Institutionen för samhällsutveckling och kultur – ISAK LiU Norrköping
Kriminalitet i media
En semiotisk och medieanalytisk studie av Veckans Brott och Efterlyst
Mikaela Karlsson Gardeving och Carolina Dahlberg
Kandidatuppsats från programmen Kultur, samhälle, mediegestaltning
ISAK-‐Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur
ISRN: LIU-‐ISAK/KSM-‐G-‐ -‐12/28-‐ -‐SE
Handledare: Karin Krifors
Sammanfattning ...
Inledning ... 1
Syfte och frågeställningar ... 2
Avgränsningar och urval ... 3
Bakgrund ... 4
Efterlyst ... 4
Veckans Brott ... 5
Tidigare forskning ... 6
Metod och genomförande ... 9
Den klassiska retorikanalysen ... 10
Teoretiska utgångspunkter och begrepp ... 11
Press-‐ och yrkesetik ... 11
Semeion= tecken ... 13
Tekniska koder samt studier av television ... 16
Ethos, Pathos, Logos ... 18
Analys ... 19
Hur man kan förstå de två programmen utifrån teorierna ... 19
Framställningen av kriminalitet i programmen ... 30
Programmens skillnader och likheter ... 34
Slutdiskussion ... 36
Framtida forskning ... 39
Källförteckning och referenslista ... 40
Bilagor ... 43
Programstudie ... 43
Veckans Brott del 1 av 8 ... 43
Veckans Brott del 2 av 8 ... 46
Veckans Brott del 3 av 8 ... 48
Efterlyst del 9 av 11, säsong 43 ... 51
Efterlyst del 10 av 11, säsong 43 ... 55
Sammanfattning
Syftet med vår uppsats är att undersöka och jämföra de två TV-programmen Veckans Brott och Efterlyst utifrån semiotiska samt medieanalytiska teorier. Metoden vi använder oss av för att analysera är den klassiska retorikanalysen då vi tittar på begreppen Ethos, Pathos och Logos som handlar om hur TV-programmen når ut till tittaren och påverkar denne. Vi tittar på de press- och yrkesetiska reglerna som finns för journalister för att se om TV-programmen förhåller sig till dem. Vi väljer att titta på hur kriminalitet framställs och hur de olika teorierna går att hitta i de båda programmen. Vi avgränsar oss till två svenska TV-program och tittar på tre avsnitt av vartdera av programmen. Därefter följer bakgrundsfakta om TV-programmen och kanalerna de sänds på, samt deras utländska föregångare. Vi redogör också för en antologi som handlar om brott i media samt tre uppsatser med liknande ämnesområden som vår uppsats behandlar. Dessa tre uppsatser skiljer sig dock från vår i perspektiv och teori. Vidare redogör vi för olika teorier vi kommer att använda oss av samt nyckelbegrepp vi kommer att utgå ifrån. I vår programstudie som finns bifogad som bilaga skriver vi
sammanfattningar av avsnitten vi sett, dessa är skrivna utifrån våra teorier inom semiotik samt retorik. Efter det följer analysdelen där vi besvarar våra olika frågeställningar med hjälp av det vi fått fram av sammanfattningarna. I vår slutdiskussion beskriver vi bland annat vilka alternativa metoder vi kunde ha använt samt andra perspektiv som också hade passat inom vårt ämnesområde.
Inledning
Den viktigaste egenskapen för en människa som jag är att orka leva med mina egna tvivel. Den näst viktigaste att vårda minnet av alla de fel och misstag som jag har begått i mitt yrke. Att jag i det senare sammanhanget, de gånger som jag fått facit, brukar ha rätt nio gånger av tio är totalt ointressant eftersom det är en felprocent som är alldeles för hög för att utesluta "varje rimligt mänskligt tvivel" om man ska döma någon för mord. Den viktigaste egenskapen för en människa som jag är att orka leva med mina egna tvivel.
Leif GW Persson, Expressen, 12 juli 20101
Citatet ovan tar upp flera ämnesområden som kommer att behandlas i vår uppsats. Dels så är citatet sagt av en expert från ett TV-program som handlar om brott, dels handlar det om att döma en person felaktigt i media. Kriminalitet i media i relation till medias retoriska makt är just det som denna uppsats kommer att handla om.
System för att bestraffa kriminella har länge använts av människan för att upprätthålla ordning i samhället. År 1920 kunde man fortfarande bli halshuggen för sina handlingar. Det var först ett år senare som det dödande straffet avskaffades. Under den tiden som
halshuggning fortfarande var ett möjligt öde så hölls bestraffningen offentlig. Samma sak gällde andra kroppsstraff såsom spöstraff. Fastän allmänheten själv fick ut något av att närvara vid straffen såsom underhållning, fungerade också deras närvaro helt klart i avskräckande syfte. Att offentligt visa bestraffningen hjälpte den styrande makten att hålla kontroll på allmänheten genom skrämselteknik. Idag ser det annorlunda ut, vi kan inte närvara vid bestraffningen av brottslingar på samma sätt som förr. Idag kan vi ta del av brott och straff på ett annat sätt då vi idag kan se brott klaras upp och människor efterlysas via media. Det är ett snabbt sätt för allmänheten att få ta del av fakta om brott som har begåtts, som annars inte hade varit möjligt. Våld och brott är något som fascinerar människor och det syns i många TV-program, filmer, tidningar och böcker idag där det kriminella och det avvikande beteendet exponeras. Program som Efterlyst och även många fler berättar om aktuella ouppklarade brott, nya som gamla, och försöker med hjälp av tittarnas tips att lösa dem. Den enskilde individen kan påverka att fallen blir lösta. Många ser på programmen för nöjes skull, de innehåller
1 Leif GW Perssons hemsida. Leif GW Persson. http://www.leifgwpersson.se/12juli10.html (Hämtad 2012-‐05-‐23)
spänning och dramatik med riktiga människor inblandade. Vi vill i uppsatsen undersöka två svenska program som belyser olika brottsfall, Efterlyst och Veckans Brott.
Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att genom en mediekommunikationsvetenskaplig medieanalys belysa de två TV-programmen ”Veckans Brott” samt ”Efterlyst” och undersöka hur de behandlar samma tema, kriminalitet och sökandet efter den skyldige samt hur de förhåller sig till de press- och yrkesetiska reglerna. Vi vill undersöka vilka medieverktyg de använder sig utav för att bygga upp programmet och på så sätt locka till sig tittare. Vi vill också jämföra de båda produktionerna med varandra för att hitta likheter samt skillnader. Trots att de båda
programmen skiljer sig åt i uppbyggnad har de också en del likheter. I vår uppsats kommer vi även att titta en del på hur de i Veckans Brott och Efterlyst förhåller sig till press- och
yrkesetiska regler.
Press- och yrkesetik är ett intressant område för oss då de press- och yrkesetiska reglerna har hög samhällsrelevans. Den höga samhällsrelevansen grundar sig i att dessa regler är tänkta att fungera som auktoritära riktlinjer som medierna bör förhålla sig till. Dessa regler är dock riktlinjer, alltså inget medierna måste förhålla sig till utan bör följa. Trots detta kan man se dessa regler som en auktoritet inom området. Reglernas syfte är att skydda den enskilda individen och påverka det samhälle vi lever i. Press- och yrkesetiken representerar det som är bra respektive dåligt i media, då den handlar om sådant som kan vara känsligt eller skadligt för den enskilda individens bästa att visa för allmänheten.
De frågeställningar vi har är:
• Om man analyserar dessa program med hjälp av en semiotisk analysmodell samt en klassisk retorikanalys, hur kan man då förstå de två programmen?
