UNGDOMAR I INSTITUTIONSVÅRD : En studie om vikten av ett helhetsperspektiv i behandling

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete 61-90 hp

C-uppsats, 15 hp Vårterminen 2014

UNGDOMAR I INSTITUTIONSVÅRD

En studie om vikten av ett helhetsperspektiv i behandling

Författare: Therése Lundqvist Emma Westerberg Handledare: Jürgen Degner Sara Thunberg

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete 61-90 hp

C-uppsats, 15 hp Vårterminen 2014

UNGDOMAR I INSTITUTIONSVÅRD

En studie om vikten av ett helhetsperspektiv i behandling

Therése Lundqvist och Emma Westerberg

Sammanfattning

Inom institutionsvård för ungdomar har det visat sig vara viktigt med en kombination av teo-retiskt förankrade teorier och metoder och övriga pro-sociala aktiviteter. I föreliggande studie har syftet varit att undersöka vilka teorier och metoder som tillämpas på särskilda ungdoms-hem inom Statens institutionsstyrelse (SiS) regi samt om det finns en samstämmighet mellan de teorier och metoder som personalen anser tillämpas. Vidare var syftet att undersöka vilka aktiviteter som är tänkta att främja ett positivt behandlingsutfall för ungdomarna på institut-ionerna, samt vilka hinder och möjligheter som kan identifieras i organisationerna avseende att integrera teori, metod och behandlingsfrämjande aktiviteter till en terapeutisk helhet. Stu-dien har både en kvantitativ och kvalitativ metodansats då en enkätundersökning genomförts med personal på tre utvalda institutioner, vilket har kompletterats med material från två pro-jektmöten. Studiens resultat visar att personalen på institutionerna är samstämmiga i sitt ar-bete avseende teori och metod, men att det finns vissa brister. Alla tre institutionerna har ett stort och varierat utbud av pro-sociala aktiviteter men delar av personalen arbetar inte aktivt med dessa. Studien visar även att det finns likheter mellan de hinder och möjligheter som kan identifieras inom respektive organisation. I studien diskuteras vad som kan tänkas vara de bidragande orsakerna till det resultat som framkommit. Institutionsvården är i behov av stän-dig utveckling vilket gör studien relevant för socialt arbete.

Nyckelord: Institutionsvård, ungdomar, samstämmighet, teorier, metoder, pro-sociala

ÖREBRO UNIVERSITY

School of Law, Psychology and Social work Social work 61-90 hp

C-essay, 15 hp Spring 2014

JUVENILES IN INSTITUTIONAL CARE

A study of the importance of a comprehensive approach in treatment

Therése Lundqvist and Emma Westerberg

Abstract

In institutional care for juveniles, history has shown that it is important to use a combination of theoretically based theories and methods, along with pro-social activities. The present study investigate which theories and methods are used at different juvenile institutional care facilities within Statens institutionsstyrelse (SiS), and also if there is coherence between the theories and methods that the personnel group at these facilities consider themselves imple-menting. Furthermore, the purpose was to investigate which activities are thought to promote positive treatment results for the institutionalized juveniles, as well as look at what obstacles and opportunities can be identified within the organizations in regards to integration of theory, methodology and treatment promoting activities to achieve comprehensive therapy for these juveniles. The study is both quantitative and qualitative where a survey as been performed with the personnel at three chosen institutions, which was complemented with material from two project meetings. The result of the study shows that the personnel at the institutions are in consensus when it comes to theory and method, but that there are some deficiencies. All of the three institutions surveyed in the study, offer a large and varied range of pro-social activi-ties but parts of the staff does not work actively with them. The study also shows that there are certain similarities between the obstacles and opportunities that can be identified within the different organizations. The discussion covers contributing factors to the results found in the study. Institutional care is in need of continuous development which makes this research relevant for social work.

Keywords: Institutional care, youth, consensus, theories, methods, pro-social activities,

Förord

Vi vill framförallt tacka våra två handledare som med sin gedigna kunskap väglett och stöttat oss i detta arbete. Jürgen med sin humor, noggrannhet och positiva inställning har vid hand-ledningstillfällena gett oss energi och en tro på oss själva. Med ett stort engagemang under hela uppsatsskrivandet har Sara varit till stor hjälp och på ett tydligt sätt gett oss både kon-struktiv och positiv feedback - vilket har gjort resan både lättare och roligare. Tillsammans har Jürgen och Sara kompletterat varandra och på ett strukturerat sätt bidragit till att vi har kunnat färdigställa denna uppsats. Dessa veckor har gett oss ny kunskap som kommer följa med oss en lång tid framöver.

Therése Lundqvist & Emma Westerberg Juni 2014

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING ... 1

Problembeskrivning ... 2

Syfte och frågeställningar ... 3

Disposition ... 3

TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING ... 3

Empowerment ... 3

Psykosocial mognad ... 5

Ungdomar i behandling ... 5

Organisation och ledarskap ... 6

Samstämmighet – att skapa en enad grupp genom kommunikation ... 9

METOD ... 11

Projektbeskrivning ... 11

Val av metod ... 11

Litteraturanskaffning och källkritik ... 12

Val av institutioner och respondenter ... 13

Tillvägagångssätt ... 13

Databearbetning ... 14

Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 15

Etiska överväganden ... 16

RESULTAT OCH ANALYS ... 16

Institutionernas teoretiska förankring och samstämmighet ... 16

Behandlingsfrämjande pro-sociala aktiviteter ... 20

Hinder och möjligheter ... 22

DISKUSSION ... 26

Vikten av en välfungerande institution ... 27

Behandlingsarbetets syfte ... 28

Studiens styrkor och svagheter ... 29

Förslag på vidare forskning ... 30

REFERENSER ... 31

TABELLFÖRTECKNING

TABELL 1: Institutionspersonalens teoretiska grundsyn i behandlingsarbetet ... 17

TABELL 2: Behandlingsmetoder som institutionspersonalen anser används i behandlingsarbetet ... 18

TABELL 3: Det finns en teoretisk och metodologisk förankring i behandlingsarbetet ... 19

TABELL 4: Personalen arbetar aktivt med pro-sociala aktiviteter ... 21

TABELL 5: Det finns en tydlig arbetsbeskrivning som personalen följer ... 22

TABELL 6: Det finns en välfungerande struktur ... 22

TABELL 7: Arbetssituationen präglas av tillfälliga lösningar ... 23

TABLÅFÖRTECKNING

INLEDNING

Ungdomar som placeras på institution har i många fall haft en uppväxt präglad av omfattande psykosocial problematik (Ahonen & Degner, 2012; Andreassen, 2003, s. 44). Dessa ungdo-mar befinner sig i en utsatt situation som kantas av kriminalitet, missbruk, självskadebete-ende, antisocial problematik och beteendestörningar – och kommer ofta från svåra familjeför-hållanden (Andreassen, 2003, s. 11). För den här gruppen ungdomar har institutionsplacering länge varit en vanlig insats, där placeringen innebär en stor omställning för ungdomen, som fråntas delar av sin frihet och tvingas anpassa sig till institutionens normer och regler (Levin, 1998, s. 155). Syftet med placeringen är att ungdomen, genom tvångsåtgärder, får vård och behandling i en säker miljö (Harder, Knorth, Kalverboer, 2011). Vidare är syftet att tillför-säkra ungdomen insatser som bidrar till en positiv utveckling, vilket innebär att behandlingen och de åtgärder som verkställs mot ungdomens egen vilja ställer höga krav på personalen samt på vårdens kvalité (Andreassen, 2003, s. 16). Välfungerande institutioner med hög kva-lité kännetecknas av en enig personalgrupp som strävar mot det gemensamma målet att uppnå en beteendeförändring (Sallnäs, 2000, s. 19). Den grundläggande tanken är att beteendepro-blem går att behandla och det är därmed personalens viktigaste uppgift att främja positiv ut-veckling (Andreassen, 2003, s. 122). En annan viktig uppgift för personalen är att skapa en god relation till ungdomarna då det finns ett starkt samband mellan kvaliteten på klient-personal relationen och positiva behandlingsresultat. Ungdomar med utagerande beteendepro-blem har ofta svårigheter avseende alliansbildning vilket ställer höga krav på institutionsper-sonalen (Harder et al., 2011). Sammantaget innebär det att behandlingskonceptet på institut-ionen skall främja individens psykosociala utveckling och mognad samtidigt som ungdomen förbereds för ett välfungerande liv efter placering.

