1 ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet
Teorier och metoder i socialt arbete samt examensarbete C C-uppsats, 15 Hp
VT 2021
“Vi är 50% av orten men syns inte”
-
En kvalitativ intervjustudie om unga vuxna tjejers upplevelser av förorter
och medieframställning
Författare: Lara Rasoul & Iman Bayyari Handledare: Maria Moberg Stephenson
2
Förord
Vi vill först och främst tacka tjejerna som medverkat i denna studie för tiden ni tagit er att dela era tankar och erfarenheter med oss. Utan er hade studien inte varit möjlig att genomföra. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Maria Moberg Stephenson som stöttat oss under hela uppsatsens gång och varit en stor inspirationskälla för oss. Till sist vill vi även tacka varandra för all pepp och stöttning. I och med att vi båda är tjejer från förorter har intresset för ämnet i denna studie varit starkt och likaså samarbetet i uppsatsskrivandet.
3 ”Jag är andra generationens invandrare. Jag vet inte hur många andra länder som ens
har den terminologin, det är en paradox i sig. Jag är född i Sverige, jag är inte invandrad.
Till slut började jag intala mig att om jag inte får vara svensk så ska jag vara den osvenskaste osvensken som finns. Det är det som föder utanförskap, att man inte
accepteras bara för att man ser annorlunda ut.” - Lundin (2015)
4
Sammanfattning
Förorter är stigmatiserade och svartmålas framförallt av media. Denna stigmatisering och svartmålning bidrar till en social utsatthet där förortsbor marginaliseras och hamnar i ett utanförskap. Tonårstjejerna från dessa områden tycks ofta få en tillbakadragen och stereotypisk roll där de osynliggörs och underordnas. I tidigare forskning kring förorter betonas en avsaknad av tjejer och deras upplevelser. Syftet med denna studie var att undersöka tjejers upplevelser av att bo i förorter som beskrivs som socioekonomiskt utsatta, samt hur de upplever att media framställer dessa bostadsområden. I denna studie samlades empiri in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex tjejer som har växt upp i och bor i olika förorter i Sverige. Intervjumaterialet har analyserats utifrån stämplingsteori, “vi” och “dom” samt genus, klass och etnicitet. Resultatet visade att tjejerna känner tillhörighet och gemenskap i sina bostadsområden och upplever att medias framställning av förorter är vinklad, onyanserad och inte fullständigt överensstämmande med deras verklighet då media enbart fokuserar på kriminalitet. Tjejerna menade att bilden som målas upp kan nyanseras genom att lyfta tjejer från förortsområden och ge dem representation. De övergripande slutsatserna av resultatet och analysen var att tjejer inte får synas och höras varken i medier eller i sitt bostadsområde på grund av mansdominans.
5
Abstract
Suburbs are stigmatized and negatively portrayed by the media. This stigmatization and negative portrayal contribute to a social vulnerability where suburban residents are marginalized and excluded from society. The teenage girls from these areas often seem to have a withdrawn and stereotypical role where they are invisible and subordinated. Previous research in this field emphasizes a lack of girls' experiences of living in a suburb. The purpose of this study was to investigate young womens' experiences of living in suburbs that are described as socio-economically vulnerable, and how they experience that media portrays these areas. In this study, empirical data was collected through semi-structured interviews with six girls who grew up in and live in different suburbs in Sweden. The interview material has been analyzed on the basis of theories about stigmatization, "us" and "them" as well as gender, class and ethnicity. The results showed that the girls feel a sense of belonging and community in their neighbourhood and experience that the media's portrayal of suburbs is angled, not nuanced and not completely in line with their reality as the media only focuses on crime related to the suburbs. The girls thought that the media's portrayal could be nuanced by lifting girls from suburban areas and giving them representation. The overall conclusions of the result and the analysis were that girls aren’t allowed to be seen and heard neither in the media nor in their neighbourhood due to male dominance.
6
Innehållsförteckning
1. INLEDNING 8 1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 9 1.2 DEFINITION AV BEGREPP 9 1.2.1 Förort 9 2. TIDIGARE FORSKNING 10 2.1 UTANFÖRSKAP 10 2.2 MEDIAS FRAMSTÄLLNING OCH DESS PÅVERKAN 10 2.3 TJEJER FRÅN FÖRORTSOMRÅDEN 11 2.4 INTERNATIONELL FORSKNING 11 2.5 SAMMANFATTNING 12 3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 12 3.1 STÄMPLINGSTEORIN 13 3.2 “VI” OCH “DOM” 13 3.3 GENUS, KLASS OCH ETNICITET 14 4. METOD 16 4.1 DATAINSAMLINGSMETOD 16 4.2 URVAL 16 4.2.1 Avgränsning 17 4.3 KONSTRUKTION AV INTERVJUGUIDE 17 4.4 GENOMFÖRANDE AV INTERVJUER 18 4.5 ANALYSMETOD 18 4.6 LITTERATURSÖKNING 19 4.7 VALIDITET OCH RELIABILITET 19 4.8 METODDISKUSSION 20 4.9 ETISKA ÖVERVÄGANDEN 20 5. RESULTAT 21 5.1 GEMENSKAP OCH HEMKÄNSLA 22 5.2 KRIMINALITET 22 5.3 SVARTMÅLNING 23 5.4 FÖRDOMSFULLA REAKTIONER 24 5.5 STOLTHET 25 5.6 ETNICITET OCH SVENSKHET 26 5.7 FÖRÄNDRINGSSTRATEGIER 27 5.8 OSYNLIGGÖRANDE 28 6. ANALYS 29 6.1 MÅNGFALD OCH GEMENSKAP 29 6.2 VEM DEFINIERAS SOM SVENSK? 30 6.3 STÄMPLING OCH STIGMATISERING 306.4 GENUS, KLASS, ETNICITET OCH “RAS” 31
7. SLUTDISKUSSION 32
8. REFERENSLISTA 35
8
1. Inledning
“Och så kommer innerstanstjejerna, från Kungsholmen, helt chockade. Ja, du vet de är så välkammade, du ser framför dig den typiska Kungsholmstjejen, så här snäll, väl uppfostrad, ställer aldrig till med någon stök, dricker kanske lite för mycket vin ibland, med det är det [….] Tjejerna i Husby har en jävla attityd, det ska gudarna veta. Vårt lag, vi är ofarliga. Ingen av oss ser läskiga ut” (Youtube, 2019).
Så lät det i Träningspodden, en podcast som leds av två TV-profiler, den 22 november 2019. I avsnittet görs en jämförelse mellan tjejer från Husby och Kungsholmen, där deras handlingar ställs mot varandra och det framgår ett “vi” och “dom”-tänk. Avsnittet fick mycket uppmärksamhet på sociala medier och TV-profilernas uttalande kritiserades. Somliga menade att retoriken som användes var stigmatiserande gentemot bostadsområdet Husby och dess invånare och andra påpekade att jämförelsen mellan tjejerna i de olika bostadsområdena bidrog till ett upprätthållande av befintliga stereotyper och fördomar som finns gentemot tjejer från socioekonomiskt utsatta områden (Awad & Sadeghi, 2019).
Bilden av socioekonomiskt utsatta områden som ett problem etablerades i media redan i början av 1970-talet (Ericsson, Molina & Ristilammi, 2000). Enligt Dahlstedt (2015) kan dessa områden idag kallas för förorter och utanförskapsområden. Begreppen utanförskap och utanförskapsområden är stigmatiserande och skuldbeläggande och är på grund av medier kopplade till att invånare från socioekonomiskt utsatta områden representerar problem i form av bland annat arbetslöshet, integrationsproblem och kriminalitet (a.a). Även om tanken med att lyfta dessa problem har sin grund i viljan att främja inkludering, bidrar det till en förstärkning av skillnader och uppdelning mellan förort och samhälle (Dahlstedt, 2018). Elsrud och Lalander (2007) poängterar dock att bilden av förorter inte enbart har sin grund i hur media presenterar dem. I framställningen hör även stereotypa beskrivningar, positiva och negativa fördomar som förmedlas genom rykten i olika sociala interaktioner och sammanhang. Däremot beskrivs media ha en stor påverkande roll när det kommer till att presentera hur det ser ut i nuet och i verkligheten för både läsare och tittare som i sin tur sträcker sig till vidare till dagskonversationerna (a.a). Dahlstedt (2004; Elsrud & Lalander, 2007) menar således att rapporteringar gällande förorter som talas om i massmedia har en avgörande roll för hur människor som aldrig eller enbart få gånger vistats i dessa förorter uppfattar dem (a.a.). Av Liljeholm Hansson (2014) avhandling framgår det att förorter är stigmatiserade och att det finns en generell svartmålning av förorten, framförallt genom medias framställning. Denna stigmatisering och svartmålning bidrar till en social utsatthet där förortsbor marginaliseras och hamnar i ett utanförskap (a.a). När media oupphörligt ger en bild av förhållanden och människor utifrån stereotypiska antaganden utvecklas en förenad uppfattning av informationen och berättelserna. Denna information antas sedan vara mer representativ då läsare eller tittare tar del av samma bild eller information upprepade gånger. Det är även utifrån detta som kategorisering och stereotypifiering utvecklas vilket sedan går att tillämpa på tolkningar som görs av medias framställning – de tolkas och tillskrivs kännetecken som anvisas till redan presenterade kategorier (Ericsson et al., 2002).