• Hur framställs kriminalitet i Veckans Brott och Efterlyst?
• Vilka skillnader och likheter finns i Veckans Brott och Efterlyst och hur kan vi förstå dessa?
Avgränsningar och urval
Förutom TV-programmen Efterlyst och Veckans Brott finns även tidningar med samma inriktning som heter Skurk samt Misstänkt. Trots det så valde vi att endast studera TV som mediekanal då vi vill använda oss av en analysmodell för att studera television. Vi tänker ytterligare avgränsa oss till att endast studera svenska TV-program även om det till exempel finns likvärdiga amerikanska förlagor, då ämnesområdet skiljer sig väldigt mycket i
förekomst samt behandling från länder till länder. De två program vi valt liknar varandra i uppbyggnad och därför väljer vi även bort att titta på renodlade dokumentärer och spelfilmer. De program vi valt att undersöka är TV-programmen Efterlyst och Veckans Brott. Att vi har valt just dessa är då de behandlar samma ämnesområde, kriminalitet, ett område som vi var intresserade utav att undersöka. Vi har också grundat vårt val i att dessa två TV-program behandlar ämnet på liknande sätt då båda är utav dokumentär sort och behandlar verkliga händelser, till skillnad från många program inom samma ämnesområde som istället är av fiktiv art.
Eftersom att programmen också sänds i andra länder så är det enda sättet för oss att få tag i dem att se dem på internet genom TV-kanalens playback funktion. Dock begränsas detta då man från Sverige helt enkelt inte har rättigheter att visa programmen och får upp en
informationsruta med texten: ”The video you are trying to watch cannot be viewed from your
current country or location” när man försöker spela upp avsnittet.2
Det finns som vi redan nämnt ett antal liknande program i andra länder såsom Tyskland och USA men vi har alltså valt att inte koppla vår undersökning till dessa utländska versioner. Vi har grundat detta beslut i några olika aspekter. Den största aspekten är att vi just är
intresserade utav att studera vårt ämnesområde i det samhälle vi lever i då det faktiskt är den som ligger oss närmast. Att utföra en liknande studie genom att till exempel studera ett tyskt program, ett amerikanskt samt ett svenskt skulle öppna upp för helt andra diskussioner då analysen skulle korsa flera kulturer med olika samhällsstrukturer, olika lagar och andra
olikheter. Vi anser inte heller att vi till exempel behärskar det tyska språket så bra så att vi kan utföra en djupgående samt korrekt studie.
2
Lifetime Entertainment Services. Americas Most Wanted. 2012 http://www.mylifetime.com/shows/americas-‐most-‐wanted
(Hämtad 2012-‐03-‐23)
Antalet avsnitt per TV-program vi valt att analysera är tre stycken av varje program. Vi har valt just dessa program för att de två skiljer sig väldigt mycket från varandra gällande idé samt uppbyggnad. Anledningen till att vi har valt de tre sista programmen i den senaste säsongen är då vi vill ha så hög aktualitet som möjligt samt att vi anser att det ger mer
sammanhang i programmen att välja tre stycken i följd då det helt enkelt är större chans att de kopplar till varandra.
De avsnitt vi har tittat på från de båda programmen är: • Veckans Brott, del 1 av 8, sänt 1 november 2011 • Veckans Brott, del 2 av 8, sänt 8 november 2011 • Veckans Brott, del 3 av 8, sänt 15 november 2011
• Efterlyst, avsnitt 9, säsong 43, sänt 19 oktober 2011 • Efterlyst, avsnitt 10, säsong 43, sänt 2 november 2011 • Efterlyst, avsnitt 11, säsong 43, sänt 9 november 2011
Bakgrund
Efterlyst
Efterlyst är en programserie där tittarna får följa polisens arbete med att lösa brott samt även
att hjälpa polisen att hitta de efterlysta brottslingarna. Programmet startade 1990 i TV3 och är ett samarbete mellan polisen och TV3. När programmet startade var programledaren Brynolf Wendt men 1991 tog Hasse Aro över rollen som programledare och Wendt blev kommentator istället. Wendt avgick 1998 och ersattes av Leif GW Persson. Han medverkade i Efterlyst fram till våren 2010 då han slutade för att börja i ett annat program för Sveriges Television som heter Veckans Brott som började sändas under hösten 2010. Leif GW Persson ersätts av Tommy Lindström hösten 2010 som blir ny expert i Efterlyst. År 2011 har försvarsadvokaten och författaren Jens Lapidus hoppat in i TV-serien, först som bisittare till Hasse Aro och Tommy Lindström men senare allt oftare, nästan i varje avsnitt. Hans roll är att komma med juridiska tankar och andra perspektiv. Jens Lapidus har skrivit bokserien ”Stockholm Noir”
där han använt sig av sin kunskap om Stockholms undre värld. 3
3 Stockholm TT Spektra. Tommy Lindström ny i ”Efterlyst”. Svenska Dagblandet, 2010-‐08-‐17.
http://www.svd.se/kultur/tommy-‐lindstrom-‐ny-‐i-‐efterlyst_5146049.svd (Hämtad 2012-‐05-‐23)
Detaljerade redogörelser görs under programmets gång och även TV-intervjuer med offren. Polisaspiranter tar emot tips om vilka brott som ska tas med i programmet och de
sammanställs av rikskriminalpolisen. Hasse Aro försöker få eventuella vittnen att minnas ifall de sett eller hört någonting och sedan höra av sig om det de vet. De ger tittarna en djupare förståelse för brottens natur och programmet fortsätter sedan med fördjupande reportage som skildrar rättsapparatens arbete, vilka konsekvenser brottsoffren får eller hur brottens natur förändras. Efterlyst sänds på TV3 som är en bred underhållningskanal som ägs av Viasat Broadcasting UK Ltd. Kanalen kan idag ses av över 6 miljoner svenskar. Alla kan ta del av TV3 om de har en digitalbox för marknät, då TV3 är en del av det fria digitala marknätet. De
flesta kabelleverantörer har med TV3 i sitt basutbud, liksom Boxer och Viasat. 4
Veckans Brott
TV-programmet Veckans Brott har sänts i Sveriges Television sedan hösten 2010. Det är ett kriminalprogram som tar upp både gamla och nya brottsfall som på olika sätt är aktuella. Programledaren är Camilla Kvartoft och kriminalexpert är Leif GW Persson. I programmet kommer Leif GW Persson att lägga fram sina teorier om olika brottsfall och enligt honom själv säger han sig ha rätt i 8 fall av 10. Detta program sänds i SVT som har haft TV-sändningar sedan 1956, tjugo år efter att BBC började TV-sändningar i Storbritannien. Tio år senare kom den första sändningen i färg i Sverige, men det var först i början av 1970-talet det riktades ut till allmänheten. 1978 beslutade riksdagen om att nyheter regelbundet skulle sändas runtom i landet. Ursprungligen gick SVT under betäckningen Radiotjänst och därefter Sveriges Radio. Under slutet av 1960-talet infördes bolagets andra kanal, TV2, vars syfte var att utgöra mer av en underhållningskanal än TV1. Från början hade de alltså bara en TV-kanal, medan de idag har fem i Sverige och en internationell. Kanalerna inom SVT är icke
