´Neill, M

2012 Irland

Factors influencing perceived effectiveness in dealing with self-harming patients in a sample of emergency department staff. The Journal of Emergency Medicine.

Att undersöka hur förutsägelser om uppfattad egen förmåga att hantera patienter med självskadebeteende hos akutvårdspersonal. Kvantitativ metod. Enkätstudie n=125 (78% sjuksköterskor) Eget Frågeformulär

Resultatet visade att kunskap och tro på sin egna förmåga var viktiga faktorer för att möjliggöra en god vård till patienter med självskadebeteende. Brist på kunskap bidrog till frustration och ilska. Ökad kunskap innebar minskade negativa attityder.

11/11 p (Hög kvalitet)

Friedman, T., Newton, C., Coggan, C., Hooley, S., Patel, R., Pickard,M, & Mitchel ,J.A 2006

England

Predictors of A&E staff attitudes to harm patients who use self-laceraction: influence of previous training and experience. Journal of psycosomatic research

Journal of psycosomatic research

Att undersöka attityder hos

akutvårdspersonal mot patienter med självskadebeteende där patienten skadat sig själva genom skärskador.

Kvantitativ metod. Enkätstudie n=63

(84% sjuksköterskor) Eget frågeformulär

Resultatet visade att det finns kunskapsbrist och att detta bidrog till negativa attityder mot patienter med självskadebeteende. Patienterna bedömdes som uppmärksamhetssökande, vilket skapade ilska och frustration. Längre erfarenhet genererade i negativare attityder. Detta samband sågs inte bland de sjuksköterskor som erhållit utbildning.

9/11 p (Medel kvalitet) Bristfällig beskrivning av etiskt förhållningssätt. Bristfällig diskussion av kvalitetsbegrepp utifrån validitet/ reliabilitet och i diskussionen.