Säkerhet och utveckling - En undersökning av securitization i svensk policy för global utveckling

Internationella Relationer Handledare: Valley Leoni  

Säkerhet och utveckling – En undersökning av

securitization i svensk policy för global utveckling

Security and development – A study of securitization in the Swedish policy for

global development

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida Sverige och dess styrande organ har lyft fram utvecklingsfrågor som ett hot mot säkerheten enligt de kriterier som jag har valt att plocka ur Securitization Theory. Detta har jag gjort genom att undersöka officiella dokument från riksdag och Försvarsdepartement.

Jag har använt mig av den konstruktivistiska metodologin eftersom den synen på världen till viss del sammanfaller med några av grundtankarna i Securitization Theory. Jag har använt mig av en kvalitativ metod när jag har undersökt min frågeställning och försökt besvara den. Jag kommer argumentera för det resultatet som jag har funnit, att man kan svara besvara min frågeställning enligt de kriterier som jag har satt upp i för utförandet av min uppsats. Genom att sammanfatta vad jag kommit fram till i helhet med mina nyckelfaktorer argumenterar jag för att Sverige har tagit steget från att låta utvecklingsfrågor vara politicized till securitized.

Abstract

The purpose of this paper is to examine if the Swedish government has elevated development issues as a security threat according to the criteria I have decided to use from Securitization Theory. I have done this by researching official documents from the government and the Ministry of Defence.

I have used the constructivist methodology because of their perception the world to some extent overlap with some of the basic ideas of Securitization Theory. I have used a qualitative method when I have investigated my question at issue and tried to answer it.

I will argue for the results that I have found that one can answer my question as to the criteria I have set in for the performance of my thesis. By summarizing what I have come to the whole of my key factors I argue that Sweden has taken the step of allowing development issues to go from being politicized to securitized.

Innehållsförteckning

1.7 Begränsningar och avgränsningar ... 8

1.8 Disposition ... 8

1.9 Material ... 9

1.10 IR relevans ... 10

2. Metodkapitel ... 11

2.1 Metod och metodologi ... 11

2.2 Material ... 13

3. Konstruktivismen ... 14

3.1 De konstruktivistiska grundtankarna ... 14

3.2 Konstruktivism och säkerhet ... 15

3.3 Köpenhamnsskolan ... 15

3.4 Securitization Theory ... 16

3.4.1 Den ekonomiska och politiska sektorn ... 19

4. Säkerhet, utveckling och sambandet dem emellan ... 23

4.1 Säkerhet ... 23

4.2 Mänsklig säkerhet ... 23

4.3 Utveckling och säkerhet ... 24

4.3.1 Security-Development Nexus ... 24

4.4 Utveckling ... 26

4.5 Sveriges syn på säkerhet och utveckling ... 27

4.5.1 Propositionen ”Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling” ... 27

4.6 Nyckelfaktorer ... 30 4.6.1 Hot ... 31 4.6.2 Aktörer ... 31 4.6.3 Acceptans ... 32 4.6.4 Konsekvenser ... 32 4.6.5 Ekonomiska sektorn ... 33 4.6.6 Politiska sektorn ... 33 5. Analyskapitel ... 35 5.1 Hot ... 35 5.2 Aktörer ... 36 5.3 Acceptans ... 38 5.4 Konsekvenser ... 39 5.5 Ekonomiska sektorn ... 40 5.6 Politiska sektorn ... 41 6. Slutsats ... 44 Referenser ... 46                                                

1. Inledningskapitel

1.1 Bakgrund

I december 2003 antogs i Sveriges Riksdag en ny policy för hur våra riktlinjer för global utveckling skulle se ut, nämligen proposition 2002/03:122 eller Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling som den också heter. Den nya policyn förändrade det sätt som Sverige ska hantera alla andra politikområden. Numera måste alla beslut som fattas inom alla politikområden tas med hänsyn till hur de påverkar den globala utvecklingen och endast fattas om de inte har en negativ påverkan. I och med att Sverige tog detta beslut blev Sverige först med att införa övergripande förordningar som påverkar allt beslutsfattande (UD Info, August 2006). Denna proposition spelar en central roll i denna uppsats och den kommer beskrivas mer ingående längre fram i uppsatsen.

Dessa nya bestämmelser som propositionen innebar öppnar upp för ett nytt synsätt och tolkningssätt i och med att alla politikområden innefattas. Även frågor som rör

säkerhetspolitik måste sedan den nya policyns godkännande i riksdagen fattas med vetskap och i beaktande av hur dessa beslut inverkar på utvecklingen i världen. Den globala

utvecklingen har därmed fått en större roll och större utrymme vilket gör att möjligheterna ökar att hantera dessa frågor och de problem som dessa frågor är förknippade med.

Under en lång period var den traditionella realistiska synen på säkerhet dominerande i världen. Säkerhet sågs då endast som en militär fråga med en viktig aktör, staten. Därför var också säkerhet för det mesta omnämnd som nationell eller statlig säkerhet (Sheehan, 2005:5). Men under slutet av, och efter Kalla kriget, fick de traditionella synsätten på säkerhet utstå stor kritik från olika håll. I kritiken kunde man se två riktningar i vad som enligt kritikerna behövdes rättas till när det kom till synen på säkerhetsfrågor. Det första var synen på att säkerhet endast sågs som en militär fråga. Säkerhetsaspekten behövde utvidgas till att bestå av fler domäner. Det andra var att säkerhet inte endast skulle ses utifrån en aktör, staten. Istället skulle även individen som befinner sig under staten inbegripas i vad som skulle säkras. Statens säkerhet skulle inte vara det enda att eftersträva (Sheehan, 2005:43–44).

Enligt Richard H. Ullman (1983:129) finns det främst två viktiga anledningar till varför det är viktigt att inte endast se säkerhet ur ett nationellt och militärt perspektiv. Den första

ett val att ignorera andra hot. Det betyder att fokus på endast militära frågor kan minska den totala säkerheten för en stat. Den andra anledningen är att detta synsätt bidrar till en större global osäkerhet eftersom det leder till ett militariserande av internationella relationer. I och med denna utveckling, från ett traditionellt realistiskt synsätt på säkerhet till en mer öppen tolkning har vi nu kommit till den punkt då ett land, Sverige, helt och hållet organiserat sina utrikespolitiska frågor till att alltid ta den globala utvecklingen i beaktande.

Numera är det allmänt vedertaget att säkerhet för individer, stater eller liknande hänger på många olika faktorer. Denna uppsats fokuserar på säkerhet och utvecklingsfrågors

sammankoppling och samband. Med utvecklingsfrågor menas i denna uppsats problemområden som t.ex. fattigdom, ojämnlikhet och sociala brister i samhället.

1.2 Syfte

I denna uppsats ska jag undersöka hur sambandet mellan säkerhet och utvecklingsfrågor ser ut. Först i ett allmänt tillstånd och sedan ur ett svenskt perspektiv. Vidare ska jag granska om man kan påstå att Sverige har lyft fram utvecklingsfrågor på säkerhetsagendan på ett sätt som fått dem att genomgå securitization. Syftet med denna uppsats är alltså att undersöka om det har skett en så kallad securitization av utvecklingsfrågor i den svenska regeringens

säkerhetspolitik utifrån det sätt som utveckling och säkerhet numera debatteras. Jag kommer därför presentera debatten kring det som kallas för ”the development-security nexus” och genom att applicera Securitization Theory. Denna teori utgår från konstruktivismen och med hjälp av den ska jag ta reda på om man kan säga att det numera finns ett synsätt i svensk säkerhetspolitik som påstår att underutveckling och utvecklingsfrågor kan ses som ett hot mot Sveriges säkerhet eller säkerhet i allmänhet. Securitization kommer att presenteras utförligt längre fram i uppsatsen.

1.3 Frågeställning

Min frågeställning lyder som följer: Har det skett en securitization av utvecklingsfrågor i den svenska säkerhetspolitiken i och med implementeringen av propositionen ”Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling”?

1.4 Motivering

Jag har valt att skriva om detta ämne eftersom det är en relevant fråga för flera instanser i samhället. Även om nationell säkerhet fortfarande är en viktig säkerhetsaspekt så framstår det nu klarare att nationella regeringar och regionala sammanslutningar även fokuserar mer på hur internationella och även interna faktorer i andra länder påverkar deras nationella säkerhet. Men de uppmärksammar också hur kopplingen mellan säkerhet och utveckling ser ut i de länder där både utveckling och säkerhet bara finns i små mängder.