I tidigare forskning som bedrivits inom området har fokus legat på killar och mäns berättelser och upplevelser om hur det är att leva i förortsområden (se exempelvis Liljeholm Hansson 2014). Även om fokus på en specifik grupp, så som killar i från dessa områden, kan vara av betydelse då problem som ofta drabbar just den gruppen synliggörs, riskerar andra grupper som finns i området att osynliggöras och inte få sina röster hörda. Detta lyfts även fram av Forkby och Hansson (2011) som betonar en avsaknad av tjejer vid tillfällena de närvarat i olika
9 sammanhang med ungdomar i förorten. McRobbie och Garber (1977; Liljeholm Hansson, 2014) resonerar kring hur avsaknaden av tjejer kan förstås och ställer sig frågan om tjejer inte tillhör subkulturer på samma sätt som killar gör eller om det finns brister i forskningen som osynliggör tjejer från förorter. Vidare menar Lalander (1999/2009; Liljeholm Hansson, 2014) att ungdomsforskningen ännu har en tendens att fokusera på unga män och låta unga kvinnor fungera som publik i den manliga gemenskapens periferi.
Denna studie kommer att utmärka sig genom att det är tjejer från förorten som får sätta ord på sina historier och upplevelser och på så sätt få sina röster hörda. Det är av stor betydelse att samtala och lyssna på unga kvinnors upplevelser av att växa upp i och bo i socioekonomiskt utsatta bostadsområden, dels för att belysa vilka problem som drabbar just tjejer men också för att kunna arbeta med att främja delaktigheten utan att de ska hamna i skymundan. Som tidigare nämnts har media en tendens att svartmåla förorter vilket är ett problem då medias bilder tar över och skapar en stigmatisering medan ungdomarnas röster, i synnerhet tjejer, tystas. Genom att tala med dem som media talar om kan ungdomar i förorter få sina röster hörda. På så sätt kan även nya dörrar till insatser för inkludering i samhället utifrån olika perspektiv öppnas. Detta är särskilt av betydelse för socialt arbete då socialtjänsten enligt 1 kap. 1 § Socialtjänstlag (2001:453) ska främja människornas sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka tjejers upplevelser av att bo i förorter som beskrivs som socioekonomiskt utsatta, samt hur de upplever att media framställer deras bostadsområden. För att uppnå syftet har följande frågeställningar formulerats:
1. Hur upplever tjejerna sitt bostadsområde?
1. Hur upplever tjejerna att media framställer deras bostadsområde?
2. Hur kan tjejernas upplevelser av deras bostadsområde förstås i relation till medias framställning av området?
1.2 Definition av begrepp 1.2.1 Förort
Enligt Nationalencyklopedin (2021) kan begreppet förort definieras som ”ett avgränsat samhälle eller bostadsområde inom en större stadsregion”. Utifrån denna definition kan alla bostadsområden som är belägna utanför den centrala delen av staden beskrivas som förorter. Definitionen kan dock problematiseras då begreppet enbart förklaras utifrån en geografisk gräns och inte utifrån dess invånare och den mångfald som ofta råder i förorter. Andersson, Borgegård, och Fransson (2001) beskriver att förorter i Sverige har en egen social miljö med egna normer som skapats utifrån invånarnas förutsättningar och värderingar. I dessa förorter bor människor med olika etniska bakgrunder som skapar en gemenskap sinsemellan i en social miljö som skiljer sig från majoritetssamhället (a.a). I en rapport av SOU (2007:112) framgår det att begreppet förort i medier används för att beskriva invandrartäta bostadsområden snarare än bostadsområden belägna utanför den centrala delen av staden. År 2005 genomförde den mediegranskande organisationen Quick Response en granskning av alla tidningsartiklar som använt sig av begreppet förort. Resultatet av granskningen visade att begreppet oftast användes i negativa sammanhang och i samband med artiklar som berört kriminalitet, fattigdom och
10 andra problem (SOU, 2007:112). Trots att definitionen av begreppet förort även omfattar socioekonomiskt mer priviligierade förorter är det inte dessa områden som media skriver om när begreppet används. I denna studie kommer därmed begreppet förort att syfta till förorter som beskrivs som socioekonomiskt utsatta bostadsområden.
2. Tidigare forskning
Detta kapitel berör tidigare forskning inom området som studerats i denna studie. Den tidigare forskningen har delats upp i fyra olika delar som består av utanförskap, media och dess påverkan, tjejer från förortsområden samt internationell forskning.
2.1 Utanförskap
Jonsson (2015) skriver om förorter i förhållande till begreppet utanförskap och menar att dessa områden kan anses vara definitionen av utanförskap där ”svenskheten” upphör. Det poängteras vidare att den ”förortsleven” eller ”invandrarkillen” som beröms är den som tar avstånd från sitt bostadsområde, lyckas med studier och kommer närmre en ”svenskhet”. Jonsson (2015) belyser även hur namn och utseende kan påverka ens förutsättningar på arbetsmarknaden utifrån en så kallad svenskhet. Sernhede (2011) menar att det finns en högre arbetslöshet i socioekonomiskt utsatta förorter i jämförelse med andra stadsdelar vilket skapar en känsla av utanförskap. Det finns ytterligare faktorer som kan leda till känslor av
utanförskap, så som att socioekonomiskt utsatta områden segregeras från resten av samhället och därmed marginaliseras (a.a).
Forkby och Hansson (2011) redogör för hur ungdomar beskriver sitt bostadsområde och hur det är att växa upp i en förort. I intervjuerna går det att utläsa ett ”vi och dom”-tänk där ungdomarna i förorten refererar till resten av samhället som ”dom” i förhållande till sig själva som är ”vi”. Flera av intervjupersonerna upplever att de är stigmatiserade och beskriver livet i förorten som en ofrivillig isolering från samhällsgemenskapen (a.a). Sernhede (2011) belyser också detta och menar att många ungdomar från förorten beskriver en känsla av utanförskap och att inte passa in i resten av samhället. Liljeholm Hansson (2014) resonerar på ett liknande sätt och beskriver att ungdomar från förorter i hög grad tycks känna sig utanför och på grund av det upplever känslor i form av skam, ilska och uppgivenhet. Ett tema som Liljeholm Hansson (2014) beskriver ha varit återkommande i sin avhandling är upplopp och
stenkastning mot polis där ungdomarna förklarar det som ett resultat av boendesegregationen som resulterat i att förortsbor hamnat utanför samhället. Det framgår således även ett
myndighetsförakt från ungdomarnas håll där de känner en hämndlystnad gentemot dem, som ungdomarna menar, är anledningen till att de befinner sig i en svår situation (a.a). Trots att ungdomarna talar om känslor av utanförskap och att leva i ett område som är exkluderat från den större samhällsgemenskapen lyfter ungdomarna även fram att deras bostadsområde är ett ställe där de har alla sina vänner, där de känner sig trygga och där de känner gemenskap (Forkby & Liljeholm Hansson, 2011).
2.2 Medias framställning och dess påverkan
Ericsson et al. (2002) menar att medier kan möjliggöra ökade förståelse- och tolkningsperspektiv. Detta genom att media väljer ut vilka berättelser och information de vill sprida som i sin tur gör att fokus utpekas utifrån vilket intresse de har med budskapet, men också de delar som antas representera de påstådda miljöerna (a.a). Dessa berättelser beskriver Lahti Edmark (2002) sällan utgå från vad invånarna själv tycker, utan snarare medias antaganden tillsammans med de offentliga myndigheternas (a.a.). Hammaren och Johansson
11 (2009) poängterar även vikten av att granska och ifrågasätta materialet som media porträtterar då budskapet som sänds inte bör tolkas som sanningen.