En av utmaningarna inom institutionsvård är ungdomarnas påverkan på varandra under be-handlingstiden. Att samla ungdomar med beteendeproblem i en institutionsmiljö medför en ökad risk för negativ kamratpåverkan – så kallad smittoeffekt (Andreassen, 2003, s. 136-137, 217). Den ungdomskultur som skapas inne på institutionen kan leda till ett ogynnsamt be-handlingsutfall (Levin, 1998, s. 149). En av de viktigaste faktorerna för att undvika en negativ ungdomskultur är personalgruppens samstämmighet avseende teoretisk förankring, val av behandlingsmetod och hur beteendeförändring uppnås. Hög grad av samstämmighet i per-sonalgruppen medför positiva behandlingseffekter hos ungdomar med allvarliga beteendepro-blem (Andreassen, 2003, s. 215, 344-345). Hollin (ref. i Andreassen, 2003, s. 217) menar att hög behandlingsintegritet bygger på en tydlig behandlingsfilosofi med en organisationsstruk-tur som främjar kommunikation mellan all personal. Det är även av stor vikt att personalens kompetens utnyttjas och att hela personalgruppen får möjlighet att delta i beslut. För att uppnå framgångsrik behandling krävs det förutom samstämmig personal även ett genomtänkt be-handlingskoncept med en kombination av teoretiskt förankrade metoder och övriga pro-sociala aktiviteter såsom exempelvis motivationsarbete, arbetsträning samt övrig sysselsätt-ning (Ahonen, 2012; Ahonen & Degner, 2012; Latessa, 2012). Dessa aktiviteter tillsammans med skola och metodspecifik behandling bildar stommen för placeringen – dygnet-runt, totalt sett sju dagar i veckan. Att på institutionen få till en välfungerande kombination av förankrade teorier, metoder och pro-sociala aktiviteter är en av de huvudsakliga utmaningarna inom insti-tutionsvård av ungdomar.

För att institutionspersonalen skall kunna främja ungdomens utveckling visar forskning att en kombination av evidensbaserad teori, metod och pro-sociala aktiviteter är betydelsefull

(Aho-nen & Degner, 2012). En sådan kombination är en viktig faktor under behandlingstiden för att vården skall leda till ett positivt behandlingsutfall samt att ungdomarna lär sig konkreta fär-digheter (Sallnäs, 2000, s. 209). För att ungdomen skall få en lyckad övergång till vuxenlivet krävs det att individen erövrar olika färdigheter såsom att exempelvis kunna fatta egna beslut och etablera relationer. Dessa färdigheter är exempel på psykosocial mognad och utvecklas under slutet av tonåren samt påverkas av den kontext ungdomen befinner sig i. Ungdomar på institution saknar i många fall de betingelser som krävs för att utveckla dessa sociala färdig-heter och behandlingspersonalens uppgift blir därför att främja utvecklingen av psykosocial mognad (Ahonen & Degner, 2012; Gudmunsdóttir & Nordqvist, 2011). All tid ungdomen spenderar på institutionen, alltså både schemalagd och icke-schemalagd tid, syftar till att för-ändra ungdomens grad av psykosocial mognad och funktion (Ahonen & Degner, 2012; Stein-berg, 2004). Vuxenledda, schemabundna aktiviteter ställer krav på ungdomen avseende kon-centration, ansträngning och förkovran vilket ofta leder till en gynnsam social utveckling till skillnad från ostrukturerade, mer spontana aktiviteter som inte inkluderar vuxna och medvetet lärande (Ungdomsstyrelsen, 2007). En av utmaningarna för personal inom institutionsvård är den nödvändiga kombinationen av individuellt bemötande samtidigt som ungdomarna skall behandlas likvärdigt inom ramen för organisationens regler och principer (Sallnäs, 2000, s. 205). En förutsättning för ett positivt behandlingsresultat är därför att personalgruppen kan bemästra ungdomarnas beteende och främja positiv utveckling (Andreassen, 2003, s. 179).

Problembeskrivning

Allvarliga psykosociala problem och antisocialt mönster hos ungdomar är svåra att förändra och medför problem för såväl samhället som den enskilde individen. För ungdomar med dessa svårigheter är institutionsplacering en vanligt förekommande insats (Statens institutionssty-relse, 2014). En utmaning inom institutionsvården är att ungdomars befintliga beteenden kan förvärras under institutionsvistelsen då de intagna ungdomarna påverkar varandra (Andreas-sen, 2003, s. 11). Hur väl personalgruppen är sammansatt och samstämmiga i arbetet påverkar möjligheterna att förändra ungdomskulturen på institutionen (Andreassen, 2003, s. 351). Flera studier visar på att det finns klara samband mellan personalgruppens samstämmighet och ett positivt förändringsarbete (Andreassen, 2003, s. 344-345; Melnick, Wexler, Chaple & Banks, 2006; Melnick, Wexler, Chaple & Cleland, 2009; Sallnäs, 2000). För att uppnå ett positivt behandlingsresultat krävs olika behandlingskomponenter där val av teoretisk behandlingsin-riktning utgör grunden (Andreassen, 2003, s. 181). En teoretisk utgångspunkt eller te-ori/modell är nödvändig för att personalen på institutionen skall kunna förhålla sig till ung-domarnas problematik och uppnå förändring i behandlingsarbetet (Sallnäs, 2000, s. 237). En utmaning för institutionspersonalen är därmed att kombinera teori, metod och övriga pro-sociala aktiviteter till en terapeutisk helhet (Ahonen & Degner, 2012). Det finns dock ett be-gränsat antal studier som fokuserar på vilka faktorer som främjar ett positivt behandlingsutfall utifrån ett helhetsperspektiv. De flesta studier handlar om specifik teori och metod som anses relevanta för behandlingsarbete på institutioner (Ahonen & Degner, 2012; Latessa, 2012). Andra studier påvisar vikten av övriga behandlingskomponenter såsom exempelvis pro-sociala aktiviteter (Pazaratz, 2003). Få studier tar emellertid ett samlat grepp och undersöker vad som ur ett helhetsperspektiv främjar ett positivt behandlingsutfall för ungdomar på in-stitution. Av denna anledning blir det av vikt att undersöka hur användandet av teorier och metoder samt övriga pro-sociala aktiviteter främjar ett positivt behandlingsutfall.

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att kartlägga vilka huvudsakliga teorier och metoder som tillämpas på särskilda ungdomshem inom Statens institutionsstyrelse (SiS) regi samt om det finns en sam-stämmighet mellan de teorier och metoder som personalen anser tillämpas. I syftet ingår även att undersöka vilka övriga aktiviteter som inte är direkt anknutna till en specifik teori eller behandlingsmetod, som är tänkta att främja ett positivt behandlingsutfall. Slutligen undersöks vilka hinder och möjligheter som kan identifieras i organisationen för att integrera teori, me-tod och behandlingsfrämjande aktiviteter till en terapeutisk helhet. Syftet konkretiseras i föl-jande frågeställningar:

1. Finns det en samstämmighet mellan vilka teorier och metoder som personalen anser tilläm-pas på respektive institution?

2. Vilka är de huvudsakliga behandlingsfrämjande och pro-sociala aktiviteterna på respektive institution och finns det en huvudsaklig skillnad mellan de olika institutionernas utbud av ak-tiviteter?

3. Vilka hinder och möjligheter kan identifieras rörande att få personal att arbeta enligt teori och metod samt att integrera metod med övriga behandlingsfrämjande aktiviteter?

Disposition

Inledningsvis presenteras det aktuella problemområdet vilket mynnar ut i syfte och frågeställ-ningar. Därefter följer studiens tolkningsram bestående av begrepp som empowerment, psy-kosocial mognad, ungdomar i behandling, organisation och ledarskap samt samstämmighet – att skapa en enad grupp genom kommunikation. Efter tolkningsramen följer ett metodavsnitt där det redogörs för projektbeskrivning, val av metod, litteraturanskaffning och källkritik, val av institutioner och respondenter, tillvägagångssätt, databearbetning, validitet, reliabilitet och generaliserbarhet samt etiska överväganden. Detta följs av en presentation av studiens resultat kombinerat med analys under följande tre teman: (1) Institutionernas teoretiska förankring och samstämmighet, (2) Behandlingsfrämjande pro-sociala aktiviteter samt (3) Hinder och möjligheter. Studien avslutas med en diskussion där det tidigare analyserade materialet sam-manfattas och diskuteras samt där studiens styrkor och svagheter avhandlas och förslag på vidare forskning inom ämnesområdet ges.

TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING

I följande avsnitt presenteras den tolkningsram som ligger till grund för studien. Först redo-görs för begreppen empowerment, psykosocial mognad och ungdomar i behandling. Vidare beskrivs organisation och ledarskap samt samstämmighet – att skapa en enad grupp genom kommunikation. Relevant litteratur har kontinuerligt och systematiskt förts in tillsammans med aktuell forskning inom ämnesområdet.