reklamfinansierade utan upprätthålls genom Radiotjänsts TV-avgift. 5
Det är inte bara i Sverige som dessa typer av TV-produktioner finns, utan både Tyskland och USA har sedan långt tillbaka sänt föregångarna till de svenska versionerna. I Tyskland heter
4 TV3. TV3. http://www.tv3.se/tv3-‐info-‐0 (Hämtad 2012-‐05-‐23)
Webb-‐TV.nu. Efterlyst.. http://webb-‐tv.nu/program/efterlyst-‐tv3-‐play/ (Hämtad 2012-‐05-‐23)
5 Sveriges Television. Sveriges Television. 2012. http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=60168 (Hämtad 2012-‐05-‐23) Sveriges Television. Sveriges Television. 2012. http://svt.se/2.60395/1.704445/TV-historia_i_artal/ (Hämtad 2012-‐05-‐23) Sveriges Television. Sveriges Television. 2012. http://svt.se/2.162040/1.2473777/sasongsinformation (Hämtad 2012-‐05-‐23)
Lillemägi David. Jens Lapidus åter till Efterlyst. Expressen. 2011-‐08-‐16. http://www.expressen.se/noje/1.2529646/jens-‐lapidus-‐ater-‐till-‐ efterlyst (Hämtad 2012-‐05-‐23)
TV3. Efterlyst. http://www.tv3.se/efterlyst/jens/jens-‐lapidus (Hämtad 2012-‐05-‐23)
programmet "Aktenzeichen XY... ungelöst" som ungefärligt betyder, ”Dokumentnummer XY-olöst”. Programmet har sänts sedan 1967 och sänds än i dag. I programmet kan tittarna hjälpa till att lösa ouppklarade brott. I korta filmsekvenser så visar man dramatiserade rekonstruktioner av det aktuella brottet. Syftet är att tittarna ska kunna hjälpa till i polisens arbete med brottet och förhoppningsvis finna lösningen. Programmet är ett samarbete med polisen och man tar även upp utländska fall om de har någon koppling till det aktuella ämnet i
sändningen av programmet. 6
Det amerikanska TV-programmet ”Americas most wanted” började sändas 1988 och sänds i skrivande stund fortfarande. Programmet hade stor genomslagskraft och redan fyra dagar efter den allra första sändningen så griper FBI en utav de tio mest efterlysta i landet efter att denne visades i programmet. Mannen kunde alltså gripas efter ett tips från en utav programmets tittare. 7
Gemensamt för både det tyska samt det amerikanska TV-programmet är att produktionen samarbetar med polisen med syftet att programmet ska fungera som en direkt tipslinje in till polisen. Båda programmen exponerar gärningsmannen för allmänheten och genom att visa tecknade bilder, foton och filmsekvenser så hoppas man helt enkelt att allmänheten ska känna igen förövaren och sedan kontakta programmet där tipsen ges vidare till polisen.
Tidigare forskning
Det finns många uppsatser och mer vetenskapliga texter skrivna som använder sig av semiotik som analysmodell men som har ett annat tema eller ämne än vad vi undersöker. Texter som behandlar ämnen som liknar vårt, så som TV-program som handlar om brott och framför allt våld finns det också en hel del av. Vi har valt att visa exempel på texter med både
undersökningar som liknar vår och texter som använder samma teoretiska utgångspunkt som vi. Då vi utan framgång sökt efter vetenskaplig forskning inom vårt ämnesområde, samt studier liknande vår av program liknande Veckans Brott samt Efterlyst, har vi varit tvungna att se till det material vi har kunnat hitta som fyller dessa kriterier. Dessa sökningar har lett
6 ZDF. Aktenzeichen XY. http://aktenzeichenxy.zdf.de/ZDFde/inhalt/25/0,1872,2000921,00.html / (Hämtad 2012-‐05-‐23) 7 FOX.com. Americas Most Wanted, http://www.amw.com/about_amw/amw_history.cfm (Hämtad 2012-‐05-‐23)
oss till kandidatuppsatser såsom de vi redogör för nedan. Trots att materialet är studentuppsatser finner vi dessa intressanta för vårt arbete.
Antologin ”Crime on the media: The post-modern spectacle” handlar brott i media, varför det förekommer så ofta i till exempel TV och vad det kan tänkas orsaka. Boken handlar både om fiktivt våld och brottsrapportering ur det verkliga livet. Några få kapitel handlade speciellt om något som går att koppla till vår uppsats, bland annat en del text som handlar om människors roller och olika stereotyper i TV-programmen, samt sådant man bör tänka på när man ser på TV-våld. Sådant som tas upp i de två kapitlen som är intressant för oss är den kritiska synen på programmen och att de är till för underhållning och att vissa koder och signaler används för att skapa detta.
Boken behandlar att människor i media ofta porträtteras som ”de goda” och ”de onda”, polisen mot brottslingarna, som det pågår en kamp emellan. Personer framställs ofta väldigt stereotypt, deras drag förstärks och överdrivs. Människor fascineras av de personer som anses vara socialt avvikande i samhället, vilket kriminella människor är. Polisens roll är att
bekämpa dessa ”avvikare” och porträtteringen av poliserna är överväldigande positiv. 8
Att vi medborgare ska få ta del av brottsrapportering tas i dag för givet i stabila, demokratiska och kapitalistiska samhällen. Där ses brott som något ovanligt utanför de moraliska gränserna. Perversion, blodtörst och galenskap är populärt i media. Kapitlet handlar bland annat om att tittarna gillar hjältar, anti-hjältar, skurkar och så vidare. På TV matas vi dagligen med
rekonstruktioner av allvarliga brott, detta kan skapa rädsla hos tittaren. Med dagens teknologi ser vi i större utsträckning än förr bilder av mord och andra brott. Många blir rädda, men de tänker inte på att i filmer och TV-program som handlar om verkliga brott så görs många överdrifter. De görs i kommersiella syften och försöker få tittaren att identifiera sig med innehåll ur programmen. I boken står det bland annat att några brottslingar kan tas fast med hjälp av TV-programmen, men att frågan är hur många som skulle ha tagits fast ändå utan programmens hjälp. Det står också att många brott väljs bort samt att det finns många effekter
som programmen har på tittarna vilka bör tänkas på. 9
Den första uppsatsen heter ”Mannen talade svenska med brytning”: En studie i hur brott och
8 Kidd-‐Hewitt, David, A criminological Perspective, Crime on the media: The post-‐modern spectacle, Kidd-‐Hewitt, David (red.), Osbourne, Richard (red.), Pluto Press, University of Michigan, 1995.
9
Kidd-‐Hewitt, David, A criminological Perspective, Crime on the media: The post-‐modern spectacle, Kidd-‐Hewitt, David (red.), Osbourne, Richard (red.), Pluto Press, University of Michigan, 1995.