I Lunneblads (2002) studie om en förort i Skåne framkommer det att området statistiskt sett inte har fler rapporterade brott i jämförelse med resten av samhället och poängterar att det som skiljer sig åt är att brotten som rapporteras får mycket uppmärksamhet i media. Av Liljeholm Hansson (2014) avhandling framgår det att förorter är stigmatiserade och att det finns en generell svartmålning av förorten, framförallt genom medias framställning. Denna stigmatisering och svartmålning bidrar till en social utsatthet där förortsbor marginaliseras och hamnar i ett utanförskap. Liljeholm Hansson (2014) skriver vidare att ungdomarna känner tillhörighet med varandra i förorten men känner sig stigmatiserade och misstrodda av omgivningen på grund av att media porträtterar dem och deras områden som ett samhällshot (a.a). Ericsson et al. (2002) diskuterar framställningen av förorter på samma sätt och menar att det finns en uppfattning om att förorten är en avvikande plats och att dess invånare, i huvudsak unga män, framställs som våldsamma och okontrollerade. Dahlstedt (2018) skriver att ungdomars upplevelser av att leva i en förort skiljer sig från medias framställning av områdena. Ungdomarna kritiserar förvisso konflikterna och våldet i förorten men menar också att medias svartmålning skapar och bidrar till upprätthållandet av den stereotypiska bilden som finns av förorter. Vidare menar ungdomarna att medias framställning av förorter skapar förväntningar om att alla förortsbor är kriminella och att detta påverkar dem på olika sätt, bland annat på så sätt att de vid jobbsökande inte vill uppge var de bor (a.a).
2.3 Tjejer från förortsområden
Liljeholm Hansson (2014) skriver att det finns en dominerande samhällelig bild av att ”den kriminella ungdomen från förorten” är en kille. Det poängteras att killar från förorter mer eller mindre alltid står i centrum som aktörer och att tjejerna skildras som biroller då de inte tilldelas en viktig roll i händelseutvecklingen. I intervjuer med tjejer från förorten beskrivs å ena sidan en avsevärd högre grad av aktörskap men killarna och deras agerande tenderade även i dessa berättelser att vara i centrum. Även vid de tillfällena som undersökningsdeltagarna har utgjorts av tjejer har berättelserna således huvudsakligen handlat om killar. Tonårstjejerna från dessa områden tycks ofta få en tillbakadragen och stereotypisk roll där de osynliggörs och underordnas (a.a). Liljeholm Hansson (2014) poängterar vidare skillnader mellan killar och tjejers sätt att definiera sig på utifrån sitt bostadsområde och menar att killar ofta identifierar sig med sitt bostadsområde medan tjejerna inte gör det. Detta bekräftas även av både Andersson (2003) och Sernhede (2002) som poängterar att tjejer i många fall tar avstånd från att identifiera sig med sitt bostadsområde. Tjejer från förortsområden tycks även i större utsträckning hävda att ansvaret och möjligheten att forma sitt eget liv i slutändan ligger på den enskilde individen (Sernhede, 2002).
2.4 Internationell forskning
I en studie om förorter i Frankrike beskriver Wacquant (2008) en platsbunden stigmatisering av förorten och dess invånare. Slater (2011) menar vidare att stigmatiseringen av
förortsområden resulterar i att dess invånare upplever känslor i form av ilska, skam och missnöje (a.a). På samma sätt som det svenska ordet ”förort” till störst del används i negativa sammanhang och för att representera socioekonomiskt utsatta områden, har den franska motsvarigheten ”banlieue” kommit att utgöra en negativ symbol för socialt utanförskap på grund av hur de framställs i media (Jmf Wacquant, 2008). I en undersökning av
internationella medier studerar Van Dijk (1993) hur medier porträtterar minoriteter och det framkommer att invandring presenteras med särskilt fokus på problem och kriminalitet med
12 särskilt fokus på ”etnifierade” eller ”rasifierade” brott som bland annat narkotikabrott, rån eller upplopp. Van Dijk (2000) menar i en annan studie att media har en tendens att
stereotypifiera etniska minoriteter och framställa dem som lagföreträdare, avvikande och som att ”dom” är ett hot mot samhället. Henry och Tator (2000) bekräftar detta ytterligare och menar att bilden av minoriteters i medier ofta är stereotypisk och missvisande.
I internationell forskning går det vidare att utläsa ett samband mellan boendesegregation och oroligheter i form av exempelvis bilbränder (Slater, 2011). Anledningen till detta menar Slater (2011) vara att segregationen även är ett uttryck för ojämlikhet och orättvisa, vilket kan resultera i att uppror sätts igång. Enligt Dikeç (2006) har oroligheterna i förorten fått stor uppmärksamhet i media i samband med rasifieringen av förorter under 90-talet. Det var under denna tid som förorten tillskrevs negativa egenskaper och dess invånare började betraktas som avvikande. Dikeç (2006) menar vidare att oroligheterna i förorter bör betraktas som ett resultat av strukturell diskriminering, ojämlika förhållanden, stigmatisering och ett orättvist bemötande av myndigheter som polis. Detta bekräftas även av Wacquant (2008) som menar att oroligheter i förorter inte ska ses som en etnisk eller kulturell betingelse utan som ett resultat av socialt och ekonomiskt utanförskap, ojämlikhet och stigmatisering. Vidare diskuterar Laachir (2007) upploppen i Frankrikes förorter och menar likt Dikec (2006) och Wacquant (2008) att de kan förstås som ett resultat av att ungdomarna i dessa områden har försatts i en svår situation av samhället, hamnat utanför samhället och inte betraktas som vanliga fransmän trots att de är födda i landet.
2.5 Sammanfattning
Sammantaget framgår det tydligt att medias framställning av olika förorter kan resultera i stereotypiska antaganden och negativt laddade kategoriseringar. Ungdomarna i dessa förorter känner sig exkluderade från samhället men känner en gemenskap i sitt bostadsområde. Detta tycks inte enbart vara begränsat till Sverige då det går att återfinna likheter mellan internationella forskningen och den svenska forskningen. Utifrån den tidigare forskningen är det av stor relevans att undersöka hur förorter etableras och målas upp i media och fokusera på vad de som faktiskt antas representera medias framställning – invånarna – har för upplevelser. Den tidigare forskningen som bedrivits inom området belyser dessutom främst killar och unga mäns upplevelser och berättelser om att växa upp i och bo i ett socialt utsatt område. Det finns således en brist vad gäller målgruppen som undersöks då tjejer och unga vuxna kvinnor hamnar i skymundan och inte får sina röster hörda. För att kunna ta del av tankar, upplevelser och erfarenheter i socioekonomiskt utsatta bostadsområden krävs ett helhetsperspektiv och det är därmed av betydelse att låta unga vuxna kvinnor få sätta ord på sina upplevelser av bostadsområdet och medias framställning av förorter.
3. Teoretiska utgångspunkter
I följande avsnitt beskrivs tre teoretiska utgångspunkter som sedan kommer att ligga till grund för analysen. De valda teorierna består av stämplingsteorin, ”vi” och ”dom” samt genus, klass och etnicitet. Stämplingsteorin används för att förstå hur förortsområden kan stigmatiseras och betraktas som annorlunda utifrån kollektiva uppfattningar om dessa områden. Teorier om ”vi” och ”dom” bidrar till en förståelse för hur förortsområden marginaliseras och dess invånare blir exkluderade från samhällsgemenskapen. Genom att använda genus, klass och etnicitet kan interagerandet mellan dessa kategorier synliggöras och därmed även tjejer från förortsområden. Dessa teorier handlar alla om hur individen påverkas av samhällsstrukturer och normer, och tillämpas i denna studie i syfte att tolka och förstå tjejernas upplevelser.