Empowerment

Empowerment kan ses som ett ledord i det sociala arbetet och inbegriper begrepp som styrka, kraft och makt. Tankemodellen riktar sig till de som på olika sätt arbetar med att hjälpa män-niskor och/eller grupper som anses svaga i samhället (Askheim & Starrin, 2007, s. 9, 11). Empowerment som begrepp är inte helt lätt att definiera då aktörer använder sig av olika be-tydelser. Gemensamt för tankemodellen är dock att den grundar sig i en positiv och

humanist-isk männhumanist-iskosyn och hållning till socialt arbete (Askheim, 2007, s. 18-19). Männhumanist-iskan ses som ett subjekt där individen handlar efter sitt eget bästa under rätt förutsättningar. Ett empo-wermentperspektiv innebär att använda sig av människors bakgrund och erfarenheter och se dem som en tillgång (Tengqvist, 2007, s. 84). Stor vikt läggs vid individens plats i ett sam-manhang och sambandet mellan dennes livssituation och samhällets strukturella förhållanden. Individer som befinner sig i en maktlös position behöver utveckla sin styrka för att komma ur den utsatta situationen. Utgångspunkten blir därför att få igång processer och aktiviteter som kan stärka individens självkontroll och leda till ökad självkänsla och självförtroende (Ask-heim, 2007, s. 19-20). Genom mobilisering av mänskliga och materiella resurser skall indivi-den motarbeta de förtryckande krafterna och därigenom få mer inflytande över sitt eget liv (Starrin, 1997, s. 26).

Ett centralt syfte med empowerment är att förmedla hopp om kraft och förändring (Tengqvist, 2007, s. 81-82, 88-89). Empowerment som tankemodell tar avstånd från den maktstruktur som präglar många individers vardag och fokuserar på människans lika värde samt betydelsen av respekt och självbestämmande. Samhällets strukturella över- och underordning i form av exempelvis förmyndarskap och professionalisering försvårar den individuella utvecklingen av kompetenser och förmågor (Starrin, 2007, s. 71). Åtgärder och insatser i det sociala arbetet skapar och formar därmed individen vilket kan medföra uteslutning från en gemenskap (Ovre-lid, 2007, s. 57). Modellen syftar till att motverka samhällsstrukturen som begränsar utsatta individers handlingsutrymme och bidra till minskat utanförskap. Centralt i empowerment är förhållningssättet som skall bygga på individers lika värde och rättigheter, att alla människor är kapabla om de ges rätt förutsättningar samt att synliggöra och förändra maktstrukturer. Dessa samhällsstrukturer grundar sig i en maktordning som rangordnar människor beroende på exempelvis kön, ålder, etnicitet och sexuell läggning, vilket får konsekvenser för den en-skilde individens möjlighet till handling. För att dessa individer skall kunna förändra sin ut-satta situation krävs mobilisering av mänskliga och materiella resurser, vilket kan beskrivas som ett kollektivt agerande för en gemensam sak (Tengqvist, 2007, s. 81). Ett lyckat mobilise-ringsarbete grundar sig i att skapa en samhörighet hos deltagarna. Syftet är att generera käns-lor av stolthet hos individen som tillsammans med gruppen kämpar för ett frigörande från de nedvärderande och diskriminerande krafterna i samhället (Starrin, 1997, s. 28).

Att som individ stå utanför samhällets gemenskap innebär en utsatt position. Människan och dess funktioner reduceras vilket medför att individen isoleras och tilldelas en identitet som stigmatiserad (Ovrelid, 2007, s. 57). Empowerment syftar till att alla människor under rätt förutsättningar kan utveckla egenskaper som självtillit, delaktighet, självstyre, kontroll, delta-gande och samarbete (Askheim, 2007, s. 9). Individer som befinner sig i en utsatt situation saknar ofta färdigheter som autonomi, ansvarighet och förmåga att göra självständiga val (Ronning, 2007, s. 33-37). En utsatt grupp i samhället är institutionsplacerade ungdomar som genom tvångsåtgärder saknar makt och till viss del inflytande över sina egna liv (Hagquist, 1997, s. 113). Institutioner som behandlar dessa ungdomar bör därför anpassa sitt arbetssätt och öka individens möjlighet till inflytande och påverkan (Ronning, 2007, 37). Ungdomar som grupp befinner sig i en större maktlöshet än vuxna vilket begränsar ungdomens möjlighet till ett liv i självständighet. Det är först genom utvecklingen och övergången till vuxenlivet som individen allt eftersom blir mer delaktig och tvingas ta ett större ansvar för sitt eget liv (Hagquist, 1997, s. 113). Utifrån empowerment som tankemodell kan ungdomar på institution i samarbete med institutionspersonalen identifiera individuella styrkor och hinder och sätta upp mål för att uppnå en beteendeförändring. Personalens uppgift är således att mobilisera individens resurser så individuella färdigheter såsom autonomi och självtillit kan utvecklas för att ungdomen skall få mer inflytande över sitt eget liv (Wåhlin, 2009).

Psykosocial mognad

I likhet med empowerment inbegriper begreppet psykosocial mognad egenskaper som självtil-lit, autonomi, kontroll och utveckling. Dessa färdigheter behövs för att ungdomen skall lyckas med övergången till vuxenlivet. För att kunna utveckla färdigheter, attityder och känslor krävs det att individen har social och emotionell kompetens (Kimber, 2009, s. 28). Övergången till vuxenlivet präglas av krav på individen som denne förväntas uppnå såsom exempelvis att ta examen, få ett arbete, bilda familj och fungera i sociala sammanhang. Ungdomar behöver därför uppnå en viss nivå av psykosocial mognad för att kunna gå in i en vuxenroll och han-tera det ansvar som medföljer (Steinberg, 2004). Psykosocial mognad utvecklas under slutet av tonåren då individen förväntas inta en mogen roll som ansvarsfull samhällsmedborgare. Hur ungdomen utvecklas under dessa år är centralt då erfarenheterna ligger till grund för, och påverkar, nästa skede i livet (Steinberg, 2004). Under tonåren sker en fortsatt utveckling av hjärnan och beteendemässiga samt kognitiva system som mognar i olika takt. Denna period består av ökad sårbarhet och anpassning där en positiv utveckling och förändring i hjärnans struktur och funktion kan vara en förklaring till ökad psykosocial mognad (Monahan, Stein-berg, Cauffman & Mulvey, 2013; SteinStein-berg, 2005). Ungdomstiden är därmed den utveckl-ingsfas då individen skall tillskansa sig psykologiska, sociala och kunskapsmässiga färdighet-er för att kunna bli en del av samhällets gemenskap (Nielsen, 1997 s. 199; Steinbfärdighet-erg, 2004). Enligt Steinberg (2004) finns tre tydliga principer avseende utvecklingen av psykosocial mognad: (a) viktiga psykosociala färdigheter utvecklas under slutet av tonåren vilket möjlig-gör övergången till en fungerande vuxenroll, (b) den psykosociala utvecklingen är kontext-bunden och (c) genom att underlätta utvecklingen ökar chansen att ungdomen formas till en välfungerande och produktiv vuxen individ. Dessa tre principer är avgörande för individens utveckling av psykosocial mognad och funktion.

Vidare beskriver Steinberg (2004) att en lyckad övergång från en beroende tonåring till en självständig vuxen individ kräver en samordning av olika färdigheter. Utvecklingen bör ske inom tre områden: skicklighet och kompetens, relationer och socialt fungerande samt

självde-finition och autonomi. Tillräcklig psykosocial mognad uppnås genom att ungdomen tillägnar

sig färdigheter från alla dessa tre områden. Det är viktigt att individen slutför olika utveckl-ingsuppgifter i varje område under åldern 16-24 år, den övergångsperiod som sträcker sig från slutet av tonåren till tidig vuxen ålder. I slutet av denna period förväntas mogna individer ha utvecklat de kunskaper och färdigheter som krävs för att förstå och delta i samhällets produk-tiva verksamhet. Ungdomen förväntas utifrån detta ha uppnått en viss nivå av utbildning för att kunna fungera som en produktiv samhällsmedborgare. I slutet av denna period bör även individen utveckla sociala färdigheter för att kunna interagera med andra människor samt kunna etablera och upprätthålla nära relationer. Genom psykosocial mognad skall individen utveckla en positiv känsla av sitt eget värde och autonomi som bidrar till ett ansvarsfullt och moraliskt handlande. Även om ungdomen inte utvecklat alla dessa färdigheter i slutet av tonå-ren förväntas det ändå att individen gör betydande framsteg i alla tre områden. Psykosocial mognad medför att ungdomen blir mer kapabel att fatta självständiga beslut, mindre påverkad av andra människor samt mer redo att handla på ett vuxet sätt. Egenskaper som självsäkerhet, självmedvetenhet och autonomi ökar under tonåren och är centralt i den psykosociala utveckl-ingen (Steinberg & Cauffman, 1996).