Underutveckling har blivit radikaliserat och har inom vissa teoretiska ramverk framställts som någonting farligt eftersom det kan leda till konflikter, kriminell verksamhet och terrorism (Duffield, 2007: 2). Utvecklingsfrågor har börjat lyftas fram som en viktig beståndsdel för att kunna bedöma säkerheten och utvecklingsfrågor har getts större utrymme. Eftersom Sverige har kommit långt i detta synsätt i och med den nya policyn och propositionen som godkändes av riksdagen 2003 anser jag att Sverige är en bra utgångspunkt för att undersöka dessa

fenomen.

1.5 Teori

Eftersom detta är en undersökning av säkerhetsfrågor ur ett icke-traditionellt avseende så har jag valt att inte använda mig av en traditionell teori. För att kunna analysera mitt empiriska material, förstå det på bästa sätt och för att kunna besvara min frågeställning har jag valt att använda mig av den konstruktivistiska inriktningen inom Internationella Relationer. Detta anser jag vara ett bra val eftersom att min frågeställning utgår från ett konstruktivistiskt synsätt i och med konstruktivisternas syn på säkerhet och securitization. Securitization Theory är också en teori som härstammar från den konstruktivistiska skolan. Därför anser jag att denna teori är bäst lämpad att hjälpa mig att besvara min fråga.

1.6 Metod

Jag kommer att använda mig av en kvalitativ metod. Genom att applicera Securitization Theory på mitt empiriska material och också argumentera för min frågeställning med hjälp av det empiriska materialet hoppas jag kunna få fram svaret på min frågeställning.

Jag kommer att utgå från den konstruktivistiska metodologin eftersom jag använder mig av Securitization Theory (Buzan, Waever, de Wilde, 1998) som har konstruktivistisk

härstamning. Jag har också valt den konstruktivistiska metodologin eftersom att jag håller med i dess grundläggande synsätt av hur världen ser ut. Enligt konstruktivismen är världen och allt vi betraktar socialt konstruerat och konstruktivister anser att den uppfattning som människan har om världen är egenskapad (Moses & Knutsen, 2007:17). Detta anser jag vara en viktig del av den diskussion som jag ska föra eftersom alla människor säkerligen inte har samma uppfattning av vad som är säkerhet för dem.

1.7 Begränsningar och avgränsningar

Såsom utveckling och säkerhet har börjat sammankopplas och hur säkerhetsagendan långsamt har breddats är mitt ämnesval ett intressant ämne som kan undersökas även på internationell nivå. För att inte göra min forskningsfråga för stor gjorde jag min första avgränsning genom att välja att titta på hur ett specifikt land har agerat runt frågan om securitization av

utvecklingsfrågor. För att ge undersökningen djup och för att verkligen visa på och förklara sambandet mellan säkerhet och utveckling har jag valt att också presentera ”the development-security nexus” men avgränsar mig vid att presentera detta och använda mig av det i min empiri eftersom en ännu djupare analys in på detta område inte är möjlig. Jag kom fram till att valet skulle bli Sverige och detta motiverar jag dels genom att det är enklare att finna

information när man är bekant med vart man kan finna den, dels att informationen på detta sätt begränsas till språket svenska och engelska vilket underlättar arbetet.

Jag har också begränsat mig till att endast fokusera på utvecklings- och säkerhetspolitiken inom den svenska politiken. Eftersom den nya policyn inbegrep alla politikområden ville jag avgränsa mig till något ämne som alltid är intressant och aktuellt. Frågan om säkerhet och utveckling är också något som jag finner mycket intressant vilket bör underlätta arbetet.

1.8 Disposition

Jag börjar min uppsats med ett inledande kapitel där jag kommer att börja med att kort beskriva bakgrunden till min uppsats och där jag även berättar kort om säkerhet och utveckling i allmänhet. Sedan fortsätter jag med att presentera uppsatsens syfte och frågeställning. Därefter går jag vidare med att motivera varför jag valt mitt ämne och min

fråga. Jag förklarar också varför jag tycker ämnet är en relevant fråga inom Internationella Relationer och jag förklarar även kort mina avgränsningar och begränsningar för uppsatsen. Nästa avsnitt blir metod- och materialdelen. Där presenterar jag vilken metod jag har använt mig av och varför jag valt just den. Jag förklarar också vad som är positivt respektive negativt med mitt metodval. I denna del presenterar jag också mitt material och förklarar hur jag har gått tillväga i mitt informationssamlande. Här klargör jag också för vilka avgränsningar jag gjort både angående metod och metodologi.

Nästa del blir ett teorikapitel. Där förklarar jag vilka teoretiska ramverk jag har använt mig av under uppsatsarbetet. Jag berättar också varför jag valt just dessa. Där presenterar jag dels den konstruktivistiska teorin i stort för en djupare förståelse men jag presenterar också

Securitization Theory (Buzan, Waever, de Wilde, 1998) som jag kommer att använda mig av i min analys. Därefter kommer en empiridel. Här presenterar jag mitt empiriska material vilket innefattar mer om den bredare säkerhetsagendan, proposition 2002/03:122  Gemensamt   ansvar  och  annat  relevant  material  som  rör  utveckling  och  säkerhet.

Därefter  kommer  själva  analysen  där  jag  använder  mig  av  mitt  insamlade  material  och   teoretiska  ramverk  för  att  besvara  frågeställningen.  Till  sist  avslutar  jag  med  en  slutsats   som  innefattar  vad  mitt  resultat  innebär  och  hur  väl  det  gick  att  genomföra  

undersökningen  så  som  jag  utförde  den.    

1.9 Material

För att utröna hur den nya policyn, i och med propositionen Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling, för säkerhet och utveckling ser ut kommer jag i första hand att använda mig av officiella publikationer från regeringens hemsida. Detta material kommer ifrån Utrikesdepartementet. Det rör sig främst om rapporter, propositioner, skrivelser och liknande.

För att klargöra det nya sättet att se på säkerhet, den bredare säkerhetsagendan, ”the

development-security nexus”, mänsklig säkerhet och andra viktiga delar i uppsatsen kommer jag att använda mig av artiklar från akademiska tidsskrifter, rapporter från organisationer, facklitteratur som berör säkerhet och utveckling samt antologier i dessa ämnen.

1.10 IR relevans

Securitization och frågan om ett område har råkat ut för detta är relevant inom Internationella Relationer eftersom säkerhet är en så pass central del av detta ämne. Eftersom vi har gått från att endast undersöka militära hot mellan rivaliserande stater till att intressera oss för hur t.ex. miljö och sociala frågor påverkar säkerhet både internationellt och nationellt anser jag att det är troligt att en vidare utveckling kommer att leda till att säkerhetsagendan breddas ytterligare. Securitization Theory (Buzan, Waever, de Wilde, 1998) innefattar ännu inte någon del som specifikt berör utveckling vilket skulle vara önskvärt i och med att dessa frågor har ett högt akademiskt värde men också en viktig del av politiken i nuläget. Medan vissa påstår att frågor som rör utveckling redan har blivit radikaliserade tror jag att de snart kommer att upplevas som normaliserade när utvecklingsfrågor tar mer plats i staternas säkerhetspolicys.

2. Metodkapitel

Jag inleder med att förklara distinktionen mellan metodologi och metod för att tydliggöra hur viktigt det är att förstå dessa och dess påverkan på hur arbetet utförs och vilket resultat man får. Jag förklarar också mycket övergripligt vad som skiljer de två främsta metodologiska traditionerna. Sedan presenterar jag mitt val angående metod och metodologi för att avsluta detta kapitel med att beskriva det material jag använt på ett källkritiskt sätt.

2.1 Metod och metodologi

Det är nödvändigt för forskare att förstå vikten av valet av metod eftersom det val som forskaren gör reflekterar dennes förståelse för hur världen bör studeras och hur världen är uppbyggd (Moses & Knutsen, 2007:2).

I mitt val av metod har jag utgått från de två främsta metodologierna nämligen naturalismen och konstruktivismen. Dessa utgår från två radikalt olika synsätt på hur man uppfattar världen omkring oss. De använder sig dock av liknande metoder men på grund av deras olika synsätt använder de sig av metoderna på väldigt olika sätt. Detta leder till att de kommer fram till mycket olika resultat (Moses & Knutsen, 2007:3). Resultatet en forskare kommer fram till är alltså färgat av det tillvägagångssätt som han eller hon har använt sig av.

De båda metodologierna anser att det finns mönster i världen och att dessa bör förklaras och kartläggas av forskare men de är oense om varifrån dessa mönster har sitt ursprung.