etnicitet framställs i TV-programmet Efterlyst. Författarna har valt att titta på hur programmet
framställer brottslingar med annan etnicitet än svensk samt undersöker om det finns någon skillnad i presentationen om det gäller en svensk brottsling. Uppsatsens syfte är att titta på hur man i tv programmet Efterlyst förhåller sig till de brott programmet tar upp och hur de
människor som kopplas ihop med brotten framställs. För att göra det har de använt sig av en diskursanalytisk metod för att hitta det väsentliga i hur människor av svensk och icke-svensk etnicitet framställs i Efterlyst. Denna uppsats tycker vi har ett intressant upplägg samt
inriktning och den tar upp liknande aspekter som vi gör men ur andra perspektiv och med en annan metod. De tittar på hur förövarna och offren porträtteras, medan vi mestadels tittar på hur Efterlyst och Veckans Brott använder sig av mediekommunikation med hjälp av
begreppen Ethos, Pathos och Logos, som vi kommer att gå in på senare. 10
Den andra uppsatsen vi har tittat på är: ”Den skeva bilden: En studie i hur
brottsrapporteringen i Efterlyst ser ut jämfört med brottsstatistiken, samt hur programmets tittare upplever att de påverkas”. Syftet med denna uppsats är att påvisa hur Efterlyst
presenterade brott under år 2009 och vidare jämföra denna bild med brottsstatistiken samma år. Författarna vill också genom intervjustudier undersöka hur programmets tittare uppfattar brottsrapporteringen och hur de själva upplever att de påverkas av programmet. I uppsatsen tar de upp att det finns ett samband mellan att titta på brott på TV och en rädsla att själv utsättas för brott. Precis som i uppsatsen vi nämnde tidigare tar även denna uppsats upp hur personer med olika social bakgrund, kön, etnicitet med mera porträtteras på olika sätt
antingen som förövare eller brottsoffer. De har med en rapport som handlar om en jämförelse mellan FBI:s extramediala data och de verklighetsbaserade TV-programmen Cops och
World’s Wildest Police Videos som handlar om porträttering av polis och misstänkta. De
tycker att rapporten är relevant för sin studie eftersom att de också undersöker porträtteringen av de misstänkta i ett verklighetsbaserat program (Efterlyst), även om Efterlyst har en annan programform. I rapporten kom de fram till flera intressanta punkter som vi tycker liknar en
del av det vi tar upp i vår egen analys av Efterlyst. 11
10
Johansson, Emily och Öberg, Hanna. Mannen talade svenska med brytning: En studie i hur brott och etnicitet framställs i TV-‐programmet
Efterlyst. Linköpings Universitet. 2008. http://liu.diva-‐portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:18280
11 Holkenberg, Paulina, Rubin, Hanna och Petrini-‐Barck, Linn. Den skeva bilden: En studie i hur brottsrapporteringen i Efterlyst ser ut
jämfört med brottsstatistiken, samt hur programmets tittare upplever att de påverkas. Linnéuniversitete. 2010. http://lnu.diva-‐ portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:392869
Vi har inte samma inriktning som de i uppsatsen beskriven ovan har, men dessa punkter är sådant som vi på olika sätt också behandlar:
• TV överrepresenterar våldsamma brott som är riktade mot individer och underrepresenterar de som är riktade mot egendom.
• De mindre synbara delarna av rättsväsendet visas sällan i tv. De flesta händelser från det att gärningsmannen anhålls tills rättegången blir ignorerade i tv.
Den tredje intresseväckande uppsatsen vi tagit del av är "Dömd i media: En hermeneutisk
studie kring medias beskrivning av brottsmisstänkta personer", skriven av Albin Hultman.
Den handlar om två fall där två olika personer är misstänkta för mord och sedan blir uthängda i media. De två rättsfallen granskas ur ett hermeneutiskt perspektiv. Det första fallet är mordet på Catrine da Costa 1984 och mordet på Anna Lindh 2003. I båda fallen blev de misstänkta inte dömda men media skrev ändå mycket om deras privatliv och familjer och vinklade det som om de misstänkta personerna redan var dömda. Dessa övertramp relateras till de pressetiska regler som finns för att förhindra att individer hängs ut i media eller blir beskrivna på negativa sätt. Uppsatsen innehåller många intressanta aspekter som vi tycker går att relatera till vår mediestudie av TV-programmen Efterlyst och Veckans Brott. Vi vill veta
om de gör på ett liknande sätt i sina TV-program när de beskriver misstänkta personer.12
Metod och genomförande
Vi kommer att granska både bild, rörlig bild och text i två utvalda TV-program. För att
granska TV-programmen har vi valt att tolka bilder, tal och framträdande utifrån semiotik och teorier inom den vetenskapen. Vidare kommer vi att granska hur programmen förhåller sig till de pressetiska reglerna som vi tidigare nämnt. Vi studerade programmen genom att se dem flera gånger för att på så sätt transkribera dem. Genom att studera programmen på detta sätt kunde vi redan tidigt, med våra teorier i tanken, påbörja tankearbetet kring programmen i förhållande till våra frågeställningar. Att transkribera TV-program på detta sätt resulterade i många sidor text om varje avsnitt vilka vi sedan använde oss av i den senare analysen. Dock var vi tvungna att korta ned våra transkriptioner till längre sammanfattningar innan vi kände att vi kunde påbörja vår analys. Dessa sammanfattningar är bifogade i uppsatsen som bilaga och vi har istället valt att citera dem i vår analys, i dessa fall hänvisar vi också till att läsaren
12 Hultman Albin. Dömd i media: En hermeneutisk studie kring medias beskrivning av brottsmisstänkta personer. Linköpings Universitet. 2010.
kan hitta citatet i sin helhet i bifogad bilaga. I analysen hänvisar vi till programmen genom att citera sammanfattningarna och på så sätt kan vi föra vår analys och peka på exempel från programmen som styrker vår analys av dem. Vi önskar att läsaren söker sig till bilagan om denne vill läsa hela sammanfattningen av ett visst avsnitt för att få en bredare förståelse av avsnitten i det fall denne känner att detta är nödvändigt utöver utdragen i vår analys. För att utföra vår analys kommer vi därför att använda oss av böcker inom områdena för semiotik samt mediekommunikation. Vi har också använt en bok som handlar om hur man kan analysera rörlig bild. Programavsnitten har vi tittat på genom SVT-play samt TV3-play där avsnitten fanns tillgängliga.
Den klassiska retorikanalysen
Den klassiska retorikanalysen är en kritisk analys av samhällskommunikation, både verbal och icke-verbal. För att göra en retorikanalys börjar vi med att redogöra för vad som avses med begreppet retorik, vilket kan formuleras på många olika sätt i olika sammanhang. Retorik innebär talekonst: konsten att övertyga. Retorik är något vi människor kan använda för att påverka varandras beteende och tänkande genom ett strategiskt val av symboler, som är både
verbala och icke-verbala. Det kan användas i TV-program, vilket är fallet i vår analys. 13
Retorik skulle kunna förklaras som "Det allmänna studiet av mänsklig kommunikation som målinriktad och situationsanpassad handling". Det är en kritisk vetenskap som kan syfta till att använda kommunikation som påverkan. I vår analys kommer vi noggrannare gå in på hur de i TV-programmen vill påverka tittarna till en handling och att ge dem nya insikter och
känslor.14
För att göra en klassisk retorikanalys har vi valt att titta på tre medel som används för att övertyga: Ethos som syftar till talarens (TV-programmens) karaktär och trovärdighet, Pathos som handlar om att påverka och röra publikens känslor och Logos, som syftar till att tilltala publikens förstånd och tänkande. Många teoriforskare anser att Ethos är viktigast att använda sig av för att nå fram till tittaren. Vi kommer också att komplettera den retoriska analysen
13
Ekström Mats och Larsson Larsåke (red.), Metoder i kommunikationsvetenskap, Studentlitteratur, Lund. 2000, sid 151
med en semiotisk analys för att noggrannare kunna få en helhetsbild av TV-programmen vi
valt att analysera. 15
Teoretiska utgångspunkter och begrepp
Press-‐ och yrkesetik
De pressetiska reglerna finns sedan 2006 indelade i tre kapitel som är ”Publicitetsregler”, ”Yrkesregler” samt ”Riktlinjer mot textreklam” och de går att finna via Svenska
Journalistförbundets hemsida. Reglerna finns angivna i "Spelregler för press, radio och TV", utgiven av "Pressens Samarbetsnämnd", där Svenska Journalistförbundet, Publicistklubben,
Sveriges Tidskrifter och Tidningsutgivarna ingår.16 De reglerna vi mest tycker är aktuella för vår mediestudie som handlar om brottslingar och offer är Publicitetsreglerna.