Ungdomar i behandling

Psykosocial mognad är även ett resultat av ömsesidiga relationer mellan individen och dess sociala sammanhang. Den sociala miljön och de aktiviteter som ungdomen medverkar i kan fungera som läromiljöer och möjliggöra positiv utveckling. Goda kamratrelationer kan exem-pelvis fungera kompenserande för en inte tillräckligt stödjande familjesituation. Sociala

sam-manhang som exempelvis skola, arbetsplats och grannskap kan ha betydande effekt på ung-domens utveckling av psykosocial mognad. De vardagliga interaktionerna kan främja färdig-heter inom områden som kompetens, autonomi och interpersonell funktion (Steinberg, 2004). I en pågående process av socialisering sker den moraliska utvecklingen som påbörjas i tidiga familjerelationer. Socialiseringen är beroende av stöd och handledning vilket innebär att nega-tiva interaktioner kan utgöra en riskfaktor för framtida beteendeproblem som exempelvis anti-socialt beteende (Ahonen & Degner, 2012). Tidigare forskning framhäver att antianti-socialt bete-ende ofta är en konsekvens av otillräcklig psykosocial mognad. Det antisociala betebete-endet präglas av en oförmåga att kontrollera impulser, överväga konsekvenser av sitt handlande, fördröja tillfredställelse samt motstå kamratpåverkan (Monahan et al., 2013). Monahan et al., (2013) menar vidare att brottslighet och kriminalitet ofta ökar under tonåren för att sedan sjunka vilket kan förklaras genom att individen utvecklar psykosocial mognad och därmed mognar ur det antisociala beteendet. Forskning visar alltså på ett samband mellan antisocialt beteende hos ungdomar och otillräckligt uppnådd psykosocial mognad. Ungdomar som place-ras på institution är ofta märkta med ett antisocialt beteende och har en omfattande psykosoci-al problematik såsom depression, självskadebeteende, missbruk och kriminpsykosoci-alitet - och är i samhällets ögon inga vanliga ungdomar. Många av dessa ungdomar kommer från familjeför-hållanden som präglats av exempelvis missbruk, våld och utsatthet vilket medfört att bristande omsorg blivit en del av individens livsvillkor - en sådan uppväxtmiljö kan försvåra individens sociala anpassning och utveckling (Lihme, 1997, s. 220-221).

Ungdomar som kommer från destruktiva miljöer saknar ofta en acceptabel moralisk utveckl-ing. Det övergripande målet för behandlingen är därför att skapa en trygg bas för ungdomarna präglad av förtroende och en terapeutisk allians. När ungdomen har fått förtroende för perso-nalen blir det mer meningsfullt att börja arbeta med moraliska resonemang och utveckla den psykosociala mognaden. I behandlingssammanhang kan individens relation till personalen vara en starkt bidragande faktor till återstrukturerandet av en ung människas moraliska reso-nemang. En sådan förändring och utveckling tar tid och skall bygga på begrepp som empati, värme, ömsesidighet och förtroende (Ahonen & Degner, 2012). Ungdomar som placeras på institution karaktäriseras generellt av att inte ha de färdigheter som krävs för att erövra psyko-social mognad och en viktig uppgift för behandlingspersonalen blir därför att främja utveckl-ingen (Lihme, 1997, s. 220-221). Institutionens syfte är att skapa en miljö som möjliggör be-teendeförändring och utveckling av psykosocial mognad och funktion. Behandlingen skall fokusera på sociala färdigheter som behöver utvecklas såsom exempelvis gränssättning, pro-blemlösning, kommunikation och antagandet av pro-sociala attityder och aktiviteter. I detta arbete är det institutionspersonalens uppgift att utifrån ett terapeutiskt förhållningssätt vägleda ungdomarna i de dagliga uppgifterna (Pazaratz, 2003). För att uppnå positiv utveckling behö-ver behandlingspersonalen bilda sig en uppfattning och förståelse för den enskilde individens problem och kontinuerligt stimulera och motivera ungdomen till ökad utveckling. En central del i arbetet är att utveckla ungdomens egen självbild avseende mål- och framtidsdrömmar och anpassa de pro-sociala aktiviteterna efter de individuella behoven (Pazaratz, 2003). Insti-tutionsvården befinner sig dock i en konflikt då syftet är att förändra ungdomarnas grad av psykosocial mognad och funktion samtidigt som insatsen innebär social kontroll. Målet med placeringen är att ungdomen skall utveckla de kunskaper och färdigheter som denne saknar för att möjliggöra en framgångsrik övergång till vuxenlivet, vilket kan ses som en utmaning i institutionsmiljön (Steinberg, 2004).

Organisation och ledarskap

Organisationer finns omkring oss överallt i samhället och består av individer som samarbetar för att uppnå ett specifikt syfte (Berglund & Sewerin, 2013, s. 51; Eriksson-Zetterquist,

Kal-ling & Styhre, 2012, s. 9). Teorier om organisationer hjälper till att förklara hur dessa verk-samheter fungerar, förändras och hålls samman över tid. En klassisk definition av begreppet organisation är; ”a system of consciously coordinated personal activities or forces” (Eriksson-Zetterquist et al., 2012, s. 9-11). Enligt denna definition kan en organisation beskrivas som en strukturerad verksamhet där grupper av människor samarbetar för att uppnå ett visst mål. Syf-tet med offentliga organisationer är att utföra uppgifter på uppdrag av samhället. ionen kan därmed ses som ett redskap för att kunna uppnå mål som anses viktiga. Organisat-ioner består av en sammansättning positOrganisat-ioner och enheter som kan vara uppdelade eller sam-ordnade på olika sätt. Denna organisationsstruktur anger regler för vem som bör eller skall göra någonting samt hur uppgiften skall utföras (Christensen, Laegred, Roness & Rovik, 2005, s. 32-33). En gemensam och tydlig struktur medför att medarbetarna drar åt samma håll vilket innebär att personalen är samstämmiga i sitt arbete samt att organisationen blir starkare (Eriksson-Zetterquist et al., 2012, s. 233). De individer som ingår i organisationen utför olika uppgifter som på ett effektivt sätt för dem närmare det gemensamma målet. Individen har krav på sig att exempelvis följa vissa regler och utföra arbetsuppgifter som är förankrade i organi-sationens syfte, mål och värderingar (Berglund & Sewerin, 2013, s. 51-52, 109; Lennéer Ax-elson & Thylefors, 2005, s. 29). Vem som skall utföra olika arbetsuppgifter är fastlagt genom de formella roller som organisationsmedlemmarna har. Den formella organisationsstrukturen har således beslutats av ledningen och beskriver hur arbetsprocessen är tänkt samt anger av-delningar, enheter och arbetslag (Christensen et al., 2005, s. 36). En informell aspekt av orga-nisationen innebär att personalen formar arbetsområdet efter sina egna behov vilket bidrar till en företagskultur som ger organisationen liv. Den informella organisationen växer fram ge-nom personalens sätt att samspela i förhållande till varandra. Det är viktigt att den formella och informella organisationen stämmer överens för att verksamheten skall fungera och för att individerna genom samarbete skall nå det uppsatta målet (Granér, 1994, s. 39-41).

Begreppet organisationskultur kan sammankopplas med de informella normerna och värde-ringarna som har betydelse för den organisatoriska verksamheten. Organisationskulturen är något som ”sitter i väggarna” och kan sammankopplas med socialisering. När en formell or-ganisation utvecklar informella normer och värderingar blir oror-ganisationen institutionaliserad. Dessa normer och värderingar skapar en kultur kring vad som är ett lämpligt beteende hos organisationsmedlemmarna (Christensen et al., 2005, s. 54-55). Organisationskulturen växer gradvis fram genom utvecklingsprocesser då organisationen anpassar sig efter inre och yttre krav. De inre kraven består av normer och värderingar som organisationsmedlemmarna för med sig medan de yttre kraven handlar om omgivningen och aktörer som påverkar (Christen-sen et al., 2005, s. 59-60). Forskning beskriver organisationskultur som ett mönster av grund-läggande antaganden som en person i en organisation lär sig av den övriga gruppen vilket bidrar till yttre anpassning och intern integration (Rooney, 2010; Schimmoeller, 2006; Tabor, 2007). Den specifika kulturen är välfungerande och anses tillräckligt giltig för att lära ut hur nya medlemmar skall uppfatta, tänka och känna i förhållande till de processer som hela tiden pågår inom en organisation (Tabor, 2007). Organisationskultur kan ses som en kombination av föreställningar och regler som styr beteenden och anses vara det acceptabla sättet att upp-fatta, tänka och reagera på olika stimuli. Denna kombination framstår som en gemensam lös-ning på ett visst problem som fortsätter lyckas över tid för att så smålös-ningom utveckla ett för-utsägbart mönster som tas för givet och bildar den organisationskultur som kvarstår och blir grundläggande (Rooney, 2010). Organisationskulturen är vägledande när det gäller organisat-ionsmedlemmarnas uppfattningar om engagemang, motivation, moral och tillfredställelse och kan ses som en av de mest stabila och inflytelserika krafterna gällande effektiviteten inom en organisation (Schimmoeller, 2006).