Konstruktivister anser att mönster är en uppkomst i forskarens sinne medan naturalister förstår dem som en del av naturen som finns där (Moses & Knutsen, 2007:165). Detta är ett tydligt exempel på hur de olika metodologierna har olika sätt att upptäcka vad de anser är sanningen.

Att vara medveten om vad som skiljer de olika traditionerna åt är därför mycket viktigt. Genom att uppmärksamma den metodologiska utgångspunkten kan vi förstå hur det påverkar den valda metoden som används av forskaren (Moses & Knutsen, 2007:7).

Jag har kommit fram till att min uppsats kommer utgå från den konstruktivistiska

metodologin. Detta har jag valt eftersom det konstruktivistiska perspektivet utgår från att världen och vad vi betraktar är socialt konstruerat och konstruktivister anser att människan själv har skapat sin uppfattning om världen. Människans roll är inte att förutsäga vad som

kommer att ske utan att förklara varför saker och ting är som de är (Moses & Knutsen, 2007:17).

Jag hävdar att vi lever i en värld där människor upplever situationer och tolkar världen på olika sätt beroende på vilket sammanhang de befinner sig i och min åsikt sammanfaller där med den konstruktivistiska traditionen. Konstruktivisterna anser att individer baserat på t.ex. deras kön och ålder men också sociala faktorer som vilket språk man talar eller vilken era man lever, i avgör hur man uppfattar världen (Moses & Knutsen, 2007:11). Det är därför enligt mig viktigt att man förstår hur den konstruktivistiska metoden öppnar upp för att ge individen själv makten att släppa in i sina tankar (och forskning det som han eller hon anser vara viktigt att undersöka. )

Min metod och mitt material kommer också att färgas av det sammanhang som de befinner sig i vilket är viktigt att uppmärksamma eftersom det påverkar hur i slutändan resultat visar sig bli. Mitt metodval har jag gjort med tanke på hur jag vill utforma min uppsats och därför har jag också aktivt valt bort vissa metoder. Detta leder mig till problemen med detta

metodologiska val.

Problemen som jag tror att jag kan stöta på i mitt arbete när jag använder mig av denna metodologiska inriktning är att den kan vara för bred i sitt synsätt för detta område. Eftersom åsikter och kunskap formas av sociala kontexter kan alla människor ha sin egen uppfattning om vad t.ex. säkerhet innebär vilket kan göra det svårt att enas kring enskilda definitioner och begrepp när man arbetar med dessa frågor. I och med att jag är medveten om detta hoppas jag att kunna undvika detta problem.

Jag kommer att använda mig av en kvalitativ metod för att försöka förklara och undersöka hur det faller sig med min frågeställning, ifall man kan svara jakande eller nekande på denna. Jag kommer att använda mig av den konstruktivistiska teorin inom Internationella Relationer för att hjälpa mig att besvara min fråga.

Genom att visa hur Securitization Theory fungerar och lyfta fram vissa nyckelfaktorer som jag sedan applicerar på mitt empiriska material ska jag analysera om man kan svara jakande eller nekande på min fråga. Jag ska alltså undersöka om Securitization Theory kan appliceras på proposition 2002/03:122, Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling, och på så sätt försöka nå ett svar på min frågeställning.

Jag har valt bort att göra en diskursanalys av propositionen som ligger till grund för min frågeställning, proposition 2002/03:122, eftersom jag inte vill besvara min frågeställning genom att undersöka textens bakomliggande mening och sociala uppbyggnad. Jag vill istället förstå och undersöka om den konstruktivistiska tanken om ”securitization” har fått

genomslagskraft i den svenska utrikespolicyn på ett teorianalyserande vis.

2.2 Material

Jag har samlat information bland tidigare forskning kring utveckling och säkerhet och använt mig av denna till att analysera min frågeställning. Eftersom jag valt att utgå från den

konstruktivistiska metodologin är det också viktigt att fråga sig vad materialet som man använder sig av kommer ifrån och i vilken kontext som det har tillkommit eftersom det speglar det empiriska materialets ståndpunkt.

Mitt material har jag främst hämtat från akademiska tidsskrifter och rapporter från

internationella organisationer. Enligt det konstruktivistiska synsättet så kommer detta material speglas av de intressen som respektive aktörer har och man måste därför tänka på det när man använder sig av materialet.

De källor som jag har valt har jag granskat för att se att de passar in i mitt syfte men informationen kommer från många olika håll och innehåller många olika synsätt på

utveckling och säkerhet och hur de här problemen ska hanteras. Detta är något som jag har tagit vara på i och med att jag har valt den konstruktivistiska teorin som tror på att alla

upplever situationer utifrån det sociala kontext som man befinner sig i och att uppfattningarna mellan olika personer därför kan skilja sig mycket åt.

3. Konstruktivismen

Jag kommer i denna uppsats att använda mig av Köpenhamnsskolans teori om securitization. Köpenhamnsskolan består av teoretiker som kommer från olika delar av det teoretiska fältet men deras grundtankar i teorin om securitization utgår från ett antal konstruktivistiska tankar så kommer jag först presentera grunderna i konstruktivismen för en djupare förståelse.

3.1 De konstruktivistiska grundtankarna

Inom den konstruktivistiska teorin finns olika inriktningar men alla dessa inriktningar delar ett antal grundläggande synsätt om de ontologiska förutsättningar för hur det sociala livet ser ut och som konstruktivisterna påstår säger mer om världen än de traditionella, så kallade rationella teorierna.

Det första grundläggande synsättet är baserat på strukturer. Enligt konstruktivister är det strukturer som formar de sociala och politiska aktörernas beteende och det omfattar både individer och stater. Det är inte bara de materiella strukturerna som kan påverka utan även de normativa och idémässiga.

Konstruktivister argumenterar för detta eftersom de anser att gemensamma idéer och

värderingar också kan vara strukturella och att de på detta sätt kan ha en kraftfull påverkan på socialt och politiskt agerande. Några exempel på sådant som kan etablera strukturer och leda till påverkan är identiteter och ideologier. De alternativa strukturerna som inte är materiella är också viktiga för konstruktivister eftersom de formar de politiska aktörernas sociala

identiteter.

Det andra grundläggande synsättet för konstruktivister är vikten av att förstå hur de icke-materiella strukturerna påverkar aktörers identiteter. Detta är av stor vikt eftersom identiteten i sig påverkar en aktörs intressen och då också dess handlingar. Det är alltså viktigt för

konstruktivister att förstår hur aktörer utvecklar ett specifikt intresse eftersom detta gör att man kan lösa många av de frågor som rationalister missförstår eller helt enkelt bortser från. Eftersom en aktörs sociala identitet formar aktörens intresse fokuserar konstruktivismen på hur dessa identiteter blir till.

Det tredje grundläggande synsättet som delas av konstruktivister handlar om strukturer. Konstruktivister påstår att dessa är ömsesidigt konstituerande. Olika sorters strukturer

påverkar aktörers intressen och identiteter men hade det inte varit för den kunskap som aktörer besitter hade inte dessa fått samma mening (Reus-Smit, 2009: 220-223).

Och man frångår dessa grundläggande synsätt på hur världen ser ut finns det flera olika inriktningar inom konstruktivismen. Men de delar alltså den grundläggande tanken att allting får sin mening och sin innebörd i den sociala kontext som detta befinner sig i. Hur vi upplever saker skiftar alltså beroende på den kunskap vi har, vilka vi är, vilka intressen vi har och vad vi har för agenda. Jag kan uppleva något på ett sätt och någon annan kan uppleva samma sak på ett helt annat sett eftersom denna person t.ex. har andra värderingar, intressen eller

liknande.

3.2 Konstruktivism och säkerhet

Säkerhet är ett socialt konstruerat begrepp som får sin mening i en speciell social kontext. Det betyder alltså att begreppet säkerhet får olika meningar beroende på vem eller vad som

definierar begreppet men också beroende på när det sker. Detta beror på att sociala kontexter förändras vilket alltså ändrar ett begreps mening (Sheehan, 2005: 43).

Dessa argument stämmer även in på frågan om vad som anses vara ett hot mot säkerheten. Vad som upplevs som ett hot är något som är socialt konstruerat och kan förändras i och med att t.ex. värderingar, intressen och relationer förändras (Newman, 2001: 247-248).

3.3 Köpenhamnsskolan

Akademikerna inom Köpenhamnsskolan har specialiserat sig på frågan om ett utvidgat säkerhetsperspektiv. De vill öppna upp för att fler områden ska ses genom ett

säkerhetsorienterat synsätt (Sheehan, 2005: 3).