Publicitetsreglerna består av sjutton regler som kan sammanfattas enligt nedan:
Massmedias uppgifter ska vara korrekta, ha täckning och inte utnyttjas på ett missvisande sätt. Om felaktiga uppgifter publicerats ska dessa rättas så fort som möjligt. Det är viktigt att respektera den personliga integriteteten genom att avstå från att publicera uppgifter som kan kränka en persons privatliv, om det inte är så att uppgifterna har ett uppenbart allmänintresse som kräver allmän belysning. Vid publicering utav bilder ska hänsyn visas offer samt
misstänkt och bilderna får inte retuscheras eller förändras genom bildmontage då de vilseleder och lurar läsaren. Man ska alltså vara försiktig med att publicera namn på personer ifall detta kan leda till konsekvenser som kan skada människor. I de fall man inte angiver namn ska man också avstå från att avslöja annat som kan göra en identifiering utav personen möjlig.
Uppgifter såsom kön, etnicitet och liknande ska alltså inte publiceras om det inte är av betydelse. Båda sidor ska höras och personer som har kritiserats i faktaredovisat material ska ges tillfälle att samtidigt bemöta kritiken. Vidare ska alla parters ståndpunkter återges. En regel som vi tycker är speciellt aktuell och viktig till vår analys är nummer 14 i Journalistförbundets lista:
15
Ibid. sid 157
16 Svenska Journalistförbundet. Svenska Journalistförbundet 2009. Press-‐ och yrkesetik – Spelregler.
“ Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.” 17
En diskussion som är viktig att ta upp i vår uppsats är varför de pressetiska reglerna är just viktiga och för vilka de tjänar sitt syfte. Dessa regler är precis som deras namn också antyder, etiska regler som media ska följa med främsta syfte att skydda den enskilde individen. När man läser de pressetiska reglerna är det väldigt tydligt att deras främsta syfte är att skydda individen och fylla i där de allmänna lagarna inte räcker till. På så sätt fungerar dessa regler skapade av media självt för mediabranschen, som en förlängd arm till statsmaktens egna lagar. Helhetsintrycken utav dem är att de är behövda då de brukar för den lilla enskilda individens säkerhet i tredje statsmaktens våld. Massmedia ska tjäna allmänheten och förmedla det som ligger i det allmänna intresset hos samhällets massa.
Om man ser till de pressetiska reglernas huvudsakliga syfte så är de otroligt viktiga att ha till skydd av individen och dennes integritet, detta är förstås om man ser till att media också rättar sig och förhåller sig till dem. Dock tycker vi oss se att verkligheten är en annan, i de flesta fall håller sig media inom dessa ramar men allt för ofta kan man se exempel på fall där man tydligt bryter mot pressetiken. En slutsats i denna diskussion är att individen skulle råka illa ut betydligt fler gånger om media skulle vara utan några som helst ramar att förhålla sig till, dock verkar de ramar som finns inte som någon magisk knapp som förgör all form av oetiska samt omoraliska snedsteg som media gör. Det händer ändå att brottsoffer utan deras egen tillåtelse figurerar i artiklar eller TV-sändningar, det händer också att namn och foto på misstänkta gärningsmän, som till och med senare visat sig vara helt oskyldiga till det de misstänkts för, tapetserar löpsedlarna över landet. Till följd av detta har denna uthängda person tvingats leva med anklagelserna emot sig då de friats av lagen men dömts av media. Exempel på när detta har inträffat är mannen som var polisens första misstänkta gärningsman i utredningen utav mordet på Anna Lindh. Denna man blev helt och hållet uthängd i media, både med namn och foto. När det senare visade sig att denna man inte var den man sökte fick medias agerande förödande konsekvenser för honom. Det är sådana saker som kan gå fel när man skriver vad som helst och till och med exponerar vederbörande för allmänheten genom
17 Svenska Journalistförbundet. Svenska Journalistförbundet 2009. Press-‐ och yrkesetik.
http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,38441&_dad=portal&_schema=PORTAL (Hämtad 2011-‐11-‐25)
att visa deras utseende. Ett annat exempel på samma sak, där det till och med slutade i att massmedia spelade rollen som domstol, åklagare och nämndemän, är i fallet Catrine Da Costa. Dessa två fall som ovan nämnts som exempel på hur det kan se ut när de pressetiska reglerna inte fullt ut följs samt också pekar på varför de är viktiga att följa, analyseras i Albin Hultmans uppsats som vi tidigare nämnt.
Semeion= tecken
Semiotik är teckenlära och kommer ifrån det grekiska ordet semeion som betyder just tecken. Det var filosofen John Locke som skapade termen semiotik. Semiotiken och uppfattningen om vad ett tecken är för något är uppdelad genom en skiljelinje som skapar två
grunduppfattningar, den indexikala och den kommunikativa. Den förstnämnda syftar till tecken är tecken på något, liknande att ett symptom tyder på en sjukdom. Symptomet
indikerar sjukdomen. Filosofen Charles Sanders Pierce kallade denna grupp tecken för index. Den kommunikativa menar att tecken främst är tecken för något eller meddelande om något. Ett exempel är talspråket, det finns fler tecken än bara ordet som är bärare av meddelanden mellan människor, det finns till exempel gester, bilder, kartor, vägmärken och så vidare. Vi använder oss av ord för att säga något till varandra på samma gång som vi omskapar diverse
ting till tecken för att visa något.18
Semiotiken innebär alltså att man studerar bilder i egenskap av betydelsebärare, som ett visuellt tecken eller som en kombination av olika visuella tecken. Bildens betydelse kan vara
både tydliga och självklara men också dolda samt svårtillgängliga.19
I semiotiken finns det några termer som ofta används i bildanalyser där man diskuterar tecknens bottenbetydelse och betydelseomvandling: symbol, emblem, metafor, metonymi,
allegori och arketyp.20
Begreppet symbol är den mest kända benämningen på tecken. En symbol representerar något annat än sig själv, i andra ord kan detta beskrivas med att det närvarande representerar det
18 Kjørup, Søren, Semiotik, Roskilde Universitetsforlag, 2002, sid 9-‐10.
19 Hansson Hasse, Karlsson Sten-‐Gösta, Z Nordström Gert, Bildspråkets grunder, Liber AB, Trelleborg, 1999, sid 10. 20 Ibid, sid 18.
frånvarande.21 En symbol är ett tecken vars betydelse är konventionell, det vill säga entydig
och vedertagen.22
Ett emblem är ett konventionellt tecken som avser att sammanfatta en föreställning eller ett begrepp. Det vanligaste är att ett emblem förekommer på en plan och neutral yta som till exempel korset på den schweiziska flaggan där själva korset är ett exempel på ett emblem. Om emblemet förekommer på en begränsad yta såsom på en flagga så rör det inte ytans ytterkanter. Om man tar exemplet ovan så rör korset inte flaggans ytterkanter utan befinner sig mitt på den röda ytan till skillnad från den svenska flaggan där korset löper över hela flaggans yta och ut över kanterna. Ett emblem är inte en avbild av något utan fungerar som ett
renodlat tecken utan att vara representant för en verklig referent.23
Man kan också använda sig av metaforer som är ett uttryck som har en överförd betydelse där kopplingen till det som betecknas anspelar på en likhet, du är vacker som en ros. Metaforen
uttrycker likheten, inte jämförelsen ordagrant.24 Metaforen kan ses som två led, ett sakled och
ett bildled, som är sammankopplade med varandra. Sakledet är det som betecknas medan bildledet är det som betecknar. Metaforen är en överföring där bilderna utformas mot bakgrunden av en saksfär. Bilden, bildsfären som framställs av denna process liknar
saksfären. I exemplet: du är vacker som en ros, ska rosen som är bildledet likna personen som är vacker. Ytterligare ett väldigt bra sätt att förklara den metaforiska processen är att jämföra den med en konstnär som gör ett porträtt. Låt säga att konstnären porträtterar modellens ögon som denne ser dem framför sig och som de ser ut i verkligheten, detta betyder inte att
överensstämmelsen skapar en metafor. I så fall skulle det betyda att till exempel ett fotografi är en metafor vilket inte är korrekt. Det krävs därför att konstnären överför någon annan likhet för att en metafor ska skapas. Om konstnären exempelvis tycker att modellens ögon liknar
russin och också avbildar dem som det så har denne skapat en metafor. 25
Metonymi betyder namnbyte och liknas ofta som besläktade med metaforen. Skillnaden mellan dem är att metaforen bygger på likhet medan metonymin bygger på närhet. En annan skillnad är också att metaforen upptäcker överrensstämmelser medan metonymin understryker samband. I bildspråket står metonymin för delen av helheten, vi accepterar ett foto av en