13 3.1 Stämplingsteorin
Becker (2006) redogör för stämplingsteorin och menar att teorin utgår från en process där negativa reaktioner av omgivningen upprepas under en längre tid resulterar i att individens självbild försämras. Becker (2006) menar att dessa negativa reaktioner har sin grund i att omgivningen definierar en handling som avvikande utifrån att man brutit mot en lag eller norm i samhället. Det finns således avvikande beteenden som inte bryter mot lagen utan som endast anses vara för ovanliga för att betraktas som normativa. På så sätt behöver avvikande beteenden inte nödvändigtvis röra sig om illegala handlingar (a.a). Vidare förklarar Becker (2006) att en handling anses vara avvikande utifrån omgivningens reaktioner på handlingen. Det poängteras även att dessa reaktioner måste vara kollektiva och anses vara värda att problematisera. Det finns olika reaktioner i olika utsträckning som ligger till grund för vad som anses vara olika grader av avvikande, där vem som begått handlingen och vem som i sin tur upplevt lidit skada av handlingen är två påverkande faktorer. Detta förklaras genom att vissa regler tillämpas i högre grad på vissa människor och kan tas i uttryck genom att kriminella killar från medelklassområden inte kommer lika långt i en rättsprocess som kriminella killar från socioekonomiskt utsatta områden. Becker (2006) menar även att vad som anses vara avvikande kan skifta med hänsyn till tid och rum vilket i sin tur resulterar i att reaktionerna också gör det. Avvikande handlingar som Becker (2006) redogör för kan vidare förstås utifrån begreppet ”Stigma” som Goffman (2014) redogör för. Stigma användes förr i syfte att peka ut kroppsliga avvikelser eller misskrediterande egenskaper men kan idag förklaras som något avvikande i förhållande till samhällets normer. Goffman (2014) menar att en stigmatisering sker genom att en individ eller en grupp inte lever upp till samhällets normer och därmed anses vara avvikande. En grupp som stigmatiseras får en social stämpel och placeras in i ett fack som associeras med negativa stereotyper. Stigmatiserade grupper tenderar att inte bli socialt accepterade av allmänheten vilket ofta kan resultera i en anpassning av den sociala identiteten. Enligt Kuusela (2013) är även skamkänslor förekommande vid stigmatisering vilket innebär att en stigmatiserad person kan känna ett behov av att dölja stigmat. Det poängteras dock att människor som delar stigma känner en tillhörighet och gemenskap med varandra och inte anses vara stigmatiserade i den egna gruppen. Känslorna som kan uppstå som följd av att bli stigmatiserad kan således variera beroende på social kontext (a.a). I varje grupp finns även sociala regler och när olika grupper har regler som motsäger varandra menar Becker (2006) att det uppstår en skiljaktighet i åsikterna kring vilka beteenden som är lämpliga i vissa situationer. Detta kan vidare förklaras utifrån gränsdragningarna mellan “vi” och “dom” som nästa avsnitt kommer att beröra.
3.2 “Vi” och “dom”
De los Reyes (2005) förklarar att “vi” och “dom” motsvarar en maktrelation och hierarki som ständigt kategoriserar människor. Denna kategorisering kan anses vara positiv eller negativ beroende på vilken kategori man placeras i och att tillhöra en kategori som “dom”, exempelvis “invandrare”, anses vara negativt. Begreppet invandrare är problematiskt då det i vardagligt språkbruk även omfattar andra generationens invandrare som är födda i landet (a.a). Det västerländska samhället är enligt De los Reyes (2005) segregerat och präglat av ett “vi” och “dom”-tänk där personer med invandrarbakgrund ständigt diskrimineras och kategoriseras. Det sker således en gränsdragning mellan vad som anses som ”vi” och ”dom”, vilket försvårar integrationsprocessen som har som mål att motverka segregation och utanförskap. De los Reyes och Kamali (2005) menar att dessa mål inte har uppnåtts och att de etniska klyftorna i samhället ökar och likaså diskrimineringen av människor med utländsk bakgrund.
14 Vidare skriver Forkby och Liljeholm Hansson (2011) om gruppers identitet och menar att den förstärks genom motsatsförhållandet mellan “vi” och “dom”. Det sker genom att värderingar inom den egna gruppen blir allt starkare och normaliserade i jämförelse med den andra som bedöms vara mindre värdefull. Det förklaras att ”dom” är en underordnad grupp vars handlingar mot den överlägsna gruppen försvaras utifrån att de befinner sig i ett underläge trots att dessa handlingar inte skulle accepteras internt. Grupper som inte anses tillhöra den dominerande gruppen anses vara avvikande (a.a) Vidare förklarar Forkby och Liljeholm Hansson (2011) att en stämpel i form av att tillhöra ”dom” kan resultera i att individen upplever svårigheter att hantera det och skapar således individuella strategier i syfte att försvara det egna självvärdet. Det kan exempelvis ske genom att individen försöker motarbeta stämpeln, försöka komma undan värderingen genom att söka skydd inom den egna kulturen eller att försöka överrösta stämpeln genom att lyfta det positiva i de egna värderingarna tillsammans med andra (a.a).
Calhoun (2007; Moberg Stephenson, 2021) skriver om “vi” utifrån en nationell identitet som är kopplad till en föreställning om att ett land utgörs av ett “eget” folk. Hansen (2000) understryker att det krävs en utgrupp för att kunna skapa en ingrupp, eller ett “vi”. Denna utgrupp utgörs således av utomstående personer från resten av världen som refereras till som “dom” (a.a). De los Reyes och Kamali (2005) skriver att “vi” i Sverige utgörs av svenska människor och att “dom” utgörs av invandrare. ”Vi” känner sig även hemma inom sin grupp och kan identifiera sig i relation till den medan ”dom” är exkluderade människor som man inte känner tillhörighet till. Varje grupp bygger även på normer om hur man ska förhålla sig till ”dom”. När det exempelvis uppstår konflikter mellan ”vi” och ”dom” vill de som ser sig som ett ”vi” försvara sig själva i syfte att bibehålla sin identitet. Detta leder i sin tur till att ”vi” får en starkare gemenskap sinsemellan och tar mer avstånd från ”dom” (a.a). Liljeholm Hansson (2014) skriver vidare att “vi” kan anses motsvara disciplin, mognad och självkontroll medan “dom” är en motsats och definieras av kaos, omognad och bristande självkontroll. Hägerström (2004) redogör för “vi” och “dom” i förhållande till en normativ svenskhet. Det poängteras att svenskheten inte nödvändigtvis behöver vara märkbar utan handlar om att “vi” gör “rätt” för sig utifrån normen om svenskhet och blir överlägsna medan “dom” avviker. Denna norm konstruerar vidare en maktordning som innebär att “dom” försöker leva upp till normen och komma närmre “vi”. Hägerström (2004) understryker även att “vi” och “dom” är hierarkiskt ordnade utifrån ett samspel mellan genus, etnicitet och klass. Det är således av vikt att uppmärksamma konstruktionerna av genus, etnicitet och klass som skapare av “vi” och “dom”, vilket tar oss till nästa avsnitt.
3.3 Genus, klass och etnicitet
För att få en ökad förståelse för hur människor urskiljer ett “vi” från “dom” i samhället går det att beakta ett samband mellan begreppen genus, etnicitet och klass. Hägerström, Peterson, Plantin och Yebio (2002) beskriver dessa begrepp som ett aktuellt och outvecklat forskningsområde i Sverige och menar att det saknas en brist på kunskap vad gäller förståelsen för hur de interagerar med varandra. Det har således riktats kritik mot genusforskningen och dess tendens att inte beakta andra hegemonier så som klass, etnicitet eller religion utöver könsaspekten. Roosvall och Widerstedt (2015) menar att ett perspektiv där samtliga kategorier beaktas exempelvis kan hjälpa oss förstå medieframställning, där vissa får representation och andra inte.I relation till detta beskrivs även stereotypifieringar där olika kategoriersom kön, klass eller etnicitet blir centrala och fungerar som en grund för homogena exotifierande skildringar av heterogena grupper (a.a). Genus, etnicitet och klass förklaras vara konstruerade i olika sociala kontexter och kan således förändras över tid. Även om begreppen inte helt och
15 hållet förutbestämmer hur människors liv ska se ut, förklaras dem ha en stor påverkande roll i individens liv. Det förklaras ha sin grund i att de blir väsentliga vid utformning av både samhällen och individuella öden. Det är även genom dessa begrepp som vi formar och skapar förståelse för vår värld (Hägerström et al., 2002).