För att få en fungerande organisation krävs ledarskap vilket kan ses som en process med öm-sesidig påverkan mellan de som leder och de som låter sig ledas. I denna process är ledaren avgörande för organiseringen av verksamheten och dess framgång (Berglund & Sewerin, 2013, s. 12; Eriksson-Zetterquist et al., 2012, s. 363). Ledarskap handlar om socialt inflytande och ledaren har en central roll i arbetsgruppen avseende samordning av mänskliga och materi-ella resurser samt som förebild och normsändare (Lennéer Axelson & Thylefors, 2005, s. 99). Med rollen följer att skapa och formulera en vision för organisationen/gruppen och vägleda gruppmedlemmarna ur problem och när beslut skall fattas (Booker, 2011). Påverkan är centralt och ledarskapets syfte är att genom inflytande få andra människor att dra åt ”rätt” håll (Nilsson, 2005, s. 95). En god ledare innehar förmågan att kunna anpassa ledarskapet till den situation som råder vilket innebär att ledarskapet i vissa situationer är osynligt och medarbe-tarna sköter då sina arbetsuppgifter på egen hand. När omständigheterna ändras uppstår beho-vet av tydlig ledning och ledarskapet blir allt viktigare (Berglund & Sewerin, 2013, s. 16; Nilsson, 2005, s. 99). Ledarens funktioner och uppgifter är många och olika. Generellt har ledaren en roll med ett överordnat och systematiskt formellt, informellt eller symboliskt an-svar. Ledarrollen formas av organisationens struktur och individens personliga drag och egen-skaper är av mindre betydelse. Detta innebär att ledare kan ersättas samtidigt som organisat-ionens struktur och rutiner kvarstår (Christensen et al., 2005, s. 133, 140).

Forskare har undersökt om ett framgångsrikt ledarskap är resultatet av specifika egenskaper hos individen eller om framgången beror på kontexten. Ledarskapsprocessen är en funktion och sammansättning av ledare, anhängare och övriga komponenter vilket innebär att det är orealistiskt att definiera typiska beteenden och egenskaper som ledaren bör ha (Bertlett, 2011). Forskning visar att ledarens egenskaper inte har särskilt stor betydelse då formella normer och organisationens struktur till stor del styr ledarens beteende. Det har även visat sig vara svårt att finna samband mellan en ledares egenskaper och organisationens resultat och framgång, då dessa begrepp är svårdefinierade och därmed svåra att mäta. Ledning kan där-med ses som situationsbestämt och olika situationer kräver olika ledarstilar eller ledartyper (Christensen, 2005, s. 140-143). Människor som leder organisationer och verksamheter utövar ledarskap på olika sätt (Lennéer Axelson & Thylefors, 2005, s. 103; Nilsson, 2005, s. 100). Den instrumentella och auktoritära ledarstilen anses vara mer uppgifts- och målinriktad där en vertikal envägskommunikation är central (Christensen et al., 2005, s. 142). Den auktoritära ledaren ifrågasätter medarbetarnas kunskaper och tvingar individen att anpassa sig efter leda-rens styrning. Oliktänkande uppfattas som störande och den auktoritära ledaren styr, bestäm-mer och kontrollerar sina medarbetare (Lennéer Axelson & Thylefors, 2005, s. 104-105). Å andra sidan kan ett auktoritärt ledarskap ses som en förmåga att kunna handskas med svåra situationer för att finna snabba åtgärder avseende obekväma beslut (Nilsson, 2005, s. 101). Den mer demokratiska och institutionellt orienterade ledaren arbetar mot att förbättra samar-betsrelationer, är stödjande med hänsyn till arbetsgruppens uppgifter och funktion samt präglas av en tvåvägskommunikation (Christensen et al., 2005, s. 143). Beslut som fattas byg-ger på verksamhetens behov och ledaren är lyhörd för synpunkter och tar gärna emot förslag från arbetsgruppen (Lennéer Axelson & Thylefors, 2005, s. 109-110). I verkligheten existerar inte renodlade ledarskapsstilar utan ledare uppvisar ofta en blandning av olika stilar där den aktuella situationen avgör vilken ledarstil som är mest passande (Nilsson, 2005, s. 101). Begreppen chef och ledare är inte samma sak då chefer får ett uppdrag och är satta att leda en verksamhet eller delar av den medan ledarskap uppstår när individer följer den som leder (Granér, 1994, s. 104). Chefskap kan alltså ses som en position och ledarskap som en relation (Berglund & Sewerin, 2013, s. 14). En chef som utövar ledarskap är en formell ledare som sitter på en beslutsposition. Även informella ledare kan växa fram i en organisation med

nackdelen att dessa motsätter sig verksamhetens gemensamma mål (Lennéer Axelson & Thylefors, 2005, s. 98). I en organisation som befinner sig i balans ses chefen som en ledare, men om chefen saknar följare och ersätts av en intern ledare försätts organisationen eller gruppen i obalans. Den som är satt att leda en verksamhet har olika arbetsuppgifter som bland annat planering, organisering, ledning och kontroll. Chefens uppgift är att formulera visioner och övergripande mål för verksamheten och sedan fördela och samordna resurser samt skapa strategier för att uppnå dessa mål. Målen skall vara tydliga och medarbetarnas insatser skall utvärderas (Granér, 1994, s. 104-105). En viktig uppgift är att chefen skall motivera sin per-sonal, men även se till att deras behov blir tillgodosedda vilket innebär att hitta en balans mel-lan den enskilda medarbetarens förmåga och behov (Granér, 1994, s. 106). Rollen innebär även att vara ansvarig för gruppens arbete och de beslut som tas (Nilsson, 2005, s. 97). En av chefens viktigaste uppgifter är förmågan att kunna växla mellan chefs- och ledarskapsrollen för att inte utnyttja chefskapet utan istället anpassa sin ställning efter organisationens och gruppens behov (Nilsson, 2005, s. 98). De flesta människor går in i en chefsroll utifrån sunda motiv med drivkraften att förverkliga idéer och bidra med kunskap. Att bli en bra chef är en lång process och det tar tid att hitta sin personliga stil och roll. Risken är stor att den ledarstil som efterliknas inte passar varken individen eller arbetsplatsen (Lennéer Axelson & Thyle-fors, 2005, s. 114).

I människobehandlande organisationer är ledarskap centralt då det krävs kunskap från organi-sationens ledning och personalgrupp för att kunna behandla och förändra en individ (Levin, 1998, s. 25-27). När det kommer till människobehandlande yrken krävs det att ledaren har ett varierat förhållningssätt för att kunna stärka medarbetarnas positiva handlingar (Lennéer Ax-elson & Thylefors, 2005, s. 97, 99). Två av ledarens viktiga uppgifter är arbetsfördelning och delegering vilket syftar till att samordna arbetet mot det gemensamma målet (Lennéer Axel-son & Thylefors, 2005, s. 115). Lennéer AxelAxel-son och Thylefors (2005, s. 47) refererar till Larson och LaFasto (1989) som menar att det finns klara samband mellan effektiva grupper och tydliga mål. En viktig aspekt är hur explicita vägarna till målet är samt hur ledaren formar sin personalgrupp i en enad riktning. Inom institutionsvård för ungdomar framhäver forskning att det spelar en avgörande roll hur ledarskapet på institutionen bedrivs då personalen behöver tydlig vägledning i arbetet med ungdomarna (Ahonen & Degner, 2012). För att främja per-sonalgruppens samstämmighet är det viktigt att ledningens och organisationens mål är tydliga och synliga i det dagliga arbetet. Ledningen behöver balansera behovet av att upprätthålla en organisationsstruktur som främjar samstämmighet och samtidigt uppmuntra personalen att prioritera interaktion med ungdomarna före exempelvis administrativa uppgifter. Forskning visar att organisationen och ledningen har stor inverkan på främjandet av personalgruppens samstämmighet, vilket är en viktig faktor för att uppnå positiv förändring hos den enskilde ungdomen (Ahonen & Degner, 2013).