21 Ibid
22 Kjørup, Søren, Semiotik, Roskilde Universitetsforlag, 2002, sid 100.
23 Hansson Hasse, Karlsson Sten-‐Gösta, Z Nordström Gert, Bildspråkets grunder, Liber AB, Trelleborg, 1999, sid 18-‐19. 24 Kjørup, Søren, Semiotik, Roskilde Universitetsforlag, 2002, sid 93.
person där bara ansiktet är porträtterat utan att vi ser kroppen, samma sak gäller rörlig bild där man hela tiden filmar delen utan att visa helheten. Detaljer och hänvisningar räcker helt enkelt för att människan ska uppfatta berättelsen som realistisk. En skylt med en sminkborste kan stå
för en hel kosmetikbutik.26
Allegori är en beskrivning med hjälp av något annat, liknar metaforen men är till skillnad från de andra symbolbegreppen mer entydigt. Allegorin konstrueras på så sätt att de mekaniskt kan översättas till bestämda begrepp såsom till exempel rättvisa, fred, girighet och så vidare, detta på grund av att allegorin följer vissa mönster. Ett exempel på en allegori är bilden utav en kvinna som har förbundna ögon som sitter intill en våg. Denna bild ska alltså beskriva den
opartiska rättvisan.27
Arketyp uppkom utav psykologen Carl Gustav Jung och kan beskrivas som nedärvda urföreställningar och skiljer sig från de konnotationer som vi själva införlivar och utvecklar
till följd av vår miljö samt uppfostran. Exempel på arketyper är hjälten och häxan.28
Symbolisk rekvisita innebär att man använder sig av sådan sorts rekvisita som symboliserar
speciellt utvalda kvalitéer. Ett exempel på detta är de tandkrämsreklamer där en prydlig kvinna i vit rock befinner sig i en laboratoriemiljö och berättar för oss om hur bra just denna tandkräm är. Rekvisitan i miljön och kvinnans rekvisita pratar till oss på ett speciellt sätt och de som har skapat reklamerna har valt just dessa för att de vill att vi ska känna att tandkrämen faktiskt måste vara så bra som de säger då kvinnan som ska föreställa en forskare säger det.
Miljön ska också undertrycka detta och ytterligare övertyga konsumenten.29
Ikoniska tecken står för vad de representerar, dessa teckens betydelse ligger alltså i vad de
betecknar. Vidare följer motiverade tecken som betyder att ett tecken är motiverat så länge förhållandet mellan dess uttryck och innehåll inte är slumpmässigt. Ett exempel på detta är
kartor.30 26 Ibid, sid 20. 27 Ibid, sid 20-‐21. 28 Ibid.
29 Selby Keith, Cowdery Ron, How to study television, Palgrave Macmillan, 1995, sid 42-‐45. 30 Kjørup, Søren, Semiotik, Roskilde Universitetsforlag, 2002, sid 90.
Indexikala tecken har sin betydelse i sin fysiska förbindelse med vad tecknet betecknar, dessa
tecken är rent hänvisande. Dessa tecken är både ikoniska på det sättet att de på samma gång
som de står för en speciell sak, också är indexikal och hänvisar till något annat.31
En annan stor del av semiotiken är koder som kan ses som en samling tecken som följer ett speciellt igenkännbart mönster. Det finns koder överallt i samhället men det finns också
tekniska koder som man behöver räkna in när man utför en mediaanalys.32
Tekniska koder samt studier av television
I boken ” How to study television” skriven av Keith Selby och Ron Cowdery beskriver författarna hur man kan analysera och se på ett TV-program. Grunden till deras analysmodell ligger i begreppen; construction, audience, narrative, categorisation samt agency.
”Construction” betyder att alla medieproduktioner är uppbyggda av ett mediespråk som i sin tur består av diverse koder. Valet av mediespråk och i sin tur koder är kopplat till kulturell information.
”Audience” innefattar idén om att en medieproduktion inte har en absolut betydelse och tolkning utan är öppen för olika tolkningar beroende på publiken. Tolkningarna av produktionen är helt enkelt olika beroende på vem det är som studerar den.
”Narrative” menar att berättandet inte är självklart utan är ett resultat utav manipulation och editering av information.
”Categorisation” är iden om att vi använder oss av vår tidigare generella kunskap om media när vi tittar på till exempel ett TV-program och att nöjet ligger i att vi får se det fiktionella forma sig.
Slutligen kan begreppet ”Agency” förklaras som den organisationella kontexten utav
produktionsplanering, sändnings policys, finansiella överväganden såsom statlig finansiering
och politiska aspekter.33
31 Kjørup, Søren, Semiotik, Roskilde Universitetsforlag, 2002, sid 91.
Falkheimer, Jesper, Medier och kommunikation – en introduktion, Holmbergs i Malmö AB, Malmö, 2009, sid 146. 32
Kjørup, Søren, Semiotik, Roskilde Universitetsforlag, 2002, sid 91.
Selby Keith, Cowdery Ron, How to study television, Palgrave Macmillan, 1995, sid 46.
Bildutsnitt är en del utav de tekniska koderna. Det man tittar på då är hur utsnittet i bilden är. ELS står för extreme long shot och innebär att subjektet i bilden bara tar upp en mycket liten
del av ytan och att resten av den består av själva miljön i bilden. Oftast används denna typ av bildutsnitt för att visa vilken miljö man befinner sig i och för att konstatera detta för tittarna. Från detta utsnitt går man ofta till LS, long shot som liknar det ovan nämna frånsett att kameran befinner sig lite närmare subjektet men att miljön är fortfarande dominerande i bilden.
MS, medium shot är det mest vanliga utsnittet. Subjektet är här avklippt vid midjan och man
ser denne från midjan, som befinner sig nere vid kanten, och uppåt. Utifrån dessa mer översiktliga bildutsnitt så kommer, CU, close-up, närbilden där subjektet fyller det mesta av bilden samtidigt som man kan se lite av den bakomliggande miljön. BCU, big close-up är den sista sorten utsnitt där bara en del av subjektet är i bild, det kan till exempel vara ett öga eller ett leende.
Det finns också olika slags kameravinklar som fungerar som tekniska koder. De vanligaste är fågel- samt grodperspektiv där den förstnämnda innebär att subjektet filmas ovanifrån och kameran tittar ned på denne. Grodperspektiv innebär att subjektet filmas underifrån och står över betraktaren till skillnad från det andra perspektivet där vi som betraktare står ovanför subjektet.