Den viktigaste aspekten av den breddade säkerhetsagendan och den största anledningen till varför detta är ett viktigt steg är det faktum att en bredare säkerhetsagenda öppnar upp för att ge utrymme åt de frågor som annars inte hade kunnat ta plats på säkerhetsagendan. Frågor som hade behövt extrema åtgärder hade kanske inte fått dessa om de inte hade kunnat lyftas fram som säkerhetsfrågor (Sheehan, 2005: 56). Det traditionella synsättet på säkerhet ger inte utrymme för fler än de frågor som ingår i den militära, statscentrerade sektorn. För att kunna uppmärksamma andra marginaliserade frågor som t.ex. utveckling och fattigdom är en

breddning av säkerhetsagendan ett måste och detta är också den stora fördelen med breddning av säkerhetsagendan.

Enligt Buzan (1997: 13) argumenterar Köpenhamnsskolan mot synsättet som rationalister står för nämligen att kärnan av säkerhetsstudier handlar om krig och att andra frågor faktiskt är relevanta även om de inte relaterar till krig.

Säkerhet och dess mening är för akademikerna inom Köpenhamnsskolan det sätt som termen används varje dag och inte något som man kan undersöka som ett koncept (Sheehan,

2005:54). Genom att undersöka empiriskt hur man använder termen säkerhet kan man alltså finna dess mening. Men inom Köpenhamnsskolan finns också många olika sätt att se på säkerhet och även olika aktörers roll i skapandet och upprätthållandet av säkerheten (Sheehan, 2005: 51).

Inom Internationella Relationer har säkerhet traditionellt handlat om överlevnad och det är därför viktigt att detta också invägs när man vidgar säkerhetsagendan. Hur man uppfattar ett existentiellt hot kan bara förstås i relation till vem det är som blir utsatt för hotet i fråga. Buzan, Waever och de Wilde (1998:21) anser alltså att det inte existerar någon universell förståelse för vad ett hot mot människors existens innebär.

Jag ska i min uppsats utgå främst från tre akademiker inom Köpenhamnsskolan nämligen Barry Buzan, Ole Waever och Jaap de Wilde. Säkerhet är för dem en sorts politik som går att applicera på många olika områden (1998: vii). De anser att när relationer är hotade och det råder konfliktladdade stämningar är säkerhet något som agerar stabiliserande (1998: 4). Men enligt Buzan, Waever och de Wilde (1998: 29) är egentligen säkerhet något som visar på ett misslyckande i aktörers hantering av frågor i den normala politiska sfären. Säkerhet är alltså något negativt eftersom de anser att det ska vara möjligt att hantera frågor utan att ta till extraordinära procedurer. De förespråkar istället desecuritization, vilket betyder att man flyttar frågor bort från säkerhetsagendan och istället tillbaka ner i den normala politiska debatten.

3.4 Securitization Theory

Frågor som tidigare inte tagits upp på säkerhetsagendan har under 90-talet lyfts fram som viktiga ur säkerhetssynpunkt. Att lyfta upp en fråga på ett sådant vis, så att den får en

säkerhetsinnebörd, är ett sätt att utmana samhället att ta frågan på större allvar och se dess aspekter på ett nytt sätt. Om detta lyckas kan man rikta mer resurser mot det problem eller den fråga som den framlyftande aktören tycker att frågan behöver (Sheehan, 2005: 52). Detta kan kallas för början till att en fråga genomgår securitization. Här ska jag förklara vad

Securitization Theory innebär och vad som krävs för att securitization ska kunna ske enligt Buzan, Waever och de Wilde (1998).

För att man ska kunna säga att det har skett en påbörjad securitization av en fråga, t.ex. en miljöfråga eller en utvecklingsfråga, måste den ha blivit accepterad så som den har beskrivits av den aktör som förespråkat securitization. Först då har försöket varit framgångsrikt. Själva handlingen att lyfta fram en fråga på detta sätt kallas för en ”securitizing move”.

Securitization är fullföljt först när det hot som har förts fram har legitimerat brytandet av normala procedurer och regler (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 25). Man kan alltså säga att securitization består av tre delar som alla måste uppnås för att man ska kunna konstatera att det verkligen har skett en securitization av ett framfört problem och dessa delar är: ett hot mot någons eller någots existens, vidtagna nödåtgärder och effekter på relationer inom en enhet eftersom man bryter mot reglerna (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 26).

För att bedöma om ett försök till securitization ska lyckas är det viktigt att se på vem som är den ledande aktören bakom handlingen. Säkerhet som ämnesområde och de aktörer som är aktiva i detta område är indelade i tydliga maktpositioner och hierarkier utifrån hur pass accepterade deras åsikter är kring säkerhet. Det är alltså essentiellt att förstå vikten av makt för själva definitionen av säkerhet och hur avgörande detta kan vara för resultatet av ett försök till securitization. Men det är också viktigt att poängtera att oavsett en aktörs maktposition så går det inte att garantera ett lyckat resultat (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 31).

Att en fråga genomgår securitization kan ha fördelar. Genom att lyfta en fråga från den politiska agendan skapas utrymme för att hantera frågan i ett säkerhetsperspektiv istället för i ett mer alldagligt politiskt perspektiv. Detta öppnar upp för användandet av en speciell sorts politikförfarande vilket kan liknas med en extrem version av politicization (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 23). Politicization är enligt Buzan, Waever och de Wilde (1998: 29) när en fråga blir framlyft och börjar diskuteras på den offentliga debatten och på sätt blir en del av den politiska agendan. Det är alltså en process som gör en specifik fråga till en del av politiken och kan alltså vara ett första steg på processen mot securitization.

Anledningen till varför man vill lyfta upp en fråga på säkerhetsagendan och omvandla den till en säkerhetsfråga är för att man vill precis som med de traditionella militärpolitiska frågorna ge samma politiska utrymme och resursfördelning till andra frågor (Sheehan, 2005: 53). Genom att en fråga genomgår securitization blir detta möjligt.

Buzan, Waever och de Wilde (1998: 23-24) beskriver hur processen kan se ut när en fråga går från att vara nonpoliticized till securitized. Utgångsläget och det första steget på processen är alltså när en fråga är nonpoliticized. Det betyder att frågan inte hanteras av staten eller andra beslutsfattande organ och den är inte en fråga som diskuteras i den offentliga debatten. Nästa steg är att frågan blir politicized vilket betyder att den bl.a. tas upp i den offentliga debatten. Styrande organ börjar fatta beslut angående frågan och börjar spendera resurser kring frågan. Det sista steget är när frågan blir ”securitized”. Då presenteras frågan som ett existentiellt hot som kräver att man vidtar nödåtgärder och lägger resurser på frågan som annars inte hade varit aktuella. Handlingar som annars inte hade kunnat rättfärdigas blir legitima att använda eftersom frågan är så pass allvarlig och kräver direkt handling. Ett exempel som enligt mig visar på en fråga som gått från att vara en icke-politisk angelägenhet till en säkerhetsfråga är olika problem som är förknippade med miljön.

Det är också viktigt att poängtera att varken securitization eller politicization måste gå genom staten. Det finns många sociala enheter som har möjligheten att lyfta fram en fråga så att den ökar i människors medvetande och status. Det är också viktigt att förstå att bara för att en fråga utsetts för ett försök till securitization så måste det inte betyda att frågan i sig innebär ett riktigt hot. Det som är viktigt är bara att aktören som lägger fram frågan kan övertyga andra att det är det. Om frågan i sig sedan är ett hot ”på riktigt” eller inte är inte av någon större vikt i detta fall. (Buzan, Waever, de Wilde, 1988: 24).

Problemet med securitization är att det är svårt att ge en exakt definition på vad securitization innebär eftersom kriterierna för vad det anses vara utgörs av en personlig och färgad

konstruktion av vad som är ett hot. Men det krävs i alla fall att hotet ska ges prioritet och få betydande politiska effekter för att securitization ska kunna argumenterats ha skett (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 25).

För att kunna analysera securitization krävs det att man är medveten om och förstår de processer som konstruerar den delade förståelsen av vad som ska anses vara och bli besvarat på som om det vore ett hot (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 26).

I teorin om securitization finns det i regel tre viktiga aktörer. De kallas för ”referent object”, ”securitizing actor” och ”functional actor”. Dessa tre är de som är inblandade i akten

securitization.