Samstämmighet – att skapa en enad grupp genom kommunikation

För att forma en samstämmig personalgrupp och nå det gemensamma målet krävs tydlig kommunikation. Kommunikation kan ses som en process där två eller fler människor sänder budskap till varandra. Det är grunden för allt samspel mellan människor och sker genom språk, tal, gester, kroppsspråk och tystnader (Nilsson, 2005, s. 127). En välfungerande arbets-grupp präglas av öppen kommunikation där tydliga budskap framgår vilket genererar trygghet och pålitlighet. Om det däremot finns obalans i arbetsgruppen blir kommunikationen begrän-sad och samtalen blir ytliga och fyllda av dolda budskap (Granér, 1994, s. 72). Risken för missuppfattningar och konflikter är stor då vårt språk innehåller skiftningar och uttryck som kan tolkas på olika sätt (Nilsson, 2005, s. 128). Arbetsgruppens klimat speglar ofta kommuni-kationen och kan ses som ett viktigt verktyg i gruppens samspel (Lennéer Axelson &

Thyle-fors, 2005, s. 48). Hur en individ kommunicerar beror på relationen till övriga gruppmedlem-mar. Kommunikation handlar således inte endast om vad som sägs utan även hur det sägs. Vad som sägs innefattar det innehållsmässiga medan hur fokuserar på sättet individer kom-municerar i förhållande till varandra. I samspel uttrycker individer olika budskap genom sitt sätt att vara (Nilsson, 2005, s. 130, 134). De individer som är bra på att kommunicera är ofta mottagliga för andras förväntningar då de är medvetna om vilket verbalt eller icke-verbalt beteende som förväntas eller inte förväntas i olika situationer. Denna lyhördhet är en förut-sättning för goda sociala relationer och påverkar i sin tur kommunikationsmönstret i en orga-nisation, och därmed även individens motivation och självförtroende i positiv riktning. Det finns vissa hinder för en god kommunikation. Dessa hinder utgörs bland annat av att motta-garen avvisar ett budskap, att mottamotta-garens egna erfarenheter och fantasier bidrar till en fel-tolkning av budskapet, att budskapet har olika innebörd för sändaren och mottagaren samt att mottagaren formar budskapet till en inre bild innan allt är kommunicerat (Granér, 1994, s. 83). Kommunikationen i en arbetsgrupp har stor inverkan på gruppmedlemmarnas grad av samstämmighet och kommunikativa hinder kan därmed splittra gruppen.

Forskning visar att organisationer är beroende av kommunikation för att fungera på ett effek-tivt sätt och uppnå positiva resultat där personalgruppen arbetar åt samma håll. Kommunikat-ionen sammanbinder arbetsgruppens olika delar och gör det möjligt för personalen att förhålla sig till varandra (Sjöqvist, 2011). Vidare menar Sjöqvist (2011) att en gemensam bild av or-ganisationen skapas genom kommunikation och välfungerande dialoger. Innebörden av be-greppet varierar beroende på vem som försöker förklara det och i vilket sammanhang det an-vänds. Stora krav ställs därför på individerna som samspelar för att de ska få en gemensam bild av det som kommuniceras. Kommunikationskompetens handlar om individens känsla av att veta vad som förväntas i olika situationer och sammanhang, avseende både verbal och icke-verbal kommunikation. Detta innebär att en person besitter vissa förmågor och färdighet-er som genom olika system bidrar till adekvata agfärdighet-eranden/reaktionfärdighet-er i både välkända och nya situationer. För att nå framgång genom kommunikation krävs därför en kombination av moti-vation, kunskap och skicklighet i dialogen med andra människor. Denna kommunikativa kompetens balanseras hela tiden mellan effektivitet och lämplighet. Effektiviteten innebär i vilken utsträckning en individ når fram till sina mål genom samverkan med andra, medan lämpligheten står för huruvida individen följer förväntningar. Vad som anses vara effektiv och lämplig kommunikation i en specifik situation avgörs av organisationens grundläggande vär-deringar.

Personalgruppens samstämmighet inom en behandlingsorganisation bygger på att personalen skall ha en gemensam syn på beteendeproblem och deras ursprung, främja beteendeförändring samt grunda arbetet i en gemensam teoretisk förankring. En förutsättning för effektiv institut-ionsvård av ungdomar är att personalen har en samstämmig syn på hur förändring uppnås i behandlingsarbetet (Ahonen & Degner, 2013). Personalgruppens samstämmighet avseende användandet av teorier och behandlingsmetoder har alltså ett samband med ett positivt be-handlingsresultat. För att kunna främja positiva beteendeförändringar bland ungdomar i insti-tutionsbehandling bör personalen ha ett professionellt förhållningssätt med gemensamma te-rapeutiska mål och därmed hög behandlingsintegritet (Andreassen, 2003, s. 344-345; Melnick et al., 2006; Melnick et al., 2009; Sallnäs, 2000). Det är av stor vikt att personalen formar en enad grupp samtidigt som en terapeutisk allians byggs upp med de placerade ungdomarna (Ahonen & Degner, 2013). Skillnader i personalgruppen gällande exempelvis attityden till behandling medför risk för låg behandlingsintegritet vilket innebär att personalen till viss del motarbetar behandlingsprogrammet (Andreassen, 2003, s. 216). Om personalgruppen saknar samstämmighet kan det leda till konflikter som överförs till ungdomarna vilket kan medföra

ett negativt behandlingsresultat (Ahonen & Degner, 2013). För att främja samstämmighet krävs det att organisationens och verksamhetens mål är tydliga och väl förankrade i det dag-liga arbetet på institutionen (Ahonen & Degner, 2013). En positiv personalkultur leder till att medarbetarna drar åt samma håll och organisationen blir starkare (Eriksson-Zetterquist et al., 2012, s. 233). Om institutionen har en tydlig behandlingsfilosofi som alla involverade arbetar utifrån ökar chansen att uppnå ett positivt behandlingsresultat. Det skall därför inte finnas utrymme för personalen att grunda behandlingen i personliga åsikter kring vad som har effekt eller inte. Det är viktigt att förhindra att konflikter uppstår och samtidigt utveckla en positiv personalkultur (Andreassen, 2003, s. 215, 352). För att uppnå samstämmighet är god kommu-nikation mellan anställda i personalgruppen och verksamhetens ledning en förutsättning. Bris-tande kommunikation och en negativ personalkultur medför ett ogynnsamt behandlingsklimat vilket påverkar den enskilde ungdomen (Ahonen & Degner, 2013).

METOD

I följande avsnitt presenteras det projekt som ligger till grund för den aktuella studien och de olika val och tillvägagångssätt som använts. Vidare redovisas och diskuteras validitet, reliabi-litet och generaliserbarhet samt studiens etiska överväganden.

Projektbeskrivning

Denna studie utgår ifrån ett pågående SiS-finansierat utvecklingsprojekt (24/7-projektet) i samarbete med socialt arbete vid Örebro universitet (Degner, 2014). Projektets utgångspunkt är det prioriterade utvecklingsområdet Vårdens innehåll där syftet är att kartlägga och ut-veckla vårdinnehållet inom institutionsvård för ungdomar. Vidare syftar projektet till att iden-tifiera och kartlägga samt utveckla det pedagogiska innehållet i de schemabundna eller icke-schemabundna pro-sociala aktiviteter som redan existerar på de för projektet aktuella sär-skilda ungdomshemmen. Alltså de aktiviteter som inte är direkt anknutna till specifik teori eller behandlingsmetod, men som tillsammans med skola och metodspecifik behandling bildar stommen för placeringen – dygnet runt, totalt sett sju dagar i veckan. Utvecklingsprojektets mål är att bidra till att dessa aktiviteter får en tydligare teoretisk och forskningsmässig förank-ring samt att de är sammankopplade till den teori och de övriga specifika behandlingsprogram som institutionen/avdelningen utgår ifrån idag. De specifika behandlingsprogram som finns skall tillsammans med dessa pro-sociala aktiviteter främja ungdomens psykosociala utveckl-ing och mognad, både under och efter vistelsen. Målet med projektet är att under år 2014 ha kartlagt verksamheten, utöver strukturerade behandlingsinsatser och skola, vid aktuella in-stitutioner/avdelningar, samt ha utvecklat och prövat en modell där pro-sociala aktiviteter får en tydligare koppling till teori, forskning, aktuella behandlingsmetoder samt ungdomens be-handlingsplan (Degner, 2014).