Hägerström et al. (2002) redogör för begreppet genus, eller det sociala könet, och menar att det avser den sociala och kulturella konstruktionen av kön som skapas av samhällets normer och föreställningar kring hur män och kvinnor ska vara och agera. Genusrelationer är konstanta och går att återfinna på samhällets olika nivåer där det även finns en universell värdering om att det som anses vara maskulint är högre än det som anses vara feminint. Davies (2003) belyser hur människor redan under den första tiden i livet lär sig fysiska och sociala skillnader mellan tjejer och killar. Det kan handla om klädsel och sportintressen såväl som att vara pratsam eller tystlåten. Dessa könsnormer och skillnader mellan könen blir en del av ens identitet samtidigt som det utgör ett mönster av vad man inte är. Vidare poängterar Davies (2003) att maskulinitet och femininitet inte är något annat än sociala konstruktioner. Det är inte medfött utan snarare djupt inrotat i samhällsstrukturen. Som ett resultat av detta lär människor sig i tidig ålder att anpassa sig efter könsnormerna vilket i sin tur leder till att en identitet utifrån dessa normer skapas och upprätthålls. Hägerström et al. (2002) skriver att det finns en föreställning om att kvinnligt genus är förknippat med en högpresterande elev och att flickor, i synnerhet från medelklassen, presterar mer än pojkar vad gäller betyg i skolan. Det tycks dock vara pojkar med utländsk bakgrund från arbetarklassen som det går sämre för i skolan. Thorne (1997; Hägerström et al., 2002) beskriver genusdynamiken som komplex och menar att det finns andra centrala aspekter som klass och etnicitet som förändrar dynamiken.
Inom den marxistiska teorin är klasskillnader den huvudsakliga orsaken till att samhället är uppdelat. Andersson et al. (2001) menar att detta är en svaghet då den marxistiska teorin inte tar hänsyn till kultur eller etnicitet. Bourdieu (1992) skriver om klassförhållanden i ett samhälle utifrån det sociala rummet som kan förklaras som en konstruktion av maktrelationer i förhållande till sociala positioner (Borelius, 2010). Det är viktigt att belysa att klasskillnader inte är den enda faktorn som avgör människans sociala position utan även makt- och rasrelationer är påverkande faktorer (Molina, 2008). Mulinari och Räthzel (2006) menar att klasskillnader och segregerade områden skapas genom samhällets strukturella ordningar. På så sätt skapas även en ojämlikhet. Ericsson et al. (2002) belyser vidare begreppet etnisk boendesegregation och relaterar det till begreppet rasifiering då det kan betraktas som ett uttryck för en etnisk uppdelning i en stad. Etnicitet kan således ses som en dimension av klass. Molina (1997) poängterar fortsättningsvis att klasstillhörigheten är det som huvudsakligen förenar olika etniska grupper med varandra snarare än kulturella likheter. På så sätt kan kategorierna klass och etnicitet samspela med varandra (a.a).
Etnicitet beskrivs utgå från en särskild grupptillhörighet som bland annat delar snarlika tankesätt, beteenden samt kulturella och språkliga förutsättningar. Etniska kategorier beskrivs ha en association av känslor som omfattas av samhörighet (Hwang, Frisén & Nilsson, 2018). Etnisk identitet omfattas av den individuella personens identifikation avseende en tillhörighet till en särskild etnisk grupp, nation eller kultur. Det är dock av stor vikt att betona att den etniska identiteten är något som skapas och inte något som människor enbart “har”. I andra länder används ofta rasbegreppet vid sidan av begreppet etnicitet. Till skillnad från etnicitet syftar rasbegreppet mer till det yttre och fysiska olikheter. ”Ras” är en social konstruktion då kulturella skillnader mellan människor kan inte förklaras genom fysiska eller biologiska skillnader. I alla samhällen förekommer rasism och en maktordning utifrån etnicitet där
16 människor uppdelas baserat på sin etniska bakgrund eller hudfärg vilket gör rasbegreppet aktuellt (Hägerström m.fl., 2002).
Varken genus, klass, etnicitet eller “ras” kan betraktas som enskilda kategorier som är oberoende av varandra då förtryck utifrån en kategori är integrerad i, och agerar i de andra kategorierna samtidigt (De los Reyes & Kamali, 2005). För att förstå hur maktstrukturer fungerar är det av vikt att se till olika kategorier som kön, klass, etnicitet och “ras”. Dessa kategorier interagerar med varandra och skapar på så sätt ojämlikheter mellan olika grupper i samhället som sedan upprätthålls genom kategoriernas samspel i en maktstruktur. Kategorierna kön, klass och etniciteter påverkar alla individens förutsättningar i samhället (Mattson, 2015). Molina (1997) lyfter fram den tredubbla strukturella underordningen, eller förtrycket av att vara en invandrad kvinna från en arbetarklass. Det är viktigt att beakta att alla kvinnor inte utsätts för samma typ av förtryck utan att förtrycket ser annorlunda ut beroende på klass och etnicitet. Ojämlika förhållanden och maktstrukturer i samhället bör förstås utifrån kategorierna kön, klass och etnicitet för att få en helhetsbild (a.a).
4. Metod
I följande avsnitt kommer studiens tillvägagångssätt avseende val av datainsamlingsmetod, urval, konstruktion av intervjuguide, genomförande av intervjuer, analysmetod, litteratursökning beskrivas. Avslutningsvis sker en diskussion kring validitet och reliabilitet, följt av en metoddiskussion om begränsningar och fördelar med studiens val av metod, och en beskrivning av vilka etiska överväganden som tagits i beaktande under studiens gång.
4.1 Datainsamlingsmetod
Denna studie bygger på en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Den kvalitativa metoden har tillämpats i syfte att skapa en förståelse för upplevelser och erfarenheter utifrån intervjupersonernas perspektiv. Trost (2010) skriver att en kvalitativ metod är mest lämplig att använda när syftet är att studera fenomen mer ingående. Intervjuer möjliggör ett utrymme för intervjupersonen att själv sätta ord på sina tankar och känslor vilket är av betydelse vid undersökningar av upplevelser (a.a). Eftersom denna studie syftar till att undersöka upplevelser bland unga vuxna kvinnor från socioekonomiskt utsatta bostadsområden valdes kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. För att studiens syfte skulle kunna uppnås och frågeställningarna besvaras, formulerades en intervjuguide med specifika teman.
4.2 Urval
Urvalet som tillämpades i denna studie är ett målstyrt urval vilket enligt Bryman (2014) innebär att intervjupersoner väljs ut på ett strategiskt sätt för att de ska vara relevanta i förhållande till studiens frågeställningar. Intervjupersonerna i denna studie har således uppfyllt vissa kriterier för att vara relevanta i förhållande till syftet och frågeställningarna. Kriterierna som intervjupersonerna behövde uppfylla var att de skulle identifiera sig som tjejer, vara mellan 18 och 25 år samt vara uppväxta i och bosatta i förorter som beskrivs vara socioekonomiskt utsatta. Dessa bostadsområden skulle även vara omtalade i medier utifrån dess sociala problematik. Intervjupersonerna hittades på egen hand genom sociala medier i form av Twitter och Facebook. Det publicerades ett inlägg där studiens syfte presenterades och att tjejer mellan 18 och 25 år från socioekonomiskt utsatta bostadsområden som är villiga att delta i studien eftersöktes. Därefter kontaktades vi av sex olika tjejer som uttryckte en vilja att medverka i studien. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) ska antalet nödvändiga intervjupersoner väljas
17 utifrån studiens syfte. Om intervjupersonerna är för få kan inga skillnader mellan grupper att göras och generaliseringen av resultatet försvåras. Å andra sidan kan ett för stort antal medföra svårigheter för forskaren att genomföra ingående tolkningar av intervjuerna. Vid intervjustudier kan det vara av betydelse att ha färre intervjupersoner och istället fokusera på att förbereda och analysera intervjuerna (a.a). Utifrån studiens syfte och ovanstående resonemang samt antalet personer som visade intresse för att medverka i studien, valdes sex personer som deltagare i denna studie då det var en rimlig siffra som ansågs kunna uppnå en teoretisk mättnad.
Tjejerna som har intervjuats har varit i åldrarna 18–25 år och är bosatta i sex olika socioekonomiskt utsatta bostadsområden i Mellansverige. Fem av dem är födda i Sverige med föräldrar som är födda i Turkiet, Bangladesh, Eritrea, Somalia och Palestina. En av dem är född i Kirzigstan och bor sedan 12 år tillbaka i ett socioekonomiskt utsatt område i Mellansverige. Tjejernas sysselsättningar varierar mellan jobb och studier. Fyra av tjejerna studerar på heltid och arbetar vid sidan och två tjejer är färdigexaminerade och arbetar heltid inom sina yrken. Samtliga intervjupersoner har i studien gått under pseudonymer och deras bostadsområden samt välkända personer associerade till områdena har valts att inte skrivas ut för att förhindra identifiering av tjejerna.