Kameravinklarna kan påverkas av valet av kameralins. De vanligaste kameralinserna är vidvinkel, standard och teleobjektiv. Linserna påverkar hur nära ett objekt uppfattas vara i en bild samt hur objekten i bilden uppfattas då linsen också påverkar betraktarens tolkning. En annan sak som påverkar bilden och dess tolkning är kompositionen. Det finns något som kallas ”tredjedelregeln” som betyder att man delar upp bilden i tre gånger tre rutor.
Indelningen skapar sedan ett rutnät som ligger till god grund för hur bilden sedan
komponeras. Regeln bygger på att huvudsubjektet i bilden, låt säga en person ska placeras en tredjedel från varje kant av bildytan och att horisonten ska placeras en eller två tredjedelar upp
i bilden.34
33 Ibid, sid 10-‐40.
Ethos, Pathos, Logos
Inom kommunikation finns det tre stycken grundstenar: Ethos, Pathos och Logos. Dessa skapades av Aristoteles och används flitigt av kommunikatörer.
Ethos är avsändarens jag och dennes trovärdighet samt förmågan att skapa en attraktion hos mottagaren, man använder avsändarens positiva egenskaper vilka man också hänvisar till i kommunikationen. Många lyfter fram sina personliga egenskaper inom kommunikation vilket är kopplat till Ethos.
Aristoteles pratade här också om ”auktoritas” som avser auktoriteter. Ett exempel på Ethos-verktyg är titlar såsom doktor, professor och så vidare. Auktoriteter ifrågasätts inte lika ofta och förmedlar på så sätt fram budskapet lättare än till exempel en byggarbetare.
Logos avser de förnuftiga argumenten som talar till den logiska sidan hos mottagaren. Exempel på sådana argument är så kallade sakargument: sluta med rökning, annars är risken stor att du dör av lungcancer. Förr i tiden fungerade dessa sakliga argument bättre än vad de gör idag, detta på grund av den rationella människosynen som på den tiden var djupt rotad. Idag har man kommit på att denna inte finns kvar som den gjorde då utan att människan helt enkelt inte är speciellt förnuftig. Hon fortsätter med något hon vet är skadligt, trots att hon vet att det inte är bra. Detta grundar sig i känslans renässans, att människan grundar sina
handlingar utifrån känslor.
Pathos innefattar människans egenskap att agera utifrån det känslomässiga spektrumet. Pathos avser argument som helt enkelt syftar till att röra människans känslor. I huvudsak är
avsändaren ute efter att göra mottagaren arg, detta kallas indignatio eller att skapa medlidande hos mottagaren vilket kallas miseratio. Pathos är ett mycket användbart verktyg då det inom kommunikationen mer och mer handlar om att uppmärksamma sina budskap, vilket i sin tur kräver ett starkt fokus på den känslomässiga makten. Ett exempel på Pathos finner man inom reklamen där sändarna arbetar mycket med att väcka längtan hos sina mottagare. Tänk på resebolagens reklamer där man väcker längtan genom bilderna på vita sandstränder och
lyckliga familjer mittibland palmer och solsken.35
Analys
Hur man kan förstå de två programmen utifrån teorierna Retoriska knep – Ethos, Pathos och Logos
Avsändaren i dessa två program är först och främst media men i Efterlysts fall så är det också polismyndigheten som är avsändare. I båda fallen finns det mycket tydliga fall av auktoriteter, vilka inte heller är svåra att upptäcka. I Efterlyst fungerar polisen, som också är avsändare som den största auktoriteten Det sitter uniformerade poliser i sändningen och tar emot samtalen och på så sätt syns polismyndigheten tydligt i programmet, vilket är ett exempel på hur programmets Ethos, det vill säga dess trovärdighet, förstärks. Experten som Hasse Aro ställer tittarnas frågor till fungerar också som en auktoritet då denne alltid har en tydlig titel, såsom advokat eller åklagare som stärker den specifika personens Ethos. I Veckans Brott är det professorn i kriminologi, Leif GW Persson som är auktoritet och därmed stärker
programmets trovärdighet.
Det finns flera konkreta exempel ur programmen som visar på hur man stärker auktoriteterna och dessa personers Ethos. I avsnitt 1 av Veckans Brott är Kvartofts kommentar ”-.. och då
undrar man ju vad en professor i kriminologi säger om den utvecklingen?”36 ett tydligt exempel på hur man stärker Leif GW Perssons Ethos. Kvartofts kommentar trycker på Leif GW Perssons roll i programmet som expert vilket är oundvikligt då hon uttalar hela hans professionella titel, vilket skapar en stor känsla av auktoritet. Denna kommentar är egentligen inte nödvändig för diskussionens gång utan man har valt att använda sig utav den av en anledning, vilket pekar på att man tydligt vill skapa Leif GW Perssons roll i programmet och understryka hans kunnande område. Detta görs för att bevisa hans trovärdighet inom just detta område, vilket i en förlängning också visar på att det inte finns någon nödvändighet i att ifrågasätta Leif GW Perssons kommentarer i programmet eller för den delen hans roll som auktoritet inom ämnesområdet kriminologi.
I programmen kan man också hitta exempel på hur man arbetar med att förstärka själva programmets Ethos och trovärdighet. Efterlyst gör detta främst genom att bevisa vilken nytta de har gjort genom att hjälpa polisen. I avsnitt 9 av Efterlyst pratar Hasse Aro om ett
reportage från en vecka tidigare som behandlade en misshandel i en tunnelbana. Han säger:
”Jag sa redan då att de skulle åka fast. I morse hämtade polisen en av dem efter tips till oss”.37 Man hänvisar till att Efterlyst gör nytta och att tittarnas tips är användbara och faktiskt hjälper till för att ta fast brottslingar. Samma sak förekommer i avsnittet efter där man lägger stor vikt vid att poängtera hur stor roll Efterlyst har i uppklarandet av brott. Det sker inte speciellt skrytsamt, utan för att få tittaren att förstå att programmet fyller en viktig funktion i arbetet med att utreda brott och att det därmed inte är lönlöst att komma med tips. Genom att övertyga om att det är till gagn för utredningen att få allmänhetens hjälp ökar man chansen att personer som har information hör av sig. När de med hjälp av fakta och statistik poängterar att programmets roll är viktig, talar de till tittarens förnuft, vilket enligt klassisk terminologi hör till Logos.
Resultatet utav säsongens Efterlyst visas upp i avsnitt 11 som också är det säsongsavslutande programmet.
”Aro står en bit in i studion och går emot kameran samtidigt som han välkomnar tittarna tillbaka till programmet. Han berättar på vilket sätt Efterlyst har hjälpt till att lösa fall den gångna säsongen och förklarar att polisen i Stockholm är extra nöjda över programmets hjälp. Ett inslag börjar. En polisman från polisen i Stockholm berättar hur de har fått hjälp att kunna lösa de fall de har haft med i Efterlyst. Inslaget går igenom några utav dessa fall och visar klipp ifrån tidigare program där de berörda fallen var med.