Val av metod

I projektet har följande datainsamlingstekniker och metoder använts: projektmöten, enkäter samt CPAI-intervjuer12. All datainsamling och genomförande av projektmöten har gjorts av

1  _{Correctional program assessment inventory 2000 (CPAI 2000) (Gendreau & Andrews, 1994) är ett system som}

används för att mäta kvalitén på ett behandlingsprogram. Upplägget och designen bygger på åtta princi-per/områden avseende organisationsteori och behandlingsspecifika komponenter. Dessa olika områden inne-fattar 131 frågor som ställs till respondenterna. Intervjuerna baseras på delar av CPAI innefattande teman om de anställdas grundläggande kunskaper om, och attityder till, att arbeta med olika problembeteenden samt om de anser sig vara kompetenta och trygga i sitt arbete.      

vetenskaplig ledare (Degner, 2014) ungefär var tredje vecka (cirka två timmar per tillfälle) med nyckelpersoner på respektive institution. Medverkande nyckelpersoner är institutionschef eller biträdande institutionschef, avdelningsföreståndare samt skol- och avdel-nings/baspersonal från de medverkande avdelningarna - vilka har valts ut av institutionsled-ningen i samråd med projektledare och vetenskaplig ledare. I ett projektmöte har även SWOT-analys använts som ett instrument för att erhålla deltagarnas uppfattning om både or-ganisationens och deltagarnas egna svagheter och styrkor avseende projektspecifika och mer organisatoriska områden. SWOT är ett enkelt och välanvänt verktyg för strategisk planering där styrkor/svagheter identifieras och möjligheter/hot undersöks. Verktyget kan fungera som ett hjälpmedel då organisationen utifrån sina styrkor kan fokusera på möjligheterna. Enkäten som använts i 24/7-projektet baseras initialt på Survey of Essential Elements Questionnaire (SEEQ) (Melnick & De Leon, 1999), vilken utvecklades samt har anpassats och reviderats för att passa svensk institutionsvård (Ahonen, 2012). För det nu aktuella SiS-projektet (24/7) har ytterligare frågor lagts till för att mäta 24/7-specifika områden såsom exempelvis behandlar-nas initiativ till att främja ungdomarbehandlar-nas utveckling mot kommande utbildning och arbets-marknad samt respondenternas syn på inom-institutionell samverkan mellan skola och avdel-ning. Enkäten består av 91 frågor där varje fråga har fyra svarsalternativ som spänner mellan

instämmer helt och instämmer inte alls, vissa frågor har också ett femte alternativ: vet ej.

En-käten omfattar sju frågeområden som alla är relaterade till grundläggande behandlingsprinci-per: teoretiska fundament, behandlingsmetoder, terapeutiska perspektiv, daglig struktur, in-formationsflöde, behandlingsklimat och specifika behandlingskomponenter (Ahonen, 2012; Degner, 2014).

I den föreliggande studien har vi valt att utgå ifrån både en kvantitativ och kvalitativ metodan-sats. När olika datametoder kombineras kallas det för triangulering vilket bidrar till en bredare bild av forskningsfältet (Patel & Davidson, 2011, s. 107). Kvalitativa metoder kan även kom-plettera kvantitativa genom att dess resultat kan sättas in i ett sammanhang (Bryman, 2011, s. 562-564). Dataunderlaget som använts i föreliggande studie har av författarna hämtats från projektets enkäter, projektmöten och SWOT-analys som genomförts med nyckelpersoner på institutionerna. Studien är en enkätundersökning vilket innebär att insamlad data är framtagen vid ett tillfälle från mer än ett fall. Valet att genomföra en enkätundersökning motiveras med att denna studie syftar till att undersöka personalens samstämmighet, identifiera de schema-bundna eller icke-schemaschema-bundna pro-sociala aktiviteter som existerar på de aktuella institut-ionerna samt kartlägga de hinder och möjligheter som kan identifieras i organisatinstitut-ionerna. Med hjälp av enkäter är det möjligt att få svar från så många som möjligt i de olika personalgrup-perna. Enkätmaterialet har kompletterats med material från två projektmöten för att få ett fyl-ligare resultat avseende de pro-sociala aktiviteter som finns samt de hinder och möjligheter som personalen kan identifiera på respektive institution.

Litteraturanskaffning och källkritik

I föreliggande studie har vetenskapliga artiklar som använts inhämtats från databaserna Sum-mon, Social Services Abstract, Libris samt Artikelsök. Följande sökord har använts i genom-gången av forskningsläget: youth, adolescents, juvenile, institutional care, residential care, treatment, prosocial activities, methods, effects, consensus, skills training, psychosocial ma-turity, empower-ment, leadership, organizations, ungdomar, institutionsvård, särskilda ung-domshem, behandling, pro-sociala aktiviteter, effekter, metoder, samstämmighet, färdighets-träning, psykosocial mognad, ledarskap, organisationer. Dessa sökord användes i olika kom-binationer och artiklar på svenska och engelska togs med. För att begränsa antalet träffar be-slutades det att göra vissa avgränsningar. En avgränsning är populationen då flertalet artiklar skulle behandla ungdomar som befinner sig i/eller har befunnit sig inom institutionsvård. För

att kunna begränsa antalet träffar i databasen Summon gjordes ytterligare en avgränsning av-seende publiceringsdatum med syfte att främst använda så aktuell och relevant forskning som möjligt. Vidare begränsades samtliga sökningar genom att endast använda artiklar från veten-skapligt granskade publikationer och sådana som fanns tillgängliga i fulltext. Utifrån dessa kriterier inkluderades totalt 29 stycken i den aktuella studien. Information har även inhämtats från Statens institutionsstyrelses (SiS) hemsida på internet. För att kunna göra en bedömning om fakta är sannolikt bör informationen granskas kritiskt. Källkritik innebär därmed att granska textens trovärdighet samt ta reda på när och var dokumenten tillkommit (Patel & Da-vidson, 2011, s. 68). För att minimera risken att inhämta och använda information som kan vara feltolkad eller vilseledande bör sekundärkällor undvikas och primärkällor bör användas i största möjliga utsträckning (Bryman, 2011, s. 120). I den föreliggande studien har detta tagits i beaktning och primärkällor har därmed använts i största möjliga mån.

Val av institutioner och respondenter

Projektet har valt ut tre institutioner på basis av visat intresse från respektive institutions-chef/biträdande institutionschef. Projektet ägs av region norr (Andersson, 2013) och samtliga tre pilotinstitutioner är således från den regionen. De tre institutionerna riktar sig till målgrup-perna flickor, pojkar samt både flickor och pojkar. Nyckelpersoner på respektive institution som bland annat deltagit i projektmöten och SWOT-analys är behandlingsansvarig personal, avdelningsföreståndare vid berörda avdelningar, pedagogisk ledare/annan skolpersonal samt annan intresserad och driven personal som institutionschefen utser för uppdraget. Totalt de-lade projektets personal ut 95 stycken enkäter till anställda på de tre utvalda institutionerna. I föreliggande studie benämns de tre institutionerna som A, B och C. Svarsfrekvensen i enkät-undersökningen är per institution: A = 46 %, B = 60 % samt C = 67 %.

Tillvägagångssätt

Under ett antal veckor i projektets inledningsskede genomfördes föreläsningar på respektive institution där samtlig personal hade möjlighet att delta. Vid dessa tillfällen distribuerade pro-jektpersonal ut enkäten som personalen fick fylla i innan respektive föreläsning. När enkäter-na besvarats och samlats in sammanställdes samtliga svar i det statistiska datorprogrammet Statistical Packages for Social Sciences 20.0 (SPSS 20.0) vilket är en grundläggande teknik för analys av kvantitativ data. Genomförandet av enkät och projektmöten, insamlandet av materialet samt sammanställning av data har projektets personal ansvarat för. Utifrån den fö-religgande studiens syfte och frågeställningar har författarna valt ut följande 17 enkätfrågor:

13) På min avdelning är det behandlingsarbete som utförs förankrat i följande teoribildning, 14) För mitt arbete krävs att vara väl förtrogen med den, eller de, teori/er som beskrivs ovan för att utföra behandlingsarbete med ungdomarna på avdelningen. 15) Jag är själv väl förtrogen med den, eller de, teori/er som krävs för att utföra behandlingsarbete med ungdomarna på avdelning-en. 16) Jag har erbjudits utbildning och/eller vidareutbildning av arbetsgivaren för att bli förtro-gen med de teorier som verksamheten vilar på. 17) Jag anser att mina kollegor på avdelninförtro-gen har en tydlig teoretisk förankring i sitt behandlingsarbete med ungdomar på avdelningen. 18) Ange de metoder högst tre, som används mest i behandlingsarbetet på avdelningen. 19) För mitt arbete krävs att vara väl förtrogen med den, eller de, metod/er som angetts ovan för att utföra behand-lingsarbete med ungdomarna på avdelningen. 20) Jag är själv väl förtrogen med den, eller de, me-tod/er som krävs för att utföra behandlingsarbete med ungdomarna på avdelningen. 21) Jag har erbjudits utbildning och/eller vidareutbildning av arbetsgivaren för att bli förtrogen med de meto-der som används i behandlingsarbetet. 22) Jag anser att mina kollegor på avdelningen har en tyd-lig metodförankring i sitt behandlingsarbete med ungdomar på avdelningen. 36) Jag arbetar aktivt med att låta ungdomarna öva in och upprätthålla funktionella beteenden i olika situationer. 41) Jag arbetar aktivt för att gradvis förbereda ungdomarna för livet utanför institutionen. 45) Det finns en arbetsbeskrivning för innehållet i mitt arbete. 46) Arbetsbeskrivningen är tydlig. 47) Jag följer alltid arbetsbeskrivningen. 53) Jag anser att det finns en fungerande struktur för arbetet på

avdelningen. 54) Det händer alltför ofta att arbetssituationen på avdelningen präglas av tillfälliga lösningar.