4.2.1 Avgränsning
Studiens urval begränsades till unga vuxna i åldersspannet 18–25 år med anledning av att det är en åldersgrupp som i större mån kan sätta ord på sina upplevelser och erfarenheter än vad åldersgruppen 15–20 år hade gjort. För att intervjua ungdomar under 18 år hade det även krävts ett genomförande av en etisk prövning och ett samtycke från deras vårdnadshavare. Av den anledningen bedömdes detta vara mindre tidseffektivt då det fanns en risk att vårdnadshavarna inte samtycker vilket hade lett till att nya intervjupersoner hade behövt eftersökas.
4.3 Konstruktion av intervjuguide
För att undvika felkällor och säkerställa att frågorna i intervjuguiden var formulerade på ett begripligt sätt genomfördes inledningsvis två provintervjuer med bekanta personer som bor i socioekonomiskt utsatta bostadsområden. Utifrån dessa intervjuer gjordes mindre justeringar av formuleringen av frågorna i intervjuguiden för att förtydliga dem. Patel och Davidsson (2011) beskriver att det är av betydelse för kvalitativa intervjuer att vara någorlunda ostrukturerade då det ger ett utrymme för intervjupersonen att besvara frågan så fritt som möjligt. Intervjuerna som genomfördes var semistrukturerade vilket enligt Bryman (2018) är en flexibel intervjuform som möjliggör en utformning av intervjun utifrån intervjupersonens svar. På så sätt fanns möjligheten att ställa följdfrågor vilket visade sig vara av betydelse för att öka förståelsen för intervjupersonernas svar och komma in på djupare diskussioner. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver en intervjuguide som en guide bestående av olika ämnen som ska täckas i intervjun. Det är av stor vikt att frågorna i intervjuguiden är formulerade på ett sätt som möjliggör ett utrymme för intervjupersonen att berätta om sina subjektiva upplevelser (a.a). Utformningen av intervjuguiden formulerades utifrån studiens syfte och frågeställningar för att kunna täcka de områden som studien syftade till att beröra. Kvale och Brinkmann (2014) menar vidare att öppna frågor ger de mest fullständiga svaren. I intervjuguiden för denna studie formulerades således öppna frågor med beskrivande ord som ”hur” eller ”varför” där intervjupersonen fått möjligheten att beskriva sina egna tankar, känslor och erfarenheter.
18 Frågorna i intervjuguiden ställdes till samtliga intervjupersoner och utgick från de teman som intervjuguiden berörde. Intervjutillfällena pågick i 30–45 minuter där var och en fick möjligheten att dela med sig av sina erfarenheter och reflektera över sin position i sitt bostadsområde. Under intervjuerna kunde ytterligare frågor utöver de som fanns i intervjuguiden att ställas i de fall där intervjupersonerna lyfte andra ämnen som också var av betydelse för studien.
4.4 Genomförande av intervjuer
Efter att ha kontaktats av sex olika intervjupersoner skickades varsitt informations- och samtyckesbrev till dem via mail. När intervjupersonerna läst igenom informationsbrevet och skickat tillbaka samtyckesblanketten med en signatur bestämdes en tid för intervjuerna. Med hänsyn till den ökade smittspridningen av covid-19 samt folkhälsomyndighetens rekommendationer skedde samtliga intervjuer digitalt. Fyra av intervjuerna genomfördes via Zoom och de två andra via FaceTime. Anledningen till detta var att två av intervjupersonerna inte hade tillgång till en dator under intervjutillfället.
Varje intervju inleddes med en beskrivning av studiens syfte och intervjupersonernas rättigheter. Intervjupersonerna informerades exempelvis om att intervjuerna skulle spelas med hjälp av en ljudinspelare från Örebro universitet och att intervjumaterialet skulle förvaras på ett säkert sätt. Under intervjutillfället fick de även ytterligare information kring hanteringen av deras namn och bostadsområde där vi framförde att deras namn kommer att gå under pseudonymer i studien och att deras bostadsområden inte kommer att skrivas ut.
4.5 Analysmetod
Analysmetoden som använts i denna studie är en tematisk analys. En tematisk analys innebär att forskaren till en början bekantar sig med intervjumaterialet och därefter identifierar olika teman som texten sedan delas in i. Det kan således beskrivas som ett sökande efter teman i en text. Efter att teman identifierats ska forskaren koda materialet vilket innebär att sätta
etiketter på mindre delar av texten. Den tematiska analysen förklaras vidare vara en av de vanligaste metoderna vad gäller bearbetning av kvalitativa data (Bryman, 2018).
Vi började med att transkribera intervjuerna efter att ha genomfört dem. När transkriberingen var genomförd granskades det inhämtade materialet i syfte att säkerställa att
intervjupersonernas svar inte uppfattats på helt olika sätt. I samband med detta identifierades två teman utifrån att det var återkommande ämnen bland alla intervjupersoner. Därefter valde vi att läsa igenom intervjumaterialet igen i syfte att hitta citat som vi ansåg passa de teman som identifierats och upplevdes vara relevanta i förhållande till studiens syfte och
frågeställningar. Denna process upprepade vi sedan för varje tema som identifierades. Vid kodningen tog vi bland annat hänsyn till återkommande ämnen, likheter och skillnader och upprepningar av specifika ord. Under arbetets gång märkte vi dock att de benämningarna på de teman som identifierats snarare utgjordes av intervjuguidens teman. För att undvika detta läste vi igenom det bearbetade materialet igen och omformulerade benämningarna av identifierade teman. De teman som gick att identifiera i det bearbetade materialet var; gemenskap och hemkänsla, kriminalitet, svartmålning, fördomsfulla reaktioner, stolthet, etnicitet och svenskhet, förändringsstrategier och osynliggörande.
Enligt Langemar (2008) finns det två olika typer av tematiska analyser, en deduktiv eller induktiv analys. En deduktiv analys innebär att det finns bestämda teman som ska finnas i texten medan en induktiv analys innebär att teman identifieras utifrån den insamlade data
19 (a.a). I denna studie har dessa metoder kombinerats då teman i intervjuguiden bestämdes under dess utformning medan andra teman identifierades utifrån bearbetning av
intervjumaterialet. Denna metod valdes dels med anledning av att den av Bryman (2018) förklaras vara en av de vanligaste metoderna vid bearbetning av kvalitativa data men också för att vi ansåg att metoden kunde redovisa materialet på ett sätt som inte eliminerar allt för stora delar av materialet.
4.6 Litteratursökning
För att söka reda på relevant vetenskaplig tidigare forskning har en systematisk
litteratursökning genomförts. Litteratursökningen har främst skett via databasen SwePub men även via Sociological Abstracts, Social Science Premium Collection och SAGE Journals. Utifrån studiens syfte valdes nyckelord som skulle användas vid sökningen vilka var utanförskap, förort, utsatthet, ungdomar och stigmatisering. De engelska sökorden som användes var suburbs, marginality, media, ethnic, youth, stigmatization, exclusion och criminality. Samtliga sökord har använts i olika kombinationer. På databasen SAGE Journals användes även författaren Mustafa Dikeç namn då relevanta artiklar som återfanns refererade till författaren. Namnet användes i sökningen tillsammans med sökord suburbs, marginality och ethnic.
För databasen SwePub användes sökorden förort och ungdomar med begränsningen refereegranskat vilket gav resultat för en artikel som valdes. Därefter användes sökorden i olika kombinationer som totalt gav resultat för 58 artiklar. På Sociological Abstracts användes sökorden youth och stigmatization som motsvarar de svenska sökorden. Dessa sökord gav resultat för 236 artiklar och efter att begränsningen peer-reviewed tillämpades resulterade sökningen i 183 artiklar. Sökträffar för ethnic, exclusion och marginality på Social Science Premium Collection var 336. På SAGE Journals var det 9938 för sökorden criminality, marginality, exclusion och media. Rapporter som används i studien har hittats via sökmotorn Google med hjälp av de svenska sökorden som redovisats.
4.7 Validitet och reliabilitet
För att en studie ska bedömas som trovärdig skriver Kvale och Brinkmann (2014) om begreppen validitet och reliabilitet som bör beaktas i utförandet av studier. Validitet handlar om att forskaren undersöker det som studien syftar till att undersöka och reliabilitet handlar om att resultatet ska kunna bli detsamma om studien genomförs vid ett annat tillfälle eller av en annan forskare. Reliabilitet beskrivs vidare även handla om att inte ha påverkat
forskningsresultatet genom exempelvis att ställa ledande frågor under intervjuer (a.a).