Vidare tillbaka i studion berättar Aro att det finns fler än polisen som är glada över de tips som har kommit in till Efterlyst. Det följer ett klipp där olika brottsoffer kommenterar att de hoppas att polisen kan ta fast de skyldiga genom Efterlyst. Klippet innehåller också sekvenser ifrån fall som har varit med i tidigare program. En kvinnlig speakerröst berättar samtidigt hur Efterlyst genom att ha visat bilder från övervakningskameror, har hjälpt till att identifiera gärningsmän. Hon berättar också hur en del gärningsmän till följd av Efterlyst istället har valt att lämna över sig själva till polisen.”38
Citatet ovan beskriver hur Hasse Aro redan efter den första reklampausen berättar att det är sista avsnittet för säsongen och att den har varit lyckosam och att över femton fall har klarats
37
Se bilaga, Efterlyst, avsnitt 9, säsong 43, sänt 19 oktober 2011
upp. De visar resultatet genom att ha ett inslag ifrån intervjuer med de olika utredningsledarna där man har klippt ihop korta kommentarer som kort och koncist understryker hur Efterlyst har hjälpt till i just dessa fall och hur viktiga programmet har varit. Genom att på detta sätt styrka TV-produktionens Ethos skapar man en trovärdighet hos tittaren som i sin tur troligtvis leder till att tittare stannar kvar och att nya attraheras. Programmens auktoriteter i form av expertkommentatorer stärker ytterligare deras trovärdighet. Självklart är det viktigt för programmens syfte att utstråla hög trovärdighet både för att locka tittare men också för själva programmets syfte. Man kan tydligt koppla detta till Efterlyst vilka som tidigare också nämnts, grundar hela sitt program på att få in tips från vittnen i aktuella brott genom att kommunicera med allmänheten i hopp om att nå fram till dem som vet något. Man trycker tydligt på detta i programmet:
”Ett telefonnummer dyker upp på skärmen, det är numret man kan ringa om man har något att tipsa polisen om angående fallet. Hasse Aro och reportern talar med varandra och då får man se dem på varsin skärm bredvid varandra. Över skärmarna finns också telefonnumret som tidigare visades.”39
För dem ligger alltså grunden i att de som avsändare har en hög trovärdighet och att människor väljer att anförtro sig till dem med känslig information, om detta inte skulle ske skulle konsekvensen bli att programmet inte fungerade. Att få tittaren att höra av sig för att hjälpa till syftar till Logos, alltså till tittarens förnuft, vilket för tittaren kan kännas logiskt att göra när programmen har hög trovärdighet.
Programmen använder sig också av Pathos vilket betyder att de talar till tittarnas känslor. Att göra detta är självklart också ett viktigt verktyg i att behålla tittare samt att attrahera nya på, på samma sätt som Ethos är. Man söker efter att få mottagarna att bli berörda utav innehållet i programmen vilket för Efterlyst är viktigt utav samma anledning som tidigare beskrivits. Att röra vid tittarens känslor skapar också en reaktion hos denne som kanske till exempel blir arg, upprörd eller ledsen. Denna reaktion kan i sin tur leda till känslor av medlidande vilket resulterar i att det väcks engagemang och vilja att förändra och hjälpa. Om du har sett något rörande ett brott men inte kontaktat polisen för att du inte ansett informationen som viktig eller för att du inte har vågat av någon anledning, så kommer chansen öka att du gör detta om
39 Ibid.
du nås av ett budskap om att din information behövs och är till hjälp för ett offers upprättelse. Om man får se en rekonstruktion av brottet eller kanske till och med autentiska bilder så ökar känslan av skyldighet att höra av sig med det man vet då man på ett eller annat sätt blir berörd vid sina känslor. Också Veckans Brott har samma funktion och ber också om tips ifrån
allmänheten dock inte i samma utsträckning som Efterlyst. Tekniska begrepp
Programmen kan också diskuteras utifrån den analysmodell som beskrivs i ”How to study
television”.40 Först och främst pekar begreppet ”Audience” på hur programmen inte har en
bestämd tolkning utan att denna beror på just publiken och hur de uppfattar produktionen. Om man ser till denna aspekt blir det tydligt att programmen inte kan vara säkra på att alla tolkar innehållet på samma sätt utan att de måste vara övertygande och ha hög trovärdighet för att nå fram med sitt budskap. Då alla som tittar på programmet har sin egen tolkning gäller det ju också att programmet på olika sätt kan nå fram med det de vill till så många som möjligt. Samma analysmodell berör också det faktum att själva berättandet är en produkt av
manipulation samt korrigering utav information. Man kan alltså också se informationen vi får utav programmen som en vara som har skapats selektivt. De har valt ut vad tittaren ska få se och man använder sig av diverse knep för att få oss som tittar berörda.
Vidare förklarar samma analysmodell utifrån begreppen "Construction" samt "Categorisation" att medieproduktioner är uppbyggda av ett mediespråk av koder och att tittaren använder sig av sin tidigare kunskap om media när denne till exempel tittar på ett TV-program.
Mediespråket och koderna är kopplade till kulturell information vilket också styrks av tanken på att tittaren använder sig av sin tidigare insamlade generella kunskap i förståelsen av media. Som redan nämnts så har alla sin egen tolkning vilket gör att medieproduktioner också måste se till detta när det gäller utformning och till exempel framställning av information när de producerar till exempel ett TV-program. Då tittaren påverkas av saker som de har med sig sedan tidigare och då denna kunskap varierar i form och utsträckning utifrån och beroende på olika kulturella faktorer, är det omöjligt att veta vad var och en av tittarna har med sig sedan tidigare och vad de har att utgå ifrån. Därför krävs det istället att medieproducenterna utgår ifrån det faktum att det fungerar på detta sätt och att de utgår ifrån detta då de utformar
TV-programmet. Det blir helt enkelt extra viktigt hur TV-programmet uppfattas och framställs och hur man väljer att försöka få fram programmets budskap.
Slutligen påverkas TV-programmen också utav det som benämns som ”Agency” i samma analysmodell. Efterlyst som sänds i TV3 finansieras av reklam medan Veckans Brott som sänds i SVT finansieras genom dem och radiotjänst. De två programmen får alltså pengar på två helt olika sätt vilket också påverkar produktionen och dess möjligheter. Att ena
programmet sänds i TV3 medan det andra i SVT resulterar självklart i att sådant som produktionsplanering och sändningspolicys skiljer sig åt mellan dem båda.
Mycket utav de knep man använder är rent tekniska och handlar till exempel om hur man har valt att filma, hur materialet är klippt och hur man valt att efterbearbeta materialet. Främst går dessa tekniker att ses i Efterlyst som flitigt använder dessa i sin produktion och man skulle kunna förklara detta med hur programmet är uppbyggt. Det innehåller korta inslag där information om många olika fall ska passas in i ett kompakt schema, inslagen är av olika längd och handlar om allt från butiksrån till övergrepp och mord. På sin korta programtid ska de alltså uppmana till att hjälpa till i ett fall som tas upp. För att tala till tittaren på effektivast sätt fungerar det bra för Efterlyst att använda sig av sin ”stil” på det rent tekniska. De har korta och snabba klipp som de har klippt ihop genom att använda en ”blixtrande” övergång mellan dem och man har också redigerat bildmaterialet på ett sådant sätt så att det upplevs ännu mer dramatiskt. Mycket utav ljudet i inslagen är skärande och dovt och leder tankarna till skräckfilm vilket tillsammans med redigeringen ytterligare förstärker känslan av dramatik och inslagen känns nästintill filmiska. För att ändå kunna filma de som inte vill framträda i bild har man belyst inspelningen på ett sådant sätt att den framträdande helt blir belagd i skugga medan miljön runt om fortfarande är upplyst, det skapas en siluett av personen men man ser inte personens utseende. Sättet de i Efterlyst har klippt ihop materialet på i
kombination med ljud och efterbehandling förstärker känslan av dramatik. Om man bara ser till den kamerateknik de använt ser man också där att materialet i sig är dramatiskt framställt. Man har filmat mycket miljöbilder och använder sig ofta av in zoomningar till exempel. I avsnitt 9 av 11 av programmet ser man tydligt hur de har använt sig av denna teknik för att skapa känsla och allvar:
”Hasse Aro presenterar ett nytt fall som en kvinnlig reporter får presentera noggrannare. Fallet handlar om en liten pojke som har blivit mördad av andra barn i närheten av en