Jag kommer att använda mig av egna översättningar för att benämna dessa olika aktörer i min text. Den första aktören kommer jag att översätta som det berörda objektet. Detta är det eller dem som ses vara hotat när en aktör försöker föra fram en speciell fråga som ett hot. Den andra aktören kommer jag att kalla för ”securitizer” eller ”securitizing actor”. Det är denna aktör som argumenterar för att en fråga är ett existentiellt hot mot det berörda objektet. Den sista aktören kommer jag att kalla för influerande aktör eftersom dessa är aktörer som har inflytande inom den specifika sektorn som frågan gäller (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 36).

3.4.1 Den ekonomiska och politiska sektorn

Buzan, Waever och de Wilde (1998: v) delar in sin analys av säkerhet i, för dem, fem viktiga sektorer. De är som följer: den militära sektorn, den ekonomiska sektorn, miljösektorn, den politiska sektorn och den sociala sektorn. De används därför att det har blivit allt viktigare att förstå de många olika delarna av internationella relationer genom att dela upp dem i sektorer. Man pratar t.ex. om ”internationella ekonomiska system” vilket säger något om vart man har sitt fokus i det man diskuterar.

Sektorer kan dels vara något som breder plats för specifika typer av interaktion att förenas (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 7). De olika sektorerna blir då plats för ett likartat samspel inom en viss kategori. Men det kan också vara ett sätt att göra det lättare att analysera en viss sorts interaktion med liknande mönster. Sektorer ska ses som separata delar men som

tillsammans bildar en oskiljbar helhet. Genom att genomföra sin analys inom en viss sektor kan man minska antalet variabler vilket underlättar genomförandet. (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 8). Att se på frågan om securitization inom olika sektorer gör det alltså möjligt att fokusera på vissa ämnen och plocka bort andra som inte är lika viktiga.

Ingen av sektorerna hanterar frågan om utveckling i större omfattning. Istället kommer jag att presentera de två sektorer som går lättast att koppla ihop med utveckling och säkerhet

nämligen den ekonomiska sektorn och den politiska sektorn. Jag kommer att kortfattat redogöra för dessa och sedan motivera varför just dessa två sektorer är viktiga ur min synvinkel. Jag kommer att döpa dessa två underkapitel till den ekonomiska respektive

politiska sektorn men jag vill uppmärksamma på att jag i slutet kommer att lyfta fram ett antal punkter som är viktiga för respektive ämne men som inte är direkt sammankopplat till Buzan, Waever och de Wildes uppdelning i sektorer.

Ekonomiska sektorn

I den ekonomiska sektorn pratar man om ekonomisk säkerhet, främst utifrån förhållandet mellan den påstådda anarkiska politiska strukturen och den ekonomiska strukturen på marknaden. De största konflikterna i denna sektor står mellan de olika synsätten på hur pass stor del av marknaden som staten ska vara involverad i och vilka aktörer och agendor som ska ha prioritet. I den ekonomiska sektorn finns flera olika berörda objekt. Det kan vara både individer, stater eller den internationella ekonomin i sig (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 95-96).

Den ekonomiska sektorn är för mig intressant i detta sammanhang eftersom den också berör den globala ekonomin och dess osäkerhet vilket är starkt kopplat till utvecklingen i många länder.

Det liberala synsättet inom internationell ekonomi har varit dominant i den retoriska agendan sedan slutet av Kalla Kriget och den liberala idén har i sin ultimata mening varit att upplösa de nationella ekonomierna för en enda stor global ekonomi där allting i stort sett flyter okontrollerat och marknaden hanterar sig själv. Detta för med sig problem för de allra fattigaste och väcker frågan hur man ska kunna hantera och bibehålla både politisk och ekonomisk stabilitet i de länder som inte tjänar lika mycket på den fria liberala marknaden (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 96-97).

Svårigheter för fattiga utvecklingsländer att vara med och få en bit av kakan, som är förtjänsten av att vara med i den globala ekonomin, gör deras chanser för utveckling ännu mindre. Detta gör att den ekonomiska sektorn är en viktig del för att förstå hur securitization kan användas för att hantera problem som annars hade blivit marginaliserade av stora, mäktiga länder som inte vill förändra den nuvarande bilden.

Just nu är det länder i tredje världen som drabbas hårdast av de globala ekonomiska kriserna eftersom de ofta saknar de medel som krävs för att kunna hantera de liberaliseringar som sker med öppen global handel och finansiella system. Utan stabilitet i övrigt blir länder i tredje världen mycket mer utsatta i systemens förändringar säkerhet (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 97-98).

Ekonomisk säkerhet är uppdelad i ett antal olika grenar och en av dessa är en del som fokuserar på ekonomisk säkerhet som ett sätt att uppnå utveckling och mänskligt välmående och mänsklig säkerhet (Sheehan, 2005: 68-69). Man kan se på mänsklig säkerhet som en sorts breddning av den ekonomiska säkerheten (Sheehan, 2005: 81). Det här kommer jag att

diskutera vidare under delen som handlar om mänsklig säkerhet.

Alla dessa olika punkter sammanslagna gör att den ekonomiska sektorn är viktig för diskussionen kring utveckling och säkerhet.

Politiska sektorn

Den politiska sektorn utgår från hot mot suveräniteten men på ett icke-militärt vis. Den delas in i två olika delar som är, hot mot enheter som inte är staten och hot på system nivå. På systemnivå kan man tala om att principer kan genomgå securitization t.ex. mänskliga rättigheter. Det är i denna sektor, den politiska, som hot mot individer kan genomgå securitization.

Men säkerhet ses alltid ur ett politiskt perspektiv eftersom det oftast är i politiken som hot skapas och definieras. Därför kan man säga att den politiska sektorn är en subgrupp till de andra sektorerna men att den inte innehåller hot som berör miljön, militär, identitet eller ekonomiska medel (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 141-142).

I den politiska sektorn kan FN sägas vara ett berört objekt. Enligt Buzan, Waever och de Wilde (1998: 148-149) beror detta på att FN har en central roll när det kommer till

uppehållandet av vissa internationella principer som t.ex. folkrätten. FN står för internationell ordning och det faktum att om man bryter mot de principer som sägs vara universella så kan man vänta sig repressalier. Endast ett antal av FN-stadgans paragrafer anses enligt Buzan, Weaver och de Wilde (1998: ibid) i nuläget vara sådana att om de bryts kan man bli straffad för detta. Men enligt mig är hela FN-stadgan sedvanerätt och alla dess paragrafer ska

efterföljas och brytande mot dessa bör innebära repressalier. Mänskliga rättigheter är inte heller inberäknat i författarnas tankar om vad som bör ses som övergripande principer som har konsensus. De menar på att principerna som anses ha konsensus som regler kan förändras över tiden. Det är därför i denna sektor som jag tror att man kan finna plats för en bredare förståelse för securitization av utvecklingsfrågor, som t.ex. fattigdom och mänsklig säkerhet. I den politiska sektorn kan de principer på systemnivå, som t.ex. mänsklig säkerhet och

samma tyngd som andra traditionella säkerhetsfrågor. I den politiska sektorn finns det i och med systemnivån utrymme för t.ex. FN att ta plats som en viktig aktör. I och med detta anser jag att det i denna sektor finns utrymme för att bättre förstå och utveckla tanken om att utveckling och dess principer kan genomgå securitization.

4. Säkerhet, utveckling och sambandet dem emellan

4.1 Säkerhet

Enligt en rapport framtagen av Världsbanken (Rapport Världsbanken, 1999: 7) är våld och konflikter en lika stor orsak till som en konsekvens av att det fortsätter råda osäkerhet och fattigdom i världen.

Kopplingen mellan säkerhet, fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling är tydlig enligt Världsbanken (Rapport Världsbanken, 1999: 10) och för att kunna gå vidare i post-konflikter krävs att det har upprättats säkerhet eftersom det annars knappt går att genomföra några program. Säkerhet är en kritisk faktor i utvecklingsarbete och det måste i större utsträckning implementeras och förstås av de som arbetar med detta (Rapport Världsbanken, 1999: 19).

4.2 Mänsklig säkerhet

Här kommer jag att förklara begreppet mänsklig säkerhet eftersom det är något som kommer att återkomma i uppsatsen.