Bryman (2018) menar att forskare har diskuterat huruvida dessa begrepp faktiskt är relevanta för kvalitativa studier och kommit fram till att begreppen kan anpassas efter den kvalitativa forskningen.
I denna studie anser vi att både validitet och reliabilitet beaktats då vi har undersökt det som studien har syftat till att undersöka samt utformat en intervjuguide med öppna frågor som möjliggjort ett stort utrymme för intervjupersonerna att få svara fritt. När följdfrågor uppstod försökte vi även att formulera dessa på ett öppet sätt med beskrivande ord likt de formulerade frågorna i intervjuguiden. Under intervjuernas gång behövde vi ibland förtydliga vissa
följdfrågor med exempel vilket kan ha påverkat intervjupersonens svar. Dessa exempel bidrog dock till att intervjupersonerna reflekterade djupare och att ytterligare tankar växte fram vilket var av stor nytta för denna studie.
20 4.8 Metoddiskussion
Det finns en rad olika för- och nackdelar med föreliggande studies val av metod. Enligt Larsen (2007) kan en nackdel med intervjuer vara att transkriberingen är tidskrävande. Eftersom studiens urval är ett icke-sannolikhetsurval är det dessutom inte representativt för samtliga unga vuxna tjejers upplevelser. Resultatet av studien går således inte att generalisera till en större population. Syftet med studien har dock inte varit att generalisera resultatet till en större population utan att undersöka upplevelser och öka förståelsen för dessa. Därmed har en kvalitativ intervju varit den mest lämpade metoden. Anledningen till att en semistrukturerad intervju valdes är på grund av intervjuformens flexibilitet. Ett exempel på en annan intervjuform som hade kunnat tillämpas är fokusgruppsintervjuer där tjejerna hade kunnat sitta i grupper och diskutera. Det hade även kunnat bidra till en känsla av gemenskap och tillhörighet under intervjun vilket hade kunnat öka tryggheten. Denna form av intervju hade dock kunnat leda till att intervjupersonerna känner sig begränsade i sina svar då andra personer utöver vi som forskare får ta del utav dem. Utifrån den ökade smittspridningen av covid-19 samt att vi inte hållit i intervjuer tidigare var dock semistrukturerade intervjuer mest lämpliga då de var smidiga att genomföra digitalt och att det fanns frågor att förhålla sig till samtidigt som möjligheten att ställa följdfrågor också fanns.
Enligt Gilje och Grimen (2007) bemöter vi aldrig världen på ett objektivt sätt utan att det påverkas av vår egen förförståelse. Vi som skrivit denna studie är båda uppväxta i förortsmiljöer vilket innebär att vi har en förförståelse kring ämnet som kan ha påverkat vår tolkning av intervjumaterialet. Detta kan i sin tur ha påverkat objektiviteten i studien men å andra sidan har denna förförståelse även underlättat mötet med intervjupersonerna. Utifrån ett hermeneutiskt perspektiv kan vår förförståelse betraktas som en styrka och förutsättning för att kunna göra tolkningar och skapa en förståelse för andra människors upplevelser.
Vidare kan även studiens urval anses vara en fördel då åldersgruppen 18–25 år sannolikt har en annan förmåga att uttrycka sina känslor och upplevelser än vad yngre personer har. Det hade dock varit av intresse och betydelse att intervjua yngre personer för att få ta del av deras upplevelser och för att deras röster ska bli hörda. Som tidigare nämnts hade detta dock krävt mer tid och en etisk prövning hade behövts genomföras. Vidare hade ett samtycke från vårdnadshavare krävts och det fanns därmed en risk att vårdnadshavarna inte skulle samtycka vilket hade lett till att nya intervjupersoner hade behövt eftersökas. Studiens tillförlitlighet hade kunnat öka genom att ha ett större antal intervjupersoner men även detta hade varit mer tidskrävande eftersom transkriberingen kräver mycket arbetstid. Med hänsyn till den ökade smittspridningen av covid-19 samt folkhälsomyndighetens rekommendationer har samtliga intervjuer som tidigare nämnts skett digitalt. Detta kan vara både en för- och nackdel. Nackdelen är att det kan uppstå svårigheter med uppkopplingen vilket inte hade skapat en lika trygg intervjumiljö. Det är dessutom svårt att läsa av och se varandras kroppsspråk digitalt vilket kan vara av betydelse för att bekräfta intervjupersonen och skapa en känsla av trygghet. Dock har det varit tidseffektivt att genomföra intervjuer digitalt och det har varit enkelt och smidigt att koppla upp sig.
4.9 Etiska överväganden
Intervjuerna i denna studie har byggt på de fyra forskningsetiska kraven som är informations-, samtyckes-, konfidentialitet-, och nyttjandekravet, vilka enligt Vetenskapsrådet (2017) är av stor vikt att tillämpa i sin forskning. Informationskravet innebär att forskaren ska informera forskningsdeltagaren vad studien syftar till samt vilka rättigheter deltagaren har i studien. Av informationen ska forskningsdeltagarens rätt att avsluta sin medverkan i studien framgå såväl
21 som forskningsdeltagarens rätt att avstå från att svara på frågor som de inte vill besvara (a.a). Som tidigare nämnts inleddes exempelvis samtliga intervjuer med en beskrivning av studiens syfte och intervjupersonens rättigheter. Av denna information framgick det att intervjupersonerna kan välja att avbryta sin medverkan i studien om de vill och att de inte behöver svara på frågorna om de inte vill. I detta fall var det ingen av intervjupersonerna som valde att avbryta sin medverkan i studien eller att inte svara på någon fråga. På så sätt skulle det kunna tolkas som att intervjupersonerna inte upplevde frågorna som integritetskränkande eller känsliga. Vetenskapsrådet (2017) beskriver vidare samtyckeskravet som syftar till att forskaren ska inhämta forskningsdeltagarens samtycke till att medverka i studien. Intervjupersonernas samtycke har även inhämtats och således har både informations- och samtyckeskravet uppfyllts. Konfidentialitetkravet menar Vetenskapsrådet (2017) handla om att forskningsdeltagarens personuppgifter ska behandlas konfidentiellt utom räckhåll för obehöriga personer och nyttjandekravet innebär att all information som insamlats genom forskningsdeltagaren enbart får användas för studiens syfte (a.a). Intervjupersonerna har i denna studie tilldelats pseudonymer i studien och namnen på deras bostadsområde har valts att inte skrivas ut. I studien har även annan information som namn på artister och skolor valts att inte skrivas ut för att minimera risken för identifiering av intervjupersonerna. Vidare förvarades både inspelningarna och transkriberingen av intervjuerna på en lösenordskyddad USB-sticka. Med hänsyn till nyttjandekravet har även all empiri som samlats in enbart använts för studiens syfte. Således har samtliga forskningsetiska krav tagits i beaktning i denna studie.
Det kan visserligen vara ett etiskt problem att intervjua tjejer från socioekonomiskt utsatta bostadsområden då det inte är möjligt att i förväg veta vad intervjupersonerna har för tidigare erfarenheter av att växa upp i och bo i sina bostadsområden. Således kan det uppstå ett etiskt problem om studien får intervjupersonerna att bli påminda om traumatiserande erfarenheter kopplade till deras bostadsområde. Vidare är ett etiskt problem som skulle kunna uppstå om intervjupersonerna skulle känna att ett uttalande som finns med i studien är missvisande eller om de skulle känna ånger över ett uttalande. Ännu ett etiskt problem som kan uppstå är att intervjupersonerna inte blir nöjda med studiens resultat. För att minimera denna risk har vi stämt av med intervjupersonerna om ett uttalande uppfattats på rätt sätt. På så sätt har vi kunnat få en bekräftelse på att misstolkningar inte har skett. Utifrån tidigare forskning kan det konstateras att förorter är stigmatiserade och att dess invånare i vissa sammanhang kan känna skamkänslor över sitt bostadsområde. På så sätt finns det även en risk att intervjupersonerna kan uppleva känslor av skam. Det kan dessutom anses finnas ett dubbelt utanförskap för kvinnor från förorter då tillhörandet av olika kategorier interagerar med varandra och påverkar utsattheten. Detta är av stor vikt att ha i åtanke då intervjupersonerna på grund av detta kan uppleva ämnet som känsligt. Vi anser dock att det är av betydelse att låta kvinnor från socioekonomiskt utsatta områden få sätta ord på sina egna känslor, tankar och erfarenheter. På så sätt kan de även själva få en större klarsyn och bättre verklighetsuppfattning om vilka problem och osynliga förtryck som drabbar just kvinnor från dessa områden. Denna studie kan vidare även bidra med ökad kunskap om unga vuxna kvinnors upplevelser i socioekonomiskt utsatta områden och därigenom kan samhälleliga insatser utformas för att motverka utanförskap och främja social inkludering.