Av dessa enkätfrågor har 13 stycken slagits ihop av författarna till tre olika variabler

(14-17;19-22, 36 och 41, 45-47) och resterande fyra frågor redovisas enskilt i tabellform.

I projektet har, som tidigare nämnts, vetenskaplig ledare genomfört samtliga projektmöten. Dessa möten har inletts med en på förhand planerad struktur med bestämda teman. De tre institutionerna har i princip haft liknande projektträffar men viss variation finns. Teman och diskussionsunderlag för de fem första träffarna har sett likadana ut för de tre institutionerna medan de återstående utformats utifrån institutionernas olika behov. I den föreliggande stu-dien har data från projektmöte 1 och 3 (SWOT-analys) använts då dessa avhandlat teman som inventering av samtliga aktiviteter på institutionerna samt styrkor/svagheter/möjligheter/hot som kan identifieras inom respektive organisation. Materialet från de två projektmötena har sedan av författarna sammanställts i två tablåer.

Databearbetning

I all forskning är det en viktig utgångspunkt att placera och tolka det insamlade datamaterialet i ljuset av den kontext som insamlandet sker. Analysarbetet börjar därmed redan i planerings-stadiet och vid insamlandet av data, samt fortsätter utvecklas under projektets gång. Analysen blir således en naturlig del av studien (Bryman, 2011, s. 314f). I projektet summerades och kodades data av projektpersonal i nära anslutning till datainsamlingstillfället för att inte in-formation skulle gå förlorad eller riskera att misstolkas. I den föreliggande studien har enkä-terna analyserats i Statistical Packages for Social Sciences 20.0 (SPSS 20.0) för att sedan av författarna redovisas i tabellform. Som ovan nämnts har vissa enkätfrågor slagits ihop av för-fattarna till en ny variabel. Syftet med sammanslagningen är att fånga ett ”större” fenomen än det som mäts i enskilda frågor. Det kan exempelvis vara svårt att få trovärdiga svar avseende relation genom bara en fråga.

Vid en sammanslagning av olika enkätfrågor bör den nya variabelns alpha-värde (Cronbach’s Alpha) räknas ut för att kontrollera den nya variabelns reliabilitet/giltighet och därmed se om respektive fråga hänger samman. Alpha-värdet kan variera mellan 0,0-1,0, där ett lågt värde kan sammankopplas med låg giltighet. Den acceptabla nivån för alpha-värdet är 0,65 och hop-slagna variabler bör därmed visa ett högre värde än detta för att anses giltigt (DeVellis, 2003). I föreliggande studie fanns till en början fler enkätfrågor med i sammanslagningarna men dessa togs bort alternativt redovisas enskilt då Cronbach´s Alpha värdet låg under den accep-tabla nivån. De enkätfrågor som hade ett värde över 0,65 slogs samman till en ny variabel. Vid en sammanslagning av enkätfrågor i SPSS är utgångspunkten att få fram ett medelvärde som kan representera varje enskild respondents genomsnittliga svar på den nya variabeln. Medelvärdena för alla tabeller hamnade mellan 1,00-4,00, där medelvärdena kategoriserades in i de fyra givna svarsalternativen: stämmer mycket bra = 1, stämmer ganska bra = 2,

stäm-mer inte så bra = 3, stämstäm-mer inte alls = 4. Där medelvärdena 1,00-1,49 = 1; 1,50-2,49 = 2;

2,50-3,49 = 3 och 3,50-4,00 = 4. Detta innebär att medelvärden för den nya variabeln som utgörs av en ojämn siffra avrundas uppåt från ett värde av 0,5. Den nya variabeln presenteras sedan i tabellform.

För att komplettera enkätmaterialet har författarna valt ut relevanta delar ur projektmöte 1 och 3, som sedan använts. Det som valts ut från projektmöte 1 omfattar institutionernas utbud av pro-sociala aktiviteter och från projektmöte 3 har relevanta delar valts ut avseende styr-kor/svagheter/möjligheter/hot som personalen kan identifiera i organisationen. Projektmöte 1 innehöll tre påståenden varav endast en fråga använts i föreliggande studie. I projektmöte 3

har samtliga fyra frågor inkluderats i studien. Det utvalda materialet från dessa två projektmö-ten redovisas i två tablåer. Studiens resultat presenteras under tre olika teman: Institutionernas

teoretiska förankring och samstämmighet, Behandlingsfrämjande pro-sociala aktiviteter samt Hinder och möjligheter.

Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

Det är av vikt att en undersökning har god validitet, det vill säga att det som undersöks är det som forskaren från början avsett att undersöka. Validitet handlar om giltigheten i det vi mäter eller frågar om (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2010, s. 104). Ekologisk validitet innebär att forskaren försöker samla in data i det studerade fenomenets naturliga situationer och mil-jöer. Svårigheten kan vara att forskaren, med sin närvaro, påverkar den naturliga miljön (Bryman, 2011, s. 51). I den föreliggande studien har en noggrann genomläsning av forskning kring ämnesområdet gjorts. Undersökningarna har genomförts i det studerade fenomenets miljö och enkätfrågorna har varit utformade på ett sådant vis att respondenterna haft möjlighet att svara fritt utifrån egna uppfattningar. De flesta av enkätfrågorna har ett internt bortfall på mellan 2-5 % vilket motsvarar att 1-5 respondenter av någon anledning inte har besvarat frå-gan. Det finns dock ett antal frågor som har ett högre internt bortfall än detta. Av de enkätfrå-gor som använts i föreliggande studie har fråga 13 (7 %), fråga 14 (6 %) och fråga 15 (6 %). Utifrån det interna bortfallet kan ett konstruktionsfel med enkäten identifieras då skolpersonal på institutionerna har besvarat enkäten, även om den inte är konstruerad för denna målgrupp. Detta innebär att denna grupp hoppat över ett stort antal frågor som de inte har kunnat be-svara, vilket kan ha påverkat det slutliga resultatet. De tre enkätfrågorna som haft högre in-ternt bortfall än 5 % kan anses ha lägre validitet än övriga frågor då resultatet möjligtvis hade sett annorlunda ut om alla respondenter svarat. I föreliggande studie har både enkätundersök-ning och projektmöten genomförts på institutionerna, alltså i det studerade fenomenets miljö. De frågor som personalen har fått besvara har varit utformade på ett sådant sätt att de haft möjlighet att svara fritt utifrån egna uppfattningar, vilket stärker studiens validitet.

Reliabilitet handlar om frågan huruvida resultaten från en undersökning är tillförlitliga och blir detsamma om undersökningen genomförs på nytt, eller om resultatet påverkats av slumpmässiga och tillfälliga faktorer (Bryman, 2011, s. 49). Även om enkätfrågorna ses som valida kan tillförlitligheten i hur vi mäter variera. Bristande reliabilitet kan bero på exempel-vis otydligt formulerade frågor, tvetydiga svarsalternativ eller andra faktorer såsom forskarens beteende (Djurfeldt et al., 2010, s. 104). I en enkätundersökning minskas möjligheten att i förväg kontrollera tillförlitligheten. Det är därför av stor vikt att undersökningsdeltagarna får tydliga instruktioner och att enkäten är utformad på ett sådant sätt att missuppfattningar och feltolkningar inte uppstår (Patel & Davidson, 2011, s. 105). I föreliggande studie har enkäten av projektpersonal utformats på ett välstrukturerat och tydligt sätt och respondenterna har fått information för att minska risken för missuppfattningar. Författarna har sedan valt ut relevanta frågor ur enkätmaterialet för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar. Det kvalita-tiva datamaterialet har granskats och således tolkats av båda författarna, vilket medför att re-sultaten kunnat diskuteras för att komma fram till en gemensam tolkning.

Vid en enkätundersökning uppkommer ofta frågan om resultatet som framkommer är genera-liserbart för den övriga populationen. I kvantitativa studier är generalisering centralt då syftet är att kunna generalisera forskningens resultat till andra liknande grupper och situationer som varit aktuella i den specifika undersökningen (Bryman, 2011, s. 168). Det kvantitativa resulta-tet kan under liknande betingelser generaliseras till andra institutionsverksamheter som be-handlar ungdomar. Då föreliggande studie innefattar en kombination av kvantitativ och