Mänsklig säkerhet är något som starkt kan kopplas till säkerhet. Detta beror på att vi människor har behov som måste uppfyllas för vår överlevnad. Vi har ett antal basbehov så som föda, vatten, kläder, tak över huvudet, utbildning och hälsovård. Fattigdom leder till att man inte har möjlighet att förse sig själv och sin familj med dessa grundbehov. Detta kan ses som en säkerhetsfråga i sig själv men också som en bakomliggande faktor till att andra konflikter växer fram (Sheehan, 2005: 76). Dessa problem är sådana som påverkar den

mänskliga säkerheten, individens säkerhet, på många olika sätt. I begreppet mänsklig säkerhet är det individen som är det berörda objektet (Newman, 2001: 239).

Mänsklig säkerhet skiljer sig mycket från den traditionella synen på säkerhet där staten alltid har stått i fokus. Mänsklig säkerhet utgår från individen. Från fokus på statens överlevnad blir istället säkerhet en fråga som fokuserar på individens värdighet och överlevnad. Statens överlevnad och dess rättigheter trumfas av mänskliga rättigheter och skyddet av dessa (Khagram, Clark, Raad, 2003: 291-292).

Mänsklig säkerhet är enligt Newman (2001: 240-241) en rörelse som kan sägas vara både normativ, etisk och empirisk. Normativ och etisk eftersom hela begreppet går ut på att

mänsklig säkerhet är en något som vi har ett ansvar att upprätthålla. Den som kan har en skyldighet att se till att detta efterlevs och implementeras i våra samhällen och normer. Empirisk eftersom det vilar på en väldokumenterad grund av hur säkerhet och stabilitet påverkas när den mänskliga säkerheten faller bort.

Enligt Newman (2001) finns det ett antal olika inriktningar inom rörelsen mänsklig säkerhet. Eftersom denna uppsats länkar säkerhet och utveckling kommer jag endast att redogöra för den inriktning som han kallar för ”social welfare/development focus”.

Inom denna inriktning är målet att bygga ett samhälle genom utveckling som ska utgöra den fundamentala grunden. Samhället ska präglas av existensen av mänsklig säkerhet och

utveckling ska ses som ett medel för att nå ett mål och ska inte själv vara det slutgiltiga målet. Målet ska i sin tur vara mänsklig välfärd, rättvist fördelat och tillgänglig för alla. Detta ska ske genom ekonomisk utveckling.

De strategier som behövs för att uppnå mänsklig säkerhet måste vara sammanlänkade eftersom fred, utveckling och demokrati är så pass nära sammankopplade. Marknaden är en viktig del i denna inriktning men man anser att den inte ska lämnas att styra sig själv utan det måste finnas en viss reglering som ser till att den ekonomiska utvecklingen som sker och dess effekter blir lika distribuerade och inte bidrar till negativa följder (Newman, 2001: 245).

4.3 Utveckling och säkerhet

För att jag ska lyckas besvara min fråga är det viktigt att veta hur sambandet mellan

utveckling och säkerhet faktiskt ser ut eller hur det numera upplevs allmänt bland akademiker och policymakare. Att vi vet att de påverkar varandra räcker inte. Vi måste förstå hur man anser att denna påverkan sker för att kunna se om det verkligen är en troligt att utsätta utvecklingsfrågorna för securitization i Sverige.

4.3.1 Security-Development Nexus

När det kalla kriget var slut utvecklade världssamfundet ett nytt sätt att se på konflikter och deras orsaker. Inomstatliga och mindre konflikter gjorde att man fick omorganisera sina insatser och använda sig av nya argument och nya synsätt på vad som behövdes för att

motverka att dessa konflikter utvecklades. Den mänskliga synvinkeln utvecklades vidare men utveckling var fortfarande svagt sammankopplade med säkerhet i de första argumenten för

hur man skulle gå vidare. Under slutet av 90-talet och början på 2000-talet blev kopplingen mellan säkerhet och utveckling tydligare och man började förstå att detta är något som går hand i hand (Fitz-Gerald, 2006: 110).

Hur kommer det sig då att utveckling och säkerhet är så viktiga för varandra? Frances Stewart (2004: 2) har kommit fram till tre sätt som utveckling och säkerhet är sammanlänkade och som jag kommer att utgå från här. Det första är det samband som är en uppenbar del av utveckling, det kallas för det omedelbara sambandet. Den andra typen berör hur element som inte har med säkerhet att göra som t.ex. ekonomiska utveckling påverkas av brist på säkerhet. Den tredje typen är hur utveckling påverkar säkerheten. Jag kommer inte i denna uppsats att behandla dessa olika typer av påverkan mer ingående eftersom jag varken har tid eller plats att göra detta. Men jag nämner dem här eftersom de är en viktig del för att kunna utröna de olika samband som finns mellan säkerhet och utveckling.

Jag kommer här att visa på några olika sätt som säkerhet och utveckling är sammankopplat för att förtydliga att detta är allmänt vedertaget. Även om många akademiker påstår detta tycker jag att det är viktigt att faktiskt visa på konkreta exempel för att säkerställa att detta är fallet. Enligt Stewart (2004: 11-14) finns det både ekonomiska och politiska grundorsaker som gör att säkerhet och utveckling har stor påverkan på varandra. Han börjar med att lyfta fram tre viktiga aspekter och anledningar på hur outvecklad ekonomi och ekonomiska förhållanden kan påverka säkerheten negativt.

Den första anledningen som han lyfter fram är gruppmotivation som utgår från horisontala orättvisor. De flesta konflikter som numer utspelar sig är inomstatliga med olika grupperingar som slåss för att man känner sig orättvist behandlade av samhället i stort. Ekonomiska

orättvisor eller liknande driver på konflikten och grupperna som kämpar organiserar sig ofta, men inte alltid, in sig efter olika kulturella tillhörigheter eller liknande eftersom dessa är lättast att mobilisera. Den pådrivande kraften är de ekonomiska orättvisorna i samhället. Den andra anledningen utgår från privat motivation. Faktum är att krig ibland gynnar vissa delar eller individer i samhället. Lönsamheten att vara i krig kan vara större än den att leva i fred på grund av de dåliga förutsättningar som existerar i landet. Privat motivation är ofta en orsak som förlänger krig när de väl är påbörjade eftersom kriget öppnar upp för att tjäna pengar eller liknande som man tidigare inte hade möjligheter till. I ett samhälle med många unga, arbetslösa män är detta en viktig aspekt.

Den tredje aspekten är när det sociala kontraktet har misslyckats. Detta betyder att staten har misslyckats med att uppfylla sin del i det kontrakt som medborgaren och staten har del i. Staten ska förse sina medborgare med vissa nyttigheter och förse dem med stabilitet och om detta tas ifrån människorna blir ofta våldsamheter och osäkerhet resultatet.

Det finns också politiska aspekter som kan påverka säkerheten negativt, men dessa är också nära sammankopplade med ekonomiska orsaker, som ger upphov till våld. T.ex. repressiva stater som förtrycker sitt folk. Men även i demokratier kan det ske förtryck som påverkar säkerheten. Detta kan ta sitt uttryck när en majoritet förtrycker en minoritet i och med sin makt. Även misslyckade stater som inte längre lever upp till sina sociala skyldigheter är också en anledning som kan leda till konflikter och minska säkerheten (Stewart, 2004: 14-15). Man kan se ”the development-security nexus” på två olika nivåer, nämligen stats nivå och individnivå. Det är statens uppgift att göra mänsklig utveckling möjlig genom att förse säkerhet. På individnivå kan människor vara med och se till att förtroendet för statens strukturer ökar (Fitz-Gerald, 2006: 110).

4.4 Utveckling

Man kan se på utvecklig på ett par olika sätt och beroende på synsätt tar man sig an problemet på olika sätt. Här kommer jag presentera två inriktningar som fokuserar på ekonomiska och politiska insatser. Dessa inriktningar presenterar jag eftersom de enligt mig är de mest passande för denna uppsats och den inriktning som jag har på mitt övriga material. Vissa fokuserar på utveckling som ett ekonomiskt fenomen. Då tror man att ekonomisk tillväxt leder till utveckling eftersom detta leder till fler jobb och större konsumtion. På detta sätt ska man få igång en god cirkel som leder till större produktion, mer investeringar och på längre sikt en stabil utveckling.

Vissa fokuserar på utveckling ur ett samhällsperspektiv eller vad man kan kalla ett politiskt synsätt. Då satsar man på förändringar i institutioner och organisationer för att skapa en bättre plats för utveckling att ske på. Genom att utveckla långvariga relationer och arbeta fram olika policys för arbete som är utvecklingspådrivande vill man skapa möjligheter för samhället och speciellt öka samhällets sociala kapital (Khagram, Clark, Raad, 2003: 297-298).