5. Resultat
I följande avsnitt sker en presentation av studiens resultat. Resultatet har delats upp i sju olika rubriker som utgörs av teman som identifierats under analysen av intervjumaterialet. Dessa teman är följande: gemenskap och hemkänsla, kriminalitet, svartmålning, fördomsfulla reaktioner, stolthet, etnicitet och svenskhet, förändringsstrategier och osynliggörande.
22 5.1 Gemenskap och hemkänsla
Samtliga tjejer som intervjuats i denna studie har växt upp i och bor kvar i förorter som beskrivs som socioekonomiskt utsatta områden. Av intervjuerna framgår tjejernas upplevelser av sina områden där de lyfter vad de tycker mest om med området. Fem av sex tjejer lyfter fram att alla i bostadsområdet känner varandra och detta upplever de vara det bästa med området. En annan tjej menar att det bästa med området är mångfalden och att invånarna, trots olika bakgrunder och etniciteter, känner en stark gemenskap. Nadja och Lana talar om en trygghet i sitt bostadsområde och menar att de känner sig hemma i sina områden. Detta bekräftas även av resterande tjejer som på olika sätt beskriver sitt område som sitt hem och som en plats de känner tillhörighet till. När Diana beskriver sitt bostadsområde uttrycker hon att hon tycker det är svårt eftersom hennes upplevelser kan variera från dag till dag. Hon poängterar även att hennes upplevelser av sitt bostadsområde påverkas av utomstående personers åsikter om området. Diana beskriver att hon som kvinna kan känna sig otrygg på många platser men betonar samtidigt som detta hemkänslan och tryggheten som hon känner i sitt bostadsområde.
Vidare betonas känslan av gemenskap som deras uppväxt präglats av och som de än idag känner är väldigt stark. Aya menar att gemenskapen i hennes bostadsområde är så stark eftersom alla i området har känt varandra sedan barnsben och välkomnar nya människor på vad hon beskriver som ett varmt sätt. När Amina beskriver hemkänslan och gemenskapen i sitt område uttrycker hon sig på följande sätt:
Amina: Jag skulle beskriva det som väldigt hemtrevligt, lugnt, alla känner alla, väldigt stark
gemenskap. Eftersom jag har bott där i hela mitt liv, så har man haft samma krets liksom, man har bott nära sina vänner, man har gått i samma skola, så min uppfattning är att det är väldigt hemtrevligt.
Tjejerna tycks ha liknande upplevelser av gemenskap, trygghet och hemkänsla i sina bostadsområden. I samband med att intervjupersonerna lyfter positiva känslor som exempelvis gemenskap i förhållande till bostadsområdet beskrivs även negativa känslor kopplade till området. Dessa kommer att beskrivas i avsnittet nedan.
5.2 Kriminalitet
När tjejerna beskriver de negativa upplevelserna de har av sitt bostadsområde framgår det att kriminalitet är ett återkommande tema. En tjej lyfter fram att det hon tycker minst om är att ett fåtal personer som begår brott utgör en negativ bild av bostadsområdet och på så sätt representerar hela området. Hon påpekar vidare att detta resulterar i hennes bostadsområde avskiljs från resten av samhället. Tre andra tjejer menar att det de tycker minst om är att det förekommer mycket kriminalitet och att polisen ofta befinner sig i deras områden. Amina menar att hon känner sig ständigt bevakad i sitt bostadsområde när polisen alltid befinner sig på plats och att detta leder till att hon inte kan slappna av i vad hon beskriver vara sitt eget hem. Diana betonar att hennes område är en plats där tjejer inte blir hörda eller får ta plats. Detta bekräftas även av Nadja och Lana som beskriver att det alltid är killar i grupp i centrum som står och tar plats. De menar att detta i sin tur leder till att de inte får ta plats i sina bostadsområden på samma sätt som killarna. Vidare påpekar tjejerna att killarna i centrum “håller på med mycket skit” och refererar till kriminella handlingar. Nadja beskriver detta på följande sätt:
23 Nadja: Det jag tycker minst om är att det alltid är en massa grabbar som står parkerade i
centrum, om ni förstår vad jag menar... Alltså, de står där från 12 till 12 som att de äger hela stället. Då som tjej, det blir såhär, alltså man känner sig inte välkommen i sitt eget område.
Likt föregående avsnitt tycks tjejerna dela liknande upplevelser när det kommer till vad som upplevs vara minst uppskattat i deras bostadsområden. Alla tjejer påpekar mer eller mindre att kriminaliteten i områdena är ett problem som de menar att även resterande invånare får stå till svars för. Tjejerna menar således att de som begår kriminella handlingar även påverkar invånare som inte gör det då utomstående personer sätter en stämpel på hela bostadsområdet och associerar alla invånare som kriminella. Däremot förklaras stämpeln inte enbart ha sin grund i utomståendes uppfattningar, utan tycks vara något som uppstått tillsammans med medias framställning av bostadsområdena.
5.3 Svartmålning
Alla tjejer som intervjuats upplever att media är anledningen till att deras bostadsområde drivs längre ut i samhällets marginaler och därmed exkluderas från samhällsgemenskapen. Tjejerna menar att media framställer deras bostadsområde på ett negativt sätt och att bilden som målas upp inte stämmer överens med deras verklighet. Aya upplever att media alltid är först på plats för att rapportera negativa händelser som sker i hennes område. Hon beskriver det som “en tävling om vilken nyhetssajt som kan publicera det värsta om området”. Vidare påpekar hon specifika händelser som hon har bevittnat och som media sedan framställt på ett helt annat sätt. Nadja resonerar på ett liknande sätt och påpekar även att hon tycker det är orättvist mot områdets invånare.
Lana tycker att media framställer hennes område som ett ställe där det sker öppen narkotikahandel och kontinuerliga skottlossningar. Hon kritiserar vidare förekomsten av kriminalitet i hennes område men betonar att det inte alls sker i den utsträckning som media menar att det gör och hon tycker att media inte borde vinkla händelser. Diana beskriver att media framställer hennes bostadsområde på ett överdrivet sätt och tycker att media enbart fokuserar på att lyfta negativa händelser som sker i området vilket skapar en missvisande bild. Hon uttrycker sig om problematiken på följande sätt:
Diana: Väldigt negativt, det är väldigt sällan de nämner något positivt. Det är verkligen ett
perfekt sätt att använda media för att få negativa åsikter om en plats och om människorna härifrån. Media är verkligen boven till varför området är som det är. Det är väldigt överdrivet det som skrivs i media. De får det att se ut som att det är mer kriminellt än vad det är. Det är definitivt kriminellt, det kan ingen ta bort, det ser jag själv med mina egna ögon. Det är mycket, folk har dött här, folk går igenom mycket men det är väldigt mycket på grund av media också. Jag minns en gång, jag tror det var australisk tv som kom hit för att checka läget för att det är ”no go zone” och de provocerade grabbarna som stod i centrum. Det som sen syntes i videon var när det blev kaos men ingen visade det som hände innan när de blev provocerade. Jag tycker det är extremt jobbigt när det är massa journalister där för även om jag bara är en myra här, jag gillar inte att känna att det här är ett zoo. Det här är ingen utflykt, ni har inte kommit hit för att se liksom hur ser det här museet ut, det är riktiga människor som bor här, det är människor med känslor, alltså det är normal people, vad finns det att komma och kolla på? Det är jättejobbigt att hela tiden se i centrum typ folk som står med kameror och ska ta bilder, vad finns det? Är vi odjur? Det känns avhumaniserande och som att vi inte är en del av samhället. Jag tycker det är jättekonstigt beteende för jag åker inte in till en annan förort och tar bilder på vanliga människor, vad finns det att hämta där liksom?
Vidare diskuterar tjejerna varför de tror att media framställer bostadsområdet som de gör och menar att det kan handla om allt från att upprätthålla segregationen till att bidra till ytterligare