4.5 Sveriges syn på säkerhet och utveckling

Här ska jag beskriva den ståndpunkt som jag har funnit i de officiella dokument som behandlar Sveriges syn och inställning till frågor som rör säkerhet och utveckling. De dokument som jag har läst varierar från propositioner, rapporter och liknande dokument. Huvudargumenten för Sveriges inställning kommer att hämtas från två specifika dokument nämligen propositionen ”Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling” och departementsskriften, från Försvarsdepartement, ”En strategi för Sveriges säkerhet”.

Propositionen kommer att stå för Sveriges syn på utvecklingsfrågor och departementsskriften får i denna uppsats representera Sveriges syn på säkerhetspolitik. Jag är medveten om att Sveriges hela säkerhetspolitik inte går att hämta och utläsa i ett dokument men för att kunna hålla mig inom de givna ramarna kommer endast detta dokument att närmare undersökas. Detta dokument kommer i denna uppsats att få stå för hur Sveriges säkerhetspolitik ser ut idag.

Enligt Sveriges regering är de största hindren för utveckling och fattigdomsbekämpning krig och väpnade konflikter. Men man är också medveten om att det även finns ett omvänt samband. Underutveckling, i många olika skepnader, ligger ofta i vägen för skapandet av säkerhet och stabilitet och skapar ofta oroligheter och liknande (Policy för Säkerhet och Utveckling, 2011: 6-8).

4.5.1 Propositionen ”Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling”

Den 15:e maj 2003 lade den dåvarande regeringen fram en proposition som skulle bidra till att Sveriges politik skulle bli bättre och bidra till en mer rättvis och hållbar global utveckling. Det var ett av de huvudsakliga målen med propositionen (Proposition 2002/03:122: s.1).

Det huvudsakliga förslaget i propositionen, och som kan utläsas i namnet, är att det i Sverige ska finnas ett gemensamt ansvar mellan alla politikområden i Sveriges politik att arbeta mot samma mål. Sveriges säkerhetspolitik är en viktig del för att nå detta mål eftersom Sverige länge har engagerat sig för insatser för fred och stabilitet. I och med denna propositions godkännande blir Sverige ett av de första länderna i världen med en gemensam politik som binder samman alla områden som påverkar den globala utvecklingen (Proposition

ett positivt sätt, därför behövs ett samlat ansvar och engagemang för att nå målet med propositionen (Proposition 2002/03:122: s.17).

Propositionen lägger också vikt på de mänskliga rättigheternas viktiga del i ett lands utveckling. Det finns numera en ökad förståelse för att utvecklingsproblem som t.ex.

fattigdom är ett hinder för trygghet och säkerhet (Proposition 2002/03:122: 23). Alltså krävs det ett fokus på att se till att mänskliga rättigheter efterlevs för att kunna skapa en bra

utgångspunkt för länder som är drabbade av brist på utveckling.

Det är viktigt att utvecklingsarbetet främjar vissa specifika områden som man vet, efter erfarenheter och forskning, lämpar sig bäst för att öka utvecklingen. Meningen är att fattiga människor själva ska kunna ta tag i sina liv och bidra till att denna utveckling kan ske och detta är något som måste uppmuntras och därför behöver förbättrade villkor för att detta ska kunna ske (Proposition 2002/03:122: s.58-59). Det är alltså viktigt för Sverige att även de människor som lider av brist på utveckling och som lever i utvecklingsländer ska själva kunna bidra till en förbättrad verklighet. Detta är ett individperspektiv som är viktigt i min analys. Inom konflikthantering och säkerhet anser Sveriges regering i propositionen att det största hindret för utveckling i fattiga länder är väpnade konflikter. Idag handlar säkerhetspolitik i allt större utsträckning om att öka utvecklingen och minska klyftor vid sidan om insatser för att öka nationell säkerhet (Proposition 2002/03:122: 29).

När det rör Sveriges försvars- och säkerhetspolitik så anser regeringen i propositionen att det efter det Kalla Kriget behöver fokusera mindre på nationell territoriell säkerhet. Istället uppmärksammar propositionen hur konfliktfrågor numera istället är kopplade till orättvisor, förtryck och ojämnlikhet. De sammankopplar säkerhet med frågor som rör demokrati, social och ekonomisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter.

De hot som existerar mot vår säkerhet blir allt mer komplexa och sammanlänkade. Nu är hoten av en mer global karaktär. Dessa hot sträcker sig från terrorism till globala

brottssyndikat som sysslar med t.ex. trafficking. Men det innefattar också handel med vapen och narkotika. Alla dessa olika hot är förknippade med fattigdom genom bl.a. rekrytering. Propositionen uppmärksammar att frågor som rör utveckling har stora säkerhetspolitiska konsekvenser i och med att fattigdom, förtryck och diskriminering åsidosätter människor. Därför är det viktigt att dessa frågor är samstämmiga både på lokal och global nivå. På det sättet kan man genom säkerhetsinsatser också påverka utvecklingsarbetet positivt.

Alla länder har rätt till ett militärt försvar men dessa måste för att vara försvarbara vara kontrollerade av en civil instans. Militära ingrepp och övergrepp är annars något som är stora hinder för utvecklingen i många länder. Man bör istället anta en öppen och demokratisk försvars- och säkerhetspolitik i alla länder så att detta kan undvikas.

Något som också måste uppmuntras är individens säkerhet. Reformering av det som kallas för säkerhetssektorn vilket innefattar många instanser som t.ex. polis, domstolsväsendet och militären behövs för att lyckas skapa säkra miljöer för individer. I en säker och trygg miljö kan alla människor medverka till sitt lands utveckling. Sådana förutsättningar är viktiga och en helhetssyn som kopplar samman viktiga delar som militären och andra instanser i

samhället måste stärkas (Proposition 2002/03:122: s.34-36).

För Sverige är det viktigt att de nationella ansträngningarna också sker parallellt med ett starkt internationellt engagemang (Proposition 2002/03/122: s.12-13). Ett av dessa internationella engagemang måste komma från internationella organisationer som har stor kunskap och legitimitet i världen. En av dessa organisationer är FN (Proposition 2002/03:122: s.68). I propositionen framhåller Sverige sitt stora engagemang för utvecklingsfrågor och bistånd. Sveriges stora engagemang inom internationella organisationer och långa historia av arbete mot ett effektivt och välutarbetat biståndsarbete är en tillgång som framhålls som högt värdesatt i den svenska politiken (Proposition 2002/03:122: s.7-8). Sverige framhålls som ett land med en lång tradition av solidaritet både på en nationell och en internationell nivå. Genom en stark folkrörelse som har sin bas i organisationer, trossamfund, kooperation och i den akademiska världen har det skapats en stark opinion hos det svenska folket att stödja även det internationella biståndsarbetet. Engagemanget för globala frågor växer ständigt i Sverige och den unga befolkningen är mer involverad än någonsin förut, något som tillsammans med den nya globaliserade världen öppnar upp många nya möjligheter för att stärka den

internationella solidariteten ytterligare (Proposition 2002/03:122: s.55).

4.5.2 Departementsskriften ”En strategi för Sveriges säkerhet”

Jag har också läst detta dokument från Försvarsdepartementet som berör Sveriges strategi för säkerhet och reformer inom säkerhetsstrategi. Detta dokument speglar inte hela den svenska säkerhetspolitiken men ger en bra bild av vad Sverige betraktar som hot och viktiga punkter för Sveriges säkerhet ur ett perspektiv som är mer inriktat på endast säkerhetsfrågor till skillnad från propositionen Gemensamt ansvar (2002/03:122). Därför kommer jag att utgå

från detta dokument och skapa mig en bild av Sveriges säkerhetspolitik och vad som sägs om frågorna som denna uppsats berör, alltså säkerhet och utveckling.

Man kan se att det finns ännu kvar spår i Sveriges säkerhetsstrategi som visar på tendenser att det traditionella sättet att se på militära hot lever vidare. Utvecklingsfrågor blir presenterade som säkerhetsfrågor i och med hur de bidrar till andra parametrar som våld och konflikter (Ds 2006:1: s.17). Även i Sverige tänker vi alltså fortfarande på säkerhet i viss del utifrån det traditionella sättet så att vi gör vissa utvecklingsfrågor till säkerhetsfrågor på grund av att de är besläktade med hot och våld.

Men i Strategi för Sveriges säkerhet (2006) kan man också läsa att Sverige samtidigt är tydligt med vilka åtgärder som krävs för att bekämpa dessa problem. Då handlar det om åtgärder som är direkt riktade mot grundproblemen, t.ex. fattigdom och brist på demokrati (Ds 2006:1: s.18). Detta visar att Sverige inser att vi kan öka vår och andras säkerhet genom att förebygga och motverka de problem som kan ligga till grund för osäkerhet och brist på stabilitet. Sverige vill rikta bestämda åtgärder åt rätt håll och Sverige är medvetna om hur utvecklingspolitiken har stor påverkan på säkerhet, så väl mänsklig som internationell.

För Sverige är det också viktigt med politisk stabilitet eftersom även det är parameter som krävs för att man ska kunna utveckla en dräglig social och ekonomisk tillvaro. Detta är grundstenar för mänsklig säkerhet (Ds 2006:1: s.19).

4.6 Nyckelfaktorer

För att genomföra min analys kommer jag att använda mig av ett antal nyckelfaktorer. Dessa nyckelfaktorer kommer jag att plocka ur mitt teoretiska och empiriska material och sedan applicera på mina svenska dokument för att undersöka om jag kan nå svaret på min

frågeställning. De viktigaste nyckelfaktorerna plockar jag från Securitization Theory och det är utifrån denna teori som jag ska besvara min fråga. Det empiriska materialet kommer också att fungera som en supportande faktor när jag klargör mina argument.

Faktorernas nivå av närvaro påvisar nivån av securitization. En enskild faktor kan inte påvisa att det har skett en securitization utan det krävs att flera relevanta faktorer samspelar, i detta fall mina nyckelfaktorer. Faktorernas relevans för nivån av securitization är också viktig eftersom vissa faktorer visar på en högre nivå av securitization än andra. Detta kommer jag också att presentera närmare i nyckelfaktorernas beskrivning. De olika nyckelfaktorerna är

alltså olika viktiga för analysen var för sig, men tillsammans bildar de en helhet där varje del utgör en viktig faktor.

Jag har valt de nyckelfaktorer som jag har på grund av att de är av vikt för att förstå och kunna utröna hur securitization går till. De olika faktorerna beskriver olika steg och processer som måste finnas med och därför är de essentiella för besvarandet av min frågeställning. Detta innebär inte att alla nyckelfaktorer måste finnas med. En tillräcklig nivå av securitization kan enligt mig nås även om någon av de mindre viktiga faktorerna inte existerar i detta fall. Detta kommer jag även att presentera närmare i analysen.

De nyckelfaktorer som jag kommer att använda mig av kommer jag att kortfattat återigen presentera här så läsaren är medveten om vilka faktorer jag kommer att utgå från när jag besvarar min fråga. Jag kommer också motivera varför jag valt just dessa faktorer. De nyckelfaktorer som jag väljer att använda mig av är helt mitt eget val och ramverk som jag anser vara de viktigaste punkterna och de faktorer som jag väljer att utgå från.

4.6.1 Hot

Min första nyckelfaktor som jag har valt att presentera är frågan om Sverige har framställt utvecklingsfrågor som ett hot. Detta är en viktig faktor eftersom svaret på denna fråga avgör hur den fortsatta analysen kommer att se ut. Detta är alltså en av de viktigaste faktorerna som har störst relevans i frågan om securitization har skett och påvisar alltså en hög nivå för möjligheten till securitization. Utan att en fråga har framställts som ett hot finns det ingen möjlighet för securitization att ske.

Hotet som förs fram måste vara av en existentiell karaktär eller av stor vikt. Här är det också viktigt att komma ihåg att hotet ”på riktigt” inte behöver vara ett hot. Frågan är om den aktör som lyfter fram frågan retoriskt framhåller frågan som ett hot och hur man uppfattar

situationen i den sociala kontext som man befinner sig. Hur det egentligen ser ut är inte viktigt.

4.6.2 Aktörer

Min andra nyckelfaktor kommer att vara aktörerna som är inblandade i en securitization. I min analys kommer jag att titta efter de aktörer som Buzan, Waever och de Wilde (1998: 36) säger måste vara med för att det ska kunna se en securitization, och se ifall dessa finns med i

Sveriges exempel. Jag väljet att utgå från om aktörerna finns med eftersom de är en grundläggande faktor i teorin om securitization. Alla tre aktörer krävs och finns alla de aktörerna med vet man att det finns en möjlighet att securitization kan ske med en fråga. Denna faktor är också av hög relevans för att securitization ska kunna ske eftersom att det krävs ett antal aktörer för att processen securitization ska kunna genomgås och därför är det viktigt att jag kan definiera och hitta alla aktörer i det fall som jag har undersökt. I analysen kommer jag bara att utgå från de aktörer som jag kan finna i de svenska officiella dokumenten som uppsatsen bygger på.

4.6.3 Acceptans

Min tredje nyckelfaktor bygger på frågan om acceptans. För att man ska kunna säga att det skett en fullföljd och lyckad securitization av en fråga måste frågan ha accepterats och

mottagits som ett hot (Buzan, Waever och de Wilde, 1998: 25). Här kan man se på frågan om acceptans på ett par olika sätt och det är detta som jag kommer argumentera för och

undersöka i denna del. Frågan är om det är det svenska folket eller den svenska riksdagen som ska eller har accepterat en securitization av utvecklingsfrågor i och med godkännandet av propositionen Gemensamt ansvar.

Det är viktigt att veta om det har skett en acceptans av frågorna som ett hot så att man kan avgöra hur långt frågan har gått i processen mellan politicization och securitization som Buzan, Waever och de Wilde beskriver (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 23-24).

Denna faktor har även den en hög relevans eftersom acceptans är något som krävs för att man ska kunna påvisa en hög nivå av securitization.

4.6.4 Konsekvenser

Min fjärde nyckelfaktor rör det som sker när en fråga har lagts fram och vilka konsekvenser som blir av det. Jag ska undersöka vilka konsekvenser som det har lett till i och med

propositionen Gemensamt ansvar. För att säga att det har skett en securitization måste frågan som förts fram och det agerande som har följts av detta lett till att de normala reglerna har satts åt sidan och att vanliga procedurer har brutits. Alternativa nödåtgärder ska ha vidtagits (Buzan, Waever, de Wilde, 1998: 25).

Denna nyckelfaktor besitter inte lika stor relevans för denna uppsats eftersom jag inte närmare undersöker konsekvenserna av propositionen Gemensamt ansvar i denna uppsats. Men jag har ändå valt att ha med den eftersom den kvalificerar sig som viktig del av processen av

securitization. Denna faktor påvisar att det faktiskt skett ett agerande som konsekvens av att ett hot blivit framfört. Denna faktor sluter alltså cirkeln som processen securitization kan sägas vara.

4.6.5 Ekonomiska sektorn

Min femte nyckelfaktor är den ekonomiska sektorn och dess utgångsläge för säkerhet

nämligen marknaden. I den ekonomiska sektorn hittar man några av de argumenten som visar hur det skulle kunna vara möjligt att sammankoppla utveckling och säkerhet på ett sådant sätt att det blir möjligt att det leder till securitization på en ekonomisk nivå.

Jag kommer att argumentera för att man med ekonomiskt synsätt kan se hur den globala ekonomins koppling till utveckling och utvecklingsländer fungerar. Man kan också med hjälp av den ekonomiska sektorn se om Sveriges syn på utvecklingsfrågor kan ha genomgått securitization på den ekonomiska nivån.

Den ekonomiska sektorn är en relevant faktor eftersom den öppnar upp för ett nytt synsätt på securitization. När man ser på securitization inom en sektor blir det lättare att hitta de rätta variablerna och man får ett närmare och mer detaljerat synsätt. Inom den ekonomiska sektorn kan man se på utveckling och säkerhet ur ett ekonomiskt perspektiv vilket är viktigt eftersom man då kan fokusera på de detaljer som sammanlänkar den globala ekonomin med utveckling. Detta är inte en nyckelfaktor som måste ”finnas med” för att securitization ska kunna ske utan detta är ett sätt för mig att kunna gå djupare ned i vad denna process innebär och hur man kan se på denna genom olika glasögon. Just den ekonomiska sektorn har jag också valt att ta med eftersom den har en stor relevans i just detta fall jag har undersökt.

4.6.6 Politiska sektorn

Min sjätte nyckelfaktor är den politiska sektorn och dess utgångsläge för säkerhet nämligen principer på systemnivå. I den politiska sektorn hittar man några av de argument som visar hur det skulle vara möjligt att sammankoppla utveckling och säkerhet på ett sådant sätt att det blir möjligt att det leder till securitization på en politisk nivå. Här är det viktigt att komma